Transcript Siri Enckell

Ett år i Belgien
Det är alltid skrämmande att åka bort hemifrån och ge sig in på någonting nytt och okänt. Du känner inte en
enda och vet inte riktigt var du kommer att hamna samtidigt som du har förväntningar och ser framemot allt
det nya. Precis så kände jag i augusti då jag flyttade hit till Belgien och började på SSB, men nu har jag studerat
här i ett halvt år och trivs jätte bra.
Att gå i skola här på SSB skiljer sig mycket från de vanliga gymnasiestudierna hemma. Plötsligt är du
omgiven av människor från hela Skandinavien, men även andra europeiska länder p.g.a IB
programmet. Du får anstränga dig lite extra för att hänga med i vad t.ex dina norska kompisar pratar
om. Det sker ofta små och komiska missuppfattningar, men man lär sig samtidigt förstå dem mycket
bättre. Studierna för oss finlandssvenska elever är väldigt individuella och kräver ansvar, men lärarna
hjälper alltid till och du kan alltid fråga om hjälp då det behövs. Vissa lektioner är nästan som
privatundervisning, t.ex finska och historia. Jag har aldrig i mitt liv diskuterat så mycket med lärare
som här. Det har varit en stor fördel och håller en aktiv på timmarna.
Andan på skolan är mycket bra. Eftersom att SSB inte är en stor skola är det lätt att lära känna
varandra riktigt bra. Början av året inleddes med en skolutflykt till Trier i Tyskland där man fick lära
känna varandra bättre. Redan på den långa bussresan dit satt man och pratade och skrattade med nya
personer.
Vi som bor på internatet kallas ofta för ”slottisar” av resten av eleverna eftersom att internatet
faktiskt är ett gammalt slott. Att bo på slottet innebär mycket eget ansvar, men är samtidigt väldigt
roligt. Det finns alltid någon att vara med eftersom att man bor med sina kompisar, som man kan
sporta med, läsa läxor, chilla och umgås med på kvällarna. Houseparents tar också väl hand om oss
boardingelever och har vi gjort små utflykter till t.ex en chokladfabrik och i slutet av året åker vi på en
utflykt till Versailles.
Det svåraste med året här har varit hemlängtan som slog till i början. Men då gällde det bara att hitta
på program som höll tankarna på andra håll. På veckosluten brukar vi umgås med kompisar både
inne i Waterloo och Bryssel, träna, plugga och ibland åker vi på små utflykter till t.ex Antwerpen eller
någon annan stad eller park i närheten. Dessutom brukar även nödvändiga sysslor som att tvätta
kläder och städa rummet oftast göras på helgerna.
Som person har jag blivit mycket mer självständig, lärt mig mycket om hur annorlunda det är att bo i
ett annat land, studera utomlands och fått både vänner och minnen för livet. Detta har hittills varit
ett oförglömligt och mycket lärorikt år. Innerst inne tror jag att jag lärt mig mera här både skolmässigt
och personligen än vad jag skulle ha gjort hemma. Jag är så glad att jag fick chansen att komma hit
ett år och ser framemot de sista månaderna jag har kvar här.
Siri Enckell