Transcript Citat ur elevrapport 2014 - Gymnasieskolan

Internationell feriepraktik, 2014
UTDRAG UR ELEVERNAS
SKRIFTLIGA RAPPORTER
”Jag skulle vilja tacka er enormt som gav mig denna möjlighet att
upptäcka ett helt nytt land, en ny kultur och att vässa min spanska.
Jag har vuxit enormt på ynka tre veckor och har fått helt nya perspektiv på livet. Jag har lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet
och mest av allt, uppskatta all energi mina föräldrar verkligen lägger ner för att få mig att må bra. Exempelvis maten som mamma
lagar, som jag alltid har tagit förgivet. Tre veckor utan mamma
kändes som tre år!
Jag har mycket jag skulle vilja skriva ner, men som jag inte kan få
ner på papper. Det är väl ändå bra? Att jag är helt mållös över
denna resa? Hursomhelst, jag är oerhört lycklig över att ha deltagit
i Internationell Feriepraktik 2014 och jag har samlat på mig extremt många minnen och erfarenheter. Denna resa var en tröskel
inför mina kommande år som vuxen och jag är glad över att ha fått
ett smakprov på vuxenlivet. Tack för det!”
(Elev som tillbringat tre veckor i Spanien
som internationell feriepraktikant under
sommaren 2014)
ARBETSMARKNADSENHETEN
Adress Arbetsmarknadsenheten, Gävle Kommun, 801 84 Gävle
Tfn 026 17 29 56, 070 082 60 90 Fax 026 17 97 72
[email protected]
www.gavle.se/arbetsmarknadsenheten
Sid 2 (19)
INTERNATIONELL FERIEPRAKTIK 2014
Arbetsmarknadsenheten, Gävle kommun
Under sommaren 2014 gjorde totalt 114 elever från gymnasiets åk 2 i Gävle kommun internationell feriepraktik i åtta olika europeiska länder mellan två och fyra
veckor. Vilka länder som ingick och hur många praktikplatser som ordnats per land
framgår av innehållet i rutan nedan.
Fördelning per land
Spanien
Italien
Frankrike
28
24
17
England
16
Belgien
Wales
Slovenien
Österrike
12
9
6
2
TOTALT
114 platser
Efter genomförd praktik skriver eleverna en rapport om sina intryck och erfarenheter från veckorna utomlands. Rapporten skall inte vara längre än två A4-sidor.
På följande sidor har vi sammanställt utdrag från dessa rapporter.
Gävle 2014-10-28
Mari Benktson, projektledare
Personlig utveckling, stärkt självkänsla
och nyttig arbetslivserfarenhet
Från resan tar jag med mig mycket som jag lärt mig om mig själv, bland annat hur
bra jag är på att anpassa mig till människor och situationer när det behövs, och
mycket som jag lärt mig om vad jag vill med min framtid. Jag har fått det bekräftat
för mig att jag vill utomlands efter gymnasiet, trots kulturkrockar och otrygghet
som gjort att jag tvivlat någon gång. Jag har blivit motiverad att satsa på språkämnena och skolan i övrigt mer än någonsin förr av detta, och jag har blivit motiverad
att kriga för att få komma ut i världen. Tack så oändligt mycket för den här chansen. Den är en av de bästa och viktigaste jag någonsin fått.
(Frankrike)
Feriepraktiken var en underbar upplevelse och jag fick lära mig allt ifrån hur man
plockar citroner till hur man tar hand om höns. Jag fick även lära mig att det är okej
Sid 3 (19)
att göra misstag, för de går alltid att lösa. Som tillexempel när vi köpte fel tågbiljetter första dagen men vi löse det genom att beställa en taxi istället. (Spanien)
Den här resan har gett mig mycket för framtiden på olika sätt. Man växer verkligen
som person när man gör en sådan här resa, tycker jag. Just för att man får ta helt
eget ansvar och har i princip bara sig själv att vända sig till. Det är hela tiden ens
egets ansvar att vara social, fråga saker om problem uppstår, hantera andra sorters
problem och anpassa sig efter nya situationer och regler. Dessutom att man måste
göra allt detta på ett annat språk tror jag utvecklar en som person ännu mer, eftersom man måste våga prata och våga säga fel. (Österrike)
Något jag lärt mig av min feriepraktik är att det finns väldigt konstiga människor
överallt och att de ibland är oundvikliga. Jag har även lärt mig att arbetsförhållandena är olika i världen och att Sverige är ett väldigt bra land att bo och jobba i. Men
efter allt som hände så ångrar jag absolut inte att jag åkte, även fast det inte blev
som vi tänkt oss. (Spanien)
Som helhet så var denna upplevelse något väldigt minnesvärd som jag kommer att
ta med mig för en lång tid och jag tror att alla information som jag samlade på mig
under de 2 veckorna kommer att komma till mycket bra användning senare i livet.
Så återigen ett stort tack till alla som arrangerar detta och fortsätt med det för jag
tror att det faktiskt är en mycket bra investering som gör skillnad. (Storbritannien)
Några saker jag har insett med denna resa är att det är ganska krävande att bo så
många tät intill varandra och att det är viktigt att man försöker samarbeta annars
fungerar det inte. Men det är ändå något jag skulle kunna tänka mig göra igen då
man lär känna varandra på ett helt annat sätt, till exempel så har jag och xx blivit
ännu bättre vänner efter den här resan. (Belgien)
Jag skulle nog säga att denna resa var en av de bästa saker jag gjort i hela mitt liv.
Jag tror inte det gick en dag på hela sommarlovet utan att jag tänkte på hur mycket
jag saknade London och den tid jag hade där. Denna resa och praktik har hjälpt mig
ett steg närmare mot vad jag vill göra i framtiden. Den har lämnat ett självförtroende om att jag kan leva i ett annat land och stå på mina egna ben. (Storbritannien)
För att sammanfatta min rapport vill jag säga att jag trivdes väldigt bra i Slovenien
och älskade varje sekund av resan. I början var det självklart lite jobbigt och man
saknade de gamla bekanta sakerna och vanorna men ganska snart gjorde jag mig
hemmastadd och fick nya rutiner. Jag har rest själv eller delvis själv förut så det var
inte en ny upplevelse för mig men jag har aldrig tidigare bott ensam tillsammans
med någon annan så länge förut och jag tror att det var något som var väldigt nyttig
att få prova på. Man fick lära sig att anpassa sig efter varandra, ta hänsyn och kompromissa samtidigt som man kom varandra nära på ett helt annat sätt och förstås
hade riktigt roligt tillsammans. (Slovenien)
Sid 4 (19)
Förutom det faktum att det tar hälften så kort tid för mig att bädda min säng nu
som det gjorde tidigare är det väl framför allt den sociala biten som jag tror att jag
utvecklats i på den här resan – att åka iväg på egen hand och vara tre veckor i ett
annat land utan någon ”trygg punkt” (som en vän eller familjemedlem) gör otroligt
mycket för ens sociala förmågor och för ens självförtroende. Nu vet jag att jag klarar mig, även om de människor som jag vanligtvis förlitar mig på inte är med mig
och det känns bra att veta, särskilt med tanke på studenten som väntar och den
ovissa framtiden. Jag tror att jag i fortsättningen kommer vara säkrare och mer
orädd när jag ställs inför situationer jag aldrig varit med om förut, ha lättare för att
lära känna och umgås med nya människor och våga prova nya saker i större utsträckning - även om de känns lite läskiga. (Belgien)
Men även om dessa saker varit jobbiga och det kändes som att hela resan var förstörd när de inträffade, så är det just dem jag lärt mig av. Jag kan redan kolla tillbaks
och skratta åt dessa minnen, och i slutändan så är det just de konstiga händelserna
jag kommer minnas. Om hela resan hade varit normal hade det bara varit en utlandsresa, nu har det varit en upplevelse. (Italien)
Jag tror att den här resan och möjligheten till att jobba utomlands kan ge mig möjligheter inom framtiden då jag söker jobb. De kan se att jag är redo att göra vad det
krävs för att jobba, till och med åka utomlands och även att jag kan ta det ansvaret
som krävs. (Italien)
Jag tycker jag har blivit mer intresserad av saker under den här tiden, rent allmänt,
och jag känner mig vuxnare som människa. (Belgien)
För att börja så är jag väldigt glad att jag fick den här chansen att få jobba och vara
självständig utomlands. Därför vill jag tacka Gävle kommun för att ha en sådan
briljant idé att skicka ut ungdomar ut i världen samt få dem att jobba istället för att
bara plugga hela dagarna, så som en ungdoms vardag oftast ser ut. Det blir ungefär
som en titt i framtiden. (Storbritannien)
Under dessa tre veckor i Italien har jag lärt mig så himla mycket. Jag har blivit
mycket bättre på att ta ansvar och lösa problem själv. Detta var första gången jag
reste utan mina föräldrar och nu känner jag mig mycket säkrare med att resa själv.
Jag förstår vikten av arbete och hur bra vi har det i Sverige med skola och jobb. Om
jag fick skulle jag absolut göra det igen, ingen tvekan! (Italien)
Jag tycker den här resan har varit väldigt givande, dels på ett mentalt plan, dels på
ett praktiskt plan. Jag har lärt mig massor när det gäller hur restauranger och hotell
fungerar, rutiner och trick för att spara tid (vilken ofta kan vara viktigt egenskap i
den branschen). (Belgien)
Sid 5 (19)
Förbättrade språkkunskaper och ny motivation för språkstudier
Det som gjorde jobbet lättare och roligare var alla medarbetare. De var väldigt snälla, omtänksamma och fina människor. Jobbtimmarna bjöd på mängder av skratt
tack vare dem och fast alla var över 40 år så hade dem glimten i ögat som en jämnårig till mig. Det var även roligt att inse att jag faktiskt kunde ha en språklig korrekt
dialog med endast spansktalande människor även om det blev lite fel här och där.
(Spanien)
Något annat jag lärde mig var att jag inte var så bra på engelska som jag trodde. Jag
har aldrig varit bekväm med att prata engelska men jag har trott att jag har ett stort
ord förråd men märkte har så stor variation i språket och kände mig ibland låst när
jag skulle berätta eller förklara saker. Men det var kul och lärorikt att använda engelska i vardagen och jag fick en bättre uppfattning om vart jag hade för nivå när det
gäller språket och framför allt mitt ordförråd. (Slovenien)
Engelska fungerade bra, dock var det ganska vanliga ord som man ibland glömde
bort namnet på som till exempel disktrasa och så vidare. Men man lyckades för det
mesta göra sig förstådd, dock så var det något svårare med de i personalen som
knapp kunde någon engelska alls. Då fick man använda sig av handrörelser och
peka för att göra sig förstådd. Annars så gick det bra att kommunicera på engelska
och det kändes ganska så naturligt att prata engelska vilket jag inte hade förväntat
mig när jag kom till Bryssel. Men sen jag varit på denna resa så känner jag betydligt
mer säker i min engelska än vad jag gjort tidigare och jag känner att jag har blivit
betydligt bättre på uttal. (Belgien)
Om jag ska rekommendera till det framtida sökande så tycker jag absolut att de ska
söka Frankrike och det spelar ingen roll ifall man inte kan prata franska. Jag kunde
inte ett ord när jag kom dit sen efter ett tag börjar man lära sig lite. Men med engelska lite franska och sitt kroppsspråk så funkar det jättebra! (Frankrike)
Jag kände innan jag åkte att jag var osäker på språket eftersom jag inte har pluggat
spanska eller talat det sedan jag gick på högstadiet, men efter några dagar så kände
jag redan att språket kom tillbaka, och jag lärde mig mycket under tiden som jag var
där. Jag tror det är lättare att lära sig ett språk om man talar enbart det som vi gjorde med arbetarna där, än att man lär sig i skolan. (Spanien)
Jag var den enda i gruppen som läst franska på gymnasienivå så jag fick föra gruppens talan. Det kändes bra att få användning av skolfranskan och jag har utvecklats
otroligt mycket inom språket under dessa tre veckor. Det var dock många vi jobbade med som kunde engelska och ville prata det istället, vilket motbevisade mina
fördomar om att de var för stolta över sitt språk för att kunna tala engelska.
(Frankrike)
Jag har lärt mig otroligt mycket under min resa. Ett exempel på nåt jag lärt mig är
språket. Jag känner själv att min franska har utvecklats en hel del under resan. Jag
Sid 6 (19)
hoppas att jag kommer ha nytta av det under det kommande året när jag läser
franska i skolan, men även senare när jag besöker Frankrike igen (för det vill jag
göra!). Jag har hört att det bästa sättet att lära sig ett språk är att åka någonstans där
språket talas och bara kasta sig in i det, och det fick jag verkligen bekräftat nu. Det
var bara några få personer där som pratade engelska, och de som kunde engelska
kunde bara lite grann. Det var en utmaning, men mitt självförtroende steg varje
gång jag lyckades föra en konversation med en fransman som inte förstod någon
engelska alls. Den här resan har gett mig otroligt mycket inför framtiden, bara det
att kastas rakt in i arbetslivet och arbeta i ett nytt land med nya människor och ett
nästan främmande språk är en otrolig erfarenhet som jag kommer bära med mig.
(Frankrike)
Arbetet gav mig mycket bra tillfällen att träna på språk. I det här fallet då engelskan,
och jag kan säga att jag efter dessa två veckor kan använda språket med en sådan
större säkerhet än förr och jag har lättare förståelse för hur engelsktalande personer
uttrycker sig i tal och skriftspråket vilket är en enorm fördel för studierna.
(Storbritannien)
Helt ärligt så fick jag nästan en chock över hur annorlunda de pratade mot för engelskan vi lärt oss i skolan. Vi jobbade dock i ett område med stor kulturvariation,
vilket gjorde att deras språk inte alltid var ren engelska och även för engelsmännen
svårt att förstå ibland. Jag känner däremot att jag ändå fick ut väldigt mycket språkväg av resan. Jag är mycket mer bekväm med att använda engelska, även om jag
fortfarande kan känna mig osäker till och från. (Storbritannien)
Den mest påtagliga begränsningen och största utmaningen på resan var utan tvekan
språket. Jag har läst franska i tre år under min högstadietid men på tre år hinner
man inte lära sig tillräckligt mycket för att kunna konversera på franska. Dessutom
hade det gått ungefär två år sedan min senaste franskalektion när jag reste till
Frankrike, så förutsättningarna var inte de bästa på det språkliga planet. Väl framme
i Frankrike fick vi som tur var en skara arbetskamrater som talade engelska som
man kunde prata med och få hjälp av. Dock fick vi ofta erfara att fransmän generellt inte alls är bra på engelska. Många av de vi arbetade med kunde knappt ett
enda ord engelska och ville man fråga en främling på gatan efter vägen kunde man
få leta ett tag innan man hittade någon som förstod vad man sade. På något sätt
hittade man ändå alltid en lösning och kroppsspråket var ibland det man fick ta till
när inget annat fanns till hands. Tro det eller ej så hade jag stor nytta av min skrala
franska. Många gånger kunde jag känna igen ord och på så sätt i stora drag förstå
meningar när fransmännen pratade, även om det fortfarande var svårt att formulera
ett svar på franska. Att jag en gång lärt mig grunden i det franska språket gjorde att
all franska jag hörde blev som en repetition och fick mig att minnas den kunskap
som låg där långt bak i huvudet. Med denna kunskap blev det sedan lättare att
snappa upp uttryck som de ofta använde och hittade man ett bra tillfälle kunde man
försöka sig på att senare använda uttrycket själv. Vid slutet av de tre praktikveckorna förstod jag helt klart franska bättre än när jag först satte min fot i Nice. Att
Sid 7 (19)
konstant vara omgiven av det språk man vill lära sig måste vara det absolut bästa
sättet att lära och det är precis vad man får om man reser till ett land där språket
talas. Vill man lära sig förstå och tala franska och börjar från den nivå som jag låg
på när jag kom till Frankrike måste man dock stanna bra mycket längre än tre veckor i landet. (Frankrike)
Språket var väldigt svårt. Även om jag hade läst franska så är det en helt annan sak
att dagligen befinna sig i en miljö där i stort sett alla endast pratar franska. Även om
alla var vänliga så kunde man ibland känna sig utanför, och bara längta efter att
prata utan att behöva tänka så mycket på vad personen säger, och hur man ska
uttrycka sig. (Frankrike)
Vi behövde använda betydligt mer franska än i Cap d’Ail vilket ändå var lärorikt.
Som många sa på återträffen: dagarna var som en lång hörförståelse! (Frankrike)
Spanskan var lite tuff den första veckan men med tiden gav den med sig. Det blev
lättare och lättare, till och med roligt att prata det på kvällarna med arbetskamraterna. (Spanien)
Att vara på feriepraktik var också ett mycket bra tillfälle att utveckla sina språkkunskaper på. Jag var orolig över hur jag skulle klara av att kommunicera på spanska,
eftersom jag inte alls kände mig säker på språket när jag åkte. Dock gick det bra
ändå. Arbetarna i växthusen var väldigt hjälpsamma och om man själv inte förstod
var det oftast någon annan i gruppen som gjorde det. Jag åkte därifrån med ett större spanskt ordförråd i alla fall. (Spanien)
Det var lärorikt att få vara i ett land som jag aldrig hade varit i innan, med en ny
kultur och där det enda språket som gäller är engelskan. Därför fick jag tala engelska dagligen för att kunna kommunicera med människor jag mötte på arbetsplatsen.
Det bidrog till att jag känner mig något mer säker i språket och att jag har lärt mig
nya ord. (Storbritannien)
Det som var nog bäst med resan var upplevelsen och att jag fick öva på språket,
min engelska blev verkligen super under de 3 veckorna och medan jag var där så
lärde jag mig även lite franska.(Belgien)
Så det var en liten besvikelse för jag trodde jag skulle lära mig och förbättra min
spanska. Jag försökte prata spanska så ofta jag kunde men xx och xx pratade mest
engelska så då blev det mer naturligt att prata det språket. Han kunde dock bara
spanska så det var lite roligare när man behövde kommunicera med honom. Även
om man inte förstod vad de sa så förstod man med hjälp av ögonkontakt, ansiktsuttryck och gester så man lärde sig verkligen kommunicera på en helt annan nivå än
den man var van vid. När jag kom hem så märkte jag att jag hade lättare att lyssna
på människor än tidigare, det kändes som jag hade utvecklat min uppfattningsförmåga och jag kom lättare ihåg vad människor sagt till mig. (Spanien)
Sid 8 (19)
Jag bör även tillägga att myten om att fransoser är väldigt ”kära” i sitt eget språk
och inte gärna pratar något annat språk samt blir snorkiga mot personer som inte
pratar franska detta känner jag är just en myt anledningen till att fransoserna inte
kan prata något annat språk än franska beror inte på någon slags stark kärlek till det
egna språket utan snarare en bristande utbildning. Flera av de franska personerna
som jag pratade med om just språket var också väldigt kritiska mot just att man inte
lär sig engelska i skolorna förens man börjar på den franska motsvarigheten av
gymnasiet och då endast om man väljer att läsa det. (Frankrike)
I Österrike försökte jag hela tiden att prata så mycket tyska som möjligt, då jag såg
det som en chans att utveckla språket. Dock var det inte alltid så lätt. Eftersom
österrikarna har en annan dialekt av tyskan var den ibland svår att förstå, men för
det mesta gick det bra. I nödfall fick vi använda oss utav engelskan. Men ironiskt
nog gick det ibland lättare med tyskan eftersom de var väldigt dåliga på engelska i
Österrike. Detta beror förmodligen på att de har allting dubbat till tyska och får
därför inte ta lika stor del av engelskan som vi i Sverige får. På grund av att jag fick
höra så mycket tyska jämt, på jobbet, i affärerna och på TV, så har jag lärt mig otroligt mycket nytt i språket. Jag har mycket lättare att förstå tyskan nu än innan resan.
Att prata går också lättare även om det fortfarande är svårt att få ett flyt i språket.
(Österrike)
Språket fungerade bra överlag. Ibland fick jag använda mig av endast kroppsspråk
då några av städerskorna inte kunde prata engelska alls och jag ingen franska men
det gick förvånansvärt bra ändå och vi förstod nästan alltid varandra. Jag känner att
jag blivit säkrare på min engelska i vetskapen om att jag kunnat göra mig förstådd
och hålla längre spontana konversationer med människor som har engelska som sitt
modersmål eller andraspråk utan att förbereda mig. Jag fick även chansen att prata
en del spanska då det arbetade spansktalande praktikanter på hotellet. (Belgien)
Ovana sysslor och omständigheter
Under den här resan har jag lärt mig om vad jag själv klarar av och hur mycket städerskor sliter när de jobbar. Att städa varje dag slet väldigt mycket på min rygg
märkte jag då jag stod böjd den mesta tiden. (Belgien)
Eftersom vi bodde ensamma i huset fick vi ta mycket eget ansvar. Ibland glömde
man bort en del saker som föräldrarna brukar ta hand om hemma, men efter en tid
blev det mesta till rutin. Jag själv anpassade mig nog ganska bra till att ha totalt
ansvar över mig själv och jag tror att de flesta andra också gjorde det. Om man inte
åt tillräckligt eller inte sov tillräckligt fick man snabbt känna av konsekvenserna av
det. Med tanke på att vi behövde gå upp relativt tidigt och att arbetet inte alltid var
enkelt blev man snabbt medveten om hur viktigt det var med mycket sömn. Det
var inte alltid lätt att passa de angivna tiderna men det blev lättare med tiden.
(Spanien)
Sid 9 (19)
Eftersom att jag reste på egen hand, bortsett från de andra praktikanter som också
var med på resan, fick jag ta eget ansvar. Vi var tvungna att se till att passa alla tider,
kolla upp reseavgångar och liknande. Det är något som är lärorikt för att kunna stå
på egna ben. Att komma i tid till arbetsplasten, ansvara för att vi hade något att äta
till lunch, ta rätt tunnelbana etc. Sådana saker kan ses som självklara och lätta att
åstadkomma, men när man väl är på plats så blir varje litet moment en utmaning.
När man sedan märker att man kan klara av att hitta vägen hem helt ensam, så sker
en slags utveckling. Jag insåg att jag kan klara av det helt själv och det stärker en
som person. Det är någonting som jag tror feriepraktiken bidrar till. Att få arbetslivserfarenheter är givetvis viktigt, men den personliga utvecklingen är enligt mig
viktigare. Att ungdomar tidigt får prova på att vara utomlands på mer eller mindre
egen hand är något som i längden blir positivt, oavsett hur man trivs i stunden då
man är bortrest. (Storbritannien)
Boendet var dock inte riktigt vad jag hade tänkt mig. De flesta av personalen var
jättetrevliga vilket var en stor fördel, men själva boendet var inte särskilt bra. En
storstädning av både köket och sovrummet hade varit välbehövligt. Alla spindlar
och insekter som fanns där var från början lite utav en mardröm men mot slutet
hade man nästan vant sig vid det. Man skulle kunna säga att genom att bo tre veckor blev jag av med rädslan för alla småkryp. (Italien)
Men det är inte bara arbetet som har medfört nya upplevelser som jag senare kan ta
med mig i livet. Att få klara sig själv, med andra ungdomar har också varit nytt för
mig. Vem ska diska? Laga mat? Städa? Göra ren toaletten? Gå ut med soporna?
sådant som man inte behöver tänka så mycket på hemma. Hemma sköter jag mitt
rum, där det endast är mina saker som jag ansvarar för, samt småplockat lite i huset
men nu var vi tio ungdomar i ett litet hus. Nu var det inte längre bara mina saker
utan tio andras saker också. I början var allas saker över allt, det var kaos. Men
ganska snabbt kom vi på att ett schema var lösningen. Alla fick hjälpas åt men en
särskild ansvarade för att det var städat och en annan för att maten lagades osv.
(Spanien)
Jag måste även erkänna att jag var lite nervös angående maten, då vi både skulle
handla OCH laga frukost, lunch och middag själva, på en dessutom relativt liten
budget. Däremot gick allt super och jag åt mig mätt på det vi lagade. Vi åt inte nudlar eller annan billig studentmat, utan vi avnjöt varm tillagad mat såsom kycklinggryta, spaghetti och köttfärssås, chicken nuggets och på helgerna unnade vi oss
pannkakor med nutella, sylter och andra goda pålägg. (Storbritannien)
Mat: vi fick laga all mat själv och själva tillagningen av maten var inte speciellt svår,
men jag personligen tyckte att det var lite jobbigt att hela tiden behöva tänka på vad
man ska äta och sedan handla efter det. Detta var dock otroligt lärorikt och jag
uppskattar verkligen att vi fick göra all mat själv för även om det var jobbigt så
insåg man vikten i att skriva en matlista och inte alltid ta de dyraste matvarorna, jag
Sid 10 (19)
fick även en inblick i hur mina föräldrar har det hemma då det är de som sköter
maten. Vi blev väldigt sparsam med de pengar som vi hade fått i matbidrag (för
övrigt så räckte matbidraget bra, det blev till och med pengar över så de två sista
dagarna åt vi ute på restaurang). (Spanien)
Vad jag lärt mig mest under den här resan är att ta eget ansvar. Eftersom vi bodde
helt själva och endast hade varandra blev det att man hade ett ansvar man annars
inte är van vid att ha. Vi var tvungna att tänka på saker vi annars inte behövt göra
på samma sätt, som att köpa vår egen mat, ta reda på disk och tvätt, leta reda på
ställen att kasta våra sopor på, ta oss till och från jobbet på egen hand osv. Det var
mycket att tänka på som lärde mig otroligt mycket. Vi hade även ett ansvar för varandra och för oss själva eftersom man inte hade någon annan att vända sig till om
ett problem uppstod. (Österrike)
Svenska kryp känns numera som små gosedjur, ingenting jämfört med de vita larverna eller gigantiska gräshopporna i duscharna i Italien. (Italien)
Det som möjligen var mest lärorikt under resan tycker jag var att man helt fick ta
eget ansvar när det så väl kommer till arbetet som att hålla koll på sin ekonomi. Just
mat var något som vi fann ganska jobbigt. På grund av vår budget var vi ständigt i
jakt på billiga matställen, vilket var väldigtsvårt att finna. Jag misstänker att vi ofta
letade i fel områden men det är inte så lätt att veta. Jag fann det väldigt jobbigt att
ständigt tänka på pengar just när man skulle äta. Vi ville hålla ned kostnaderna och
försökte äta för fem pund ungefär. Detta ledde till viss frustration när vi väl var
hungriga och maten blev tyvärr inte särskilt varierad. Det var lätt att stirra sig blind
på priset och man blev möjligen snålare än nödvändigt ibland. Jag tror dock det är
väldigt givande att ha en budget som man ska försöka hålla. Det matbidrag vi fick
av kommunen räckte tyvärr inte långt och väldigt mycket pengar gick till mat, det är
just en sådan sak man inte tänker på när man reser med familjen. Jag känner dock
att vi möjligen skulle ha kunnat planera måltiderna lite bättre, men det är något jag
lärt mig från den här resan. (Storbritannien)
Möten med nya människor och knutna vänskapsband
Sedan upplevde jag det som oerhört positivt att vi praktiserade på just den vandrarhemskedja som vi var på. Inte nog med att vi fick träffa vandrarhemmets gäster
från världens alla hörn, vandrarhemmet tog även emot praktikanter och arbetare
från hela världen. Följaktligen träffade vi människor från många olika platser och
tyskar, kanadensare, honduraner och italienare var bara några av de nationaliteter vi
mötte. På vandrarhemmet i Nice arbetade bland annat en ung man från Honduras
och en ung kvinna från Kanada. Med dessa fick jag och xx, som jag bodde med,
arbeta och dela dagarna under resans tio första dagar. Därmed fick vi höra om vardagen i deras hemländer och alltså ta del av mycket mer än bara den Franska kulturen under de tre praktikveckorna. (Frankrike)
Sid 11 (19)
Trots det tuffa arbetet tycker jag att alla roliga och positiva saker vägde upp resan!
Jag trivdes jättebra i gruppen som jag åkte med. Alla var trevliga och snälla. Såklart
var det lite stelt till en början då vi inte kände varandra, men det blev bättre. Jag
kom speciellt nära två tjejer som jag är så glad över att jag har lärt känna! Vi har
umgåtts mycket efter resan och blivit jättebra kompisar. (Spanien)
Sen det jag är mest glad över är att jag fått 3 nya vänner som verkligen är hur underbara som helst och jag kunde inte önskat mig åka med andra då vi funka i hop så
bra och tyckte och tänkte lika. Sen är jag så sjukt glad över alla vänner jag fick från
hotellet och utanför hotellet som jag verkligen kommer hålla kontakten med.
(Belgien)
Det roligaste under praktiken var nog att vi fick lära känna de andra volontärerna
som bodde på samma gård som oss. Jag fick lära känna en kanadensare och hennes
barn, en italienare och en svensk. Det var väldigt intressant att höra om deras kulturer eftersom de var ganska olika jämfört med den svenska kulturen jag är van med.
(Spanien)
För att sammanfatta det hela kan jag säga att det är den bästa resan jag någonsin
gjort i hela mitt liv! Vi var i kontakt med så snälla människor som verkligen tog
hänsyn till oss och detta tror jag är väldigt viktigt för att man ska trivas. (Österrike)
Allt som allt skulle jag utan tvekan säga att resan till Italien var en nyttig upplevelse
för oss alla, dels fick jag privilegiet att lära känna personer jag annars aldrig skulle
träffat. Jag åkte från Sverige med 9 främlingar och kom tillbaka till Sverige med 9
goda vänner. Det, om något, kan man inte kalla för någonting annat än en succé.
(Italien)
Eftersom att jag älskar att träffa nya spännande människor och upptäcka andra
kulturer så var detta typ av arbete perfekt för mig. Vandrarhemmet hade mycket
olika gäster från olika kulturer som jag lärde känna väldigt bra. Vandrarhemmets
”policy” var gemenskap så när det var middag åt vi tillsammans med gästerna och
diskade tillsammans med gästerna så på det viset så lärde man känna enormt mycket nya vänner. Det var mest ungdomar som reste i grupper tillexempel skolresor
och sportresor. (Frankrike)
Det som var väldigt bra för mig med den här resan var att jag inte reste med någon
som var lik mig till personligheten för att hemma umgås jag med många som är rätt
lik mig på sättet! Men detta lärde mig att man kan ha väldigt roligt med människor
som har totalt olika intressen. (Frankrike)
Fritiden på hotellet var mycket roligt. Det fanns många andra praktikanter i vår
ålder och man blev nästan som en familj när man åt tillsammans och gick ut tillsammans, vi kom speciellt nära en kille som kom från Schweiz som hette Dylan. Vi
skämtade mycket med honom och han tog hand om oss mycket. (Belgien)
Sid 12 (19)
Det bästa med hela resan var alla nya trevliga människor vi lärde känna. Vi skulle
åka med fyra andra tjejer som jag inte kände men visste på ett ungefär vilka de var
eftersom de också gick på Vasaskolan. Alla fyra tjejer var så himla snälla, och jag
tacksam att de också åkte med oss. Vi gjorde mycket saker tillsammans, alla sex,
och vi blev vänner efter denna resa, trots att vi inte kände varandra innan.
(Storbritannien)
Jag har även fått många intressanta vänner som jag säkert kommer ha kontakt med
senare i livet. (Belgien)
Eventuella kulturkrockar och
”andra sätt än våra att göra saker på”
Förutom språket var Slovenien inte så väldigt annorlunda mot Sverige. Då vi bodde
ganska avlägset var det svårt för oss att få en ordentlig bild av landet men något vi
lade märkte till var att folk körde väldigt fort och ovårdat och att de rökte väldigt
mycket där, även i stallet där det var fullt av non-smoking skyltar. (Slovenien)
Något som jag ständigt behövde påminna mig själv om under resan var att vi faktiskt inte var i Sverige där prick egentligen betyder fem i. Bernarda kom oftast 10-20
minuter sent när hon skulle hämta oss. Det hände faktiskt att vi väntade på henne i
ca en timme och sedan ringer hon och säger att hon inte längre behöver vår hjälp
och vi var lediga. Tid är inte lika viktigt i Italien som det är i Sverige har jag uppfattat det som. I Sverige jobbar vi till klockan är fyra och sedan får vi åka hem. Hos
Bernarda jobbade vi tills det var slut på uppgifter för dagen eller så länge vädret
tillät. (Italien)
En skillnad som var enorm och inte under några omständigheter gick att ignorera
var sexismen i staden. Visst tog sig män friheten att titta på en lite extra i Cap d’Ail
också, men det här i Nice var på en ny och djupare nivå än jag tidigare sett någonstans förut. Vi blev hela tiden påminda om att vi var svenska unga tjejer och inte
bara vanliga människor, vi blev uttittade och utfrågade non stop. Tryggheten fanns
inte där, det var svårt att slappna av och man kände sig aldrig helt respekterad. På
vandrarhemmet var det självfallet bättre än i centrum men kring våra manliga kollegor (som annars var mycket trevliga) låg en obehaglig grabbig stämning.
(Frankrike)
Jag har lärt mig mer om Italiens kultur, allt från deras syn på alkohol (italienarna
dricker vin till frukost, lunch och middag), deras matvanor, jag har aldrig ätit så
mycket pasta och pizza (väldigt klyschigt men sant) i hela mitt liv och till och med
hur man kliver på bussen är helt annorlunda. I Sverige är vi strikta och ordentliga
medan i Italien… ja, man tar allting med en nypa salt. Men tycker väldigt mycket
om den kontrasten som finns mellan Italien och Sverige och är väldigt tacksam som
fick chansen att åka på den här resan och jag har verkligen lärt mig att uppskatta det
Sid 13 (19)
jag har i Sverige. Hade det underbart i Italien men saknade Sverige också. Att ha
dricksvatten i kranen, att sova med ett täcke och inte bara ett lakan och dessutom
att inte ha gräshoppor i duschen är bara några av de få saker jag verkligen uppskattar
att jag har. Vissa saker har varit jobbiga, men kommer ändå kunna se tillbaka på allt
med ett leende på läpparna. (Italien)
Något annat som jag insett med den här resan är faktiskt hur bra arbetsförhållande
vi har här i Sverige. Till exempel om man missar en arbetsdag i Belgien så måste
man jobba in den på en av sina lediga dagar och den ordinarie personalen jobbade
verkligen otroligt långa skift. Vissa jobbade oftast över 10 timmars pass och ibland
så kunde de börja med frukosten klockan 5 och jobba fram till 12 och sedan börja
jobba igen vid 18 och sluta vid kanske elva tiden. (Belgien)
Det jag tyckte var mest annorlunda med Frankrike jämfört med Sverige enligt mig
var deras matrutiner. Frukosten bestod i stortsätt bara av Kaffe och en brödskiva
sen fick man vänta till kl 1 då det serverades Lunch på vandrarhemmet så innan jag
blev van med rutinerna var jag hungrig på morgonen så jag höll på att svimma. Det
serverades 3 rätters till både Lunch och Middag! Riktigt god mat fick vi varje dag.
Dock serverades det alldeles för mycket bröd haha jag måste ha gått upp några kilo.
Förrätten bestod oftast av sallad och bröd sen var varmrätten olika och lika så efterätten. Jag är iallafall inte van med att äta så mycket. (Frankrike)
Något som jag upplevde var annorlunda i Italien var människorna. De var väldigt
hjälpsamma, pratglada och allmänt trevliga, något som inte alltid stämmer överens
med människorna här i Sverige. Trots att kommunikation inte alltid fungerade så
bra försökte de alltid att hjälpa till så gott det gick. De trevliga människorna är verkligen något jag kommer att sakna! (Italien)
Inför resan förstod jag självklart att arbetet inte skulle vara precis som i Sverige men
trodde ändå att jag skulle känna igen det i och med min erfarenhet inom restaurangbranschen till exempel men jag upplevde stora olikheter. Bara den saken att
man inte använder sig av diskmaskiner eller att man många gånger satt på jobbet
utan att göra någonting för att det inte fanns något. Jag tycker det var väldigt givande att få se hur en arbetsplats fungerar i Frankrike, för skillnaden mot en svensk var
markant. (Frankrike)
En annan sak som jag upplevde som intressant var hur långt fram Sverige är när det
gäller miljötänk, för fransmännen på min arbetsplats var det helt främmande att
man till exempel slänger mat och andra nerbrytbara avfall i en kompost eller att
panta burkar och flaskor för att ta vara på plasten och inte skada miljön. I Frankrike
slängde allt i samma påse och sen var det inget mer med det. (Frankrike)
Redan då vi landade i Trieste fick vi känna på lite av den italienska kulturen. Något
som italienare och svenskar inte har gemensamt är sin tidsuppfattning. Svenskar vill
helst ha allt planerat till punkt och pricka och om planeringen inte följs blir vi irrite-
Sid 14 (19)
rade. Därför blev vi lite smått irriterade då vi landade trötta från allt resande och det
visade sig att de som skulle hämta upp oss nästan var två timmar sena. Tursamt nog
var vi för glada över att äntligen vara i Italien för att fortsätta vara irriterade då vi
väl blev upphämtade. Då de hämtade oss åkte vi raka vägen till gården där vi fick
mat att äta och så fick vi även träffa några av deras familjemedlemmar och vänner.
Hela kvällen blev väldigt lyckad och vi fick ett jättebra första intryck av alla som vi
träffade. (Italien)
En sak som enligt mig var det jobbigaste under alla tre veckor var att jag ännu tydligare än i Sverige kunde se hur könsmaktsordningen tog form i de franskas vardagsliv. Jag tyckte att det var mycket jobbigt att hela tiden se hur samma strukturer påverkar människor i hela världen och dessutom blev ju jag samt min svenska kompis
utsatta för mycket sexism och blev ofta kommenterade efter vårt utseende på ett
sätt som var obehagligt. Väldigt ofta kände jag mig begränsad och jag märkte hur
jag allt eftersom tiden gick sjönk tillbaka i tystnad och nästan började acceptera
sexistiska kommentarer och liknande p.g.a. att jag inte orkade säga ifrån längre. Men
i vilket fall tror jag att det kan vara nyttigt att få vara med om sådant någon gång för
att verkligen förstå och lära sig mer om det ojämnställda samhället. (Frankrike)
Det jag minns som det mest galna och en av de största skillnaderna var hur fransmännen körde bil. Det var helt sjukt hur de körde! Vi hade även väldigt roligt åt hur
de parkerade – det stod bilar precis överallt! De stod rakt över övergångsställen, i
garageportar, åt båda hållen på båda sidor av vägen. Vi konstaterade att det måste
vara ganska lätt att ta körkort i Frankrike eftersom det knappast kan krävas särskilt
mycket av en. (Frankrike)
Det jag tyckte var lite tråkigt var siestan de hade där nere. De flesta butikerna var
stängda mellan 12-16 ungefär. Ibland fick vi tajma in när vi skulle handla också, det
var lite tråkigt, men jag antar att det är så man gör när man planerar… (Italien)
Något jag tyckte var intressant var att folket där oftast gick ut på torsdagar och
lördagar. För här hemma i Sverige så brukar man vanligtvis gå ut fredagar och
lördagar och när vi berättade det för dom så tyckte dom att det lät absurt och tyckte
att fredagar skulle vara en vilodag. (Belgien)
Det finns även alltid massor av folk överallt som man kan fråga efter vägbeskrivningar och var man hittar närmaste underground. Det är en skillnad mellan befolkningen i Gävle och London att de är mycket mer hjälpsamma. Här i Gävle möts jag
ofta med ”jag vet inte” till mina frågor om jag vågar fråga en främling. I London
tog de sig mycket tid att hjälpa mig och kunde även googla upp svaret på sin mobil
om de inte visste. Det kom till och med upp en person och frågade om jag ville ha
hjälp när jag såg lite vilse ut med min karta, vilket inte skulle ha hänt i Gävle. Jag
tror att engelsmän verkar mer preserverade än vad de är genom sina många oskrivna regler som alla följer utan att tänka på det för att det är artigt och rätt, såsom att
Sid 15 (19)
stå till höger på rulltrappan och gå till vänster, att man ska säga tack och varsågod
mycket samt att respektera köer är viktigt precis som i Sverige. (Storbritannien)
Någonting jag inte räknade med den första dagen men som jag snabbt anpassade
mig till var att Britter ofta äten en gedigen frukost, för att sedan bara äta någonting
lätt till lunch. Lunchen på arbetsplatsen blev något förskjuten då det var rusningstid
vid normal tid. Det hände flera gånger att jag fick äta min lunch (som jag antingen
fick tillagad av kocken eller laga själv i köket) ganska sent på eftermiddagen, men
det skapade inga större problem förutom något omlagd dygnsrytm.
(Storbritannien)
Kort sagt kan man säga att vistelsen i Frankrike fick mig att uppskatta mycket av
det jag tar som självklarheter hemma i Sverige. Egen tid, stadig frukost, mörkt bröd,
breda gator, Eco Driving, sopsortering, lugnt tempo och känslan av att vara hemma
var bara några av de saker jag började lida brist på efter tre veckor utanför Sveriges
gränser. (Frankrike)
De första dagarna gick jag nog mest runt och såg ut som ett frågetecken, men med
tiden lärde jag mig rutinerna och hur man skulle göra vad. Mitt största problem var
däremot organisationen, eller rättare sagt, bristen på den. Det var otroligt svårt att
fatta vem man skulle prata med, när man skulle göra vad, och sådana saker. Det var
liksom ingen som egentligen bestämde någonting, så det slutade alltid i att man fick
gå runt och fråga 3-4 pers samma sak för att alla la över ansvaret på någon annan.
Till exempel så hade jag ingen nyckel till mitt eget rum på tre dagar. Typ såhär kunde det se ut:
”- Skulle jag kunna få en nyckel till mitt rum?
- Självklart, gå och prata med Malik. (Går till Malik och säger samma sak. )
- Absolut, gå och prata med Hafed.
- Men han sa åt mig att prata med dig.
- Ok, men prata med (något annat namn). (Går och pratar med den tredje personen.)
- Det är klart du ska ha en nyckel, gå och prata med Malik.”
Lite så var det. Tillslut så löser sig saker liksom ändå där på något sätt, men om man
kommer från den svenska organisationen till det franska tänket så blir det en ganska
grov kulturkrock. En gång blev jag till och med utskälld för att jag hade försovit
mig, och tvingad att rengöra soptunnor, bara för att få reda på att killen som skällde
ut mig hade kollat på fel schema, och att jag visst var ledig den dagen. (Frankrike)
Folk i Frankrike är också allmänt mer sociala och inte så konflikträdda som Svenskar. Hade någon något att säga så sa man det och rensade luften, vilket jag tyckte
var en skön grej. Det var mycket diskussioner men saker löstes alltid tillslut, och
man gick vidare med sina liv. Just det sociala var också lite annorlunda. Där hälsar
man verkligen på alla. Och om man inte gör det är man lite skum. I Sverige hälsar
vi endast på de vi verkligen känner, men i Frankrike säger man hej till folk man inte
känner hela tiden. Går det förbi en gäst som jag aldrig sett förut så hälsar man ändå,
Sid 16 (19)
och det är inget konstigt med det. Folk är även lite mer avslappnade där. Ska man
vara någonstans kl 3 så kommer man halv 4. Och ingen bryr sig. ”Det löser sig”attityden har väll både för och nackdelar, men fördelen är iallafall att man sällan
känner sig stressad. Man gör sin grej i sin egen takt liksom. Och uppenbarligen så
har inte vandrarhemskedjan gått i konkurs så det verkar ju funka bra. (Frankrike)
Vi jobbade kvällar och det är vi glada för, det var alldeles för varmt på dagarna för
att orka jobba. Har en mycket större förståelse för siestan nu än vad jag hade innan
jag åkte till Spanien. Jobbet var väldigt roligt och lärorikt samtidigt som man blev
trött och svettades mycket. Under vår arbetsprocess började vi med en tallrik eller
två, för att sedan kunna servera tre eller fyra stycken. På samma sätt hanterade vi
glasen, den sista veckan kunde vi servera 11 tomma vinglas. (Spanien)
Vi har dessutom druckit massvis med te, vilket är mycket typiskt Storbritannien. Att
dricka bryggkaffe på rasterna är däremot inte alls lika vanligt där som hemma i Sverige.(Storbritannien)
En sak jag reagerade på angående jobbet var att det var väldigt noga med tider.
Enligt kontraktet skulle vi jobba i 6 timmar. Detta tog dem alla väldigt seriöst. Om
vi blev klara tidigare kunde vi ibland få sitta och vänta på att klockan skulle bli prick
15:30 så att vi fick gå, men oftast fick vi extrauppgifter såsom att dammsuga i lobbyn eller i någon korridor. Det var även så att om vi var sjuka en dag var vi tvungen
att ta igen hela den dagen under en dag vi egentligen skulle vara lediga. Självklart
kändes detta lite surt men det är ändå nyttigt då man får en riktig inblick över hur
de har det i flera andra europeiska länder. Att vi i Sverige har våra 5 dagar vi kan ta
ut utan sjukintyg är ett riktigt privilegium vilket jag uppskattar mer nu efter min
resa. (Belgien))
Det italienska folket var väldigt vänliga och ärliga. Nästan ingen kunde engelska, så
det blev ofta svårt att kommunicera med dem. Allt var annorlunda från hemma. På
bussen klev man bara på och stämplade biljetten själv. Bussarna höll oftast tiderna,
annars var det tider inte så viktigt. Vi kunde börja jobbar runt 3-4, inte en exakt
given tid utan vi fick komma någon gång runt 3 och fyra. Alkohol kulturen var helt
annorlunda, på kvällarna kunde man se 14-åringar som drack och köpte alkohol.
Det var intressant och lärorik att möta en ny kultur, ett nytt folk och jobba under
nya omständigheter. Jag har fått vänner för livet, minnen jag sent kommer glömma
och uppskattar Sverige mycket mer. (Italien)
Rytmerna var helt olika i Spanien jämfört med Sverige vilket var en av de sakerna
man tänkte mest på. Middagen åts t.ex. efter klockan tio och framåt, en gång satt vi
och åt klockan tolv på natten. Detta berodde antagligen på siestan. Efter ett par
dagar hade man dock vant sig och om man inte gillade tiderna kunde man laga mat
själv eller ta fram något ur kylen. (Spanien)
Sid 17 (19)
Staden var ganska fin i sig, det fanns mycket fina byggnader och så vidare men jag
skulle säga att det var ganska smutsigt. Man placerade ut sina sopor på gatorna istället för sopkärl, även detta gjorde man på restauranger och från köpcentret, så det
kunde ligga högar med säckar mitt på ett torg och det var inte så trevligt. Detta
resulterade i att deras enorma fiskmåsar slet sönder allt. Fiskmåsarna var verkligen
jättestora, utan att överdriva!(Storbritannien)
Man märkte några små skillnader mellan Spanien och Sverige, att vara i tid var nämligen inte deras favoritsysselsättning. Vissa mornar kunde de ta sovmorgon utan att
informera oss så vi fick gå runt i en timme utan något att göra. Djuren tar de också
han om på ett helt annat sätt. I Sverige brukar de flesta hundar vara tränade att till
exempel inte hoppa på folk och att inte attackera varandra men hundarna som de
ägde var helt otränade. De kunde börja skälla mitt i natten och hålla på i en halvtimme. (Spanien)
En kulturskillnad man märkte ganska tydligt var att killar (som såg ut att vara betydligt äldre än oss) helt öppet busvisslar på en på stan och ropar raggningsrepliker
från andra sidan gatan. Jag var beredd på att det skulle vara så men det var ändå en
aning obehagligt då jag aldrig i hela mitt liv har råkat ut för något liknande i Sverige.
(Spanien)
Spanjorer är i allmänhet mycket mer öppna än svenskar, det kom till exempel fram
lite äldre damer på affärer och började prata med oss och frågade vart vi kom ifrån
etc. bara för att de hörde oss prata svenska och var nyfikna. En gång satt vi också
på en glassbar och tittade på en argentinamatch och satt och pratade VM med ett
äldre par vid bordet bredvid. Sånt händer inte i Sverige, här säger man knappt hej
till nån man känner om man träffas på stan, så det var en trevlig omväxling.
(Spanien)
Råd till nästa års praktikanter och fler bra citat
Det blev mycket sol och tyvärr lite för mycket för några av oss. Eftersom Gran
Canaria ligger så pass nära ekvatorn är solen mycket starkare än vad man är van vid
i Sverige. Detta blev vi påminda av tack vare solbrända axlar, ryggar och ben. Hög
solskyddsfaktor rekommenderad! Värmen lockade även fram mer än solbränna,
småkryp i många olika former tog sig in i huset då och då. Kvarglömda matbitar
kunde leda till mindre invasioner av olika typer av insekter. Hög luftfuktighet gjorde
det svårt att få handdukar och badkläder torra trots värmen så man lärde sig tillslut
att hänga upp blöta grejer så snart man kom tillbaka från stranden och låta dem
hänga relativt länge. (Spanien)
Efter ett tag kände vi oss inte längre som turister utan som några som liksom alla
andra var på väg till jobbet i rusningstrafiken. Vi fick som en vardag i storstaden.
(Storbritannien)
Sid 18 (19)
Utöver språket så får man ju möta en helt annan och ny kultur. Människorna i Wales är så annorlunda på ett sätt som är svårt att förklara. De är trevliga och extremt
”caring” och man känner även igen det där typiska engelska sättet att vara på, men
de vill dock inte bli hopblandade med resten av Storbritannien! Det var något som
flera av mina arbetskamrater berättade och var väldigt tydliga med att ”Here we are
very proud of being from Wales” Jag fick även lära mig lite av det språket som talas
där och fick veta mycket information om lokala händelser och historia. Detta är
sådan information som inte går att googla. Det är information som kommer direkt
från de som faktiskt bor och arbetar och lever i området. (Storbritannien)
Den här resan bestod av otroligt mycket skratt och glädje, men även svåra situationer som vi tillsammans blev tvungna att hantera men det slutade alltid bra. Nu när
jag ser tillbaks på det, så var det en underbar resa, det fanns gånger då jag kände att
jag bara ville åka hem men det ändrades ganska fort. (Storbritannien)
Jag kan se mina privilegier som infödd svensk i Sverige mycket tydligare nu. Att jag
talar och förstår det svenska språket och känner den svenska kulturen underlättar
något så enormt för mig som bosatt i Sverige. Jag kan definitivt se svårigheterna för
personer som flyttar till nytt land med främmande språk och kultur. Jag känner en
stor beundran för de människor som går igenom den omställningen och kan nog
säga att det är något jag själv inte skulle vilja göra. (Frankrike)
Det bästa du kan ta med dig är en positiv inställning och viljan att försöka. (Italien)
En sak man ska tänka på när man är där är att det är väldigt annorlunda jämfört
med Sverige med hur dem jobbar, det är inte alls lika organiserat som i Sverige och
att hålla tider är inte deras speciallitet men det är bara att gilla läget och lära sig av
andra människor hur dem fungerar! Bli inte irriterad för det blir bara jobbigt utan
tänk att du ska leva som dem under dessa tre veckor och ha bara roligt man lär sig
så mycket! (Frankrike)
Jag är så tacksam för allt jag fick se och ta del av. Att någon släppte in mig i deras
liv på det fantastiska stället. Det är sådant jag tycker om. Jag tog vara på varje blick
ut mot fälten, och på varje solmogen och ljummen tomat som jag åt samtidigt som
jag strosade runt i trädgården, lycklig bara av att finnas. Jag gillar Italien. Jag gillar
kulturen. Heta diskussioner vid middagsbordet, en aning för mycket vin, pussar på
kinderna och tomatsås varje dag. Det är något speciellt med det som man fångas av.
(Italien)
Men jag skulle inte vilja göra detta igen på grund av vår handledare. Under de tre
veckor vi spenderade där frågade han aldrig vad vi hette. Han såg oss endast som
arbetskraft och visade till en början ingen respekt och hänsyn till oss. Jag hade innan resan fått höra att han var elak men jag trodde aldrig att jag skulle få träffa en
sådan hemskt elak person. Det bästa som hände och som jag tror kommer följa
med mig i livet lång tid framöver är dem personerna jag träffade. Tillsammans har
Sid 19 (19)
vi delat blod, svett och tårar och det är tack vare dem jag kommer komma ihåg
sommaren 2014 på Gran Canaria i många år. (Spanien)
Resan till Frankrike var på många vis lärorik och har gett mig otaliga minnen som
jag kommer bära med mig resten av livet. När jag kom hem till Sverige igen efter
feriepraktiken frågade människor vad jag tyckte att jag lärt mig av resan. Visst hade
jag en känsla att jag lärt mig mycket men det var ändå svårt att direkt hitta någon
konkret lärdom jag dragit av vistelsen i Frankrike. Efter att ha funderat en stund har
jag dock kommit fram till att det mest betydelsefulla jag tagit till mig är en förståelse
för andra människor. Vi som kom till Frankrike fick en unik möjlighet att ta del av
den Franska kulturen på Rivieran. Kommer man som turist kan man ofta bara se en
yta av staden och folket då turistvistelsen brukar bestå i besök av kända platser och
fina restauranger. Vi, å andra sidan, fick se Frankrike från en helt annan vinkel i och
med att vi konstant arbetade och umgicks med fransmän. Alltså kunde vi samtala
med och lära känna människor från den franska kulturen och på så sätt få förståelse
för och inblick i en helt ny kultur. Jag tror att denna förståelse för andra kulturer är
viktig, främst för att den hjälper oss att känna sympati även för personer som lever
en helt annan sorts liv än vi själva. (Frankrike)
För övrigt var resan väldigt lärorik, spännande och givande. Ta verkligen denna
chans att få åka utomlands och prova på ett arbete, ni kommer inte ångra er! – Det
kommer vara jobbigt, kännas jobbigt, du kommer sakna ditt hem, sakna din egen
säng, ditt eget rum, men det kommer alltid finnas stunder då du verkligen inte vill
åka hem. (Italien)