Transcript Arbete eller sysselsättning?

Arbete eller
sysselsättning?
Daglig verksamhet för personer med
stora funktionsnedsättningar
Charlotte Fagerstedt
1
FoU Södertörns skriftserie nr 130/14
FoU Södertörn är en forsknings- och utvecklingsenhet som ägs av kommunerna Botkyrka, Gotland,
Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö och Värmdö. Arbetsfältet är individ- och familjeomsorgen samt funktionshinderområdet. Mer information på www.fou-sodertorn.se
Rapporten kan laddas ner från www.fou-sodertorn.se
FoU Södertörn
Doktorsvägen 2
147 30 Tumba
Tel: 08- 530 621 80
Fax: 08- 530 621 81
E-post: [email protected]
www.fou-sodertorn.se
Arbete eller sysselsättning? Daglig verksamhet för personer med stora funktionsnedsättningar
© FoU Södertörn och författaren 2014
FoU Södertörns Skriftserie nr 130/14
ISSN 1403-8358
2
Förord
Trots att daglig verksamhet är den vanligaste insatsen i LSS finns relativt lite forskning inom
området. Avsaknaden av forskning är förvånande då insatsen väcker många frågor: vad ska
den syfta till, vad ska insatsen innehålla, hur förändras den över tid, vad medför olika kommuners sätt att organisera verksamheten för arbetstagarna i daglig verksamhet?
De forskare som dock diskuterat frågorna är inne på centrala frågor såsom exempelvis Jens Ineland och Stefan Sjöström som betecknat daglig verksamhet som en ”imiterad normalitetsstrategi”. 1 Veronica Lövgren ställer frågan i sin avhandling om daglig verksamhet är ett arbete eller en rättighet enligt LSS?2
I diskussioner om arbete finns många gånger kopplingar till moraliska spörsmål
som plikten att arbeta, strävan efter självförsörjning och idén om att göra rätt för sig. Tankefiguren är gammal inom funktionshinderhistoria. Staffan Bengtsson illustrerar hur 1800-talet
präglades av liknande tankar då anstaltslivets utbildning skulle öka individernas möjligheter
till försörjning. Kontroll och omsorg verkade parallellt.3 Arbetslinjen, det vill säga en ambition att arbete ska föredras istället för bidrag, representerar på så sätt inte något nytt inom
funktionshinderpolitiken.
I dagens politiska debatt hörs ofta begreppet arbetslinje, men impregnerar arbetslinjen även daglig verksamhet? Det finns ambitioner att uppmuntra och verka för att arbetstagarna inom daglig verksamhet ska komma ut i anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. I flera rapporter från Socialstyrelsen understryks att alltför få går från daglig verksamhet till ordinarie arbetsmarknad och det talas om ”inlåsningseffekteter”. 4 För personer med
stora och omfattande funktionsnedsättningar är dock en anställning inom ordinarie arbetsmarknad ofta orealistisk och insatsen daglig verksamhet har beviljats just för att en löneanställning inte är möjlig.
Den här rapporten studerar daglig verksamhet för personer med omfattande
funktionsnedsättningar, som utvecklingsstörning och rörelsehinder eller autism. Hur påverkas
daglig verksamhet i tider präglade av arbetslinjen? Charlotte Fagerstedt har besökt sex grannkommuner och visar att verksamheterna utvecklats åt skilda håll. Trots samma ledord, styrdokument och lagstiftning så skiljer sig verksamheterna åt – mer än vi kanske förväntat oss.
Rapporten är ingen heltäckande kartläggning utan gör nedslag i olika verksamheter. Trots det lilla formatet visar rapporten på viktiga frågor som måste fortsätta att analyseras och diskuteras. Vad ska daglig verksamhet erbjuda? Vilka möjligheter ska ges? Vad syftar
daglig verksamhet till?
Min förhoppning är att rapporten kan användas i diskussioner om daglig verksamhet, dess mål och innehåll. För yrkesverksamma kan de konkreta och verklighetsnära beskrivningarna ge möjligheter att reflektera över den egna verksamheten. Av rapporten framgår
också att brukare, anhöriga och gode män är tämligen tysta i frågor om daglig verksamhet.
Ytterligare en önskan är att denna skrift kan bidra till att uppmuntra dessa att höja sin röst.
Tumba september 2014
Kristina Engwall
Chef och forskningsledare FoU Södertörn
1 Ineland, Jens och Sjöström, Stefan (2007) ”Normalisering, autencitet och reflexivitet – om iscensättande av det
vanliga livet i handikappomsorg”, Socialvetenskaplig tidskrift, nr 4, s. 266-279.
2 Lövgren, Veronica (2013) Villkorat vuxenskap. Levd erfarenhet av intellektuellt funktionshinder, kön och ålder. Umeå.
3 Bengtsson, Staffan (2012) ”Arbete för individen och samhället”, Utanförskapets historia – om funktionsnedsättning och funktionshinder, red. Kristina Engwall och Stig Larsson, Lund: Studentlitteratur.
4 Socialstyrelsen (2010) På tröskeln – Daglig verksamhet med inriktning på arbete.
3
Innehåll
Inledning och syfte .............................................................................................................................. 5
Tillvägagångssätt ............................................................................................................................. 5
Daglig verksamhet igår och idag ................................................................................................. 6
Daglig verksamhet – den vanligaste insatsen ........................................................................... 7
Få personer med funktionsnedsättning har ett arbete ............................................................ 8
Sex dagliga verksamheter ............................................................................................................... 10
Abborren ......................................................................................................................................... 10
En dag på Abborren ................................................................................................................. 11
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 11
Ankaret ............................................................................................................................................ 12
En dag på Ankaret ..................................................................................................................... 12
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 13
Båten................................................................................................................................................. 13
En dag på Båten ......................................................................................................................... 14
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 14
Cymbalen ........................................................................................................................................ 15
En dag på Cymbalen ................................................................................................................ 15
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 16
Dykaren ........................................................................................................................................... 16
En dag på Dykaren .................................................................................................................... 17
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 17
Ekorren ............................................................................................................................................ 18
En dag på Ekorren .................................................................................................................... 18
Arbetsuppgifter/Aktiviteter .................................................................................................... 18
Samtal med chefer och personal .................................................................................................... 20
Arbetsinriktad daglig verksamhet ............................................................................................. 20
Organisation, ekonomi och lokaler ........................................................................................... 21
Synpunkter som anställda har mött från föräldrar och gode män ....................................... 23
Diskussion ........................................................................................................................................... 24
Litteratur .............................................................................................................................................. 26
4
Inledning och syfte
Daglig verksamhet är den vanligaste insatsen inom LSS, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Antalet deltagare har successivt ökat genom åren. I propositionen till LSS kan vi läsa följande om daglig verksamhet:
Den dagliga verksamheten bör till sitt innehåll kunna rymma såväl aktiviteter med
habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som
syfte att bidra till den personliga utvecklingen och att främja delaktigheten i samhället. Ett övergripande mål bör vara att på kortare eller längre sikt utveckla den
enskildes möjlighet till arbete.5
Kommunen är ansvarig för daglig verksamhet och väljer hur den ska organiseras. År 2008
kritiserade Socialstyrelsen kommunerna för att de inte följer lagens intention att utveckla den
enskildes möjlighet till arbete. De menar att daglig verksamhet riskerar att bidra till en inlåsningseffekt då andra aktörer inom arbetsmarknadspolitikens fält inte ser denna målgrupp som
sin.6 Socialstyrelsen har publicerat en vägledning som genom olika exempel vill stimulera
lokala diskussioner och aktiviteter, för att den dagliga verksamheten ska utvecklas i samarbete med de arbetsmarknadspolitiska aktörerna i landet.7 Regeringen beskriver att politiken
ska utformas så att arbetslinjen stärks: Fler ska kunna och vilja arbeta och färre ska stå utanför arbetsmarknaden. Men de menar också att stora utmaningar kvarstår för att underlätta för
människor med svagare förankring på arbetsmarknaden att komma i arbete.8
Traditionellt sett har daglig verksamhet för personer med stora funktionsnedsättningar varit
inriktad på sinnesupplevelser. Syftet med denna studie är att undersöka om det utifrån den
kritik som riktats mot kommunerna och den trend som råder kring arbetslinjen - att fler ska
arbeta - har lett till en mer arbetsinriktad verksamhet för denna målgrupp. Hur har detta i så
fall påverkat organiseringen och innehållet i den dagliga verksamheten?
Jag har besökt dagliga verksamheter som riktar sig mot personer med stora funktionsnedsättningar som rörelsehinder, utvecklingsstörning och autism. Denna rapport avser att beskriva
hur några kommuner har utformat daglig verksamhet för personer med stora funktionsnedsättningar.
Tillvägagångssätt
Studien inleddes under hösten 2013. Cheferna för daglig verksamhet i några södertörnskommuner kontaktades. I samtalen diskuterades frågan hur daglig verksamhet var organiserad och
om det har skett några förändringar i organisation och arbetssätt de senaste åren. Med utgångspunkt i samtalen valdes sex kommuner för besök. Dessa är olika stora och antalet personer som har daglig verksamhet varierar från drygt 40 personer till 500. Kommunerna valde i
sin tur de verksamheter som skulle besökas utifrån kriteriet att målgruppen för verksamheten
skulle vara de med störst funktionsnedsättningar. Totalt besökte jag åtta kommunala verk5
Proposition 1992/93:159 s 90.
6 Socialstyrelsen 2008, s 7.
7 Socialstyrelsen 2010, s 6.
8 www.regeringen.se Information hämtad 2013-12-05.
5
samheter. Det finns även privata aktörer som driver daglig verksamhet, men det är främst
kommunen som bedriver verksamhet för den aktuella målgruppen.
Besökens upplägg har sett olika ut. Mitt önskemål var att delta i verksamheten samt prata med
personal och gruppchef/arbetsledare. De ansvariga har bestämt tidpunkt för besöket och längden har varierat mellan 2,5-5 timmar. I samtliga verksamheter, utom i en där ingen chef deltog, intervjuades både chef och personal. I tre verksamheter gavs tillfälle att både observera
och delta i aktiviteter och måltider. I tre verksamheter blev jag guidad i lokalerna medan aktiviteter pågick. I en hade arbetstagarna gått hem när de anställda visade mig verksamheten.9
Daglig verksamhet igår och idag
Sysselsättningsinsatser för personer med funktionsnedsättning har förändrats genom åren.
Kent Ericsson har i en rapport från 2003 beskrivit daglig verksamhet utifrån ett historiskt perspektiv. Under 1800-talets andra hälft skapades de första offentliga insatserna i form av institutioner. Personer med funktionsnedsättning omhändertogs och levde avskilt från samhället
då allt stöd var lokaliserat till institutionerna. På 1940-talet började ett fåtal personer med
funktionsnedsättning bo med sin familj istället för på institution. För dem som slutat skolan
och inte arbetade uppkom behov av sysselsättning under dagtid. I 1954-års lag (1954:483) om
undervisning och vård av vissa ”psykiskt efterblivna” skulle landstingen anordna ”sysselsättningshem och verkstäder för skyddad sysselsättning”. Under 1950- och 1960-talen skapades
ett fåtal sysselsättningshem runt om i landet, ofta på initiativ av föräldrarörelsen, medan
landstingen ordnade skyddade verkstäder för ”psykiskt efterblivna”.10
En ny lagstiftning infördes 1967, lag om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (Omsorgslagen).11 Den nya lagen var inriktad på att ge personer med funktionsnedsättning undervisning, vård, bostad och daglig sysselsättning. Landstingen fick ansvar för insatser både för
dem som bodde på institutioner och för dem som bodde i det egna hemmet. Lagen kännetecknades i stor utsträckning av regler för institutionerna och av åtgärder som gavs oberoende av
samtycke från den enskilde.12 I förberedelserna till 1967-års omsorgslag föreslogs att det
skulle skapas så kallade skyddade verkstäder för personer med funktionsnedsättning. Men
inför beslutet om lagen föll förslaget och omsorgsformen kom att kallas sysselsättningshem.
1974 införde Socialstyrelsen direktiv om hur dessa skulle utformas och de kom då att kallas
för dagcenter. Ett dagcenter skulle vara en lokal med rum för olika verksamheter, som exempel kan nämnas tillverkning, gruppaktiviteter, träningslägenhet och matsal. Dagcentret fick
stark prägel av arbete och produktion, en modifierad form av skyddad verkstad. Dagcentret
utvecklades inom ramen för den omsorg som då drevs av landstingens omsorgsverksamhet.
Med utgångspunkt i den institutionella omsorgstraditionen blev det naturligt att organisera
dagcentren i hus där man kunde förlägga den service som man ansåg att personer med funkt-
9 Under intervjuerna fördes anteckningar. Minnesanteckningar från deltagande och guidning i verksamheterna
gjordes i efterhand.
10 Ericsson, Kent 2003, Daglig verksamhet: En omsorgsform under utveckling samt Grunewald, Karl 2014,
”Daglig verksamhet - en föredömlig välfärdsinsats”, Intra - LSS- Daglig verksamhet s 44-45.
11
SFS 1967:940.
12 Proposition 1999/2000:79 - Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken.
6
ionsnedsättning hade behov av. Dagcenter fanns inte i varje kommun utan ett fåtal skapades i
varje län.13
Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, som trädde i kraft i början av 1980-talet, slog
fast allas rätt till social grundtrygghet och god hälso- och sjukvård. Principerna om normalisering och integration fick genomslag och omsorgskommittén föreslog år 1981 en så kallad
pluslag, som kompletterar, men inte ersätter, andra lagar.14 I propositionen betonades att den
nya lagen skulle ses som ett komplement till, och inte en ersättning för, andra lagar.15 Den nya
omsorgslagen var, liksom den tidigare, en rättighetslag.16 En rättighetslag innebär att den talar
om vad den enskilde har rätt att få av myndigheten.
År 1988 tillsatte regeringen en ny handikapputredning, som fick namnet 1989-års handikapputredning.17 Den visade omfattande brister i stödet till personer med funktionsnedsättning.
Bristerna gällde inte enbart insatsernas omfattning och innehåll utan också enskildas möjligheter att bestämma över och planera sina liv. Handikapputredningen föreslog därför specifika
individinriktade insatser till människor med omfattande behov av stöd och service. I huvudbetänkandet Handikapp – Välfärd – Rättvisa (SOU 1991:46) föreslogs en ny rättighetslag. Utredningens förslag låg till grund för propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade.18 I den föreslog regeringen bland annat en lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och en särskild lag om statlig assistansersättning (LASS).19 I samma proposition föreslogs att omsorgslagen och elevhemslagen skulle upphöra.20
Generellt sett innebar lagarna från 1985 och 1993 att personer med funktionsnedsättning fick
juridisk rätt att pröva de insatser som de beviljats. Det innebar att nya krav kunde ställas på
utvecklingen av insatserna och därmed daglig verksamhet.21 LSS är inte bara en rättighetslag
utan även vad man brukar kalla för en pluslag. Detta innebär att insatser med stöd av LSS inte
får innebära någon inskränkning av de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan
lag. En insats som beviljas med stöd av LSS och en annan med stöd av SoL kan således löpa
parallellt.
Daglig verksamhet – den vanligaste insatsen
Daglig verksamhet är den vanligaste insatsen enligt LSS och antalet sysselsatta ökar för varje
år. År 2000 hade cirka 20 500 personer insatsen, 2006 cirka 25 800 personer, 2010 cirka 30
000 personer och 2012 nästan 32 000 personer.22 Insatsen är frivillig och är till för personer
som omfattas av personkrets 1 och 2 enligt 1§ LSS. Det vill säga personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd eller betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder.
13 Ericsson 2003.
14
Dir. 1977:89.
15
Proposition 1984/85:176.
16
Proposition 1999/2000:79..
17
Dir. 1988:53.
18
Proposition 1992/93:159.
19
SFS 1993:387 och SFS 1993:389.
20 Proposition 1999/2000:79.
21 Ericsson 2003.
22 Socialstyrelsen 2008, 2011, 2013.
7
I Socialstyrelsens rapport från 2007 har chefer för daglig verksamhet tillfrågats om bakgrunden till ökningen av antalet personer som beviljas insatsen. Tre huvudorsaker fördes fram.
Den första var att fler får en diagnos som berättigar till insatser enligt LSS, främst autism och
autismliknande tillstånd. De andra två orsakerna som fördes fram var att det är svårt att få
tillgång till Arbetsförmedlingens och Samhalls resurser. Enligt cheferna prioriterar Arbetsförmedlingen inte personer med insatser enligt LSS och Samhall ställer höga krav på dem
som anställs.23
Enligt regeringens proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
bör ett övergripande mål med daglig verksamhet vara att på kortare eller längre sikt utveckla
den enskildes möjlighet till arbete.24 Vidare står det i propositionen:
Det bör understrykas att daglig verksamhet inte skall uppfattas som en anställningsform. Det är inte frågan om ett avlönat arbete och syftet är inte heller att
producera varor eller tjänster. Däremot kan verksamheten med fördel utformas så
att den bidrar till att öka personens förutsättningar att senare få en anställning i arbetslivet. Det är också angeläget att möjligheten till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller inom Samhall prövas regelbundet.25
Kommunerna har, som tidigare nämnts, kritiserats av Socialstyrelsen för att daglig verksamhet inte uppfyller det övergripande målet, att den enskilde på sikt ska kunna få ett lönearbete.
Få personer med funktionsnedsättning har ett arbete
En låg andel av personer som har en funktionsnedsättning är i arbete, visar Arbetsförmedlingen i en rapport. I denna är definitionen av funktionsnedsättning nedsatt syn eller hörsel, taleller röstproblem, rörelsenedsättning, allergi eller någon form av psykisk funktionsnedsättning. Även diabetes, hjärt- lungproblem, mag-tarmsjukdom, psoriasis, epilepsi eller dyslexi
ingår i definitionen. Omkring 26 procent i undersökningen uppger att de har någon funktionsnedsättning. Det motsvarar 1,6 miljoner människor i Sverige i åldern 16-64 år. Av dessa uppger 53 procent att deras arbetsförmåga är nedsatt, vilket motsvarar drygt 800 000 personer. Av
de som har en nedsatt arbetsförmåga är 44 procent i arbete, jämfört med 71 procent av befolkningen generellt.26
En forskningsöversikt från Socialstyrelsen visar att få personer med funktionsnedsättning är
registrerade som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Handläggarna prioriterar andra
grupper då personer med funktionsnedsättning, som tillhör LSS personkrets, redan har möjlighet till sysselsättning och ekonomiskt stöd utan att stå till arbetsmarknadens förfogande.
I forskningsöversikten refereras till Hegedal (2005) som i en norsk studie menar att det är ett
dilemma att personer med utvecklingsstörning som utför ett arbete inom omsorgen inte regi-
23 Socialstyrelsen 2007.
24 Regeringens proposition 1992/93:159.
25 Regeringens proposition 1992/93:159.
26 Arbetsförmedlingen 2013. Förutsättningar i arbetslivet – en undersökning om diskriminering på arbetsmarknaden och arbetssituationen för personer med funktionsnedsättning.
8
streras som arbetssökande eller som arbetande. Om personer med utvecklingsstörning inte
registreras som arbetssökande finns inga incitament att anpassa arbetsplatser för dem.27
Samhalls huvuduppgift är att skapa utvecklande jobb åt personer med funktionsnedsättning.
På deras hemsida går det att läsa att det är arbeten som skapas i kunduppdrag, på marknadsmässiga villkor i konkurrens med andra. Samhall ägs av staten och Arbetsförmedlingen är den
myndighet som avgör vilka som ska få jobba där. 2013 hade cirka 20 000 anställning på Samhall, tjugo år tidigare, år 1992, var antalet drygt 28 800.28
Det har således skett en minskning av antalet personer som arbetar på Samhall medan antalet
med daglig verksamhet ökar kontinuerligt. I regeringens proposition 1992/93:159 står det att i
daglig verksamhet ska deltagarnas förmåga att utföra ett arbete kontinuerligt prövas på den
reguljära arbetsmarknaden. Socialstyrelsens kartläggning från 2008 visar att det endast är någon procent av det totala antalet personer, med beslut om daglig verksamhet, som har slutat på
grund av att de har fått ett lönearbete. Mer än hälften av landets kommuner svarar att ingen
person har gått över från daglig verksamhet till ett reguljärt arbete under den senaste femårsperioden. Samtidigt svarar drygt 40 procent av de dagliga verksamheterna att det finns deltagare i deras verksamhet som skulle kunna, och vill, gå till annan sysselsättning. Andelen som
anses ha möjlighet att gå vidare till annan sysselsättning uppskattas till cirka tio procent av det
totala antalet deltagare.29
27 Socialstyrelsen 2011 s 54.
28 www.samhall.se; SOU 2003:56.
29 Socialstyrelsen 2008.
9
Sex dagliga verksamheter
Kapitlet beskriver sex dagliga verksamheter.30 Gemensamt för dem är att de riktar sig till personer med stora funktionsnedsättningar som utvecklingsstörning och rörelsehinder eller autism.31
Begrepp som återkommer i texten:
Arbetstagare/brukare: Verksamheterna benämner ofta deltagarna i daglig verksamhet som
arbetstagare eller brukare. I rapporten används begreppet arbetstagare.
Sinnesrum: Inspirationen till sinnesrummen kommer från snoezelen, vilket är en metod som
går ut på att skala bort intryck och sända en enda impuls som kan bestå av ljud, ljus och känsel. Snoezelen började användas på 1970-talet i Nederländerna. Många verksamheter har sinnesrum.32 Ett exempel är ”vita rummet”, där det ofta finns en säng som genom vibrationer kan
sända ut olika signaler. I rummet finns ofta olika ljuskonstellationer. Flera har sinnesrum med
olika teman, som exempelvis ”djungelrum”. Här kan det finnas en hängmatta, dekor och möjlighet att spela musik som ska förknippas med djungeln.
Lådjobb: Verksamheterna refererar till ”lådjobb” vilket innebär att deltagarna flyttar föremål
från en låda till en annan. Efter att arbetstagarna har utfört förflyttningen av föremålen återställs de i ursprungligt skick. Arbetet har därmed ingen mottagare.
Legojobb: Legojobb är oftast olika monteringsarbeten som verksamheten gör på uppdrag av
företag.
Abborren
På Abborren har cirka 15 arbetstagare sin dagliga verksamhet. Målgruppen är personer med
autism som har ett stort behov av tydlighet och struktur. Några har ett självskadebeteende.
Ingen har omfattande fysiska funktionsnedsättningar. Denna verksamhet skiljer sig från de
övriga, som ingår i studien, då den enbart riktar sig till personer med autism.
På Abborren tar enhetschefen (EC) emot mig. Förutom Abborren är hon också ansvarig för
Ankaret, som presenteras i nästa avsnitt. På båda verksamheterna finns en verksamhetsledare.
Abborren ligger på markplan, i lokaler som tidigare har varit en förskola. Från början låg
verksamheten i olika lägenheter, men det var, enligt EC, varken ekonomiskt lönsamt eller bra
för deltagarna. Nuvarande lokaler, som hon tycker är bättre, består av fem flyglar, med fem
arbetsgrupper. Personalen är uppdelad i två arbetsteam.
30
Två av de åtta verksamheter som besöktes är inte beskrivna. En riktade sig inte mot den målgrupp som studien
intresserar sig för. Den andra gav för lite information vid besöket.
31
Verksamheterna har fiktiva namn. Samtliga chefer, personal och arbetstagare beskrivs vara av kvinnligt kön.
32
Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter (2010).
10
En dag på Abborren
Efter att EC har berättat om verksamheten visar en i personalgruppen mig runt. Arbetstagarna
har inga gemensamma samlingar utan alla börjar och avslutar dagen i sina rum. Några delar
rum, medan andra har egna. Utifrån ett rullande schema arbetar personalen med olika arbetstagare olika dagar. Personalen kan under en dag vara ansvarig för en eller flera.
Alla arbetstagare har ett eget schema bestående av - beroende på hur de kan kommunicera fysiska föremål, tecken eller text. En del har flera aktiviteter på schemat, medan andra bara
har en. Varje deltagare har en transportpinne - ett plaströr - som de tar med sig när de ska förflytta sig mellan sitt schema och aktiviteten. På schemat finns bland annat lådarbete, hämta
fika/matvagn, vika tvätt, plocka in/ur diskmaskinen, promenad och sopsortering. Tre av arbetstagarna har sitt arbete förlagt utomhus. De krattar, sopar och plockar skräp på gården som
omger lokalerna. Men de har, precis som de andra, ett schema med en tydlig struktur. Ibland
följer arbetstagarna med personalen om de ska tanka bilen eller handla. De har en gemensam
sommaravslutning varje år.
De flesta arbetstagare har olika former av lådjobb som kan innebära att sätta upp olika figurer
på kardborrband på väggen, eller flytta föremål mellan olika lådor. Det är personalen som
tillverkar lådjobben. En av dem visar mig ett lådjobb som hon har tillverkat. Det är bilder på
olika flaggor som ska paras ihop med rätt land. På Abborren finns många olika lådjobb att
välja mellan och i olika svårighetsgrader. När en arbetstagare är klar med ett iordningställs de
igen, det kan antingen göras av en annan arbetstagare eller av personal.
Arbetstagarna är indelade i olika grupper. En person kan ha på sitt schema att gå till en annan
grupp och ställa i ordning lådjobben, till exempel att ta ner figurerna från väggen som en annan arbetstagare har satt upp. En arbetstagare kan ha som uppgift att ta fram redskap som en
annan person behöver för att städa. Under tiden som arbetstagarna följer sitt schema och går
mellan aktiviteterna med sin transportpinne står personalen vid sidan av. De småpratar inte
med arbetstagarna utan ska finnas i bakgrunden. Personalen pratar inte heller i onödan med
varandra.
På Abborren bedrivs ingen fysisk träning men en arbetsterapeut kommer vid behov. De försöker få in rörelse i verksamheten genom promenader. Det finns till exempel promenadslingor
runt huset. Personalen sätter upp bollar med kardborrband på väggen, antalet bollar visar hur
många varv som arbetstagaren ska gå banan. När en arbetstagare har gått ett varv lägger de
bollen i en hink.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
Kommunens inriktning är att daglig verksamhet ska organiseras under så arbetslika förhållanden som möjligt. I praktiken innebär det att de inte vill ha konstruerade arbetsuppgifter eller
upplevelser som exempelvis sinnesrum. EC berättar att de arbetar utifrån arbetslinjen, i betydelsen att de försöker skapa ”riktiga aktiviteter”, som att exempelvis duka bordet inför lunchen, diska eller strimla papper. Trots det utför många arbetstagare lådjobb. EC menar att
syftet kan vara att träna upp en förmåga, som finmotorik eller att fokusera - om en arbetstagare har svårt att komma ner i varv. Inspiration till utformningen av verksamheten kommer
från utbildningen ”Pedagogiskt arbetssätt inriktad mot vuxna och ungdomar” som Autism11
och Aspergerförbundet arrangerar. Ambitionen är att det man kan göra själv ska man få möjlighet att göra.
Det finns några arbetstagare som inte förmår utföra arbetslika uppgifter, vilket beror på att de
är äldre. Dessa vilar mesta tiden. EC berättar att ”när vi tänker aktiviteter ska det vara ett
syfte”. Målet är att hitta riktiga arbetsuppgifter, men EC upplever att det är stor skillnad på
vad äldre och yngre arbetstagare klarar av.
Som belöning får arbetstagarna spela TV-spel på rasten. EC ger exempel från en vinter när det
var mycket snö och alla som kunde, både arbetstagare och personal, skottade snö. Det var
många som egentligen inte ville skotta, men gjorde det när de fick spela TV-spel som belöning.
Ankaret
På den dagliga verksamheten Ankaret träffar jag enhetschefen (EC). Som nämnts är hon
också chef för Abborren. Jag träffar också Ankarets verksamhetsledare. På Ankaret har ca 20
arbetstagare sin dagliga verksamhet. Målgruppen är personer med ett omfattande stödbehov,
hälften sitter i rullstol och flera har inget tal. Personalen kallas för arbetsledare och arbetar i
två team. Lokalerna är uppdelade på två våningar och ligger i anslutning till en gymnasieskola. EC upplever att gymnasieeleverna accepterar att arbetstagarna är en del av skolmiljön.
Flera gymnasieelever har gjort praktik eller varit timvikarie på Ankaret.
En dag på Ankaret
Arbetstagarna på Ankaret har mycket skilda behov, några som har ett utåtagerande och självdestruktivt beteende jobbar enskilt med en personal. Alla har ett individuellt schema och ett
rum där de startar och avslutar dagen. Medan en del har egna rum delar andra. För att kommunicera används bilder och tecken. Precis som på Aborren har arbetstagaren en transportpinne som de ska ta med sig mellan aktiviteterna. Om det exempelvis står ”vattna blommorna” på schemat tar arbetstagaren med sig transportpinnen och går till den aktiviteten. Personalen har förberett blomvattningen genom att mäta upp hur mycket vatten varje blomma ska
ha. På så sätt kan arbetstagaren, utan personalens stöd, gå runt med en vagn med olika vattenkärl för varje blomma och vattna. När arbetstagaren är klar tar hon sin transportpinne och går
tillbaka till sitt schema och läser vad hon ska göra.
Vid aktiviteten ”fika” finns det vagnar med fika, som är iordningställda av en arbetstagare.
Arbetstagaren får med hjälp av personalen dra sin vagn in till sitt rum. Vagnarna har handtag
både bak och fram vilket gör att den som sitter i rullstol och/eller har nedsatt funktion i armarna kan hjälpa till att dra.
Det sker aldrig några gemensamma samlingar eller måltider. EC berättar att det blir lugnare
och arbetstagarna äter mer när de är uppdelade i mindre grupper. Det finns ett rum som kallas
för café där några äter sin lunch tillsammans. Legojobb är en aktivitet på några deltagares
schema. I de flesta fall handlar det om att riva sönder tidningar som ska återvinnas. Två deltagare har lådjobb på sitt schema.
12
Till skillnad från Abborren har Ankaret en friskvårdsinriktning med ett rum som erbjuder träning både individuellt och i grupp. Eftersom alla har olika behov så krävs det, enligt EC,
mycket logistik för att dagarna ska fungera smidigt. Även om deltagarna arbetar i egna rum
kan det bli väldigt högljutt i lokalerna då rummen inte är ljudisolerade.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
På Ankaret arbetar de, precis som på Abborren, utifrån en arbetslinje, i betydelsen att de försöker skapa arbetslika aktiviteter. EC menar att det inte finns något krav på produktion utan
att de försöker hitta lämpliga uppgifter i de dagliga sysslorna. Exempel på det är att deltagarna
drar vagnar med fika och mat, viker tvätt, fyller på material på toaletten, plockar in i diskmaskinen, källsorterar och går till sopstationen. Det finns inga sinnesrum, men EC berättar att
sinnesstimulering sker när de är ute varje dag, bakar och får massage. Personalen har samma
förhållningssätt som på Ankaret. Exempelvis ska de bara hälsa första gången de träffar arbetstagaren under dagen och inte varje gång de möts. EC menar att det är den personal som är
ansvarig för dagen som ska vara viktig för arbetstagaren.
Alla arbetsuppgifter ska genomföras så självständigt som möjligt, men personalen finns i närheten. EC berättar att de arbetar individuellt med utgångspunkt i varje persons förmåga. De
har försökt att hitta mer arbetslika sysselsättningar. Exempelvis har de tidigare arbetat för
gymnasieskolan med att torka bord, slipa knivar och panta flaskor. Men eftersom dagsformen
på deltagarna varierar var det svårt att ha bestämda arbetsuppgifter. De har även delat ut den
lokala tidningen, men det blev för tungt för de rullstolsburna på vintern och arbetstagarna
tyckte inte heller att det var roligt. De har ett stort kök och har tillstånd för försäljning. Det
blev dock ingen produktion då uppgiften blev övermäktig. Istället har de pedagogisk bakning
på schemat och om någon verksamhet i kommunen vill beställa en kaka till ett möte så kan de
ordna det. Personalen förbereder alla moment för att arbetstagarna ska kunna utföra uppgiften
så självständigt som möjligt. Som exempel nämns att de för en arbetstagare, som enbart kan
använda en arm, i förväg mäter upp ingredienser så att hon själv kan hälla i en bunke. I verksamheten finns även en ateljé för målning och sömnad.
Alla arbetstagare har en friskvårdande aktivitet per dag. Några har enbart sådana sysslor på
sitt schema. Då de flesta sitter i rullstol berättar EC att det är viktigt att de får komma ur dem
någon period under dagen. I friskvårdsrummet erbjuds olika typer av gymnastik. Deltagarna
går promenader varje dag. Några, som klarar av det, går i grupp, men EC poängterar att det är
viktigt att det blir en lugn promenad för alla.
Andra aktiviteter är högläsning, musikstunder och taktil massage. EC och verksamhetsledaren
berättar att det har tagit många år för att få aktiviteterna att fungera för de olika individerna.
Arbetssättet har förändrats genom åren. När verksamheten startade, för tio år sedan, arbetade
de mer i grupp med högläsning, musik och fika. Genom att bygga om lokalerna och skapa
små rum kan de nu arbeta individuellt.
Båten
På Båtens dagliga verksamhet finns cirka 20 arbetstagare. Målgruppen är delvis blandad,
några har stora funktionsnedsättningar, sitter i rullstol och saknar tal, medan andra kan gå och
13
tala. Det senaste året har arbetstagare med autism och självskadebeteende börjat i verksamheten.
För sju år sedan flyttade Båten till nuvarande lokaler, men det som då hette dagcenter startade
redan 1983. Lokalerna, som är belägna på markplan i ett gammalt sjukhus, består av en lång
korridor med flera små rum. Gruppchefen (GC) tycker att lokalerna är slitna och inte anpassade till verksamheten. Personalgruppen är i stort sett ny sedan två år tillbaka.
En dag på Båten
När jag kommer till Båten har personalen precis haft ett möte där de har gått igenom schemat
för dagen och förberett lunchen genom att duka. När deltagarna anländer går personalen ut
och möter dem. Samtliga tar därefter en promenad. Under dagen ska en anställd från Autismcentret följa en av deltagarna och ge tips på hur hennes verksamhet kan utvecklas. När arbetstagarna kommer tillbaka från promenaden blir jag visad runt i lokalerna och deltar när de genomför sina arbetsuppgifter som består av låd- och legojobb.
Deltagarna har ett individuellt schema för varje dag, som är visuellt med bilder eller föremål.
Varje dag har en egen färg, som de anställda har på sin t-shirt. I samtliga rum finns en instruktion till de anställda om varje arbetstagare så att de ska få rätt stöd. Arbetstagarna ingår i
fasta grupper medan personalen roterar. GC berättar att det kan vara tungt att arbeta med
samma arbetstagare varje dag.
Arbetstagarna med autism är ute större delar av dagen då det är svårt att hitta sysselsättning
för dem inomhus. När de är inomhus har de sin verksamhet separat i två olika rum. Där äter
de också sin lunch och sina mellanmål. Lunchen, som för alla består av matlåda, värms av
personalen.
Jag är på Båten en fredag. Efter lunchen är det disco som avslutas med ”gofika”. En av arbetstagarna har gjort chokladpudding. På discot är det alltid samma arbetstagare som väljer musik
som hon sedan sjunger och dansar till. Personalen dansar med de arbetstagare som vill. En del
arbetstagare dansar med varandra, några väljer att titta på medan andra sitter utanför lokalen.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
Det finns två olika arbetsuppgifter. Den ena är ett legojobb där tidningar och kataloger ska
återvinnas, vilket betyder att kartong, plast och papper separeras. För att jobbet ska ta längre
tid så river de även sönder tidningarna, något som inte behövs för själva återvinningen. Den
andra sysselsättningen är lådjobb som består av olika typer av lådor, exempelvis gamla glasspaket, som de anställda har gjort ett hål i. Deltagarna fyller lådorna med knappar, skruvar etcetera. När de har fyllt en låda häller personalen tillbaka innehållet i en ask och deltagarna får
välja en ny. GC berättar att lådjobben utgår från TEACCH och tror att det handlar om att öva
upp motoriken. Deltagarna har arbetat med samma lådor i tio år. GC förklarar att de tycker att
det är roligt men att de anställda avser att utveckla lådorna. En personal berättar att en del
deltagare, som är inbundna, öppnar sig när de arbetar med lådorna. En arbetstagare har som
uppgift att duka, tvätta och städa.
14
GC berättar att de jobbar främst med sinnen då det är på den nivån som deltagarna ligger. Det
finns tre olika sinnesrum, som de anställda på den senaste tiden utvecklat genom mer upplevelser. I ett finns olika material som deltagarna kan känna på, ett ”vitt rum” har olika ljuskällor och en vattensäng. Det finns ett musik- och läsrum där deltagarna kan lyssna på och spela
musik samt läsa. I ett rum kan deltagarna genomföra rörelseträning med kuddar som personalen kan bygga hinderbana med. En del arbetstagare har taktil stimulering på sitt schema.
I ett rum finns en smartboard, som är en stor skärm med ”touchfunktion”. Tanken är att den
ska utvecklas till ett pedagogiskt hjälpmedel. Nu används den enbart för Internet då de ännu
inte fått utbildning i hur den fungerar. Eftersom de flesta deltagare inte pratar, tror GC att
smartboarden kan bli ett bra hjälpmedel för att kommunicera med bilder. Det finns en dator
där deltagarna kan spela spel.
Brukarmöte genomförs en dag i veckan och då bestäms vad som ska ätas på fredagsfikat.
Flera deltagare har bad som aktivitet på sitt schema.
Cymbalen
På Cymbalen deltar ingen chef under mitt besök. Istället är det en anställd, som arbetat sedan
verksamheten startade, som visar mig runt. I verksamheten finns drygt 15 arbetstagare, men
alla deltar inte varje dag. Målgruppen är personer med stora funktionsnedsättningar, några har
personliga assistenter med sig. De flesta sitter i rullstol och har inget tal. Två deltagare har
autism. Till Cymbalen kommer även äldre personer som tappat förmågor de tidigare har haft.
Verksamheten ligger sedan den startade, i samband med kommunaliseringen, i markplan i en
industrilokal. Kommunen valde då att samla personer med liknande funktionsnedsättning och
personalen fick söka sig till den verksamhet de ville arbeta i. I lokalen finns ett stort kök och
två stora samlingsrum.
En förebild är landstingets Lagunen, som är en verksamhet för sinnesstimulering. I lokalen
finns olika sinnesrum som ”Djungelrummet”, ”Musikrummet”, ”Vita rummet” och ”Bollrummet”. Det finns olika hjälpmedel för att arbetstagarna ska komma ur sina rullstolar. Arbetstagarna är indelade i två grupper, men personalen menar att de är så pass många att de
borde vara uppdelade i tre. Lokalerna är dock inte tillräckligt stora för att dela upp gruppen
ytterligare. Det finns planer på att de ska få nya.
En dag på Cymbalen
Dagen börjar alltid med samling och välkomstsång. Dagens färg och doft presenteras och personalen berättar vem som har namnsdag. Eftersom arbetstagarna är indelade i två grupper sker
två samlingar parallellt. Efter samlingen startar en gemensam sångstund för alla. Vid denna,
som pågår under en timme, sitter alla i en ring tillsammans med personalen och sjunger ur ett
sånghäfte, med över 100 sånger med allt från ”Mors lilla Olle” till ABBA-låtar. En person
spelar gitarr och övrig personal sjunger och hjälper arbetstagarna att välja sånger. Under sångstunden kommer en arbetstagare, som varit iväg och ridit.
Efter sångstunden är alla arbetstagare utspridda i samlingsrummet. En personal sätter på en
tecknad film i väntan på lunchen. De anställda turas om att värma arbetstagarnas matlådor och
15
hjälpa dem med toalettbesök. Vid lunchen äter nästan alla tillsammans i köket, några kan äta
själva, men de flesta behöver hjälp. Två äter lunch i eget rum med personal. Efter lunchen
sitter arbetstagarna återigen utspridda i samlingsrummet.
Arbetstagarna har inga individuella scheman. Personalen utgår från arbetstagarnas genomförandeplan och den som är ansvarig för dagen ser till att det som står där genomförs. Efter lunchen går vissa arbetstagare hem. Ett mål med verksamheten är gemenskap. Därför uppmuntras gemensamma aktiviteter och att arbetstagarna interagerar med varandra.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
Verksamheten är inriktad på sinnesstimulering. En personal berättar att deltagarna inte är kapabla att utföra något arbete.
När verksamheten startade var inriktningen ridning och bad. Detta slutade de med för ett par
år sedan då det ansågs vara aktiviteter som skulle utföras under fritiden. Ett ytterligare skäl till
att ridningen upphörde var att flera i personalgruppen fick problem med axlarna. En arbetstagare, som kan hålla i hästen själv och därmed inte behöver lika mycket hjälp, rider fortfarande. Tidigare har de bakat regelbundet, men nu sker den aktiviteten sporadiskt.
Under veckan finns tre fasta aktiviteter som är gemensamma för alla. Det är sångstund, högläsning och besök på ett friluftscenter som är anpassat för personer med rörelsehinder. Utöver
det så använder de sinnesrummen. En gång per vecka får de som vill måla. Varje dag är det
någon arbetstagare som promenerar och utför gymnastik, som habiliteringen har gett anvisningar om. Två gånger per år gör hela gruppen en gemensam utflykt, exempelvis museibesök.
Tidigare hade varje person ett individuellt schema, men personalen berättar att det inte fungerade då det blev för statiskt. Idag utgår de från arbetstagarnas genomförandeplan, och om det
exempelvis står att arbetstagarna ska komma ur sin rullstol två gånger i veckan, försöker de se
till att det blir gjort. Om det saknas personal kan det dock ställas in.
Dykaren
På Dykaren träffar jag enhetschefen (EC) och en praktikant. Vi börjar med att gå runt och de
visar mig olika sinnes- och träningsrum. Den dagliga verksamheten är belägen på tredje våningen i ett höghus. Lokalerna består av korridorer med flera små rum. Det finns en matsal
med kök och ett träningskök för brukarna. I ett rum finns en pool, men den används numera
bara av en brukare på grund av brist på personal. I verksamheten deltar cirka 25 arbetstagare.
Personalen kallas för aktivitetshandledare och deltagarna för brukare. Målgruppen är personer
med grav utvecklingsstörning och rörelsehinder. Några av dem har autism, självskadebeteende och/eller utåtagerande beteende. En del har ett talspråk, men de flesta använder tecken
och bildkommunikation. Tidigare deltog arbetstagare med måttlig utvecklingsstörning. För
sex år sedan ändrades inriktningen till personer med grav utvecklingsstörning.
EC skulle vilja ha lokaler på markplan för att lättare kunna gå ut. Det finns en närliggande
park, men på vintern är det svårt att vara ute med rullstolarna. De vill även ha ett större samlingsrum för att få plats för rullstolsdans. Toaletterna är också för små. Om någon som är på
16
toaletten ska duscha måste de gå ut i korridoren och in i ett duschrum. EC tycker att gruppen
är för stor och skulle vilja dela den i två. Det tillåter dock inte nuvarande lokaler.
En dag på Dykaren
Jag hinner inte se så mycket av själva verksamheten då de är fredag eftermiddag och fredagsdiscot har börjat. Några brukare har börjat dansa med personalen. Andra lyssnar när en i personalgruppen spelar gitarr och sjunger.
En av de anställda beskriver en vanlig dag på Dykaren. Brukarnas scheman är mycket konkreta med föremål för olika aktiviteter. Dagen börjar med att alla brukare kommer med färdtjänst eller kommunens egen transport. De anställda försöker, i den utsträckningen det går, att
möta den person som de ska jobba med under dagen. De flesta börjar dagen på en ”pausplats”, vilket oftast innebär en stol eller soffa i korridoren. Några sätter igång direkt med en
aktivitet. De hade tidigare gemensamma samlingar, men då brukarna kommer på olika tider
och har grava funktionshinder har de tagits bort.
En aktivitet kan vara rörelse, vilket kan innebära att brukaren ska krypa på golvet och stå i
ståskal. Aktiviteten, som sker i grupp om två till fyra brukare, tar en förmiddag, eftersom det
tar tid att få på och av de skydd som krävs. Aktiviteten följs av toalettbesök.
En personal förbereder lunchen som levereras färdiglagad. Hon lägger upp portioner och passerar maten för dem som har behov av det. Brukarna äter i grupper då de stör varandra om de
blir för många. En brukare äter med personal i eget rum. Alla behöver hjälp att äta och lunchen pågår länge. Under lunchtiden ska brukare åka hem medan nya tas emot.
På eftermiddagen är det vanligast med en eller två aktiviteter. I musikrummet kan det vara tre
till fem brukare som spelar och sjunger. Några enstaka har enskild musikstund. En annan aktivitet kan pågå i ett sinnesrum. I ett, som heter ”Gamla stan”, kan två till tre brukare lyssna på
musik eller en berättelse, exempelvis Emil i Lönneberga. De kan lyssna på hela berättelsen i
ett sträck eller göra uppehåll då de anställda återberättar sagan med hjälp av pictogrambilder.
Är brukarna trötta kan de lyssna på musik. Dagen avslutas i fikarummet med en gemensam
musikstund. De som vill kan lyssna på avstånd i en soffhörna.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
EC berättar att de inte har aktiviteter som är inriktade mot arbete. Hon tycker att det skulle
vara spännande att tänka mer arbetsinriktat, men menar att de är kvar i den ”traditionella omsorgen”. När hon pratar med personalen om att brukaren ska få möjlighet att göra mer själva, i
samband med toalettbesök eller måltid, anser de att det tar för lång tid.
Aktiviteterna i verksamheten består främst av friskvård/rörelse och vistelse i sinnesrum. Personalen har nyligen byggt upp två sinnesrum, men ett av dem fick de stänga på grund av
brandfarlighet, då det innehöll mycket tyg och mossa. EC berättar att sinnesrummen är en
aktivitet och inte vila, brukarna ska göra/uppleva något med sina sinnen. Det finns en dator
som en brukare använder. En del personer ägnar sig åt lådjobb.
17
Ekorren
När jag kommer till Ekorren har enhetschefen (EC) möte med två ur personalgruppen. EC
som jag har träffat och pratat med vid ett tidigare tillfälle, deltar inte när personalen visar mig
runt i lokalerna. Ekorren består av två verksamheter som är uppdelade på två våningsplan. I
det nedre, som har en uteplats, har fyra arbetstagare sin arbetsplats. Med dessa fyra arbetar de
anställda med tydliggörande pedagogik. Övre planet används av personer som har stora funktionsnedsättningar och behöver rullstol. Några är äldre och har inte samma ork som de övriga
att genomföra aktiviteter.
En dag på Ekorren
På morgonen, innan arbetstagarna kommer, har personalen möte för att planera dagen. På
väggen hänger en kalender och varje månad har en inriktning. Exempelvis står det ”julpyssel”
och ”snöskottning” i december, i februari ”snöskottning” och ”utflykt”, i april ”påsklunch”
och ”trädgårdsarbete”, i augusti ”utflykt till Skansen” och ”trädgårdsarbete” och i oktober
”trädgårdsarbete med grillning”. EC berättar att de har köpt in rullstolar med motorer för att
deltagarna ska komma ut året om.
Arbetstagarna på första våningen har ett individuellt schema, ett huvudschema och ett delschema för varje moment. De har även en egen färg. Schemat består av antingen text, blindskrift eller pictogrambilder. Aktiviteter på schemat är promenader, lådjobb och tvättstuga. En
arbetstagare har läs- och räkneuppgifter och en, som är blind, har läsuppgifter och ska för att
öva motoriken skruva ihop pennor. När det gäller aktiviteter som inte har ett givet slut - som
att cykla eller ha rast - används tidshjälpmedel. Deltagarnas förmågor varierar över tid och när
en uppgift är för svår kan den tillfälligt plockas bort för att sedan tas fram igen. Lunchen äts i
köket vid två bord, två arbetstagare och personal vid varje. Fikat intas också i köket, men en
deltagare föredrar musikrummet. Alla har fysiska aktiviteter som promenader, motionscykling
och rodd på roddmaskin inlagda i schemat flera gånger per dag.
I tvättstugan hjälper arbetstagarna till efter förmåga. En del kan göra allt, medan andra bara
vissa uppgifter. När det står ”matsal” på schemat går arbetstagarna till sina platser i matsalen.
Här finns ytterligare ett schema, med deras färg, som berättar vilka moment som ingår, att de
först ska äta och sedan dricka kaffe.
Arbetstagarna på andra våningen har inte individuella scheman. Aktiviteterna är social samvaro, promenader och taktil massage. Den dag jag deltar är verksamheten förlagd till ett rum
eftersom det pågår en ombyggnad i lokalerna. Personal och arbetstagare sitter vid ett stort
bord, två arbetstagare dekorerar ljus. Kvinnorna, varav en har arbetat på Samhall, gillar
smyckestillverkning och hantverk och ska inom kort byta verksamhet. Två arbetstagare, som
har grav utvecklingsstörning, sorterar föremål mellan två lådor och kastar mjuka bollar. En
person sitter vid ett eget bord med lådjobb. En kvinna har en praktikplats där hon strimlar
papper. Hon arbetar även i kommunens secondhandbutik som drivs av en daglig verksamhet.
Arbetsuppgifter/Aktiviteter
Verksamheten står inför en förändring och lokalerna ska byggas om. På nedre våningen
kommer det bli en hantverksstuga med öppen caféverksamhet och catering. På den övre vå18
ningen blir inriktningen sinnesupplevelser och friskvård. Det kommer att finnas taktil massage samt ett rum med mattor för att de som inte kan gå ska kunna vistas på golvet.
Idén till en hantverksstuga kommer från de äldre kvinnorna som idag har sin dagliga verksamhet på övervåningen. De fyra personer som idag har sin verksamhet på nedre våningen
flyttar till andra lokaler, men inriktningen på verksamheten blir densamma som idag.
Tidigare fanns sinnesrum, men de togs bort för några år sedan. EC vet inte riktigt varför, men
berättar att det gick en trend att det inte skulle finnas sådana. Anledningen till att man nu gör
en förändring är att flera arbetstagare har blivit äldre och inte orkar så mycket. Gode män har
framfört önskemål om att de vill att verksamheten ska gå tillbaka till hur den såg ut tidigare.
19
Samtal med chefer och personal
Under mina besök på dagliga verksamheter har jag intervjuat chefer och några i personalgrupperna.33 I intervjuerna har fokus varit på den verksamhet i kommunen som är till för dem
med störst funktionsnedsättningar. I alla kommuner som besökts finns arbetsplatsförlagd daglig verksamhet och daglig verksamhet som arbetar nära den ordinarie arbetsmarknaden. Där
återfinns inte målgruppen med störst funktionsnedsättningar.
Intervjuerna har tematiserats under olika rubriker och varje tema börjar med en kort sammanfattning.
Arbetsinriktad daglig verksamhet
Jag ställde frågan till cheferna om utvecklingsmöjligheter för arbetstagarna i den aktuella
verksamheten. Jag undrade också hur de ser på kritiken att daglig verksamhet bidrar till en
inlåsningseffekt för arbetstagarna. Det framgår att utvecklingsmöjligheterna för arbetstagarna
varierar. Flera kan pröva andra aktiviteter/arbetsuppgifter inom samma verksamhet eller byta
verksamhet. Några nämner dock föräldrar och gode män som hinder för att arbetstagarna ska
pröva andra dagliga verksamheter. Ingen av de tillfrågade cheferna anser att någon arbetstagare i deras respektive verksamhet skulle kunna komma ut i arbetslivet.
Den övergripande chefen för daglig verksamhet i en kommun har inställningen att de som
beviljas daglig verksamhet enligt LSS inte kan få ett reguljärt arbete. De kan dock arbeta exempelvis inom arbetskollektiv inom daglig verksamhet. Enhetschefen i samma kommun berättar att många som deltar inom daglig verksamhet är nöjda och inte vill ta steget vidare till
någon annan verksamhet. De försöker hitta utvecklingsmöjligheter inom den verksamhet arbetstagarna är.
En chef håller med om kritiken att daglig verksamhet bidrar till en inlåsningseffekt, men anser
att det är orimligt att förvänta sig att gruppen med störst funktionsnedsättningar ska kunna
komma ut på den öppna arbetsmarknaden, på grund av att det där saknas utrymme för denna
målgrupp.
En enhetschef konstaterar att ingen som deltar i den verksamhet som hon är ansvarig för,
skulle kunna komma ut i arbetslivet. Om hon däremot inkluderar alla som finns inom dagligverksamhet anser hon att det finns individer som skulle kunna arbeta. Hon tror att det kan bli
en förändring i framtiden, då man inte förutsätter på samma sätt som man har gjort tidigare,
att personer med funktionsnedsättning inte kan arbeta. Idag finns möjligheter till utveckling
för arbetstagarna genom att de kan byta daglig verksamhet. Det händer dock att de inte flyttar
på personer som har behov av en annan daglig verksamhet. Skälet kan vara att gode män inte
vill att de ska byta då det tycker att den nuvarande fungerar bra.
33
Vid ett besök deltog ingen chef, istället pratade jag med henne vid ett senare tillfälle. I redovisningen är intervjupersonerna anonyma och anges vara av kvinnligt kön.
20
En annan enhetsledare har också uppfattningen att arbetstagarna ska pröva andra verksamheter, men att föräldrar eller gode män kan motsätta sig det. Den verksamhet som hon arbetar i
har ett gott rykte och då vill föräldrar/gode män inte att de slutar eftersom den fungerar bra.
När jag pratar med en gruppchef om kritiken mot att daglig verksamhet bidrar till en inlåsningseffekt berättar hon att de försöker anpassa den dagliga verksamheten efter de personer de
har. För att få ut dem i arbetslivet skulle det krävas stora personalresurser. Inom hennes verksamhet finns två personer som skulle klara en daglig verksamhet med fler arbetsuppgifter,
men de vill inte flytta. Hon berättar att de ska fortsätta motivera dessa att byta.
En enhetschef berättar att hon i samarbete med två andra chefer ger arbetstagarna möjligheter
att byta och pröva olika dagliga verksamheter. Det är inte alltid klart vad personen vill och
därför inte ovanligt att man byter verksamhet. Cheferna har pratat sinsemellan om att de som
vill och klarar av det, ska kunna ha sin dagliga verksamhet förlagd till två olika.
Ett hinder som lyfts upp i en kommun är att det är svårt för arbetstagarna att vara på andra
ställen än det aktuella då det är där alla hjälpmedel finns som liftar, ståskal, stora toaletter och
stora ytor.
En enhetschef berättar att de inte har många aktiviteter som är inriktade mot arbete, vilket hon
förklarar med att de är kvar inom den traditionella omsorgen. Hon tycker att det är en spännande tanke att ha en mer arbetsinriktad daglig verksamhet. Kanske skulle hennes egen vara
det om de var organiserade under arbetsmarknadsenheten i kommunen, resonerar hon.
Organisation, ekonomi och lokaler
I huvudsak är daglig verksamhet organiserad under samma nämnd som övrig funktionshinderverksamhet i respektive kommun. En kommun skiljer sig då daglig verksamhet är under
arbetsmarknadsnämnden.
Styrningen inom den dagliga verksamheten sker på olika sätt. Av sex studerade kommuner är
det tre som har en chef som är med i det dagliga arbetet. I de övriga tre är chefen ansvarig för
mellan fyra och sex verksamheter. Så gott som alla anser att verksamheten har sämre ekonomiska förutsättningar än tidigare. Flera uttrycker att verksamhetens lokaler inte är ändamålsenliga.
Organisation - daglig verksamhet i kommunen
Alla kommuner utom en har valt att organisera daglig verksamhet under motsvarande omsorgsnämnden tillsammans med övrig funktionshinderverksamhet. I en kommun är verksamheten organiserad under arbetsmarknadsnämnden. Några har infört lagen om valfrihetssystem
(LOV) inom daglig verksamhet. Antalet privata utförare varierar i dessa kommuner från ingen
till ett tiotal.
En enhetschef berättar att de från årsskiftet har bytt organisationstillhörighet i kommunen från
arbetsmarknadsenheten till funktionshinderenheten, vilket lett till att hon fått fler chefskollegor som arbetar med samma målgrupp och att de kan samarbeta kring personal. Att verksamheten tidigare tillhörde arbetsmarknadsenheten förde inte med sig positiva effekter som fler
praktikplatser.
21
I en annan kommun, där daglig verksamhet tillhör den förvaltning som har hand om arbetsmarknadsåtgärder och vuxenutbildning, inriktas den dagliga verksamheten på så arbetslika
förhållanden som möjligt - utifrån arbetstagarens förmåga och behov. De beskriver det som
att daglig verksamhet är ett livslångt lärande. Verksamhetschefen menar att ambitionen med
en arbetsinriktad daglig verksamhet har påverkat personer med stora funktionsnedsättningar
mest. Hon berättar att ”sedan sex-sju år har vi verkligen satsat att ta bort sinnesrum och soffhörnor och påhittade upplevelser”. De erbjuder även traditionella inslag som taktil stimulering, men har ansträngt sig för att hitta ”riktiga aktiviteter”, vilket enligt verksamhetschefen
kräver hög personaltäthet. Enhetschefen i samma kommun berättar att de fokuserar mer på
arbetsinriktning än vad andra kommuner gör.
Organisation – styrning i daglig verksamhet
De studerade kommunerna har organiserat styrningen av daglig verksamhet på olika sätt. En
del arbetsgrupper träffar sin chef en gång i veckan medan andra har chefer som deltar var dag
i verksamheten. Som nämnts har tre av de sex studerade kommunerna en chef som är med i
det dagliga arbetet. I de övriga tre är chefen ansvarig för mellan fyra och sex verksamheter.
Arbetsbelastningen är högre på dem som är ansvariga för flera enheter. Alla utom en chef
berättar att ekonomin har försämrats de senaste åren. Chefen i den kommun, där daglig verksamhet tillhör den förvaltning som har hand om arbetsmarknadsåtgärder och vuxenutbildning,
har inte märkt av stora ekonomiska nedskärningar som hon förstår har gjorts i andra kommuner. De som har arbetat sedan kommunaliseringen av daglig verksamhet konstaterar att det
fanns mer resurser för verksamheten då.
I samtalen om organisationen av daglig verksamhet berättar en chef att hennes verksamhet
omorganiserades från årsskiftet vilket innebär att hon nu är chef för fyra enheter istället för,
som tidigare, två. Förändringen gjordes på grund av budgetneddragningar. De var inte möjlighet att göra mer besparingar i personalgruppen och därför togs beslutet att besparingarna
skulle ske på chefsnivå. Det innebär i praktiken att hon är på respektive daglig verksamhet
cirka en dag per vecka. Efter förändringen blev arbetet splittrat och kräver fler möten.
I en annan kommun som också genomfört en omorganisation är chefen ansvarig för fem verksamheter, vilket innebär att även hon träffar personalgrupperna en gång i veckan. Hon beskriver att de ekonomiska neddragningarna lett till att personalens ambitioner med verksamheten
inte går att genomföra.
I en tredje kommun har de valt att införa chefer på alla dagliga verksamheter då de ansvarige
tyckte att cheferna hade för lite kontakt med verksamheterna. Även i den kommunen beskriver chefen att ekonomin är knapp och att de får arbeta med små medel.
Lokaler
Lokalernas utformning och läge var inget som jag ursprungligen hade tänkt ta upp i studien.
Vid besöken framgick dock att dessa faktorer har stor påverkan på verksamheten. Generellt
upplever många att lokalerna inte är anpassade för verksamheten. Det är antingen för trångt,
lyhört eller otillgängligt för dem som använder rullstol. I två verksamheter önskar de intervjuade dela upp verksamheten då grupperna är för stora. Endast en chef är nöjd med lokalerna.
22
Synpunkter som anställda har mött från föräldrar och gode män
Generellt ger de anställda inte många konkreta exempel på åsikter från föräldrar och gode
män om den dagliga verksamheten. Synpunkter som förekommer är att vissa aktiviteter inte
erbjuds.
I en verksamhet har de anställda regelbundna träffar, två gånger om året, med arbetstagarnas
gode män. Enhetschefen berättar att det aldrig kommer synpunkter på själva arbetsuppgifterna. Brukarenkäterna visar också bra resultat. En annan chef berättar att synpunkterna brukar
vara positiva. Tidigare fick de kritik för att de inte hade fler aktiviteter utanför den dagliga
verksamheten, som att bada i bassäng. Skälet till att de inte erbjuder det är att kommunen bestämt att den typen av sysselsättning tillhör sådant som arbetstagarna ska göra på sin fritid.
Personalen i en annan verksamhet berättar att de fick klagomål när de slutade med ridning.
Kritiken klingade av när de anställda förklarade att aktiviteten innebär stor fysisk belastning
på personalen då arbetstagarna har stora rörelsehinder. En personal berättar att kritik som de
ibland kan få är varför de inte gör vissa aktiviteter med arbetstagarna, som att åka skidor.
I en kommun berättar enhetschefen att de får goda resultat i den årliga brukarenkäten och att
hon försöker vara lyhörd för önskemål. Nu ska de till exempel förändra verksamheten, för
dem med störst funktionsnedsättningar, med utgångspunkt i önskemål från företrädarna för
arbetstagarna som vill gå tillbaka till att ha sinnesstimulering.
Enhetschefen i kommunen som använder arbetslika uppgifter beskriver reaktionen från en del
föräldrar har varit: ”Ska ni tvinga mitt barn att jobba?” En förälder tyckte inte att arbetsinriktning var bra. I den situationen förklarade enhetschefen att arbetsinriktning kan handla om att
duka ett bord och att de inte har krav på produktion.
23
Diskussion
Den här studien handlar om daglig verksamhet för personer med stora och omfattande funktionsnedsättningar. Hur har diskussionerna om arbetslinjen påverkat dessa verksamheter? Genom studiebesök på olika dagliga verksamheter i skilda kommuner samt intervjuer med chefer
beskrivs verksamheter och tankarna bakom dessa.
Av statistik från Arbetsförmedlingen framgår att relativt få personer med funktionsnedsättning har ett arbete. Det ger en bild av hur svårt det är generellt för personer med funktionsnedsättning att ta plats i det reguljära arbetslivet. Personer som har daglig verksamhet enligt
LSS är inte heller en prioriterad målgrupp för arbetsmarknadsåtgärder då de redan anses ha
sitt behov av arbete tillgodosett. Detta väcker frågor om huruvida det är en realistisk tanke att
daglig verksamhet ska utveckla den enskildes möjlighet till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
En kommun profilerar sig med att den driver en arbetsinriktad daglig verksamhet. Tanken är
att i största utsträckning använda arbetslika uppgifter och ta bort sådana som är konstruerade.
Samtidigt ges en rad olika exempel på när arbetsuppgifter blivit övermäktiga för både arbetstagare och personal. Exempel på det är uppgifter som att torka bord, slipa knivar och panta
flaskor åt en annan verksamhet. Andra exempel på sådant som inte fungerat är att dela ut tidningar och driva caféverksamhet. Det finns en ambition att skapa arbetslika uppgifter men det
har inte fungerat i praktiken. Här kommer även frågan om sinnesrummens vara. I kommunen
har man tagit bort sinnesrum då det upplevs som en konstruerad aktivitet, medan man i andra
betraktar sinnesrummen som det centrala i verksamheten. Synen på målen för dagliga verksamheter skiljer sig således mellan olika kommuner.
Ekonomi och lokaler lyfts fram som hinder för att utforma verksamheten på bästa sätt. I några
intervjuer nämns anhöriga och gode män som ytterligare hinder för arbetstagarnas möjligheter
att pröva andra dagliga verksamheter. Cheferna upplever att vissa arbetstagare inte ges chansen att pröva nya arbetsuppgifter, troligen beroende på rädsla för att brukaren inte ska trivas
eller misslyckas. Här uppkommer frågan om de anställda har förmedlat vilka behov de ser att
individen har och vad vinsten med att byta verksamhet skulle kunna vara.
Överlag tycks dock anhöriga och gode män ha få synpunkter på verksamheterna. Många
gånger tycks de dagliga verksamheterna bygga på tradition och personalens egna initiativ. Det
är personalen som har iordningsställt sinnesrummen och sett till att nya saker skapas i verksamheten. Men hur vet vi att verksamheten är optimal för brukarna?
En verksamhet har en uttalad kollektiv tanke som mål, medan de andra försöker arbeta mer
individuellt. Det är anmärkningsvärt att så skilda traditioner växer fram i olika kommuner.
Det tycks också vara svårt för chefer och anställda att förstå vad som ligger bakom förändringar i synsätt och arbetsuppgifter. Uppfattningarna om sinnesrummen vara eller inte vara
24
kan exemplifiera hur idéer kommer och går. I en kommun avskaffades alla sinnesrum under
en period för att nu byggas upp igen.
Verksamheterna som beskrivs i denna rapport arbetar med individer med stora behov av stöd
och service. På frågan om daglig verksamhet har utvecklats till att bli mer arbetsinriktat för
individer med störst funktionsnedsättningar i de beskrivna verksamheterna är svaret nej. Förändringar har skett både organisatoriskt och ekonomiskt, men inte med syfte att denna målgrupp ska närma sig arbetsmarknaden.
I kategorin ”personer med stora funktionsnedsättningar” ingår enskilda individer som har
olika behov och önskemål om vad de vill göra inom daglig verksamhet. Valmöjligheterna för
denna målgrupp är dock begränsade på grund av behov av pedagogik och hjälpmedel som
bara finns i vissa verksamheter. I denna studie har individerna som tar del av daglig verksamhet inte kommit till tals. En naturlig fortsättning är att prata med dem och deras anhöriga.
25
Litteratur
Arbetsförmedlingen, 2013, Förutsättningar i arbetslivet – en undersökning om diskriminering
på arbetsmarknaden och arbetssituationen för personer med funktionsnedsättning.
Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter, 2010, red. Alsterdal, L, Engwall, K och Gustafsson, H, FoU-Södertörns Skriftserie nr 82/10.
Direktiv 1977:89.
Direktiv 1988:53.
Ericsson, Kent 2003 Daglig verksamhet: En omsorgsform under utveckling, pedagogiska institutionen, Uppsala universitet.
Grunewald, Karl, 2014, ”Daglig verksamhet - en föredömlig välfärdsinsats”, Intra. LSS- Daglig verksamhet s. 44-45.
Proposition 84/85: 176 med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
Proposition 1992/93:159 Om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Proposition 1999/2000:79 - Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för
handikappolitiken.
SFS 1993:387 Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
SFS 1993:389 Lag om statlig assistansersättning (LASS).
Socialstyrelsen, 2007, Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning.
Socialstyrelsen, 2008, Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning.
Socialstyrelsen, 2010, På tröskeln – Daglig verksamhet med inriktning på arbete.
Socialstyrelsen, 2011, Bostad med särskild service och daglig verksamhet - En forskningsöversikt.
Socialstyrelsen, 2013, Personer med funktionsnedsättning, insatser enligt LSS 2012.
SOU 2003:56 Inte bara Samhall, Fritzes.
Hemsidor
www.samhall.se Information hämtad 2013-08-14.
www.regeringen.se Information hämtad 2013-12-05.
26
FoU Södertörns rapporter inom funktionshinderområdet 2010-2014 (ladda ner
på www.fou-sodertorn.se)
Rapport 127/14 Diskriminering som har samband med funktionshinder. En aktgranskning
Kristina Engwall
Rapport 122/14 Genomförandeplan. Mål och Mening. Rapporten
Susanne Larsson
Rapport 121/14 Mätning av stödbehov och resursfördelning inom LSS - inventering av kommunernas
metoder
Staffan Larsson
Rapport 119/13 Boendestöd Stockholm Södertörn Gotland Delrapport 1: Kartläggning
Bonnie Spetse & Hjördis Gustafsson
Rapport 116/13 Studieinriktad rehabilitering – Supported education ur tre perspektiv.
Gunilla Borg Ulrika Liljeholm Anna-Karin Bengs
Rapport 115/13 Barnperspektiv i LSS-handläggningen – en aktgranskning
Kristina Engwall
Rapport 114/13 Tiden som ger mötet – om arbete vid en träfflokal
Staffe Aourell
Rapport 113/13 Arbete och studier för personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning – utvärdering av ett projekt.
Hjördis Gustafsson
Rapport 112/13 Din egen makt – utvärdering av en studiecirkel.
Ulrika Singman
Rapport 111/13 Mellanvårdsboende för personer i behov av psykiatrisk vård – utvärdering av ett
projekt.
Åsa Bringlöv & Hjördis Gustafsson
Rapport 110/12 Att hantera övervikt och alkoholmissbruk- exempel från gruppbostäder för personer
med utvecklingsstörning.
Anahita Assadi
Rapport 108/12 Socialt stöd i vardagen – boendestöd för människor med psykiska funktionshinder.
Gunnel Andersson
Rapport 106/12 När mat och alkohol blir på gruppbostaden blir ett dilemma – om livsstilsrelaterad
problematik bland personer med utvecklingsstörning.
Karin Steive
Rapport 105/11 Behov i vardagen hos personer med neuropsykiatriska funktionsned-sättningar. ”När
världen blir obegriplig eller går för fort”. Sammandrag
Hjördis Gustafsson & Kristina Engwall
Rapport 104/11 Behov i vardagen hos personer med neuropsykiatriska funktionsned-sättningar. ”När
världen blir obegriplig eller går för fort”.
Hjördis Gustafsson, Kristina Nordqvist & Kristina Engwall
Rapport 103/11 Mitt framtida boende - tankar och funderingar från ungdomar med funktionsnedsättning.
Charlotte Fagerstedt
Rapport 98/11: Boendestöd för personer med Aspergers syndrom.
Hjördis Gustafsson
Rapport Forskningsöversikt – boende och sysselsättning för personer med utveck-lingsstörning.
Kristina Engwall
Rapport 92/10: Arbetsterapeuten inom kommunal socialpsykiatri - en utvärdering av en ny yrkesroll.
Åsa Bringlöv Anneli Muhr Eva Nyberg
Rapport 90/10: En bild av stillhet? – en studie om bildterapeutiskt arbete i psykiatrisk rehabilitering.
Gunilla Borg
Rapport 84/10: Dilemman i omsorgsarbete – att stödja personer med funktionsnedsättningar i deras
boende.
Lotte Alsterdal (redaktör)
Rapport 82/10: Arbetssätt och metoder inom LSS-verksamheter.
Lotte Alsterdal, Kristina Engwall, Hjördis Gustafsson
27