Transcript Artikel om Robert Wahlström - Skånska dagbladet 2014-01-03

A4
SKÅNSKA DAGBLADET n FREDAG 3 JANUARI 2014
SKÅNE ÖRESUND
Nu hjälper han
andra som haft
en svår uppväxt
■■ SAMHÄLLE. Många barn for illa på fosterhem
Vid denna tid befann sig
modern och barnet på Botildenborg, ett träslott ute
vid nuvarande Ringvägen
och moskén som fortfarande finns, dock ej som
institution.
Hans biologiska föräldrar, som då hade återförenats och bosatt sig i
Narvik, krävde att få honom tillbaka. Det ledde
till en brevväxling mellan
Malmö stad, som hade ansvaret för honom när han
var omhändertagen, och
kommunen i Narvik. Trots
att myndigheterna i Narvik avrådde, beslöt sig barnavårdsnämnden i Malmö
att han skulle bo hos föräldrarna.
– Det var då eländet
började för mig. Mina föräldrar bodde i en barack i
ett krigsfångeläger. Husen
kallades Belsen, efter det
tyska
koncentrationslägret, och det var inte utan
anledning, säger Robert
Wahlström.
Efter tre månader gav
Under åren i Norge blev
MALMÖ
När Robert Wahlström
var spädbarn bodde
han med sin mamma på
Botildenborgs mödravårdshem. Han var tre
månader gammal när
hon lämnade honom.
Barndomen och ungdomsåren kom inte
att innehålla många
ljusglimtar för Robert
Wahlström.
Ändå, när han berättar om
denna svåra tid, gör han
det utan att darra på rösten. Trots det mörka har
Robert Wahlström lyckats
skapa sig ett bra liv.
– Om jag har mått dåligt,
har jag gått in i garderoben
och gråtit en skvätt. Det går
inte att odla och älta det
man varit med om. Man
måste försöka vara stark för
att överleva, säger han.
Just denna styrka har
gjort att Robert Wahlström
har kunnat hjälpa andra.
Han var tidigt med i föreningen Samhällets styvbarn
och är ordförande i lokalföreningen Malmö. Han
har mött många som fått
så djupa sår efter en svår
barndom att de har haft
svårt att gå vidare.
– Men de allra flesta
vanvårdade bär med sig
sina minnen i tysthet. De
finns i alla samhällsskikt.
De som syns är de som
inte klarar sig utan fastnar i
sociala problem som missbruk, säger Robert Wahlström.
För hans del började
historien 1948. Hans mor
var från Nordnorge, fadern
från Malmö. Han var sjöman och var till sjöss när
Robert Wahlström föddes.
JAG HÖLL PÅ ATT
FRYSA IHJÄL.
I SISTA STUND
LYCKADES JAG TA
MIG IN I EN TRAPP
OCH VÄRMA MIG.
också modern, endast 1819 år, sig av och åkte till Paris. Robert Wahlström, nu
helt ensam, lämnades in
till barnupptagningshemmet vid Nobelvägen.
Av en ren slump besökte hans faster, som tidigare tagit emot fosterbarn,
barnupptagningshemmet.
Fastern kom dit eftersom kommunen hade frågat henne om hon ville ta
hand om ett nytt barn.
– Vi låg i sängar längs en
lång gång. Hon såg namnskylten och förstod vem
jag var. Hon tog hand om
mig, säger Robert Wahlström.
Han fick bo hos fastern
i egnahemshuset på Gustavsgatan i Limhamn.
Dessa år hade Robert
Wahlström det relativt
hyggligt. Han kom att stanna hos fastern till 1957.
h Ersättningsnämnden
Hittills har statliga Ersättningsnämnden fått in
cirka 3 600 ansökningar om
ekonomisk kompensation för
vanvård.
Nämnden har fattat beslut i
1 101 ärenden. 618 har bifallits och 483 fått avslag.
Cirka tio procent av besluten, 103 ärenden, rör skånska
fall.
Av dessa har 69 bifallits och
34 avslagits.
Enligt rapporten Vanvård
i social barnavård under
1900-talet räknar man med
att minst 250 000 barn varit
placerade i fosterhem eller
institution någon gång under
tiden 1920–1995.
Det är barn som vanvårdats
under perioden 1920-1980
som kan ha rätt till den
statliga ersättningen på
250 000 kronor.
Det är bara de allvarligaste fallen som ger rätt till
ersättning. På nämndens
han mobbad av norska
barn. En allmän åsikt var
att Sverige hade svikit
Norge under kriget. Det
fanns också sociala problem inom familjen, som
Robert Wahlström uttrycker det. Till exempel
hade fadern svårt att hantera spriten.
När familjen flyttat tillbaka till Malmö 1960 stod
Robert Wahlström inte ut
längre. Han rymde hemifrån vid 12 års ålder.
– Jag höll på att frysa
ihjäl. I sista stund lyckades
jag ta mig in i en trapp och
värma mig. Jag gick norrut
i Skåne, men kom inte så
långt. Polisen hittade mig
och skickade mig tillbaka,
säger Robert Wahlström.
Robert Wahlström har tagit del av fruktansvärda vittnesmål om hur barn behandlades i
Sverige under 1900-talet. Han har hört berättelser om hur barn kedjades fast vid element
och piskades, eller hur vissa utnyttjades som arbetskraft, eller utsattes för sexuella övergrepp. FOTO: JOAKIM STIERNA
men det slutade alltid på
samma sätt. Till slut ingrep
myndigheterna och han
placerades på det frikyrkligt drivna gosshemmet i
Limhamn.
Det var som att komma
ur askan i elden.
– Det var ett djävulusiskt ställe. Barnen utsattes
för pennalism och övergrepp – allt man kan tänka
sig. Det var riktigt allvarlig vanvård, säger Robert
Wahlström.
hemsida definieras dessa
som ”övergrepp eller försummelser som upprepats och
pågått under en längre tid
och som kan bedömas vara
av allvarlig art”.
Barnen ska också ha varit
under det offentligas ansvar
under den tid vanvården
skedde.
Ersättningsnämnden bildades 1 januari 2013. Sista
ansökningsdag är den 31
december 2014.
– Pojken har det bättre där
han är, skrev norrmännen till
Malmö stads barnavårdsnämnd, som inte lyssnade,
berättar Robert Wahlström.
Han rymde flera gånger,
Turerna
fortsatte
i
några år till. Han rymde
från gosshemmet, genom
att knyta ihop lakan och
klättra ner från andra våningen, och kom tillbaka
till sin biologiska familj, för
att sedan placeras i ett inackorderingshem på Sorgenfrivägen.
Från
denna
tidpunkt
började livet långsamt att
ordna upp sig för Robert
Wahlström. Vid 15-16 års
ålder fick han ett jobb och
läste så småningom in en
ingenjörsexamen.
1968
träffade han en kvinna
som skulle bli hans hustru.
– För mig har det trots
allt gått bra. Vi har snart
varit gifta i 45 år och har
barn och barnbarn. Om
man inte har haft en familj
som barn så värdesätter
man den man skapar som
vuxen, säger Robert Wahlström.
Själv har han fått ersättning av staten för det lidande han upplevde under
uppväxten. Han hade tur
och hann kopiera offentliga
dokument som visade vad
han varit med om innan de
förstördes.
Men Robert Wahlström
är kritisk över att andra
vanvårdade, som inte kan
bevisa den vanvård de varit utsatta för, får avslag av
nämnden.
– Staten borde vara mer
generös. Det finns grupper
som faller mellan bestämmelserna och som har farit oerhört illa. Vi har råd
att hjälpa dem som levt på
skuggsidan. Folk kan inte
föreställa sig vad vissa har
varit med om, säger Robert
Wahlström.
JOAKIM STIERNA text
[email protected]
046-18 15 47