Transcript SOMMARAKADEMIN 2013

SOMMARAKADEMIN 2013
ETT ENAT MALMÖ
Marcus Herz, Institutionen för Socialt Arbete, Malmö Högskola
Med Pouran Djampour, Philip Lalander & Johan Nordgren
SOMMARAKADEMIN
LÄNKAR
ETT ENAT MALMÖ
Ett enat Malmö
Varmaste dagen på året varnar de för på TV, ungefär samtidigt får
jag ett SMS av min mobiloperatör med varning för åskoväder. Något
sen lämnar jag lägenheten och möts av vad jag var rädd för. Ett
närmast tomt Malmö. Inte ens personalen på ICA sitter ute och röker,
vilket de annars tycks göra dagligen. Det är den tredje och
avslutande dagen på Ett enat Malmös sommarakademi. Jag undrar
om någon alls kommer hitta dit en dag som denna. Jag springer till
bussen för att snabbt inse att det är lördag och inte samma tidtabell
som dagen innan. När jag slutligen försenad och varm kommer fram
till Sofielunds Folkets Hus är seminarierna redan igång, på gården
står ’Killgruppen i Rosengård’ och säljer korv och saft för att få
pengar till en resa till Auschwitz samtidigt som ’Ge rasismen rött kort’
förbereder för vattenfotboll på gårdsplanen lite längre bort. På ett sätt
sammanfattar detta de tre dagarna ganska bra. Specifika
särintressen samsas med gemensamma frågor, korvförsäljning med
politik, workshops med fotboll. Även om det var den varmaste dagen
på året hade folk hittat hit, till den avslutande dagen av
Sommarakademin 2013.
www.ettenatmalmo.se
Institutionen för Socialt
Arbete
www.mah.se/socialtarbete
Forskningsgruppen SUSA
(Social Utsatthet och
Socialt Arbete)
www.mah.se/susa
ETT ENAT MALMÖ
Nätverket Ett enat Malmö har bildats på initiativ av Institutionen för
socialt arbete vid Malmö Högskola. Syftet är att skapa en
samlingsplats för alla de socialarbetare, eldsjälar och organisationer
som utgår ifrån att människan är den största resursen som finns. Den
grundläggande idén är att det du inte kan göra själv kan du
åstadkomma med andra.
Med utgångspunkt i forskningsplattformen Social utsatthet och socialt
arbete (SUSA) tog ett mer organiserat samarbete form med syftet att
utveckla verksamheter, bygga kunskaper och utveckla nya
arbetsmetoder utifrån vardagens verkligheter. På institutionen för
socialt arbete har Enrique Perez, docent i socialt arbete, ansvarat för
och tagit initiativ till arbetet med Ett enat Malmö.
Sommarakademin
Tanken att skapa en samlingsplats introducerades med målet att
försöka samla alla de socialarbetare och organisationer som utgår
från att människan utgör den största resursen, och har som
grundläggande idé att det du inte kan göra själv kan du åstadkomma
tillsammans med andra. Detta initiativ ledde så småningom vidare till
en idé om att arrangera en Sommarakademin under tre dagar i
1
augusti 2013. Det var tänkt att det skulle kunna vara en ingång för att få till stånd nya samarbeten
mellan akademi, idéburna organisationer och ”brukare”. Tanken var vidare att synliggöra många
olika kompetenser och att på så sätt på sikt bygga en ny identitet, djupare förankrad och mera
omfattande, för att bli en del av ”morgondagens Malmö”. Ambitionen var att agera på bred front, att
skapa en miljö där många känner sig både efterfrågade och välkomna till att delta i olika former. En
förhoppning var att det skulle vara möjligt att lära av varandras engagemang och erfarenheter.
Den 1-3 augusti, 2013 genomfördes därför tre dagar bestående av föreläsningar, paneldebatter och
workshops som varvades med basket, fotboll, dans, musik och uppträdanden. Tre frågor skulle
enligt inbjudan specifikt lyftas upp: rasism, barnfattigdom och social utsatthet, samt hur dessa frågor
hanteras i Malmö.
EN MINIUTVÄRDERING AV SOMMARAKADEMIN
Under dessa tre dagar deltog fyra forskare från Malmö Högskola som arbetade med att samla in
erfarenheter och att undersöka hur deltagarna uppfattade sommarakademin. Dessa fyra var Pouran
Djampour (doktorand i Socialt Arbete), Philip Lalander (Professor i Socialt Arbete), Johan Nordgren
(doktorand i Socialt Arbete) och undertecknad. Detta innebar att vi under sommarakademin dels i
olika hög utsträckning själva deltog i aktiviteterna och dels att ett antal kortare ostrukturerade
intervjuer genomfördes med deltagarna. Totalt rör det sig om 37 intervjuer där vi ville få svar på
följande frågeställningar:




Hur kom deltagarna i kontakt med sommarakademin?
Vilka förväntningar hade de?
Infriades förväntningarna?
Vad har varit bra/dåligt med sommarakademin?
Förutom dessa intervjuer ligger även deltagande observationer till grund för den redovisning och
analys som görs. Ett sådant etnografiskt fältarbete är nödvändigt för att fånga och förstå de
processer som sker i interaktion mellan deltagarna och arrangörer, samt synliggöra
sommarakademin som arena för de möten och aktiviteter som genomfördes.
Slutligen har även en sökning gjorts i mediearkiv för att fånga den eventuella spridning eventet fått
och de synpunkter som detta genererat.
De olika medverkande organisationerna och alla enskilda deltagare hade säkert sina förhoppningar
och syften med dagarna, i denna text har jag valt att lägga fokus på deltagarnas egna åsikter, men
även Malmö högskolas roll och med utgångspunkt i dessa två punkter, på vad som kan göras bättre
till nästa gång. Det innebär att det inte är någon utvärdering i formell mening där effekt och resultat
mäts i relation till det formella syftet med sommarakademin, istället är målet att ta tillvara på
synpunkter och reflektioner som framkommit under akademins tre dagar och på vad som kan göras
bättre nästa gång.
De intervjuer som genomförts redogörs så långt det är möjligt med kön och funktion, anledningen är
att deltagarnas roll i ett enat Malmö och/eller sommarakademin kan påverka deras åsikter. Det
innebär att det kan vara möjligt att förstå vem som sagt vad men jag har i så stor utsträckning det är
möjligt avidentifierat den intervjuade. Av samma anledning har språket ibland justerats grammatiskt
för att öka läsbarhet och minska risken för igenkänning. Innehållet har dock inte ändrats.
2
DELTAGARNAS FÖRVÄNTNINGAR
På Ett enat Malmös hemsida går det att läsa att syftet med Sommarakademin är att samla malmöbor
till ett forum där en ”sprudlande kraft till förändring” kan tas tillvara för ett enat Malmö. Dessutom
lyfts, som tidigare nämnts, tre teman upp; rasism, barnfattigdom och social utsatthet. Från Malmö
Högskolas del kan också nämnas syftet att närvara och visa att man är en del av Malmö, samt syftet
att förändra bilden av Högskolan som något främmande eller kanske till och med ouppnåeligt för de
ungdomar som besöker sommarakademin.
Sammantaget är det möjligt att tala i termer av att skapa förutsättningar för möten som i sin tur ska
leda till förändring, både för Malmö som stad och för Högskolan.
För mig är allting möten, det finns inget annat. Så jag kommer [att] få kontakt
med många fler människor som är engagerade och göra mer tillsammans med
andra. Det är det. Punkt. Det är liksom det som det handlar om. – Moderator
3
De flesta av deltagarna beskriver sina förväntningar av Sommarakademin på samma sätt som
moderatorn i inledningen. Själva mötet och att förhoppningsvis få träffa andra som arbetar för
samma saker innehar en nyckelposition. Det kan handla om att lära av varandra, att möta ungdomar
och vuxna eller att få lov att ta plats i ett sammanhang,
Förväntningarna är att vi håller ihop, att vi kör ett samarbete och att alla står för det vi gör, som
vi gjorde idag liksom. Alla stod här och kämpade, vi hade samma likheter alltså vi alla vill
samma sak. – Deltagare paneldebatt, kvinna.
Samarbete betonas också, precis som av denna deltagare i paneldebatten. Att tillsammans stå för
något men även att också göra något tillsammans. Att skapa en gemensam mötesplats.
Jag förväntade mig att det skulle vara en mötesplats för ungdomar, som det står på hemsidan
som är osäkra på sina möjligheter eller som inte söker sig till högskolan, och typ forskare och
akademiker, och civilsamhället. Så liksom dom tre parterna på nåt sätt. – Deltagare från
Interfem, kvinna.
Denna deltagare från Interfem lyfter specifikt upp ungdomarna och hänvisar sitt resonemang till
hemsidan där det finns information om att ett syfte är att visa högskolan från en ny vinkel för de
ungdomar som kanske upplever den som främmande eller kanske till och med skrämmande. En
annan vinkel på mötets betydelse kan vara vikten av att helt enkelt få veta vad andra gör och att
genom detta skapa en enighet.
Jag tänker väl i samma bana. Det måste vara enat. Jag tycker det är bra när det samarbetas
om man ska kunna lyfta det över hela staden. För till exempel som områdesprogrammet ska
vara kommunövergripande, men ändå så är det bara resurser som tas från det egna området.
Därför är det bra att man är överens över de olika organisationernas. – Fältarbetare, kvinna.
Denna deltagare pekar på en viktig aspekt för det framtida arbetet som kanske inte syns i direkt
anslutning till denna typ av akademi, det vill säga att kunskapen av andra organisationers arbete kan
spridas mellan organisationer och myndigheter vilket i förlängningen kan leda till en större enighet
och på så sätt bidra till att skapa en helhet i Malmö som stad. Att tillsammans bli starkare.
Utifrån den paneldebatten som var nu så hoppas jag verkligen att tanken är att man kan
samarbeta organisationer emellan och på så sätt bli starkare. Och det tror jag är viktigt, tror det
är väldigt viktigt för Malmö.[…] det är väldigt lätt att hitta eldsjälar och organisationer men att
hitta samarbeten är svårt. – Malmö mot diskriminering, kvinna.
En av ungdomarna som besökte sommarakademin menar att denna enighet och styrka som flera
beskriver också leder till hopp.
Jag tror att ni är här för ungdomarnas skull, att hjälpa samhället att bli bättre liksom och för att
hjälpa dom, försöker få upp hoppet till alla. Mest för dom som är utsatta och har det svårt.
Debatten och så. – Deltagare, man 15 år.
De flesta förväntar sig enighet, att lära av varandra och att skapa en mötesplats. Det finns dock de
som tar det ett steg längre. Ett begrepp som flera exempelvis lyfter fram är aktion, här är ett citat från
en deltagare i Uppdrag ninjas som är inne på det spåret.
Deltagare: Jag är mycket så här, nu gör vi nåt. Och det är väl det jag inspireras när jag jobbar
med ungdomar för att om dom har ett problem så vill dom göra nåt direkt. Så jag har nog tänkt
att det ska hända nåt också lite mer..
4
Marcus: Nåt mer konkret tänker du?
Deltagare: Ja, precis. Nu gör vi detta. Så. – Deltagare Uppdrag Ninjas, kvinna.
Att gå från ord till handling snuddades det vid under första dagens paneldebatt, då en gemensam
debattartikel skulle skrivas med anledning av den så kallade malmökommissionens rapport. Både en
önskan om något konkret och malmökommissionens rapport lyftes fram i flera av samtalen med
deltagarna. Denna deltagare i IRUC talar om hur hon hoppas på mer information om
malmökommissionen.
Kanske bli lite mer insatt i det där med malmökommissionen. Jag vet inte om det kommer vara
nåt mer om den här, nu eller inte men det är ju intressant. Kanske skapa nya kontakter, få dela
med mig av mina erfarenheter och åsikter. Lära mig massa nya saker […]Jag hade väl lite
förväntningen att jag ska få lära mig mer av vad det innebär egentligen. För jag har inte läst
den. Vissa delar, att man vill skapa kunskapsallianser, att man vill bygga broar mellan delar av
samhället och. För att demokratin ska funka, är det viktigt, att vi inte är nån separerad ö som
pratar om den. Så jag skulle vilja vet MER om den. Men sen vet jag inte om dom kommer ha
med den mer. – Deltagare IRUC, kvinna.
Samtidigt som vissa önskar sig konkreta frågor och ett konkret arbete önskar andra att själva mötet
och det arbete som pågår uppmärksammas i högre utsträckning, bland annat av politiker.
Ja, alltså till en viss del faktiskt. Det är bara sorgligt att politikerna inte är här. Och det som är
mest sorgligt är att det är de som är med och tar beslut i vår stad och det är skrämmande att se,
när man kommer hit, vi pratar så mycket vi kan även göra förändringar, men även att politiker
ska lyssna. Och det är dom som också kan ta detta vidare. – Deltagare Sofielunds folkets hus,
man
Det går att skönja en skillnad i deltagarnas förväntningar av sommarakademin, medan vissa
efterfrågar konkreta frågor att arbeta konkret med handlar det för andra snarare om själva mötet
mellan föreningar, projekt, ungdomar och vuxna. En något oklar, men ändock synlig skiljelinje tycks
finnas mellan de som tillhör organisationer som varit inblandade i att organisera ett enat Malmö och
sommarakademin, som i högre utsträckning betonar själva mötet, och de som inte varit inblandade i
detta arbete, som istället betonar aktion och konkretiseringar.
INFRIADES FÖRVÄNTNINGARNA?
Sommarakademin organiserades alltså under tre dagar, från torsdag till lördag, och bestod av
seminarier, workshops, föreläsningar och paneldebatter. Ämnena rörde allt från rasism till
jämställdhet, segregation och musik. För barnen och ungdomarna, men även övriga deltagare, fanns
det även basket, fotboll och framträdanden. På så sätt var det en bredd i ämnena och en öppenhet
så till vida att vem som helst kunde delta. Något som också efterspeglas i deltagarnas berättelser.
Jag tycker det är skitfett, tycker det är fantastiskt att så många människor som
jobbar med ungdomar och socialt arbete, kommer hit och tar del av den här
kunskapen. Jag tycker det är fantastiskt när tjejerna dansar och Bow Down var
här och flickorna dom var duktiga. Man blev lite rädd när man såg dom, det var
fett. Och sen panelsnacket också, det var fett. – Deltagare, Hassela, man
5
De allra flesta deltagare menar att deras förväntningar införlivats och att de är nöjda med
sommarakademin. Flera påpekar återigen möten och specifikt möten över generationsgränser som
en lyckad faktor.
Det har varit jättebra och faktiskt lite bättre än vad jag trodde för att jag trodde det skulle vara
typ vuxna och så här. Men det som känns bra är att det har kommit många ungdomar också, att
vi har nått ut till dom med. – Deltagare, RGRA, man
Träffat många människor här som håller på med olika bra saker, det är bra att det har dykt upp
folk. Det hade kunnat varit ännu fler för vi har stor lokal men det har varit bra att dom som är här
är här. Det är bra att, alltså det har i alla fall varit lite blandat, lite ungdomar och lite mer vuxna
människor. – Deltagare, Sofielunds folkets hus, man
Båda dessa personer menar att blandningen av ungdomar och vuxna har varit bra. Det tycks helt
enkelt ge ett mervärde för deltagarna att det inte bara var vuxna, utan att även ungdomarna hittade
dit. Gemenskapen mellan deltagarna lyfts också fram som en framgångsfaktor.
Jag tycker att det har varit jättebra hittills. Jag förväntade mig faktiskt att det ska vara som det
är, att det kom många människor, att vi har föreläsningar, att vi har workshops. Och jag känner
en gemenskap och det känns bra. – Deltagare, kvinna.
Det är att se att det finns så himla många underbara människor som vill så mycket och som har
mycket idéer och väldigt mycket kraft och energi. – Deltagare, kvinna.
Ibland, men mer sällan, talas det också om det konkreta innehållet i akademin, som här när en av
deltagarna talar om paneldebatten som ägde rum under dag två som något positivt.
Diskussionen dom hade här tidigare med paneldebatten och allting det var jävligt intressant, dom
gick in på ämnen som är väldigt viktiga i dagens samhälle. Det är mycket så demokrati som […]
pratade om, alla ämnen de tog upp det är ju väldigt inne nu i dagens samhälle. Jag tycker, att man
ska lyssna på vad andra har att säga. – Deltagare, man.
Så långt är det alltså gemenskapen och möten mellan deltagarna, flera nämner också paneldebatten
och de ämnen som diskuterats (framförallt under dag två), som bidrar till att flera deltagare menar att
förväntningarna infriats. Panelerna och deltagande speglar ytterligare en sida av mer personlig
prägel.
Att känna folk som jobbar med detta, att bli enade. För mig är det en enorm möjlighet bara att få
vara med här som i går i en panel där du medverkade, där Johan medverkade. Paula Mulinari,
Irene Molina alla dom som man kanske inte har en vardaglig möjlighet att gå på. Som jag, jag har
ett väldigt socialt intresse så gå på workshop och så. För mig personligen […] Och för
ungdomarna som jag representerar, att dom får vara med i en panel, även om dom var
skitnervösa, med er och att alla kollar och att alla kollegor är här och stöttar dom det betyder
skitmycket för dom. – Arrangör, man.
Betydelsen av att delta tillsammans med människor på olika positioner och med olika roller i
samhället ska inte underskattas. Att få möjlighet att göra sin röst hörd och att få berätta sin historia,
samt att känna att människor lyssnar och ger sitt stöd, ger naturligtvis ett mervärde som är omöjligt
att mäta. En ung man som sommarjobbar på Rörelsen gatans röst och ansikte formulerar det så här:
Så fort man diskuterar om sånt här så tycker jag alltid man får ut saker av det, man hittar saker o
sig själv också för man blir så engagerad. – RGRA, man.
6
En fråga som kvarstår är dock hur högskolans roll, närvaro och eventuella möjlighet att förändra
bilden av högskolan infriats? Det allra vanligaste som deltagarna tar upp är kortfattat att de ser det
som ett bra initiativ av Malmö Högskola och att det är bra att institutionen visar sig utanför
akademins väggar. Att få en bild av vilka som arbetar på högskolan och vem som arbetar med vad
lyfts också fram, som i det här fallet i en intervju med en ung man från Hassela:
Deltagare: Jo men det är viktigt, jag kom hit just av eget initiativ för att lyssna just för att det är
kul att höra andra röster för hur vi ska skapa en bättre miljö. Och framförallt segregationen så,
det är så extremt stor nyckel till allting egentligen. Just att få klyftorna att minska och.. Så jag är
mest här för att lyssna, vilka är ni från högskolan och så.
Marcus: Intressant, jag funderade precis på om vi som högskola märks och om bilden på något
sätt förändras.
Deltagare: Jag tror innan så tror jag inte folk har sett er som, om man inte gör nånting utan att ni
studerar kanske. Men det är bra att ni kommer ut och visar att vi gör samma grejer fast olika …
Marcus: Olika verktyg?
Deltagare: Ja precis
Denna deltagare sammanfattar på ett sätt Högskolans roll på sommarakademin. Dels att förändra
bilden av högskolan som något ouppnåeligt eller främmande och dels att Högskolan kan vara en bra
samarbetspartner eftersom ”vi gör samma grejer”. Men det kan också bara handla om att faktiskt få
lov att möta högskolan:
Ja, och ha högskolan med hela tiden. Poängen är ju, jag ser inte ett enat Malmö som att det är
högskolan som tagit initiativet, utan jag ser det som processer, hit vi har kommit. Viktig
kopplingen till högskolan, för idag ser inte jag att den är till för alla, högskolan är inte till för alla.
Och har man inte kunskap, träffar man inte en Philip Lalander som ungdom och vet att det går
att träffa en Philip, han är människa som du och jag. Får man veta att här finns det mentorer, vi
kan hjälpa dig så gott du kan. Det öppnar ju upp portar för att folk är välkomna. Men om inte
högskolan tar sig in och gör det, då är det ju svårt för ungdomar att ta sig dit. Man kan ju mötas
på olika häll. Så tänker jag, att det kan man också göra annorlunda. Jag tänker på mitt jobb. På
vilket sätt skulle vi kunna åka på studiebesök till Malmö högskola. Att två, tre, en forskare möter
oss, så här är det, här är vi, här är biblioteket […] träffa några schysta studenter. – Arrangör,
man.
Genom att högskolan är ”ute” och träffar ungdomar och visar att också de (vi) är människor, öppnar
dörrar för ungdomar som på så sätt kan känna sig välkomna. För andra deltagare är högskolans roll
kanske inte lika tydlig, däremot finns det anledning att tro att mötet med personal från högskolan inte
hör till vanligheterna och att det kan leda till att bilden av högskolan i förlängningen förändras.
Philip: Hur tänker du framtid om högskola?
Deltagare: Jag har faktiskt inte tänkt så långt framåt
Philip: Är det många i din familj som gått högskola?
Deltagare: Nej, faktiskt inte. Men alltså jag har kusiner som har gått högskola och så och som
har […] blivit läkare men jag vet inte faktiskt. – Deltagare, kvinna 16 år.
Sammanfattningsvis kan det sägas att högskolans roll på sommarakademin och de mål som fanns
med medverkan till viss del tycks ha uppnått. Hos ungdomarna själva är det inte, precis som med
7
16-åringen ovan, kanske inte självklart att det gett något direkt resultat. Däremot finns det anledning
att tro att högskolans synlighet och medverkan på sikt kan förändra synen på vad högskolan är, på
vad högskolan gör och kanske till och med vad en professor är.
8
SOMMARAKADEMINS FRAMTID
Det bästa var nog att jag fick vara delaktig i detta och känna mig, nej att jag
inte känner mig ensam. Att det inte bara är jag som är ute och kämpar för den
här rättigheten som ungdomarna förtjänar. Att jag inte ensam alltså, ibland kan
jag känna mig så slut på att jag gör så mycket, och jag ger så mycket men jag
behöver mer hjälp, jag behöver en kraft och den kraften fick jag här idag. Och
jag vet att alla dom här människorna känner samma sak, att dom kommer vara
här till nästa event igen och då känns det bara bättre för då har vi andra
historier att lyssna till och andra erfarenheter att till oss. Så det är perfekt
alltså, för jag är jätteglad för detta. – Deltagare, kvinna
De allra flesta deltagare betonar alltså att förväntningarna i form av möten mellan människor infriats
och många verkar dessutom vara nöjda med de olika evenemangen. Men framförallt kanske som
deltagaren i inledningen av detta avsnitt säger, att det finns något att bygga vidare på. Det här
avsnittet ska handla om de delar som fungerat mindre bra, vad deltagarna uppger kan förbättras och
i slutändan även hur sommarakademin eventuellt skulle kunna utvecklas i framtiden.
Detta panelsamtalet var bättre för att där kände jag att jag fick lite mer, återigen det här att det
var personliga reflektioner och då får man ju mycket mer så här att det faktiskt händer saker och
det här är människor som gjort, berättar om vad som hänt för att dom ska röra sig framåt och
det gör ju att fler får del av den. Sen är det alltid spännande med nån som alltid ställer
motfrågor, igår var panelen alldeles för jämn och alla tyckte samma. Här var det publiken som
blev, här var det en i publiken som blev motpol. – Deltagare, Uppdrag Ninjas, kvinna
Den här deltagaren sätter fingret på den skillnad som några av deltagarna tyckte sig uppleva mellan
panelsamtalet på dag ett och panelsamtalet på dag två. Det senare samtalet tycktes ge mer, då det
blev mer diskussion men också att personliga berättelser av paneldeltagarna lyftes till konkreta
punkter som därmed vidare kunde diskuteras. Detta återkommer jag till i nästa avsnitt då det kräver
viss reflektion, varför det kan tänkas att några deltagare gör denna skillnad mellan de två
panelsamtalen.
Det finns ett antal deltagare som påpekar att målgruppen för sommarakademin är otydlig. Under
tiden som jag intervjuar en av dessa, tittar jag ut bakom henne där den reklamskylt som rullat runt i
Malmö innan akademin drog igång står (se bild sid. 3) där det faktiskt inte alls framgår vad ”Ett enat
Malmö” eller ”Sommarakademin för ett enat Malmö” är. På frågan om förväntningarna infriats svarar
en deltagare:
Nej min tanke var nog mer, just att det skulle finnas ungdomar här som kanske var nyfikna på
studier eller universitetet eller på något sätt så. Men de har jag inte sett av, så där tänker jag att
det kanske inte fanns någon klar målgrupp. Dom jag har träffat på har främst varit andra
organisationer som i sig har varit givande för att det är inte alltid man träffas under såna
9
avslappnande former. Och det har varit utbyte där, men kanske inte riktigt det jag hade förväntat
mig. – Deltagare, kvinna.
Vilka som utgör målgruppen och syftet med dagarna är ofta oklart, vilket naturligtvis även kan vara
en styrka men som samtidigt kan leda till att många inte hittar dit. Denna oklarhet gäller såväl själva
sommarakademin såväl som Ett enat Malmö.
Philip: Så du är med i enat Malmö?
Deltagare: Oklart, tänker jag
Philip: Men vad tänker du om ett enat Malmö?
Deltagare: Jag har nog inte förstått förrän idag, jag har tänkt att det är det här,
sommarakademin som man skulle, men jag har nog inte förstått att man haft en större tanke
än så. – Malmö mot diskriminering, kvinna.
För denna deltagare är det så pass oklart att hon inte vet om hon är med i Ett enat Malmö. Detta
klargör i allra högsta grad att syfte, målgrupp och arrangemanget för många är relativt otydligt
formulerat. En ung kvinna är inne på liknande spår. Jag väljer att redogöra för hela hennes
resonemang för att hennes argumentation innehåller flera olika punkter som behöver brytas ner:
Jag vet inte riktigt vad målgruppen är här, om det är hela Malmö, om det både riktar sig till dem
som jobbar socialt. Det vet jag att det gör, men om det också riktar sig till resten av
civilsamhället, alltså privatpersoner och ungdomar, så här. För det finns ju tydliga inslag som är
till för ungdomar känns det som, det här med dansen och musiken och så här. Där det kommer
ungdomar och kommer och sätter sig så här, tycker det är skitbra. Men sen så tycker jag, alltså
det är så konventionellt som det kan bli alltså med de här formerna som man har för att lyfta upp
dom här olika temana alltså. Nyss så har jag suttit på ett panelsamtal som varade i två timmar.
Jättebra, alltså dom här människorna har skitbra grejer att säga, men tyvärr så får de flesta inte
höra det för man pallar inte, antingen pallar man inte lyssna, ja av olika anledningar, man pallar
inte att sitta i två timmar och sen i stort typ om man har som mål att det ska bli mer
demokratiskt, att det ska vara större inkludering och så här integration mellan olika grupper i
samhället, så varje gång man gör såna här grejer, så ser man ju det är inte alla delar av
samhället som är här. Man måste börja fundera på varför liksom. Det är som
Malmökommissionen, det är skitmånga sidor med ett skitsvårt språk. Skitbra grejer står i den,
men den når inte ut. Varför? För att vem, jag tror högst en procent i Malmö som pallar läsa
igenom den och verkligen kan ta till sig den och förstå den. Jag har inte läst den, jag bara
spekulerar nu, men det togs upp på paneldebatten och dom har ju läst den. Om man använder
såna här panelsamtal och diskussioner där man använder kanske ofta ett svårt språk, man
använder svåra former där man måste sitta still och lyssna, länge. Men, man har ändå som mål
att det ska bli större inkludering och bättre demokrati. Men om det inte funkar på det sättet så
har man skjutit sig i foten redan från början liksom. Om så fort någon öppnar munnen så går
liksom ens målgrupp, då måste man fundera över kan man göra detta på bättre sätt? Om man
inte kan göra detta så kanske man får komma på nånting annat man kan göra, så att det blir
större inkludering, att vi ska träffa varandra, att vi ska känna varandra, börja prata. Det kanske
är nånting jätte- nån fysisk aktivitet eller nånting men att det faktiskt dyker upp en professor från
Malmö Högskola, att det dyker upp en som går på Sofielundsskolan, att det dyker upp en från
jag vet inte, äldre personer. Så att man får till det där mötet för det första. För att annars
kommer vi bara stå där och prata olika språk och vi har inte gjort någon förändring. För att man
kan säga jättefina ord, man kan uttala orden, man kan skriva dem på papper men när man inte
kan göra det i praktiken för att det liksom inte, den grunden finns inte. – Deltagare, kvinna.
10
Denna deltagare menar precis som tidigare deltagare att målgruppen för sommarakademin är oklar,
men pekar även på en rad mer implicita tecken på att så är fallet. Dels på hur dagarna organiserats
och hur det språk som används är svårtillgängligt och att det krävs att mycket tid investeras. Något
som gör att vissa personer, som inte har orken eller som inte kan språket, utestängs. Dels pekar hon
även på att det finns anledning att fundera på varför vissa grupper kommer och inte andra, detta är
något flera av deltagarna är inne på. Hon ger slutligen även ett förslag på att det kanske krävs en
annan form på dagarna, exempelvis en där fysisk aktivitet med både professorer och ungdomar
används som utgångspunkt för det möte som komma skall.
Det hon dessutom tycks säga mer implicit, är att det skaps en spricka på grund av hur programmet
är formulerat, som gör att vissa deltagare är på de mer ”traditionella” formerna, som seminarier och
föreläsningar, och andra på de mer fysiska aktiviteterna men inte på samtalen och seminarierna.
Flera är inne på liknande spår:
Ja alltså, vi är i samma hus liksom, men samtidigt känns det som att de här seminarierna som
är här uppe på övervåningen, ungdomarna är inte med på dem. Utan då är det bara
organisationerna och universitetet, men sen det som händer här nere då är det ju dom rappar
och spelar musik och. Men igår var det så på dan, i början var alla här och sen blev det så här,
dom ”vuxna”, akademikerna, organisationerna gick upp och hade seminarierna och sen gick
dom hem, och sen körde ungdomarna kvällsprogrammet. Så att ändå försöka, det blev ändå
segregerat. – Deltagare, kvinna
Om detta stämmer, som deltagarna vittnar om kan det naturligtvis upplevas som ett problem för
sommarakademin om ett syfte är att möten över gränserna, akademi – organisationer – ungdomar,
ska kunna skapas. Samtidigt är det viktigt att påpeka att de allra flesta sett just mötena mellan
människor, till exempel över generationsgränserna, som mest positivt med dagarna. Det behöver
alltså inte vara så att deltagarnas val av olika aktiviteter för den skull inte betyder att människor inte
möts. Oavsett tycks den mesta av kritiken, eller om man så vill förslagen till förbättringar, vara möjlig
att koka ner till en sak. Det krävs konkretiseringar. Oavsett om det handlar om målgruppen med
dagarna, om syftet eller om hur deltagare ska kunna tillgodogöra sig materialet, handlar det om att
det upplevs ha varit för abstrakt.
Nja, inte helt. Jag tror att ett enat Malmö vill göra nånting. Alltså vill förändra och så här och jag
hoppas att det inte fastnar i ett sånt här, då jobbar vi fram en agenda eller nånting utan att det
blir, ja men nu gör vi detta, punkt. Och detta är ju tydligen ett arrangemang utifrån att dom har
tänkt att det ska hända nånting. Det är mycket snack liksom. – Deltagare, kvinna.
Också denna deltagare är inne på konkretiseringar, men istället i termer av att göra något konkret.
Hon menar att arbetet stannar vid talet, att tala om att göra något istället för att göra något. En
annan deltagare (fältarbetare, kvinna) beskriver det i termer av att ”det är samma tugg, det är inte så
mycket nytt”.
Relaterat till denna kritik mot det abstrakta finns frågan om marknadsföring. Nästan alla deltagare
som jag intervjuade menade att marknadsföringen kan bli bättre.
Hur man har nått ut med det här, borde kanske bli bättre marknadsföring utåt. Så det når fler,
grupper av människor och organisationer, brukarorganisationer framförallt. – Deltagare, man.
11
En kvinna berättade att hennes organisation av en slump fått information två dagar innan och
bestämt sig för att komma, men att eftersom informationen kommit så sent att de inte kunde
medverka alla dagar som de hade velat.
Att det finns något att arbeta vidare på inför framtida sommarakademier är tydligt och kanske finns
det också anledning att fundera på att bjuda in ledare inom organisationer som tänkt besöka
sommarakademin eller delta i den, för att undvika att följande situation händer:
Marcus: Hur fick ni reda på sommarakademin?
Kille nr1 16-17 år: Våra ledare
Marcus: Ska ni gå på något mer idag?
Ledare: Mest här ute, för jag är inte intresserad av vad som finns där inne. Ni vet att det finns
lektioner där inne, föreläsningar?
Kille nr2 16-17 år: Ja, Workshop
Marcus: Vad är det som gör att du inte är intresserad?
Ledare: Jag är intresserad av det, men vi behövs ju här om det är nån som kommer och
handlar. Kanske inte alla fem nu, men sen.
Det är naturligtvis omöjligt att helt undvika att den här situationen uppstår, men här är det tydligt hur
ledarens egna intressen också påverkar ungdomarna som visserligen kommit dit men som trots det
väljer att inte delta.
En kvinna från Romskt informationscenter pekar på två konkreta förslag som kan förbättra
sommarakademin, dels delaktighet och dels tidpunkten för genomförandet.
Alltså jag kommer tillbaka till det här med delaktighet. Jag hade gärna sett att det var mer
ungdomar med i planeringen för det är så himla lätt att det sitter tio vuxna och pratar om
ungdomar, men jag tänker att ofta finns det så himla mycket initiativ och idéer från dom som inte
kommer fram. Jag tror det hade varit bra att involvera dom mer i planeringsarbetet än vad jag kan
se, det tycker jag det hade vart. […] Och sen vet jag inte om det här är de bästa dagarna, mitt i
augusti, för att få hit folk.
Även arrangörerna pekar på en rad konkreta förbättringsåtgärder som skulle kunna genomföras.
Att vi åker ut till ungdomarna och frågar, vad vill ni göra de här dagarna. Kanske vi gör en
fotbollsturnering, och använder fotbollen på nåt sätt istället för massa föreläsningar. […] Jag
tycker det har varit jätteintressant och lyssna på alla. Men sen från en utvärderings sida tycker
jag. Vad kan vi göra annorlunda? Jag tänker, det hade varit intressant om vi hade lagt det vid en
tid [då] studenterna hade kunnat få ta del av de här tre dagarna. Om vi hade haft det [på] Malmö
högskola så studenterna där hade fått ta del av de här tre dagarna, då finns det en enorm
möjlighet för socionomstudenterna att få veta vad som finns framför dem. Det är utifrån den ena
sidan, sen tänker jag utifrån den folkliga sidan, inte att studenter inte är, jag menar utifrån
stadssidan behöver lyftas för det här fungerar inte. Hade vi haft gräsrots som jobbade med att ha
ungdomar här, då jade vi haft massa ungdomar här. För mig är det att det måste komma inifrån,
alltså man måste ge möjligheter. Att gå till olika stadsdelar och säga, här kan vi göra detta och
detta, är ni intresserade? Bra, vem vill medverka. Och kanske göra det i en stadsdel, var tredje
månad eller vad vet jag. – Arrangör, man.
12
Förslaget här tycks vara att kanske ha två delar, en där studenter och högskola får möta
medborgare och organisationer och en där medborgare får möta högskola och organisationer. På så
sätt tydliggörs också syftet samtidigt som det är möjligt att skapa krafter i lokalsamhället som
organiserar och deltar på deras villkor.
SVÅRA ORD
Om förra avsnittet fokuserade på förbättringsområden kommer jag i det här avsnittet gå över på att
beskriva egna reflektioner och till viss del knyta dessa till intervjuerna med deltagarna. Det här är
nämligen en berättelse om min okunskap och deltagarnas kunskap. Dessutom är det en berättelse
om ordet, om hur svårt det kan vara att sätta ord på något i en mindre utvärdering som denna. Men,
framförallt är det troligen en berättelse om ordets makt och hur detta kom till uttryck och
synliggjordes för mig under olika tillfällen på Sommarakademin 2013. Min förhoppning är även att
detta ska synliggöra det värde som kan finnas bortom deltagarnas ord, som kanske får svårt att nå
ut i en utvärdering som denna.
13
Jag sprang mellan salarna där olika workshops hölls första dagen, jag kunde inte bestämma mig för
vart jag skulle gå. Jag gick ner för trappan och såg där en ung man som var på väg upp. Jag frågade
vart han skulle gå och han svarade att han skulle göra beats. "Är det ok om jag hakar på?", frågade
jag. "Det tycker jag du ska göra", svarade han. Sagt och gjort, han visade vägen och jag följde efter.
Plötsligt var jag ensam med en massa ungdomar på en workshop i att göra sina egna beats och om
vilka värden som kan förmedlas genom musik. Workshopen var indelad i två delar, en mer teoretisk
där musikvideor, texter och artister diskuterades med utgångspunkt i bland annat kön och en del
som var mer praktisk där deltagarna fick gå in i studion och göra sina egna beats. Efter halva tiden
byttes grupperna av, den som var inne i studion gick ut och den som ägnat sig åt seminariet gick in i
studion. Jag satte mig runt bordet tillsammans med sex av ungdomarna för att ta del av
diskussionerna. För mig blev detta samtal en väckarklocka. Två saker blev tydliga, dels att
ungdomarna hade svårt att ta till sig av ett språk som för mig var relativt enkelt och dels hur duktiga
seminarieledarna var på att fånga upp detta och förklara begrepp och resonemang på ett
pedagogiskt sätt på ungdomarnas villkor.
Samtalsledaren som representerade RGRA (Rörelsen Gatans Röst och Ansikte), organisationen
som ansvarade för seminariet, talade vid ett tillfälle om normer i relation till kvinnor och män i musik.
"Normer, vet ni vad normer är" utbrister en annan representant från RGRA som sitter och lyssnar.
"Du får nog förklara vad det är" säger hon till sin kollega som vänder sig mot ungdomarna, "vet ni
vad en norm är?". Flera skakar på huvudet, det blir tyst. En kille räcker upp handen. "Är det inte typ
oskrivna regler?", säger han. "Ja, precis det kan man säga. Oskrivna regler om hur man förväntas
vara" säger samtalsledaren.
För mig blev detta seminarium en lärdom om att jag har mycket att lära, inte bara av ungdomarna
utan också av de många organisationer som träffar ungdomarna dagligen. Begrepp som ”norm”,
som för mig ter sig som ett grundläggande och vardagligt begrepp, var för många mer eller mindre
okänt och troligen relativt oanvändbart i deras vardag. För RGRAs representant var det istället av
erfarenhet ett begrepp som många inte förstår och som behöver förklaras, vilket hon snabbt
snappade upp utan att någon deltagare behövde ställa frågan. Samma dag uppstod en liknande
diskussion på paneldebatten om malmökommissionens underlag, där det framkom att många
deltagare inte förstod eller kunde ta till sig av rapporten på grund av det språk som användes.
Varför berättar jag då denna historia här? Jo, jag menar att den här typen av lärdomar kan vara
svåra att beskriva, det är lärdomar som sker genom möten mellan människor men som man kanske
inte inser att man lärt sig förrän långt senare. Samtidigt är denna typ av lärdom viktig att fånga upp,
särskilt eftersom flera deltagare lyfter fram just möten mellan människor som det bästa med
sommarakademin. Själva mötet ska alltså inte underskattas. Men den här berättelsen sätter också
fokus på språkets makt. Vikten av att kunna ta till sig av den information som ges eller att kunna
delta på lika villkor i diskussioner eller debatter. Det kan vara svårt att uppmärksamma andra på att
man inte förstår eller att man inte hänger med. Här skulle Malmö högskolas roll kunna tydliggöras,
att exempelvis i arbetet med malmökommissionens rapport presentera den på ett pedagogiskt sätt
eller på andra sätt medverka i ett möjliggörande för fler att delta i diskussioner och debatter.
Men, betyder detta att språket bör förenklas, anpassas och få en mer vardaglig ton? Inte
nödvändigtvis. En annan sida av språkets makt blev nämligen också tydlig för mig under de båda
paneldebatterna som genomfördes. Språk kan utesluta på mer än ett sätt. Precis som att ett mer
”akademiskt” språk kan utestänga, kan ett mer ”vardagsnära” språk göra precis samma sak. Jag är
medveten om den klumpiga distinktionen, men jag menar att viljan att inkludera människor i ett
sammanhang eller i en diskussion lätt kan slå över till att bli närmast vänskaplig. Problemet med det
förhållningssättet är att personer som inte upplever sig vara en del i denna ”vänskap” på så sätt
utestängs.
Här tror jag skillnaden mellan de båda paneldebatterna ligger. Om den första dagen präglades av ett
underlag i malmökommissionens rapport som många inte förstod och en vänskaplig ton mellan
deltagarna, bestod den andra dagen av personliga berättelser som många kunde känna igen sig i
men som sammanfattades analytiskt. Flera deltagare påpekar att den andra paneldebatten var
bättre, dels pekas det just på det personliga som förmedlades men även i att det uppstod en
dynamik i diskussionerna. Den första dagens debatt präglades snarare av vänskap, gemenskap och
enighet, vilket helt enkelt kan göra det svårt för dem som känner att de inte ingår i denna vänskap att
delta eller uttrycka sina åsikter. Särskilt inte om åsikterna går på tvärt emot den upplevda enigheten.
14
Detta tar jag med mig från sommarakademin, ordets betydelse, språkets betydelse och
förmedlingens betydelse. Inget av detta hade varit möjligt utan mötets betydelse med människor jag
sällan annars får chansen att träffa. Det hade troligen inte heller varit möjligt om det inte vore för
värmens betydelse. Den värme som delades av så många och som gjorde det självklart för killen i
trappan att jag skulle följa med honom när han skulle göra beats. Och det är någonstans här de
flesta deltagare tycks landa. Det är i mötet med andra och i den värme som förmedlades under
sommarakademin som det huvudsakliga värdet fanns. Jag har i det här avsnittet velat visa vad
dessa förutsättningar gav mig, det ena ledde helt enkelt till det andra men vad det andra är kan vara
svårt att konkretisera. För mig var det språkets betydelse, för andra kanske något helt annat.
15
MEDIABEVAKNING OCH DEBATT
För att försöka skapa en bild av om och hur sommarakademin gett ringar på vattnet bortom
Sofielunds Folkets hus och dess deltagare har jag valt att göra en mediesökning. Det innebär att jag
sökt på dagstidningar, radio, tv, men även på blogginlägg, Twitter och Instagram. De sökord som
användes var ”Ett enat Malmö”, ”Sommarakademin Malmö”, men också på ”En professors röst” med
anledning av en debattartikel som publicerades i anslutning till sommarakademin.
Det budskap som fick störst spridning i media var relaterat till högskolans roll. Sveriges radio P1 och
P3 sände ett inslag där bland annat Philip Lalander, professor i socialt arbete, intervjuades med
anledning av snedrekryteringen till högskolan och att högskolan hoppas kunna förändra bilden av
den som ouppnåelig eller främmande för många unga. Även Uppsala nya tidning skrev en ledare på
samma ämne, baserat på Sveriges radios inslag.
I Sydsvenskan var också högskolans roll en stor del av reportaget men här intervjuas fler deltagare
och samtalet om att träffas för att tillsammans förändra Malmö från grunden ges större utrymme.
Deltagare och andra initiativtagare intervjuas och begrepp som rasism, diskriminering med flera tas
upp som viktiga ämnen. Det gemensamma samtalet betonas och att det ska skapa möjligheter för
förändring.
"Men det är också viktigt med alla diskussioner. Om vi till exempel lär oss varför det finns
kriminalitet i vårt bostadsområde, då kan vi vara med och förändra det. Men om vi inte har den
kunskapen då är det lätt att man blir frustrerad och känner ett utanförskap", säger Daniel Diaz (i
Sydsvenskan, 2013-08-01).
Samma dag som sommarakademin drar igång publiceras en debattartikel i Sydsvenskan skriven av
Carin Björngren Cuadra, docent i socialt arbete, och Lalander. Debattartikeln riktar bland annat in sig
på högskolans roll i sommarakademin och möjligheten att mötas på lika villkor där ”en professors
röst inte ska väga tyngre än en 16-årings”, samt på möjligheten att bidra till en mobilisering bland
ungdomarna och medborgarna i Malmö. Troligen har denna debattartikel en stor del i att media
valde att rapportera från sommarakademin, vilket syns på den vinkel de flesta journalister väljer att
förmedla. Den leder också till att två inlägg skrivs av utomstående, dels den miljöpartistiska politikern
Kjell Sternholm och dels Axess forums ledarsidor.
Sternholm skriver positivt om sommarakademin på sin blogg där han med utgångspunkt i sina egna
erfarenheter av fryshusets basketverksamhet och den roll detta spelat för honom, önskar projektet
lycka till. Han menar att många saknar en väg in i högskolan och att vissa inte ens har en bild av vad
det är, här menar han att sommarakademin kanske kan bidra till att skapa en gemensam plats för
högskola och ungdomar i Malmö. Han skriver: "Resultatet kan bli hur bra som helst, om man orkar
och förmår hitta dit. Jag hoppas Malmö Högskola är på väg att hitta sin basketplan".
Axess forum har en mer negativ inställning och tycks mena att det inte är högskolans uppgift att
bidra till social mobilisering och att ungdomarna luras till att tro att deras röst väger lika tungt som en
professors. De tycks dock inte ha läst debattartikeln utan uppehåller sig vid den av sydsvenskan
formulerade titeln, kritiken får därmed anses falla relativt platt.
Skånskan avviker från övrig rapportering då de, i en liten notis, istället fokuserar på kunskaps- och
erfarenhetsutbytet om ämnen som rasism, homofobi och diskriminering. Intervjuas gör Johanna
Saunders, Skånes stadsmission. Även den kommunalt drivna tidningen Vårt Malmö gjorde reportage
under dagarna, denna har dock ej ännu givits ut.
16
I sociala medier har jag inte kunnat hitta särskilt många inlägg. Nätverket själva var aktiva på
Facebook och på Bambuser lades filmer från dagarna upp av Sofielunds Folkets hus. Några få
inlägg gick att finna på Twitter och Instagram, troligen finns fler men det saknas officiell hashtag som
hade gjort det lättare att söka efter inlägg.
Sammantaget får nog spridningen i media anses ha varit relativt god, vilket troligen till stor del
hänger ihop med den debattartikel som publicerades i anslutning till sommarakademins start. Det är
tydligt att flera journalister har tagit fasta på de frågeställningar som lyfts i denna debattartikel i sina
respektive reportage, krönikor och övriga texter.
VARMT UTE – VARMT INNE
Värmen sammanfattar sommarakademin bra. Förutom ett varmt väder har det även funnits en värme
mellan människor, mellan organisationer, mellan barn, unga och vuxna. Det är oftast detta
deltagarna lyfter fram som det mest positiva i de möten, i samtalen och i diskussionerna de deltagit i.
Men, trots denna värme finns det definitivt anledning att ta vissa frågor i beaktande inför framtida
arrangemang. Jag kommer i detta avsnitt fokusera på ett antal punkter som eventuellt behöver
tydliggöras eller förbättras och som återkommer i intervjuerna med deltagarna. Därefter kommer jag
lyfta fram konkreta förslag som är möjliga att diskutera vidare.





Det tycks saknas tydliga, mer konkreta mål med dagarna. Flera av deltagarna är inne på
detta, antingen skulle de vilja arbeta konkret med en fråga eller så är det vanligt att de
uppfattat att dagarna skulle leda till en sak som inte infriats.
Många betonar reklam och marknadsföring för sommarakademin som ett område för
förbättring. Några uppger att de av en slump fått information, andra att den kommit väldigt
sent.
Tidpunkten för genomförandet diskuterades också, både under dagarna då
sommarakademin genomfördes och efteråt bland de som deltagit. Under den tredje dagen,
som visserligen kom att bli en av årets varmaste dagar, sjönk exempelvis deltagarantalet
kraftigt.
Språket, å ena sidan de som menar att det behöver bli mer dynamiska diskussioner och att
alla inte behöver tycka lika, å andra sidan de synpunkter som kom in om
malmökommissionens arbete, att alla inte förstod.
Trots viljan att mötas över gränser tycks akademins organisering ha lett till att vissa gränser,
som den mellan vuxna och ungdomar, upprätthålls. Många seminarier lockade vuxna, andra
bara ungdomar och framförallt lockade en hel del av aktiviteterna enbart barn och unga. Det
behöver naturligtvis inte vari ett problem men om målet är att mötas oavsett ålder krävs det
att man funderar vidare på detta.
Med utgångspunkt i dessa punkter kommer jag nu på eget bevåg föreslå några möjliga förändringar
som kanske kan verka som underlag för vidare diskussioner.

17
Arbeta med ett tydligt tema och tydliga mål. Ett konkret exempel hade kunnat vara att
fokusera på malmökommissionens arbete under en av dagarna. Att någon eller några,
exempelvis högskolan, förmedlade rapporten på ett lättillgängligt sätt och att detta sedan
debatterades i relation till de olika organisationernas arbete och målgrupper. Dessutom hade
det varit möjligt att konkret, i exempelvis seminarieform, arbeta med vad som skulle kunna
mynna ut i en debattartikel.




Skapa en officiell hashtag som kan användas i sociala medier (facebook, twitter, instagram
etc.) och marknadsför denna, exempelvis #ettenatmalmö. På så sätt sprids ordet och det är
även möjligt att lättare hitta information för den som söker det.
Moderatorer och de som leder paneldebatter borde övervägas att tas utifrån, det vill säga att
bjuda in någon som inte arbetar tillsammans med dem som exempelvis ingår i paneldebatter,
men som har möjlighet att utföra denna uppgift. Någon som både kan knyta ihop olika
resonemang analytiskt men som också kan ställa svåra frågor och ifrågasätta. På så sätt är
det lättare att undvika att det skapas en informell gemenskap som riskerar utestänga andra
och lättare att få igång konstruktiva diskussioner utan att alla ses som eniga.
Fundera över hur marknadsföringen till andra föreningar, politiker kan se ut, men också hur
ungdomar som besöker dagarna får information.
Malmö Högskola behöver vara tydligare i sin roll och erbjuda något konkret så att de
ungdomar som besöker sommarakademin känner att de träffat representanter för högskolan,
att de vet mer om högskolan och att det kanske till och med kan öppna vägar de inte trodde
fanns. En idé fanns om mentorskap, som skulle vara en utmärkt idé men som inte hann
genomföras fullt ut till detta år. Ett sådant erbjudande skulle troligen tydliggöra högskolans
medverkan. Ett annat förslag är att högskolan tydligare bidrar med att sprida information och
kunskap om de teman/mål som sommarakademin väljer att jobba vidare med.
Det här ska läsas som några mer eller mindre konkreta förslag som kommit fram av de
förbättringspunkter deltagarna och till viss del också jag själv funderade på under akademins tre
dagar. Samtidigt är det just förslag, det är sällan någon rakt ut kritiserat dagarna, de flesta har varit
nöjda. Det första året av Ett enat Malmös sommarakademi är till ända och jag tycker det ska ses
som ett första steg. Eller som en av arrangörerna uttryckte det:
Det är klart att vi kan bli bättre […] men alltså jag tycker att vi har en vilja och ett engagemang
och det tycker jag är viktigast.
Sommarakademin är ett alldeles utmärkt initiativ som kan byggas vidare på och som med en
bibehållen vilja och engagemang så småningom kan bli ännu större, ännu bättre och fyllt med ännu
mer värme. Utmaningen nu för ett enat Malmö är hur man ska ta steget från goda möten till
förändringar.
"Är det någon som vill säga något?" Säger moderatorn innan han formellt avslutar sommarakademin
2013. Ingen tar till orda, folk ser trötta ut. Värmen och allt arbete under tre dagar har tagit ut sin rätt.
Själv är jag helt slut. Svetten rinner i pannan och jag längtar ut. Moderatorn försöker igen: "Hur
skulle ni beskriva de här dagarna?". "Värmen" skriker någon, folk skrattar. "Men det har också
funnits värme här inne" ropar en annan. Det är det som får igång folk, en sista gång, innan
sommarakademin stänger för den här gången. Och kanske är det här gott nog, tänker jag. Kanske
är det just det här som sommarakademin ska förmedla? En värme. En gemenskap. En väg framåt.
En plats där man låter folk tala och där folk får lov att höras. Eller kanske bara ett hopp om ett enat,
bättre och mer rättvist Malmö.
18