Transcript Möt Philip och Ilja

20
Tema
Fredag 22 februari 2013
Collage
MT
VECKANS TWEET
Jennie Hilli- Linnéa
Sjöqvist
Jarefjäll
Ebba
Leijon
Linn
Moberg
När man får reda
på att priset i en
tävling är ”äran”, försvinner
kämparglöden helt.
”
Ellinor Lundberg, 16
KONTAKTA COLLAGE
E-POST: [email protected]
TELEFON: 0501–687 49
Marcus
Ljung
Alba
Sallova
Gabriel
Kira
Fransson Kmety
MARIESTAD. Philip och Ilija ser till möjligheterna
De rullar genom livet
På gång. Philip Jönsson och Ilija Todorovic är glada att Vadsbogymnasiet är handikappanpassat, men de önskar att det kunde bli ännu bättre.
FOTO: GABRIEL FRANSSON
Fem snabba med Ilija och Philip
Beskriv er själva med tre ord!
Vad gör ni en fredagkväll?
Högsta önskan?
Bästa musiken?
Favoritämne?
P: Smart, envis och tankspridd
I: Envis, tålmodig och positiv
P: Spelar tv-spel, ser på film eller
sitter vid datorn
I: Besöker släktingar eller vänner
P: Bli ekonomiskt oberoende
I: Hitta ett bra jobb
P: Hårdrock
I: Balkanmusik
P: CAD
I: 3D-animering
MT
Tema
Fredag 22 februari 2013
HISS:
MISSA INTE:
Lady Gaga inlagd på sjukhus
Boken Little Bee av Chris
Cleave. En sann och
gripande historia om en
nigeriansk flyktingflicka.
Läs den!
Filmen ”En oväntad vänskap”
STJÄRNOPERATION. Lady Gaga har nu checkat in på sjuk-
DISS:
YOUTUBEKLIPPET:
Sök på ”Evgeni Plushenko
sex bomb”. Otroligt underhållande!
Det är snö
på naturisarna.
hus för att operera sin höft. Det meddelande hon själv via
Twitter under onsdagen, skriver Contactmusic. ”Är på väg
till operation nu. Tack för all kärlek och stöd. Jag kommer
att drömma om er”, skrev hon i en tweet.
Det var efter inflammation i knälederna som gjorde
att hon knappt kunde gå efter konserterna som läkarna
konstaterade att hon behövde genomgå en höftoperation.
Följden blev att den resterande delen av hennes ”Born this
way ball”-turné fick ställas in.
21
Lady Gaga är på sjukhus. FOTO: EVAN AGOSTINI
KRÖNIKAN. Linn Moberg
med ett leende
POSITIVA. De är precis som
andra ungdomar, men de använder rullstol istället för ben. Med
rätt inställning och lite hjälp från
samhället är det inga problem att
vara funktionshindrad.
– Jag känner mig som vem som
helst, konstaterar 18-åriga Philip.
POSITIV
”Jag kan
inte sakna
att kunna
gå eftersom jag
aldrig har
gjort det.”
Ilja Todorovic
Philip Jönsson och Ilija Todorovic
går båda på Vadsbogymnasiets
teknikprogram. I sommar tar de
studenten och framtidsplanerna
är många.
Ilija vill plugga dataspel och utveckling eller maskin och ingenjörsprogrammet på högskolan.
Philip planerar att jobba ett tag
för att sedan läsa vidare på Chalmers. Att hitta jobb som funktionshindrad kan tyckas krångligt, men
killarna ser inte detta som ett stort
problem.
– Vi är så klart begränsade, till
exempel så skulle det vara svårt att
jobba i fabrik, men det finns mycket annat vi kan göra, säger Philip.
Jag kan inte sakna att kunna gå
eftersom jag aldrig har gjort det,
säger Ilija.
Skyttekung
Ilija
Todorovic
Ålder: 20.
Bor: Skövde.
Gör på fritiden:
Simmar och
spelar schack.
Philip
Jönsson
Ålder: 18.
Bor: Ullervad.
Gör på fritiden:
Luftgevärsskytte.
Medfödda handikapp
Philip lider av den ovanliga sjukdomen Duchennes muskeldystrofi,
en medfödd muskelsjukdom som
gör att musklerna bryts ner och har
svårt att återuppbyggas. De första
åren i livet kunde Philip gå, inte
förrän vid fyra års ålder upptäcktes
sjukdomen som gör att hans kropp
sakta bryts ner.
– Jag har aldrig kollat upp hur
länge en genomsnittlig människa
med min sjukdom lever. Varför
skulle jag behöva veta det? frågar
sig Philip.
Även Ilijas handikapp är medfött. Han har ryggmärgsbrock,
en missbildning i ryggmärgen
som leder till förlamning i delar av
kroppen.
– Att jag har varit handikappad
sedan födseln ser jag som positivt.
Utbudet av fritidsaktiviteter för
rullstolsburna i en liten stad som
Mariestad är högst begränsat.
Eftersom antalet rullstolsbundna ungdomar är litet så är det svårt
att starta någon verksamhet, något
som killarna har förståelse för.
Philip ägnar mycket av fritiden
åt luftgevärsskytte. Inom den
sporten anordnas både läger och
tävlingar för funktionshindrade;
där har Philip träffat många nya
kompisar under sina sju aktiva år.
Förra helgen var han på tävling
i Malmö.
På frågan hur det gick svarar han
blygt ”det gick väl bra”, innan Ilija
tillägger:
– Du vann ju! och båda killarna
brister ut i skratt.
Anpassat samhälle
Killarna berömmer skolans handikappanpassning. Dock finns det
inte ramper vid alla utgångar, något som skulle underlätta för dem.
De berättar att anpassningen inte
har gått framåt de senaste tre åren,
trots att de har försökt få dem att
fixa vissa saker, bland annat ramperna.
– Det är så enkelt att fixa tycker
man, säger Ilija.
Philip berättar att han har bestämt sig för att inte slösa energi
på att klaga på det som inte finns
utan fokusera på som är bra.
Ser ljust
Det verkar som att dessa två
killar har förmågan att alltid se
saker från den ljusa sidan. De vänder allt till något positivt och småskrattar konstant. Självömkan verkar inte vara deras grej.
Jennie Hilli-Sjöqvist
Ryggmärgsbråck
Duchennes muskeldystrofi (DMD)
Ryggmärgsbråck är en medfödd missbildning av ryggmärgen. Ofta opereras ryggmärgsbråck några dygn efter födseln. Annars leder det ofta till både fysiska och
psykiska handikapp. I Sverige föds cirka 20 barn per år
med ryggmärgsbråck. Regelbunden fysisk träning är
till stor hjälp hos en person med ryggmärgsbråck.
Källa: Socialstyrelsen och Vårdguiden
DMD beror på brist på eller nedsatt
funktion av proteinet dystrofin.
Sjukdomen drabbar nästan bara
män och är mycket ovanlig. Cirka
tre personer av 100 000 drabbas. Varje år får tio pojkar i Sverige
diagnosen. Sjukdomen är ärftlig
och orsakar muskelsvaghet som
blir värre med åren. Sjukgymnastik
samt behandling med kortison kan
förbättra muskelfunktionerna
Källa: Socialstyrelsen
och Vårdguiden
[email protected]
Genom islams
nyckelhål
J
ag kommer aldrig att glömma den dag då
jag medverkade vid en främlings muslimska begravning utanför en moské,
iklädd slöja, jeans och gymnastikskor.
I Istanbul. Hur jag hamnade där?
Jag var på besök hos min turkiska vän under
sportlovet. Denna lördagsmorgon väcktes jag av
min kompis, som gråtande sa att hennes avlägsna
släkting plötsligt dött. Yrvaken och chockad försökte jag trösta henne, varpå hon backade och sa:
– Skynda dig upp, vi ska på begravning nu, sa
hon och kastade till mig en slöja.
Va? Min förvåning var total. Jag hade bara varit
på en begravning tidigare i livet. Att min andra
skulle bli en främlings, dessutom av muslimsk
karaktär, kändes alltför surrealistiskt.
Men livet är fullt av överraskningar. En timme
senare stod jag alltså i en gråtande hop av sörjande
muslimer utanför en stor och vacker moské i centrala Istanbul. Jag kände mig synnerligen malplacerad, men som tur var täcktes i alla fall mitt
blonda hår av den svarta huvudbonaden. Även om
situationen var väldigt tragisk, kunde jag inte låta
bli att känna nyfikenhet och intresse. Helt plötsligt
befann jag mig mitt i kärnan av en för mig främmande kultur, gömd bakom min slöja. Det var som
jag tänker mig det att vara städerska i Vita Huset.
Jag kunde se och uppleva allt som hände, utan att
någon brydde sig märkbart om min närvaro.
J
ag hade tagit för givet att ceremonin
skulle äga rum inne i moskén, men icke.
Enligt tradition vistas endast män där
inne. Istället stod jag bland de andra
beslöjade kvinnorna bakom den enorma
skaran män utanför moskén. Vi såg knappt något
av vad som skedde. Feministen i mig blev i detta
ögonblick mycket upprörd. Aldrig förr har jag
känt mig så nedvärderad. Givetvis förstår och
respekterar jag andra kulturer och religioner,
men för mig kändes det konstigt.
Hur som haver, ceremonin började och alla
män böjde sina huvuden och utropade svar på
imamens ord. Kistan bars fram. Jag iakttog noga
kvinnorna för att försöka smälta in så gott jag
kunde. Försökte medlidsamt pressa fram några
tårar. Plötsligt öppnade alla sina händer och såg
ner på dem. Jag gjorde i desperation och förvirring likadant. Min kompis viskade:
– Du kan också be, det är ju samma Gud.
Med detta hört försökte jag frenetiskt komma
på en kristen bön, men misslyckades. Istället
tänkte jag ”Kära Gud ...”, sen tog det stopp. Jag
hade ingen aning om hur man ber! Kände mig
som ett religiöst misslyckande, där jag stod mitt
i kärnan av islam och inte kunde be en kristen
bön. Iklädd slöja, jeans och gymnastikskor. När
jag berättade historien för mina föräldrar sa de:
– Du kunde väl i alla fall bett ”Gud som haver
barnen kär”?