Transcript Oavsett Gud - Svenska kyrkan

MAGASIN FRÅN SVENSKA KYRKAN I KARLSTADS STIFT
Pilgrim
på hoj eller häst
Supportrar
som älskar och hatar:
– Min bror dog för sitt lag
Ont
berörd
gott
Oavsett Gud
Man måste våga bli
möter
LIVET VÄRT ATT LEVA
KyrkguidenKS – ditt fönster mot kyrkan
Ladda ned vår kostnadsfria app med information om våra 173 kyrkor och kapell,
församlingshem och evenemang i Värmland och Dalsland.
KyrkguidenKS finns för iPhone, Android och som mobilwebb:
www.kyrkguidenKS.se
Det finns ingenting så spännande
som att leva... och så livsfarligt.
Ingenting är så ljuvligt och så svårt.
Livet är vår största utmaning.
M
änniskan lär vara den
enda varelse som ställer
frågor till livet. Det kanske är vårt öde att ställa
de frågor som sällan har
svar. De svåraste frågorna kommer ofta
när vi möter livets avigsidor.
När nyheterna i jultid 2004 kom om
tsunamin kom genast frågan: Hur kan det
finnas så mycket lidande? När vi i somras
hörde nyheterna om Utöya så kom andra
frågor: Hur kan en människa göra något så
ont som att kallblodigt mörda oskyldiga?
När någon närstående drabbas av sjukdom
kommer ytterligare frågor: Varför är livet
så orättvist? Och så finns förstås också de
andra frågorna: Vem är jag? Vem kan älska
mig? Vem vågar jag lita på? Vad finns det
för mening? Det blir många frågetecken.
När livet går väl är det lätt att klara sig
själv. När något svårt händer ser vi vårt
behov av varandra. Ingen tröst är bättre än
en annan människas närhet. Inga svar ersätter en kram eller en varm blick. Inget ger
större hopp än den som finns vid ens sida.
De flesta människor har en tro, på något
eller Någon. En tro är ingen garanti eller
livförsäkring. Det goda och onda drabbar
människor oavsett tro. En tro ger inte heller
alla svar på de frågor som livet ställer.
Tron är inget facit. Däremot är den en
relation. För mig blir tron på Gud en tillit
till att inte vara ensam. Det är också en
erfarenhet av att Någon bär och ger kraft
mitt i det svåra.
Tron är också för mig ett hopp om att
livet har ett värde, trots allt, en framtid,
trots allt, att kärleken är starkare än det
onda, trots allt. Tron blir för mig många
trots allt, ett slags trotsig tillit. Kanske
är det också det som gör att jag ibland
plockar fram psalmboken och läser:
Gud i dina händer får jag gråta ut, gråten
delar du tills den tar slut. Gud du känner
ondskan i din egen kropp. Att du delar
smärtan ger mig hopp. Nära vill jag leva,
nära dig min Gud, i din kärlek kan min
kärlek gro.
Magasinet som du håller i din hand
handlar just om spänningen mellan gott
och ont, om tro och försoning, om det
mörka och hur det ljusa ändå vinner – kort
sagt om livet. Jag hoppas den utmanar
dina tankar och ger dig hopp.
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
5
LIVET VÄRT ATT LEVA
INNEHÅLL
Inledning biskop Esbjörn Hagberg 3
Porträtt Christine Westenfelder 6
Smått & gott 8
10 Mellan hopp och förtvivlan på facebook
10
Vi behöver våra riter 16
18 Man mår bra av att hjälpa andra
22 Det varma samtalet
30 Tillsammans kan vi göra skillnad
34 Ondskan är en del av människan
40 Fotboll, död och förlåtelse
50 Med skam i kroppen
54 Fotbollen var Jans demoner
58 Tro, hopp och Harry Potter
Porträtt Jens Assur 21
Mansmyten luckras upp 27
Hjälp för män i kris 27
Killsnack på Twitter 28
Sociala medier 29
Porträtt Jon Nilsson 39
Supportrar som älskar och hatar 44
Lika värde på fotbollsplan 46
Fotoutmaning 47
Insha’Allah – Om Gud vill 48
Godhet och ondska i barnens värld 62
Vi behöver sagans monster 64
Fotoutmaning 66
Porträtt Annika Östberg 68
68
21 39
30
30
70 Pilgrimsritten
På hoj med Gud 74
Livet värt att leva är namnet på en temavecka och ett magasin om livsfrågor.
Läs mer på: livetvartattleva.se eller följ oss på facebook.
44
Utgiven av: Svenska kyrkan i Karlstads stift, kontaktperson: Malin Kornfeld, [email protected]
tel. 054-17 24 00, svenskakyrkan.se/karlstadsstift
Grafisk form och layout: Maria "ia" Sköld
Skribenter: Helena Söderqvist (red.), Bo Levin, Elma Pasalic, Peter Östborg, Åsa Wikberg
och Journalistlinjen på Molkoms folkhögskola
Fotografer: Öyvind Lund, Maria Starrin, Jessica Segerberg, Jan Nordström, Stefan Mattsson, Linus Meyer och Lisa Olaison
Övrigt bildmaterial: iStock, stockxchng, Nordisk press, Ekerlids förlag, Bra böcker förlag
Upplaga: 25 000 ex.
Tryckt hos Citytryck i Karlstad, mars 2012
6
7
LIVET VÄRT
VÄRT ATT
ATT LEVA
LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
PORTRÄTT
CHRISTINE
WESTENFELDER
40 ÅR
SJUKSKÖTERSKA
CENTRALSJUKHUSET
I KARLSTAD
Hur bemöter
vi ondska?
text och foto: jessica segerberg
BOR I BORGVIK
Lika mycket som hon pratar om döden
pratar hon om att leva. Christine
Westenfelder jobbar med vård i livets
slutskede. Hon är sjuksköterska på det
som tidigare var Centralsjukhusets
palliativa avdelning.
– Jag är inte rädd för döden och jag
är inte rädd för lidandet, så jag upplever
att det är inom den palliativa vården jag
bäst kan göra en insats.
Christine möter dagligen patienter
som har fått veta att deras cancer inte
kan botas.
– Vi lever i en tid som är väldigt
dödsförnekande. Döden är fortfarande
tabu.
Christine tar tv:s reklamfilmer om
pensionsförsäkringar som exempel. De
visar människor som lever ett friskt och
hälsosamt liv i hög ålder. Verkligheten
ser sällan ut så. Det blir oftast inte som
planerat.
I den bild vi skapar av livet finns inte
plats för sjukdom och död.
– Det är ingen mening med allt som
sker. Jag kan inte se det när ett barn
mister sin mamma eller mamma mister
8
sitt barn. Det är bara sådant som händer
i livet. Det finns ingen rättvisa. Samtidigt är människan otroligt anpassningsbar, man flyttar alltid fram sina gränser.
Christine har ett lugn. Någon slags
trygghet som bygger upp henne inifrån
och ut, och som skapar styrka.
– Man ska aldrig underskatta betydelsen av att vara närvarande. Att
våga vara kvar i det svåra, trots att
människor är arga och frustrerade över
situationen, säger hon.
Var tredje vecka går Christine på
handledning där hon får prata om sina
upplevelser och vad hon känner inför
allt det svåra i sitt jobb.
– Vi är fem sköterskor i en grupp som
träffar en psykoterapeut i en och en
halv timme. Jag skulle inte orka om jag
inte hade handledningen.
Christine ser inte sjukdomar som
ondska, även om det är hemskt det
som händer alla de människor hon träffar.
– Jag tänker att ondska är något som
finns i världen och alltid kommer att
finnas. Men också godhet. Jag tror inte
på rent onda människor.
9
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
smått&
gott
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Tack Gud för fredagskväll, för pizza och
nöjd dotter. Hjälp mig att ta hand om henne
på bästa sätt. Hon är det finaste jag har.
Vardagsböner på nätet
Sedan bönewebben lanserades 2009 har över 100 000 böner postats
där. Med besök från 98 länder och böner på över 20 olika språk har
den blivit en succé. Bönen kan handla om vad som helst och du kan
vara anonym. När du postar din bön kan du även välja att den bärs
fram i din närmaste domkyrka.
Nu har ett urval av bönerna samlats i en pocketbok som finns att
beställa hos Verbum förlag. 15 kr per bok går till Svenska kyrkans
internationella arbete. Bönewebben: svenskakyrkan.se/be
10
Först med rättvis handel
Bibel och psalmbok i gummi
Kyrka för Fairtrade består av församlingar som engagerar sig för rättvis
handel och Fairtrademärkta produkter.
Det var egentligen här som hela
rörelsen startade.
Hammarö församling diplomerades av Sveriges Kristna
Råd hösten 2010 och blev
den första rättvisemärkta
församlingen i stiftet.
– Det ligger i tiden att tänka på sina
medmänniskor. Det är ofta barn som
producerar sådant vi handlar. Köper
vi produkter med rätt märkning gör vi
en stor insats, säger Maggan Carlsson,
församlingspedagog. Hon är delaktig
i församlingens internationella grupp
som bland annat ordnar miljögudstjänster och kioskförsäljning.
– Vi vill visa att detta inte är svårt,
det borde vara självklart.
Läs mer på: skr.org
Konfirmandbibeln har genomgått en tidsenlig
makeover. Fredrik Beverhjelm och Rickard Bonneviers arbete med innehållet hjälper konfirmanden
att bygga en egen relation till bibeltexterna. Den är
formgiven och illustrerad av Mrs Murphy, som med
sin personliga stil satt sin prägel från pärm till pärm.
Jacob Söderqvist är konfirmandledare i Arvika
östra församling. Han berättar att den nya bibeln
mötts av mycket positiva reaktioner.
– Designen gör bibeln roligare och enklare att
läsa, berättar han.
Jacob tror att ungdomarna inte bara lär sig
mer om tron utan även om bibelns påverkan på
samhället. I vissa texter finns hänvisningar
till filmer, böcker eller musik som inspirerats av just den texten.
Nu finns även den svenska
psalmboken med vackert ljusgrönt gummiomslag som
matchar bibeln.
Beställ på: verbum.se
Matkasse som skänker hopp
Svenska kyrkans matkasse innehåller ingen
hemkörning, inga råvaror eller recept. Istället
får utsatta människor världen över möjlighet
att äta sig mätta, ta sig ut ur fattigdom och skapa
ett tryggare liv. Prova Svenska kyrkans matkasse.
Tillsammans utrotar vi hungern.
Läs mer på: matkasse.svenskakyrkan.se
Karin Broos, 61 år,
Östra Ämtervik
– Min granne Björn Lans visar en
väldig omsorg för andra och finns
alltid till hands när det behvös.
Svenska kyrkan Play
Nystartad satsning på webb-tv: play/svenskakyrkan.se
Kyrkans unga delar gemenskap
Svenska Kyrkans Unga har många aktiviteter. I dag finns det ungefär
800 medlemmar i stiftet mellan 0-30 år. Ledorden är gemenskap, ansvar,
förtroende och inspiration.
– Vi ordnar utbildningar och inspirationsdagar. Gemenskapen är viktig.
Vi delar och upptäcker tron tillsammans,
säger Diana Drewstad, verksamhetsledare
för Svenska Kyrkans Unga i Karlstads stift.
Årets största mötesplatser är påsklägret
som brukar samla runt 100 personer varje
år, höstmötet för barn mellan 9-12 år och
årsmötet där vi lär oss demokratifrågor.
Läs mer på: skukarlstad.org
Gelnaz Mergi, 27 år, Karlstad
– Jag måste säga min mor. Hon
har alltid tagit hand om mig och
familjen. Både när vi var fattiga
och inte hade råd med mat och nu
senare när vi har det bättre. Hon har
stått vid min sida i alla lägen. Jag ser
mamma lite som en ängel.
Jörgen Jönsson, 39 år, Karlstad
– Ja, det skulle väl vara frugan då.
Hon har ett varmt hjärta och är
väldigt omtänksam.
Ge bort en gris
Genom Svenska kyrkans webbshop kan du
ge ett barn skolgång, köpa en gris till någon
som verkligen behöver en eller ge en fiskare
nya redskap. Svenska kyrkans internationella
arbete sker genom ACT-alliansen, som är ett
globalt nätverk för kyrkor över hela världen.
Du får ett gåvokort som bevis för ditt
bidrag – perfekt present eller julklapp:
webbshop.svenskakyrkan.se
Evelin Nilsson, 18 år, Munkfors
– En person som vill andra väl men
det behöver inte vara värsta välgörenhetsgrejen. Man är väl inte
född till att vara god utan det är ju
något som man hela tiden strävar
efter och vill uppnå. Jag har en
klasskompis som jag tycker är god,
hon vill alltid väl.
11
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
Mellan hopp
och förtvivlan
på facebook
REPORTAGE
GEMENSKAP
”Jag fick dela så många fina minnen av
Hanna med människor jag inte kände.
Utan kontakten på facebook skulle jag
aldrig fått den möjligheten. Mitt i allt
det svåra och hopplösa kände jag en
stolthet över vem hon var och vad
hon betytt för andra. Det hjälpte mig.”
text: helena söderqvist foto: öyvind lund
12
13
S
LIVET VÄRT ATT LEVA
Söker efter sidan. Igen och igen. Men den är borta.
Och så måste det bli. Hannas sambo skrev för några
veckor sedan att den skulle försvinna. Nätbesökarna
var beredda. Ändå är det konstigt och tomt. Platsen
där vänner skrivit om saknaden, delat minnen och
funderingar, stöttat och uppmuntrat är tom. Bilden
är borta.
– Att stänga sidan var ett svårt beslut. Lite som att
ta bort det sista av Hanna. Men jag tror det är rätt.
Den har fyllt en viktig funktion för mig och för hennes vänner, men vi måste vidare.
Michael Pettersson kränger av sig ytterrocken och
sjunker ner på kaféstolen, omgiven av vardagssorl
och shoppingtrötta reamänniskor. Ett år har snart
gått, i chock och i sorg. Saknaden efter Hanna låter
sig inte beskrivas på något enkelt sätt.
– Vi fick sex år tillsammans.
Det onda började som en vanlig vårförkylning,
men en som inte ville ge sig. Efter en lång arbetsvecka tog Hanna tidig kväll, kröp ner och tänkte
sova sig frisk. Men febern steg och nacken stelnade.
Direkt till akuten
– Hon väckte mig tidigt på morgon. Det var Valborgsmässoafton. Vi åkte direkt till akuten.
Där blev de sittande. Michael beskriver timmarna
på sjukhuset, hur Hanna väntade tålmodigt iförd
solglasögon och täckjacka, och med spypåse i händerna, hur de fick ett rum men lämnades ensamma,
hur tiden gick. Det som hände där, eller snarare inte
hände, är under Socialstyrelsens utredning.
– Om jag förstått hur sjuk Hanna var hade jag
burit in en läkare. Men jag hade inte den kunskapen,
förstod inte hur allvarligt det var.
Men det förstod den doktor som till slut kom in
14
på rummet. Hanna var knappt kontaktbar och
nu gick allt väldigt fort. Intensivvård och helikopter
till Uppsala. Michael kunde inte ta till sig vad som
hände, trots att läkaren förklarade allvaret.
– Hon gick ju in på akuten fyra, fem timmar tidigare. Meningit. Hjärnhinneinflammation. Skulle
hon aldrig mer bli den samma? Det var helt omöjligt
att förstå.
De närmaste dagarna ringde telefonen oavbrutet.
Familj, vänner, arbetskamrater … alla ville veta vad
som hänt och hur Hanna mådde. Behovet av information var oändligt, som alltid vid katastrofer.
– Så många som ville veta och jag ville verkligen
berätta, men jag ville ju samtidigt sitta hos Hanna
istället för att sitta i telefon.
Vännerna skulle veta
Michael såg möjligheterna på facebook, först på sin
egen sida men ganska snabbt bestämde han sig för
att också gå in och skriva meddelanden på Hannas
sida, till 350 personer runt om i världen, varav de
flesta för honom obekanta.
– Hanna och jag träffades ju relativt sent i livet.
Hon hade bott på olika ställen tidigare och många
av de hon kände hade jag så klart aldrig träffat.
Men på facebook fanns de samlade, det visste jag.
Tanken var att ge information, inte minst för att
undvika spekulationer och felaktigheter. Rykten far
så lätt och Michael ville undvika det. Något svårt
beslut att använda just facebook var det aldrig.
Offentligheten var inte på något sätt obekväm,
tvärtom såg han den som en tillgång.
– Jag valde ju själv hur mycket som skulle stå där.
Och det var långt ifrån allt.
Michael var dessutom helt övertygad om att
LIVET VÄRT ATT LEVA
Att stänga facebooksidan var ett svårt beslut, lite som att ta bort det sista av Hanna. "Men jag tror det är rätt.
Sidan har varit betydelsefull för oss alla, men vi måste vidare", säger Michael Pettersson. Minnena lever kvar.
Hanna tyckte om initiativet. Hon ville att vännerna
skulle veta, tror han.
– Fast jag kunde ju inte diskutera saken med
henne. Så var det ju. Men jag berättade.
Michaels första inlägg handlade om undersökningar och diagnos, prognoser och tillstånd.
Korrekt och rätt avskalat. Gensvaret blev enormt.
Hundratals kommentarer mötte både honom
och Hanna. Personliga, stöttande, medkännande,
hoppingivande.
Av den där tafattheten och svårigheten att formulera sig, inför människor som drabbats av sorg och
olycka, ett fenomen som brukar vara rätt tydligt
i det vanliga sociala livet, fanns nu inte ett spår.
Mötas utan krav
Att sitta ensam vid datorn, en kort stund mitt
i vardagsstressen, samla sig och skriva ner den där
tanken som surrar, eller att bara skicka bilden av ett
hjärta, är lättare än att uttala orden, tror Michael.
Det finns behov av att mötas utan krav på prat,
särskilt i svåra situationer.
Under det halvår Hanna kämpade för sitt liv
utvecklades hennes facebooksida till en viktig
mötesplats och den
blev också för Michael
något mer än en informationskanal.
– Jag fick dela så
många fina minnen av
Hanna med människor jag inte kände.
Utan kontakten på facebook skulle jag aldrig fått
den möjligheten. Mitt i allt det svåra och hopplösa
kände jag en stolthet över vem hon var och vad hon
betytt för andra. Det hjälpte mig.
Han berättar om hälsningar från Paris, Japan och
Phoenix, om gamla barndomsvänner, handbollstjejer,
studiekamrater ... de var så många som hörde av sig.
– Hade aldrig förväntat mig det.
"Det är människors
omtanke som gör
att man orkar."
15
LIVET VÄRT ATT LEVA
Tände levande ljus
Michael tyckte om att möta vännerna virtuellt, en
och en, i sin takt, utan krav och förväntningar fanns
de på skärmen. Efter ett tag började han så smått
dela med sig av sina egna tankar och känslor, om
sorg och förtvivlan, och om den oändliga tomheten
när kampen var över.
– Jag ville. Det kändes trovärdigt och ärligt. Och
jag har fått så mycket tillbaka.
Sidan blev också en plats för Hannas vänner att
mötas, även de som inte kände varandra. En plats
att dela känslor och symboliska handlingar.
Michael berättar om den där sista kvällen, när
facebookvännerna fått veta att livet snart skulle ta
slut, och de tände levande ljus i sina fönster, förenades i tankar och förtvivlan, också de som inte kände
varandra men som kände Hanna.
Ord och handlingar är betydelsefulla, oavsett
form och plats.
– Det är människors omtanke som gör att man
orkar. Det är det goda mitt i allt det hemska. Och
det som sen finns kvar som fina minnen.
Anna Jevtic, Vadstena
Anna berättar hur hon bad, tände ljus och skickade
hjärtan. Handlingarna var viktiga. Att besöka sidan var
ett sätt att möta Hanna, men också alla hennes vänner.
– Det finns en stor kraft i att vara många och
uttrycka samma sak. Jag tror att Hanna nåddes av den
kraften, att det var därför hon kämpade så länge.
Anna saknar facebooksidan men säger att hon förstår
och respekterar Michaels val.
– Hanna finns bland oss. Kroppen dör men aldrig
själen. Det är vad jag tror.
Cilla Hellberg, Stockholm
– Jag är otroligt tacksam för att Micke valde att låta
oss alla vara med. Det kändes tryggt att kunna gå in på
sidan och få veta hur läget var. Att dela smärtan och
sorgen var något positivt.
Cilla beskriver också kontakten som ett sätt att få
"prata" med Hanna själv. Ett forum att få uttrycka sina
tankar, och att slippa stänga dem inne.
– På något sätt kunde jag nå henne. Genom facebook
har jag känt mig närmare Hanna än på länge, trots att
hon ju var på väg bort.
17
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
Vi behöver
våra riter
Riter har alltid funnits. Men de symboliska handlingarna förändras.
Då facebookvännerna, som inte kände varandra men som kände
Hanna, tände ljus den dag hon dog, är ett exempel.
Per Pettersson, professor i religionssociologi vid Karlstads
universitet, reder ut begreppen kring människors behov av riter.
markerar att en ny familj bildats,
men även att de två som gifter sig
lämnar en tidigare gemenskap för
att bilda en ny. Konfirmation var
tidigare en rit för att markera
vuxenlivet. De senaste 20 åren har
studentexamen blivit mer allmän
och till stor del övertagit funktionen att markera övergången till
vuxenlivet. Man kan också se att
barndopet delvis fått en ny funktion. Det är inte ovanligt att det
är första tillfället då två släkter
träffas, det som traditionellt skett
i samband med vigseln.
text: helena söderqvist foto: maria starrin
Vad är en rit?
– Ordet rit används på lite olika
sätt i olika sammanhang. Ofta
menar man en handling som i symbolisk form uttrycker känslor och
tankar. Alltså en handling som
uttrycker något mer än själva
handlingen. Ta till exempel då
man tänder ett ljus, om du tänker
på någon annan när du tänder
gemenskap. Riter gör att vi info- lägger in andra innebörder i dem
än vad kyrkan gör. Det finns olika
gas i en samhällsgemenskap.
tolkningar kring en och samma rit.
En av sociologins grundare, den
Hur har riterna
franske professorn Emile Durkförändrats i vår kultur?
– Svenska kyrkans riter har blivit heim, skilde inte på samhälle och
mer individualiserade. Tidigare religion och menade att religiovar de standardiserade. Gudstjänst nens riter är det som ursprungligen
klockan elva på söndagar och bara har skapat en samhällsgemenskap.
ett visst antal psalmer att välja på, Vi kan se tecken på de religiösa
till exempel. Sedan riternas betydelse för hela samhäl1980-talet ser vi en let även i vårt samhälle idag t.ex.
tydlig förändring där i samband med kriser och katamänniskors behov strofer. Varför samlas människor
av lokal och person- i kyrkan vid katastrofer, och inte
lig anknytning tillgo- på ICA eller i Folkets hus? Jo, för att
doses. Anhöriga är religionen tillhandahåller riter för
mycket mer aktiva sammanhållning inom samhällets
i planeringen av livsriterna och gemenskap.
önskningarna är ofta individuella.
Vilka riter värnar vi mest om?
– Livsriterna eller passageriterna
Är det skillnad på sekulära
som de också kallas. De manifesteoch religiösa riter?
– Det är inte säkert. I en ordlös rar att mänskliga relationer försymbolhandling, som att tända ett ändras. Vid barndopet upptas den
ljus, lägger vi in våra egna tankar nya människan i en gemenskap. Är
och de kan ingen styra över. När det första barnet medför det också
det gäller kyrkans riter är det nog en förändring för de vuxna som
ganska vanligt att människor blir mamma och pappa. Vigsel
”Varför samlas människor
i kyrkan vid katastrofer och
inte på ICA eller Folkets hus?”
ljuset blir det en rit. Helst ska en rit
göras av fler och vid upprepade
tillfällen. Dop, vigsel, gudstjänster
och begravningar är exempel på
riter som finns i kyrkan.
Vad är ritens syfte?
– Riten manifesterar att vi tillhör
en gemenskap och bidrar ofta till
en gemensam identitet. När vi gör
något tillsammans blir vi en
18
Vilka nya riter kan du se?
– Framför allt har vi nya riter med
religiösa inslag kring död och sorg.
Att tända ljus på olycksplatser är
en relativt sentida symbolhandling.
Första gången en olycksplats
offentligt uppmärksammades på
det sättet var i samband med Olof
Palmes död 1986. Mordplatsen
fylldes med röda rosor och levande
ljus. Vid Estoniakatastrofen 1994
fanns det ingen olycksplats att gå
till, då fylldes istället kyrkorna av
ljuständande människor.
den kollektiva gemenskapen med av befolkningen är medlem i ett
alla i hela samhället viktig. Men vi parti. Kyrkan tappar också men
söker i dag nya former av gemen- fortfarande är 70 procent av
skap, som är mer baserade på svenska folket medlemmar. Det är
intressen och relationer. Just den den största överbryggande organisortens kontakt är lätt att skapa på sationen vi har i vårt land.
nätet. Det leder också till en
utveckling av nya typer av
symbolhandlingar inom dessa
nya nätverk, som till exempel
när facebookvännerna uppmanade varandra att tända
ljus för sin vän.
”Idag kan man pröva
sig själv och vem man är
på ett helt annat sätt”.
Hur ser framtidens riter ut?
– Det är alltid vanskligt att uttala sig
om framtiden men jag är säker på
att kyrkans riter kommer att bli än
mer personliga. Den utvecklingen
fortsätter. Sen tror jag möjligheten
att bilda gemenskaper genom nya
medier kommer att leda till nya former av manifestationer och riter,
både sekulära och religiösa. I det
gamla bondesamhället kunde man
inte ha så många hemligheter. I dag
kan man pröva sig själv och vem
man är på ett helt annat sätt. Ur de
möjligheterna tror jag också att nya
riter föds.
Vilken roll har kyrkan och
Varför tänder vi levande ljus?
– Det är en enkel och kraftig symbol- religionen i den utvecklingen?
handling. Vi förvandlar mörker till – Jag tror inte att små och nya
ljus. Ljuständning är vår vanligaste gemenskaper, oavsett i vilken form
de finns, står i konkurrens till kyrrit och den är typisk för vår tid.
kan. Kyrkan representerar något
större som överbryggar mindre
Vilken roll har sociala medier
gemenskaper. Svenska kyrkan är
för nya former av riter?
– Internet och de sociala medierna en kulturell ram. Det finns inte
går in och fyller ett behov av att längre så många överbryggande
hitta anknytning till andra män- gemenskaper kvar i vårt samhälle.
niskor. De nätverk som uppstår Allt färre knyter an till gruppetydliggör vikten av personliga och ringar som spänner över hela livet,
mänskliga relationer. Tekniken bär till exempel har politiska partier
relationer mellan människor. Även och fackföreningar svårt att rekryi vårt individualiserade samhälle är tera medlemmar, bara fem procent
Vad är det kyrkan erbjuder
som tilltalar människor?
– Kyrkan erbjuder en tillhörighet
som inte kräver prestation. Medlemskapet ger samhörighet med
människors historia och generationer bakåt. Det är också en kristen världsvid gemenskap och en
relation till något som är större än
jag själv. Det är de anledningar
människor uppger då de får frågan om vad kyrkan betyder för
dem. Livsriterna är påtagliga och
viktiga uttryck för att man tillhör
den här kravlösa gemenskapen.
Min uppfattning är att Svenska
kyrkan fyller ett långsiktigt behov
av gemenskap som inte står i motsats till mer kortvariga och
förtätade gemenskaper.
Och det behovet kommer att finnas kvar.
Sen är det en annan
fråga om kyrkan
klarar att möta
behovet.
19
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
IDEALITET
”Man mår bra av att hjälpa andra”
Skärgårdskapellet
i Kristinehamn rustas.
Conny Rådesson gillar
att jobba med gamla
hus och arbetar ideellt
minst en kväll i veckan.
Kristina Sandgren Furberg vill låta människor hjälpa till på deras egna villkor.
Conny bygger ett kapell. Per lagar
tänder på dem som inte har råd
eller möjlighet till tandvård på
annat sätt. Det ideella arbetet
kan ta sig många uttryck.
20
På utsidan ser det timrade kapellet färdigt ut.
Men inuti finns ännu mycket kvar att göra, det är
egentligen bara ytterväggar och golv som står klara.
– Jag räknar inte riktigt tiden jag lägger ner på det
här, men vi jobbar här minst en kväll i veckan. Och
sen handlar det om att skaffa fram material och så
under övrig tid, säger Conny Rådesson.
Han är elektriker och har ett stort intresse för
byggnadsvård, som han nu får användning av när
han på sin fritid hjälper Kristinehamns församling att rusta ett
gammalt kapell.
I ungefär två år har Conny lagt
ner sin tid och kunskap i projektet. Han uppskattar att de nu
kommit ungefär halvvägs, men
han vill inte stressa på arbetet och
riskera att kvaliteten blir sämre.
– Kyrkan är en stor kund för
mig i min firma och vi har alltid
haft ett bra samarbete. Många
i församlingen har blivit som
mina arbetskamrater. Så jag ser
det lite som ett tack från mig
till dem, som en tjänst vänner
emellan. Och sen tycker jag ju
att det är väldigt roligt att jobba
med gamla hus, säger Conny.
Nya möjligheter
En av de som Conny haft kontakt
med i församlingen är Kristina
Sandgren Furberg. Hon är diakon
och jobbar för att öka möjligheten
för människor att vara delaktiga
i Kristinehamns pastorat.
– I vår tid finns en trend att man
först och främst ska se till sig
själv. Men jag tror att det är väldigt många som inte trivs i det,
som vill göra något för andra,
säger Kristina.
Hon tycker att det fortfarande
finns många i Svenska kyrkan
som ser medlemmarna som konsumenter av det kyrkan har att
erbjuda och inte som delaktiga
tillsammans med de anställda.
– Vi har haft en lång tid av att
vara en resursstark kyrka som
också gjort att vi inte varit
tvungna att måna om det ideella
arbetet. Men jag tror att det är
viktigt att se att kyrkan består av
de som är aktiva och att vi alla är
kopplade till varandra. Om medlemmarna är mer aktiva får vi en
mer levande kyrka.
Nu vill Kristina hitta nya
sätt att se på ideellt arbete och
idealitet. Att ta tillvara på det
som människor vill ställa upp
och göra och att ge människor
möjlighet att hjälpa till på deras
egna villkor.
En del har hur mycket ork som
helst, andra vill bidra mer begränsat, vissa vill göra något på kort
sikt och andra vill dra igång
större projekt.
– Att få människor att engagera
sig är inte svårt. De som vill engagera sig, de vill. Och de tackar ja.
Det gäller bara att hitta formen
för hur människor ska bli mer
delaktiga. Konkret handlar min
vision om att både kyrkan och
församlingshemmet ska vara
fyllda av människor som är delaktiga och att det är tydligt att
alla hör ihop, säger hon.
Hjälper med tandvård
När tandläkaren Per Bemark
sålde sin praktik och blev pensionär började han fundera på vad
han nu skulle fylla tiden med.
Han kände sig inte riktigt färdig
och ville fortsätta på något sätt.
– Jag ville göra något menings-
»
21
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
fullt med min tid och mitt kunnande. Jag hade hört ett radioprogram som hette "Den hemliga
kliniken", det var en dokumentärserie om läkare och sjuksköterskor som hjälpte sådana som
inte har råd eller möjlighet att
få sjukvård på annat sätt. ”Det
här borde man kunna göra
i Kristinehamn också” tänkte jag.
Per tog kontakt med Kristinehamns församling och diakonerna
gillade idén. Efter en tids arbete
med att lösa praktiska frågor –
Per lånar en tandläkarmottagning
tre timmar i veckan och har en
pensionerad tandsköterska som
hjälper honom – är verksamheten
nu igång.
Mänskligt behov
När diakonerna i församlingen
möter någon som inte har råd
eller möjlighet att få tandvård
slussar de dem vidare till Per.
– De senaste åren är det fler
människor som vänder sig till
kyrkan för att få ekonomisk hjälp.
När samhället inte backar upp,
då är det till frivilligorganisationer man vänder sig. Och idag är
det ”vanliga” människor som
hamnar i de här situationerna,
ofta ensamstående föräldrar som
blir allvarligt eller kroniskt sjuka.
Det är fantastiskt att Per och de
andra ställer upp och hjälper dem,
säger Kristina.
Och Per gillar att engagera sig.
Dels ger engagemanget honom
en meningsfull sysselsättning
och dels hjälper han människor
i behov av tandvård. Att man
personligen också trivs med sitt
engagemang är inget problem,
betonar Kristina.
– Det är ju bara bra att man
mår bra själv av att hjälpa andra,
det finns ingen motsättning i det,
säger hon.
– Att finnas till för andra och
att vara en del av en gemenskap,
det är nog ett mänskligt behov
som finns hos nästan alla.
TIPS
Ideellt Forum – Om delaktighet
och frivillighet i Svenska kyrkan
www.ideelltforum.se
Volontärbyrån förmedlar
kontakt mellan volontärer
och ideella organisationer
www.volontarbyran.org
PORTRÄTT
Per Bemark arbetar ideellt
som tandläkare.
FAKTA
Skärgårdskapellet
Kapellet låg tidigare vid torpet
Lötmossen på Wärmlands Säbys
mark, i Visnums församling mellan Kristinehamn och Mariestad.
Det byggdes 1895 av metodister och skänktes år 2004 av
metodistförsamlingen i Åtorp
till Föreningen Skärgårdskapellet
i Kristinehamn.
Kapellet flyttades till Kristinehamns församlings sommarhem
i Kristinehamns skärgård, nära
Picassostatyn. Med hjälp av
ideella krafter rustas kapellet upp.
Det invigdes den 20 juni 2010
och förhoppningen är att det ska
kunna användas sommaren 2012.
Till kapellet har konstnären
Bengt Olsson målat en altartavla.
Tack för alla arbetsår, allt viktigt som blivit gjort.
Nu är jag glad att jag får vila – men ibland avundsjuk
på dem som är mitt i arbetslivet. Tack för att jag fortfarande
är nyfiken på livet, att jag är pigg. Tack för att jag fortfarande
orkar hjälpa andra. Och när jag inte orkar ens det – låt mig
då ändå tacka dig och be för andra.
22
JENS
ASSUR
41 ÅR
FRILANSFOTOGRAF
REGISSÖR
MANUSFÖRFATTARE
OCH FILMPRODUCENT
BOR I STOCKHOLM
Hur bemöter
vi ondska?
text: jessica segerberg foto: linus meyer
Jens Assur säger att han aldrig personligen
har upplevt ondska. Att han aldrig drabbats
av den för egen del men däremot skildrat
resultatet av den fler gånger än de flesta
människor.
– Jag har rest i konfliktområden och där
är ondskan synnerligen tydlig. När jag var
i Rwanda kom jag till en by där ett par
tusen människor massakrerats. Men ondska ser du även i vårt närområde, mekanismerna bakom är desamma.
Han berättar att han ser ondska i alla
dess former i vårt samhälle. Både lokalt
och globalt.
– Det tycker jag är en del i ett mänskligt
beteende och agerande. Jag tror att det är
ganska lätt att agera ont. Om det finns
grupptryck, lust och makt att bete sig så.
Vanliga goda humanistiska människor kan
begå brott.
Flera gånger påpekar Jens att det är
två helt olika saker att faktiskt ha upplevt
ondskan, att ha varit i den, och att bara ha
sett den.
– Man ska vara försiktig när man pratar
om det här. Man ska ha respekt för det
som människor upplevt på nära håll och
sätta det i perspektiv.
Han är tydlig. Självklar i sitt tal.
– När Breivik sprängde en bomb, sedan
åkte ut till Utøya och dödade massor av
människor så är det en genuint ond handling. Det går inte att använda sig av något
annat epitet. När en person med risk för
sitt eget liv räddar en annan är det en god
handling.
23
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
MÄN EMELLAN
Det varma
samtalet
text: bo levin foto: jessica segerberg
Nu är värmen
i bastun extra god.
Endorfiner släpps lösa.
24
25
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
Det sägs att män har svårt att prata om det
som är viktigt i livet. Men nakenheten och värmen
i en bastu kan locka fram det innerliga samtalet.
– Bastun är ett rum där det ibland uppstår intressanta
resonemang mellan män, säger Göran Bergh.
T
illsammans med Staffan Jofjell, fotograf
och jourarbetare på Munkfors värmeverk,
och Göran Bergh, keramiker och också han
jourarbetare på värmeverket, tar jag ett av
de återkommande bastubaden invid älven.
När första skopan vatten hälls över kaminen slår
fuktig värme mot ansiktet. Klarälven rinner sakta
utanför det stora bastufönstret, kall och inbjudande.
Om ett litet tag, när hettan värmt upp kropparna,
är det dags för första doppet i det tregradiga vattnet.
Staffan och Göran grymtar förnöjt där de slappt
sitter uppkrupna på översta laven. Nu är det nu som
gäller.
Innan min pappa dog för tolv år sedan hann jag
inte åka de 24 milen till lasarettet i Västerås. Han
hade frågat efter mig, men eftersom jag just kommit
hem från en sjukhusvistelse efter en lunginflammation var det inte möjligt. Jag kunde knappt stå på
benen. Några år senare kände jag att det där fanns
kvar någonstans inom mig. Något jag måste ta tag i.
En vacker julimorgon packade jag därför motorcykeln och åkte iväg mot Spanien. Under den turen
dök han upp hos mig, kom nära. När jag var tillbaka i Värmland igen var saken klar.
Om det berättar jag nu. Det är lugnt. Bara knastrandet från kaminen och våra tankar.
Efter lång tid började livet så sakteliga återvända.
– Det funkade ju till slut i mitt fall. Men nu i efterhand kanske det hade varit bra för mig att gå och
snacka med någon psykolog eller nåt. Då hade det
kanske gått fortare att ta sig igenom. Det hade väl
antagligen inte varit fel.
– Min strategi när min fru hade dött, ja till och
med innan, var kanske något typiskt manligt. Som
t ex när folk omkring mig erbjöd sig att hjälpa mig
och jag ofta sade nej. Men jag lärde mig så småningom att tacka ja fast jag inte trodde att det
kunde vara till någon hjälp. Och det var en nyttig
lärdom jag fick, det inser jag nu.
Ensam med sin sorg
Göran har varit med om kanske det värsta som kan
hända. Kvinnan han älskat i 32 år gick hastigt bort
för sex år sedan. Chocken tog vid. Såren blev djupa.
– Jag sökte aldrig upp någon psykolog eller så för
att prata, det kändes inte naturligt för mig. Även om
jag kanske borde ha gjort det i och för sig. Jag vet
inte hur jag hanterade det där egentligen. Det var
bara att ta sig igenom det.
När det var som värst tog Göran långa promenader på kvällarna för att avreagera sig. Då fanns det
ingen risk att träffa på någon som ville prata.
– Det var väl den enda metod som jag kan peka
på som funkade för mig. I det läge som jag var i då
så ville jag vara i fred. Men sen kunde jag ju också
träffa människor för att prata om det som hänt.
Packade motorcykeln
Kroppen hamnar nästan i chocktillstånd i Klarälvens kalla vatten. Vi pustar och frustar och nu
smakar den där ölen fint på bänken utanför bastun.
Huden rödaktig, ånga ur munnarna. Nu är värmen
i bastun extra god. Endorfiner släpps lösa.
– När min pappa dog för många år sedan blev
Fanns ingen tröst
– Det är klart jag hade kompisar som jag
kunde snacka med. De var så tålmodiga,
men de blev nog trötta på mig. Det var
svårt, jag var ju i ett slags chocktillstånd
första året. Jag hade väl en tanke om att
bara jag låter det hända så får jag se hur
det går. Jag försökte inte styra något utan jag lät
processen gå. Jag kände att i det läge som var fanns
ingen tröst, det hade ju ändå gått åt helvete.
det ingen kris för mig, berättar Staffan. För han var
ju gammal då och livet är ju så. Han tyckte faktiskt
att det var lite spännande, det här hade han aldrig
Men vad hände med mig och min oro?
Jag har aldrig pratat med någon om
den och ingen har heller frågat.
»
Bastusnack i Ransäter med vännerna Staffan Jofjell, Bo Levin och Göran Bergh.
26
27
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
varit med om! Och det var ju till och med lite uppmuntrande med hans syn på döden och på tillvaron.
På sommaren efter att pappan dött i april kom det in
ett stort högtryck i hela Norden som skulle ligga kvar.
– Ja! Nu är det dags! Jag packade motorcykeln
med tält och sovsäck och jag reste till de platser där
pappa och sedan även mamma bott på innan jag
föddes. Det blev en väldigt märkvärdig resa, faktiskt.
Jag menar, farsan var ju en sådan historieberättare
och har varit med om fantastiska saker.
Jag vet att jag tänkte att det
finns alltid hjälp att få även om jag
inte vet hur den kommer att se ut.
– Det var roligt att göra den här resan på motorcykel
och besöka de fina ställena. Köpa lite fisk i Trondheim och sen åka upp på fjället och steka den på
trangiaköket och besöka platser där han bott och
träffa människorna som kände honom.
– Jag ville göra resan ensam. Jag hade tid och det
var inte kostsamt och motorcykeln fungerade hyfsat.
Och så har jag gjort då och då. Jag ger mig ut på
resa när livet stannat upp.
Hoppades få leva
För 25 år sedan hamnade Staffan i en allvarlig kris.
Han blev svårt sjuk i magcancer och trodde han
skulle dö.
– Jag vägde 20 kilo mindre än jag väger nu. Jag
var en ung man med barn i tioårsåldern. Det var
naturligtvis en stor kris. Jag kom ihåg att jag hoppades få leva två, tre år så barnen blev lite större.
Staffan opererades och han gick också i gruppterapi och efter fem år blev han friskförklarad.
Och han hade fått nya insikter.
– Jag vet att jag tänkte att det finns alltid hjälp
att få även om jag inte vet hur den kommer att se ut.
Jag behöver inte stå ensam med det här. Det finns
människor som är duktiga och villiga att hjälpa.
Det var en otrolig upptäckt att det fanns så många
möjligheter som jag inte haft en aning om tidigare.
Man behöver inte stå där ensam i kylan en kall
vinternatt.
– Det gav också insikten om att man inte är helt
utlämnad även om man ytterst inför sin egen död är
28
LIVET VÄRT ATT LEVA
ensam. Och den här yttersta existentiella ensamheten
delar man med alla människor. Alla ska vi dö. Det är
rätt fantastiskt egentligen att den binder oss alla samman. Det ligger en enormt stor gemenskap i det.
Ingen har frågat
Det är hett nu i bastun och svetten rinner. Dags
att hoppa i älven igen. Det är inte tal om att simma,
ett snabbt dopp och så in i hettan igen.
Jag berättar om när min fru talade om för mig att
det var cancer hon hade i ett bröst, men att det inte
var något att oroa sig för. Att den inte spridit sig
till lymfan visste ingen förrän på operationsbordet.
Hon filmade samtalet med läkaren när hon fick
beskedet. Hennes syster, som också opererats för
bröstcancer 20 år tidigare, filmade sen operationen.
Min fru jobbar just nu med en film med arbetsnamnet ”Alla är bekymrade utom lillsyrran och jag”.
Det är snart fyra år sen operationen och allt tycks
ha gått bra. Men vad hände med mig och min oro?
Jag har aldrig pratat med någon om den och ingen
har heller frågat. Cancer är inte något man gärna
pratar om. Men nog sitter det något djupt därinne.
Det får nog bli en långtur på motorcykeln till sommaren.
Vi är överens om att inte ta livet för givet. Det
kan vara ganska så skört och det gäller att ta vara
på det här och nu.
– Ja, vi går på en väldigt smal egg, säger Göran.
Jag höll på att trilla ner genom ett hål i ett inte
färdigbyggt golv för ett tag sen. I och för sig var
det hyfsad chans att det skulle gå bra men jag kunde
lika gärna ha ramlat fem meter ner i betonggolvet.
Och min bäste vän dog hastigt mitt i ett skämt för
några år sedan.
Dyrköpt kunskap
– Jag tror det är viktigt att ta vara på livet nu
och inte vänta. Och att ta hand om de människor
man tycker om. Berätta för dem att du tycker om
dem och red ut alla löjliga småkontroverser som
sen efteråt kan bli ett elände för den som är kvar.
– Jag har också fått mer distans till det som är
viktigt och mindre viktigt i livet. Idag kan jag
strunta i sådana saker som jag förr tyckte var
viktiga men som inte har någon större betydelse.
Dyrköpt kunskap, men rätt bra att ha.
Det är tid för tredje doppet i älven. Och sen
svalka av en stund i luften innan det är dags att
avsluta bastubadet.
Mansmyten luckras upp
Män har färre nära vänner jämfört
med kvinnor, visar forskning. Det
gör också att de är mer ensamma
om sina problem och det kan få
stora konsekvenser. Historiskt har
det inte alltid varit så här. Under
1600- och 1700-talet var det okej
för män att vara mer känslosamma
och de odlade nära vänskapsförbindelser med andra män, skrev dikter
och romantiska brev tillsammans.
Industrialismens intåg på 1800talet medförde en disciplinering
av samhället men också av
känslolivet.
Rationalitet och förnuft
styrde det manliga idealet.
Under 1940- och 50-talet
skedde en stelbent updelning av hem och arbete med
logik och abstraktion som norm.
Idag närmar sig män och kvinnor
varandra alltmer känslomässigt.
Pappaledigheten har betytt
mycket och mansrollen har blivit
mer elastisk. Arbetslivet tillåter
också mycket mer av det idag.
LÄSTIPS
Män och deras maskiner 1999
Ulf Mellström
Nya fäder 2010 Roger Klinth,
Thomas Johansson
Sprickor i fasaden, manligheter
i förändring 2001
Red. Claes Ekenstam
Rädd att falla-studier
i manlighet 1998
Antologi Claes
Ekenstam m fl
Hjälp för män i kris
I Karlstad finns två ställen som män
som hamnat i kris kan vända sig till för
att få hjäp. Den ena är Samtalsakuten
som funnits sedan 1997. Den har till
uppgift att vara ett samtalsstöd vid
akuta livskriser som t ex separation,
sorg, arbetslöshet eller existensiell
kris. Meningen är att Samtalsakuten
ska kunna erbjuda hjälp omgående,
helst inom två arbetsdagar och det
behövs ingen remiss.
Den andra är Krismottagning för
män som startade 2004. Den är inriktad på samtalsstöd och vägledning för
män med aggressionsproblem, relationsproblem och föräldraskap och för
män som vill samtala med en manlig
terapeut. Krismottagningen ska kunna
erbjuda hjälp helst inom en vecka
efter första kontakt.
Bakom Krismottagning för män
står Landstinget, Svenska kyrkan och
Karlstads kommun. Den är integrerad
med Samtalsakuten där också kommunerna i Hammarö, Kil och Forshaga
finns med. 2010 var sju personer
anställda vid Samtalsakuten och fyra
personer vid Krismottagning för män.
Samtalsakuten V:a Torgg 15,
Karlstad. Tel: 054-18 00 50
Måndag, onsdag och fredag 8-10
Krismottagning för män V:a Torgg 15,
Karlstad. Tel: 054-18 01 54
Måndag och torsdag 8-10
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Keyvan Gomnam, 30 år, Arvika
– Min bror, Lohkman, tycker jag är
god. Han hjälper andra, är aktiv i
kyrkan och åker snart till Uganda
för att hjälpa barn där.
Tina Thörner, 45 år, Schweiz
– För mig skulle det nog vara
Richard Branson. Han har startat
sina företag och försöker skapa ett
nytt tänk och hjälpa människor att
göra mindre globala avtryck.
Evy Karlsson, 70 år,
Charlottenberg
– En som ställt upp för mig i alla år,
min väninna Jörild Nilsson. Hon har
ringt mig nästan varje dag sedan
jag blev sjuk för tio år sedan för att
se hur jag mår, fast hon själv haft
det jobbigt. Jag hade aldrig klarat
mig utan henne.
Niklas Johannesson, 22 år,
Skoghall
– Jon Bon Jovi, en gentleman inom
rocken. Har skänkt mycket pengar
till fattiga områden i New Jersey för
att bygga nya hus där.
29
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Ann-Maj Hagström, 89 år,
Mangskog
– Moster Anna, för att hon alltid tog
sig tid och jag kände att hon tyckte
om mig.
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Killsnack på
text: bo levin
Ole Wiggo Bang, 60 år,
Hammarö
– Dalai Lama är den förste jag
kommer på. Han utstrålar ett lugn,
godhet och visdom som jag tycker
om. Men det finns gott och ont i
alla människor – även nazisterna
hade barn som de älskade.
Christian Bonnevier, 10 år,
Karlstad
– Min klasskompis Carl. Han vill göra
mycket saker och bryr sig om mig
och är jättesnäll.
Eva Eriksson, 64 år, Karlstad
– De som ideellt och helt osjälviskt
ställer upp och visar solidaritet för
sina medmänniskor. Det tycker jag
är det goda. Det gör ett samhälle.
För mig är det svårt att peka ut
bara en person, det finns så många
goda människor.
30
Twitter
När frilansskribenten Cimon Lundberg, 21, gick ut bland sina 7000
följare på Twitter och frågade efter
manliga förebilder blev det knäpp
tyst. Då frågade han om kvinnliga
förebilder i stället och svaren strömmade in. Men bara från kvinnor.
Men en snöboll hade satts i rörelse.
Killarna fortsatte att diskutera på
Twitter och #killgruppen startades.
– Det var flera som kom i gång
och pratade om frågor som varför
man inte får prata känslor eller
krama sina killkompisar utan att
bli kallad bög, säger Cimon i en
intervju på aftonbladet.se.
Vi tipsar om
sociala medier
Ett axplock av sidor om kyrka, tro och liv.
Men det var inte alla som gillade
initiativet. Många män blev provocerade och Cimon blev kallad både
kvinnohatare, patetisk och mes.
Framför allt var det många medelålders män som hånade killar som
skulle sitta där och "gråta ut".
Men att #killgruppen verkligen
fyller en funktion visar det faktum
att den nu hittat sin roll och växer
snabbt i Sverige och även i Norge
och Danmark.
– Att det blev en sådan stor reaktion är ett bevis på att vi behövs.
Det finns ett jättestort behov att få
uttrycka saker som även killar har
gått och tänkt på.
TWITTER
"Måste man starta #killgruppen för
att bli nära sina polare? Herregud,
jag pratar känslor och kramas med
mina polare VARJE månad!"
BLOGGAR
•
•
•
•
Amos Magasin (@amosmagasin) Magasin om tros- och livsfrågor
SvKy Karlstad (@svkykarlstad) Svenska kyrkan i Karlstad
Svenska kyrkans unga (@bibelordet) Ett bibelord om dagen
Kyrkans Tidning (@KyrkansTidning) Svenska kyrkans tidning
Lena Melesjö Windahl, 58 år,
Karlstad
– Lena Nordqvist i Insolvens som gör
ett fantastiskt jobb för skuldsatta.
Godhet är för mig att, utan krav
på egen vinning, bidra till andra
människors liv och livskvalité. Hon
får stå som symbol för alla de
människor som i olika organisationer bidrar till andra människors liv.
De uppmärksammas för lite i den
kommersiella tid vi lever i där yttre
attribut har högre status än godhet.
FACEBOOK
•
•
•
•
•
Livet Värt Att Leva Temaveckan med livsfrågor i centrum
Karlstads stift Svenska kyrkan Om kyrkan i stiftet och i media
Svenska kyrkan Ställ din fråga eller tyck till om Svenska kyrkan
Svenska kyrkan i Arvika Om kyrkoliv i Arvika
Svenska kyrkan i Karlskoga Om kyrkoliv i Karlskoga
Ulrika Hebbe, 54 år, Klässbol
– Att se sina medmänniskor är att
vara god. Allt ska gå så fort nu för
tiden och jag tycker det kan vara
viktigt att stanna upp och bara
fråga hur någon mår. Jag tycker
moder Theresa var god för hon
vigde sitt liv åt att hjälpa andra.
Här är några av reaktionerna:
"Grymt bra initiativ! Det är inte
bara kvinnorna som kan ha det
jobbigt, utan det kan vi också!"
"Bra ämne som behövs diskuteras
och utredas. Vad är de manliga
normerna? Är det förebilder som
Alexander Gerndt och Chris Brown
man ska ha? Eller kanske Mel
Gibson eller Bruce Willis?"
"Problemet med att hitta manliga
förebilder stavas H-o-m-o-f-o-b-i.
Eftersom att fler och fler män väljer
att komma ut ur garderoben, så
drar sig unga killar för att beundra
män för att inte få bögstämpel."
källa: aftonbladet
#Prataomdet: Tidigare i år vann Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter Stora
journalistpriset i kategorin Årets förnyare. De tog initiativet till nätverket #prataomdet.
Där diskuterades negativa sexuella upplevelser.
• Biskop Esbjörns tankar
http://blogg.svenskakyrkan.se/biskopesbjorn
• Kreativa mötesplatser i Hammarö församling
http://kreativahammaroforsamling.blogspot.com
• Lidén i Athen med omnejd
http://lideniaten.wordpress.com
• Svenska kyrkans bloggportal
http://blogg.svenskakyrkan.se
Marcos Ciscar, 38 år, Filipstad
– För mig handlar godhet om att
alltid lyssna inåt. Om man vid varje
steg har modet att följa sitt hjärtas
sanna röst och ta konsekvenserna
av det så gör man världen lite, lite
bättre. Jag tänker på alla dessa
människor som varje dag utan belöning eller utmärkelser hjälper andra helt enkelt därför att det känns
rätt för dem. Detta är godhet.
31
ENGAGEMANG
Tillsammans
kan vi göra
skillnad
Tro och vardagsliv hör ihop. Sofie Halvarsson
har bestämt sig för att göra världen lite bättre.
Och hon har för vana att börja med sig själv.
– Vi lever i en tid då det behövs motkrafter, säger hon.
text och foto: helena söderqvist
LIVET VÄRT ATT LEVA
T
he sun has risen. Rösten är ljus och nästan
försynt, men urstarkt närvarande. Där i villavardagsrummet vid pianot, omgiven av
skinnsoffor och väggar fyllda med familjeminnen, finns ändå bara Sofie. Hon fyller
vårt nu.
Om några månader ska allt vara klart. Nio egna
låtar till en välgörenhetskonsert, hennes projektarbete innan studenten. Sofie skriver text och musik
och gör alla arrangemang. Tillsammans med en
kompisorkester och en barnkör tänker hon fylla
domkyrkan.
– Det är mitt mål. Och jag vill att alla som kommer ska känna att tillsammans gör vi skillnad.
Sofie vill förbättra världen. Hon får det att låta
enkelt och rätt självklart.
– Det hör ihop med min tro, som kristen ska man
göra saker för sina medmänniskor.
Hon hoppas kunna inspirera andra men aktar sig
för att missionera.
– Man kan inte tvinga tron på någon. Alla måste
hitta sitt eget förhållningssätt. Men jag kan visa hur
jag lever och vad jag står för som kristen.
Människors lika värde
Sofie har växt upp i en kristen familj, pappa är präst
och mamma socialarbetare och kyrkopolitiker. Så
klart har närvaron av religiös övertygelse påverkat,
och det vet hon, men några teologiska eller politiska
diskussioner till frukosten har det aldrig varit. Hon
beskriver hemmiljön mer som klimatpåverkan, hur
hon växt och formats i en kristen anda av trygghet
och tillit, och där människors lika värde betonats.
– Jag vet att jag är värdefull utan att behöva
prestera.
Fast samtidigt är det just det hon gör,
presterar, långt mer än de allra flesta.
– Men inte för att bli bäst, utan för att
göra saker för andra. Jag tror på förändring och att en bättre värld är möjlig.
Riktigt hur övriga i familjen tror vet
hon inte.
– Vi har nog alla vår egen relation till
Gud. Och av syskonen är det bara jag
som är aktiv i kyrkan.
34
LIVET VÄRT ATT LEVA
Några stora motgångar har Sofie Halvarsson
aldrig haft. Men det är klart att de kommer,
funderar hon. Så ser livet ut. ”Jag hoppas att
min tro hjälper mig då. Att jag byggt upp en
grund som håller om det kraschar.”
Det har Sofie varit hela livet, från att ha deltagit
i barngrupper till att själv bli konfirmandledare och
kyrkvärd.
– Som liten knäpper man händerna och förstår inte
varför, men det känns tryggt och bra. Successivt, från
tidiga tonåren ungefär, började jag göra medvetna val.
Det skedde i mötet med andra, förklarar hon.
Tankar från Taizé
Starkt inspirerad av den ekumeniska kommuniteten
i Taizé – som strävar efter ömsesidig förståelse och
försoning, godhet och enkelhet – har Sofie format
sina värderingar. Hon har gjort flera besök i den
franska byn och även under en period arbetat som
volontär tillsammans med andra unga kristna.
– För mig är tron trygghet och hopp. Gud finns
alltid där, han följer mig i mina val och han går att
lita på. Men min tro är inte färdig, den utvecklas
hela tiden.
Silversmycket runt halsen, duvan och korset
i samma symbol, har tillverkats av Taizémunkar
och signalerar tro, hopp och kärlek.
– Jag har haft det på mig i två år.
Håret, det långa och blonda, pryds av afrikanska
träpärlor, bland de många armbanden skymtar
katolska ikoner och en protestantisk frälsarkrans.
Men bakom det där stillsamma, symboliska och
nästan änglalika yttre finns en handfast praktiker,
en ung självsäker kvinna som ser till att saker blir
gjorda och som tror både på sin egen och andras
förmågor att förändra och förbättra.
You are always on my mind (till minne av Utöya)
This morning the sunrise is coloring the blue sky red
The Dove is not crying anymore, he has a work to be done
69 souls he need to transfer to their father
to guide them home
And all the angels of heaven smile
the humanity has given love its right face
and the fight for a better world has began
Love will never forget just forgive
You are always on my mind
Sofie Halvarsson
– Jag kan känna mig genuint lycklig när jag gör
något som blir bra för andra.
Hon tar småsaker i vardagen som exempel, som
den där gången på badhuset då hon gav bort sitt
hänglås till en mamma och hennes barn. De stod där
och kunde inte låsa skåpet. Eller kvinnan med tunga
väskan som behövde hjälp men inte bad om det. Att
stanna upp och se andras behov, att agera och faktiskt göra det man tycker är rätt istället för att bara
ha det som teoretisk princip, så vill hon leva sitt liv.
– Man blir glad av att göra andra glada.
Möta Gud och snacka
Det är söndag och för ett par timmar sedan stod
Sofie i Grava kyrka och serverade värmande
förmiddagsfika. Hon är kyrkvärd, församlingens
yngsta.
– Jag är intresserad av gudstjänstutveckling, förklarar hon. Tycker att kyrkan ska vara en plats
också för unga, ett ställe att möta Gud och varandra, snacka och känna gemenskap.
Återigen kommer tankarna från Taizé. Hon berättar om senaste mötet i Berlin då 30 000 unga kristna
från hela världen samlades och firade gudstjänst,
ibland tre gånger om dagen och redan klockan åtta
på morgonen.
– Att göra unga delaktiga i gudstjänster borde gå
här också.
Sofie börjar som brukligt i det praktiska och med
sig själv.
– För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig
för att gå till kyrkan varje söndag. Då finns det
åtminstone en som är ung och fler kanske vill hänga
på. Och eftersom jag ändå är där kan jag ju lika
gärna vara kyrkvärd.
Förmodligen är det just det där handfasta och
självklara, lite prat och mycket verkstad oavsett
situation, som imponerar, men som mer än något
annat inspirerar. Kan en kan flera.
TIPS
Lyssna på Sofies låtar.
De finns på: myspace.com/sofiehalvarsson
Läs mer om Taizé på: taize.fr/sv
FAKTA
Namn: Sofie Halvarsson
Ålder: 19 år
Bor: I Stodene, Karlstad
Familj: Mamma, pappa, en syster och två bröder
Gör: Studerar sista året på Sundstagymnasiets musikestetprogram
Intressen: Musik, politik, religion
Gillar: Tacksamhet, att få skratta, stå på scen
Ogillar: Rasism, elakhet, brist på civilkurage
Drömmer om: Att få hälsa på mitt fadderbarn Gabriela i Argentina.
35
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
SAMTAL
Ondskan är en del av
människan
Gud är god. Oavsett vilken Gud vi tror på, tror vi på kärleken
och respekten människor emellan. Men trots övertygelsen
om att Gud vill alla väl, har människor fördrivits, våldtagits
och dödats i religionens namn. Hur pratar man då om de goda
och onda konsekvenser som en tro kan få?
text: elma pasalic foto: öyvind lund
V
i träffas på Karlstads universitet. Biskop
Esbjörn Hagberg, ordföranden för Karlstads unga muslimer Rauf Ahmadi och
religionsvetaren Kerstin von Brömssen
sätter sig runt ett bord i ett av universitets nyaste byggnader. Ovanför deras huvuden
svävar Ägget likt en jordglob. Vi ska samtala om de
goda och onda konsekvenserna som en tro kan få
och hur stark övertygelse kan få människor i grupp
att göra fruktansvärda handlingar mot andra.
Vad förknippar ni med godhet och ondska?
Kerstin: Människor är både onda och goda. För att
förstå varför vissa handlar som de gör måste man
titta närmare på relationer. Alla religioner beskriver
det som är ont och det som är gott, det handlar ofta
om känslor. Hat, avundsjuka och girighet beskrivs
som onda. Motsatsen handlar många gånger om att
vara generös och ödmjuk.
Esbjörn: Även för mig tillhör det människan att vara
både ond och god. Det som berör kärlek och som
bevarar livet står för det goda. Det onda är det som
bryter ner, som förstör, som bokstavligt och bildligt
dödar livet. I kristendomen finns den viktiga gyllene
regeln, att allt det ni vill att människorna ska göra
för er, det ska ni också göra för dem. Motsvarande
uttryck finns i alla religioner.
Rauf: Det finns gott och ont i oss alla. Gud har skapat oss så. Allt vi går igenom i livet är en prövning,
36
ett test. Därför handlar det också om hur man väljer
att se på onda och goda handlingar. Vad finns där
bakom? Vad är orsaken till att det här händer? Jag
väljer att se på det onda som en signal från Gud, att
allt har en mening. Det är ett sätt för Gud att visa
människan att man har valt fel väg. Men Gud är
förlåtande, man får många chanser att hitta tillbaka.
Hur är man god i vardagen?
Rauf: Jag vänder mig till min tro för jag är övertygad
om att religionen finns för att befria människan. Det
här låter kanske lite hårt, men jag tror att det ligger
i människans intresse att tro på en högre makt. Det
är när man faller för lusten till, till exempel pengar
och makt,
som det
onda kan
uppstå och
då ligger det
i människan
själv att
hantera det.
Att hitta och skapa
tillfällen för möten måste
vi alla hjälpas åt med.
Esbjörn: Tron utmanar mig hela tiden, att reflektera
över mitt liv och mitt sätt att vara. Och eftersom
jag tänker att livets innersta mening handlar om att
älska, prövas jag hela tiden utifrån det. För mig är
också orden nåd och förlåtelse viktigt. Det vill säga
att jag inser att jag gång på gång kommer till korta
men också att det finns en kärlek som är större än
min, och det är Guds kärlek. Och den kan jag vila i.
»
37
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
Kerstin: Jag lyssnar just nu på olika sätt att tala om
sin tro. Förståelsen av tron upplever jag som lika.
Sen tolkar ni det lite olika, men grundbehovet att
se ett mönster för ett sätt att leva på är densamma.
Och jag tror att det bottnar i en djup respekt i att
man kan mötas och relatera kring de här frågorna.
Esbjörn: Tro handlar bland annat om olika sätt att
se på livet. När jag ser på er tänker jag att ”ni är
människor, ni är skapade av Gud”. Och eftersom
varje människa är skapad av Gud finns där också en
önskan att hitta det goda i varje människa, även om
vi inte pratar ur ett religionsperspektiv. Vi har något
gemensamt, bara i det att vi är människor.
LIVET VÄRT ATT LEVA
Man får inte lägga
allt ansvar på religionen.
Vi är ju bara människor
och vi måste jobba,
var och en med våra val.
Det är allas ansvar.
Kerstin von Brömssen är
lektor i religionsvetenskap
vid Göteborgs universitet.
Kerstins stora intresseområde är Asiens religioner.
Rauf: För mig är det grunden i allt. Just det att vi
är människor och att människor kompletterar varandra. Vi kan inte leva utan varandra. Vi kan inte
strunta i varandra, varifrån vi kommer eller vad vi
tror på. Allt det andra kan man lägga till. Men när
man inte ser människan först, då är det svårt att
komma överens.
Esbjörn Hagberg är sedan
2002 biskop i Karlstads stift.
Esbjörn har ett stort
intresse för själavård med
utgångspunkt i försoning.
Varför tror ni att det är så lätt att religionen blir
en förevändning för onda handlingar?
Rauf: Vi människor är bra på att gömma oss bakom
saker och ting när vi gör fel. Vi behöver ett skydd
och då tar vi det som är oss närmast i vardagen.
Men ingenstans, i någon religion, uppmanas man att
skada andra människor. Inte ens i tal får man skada.
För mig är det svårt att förstå att man överhuvudtaget kan tro att en människa som dödar andra människor är religiös. Det är inte religion, det är ett spel
med makt och pengar.
Kerstin: Det är en svår fråga. Jag håller delvis med
om att religion är något inre hos människan som
i sig självt aldrig gör skada, men samtidigt finns det
människor som gör hemska saker i religionens
namn. Religion görs, och religion görs på onda sätt
likväl som goda. När många människor kopplar
samman det vi benämner med religion med etnicitet,
då uppstår hårda slitningar som kan sluta med att
man dödar varandra. Religionen blir då ett maktmedel, trots att många religiösa aldrig skulle se handlingen som förenlig med den egna tron.
38
Rauf Ahmadi är ordförande
för föreningen Karlstads
unga muslimer som verkar
för ökad kunskap om islam i
samhället. Rauf tycker det
är viktigt att sprida en
balanserad och tolerant
tolkning av islam.
LÄSTIPS:
Sann mot sig själv – öppen mot andra.
Samtal om religionsteologi i Svenska kyrkan.
ISBN 978-91-86781-10-1. Uppsala 2011.
Kan beställas från Svenska kyrkans informationsservice: E-post: [email protected]
Esbjörn: Religion handlar också om värderingar.
Och värderingskonflikter är de svåraste konflikterna
för att de berör det som finns djupt i mig, mitt sätt
att se och förstå mitt eget liv. Religionen kan öppna
perspektiven, men den kan också göra oss blinda.
Kollektivt kan den få oss att göra oerhört onda
saker eftersom den får oss att skapa en gemensam
världsbild med en tydlig fiende. I religionens namn
har många människor också omänskliggjorts.
Behöver ni ta religionen i försvar ibland?
Esbjörn: Guds vilja är inte att vi ska göra det onda
mot varandra, därför kan man aldrig försvara det
onda, det destruktiva. All religionsutövning är inte
god, så därför kan jag inte heller försvara något som
jag inte uppfattar som gott. Det handlar om att våga
problematisera. Att våga se sitt eget liv och de sammanhang man finns i både på gott och på ont. När
vi sluter vår värld då blir vi farliga.
Rauf: Jag har ingen makt att försvara religionen, jag
kan bara lyfta fram sådant som är bra och som går
att förändra. Och jag vill inte heller ha den makten,
den ligger hos Gud. Men vi måste fördöma det onda,
det som sker och det vi hör. Det är viktigt att visa
skillnaderna, att alla inte är lika. Det är också viktigt att stå tillsammans, olika religioner hand i hand
för att visa att vi inte accepterar det onda som händer.
»
39
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
Esbjörn: Jag håller med. För mig är det också väldigt
viktigt att visa att vi står tillsammans inför onda
uttryck. Vi står för viljan att kunna leva sida vid
sida. Vi står också tillsammans för att kunna stödja
varandra i att vara troende i det här landet. Det är
viktigt därför att det finns så många krafter i samhället idag som vill göra den andra till syndabockar.
Olika extrema rörelser
som växer fram i världen
idag är en reaktion på det
samhälle vi lever i.
Kerstin: Jag tror att det är viktigt att ledare för olika
religiösa samfund förenas och har ett kontinuerligt
arbete med den här typen av frågor och inte bara
samlas när det har hänt något hemskt. Goda förbindelser mellan samfunden i vardagen är enligt mig
förutsättningen för att man ska kunna enas även när
man är oenig. Varje större stad borde ha ett religionsråd där man tar upp frågor som berör just det här.
I ett samhälle där många minoriteter lever
sida vid sida, blir det då vanligare att människor
känner ett behov av att försvara sin tro mot
andra religioner?
Esbjörn: Det som händer i ett komplext samhälle är
att det finns människor som inte står ut med att livet
är så osäkert som det är. Och då kan man med olika
religioner och ideologier begränsa sitt liv. Utgången
kan bli ett svartvitt och inskränkt sätt att se på livet.
Olika extrema rörelser som växer fram i världen
idag är en reaktion på det samhälle vi lever i.
Kerstin: Globaliseringen, det faktum att världen
blir mindre gör också att allt kommer mycket nära.
Man kan som Anders Behring Breivik sitta hemma
i vardagsrummet men en hel komplex värld i en
liten bubbla. Möjligheter till det fanns inte förr.
Man kunde inte så lätt ta in en hel ideologi in i sitt
hem utan att bli ifrågasatt. Men även klyftorna
40
mellan människor ökar. När man ser att vissa har
otroligt mycket och andra har otroligt lite, då handlar man i ren desperation. Då är det ingen religion
eller ideologi, det är girigheten, behovet att ha, som
gör att man känner sig utsatt. Och ett sånt samhälle
ska vi inte bygga.
Hur ska religionen då möta den här typen
av förändringar?
Rauf: Man får inte lägga allt ansvar på religionen.
Vi är ju bara människor och vi måste jobba, var och
en med våra val. Det är allas ansvar. Om jag ser att
en människa är ensam och olycklig, då måste jag
hjälpa till. Se människan tidigt, få kontakt, det är då
man ser när saker och ting börjar gå fel. Det är då
man har en chans att förhindra att ont händer.
Kerstin: Jag håller verkligen med. Alla måste mobiliseras för att skapa och bibehålla ett samhälle där vi
lever sida vid sida, inte bara religiösa företrädare.
Esbjörn: Jag delar det, att det är varje människas
ansvar. Det är också varje religiöst sammanhangs
ansvar att se och upptäcka extrema yttringar. Men
det handlar också om kunskap om världen, kunskap om att vara människa, kunskap om hur tillvaron ser ut. Det måste föras ett öppet samtal i vårt
samhälle om de här frågorna.
Rauf: Var och en av oss har ett ansvar. De som har
makt genom politik och religion ska vara där folket är.
Vi behöver alla varandra för att hitta bättre lösningar.
Esbjörn: Det är också viktigt att inte bidra till slutna
gemenskaper, där man kan odla sin egen verklighetsbild. Vi behöver ett samhälle där vi hela tiden
lever i dialog med varandra. Vi ska inte acceptera
allt, men vi ska samtidigt inte ge upp dialogen att
kunna samtala med alla människor.
Kerstin: Och där har ju religiösa samfund en jätteviktig roll. Alla, men kanske framförallt ungdomar,
saknar idag arenor för att prata om livets stora frågor.
Inte minst tänker jag på ungdomar som lever i minoritet, som känner sig exkluderade. Att hitta och skapa
tillfällen för möten måste vi alla hjälpas åt med.
PORTRÄTT
JON
NILSSON
35 ÅR
JOURNALIST
NYHETSUPPLÄSARE
PÅ AKTUELLT
UPPVUXEN I VÄRMLAND
BOR I STOCKHOLM
Hur bemöter
vi ondska?
text och foto: jessica segerberg
Att berätta om ondska är en del av
värmlänningen Jon Nilssons jobb. Det
är en kluven situation. Han är tyst innan
han pratar, tänker länge och fäster
blicken på en punkt.
– Man måste våga bli berörd. Annars
är man inte närvarande och då blir det
inte bra.
Samtidigt säger Jon att i akuta lägen
kan han inte göra annat än att distansera sig. När informationen är överväldigande hinner han inte bearbeta det
han förmedlar till tittarna.
– Att vi berörs av ondska är något
positivt. Det betyder att det verkligen
inte är normen. Vi ska se det som ett
bra tecken.
Jon tycker det är svårt att dra gränsen
för vad som faktiskt är ondska. Att en
religiös fanatiker som dödar massor av
människor inte enbart behöver vara ond,
att den personen drivs av något som
den tror är goda skäl.
Han är tyst igen. Berättar sedan om
en situation för många år sen, han var
grabb och tillsammans med några fler
tog stryptag på en annan kille.
– Det var någon okontrollerbar känsla
av att vilja göra illa. Det var inte välförtjänt, det var över gränsen och en
oproportionerlig handling.
Han säger att det var skrämmande
att upptäcka den sidan i sig själv.
Den onda.
41
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
FÖR SITT LAG
Fotboll,
död och
förlåtelse
Den 29 juli 2002 spelade AIK mot
IFK Göteborg på Råsunda i Stockholm.
Innan matchen samlades huliganer från
AIK:s och IFK:s firmor för att slåss. För
Tony Deogan var det inte första gången
han var med om något liknande, men
det blev den sista. Den dagen blev Tony
så svårt skadad att han avled. Tony är
det första, och hittills enda, dödsoffret
för fotbollsvåldet i Sverige.
text: peter östborg foto: stefan mattsson
42
43
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
”Alla gick in med öppna ögon och på
samma villkor, det var bara en slump
att det var Tony som dog, det hade lika
gärna kunnat vara någon annan.”
– Min bror hade fått slag mot huvudet många gånger
på kort tid. Till slut räckte det med några få smällar
så dog han. Skallen fick nog helt enkelt. Det var inte
någon som hoppade på bröstkorgen eller så som det
har gått rykten om. Han hade otur, berättar Tonys
lillebror Tommy Deogan.
Båda bröderna hade fram till dess levt ett trassligt
liv. De växte upp i Hallonbergen, ett område i Sundbyberg strax norr om Stockholm. Tillsammans med
Tommy upptäckte Tony fotbollen och blev allt mer
intresserad.
– Hemförhållandena var ganska otrygga. Trygghet
fick vi söka någon annanstans. Och i Hallonbergen
var våld, droger och kriminalitet glorifierat, det var
något som lockade med den världen, berättar
Tommy Deogan idag.
Den lockelsen, i kombination med fotbollsintresset, gjorde att bröderna tillsammans med andra i
Sundbyberg bildade en huligangrupp för fotbollsföreningen Sundbybergs IK som då spelade i division 4.
Tommy gick i årskurs sju och Tony hade precis
börjat gymnasiet.
Slogs för Boltic
Tony hade också börjat heja på Boltic och slåss
i samband med bandymatcher.
– Han och en kompis brukade åka iväg och slåss
när det var match, bland annat vid någon SM-final
mot Västerås. De hejade på Boltic, men det var nog
mest en ursäkt för att få vara med och slåss, säger
Tommy.
När Tony och Tommy växte upp var IFK Göteborg landets i särklass bästa fotbollslag. De vann
Uefa-cupen 1982 och i början av 90-talet var de
framgångsrika i Champions League, världens största
fotbollsturnering för klubblag. Tony och Tommy
44
levde i AIK-land, norr om Stockholm, och Tonys val
av fotbollslag var något av en revolt, samtidigt som
han valde det mest framgångsrika laget just då. Och
när storebrodern sökte sig mot fotbollsvåldet hamnade Tommy istället i en värld med droger.
Organiserad brottslighet
Med åren gled Tony bort från fotbollsvåldet mer
och mer. Han hamnade istället i tyngre organiserad
brottslighet. I den världen sågs huliganslagsmål som
för riskabla, man ville inte dra uppmärksamhet till
sig. Samtidigt fortsatte fotbollsintresset, han gick
och såg IFK Göteborgs matcher, men med lite andra
ögon än tidigare.
Den tunga ekonomiska brottsligheten som Tony
sysslade med ledde till slut till ett långt fängelsestraff.
I fyra år satt han på Norrtäljeanstalten. Under den
tiden började kulturen med firmor till fotbollslagen
bli stor i Sverige. Inspirationen kom från England
där de våldsintresserade fotbollsfansen blivit mer
organiserade. En av Tonys närmsta barndomsvänner
var med och startade Djurgårdens firma DFG (Djurgårdens fina grabbar) och när Tony kom ut från
fängelset kom han i kontakt med Wisemen, IFK
Göteborgs firma.
– Tony har alltid haft två ansikten, ett snällt och
hjälpsamt och ett aggressivt. Fotbollsvåldet blev ett
sätt för honom att få utlopp för aggressiviteten,
säger Tommy.
Många våldsamheter
Tony hann vara aktiv i Wisemen i ungefär ett halvår.
När det var dags för det ödesdigra slagsmålet i juli
2002 hade han under en kort period varit med om
många våldsamheter. Supportrar till IFK Göteborg
och AIK samlades vid Högalidsparken i Stockholm
”Han och en kompis brukade åka iväg och slåss när
det var match, bland annat vid någon SM-final mot
Västerås. De hejade på Boltic, men det var nog mest
en ursäkt för att få vara med och slåss.”
skulle ligga där bredvid honom, på samma sätt
för att slåss. Det är ännu inte klarlagt exakt vad det
kopplade med slangar, berättar Tommy.
var som hände – förundersökningen lades ned när
Det här blev början på en intensiv tid i Tommys
ingen ville vittna – men utgången blev tragisk.
liv. Han slets då mellan känslan av att vilja hämnas
Tommy hade vid den här tiden lämnat drogerna
och viljan att förlåta. Han beskriver det som en boxoch våldet bakom sig. Han satt och tittade på film
ningsmatch mellan gott och ont.
tillsammans med sin fru när han fick samtalet: Tony
– Jag hade tidigare börjat jobba
var på Södersjukhuset. När
med projektet Non violence och
Tommy var på väg dit fick han
där hade jag mentorer som var ett
nästa samtal, nu var Tony flyttad
enormt stöd. I dag ser jag den här
till Karolinska sjukhuset. Då förperioden som en mörk del av mitt
stod Tommy att det här var något
liv, jag famlade i mörkret men hitriktigt allvarligt. När han kom
tade ljuset till slut.
fram till Karolinska möttes han av
Tommy fick mängder med brev,
några Göteborgssupportrar. ”Förett av dem kom från en livstidslåt. Förlåt att vi lämnade honom”,
dömd man som suttit på Norrtäljesa de. Tommy reagerade då
anstalten tillsammans med Tony.
instinktivt. ”Hur kunde ni lämna
Han skrev att Tommy nu måste gå
honom ensam? Man lämnar inte
vidare och leva sitt liv, att det var
någon ensam!”.
vad Tony hade velat. Det brevet
– I dag hade jag reagerat annorblev viktigt för Tommy.
lunda. Nu hade jag hellre sett att
– Ungefär samtidigt, vid årsskiftet
alla lämnat platsen utan våld,
2005-2006 berättade min fru att
säger Tommy.
jag skulle få ett barn. Då var det
Brodern Tommy Deogan har
bara att släppa den här historien.
Många ville hämnas
skrivit boken "Blodsbröder".
Det var dags att bli vuxen. SamtiInne i sjukhussalen låg Tony
digt började jag förstå att det fanns en massa anledmedvetslös i sängen och kopplad till slangar. Under
några dagar svävade Tommy och de andra anhöriga ningar som gjorde att Tony hamnade i våldsvärlden.
mellan hopp och förtvivlan. Mer och mer förtvivlan Och alla andra där hade sina anledningar. Alla gick
in med öppna ögon och på samma villkor, det var
ju längre tiden gick.
bara en slump att det var Tony som dog, det hade
Den 2 augusti 2002 dog Tony Deogan. Han blev
lika gärna kunnat vara någon annan. Det här var
26 år gammal.
det livet som han valde att leva.
– Under de här dagarna när han låg där på sjukhuset var det en hätsk stämning. Folk började kartVill förstå huliganerna
lägga, undersöka och leta efter förövarna. Det var
Tommy bestämde sig för att gå vidare. Han skrev ett
många som ville att de som gjort detta mot Tony
»
45
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
brev till de han fått reda på var de som
dödat Tony. Och han skickade också
brevet till sajter och grupper i huliganvärlden.
– Jag ville berätta att jag, hans bror,
hade släppt det. Och då borde de
också kunna släppa det.
Idag är Tommy författare och föreläsare. En av böckerna han skrivit är
"Män av våld", där han försöker förstå
huligankulturen.
Han säger att huliganerna inte drivs
av hat, men heller inte av kärlek till
klubben eller till något annat. Valet att
välja våld handlar om annat.
– Alla hamnar i det här av olika
anledningar. I andra länder kan det
finnas djupare skäl, politiska eller religiösa till exempel, men inte i Sverige.
Kulturen byggs på en blandning av
kamratskap och av tävlan. Alla firmor
vill vara bäst i Sverige, störst och starkast, och det blir som en hobby för de
här människorna.
I arbetet med att skriva boken mötte
Tommy inte bara firmorna och huliganerna, han mötte också sin bror.
– Genom den boken ville jag ta reda
på om om det här är något som det är
värt att dö för. Och jag fick svaret att
ja, vissa tycker att det är värt att dö
för det här. I arbetet med boken lärde
jag också känna den andra halvan av
Tony, den som jag inte kände när han
levde.
LIVET VÄRT ATT LEVA
Supportrar
som älskar
och hatar
Värmland har länge varit känt
i supporterkretsar som ett
huliganområde. Anders Johansson
är supporterpolis sedan tre år
och han följer på nära håll de som
oftast bara kallas "huliganer".
Men själv vill han inte avfärda
dessa supportrar som rent onda.
– Jag ser dem på nåt sätt som
mina grabbar och jag vill dem väl,
säger han.
text: peter östborg foto: lisa olaison/nwt och maria starrin
46
Anders är själv både polis och
supporter, på armarna har han
AIK-tatueringar och ett par
gånger per år ser han till att åka
till Stockholm för att gå på fotboll. I yrket handlar det om att
försöka förstå strukturerna och
kulturen, men också att bygga
relationer och lära känna värmländska risksupportrar.
– Möts vi på stan så hälsar vi
och jag tycker bra om de flesta.
När något händer, när de slåss mot
andra supportrar, blir jag besviken. Jag ser helst att de sköter sig.
Värmland ett huliganområde
I Värmland är det främst Boltics
supportrar som har gjort sig
kända som bråkiga, eller "risksupportrar" som de kallas på
polisspråk.
– När Boltic Blues sjunger
"det är vi som är IF Boltic" kan
jag inte säga att de har helt fel.
De följer laget, är alltid på plats
här hemma i Karlstad och är
oftast med på bortamatcherna.
Samtidigt som de är ett problem
när de ställer till med bråk är de
en viktig del av klubben när de
sköter sig, säger Anders Johansson.
Värmland har en lång historia
av supportervåld. Redan på
1970- och 1980-talen fanns det
en våldsam kultur kring idrotten
här. Under 90-talet förändrades
dock strukturerna. Firmakulturen
växte fram i Sverige, inspirerad
av hur idrottsvåldet förändrats
i Storbritannien 10-20 år tidigare.
Anders beskriver att strukturerna
liknar organiserad brottslighet.
Grupperna är väl sammansvetsade och i kulturen finns regler
och koder att följa.
Kärleken och hatet finns alltid där
sida vid sida, säger Anders Johansson
som är både polis och supporter.
Kärlek och hat
Det som håller grupperna samman är kärleken till det egna laget
och den egna gruppen, men också
hatet till andra lag och supportrar.
»
47
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
FOTOUTMANING
»
Det hatet är ofta en del av det
gemensamma minnet, orsaken
kan ligga långt tillbaka i historien
och få eller ingen minns kanske
varför de hatar. Starka känslor
till andra gör att gruppen svetsas
samman mer än vad de skulle
gjort om de bara älskade sitt eget
lag, tror Anders.
– Ett yttre tryck och en gemensam fiende gör att grupper håller
ihop starkare. Kärleken och hatet
finns alltid där sida vid sida, säger
Anders.
För utomstående kan det vara
svårt att förstå vad det är som gör
att dessa – i de allra flesta fall –
unga män tycker att den här kulturen är värd att dö för, och värd
att döda för. Sammanhållningen
är så stark och bekräftelsebehovet
så viktigt att många säger rakt ut
att de faktiskt är beredda att dö
för sakens skull.
– Det är inte en rakt igenom
ond kamratskap, det är starka
vänskapsband och solidaritet som
tar sig negativa, eller rent onda,
uttryck ibland. Men kamratskapen i sig är inte ond. I gruppen
tar man hand om varandra och
i vissa fall kan kamraterna även
förhindra om någon är på väg att
göra något dumt.
Alla typer av människor
Anders är övertygad om att för de
allra flesta risksupportrar börjar
engagemanget som ett idrottsintresse och en stark känsla till det
egna laget. Men på senare år har
det också börjat dyka upp unga
män som först och främst är
intresserade av våldet och därför
söker sig till idrotten.
– Men man kan inte avfärda de
så kallade huliganerna med att de
inte alls är intresserade av idrott.
De flesta är väldigt intresserade
och kunniga. Det är när de hamnar i de här grupperingarna och
påverkar varandra som de söker
sig till våld. Det är inte
heller någon viss typ av människa
som blir huligan, där finns alla
typer, från tungt kriminella till de
Vad gör livet värt att leva för just dig?
som är väl integrerade i samhället, har familj och arbete.
Några enkla lösningar på
problemet ser inte Anders. Han
tror dock att det är viktigt att
störa gruppdynamiken och att få
individerna att själva förstå att
våldet är fel.
– Man ska inte se dem som en
folkmassa. De här grupperna
består av individer och de måste
själva komma till insikt om att de
borde lägga av. Ofta kommer det
naturligt när de får familj och
barn, då inser de att det inte är
värt riskerna. Men jag tror också
att det arbete vi nu gör, när vi kan
utfärda tillträdesförbud på arenorna, är ett bra vapen. Kanske
kan det spetsas till lite också, så
att man kan utöka förbudsområdet att även gälla närområdet
runt arenan. Men för att komma
tillrätta med problemet måste
man inse att det inte är så enkelt
att de är onda och andra är goda.
I kulturen finns både gott och ont
hela tiden, säger Anders.
Lika värde på fotbollsplan
A
tt alla människor har
samma värde och att ingen
ska kränkas är
självklart när
man pratar om
det. När det
sedan kommer till praktiken, när
man står där
och vill vinna
fotbollsmatchen så
är det svårare. I Kyrkafotboll diskuterar barn etikfrågor
med personal från kyrkan.
– Jag har mött ledare som säger
att det är bra och viktigt att vi har
48
börjat prata om de här frågorna
i idrotten. Men utmaningen är att
omsätta det i praktiken, säger
Agneta Boman som är kontaktperson för Kyrka-fotboll
i Karlstads stift.
Kyrka-fotboll är ett
samarbete mellan Svenska
fotbollsförbundet och
Svenska kyrkan. Sedan
2006 är kyrkan en av huvudsponsorerna till Landslagets
fotbollsskola som arrangerar
fotbollsskolor runt om i landet.
I Karlstads stift gör kyrkan nedslag i ungefär 15 klubbar per år
och pratar om etik, moral och
rättvisefrågor. Samarbetet utgår
från att församlingen möter den
lokala klubben under sommarens
fotbollsskola. Och ibland utvecklas det till att kyrkan finns med
i fotbollsklubbens arbete året om.
Du är viktig
– Vi möter barnen i deras vardag
och ger dem möjlighet att fundera
kring de här frågorna som är oerhört viktiga, säger Agneta.
I år är temat att vara värdefull. – Det kan låta självklart, men
i fotbollssammanhang blir de
svårt, det är lätt att känna sig
misslyckad, säger Agneta.
Nathalie Tranberg, 19 år | Therese Hasselkvist, 20 år | Emilia Lindholm, 24 år Anna Buske, 38 år | Frida Johansson, 22 år | Annja Wikberg, 24 år
49
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
KÅSERI
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Insha’Allah
Om Gud vill
V
Karin Sanell, 49 år
Präst i 25 år tidigare inom försvaret,
polisen och bankväsendet. Numera
i Alster-Nyedsbygden.
Bor i Karlstad, Deje och Stockholm.
"R: Det kanske är dags
att leva som du lär.
Oroa dig inte, utan
lita du på Gud och
alla människor."
50
i är i en stad i centrala Turkiet under en högtid då man
slaktar getter. Vi letar hotell och går på en gata som är
lite ruffig och kantad av smedjor. Överallt ligger det
avhuggna gethuvuden, staplade i högar långt upp på
väggarna. Huvudena sveds och människor bär iväg dem
i platskassar. En tjock rök ligger över kvarteren. Mitt ressällskap
(R) och jag har haft ett samtal om ordet Insha'Allah som jag tycker
är så vackert. Om Gud vill – som handlar om att lita på Gud och
sina medmänniskor och uttrycker någon slags grundtillit till tillvaron.
R och jag har haft lite olika uppfattning i frågan och han har
dessutom uttryckt sig lite klumpigt och frågat om det alltid måste
ingå en predikan när man reser med en präst, så stämningen är
lite ansträngd. När jag till R uttrycker en viss olust för att gå just
där bland svedda gethuvuden, ler han lite elakt och säger:
– Det kanske är dags att leva som du lär. Oroa dig inte utan lita
du på Gud och alla människor.
Jag blänger tillbaka och för en sekund önskar jag se R:s huvud
bland de andra gethuvudena. Plötsligt kör en rätt risig man på
en ännu risigare moped upp bredvid oss.
– Hotell? säger han och tecknar en summa i handen. R skakar på
huvudet men jag nickar med mord i blicken. Vi hänger på. Här
ska visas tillit. Han för oss in mörka och rätt skumma kvarter
och jag tvivlar. Så rundar vi ett hus och kommer till ett litet hotell.
Det ser bra ut och vi checkar in. Efter en stund knackar det på
dörren och hotellägaren kommer med turkiskt te och bjuder oss
upp till hans vänner på taketerassen. Ett – noll, till tilliten.
Samma kväll äter vi middag. När vi reser oss för att gå kommer
en man fram och frågar på knackig engelska:
– Är ni här för första gången? Har ni en karta över staden? Det
har vi inte och han berättar att hans kusin har en affär med kartor
om vi vill följa med dit. Han pekar på en upplyst liten affär på
andra sidan. R skakar på huvudet enligt reseregel nummer ett:
Följ aldrig med någon som har en kusin som vill sälja något. Själv
är jag fortfarande på krigsstigen så jag säger ja.
Vi går iväg och passerar det upplysta fönstret, går in på en
betydligt mörkare gata. Jag börjar tvivla men fortsätter. Då viker
vi in på en fullkomligt nattsvart gränd och stannar framför ett
neddraget plåtjalusi. En man kommer springande bakom oss och
jag hinner tänka: Undrar om vi både kommer att bli rånade och
mördade eller bara rånade, när den springande mannen ropar:
– Du glömde nyckeln!
Jag andas ut. Jalusin låses upp vi går in i en mattaffär. När vi
kommit in stänger de raskt dörren och låser den. Jag tänker:
Undrar om vi blir rånade eller om det räcker med att vi köper
en matta? Men ingen försöker sälja någon matta utan vi pratar
lite om staden. De lär oss några turkiska ord och vi får en karta.
Männen tackar för samtalet och önskar oss en trevlig vistelse och
följer oss tillbaka till den upplysta gatan. Två – noll, till tilliten.
Dagen innan vi ska åka från staden är vi ute och letar upp spårvagnsstationen och biljettrutiner, för vi ska ansluta till en tidig
buss nästa morgon och kommer ha lite bråttom. När vi kommer
till spårvagnen finns det ingen i biljettkuren och ingen i spärren
så vi står där lite rådvilla och undrar hur vi ska göra. Då kommer
en man som säger:
– Jag arbetar här i morgon, ni kan få köpa poletter av mig idag,
men inte i morgon för jag får inte sälja dem när jag sitter i spärren.
Vi har precis varit och hämtat ut alltför stora sedlar i en bankomat
och har ingen växel. Inga problem säger han. Växeln kan ni få av
mig i morgon. Stärkt av våra tidigare erfarenheter lämnar jag
sedeln till mannen som glatt säger:
– Ses i morgon.
R skakar klentroget på huvudet.
Nästa morgon kommer vi till spärren. Mannen är inte där. Jag
stoppar polletterna i spärren och går tigande på spårvagnen. Vi
åker några stationer under tystnad. Då plötsligt hör jag en röst
och ett andfått huvud sticker in i vagnen:
– God morgon mina vänner! Jag blev flyttad till den här stationen
i dag. Vad jag har tittat efter er. Här har ni växeln. Trevlig resa,
kanske ses vi igen, säger mannen.
– Ja, säger jag. Kanske ses vi igen.
Insha'Allah. Människorna på den stoppade vagnen som följt
transaktionen ler, mannen ler och jag ler, med hela ansiktet och
hela mitt hjärta.
R ler inte, för det kan man inte när man har tappat hakan.
Gustaf Ekman, 83 år, Karlstad
– Min fosterson Bengt-Åke, jag
brukar kalla honom för familjens
hjälte. Han fick en stroke vid 44 års
ålder men kan både läsa, skriva och
gå igen. Nu tar han hand om dotter
och barnbarn på ett fantastiskt sätt.
Nina Larsson, 36 år, Karlstad
– Min mamma försöker alltid hjälpa
till även om det kanske inte är
personer hon känner. Det tycker
jag framförallt kännetecknar en god
person.
Bengt Sjöberg, 64 år, Filipstad
– När jag bodde i Dalarna och var
väldigt sjuk kom det alkoholister
och hälsade på mig. De var goda.
Det är människor många ser ner på,
människor som inte får en chans.
Men de visade äkta kärlek. Hur
mycket gott som finns. Jag tror att
det finns godhet i alla.
Dan Borg, 35 år, Karlstad
– Dalai Lama är väl för mig själva
huvudpersonen för godhet. Hela
hans aura är god tycker jag.
51
LIVET VÄRT ATT LEVA
KÄNSLOR
– Skamkänslor är medfödda och livsviktiga.
Hanterad på rätt sätt kan skam jämföras med
en social kompass som gör att vi kan ungås
med andra, säger terapeuten Lisa Krogdal.
Jag skäms över
att
jag slagit mitt
barn .
Att tålamodet fö
rsvann
och jag tappade
alla
spärrar.
Med skam
i kroppen
text och foto: elma pasalic
Alla har vi varit där. Med högröda kinder önskat att
jorden kunde sluka oss. Skam handlar om känslan att vara
fel, en djupt rotad känsla av att inte duga som man är.
52
D
et kan vara skamligt
att prata om skam.
Skamkänslor är svåra
att ta upp i alla sammanhang eftersom de
leder till en känslomässig nakenhet. I sitt arbete som uttryckande
konst- och samtalsterapeut på
Samtalsakuten i Karlstad möter
Lisa Krogdal dagligen människor
i behov av hjälp att sortera sina
egna känslor. Skam ligger då ofta
som grund, där en svår händelse
eller sinnestillstånd kan framkalla
en utvecklingskris.
– Kanske beskrivs den enklast
som en känsla av tomhet eller att
man har gått vilse i sig själv, säger
Lisa.
Att skämmas är en del av vardagen. Skamkänslan kan vara
nyttig för oss, men är sällan
behaglig. I rätt sammanhang är
skam en viktig signal till människan att fundera över sitt beteende.
Det är i den andres blick vi möter
reaktionen på hur vi uppför oss.
/Johanna , 41
år
De handlingar som leder till att
vi skäms görs sällan av ondo, eller
ens medvetet. Hur väl vår egen
sociala kompass fungerar beror
på de erfarenheter vi har av att
hantera jobbiga känslor. Lisa ser
på skammen som en känsloskala,
där den viktiga skammen och den
farliga skammen är varandras
motpoler.
– Skam guidar oss genom livet,
men den kan också leda till känslor som kan vara förödande.
I värsta fall kan skam som hanterats fel vara dödlig, säger hon.
Att bekräfta är att rusta
En del människor är uppvuxna
med skam. När det lilla barnet
inte får sina känslor bekräftade
på rätt sätt kan det ha svårare att
hantera skam som vuxen. Ju
oftare någon har upplevt skam
som barn, desto större plats tar
skammen i själen, menar Lisa.
– Om det lilla barnet redan från
start får hjälp att hantera alla
slags känslor, det vill säga om vi
tydligt visar att det är lika okej att
vara arg som att vara glad, bygger
vi upp ett bättre skydd mot den
skadliga skammen. Barnet får då
lära sig att hantera sådant som är
svårt utan att skambelägga sig själv.
Men om känslan av skam trots
det fått fäste i vårt innersta, är det
viktigt att våga möta sig själv och
avtäcka det man skäms för.
”Skuld är att
göra ett sår, men
skam är mer att
vara ett sår.”
– Skäms man över sitt liv kan det
kännas som om man är alldeles
förfrusen innerst inne. Men om
man börjar prata om skam så får
man en förståelse för varför det
känns som det gör. Först då kan
»
53
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
a
e var ra
t
n
i
tt
lhö
ver a inte til förr
ö
s
käm
,
Att
rån
Jag s rfrågad. änslan f olgården a
efte bjudna. K , från sk varandr
de in ig påmind na valde mindre
r
gör s atustjeje med de än ingen
t
då s ag lekte llre det
år
och j ktiva, he
, 36
a
a
n
r
t
n
.
at is alls
/A
p
m
o
k
»
man också förstå att felen inte
ligger hos en själv, men för att
komma dit måste man få hjälp.
Lisa Krogdal är utbildad diakon och har under många år
jobbat med utsatta grupper via
Svenska kyrkan. Förtroendesamtal har varit kärnan i processen
att hjälpa människor att läka.
Hon menar att det kan vara skönt
att få lägga känslan av skam hos
någon annan och trots det mötas
av ett villkorslöst erkännande, en
tillhörighet oavsett vilka upplevelser man bär på.
Jag skäms för att slä
ppa in
människor i mitt
hem utan att
det är städat, fixat.
Uppvuxen
med en mamma som
inte klarade sitt uppdrag
så bra, känns
det hela tiden som
om alla
andra vet hur ma
n sköter om
ett hem – utom jag
. Det får
mig tyvärr inte att
städa oftare ,
men det får mig att
vilja dölja
det fula och smuts
iga .
En osäkerhet över sig själv och
det man känner innerst i sitt
hjärta. Att tro sig vara fel är en
giftig känsla, säger Lisa.
Att förlåta sig själv och andra
När man pratar om skam går det
inte att undvika skulden. Men
trots att de båda gärna paketeras
tillsammans handlar det om två
helt olika känslor. Om man drar
det riktigt långt kan skuld förklaras som ett övergrepp mot någon
annan, medan skam alltid handlar om vem man är.
OJ, VAD VI SKÄMS!
54
t fel.
prioritera
59 år
/Stefan,
/Erika, 46 år
Man eller kvinna är oviktigt
Att skammen skulle göra skillnad
på kön, tror inte Lisa på. Möjligtvis skäms män och kvinnor på
olika sätt, men känslan av att
vara fel är densamma hos alla.
Skam handlar alltid om den egna
personen, även om den kan kanaliseras ut som skam över den egna
kroppen eller det hem man lever i.
– Det kan uppfattas som banalt
när någon skäms för att vara
tjock, för sina barn eller ett stökigt hem, men egentligen ger man
då bara uttryck för något annat.
Vad svenska folket känner mest skam för:
1. Att ha väldigt stökigt hemma när jag får oväntat besök (49%).
2. Att jag har förutfattade meningar (29 %).
3. Att jag inte behandlar alla lika (25%).
4. Att jag har en vanskött trädgård (20%).
5. Att jag inte har så bra ekonomi som jag skulle önska (20%).
6. Att jag inte kan dölja mina sympatier eller antipatier (20%).
7. Att ha få eller inga vänner (18%).
8. Att ha en gammal och sliten bil (15%)
9. Att vara singel för länge (12%).
10. Att ha för liten bostad (7%).
källa: centrum för samtidsanalys
tänker
s när jag
Jag skäm
å jag
på tider d
tillbaka
jag inte
varje gång
Jag skäms
te. Varje
pa taget li
.
vågar släp
e mig hän
te vågar g
tt
a
gång jag in
r
fö
der
år inte un
Världen g
er skulle
n
n
ä
k
inte
någon jag
lt eller
ig dansa fu
råka se m
tigt falskt.
sjunga rik
höra mig
3 år
/Mar tin, 3
– Skuld är att göra ett sår, men
skam är mer att vara ett sår. Sen
är vi människor också mer eller
mindre benägna att ta på oss
skuld. För mig finns det en klar
skillnad mellan skuld och skam.
Enligt Lisa finns det dessutom
en skillnad mellan den verkliga
och den upplevda skulden.
– Ta det lilla barnet återigen.
Om det föds in i en osund relation där anknytningen mellan
förälder och barn inte fungerar,
kommer den lilla att knyta an
ändå. För barnet klarar sig inte
utan en förälder. Men om föräldern skuldbelägger och utestänger
det från kontakt, kommer barnet
ta på sig skulden och tänka att
det kanske inte är tillräckligt fint.
Ett litet barn förstår inte att felet
inte ligger hos det.
Hur man bäst jobbar med skuld
och skam skiljer sig åt. Lisa menar
att skulden kan bli förlåten, medan
skammen behöver älskas bort.
– Alla behöver vi tillhöra någon
eller något, därför kan befrielsen
ofta mötas i nåd. För att komma
undan den skadliga skammen
behöver man få känna att man är
Jag skäms ö
min mamma ver att jag inte hjälpe
egentligen så mycket som hon r
över att jagförtjänar. Jag skäms
syster att inte visar min lillatycker om jag faktiskt visst
inte verkar henne även om det
skäms över som det ibland. Jag
mer tid me att jag inte tillbringar
d min pappa
.
/Emmelie, 17
år
älskad, respekterad och värdefull.
Villkorslöst. För någon kan det
gudomliga stå för nåd, men de
allra flesta hittar försoningen hos
någon annan, en förälder, en partner eller en vän, säger hon.
I första hand handlar det om
försoning med sig själv, och i förlängningen även försoning med
de kränkningar och övergrepp
man har upplevt, både som barn
men också som vuxen.
– Man måste få hjälp att se på
sin egen historia med distans för
att kunna se att det som har hänt
inte behöver definiera vem man är.
När man förstår att man inte
behöver vara ett offer hela sitt liv,
kan man också hitta tillbaka till
den viktiga skammen, den som
inte skadar. Då får man en helt ny
upplevelse. En upplevelse av att
ha varit blind för vad som har
bråkat i det inre och sen känslan
av att komma ut på andra sidan,
ut ur mörkret, säger Lisa.
Sammanhang ger svar
Likväl som skammen saknar kön,
saknar den även ålder. Om äldre
skäms mindre än yngre är svårt
Jag skäms för övergreppen
jag var med om som liten.
Fast än jag vet att inget
av det som hände var mitt
fel så ligger det ändå en
sådan skam i att ha varit
utsatt. Och i den skammen ingår också skammen
över att ha en pappa som
är pedofil.
/Petra, 25 år
att säga, menar Lisa. Svaret till
frågan bör vi återigen söka i vårt
bagage.
– Om vi jämför en sjuttioåring
som är van att anpassa sig, med
en trettioåring som har vuxit upp
i ett samhälle med den enskilda
individen i fokus, så är det klart
att det kommer bli slitningar och
skam när de här två förutsättningar möts i exempelvis en mor
och en dotter. Så det är inte tiden
som gör att vi skäms mindre, det
är hela vårt sammanhang som
avgör hur vi skäms och hanterar
känslan av skam, säger Lisa.
Skammen
behöver
älskas bort.
55
LIVET VÄRT ATT LEVA
SPORT
FOTBOLLEN
var Jans demoner och blev hans
RÄDDNING
– Jag älskade att spela fotboll, jag
älskade när jag spelade tillsammans med
min bror och min far, när vi spelade för att
det var roligt, säger Jan Nordström. Men
samtidigt var det fotbollen som gav honom
många dåliga känslor, oro och ångest.
text: peter östborg foto: jan nordström
Kanske var det inte så mycket
fotbollen i sig som gjorde att Jan
Nordström började må dåligt.
Men den mansroll som är en så
självklar del av idrotten skavde
hela tiden i honom, han trivdes
aldrig.
– Jag kommer ihåg att jag
kände press och oroade mig. Det
blev som en demon som jagade
mig, säger han idag.
Jan föddes i småländska Hovmantorp, men flyttade med sin
familj till Karlstad när han var
sju år gammal. Det var här han
började spela fotboll organiserat.
Jan var målvakt, den mest utsatta
positionen man kan ha i ett fotbollslag. Där varje misstag betyder att motståndarna gör mål.
Den här pressen började tidigt
bli en gnagande oro för Jan. Han
ville inte göra sina medspelare
och tränare besvikna och han
ville inte visa sig svag. Ju äldre de
blev desto större blev pressen,
från andra och från honom själv.
Jan spelade i flera klubbar i Karlstad, och han var så lovande att
han skulle få vara med i uttag-
ningarna till Värmlandslaget.
Men oron släppte aldrig taget,
en oro han inte kunde prata om.
– Som pojke ska man ju tycka
om fotboll, och man ska inte visa
sig svag. Den här rollen, det som
förväntas av en kille blev en oerhörd press för mig, säger Jan som
höll ut som fotbollsspelare i tolv år.
Slutade med fotboll
Men till slut orkade han inte
längre. Han samlade mod och
kraft och tog beslutet att sluta.
Uppbrottet från idrotten gjorde
dock inte att hans självkänsla blev
bättre. Och när tjejen han var
kär i istället valde en vältränad
fotbollskille blev det den sista mot-
»
Jan Nordström, fotograf och författare.
57
LIVET VÄRT ATT LEVA
»
gången som tvingade Jan över
gränsen. Han fick allvarliga ätstörningar, och lärde sig alla knep för
att det inte skulle märkas utåt.
– Barn blir väldigt duktiga på
att ljuga och luras. De kan må
väldigt dåligt och aldrig visa det
utåt, berättar han.
Fotbollen blev för Jan en inkörsport till en 18 år lång mardröm
med ätstörningar och psykoser.
Men fotbollen är också det som
räddade hans liv. Under drygt ett
år följde Jan Kalmar FF:s A-lag på
väldigt nära håll och i det arbetet
tvingades han också möta sina
egna demoner.
– Fotbollen blev symbolen för
allt det som fick mig att må dåligt,
det jag försökt fly från under
hela mitt liv. Jag hade fördomar
om att man som fotbollspelare
måste vara hård och tuff, som en
gladiator. Men så kommer jag in
i omklädningsrummet och så var
det tvärtom, jag möttes av en
värme och solidaritet.
Måste våga visa svaghet
Resultatet av arbetet med Kalmar
FF är boken "Tillsammansheten".
Jan är fotograf och författare till
boken, men boken är ändå en laginsats. Det är många som bidrar
med texter där historien inte bara
är Jans utan också en berättelse
om världens största idrott och om
mänskligheten.
58
– Det är något speciellt med fotboll, det är där människor möts.
I fotbollen finns så mycket gott,
men även mycket som är ont och
det onda måste vi våga prata om,
säger Jan.
Han tycker att det måste bli en
mer tillåtande attityd till att visa
svaghet, inte minst inom idrotten.
– De här fotbollspelarna som
varit med och gjort boken är ju
i de flesta fall vana att prata i media
och att synas. Men samtidigt har
jag märkt att de är väldigt trötta
på den bild som finns av idrottare,
där man aldrig får vara svag.
Flera spelare i KFF har sagt till
mig att det var skönt att få visa
att de är människor med känslor
och tankar också.
Viktigt att prata
Jan menar att om vi ska komma
åt den psykiska ohälsa som i dag
ökar bland unga är det än viktigare att vi pratar om saker som är
svåra.
– Barn och unga mår sämre
än någonsin och självmordsfrekvensen är högre än tidigare. De
upplever en oerhörd press och
då är det någonting som är fel
i samhället. Jag har inga enkla
svar, men vi vuxna måste våga
ta tag i frågorna. Saker växer
i tystnad, säger Jan.
Samtidigt poängterar han att
det finns något positivt även
i press och krav, något som gör
att människor kan växa. Men då
måste kraven ställas på rätt sätt,
press med stöd och med kärlek.
Spelarna blev räddare
Arbetet med boken var inte alltid
enkelt. Jan upplevde att pressen
på honom ökade och han fick en
allvarlig psykos. Räddningen
kom då från oväntat håll. Det var
spelarna i Kalmar FF som hörde
av sig, som saknade honom och
såg till att han kom tillbaka. De
positiva sidorna av lagsporten
blev tydliga.
– Tidigare kunde jag inte titta
på fotboll, det var symbolen för
allt det onda. Men nu efter den
här tiden med Kalmar FF ser jag
något annat. Det är väldigt roligt,
för jag minns ju fotbollen som
positiv, att spela fotboll med min
pappa och min bror var lustfyllt.
Känslan av att sparka en boll är
en härlig känsla, man skapar ett
konstverk tillsammans med andra
människor. Löpningarna, bollen
som far genom luften, det är ett
unikt konstverk som inte går att
återskapa igen. Det finns något
väldigt speciellt i fotbollen som
lockar.
"De positiva sidorna av lagsporten blev tydliga".
FAKTA
Tillsammansheten
Boken kom ut hösten 2011.
Det är en livsberättelse i text,
ord och form av Jan Nordström.
I boken bidrar även bland andra
Nanne Bergstrand, Henrik
Rydström, Ia Johannesson och
Anders Nordström med text.
Jan Nordström har följt
Kalmar FF under ett drygt år och
under arbetet med flytten från
Fredriksskans till den nya arenan
Guldfågeln Arena.
59
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
FANTASY
"Det var en gång en prinsessa
som hölls fången i ett torn av
en elak och ful häxa..."
I lampans sken och hemmets trygga vrå börjar vi prata
om det onda och det goda. Men hur utvecklas våra perspektiv
i takt med att vi mognar? Populärkulturen försöker ge svar
på livets stora frågor genom att spegla verkligheten i berättelsen,
anpassad till den samtid vi lever i. Och kanske är det så att även
"mugglarna" nu äntligen kan se magin.
Tro, hopp och
Harry Potter
text: elma pasalic foto: öyvind lund
Det började med en mening, som
efter ett tag blev allt fler. I takt med
antalet lästa sidor växte också fascinationen hos Säffleprästen som numera
älskar Harry Potter. Idag är Lena
Skoting glad över kompisens tips som
ledde henne rätt in i magins värld, där
vissa trappor leder någon annanstans
på fredagar.
– Jag trodde aldrig att jag skulle gilla
Harry Potter men när jag väl började
läsa tyckte jag att det var vansinnigt
spännande. Jag skulle egentligen läsa
för våra söner, som då var fem och
åtta år gamla, men kunde inte slita
mig och läste i förväg, berättar Lena.
60
Det var framför allt den magiska
världen som fascinerade, eller snarare Joanne Kathleen Rowlings
skicklighet att med hjälp av miljön
ta sig an livets stora frågor. Kampen
mellan gott och ont, mellan kärlek
och hat fick växa genom hela berättelsen om den utvalde pojken med
ett ärr i pannan, ett ärr som går
ända in i hjärtat.
– De första tre böckerna uppfattar
jag som barnböcker, där gränsen
mellan ondska och godhet är väldigt tydlig. Men sen händer det
något i den fjärde boken, när Harry
ställs mot döden för första gången.
Böckerna tar ett kliv in i ungdoms-
»
61
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
ondaste trollkarlen av dem alla, Voldemort, han som även dödade
Harrys föräldrar och som nu
hotar hela mänskligheten.
»
litteraturen och blir därmed mer
komplexa berättelser om livet,
menar Lena.
Ondskan har ett namn
Böckerna om Harry Potter handlar om den föräldralöse pojken
som efter att ha vuxit upp hos
elaka släktingar, får reda på att
han är en trollkarl och hittar
därmed en gemenskap med andra
likasinnade på internatskolan
Hogwarts. På skolan träffar
Harry sina första vänner Hermione och Ron, och tillsammans
utkämpar de många slag för det
goda och kärleken. Slutligen
tvingas vännerna möta den
Lätt att välja sida
Och visst behöver vi den här
typen av berättelser, menar Lena.
Alla tvingas vi dagligen möta
både ondska och godhet, i det
ständiga nyhetsflödet, på skolgården eller kanske även hemma.
– Ganska små barn kan tvingas
uppleva att livet inte bara är
gulligt. Livet är inte svart eller
vitt, säger hon.
J K Rowling ger ondskan ett
namn. Och på det sättet är det
lätt att välja sida. De tydligaste
skillnaderna i böckerna hittar
man mellan de så kallade dödsätarna, som tagit den onde Voldemorts parti och medlemmarna
i Fenixordern som strider för det
goda, för livet. Författaren skapar
också karaktärer som finns där
emellan, som vill väl men inte förmår och som faller för lockelsen.
– Och det är oerhört viktigt att
våga visa ondskans nyanser, att
även ondskan kan uppfattas som
flerbottnad. Även om vi vill vara
goda misslyckas vi med det
ibland, och alla tvingas vi hantera
jobbiga känslor dagligen.
Är Harry god eller ond?
– För mig är Harry helt klart god.
Han drivs av en god vilja och är
beredd att offra sig själv för andra.
Men visst har han sina svagheter
och det är inte minst hans vänner
väldigt duktiga på att påpeka.
Kärlek som skydd
Berättelsen om Harry är också
en berättelse om självuppoffring.
Redan i den första boken offrar
Harrys mamma sitt liv för att
rädda sin son. Kärleken i självuppoffringen skyddar Harry
genom hela bokserien och ger
honom modet att våga stå upp
för det goda.
– Det finns en Kristuslikhet
i berättelsen och det är lätt att dra
paralleller. När man offrar sig
själv, får den som man offrar sig
för ett skydd. Och det gör både
Harrys mamma, Harry och Jesus,
säger Lena.
Hon tror inte att det är författarens avsikt att jämföra Harry med
Jesus, och därför är det viktigt att
inte gå in och övertolka. Men
Lena brukar använda berättelsen
som en referensram i sin verksamhet med konfirmander, eftersom
ungdomarna känner till böckerna
och får då lättare att förstå.
– Jag använder Harry Potter
som en bild för självuppoffring.
Det är ett sätt att förklara vad
Jesus gör när han dör på korset.
På samma sätt är Harry beredd
att offra sig själv för sina vänner.
Offra sig själv
Lena tror att
det finns en viss
skillnad på hur
barn och vuxna
uppfattar det
onda och det
goda i böckerna
om Harry. Hon
menar att barn
har en förmåga
att uppslukas av berättelsen och
tror därför inte att de yngre barnen då funderar så mycket över
nyanserna.
– Vuxna däremot analyserar
och reflekterar över det som står,
men det är också just den typen
av berättelser, som ger utrymme
för reflektion, som skapar ett
gemensamt engagemang och
ingångar till att våga prata om
svåra saker med barn, säger Lena.
Att alla mår bra av att läsa om
både det onda och det goda är
hon övertygad om. Sagor för
vuxna hittar vi exempelvis i deckargenren och visst gillar vi att
mysa med en kopp te i favoritfåtöljen när vinden skakar
rutorna.
– Det blir som en verklighetsflykt, där någon annan tolkar det
som händer utifrån termerna gott
och ont. Hela
sagohistorien
handlar om den
här spänningen
där gott och ont
är förutsättningen för att
fascinera och
hålla oss kvar,
säger Lena.
Avstånd från våld viktigt
Att dra en gräns för vad som är
okej att berätta och inte berätta
för barn är enligt Lena relativt lätt.
När en historia glorifierar ondska
och övergår till en tydlig uppmaning om våld har den gått för
långt. I fallet med Harry Potter blir
det däremot aldrig aktuellt.
– Jag har aldrig tvekat över
att läsa om Harry för mina barn.
Genom hela berättelsen tar både
författaren och böckernas karaktärer avstånd från våldet. För mig
är det också viktigt att det goda
segrar, det ger människan hopp
och ligger i sagans frihet.
Sandra Hammarberg, 20 år, Filipstad
– En god person för mig är min innebandytränare Filip. Han är god för att laget är
inte bara ett lag för honom. Han bryr sig
mycket mer om oss än någon annan
innebandytränare jag har haft.
Per-Samuel Nisser, 54 år, Karlstad
– Jag tänker inte på en särskild person,
det finns både gott och ont i en människa.
Godhet för mig är när en person har som
syfte att göra en medmänniska gott.
Det är tanken, den ärliga viljan bakom
handlingen.
"Jag tycker att
man kan få tro
och hoppas
som barn."
Sagan en del av verkligheten
Lena har jobbat som präst i Säffle
under många år. För henne är
sagan även användbar i mötet
med dem som har haft det svårt.
Hon har fått uppleva människor
i ögonblick när verkligheten
rämnar, men också fler år senare
när de har kommit ut på andra
sidan och hittat livet igen. Och då
är hoppet det centrala.
– Barn som far illa och som
kanske lever under stökiga förhållanden hemma eller i skolan hittar
en positiv identitet i Harry. De kan
känna igen sig i Harrys upplevelser
att bo under trappan eller känna
sig utanför och fel. Det ger det
osedda barnet ett hopp. Jag tycker
att man kan få tro och hoppas
som barn. Om vi förlorar hoppet
om att det kan gå bra, då har vi
ingenting kvar, säger Lena.
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
Jesper Lindh, 14 år, Grums
– När man är god är man snäll och kanske
håller upp dörren. Anton min vän tycker
jag är god. Han är schysst och snäll. Han
är en bra vän som alltid ställer upp och så.
62
Inger Sandberg, 81 år, Karlstad
– Min svärdotter Lotta. Hon är en
instinktivt god människa som finns till
för alla samtidigt som hon jobbar heltid.
Tommy Jansson, 38 år, Molkom
– Min farmor var en god person. Hon var
alltid snäll och hade stor respekt för djur.
Lika djurtokig som jag, haha.
Annika Andersson, 40 år, Blomskog
– Det är så himla gott att ta emot en hand
när man behöver hjälp. När man upplevt
det vet man att människan är god. Min
svärfar har sopat rent åt väldigt många
men aldrig begärt något för det. Han har
tjänat andra på sin egen bekostnad.
63
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
”Den som är god
är snäll och gör
bra saker”
t
e
h
d
Go
och ondska
i barnens värld
Marcus Ljungqvist, Linnea Ingels, Irma Åsen och Agnes Forsberg
är klasskamrater i trean på Klässbols skola.
text: helena söderqvist foto: therese hasselkvist
SAMTAL
Ont och gott, två självklara
motsatser. Inte mycket att
diskutera. Tioåringar skippar
nyanserna och går rakt på sak.
– Den som är god är snäll och
gör bra saker, den som är ond
gör dumma saker.
64
Tydligast är det i böckernas värld. – Hittills har det alltid gjort det,
tillägger Irma.
Linnea Ingels, Irma Åsen, Agnes
Forsberg och Marcus Ljungqvist,
Ljuger, stjäl och smiter
alla från Klässbol, har sina klara
favoriter. Mysterier och deckargå- Hon förklarar att Lasse, Maja
och polismästaren, de är alltid
tor. De gillar det mesta, från Enid
Blytons klassiska Vi fem till succé- goda. Det vet man. Och det är
bra. Men sen kan det variera.
författaren Martin Widmarks
Det märks inte direkt vem som
serie LasseMajas detektivbyrå.
är ond. Fast sen, när det märks,
– LasseMaja-böckerna är bäst.
De är så spännande. Man hoppas då är det helt tydligt.
– De onda ljuger, stjäl och
hela tiden att det inte ska hända
försöker smita undan rättvisan.
något med de goda. Och att allt
Irma som sett alla filmer och
ska gå bra, säger Agnes.
läst alla böcker berättar gärna om
flera av dem. Guldmysteriet var
nog den bästa. Hon avbryts av
Linnea.
– Du får ju inte avslöja slutet,
fattar du väl.
Barnen i det gråa soffhörnet
ombeds att förflytta teorierna till
den verkliga världen. Begreppen
ond och god hör hemma även
här, fast det blir lite svårare med
nyanserna.
– När jag är riktigt arg säger
jag fula saker, som fan och idiot,
jag gör det fast jag vet att man
inte ska. Orden far bara ut.
Linnea berättar hur hon kan
bli ”väldigt störd” på sin lillebror.
Och då kan mycket hända. ”Sånt
som är ont”.
– Men för det är jag inte ond
och elak. Om jag skriker åt
honom behöver det inte betyda så
mycket, bara att jag är lite irriterad, förklarar hon.
Det värsta som finns
Det är skillnad på vad man gör
mot kompisar och mot syskon,
tycker tjejerna. Att vara ovän
med en kompis är nästan det
värsta som finns.
– Blir så jobbig stämning. Så
går man därifrån. Usch. Irma
ryser lite. Hon tycker att konflikter där hemma är mycket lättare
att reda upp och de går också
över fortare. Tjejerna resonerar
utifrån diverse verkliga händelser
och kommer fram till att de nog
är mer rädda om sina kompisar
än om sina syskon. Marcus protesterar.
– Man ska väl vara mest rädd
om sin familj. I alla fall är det lika
viktigt.
– Jo, så klart, men det är ändå
olika, envisas Irma.
Hon har en tvillingbror som är
30 minuter äldre och vet att en och
annan batalj med honom tillhör
vardagslivet. Ovänskap med någon
av kompisarna gör man däremot
allt som går för att undvika.
– Fast det hemskaste man kan
tänka sig är ju om det skulle
hända ens familj någonting. Tänk
om någon skulle bli mördad,
säger Agnes.
Självklara val
Det är faktiskt så otäckt att de
nästan inte vill prata om det. Det
är sånt som händer, fast väldigt
sällan, vet de.
Definitionen av god då, att vara
snäll och göra bra saker, vad
betyder det?
Enkelt. Det bara bubblar exempel från de fyra tioåringarna.
– Att vara mysig, glad, säga
snälla saker till varandra, skratta,
ha kul, ge bort presenter och att
hjälpas åt. Så klart.
65
LIVET VÄRT ATT LEVA
FILM
filmen hungerspelen
monster
Vi behöver
sagans
”Just nu upplever vi kanske att
gränsen är nådd, men det är inte
alls säkert att vi kommer förstå vad
som var så kontroversiellt om ett
par år, när vi har fått lite distans.”
text: elma pasalic foto: nordisk press
filmen twilight
– Det är främst i barnfilm som
gott och ont skildras som två
åtskilda företeelser. Det är ett
typiskt grepp som i grunden har
66
nad i landet Panem som bildats
efter ett brutalt krig om resurser.
Hungerspelen är en framtidsroman om liv och död, där 24 pojkar och flickor får slåss för sina
liv i en stor arena. Ungdomarna
kämpar mot varandra, och endast
en, den som överlever får åka hem.
– Att barn är grymma mot varandra är inget nytt. Och barn
som har vuxit upp under normala
förhållanden kan göra skillnad på
vad som är verklighet och fantasi.
Men det är en kontroversiell fråga,
när är barn mogna för olika
saker? menar John Sundholm.
Det är en klassisk diskussion,
den om filmens sätt att testa gränserna för vad som går att visa,
inte bara för barn utan även
vuxna. Människan har ett begär
att se saker man aldrig har sett.
Ibland pratar man om en ond spiral, där berättelserna bara blir
värre och värre, men enligt John
är det sällan så.
– Just nu upplever vi kanske att
gränsen är nådd, men det är inte
alls säkert att vi kommer förstå
vad som var så kontroversiellt
om ett par år, när vi har fått lite
distans, säger han.
Sagan som en del av livet
Film för barn har ett uppfostrande syfte. Barnet ska lära sig
leva och umgås med andra, för
att bli en del av samhället. Därför
behövs också tydligare regler för
vad som är rätt och fel. Tittar
man närmare på film för yngre
barn så finns där tydliga förebilder för sådant som är okej att
göra, och motsatsen gestaltas ofta
med utanförskap och ensamhet,
där det onda får gro.
Berättelser riktade till ungdomar är däremot ofta revolterande.
Det är i tonåren barnet lär sig
ifrågasätta och blir en kritiskt
tänkande människa. Det är också
då man börjar förstå att alla är
olika och lever på olika sätt.
Gränserna mellan det onda och
det goda suddas ut och ersätts av
mer eller mindre onda handlingar,
det vill säga vetskapen om att man
inte behöver vara ond för att gör ont.
John Sundholm tror att vi idag
skildrar ondska i barn- och ungdomsfilm med fler nyanser än
tidigare, och då framför allt i
jämförelse med 70-talet när mera
verklighetsnära berättelser dominerade.
– Vi förstår vad som är ont och
vi vet hur vårt begär att förstå det
oförklarliga fungerar. Men vi är
också medvetna om att det finns
mycket vi inte kan förklara och
det är okej. Jag tycker att det är
hälsosamt att vi är mera nyanserade i vårt uttryck idag, för människan är trots allt inte enbart en
rationell varelse, säger han.
privat bild
Sagan är hetare än någonsin.
Böcker, filmer och tv-serier
leder till hysteri världen över.
I berättelserna trängs trollkarlar
och häxor med vampyrer och
varulvar. Nu tänjs gränserna
ytterligare när filmatiseringen
av Hungerspelen går upp på bio,
en historia där barn hetsas till
att döda barn.
ett uppfostrande syfte, säger John – De tydligaste berättelserna
Sundholm, forskare i filmvetenom gott och ont är färre idag än
skap på Karlstads universitet.
tidigare. Det är snarare onda och
Spänningen mellan gott och ont goda handlingar som allt oftare
är grundläggande och finns i alla
hamnar i fokus, även inom barnberättelser. Genom hela filmens
film, säger John.
historia har filmskapare använt
Människan har ett grundlägolika monster för att ge ondskan
gande behov att dela upp världen
ett ansikte. Ondskans dräkt har
i ond och god. Så förstår vi vår
varierat över tid och trender har
vardag. På film eller i böcker får
kommit och gått.
det okända, det vi saknar kun – Människan drivs av en fascina- skap om, rollen som ondskan.
tion av ondska som hänger ihop
Behovet av skarpa gränser blir
med att det som är oförklarligt
kanske tydligast i tider av stora
lockar, säger John.
förändringar, som till exempel
under det kalla kriget eller
Sagan får en renässans
terrordåden i USA 2001.
Berättelser om ondska fyller
– Då väljer vi att behandla
biosalonger och därmed även
det onda och det goda på ett
pengapåsen hos filmbolagen, och
svartvitt sätt, säger John.
filmindustrin verkar outtömlig på
onda figurer. Under de senaste
Begär att se styr
åren har sagans monster återvänt Var går då gränsen för vad som är
till filmens värld. Utöver Harry
okej att skildra? I vår kommer vi
Potter, har även Rödluvan fått en
få möjlighet att se barn döda barn
ny kappa på bioduken och senare på bioduken i filmatiseringen av
i år får hon sällskap av inte bara
Suzanne Collins bokserie Hungeren utan två nyproduktioner av
spelen. Det är en berättelse om
Snövit.
den unga Katniss kamp för överlev-
John Sundholm, filmvetare.
67
LIVET VÄRT ATT LEVA
FOTOUTMANING
LIVET VÄRT ATT LEVA
Vad gör livet värt att leva för just dig?
Daniel Kristiansson, 19 år | Felicia Libäck, 19 år | Alexander Lindhe, 28 år
68
FOTOUTMANING
Vad gör livet värt att leva för just dig?
Jodie Whife, 24 år | Stigs Kerstin Olsson, 57 år | Johanna Skogman, 20 år Agneta Gottlow-Pettersson, 66 år | Therese Hasselkvist, 20 år | Jorin Samuel Drewes, 14 år.
69
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
"Gud, gör mig till det jag var
tänkt att bli,
människa, helt och fullt."
Bön av Martin Lönnebo
PORTRÄTT
ANNIKA
ÖSTBERG
58 ÅR
SKRIBENT OCH
FÖRELÄSARE
FD LIVSTIDSFÅNGE
BOR I STOCKHOLM
70
Filmtips 1:
Hur bemöter
vi ondska?
Hämnden
text helena söderqvist foto: ekerlids förlag
– Vad gör jag med mig själv som
människa? Det är ett val vi alla har,
säger Annika Östberg.
Hon hade nyss fyllt 26 när dörrarna
stängdes om henne i California Institute
for Women. Dömd för dubbelmord.
– Jag iscensatte de händelser som
ledde fram till två mäns död, förklarar
hon. Det är inte så stor skillnad på
moraliskt och fysiskt ansvar.
Annika har levt halva sitt liv i fängelse.
Hon berättar om misshandel, våldtäkt
och systematisk förnedring. Men också
om kärlek, vänskap och solidaritet.
Hon satt tillsammans med andra
livstidsdömda. Kvinnorna blev hennes
familj. Tillsammans överlevde de.
– Ju mer de tog ifrån oss desto
tajtare blev vi.
Restriktionerna på detaljnivå blev
med åren bara fler och fler. Blå eller
grå arbetsskjortor, fyra egna t-shirtar,
inga färgade underkläder, kort eller
uppsatt hår, inget smink.
Annika beskriver hur kvinnorna
förbjöds att färga håret. Hur de grå
stråna blev fler och åren tydliga.
Livet gick.
Att behålla sin mänskliga värdighet
och att finna mening i det instängda,
hur går det till?
– Det är en lång process med många
bakslag. Ingen lätt sak alls. Men när
allt var bortplockat hittade jag en annan
sorts frihet, ett inre värde. Det som
finns inom varje människa och som
ingen kan ta ifrån dig.
Annika pratar om ett inre tomrum,
det vi fyller med allt från prylar till
relationer, i någon slags rädsla för den
oundvikliga ensamheten. Där i cellen
fanns inget yttre att ta till. Hon stod
ensam med sitt liv och sin skuld.
– Det låter kanske konstigt men det
finns något befriande i total hopplöshet.
När man nått botten återstår två alternativ, menar hon, livet eller döden.
Annika valde att söka förlåtelse och försoning. Finna en framtid. Att acceptera,
även det som inte går att förstå, och att
möta Gud. Hon kallar det andlig frihet.
Annika känner sig förlåten av Gud, men
har svårare att förlåta sig själv.
– Man måste förstå vad man begär
förlåtelse för, se sanningen om sitt liv.
Med förlåtelse kommer ansvar.
Den danska dramathrillern i regi av Susanne Bier handlar om läkaren Anton (Mikael Persbrandt) som lever
mer än halva sitt liv i Afrika. Där gör han en ovärderlig
insats som doktor, samtidigt som livet på hemmaplan
krackelerar. Filmen låter oss fundera kring frågor som:
Hämnd eller försoning? Skuld eller förlåtelse?
Belönad med Golden Globe och en Oscar 2011 för bästa
utländska film.
Filmtips 2:
Gudar och människor
En fransk film från 2010 i regi av Xavier Beauvois om
sju kristna trappistmunkar i Tibhirine i norra Algeriet.
De lever i frid med den omgivande muslimska befolkningen tills den dag då terrorister dyker upp i trakten
och hotar klostret. Munkarna överväger då om de ska
stanna kvar och riskera att dödas eller om de ska
lämna klostret.
Familj och sorg-grupper
Barn och vuxna som förlorat en nära anhörig erbjuds
samtalsträffar. Kontakta diakon Bibbi Selldén 054-14 19 74,
[email protected]
71
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
INRE RESA
P
s
m
i
r
g
l
Pi
ritten
72
Följ med på en annorlunda
pilgrimsresa. En resa med tid
för eftertanke och reflektion.
Med prästen Karin Sanell och
ett blandat gäng – med och
utan ridvana.
text och foto: åsa wikberg/lucky rider
ilgrimsresor har blivit
mer och mer populära.
Plats för stillhet och tid
för eftertanke är något
som står högt på önskelistan i vår hektiska tid när vi ska
hinna med så mycket som möjligt
på så kort tid som möjligt. Men
pilgrimsresor är inget nytt påfund,
tvärtom har det under årtusenden
varit ett sätt att både göra bot,
se världen och samtidigt få insikt.
Dagens resor kanske inte har så
mycket med botgöring att göra
och inte heller betalar man andra
för att göra resan åt en – som var
vanligt förr.
En pilgrim är en person som
gör en pilgrimsresa, som vallfärdar till en helig ort. Historiskt
sett användes särskilda vägar för
pilgrimsfärden där man ofta passerade speciellt heliga platser.
Många av dessa pilgrimsleder
används än idag. Heliga platser
kan vara sådana som blivit beryktade då man anser att där skett
under, man har fått hjälp mot
sjukdomar eller haft gravplats för
helgon. Inte sällan har det varit
tempel och kyrkor som passerats.
Prästerskapet har ofta uppmuntrat vallfärderna och därigenom
kunnat öka tillströmningen och
inkomsterna. I den antika medelhavsvärlden var Modergudinnans
tempel i Hierapolis i Syrien,
Asklepiostemplet i Epidauros
i Grekland och Dianas helgedom
vid Nemisjön nära Rom flitigt
besökta vallfartsorter.
Övning i tillit
På medeltiden så ansågs en pilgrimsresa för botgöring nästan
som en religionsplikt inom kristendomen. Man vallfärdade till
Jerusalem som bot för synder.
Inom Islam är pilgrimsfärden
en viktig del. Vallfärden till
Mekka ingår i de fem bud, som
åligger varje muslim och som
tillsammans utgör islams religionsutövning.
Men den resan vi var med på
i sommar var kanske mer att
betrakta som en inre resa där man
får tid för att tänka på sådant
som man kanske inte vanligtvis
reflekterar över. Vi var elva
personer, pilgrimer som företog
denna resa.
Det är Svenska kyrkan i Karlstad stift, genom Karin Sanell
som präst i Alster och Molkom
och som anordnar pilgrimsritter,
både i Värmland och Ungern.
Jag tycker pilgrimsritter har en
dimension som inte vandringen
har när det gäller att ge sig utanför sin komfortzon, öva sig i mod
och tillit. Enligt min uppfattning
blir ridupplevelsen ofta starkare
än vandringen, berättar Karin.
Varje dag börjar med ett tema –
ett ord eller en fråga som deltagarna får fundera över under
dagen.
– En pilgrimsritt eller resa är
en yttre resa som hjälper oss att
påbörja en inre resa. Oavsett vad
vi tror eller inte tror, oavsett hur
gamla vi är och hur livet har varit
"En sådan här chans
får jag aldrig igen."
är vi nog alla intresserade av att
utvecklas som människor. En pilgrimsritt är ett tillfälle då man för
sig själv och tillsammans med
andra får tillfälle att fundera över
livet. Vad jag tror på, hur jag vill
leva, hur jag ska välja, berättar
Karin som i år arrangerat fem
ritter (hos Packstation Högfall,
Ulvsby Ranch och i Bulgarien).
– Själva ordet pilgrim betyder
egentligen utböling, lantis eller
främling. Det första ämnet att
fundera över handlar om att vara
främling. Hur är det att komma
till en helt ny miljö, med människor man inte känner och man ska
göra något man inte har gjort
tidigare. I det här fallet delta i en
pilgrimsritt. Några tycker det är
bara spännande, andra tycker det
är läskigt för de flesta är det både
»
73
LIVET VÄRT ATT LEVA
LIVET VÄRT ATT LEVA
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
»
komma med på Pilgrimsritten.
och. Det handlar också om att
göra en inre resa. Att prova något – Tanken med det här är inte
att vi ska värva medlemmar. Det
nytt och möta nya människor
här är ett sätt att ge de här
innebär att man utvecklas. Vi lär
människorna en upplevelse som
oss mer om oss själva, andra och
de inte skulle kunna få annars.
tillvaron, säger Karin när vi samTanken med en pilgrimsresa är
las för att gå igenom vad som
ju att den yttre resan ska leda till
kommer att hända under turen.
en inre resa. Att man börjar tänka
Det är en brokig skara männis”hur har jag det nu och hur vill
kor som beger sig iväg på piljag ha det” säger Karin.
Dagen blev spännande för alla
och för en del var det något helt
nytt att sitta på hästen och ta sig
fram över stock och sten. Så
mycket tanke kanske inte hanns
med under dagen, tyckte några
som aldrig ridit tidigare – det var
fullt upp med att hålla sig kvar
grimsfärden under ledning av
Karin Sanell och Peter Vester som på hästen fastän turen mestadels
gick i lugn skritt.
på denna tur bistår med hästar
Under kvällens samling i den
och guidning. Förutom ett gäng
lilla rökstugan och runt lägerelfrån KRIS, Kriminellas revansch
den där dagens middag lagades,
i samhället, är det även en diakofick alla som ville tillfälle att
nissa, en lastbilschaufför, en ungberätta hur man själv ser på att
dom och så jag från LuckyRider
komma till en ny miljö och att
med på turen.
göra något helt nytt. Sedan kom
När Bo Eriksson från KRIS i
John Blund.
Karlstad satt upp var det första
gången någonsin på en hästrygg.
Mat och Gud
– När dom först frågade mig
Efter en god och mättande fruvar jag tveksam, men så tänkte
kost bestående av amerikanska
jag att en sådan här chans får
pannkakor med lönnsirap, bacon,
jag aldrig igen. Karlstad stift
ägg och smörstekta vita bönor
har samarbetat med KRIS sedan
var det dags att börja sadla
2001. Karin Sanell ville gärna
hästarna. När hästarna var klara
ge ”krisarna” en möjlighet att
"Att visa tillit är att
kunna släppa taget
och att våga."
74
samlades vi i en liten ring för
dagens början. Ordet Karin gav
oss att fundera över var tillit.
– Att rida handlar en hel del
om tillit. Tillit till hästen, till sig
själv och till Gud eller livet. Lita
på att hästen vet var den har sina
ben och hovar, lita på att jag klarar av det jag ska göra och lita på
livet. Att visa tillit är att kunna
släppa taget och att våga. Därför
hänger tillit ihop med mod menar
Karin.
Dagens ridning, gick upp och
ned för berg i den värmländska
finnskogen. I väntan på kvällsmat
satt vi runt lägerelden och pratade under Karins ledning om til�lit. Simon pratade om tillit till
hästen, att låta den sätta hovarna
i den mjuka sanden, även om det
ser ut som att den ska rasa ner
i diket. Det intressanta är, konstaterade vi, att tillit verkar smitta av
sig, för när tilliten till hästen ökar,
ökar även tilliten till sig själv.
Roland pratade om tilliten till
Peter som hade valt ut vilken häst
han skulle ha. Att få en häst som
passar i temperament och gång.
Johnny, som fick en flygande
start och åkte av hästen efter fem
minuters ridning, berättade om
resan från att inte tycka hästen
var den allra bästa till att känna
en otrolig respekt och samhörighet. Efter några dagars ritt hade
Ernst Kirchsteiger, 54 år,
Örebro
– Lika svårt att svara på som vem
är Gud? Men om man ska försöka,
så tror jag att det handlar om att
våga lämna sig själv och se andra.
Det kan vara nog så svårt, i en tid
då vi bara blir mer och mer individualistiska. När jaget tar över så kan
det vara svårt att se behoven av
medmänsklighet, svårt att se om
man sårar någon, svårt att se vägar
till osjälviska möten med människor.
Det krävs mod att våga gå in med
sig själv som investering, utan att
vilja ha någonting tillbaks. Handlingen i sig själv är belöning nog.
Jag tror att vi föds goda, sedan
formas vi till att bli de vuxna vi är.
de verkligen blivit ett ”par”. Sista
backen hem var en känsla av total
gemenskap.
Våga släppa taget
Kristina som tidigare har skadat sig
allvarligt, som kunde ha dött men som
inte gjorde det sade:
– Jag tror egentligen inte på Gud
men när vi red iväg i morse kände jag
att jag litade på Gud till hundra procent. Att jag inte skulle ramla av, och
om jag gjorde det skulle jag inte göra
mig illa. För Gud skulle inte låta det
hända två gånger.
Prästen Karin berättade om när
Carl-Jan Granqvist kom till kyrkan för
att prata om njutning. Han inledde
med att säga:
– Jag tror på Gud och det är så
skönt att tro på Gud, för då behöver
jag inte vara Gud själv utan jag får
överlämna mig till något som är större
än jag själv. Då kan jag bara släppa
taget.
– Så visst handlar mycket i livet om
tillit, avslutar Karin. Ordet som ändå
fick sammanfatta kvällen var tacksamhet. Att få uppleva allt detta, naturen,
hästarna, att möta nya människor
i gemensamma upplevelser och samtal.
Inte minst maten som lagades av Peter
samt inlånad kock. Maten var förstås
en del av totalupplevelsen. Kvällens
middag, en riktig cowboyrätt, var
"tjurtestiklar" kokta i kaffe och chili!
Mums!
Jon Ode, 22 år, Karlstad
– Mahatma Gandhi, som slogs
utan våld för en värld utan våld
och lyckades få med sig så många
människor i sin filosofi. Speciellt
beundransvärt med tanke på att
han verkade under krigstider.
TIPS
Läs mer pilgrimsaktiviteter på: svenskakyrkan.se/karlstadsstift
Kjerstin Tungström, 67 år,
Karlstad
– Jag tycker nog bäst om min son,
vi har blivit väldigt sammansvetsade.
Han är väldigt mån om mig. Vi blir
aldrig ovänner fast vi är olika. Han
ställer alltid upp, även om man gör
mycket stolligt.
75
LIVET VÄRT ATT LEVA
VEM ÄR GOD OCH VARFÖR?
På hoj med Gud
Jacob French, 26 år, Karlstad
– Min kompis Jonas är en snäll och
god person. Han sätter oftast andra
före sig själv i olika situationer och
ställer alltid upp.
Kersti Heliner, 50 år, Karlstad
– Min son är en av de godaste personer jag vet. Han har autism och
utgår från sina inre basala behov.
När man gör det tror jag man känner sig lycklig. Och är man lycklig så
utstrålar och sprider man godhet
omkring sig.
P
aul Henriksson är präst i Karlskoga och hängiven motorcykelåkare. I somras ledde han
tillsammans med prästen Karin
Sanell en pilgrimstur från Hammarö till Nidaros/Trondheim i
Norge och hem igen. Ett femtontal
motorcyklister, både från Värmland
och resten av landet slöt upp.
– Vi ville erbjuda tid för eftertanke, säger Paul. Ensam på din hoj
får du tid att fundera. Samtidigt
hade vi tryggheten att färdas
i grupp med följebil och allt. Vi
använde Frälsarkransen som resesällskap och vid andakterna. Det
är ett armband med ett antal pärlor
som representerar Gud, jag själv,
tystnaden, bekymmerslöshet m. m.
Resan gav mersmak, flera av
deltagarna har redan bokat sig för
nästa tur. Planen är att det ska bli
en resa även i år.
Kerstin M. Erikson, 67 år,
Karlstad
– Anna-Maie Ehne, körledare för
Norrtoner i Norrstrandskyrkan. Hon
är en eldsjäl och duktig pedagog
som hjälper oss i kören att hitta rätt.
Det spelar ingen roll om det låter
falskt, Anna-Maie finner nya vägar
och peppar oss.
76
Svenska kyrkans internationella arbete stöder långsiktig utveckling och katastrofinsatser.
Kampen mot hiv och aids går vidare.
I Zimbabwe arbetar organisationen Thusanang med stort stöd av Svenska kyrkan för
att hitta barn som blivit föräldralösa. Den
uppsökande verksamheten sker med hjälp
av volontärer. Barnen får hjälp i form av mat,
kläder och betald skolgång. P129
I Indiens slumområden utnyttjar arbetsgivare fattiga människor som många gånger
får arbeta under slavliknande förhållanden.
Svenska kyrkan arbetar aktivt i Indien med
att informera människor om deras rättigheter och stärka dem i att själva kunna driva
igenom förändringar i sina liv. P39
I Etiopien får unga kvinnor hjälp att förändra sina liv. Prostituerade erbjuds tjänster
inom hälsa, rådgivning, yrkesutbildning,
rehabilitering, förebyggande insatser mot
hiv och aids och andra fattigdomsbekämpande insatser som ger dem möjlighet att
försörja sig på andra sätt. P192
I staden Nakamte i Etiopien arbetar
Svenska kyrkan med att förbättra levnadsförhållandena i slummen. Genom utbildningar i sanitet, bygge av latriner och stöd
till kvinnors småföretagande stärks befolkningen i de fattiga stadsområdena. P116
I tre av Centralamerikas fattigaste länder,
Guatemala, Nicaragua och Honduras
stöder Svenska kyrkan utbildningar i hållbart
jordbruk och kämpar för småbönders rätt
att få äga land, två viktiga förutsättningar
för att människor på landsbygden ska kunna
vara självförsörjande. P27
På Haiti pågår återuppbyggnadsarbetet
och det långsiktiga utvecklingsarbetet. Att
ge barn möjlighet att gå i skolan, satsningar
på hållbart jordbruk och katastrofförebyggande insatser är något av det som Svenska
kyrkan bidrar till genom projektet. P50
TIPS
På svenskakyrkan.se/karlstads-
stift finns mer information om våra pilgrimsaktiviteter.
Lugn i vardagen
Jennie Kihlstadius, 20 år, Arvika
– Mamma som tagit hand om mig
och stöttat mig när jag haft det
svårt.
Ge människor stöd att förändra
Nu finns möjlighet att bära med dig en virtuell version av
det omtyckta armbandet Frälsarkransen i din mobil. Då kan
du utnyttja vardagens små tillfällen – i väntan på bussen eller
på väg till dagishämtningen – att hitta inre ro och fokus
i ditt liv, mitt i en hektisk tillvaro.
Frälsarkransen™ är ett tillgängligt och användarvänligt armband/radband
som består av 18 pärlor, där varje pärla har sin egen betydelse. Med hjälp
av pärlorna kan du få handfast vägledning till meditation och eftertanke.
Appen kostar 7 kr att ladda ned.
Vi gillar appar
KyrkguidenKS – kyrkor och evenemang i Karlstads stift.
Kyrkguide – Sveriges kyrkobyggnader och det som händer i dem.
Utomlands – Svenska kyrkan i utlandet som finns på hela 45 platser i 28 länder.
Bibeln – Holy Bible (LifeChurch.tv) med flera olika översättningar.
Var med och bidra!
Om du vill att din gåva ska gå till ett särskilt
projekt, kan du märka den med något av
projektnumren ovan. Läs mer om projekten
och katastrofarbetet på www.svenskakyrkan.se/
internationelltarbete/projekt
Din gåva är viktig.
90 01 22-3 Pg
900-1223 Bg
Svenska kyrkans internationella
arbete kontrolleras av Svensk
Insamlingskontroll.