Transcript Sophocles sorgespel. 17. delen. Med phil. facult. tillstånd

S O P H O K L E S
8 Ο Η €ί Ε 8 Ρ Ε Ti.
17.
.Med
Phil.
6i
D elen .
F a c u l t.
tillstån d
under inseende
af
V I L H E L M F R E D R I K PALMBLAD
Ph. M. Professor i Grekiska Litteraturen
lill offentlig granskning framstälcl
Fö r ρ b i l o s o p b i s k a g r a d e n
af
S V E N
w
OSCAR
A H L ST R Ö M
af VermlJands Nation
å Gustavianska Lärosalen den 8 Juni 18 3 9 f. m.
U p s a 1a ,
L v f f l e r ucl» S e b c l l , Kongl, Akad. Iloklryckare.
H a n samm a ant al , icke j a g da mörd
arn ä r ;
T y näpp elige n en for mång a r äkna s
kan.
8 i r>
M e n p ås tå r h a n , att det var blott en
enda ma n,
Då falle r denn a illbra git uppe nbart på
mig.
Io
KA S T E .
Men m ä rk likvä l! l i a n e ngån g så berät
tat h a r ,
Och d e t alt å te rkal la, slår ej hono m
fritt,
T y hela stade n hörde det , ej j a g allen
.
8'>0
Men å t e r , viker han ifrån hvad förr
han s agt ,
I sådan t fall ej derfö r klart bevis adt
är,
Alt mord et d u begic k; ty L o x i a s ju
s a gt ,
Att L a j o s ’ öde blef alt dödas af min
son.
Dock anna t skedd e: hono m icke denn
e drap,
8å.i
Ty s jel f den arme omko m redan långt
förut .
Aj n k t ar allcså ja g på spåd omso rd; af
dem
E j n u , ej i en fram tid skall mitt lugn
bero.
O i n 11 *π s.
Hätt länke r du; i alla fall dock någo
n s ä nd ,
Att h er d e n k a l l a ; ej d e t u n d e r l å t a s
bör!
860
* Ό K A S T K.
Ett bud j a g strax t vill ski cka; ty ej
nånsi n gör
J a g n å g ot , som ej dig är kärt.
Men trädo m in!
Oidipus oc/t lukaxle gå in i kttngshusel.
\
C η ο η o s.
/
O måt te m i g Öde t gifv a
så i ord
H e l i g , dyrk ansv ärdi g r en he t,
r stift ats!
Som alla v er k, för hvil ka laga
rns
Him larn a dem hysa , och ethe
ra s fade r
de
L ju sr y md e r dem fram föd t , och
Är end ast Oly mpo s sjel f,
Ej död liga men skor s släg t.
glöm skan till söm ns
Och dera s öga aldr ig förm år
ga,
str.
865
tvin ­
870
, som éj åldr as.
T y i d e m bor gud arne s k r a ft
1 m otst r.
Men öfve rmo d föde r vål dsm akt.
dlös t mät tat har
Doc k när env ålds herr n sig blvg
börl igt n a m n e s ;
Af allt hvad fräc kt och otill
875
s
Tum l an de han stör tar från äran
han aldr ig
Höj d ned i en a f g r u n d , hva rur
Mer lyft a sin fot förm år.
oS
Men lä nde r dock den na k a mp
G u d , än att den éj
r stad till b å t na d, bede r j a g
upp hör; 8 8 0
j a g städ s trös tar.
T y på Gud s nåd rika besk ydd
ar
H e n , som på öfve rdåd ets väg
,
r
å
g
Fr äck i ord och han dlin g
För utan att D i k e f r u k t a ,
Oin
El l er strä nga gud ars h e m ,
Må grip as af Öde ts vred e,
lt,
Li da hvåd hans lyst nad skyl
söker,
efte r vins t på orät t stig han
vid,
Om h a n det helg a k om m e r
2 Str.
88 5
890
Om clό t förbu d na han förm ätet vidrö r!
T y hvilk en har makt n o g, a t t , gälle r
sädan sed,
l l a rm c n s pil från sinne t värja ?
Gilla s dylik t handl ingss ätt , hvi skull e
då
895
M e r dansa r j a g fira?
Icke till jorde ns helga nafle
G å r j a g me r , tillbe djand e;
E j mera till Abai - temp let,
3 mots tr.
M e r ej till Ol ympi a,
Οιη detta ej uppe nd a ga s,
900
Att af alla pekas på.
Al lsyåb l ige! om så du namn es rättv ist,
O Zet is, som styr allt, må ej d e t
Bli doldt för d i g och ditt
urgam la rike!
905
T y nu man det fornh elga gu d a sp r å k,
som förr
L a jo s erhöl l , omku likas tar.
S l o c k n a , Phoib os! skall din äras gl a n
s , och allt
Gudo mligt försv inna.
910
C ii ο η o s.
I o k a s t e.
S i
n
St raxt
deref ter ett
η e n u n.
I o k \ s T E.
.1 lande ts h e r r a r , mig mitt sinne mana
t har,
Att till de Högs tes temp el b o r tg å , tagan
de
I hand en dessa krans ar j e mt e rökel se.
T y alltfö r högt a f tusen s or ger Oidip us’
Själ svall ar o pp, och ej , soin en förstå
ndig m a n, 9 1 5
fit)
Γ ι β Λ ί ’ Χ» Ο ΐ ί Ι Ϊ V β.
tJiaf det gamla (ill del nya »lutar h a n ,
Men lemnar sig åt hvar och en som bådar skräck.
I)å nu mitt r å d , min varning intet mer f ö r m å ,
Åkallar j a g , Ly k ei s k e A p ol l o , dig —
Du närmast är — och ropar dig ined löften a n ,
Att du en skuldfri lösning af vår t v e ka n ger.
920
Ty alle häpne v i , när \ i besinning slös
Och slagen skåda sjelfva skeppets styresman .
( u p p tr a d a n .d e ).
S X i s d k b u d k t
Kan j a g nf eder kunnig bli, o fr ä ml i n ga r,
Hvar eder konung Oidipus sin boning h a r!
92 5
D o c k , veten J de t, sägen helst, hv ar sjelf han finns!
C II
O
RO
·.
H a n s äro dessa t a k , och i nne, f rämling, sjelf
H a n ä r ; och denna qvinna är hans sönfcrs mor.
S i
n
ii i:
b
t n
e
T.
Hell hon! och lefve hon bland sälla städse s ä l l ,
920
Så framt hans ä kt a maka verkligen hon är.
1o K
a
s T B.
Ske dig det samma, främling! Du förtjenar det
Men säg d ock, hvi
F ör en så fridsäll önskan skull.
Du k ommi t h a r , och hvad du vill bebada oss?
SXaDIiBVDÉT.
Fn lycka, d rot tni ng, för ditt hus och din gemål.
fOKASTF.
Hvad menar d u!
Säg, hvarifrån du kommit har! 9 3 5
K o m Ml O I I) I Ml
S.
26J
S Ä M l t I) L 1) E T.
Ifrån Korinthos.
Dig mitt budskap gladja skalI — ·
( I l u r vore annat möj l igt?) — men bedröfva ock.
I O K A S T E.
livi så!
Hur kan det äga denna dubbla makt?
S ä n d e b u d e t .
Inbyggnrne pa \ a s e t änt na, — talas det —
Din man insätta till sitt lands bcherrskare.
I
Hvad?
O K A 8 T K.
Ä r den gamle Pol)bos ej konung mer?
S ä n d e ii
Ej tnerl
919
o
d k t.
l ättehögen honom döden gömt.
I o K A 8 T E.
I lvad säger d u , o gubbe?
Död är Polybos?
S ä n d e b u d e t .
Ont det ä r o s a nn t , ö ns ka r j a g att sjelf få dö!
I
o K A S T E.
O t ä r n a, h ö r , i ögonblicket gack du i n ,
Och ntäl det för din herre! —
Hvart svunnen J?
Gudars s iar or d,
He’n länge flydde Oidipus
Den g a ml e , rädd ntt honom döda; nu han doek
Dör genom eget &de, genom sonen ej.
9-15
D
k
O id ip u s.
Föuiu:.
O idipus.
Mi n m a k a , min l o k a s t e s d yr a h u f v u d , s ä g ,
mi g k a l l a t u t ?
H v a r f ö r e h a r ur h u se t du
I
950
o K
a
s T E.
H ö r den n e m a n , och s e ’n du h o n o m h ö r t , b e t ä n k ,
H v a d u t g å n g g ud en s he l ga s på dom funnit h a r .
O idipus.
l i v a d vill h an f ö r k u n n a m i g ?
Ilvem är då denne?
I
o K
a
s T E.
H a n k o m m e r från K o r i n t h o s , att f ö r t ä l ja d i g ,
955
A t t P o l y b o s ej me r ä r till, ty död h a n är#
O idipus.
H v a d s ä g e r d u , o f rä ml i ng?
S j e l f förtälj m i g det !
S ändebudet.
O m detta först j a g
dig b e r ät t a b ö r , s å vet
F ö r visst och s a n n t , att d e n n e v a n d r a t d ö d e n s väg.
O idipus.
F ö l l han för s v e k?
D o g h a n ig e no m s j u k d o m s f a l l ? 9 6 0
S
ändebudet
.
L ä t t faller ned p å död en s bädd en vissnad k r op p .
O idipus.
H a n al ltså d o g , du m e n a t y c k s ,
S
Ja —
Ä
n
η π
bu
a f s j uk d o ms s o t .
D Ε 'Τ .
och af å r , som på h a n s hjessa s a m l a t sig.
O
idipus.
H v i d å , m a k a , båtar det att söka råd
Vid D el ph oi ’s al ta r, eller af de f ågl a r, som
I luften s j u n g a ? Desse botade j u mig,
Ha!
965
Att j a g min fader mörda s ku l le ; nu dock han
I j or den h v i l a r ; j a g är hä r och ej mitt spjut
Eller bör hans mördare
J a g n ä m n a s , om af längtan efter mig han dött? 9 7 0
H o s I l ad e s sitter nu min far, med honom svann
Spå or dc ns skräckbild; och en fläkt de voro blott!
Vid honom rörde.
I
o
k λ
sT
E.
H a r j a g ej längesedan sagt dig det förut ?
idipus.
O
D u sade d e t , men skräck mig städs förblindade.
Io
k
λ
b
r
e.
S å låt hä re fte r intet nedslå mer din själ!
O
975
idipus.
Ett återstår att frukta ä n : — min moders bädd.
I
o
K A S T E.
Hvad skulle menskan f r u k t a , som af slumpen blindt
B e h e rr s ka s, som framför sig allt i mörker ser?
Bäs t är att sorglöst lefva f o r t , så godt man kan.
Räds e j , att du omfamna skall din mor som brud: 9 8 0
Ty mången bland de dödlige i drömmen re n
Men den som t r o r , att det
Bcsofvit har sin mor.
Betyder intet , lefver lugnast fram sitt lif.
O
idipus
.
Förträffligt allt, i san ni ng , vore detta sagdi,
Om ej min moder lefde mer; n» lefver
hon,
98å
Och allt, i trots at hvad du s ag t, j a g f r u kt a hör.
ΙϋΚΑίΤΕ.
Din faders g r a f är för ditt lugn en eä ke r pant.
O idipus.
Till hälften b lot t; en skräck den lefvande
111ig
flr.
S ä n d e b u d f t.
Och hvilken Sr den qvinna, som du fruktar för!
O idipus.
D e t , g u b be , Merope ä r , Polybos’ gemål.
990
S ändebudet.
Hvad är hos h e n ne , som er inger sådan s k r ä c k !
O idipus.
En gruflig sp ådo m, gången ut från gudar ne.
S ä n d e b u d e t .
F å r ej den y p p a s , eller får den talas o m !
O i d i p u s .
Den får det.
E 11 dag
111ig
Mig Apollon si ade, att j a g
måste blanda med min egen mor ,
995
Och g j ut a med min egen hand min faders blod.
Och deriör redan längese’n begaf j a g mig
L å n g t från Ivorinthos; h e k a fann j a g , men ej d e n,
Som ljufvast ä r, att se föräldrars anleten.
S
Och
denna
var
den
ÄN d k
orsak,
πuD
h
E T.
\ t du
biltog
blef!
1000
ΚοΝΟΝβ O
ioipui
.
26
O id ip u s .
J a , i c ke fadermördare j a g ville bli.
S ä n d e b u d e t .
Men h v a d , om j a g — som hit i välment afsigt ländt —
F r å n denna fasa kunde fria d ig, o kung?
O id ip u s .
En värdig lön du skulle undfå då af mig.
S ändebudet.
För näml igast j a g också derför k om, att j a g ,
Se'n hem du a n lä n dt , skulle röna något godt.
1005
O id ip u s .
N e j , aldrig å t e rg å r j a g till min moders hus.
Sändebudet.
Kl ar t skönjs d e t , son, att du din ställning icke vet!
O i d i p u s .
Hvad me na r du?
Vid g u d a r n e , förklara dig!
S ändebudet.
O m du af sådan or sa k s kyr att vända hem.
O
1010
idipus.
J a g r äd s , att Phojbos sanna vill sitt hot på mig.
S ä n d e b u d e t .
D e t , att du blodskuld på föräldrarne begår?
O id ip u s .
J ust detta, fr äml ing, delta stads förfärar mig.
SÄNDEBUDET.
D u vet då e j , att den n a fruktan fåfäng ä r ?
O idipus.
I l v a d , fåfäng? när af dem li kväl j a g är en son?
S
ä n d e b u d e t
1015
.
T y Polybos i ingen skyl dskap stod till dig.
Oidipus.
Hvad säger du?
I l a r Polybos ej aflat mig?
;
S
ä n d e b u d e t
.
,
.
Ej mer än j a g , men lika mycket, sannerlig.
O
i d i p u s
.
Min far vid en du l i k n a r , som det aldrig var?
S ändebudet.
N e j , h v a r k e n j a g , ej heller han dig lifvet gaf. 1 0 2 0
O
i d i p u s
.
Men hvarför kallade likväl han mig sin son?
S ändebudet.
Som g å f v a , v e t , ur mina händer tog han dig.
O
i d i p u s
.
Och älskade ett fräimnadt hittebarn så h ö g t ? <
S
ä n d e b u d e t
.
De t vållade helt visst hans förra barnlöshet.
O
i d i p u s
.
•
:
\ ar gåfvan köpt d å , eller gaf du sjelf ditt barn? 1 0 2 5
Sändebudet.
N e j , i Kit hai r ons djupa klyftor fann j a g den.
O
i d i p u s
.
Men h vadan styrde du din vag ät denna nejd ?
S
ä n d e a u d e t
.
P ä dessa b er g mig hjor dens uppsigt var betrodd.
O
i d i p u s
.
V a r du en h e r d e , ströfvande för lön omkring?
S ändebudet.
J a g var det , s o n , och blef je mv ä l din räddare.
O
idipus
1030
.
I hvad e lände, i livad nöd fann du mig då?
S
ä n d e b u d e t
.
De t k u n n a dina fötters leder lära dig.
O
Ack!
i d i p u s
.
Hvar för t a la r du om g amma lt lidande?
S ändebudet.
Jag löste dina genomstungna hälars band.
O
i d i p u s
.
Förfärligt var det kunningstecken man mig gaf. 1 0 3 5
S
ä n d e b u d e t
.
Det n amn, du b ä r , af detta öde ock du fick.
O
Af fadren eller modren?
i d i p u s
.
S ä g , vid gudar ne!
S ändebudet.
J ag vet e j : d e t vet bättre d e n , som g a f mig dig.
O
i d i p u s
.
Du af en annan undfick mig; fann sjelf mig ej?
S i Ν I) Ε U U D Ε Τ.
N e j v is s er l ig ;
en f rä mma d h e r d e g a f mi g dig.
1 0 JO
En f rämmad?
V e t du n ä m na , hvilken denne v ar ?
Oidipus.
S ä n d e b u d e t .
H a n sades v ar a en bland L a j o s ’ t jenare.
O idipus.
H a n s , som var fordom herre iifver detta l and!
S ä n d f. b u d e t .
J a utan t v i f v e l , kungens vallhjon j u han var.
O
i d i p u s
Fi nns lefvande han ännu?
.
Ka n j ag honom se?
10-15
S ä n d e b u d e t .
Bäst J , som h ä r i landet b o n , väl veten det.
O i d i p u s .
A r någon väl bland eder , h ä r n är va r an de,
Som kä nnt den h e r de n , hvilken denne tal ar om?
Οιη J h a ’n honom sett på l a n d e t , eller h ä r;
S å talen!
T i d det ä r , att allt upp d a ga dt blir.
1050
C h o r o s .
J a g tror, att han är ingen a n n a n , än det hjoti
F r å n l a nd e t, som förut du ville se.
L ikvä l
l okast e bäst ka n underrätta dig derom.
O idipus.
Min m a k a , m e n ar d u , att den vi nyss befallt
Att k o m m a , är de nsa mme , denne ordar om?
I05a
1 Ο K A I Τ Ε.
11\ om d e n ä r , son» lian menar ?
Akta ej d e r pä ;
E r i n r a dig ej me r livad fäviskt bl i f \ i t t a l d t !
Ο ι I) 11 * u s.
D e t vare f j e r r a n , at t , när nu så klara spår
J a g fått, min härkomst ej j a g skulle forska uti
Io
k a
s τ E.
1060
O n e j , vid a lla gudar! om ditt e ge t lif
Di g dyrbart ä r , spörj ej?
N o g , att j a g l id e r , jag.
O id ip u s.
V a r lu gn : föraktad blir ej d u , om också j a g ,
Från tredje modren trefallt träi befinnas skall.
IOKASTE.
G ö r , o gör ej det!
Do c k lyd mig; j a g besvär dig!
O idipus.
Ej förr j a g bvilar, än
1o
j a g denna gåta
k λ
löst.
1065
s τ E.
Din frid j a g s ö ke r , och mitt råd det bästa är.
O idipus.
R c ’n länge detta bästa råd har plågat mig.
Io
k a
sτ
E.
O s ä l l e , må du a l d ri g vet a, hvem du är!
O id ip u s .
Gack någon s t r a x t , och skaffa herden hit!
Sig fröjda af sin ädla
b ö r d, sin höga
Ma h o n
ätt!
10;0
IoKASTR.
Olycklige!
Fr ån denna dag ej gifs, 0 ve!
Ett annat na mn , hvarnied j a g kan tilltala dig.
£■«'■·
T ' ·' ·’ r \ : ' . J
C II O II O s.
t "
; ;
jr ;i
Hvi bo r tg ic k, förd af bitter s mär ta, din g e m å l
Så s to r ma n de , o Oidipus? J a g f r u k t a r , att
U r denna tystnad nytt bekymmer bryter fram.
107 5
O idipus.
Fram bryte hvad som vill! Uppdaga vill likväl
Min härkomst j a g , hur låg den också vara må.
Men bon — ty stolt är alltid qvinnans tä n ke s ät t — ■
Blygs uppenbarligt för sin makes ringa börd.
J a g anser mig för L yc ka ns barn ; rikt bon bar mig 1 0 3 0
B e gå fv a t, alt förnedrad ej j a g blir. I l o n ä r
Min m o r , och mina syskon, årets M å n a d e r ,
Förut bestämt min ringhet och min h e r r l i g h e t !
Om sådant är mitt ursprung, ej j a g s j u n ka k a n ;
Hvi skulle j a g då sky att forska ut min st a m?
108 5
C ii o n o s .
Λ illar mig éj s i a r - a n i n g ,
Irr ar
éj förståndet s ig,
sir.
skall — vid Olympos —
K i t ha i r o n
D u ej lottlös bli, när i morgon sig fyllt
Må na ns
k l ot ; nej dyrkas
du
skall, j u
vår lands­
m a n , jii vår drolts
Fosterfar du är och amma!
1090
Skall a f oss med dansar firas, du som så h u l d , som
så vän emot vår konung varit!
O l äkande Phoibos vare dét dig tacknämligt! 1 0 9 5
Hvem har dig, s on , födt bland himlens m otstr.
n ymph, som på ensliga
1 100
berget
Månne en
Sälla ma kt er ?
P a n o mf amn a t, eller med Phoibos en mö:
T y bebag ock hån j u i tjusor och skogssnår finna
plär ?
Eller månn Kyllene’s k o n u n g ,
1 1 05
M a n n e B a k c h o s , soin besöker f jäll ar nas toppar har
lekt igen med någon tärna
P å He li k on s k l int , och sedan dig som fynd und­
fått?
C
h o r o s
.
O
i d i p u s
T
Sedan
O
S
.
i e n a r n
idipus
.
.
Om något j a g b ö r gissa om en m a n , den j a g
E j nånsin träffat, tror j a g mig den herden s e ,
Som r e ’n vi länge s ökt e ; ty hans ålderdom
Instämmer noga med den
.
ä n d e b u d e t
1110
'
andr es lefnadsår,
Och ändtligen i d e m , som föra honom hit,
J a g k änn er mina t j e n a r e : men bättre du
1115
Kan veta d e t , som denna herde sett förut.
C π o n o s.
Jag k ä n ne r h on om: tvifla ej; ty Lai os
Han t je nte städs så t r og e t, som ett vallhjon kan.
Ο
K o N l M C
I D I P V >.
O i d i p u s .
D i g , främling fran K o r i n t ho s , först lillspörjer j a g :
A r denne den du talat om?
1J20
S ä n d e b u d e t .
De n s a mme , j a .
Oi
D
i r u s.
N u , g u bb e, vänd din blick
mot
Hvad j a g dig spör: var du
hos Laios i tjenst ?
T
min och svara
på
4 F. N A η N.
Ha ns träl j a g v a r , ej k ö p t , men uppfödd i hans hus.
O i d i p u s .
Hvad skötte du för värf ? hvad var ditt lefnadssält?
T j e n u n ,
Den mesta tiden hj or dar na j a g följde At.
1125
O i d i p u s .
Men hvarest uppehöll du dig isynnerhet?
T JE
Mest
n a
n N.
på K i t h a i r o n , e l l e r t r a k t e n der omk ri ng .
O i d i p u s .
Minns du, att der du nansin rakat denne man?
T
Hvad var hans svssla?
*
Ο
4 E N A R N.
Hvem föröfri"t
me na r du?
O
I D I P U 8.
Den, som sfar här. l ia r du med honom umgåtts förr? 1 130
T j r. x v n y.
Ej nå, fttl dol j a g mig påminna kan i hast.