Transcript Markbygden Etapp 2

Markbygden Etapp 2
Planerad vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län
Inventering och bedömning av naturvärden
Slutversion 2011-11-25
Svevind AB
Markbygden Etapp 2 - Planerad vindkraft i Piteå
kommun, Norrbottens län - Inventering och
bedömning av naturvärden.
Detta dokument kommer att utgöra en bilaga till
miljökonsekvensbeskrivningen för tillståndsansökan för projektet.
Inventering av naturvärden har genomförts under
juli-november 2011.
Följande personer har medverkat i utredningen:
• Eva Romell - inventering, bedömningar, rapportskrivning.
• Niklas Lindberg - projektledare
• Sofia Lund - kvalitetsgranskare
• Rickard Wiklund - kartor
• Janne Dahlén - sammanställning av rapport
Samtliga är verksamma vid Enetjärn Natur AB.
Omslag: Vy från Stor-Huvberget mot Åbyälven,
inventeringsområdet i bakgrunden.
Bilderna i rapporten är tagna av Eva Romell och
Niklas Lindberg.
För bakgrundskartorna gäller Lantmäteriets
copyright.
2
Innehåll
Sammanfattning ........................................ 4
1 Inledning.................................................... 5
2 Metodik....................................................... 6
3 Omgivande landskap............................. 8
3.1 Översikt
3.2 Särskilt skyddsvärda områden
8
10
4 Inventeringsområdet...........................13
4.1 Översikt
13
Skogsmark14
Myrar15
Sjöar och vattendrag
16
Fåglar17
Däggdjur19
Fladdermöss19
Reptiler19
Artskyddsförordningen19
4.2 Tidigare kända naturvärden
20
4.3 Objektsbeskrivningar
22
5 Slutsatser och rekommendationer.. 46
5.1 Slutsatser
46
5.2 Rekommendationer
47
3
SAMMANFATTNING
Sammanfattning
Denna rapport syftar till att avgränsa och beskriva områden med höga naturvärden inom inventeringsområdet Markbygden Etapp 2, på uppdrag
av Svevind AB.
Naturvärdesinventeringarna som ligger till
grund för denna rapport har genomförts mellan juli och oktober 2011. Som urvalsgrund för
besökta områden har flygbildstolkning samt
tidigare kännedom om området genom inventeringar utförda av Länsstyrelsen i Norrbottens län
(främst våtmarker och Natura 2000-områden),
Piteå kommun, Sveaskog (främst skogsområden)
och Skogsstyrelsen (nyckelbiotoper).
Markbygden Etapp 2 är ett drygt 16 200 ha
stort område inom Piteå kommun. Området
avgränsas i öster av järnvägens stambana och väg
515 och sträcker sig drygt två mil i nordvästlig
riktning på gränsen till Arvidsjaurs kommun.
Hela området är högt beläget, ca 300-500 m
ö.h., som jämförelse ligger Jäkkvik i Arjeplogsfjällen på samma höjdnivå medan t.ex. Arvidsjaur
har en betydligt lägre höjdnivå.
De från naturvärdessynpunkt mest värdefulla
områdena är dels ett antal objekt med skog i inventeringsområdets nordvästra del, dels ett stråk
från nordväst till sydöst med stora vidsträckta
våtmarker, dessa är huvudsakligen blandmyrar av
sträng-flark typ. Så jämförelsevis stora, hydrologiskt sammanbundna våtmarksområden, som
det finns inom inventeringsområdet är ovanligt
förekommande i andra delar av Norra Norrlands
kustland.
Andelen skog som bedömts ha höga naturvärden värdeklass 1 och 2 utgör 4,2 %, andelen
våtmarker 11,0 % och andelen bäckar med omgivande strandzoner som kräver extra hänsyn 0,3
% av inventeringsområdet. I areal motsvarar detta
676, 1 782 respektive 51,6 ha för skog, våtmarker
samt bäckstrandzoner. Av tidsskäl har inte alla
mindre våtmarker och bäck-strandzoner inventeras, det kan alltså finnas ytterligare men begränsade områden med naturvärden.
Resterande andel skog är mestadels ungskog
(upp till 30 år) eller hyggen med låga eller
obefintliga naturvärden. Ungskogen består av
planterad vanlig tall, contortatall eller gran. Inom
inventeringsområdet finns även arealer med produktionsskog (>30-ca 100 år) som i de flesta fall
inte heller bedömts ha höga naturvärden.
Vår bedömning är att en vindkraftsanläggning i
området inte behöver skada de naturvärden som
4
finns här. Detta förutsätter dock att de områden
med höga naturvärden som identifieras hålls intakta. Höga naturvärden finns framför allt i områdets norra och västra delar i form av natur- och
urskogsartade barrblandskogar, och i de centrala
delarna med sina vidsträckta våtmarksområden.
Det finns även mindre myrar och bäckar som vi
inte inventerat och pekat ut specifikt, där rekommenderar vi att hänsyn tas vid t.ex. vägdragning
så att hydrologiska förutsättningar inte ändras.
Svevind planerar att uppföra en stor vindkraftsanläggning i de västra delarna av Piteå kommun.
Det aktuella området är uppdelat i tre inventeringsområden; Etapp 1, 2 och 3. Denna rapport
behandlar Etapp 2. Under 2009 inventerades
Etapp 1 (Svevind 2010). Etapp 2 är belägen
väster om Etapp 1, dessa två skiljs av järnvägens
stambana och väg 515 i nord – sydlig riktning
mellan Älvsbyn och Jörn.
Denna inventeringsrapport med utpekade
naturvärden kommer ligga till grund för den
miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som krävs
för tillståndsprövning av den planerade anläggningen.
Fältinventeringar genomfördes i tre omgångar:
under juli, månadsskiftet augusti-september samt
första halvan av oktober 2011. Resultaten av
inventeringen presenteras i denna rapport.
Rapporten belyser naturvärdena och ger rekommendationer om hur anläggningen kan utformas
för att minimera de för naturmiljön negativa
konsekvenser som kan uppstå vid etablering av
vindkraft i området. Genom att viktiga naturvärden redovisas i ett tidigt skede kan framtida
negativa konsekvenser undvikas, större hänsyn
tas och mindre lämpliga etableringar modifieras i
den fortsatta planeringsprocessen.
Syfte
Syftet med naturvärdesinventeringen är att lokalisera och redovisa värdefulla naturmiljöer inom det
inventeringsområde som är aktuellt för vindkraftanläggningen.
Målet är också att göra en bedömning av eventuell
påverkan på de värdefullare naturmiljöerna vid en
vindkraftetablering inom inventeringsområdet.
Naturinventeringen ska således vara en utgångspunkt för fortsatt projektering och utredning av den
planerade vindkraftanläggningen.
1 INLEDNING
1 Inledning
Figur 1 Äldre tallnaturskogar är en stor bristvara i dagens skogslandskap och är därför viktiga att bevara. Här hällmarkstallskog på Norra Stenberget.
5
2 Metodik
I detta kapitel beskrivs hur inventeringen genomförts och vad som ligger till grund för de bedömningar som redovisas.
Naturvärdesbedömning
Enetjärn Natur AB har utarbetat en metodik för
naturinventeringar och naturvärdesbedömningar.
Metodiken bygger på bedömningsgrunder i olika
nationella inventeringar såsom nyckelbiotopsinventeringen och våtmarksinventeringen. De
vedertagna inventeringsmetoder som finns idag
är ofta ganska smala och anpassade bara till en
viss naturtyp. Vi har anpassat dessa till att omfatta alla i landet förekommande naturtyper och
metoden innebär att alla dessa bedöms på ett så
likartat sätt som möjligt.
Vi gör en samlad bedömning av naturvärdet i
varje objekt. Ett objekt avgränsas genom att det
är ett område med likartade miljöer och naturvärden. Är naturvärdena eller miljöerna olika avdelas
objektet i delområden. Objekten bedöms utifrån
vedertagna och definierade naturvärdeskriterier
för olika naturtyper, i detta fall för boreal skog
i Norra Sverige. Naturvärdesbedömningarna är
alltid relaterade till regionala förhållanden, i mån
av tid besöker vi även redan kända lokaler i närområdet, med dokumenterat höga naturvärden,
som referens.
De bedömningsgrunder som används för
naturvärdesklassningen är mångformighet,
historik (tidigare markanvändning och naturliga
störningsprocesser som t.ex. brand), naturlighet,
Naturvärdesklass
2 METODIK
1
raritet (sällsynta arter och naturtyper), artsammansättning, påverkansgrad och utvecklingspotential. Objektets storlek kan vägas in i bedömningen av naturvärde i de fall där storleken är
av betydelse för t.ex. etablering och spridning av
arter. Det är dock viktigt att påpeka att storleken
på ett objekt ha olika stor betydelse i olika typer
av naturmiljöer och för olika organismer. Resultatet av inventeringen sätts även in i ett landskapsperspektiv, t.ex. om det finns flera näraliggande
skogsområden med höga naturvärden som gör
att arter kan spridas emellan, eller om det finns
många våtmarksområden och vattendrag som står
i förbindelse med varandra. En störning i vattenflödets övre förlopp kan till exempel ha inverkan
på fågelrika blötmyrar längre ner.
Alla inventerade objekt inom inventeringsområdet med höga naturvärden redovisas i denna
rapport. Dessa objekt bedöms till klass 1 och 2, se
tabell 1 nedan.
Eftersom de olika nationella inventeringsmetoderna för olika naturtyper skiljer sig ganska
markant mellan de olika naturtyperna, och vi har
valt att använda en metod där alla naturtyper bedöms enligt ett och samma klassningssystem, så
kan våra klassningar skilja sig från de som gjorts
i exempelvis länsstyrelsernas våtmarksinventering. Det kan också bero på att våra inventeringar
ibland är mer detaljerade med tid i fält jämfört
med våtmarksinventeringen. Våra inventeringar
är också begränsade till ett aktuellt inventeringsområde, det är just det området vi beskriver och
inget annat, även om vi väger in aspekter som
omgivande landskap.
Således kan våra inventeringar ofta, men inte
alltid, skilja sig något i både avgränsning och
värdeklassning gentemot tidigare utförda naturvärdes- och våtmarksinventeringar.
Bedömning
Innebörd
Högsta naturvärde
Opåverkade naturmiljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/
eller arter, alternativt delvis påverkade miljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter.
Värdekärna
2
Högt naturvärde
Påverkade naturmiljöer med ett visst inslag av värdefulla strukturer eller
arter, alternativt opåverkade naturmiljöer med ett ringa inslag av värdefulla
strukturer eller arter.
Ordinärt
Ordinärt naturvärde
Låga naturvärden och starkt påverkad mark.
Tabell 1. Naturvärden har bedömts på det sätt som framgår av tabellen. Redovisningen av inventeringen, med objektens
naturvärdesklasser, tydliggörs på naturvärdeskartorna i avsnitt 4.3.
6
Naturvärdesinventeringen inom Markbygden
Etapp 2 inleddes med tolkning av flygbilder,
satellitbilder och topografiska kartor. Avsikten var
framför allt att lokalisera särskilt värdefulla, äldre
skogsbestånd, bergbranter, våtmarker, bäckar och
andra intressanta naturmiljöer. Flygbildstolkningen har också utgjort grund för den objektsindelning som redovisas i avsnitt 4.2. Enstaka små
objekt har endast bedömts utifrån flygbilder. Om
inget annat anges har dock objektet besökts och
bedömts i fält.
Befintligt kunskapsunderlag sammanställdes
genom att inhämta uppgifter från Länsstyrelsen
i Norrbottens län (våtmarksinventeringen VMI,
Natura 2000 och naturreservat), Skogsstyrelsen
(biotopskydd, nyckelbiotoper, naturvärdesobjekt,
nya avverkningar), Piteå kommun (naturvärdesobjekt), SGU (berggrund och jordarter), Sveaskog (naturvärdesobjekt) och Artportalen (ArtDatabankens webb-baserade sammanställning av
artobservationer).
Förarbetet följdes av en fältinventering för att
bedöma naturvärdena i de avgränsade objekten
samt identifiera ytterligare områden med potentiellt höga naturvärden. Detta skedde juli till
oktober 2011. Eftersom inventeringsområdet är
så stort, drygt 16 200 hektar, besöktes inte all
skog eller alla mindre våtmarker. Prioriteringar
gjordes utifrån befintligt kunskapsunderlag
och flygbildstolkningar. Små myrar som enligt
flygbildstolkning har mindre intressant hydrologi
och äldre skog där man på flygbilder kan urskilja
spår av gallring har prioriterats bort. I samband
med bilresor inom området och vid fältbesök på
platser med bra utsikt har även omgivningarna i
icke utpekade områden scannats av i syfte att inte
förbise områden med t.ex. äldre skog som inte
pekats ut av skogsbolag, länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen. Skog och våtmarker som angränsar
mot objekt med höga naturvärden har också
snabbt kontrollerats i samband med fältbesök.
Trots mycket tid både vid datorn och i fält kan
det finnas enstaka små områden med skog eller
våtmarker som har höga naturvärden som inte
inventerats.
I samband med fältbesök har både signal- och
rödlistade arter, d.v.s. arter som indikerar höga
naturvärden, noterats. Många av dessa är vedsvampar, lavar och mossor knutna till gamla träd
med grov barkstruktur eller till död ved. Av tidsskäl har arter inte aktivt letats, varför de arter som
registrerats är ett minimum, i vissa områden finns
sannolikt fler rödlistade arter än vad som anges i
rapporten. Även andra arter som tillför objekten
ett mervärde, som till exempel fåglar och däggdjur, har noterats i samband med fältinventering.
Arter som är sekretessbelagda, t.ex. av illegal jakt
hotade rovfåglar och rovdjur har inte skrivits in
i rapporten. Däremot har sådana observationer
rapporterats in till ArtDatabanken.
Inventeringen i fält har genomförts av av en
person med mycket stor erfarenhet av naturvärdesinventeringar åt bl.a. länsstyrelsen.
Ingen lokaliseringsbedömning
Det är viktigt att understryka att de bedömningar
av naturvärde som görs inte innebär några ställningstaganden om inventeringsområdet är lämpligt för en lokalisering av vindkraft. Denna lokaliseringsbedömning görs av bolaget i samband med
fortsatt projektering och senare vid en kommande
tillståndsprövning av projektet. Däremot utgör
underlaget bedömningar och rekommendationer
ur naturvårdssynpunkt.
3 OMGIVANDE LANDSKAP
Inventeringen av Etapp 2
7
3 Omgivande landskap
3.1 Översikt
I detta kapitel beskrivs det omgivande landskapet
kring det område som kan bli aktuellt för utbyggnad av vindkraft. Avsikten är att ge ett vidare
perspektiv till de beskrivningar som görs av själva
inventeringsområdet i nästa kapitel. Med det omgivande landskapet avses ett område med ca tre
mils radie kring inventeringsområdet.
Markbygden är en långsträckt, svagt välvd höjdplatå inom de sydostligaste delarna av Norrbotten. Höjdplatån är tydligt orienterad i nordvästsydostlig riktning mellan Fagerheden i öster och
lappmarksgränsen i väster.
Inventeringsområdet i Markbygden ligger ca
22-45 km väster om Piteå i Norrbottens län, se
figur 3.2, sidan 9. Markbygden ligger inom den
mellanboreala vegetationszonen i övergången
3
1
13
12
Pite älv
9
8
2
Åby älv
3 OMGIVANDE LANDSKAP
5
6 4
7
11
Byske älv
Inventeringsområde
10 km
Naturreservat
Natura 2000
# #
# # ##
# #
# #
för naturvården
# Riksintresse
#
#
#
# Riksintresse
för friluftslivet
# #
#
Våtmarksinventeringen klass 1
Våtmarksinventeringen klass 2
10
Ü
0
4
8 km
Figur 2. Skyddsvärda naturområden i omgivningen runt inventeringsområdet. Närmast liggande naturreservat och Natura
2000-områden inom 10 km är numrerade och beskrivs i text i avsnitt 3.2.Data från länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten (2011).
8
mellan det flacka kustlandet och inlandets
barrdominerade taiga. Det är i gränsen mellan
den naturgeografiska region som kallas ”Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala
skogsområden” och ”Norra Norrlands och norra
Finlands barrskogsområden och bergkullslätter”
(Nordiska Ministerrådet 1977), se faktarutor.
Nästan hela området ligger över högsta kustlinjen och den största delen av områdets fastmarker
utgörs av morän, endast mindre stråk av isälvssediment och hällmarker kan hittas. Större områden med torvmarker återfinns i områdets myrar
och andra våtmarker. Berggrunden består övervägande av sura, svårvittrade bergarter som granit,
kvartsit och gnejser (SGU 2009) och därför är
näringsförhållandena generellt sett relativt magra.
Detta är en av förklaringarna till att området är så
glesbefolkat, liksom att det ligger långt från älvar
som kunde fungera som transportleder.
Skogsbruk är den dominerande markanvändningen i landskapet, men kring byar och enskilda
gårdar finns viss åkermark, men står nu ofta utan
hävd. Rennäringen är areellt sett också en mycket
betydelsefull markanvändning i Markbygden.
Mellanboreala vegetationszonen
Sveriges vegetation delas in i ett antal vegetationszoner baserat framför allt på de dominerande trädslagen. De olika vegetationszonerna
ingår i ett system som sträcker sig över hela
norra halvklotet.
Inventeringsområdet i Markbygden ligger till
största delen inom den mellanboreala zonen.
Hela den boreala zonen domineras av barrskogar där lövträden asp och björk är vanliga. Den
uppodlade arealen är liten och arealen myrar
är stor.
Naturgeografiska regioner
Nordiska ministerrådet har delat in Norden i 76
naturgeografiska regioner, 29 av dessa berör
Sverige. Indelningen bygger preliminärt på
växttäckets sammansättning som i sin tur bestäms av klimatet, jordmånen och avrinningsförhållandena. Markbygden ligger på gränsen
mellan region 30a och 32c.
30a - Norrlands vågiga bergkullterräng med
mellanboreala skogsområden
Regionen kännetecknas av moss- och risrika barrskogar med god tillväxt. Myrarna är
av blandtyp, d.v.s. med inslag av både kärr
och mossar. Förutom vågig bergkullterräng
finns även områden med flackare områden,
s.k. bergkullslätt. Jordarten som dominerar i
regionen är morän. Större delen av regionen
ligger över högsta kustlinjen. Klimatet är relativt
kontinentalt med måttlig nederbörd som ökar
mot högre partier.
32c - Norra Norrlands och norra Finlands
barrskogsområden och bergkullslätter
Regionen har ett kontinentalt klimat, med
omväxlande topografi, oftast storbruten
skogsterräng med hög andel myrareal i låglänta
områden. Strängmyrar är vanliga liksom olika
typer av sluttande kärr. Jordarten är övervägande morän, men mindre områden sediment- och
hällmarker förekommer. Nästan hela regionen
ligger ovan högsta kustlinjen. Skogarna är
lågproduktiva, men utnyttjas mycket av skogsbruket. Vågig bergkull- och viss förfjällsterräng
förekommer också.
Källa: Naturgeografisk regionindelning av Norden, Nordiska ministerrådet, 1977.
3 OMGIVANDE LANDSKAP
Källa: Gustafsson & Ahlén, 1996.
9
3 OMGIVANDE LANDSKAP
3.2 Särskilt skyddsvärda
områden
Inom ca 1 mil från inventeringsområdets gränser
finns några få skogsområden samt biflöden till tre
älvar som hittills är skyddade. Det är i huvudsak
älvarna och Dubblaberget som ligger i precis
anslutning till inventeringsområdet som kan
komma att påverkas av vindkraftsutbyggnaden.
Nedan beskrivs naturreservat, Natura 2000-områden och riksintressen inom 1 mil från inventeringsområdet (numrerade objekt i figur 2).
• 1. Nakteberget, 364 ha naturreservat och
Natura 2000, är kuperat och höjden varierar mellan 350-560 m.ö.h. Nakteberget har
tre toppar och på de högre höjderna liknar
naturen fjällnära barrskog. Kring den bäck
som avvattnar den större av de två tjärnarna
i reservatet växer en rik örtvegetation och reservatet har en rik flora med många sällsynta
växter. Fågelfaunan inkluderar arter som
exempelvis pärluggla, stenfalk, tretåig hackspett, spillkråka, tjäder och storlom. Bland
vedsvampar typiska för urskogsmiljö återfinns
t. ex. ostticka och lappticka.
• 2. Dubblabergen, 1119 ha naturreservat, är
ett stort sammanhängande naturskogsområde
som i stort sett är opåverkat av skogsbruk
vilket gör området unikt i ett landskap som
i övrigt brukats hårt. Terrängen är kuperad
och mellan bergen och kullarna ligger det
vackra små sjöar och långsmala myrmarker.
Betydande delar av skogarna i reservatet är
resultatet av en omfattande skogsbrand på
1830-talet och brandpräglade granskogar
med stort inslag av löv dominerar. I områdets
mitt finns en mycket gammal granskog som
undkommit skogsbränderna. Här återfinns
bl.a. garnlav, ostticka, rosenticka, ullticka,
knottrig blåslav och gammelgranskål. Naturreservatet ligger på gränsen mellan kommunerna Arvidsjaur, Piteå och Älvsbyn. Området ingår i Sveaskogs Ekopark Dubblabergen,
ett större sammanhängande område på ca 5
000 ha som invigdes under 2007.
• 3. Rävabacken, 92 ha naturreservat, ett näst
intill helt orört skogsområde med inslag av
mindre våtmarker och hällmarker. Skogen
består i huvudsak av gammal tallskog som
vuxit upp efter skogsbrand. ävabacken är med
sin gamla och opåverkade tallskog numera
en mycket ovanlig naturtyp i dessa delar av
Norrbotten.
10
• 4. Norrdal, 53 ha naturreservat och Natura
2000, utgörs av två låga talldominerade sluttningar med mellanliggande myr och sumpskog. Här finns tallar av imponerande storlek
och en rik förekomst av grova torrakor, fallna
träd och hålträd. De flesta av torrakorna har
uppkommit vid äldre dimensionshuggningar.
I vissa områden finns i stället äldre granskog och där har vedsvampar som ullticka,
blodticka och gränsticka hittats, liksom
knottrig blåslav.
• 5. Vinterberget, 192 ha naturreservat området
består av barrblandskog som är tydligt påverkad av en skogsbrand som ägde rum i mitten
av 1800-talet. Reservatet består av två toppat
Vinterberget och Abborträskliden. Skogen
har länge stått orörd och har god tillgång på
död ved vilket visas av att arter som ostticka,
ullticka och blodticka förekommer. Reservatet
har också ett rikt fågelliv, med tretåig hackspett, spillkråka, lavskrika och hönsfåglar som
tjäder och järpe.
• 6. Trollberget, 55 ha naturreservat. Skogen på
berget är i stort sett helt opåverkad av människan och här finns både tall- och granskog
som är riktigt gammal. Även gamla, grova
lövträd som björk och sälg finns spridda i
området.
• 7. Lill-Huvberget, 180 ha naturreservat, reservatet kännetecknas av äldre, bitvis urskogsartad tallskog samt lövrik barrblandskog.
Det finns gammeltallar som överlevt tidigare
bränder och nått en ålder av uppemot 350 år.
I området finns rikligt med död ved.
• 8. Visttjärnliden, 85 ha naturreservat. Reservatet utgörs av urskogsartad barrblandskog
och grandominerad sumpskog. Genomgående för hela området är en riklig förekomst
av lövträd som asp, björk och sälg.
• 9. Gårdliden, 116 ha naturreservat. Reservatet
utgörs främst av tallskog med flera spår efter
äldre skogsbränder.
• 10. Lill-Flötuberget, 70 ha naturreservat
och Natura 2000, omfattar bergets syd- och
västsluttning och nedanförliggande myrmark.
Den varierande topografin har gett upphov
till flera olika naturtyper. Centralt i södra
delen av området ligger dessutom en tjärn
omgiven av tallskog. Skogen i sluttningen utgörs av en brandsuccession av tall med överståndare upp till 300 år gamla och brandspår
är vanliga i form av kolade högstubbar och
brandljud. Beståndet har stort inslag av björk,
och en kontinuerlig självgallring av klen,
senvuxen tallved.
• 13. Kantaberget, 235 ha naturreservat, är ett
blockrikt, talldominerat reservat som till sin
helhet uppkommit efter en brand för 150 år
sedan. I reservatet finns många 250-350 år
gamla tallar samt gott om död ved. I södra
delen finns ett 150 år gammalt asprikt bestånd som uppkommit efter branden. Reservatets norra och östra delar präglas av sandiga
isälvssediment med en rik svampflora. Här
återfinns bl.a. goliatmusseron och skrovlig
taggsvamp.
Älvar som omfattas av Natura 2000 (Länsstyrelsen 2009) är markerade på karta i figur 2 sidan 8.
• Åbyälven är tillsammans med sina biflöden
utpekat som Natura 2000-område. Åbyälven
är en lugnflytande skogsälv med källflöden i
Auktsjaur, Arvidsjaurs kommun, som mynnar i Åbyfjärden i norra Västerbotten. Utmed
Habitatnamn (habitatkod)
Natura 2000-område
i Markbygden
Förekomst inom omgivande landskap
Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller
annuell vegetation på exponerade stränder (3130)
Åbyälven, Piteälven,
Byskeälven, Nakteberget
God
Dystrofa sjöar och småvatten (3160)
Åbyälven, Piteälven,
Byskeälven, Lill-Flötuberget
God
Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ
(3210)
Åbyälven, Piteälven,
Byskeälven
Begränsad till Åby-, Piteoch Byskeälven
Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska
mossor (3260)
Åbyälven, Piteälven,
Byskeälven
Begränsad till Åby-, Piteoch Byskeälven
Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar (8220)
Nakteberget
Sparsam
Näringsrik granskog (9050)
Haraliden
Sällsynt
Skogsbevuxen myr (*91D0)
Norrdal, Haraliden
Sparsam
Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära
kärr och gungflyn (7140)
Haraliden
Sällsynt
Aapamyrar (*7310)
Lill-Flötuberget
Sparsam
Västlig taiga (*9010)
Lill-Flötuberget, Nakteberget, Norrdal, Haraliden
Sparsam
Tabell 2. Natura 2000-habitat som förekommer i eller nära inventeringsområdet samt i jämförelse förekomst inom omgivande
landskap. Prioriterade habitat är markerade med asterisk och pekas ut som särskilt bevarandevärda i ett europeiskt perspektiv (Löfroth 1997).
11
3 OMGIVANDE LANDSKAP
asp och gran. Hålträd, torrträd och död ved
är vanliga i sluttningen och skogen är endast
svagt plockhuggen. Tallheden söder om berget är dock mer påverkad av plockhuggning.
• 11. Haraliden, 336 ha naturreservat och
Natura 2000, Delar av området utgörs av
så kallade kulisshyggen som avverkades på
1930-talet. Dessa är nu barrblandskog med
björk, men i övrigt dominerar gran. I de mer
orörda delarna står en mäktig granskog med
högresta träd, rika på hänglavar. En gammelgran har åldersbestämts till cirka 300 år.
Insprängt finns tallar som är uppemot 500 år
gamla.
• 12. Djupträsket, 179 ha. Djupträsket är ett
brandpräglat område som ur naturvårdssynpunkt utgör värdefulla, urskogsartade tallskogar och lövrika barrblandskogar som hyser en
stor mångfald av växter och djur knutna till
dessa miljöer. Skogen är till största delen av
stavatyp med mycket tätt mellan stammarna
3 OMGIVANDE LANDSKAP
hela sträckan intill utredningsområdet utgörs
älven av ett säreget system av slingrande sel,
små forsar, myrar och moränholmar med huvudsakligen tallskog. Älven och dess biflöden
var tidigare en viktig flottningsled men restaureringsarbete har på senare år genomförts
på betydande sträckor. Området har haft en
mycket vild prägel då i stort sett ingen del av
dalgången varit uppodlad eller bebyggd. Idag
finns dock bara rester kvar av de ursprungligen vidsträckta skogarna i dalgången. Fyra
arter som omfattas av EUs art- och habitatdirektiv förekommer i de delar av Åbyälven
som rinner genom Norrbotten: utter, lax,
stensimpa och flodpärlmussla. Åbyälven har
ett litet bestånd av naturligt reproducerande
lax. Sedan 1996 finns en fisktrappa vid Hednäs kraftstation vilket gör att vandrande fisk
som lax och havsöring nu i viss utsträckning
kan nå upp i älvens övre delar.
• Byskeälven är en skogsälv som är helt opåverkad av modern vattenkraftsexploatering och
den är efter Råneälven den största outbyggda
skogsälven i landet. Fyra av EU utpekade arter förekommer i systemet: utter, lax, stensimpa och flodpärlmussla.
• Piteälven är en av våra fyra nationalälvar.
Trots kraftverksdammen i Sikfors, räknas
den som en av våra stora outbyggda älvar, ett
mycket värdefullt exempel på ett stort naturligt vattendrag. Fyra av EU utpekade arter
förekommer i systemet: utter, lax, stensimpa
och flodpärlmussla.
12
4 Inventeringsområdet
I detta kapitel ges en detaljerad beskrivning av
själva inventeringsområdet som kan bli aktuellt
för utbyggnad av vindkraft. Inledningsvis beskrivs
naturmiljöns karaktär, därefter redovisas särskilt
värdefulla och känsliga områden.
4.1 Översikt
Inventeringsområdet omfattar totalt 16 200 ha.
Hela området är, för att vara så pass nära Bottenvikskusten, mycket högt beläget. Det utgör en
höjdplatå jämfört med intill-liggande landområden. Både Piteå i öster och Arvidsjaur i väster
ligger lägre. För att nå motsvarande höjd vid färd
västerut behöver man fortsätta ända till Jäkkvik i
Arjeplogsfjällen.
Sjöarna Stor-Bröträsket, Manjärvträsket och
Stavaträsket är med sina 350 meter över havet
bland de lägst belägna inom inventeringsområdet.
Högst belägna är Norrdubblabergens östsluttningar med 550 m ö.h. och bergstopparna på
Stor-Huvberget 480 m ö.h., Bänkerberget samt
Stavaliden, de senare båda 425 m ö.h. Andra berg
som sticker upp i landskapet är Södra Stenberget
och Långtjärnberget ca 410 m ö.h.
Berggrunden består övervägande av sura, svårvittrade bergarter som granit, kvartsit och gnejser
(SGU 2009) och därför är näringsförhållandena
generellt sett relativt magra. I stort sett hela
topografin är orienterad i nordväst – sydöstlig
riktning med längsgående åsar, t.ex. Manjärvliden
och Lövliden, vilka är omgivna av längsgående
svackor som i många fall bildar sjöar eller våtmarker, t.ex. Stavaträsket och Stavamyran. Undantaget från denna längsgående ås - svacka topografi
är inventeringsområdets nordvästra hörn, som
utgör en del av Dubblabergens Naturreservat, ett
mycket kuperat område med höga bergsplatåer
och djupt nerskurna raviner. Området längst ner
13
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 3. Karaktäristiskt för inventeringsområdets norra delar är gran-naturskogar med asp, sälg och björk. Ofta finns spår av
brand som här på resterna av en gammal död tall.
i sydöst, öster om Stavaliden och närmast järnvägens stambana är också det ett undantag med sin
närmast flacka, endast svagt småkuperade terräng
med små insprängda myrar.
Inventeringsområdet i Etapp 2 utgör tre, en stor
och två mindre, geografiskt separerade delar, med
2-4 km avstånd emellan. I mitten av det största
området finns ett mindre område mellan bosättningarna Bastuudden och Manjärvträsk som är
undantaget från inventeringsområdet. Detta har
inte inventerats och beskrivs inte i denna rapport.
Sveaskog är huvudsaklig markägare inom inventeringsområdet. Kyrkan äger mindre delar av
marken inom inventeringsområdet.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Skogsmark
Skog med mycket höga naturvärden (klass 1 och
2) finns i utspridda områden inom inventeringsområdet och totalt utgör dessa objekt 4,2 % av
arealen, vilket är 676 ha. Av detta är 507 ha eller
3,1 % av hela inventeringsområdet skog med
höga till mycket höga naturvärden (klass 1) och
168 ha eller 1,0 % av inventeringsområdet skog
med höga naturvärden (klass 2). Flest naturvärdesintressanta objekt finner man i de norra och
västra delarna. Geografiskt ligger dock objekten
ganska spridda vilket medför att de skogliga
naturvärdena har en väldigt liten grad av konnektivitet i landskapet.
De skogsområden som har höga till mycket
höga naturvärden representeras av flera olika
naturtyper: urskogsartad höjdlägesskog av barrblandtyp, urskogsartad granskog, grannaturskog
med hög lövandel, tallnaturskog, brandföryngrad
talldominerad skog samt skog-myrmosaiker.
Karaktäristiskt för flera av objekten med naturvärdesskogar är det påtagliga inslaget av asp som i
många fall är grov. Äldre aspar med grov barkstruktur är ofta värdträd för ett flertal signal- och
rödlistade arter, t.ex. aspgelélavNT, skinnlav och
stor asptickaNT. Inom inventeringsområdet finns
asprika grannaturskogar vid Kutuliden, Nymyrliden, Norra Långtjärnberget och Norra Stenberget. Dessa skogar har i de flesta fall även en hel
del sälg. Äldre sälgträd, både levande och som
liggande döda har ofta påväxt av naturvärdesintressanta arter som dofttickaVU, stuplav, bårdlav,
lunglavNT och skrovellavNT. Inslaget av lövträd,
även björk och rönn, är också av betydelse för
insekter och därmed även för fåglar, framför allt
hackspettar. Däremot utgör björk och rönn ofta
sämre substrat för epifytiska lavar då barken är
mer näringsfattig. Det finns även en hel del björk
14
Rödlistan
Rödlistan är en redovisning av arters relativa risk
att dö ut från det område som rödlistan avser, i vårt
fall Sverige. Även vanliga arter kan bli rödlistade om
deras populationer befinner sig i kraftig minskning.
Rödlistan är uppdelad i sex olika kategorier, var och
en med sin ofta använda förkortning: kunskapsbrist
(DD), nationellt utdöd (RE), nära hotad (NT), sårbar (VU), starkt hotad (EN) och akut hotad (CR).
Arter
i de tre sistnämnda kategorierna kallas med en
gemensam term för hotade arter. I denna rapport
redovisas arter i dessa tre kategorier (inga arter i
kategorierna EN eller CR har dock påträffats) samt
arter som är nära hotade (NT)
Den svenska rödlistan tas fram av ArtDatabanken
enligt internationella kriterier och revideras regelbundet. Den senaste rödlistan publicerades 2010.
i de lövrika grannaturskogarna men rönn är tämligen sällsynt, kanske beroende på att betestrycket
från älg varit högt.
Urskogsartad granskog är grandominerad skog
som har obruten skoglig kontinuitet och mycket
begränsad mänsklig påverkan av plockhuggning
och annan trädfällning, t.ex. lavträd för renutfodring. Få eller inga skogar i Sverige är av människan helt orörda urskogar. De grandominerade urskogsartade skogarna vid Norrdubblabergen och
Västra Sodokberget har gott om gamla granar
och död ved i olika nedbrytningsstadier. Dessa
skogar är viktiga livsmiljöer för signal- och rödlistade arter som är beroende av äldre träd, död ved
samt fuktstabila miljöer. Framför allt många lavar
gynnas av fuktstabila miljöer, ofta i kombination
med en viss luckighet, då lavar behöver en kombination av ljus och fukt. Till exempel finns på
Västra Sodokberget gott om trådticka som är en
vednedrytare, gammelgranskålNT, en liten svamp
som trivs på äldre grovbarkiga granar i fuktiga
miljöer. I Norrdubblabergen finns lunglavNT både
på asp, björk och sälg. Granarna är mestadels
draperade av garnlavNT, som i den urskogsartade skogen har fruktkroppar. Detta finner man
mycket sällan i gallrade produktionsskogar och
skogar som är yngre än 100 år.
De högre belägna delarna av Norrdubblabergens
östsluttningar samt skogen på Stor-Huvberget
kan karaktäriseras som höjdlägesskog som är
urskogsartad, d.v.s. har låg mänsklig påverkan
men på grund av höjden (> 450 m ö.h.) och
därmed också den låga produktiviteten är skogen
gles med många långsamväxande barrträd och där
mesta av den skogen har måttlig utvecklingspotential sett ur naturvärdessynpunkt. En del skog
är även äldre, t.ex. kvarvarande tallskog på Bänkerbergets syd- och sydvästsluttningar där medelbeståndsålder skattats till ca 110-120 år men
skogen är gallrad och har få intressanta strukturer
som död ved och inslag av lövträd. Även Sörliden
ovanför Hjällmyran har äldre barrblandskog men
denna är påtagligt plockhuggen och kan karaktäriseras som så kallad restskog, d.v.s. skogen
återhämtar sig långsamt och består av idag av
glest stående senvuxen gran och bukettbjörk
samt en del yngre tall. Tillgången på död ved är
låg. På Stavalidens sydostsluttning finns en del
barrblandskog med tall, gran och björk som har
ett visst värde på grund av att skogen är tät med
mycket björk men det håller inte någon naturvärdesklass enligt vår bedömning.
Myrar
Våtmarker med höga naturvärden (klass 1 och
2) finns i ett stort stråk från nordväst till sydöst
och detta karaktäriserar hela området. Även
vid Bänkerberget, den separata norra delen av
inventeringsområdet, finns ett sådant myrstråk.
Tillsammans utgör dessa 1 782 ha vilket är 11 %
av hela inventeringsområdets areal. Till skillnad
från de skogliga naturvärdena är de högt klassade
våtmarkerna ofta länkade till varandra, tex. genom sluttningar eller förbindelser via bäckystem.
Denna höga grad av konnektivitet i landskapet är
viktig att bevara.
De allra flesta våtmarker är blandmyrar av
sträng-flark typ, d.v.s. omväxlande blöta och
fuktiga partier, som ger en mångformighet av
miljöer. De blöta partierna, flarkarna, består
huvudsakligen av mjukmattor, löst sammansatta
blötväxande vitmossor medan de fasta, strängarna, består av torrare, mer fast sammanfogade
vitmossor. På strängarna finns ofta ett busk-skikt
av olika ris, varav dvärgbjörk, kråkbär och ljung är
de vanligaste. Stora delar av myrarna är täckta av
halvgräs som trådstarr, tuvull, snip och i blötare
partier ängsull. Mineralfattiga förhållanden råder
nästan överallt vilket gör växtsammansättningen
tämligen trivial. På en myr i nordväst, Dubblamyran, finns myggblomster, en liten orkidé som
till skillnad från många andra orkidéer inte kräver
högt mark-pH eller hög näringstillgång.
Flera av myrarna är sammanhängande vilket gör
att om vattenflödet skulle ändras i en del, påverkas stora delar av lägre liggande myrstråk.
Sträng-flarkmyrarna inom inventeringsområdet
15
4 INVENTERINGSOMRÅDET
björk finns växer den i en flerstammig bukettform
som förökar sig genom att skjuta skott istället för
med fröspridning. Eftersom produktiviteten är
lägre blir därmed även tillgången och nybildningen av död ved lägre men det finns trots det både
stående och liggande döda träd.
Äldre tallnaturskogar är bristvara, både i regionalt och inom hela norra barrskogsområdet i
Sverige. De få som finns kvar har därför ett högt
bevarandevärde. Inom inventeringsområdet finns
relativt få talldominerade skogar med gamla träd,
torrakor och lågor av tall. De två objekt som
finns, Södra Långtjärnberget och Södra Stenberget, har delvis olika karaktär, mycket på grund
av olika mark- och topografiska förhållanden.
Spår av brand och inslag av asp finns dock i båda
objekten. Delar av skogen på Södra Stenberget är
föryngrad efter en ordentlig brand för drygt 200
år sedan, därför är nästan alla tallar där ungefär
likåldriga, de flesta är frodvuxna och spärrgreniga
då de föryngrats efter branden och därefter vuxit
snabbt i början på grund av mer näring och minskad konkurrens.
Även delar av Stor-Huvberget har talldominerade lokaler där många träd är så gamla att de slutat
växa på höjden och därför har platta trädkronor.
På myrholmar samt i övergångszoner mellan
skog och myr finns också äldre tallar. Ibland hyser
myrkanterna de mest orörda trädbestånden, även
om de är glesa, i ett i övrigt många gånger hårt
brukat landskap. Myrmosaiker, områden med
skogsholmar eller tallklädda myrar i övergångzoner mellan skog och myr har i denna inventering
klassats som våtmarker.
Den skog som har bedömts till värdeklass 2,
skog med naturvärden, är huvudsakligen barrblandskog med tall och gran samt ett visst lövinslag, mestadels av björk som där utgör ca 5-10
% av grundytan. Denna typ av skog finns dels
norr om Bänkerberget, i objektet ”NV om Inre
Grästjärnen”, dels i ett objekt söder om Bergsmyran, Östra Sodokberget samt i ett objekt norr om
Stavaträsket, mellan Stavamyran och vägen mellan Manjärvträsk och Kolerträsk. Inga artinventeringar har gjorts i dessa skogar.
Den skog som inte klassats som naturvärdesintressant, d.v.s. merparten av inventeringsområdet
består mestadels av ungskog med planterad vanlig
tall, contortatall eller gran. En mycket stor andel
av skogen är ungskog eller hyggen, d.v.s. skog under 30 år. Generellt sett är stora arealer inom inventeringsområdet hårt brukat av skogsnäringen.
Det finns även produktionsskog som är äldre, ca
30-100 år, mest barrblandskog eller tallskog. Det
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 4. Blandmyrar av sträng-flarktyp är vanliga i inventeringsområdet. Vattnets väg genom torven har skapat ett system av
tvära band med öppna våta partier, flarkar, och torrare partier, strängar. I bakgrunden syns gammel-tallar.
är av stort värde för fågelfaunan, framför allt är
den viktig för vadare. Inventeringarna gjordes efter häckningssäsongen och därför har inte någon
heltäckande bild kunnat fås av fågelfaunan. I en
tidigare, översiktlig inventering (2008) noterades på Hjällmyran, en av de stora, mångformiga
sträng-flarkmyrarna, fågelarter som grönbena,
gluttsnäppa, kricka, tornseglare, gulärla och
videsparv.
Många myrar har också en mosaik med öppna
våtmarker och partier med mer träd, både på
myrholmar och i kantzoner mot skog. Dessa
områden är i många fall opåverkade av människan och har därför stort värde inom ett i övrigt
hårt brukat landskap. De trädklädda myrarna har
ibland även kulturspår, som t.ex. stämpling av
träd och barktäkt men trädskiktet är på många
ställen välbevarat. Som exempel kan nämnas
Vägamyren norr om Bänkerberget som har gott
om riktigt gamla tallar med platta kronor. Även
Däckmyran, Lag-Hjällmyran, Hjällmyran och
delar av Stavamyran – Björkmyran har kantzoner
med gamla vackra tallar.
De myrar som har hög eller mycket hög grad
av mångformighet och hydrologisk variation
samt naturliga övergångszoner mellan skog och
myr har bedömts till klass 1 medan de som är
16
lite mindre mångformiga har bedömts till klass
2. Eftersom de flesta av myrarna är stora, flikiga
och mångformiga med olika sluttningsgrad är
det ibland svårt att dra någon exakt gräns mellan klass 1 och 2, det är en helhetsbedömning för
varje sammansatt myr.
Några minde delar i nordväst och i söder av de
stora myrarna är dikade. Dikning gör att hydrologin lokalt förändras, d.v.s. myren blir torrare med
följd att det blir ökad igenväxning av ris, främst
dvärgbjörk samt träd som glasbjörk och tall. De
myr-områden som är dikade har undantagits
från klassning och har alltså inte räknats in som
naturvärdes-områden.
Sjöar och vattendrag
Stavaträsket är den största sjön inom utredningsområdet. Genom sjön och sydöstra delen
av området rinner Lillpiteälven som längre
nedströms (utanför området) mynnar i Piteälven. Sträckan från Stavaträskets mynning till
utredningsområdets östgräns har fina kantzoner
med äldre granskog och inslag av björk, asp och
sälg. Vissa sträckor är skogen mer trivial med
tall och björk. Lillpiteälven är på sträckan inte så
mycket av en älv utan snarare en stor bäck även
om den varierar något i bredd mellan ca två och
Figur 6. Gamla träd är viktiga födosöksplatser för insektsätande fåglar. Här har spillkråkan varit framme.
fem meter. Lillpiteälven har mestadels hårdbotten
med omväxlande forssträckor och långsammare
vattenföring. Hästbergsbäcken söder om Stenberget avvattnar Hästbergmyran och har urskogsartad sumpskog med gamla kjolgranar, björk och
gråal i stranzonen. Båda dessa har pekats ut som
bäckstrandzoner med höga naturvärden (klass 1).
Själva bäcken är en liten smal skogsbäck, i bredd
under en meter, med bitvis stenbotten, bitvis
mjukbotten.
Andra bäckar värda att nämnas i inventeringsområdet är Storbäcken väster om Sodokberget,
delar av strandzonerna kring denna ingår som
naturvärdesobjekt i Östra Sodokberget (klass 2)
och Kutubäcken i nordöst, en liten smal bäck
omgiven av sumpskog. Den sistnämnda ingår
som en del i Kutumyran (klass 1).
Fåglar
Fåglarnas häckningstid hade i stort sett passerat
när naturvärdesinventeringarna påbörjades under
andra halvan av juli. Observationerna ger därför en långt ifrån heltäckande bild av fågellivet i
området.
De fågelarter som framför allt noterades under sensommaren var olika arter av vadare på
våtmarkerna; grönbena, gluttsnäppa och ljungpipare. Ett par trana sågs också. Under hösten
noterades mestadels stannfåglar. Av hackspettar
observerades större hackspett, tretåig hackspett
och gråspett. Av skogshönsen sågs bara tjäder.
Bland rovfåglar sågs tornfalk, duvhök och en ung
kungsörn.
Av de utpekade arter enligt fågeldirektivet,
bilaga 1 som förekommer i dessa delar av Markbygden (se tabell 3) bedöms många finnas endast
17
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 5. Doftticka är en vedsvamp som luktar anis och
trivs på sälg. De vita fruktkropparna kommer fram på
sensommaren eller hösten.
Art
Utpekad av
Status inom området
Sångsvan
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande under vår och höst.
Sädgås*
Rödlistad (NT)
Trolig häckfågel med enstaka par.
Salskrake*
Fågeldirektivet
Rastande med enstaka par, eventuellt häckande.
Rödlistad (NT)
Storlom
Fågeldirektivet
Häckfågel med enstaka par.
Havsörn
Fågeldirektivet
Sparsam genomflyttare el. övervintrare. Möjlig häckfågel i kringliggande trakt.
Rödlistad (NT)
Blå kärrhök
Fågeldirektivet
Rödlistad (NT)
Trol. häckfågel med enstaka par. Sparsam genomflyttare vår och
höst.
Fjällvråk
Rödlistad (NT)
Trol. häckfågel med enstaka par. Talrik genomflyttare vår och höst.
Kungsörn
Fågeldirektivet
Häckfågel med enstaka par. Tiotals genomflyttare el. övervintrare.
Rödlistad (NT)
Fiskgjuse
Fågeldirektivet
Häckfågel med enstaka par.
Stenfalk
Fågeldirektivet
Trol. häckfågel med enstaka par.
Järpe
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel.
Orre
Fågeldirektivet
Allmän häckfågel.
Tjäder
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel.
Trana
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande under vår och höst.
Ljungpipare
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel. Talrik genomflyttare vår och höst.
Brushane
Fågeldirektivet
Häckfågel med enstaka par. Sparsamt rastande vår och höst.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Rödlistad (VU)
Storspov
Rödlistad (VU)
Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande vår och höst.
Drillsnäppa
Rödlistad (NT)
Sparsam häckfågel. Sparsamt rastande vår och höst.
Grönbena
Fågeldirektivet
Allmän häckfågel. Talrikt rastande vår och höst.
Hökuggla
Fågeldirektivet
Möjlig häckfågel med enstaka par.
Sparvuggla
Fågeldirektivet
Trolig häckfågel med enstaka par.
Slaguggla
Fågeldirektivet
Möjlig häckfågel med enstaka par.
Jorduggla
Fågeldirektivet
Trol. sällsynt häckfågel.
Rödlistad (NT)
Pärluggla
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel.
Tornseglare
Rödlistad (NT)
Sparsam häckfågel.
Tabell 3. Utpekade fågelarter som bedöms förekomma regelbundet inom det aktuella utredningsområdet i Markbygden. * =
antas häcka inom området, fynd finns i lämpliga miljöer i närområdet. Status enligt rödlistan 2010. VU = sårbar, NT = nära
hotad. Av de fågelarter som bedöms förekomma i området omfattas 25 arter av EU:s Fågeldirektiv, bilaga 1 (Cederberg &
Löfroth 2000) medan 17 av fågelarterna är upptagna på den svenska rödlistan enligt Gärdenfors (2010).
18
Art
Utpekad av
Status inom området
Göktyta
Rödlistad (NT)
Sällsynt häckfågel.
Spillkråka
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel.
Gråspett
Fågeldirektivet
Sällsynt häckfågel.
Tretåig hackspett
Fågeldirektivet
Sparsam häckfågel.
Rödlistad (NT)
Blåhake
Fågeldirektivet
Talrikt rastande vår och höst.
Lavskrika
Rödlistad (NT)
Sparsam häckfågel.
Rosenfink
Rödlistad (VU)
Sällsynt häckfågel.
Videsparv
Rödlistad (NT)
Sparsam häckfågel.
Ortolansparv*
Fågeldirektivet
Sällsynt häckfågel.
Rödlistad (VU)
Tabell 3. Fortsättning från föregående sida. Utpekade fågelarter som bedöms förekomma regelbundet inom utredningsområdet i Markbygden. Status enligt rödlistan 2010.
Däggdjur
Under hösten visade sig en utterVU i kanten mellan bäck, myr och skog i inventeringsområdets
norra del. Spår av utter i snön har setts tidigare
vintrar (Ann-Helen Harnesk, muntl.). Älg sågs
på en myr under sommaren. Renar finns det gott
om inom området men dessa sågs bara från bilen
under inventeringsperioderna. Spillning av älg,
ren och hare var vanligt förekommande inom
hela inventeringsområdet. I ett skogsområde
påträffades även björnspillning. Även allmännare
skogsarter såsom räv, mård och ekorre antas förekomma. Hermelin, småvessla och olika sorkarter
förekommer i varierande antal mellan olika år.
Fladdermöss
I inventeringsområdet finns enligt en färsk inventering endast en art fladdermus, nordisk fladdermus (Noctula 2011). Området är både art- och
individfattigt. Nordisk fladdermus förekommer
mer allmänt vid Ersträsk och Strömnäs där tätheterna är likande de på vissa ställen i södra Sverige
Reptiler
Inga reptiler, varken grodor eller ormar, sågs i
samband med inventeringarna. Inom inventeringsområdet finns dock troligen åkergroda,
vanlig groda, padda och huggorm.
Artskyddsförordningen
Av de arter som tas upp i Artskyddsförordningens bilaga 1 finns förutom fåglar och fladdermöss
inga förekomster varken i inventeringsområdet
eller i dess närhet (enligt egna observationer och
uppgifter från Artportalen). Åkergroda lever i
såväl öppna marker som barrskogsmiljöer och är i
en stor del av landet den vanligaste grodarten.
Av de arter som listas i Artskyddsförordningens
bilaga 2 finns troligen huggorm, skogsödla och
vanlig padda i omgivningarna.
Av de växter som listas i förordningens bilaga
2 påträffades vid inventeringen jungfru marie
nycklar, myggblomster, spindelblomster och
liljekonvalj. Eventuellt skulle även revlummer och
lopplummer samt ytterligare någon art kunna
19
4 INVENTERINGSOMRÅDET
med små populationer eller enstaka par. Av
fåglarna är det med alla annolikhet främst de
våtmarksanknutna arterna (myrhäckande fåglar)
som har tätare stammar inom utredningsområdet
medan många arter knutna till gammelskog är
sällsynta. Gemensamt för båda kategorierna är
att det är inlandet och de fjällnära områdena som
har de betydande stammarna sett ur ett regionalt perspektiv. Fåglar knutna till kulturmarker
är i jämförelse med omgivande landskap mycket
sällsynta i Markbygden, och fjäll- och kustarter
saknas helt. Mer hotade fågelarter (d.v.s. inom
rödlistekategorierna ”sårbar” och ”starkt hotad”)
bedöms inte ha några betydande stammar inom
området sett i ett regionalt perspektiv.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
förekomma. Förekomsten av dessa arter är dock
ringa och förutsättningarna för arterna är dåliga.
Doftticka observerades under inventeringen.
4.2 Tidigare kända naturvärden
Enligt länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI)
är stora delar av inventeringsområdet klassat som
VMI klass 1 och 2, d.v.s. högsta och näst högst
naturvärdesklass. Så stora, sammanhängande
och mångformiga våtmarker som det finns här är
unikt för regionen Norra Norrlands kustland.
När det gäller skogen gränsar inventeringsområdet i nordväst mot Dubblabergen, en av Svea-
Inventeringsområde
Biotopskydd
Naturreservat
Piteå kommuns naturvärdesinventering
Natura 2000
Våtmarksinventeringen klass 1
Nyckelbiotop
Våtmarksinventeringen klass 2
Ü
0
2
4 km
Figur 7. Tidigare utpekade bevarandevärda naturområden inom inventeringsområdet. Källor: Länsstyrelsen (2011), Peder
Ljungqvist (2008) och Skogsstyrelsen (2011). Sveaskogs högst klassade naturvärdesobjekt (2011) sammanfaller med de
skikt som visas ovan.
20
skogs ekoparker med natur- och urskogsartad
skog i ett område med mycket varierad topografi.
En liten del av Norrdubblabergens sluttningar är
inom inventeringsområdet. Ett planerat naturreservat, Sodokberget, också på Sveaskogs mark,
är också känt sedan tidigare och finns beskrivet i
Piteå kommuns utflyktsguide. Även Långtjärnberget är utpekat av Sveaskog som ett reservatsobjekt.
På flera håll i kanterna av inventeringsområdet
A
F
D
B
C
berörs bäckar som ingår i vattensystem utpekade
som Natura 2000-områden (figur 7).
Norr om området finns ett system av sjöar och
vattendrag som ingår i Piteälvens vattensystem
och Natura 2000-område. Den största sjön av
dessa heter Brännträsket, denna avvattnas öster
ut via Brändån och Gåsån tillsammans med ett
antal mindre tjärnar och sjöar, samtliga ingår som
Natura 2000. Ett par små tjärnar från detta vattensystem ingår i inventeringsområdet, belägna
G
K
M
E
AA
I
H
AI
AH
AG AH
Ö
U
N
AC
Ä Å
V
S
W
P
Q O
AD AE
AÅ
AK
AJ
AJ
R
H
AB
AB
U
L
J
Y Z
X
T
AÄ
AF
AK
AÖ
AL
AL AM
AP AN
AO
AQ
AP
AR
AP
AX
AZ
AV
AT
AW
AX
AV
AY
AU
AV
Ü
Naturvärdesobjekt
0
2
4 km
Figur 8. Bevarandevärda områden funna under denna inventering. Bokstäverna hänvisar till beteckningarna i 4.3.För naturvärdesklassning se detaljkartorna i avsnittet med objektsbeskrivningar.
21
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AS
i områdets nordöstra del, norr om Kutuliden. I
områdets norra del, öster om Dubblabergen finns
också ett lite större bäcksystem som ingår i Piteälvens Natura 2000-område.
Längs motsatta kanten av området, i dess västra
och södra delar, berörs också ett antal bäckar
som ingår i Åbyälvens vattensystem och Natura
2000-område. Detta gäller främst ett bäcksystem
öster om Sodokberget samt några små bäckar och
någon tjärn längre söderut, bl.a. vid Storstenmyran och Stor-Huvberget.
4.3 Objektsbeskrivningar
Nedan beskrivs de objekt som i samband med
naturinventeringen bedömts hysa höga naturvärden (se karta på nästa sida). Dessa objekt kan ha
betydelse för den fortsatta planeringen av vindkraftanläggningen.
A. Sydöstsluttningar av Norrdubblabergen
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Beskrivning: Norrdubblabergen (591 m ö.h.) ut-
gör tillsammans med Tvärsöverberget, Sördubblabergen och Dåresvare en av Sveaskogs ekoparker.
Den del som är inom avgränsningen för Etapp 2
och beskrivs här är en sydöstsluttning av Norrdubblabergen samt delar av Dubblabäckens östligaste förgrening. Hela Dubblabergen-området
har ett mycket kuperat landskap, både storskaligt
och småskaligt, med djupt skurna bäckraviner, insprängda tjärnar och våtmarker samt partier med
sten, block och hällar. Öster om området finns ett
mer låglänt område med myrar varav Dubblamyran är den största.
Skogen på Norrdubblabergens sydöstsluttningar är tydligt grandominerad med gran i olika
storleksklasser men det finns även tall på tor�rare partier med hällar och block. Lövinslaget är
påtagligt, det finns björk som här och var är grov
samt asp som på vissa platser är mycket grov.
Stråk av rörligt markvatten och nedskurna raviner
har skapat lokala växtplatser där träden är mycket
frodvuxna, detta märks särskilt på vissa aspar och
granar. På övriga växtlokaler är växtförutsättningarna mera normala. I nära anslutning till småmyrar på höjder är däremot boniteten låg med
senvuxna granar och tallar.
Figur 9. Objekt A. Den urskogsartade granskogen på Norrdubblabergen har träd i olika åldrar och storleksklasser.
22
På fuktiga platser där rörligt markvatten tränger
upp växer granvitmossa, björnmossa och örter, på
frisk mark (som är dominerade) är marken täckt
av husmossa, väggmossa och blåbärsris. På småmyrarna växer hjortron, tuvull och snip.
Det finns gott om äldre träd som utgör värdefulla växtplatser för naturvärdesintressanta lavar,
t.ex. finns lunglav både på björk, asp och sälg,
njurlav på sälg, aspgelélavar på asp och på granar
hänger rikligt med garnlav som också har apothecier (förökningskroppar) på många ställen.
Det finns en del övermossade stubbar som
indikerar tidigare plockhuggning men skogen
har ändå en hel del död ved, både av barr- och
lövträd.
Bedömning: Området har urskogsartad granskog med inslag av grov asp samt sälg och björk.
Det rörliga markvattnet skapar stråk med högre
bonitet där det följaktligen också finns och bildas
mer och grövre död ved. Den varierade topografin ger många olika mikrohabitat, vilket ger högre
biologisk mångfald. Skogen har mycket högt
naturvärde. Klass 1.
A
D
B
C
AA
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Ü
0
0,4
0,8 km
Figur 10. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
23
4 INVENTERINGSOMRÅDET
E
B. Nyckelbiotop (bäckmiljö) i östsluttning av
Sördubblabergen
Beskrivning: Området är en liten biotop där två
bäckar rinner samman, båda avvattnar de Tvärsöverberget (inom Sveaskogs ekopark Dubblabergen) och bildar en mittgren av Dubblabäcken.
Området sluttar svagt mot sydöst och kantas
av myr. Mot öster sker en abrupt övergång mot
planterad contorta.
Detta är en gransumpskog kring en bäck med
hög andel björk. Det finns mycket död ved och
miljön är fuktstabil med goda livsförutsättningar
för trädlevande lavar, vedinsekter och hackspettar.
Många granar har spår efter födosök av tretåig
hackspett. Marken är fuktig med örter och gräs,
t.ex. skogsfräken, grenrör, hultbräken, ekbräken
samt blåbär på frisk mark. Tillgång på död ved,
både stående och liggande är god. Området har
låg påverkan av tidigare plockhuggning.
Bedömning: Området har gransumpskog kring
en fuktstabil bäckmiljö samt urskogsartad granskog med gott om död ved. Det är en viktig lokal
för kärlväxter, mossor, lavar, vedinsekter och
fåglar, särskilt hackspettar. Området har trots sin
litenhet mycket höga naturvärden. Klass 1.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
C. Nyckelbiotop (bäckmiljö) öster om Sördubblabergen och Stormyran
Beskrivning: Objektet ligger strax öster om
Dubblabergens naturreservat. Detta är ett litet
område kring de övre delarna av en bäckförgrening. Bäcken rinner österut och mynnar i Dubblabäcken. Marken sluttar brant mot öster, även
omgivande landskap är kuperat.
Skogen är grandominerad naturskog utmed en
bäck. Området är litet men skogen, som huvudsakligen omger en bäck, samt avvattnar en myr
är naturskog med måttlig mänsklig påverkan. En
smal flik av området har förbindelse med Dubblabergens naturreservat.
Bedömning: Skogen kring bäcken är urskogsartad granskog med påtagligt höga naturvärden.
Klass 1.
D. Dubblamyran
Beskrivning: Dubblamyran är en större, till
formen oval myr, utsträckt i nord-sydlig riktning,
24
belägen nedan Norrdubblabergens östsluttning.
Landskapet öster om myren är relativt plant. I
söder finns en liten tjärn, Slättesmyrtjärnen, som
avvattnas av Dubblabäcken.
Myrens vegetation består huvudsakligen av
vitmossor och trådstarr. Bitvis är hydrologin
varierad med både strängar och flarkar men det
finns stora öppna partier med relativt homogen
struktur. Det är framför allt i mitten av myren
där det finns stråk av blötare partier som kan vara
viktiga för fågelfauna, framför allt vadarfåglar.
Vid inventering i juli var häckningssäsongen över
men det fanns gluttsnäppa. Dessa delar är därmed mera känsliga för störningar och ingrepp. I
myrens västra del växer myggblomster.
Bitvis växer en hel del tall på myren och det är
mestadels klena, senvuxna tallar, men det finns
också stora öppna partier med bara sparsamt med
tall.
På myrholmarna är kvarvarande skog tall med
inslag av gran, det är plockhugget och kvarvarande skog är relativt ung. Det går en körväg
tvärsöver myren som kan ha uttnyttjats både av
fyrhjulingar samt för timmertransporter vintertid
då omgivande skogsområden avverkats. Dubblamyran är kringgärdad av hyggen och ungskog.
Bedömning: Dubblamyran är en större odikad
myr med bitvis intressant hydrologi men stora
områden är också relativt homogena. Klass 2.
E. Myrmosaik söder om Dubblabäcken
Beskrivning: Objektet är en litet område kring en
tjärn som omges av myr med gammel-tallar. Mot
söder och väster gränsar det mot contorta. I norr
mot en väg.
Bedömning: Området är litet men har höga
naturvärden i form av gamla tallar och opåverkad
miljö. Klass 2.
F. Norra Stenberget, västra delen
Beskrivning: Vid Stenbergets nordsluttningar
finns tre mindre skogsområden. Samtliga områden är små till ytan Alla områden omges av
planterad ungskog med contortatall eller vanlig
tall. Det sydöstra del området har en del småmyrar insprängda i skogsmarken och hällmarker i
södra delen.
Markfuktigheten varierar från torr till fuktig. På
torr mark dominerar lavar och fattigris, på frisk
mark är blåbär, hus- och väggmossa dominerande. Angränsande våtmarker har trådstarr som
dominerar fältskiktet, på myren som angränsar
till det östra området är även blåtåtel vanlig.
Skogen är barrblandskog, som är talldominerad
på häll- och blockmarker och grandominerad på
frisk till fuktig småblockig moränmark. Det finns
även inslag av björk, asp och sälg. Hällmarkstallskogen har många gamla, ca 250-åriga tallar. De
talldominerade områdena har en naturlig struktur
och olikåldrig fördelning av träd medan de grandominerade områdena bedöms ha mer påverkan
av plockhuggning (av tall) och ha en mer likåldrig
struktur.
Tillgången på död ved samt fördelningen barrrespektive lövved varierar. Plockhuggning har
förekommit i alla delområden men i begränsad
omfattning.
Bedömning: Alla områden är små fragment av
äldre barr-naturskog med höga naturvärden, även
om områdena är små. Klass 1.
F
F
F
G
K
M
M
L
H
J
H
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Inventeringsobjekt bäck klass 1
Ü
0
0,4
0,8 km
Figur 11. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina i avsnitt 4.3.
25
4 INVENTERINGSOMRÅDET
I
Figur 12. Objekt I. Hästbergmyran kantas av gamla,
senvuxna tallar. I bakgrunden mot väster syns Dubblabergen.
G. Norra Stenberget, Östra delen
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Beskrivning: Objektet är ganska litet, ca 22 ha
och gränsar mot myr, Slaskobergsmyran. Terrängen sluttar svagt mot myren i nordöst, marken
är mycket blockrik med stora och små block.
Vissa block är upp till tre meter höga. I de övre
delarna av sluttningen finns även hällmarker.
Skogen är äldre tall-naturskog med ett bitvis påtagligt inslag av asp. Merparten av aspen är klen
till medelgrov. Marken är frisk med blåbär och
örter, t.ex. gullris, ekorrbär och skogsstjärna.
Området är påverkat av plockhuggning och
därför är tillgången till död ved lägre än vad den
annars skulle ha varit.
Bedömning: Skogen är äldre tall-naturskog med
inslag av asp. Objektet har höga naturvärden men
på grund av plockhuggningen saknas en del död
ved. Klass 2.
H. Södra Stenberget
Beskrivning: Södra Stenberget är ca 150 ha stort
skogsområde på hjässan av själva berget med
sluttningar framför allt mot öster och sydväst.
Området är en vattendelare och gränsar i sydväst mot Hästbergmyran varifrån en gren av
Hästbergbäcken, ett biflöde till Piteälven, rinner
västerut och en mindre gren samt flera andra
småbäckar rinner österut. Även det omgivande
landskapet är kuperat.
Terrängen inom objektet är småblockig morän
26
som är mer eller mindre block-rik där vissa stråk
i landskapet har mycket sten och öppna hällar
men merparten av arealen är helt skogklädd. Det
är ett veckat landskap med höjdåsar och svackor.
Små våtmarker med senvuxen tall, vitmossa,
tuvull och snip ryms i svackorna medan moränmarken är torr med kråkbär och ljung, bitvis frisk
med husmossa, väggmossa, kråkbär och blåbär.
Stora delar av skogen på Stenberget är föryngrad efter en brand för lite mer än 200 år
sedan, nästan alla tallar är frodvuxna och ungefär
likåldriga, drygt 200 år. Det finns få eller inga
riktigt gamla tallar med brandljud utom på myren
där det finns sen-vuxna myrtallar och enstaka
högstubbar som är betydligt äldre. Granen har
kommit in något senare och är något yngre, på
frisk mark är den nästan dominerande medan tall
är det beståndsbildande trädslaget på torr mark
och våtmarker. Lövinslag finns i form av asp,
både klen och grov samt björk, som framför allt
förekommer i bukettform. Det finns död ved men
inte i några stora mängder, framför allt finns äldre
lågor och högstubbar av tall med brandspår.
Bedömning: Naturliga successioner efter brand
med tall, asp och björk har mycket högt naturvärde. Denna typ av skogar kan vara relativt
artfattiga i när det gäller arter knutna till liggande
död ved men har många värdefulla strukturer som
ger livsförutsättningar för insekter, fåglar och på
sikt även lavar, mossor och tickor i takt med att
tillgången på död ved ökar. Klass 1.
I.Hästbergsbergsmyran
Beskrivning: Hästbergsmyran gränsar mot objektet Södra Stenberget i sydväst. Myren är en
blandmyr som varierad struktur med både flarkar
och strängar samt öppet vatten och en bäck där
utter observerades i samband med fältbesök.
Övergångszonen mellan skogen på Södra Stenberget och Hästbergsmyran karaktäriseras de
många gamla myrtallarna, varav många är äldre
än 250 år. Det finns även kulturspår från stämpling med yxa på gamla högstubbar av tall.
Bedömning: Hästbergsmyran med sin mångfald
av olika vattenrika miljöer och naturliga kantzon
mot skog med många gammeltallar har mycket
höga naturvärden. Klass 1.
J. Hästbergsbäcken
Beskrivning: Hästbergsbäckens östliga gren avvattnar Hästbergmyran genom ett svagt sluttande
landskap som omges av myr och skog. I norr lig-
Figur 14. Objekt L. Terrängen på Södra Långtjärnberget
är mycket kuperad med lodytor och block.
ger Stenberget, ett område med skyddsvärd skog.
Mot söder är landskapet präglat av ungskog.
Själva bäcken är smal och slingrande med
omväxlande hård- och mjukbotten. Omgivande
kantzoner består av senvuxen skog med äldre
gran samt glasbjörk och gråal. I buskskiktet växer
en och vide. Vegetationen varierar, från skogsmarksflora, till höga gräs som blåtåtel och grenrör
till bitvis myrväxter som vitmossa och trådstarr.
Bäcken är i stort sett opåverkad av störning från
skogsbruk och dikning.
Bedömning: Hästbergsbäcken med kantzoner
har äldre grannaturskog med höga naturvärden.
Det markerade området bör inte styckas upp eller
skäras av genom vägdragning eller annan exploatering. Klass 1.
Bedömning: Skogen på Norra Långtjärnberget är
brandföryngrad barrblandskog med mycket asp
och sälg. Bitvis är det också rikligt med död ved
av både asp, sälg och tall vilket ger goda förutsättningar för lavar och tickor. Området har mycket
höga naturvärden. Klass 1.
L. Södra Långtjärnberget
K. Norra Långtjärnberget
Beskrivning: Området utgörs av en brant östsluttning på norra delen av Långtjärnberget.
Höjdnivån är från 275 upp till 375 m.ö.h. Nordöstsluttningen vetter mot sjön Brännträsket, ett
Natura 2000-område.
Marken är blockrik morän och i den norra
delen finns branter med lodytor och klipp-block.
Skogen är grandominerad barrblandskog som
Beskrivning: Långtjärnberget (ca 375 m ö.h.)
ligger i ett kuperat landskap omgivet av höjder,
bäckar, småmyrar, tjärnar och sjöar. Från berget
blickar man mot sydöst ned mot Bänkerträsket
som har en långsmal vik, Smalträsket, helt nära
Långtjärnbergets öst-branter. Mot väster syns
silhuetten av Stenberget.
Själva Långtjärnberget har en höjdrygg i huvudsakligen nord-sydlig riktning men området
27
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 13. Objekt J. Hästbergsbäcken är en liten bäck
omgiven av gransumpskog med björk och al.
föryngrats efter brand. Spår av brand finns på
högstubbar, torrakor och skorstensträd av tall
men däremot finns inga brandljud på levande tall.
Många av de tallar som finns är frodvuxna och
har sannolikt föryngrats efter den senaste branden i området. Det finns frodvuxen tall samt gran
i olika storleksklasser och även lågaföryngring av
gran. Flera arter som indikerar höga naturvärden och är knutna till lövträd noterades på asp
och sälg, t.ex. stuplav, bårdlav, lunglav, skinnlav,
doftticka och liten aspticka. Det finns en hel
del död ved, både av löv- och barrträd. Graden
av mänsklig påverkan genom plockhuggning är
större i de södra och mindre i de mellersta och
norra delarna. Där påverkan varit lägre är också
tillgången till död ved högre.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 15. Objekt N. Nymyrliden har bitvis fuktig granskog med björk, asp och sälg. Här en rotvälta av gran.
är också mycket småkuperat med lodytor, branter
och block. Till exempel finns en närapå lodrät
ca 10 m hög förkastningsspricka i områdets
mittersta-östra del. Den varierande topografin
och berggrunden skapar förutsättningar för en
omväxlande skog med olika växtförutsättningar.
Sannolikt finns stråk av mer basiska bergarter på
bergets östsida vilket ger en rikare kärlväxtflora
där det bl.a. finns liljekonvalj. Både den höga
lövandelen och lodytorna ger förutsättningar för
mossor, lavar och tickor i fuktstabila mikrohabitat.
Marken är bitvis frisk med husmossa, väggmossa och blåbär, bitvis torr med renlavar och lingon.
I fuktsvackor finns partier med granvitmossa och
stor björnmossa. De fuktigare partierna är också
mer örtrika med t.ex. gullris. Marken, och därmed även växtförutsättningarna för skogen ändrar
karaktär inom området, i söder är det torrare och
nästan helt talldominerat medan det i norr är
fuktigare med större inslag av gran, asp och sälg.
Skogen är huvudsakligen talldominerad med
undertryckt gran samt en del glasbjörk. I de mellersta och östra delarna finns ett påtagligt inslag
av asp, många är frodvuxna med en brösthöjsdiameter över 20 cm. De grova asparna har också
en grov-barkstruktur som ger förutsättningar för
trädlevande lavar och mossor. På en del aspar
växer liten aspticka och eldticka. Även på solitära
sälgträd och på lodytor av sten finns lavar som
t.ex. njurlav. I sydvästsluttningen är skogen nästan
28
helt talldominerad med enstaka björk. Här finns
mer död ved, både i form av torrakor och lågor av
tall jämfört med uppe på berget och nära vändplanen på den östra skogsbilvägen.
Området har också en spännande topografi med
lodytor och block som skapar variation i landskapet. Både den höga lövandelen och lodytorna
ger förutsättningar för mossor, lavar och tickor
i fuktstabila mikrohabitat. Bitvis finns även en
något rikare kärlväxtflora, bl.a. växer liljekonvalj i
en östvänd brant.
Det finns kulturspår som stämplade tallar och
en äldre körväg leder upp på berget från områdets
södra del, sannolikt har den används för timmerkörning i äldre tiden. Skogen bär spår av plockhuggning i måttlig omfattning.
Bedömning: Södra Långtjärnberget har tallnaturskog med bitvis hög lövandel, framför allt av
asp. Området har också en spännande topografi
som ger stor mångformighet och därmed mycket
höga naturvärden. Äldre tallnaturskog är en stor
bristvara i dagens skogslandskap vilket gör det än
mer angeläget att området bevaras i sin helhet.
M. Östra Långtjärnberget
Beskrivning: Objektet utgör några smala remsor av äldre barrblandskog som lämnats i samband med avverkning öster om objekt L (Södra
Långtjärnberget). Marken är frisk till fuktig med
lingon och blåbär. Det finns död ved.
N. Nymyrliden
Beskrivning: Nymyrliden utgörs av en östsluttning som några kilometer längre österut avslutas
i Bänkerviken, en del av sjön Bänkerträsket.
Väster om objektet finns några höjder, Nymyrberget, Per-Nilsaberget och Höstberget. Ovanför
objektet finns mosaiker med skog och mindre
våtmarker varav den största, Bänkermyran avvattnas genom bäckar som delvis rinner genom
Nymyrliden-området.
Skogen på Nymyrliden karaktäriseras av att
området har längre sluttningar med rörligt
markvatten samt genomkorsas av några smala,
slingrande bäckar. Marken är frisk till fuktig med
granvitmossa, husmossa och väggmossa i bottenskiktet, blåbär och örter som ekorrbär, linnea,
gullris och skogsstjärna i fältskiktet. Orkidén
Jungfru Marie nycklar och frodiga örter som
t.ex. skogsnäva och hultbräken växter på fuktiga
platser där rörligt markvatten tränger upp. Även
kring bäckarna är marken fuktig med granvitmossa, örter eller starrtuvor.
Skogen har relativt hög bonitet och är grandominerad (utom längst i öster där skogen karaktäriseras av äldre tall samt gran och björk) med
påtagligt stor lövandel, framför allt rikligt av både
grov och klen asp, flera aspar är mellan 40 och 60
cm i brösthöjdsdiameter. Sälg, björk och gråal
bidrar också till lövrikedomen. Förekomsten av
sälg är ovanligt god, många har lavsamhällen med
t.ex. njurlavar samt riklig förekomst av doftticka.
Kärlväxtfloran är också rik genom att rörligt
markvatten påverkar lokalen. Den höga andelen
äldre lövträd är av stort värde för vedinsekter och
hackspettar, t.ex. noterades gråspett vid fältbesök.
Det finns också enstaka tallar som är påtagligt
grova och dessa utgör sannolikt en rest från en
äldre, mer talldominerad skog innan den plockhöggs. Rester av äldre tiders plockhuggning syns i
skogen i form av mossbevuxna stubbar. Tillgången på död ved är god, både av löv- och barrträd.
Bedömning: Denna gran-naturskog har ett påtagligt inslag av lövträd, framför allt grov asp och
sälg vilket i övrigt är en bristvara i skogen men
av stort värde för lavar, mossor, vedinsekter och
hackspettar. Tillgången på död ved av både barroch lövträd förhöjer värdet ytterligare. Skogen
har mycket höga naturvärden. Klass 1.
O. Nymyrberget
Beskrivning: Nymyrberget är en nordöstexponerad, relativt brant sluttning ner mot myr med senvuxen tall. Marken är blockrik morän med många
små block. Markfuktigheten är frisk med blåbär,
lingon, väggmossa och husmossa. I sluttningens
nedre del övergår skogsmarken i plan myr med
tall, vitmossa och trådstarr.
Skogen är grandominerad med många gamla
garnlavsdraperade träd samt enstaka torrakor
av gran. Lövinslag finns i form av asp som står i
klungor, solitära sälgträd samt björk, både enstammig och i bukettform. Enstaka grova tallar
finns också men totala andelen tall är låg, ca fem
procent. Död ved i olika n edbrytningsstadier av
både barr- och löv-ved förekommer rikligt inom
området. På en låga påträffades lappticka, en
relativt krävande art som gynnas av god tillgång
på död ved i sena nedbrytningsstadier. Det finns
också naturvärdesintressanta lavar som lunglav
och bårdlav samt bitvis rikligt med garnlav. Även
lavskrikan som är en fågel karaktäristisk för äldre
natur- och urskogsartade skogar, finns här.
Skogen på Nymyrberget har mycket låg mänsklig påverkan.
Bedömning: Nymyrberget har urskogsartad granskog med asp och sälg. Tillgången på död ved
är god. Området är litet men har mycket höga
naturvärden. Klass 1.
P. Myr nedför Nymyrberget
Beskrivning: Objektet är en mindre myr i kanten
mot objekt O, Nymyrbergets nordöstra gräns.
Kanten mellan skog och myr är opåverkad med
gamla, senvuxna tallar. Myren är också opåverkad med mestadels fastmattor av olika vitmossor,
i kanten mot skog även en del björnmossa. På
myren växer även trådstarr, tuvull och tranbär.
Myren är opåverkad av dikning. Den gränsar i
norr mot contortaplantering.
Bedömning: Myren är i orört skick och förstärker
naturvärdet av skogen på Nymyrberget. Både
Nymyrberget och myren bör bevaras i sin helhet.
Klass 2.
Q. Myr sydväst om Nymyrberget
Beskrivning: Objektet utgör en långsmal myr
inkilad mellan skogsplanteringar av contorta.
Det är en blandmyr av sträng-flarktyp med både
29
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Bedömning: Skogen har höga naturvärden även
om objektet är mycket litet. Klass 2.
rarna finns en contortaplantering. Myren breder
även ut sig mot öster men där är den påtagligt
dikad och igenväxningsfas, dessa delar har inte
tagits med i objektet.
Norra Kilmyran består av en myr med många
klena tallar. I objektet ingår även ett parti med
äldre sumpskog av barrblandtyp.
vitmosse-partier av mjuk- respektive fastmattetyp, vilket ger våtmarken stor mångformighet och
gör den till en betydelsefull fågellokal.
Bedömning: Myrens varierade vattenregim utgör
det främst naturvärdet och den bör därför inte
störas. Klass 2.
Bedömning: Norra Kilmyran och randen med
sumpskog har hög grad av naturlighet. Klass 2.
R. Norra Kilmyran
Beskrivning: Norra Kilmyran är belägen knappt
500 m söder om Vägamyran. Mellan de båda my-
X
X
Z
Y
T
X
Å
Ä
U
R
Ö
V
4 INVENTERINGSOMRÅDET
S
U
W
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
W
Ü
0
0,5
1 km
Figur 17. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
30
Beskrivning: Objektet ligger söder om Södra Kilmyran och ett litet skogsparti. Det är ett sluttande och mycket blött kärr vilket ger en lite rikare
vegetation jämför med andra myrar i omgivande
landskap.
Bedömning: Objektet är känsligt för ingrepp och
bör lämnas intakt. Klass 1.
T. Norra Vägamyran
Beskrivning: Objektet utgör en mycket liten
del av Vägamyran längst i norr. Det finns en
vägtrumma men den är delvis avsnörd av stora
Vägamyran då den avdelas av väg.
Bedömning: Objektet är tillsammans med Vägamyran en stor myr med höga naturvärden. Denna
del förstärker värdet ytterligare men har givits en
lägre klass då den är avsnörd från stora Vägamyran. Klass 2.
U. Vägamyran - Kutumyran (med Kutubäcken)
Beskrivning: Vägamyran – Kutumyran är ett
långsmalt, ca 5 km långt stråk i ett mot sydöst
svagt sluttande myrplan. Mot söder avtecknar sig
vyn av Bänkerberget. Omgivande skogslandskap
är hårt brukat med många hyggen men det finns
en intakt sumpskog som gränsar mot objektet.
Vägamyran är en riktigt fin myr som har gott
om gamla, senvuxna tallar, varierad hydrologi
med stora blöta partier i mitten och i de flesta
kanter en naturlig övergångszon mot omgivande
skog. Vägamyran övergår i Kutumyran, också det
en myr med många gamla tallar. I mitten av Kutumyran löper en smal bäck, Kutubäcken. Denna
omges av senvuxen gran, björk och tall.
De blöta partierna är av värde för fågellivet,
framför allt vadarfåglar. Vid fältbesök observerades ljungpipare.
Objektet är opåverkat av dikning och i stort sett
även opåverkad av plockhuggning.
Bedömning: Vägamyran – Kutumyran är ett
stort, sammanhängande, mångformigt och hydrologiskt intressant område med mycket högt
naturvärde. Klass 1
V. Sumpskogsområde vid Vägamyran – Kutumyran
Beskrivning: Objektet är litet och gränsar i norr
mot den långsmala Vägamyran-Kutumyran. Mot
öster avgränsas det av väg.
Detta är en mycket tät sumpskog som är grandominerad men det finns även björk, gråal och
tall. Fältskiktet består av blåbär och örter och
bottenskiktet av mossor. På många ställen är det
4 INVENTERINGSOMRÅDET
S. Södra Kilmyran
Figur 16. Objekt U. Vägamyran har både partier med öppet vatten och torrare delar med gammel-tallar.
31
blött med fuktkrävande mossor som granvitmossa
och stor björnmossa. Mot kanten till myren finns
även andra, mer blötväxande vitmossor.
Skogen är på grund av sin höga fuktighet senvuxen men tättstående. Det finns en del död ved.
Påverkan från äldre tiders skogsbruk i form av
plockhuggning är relativt låg men det finns en del
spår av tidigare träduttag.
Bedömning: Objektet är en sumpskog med måttlig påverkan av plockhuggning. Naturvärdena är i
form av löv-inslag och äldre träd samt att området gränsar mot naturvärdes-myr. Klass 2.
W. Östra Kutuliden
Beskrivning: Objektet är beläget öster om Kutumyran och genomkorsas av Kutubäcken. Detta
är ett litet område med äldre, ca 150-200 -årig
tallskog på blockrik mager moränmark som bitvis
är frisk, bitvis fuktig. Det finns träd i olika åldrar
och storleksklasser. Skogen har viss påverkan av
plockhuggning.
som är en viktig hackspettsbiotop.
Tillgången på död ved är god i hela området. På
högstubbar och skorstensträd av tall finns spår av
brand. På död ved växer tickor som gränsticka,
liten aspticka och klibbticka. Många träd är draperade med hänglavar.
Kulturspår finns i form av stämplade torrakor av
tall och plockhuggning har förekommit. Mindre
blockrika partier kan ha använts för skogsbete,
där är skogen bitvis ljus och luftig med lågörter
som ekorrbär och skogsstjärna.
Bedömning: Kutuliden har grannaturskog med
rikt lövinslag och tidigare brandhistorik. Hela
området har högt skyddsvärde. Klass 1.
Y. Litet område nedanför Kutuliden
Beskrivning: Objektet ligger i nära anslutning till
brandpåverkad barrblandskog på Kutuliden med
mycket höga naturvärden. Detta objekt är äldre
talldominerad naturskog med inslag av gran. Sko-
Bedömning: Skogen är äldre tallnaturskog med
höga naturvärden. Klass 2.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
X. Kutuliden
Beskrivning: Kutuliden utgör nedre delen av
en brant nordostsluttning som avslutas mot en
skogsbilväg. På andra sidan vägen planar landskapet ut och blir till en skog-myrmosaik med
myr, småvatten och skogsholmar. Området som
beskrivs här är egentligen två separata skogsområden som avdelas av ett hygge (se karta). Den
södra har mer östlig exposition medan den norra
sluttar nästan rakt mot norr. Omgivande landskap är mot norr relativt låglänt med sjöar, myrar
och vattendrag (Gåsån) medan det mot söder är
kuperat med Kutulidens hjässa och ytterligare
söderöver Bänkerberget (425 m ö.h.), som högsta
berg.
Båda sluttningarna, den nordöst- och den nordexponerade, präglas av längre sträckor med rörligt
markvatten. Det ger en rikare kärlväxtflora i
svackor och dråg med skogsnäva, skogsfibbla,
ögonpyrola och orkidéer som spindelblomster
och jungfru marie nycklar. Även skogen är relativt
högproduktiv med tättstående gran, björk, asp
och sälg utom i nordöstsluttningens allra översta
del som utgörs av en gransumpskog, i nära angränsning mot myr. I gransumpskogen är skogen
klen med senvuxen gran och björk på socklar.
Spår av tretåig hackspett finns i gransumpskogen
32
Figur 18. Objekt X. Den lilla orkidén spindelblomster trivs
i fuktsvackor på Kutulidens östsluttning.
gen har viss påverkan av plockhuggning.
Z. Myrmosaik vid Ram- och Rörtjärnen
Beskrivning: Objektet är en mosaik av myr, små
tjärnar, bäckstråk och holmar med skog. De
norra delarna med Ram- och Rörtjärnen samt
bäcken som binder samman tjärnarna är Natura
2000-objekt.
Myren är omväxlande mycket blöt och torrare.
Vegetationen varierar beroende på fuktighet men
här växer t.ex. trådstarr, ängsull, vitag och vattenbläddra.
Skogsholmarna, som till ytan är små, är påtagligt plockhuggna och har därför tämligen trivial
tallskog. Däremot har själva myren på lite torrare
partier många vackra gammeltallar. Myrarna är
inte påverkade av dikning.
Bedömning: Detta är en varierad myrmosaik med
mycket vatten och även tidigare kända naturvärden i form av Natura 2000-objekt i norra delen.
Objektet har därför höga naturvärden. Klass 2.
Å. NV Inre Grästjärnen
Beskrivning: Området är beläget rakt öster om
Kutulidens höjdås. Marken sluttar svagt mot
nordöst och området är svagt kuperat med insprängda våtmarker och surdråg kring bäckar. I
norra delen finns en tjärn. Omgivande landskap
är hårt brukat med mycket hyggen.
Marken är morän som bitvis är blockrik.
Markfuktigheten är omväxlande med bitvis torr
lavmark, t.ex. norr om tjärnen, ofta frisk blåbärsmark, men även lokaler med surdråg, småmyrar
och några tjärnar.
Sydväst om den största tjärnen finns också ett
sumpskogsområde. Detta är tätt med gran och
björk men har en betydligt yngre åldersstruktur.
Resterande skog är tall-dominerad med undertryckt gran på frisk eller torr-frisk mark. Det
finns en hel del tall som är äldre än 150 år, skiktning och diameterspridningen är måttlig. Dessa
bestånd är tydligt påverkade av plockhuggning.
Bedömning: Objektet har tallnaturskog. Tallskogsmiljöerna norr och öster om sjön upplevs
dock fragmenterade då hyggen bryter av skogslandskapet på många ställen. Även barrblandskogen i de södra delarna upplevs fragmenterade.
Klass 2.
Ä. Gransumpskog vid NV Inre Grästjärnen
Beskrivning: Objektet ligger som en ö mitt i
objekt Å (NV Inre Grästjärnen). Här finns en
ganska tät och fuktstabil gransumpskog kring
en slingrande bäck. Många granar är gamla med
nedåthängande grenar, så kallade kjolgranar, och
på en del av dem växer det gammelgranskål. I
och kring själva bäcken finns många olika arter av
marklevande mossor. Här finns också en del död
ved, både liggande och stående. En del granar
är rötade av klibbticka. På en låga påträffades
rosenticka.
Bedömning: Bäckmiljön med äldre gransumpskog har mycket höga naturvärden. Där finns en
hel del död ved, både liggande och stående, av
gran och björk. Det är också en fuktstabil miljö
som ger förutsättningar för t.ex. trädlevande lavar
att trivas. Klass 1.
Ö. Inre Grästjärnen
Beskrivning: Området är en liten mosaik
med myr och skogsholmar intill en tjärn, Inre
Grästjärnen. Omgivande landskapet är kraftigt
påverkat av skogsavverkning. Myrarna består av
både fast- och mjukmatta, skogsholmarna har
grannaturskog med måttlig påverkan av plockhuggning.
Bedömning: Området är liten men har naturvärden i form av en myr-skog mosaik med hög grad
av naturlighet.
AA. Myr nordöst om Holmträsket
Beskrivning: Objektet är beläget nordöst om sjön
Holmträsket. Myren är en blandmyr med starr
och tuvull på blötare partier samt torrare tuvor
med ris. Det växer en hel del tall på myren, de
flesta träden är klena. Omgivande skog är inte
intressant ur naturvärdessynpunkt.
Bedömning: Myrens främsta värden är att den är
i stort sett orörd och opåverkad av dikning. Klass
2.
AB. Stor-Bastamyran
Beskrivning: Stor-Bastamyran avvattnas i sjön
Stor-Bastaträsket och är belägen nordväst om
denna. Myren tar emot vatten från Flottakammen i väster och Bastaliden i öster. I norr gränsar
33
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Bedömning: Objektet är mycket litet men har
äldre naturskog. Klass 2.
J
AB
AB
AB
AB
AD
AC
AE
AK
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Ü
0
0,5
1 km
Figur 19. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
objektet mot sjön Holmträsket.
Myren är plan med trådstarr som dominerande
vegetation samt en hel del tall. Myren avdelas av
ett dike men detta har inte längre någon nämnvärd inverkan på hydrologin. Det finns näraliggande partier som är mer påverkade och dessa har
inte någon naturvärdesklass. Omgivande skog är
ung med låga naturvärden. Ett betydligt större
område är utpekat av VMI men detta är bitvis
påverkat av dikning och innefattar dessutom
själva sjön Holmträsket.
34
Vid en översiktig fågelinventering av Stor-Bastamyran 2008 noterades bl.a. ljungpipare, grönbena, gulärla och sävparv (Artportalen 2011). I
Holmträsket sågs storlom.
Bedömning: Stor-Bastamyran utgör de övre
delarna av ett mycket stort sammanhängande
stråk av blandmyrar som för att vara Norrlands
kustland är detta ganska unikt i sitt slag. Alla
myrar i detta stråk är ur hydrologiskt hänseende
sammanlänkade varför större ingrepp i någon av
dessa delar bör undvikas. Klass 2.
het och intressanta strukturer samt är av värde för
häckfåglar, framför allt vadare. Denna myr bildar
tillsammans med flera andra myrar mot sydöst ett
mycket stort stråk av sammanhängande blandmyrar, för att vara Norrlands kustland är detta unikt
i sitt slag. Alla myrar i detta stråk är ur hydrologiskt hänseende sammanlänkade varför större
ingrepp i någon av dessa delar bör undvikas. Klass
1.
AE. Nyckelbiotop nedanför Per-Nilsaberget
AC. Lill-Bastamyran
Beskrivning: Lill-Bastamyran är en ca 1,5 km
lång, smal myr, orienterad nordväst-sydöst i
landskapet. Den ligger ca 500 m sydväst om
Däckmyran.
Myren är opåverkad av dikning. På östra sidan
ligger ett terrängstråk som är utpekat av VMI
men fältbesök på platsen talar för att det är
felaktigt och att det kan bero på ett förskjutet
kartunderlag.
Bedömning: Objektet har naturvärden klass 2.
AD. Däckmyran
Beskrivning: Däckmyran är en drygt 4 km lång
myr belägen nordväst om Tolvmansmyran. Däckmyran är till formen långsmal, flikig och orienterad nordväst-sydöst i landskapet. Myren omges
av barrblandskog.
Däckmyran är en blandmyr av sträng-flarktyp
men utseendet varierar mycket på myren. Vissa
partier har stor mångformighet och mycket varierad hydrologi medan andra partier är mer homogena och ger ett savannlikt intryck. Trådstarr är
den dominerande växten i fältskiktet, som ofta
växer tillsammans med snip och tuvull.
I övergångszonen mot fastmark finns ofta
gamla, senvuxna tallar. Vissa gammeltallar kan
fungera som boträd för fåglar, andra bär spår av
insektsgnag.
Däckmyran är opåverkad av dikning. Några
av myrholmarna inom objektet är påverkade av
plockhuggning men har fortfarande en naturskogsartad karaktär.
Bedömning: Däckmyran har stor mångformig-
Beskrivning: Detta är ett litet område inklämt
mellan nedre delen av Per-Nilsabergets sydvästexponerade sluttning och en större myr, Däckmyran som breder ut sig i nordväst-sydostlig riktning i landskapet. Skogen i sluttningen ovanför
karaktäriseras av yngre tallskog med inblandning
av björk.
Skogen är grandominerad barrblandskog som
har betydande inslag av asp, björk, sälg och rönn
i den sydöstra delen medan andelen tall är högre
men lövandelen lägre i den nordvästra. Marken är
också fuktigare och mer örtrik i den lövrika sydöstra delen med örter som gullris och ekorrbär.
Här finns också en bäck med många olika marklevande mossor. I mitten och nordvästra delen av
området är marken frisk med blåbär, lingon och
husmossa.
Det finns liggande död ved både av löv- och
barrträd. Skogen har låg påverkan av plockhuggning.
Bedömning: Detta är en grannaturskog med hög
löv-andel, framför allt asp. Det är en värdefull
lokal för både mossor, lavar, kärlväxter och fåglar.
Klass 1.
AF. Tolvmansmyran – Lag-Hjällmyran – Hjällmyran
Beskrivning: Tolvmansmyran, Lag-Hjällmyran
och Hjällmyran är en sammanhängande ca 6 km
lång, 0,5-1 km bred myr orienterad i nordväst –
sydostlig riktning i landskapet. Myrplanet sluttar
svagt mot sydöst men det sluttar även svagt från
myrkanterna in mot mitten där en bäck, Storbäcken avvattnar våtmarkerna, rinner österut
för att senare mynna i Kolerträsket. Omgivande
landskap utgörs av två höjdåsar, orienterade i
samma väderstreck som myren; i söder Manjärvliden, i norr Kåtaliden – Sörliden.
Myren är en blandmyr av sträng-flark typ med
både fast- och mjukmattevegetation. Förutom
35
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 20. Objekt AF. Hjällmyran har många blöta partier.
Det gynnar fågelfaunan.
torvbildande vitmossor växer här trådstarr, snip,
tuvull, i blötare partier ängsull.
Objektet utgör en stor sammanhängande
myr med intressant hydrologi. Framför allt den
sydöstra delen har stor variation av småhabitat
och partier med öppet vatten. Merparten av
kantzonerna mot omgivande skog har en naturlig
övergångszon med senvuxna träd. Objektet har
stor mångformighet och intressanta strukturer
samt är av värde för häckfåglar, framför allt vadare. Myren är opåverkad av dikning. Ett mindre
delområde centralt i objektet är utpekat av VMI
men detta är påverkat av dikning och viss avverkning.
Vid en översiktig fågelinventering av Hjällmyran 2008 noterades bl.a. kricka, grönbena,
gluttsnäppa, tornseglare och videsparv (Artportalen 2011).
Bedömning: Hela myren har höga naturvärden
då det är en stor sammanhängande myr med intressant hydrologi. Denna myr bildar tillsammans
med flera andra myrar mot sydöst ett mycket
N
P
Q
O
AÅ
AÄ
AF
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AÖ
AL
AL
AM
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Ü
0
0,7
1,4 km
Figur 21. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
36
funnits en kontinuerlig tillgång på liggande död
ved som ger goda förutsättningar för växt- och
djurliv i form av tickor, svampar och lavar. T.ex.
finns spår av tretåig hackspett på trädstammar,
det finns rikligt av garnlav som även är fertil och
bland svampar kan nämnas trådticka och gammelgranskål som båda trivs på äldre granar.
Det finns stubbar här och var som vittnar om
tidigare plockhuggning men denna påverkan kan
beskrivas som låg till måttlig.
stort sammanhängande stråk av blandmyrar, för
att vara Norrlands kustland är detta unikt i sitt
slag. Alla myrar i detta stråk är ur hydrologiskt
hänseende sammanlänkade varför större ingrepp i
någon av dessa delar bör undvikas. Klass 1.
AG. Västra Sodokberget
Beskrivning: Sodokberget är beläget bara några
kilometer norr om den dalgång där Åbyälven
vindlande rinner i sydöstlig bana genom landskapet. Topografin vid Sodokberget (ca 350-400 m
ö. h.) är varierad och i nordväst finns flera berg
som är högre, t.ex. Snödliden (ca 450 m ö. h.)
och Råliden. I öster tangeras skogen vid Sodokberget av Storbäcken, ett biflöde till Åbyälven
och klassade som Natura 2000-habitat.
Skogen på Sodokberget grandominerad med
undantag av ett mindre, talldominerat område i
sydväst som utgörs av två bergkullar avdelade av
en liten myr. Granskogen har inslag av tall, björk
och enstaka sälgträd medan tallskogen har inslag
av asp. Marken är mestadels frisk med blåbär,
revlummer och en del örter, i bottenskiktet växer
hus- och väggmossa. Det finns även fuktigare
partier med granvitmossa och stor björnmossa,
främst i svackor i sluttningar samt i bäckmiljöer.
Skogen är urskogsartad och har relativt stor
ålders- och diameterspridning och det finns
både påtagligt grova och riktigt gamla granar
samt högstubbar och torrakor av gran. Det finns
även smågranar, en del föryngrade på gamla,
halvt nedbrutna lågor. Det finns en del björk och
enstaka sälg men lövinslaget utgör inte mer än
ca fem procent av grundytan. Andelen död ved
är påtagligt hög med lågor i både tidigare och
senare nedbrytningsstadier, det har alltså länge
AH. Östra Sodokberget
Beskrivning: Området utgör de östra delarna
av Sodokberget som avgränsas i öster av Storbäckens västra gren (Natura 2000-objekt) och i
sydväst av en långsmal myr. Det finns också ett
mindre våtmarksområde i sydöstra delen nära
Storbäcken. Området genomkorsas av en skogsbilväg i öst-västlig riktning.
Skogen i de östra delarna av Sodokberget är
något yngre jämfört med de västra (se delområdesbeskrivning Västra Sodokberget). Skogen är
en barrblandskog med gran, tall och björk. Trädskiktet har en relativt homogen åldersstruktur där
träden står tätt och riktigt gamla träd ofta saknas.
Död ved finns men merparten är i tidiga nedbrytningsstadier. Men eftersom skogen börjat självgallra kommer förekomsten av död ved successivt
att öka. Den relativt höga andelen lövträd gör det
till en värdefull biotop för t.ex. hackspettar. Norr
om vägen är skogen betydligt mer grandominerad
jämfört med södra delen där tall utgör ca hälften
av grundytan.
Skogen är påverkad av plockhuggning. En viss
röjning av gran har också skett i området norr om
vägen.
Bedömning: Barr-naturskogen samt strandzonen utmed bäcken i öster har något yngre skog
(jämfört med Västra Sodokberget) som inte har
samma låga-kontinuitet men det finns gott om
färskt död ved. Området utgör också en viktig
bufferzon till den urskogsartade skogen på Västra
Sodokberget. Klass 2.
37
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 22. Objekt AG. Det finns gott om död ved i den
urskogsartade granskogen på Västra Sodokberget.
Bedömning: Området har urskogsartad granskog
med en stor andel död ved, framför allt i tidigare
nedbrytningsstadier men det finns även äldre,
mossbevuxna lågor med lågaföryngring av gran.
Inslaget av löv i form av björk och sälg höjer
värdet ytterligare. Klass 1.
AI. Myr intill Storbäcken, NO Sodokberget
AJ. Dalmyran
Beskrivning: Myren gränsar mot Storbäcken och
Östra Sodokberget (objekt AH). I stort sett hela
myren har ett svagt sluttande myrplan och består
av fastmatte-botten med huvudsakligen trådstarr
i fältskiktet. Myren är opåverkad av dikning.
Beskrivning: Objektet består av trå parallella,
smala myrståk omgivna av barrblandskog som
huvudsakligen är talldominerad. Vegetationen
på myrarna domineras av trådstarr på torv av
fastmatte-typ, det finns även mindre partier som
är blötare.
Bedömning: Myren är opåverkad av mänsklig
störning och har naturvärdesklass 2.
Objektet är opåverkat av dikning
Bedömning: Objektet har, av mänsklig störning,
opåverkade myrar. Klass 2.
AB
AB
AK
AI
AH
AJ
AH
AH
AK
AH
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AG
AJ
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Ü
0
0,5
1 km
Figur 23. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
38
tation med trådstarr, tuvull och snip. Samtliga är
av fastmattetyp, d.v.s. det finns inga riktigt blöta
partier. De har naturliga övergångszoner mot
skogen i Södra Manjärnliden. Myrarna är inte dikade eller på annat sätt påverkade av människan.
I närområdet finns ett par hyggen.
Bedömning: Våtmarkerna har naturvärden i form
av opåverkade myrar som gränsar mot naturvärdes-skog. Klass 2.
AM. Södra Manjärvliden
AK. Manjärvmyran
Beskrivning: Manjärvmyran är en knappt 2 km
lång och knappt 1 km bred myr strax väster om
Manjärvträsket. Precis som många andra myrar
inom inventeringsområdet är den långsmal i
nordväst – sydöstlig riktning och består av både
torrare och blötare partier. I södra och mittersta
delen finns några tjärnar och i väster finns några
skogsholmar.
I de blöta partierna är vegetationen i fältskiktet
sparsam men det finns ofta ängsull. De lite tor�rare partierna har tuvull, snip och trådstarr, den
senare är dominerande.
På skogsholmarna finns naturskog av barrblandtyp med inslag av björk samt en del död ved.
De delar av myren som ingår i objektet är opåverkade av dikning. En viss plockhuggning har
skett på holmarna med skog. Ett betydligt större
område i ett smalt stråk åt nordväst är utpekat av
VMI men detta är till stor del påverkat av skogsbruk eller dikning.
Bedömning: Denna myr är stor och mångformig och har, framför allt i södra delen, intressant
hydrologi med många blöta partier. Eftersom den
gränsar till torvmark med några mindre diken i
östra delen (områden utan naturvärdesklass) har
objektet tilldelats naturvärdesbedömningen klass
2 men vissa delar är svåra att skilja från de som
fått klass 1 enligt vår metodik.
AL. Myrar kring Södra Manjärvliden
Beskrivning: I anslutning till objektet AM (Södra
Manjärvliden) finns några myrar som skogen
gränsar mot i norr och söder. Myrarna har vege-
Beskrivning: Området är beläget ca 200 meter
norr om vägen mellan Mansträsk och Kolerträsk.
Det gränsar mot myrmarker i norr och söder
samt planterad ungskog och hygge i öster respektive väster. Skogen är fragmenterad i några små,
löst sammanhängande delar på grund av upptag
av två hyggen.
Skogen är barrnaturskog med gran och tall samt
enstaka aspar, sälgar och björkar. Äldre granar är
draperade med garnlav och på asp växer skinnlav.
Marken är frisk morän med väggmossa, husmossa
och blåbär. Mängden död ved är måttlig och
skogen är påverkad av plockhuggning.
Bedömning: Skogen har naturskogskaraktär med
inslag av äldre gran och tall samt enstaka grova
aspar och sälg. Området är litet och fragmenterat.
Klass 2.
AN. Skogsområde norr om Stavamyran
Beskrivning: Objektet är beläget nordost om
Stavamyran. I norr avgränsas det är väg. Skogen
är tät barrblandskog med tall, gran och björk.
Bedömning: Skogen har naturvärden i form av
lövinslag samt att det gränsar mot stora myrkomplex. Klass 2.
AO. Myrkomplex vid Storslyet
Beskrivning: Objektet utgör en flikig myr som
ligger nordost om Stavamyran och har hydrologisk förbindelse med denna. Myren är omgiven
av skog. Myren har en varierad vattenregim men
inte så många riktigt blöta partier.
Beskrivning: Myrkomplexet utgör tillsammans
med Stavamyran och flera andra ett stort sammanhängande stråk i landskapet av värdefulla och
för ingrepp känsliga myrar. Klass 2.
39
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 24. Objekt AK. Manjärvmyran kantas av tall som
kan vara gamla även om det är klena. I förgrunden syns
ängsull i de våta partierna och trådstarr på de torrare.
AP. Stavamyran
Beskrivning: Stavamyran är ca 6 km lång och
orienterad i nordväst – sydostlig riktning. Objektet gränsar mot Stavaträsket och objekt AO
(myrkomplex vid Storslyet). De södra delarna av
myren avvattnas av Lillpiteälven.
Stavamyran är en blandmyr med stor mångformighet och variation. Vissa partier har en hel del
småtallar och det finns mer träd i övergångszonen
mellan skog och myr samt zonen mellan myr och
bäck (Lillpiteälven).
Vid en översiktlig fågelinventering 2008 noterades bl.a. kricka, dalripa, trana, grönbena, gluttsnäppa, enkelbeckasin och videsparv. I Stavaträsket intill sågs storlom (Artportalen 2011).
Bedömning: Stavamyran har stor mångformighet
med kantzoner mot sjöstrand, skog och vattendrag. Det har en varierad vattenregim som är av
värde för fågellivet. Objektet är en viktig del i ett
stort stråk av flera sammanhängande myrar, vilket
är för regionen unikt. Klass 1.
AN
AO
AQ
AP
AR
AP
AX
AS
AV
AV
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AT
AW
AU
AT
AW
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Inventeringsobjekt bäck klass 1
Ü
0
1
2 km
Figur 25. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
40
AR. Bergmyran – Björkmyran
AQ. Lövliden
Beskrivning: Objektet är mycket litet, ca 500 m
långt och 50-100 m brett. Det ligger strax nedanför krönet av en ås, Lövliden. Det är ett skogsobjekt och av Sveaskog utpekad naturvärdeslokal.
Bedömning: Objektet har endast bedömts via
flygbildstolkning. Klass 2.
Bedömning: Bergmyran – Björkmyran har en
hög grad av naturlighet. Objektet utgör också en
viktig del i ett stort stråk av flera sammanhängande myrar, vilket är för regionen unikt.
AS. Storstenmyran
Beskrivning: Storstenmyran är stor och flikig.
Den är belägen sydväst om Bergmyran-Björkmyran. I mitten fanns en myrholme med skog som
nu är hygge och är undantagen från objektet.
Myren har en varierad hydrologi, särskilt i
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Figur 26. Objekt AW. Lingon frodas i tall-naturskogen
öster om Skällberget.
Beskrivning: Bergmyran-Björkmyran är en
långsmal, drygt 6 km lång och ca 0,5 km bred
myr. Objektet omges av skog, varav mycket är
produktionsskog men i zonen mellan myren och
åsen Granlidens nedre östsluttning finns en del
äldre skog.
Själva myrplanet sluttar svagt från båda kantzonerna mot en svacka i mitten. Myren har en
viss variation och mångformighet men är lite mer
ensartad jämfört med Stavamyran.
Myren är opåverkad av dikning.
Ett mindre delområde längst i sydost är utpekat
av VMI men detta är till stor del påverkat av dikning.
Figur 27. Objekt AX. Lillpiteälven har flera sträckor med strömmande vatten. Stränderna kantas som här av björk och tall,
eller av gran, asp och sälg.
41
södra delen finns många våta partier. Det finns
ingen dikningspåverkan. Miljöerna talar för att
mer krävade våtmarksfåglar t.ex. myrsnäppa och
dvärgbeckasin kan förekomma.
ande myrar, vilket är för regionen unikt.
Bedömning: Storstenmyran är, förutom det angränsande hygget på myrholmen, en naturlig och
opåverkad större myr. Objektet utgör också en
viktig del i ett stort stråk av flera sammanhäng-
Beskrivning: Objektet består av några till formen
flikiga myrar med stor variation i vattenregim.
AT. Flikiga småmyrar väster om Stor-Blåliden
Bedömning: Objektet har utifrån flygbildstolkning bedömts till klass 1.
AP
AP
AX
AV
AR
AV
AX
AV
AU
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AV
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Inventeringsobjekt bäck klass 1
Ü
0
0,5
1 km
Figur 28. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
42
Beskrivning: Objektet utgörs av en liten myr
sydväst om Stor-Blåliden.
Bedömning: Objektet har utifrån flygbildstolkning bedömts till naturvärdesklass 2.
AV. Villemyran - Stormyran - Strömnäsmyran
Beskrivning: Objektet är beläget i inventeringsområdets sydöstra del och består egentligen av tre
myrar, Villemyran, Stormyran och Strömnäsmyran. I mitten av Stromyran finns ett antal tjärnar.
Myrarna är flikiga till formen och omges av skog
utom norr om Stormyran där det finns flera hyggen. Vegetationen på myrarna är tämligen trivial
med huvudsakligen trådstarr. Myrarna är opåverkade av dikning.
På Stormyran noterades under fågelinventeringar 2011 bl.a. sångsvan, trana, brushane,
ljungpipare, enkelbeckasin, varfågel och videsparv
(Svevind opubl. 2011).
Bedömning: Myrarna har naturvärdesklass 2.
AW. Område öster om Skällberget
Beskrivning: Objektet är beläget precis söder om
Bedömning: Skogen är äldre tallnaturskog med
olikåldriga tallar. Objektet har höga naturvärden,
inte minst i perspektivet att gammal tallskog är
en mycket stor brist i omgivande skogslandskap.
Klass 2.
AX. Lill-Piteälven (från Stavaträsket och österut)
Beskrivning: Lill-Piteälven, ett biflöde till Piteälven, är vid den markerade sträckan en några
meter bred bäck som avvattnar Stavaträsket samt
delar av Stavamyran och rinner mot sydöst. Omgivande landskap består av blandmyrar av strängflarktyp samt skogsområden. Vattendraget är ett
biflöde till Piteälven.
Botten består både av mjuk- och hårdbotten.
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AU. Liten myr sydväst om Storblåliden.
Åbyälvens vindlande dalgång. Det är ett låglänt
område med en liten tjärn i nordvästra delen. I
söder gränsar det mot myr, i öster mot skogsbilväg och i väster mot en contorta-plantering.
Skogen karaktäriseras av äldre tallskog på mjukt
runda kullar av små-blockig morän. Marken är
torr till frisk med ren- och bägarlavar samt ljung
och lingon på torrare partier, hus- och väggmossa
samt blåbär på frisk mark.
Plockhuggning av tall har förekommit i flera
omgångar och tillgången på död ved är därför
begränsad.
Figur 29. Objekt AY. Urskogsartad, gles höjdlägesskog med tall, gran och björk karaktäriserar Stor-Huvberget.
43
AY
AZ
AW
Inventeringsområde
Inventeringsobjekt skog klass 1
Inventeringsobjekt våtmark klass 1
Inventeringsobjekt skog klass 2
4 INVENTERINGSOMRÅDET
Inventeringsobjekt våtmark klass 2
Ü
0
0,5
1 km
Figur 30. Karta över inventeringsobjekt som befunnits ha högre naturvärden. Bokstäverna hänvisar till objektsbeskrivningarina
i avsnitt 4.3.
Omgivande kantzoner har äldre granskog med
många senvuxna träd, en hel del björk samt på
vissa ställen enstaka sälgträd. Skogen i kantzonerna har bitvis sumpskogskaraktär med starrtuvor och vide, bitvis är det torrare med björk och
tall, särskilt i den östligaste sträckan. På en del
äldre granar finns spår av tretåig hackspett. Under
fågelinventeringar längs Lillpiteälven nedströms
Stor-Blåliden 2011 noterades bl.a. sångsvan,
bläsand, gräsand, kricka, knipa och sävsparv (Sve44
vind opubl. 2011).
Bedömning: Strandzonerna kring bäcken kantas
av äldre skog som är av värde både för växt- och
djurliv i vattnet samt på land. Bäcken i sin helhet
med omgivande kantzoner bör undantas från
exploatering. Klass 1.
Beskrivning: Stor-Huvberget (480 m ö.h.) är beläget inom ett kuperat landskap söder om Åbyälven och ca 2-3 km sydväst om byn Huvträsk.
Berget är långsmalt till formen och orienterat i
nordväst-sydöstlig riktning i landskapet. Mot öster stupar berget brant lodrätt nedåt och nedanför
bergsbranterna är terrängen bitvis block-rik.
Skogen på Stor-Huvberget karaktäriseras av
gles höjdläges-barrblandskog som på torrare
partier som hällmarker och vid branter domineras av tall och i fuktigare stråk som sluttningar
och svackor samt nedanför öst-branten av gran.
Det finns även inslag av löv i form av björk, både
enstammig och i bukettform samt enstaka träd av
asp och sälg.
Marken är mestadels frisk med blåbär och kråkbär, på torrare partier finns renlav, kråkbär och
här och var ljung, i fuktigare svackor björnmossa.
Det finns en liten myr mellan den högsta och den
näst högsta bergsknallen i norra delen.
Skogen är urskogsartad med många gamla träd,
granarna är ofta draperade med garnlav och även
manlav, många tallar är äldre än 250 år, en del har
platta kronor, några kan utgöra potentiella boträd
för rovfåglar. Eftersom skogen är så gles och
lågproduktiv är både förekomst och potential till
nybildning av död ved begränsad men det finns
ändå en del lågor och torrakor av framför allt tall
men även en del gran.
I samband med inventering observerades tretåig
hackspettNT, större hackspett och korp. Många
granar är draperade av garnlav med apothecier
(förökningsorgan), vilket tyder på lång skoglig
kontinuitet.
Det finns spår av brand på enstaka högstubbar
och lågor av tall uppe på berget men inget som
vittnar om någon eller några mer omfattande
bränder. Det finns också spår av plockhuggning
samt stämpling av träd men påverkan bedöms ha
varit relativt begränsad.
Bedömning: Skogen på Stor-Huvberget är gles
och lågprduktiv men urskogsartad med många
gamla träd, vilket är mycket värdefullt i ett i
övrigt hårt brukat landskap. Objektet har mycket
höga naturvärden. Klass 1
AZ. Södra Stor-Huvberget
Beskrivning: Objeketet utgör en liten del av StorHuvberget och gränsar till ett större ett större
objekt, Stor-Huvberget (objekt AY ).
Skogen är talldominerad med ett visst inslag av
asp. Marken är torr till frisk morän med lingon
och blårbär. Skogen har död ved men inte lika
mycket gamla grova träd och lågor som i objekt
Bedömning: Området har äldre tallskog med
höga naturvärden. Klass 2.
AÅ. Skog vid Bergsmyran-Lilliden
Beskrivning: Detta är ett litet område på en svag
ås mellan två myrar orienterade i nordväst-sydöstlig riktning i landskapet. Marken är frisk till
fuktig med granvitmossa och stor björnmossa i de
fuktigare partierna, lingon, blåbär och väggmossa
på de friska. Skogen är grandominerad i de nordvästra delarna men mot sydöst ändrar marken
karaktär till lite torrare, samtidigt som andelen
tall blir högre.
Andelen död ved är måttlig, mycket på grund
av att skogen är relativt lågproduktiv. Beståndet
är påverkat av plockhuggning men det finns
fortfarande en hel del gamla träd, varav många är
senvuxna.
Bedömning: Skogen närmast myren är äldre, senvuxen granskog med en del löv, framför allt björk.
Det har relativt låg mänsklig påverkan. Klass 2.
AÄ. Bergsmyran
Beskrivning: Bergsmyran är en långsmal myr
orienterad i nordväst-sydöstlig riktning. Det
gränsar mot planterad contorta i norr och där
är övergången mellan skogsplantering och myr
abrupt, i söder gränsar objektet mot ett skogsområde med naturvärden (objekt AX) och här är
övergångszonen naturlig mellan skog och myr.
Bergsmyran domineras av vitmoss-fastmattor
och vegetationen är tämligen ensartad med trådstarr. Myren är inte påverkad av dikning.
Bedömning: Objektet har värden i form av att det
är en opåverkad myr. Klass 2.
AÖ. Våtmarksområde mellan Sörliden och Lilliden
Beskrivning: Området utgör en svacka mellan
Sörliden och Lilliden. I mitten av svackan rinner
en liten bäck mot sydöst. Kring bäcken är skogen
av sumpskogskaraktär med gran och björk. Norr
om bäcken finns en liten tallmosse med gott om
gammeltall, mossen är nästan i igenväxningsfas
med mycket ris som odon, lingon och ljung.
Bedömning: Objektet har hög grad av naturlighet
med gamla senvuxna träd. Klass 2.
45
4 INVENTERINGSOMRÅDET
AY. Stor-Huvberget
5 Slutsatser och
rekommendationer
I detta kapitel redovisas slutsatser från naturvärdesinventeringen. Kapitlet utmynnar i ett antal
rekommendationer inför fortsatt planering för att
bygga vindkraftanläggning inom Markbygden
Etapp 2.
5 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER
5.1 Slutsatser
Det som främst karaktäriserar Markbygden
Etapp 2 är de stora, sammanhängande och, i stort
sett, av dikning opåverkade våtmarksområdena.
De flesta myrarna är blandmyrar av så kallad
sträng-flarktyp, där flarkar, partier av blötväxande vitmossor och öppet vatten, ofta ligger som
tvära band i de längsgående myrarna vid sidan
av strängar med torrare vitmossor och fattigris. Denna myr-typ med sin mångformighet är
värdefull för många häckfåglar, framför allt vadare
som t.ex. grönbena och gluttsnäppa men även
sällsyntare arter som myrsnäppa och dvärgbeckasin bedöms kunna förekomma på enstaka platser.
De skogsområden som bedömts hysa höga
naturvärden är framför allt belägna inom utredningsområdets norra och västra delar.
Naturvärdes-skogar som pekats ut är av olika
typer: urskogsartad barrblandskog, urskogsartad
granskog, tallnaturskog, brandföryngrad tallskog,
grannaturskog med hög lövandel av asp, sälg och
björk.
Medan våtmarkerna är någorlunda sammanlänkade i nordväst – sydöstlig riktning ligger de
flesta skogsområden med höga naturvärden som
små eller medelstora isolerade öar omgivna av ett
i övrigt hårt brukat landskap. Det saknas således
konnektivitet, sammanlänkning, i skogslandskapet. Däremot har många av de större myrarna naturliga övergångszoner mellan skog och myr, ofta
med äldre, senvuxna tallar. Detta är av värde för
fåglar, insekter och betande däggdjur och tillför
myrarna ytterligare naturvärden. I vissa delar av
det störda landskapet är våtmarkernas kantzoner
den enda tillgången på äldre träd.
Merparten av inventeringsområdet innehåller
dock många områden med låga eller mycket låga
naturvärden. Det finns en hel del nya hyggen,
vilket är särskilt påtagligt i närheten av Bänkerberget i nordost men även utspritt i andra delar
46
av inventeringsområdet. Stora arealer är också
planterad ungskog, främst med contorta och
vanlig tall men det finns även områden med gran.
De områden som är planterade med contorta,
t.ex. vid Lilliden sydväst om Bänkerträsket och
områden i nordväst som gränsar mot Dubblabergen har nästan obefintliga naturvärden.
I områden med nyplanterade artfattiga produktionsskogar eller hyggen är vår bedömning
att etablering av vindkraft inte påverkar inventeringsområdets naturvärden i någon större omfattning. Vissa urskogsartade skogar eller naturskogar
är dock belägna på höjder, t.ex. Långtjärnberget,
Stenberget och Stor-Huvberget, och här är vår
bedömning att dessa inte bör exploateras av
vindkraft p.g.a. höga naturvärden. Våtmarkerna
är mestadels lågt belägna och därmed mindre
aktuella för vindkraftsparker men däremot vägar
– vår bedömning är att de stora klass 1- och 2områdena med myrar bör bibehållas intakta. Det
är viktigt att stora sammanhängande blandmyrar
inte styckas upp då störningar lokalt kan förändra
vattenflödet mer storskaligt.
Vattendragen i området består till stor del av
små skogsbäckar och många är påverkade av
dikning, grävda eller uträtade. De bäckar som
befunnits ha naturvärdesklass ingår till största
delen i de våtmarks- och skogsobjekt som utpekats under naturvärdesinventeringen (avsnitt 4.3).
Endast två sträckor av vattendrag har lyfts fram
som separata objekt.
Eftersom ett flertal av bäcksystemen i området ingår i Piteälvens och Åbyälvens Natura
2000-områden kräver dock även dessa bäckar en
hänsynsfull planering (se nedan).
En vindkraftsetablering inom Markbygden Etapp
2 är möjlig men eftersom den planerade anläggningen är så pass omfattande är det viktigt att
beakta de naturvärden som påvisas i denna rapport. De objekt som har höga eller mycket höga
naturvärden bör undantas från alla former av
exploatering och fragmentering. Därför föreslår
vi följande åtgärder för att minimera negativa
miljökonsekvenser:
• Placeringen av vindkraftverk och vägar bör
inte göras i de avgränsade skogliga objekteten
med mycket höga naturvärden (klass 1, vilket
är 3,1 % av inventeringsområdet).
• Placeringen av vindkraftverk och vägar bör i
största möjliga utsträckning utformas för att
undvika påverkan på de avgränsade skogliga
objekteten med höga naturvärden (klass 2,
vilket är 1,0 % av hela inventeringsområdet)
• Placeringen av vindkraftverk och vägar bör
utformas så att de stora, sammanhängande
blandmyrarna i inventeringsområdet lämnas
intakta.
• För mindre myrar som inte är utpekade som
klass ett eller två bör vägdragning och etabliering av vindkraftverk utformas på ett sätt som
minimerar störning av vattenflöde.
• Anläggning av ny väg bör minimeras.
• Nya vägar bör planeras så att de i så liten utsträckning som möjligt påverkar våtmarkerna.
Nya vägar bör anläggas på fastmark, inte på
myrar eller andra fuktstråk i landskapet.
• Om det i särskilda fall inte är möjligt att undvika vägdragning över myrar/fuktstråk måste
sådana passager utformas så att våtmarkens
hydrologi bibehålles. För att undvika markavvattning bör vägdikent inte anläggas över
våtmarker eller i anslutning till vattendrag
eller andra vattenmiljöer. Vid våta passager
över myrmark kan ett materialavskiljande
lager av geogrid användas mellan våtmark och
vägkropp. För att hydrologin i våtmarken ska
fungera på ett tillfredställande sätt bör trummor förläggas på våtmarken, under geogriden.
Detta gäller mindre våtmarker utan naturvärdesklassning. De stora våtmarkerna med
höga naturvärden (klass 1 och 2) bör lämnas
orörda.
• Inte minst med anledning av förekomsten av
bäckar som ingår i Natura 2000-områden bör
•
•
•
•
•
vägpassager över öppna vattendrag anläggas med trummor utan att vandringshinder
uppstår, så att vatten och vattenlevande djur
kan passera under vägen.
Markarbeten såsom vägdragning bör, så långt
möjligt, utföras under torrsäsong för att undvika grumling i nedströms liggande vattendrag. Särskild hänsyn iakttas vid anläggning
av vägar och uppställningsplatser i närheten
av bäckar.
Hänsynsavstånd bör hållas till kantzoner mot
öppna blöta myrar för att minska påverkan på
de förekomster av skyddsvärda fågelarter som
kan finnas inom området.
Eventuell ny luftledning och vindkraftparkens anslutning till denna utformas så att det
inte föreligger risk för eldöd hos framför allt
stora rovfåglar och ugglor. Ny luftledning bör
utformas med isolerad ledning, nedåtriktade
isolatorer och sittovänliga stolpar.
Elnätet inom vindkraftparken bör så långt
som möjligt markförläggas för att undvika att
skogshöns och rovfåglar kolliderar med ledningarna. Ställverk där markförlagd ledning
kopplas ihop med luftledning bör utformas
med skyddsanordningar, t.ex. ”huven uven”.
För djurlivet kommer störningen att vara
störst när anläggningsytor och vägar byggs.
Om bon av stora rovfåglar eller ugglor påträffas under det fortsatta utredningsarbetet
eller under anläggningsarbetet ska kontakt
tas med länsstyrelsen och det bör övervägas
om arbetet kan justeras i tid eller rum så att
störningar minimeras.
47
5 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER
5.2 Rekommendationer
Källor
Webbplatser
Uppgifter om Naturreservat, Natura 2000 områden, Våtmarksinventeringen och Riksintressen har hämtats från Länsstyrelsens webbplats
<http://lst.se/lst/GIS_Kartor/> (2011-09-05).
Noctula AB 2011. Fladdermusinventering Markbygden Piteå kommun.
Nordiska ministerrådet. 1977. Naturgeografisk
regionindelning av Norden.
Uppgifter om berggrunden har hämtats från
SGU:s detaljerade berggrundskarta, tillgänglig på
<www. sgu.se> (2011-09-05).
Svevind. 2008. Vindkraft i Markbygden - ett
regionalt industriprojekt inom förnyelsebar energi
Miljökonsekvensbeskrivning.
Uppgifter om jordarter och om högsta kustlinjen
(HK) har hämtats från SGU:s generella jordartskarta, tillgänglig på <www.sgu.se> (hämtad
2011-09-05).
Svevind 2010. Markbygden Etapp 1. Planerad
vindkraft i Piteå kommun, Norrbottens län Inventering och bedömning av naturvärden. Rapport. Enetjärn Natur AB på uppdrag av Svevind
AB.
Uppgifter om nyckelbiotoper och andra skogliga
värden har hämtats från Skogsstyrelsens webbplats, <www.skogsstyrelsen.se>, ”Skogens pärlor”
(2011-09-05).
Uppgifter om tidigare kända artförekomster har
hämtats från Artportalen, <www.artportalen.se>
(2011-09-22).
De kartor och flygbilder som använts finns tillgängliga på Lantmäteriets karttjänst SeSverige.
(2011-09-05).
Artfaktablad för rödlistade arter, tillgängliga hos
Artdatabanken, <www.artfakta.se>
Sveaskog 2011. Uppgifter om Sveaskogs naturvärdesskogar: http://www.sveaskog.se/Skogsbruk-och-miljo/Naturvard/Naturvardsskogar/
Kartverktyg-naturvardsskogar/ (2011-09-05).
Personliga kontakter
Ljungqvist, Peder. 2008. Kommunbiolog, Piteå
kommun. Upplysningar om naturvärdesobjekt,
örn- och naturvärdesinventeringar i Piteå kommun. Muntl. och i brev.
Litteratur
Cederberg, B & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska
djur och växter i det europeiska nätverket Natura
2000. Artdatabanken, SLU.
Gustafsson, L. & Ahlén, I. (red), 1996. Växter
och djur. Sveriges Nationalatlas Förlag.
KÄLLOR
Nitare, J. 2000. Signalarter: indikatorer på
skyddsvärd skog : flora över kryptogamer. 1. uppl.
Jönköping: Skogsstyr:s förl.
Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i
Sverige 2010. Artdatabanken, SLU. Uppsala.
Löfroth, M. (red.) 1997. Svenska naturtyper i det
europeiska nätverket Natura 2000. Naturvårdsverket förlag.
48
Svevind, opubl. 2011. Uppföljning av inverkan
på fauna och flora av vindkraftsanläggningen i
Markbygden. Utkast 2011-11-15.
Adress: Norra Obbolavägen 115
904 22 Umeå
www.svevind.se