Transcript svar

13.1. a) Genom ämnesomsättningen då näringsämnena
förbränns i cellerna
b) C6H12O6 + 6O2 → 6CO2 + 6H2O + energi
13.2. a) Cellernas nedbrytning av näringsämnen
b) Reaktionerna då cellerna bygger upp nya ämnen
c) Den totala ämnesomsättningen, dvs. både de nedbrytande
och de uppbyggande reaktionerna
13.3. a) Stärkelsen bryts ned till glukos (ämne A) genom
hydrolys som börjar redan i munnen och sedan fortsätter i
magtarmkanalen.
b) Glukosen bryts ned i glykolysen (reaktionsväg I). Där
bildas pyruvatjoner (ämne B).
c) Pyruvatjonerna reagerar med koenzym A, CoA, och
bildar acetyl-CoA och koldioxid. Acetylgruppen i acetylCoA överförs sedan till citronsyracykeln (reaktionsväg II)
som finns inne i mitokondrierna.
I citronsyracykeln bildas koldioxid och väte av acetylgrupperna. Väteatomerna binds till vätebärarna NAD+ och FAD
som då blir NADH och FADH2 (ämnena C och D).
d) NADH och FADH2 reagerar vidare i andningskedjan
(reaktionsväg III). Där oxideras de till NAD+ och FAD
samtidigt som väteatomerna överförs till syre och bildar
vatten. Andningskedjans reaktioner sker i mitokondriernas
inre membran.
e) Den energi som frisätts när glukos bryts ned binds i ATP.
De flesta ATP-molekylerna bildas i andningskedjan.
13.9. a) NAD+ oxiderar molekylen AH2 genom reaktionen
NAD+ + AH2 → NADH + H+ + A
b) När NADH reducerar molekylen B bildas molekylen
BH2:
NADH + H+ + B → NAD+ + BH2
B-molekylen tar upp dels en H+-jon från lösningen, dels en
H–-jon från NADH (H– därför att väteatomen tar med sig två
elektroner) – tillsammans utgör de två H-atomer.
13.10. Koenzym A. Namnet förkortas oftast CoA men man
skriver CoA-SH när man ska redogöra för reaktionen med
koenzym A. Tiolgruppen, –SH, är molekylens reaktiva
grupp.
O
O
+ H S CoA
13.11 CH3 C
O H
13.6. a) ADP + Pi + energi → ATP + H2O
Här betyder Pi antingen en vätefosfatjon, HOPO32–, eller
en divätefosfatjon, (HO)2PO2–. Eftersom cellens pH är ca 7
innehåller cellen en blandning av de båda fosfatjonerna,
ungefär hälften av varje.
ADP är adenosindifosfat. Adenosinets ribosgrupp binder
alltså en difosfatrest,
O–
O–
Ribos O P O P O
–
O
O
b) ADP + H2O → AMP + Pi + energi
AMP betyder adenosinmonofosfat, dvs. ribosgruppen binder
en fosfatrest: ribos–OPO32–
13.7. a) Kinaser
b) Fosforylering
13.8. a) Nikotinamid-adenin-dinukleotid, NAD+
b) Två kvävebaser – en nikotinamidgrupp och en adeningrupp – är fästa vid kolatom 1´ i var sin ribosmolekyl – det
har bildats två nukleosider. Dessa kopplas sedan samman av
en difosfatgrupp som är fäst vid kolatom 5´ i de båda
riboserna. De två sammankopplade nukleotiderna bildar en
dinukleotid.
c) NAD+ är en av cellens viktigaste vätebärare. Den verkar
oxiderande genom att ta upp två väteatomer från andra
molekyler.
+ H2O
S CoA
13.12. a) Pyruvatjoner
b) CH3–CO–COO–
c) Cytoplasman (som också kallas cellplasma)
O
6
13.13. O P O CH2
–
OH
O
5
4
HO
1
OH
2
3
OH
OH
13.4. Adenosintrifosfat, ATP
13.5. ATP-molekylen består av en adeninrest, en ribosrest
och tre fosfatrester.
CH3 C
13.14. a) 1CH2OPO322C
O
HO
3C
H
H
4C
OH
H
5C
OH
6CH OPO 22
3
b) Dihydroxiacetonfosfat och glyceraldehyd-3-fosfat.
I 1,6-fruktosdifosfatet går en väteatom över från OHgruppen vid kolatom 4 till kolatom 3. Då bryts bindningen
mellan kolatomerna 3 och 4 och det bildas en molekyl
dihydroxiacetonfosfat och en molekyl glyceraldehyd-3fosfat.
c) Dihydroxiacetonfosfatet omvandlas till glyceraldehyd-3fosfat genom att två väteatomer går över från kolatom 3 till
kolatom 2. Sedan bryts glyceraldehydfosfatet stegvis ned till
pyruvatjoner.
13.15 a) HOCH2 C
CH2OH
O
b) HOCH2 C
O
CH2 O P O–
O–
O
eller
HOCH2 CO CH2 OPO32–
O
13.16. CH2 CH C
OH
Liber AB. Denna sida får kopieras.
OH
H
102