Transcript Nr 2, december 2013 - Naturvetenskapliga fakulteten

Varje bil blir snart
egen mätstation
Ny konst med
gammalt hantverk
SCIENCE FACULTY
Nr 2 2013 Naturvetenskapliga fakulteten
DE MYSTISKA
MOLNENS HEMLIGHETER
Atmosfärsforskare studerar moln och partiklar
i luften för att kunna lösa klimatgåtan
MAGAZINE
DEKANUS INLEDER
SCIENCE FACULTY
MAGAZINE
Science Faculty Magazine är ett
magasin för alla som är intresserade av
Göteborgs universitet och i synnerhet
den verksamhet som sker vid natur­
vetenskapliga fakulteten.
REDAKTÖR
Camilla Persson
031-786 9869
[email protected]
REDAKTION
Carina Eliasson
Robert Karlsson
Tanja Thompson
ANSVARIG UTGIVARE
Ann-Christin Thor
GRAFISK FORM & LAYOUT
Camilla Persson & Erika Hoff
OMSLAG
Mattias Hallquist, Jan Pettersson och
Erik Thomson Foto: Malin Arnesson
ADRESS
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Göteborgs universitet
Box 460
405 30 Göteborg
E-post: [email protected]
UPPLAGA
5 000 exemplar
TRYCK
TMG Tabergs
PRENUMERERA
Gå in på www.science.gu.se/magazine
för att anmäla att du vill prenumerera
på magasinet. Du kan välja om du vill
ha det tryckt eller i digital form.
2
science faculty magazine december 2013
Samarbete över gränser
Välkomna till en inblick i verksamheten vid naturvetenskapliga fakulteten. Science Faculty Magazine
riktar sig till en bred målgrupp, alltifrån alumner vid
fakulteten och personal till näringsidkare, myndigheter och politiker med intresse för naturvetenskap och
matematik.
I det här numret kan ni läsa om FN:s klimatrapport,
hudallergier, forskningsfartyg, gobelänger och grundläg­
gande naturvetenskaper. Vår fakultet har starka tematiska
områden med tvärvetenskapliga samarbeten både inom
och utanför fakulteten. Parallellt satsar vi på att utveckla
den nödvändiga basen i de grundläggande vetenskaperna.
Behovet av både djup
och bredd möter vi i de mystiska
molnens hemligheter. Grundläggande frågeställningar
kring molnbildning och isbildning i atmosfären är fort­
farande obesvarade, och forskning om miljöfaktorer och
klimatpåverkan kräver därför ämnesövergripande arbets­
sätt. Teoriutveckling och modellering går hand i hand
med empirisk klimatmätning och labbförsök. I slutänden
skapas kunskap med betydelse för människors klimat och
hälsa.
Forskare vid fakulteten har
aktivt deltagit i arbetet
med FNs klimatrapport. Människan är huvudorsaken till
klimatuppvärmningen, men ändå händer ingenting på
central politisk nivå, kan vi läsa i detta nummer av ma­
gasinet. Det blir uppenbart att både natur- och samhälls­
vetenskaperna måste samverka för att skapa kunskap och
förståelse för vad som kan och behöver göras. Inom våra
marina och miljövetenskapliga verksamheter är denna
samverkan idag en självklar utgångspunkt.
Allergier och hudcancer ökar i samhället och forsk­
ningen visar idag unika resultat av stor betydelse för såväl
diagnostik av hudåkommor som regelverk kring allergena
produkter. Även här är det viktigt att arbeta tillsammans
och utnyttja universitetets bredd för att gå från grundläg­
gande mekanismer till effekt på människa. Här har också
samverkan mellan vårt universitet, Sahlgrenska universi­
tetssjukhuset, Chalmers och näringsliv gynnat verksam­
8
Han är journalisten från
England som valde Göteborg
heterna och skapat broar där olika kompetenser möts
med spännande resultat som följd.
Även idéhistorikern Sven-Eric Liedman drömmer
om ett förenande av skilda vetenskapsgrenar i ett sam­
lande perspektiv på människan och hennes utveckling.
Han reflekterar över de förenklade bilder humanister
och naturvetare alltför ofta har av varandra. Den kritiska
udden riktas här framförallt mot de egna kollegorna
inom humaniora, men tvärvetenskap är inte lätt när
man ofta måste börja på de mest grundläggande plan.
En viktig fråga vi naturvetare behöver ställa oss: Är na­
turvetenskapen kontextuell och vad betyder det i så fall
för vår verksamhet?
hittar vi hos
Annika Ekdal som med utgångspunkt i sin konst för in
nya aspekter i hantverksutbildning och hantverksforsk­
ning, och uppmuntrar studenterna att tänka i nya banor.
För Annika är vävandet också en teknisk utmaning och
laboration i en gammal och traditionstyngd uttrycks­
form. Den tekniska och naturvetenskapliga aspekten i
kulturarvsobjekten blir själva fokus i konservatorns ar­
bete. Lotta Möller har fått chansen att under sin utbild­
ning praktisera på ett av de främsta naturvetenskapliga
kulturarvslaboratorierna i Rom. Den kopplingen mellan
praktik, teori, tillämpning och grundvetenskaper är en
kvalitet som vi vill se i våra utbildningar.
Tema Nobelpris: Läs mer om
årets pris i fysik och kemi
23
Fantastiska konstnärliga uttryck
30
De forskar på transport
i växternas kloroplaster
Mycket mer finns att läsa i magasinet och vi önskar er en
god reflekterande läsning.
Elisabet Ahlberg, dekan
Ola Wetterberg, prodekan
Skogaryd unik forskningsstation för ekosystemstudier
44
En del av verket Definitely gold
där Annika Ekdahl bejakar allt hon
genom åren tyckt varit vackert.
4
science faculty magazine december 2013
varje konstverk
en undersökning
Annika Ekdahl är textilkonstnären som använder gobelängteknik i sitt
konstnärliga uttryck. Sedan årsskiftet är hon gästprofessor i kulturvård vid
Göteborgs universitet.
– Mitt uppdrag, att som praktiker undersöka gobelängtekniken som kulturhantverk och konst, är högst väsentligt och inspirerande, säger Annika Ekdahl.
V
i träffas på Abecita konstmuseum
i Borås. Det bankas och spikas
runtomkring oss. Elva stora gobelänger ska
upp inför vernissagen på Annika Ekdahls
utställning Gobelänger där urval från en
tjugoårig produktion visas upp. Utställningen
är en följd av att Annika Ekdahl i början av
november tilldelades The Nordic Award in
Textiles, Europas största textilpris, för sina
storslagna gobelänger och för att hon ger nytt
liv åt en historisk textilgenre.
Annika Ekdahl guidar mig fram till konst­
verket Parkteatern, en nio kvadratmeter stor
gobeläng i varma färger, som visar fyrtioåtta
figurer och människor som möts i en park.
Alla är utklädda med olika partyattribut. En
gäst har en semla i sin hand. I mitten syns en
uppstoppad hare. Konstverket är detaljrikt
och har inslag av ornamenterade slingor i
guld.
– Jag brukar ha ett konstnärligt uppsåt med
varje sådant här verk, som kanske tar ett par
år att genomföra, men också en mer formell
undersökning. I det här fallet ville jag ta reda
på hur mycket detaljer och hur små detaljer
jag kan stoppa in i en nio kvadratmeter stor
yta utan att verket visuellt kapsejsar, säger
Annika Ekdahl.
Hon ville också undersöka hur lågupplöst
det går att göra en bild så att den fortfarande
går att läsa av. Semlan är bara 8-10 varp­trådar
bred, men ändå fullt synlig i bilden.
I de tidi­
gare verken
använde An­
nika Ekdahl
akvarell och
tempera i
förstudierna,
men för drygt
tio år sedan
började hon
rita med datorns hjälp. Inför verket Parkteatern använde hon bland annat foton och
skissade digitalt.
– Att kunna använda foto öppnade nya
möjligheter. Och med datorn fick jag en
väldigt pigg medarbetare, som lärt mig mer
om färgblandning. Genom att jag kan zooma
in maximalt och se hur datorn blandar färger
kommer jag ifrån att skapa förutsägbara ytor,
säger Annika Ekdahl. Hon pekar på ett mörkt
parti i bilden, det ser nästan svart ut men
innehåller massor med olika färger om man
tittar nära.
Annika Ekdahl har på
så sätt hittat ett
personligt sätt att blanda färger. Den påmin­
ner om impressionisternas; går betraktaren
nära blir bilden abstrakt med en mängd olika
prickar i skilda färger.
När hon var hemma med den första av sina
tre söner, i slutet av sjuttiotalet, gick Annika
Ekdahl över från målning till textilkonst,
science faculty magazine december 2013
5
FORSKNING
”en mindre kladdig teknik med småbarn”,
konstaterar hon. Hemma är sedan trettio år en
renoverad prästgård i byn Kyrkhult i Blekinge.
I bagaget har Annika Ekdahl en master­
examen från HDK där hon dessutom varit
adjungerad professor i textilkonst och i
december får hon Prins Eugenmedaljen 2013
för framstående konstnärlig verksamhet.
När Annika Ekdahl i slutet av nittiotalet
under en resa till Polen besökte de världs­
berömda Wawel-gobelängerna i Krakow
förändrade det hennes sätt att arbeta. Den
överdådiga dekorationen och färgprakten
öppnade intresset för en ny estetik som skilde
sig från hennes tidigare gobelänger.
– Det är något med förhållandet till prak­
ten, till detaljrikedomen, till ornamenten och
det pretentiösa. Att man vågar vara pretentiös
har för min del inneburit att gå upp i format
för att också få plats med den här sortens
bilder.
Gobelängtekniken är mycket gammal
men Annika Ekdahl anser att tekniken har
stor potential och att det finns mycket att
uträtta som konstnär och forskare.
– I och med att jag bestämde mig för att
det här kulturella arvet inte är en belast­
ning utan snarare ett arkiv, en skatt man kan
botanisera i och ur ett konstnärligt perspektiv
något man kan förhålla sig ganska fritt till, så
kan jag istället göra vad jag vill med det.
I verket Definitely gold bejakar Annika Ek­
dahl allt hon genom åren tyckt varit vackert
från det hon var en liten flicka; bilder hon
samlat på, bokmärken hon klistrat in i dag­
böcker, färgnyanser från tyget hos en favorit­
klänning. Konstverket innehåller ornamentik
i guld och symboliska figurer.
– Det handlar om att bejaka den här sidan
hos sig själv. Att tillåta det dekorativa. Det är
inte så lätt att komma loss där; att våga vara
dekorativ. Gobelängtekniken har hjälpt mig.
Text OCH fOTO Carina Eliasson
6
science faculty magazine december 2013
MED HUDEN
I CENTRUM
Problemen med hudcancer och kontaktallergier ökar i samhället. Vid Centrum för
hudforskning, SkinResQU, försöker forskarna
förstå vad som händer när huden utsätts för
påfrestningar som läkemedel, strålning och
kemikalier.
S
kinResQU är ett tvärvetenskapligt
forskningscenter vid Göteborgs uni­
versitet där forskare från Naturvetenskapliga
fakulteten, Sahlgrenska akademin och fors­
kare från kemi och bioteknik på Chalmers
samarbetar kring hudfrågor. Tanken är att
det ska vara en mötesplats och stimulera till
tvärvetenskapliga frågeställningar om hud.
Målet är att kunna hitta bättre diagnostik
och behandling av hudcancer och kontaktal­
lergier.
– Från början kallade vi oss för ”Skin Re­
search Network” och det hela fungerade mer
som en intresseklubb. Sedan blev vi en forsk­
ningsplattform och först för tre år sedan en
centrumbildning, säger Marica Ericson, som
är forskare och koordinator för SkinResQU.
I januari i år tog hon över ansvaret efter
professor Ann-Therese Karlberg. Marica
Ericson har en bakgrund inom fysik och
kemi, och idag leder hon en forskargrupp
som inriktar sig på att avbilda huden.
stanser som innehåller samma allergena ämne
inte ger någon reaktion. Det vi sett är att hela
innehållet, det vill säga de hjälpämnen som
finns i exempelvis hudsalvor, påverkar om det
allergena ämnet tränger in i huden eller inte.
SkinResQU har flera samarbeten både inter­
nationellt och nationellt. Tillsammans med
SP i Borås forskar man om kontaktallergier.
Screening av kemikalier i huden är ett annat
projekt och tillsammans med hudkliniken
på Sahlgrenska Universitetssjukhuset arbetar
man med att diagnosticera allergier och
hudcancer.
– Genom laserscanningsmikroskopi kan
läkare idag undersöka hudtumörer direkt när
patienten är på sitt första besök och på plats
avgöra om man ska operera eller ej, säger
Marica Ericson.
SkinResQU deltar dessutom i flera interna­
tionella samarbetsprojekt.
– En utmaning vi står inför är att designa
nya läkemedel med inriktning mot huden för
att till exempel kunna bemöta antibiotika­
resistens och hitta nya sätt att bekämpa bakte­
rier i framtiden. Vi behöver också samarbeta
internationellt när det gäller till exempel
utveckling av nanomediciner.
Huden både sprider och absorberar ljus.
Melaninet i hudcellen absorberar ljuset – det
är en skyddsmekanism huden har – och
genom kollagen i huden sprids ljus. För att
få en tredimensionell bild av huden använder
Marica Ericsson och hennes forskarkollegor
så kallad multifotonmikroskopi. Genom att
fotoner från en laser med ultrakorta ljuspulser
exciterar hudens molekyler, det vill säga för­
sätter dem i högre energitillstånd, kan hud­
vävnaden avbildas utan att huden förstörs.
Lasertekniken kan även användas för att
diagnosticera hudcancer och för att ut­
forma olika typer av läkemedel, till exempel
läkemedelsplåster. Själva tekniken, multifo­
ton mikroskopi, är dyr men utrustningen
finns att tillgå vid en infrastrukturfacilitet
på Sahlgrenska. Men just nu håller Marica
och hennes doktorander på att bygga upp en
egen experimentell utrustning med stöd från
vetenskapsrådet och pengar forskargruppen
nyligen fick från Lundbergstiftelsen.
– Tekniken kan
också användas till
Marica Ericson leder centrumbildningen
att förstå varför vissa
SkinResQU, vars namn har en egen historia.
– Vi tyckte namnet var fyndigt av flera skäl. Tar
substanser framkallar
man C:et från Chalmers och sätter ihop det
allergiska reaktioner
med GU för Göteborgs universitet och snurrar
medan andra sub­
lite på bokstäverna så ser det ut som QU.
Text & foto Carina Eliasson
Foto Malin Arnesson
science faculty magazine december 2013
7
Bytte London mot Göteborg
Han är vetenskapsjournalisten som ville fördjupa sina kunskaper och flytta
utomlands. Valet föll på Göteborg och masterprogrammet i miljövetenskap.
– Jag hade fått nog av London, och gillade verkligen Sverige och särskilt
Göteborg. It is a lovely city, säger masterstudenten Duncan Geere.
H
an har en examen i meteorologi från
University of Reading, men valde
sedan att lägga naturvetenskapen på
hyllan för att prova på lite andra saker. Efter
att ha arbetat på ett skivbolag och jobbat med
PR inom filmbranschen har han nu landat i
journalistiken. Där kände han att han ville
utveckla sina kunskaper inom ett visst ämne.
– Jag valde miljövetenskap eftersom intres­
set för ämnet växer runt om i världen.
Hösten 2012 flyttade han så till Göteborg
och började den tvååriga masterutbildningen.
Att det blev just Göteborg berodde på att han
besökt staden 2011, och tyckt om staden.
8
science faculty magazine december 2013
– Göteborg är lagom stort. Du behöver inte
planera i tre veckor bara för att gå ut och ta
en öl med kompisarna, vilket det kändes som
om det behövdes i London. Du kan fortfa­
rande promenera överallt, men samtidigt är
staden tillräckligt stor för att dina favoritband
ska komma hit och spela. Dessutom är det
nära till naturen. En välbalanserad stad.
Skillnaderna mellan att studera i Stor­
britannien och i Sverige är ganska stora, anser
Duncan. Framför allt är det mindre stress
här, även om han upplever att de lär sig lika
mycket. Det finns inte heller någon betygs­
hets på universitetet, eftersom betygskalan
NYHETER
bara sträcker sig mellan godkänd och väl
godkänd.
– Det är mer fokus på att faktiskt få någon­
ting gjort här, till skillnad från att bara få bra
betyg. Det är mer avslappnat.
Han upplever också att det finns en större
internationell koppling i Sverige, och insikt
om att Sverige är en del av Europa och resten
av världen. Förra året deltog han till exempel
i en fältkurs i Kina. De flesta kurskamrater är
svenska, men programmet är internationellt
och all undervisning sker på engelska. Det,
i kombination med att europeiska studenter
inte behöver betala någon avgift för att läsa
här, gör Sverige till ett attraktivt alternativ.
– Att det var gratis var en stor anledning till
att jag valde Sverige. Jag hade aldrig haft råd
att läsa samma sak i Storbritannien som jag
gör här, säger Duncan Geere.
Parallellt med studierna arbetar
han
fortfarande som frilansande journalist för
tidningar, tidskrifter och webbsajter över hela
världen. Att arbeta på distans ser han inte
som något problem alls.
– Sverige är ett av de mest uppkopplade
länderna i världen. Jag kan sitta var som helst
och jobba.
I juni nästa år tar han förhoppningsvis sin
masterexamen. Men några planer på att flytta
hem till London har han inte.
– Min flickvän planerar att flytta hit från
Österrike om några månader, så det vore nog
inte så populärt om jag flyttade till Storbri­
tannien. Så vi blir nog kvar ett tag.
Text Camilla Persson
Foto Malin Arnesson
DUNCAN GEERE
Ålder: 29
Läser: Masterprogrammet i Environmental Science
Kommer ursprungligen från: Storbritannien
Kuriosa: Växte upp med en pappa som var diplomat,
och bodde i Afrika och Mellanöstern tills han var i
tioårsåldern.
NYTT KORALLREV UPPTÄCKT
Att skydda marina områden från trålning
verkar ha gett god effekt. Nu har ett nytt
levande korallrev etablerat sig på Västkus­
ten. I samband med ett projekt på uppdrag
av Kosterhavets nationalpark upptäckte
marinbiologer vid Göteborgs universitet att
ett utdött korallrev utanför Väderöarna fått
nytt liv. För sex olika områden i Kosterha­
vets nationalpark råder trålskydd. Forskarna
bedömer att det är främst trålningen som
förstört det korallrev som nu väckts till liv
igen. Marinbiologerna jobbar med fjärrstyr­
da undervattensfarkoster och kan kontinuer­
ligt följa vad som sker på botten.
VIKTIGT VÄRNA LOKALA TORSKBESTÅND
Nya genetiska metoder gör det möjligt
att kartlägga olika fiskbestånd. Studier visar
att torsk från olika bestånd inte blandar sig
i den utsträckning forskarna tidigare trott.
Det är insikter som kan användas för att
förvalta torsken både på Västkusten och i
Östersjön.
– Genetiska studier visar att många marina
arter är avgränsade på samma sätt som orga­
nismer på land, säger Carl André, professor
vid institutionen för biologi och miljöveten­
skap, Göteborgs universitet.
EN FEMTEDEL AV SVERIGES VÄXTHUSGASUTSLÄPP UPPMÄRKSAMMAS INTE
Mark som tidigare varit torvmark och
som dikats för att användas för skogs- eller
jordbruksproduktion står för tjugo procent
av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Ändå
uppmärksammas inte problemet, enligt
forskare vid Göteborgs universitet.
– Växthusgasutsläppen från tidigare torv­
mark motsvarar ungefär en femtedel av
Sveriges rapporterade utsläpp av växthusga­
ser. Det är ungefär lika mycket som Sveri­
ges samlade industrisektor släpper ut från
användning av energi, säger Åsa Kasimir
Klemedtsson, forskare vid institutionen för
geovetenskaper.
science faculty magazine december 2013
9
FN:s vetenskapliga klimatpanel har slagit fast att
människan är huvudorsaken till klimatuppvärmningen.
– Trots detta händer ingenting på internationell politisk
nivå. Men det är bråttom – vi har inte så mycket tid kvar,
säger professor Deliang Chen.
D
et ligger högar med papper och brev
som ska besvaras på hans skrivbord.
Hösten har varit fylld av arbete för Deliang
Chen. Han har suttit med i FN:s klimatpa­
nel, IPCC, sedan 2003 och är en av två svens­
ka huvudförfattare till den klimatrapport som
presenterades i Stockholm i september.
Till skillnad från när tidigare rapporter
lagts fram fanns det denna gång stor accep­
tans för forskningsresultaten.
– Med tanke på att klimatfrågan varit ute
i så många år tycker jag det är fantastiskt att
det fortfarande finns ett sådant engagemang,
säger Deliang Chen, professor i fysikalisk
meteorologi vid Göteborgs universitet.
Att intresset fortfarande är stort för klimat­
frågan tror han beror på att man på övergri­
pande politisk nivå inte har gjort någonting
för att lösa problemen.
I rapporten konstaterar forskarna att det
är människans aktivitet som ligger bakom
10
science faculty magazine december 2013
jordens uppvärmning. Men hur ska man då
gå vidare?
– Det här är en global fråga men det finns
ingen global regering som kan ta beslut. FN
finns, men där gäller konsensus. Alla ska vara
med och ha samma syn, så det är svårt att nå
resultat. Men det finns andra nivåer som kan
fungera; nationell, regional och individuell
nivå.
I individens påverkan på klimatet finns
stor potential för förbättringar, anser Deliang
Chen.
– Jag gillar egentligen att köra bil, säger han
med ett skratt. Men efter tio års engagemang
i IPCC kör jag nästan ingenting, jag går och
cyklar på vardagar. Så på sätt och vis har jag
förändrat mitt levnadssätt.
Ekonomerna anser att bara skatter kan för­
ändra människors beteende, som till exempel
trängselskatt för bilister. Deliang Chen hop­
pas att det inte stämmer men tror samtidigt
att ekonomerna kan ha rätt.
– Men det finns saker vi som privatpersoner
kan tänka på som till exempel transporter. I
Sverige köper vi en massa grejor från Kina och
Indien. Det är billigt, men transporterna inne­
bär att det förbrukas mycket energi och utsläp­
pen från produktionen påverkar jordens klimat
Det handlar om
vår jord
för oss alla. Och kanske kan vi begränsa
semesterflygningarna till två gånger per år.
På regional nivå gör man ibland mer för
klimatet än man gör på nationell nivå. Del­
staten Kalifornien och vissa regioner i Kina är
mer aktiva än man är nationellt.
– I Sverige lever vi ju faktiskt i en demo­
krati och borde kunna använda vår möjlighet
att utöva inflytande på de politiker vi väljer.
Kanske går det också att påverka på ett mer
proaktivt sätt genom opinionsbildning, säger
Deliang Chen.
Han framhåller att klimatforskningen är
ett forskningsfält som inte på något sätt är
färdigt. Det finns ett stort spann av framtids­
scenarier. Förutsägelserna varierar mellan
temperaturökningar på två grader upp till
fyra och en halv grad vid nästa sekelskifte,
om halten koldioxid i atmosfären fördubblas
jämfört med förindustriell tid.
– Vi måste bättre förstå hur klimatändring­
ar påverkar natur och samhälle och hur vi ska
göra för att minska, motverka och förebereda
oss för konsekvenserna av klimatändringarna.
Hur stor temperaturökningen blir är alltså
inte klargjort ännu. Förutsägelserna kan till
och med variera från en grad upp till åtta
grader. Havet är en annan osäker faktor.
– Med absorberingen av koldioxid kommer
havsförsurning och vi forskare måste arbeta
med att bättre förstå förändringen och göra
säkrare prognoser, säger Deliang Chen.
Text Carina Eliasson
Foto NASA/NOAA/GSFC/Suomi NPP/VIIRS/Norman Kuring
IPCC-RAPPORTEN
Den femte stora rapporten från FN:s
klimatpanel publiceras i tre delar under
2013-2014. Drygt 800 forskare och ex­
perter från olika länder har ställt samman
analys och sammanfattning av kunskaps­
läget om klimatets förändring. Bland
huvudförfattarna finns nio svenskar, tre av
dem är från Göteborgs universitet.
Förutom Deliang Chen är professorerna
Ulf Molau och Thomas Sterner huvudför­
fattare. Biologen och miljöforskaren Ulf
Molau är huvudförfattare till den rapport
som presenteras i Japan i mars nästa år
och som handlar om analys av klimat­
förändringarnas påverkan på samhället.
Nationalekonomen Thomas Sterner är
huvudförfattare till den rapport som pre­
senteras i Benin i april och som handlar
om samhällets styrmedel för att förhindra
negativ klimatpåverkan.
science faculty magazine december 2013
11
Vid mätstationen på Risholmen i Göteborgs hamninlopp mäter atmosfärsforskaren Erik Thomson och hans kollegor utsläpp från fartygen
som passerar, för att se hur de påverkar isbildningen i moln.
De försöker lösa de hemli
De flesta av oss blickar någon gång upp
mot himlen, för att avgöra om det är dags
att ta med sig paraplyet eller inte, eller för
att beundra molnens olika former. Men för
forskarna på Göteborgs universitet handlar
molnstudier om mer än bara så – det handlar
om vårt framtida klimat.
F
ör gemene man kan moln verka okom­
plicerade. Vattenånga dunstar och när
ångan sedan kyls ner bildas moln som
ibland gör att det regnar eller snöar. Men den
som någon gång försökt sig på att spå vädret,
vet att det finns stora osäkerheter i meteorolo­
gernas prognoser. Moln är svåra att förutspå,
och vi har ännu inte svaret på alla frågor
kring de processer som sker inuti molnen.
På Göteborgs universitet bedriver flera
olika grupper forskning på just moln. En av
forskarna är Jan Pettersson, professor i at­
mosfärsvetenskap. Han studerar, tillsammans
med sina kollegor inom ämnet atmosfärsve­
tenskap, hur ispartiklar bildas i atmosfären.
Molndroppar fryser när de kommer i kontakt
med luftburna partiklar – så kallade aerosol­
partiklar. Partiklarna kan antingen vara av
typer som alltid finns i atmosfären, som till
12
science faculty magazine december 2013
exempel naturligt mineraldamm, men också
komma från olika typer av mänskliga utsläpp.
– Hur aerosolpartiklar påverkar moln är en
av de största osäkerhetsfaktorerna i dagens
klimatmodeller. Molnen kyler jorden och ge­
nererar livsviktig nederbörd, och med bättre
beskrivningar av moln kan vi göra säkrare
prognoser för framtiden.
Med bättre klimatmodeller blir
det
också lättare för politiker att ta rätt beslut i
klimatfrågor. Men att beräkna hur moln upp­
står och vad som sker inne i moln är svårt.
– Inte ens med dagens datorer går det att
simulera allt som händer inuti ett turbulent
regnmoln, eftersom skillnaden i skala är för
stor – från konvektion i kilometerstor skala
som orsakar turbulens till millimeterstora
turbulenta virvlar som kastar runt små vatten­
droppar. Det är helt enkelt för komplicerat
och vi måste förenkla, säger Bernhard Mehlig,
professor i komplexa system.
Han och hans kollegor studerar hur små
partiklar rör sig i turbulenta flöden, till exem­
pel inuti moln. Att luftflöden inuti moln kan
bli turbulenta vet väl alla som någon gång
råkat ut för turbulens i ett flygplan som flugit
På bilden syns (från vänster) Erik Thomson,
Jan Pettersson och Mattias Hallquist.
ghetsfulla molnens gåta
genom moln. Bernhard Mehlig berättar att
det finns en gammal teori från 1900-talets
början som säger att man kan snabba på en
reaktion genom omrörning. Snabbar turbu­
lensen upp regnbildningen på det här sättet,
genom att röra om dropparna och få dem att
kollidera?
– När vattendropparna är så stora att de
börjar regna ner, så stöter de till varandra och
bildar ännu större droppar. Men hur små vat­
tendroppar växer vet vi inte. Turbulens snab­
bar på kollisionen, men vi saknar en modell
för att beskriva hur ofta de stöter ihop.
Forskarna kan inte heller förklara
monsunregnens snabba förlopp, och vill ta
reda på varför det kan gå så fort. Beror det
på andra faktorer
än de kollisioner
mellan droppar som
turbulensen skapar?
Det slutgiltiga målet
är att parametisera
de mikroskopiska processerna, det vill säga
att hitta formler som beskriver dem på ett
hanterligt sätt.
– Vi måste förstå på en mikroskopisk nivå
vad det är som händer. Därför studerar vi
dynamiken hos vattendroppar i en kubikcen­
timeter stor del av molnet, säger Bernhard
Mehlig.
Aerosoler påverkar inte
bara moln, utan
även luften som vi andas. Luften i Göteborg
är inget undantag, där en stor del av utsläp­
pen kommer från trafiken. Luftkvalitet är en
viktig fråga, inte minst i de storstadsregioner
där trafiksituationen är som sämst, eller där
de geografiska förutsättningarna gör att luften
stannar kvar i området istället för att spädas
ut.
– Det finns stora hälsorisker med dålig luft­
kvalitet. Runt om i världen är det många som
dör en för tidig död på grund av luftförore­
ningar, säger Jan Pettersson.
Professor Bernhard Mehlig studerar turbulenta aerosoler tillsammans med sina kollegor på
institutionen för fysik. Han är också handledare och föreläsare inom masterprogrammet i
komplexa system vid Göteborgs universitet och Chalmers, där studenterna fördjupar sig i den
här typen av frågor. Foto: Johan Wingborg
science faculty magazine december 2013
13
Atmosfärskemisten Mattias Hallquist
studerar bland annat vegetation kopplat till
partikelbildning, vilket i sin tur har direkt
koppling till vårt klimat. Vegetationen släpper
nämligen ut gaser som i atmosfären omvand­
las till partiklar.
– En dominerande del av de mindre par­
tiklarna i atmosfären kommer omvandling av
gaser i atmosfären, säger Mattias Hallquist.
Om den största delen
partiklar kommer
från naturliga källor, hur farliga är då de
partiklarna som människan släpper ut, till
exempel från trafiken? Mycket, enligt Mat­
tias Hallquist. Partiklarna från trafiken kan
innehålla mer skadliga ämnen. När det gäller
klimatpåverkan så påverkar olika typer av par­
tiklar klimatet på olika sätt.
– Partiklar från förbränning såsom från tra­
fiken innehåller en stor del sotpartiklar, vilka
kan absorbera ljus medan partiklarna från ve­
getationen till stor del är genomskinliga och
endast reflekterar ljus. En komplikation är
dock att partiklar från olika källor interagerar
och bildar mycket mer komplexa blandningar
med olika klimatpåverkande egenskaper.
En annan sak är hälsoaspekten.
– Trafikpartiklarna befinner sig i en miljö
där flest människor vistas. Det är inte lika
många som befinner sig i den norrländska
granskogen, säger Hallquist.
Text Camilla Persson
Foto Malin Arnesson & Johan Wingborg
4,3 MILJONER FÖR FORSKNING PÅ MOLN
Hur is bildas i moln är fortfarande en gåta
för forskarsamhället. Nu har forskaren Erik
Thomson fått ett projektbidrag på 4,3 miljoner
kronor från Vetenskapsrådet för att studera
just ispartiklar i moln, och hur uppkomsten av
dessa påverkas när luftkvaliteten och klimatet
förändras.
Moln består av vatten eller is, eller en bland­
ning av de båda. Men för att is ska bildas i
ett moln, krävs det att det finns en partikel
som påverkar vattendropparna. Hur de här
ispartiklarna egentligen bildas inne i molnen
vet man ännu inte, och det är något som fors­
karna i Göteborg nu försöker ta reda på.
Erik Thomson har en
doktorsexamen från
Yale University i USA, och har sedan tre år
tillbaka en postdoktjänst vid institutionen för
kemi och molekylärbiologi på Göteborgs uni­
versitet. Det projektbidrag för unga forskare
som han nu fått från Vetenskapsrådet, gör det
möjligt att fortsätta att studera ispartiklar i
moln.
– Det är trevligt att
få en bekräftelse på att
ens arbete värderas högt
i forskarsamhället, säger
Erik Thomson.
I ett av projekten stu­
derar Erik, tillsammans
med sina kollegor vid
Göteborgs universitet, hur utsläpp från fartyg
påverkar isbildningen i moln. Anledningen till
det är den ökade andelen båtar som passerar
Arktis och de nordligare breddgraderna. Arktis
har ett klimat som gör att mänsklig påverkan
i form av olika utsläpp märks mycket tydli­
gare än på andra ställen, vilket skulle kunna
medföra att fartygsutsläppen kraftigt påverkar
klimatet i Arktis. Mätningarna av utsläpp görs
utanför Göteborgs hamn, och projektet är ett
samarbete mellan Göteborgs universitet, IVL,
Goethe Universität i Franktfurt am Main och
CRAICC (Cryosphere-atmosphere interac­
tions in a changing Arctic climate), en del av
det Nordiska Toppforskningsinitiativet.
Text Camilla Persson Foto Malin Arnesson
14
science faculty magazine december 2013
Forskning för
renare luft i Kina
Luftkvaliteten i Kina är ett problem. Mattias Hallquist får 24,4 miljoner kronor från
Vetenskapsrådet för ett projekt som ska
fokusera på hur man kan motverka smogen
i storstadsregionerna i Kina.
– Projektet är ett initiativ av Göteborgs
atmosfärsvetenskapliga centrum som jag
leder. Vi är experter på fotokemisk om­
vandling, bildning av partiklar och ozon
i atmosfären och i projektet samarbetar vi
med världsledande kinesiska forskare.
Luften i två områden
i Kina ska under­
sökas; Bejing och Hong Kong. Regionerna
tillhör olika klimatzoner, har olika typer av
fotokemisk smog och myndigheterna har
olika åtgärdspaket för att bemöta luftförore­
ningarna på respektive ställe.
– Vi ska studera hur luftföroreningarna
bildas och vad som skiljer smogen i Kina
från den i Europa och Nordamerika och
därefter föreslå lämpliga åtgärder. Luftföro­
reningarna påverkar ju dessutom klimatet
både regionalt och globalt.
I projektet ingår,
förutom forskare från
Göteborgs universitets
olika delar, även fors­
kare från IVL, Svenska
miljöinstitutet och
Chalmers. Dessutom är
tre universitet och ett
forskningsinstitut i Kina
kopplade till projektet. Fotokemisk smog
i Kina: Bildning, omvandling, effekter och
åtgärdsstrategier var ett av fyra projekt av
123 sökande som beviljades medel.
– Vi ser att den här forskningsfrågan är
väldigt aktuell och vi har den grundläg­
gande vetenskapen för att studera den, säger
Mattias Hallquist.
text Carina Eliasson foto Anita fors
Fyra frågor
till Erik Sturkell, professor
i geofysik, som tillsammans med sina kollegor har
kartlagt vilken roll geologer
spelar i film.
HUR FRAMSTÄLLS GEOLOGER PÅ FILM?
– Oftast är det goda människor, de som jobbar
med geologi på film är för det mesta jordnära och
sociala. Geologen har inte sällan en rutig skjorta
och tycker om att förfriska sig på någon bar.
Ibland är geologen hjälten som räddar situatio­
nen. Flera geologer räddar till och med världen.
Varför finns det så många geologer på
film, tror du?
– Antalet geologer i filmer har varierat med ti­
den. Det finns minst 60 geologfilmer de senaste
83 åren, men det är ju endast någon promille av
den totala filmproduktionen. I det stora flertalet
av filmer där det finns geologer är geologiska
processer och händelser en viktig del av berättel­
sen, så som i katastroffilmer. Ett annat exempel
är i westernfilmer då geologen har en liten roll
men allt handlar om kampen om oljan.
Hur farligt lever egentligen
geologer på film?
– Farligt! En tredjedel dör! De flesta av dem
blir mördade eller assimilerade av utomjording­
ar, för att sedan dödas. Cirka tio procent dör i
arbetsrelaterade olyckor, främst i samband med
vulkanutbrott.
Vilka är dina favoritfilmgeologer?
– Harry Dalton i ”Dante’s Peak” (1997), Ted
Rampion i ”Crack in the World” (1965) och
professor Goetaborg från Stockholm i ”Journey
to the center of the Earth” (1959) – den sist­
nämnda är lite ond men hans namn ”Goeta­
borg” kompenserar förstås det.
Text Robert Karlsson
Se hela kartläggningen: www.gvc.gu.se
/personal/personal/sturkell_erik/filmgeologer
science faculty magazine december 2013
15
FORSKNING
Mätstation snart i
varje nytillverkad volvobil
I Sverige ger 780 mätstationer underlag för hur landets vinterväghållning
ska se ut. Det vill forskarna Torbjörn Gustavsson och Jörgen Bogren ändra
på. Inom några år kan deras forskning göra att varje nytillverkad volvobil
är med och ger informationsunderlag till vår vinterväghållning.
D
en årliga vinterväghållningen i
Sverige kostar omkring 2 miljarder
kronor. Sedan början av 1980-talet
baseras den på Trafikverkets system VVis
(Vägväderinformationssystem). Det är 780
mätstationer utplacerade runt om i landet
som samlar in information om väderförhål­
landena, information som sedan används av
de entreprenörer som sköter vinterväghåll­
ningen. Nackdelen med de fasta mätstatio­
nerna är att de ger en begränsad bild av hur
verkligheten ser ut. Lösningen för att få bättre
informationsunderlag? Använd de bilar som
de facto är ute och kör på vägarna.
» Det kan göra att
färre olyckor sker
och att färre bilar
kör fast i snö
»
16
science faculty magazine december 2013
– Med hjälp av data som samlas in från de
fordon som befinner sig ute på vägarna får vi
en mycket bättre bild i realtid av hur väglaget
ser ut, säger Torbjörn Gustavsson vid institu­
tionen för geovetenskaper.
I dag mäter en modern bil kontinuerligt av
sin omgivning på ett antal olika sätt, bland
annat temperatur, nederbördsmängd och
lufttryck. Det är den informationen som fors­
karen Torbjörn Gustavsson och hans kollega
Jörgen Bogren vill ska samlas in och komplet­
tera den data som kommer från VVis mätsta­
tioner. På det sättet kan underlaget för arbetet
med driften och underhållet av landets vägar
effektiviseras. Fördelarna är många.
– Dels kan det ge ekonomiska vinster om
planeringen blir bättre, och dels kan det
till exempel göra att färre olyckor sker och
att färre bilar kör fast i snö, säger Torbjörn
Gustavsson.
Projektet RSI (Road Status Information) är
ett samarbete mellan bland andra Göteborgs
universitet och Volvo Cars AB. Torbjörn
– Med hjälp av data som samlas in från de
fordon som befinner sig på vägarna får vi en
mycket bättre bild i realtid av hur väglaget
ser ut, säger Torbjörn Gustavsson vid institutionen för geovetenskaper.
Gustavsson och Jörgen Bogren har tidigare
varit med i liknande studier – den gemen­
samma nämnaren har varit att det har gett
ny kunskap om möjligheterna att kombinera
data från rullande fordon med annan typ av
stationär data. I tidigare projekt har informa­
tionen dock inte använts av de entreprenörer
som sköter vinterväghållningen, utan fokus
har varit att utveckla tekniken. Syftet med
RSI är att lyfta kunskapsnivån ytterligare och
rikta in tillämpningen mot detektion av väder
och väglag.
– Med dagens teknik är det enklare att
hantera stora datamängder, så tiden är mogen
för att ta den här sortens teknik till den här
nivån, säger Jörgen Bogren.
RSI-projektet ska sättas i operativ drift un­
der vintern, och på lång sikt är målsättningen
att varje nytillverkad volvobil i framtiden ska
vara med och ge information och underlag
för arbete med vinterväghållning.
RSI (Road Status Information)
Ett samarbetsprojekt mellan Trafikverket,
Statens Vegvesen, Klimator AB, Volvo
VCC, Road-IT AB, Göteborgs universitet
och Vianova. Tidigare projekt inom samma
område är till exempel BiFi (Bärighetsin­
formation genom fordonsintelligens) där
lantbrevbärarbilar försågs med mätutrust­
ning och avsynade tjälen i vägar.
I ett valt testområde kommer olika typer av
fordonsflottor att successivt användas som
datainsamlare. Via projektet får man infor­
mation om hur många fordon som behövs
för att täcka ett område och hur en lämplig
täckning av vägnätet kan uppnås via ett ak­
tivt val av fordonsflotta, för att nödvändig
information ska kunna genereras. Genom
att analysera informationen kan man sedan
se hur ett nationellt system skulle kunna
upprättas.
Text Robert Karlsson
Foto Torbjörn gustavsson
science faculty magazine december 2013
17
ALUMNPORTRÄTT
biolog riktar
blicken åt öst
Nej, hon blev aldrig marinbiolog, men Monique Wannding verkar inte
ledsen för det. Idag arbetar hon på regeringskansliet med internationellt
miljötekniksamarbete och banar väg för svenska företag in på de stora
marknaderna Kina, Indien och Ryssland.
V
i träffas på översta våningen på
Utrikesdepartementet, med utsikt
mot både Stockholms stadshus och
Gamla stan. Det är här Monique Wannding
hör hemma – men inte bara här. Hennes
projekt hör lika mycket till Miljödepartemen­
tet och Näringsdepartementet som till UD.
Och även om hon nu är rotad med familj
i Stockholm kommer hon alltid att vara en
Göteborgstjej, slår hon fast.
– Mitt hjärta finns på Västkusten. Är man
en gång doppad i det salta havet så är det
svårt att riktigt uppskatta det bräckta.
Monique Wannding arbetar med
att öka
Sveriges samarbete med Kina, Indien och
Ryssland inom miljöteknikområdet. Bak­
grunden är i korthet att Fredrik Reinfeldt
besökte Kina 2008 och kom hem med en
bunt avtal mellan länderna om miljöteknik­
samarbete. En projektgrupp med bland andra
Monique Wannding tillsattes vid regerings­
kansliet för att omsätta avtalet i konkreta
aktiviteter. Sedan 2011 omfattar arbetet även
kontakter med Indien och Ryssland.
– Våra tre departement har alla sina
önskningar på oss, säger hon. Vi ska bidra till
bättre miljö, till svensk export och svenska ar­
18
science faculty magazine december 2013
betstillfällen samt till goda svenska relationer
med dessa länder. Det är ju politiskt viktiga
länder och gigantiska marknader.
Arbetet handlar om att
bana väg för
svenska företags affärer på dessa marknader
och innebär bland annat att ta emot utländ­
ska delegationer på hög nivå, samt att resa ut
i världen för att visa upp svensk miljöteknik­
kompetens. Avfallshantering, hållbar stads­
utveckling, fjärrvärme, luftrening – temat
för resorna varierar, men i grunden är det
samma budskap som Monique Wannding vill
förmedla.
– Vi berättar om den resa Sverige gjort, sä­
ger hon. Att vi var världens mest oljeberoende
land på 1970-talet, och hur vi ställt om sedan
dess: miljöskyddslagar, miljöbalk, styrmedel,
klimatskatter. De flesta vi möter är väldigt
intresserade av att höra om den svenska ut­
vecklingen. Men de påpekar också att det tog
40 år för oss, och att vi måste acceptera att
det tar tid även för dem.
Det var ett stort miljöintresse och
drömmen om att bli marinbiolog som fick
Monique Wannding att söka till dåvarande
matematisk-naturvetenskaplig linje, biologisk
science faculty magazine december 2013
19
inriktning, på Göteborgs universitet i början
av 1990-talet. Men ju längre hon kom på
utbildningen, ju mer insåg hon att arbets­
marknadens efterfrågan på marinbiologer
var mycket begränsad.
Hon funderade på vit
biologi och en forskar­
bana, men bestämde sig
slutligen för att istället
läsa ett kompletteringsår
med miljöjuridik och
samhällsplanering. Det
ledde till första jobbet:
som miljöhandläggare
på länsstyrelsen i Västra
Götaland. Efter det arbetade hon på Nutek
med miljöaspekter i produktutveckling, och
därefter blev hon miljöansvarig på företaget
Econova.
– Det var en väldigt nyttig erfarenhet att
hamna på andra sidan skrivbordet: att vara
den som ska ha koll på och leva upp till alla
miljökrav.
När Econova stängde Stockholmskontoret
kom Monique Wannding till Näringsdepar­
tementet där hon som hållbarhetssamordnare
bland annat sysslat med EU-miljölagstiftning,
såsom kemikaliedirektivet REACH. Sedan
blev hon tillfrågad om att ingå i sitt nuva­
rande projekt.
» Att arbeta
hon har alltid velat förstå mer, bredda sitt
perspektiv. Därför har hon sökt sig till nya as­
pekter av miljöarbete när det varit dags att gå
vidare: från processfrågor till produktfrågor,
från kontrollmyndighet till
näringsliv till lagstiftare; från
nationell nivå till EU-nivå till
globala frågor.
– Att arbeta internationellt
med miljöteknik har verkligen
varit en ögonöppnare, säger
hon. Kinas och Indiens bety­
delse för världsekonomin och
klimatfrågan kommer bara att
växa. Länderna brottas vis­
serligen med stora miljöproblem, men deras
intresse för hållbar utveckling är också stort,
och särskilt Kina har redan höga ambitioner
på området.
internationellt med
miljöteknik har
verkligen varit en
ögonöppnare
Någon direkt strategi för karriären har
Monique Wannding inte haft, säger hon, men
MONIQUE WANNDING
Ålder: 41 år
Titel: Kansliråd, Regeringskansliets internationella
miljötekniksamarbete
Utbildning: Matematisk-naturvetenskaplig linje med
biologisk inriktning, Göteborgs universitet
Familj: gift, två söner
Intressen: vara i naturen, segla, träna. Bästa joggrundan är Södermalm runt.
20
science faculty magazine december 2013
»
Text Anders Nilsson
Foto Martin Stenmark
NYHETER
SUPERMOLEKYL KAN FÖRSTÖRA CANCERTUMÖRER
En giftig proteinmolekyl,
som kan ge oss människor
både matförgiftning och
autoimmuna sjukdomar,
men som kan bli ett vapen i
kampen mot cancer, beskrivs
i en ny doktorsavhandling
från Göteborgs universitet.
Vid en vanlig infektion som
orsakas av bakterier eller virus
reagerar ett fåtal av våra im­
munförsvarsceller och vi blir
friska. Men när den giftiga
proteinmolekylen superanti­
gen kommer in i våra krop­
par startar ett immunförsvar
som är tusenfalt starkare och
vi blir sjuka.
– Vi har visat att dessa
superantigener aktiverar
immunförsvaret på fler sätt
än forskare tidigare trott.
Upptäckten kan få följder för
diagnos och forskning kring
vaccin och behandling mot
superantigener. Det här är
av speciell vikt eftersom de
bakterier som utsöndrar su­
perantigener tillhör dem som
ibland blir multiresistenta,
säger filosofie doktor Maria
Saline vid Svenskt NMRcentrum.
Vill du få de senaste
nyheterna från
Naturvetenskapliga
fakulteten?
Gör som nästan 1000
andra – följ oss
på Twitter!
@Naturvetenskap
Få vill slänga
sina gamla kläder
Varför känner många ett
motstånd mot att slänga
kläder och textilier? Det
är en fråga som granskas
i studien Textilt åter­
bruk – om materiellt och
kulturellt slitage, som nu
presenteras i bokform.
I boken får vi följa olika
människors relationer till
kläder och hemtextilier
– hur dessa konsumeras,
hanteras och sorteras för att sedan återbrukas på olika sätt.
Idag sorterar många ut textilier för att de har tröttnat på
dem, inte för att textilierna är utslitna. För inte så länge
sedan sågs slitna kläder och hemtextilier som material
som kunde återanvändas. Idag hamnar kläderna i större
utsträckning på loppmarknader, men vissa kläder är svårt
att göra sig av med visar studierna.
– De som deltar i studien berättar om att man bland an­
nat sparar handgjorda textilier, sina barns första kläder och
tidstypiska kläder och accessoarer, säger universitetslektor
Anneli Palmsköld vid institutionen för kulturvård.
Nu kan alla svampar få ett eget namn
Knappt var tionde av de 1,5 miljoner nu levande
svamparterna har ett vetenskapligt namn. I en ny artikel i
tidskriften Molecular Ecology presenterar ett internationellt
forskarlag, med flera forskare från Göteborgs universitet, ett
nytt system för namngivning.
– Det är ingen större konst att generera hundratusentals
svamp-DNA-sekvenser från en tesked jord. I ett sådant
jordprov påträffas ofta ett hundratal svamparter, ibland fler.
Eftersom dessa svampar bara är kända från DNA-prover,
kan de inte tilldelas ett vetenskapligt namn, säger forskaren
Henrik Nilsson.
För att forskare ska kunna kommunicera kunskap kring
svampar på ett enhetligt sätt, har nu ett forskarlag utarbetat
ett system där alla svamparter, kända från DNA-sekvense­
ring, tilldelas ett namn.
science faculty magazine december 2013
21
En pedagogisk
pristagare
Professor Jan Pettersson, institutionen för kemi och molekylärbiologi, är en av årets vinnare av Göta studentkårs
pedagogiska pris.
Motiveringen lyder:
Det egna intresset för ämnet skiner igenom i undervisningen. Får varje student att känna sig sedd. Förstår vad
som är svårt för studenterna, lägger tid på det. Föreläsningarna är dialoger, ej monologer. Presenterar olika sidor
av problem − får en att tänka själv.
Hur känns det?
– Det känns riktigt bra, det här var oväntat
och mycket glädjande. Jag värderar priset
särskilt högt eftersom det kommer från
studenterna.
Vad är dina bästa tips för en lyckad föreläsning?
– Var väl förbered och påläst så att du kan
tala otvunget och med entusiasm om ämnet.
Det hjälper förstås också om man lyckas hitta
en logisk struktur där man bygger upp kun­
skapen steg för steg och koncentrerar sig på
det som är svårt. Sedan handlar mycket om
inställningen. Föreläsningar är möten mellan
människor. Jag tror att en ömsesidig respekt
och förståelse är en av grundförutsättningarna
för att effektivt förmedla kunskaper.
Vad är utmaningarna i lärarjobbet?
– Utmaningarna är många och arbetet är fas­
cinerande. Bland de mer intressanta för både
lärare och studenter är hur undervisningen
ska anpassas till nya förutsättningar. Inlär­
ningssituationen är idag mer komplex och
dynamisk med information tillgänglig i över­
flöd. Hur kan vi utnyttja dessa nya förutsätt­
ningar för att skapa bästa möjliga utbildning?
Sedan behöver våra studenter mer träning
på att aktivt använda sina kunskaper i nya
situationer. Problembaserat lärande tycker jag
22
science faculty magazine december 2013
kan få större utrymme i utbildningen både
för att det är roligt och effektivt, men också
som träning för livet efter universitetet.
Text Tanja Thompson Foto Malin Arnesson
Övriga vinnare av pedagogiska priset 2013:
Susanne Baden, inst. för biologi och miljövetenskap
Annika Ekdahl, inst. för kulturvård
Andreas Heinz, inst. för fysik
Mark Johnson, inst. för geovetenskaper
Stefan Lemurell, inst. för matematiska vetenskaper
PEDAGOGISKT PRIS
Göta studentkår vill uppmärksamma
de lärare som förgyller studenttiden,
och delar därför ut pedagogiska pris till
lärare som har utmärkt sig lite extra i sin
pedagogik. På naturvetarsektionen delas
det pedagogiska priset ut i samband med
Nobelsittningen den 10 december då
både lärare och studenter bjuds in till en
storslagen fest.
En lärare från varje institution vinner
och det är studenterna som nominerar.
Sittningen arrangeras av kårföreningarna
Haddock, MatNatSex och Göta student­
kårs naturvetarsektion.
December betyder inte bara jul, det betyder också
Nobelprisutdelning. På följande sidor presenterar
några Göteborgsforskare årets Nobelpris i kemi
och fysik.
Redaktör:
Ulf Persson
professor i matematik,
institutionen för matematiska vetenskaper
TEMA:
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
Nobelpriset i kemi
”för utvecklandet av flerskalemodeller
för komplexa kemiska system”
ett begrepp som generellt sett
lyder Nobelkommitténs
används när man med dato­
korta motivering till varför
rers hjälp studerar kemiska
2013 års nobelpristagare i
system som spänner över
kemi belönades. Priset delas
i år lika mellan tre pristagare, stora längd- eller tidsskalor.
Om vi till exempel tänker
nämligen Martin Karplus,
oss veckningen av ett protein
Université de Strasbourg,
så är detta en process som
Frankrike och Harvard
innefattar flera tidsska­
University, USA,
lor. Elektronerna i
Michael Levitt,
proteinet rör sig i
Stanford
attosekundska­
University,
la. Atomerna
USA och
rör sig i fem­
Arieh
tosekundskala.
Warshel,
Mindre delar
University
av proteinet
of Southern
rör sig i pikose­
California,
kundskala medan
USA. Vad
© ® Nobelstiftelsen
proteinet som helhet
innebär då den
veckar sig på betydligt
korta motiveringen
ovan? Flerskalemodeller är
längre tidsskala, kanske
science faculty magazine december 2013
23
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
millisekunder. Pristagarna be­
lönas för att de har utvecklat
metoder som gör det möjligt
att i samma datorberäkning
inkludera processer som
sker över skilda tids- eller
längdskalor.
som
pristagarna har studerat är
framförallt makromoleky­
ler som är relevanta inom
biokemi, det vill säga den
kemi som sker i levande or­
ganismer. För att möjliggöra
detta behandlas olika delar
av biomolekylen med olika
noggrannhet. Man gör en
bedömning av vilket område
som är viktigast för proces­
sen och behandlar det med
den högsta noggrannheten.
De delar av molekylen som
ligger utanför detta område
behand­las mer approxima­
tivt.
Figur 1: Illustration av
QM/MM-metodiken.
QM
De komplexa system
De metoder som
i första
hand belönas går under
benämningen QM/MM,
vilket står för Quantum Me­
chanics/Molecular Mechanics
(figur 1). Quantum mechan­
ics, det vill säga kvantme­
kanik, innebär att vi löser
ekvationer som beskriver
elektronernas fördelning i
systemet; oftast Schrödinger­
ekvationen:
∧
H Ψ = EΨ
Detta ger oss den potenti­
ella energin (lägesenergin)
för den valda placeringen
24
science faculty magazine december 2013
MM
av atomer. Ofta görs detta
upprepade gånger för att
hitta den placering av atom­
erna, alltså den geometriska
struktur, som ger lägst energi,
och kräver mycket datorkraft.
Utvecklandet av metoder
och datorprogram för sådana
elektronstrukturberäkningar
belönades med nobelpriset i
kemi 1998.
I den del som behandlas
med MM beräknas den
potentiella energin från
enklare analytiska funk­
tioner. När den potentiella
energin beskrivs med enkla
funktioner refererar man i de
här sammanhangen till den
som en klassisk potential.
Parametrarna i de analytiska
funktionerna anpassas ofta
till experimentellt tillgänglig
information. Det förekom­
mer också att parametrarna
i de analytiska funktioner­
na anpassas till data som
kommer från kvantmekani­
ska beräkningar. I och med
att man använder enkla
funktioner blir den potenti­
QM/MM
ella energin som beräknas i
MM-regionen mer approxi­
mativ än den som beräknas
i QM-delen. Beräkningarna
blir å andra sidan väsentligt
snabbare och medför att man
kan studera större och mer
komplexa system.
Proteiner befinner sig
inte i vakuum utan i ett
lösningsmedel. Det har visat
sig att det ofta är viktigt
att även ta hänsyn till det
omgivande lösningsmedlet.
Det görs då vanligen på ett
än mer approximativt sätt
där man behandlar lösnings­
medlet som ett kontinuum
karaktäriserat av en di­
elektricitetskonstant.
Att dela upp beräkningarna
i regioner som behandlas
med olika noggrannhet är ett
av två viktiga bidrag från no­
belpristagarna. Det andra är
det som kallas coarse-grain­
ing. Detta illustreras i figur 2
och innebär att man i utvalda
delar av molekylen inte be­
handlar atomerna enskilt
utan tillsammans som en
Figur 3: QM/MM modell där
en OH-radikal och 32 vattenmolekyler (två lager där bara
det övre visas) behandlas
med QM och återstoden
med MM. Modell för kristallin
interstellär is.
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
Fig. 3. QM/MM modell
där en OH-radikal och 32
vattenmolekyler (två lager där
bara det övre visas) behandlas
Figur 2: Multiskalmodellering – i detta fall hur vi går
från 130 atomer till 12 “coarse-grained beads” när
vi simulerar lipider/membransystem med hjälp av
coarse-graining
större enhet. Det kan till ex­
empel göras med aminosyror­
nas sidokedjor i ett protein.
Effekten av det blir att man
får betydligt färre frihets­
grader att behandla när man
vill minimera energin för att
hitta jämviktsstrukturen hos
proteinet, beräkningen går
fortare att genomföra, och
man kan studera avsevärt
större system.
Inom fysikalisk kemi
på Göteborgs universitet
används Nobelpristagarnas
metoder regelbundet. I num­
mer 1 2013 av Science Facul­
ty Magazine berättade vi om
Leif Erikssons forskning, i
vilket dessa metoder används
för studier av enzymatiska
mekanismer för att mod­
ellera hur liposomer fyllda
med läkemedel växelverkar
med cellers membran, och i
utveckling av nya läkemedel
mot bland annat cancer.
I Gunnar Nymans forskar­
grupp i fysikalisk kemi an­
vänds QM/MM- metodiken
för att studera hur molekyler
bildas i interstellära moln,
det vill säga i de områden
mellan stjärnorna där nya
stjärnor föds. Arbeten i
den här riktningen började
lustigt nog just i år när en
post-doc, Chamil Sameera,
anställdes för att studera hur
små radikaler diffunderar
på isytor (figur 3), vilka är
vanligt förekommande i de
interstellära molnen där det
är oerhört kallt. Radikalen
och delar av isytan ingår då
i QM-regionen medan en
betydligt större del av isen
behandlas med MM-meto­
dik. Chamil har därvid
arbetat med att bestämma
vilka kvantmetoder och vilka
kraftfält för molekylmekani­
ken som fungerar bra för de
interstellära tillämpningarna.
Inom QM/MM följer man van­
ligen inte molekylens rörelse
i tiden utan beräknar bara de
mest sannolika strukturerna
och en reaktionsväg. Ibland
låter man dock proteinet röra
sig dynamiskt, vilket sker
med utnyttjande av klassisk
mekanik. En sann fören­
ing av kvantfysiskt baserad
atomrörelse med klassisk
fysik förekommer dock inte
i QM/MM-metodiken. Den
kombinationen är dock ett
mycket spännande forsk­
ningsområde som det bedrivs
forskning på vid några uni­
versitet i världen, bland annat
i Göteborg. I augusti 2014
ordnas i Göteborg en interna­
tionell konferens, MOLEC,
där detta forskningsområde
är ett centralt tema.
Leif Eriksson
professor i fysikalisk kemi,
institutionen för kemi och
molekylärbiologi
Gunnar Nyman
professor i fysikalisk kemi,
institutionen för kemi och
molekylärbiologi
science faculty magazine december 2013
25
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
Nobelpriset i FYSIK
4 juli 2012: I CERN’s stora auditorium hade människor väntat sedan kvällen
före. Salen kokade av spänning. Så kom de två talesmännen för de två stora kollaborationerna ATLAS och CMS in och talade i tur och ordning. Suset bland publiken höjdes när de började att visa kurvor som indikerade en liten topp över en stor
bakgrund. Efter de två föredragen reste sig generaldirektören och sade ”I think we’ve
got it!! ”, och reste sin näve i en segergest.
BEH-mekanismen, Higgspartikeln
och hur partiklar får massa
V
ad hade man sett? Jo,
man hade sett spår av
den så länge efter­
sökta Higgspartikeln. Två
kollaborationer om vardera
3 000 forskare varav 1 000
doktorander från över 100
länder hade arbetat i tjugo års
tid för att åstadkomma detta.
Man hade byggt världens
största accelerator Large
Hadron Collider (LHC)
och konstruerat världens
mest komplexa datorsystem,
World Wide Grid. Man hade
planerat det hela i trettio
år. Från de många biljoner
proton-protonkollisioner som
man studerat hade man fått
ut några dussintal reaktioner
som tydde på att de haft en
Higgspartikel som mellantill­
stånd. LHC är 27 km lång
och i denna lyckas man hålla
klumpar av protoner sam­
man, någon nanometer stora.
Betänk att protonerna repel­
lerar varandra. De färdas med
en hastighet mycket, mycket
26
science faculty magazine december 2013
nära ljushastigheten. När
strålen är i gång finns det lika
mycket energi i ringen som
hos ett X2000-tåg som susar
fram i hög hastighet. När
man stängde ned acceleratorn
i våras för en tvåårig översyn
hade man producerat kanske
någon miljon Higgspartiklar
varav man kunnat identifiera
några hundratal. Varför har
man gjort denna oerhört
stora forskningsansträngning?
Jo, Higgspartikel var den
sista byggstenen i vad som
kallas Standardmodellen för
partikelfysik.
De fyra fundamentala
krafterna i Naturen
Sedan gammalt har vi känt
till två fundamentala krafter i
Naturen, gravitationskraften
och den elektromagnetiska
kraften. När vi betraktar dem
ned på partikelnivå finner
vi att den elektromagnetiska
kraften är ofattbart mycket
starkare, ungefär 1040, gånger
än gravitationskraften. Detta
har gjort att man har bortsett
från gravitationskraften när
man studerat elementarpar­
tiklar. Det finns dock två
ytterligare fundamentala
krafter som enbart verkar
i mikrokosmos, den starka
kraften som binder kärnor
samman och den svaga som
ger upphov till de radioaktiva
sönderfallen.
Under senare delen av
1940-talet lyckades Sin-Itiro
Tomonaga, Richard Feynman
och Julian Schwinger (No­
belpris 1965) att formulera
en till synes invändningsfri
kvantteori för elektromagne­
tismen, Quantum ElectroDy­
namics (QED). Kunde man
finna motsvarande kvant­
teorier för den starka och den
svaga kraften. Ett uppenbart
problem var att den kraft­
förmedlande partikeln för
QED, fotonen, är masslös,
det vill säga den färdas med
ljushastigheten och därför ger
upphov till en kraft med lång
räckvidd. För att få en kort
räckvidd som för den starka
och den svaga kraften måste
Foto: CERN
”I think we´ve got it!”
de kraftförmedlande partik­
larna vara massiva. Om man
försökte att ge fotonen en
massa försvann alla de goda
egenskaperna. Det verkade
inte som om man kunde
använda samma typ av teori
som för elektromagnetismen
för de andra krafterna.
Under den senare delen
av 1950-talet började man
istället förstå att protonen
och neutronen inte var
fundamentala partiklar. Dels
fann man många nya starkt
växelverkande partiklar som
kunde ordnas in i nya inre
symmetrier, dels kunde
Murray Gell-Mann slutligen
föreslå att dessa partiklar fak­
tiskt var bundna tillstånd av
mer fundamentala partiklar,
kvarkarna (Nobelpris 1969).
Den svaga växelverkan kom
att stå i fokus sedan man fun­
nit att den inte bevarar pari­
teten, det vill säga den skiljer
på höger och vänster (Nobel­
pris till Chen-Ning Yang och
Tsung-Dao Lee 1957). Man
lyckades snabbt formulera
en teori som stämde väl med
experimenten men som inte
kunde vara en fullgången
teori. Kunde denna vara
en effektiv teori för en mer
fundamental sådan?
Spontant
symmetribrott och
BEH-mekanismen
I sin strävan att förstå meka­
nismen bakom supraledning,
det vill säga att för vissa me­
taller försvinner resistansen
då man kommer under en
kritisk temperatur formulera­
de Yoichiro Nambu år 1960
teorin för spontant symmetri­
brott (Nobelpris 2008). Han
visade att man kunde ha teo­
rier där grundtillståndet inte
är symmetriskt, medan de
underliggande ekvationerna
fortfarande har en symmetri.
Detta var ett sätt att både ha
kakan och också äta den.
Tänk på en kula som pla­
ceras på toppen på kullen i
en mexikansk hatt. Denna
situation är helt symmetrisk.
Om man släpper kulan kom­
mer den att rulla ned och
lägga sig någonstans i brättet.
Om man ser brättet som en
dalgång som går runt hatten
ser man att kulan kan rulla
fritt runt brättet. Om man
i en fältteori använder en
potential som den mexikan­
ska hatten motsvarar detta
en masslös partikel. I den
vinkelräta riktningen kom­
mer det att fordras en kraft
för att den ska rulla upp för
brättet. Detta motsvarar en
massiv partikel.
science faculty magazine december 2013
27
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
CERNs generaldirektör Rolf Heuer
gratulerar François Englert och
Peter Higgs
Foto: CERN
Lösningen hur man
kan ha
en teori med kort räckvidd
men ändå ha alla goda egen­
skaper som i elektrodynami­
ken kom i några arbeten år
1964, mycket korta arbeten
på någon sida vardera. I det
första kombinerade Robert
Brout och François Englert
elektromagnetismen med
just två skalära fält med den
potential vi beskrivit ovan.
De fann då att den masslösa
skalära partikeln går samman
med den masslösa fotonen
som förmedlar den elektro­
magnetiska kraften och bildar
en massiv partikel. Växelver­
kan blev då av kort räckvidd!
28
science faculty magazine december 2013
Några månader senare stu­
derade Peter Higgs samma
teori som Brout och Englert
studerade och fann samma
resultat. Han visade också
mer explicit än Brout och
Englert att den massiva ska­
lära partikeln finns kvar och
beräknade dess massa. Detta
fält kom sedan att kallas
Higgsfältet och dess partikel
Higgspartikeln. Mekanismen
att ha en så kallad gaugeteori
med kort räckvidd kom att
kallas BEH-mekanismen.
Ett tredje oberoende arbete
utfördes ungefär samtidigt i
Sovjetunionen av två 19-åriga
studenter, Alexander Migdal
och Alexander Polyakov. De
gjorde en mer fullständig
kvantmekanisk beräkning
och fann samma resultat som
de övriga hade funnit.
Detta arbete mötte dock
stort motstånd i Sovjetunio­
nen, och de fick till en början
inte ens skicka in arbetet till
en tidskrift. Det fördröjde
publicerandet ett år.
Standardmodellen
för Partikelfysik
Vad gjorde nu forskarvärlden
när man löst detta problem?
Man ignorerade det. Man
trodde inte att teorin skulle
vara invändningsfri. Det kom
att gå sju år innan en ung
holländsk student Gerhard ’t
NOBELPRISET 2013
KEMI OCH FYSIK
Hooft visade att dessa teorier
verkligen är invändningsfria.
Detta ledde till en revolu­
tion inom partikelfysiken.
Man förstod att man kunde
använda Brouts, Englerts och
Higgs idéer för att formu­
lera en teori för alla de tre
växelverkningarna, Standard­
modellen för partikelfysik,
och man förstod att alla
partiklar som har massa
får detta i samspelet med
Higgsfältet. Man fann snabbt
alla partiklarna i modellen
utom Higgspartikeln. Det
återstod bara att hitta denna.
Higgsfältets koppling till de
massiva partiklarna är pro­
portionell mot deras massa.
Det betyder att det
är
endast i kopplingen till de
väldigt tunga partiklarna
som vi kan förvänta oss att
skapa Higgspartiklar i någon
omfattning. Detta kräver
att man kan skapa parti­
kelstrålar med mycket hög
energi för att ha en chans att
finna en Higgspartikel. Detta
förstod man redan i slutet av
1970-talet och förberedelser
gjordes både vid CERN i Ge­
nève som i USA för att bygga
en mycket stor accelerator. I
USA lades projektet ned un­
der 1990-talet men förbere­
delserna fortgick vid CERN
efter det formella beslutet att
bygga Large Hadron Col­
lider år 1993. Man beslöt att
sätta upp två experimentella
kollaborationer, ATLAS och
CMS, som byggde var sin
detektor. Dessa fick enorma
proportioner. ATLAS är
till exempel 46 meter lång
och stor som en sexvånings­
byggnad. Samtidigt pågick
byggandet av accelerator­
ringen och man satte upp
ett universellt datorsystem.
World Wide Grid, som skulle
kunna ta emot och behandla
alla data. Den 30 mars 2010
fick man så den första kol­
lisionen mellan två protoner,
och den 4 juli 2012 kom så
det efterlängtade resultatet.
Äntligen kunde Englert
och Higgs få sitt Nobelpris.
Det tragiska är att Brout
hann avlida för några år
sedan.
Bortom
Standardmodellen
För mig som fått uppleva re­
san från alla de olösta frågor­
na som fanns när jag började
mina forskarstudier i slutet
av 1960-talet till att vi nu har
en teori som i princip kan
förklara vad som händer på
de minsta avstånden är den
fantastisk. Vi förstår tre av
de grundläggande krafterna,
men vad händer med gravi­
tationskraften? Den klassiska
teorin, Einsteins allmänna re­
lativitetsteori, är kanske den
vackraste teoribildning som
världen skådat, men den kan
inte tas över till kvantvärlden.
Den kan inte vara basen för
kvantgravitationen. Sedan
1970-talet har jag arbetat
med några kollegor på denna
fråga, och på 1980-talet
föreslog vi att man måste ha
en annan utgångspunkt för
en kvantgravitationsteori.
Medan Standardmodellen
är baserad på att de funda­
mentala partiklarna är punkt­
lika, antog vi att de egentli­
gen har en utsträckning i en
dimension, att de är strängar.
Så föddes Supersträngteorin
som är en kvantgravitations­
teori, och som i sig inrym­
mer Standardmodellen för
partikelfysik, och som varit
den mest populära modellen
i den grundläggande fysiken
sedan dess. Denna har visat
sig vara mer komplicerad och
djupare än vad vi kunde ana,
och vi är fortfarande bara i
utkanten av att förstå den,
men vi tror att detta kan vara
den teori som förenar alla de
fyra fundamentala krafterna.
Detta har varit och är led­
stjärnan för vår forskargrupp,
och också denna resa har
varit fantastisk. Vårt hopp
är att inom rimlig tid kunna
finna den underliggande
teorin för all fundamental
växelverkan.
Lars Brink
professor emeritus
i teoretisk elementarpartikelfysik
på Chalmers
samt ordförande i Nobelkommittén för fysik
science faculty magazine december 2013
29
Växtforskning med koppling
till NOBELPRIS
När det blev klart vilka som fått årets Nobelpris i medicin, jublades det bland växtforskarna på Göteborgs universitet. En forskningsgrupp med Henrik Aronsson i spetsen
studerar nämligen också vesikeltransport, men till skillnad från nobelpristagarna inte i
cellernas cytosol hos jäst eller däggdjur utan i växtcellernas kloroplaster.
– Ett nobelpris inom området underlättar även för vår forskning att synas och förstås,
säger Henrik Aronsson.
D
e tre medicinpristagarna Rothman,
Schekman och Südhof fick årets
nobelpris för sina viktiga upptäckter
kring cellens transportsystem. Man skulle
kunna säga att varje cell är en fabrik som pro­
ducerar molekyler och skickar dem till olika
UTSIDAN AV KLOROPLASTEN
OMGIVANDE MEMBRAN
OMGIVANDE MEMBRAN
INSIDAN AV KLOROPLASTEN
VESIKEL SOM NYBILDATS
VIPP1 protein
SAR protein inaktivt
platser i kroppen. Molekylerna transporteras i
små paket som kallas vesiklar, och pristagarna
har upptäckt hur dessa molekyler transporte­
ras till rätt plats i cellen vid rätt tidpunkt.
Systemet inuti växter sker på ett liknande
sätt men växter har i sina celler dessutom
kloroplaster. I kloroplasterna
finns tylakoider, där den för
växterna så nödvändiga fotosyn­
tesen sker. Till dessa tror man att
vissa av byggstenarna i form av
proteiner kan förflytta sig, i små
vesikelpaket. Hur den här vesi­
keltransporten går till vet man
fortfarande väldigt lite om.
SAR protein aktivt
FZL protein
Rab protein
Protein som last
VESIKEL VID SLUTMÅLET
TYLAKOIDMEMBRAN DÄR FOTOSYNTESEN SKER
30
science faculty magazine december 2013
Vesikeltransport från membranet runt
kloroplaster till tylakoidmembranet inuti
kloroplasterna där fotosyntes sker. Några
protein som förslagits delta i transport visas.
VIPP1 (i rosa) och FZL (i grönt) finns båda vid
membranen som skickar iväg och tar emot
vesiklar. SAR (i lila) hjälper till vid membranet
som skickar iväg vesiklar; i en aktiv form
för att bilda vesiklar eller i en inaktiv form
som far tillbaks och gör jobbet igen. Rab (i
blått) hjälper till vid membranet som tar emot
vesiklar. I arbetshypotesen ingår att protein (i
rött) kan ingå som last i vesiklarna.
Växtforskarna Henrik Aronsson och Emelie
Lindquist försöker identifiera proteiner
inne i växternas kloroplaster, kunskap som
sedan skulle kunna användas även för de
mänskliga cellerna.
– Hur fotosyntesen fungerar är känt, men
däremot inte hur strukturen där den sitter
i byggs upp, eller hur systemet bildas, säger
doktoranden Emelie Lindquist.
Hon är en av de på Göteborgs universitet
som, tillsammans med Henrik Aronsson,
letar upp och försöker identifiera de proteiner
som finns med i samspelet i kloroplasterna.
Enligt deras arbetshypotes finns det protei­
ner även inne i vesiklarna, som levereras till
tylakoiderna.
De proteiner som finns i växtcellerna liknar
de som finns i människan. Om vesikel­
transporten i människokroppen störs kan det
ge upphov till en rad olika sjukdomar som
ADHD, cancer, epilepsi eller schizofreni.
Men hur lika växtcellerna är de mänskliga
cellerna vet vi idag inte. Det kan hända att
kloroplasten har ett helt eget system, men
också att det finns uppenbara likheter mellan
funktionen i mänskliga cellerna och växternas
cellmaskineri.
– Det kan tänkas att vi hittar saker i våra
kloroplaster som kan hjälpa till att lösa ut­
maningar för människocellerna, säger Henrik
Aronsson.
Att försöka identifiera proteinerna inne i
kloroplasterna är inte enkelt. Drömmen är
att kunna isolera vesiklarna för att kunna se
vad som finns inuti de små transportpaketen,
men än så länge har det inte varit möjligt.
Det krävs bland annat
både avancerade
mikroskop och mycket tid för att kunna
genomföra den här typen av forskning, och
forskarna är beroende av samarbete med
andra forskargrupper i Sverige och internatio­
nellt. Målet är att komma vidare och visa att
arbetshypoteserna stämmer.
– Det är ingen enkel process. Det kommer
alltid saker emellan, men så plötsligt så får
man sin Heureka och då lossnar det, säger
Henrik Aronsson, och Emelie Lindquist til�­
lägger:
– Det hade varit roligt att kunna bekräfta
våra hypoteser experimentellt inom en snar
framtid.
Text Camilla Persson Foto Malin Arnesson
Illustration Christel Garcia & Henrik Aronsson
science faculty magazine december 2013
31
En humanist ser på
– och på sig själv
Nyligen ringde min gamle vän fysikern Karl-Erik
Eriksson till mig. Han var bekymrad. I en artikel i
Sven-Eric Liedman
Foto: Eva Stööp
Dagens Nyheter hade Hans Ruin, filosofen, skrivit en recen­
sion av nyöversättningen av Martin Heideggers berömda bok
Vara och tid (Sein und Zeit, 1927). Han hade bland annat tagit
upp Heideggers kritik av naturvetenskapen: eviga sanningar,
absolut rum, och absolut tid.
V
ad är nu detta? Redan 1927 hänvi­
sade ledande naturvetare till en helt
annan världsbild. Borde inte Ruin ha
påpekat detta och tillagt att ståndpunkten är
ännu mer urbota förlegad idag? Men nej, det
gjorde han inte.
Karl-Erik Eriksson hade tidigare med upp­
skattning läst Ruins uppgörelse med en
aktuell uppsättning av Richard Wagners
operan Parsifal. Där hade Ruin noga utrett de
protofascistiska inslagen i operan och fram­
hållit att uppsättningen ifråga inte gestaltade
dessa mörka och motbjudande inslag.
Men varför hade Ruin inte visat samma
omsorg när han nämnde naturvetenskapen?
Bryr sig humanister inte om den moderna
och samtida naturvetenskapen? undrade KarlErik Eriksson.
Hans fråga är motiverad.
Alltför många
humanister har under senare år talat om
ämnen som fysik, biologi och medicin i sve­
pande, fördömande ordalag. Det räcker inte
med försvaret att det finns naturvetare som
talar nedsättande om många humanistiska
32
science faculty magazine december 2013
discipliner, till exempel hjärnspecialister som
hävdar att allt i livet kan förklaras med den
hjärna som en människa är född med och
att därmed texter, bilder och toner inte säger
ett smack om vad människan är för något.
Om man på andra sidan en mer eller mindre
inbillad gräns säger orimliga ting ursäktar
det inte mig själv till att förfalla till egna
orimligheter. I den rörelse som ibland kallas
postmodernismen har det funnits en tydlig
tendens till relativism.
Relativismen i den aktuella formen säger
att sanningen är subjektiv. Det kan finnas
min sanning och din sanning, och båda säger
mer om vår olikhet än om den värld som
påståendena gäller.
Nu är den sortens relativism
inte en
föreställning som blivit vanlig därför att den
propagerats av några postmoderna human­
ister. Övertygelsen att ”allting är subjektivt”
har under några årtionden haft ett mycket
starkt genomslag bland mycket unga män­
niskor. Jag minns hur årgång efter årgång av
nya studenter som jag kom i kontakt med
KRÖNIKA
naturvetenskapen
var någon sorts oreflek­
terade relativister. Allting var
föremål för tyckanden, och
en engagerad plädering för en
ståndpunkt bemöttes med ett
trött leende: ”Ja, så anser du.
För egen del - - -”.
Det är bredare samhälls­
förhållanden som måste ligga
bakom en så massiv ström
av relativism. Under några
årtionden har vi sett en stark
ökning av kommersialise­
ringen i samhället, och den
har beledsagats av föreställ­
ningen att vi alla är kunder i
livets stora basar, fria att välja
allt det som våra ekonomiska
resurser ger oss möjlighet till.
Det är valfriheten som är det
högsta värdet: välja elbolag,
apotek, pensionsfonder,
skola, intressen…
I en sådan värld är det
bara alltför lätt att tänka sig
att åsikter, ja kunskaper bara
är ytterligare några varor att
välja. ”Jag tycker bäst om
relativitetsteorin.” ”Nej, för
mig passar det absoluta rum­
met och den absoluta tiden
bättre.”
De relativistiska humanis­
terna har haft en högst mar­
ginell roll att spela i denna
stora kakafoni. Men de har
funnits inom samma univer­
sitetsvärld som naturvetarna
och därför blivit särskilt
uppmärksammade av dem.
I synnerhet under 1990-talet
och åren runt årtusende­
skiftet rasade de så kallade
science wars där fysikern Alan
Sokals lyckades få en parodi
på postmodernisternas sätt
att tala om fysik publicerad i
en topprankad postmodernis­
tisk tidskrift, Social Text, och
sedan själv avslöjade bluffen.
Polemiken som följde blev
hetsig.
Stämningarna är inte
lika hätska idag, och säkert
beror det på att postmoder­
nismen är stadd på snabb
reträtt bland humanister. Det
innebär inte att problemen är
ur världen. Det blir inte bät­
tre om aggressiviteten avlöses
av sval likgiltighet.
För egen del har jag aldrig
kunnat känna denna likgiltig­
het. Relativismen har jag inte
frestats av heller. Säkert var
jag alldeles för gammal för att
gripas av postmodernismen.
Men min egen utvecklings­
gång är inte alls unik. Mitt
viktigaste tidiga intresse var
biologi, i synnerhet insekter
(jag var närsynt). Matte var
ganska roligt. Men när jag var
14 greps jag av ett allt annat
överskuggande intresse för
litteratur. När det var dags
att välja gymnasielinje var jag
tvungen att mot min vilja bli
latinare. Latin var ännu obli­
gatoriskt för den som skulle
läsa litteraturhistoria.
Ja, även latin kan
man läsa
och ha viss glädje av. Väl vid
universitetet kom av olika
anledningar teoretisk filosofi
att utmanövrera litteraturhis­
torien i mitt medvetande.
Det var typiskt nog vad som
kan kallas biologins filosofi
som blev mitt främsta studie­
objekt. Jag läste Darwin en
masse och även mycket som
kom efter Darwin. En termin
fördjupade jag mig i genetik
(men det var innan Watson
och Crick slagit igenom i
undervisningen, åtminstone i
Lund). Men när de tongi­
vande filosoferna förlorade
sitt intresse för filosofihisto­
ria, sadlade jag om och blev
idéhistoriker.
1950- och 60-talen var
också en tid då det kom ut
goda och rätt allmänt lästa
populariseringar av matem­
atik och naturvetenskap.
Den underbara Sigma gavs
ut i svensk översättning, och
ännu händer det att jag repet­
erar en eller annan artikel i
det stora verket. Fysiker och
biologer skrev fina popular­
iseringar. Fysikern Tor Rag­
nar Gerholm blev TV-stjärna.
science faculty magazine december 2013
33
Evolutionsbiologin förblev
mitt främsta intresse inom
den naturvetenskapliga
sfären. Jag skulle vilja veta
mycket mer än jag gör; men
skärvor snappar jag upp
hela tiden och fascineras av
att Darwins gamla teori,
transformerad tio gånger om,
nu har fått en sådan under­
bar precision och en sådan
ofantlig mängd empiriska
bekräftelser.
Min dröm är att
evolu­
tionsbiologi och historie­
vetenskap ska kunna förenas
i ett stort samlade perspektiv
på människan och hennes
utveckling. Kunskapen om
människoartens härstamning,
som en gång gjorde halt inför
frågetecknet ”den felande
länken”, är nu allt säkrare och
allt detaljrikare. Vi vet att
homo sapiens är en mycket
ung art, högt 200 000 år
gammal, och att all världens
människor genetiskt sett är
en ytterst homogen grupp.
Trots vissa yttre olikheter som
faller i ögonen är vi mycket
mer inbördes lika än de allra,
allra flesta andra arter.
Människans utveckling
som människa är evolutionärt
mycket kort. Men kulturellt
är den enormt lång. Bio­
logiskt sett är människan i
princip oförändrad över en
period av sällsamma histo­
riska förändringar. Hon blir
jordbrukare för något mer än
10 000 år sedan, hon börjar
bygga städer (eller byar)
ungefär samtidigt. De äldsta
34
science faculty magazine december 2013
skriftsystemen är mindre än
6 000 år gamla.
Det förunderliga är att
människan med sin verk­
samhet förändrat allt större
delar av jordens yta, ja idag
lyckas hon till och med
proppa atmosfären full av
substanser som hotar hennes
egen existens. Men hon har
också byggt de märkligaste
byggnader, gjort de mest fan­
tastiska uppfinningar (bland
vilka inte så få syftar till att
döda människor), utvecklat
sin vetenskapliga kunskap
till oanade höjder, skapat
den förunderligaste musik,
litteratur och bildkonst – och
envetet hållit fast vid olika
religiösa trossystem och en
uppsjö av ren vidskepelse.
Det märkliga med den
his­
toriska utvecklingen är i detta
perspektiv att den i vissa
väsentliga stycken är kumula­
tiv. Nya epoker växer fram ur
gamla och förkastar somligt
men bevarar och förfinar an­
nat. Vi skiljer oss inte som art
från de anfäder och anmödrar
som blev de första bönderna
eller de första stadsborna. Vår
stora, energislukande hjärna
och vår förmåga till artikul­
erat tal har utgjort avgörande
fördelar. Åtskilliga andra arter
har ägnat sig åt en viss han­
tering av redskap, och de har
utvecklat rudimentär språk­
förmåga som i människors
sällskap kan utvecklas en del.
Men de har inte genomgått
någon kulturell utveckling
som på något sätt kan jäm­
föras med den mänskliga.
Jag hyser alltså en förhopp­
ning om att evolutionsbiologi
och kunskapen om män­
niskans historiska utveckling
ska kunna förenas. Redan
att upprätta en kontinuerlig
tidsskala vore givande. Den
långa biologiska evolutionen
över miljardtals år skulle
kopplas samman med den
korta mänskliga utvecklingen
fram till idag.
Vore detta inte rentav
något som borde ingå i gym­
nasiets läroplan?
Mina exempel är högt
begränsade och ganska
subjektiva. Men jag hoppas
att de kan tjäna just som
exempel på min huvudtes: att
naturvetare och humanister
behöver varandra.
SVEN-ERIC LIEDMAN
Sven-Eric Liedman är professor
emeritus i idé- och lärdomshistoria
vid Göteborgs universitet. Han är
en flitig författare, och har bland
annat fått Augustpriset för bästa
fackbok för boken I skuggan av
framtiden.
NYTT FARTYG BIDRAR
TILL KUNSKAP OM HAVET
Nu satsar Göteborgs universitet på ett nytt
forskningsfartyg som ger ökade möjligheter
för både utbildning och forskning.
– Forskning som tidigare inte varit möjlig kan
nu bli verklighet. Inte minst FN:s senaste klimatrapport framhöll att det behövs mer forskning om havet för att bättre förstå klimatförändringarna, säger rektor Pam Fredman.
Å
r 2050 kommer 60 procent av jor­
dens då 9 miljarder människor att bo
i kustnära områden som riskerar att
drabbas av översvämningar genom klimat­
uppvärmningen.
– Vi behöver mer forskning för att vara för­
beredda inför framtiden och för att hållbart
kunna utnyttja havets resurser och bedriva
en miljövänlig turism i kustområdena, säger
Elisabet Ahlberg, dekanus vid Naturveten­
skapliga fakulteten.
fartyget får universitetet ett
avancerat laboratorium till havs med modern
utrustning. Fartyget öppnar för möjligheter
att studera storskaliga processer, som till
exempel hur klimatförändringarna påverkar
havsströmmar och pH-värde, som i sin tur
inverkar på livet i havet.
– Det är viktigt att studenterna redan i
utbildningen får möjlighet att följa och förstå
de här storskaliga förloppen. Våra studenter
Genom det nya
kommer att bli framtidens experter inom ma­
rin miljö och deras arbetsmöjligheter breddas,
både nationellt och internationellt, genom en
förbättrad utbildning, säger Elisabet Ahlberg.
Det nya fartyget blir 45 meter långt och
kommer att väga runt 900 ton. Fartyget har
en besättning på fem personer och rymmer
ett tjugotal forskare och studenter. Trots att
det nya fartyget är större än det gamla forsk­
ningsfartyget Skagerak drar det 40 procent
mindre bränsle.
– Skagerak, som nu efter 40 år pensioneras,
är varken arbetsmiljömässigt ändamålsenligt
eller optimalt för att bedriva forskning och
utbildning, säger Michael Klages, förestån­
dare för Sven Lovén centrum för marina
vetenskaper.
Forskningsfartyget kostar drygt 100 mil­
joner kronor och beräknas vara färdigbyggt i
mars 2015. Rederiet som bygger fartyget är
det polska Nauta Shiprepair Yard S.A.
Text Carina Eliasson & Tanja Thompson
Foto Roger LIndblom
science faculty magazine december 2013
35
FORSKARUTBILDNING
Nya kurser ska öka
utbytet i utbildningen
Sedan 2008 har naturvetenskapliga fakulteten arbetat aktivt med att bland annat öka det
nationella och internationella utbytet inom
forskarutbildningen. Nu tar arbetet en delvis
ny form.
– Satsningen har haft betydelse både för att
förstärka och initiera nationell och internationell samverkan. I framtiden bör det gå att få
ännu större effekter av detta slag, säger Ola
Wetterberg.
I
drygt fem år har särskilda medel avsatts
för att höja kvaliteten på fakultetens
forskarutbildning. Medlen har fördelats
av fakulteten inom fem olika temaområden.
Från nästa år kommer en ny form att använ­
das där institutionerna ges en tydligare roll
i prioriteringen av kursutbudet, och under
hösten har forskare fått föreslå kurser inom
forskarutbildningen.
– Ett 70-tal förslag har kommit in och det
kommer att landa i cirka 50 kurser, säger
Ola Wetterberg, prodekan och ansvarig för
fakultetens forskarutbildning.
Han betonar att temasatsningen har fung­
erat väldigt bra, vilket gav goda argument för
en fortsatt satsning på doktorandkurser. Nu
breddas satsningen för att stärka institutioner­
nas basutbud av kurser och höja kvaliteten på
forskarutbildningen ytterligare.
– En del kurser som har funnits inom
temaområdena kommer att fortsätta. Med
den nya fördelningen av medlen kan vi även
tillgodose fler önskemål som har kommit från
institutioner och doktorander om kurser vid
sidan av de som finns i dag, säger han.
Ett bredare kursutbud kan även locka dok­
torander från andra lärosäten, vilket var ett
uttalat mål med de tidigare temaområdena:
25 procent av de medverkande doktoran­
derna och handledarna på kurserna skulle
komma utifrån. Antalet har varierat mellan
olika kurser; på några av dem har hälften av
deltagarna kommit från andra fakulteter och
lärosäten.
Genom kurserna har internationella
forskare kunnat komma till universitetet, och
fältkurser och seminarier har kunnat förläg­
gas utomlands. Samverkan har bland annat
skett med andra nationella aktörer som Lunds
universitet och AstraZeneca.
I kursen om tropiska marina ekosystem har doktoranderna fått utföra två veckors kursarbete på ön Inhaca i Mocambique, där
doktorander och lärare från universitetet i Maputo anslutit.
36
science faculty magazine december 2013
Kristina Sundbäck har varit temaledare
för området Sustainable Marine Eco­
systems, där samverkan har skett med
University of Maputo i Mocambique.
– Efter en teoretisk del i Sverige har
det följt två veckors fältarbete i Mocambi­
que. Det har gett en fantastisk möjlighet
för unga svenska forskare att bredda sina
marina kunskaper och arbeta med marina
miljöfrågor i Östafrika. Just nu har vi
dessutom två studenter från Mocambique
som doktorander i marin ekologi och en
som disputerat tidigare, säger Kristina
Sundbäck vid institutionen för biologi och
miljövetenskap.
Text Robert Karlsson
Foto Matz Berggren
För mer information:
www.science.gu.se/utbildning/
forskarutbildning/
HAVSFÖRSURNING FÖRSÄMRAR
MATSMÄLTNING HOS SJÖBORRAR
Matsmältningen hos marina organismer påverkas av
havsförsurningen. Det visar en ny studie publicerad i
tidskriften Nature Climate Change.
Forskaren Sam Dupont vid institutionen för
biologi och miljövetenskap och hans kollegor
från Tyskland har studerat larvstadier hos
bland annat sjöborrar. Resultaten visar att
sjöborrarna har svårt att smälta föda när havet
blir surare.
FN:s klimatrapport visar tydligt att kol­
dioxidutsläpp inte bara påverkar klimatet,
utan också våra hav. Haven blir varmare men
utsläppen av koldioxid har också en annan
konsekvens, de gör haven surare. En fjärdedel
av all koldioxid vi släpper ut absorberas av
vattnet i haven. I vattnet omvandlas koldioxi­
den till kolsyra som gör haven surare.
Tidigare studier har visat att marina djur
som utsätts för försurning behöver mer energi
för att klara av denna extra påfrestning.
– Om de marina djuren inte kan kom­
pensera för dessa extrakostnader, genom att
till exempel äta mer, får det negativa konse­
kvenser i form av minskad tillväxt, försämrad
fruktsamhet eller i extrema fall döden. Vi
behöver veta mer om hur mycket energi de
marina organismerna behöver och kan ta upp
för att möta den extra miljömässiga utma­
ningen som havsförsurning innebär, säger
Sam Dupont.
Text Tanja Thompson Foto Geomar
science faculty magazine december 2013
37
Mycket hög kvalitet
för biologi och matematik
Kandidatexamen i biologi och masterexamen i matematik och matematisk statistik vid Göteborgs
universitet bedöms ha mycket hög kvalitet, enligt Universitetskanslersämbetets utvärdering.
– Främsta anledningen till att vi fått mycket hög kvalitet tror jag är att vi arbetar med kontinuerlig
utveckling av programmet och att vi har engagerade och kompetenta lärare, säger Stefan Lemurell, koordinator för masterprogrammet i matematik.
U
nikt för matematikutbildningen
i Göteborg är det stora utbudet
av kurser, eftersom institutionen
för matematiska vetenskaper är integrerad
mellan Göteborgs universitet och Chalmers.
Det innebär större valfrihet för studenterna.
Omkring tio studenter tar en masterexamen i
matematik varje år.
Av landets matematikutbildningar så
bedömdes relativt många hålla mycket hög
kvalitet.
– Generellt sett undervisar matematiklärare
mycket och därför arrangeras också många
pedagogiska aktiviteter. Vi arbetar också aktivt
38
science faculty magazine december 2013
med kursutveckling. Men man måste även ha
duktiga studenter, säger Stefan Lemurell.
Damiano Ognissanti, som
läser andra året
på masterprogrammet i matematik, håller
med om att utbildningen är bra.
– Det är en mycket tuff utbildning, men
tuff på ett bra sätt. Det vill säga att den är till­
räckligt svår för att hålla en hög kvalitet men
inte så svår att man inte kan klara av den.
Trots att Damiano Ognissanti alltid haft
lätt för matematik i grundskolan var det ändå
lite av en chock att börja på universitetet.
– För första gången i livet var jag tvungen
UTBILDNING
att ta upp böckerna och plugga matte, tidi­
gare hade det kommit naturligt. Men som ny
student får man bra stöd från institutionen
som bland annat har särskilda mentorer som
kan stötta.
Kristina ”Snuttan” Sundell, som
är
ansvarig för utbildningen på institutionen
för biologi och miljövetenskap, är nöjd med
resultatet av utvärderingen.
– Det betyder jättemycket för både lärare
och studenter att få bekräftelse på att vi tän­
ker rätt när vi håller på med ständigt kvali­
tets- och utvecklingsarbete.
Omkring 40 studenter börjar på kandidat­
programmet i biologi varje år. Men många
studenter väljer också att utforma sin egen
utbildning genom att läsa fristående kurser
och ta en kandidatexamen i biologi. År 2000
gjordes en revidering och uppfräschning av
kandidatprogrammet i biologi och sedan dess
arbetar man kontinuerligt med utveckling
och kvalitetssäkring av programmet. Ytterli­
gare en betydande revidering genomfördes år
2012.
– Det är viktigt att det finns en progression
inom utbildning, att vi ser till att kurser inte
överlappar varandra och att vi kan erbjuda
rekommenderade studiegångar. Kandidatpro­
grammet innehåller också en unik del som
handlar om så kallade överförbara kunskaper
som till exempel presentationsteknik, etik,
analys och kritiskt tänkande, säger Kristina
”Snuttan” Sundell.
Trots att Kristina ”Snuttan”
Sundell är
nöjd med resultatet av utvärderingen är hon
lite tveksam till utvärderingens utformning.
– Universitetskanslersämbetets uppdrag är
att utvärderar hur utbildningarna lyckas upp­
fylla nationellt uppsatta examensmål. Men
utvärderingen fokuserar allt för mycket på
examensarbeten. Alla de mål som en utbild­
ning ska leva upp till kan inte alltid återspeg­
las i ett examensarbete, säger hon.
Text Tanja Thompson Foto Malin Arnesson
UTVÄRDERING
Universitetskanslersämbetet har i uppdrag att
granska kvaliteten på landets högskoleutbild­
ningar. Utbildningarna ska utvärderas utifrån
hur väl de når kraven i högskolelagen och
examensbeskrivningarna i de förordningar
som ansluter till lagen. Universitetskanslers­
ämbetet granskar alltså i vilken utsträckning
studenternas faktiska studieresultat motsvarar
de förväntade studieresultaten. Utvärdering­
arna pågår mellan 2011 och 2014.
Källa: www.uk-ambetet.se
Stort intresse för nationellt byggnadsvårdsmöte
I början av oktober arrangerades ett nationellt
byggnadvårdskonvent i Mariestad. Konven­
tet var en mötesplats för forskning, företag,
föreningar och offentliga aktörer inom bygg­
nadsvårdsbranschen.
– Vi är både överväldigade och inspirerade
av att så många har visat sitt intresse. Det
stärker vår övertygelse att en mötesplats med
fokus på byggnadsvård har saknats, säger Ma­
rie Odenbring, samordnare för byggnadsvård
och kulturmiljö i Västarvet.
Byggnadsvårdens konvent arrangerades av
Västarvet, Riksantikvarieämbetet, Svenska
Byggnadsvårdsföreningen och Hantverkslabo­
ratoriet vid Göteborgs universitet, som är ett
nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk.
Foto: Göran andersson
science faculty magazine december 2013
39
When in Rome…
Lotta Möller, 26 år, som läser tredje året på konservatorsprogrammet med
inriktning papper och gör praktik på institutet ICRCPAL i Rom.
Hur hamnade du i Rom?
– Det ingår en praktiktermin
under tredje året på kon­
servatorsprogrammet och
egentligen hade jag tänkt att
jag skulle göra min praktik i
Frankrike eftersom jag talar
franska. Men för ett år sedan
gjorde vi en studieresa till
Rom och jag blev då lockad
att istället förlägga praktiken
här. Så nu är jag här i tre
månader, och bor med tre
italienare i en ombyggd
pastafabrik.
Du gör din praktik på institutet ICRCPAL. Vad är det,
och vad var det som lockade
med det?
– ICRCPAL är ett natio­
nellt konserveringsinstitut
för Italiens statliga arkiv
och bibliotek. Det har
en stark forskningsinrikt­
ning, och här finns flera
olika avdelningar som
arbetar med kemiska,
fysiska och tekniska ana­
lyser av konserveringsma­
terial och originalmate­
rial. Konservatorerna har
en stor hantverksskicklig­
het, så det finns otroligt
mycket kunskap. Min
handledare är bokkonser­
vator, ett ämne som jag
själv inte har jättemycket
förkunskaper inom, så jag
får i praktiken en privat­
kurs i bokbinderi. Institutet
ligger också väldigt vackert,
i området Monti. På tomten
fanns från början en botanisk
trädgård – den flyttades till
en annan plats, men många
av de exotiska träden står
fortfarande kvar.
Hur kan en dag se ut på din
praktik?
– När jag besökte kemi­
avdelningen häromveckan
fick jag exempelvis hjälpa
till att mäta DP, Degree of
Polymerisation, det vill säga
cellulosamolekylernas längd
hos ett papper som utsatts för
artificiell åldring. Mätning­
arna ingår i ett projekt där ett
fyrtiotal papper som används
inom konservering analyseras
ur ett antal aspekter, före och
efter åldring. Det var spän­
nande att få se hur en sådan
analys kan gå till, och kul att
få prova själv!
En kvart innan vi skulle
prata så mejlade du mig och
frågade om det var ok att
skjuta på intervjun en halvtimme, vilket det förstås var
– vad hände?
– Dels var det kollektivtra­
fiken – det tar alltid lite mer
tid än vad man har tänkt sig
att sig fram här. Men dels
40
science faculty magazine december 2013
RESEBREV FRÅN SYDAFRIKA
Michael Axelsson, professor i zoofysiologi och hans forskarkollegor inom projektet SWEDEcroc har rest till Sydafrika för
att undersöka krokodiler i sin naturliga
miljö. Resan pågår till och med den 10
januari 2014.
Sydafrika 2013, första resebrevet:
var det att jag mötte en väldigt trevlig kollega
från institutet som var nyfiken på svensk
litteratur och användandet av ”du” och ”ni”
i Sverige och vi hamnade i en rolig diskus­
sion. Italienare är väldigt öppna och nyfikna.
Man märker av att Italien befinner sig i en
svår situation, ekonomiskt och politiskt, men
trots det finns här en väldigt positiv stämning
generellt.
Några tips till den som också är sugen på
att göra sin praktik i Italien?
– Lär dig italienska! Det är verkligen väldigt
användbart. Jag tog en kurs innan jag åkte
hit, och nu läser jag italienska en gång i
veckan.
Text Robert Karlsson Foto Lotta Möller
ICRCPAL
ICRCPAL, L’Istituto centrale per il res­
tauro e la conservazione del patrimonio ar­
chivistico e librario (fritt översatt: Centrala
institutet för restaurering och bevarande
av arkiv och bibliotek) grundades 2007
genom en sammanslagning av två tidigare
institut, ett för arkiv- och ett för biblio­
teksmaterial. Institutet har 57 anställda
och arbetar både med aktiv och preventiv
konservering. På institutet bedrivs även
forskning i syfte att utvärdera och ta fram
nya konserveringsmaterial och metoder.
Sedan 2010 ges på institutet också en
femårig utbildning i papperskonservering
på högskolenivå.
”SWEDEcroc är ett projekt som egent­
ligen startade i slutet av 90-talet när jag
och en kollega, Dr Craig Franklin, stod i
labbet i Brisbane och diskuterade hur vi
skulle kunna få reda ut hur krokodilernas
hjärtkärlssystem fungerade.Vi hade båda,
tillsammans och var för sig, studerat kroko­
dilernas fascinerande hjärtkärlsystem sedan
mitten av 80-talet men insåg att laborato­
riestudier inte kunde ge oss hela svaret. Vi
insåg att vi måste få mätdata från krokodiler
i deras naturliga miljö men den utrustning
som behövdes för det här fanns då inte
tillgänglig. [...]
Under första delen av projektet ska vi
instrumentera fem stora krokodiler som
sedan ska släppas ut i en stor inhägnad med
en damm där djuren ska gå i en månad.
Under tiden samlas information om blod­
flöde, blodtryck, hjärtfrekvens, temperatur,
rörelsemönster och dykdjup in samtidigt
som fyra kameror spelar in krokodilernas
aktivitet 24 timmar om dygnet. Om vi
lyckas kommer vi att få ovärderlig och unik
information om funktionen av hjärtkärlsys­
temet hos den djurgrupp som troligen har
det mest sofistikerade hjärtkärlsystemet i
djurvärlden.”
Läs fler resebrev:
www.science.gu.se/expedition
science faculty magazine december 2013
41
» VI MÅSTE MINSKA
FÖRORENINGARNA NU
»
Redan som elvaåring hade Per-Ola Norrby fått upp intresset för kemi,
och sålde sitt hemgjorda krut till klasskamraterna i skolan.
I dag arbetar han med något mer hälsosam kemi.
– Grön kemi handlar i förlängningen om mänsklighetens överlevnad,
säger han.
G
ooglar man ”Per-Ola Norrby” kom­
mer hans Twitter-konto upp som
träff nummer fem. Börjar man läsa
hans flöde slås man dels av hur aktiv han
är, och dels hur han kastar sig mellan olika
ämnen – ena stunden diskuterar hans USA:s
lånetak, för att i nästa stund prata diskrimi­
nering med Jonas Gardell. Men mest av allt
handlar hans inlägg om kemi.
– Twitter är fantastiskt roligt! Några tim­
mar innan nobelpriset i kemi 2013 skulle till­
kännages så skrev jag en tweet där jag faktiskt
lyckades gissa rätt på två av de tre pristagarna.
Jag fick ett antal nya följare efter det, säger
han och skrattar.
Nobelpriset 2013 handlar om modellering
av kemiska förlopp, ett område som Per-Ola
Norrby har arbetat med under i stort sett hela
sitt yrkesverksamma liv som kemist. På grund
av allergiproblem arbetade han allt mindre
42
science faculty magazine december 2013
i laboratoriemiljö, hamnade närmast av en
slump i molekylmodelleringsvärlden, och fick
i stort sett på egen hand lära sig allt om dator­
modellering av kemiska förlopp.
Efter en postdok i Kalifornien i början av
1990-talet och tretton år i Danmark sökte
han sig till en professorstjänst på Göteborgs
universitet 2006. Det var i samband med det
som han tog steget att börja arbeta mer med
grön kemi, ett begrepp som myntades för
tjugo år sedan i USA.
– Grön kemi handlar i korthet om att inte
göra slut på råvaror och att inte smutsa ner,
och i förlängningen om hur mänskligheten
ska överleva. Vissa råvaror kanske räcker i
200 år, men för många andra måste vi hitta
alternativ snart, och vi måste minska förore­
ningarna nu.
Sedan hösten 2013 har Per-Ola Norrbys ar­
bete med modelleringar och grön kemi gjort
att han har börjat arbeta deltid på AstraZene­
ca. Läkemedelsföretaget vill göra de kemiska
reaktionerna så effektiva och rena som möjligt
vid framtagning av nya läkemedel. Där kan
Per-Ola Norrbys molekylmodelleringar spela
stor roll för att förstå och förutsäga kemiska
reaktioner. Detta arbete handlar om moleky­
ler och deras spegelbilder.
– Många molekyler har spegelbilder, berät­
tar Per-Ola Norrby. En enkel jämförelse är att
det är som med kroppens vänstra och högra
sida, där bara högerhanden passar bra in en
högerhandske. De här molekylerna kan ha
helt olika egenskaper i kroppen, och i läkeme­
delssammanhang kan det få svåra följder om
egenskaperna för spegelbilden till en molekyl
som används inte är klarlagda.
Ett av de mest kända exemplen på en sådan
händelse är neurosedynskandalen på 1960-ta­
let, då gravida kvinnors användande av Neu­
rosedyn ledde till födslar av missbildade barn.
Den verksamma molekylens spegelbild visade
sig skada fostren.
– Målet i min forskning är att ta fram
samhällsorienterad ren kemi. Ibland måste
det få ta tid. I dag bedrivs forskningen ofta
målinriktat och på kortare sikt, och då blir
möjligheterna mindre för den nyfikenhets­
drivna långsiktiga forskningen, och för att
följa upp intressanta upptäckter som inte är
direkt relaterade till projektets mål.
Text Robert Karlsson
Foto Malin Arnesson
PER-OLA NORRBY
Yrke: Professor i organisk kemi
Ålder: 51 år
Familj: Fru (som också är kemist), två vuxna barn
Fritidsintressen: Sjunger i kör sedan studentlivet,
just nu i Akademiska kören
science faculty magazine december 2013
43
SKOGARYD
– en station för
hela landskapet
2005 förstörde stormen Gudrun klimatforskaren Leif Klemedtssons dåvarande forskningsanläggning. Drygt åtta år senare
har den nya anläggning han har varit med om att bygga upp i
området Skogaryd blivit en del av en nationell infrastruktur.
– Det gör att vi synliggörs nationellt och internationellt, och på
lång sikt ger det oss möjlighet att bedriva högkvalitativ forskning på ekosystemens förståelse, säger Leif Klemedtsson.
L
eif Klemedtsson vid institutionen för
geovetenskaper har arbetat med forsk­
ningsstationen i Skogaryd sedan 2006.
I arbetet med att hitta en ny anläggning
fick han tips om Skogaryd, ett skogsområde
mellan Uddevalla och Vänersborg. Stationen
byggdes upp under fem år, och i år beslutade
Vetenskapsrådet att den ska ingå i ett natio­
nellt infrastrukturnätverk av forskningsstatio­
ner för fältforskning om ekosystem inom jord
och mark samt sötvatten.
– I Skogaryd använder vi ett landskaps­
koncept för att studera samspelet mellan
atmosfär, myrar, två förstagenerationsskogar
som tidigare har varit dikad åkermark, sjöar
44
science faculty magazine december 2013
och vattendrag – det är en så kallad ”Earth
System”-station, säger Leif Klemedtsson.
Att studera interaktionen
mellan olika
ekosystem har varit relativt ovanligt – ofta har
forskningen fokuserat på ett ekosystem. När
hela landskapet tas med i forskningen ger det
en betydligt mer komplex bild av de emissio­
ner som sker.
– Anläggningen i Skogaryd är unik för att
den knyter ihop de terrestera och limniska
systemen – vi kan studera såväl utbytena mel­
lan de olika systemen som mellan systemen
och atmosfären, säger Leif Klemedtsson.
för metanemissioner – en normal skogssjö i
ett område i den klimatzon som Skogaryd lig­
ger i avger 0,2-1 millimol metan per kvadrat­
meter och dygn, medan Följesjön i perioder
avger 4-9 millimol. Den sammanvägda effek­
ten kan då bli att det frigörs mer växthusgaser
från landskapet än vad det tas upp.
Leif Klemedtsson säger
Skogaryd
En speciell del av anläggningen är Följe­
sjön. Sjön tar emot mycket av det organiska
material som transporteras från skogarna via
bäckar. När materialet hamnar i sjön bryts
det ner till bland annat koldioxid och metan,
vilket har gjort sjön till en så kallad hot spot
att det faktum att
Skogaryd har blivit en del av en nationell
infrastruktur har betydelse på flera sätt. Det
gör att stationen kan utrustas med bra logistik
och mätutrustning, det ger bättre möjligheter
att bedriva såväl högkvalitativ forskning som
utbildning inom bland annat biologi och
miljövetenskap, och det ökar synliggörandet
av forskningen vid stationen. Det ger också
en långsiktighet i strukturen som gör att fors­
karna kan lägga upp fältförsök med varaktig­
het på 20-30 år. Visionen är att stationen ska
bli en bas för internationella samarbeten.
– Det är en öppen station där vi ska ha
kunskapsutbyten med andra forskare – på
lång sikt ger det oss möjlighet att få större
forskningsmedel och få till bra forsknings­
projekt. Vi är en internationellt erkänd
infrastruktur med högt rankad forskning,
och hoppas att vi med nätverket kommer att
kunna attrahera fler forskare till stationen.
Text & Foto Robert Karlsson
Foto Leif Klemedtsson
Stora bilden: Skogaryd Research Catchement innefattar ett
landskapskoncept med ett helt avrinningsområde där samspelet mellan terrestera (jord och mark) och limniska (sötvatten)
ekosystem studeras, samt deras samspel med atmosfären.
Sedan 2013 är stationen med i Vetenskapsrådets infrastrukturnätverk SITES (Swedish Infrastructure for Ecosystem
Science). Nätverket får stöd på 25 miljoner kronor årligen.
Lilla bilden: Leif Klemedtsson visar upp Skogaryd för Göteborgs universitets rektor Pam Fredman.
science faculty magazine december 2013
45
var verkligen inget jag hade
räknat med eller något som
var utgångspunkten.
Ett av Tom Andersens
Norsk geovetare
utnämnd till
ny hedersdoktor
Han forskar om jordskorpan
och alkaliska bergarter. Tom
Andersen är professor vid
Universitetet i Oslo och har
utnämnts till hedersdoktor
vid Naturvetenskapliga
fakulteten.
M
ed olika metoder
försöker Tom An­
dersen ta reda på
när och i vilken utsträckning
den kontinentala jordskorpan
har vuxit med hjälp av ny till­
försel av material från jordens
mantel. Han forskar också om
alkaliska vulkaniska bergarter.
– Alkaliska bergarter kan
46
science faculty magazine december 2013
innehålla lovande fyndigheter
av uran, torium och sällsynta
jordartsmetaller, och är därför
intressanta ur en rent veten­
skaplig synvinkel samt ur ett
ekonomiskt perspektiv, säger
Tom Andersen.
Det har visat sig att det
är möjligt att få nya insikter
i grundläggande processer
i jorden genom att titta på
välkända fenomen från en lite
annorlunda vinkel.
– Forskningens framtid är
ju oförutsägbar och forskning
jag gjorde för många år sedan
har visat sig bli intressanta
för gruvintressen och det
senas­
te projekt är att titta på hur
man kan använda biologiska
isotopdata som fingeravtryck
för att kunna spola tillbaka
tiden och få kunskaper om
till exempel vad sandkornen
på olika platser kommer ifrån
eller var metaller i gamla
gravar kommer ifrån.
Formellt utsågs Tom
Andersen till hedersdoktor
under universitetets promo­
tionshögtid den 25 oktober.
Titeln delades ut av promotor
Kristina Sundell, professor på
Institutionen för biologi och
miljövetenskap vid Göteborgs
universitet. David Cornell
vid Institutionen för geove­
tenskaper var Tom Andersens
värd.
Text Carina Eliasson
Foto Johan Wingborg
Motivering:
Tom Andersen har utsetts till
hedersdoktor för framstående
forskning kring ursprunget
till och utvecklingen av den
kontinentala jordskorpan men
också för sitt framgångsrika
arbete med åldersbestämning
där nya metoder tagits fram
som revolutionerat forskningsfältet. Hans arbete med utbytet
av studenter och forskare mellan universiteten har varit till
stort gagn för Institutionen för
geovetenskaper vid Göteborgs
universitet.
UTMÄRKELSER
2013
JUNI-NOVEMBER
lar en stark roll i den internatio­
nella rörelsen av unga akademier
som uppstått under de senaste
åren.
Leif Anderson, professor vid
institutionen för
kemi och mole­
kylärbiologi, har
utsetts till Kungl.
Vetenskapsaka­
demins 1:e vice
preses för perioden 1 juli 2013
till 30 juni 2016. Han kommer
förutom att bidra till akademins
ledningsgrupp och verksamhe­
tens utveckling även leda kom­
mittén för miljöfrågor.
Kerstin Johannesson,
professor vid institutionen för
biologi och miljövetenskap,
har valts till ledamot i Mistras
styrelse.
Mike Thorndyke, huvud­
koordinator för internatio­
nella kontakter vid Sven Lovén
centrum för marina vetenskaper
har valts in i FN:s panel av
experter för projektet World
Ocean Assessment Report.
Tom Andersen, professor vid
universitetet i Oslo promovera­
des till hedersdoktor vid Natur­
vetenskapliga fakulteten den 25
oktober för sin forskning kring
jordskorpan (se artikel sid 46).
Annika Ekdahl, textil­
konstnär och gästprofessor på
Institutionen för kulturvård, har
tilldelas Prins Eugen-medaljen
för framstående konstnärlig
verksamhet. Prins Eugen-med­
aljen instiftades av kung Gustav
V i samband med Prins Eugens
80-årsdag 1945 och den tilldelas
för framstående konstnärlig
verksamhet.
Annette Granéli, forskaras­
sistent vid institutionen för fysik,
har valts till
ny ordfö­
rande för
Sveriges unga
akademi.
Sveriges unga
akademi spe­
David Witt Nyström,
filosofie doktor vid institutionen
för matematiska vetenskaper, har
tilldelats det Sparreska priset av
Kungl. Vetenskapsakademien för
arbeten inom algebraisk geome­
tri. Priset på 60 000 kronor är en
belöning för vetenskapligt arbete
av utmärkt förtjänst, utfört av
forskare som inte uppnått 30
års ålder. Han har fått priset för
”arbeten som förenar teorin för
Okounkovkroppar i algebraisk
geometri med Kählergeormetri
och pluripotentialteori”.
Anna Wåhlin, forskare
vid institutio­
nen för geove­
tenskaper, har
belönats med
en gästprofes­
sur av the Sci­
entific Committee on Antarctic
Research (SCAR) och kommer
att åka till Sydkorea för att arbeta
tillsammans med sydkoreanska
forskare.
Redaktionskommitté
utsedd för magasinet
En redaktionskommitté har
utsetts för Science Faculty
Magazine. Kommittén ska delta
i utvecklingen av magasinet och
komma med tips inför kommande nummer.
I redaktionskommittén sitter:
Jörgen Johnson, inst. för biologi
och miljövetenskap
Anders Omstedt, inst. för
geovetenskaper
Charlotte Björdal, inst. för
kulturvård
Ulf Persson, inst. för mate­
matiska vetenskaper
Mats Granath, inst. för fysik
Kristina Hedfalk, inst. för kemi
och molekylärbiologi
Malin Axelsson, studerande­
representant
Vill du ha ett eget nummer av
Science Faculty Magazine?
Gå in på www.science.gu.se/magazine
Här kan du också ange om du hellre önskar få ditt magasin i
digital form till din e-post, eller på engelska. Nästa nummer
utkommer i maj 2014.
science faculty magazine december 2013
47
AVSÄNDARE:
Science Faculty Magazine
Göteborgs universitet
Naturvetenskapliga fakulteten
Box 460
405 30 Göteborg
DOKTORSPROMOTION
2013
Den 25 oktober var det dags för årets
doktorspromotion. Totalt promoverades 21 doktorer från Naturvetenskapliga fakulteten, varav några i
sin frånvaro. Promotor var professor
Kristina ”Snuttan” Sundell.
Från vänster: Promotor Kristina Snuttan Sundell, Jonathan Westin, Elisabet Sjökvist,
Maria Saline, Fredrik Pettersson, Anna Petri och Milton Eduardo Peña Aza
Promotionen är universitetets främsta högtid
och är i första hand till för dem som nyli­
gen genomgått forskarutbildning och avlagt
doktorsexamen.
Vid promotionen får föregående läsårs
nya doktorer samt jubeldoktorer ta emot
Från vänster: Sara Hintz Saltin, Anna Hedström, Albin Gräns,
Cecilia Geijer, Anna Frick och Eva Emanuelsson
sina insignier som bevis på sin ställning vid
universitetet. Exempel på insignier är diplom,
som delas ut till alla nya doktorer, doktors­
ring, hatt och lagerkrans. Vid högtidligheten
promoveras också ett antal hedersdoktorer.
Foto Johan Wingborg
Från vänster: Madelene Palmgren, Ingalill Nyström, Sonja Leidenberger,
Per-Fredrik Larsson, Anders Karlsson och Andreas Johnsson