Transcript Handbok i praktisk fiberoptik

Anslutningsnätet – FTTX-nätet
Särtryck ur
Handbok i praktisk fiberoptik
Stefan Gistvik
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 1
Handbok i praktisk fiberoptik
Sida 2
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Detta är kapitel 15 som särtryck ur boken ”Handbok i praktisk fiberoptik”
Handboken är kursdokumentation till mina kurser i fiberoptik.
Anmärkning
I bildtexter har jag ibland infogat en etta (1), det är då en bild som jag hämtat från Wikipedia under ”Creative
Commons. Är bilden markerad med en trea (3) är det en bild som jag erhållit under mina föredrag eller anställning men
som jag inte har någon upphovsman/kvinna att referera till, om någon skulle känna igen bilden som sin, skulle jag
uppskatta om man hör av sig och meddelar om jag får använda den med vederbörligt tillstånd och
upphovsmannens/kvinnans nämnt i bildtexten. Om jag inte får använda den så avlägsnas den omedelbart.
Hudiksvall 2010-08-26
[email protected]
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 3
Handbok i praktisk fiberoptik
Sida 4
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Innehåll
15
Anslutningsnätet .................................................................................................7
15.1
Inledning .........................................................................................................7
15.2
Planera ett anslutningsnät ...............................................................................9
15.2.1
Utomhusinstallation av FTTX-nät ........................................................10
15.2.2
Ledningsrätt ..........................................................................................11
15.2.3
Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller dagvatten) ............11
15.2.4
Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas) ...................................13
15.2.5
Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar..........................................14
15.3
Hur stort blir ett FTTX-nät? .........................................................................15
15.4
Teoretiska exempel på FTTX-nät .................................................................15
15.4.1
Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare...................................16
15.4.2
Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje byggnad ..........17
15.4.3
Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare på varje
våningsplan ...........................................................................................18
15.4.4
Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i
villaområdet ..........................................................................................19
15.4.5
Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard optokabel ..............20
15.4.6
Blåsfiber/mikrokabel hela vägen ..........................................................21
15.5
Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda anslutningar? ...............................21
15.6
Praktiska exempel på anslutningsnät ............................................................23
15.6.1
Bostadsområde med flerfamiljshus.......................................................23
15.6.2
Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder ....................................30
15.6.3
Områden med villor och radhus ...........................................................36
15.6.4
Nät för skolor, kontor och liknande byggnader eller områden .............41
15.7
Luftinstallation av FTTX-nät........................................................................48
15.7.1
Varför installera FTTX-nät i luften?.....................................................48
15.7.2
Luftkabel och kanalisation....................................................................48
15.7.3
Standardkablar ......................................................................................48
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 5
Handbok i praktisk fiberoptik
15.7.4
Abonnentkablar ....................................................................................49
15.7.5
Mikrorör för mikrokablar och blåsfiber för luftinstallation ..................49
15.7.6
Upphängningsdon .................................................................................49
15.8
Installation ....................................................................................................51
15.8.1
15.9
15.10
Sida 6
Landsväg med gårdar och friliggande hus ............................................51
Redundans i anslutningsnätet .......................................................................55
Sammanfattning – anslutningsnätet ..........................................................56
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15
15.1
Anslutningsnätet
Inledning
Anslutningsnätet presenterades inledningsvis i kapitel 13. I det här kapitlet ska
anslutningsnätet beskrivas mer i detalj och ett flertal nätbeskrivningar används för att
exemplifiera olika nätlösningar.
Fiber till slutanvändaren, FTTX, har i många år pekats ut som den teknik som erbjuder
det mest ”framtidssäkra” byggsättet för överföring av multimediatillämpningar över
bredband. Utbyggnaden har tidigare hämmats av alltför höga kostnader för att kunna
realiseras i verkligheten. Många undersökningar har visat, att idag är kostnaden för att
anlägga ett fibernät (100 Mbit/s eller högre kapacitet) av samma storleksordning, eller
faktiskt billigare, som för kopparbaserade nät med samma prestanda. Av den totala
kostnaden för ett FTTX-nät, grävning, installation och elektronik, står den passiva
materielkostnaden för endast 12–16 procent.
Ett FTTX-nät är dessutom den enda nätstruktur som med säkerhet kan erbjuda den
kapacitet som dagens och framtidens bredbandstjänster behöver, samtidigt som
tekniken medger rationell nätdrift och kostnadsbesparingar.
Tidigare har dessa nät benämnts FTTH-nät men med det byggsätt som beskrivs i detta
kapitel kan den fiberoptiska infrastrukturen ansluta alla tänkbara slutanvändare (X)
såsom, enskilda hushåll, villor, kontorsarbetsplatser, opto-elektriska gränssnitt i
utrustning för övervakning, alarm, styr och reglerutrusning o.s.v. anslutningsnätet
kommer därför att referera till förkortningen FTTX-nät
Det FTTX-nät som byggs ska tillmötesgå nuvarande och framtida krav i form av
kapacitet, överföringsavstånd och kvalitet. Minimikravet har därför satts till en
kapacitet på 1 Gbit/s (1000 Mbit/s) över att avstånd upp till 10 km. Ett korrekt byggt
FTTX-nät skall vara uppgraderbart och ha en livslängd på mer än 25–30 år.
I samtliga dessa exempel kommer kanalisation, mikrokanalisation, mikrokabel,
blåsfiber och annan relativt ny teknik att användas, för mer traditionell installation
hänvisas till kapitel 6.
Anslutningsnätet har många andra namn som t.ex. accessnät, lokalnätet,
fastighetsnätet, husnät m.fl. I detta kapitel används FTTX-nät som ett sammanhållet
begrepp för det fiberoptiska nät som sammanbinder anslutningsnoden med
användarnoderna (abonnenterna) oavsett var och hur det är förlagt, utomhus eller
inomhus, vågrätt eller lodrätt, däremot görs skillnad på om nätet är förlagt inomhus
eller utomhus ur materialsynpunkt, mer om detta längre fram.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 7
Handbok i praktisk fiberoptik
Anslutningsnätet är det mest komplexa nätet inom den nya fiberoptiska ITinfrastrukturen. Varje anslutningsnät är på sitt sätt unikt. Varje anslutningsnät kräver
därför en noggrann planering för att optimera nätstrukturen mot investeringskostnaden. Detta till trots, kan ett fåtal allmänna nätlösningar användas som bas för de
flesta typer av anslutningsnät, se vidare i detta kapitel.
Den centrala punkten i ett anslutningsnät är anslutningsnoden dit samtliga fibrer (en,
till fyra fibrer per abonnent) från alla abonnenter i området samlas, helst utan
mellanliggande kontaktanordningar men ofta med fiberkoncentrationspunkter
utplacerade i området.
Fiberkoncentrationspunkter kan vara enkla skarvskåp placerade på skyddad plats i
källarutrymmen i t.ex. flerfamiljshus. Placeras koncentrationspunkterna utomhus sker
det i därför avsedda skarvskåp eller brunnar längs trottoarer eller husväggar. Det är att
rekommendera att alltid lämna ett litet överskott av fibrer eller ledig kanalisation fram
till fiberkoncentrationspunkten för framtida anslutningar så att inte en ny grävning blir
nödvändig.
Notera att i många områden med privatägda anslutningsnät så placeras aktiv
utrustning i en nod invid eller i fastigheten, fastighetsnod, d.v.s. FTTX-nätet får
därmed en betydligt kortare sträckning. Flera fastighetsnoder koncentreras sedan till
en anslutningsnod. Denna nätstruktur innebär i många fall lägre anläggningskostnader,
men medger inte den enkelhet, skalbarhet och uppgraderingsmöjlighet som
eftersträvas. Även drifts- och underhållskostnaderna för ett nät med aktiv utrustning i
flera noder ökar.
Figur 15-1. Samma figur som i kapitel 13. FTTX-nätet kommer att ha många användare och många
användningsområden med skiftande behov, tjänstenivå och krav på säkerhet.
Sida 8
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.2
Planera ett anslutningsnät
Planering av ett FTTX-nät startar med en noggrann studie av en över området
detaljerad karta. Den kan erhållas genom stadsplanekontoret i respektive kommun
alternativt genom någon kartbyrå för digitala kartor.
Tänkta platser för anslutningsnod och fiberoptiska koncentrationspunkter markeras.
Därefter vidtar en på-platsen-inspektion för att visuellt kontrollera och fastställa vilket
utrymme som passar som anslutningsnod och att de fiberoptiska koncentrationspunkterna är korrekt belägna.
Tänkta kanalisationsstråk undersöks och fastställs visuellt. Eftersom grävning framför
allt inom stadsplanerat område är en betydande kostnadspost är det viktigt att finna de
optimala kanalisationsstråken, tänk på att fiberlängden i ett FTTX-nät byggt med
singelmodfiber inte spelar någon roll ur transmissionssynpunkt.
En viktig detalj är att områdesnätet lätt kan nås från anslutningsnoden. Ofta finns
redan ett områdesnät (stadsring) förlagt varför hänsyn måste tas till i nätet befintliga
kunder. (Drömmen är att kunna projektera ett komplett stads- och FTTX-nät från
grunden.)
Det är önskvärt att FTTX-nätet planeras så att det kan nå så många abonnenter som
möjligt från en eller ett fåtal noder. Anslutningsnodens storlek bestäms av lokala
förhållanden för kabelnätet såsom typ av byggnader, avstånd mellan hus, ägarförhållanden, avtal mellan olika ägare, rättigheter för kabelinstallation m.m.
I många fall måste dock små noder planeras in. Varje projekt är unikt och kräver sin
egen planering.
Figur 15-2. Genom att geografiskt dela in området och anlägga fiberoptiska koncentrationspunkter
(fokp) kan man strukturera nätbyggnaden. Gemensamma kabelstråk reducerar grävkostnader.
EU = slutanvändare, abonnenter, kameror, sensorer, larm, mobilmaster, o.s.v.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 9
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-3. Exempel över ett bostadsområde med flerfamiljshus. Här har fibrerna från varje
slutanvändare, EU, samlats till en fiberoptisk koncentrationspunkt (fokp) i de sex inre husen (blå punkt).
Från de övriga husen har man i källaren övergått från inomhuskanalisation från varje slutanvändare till
individuell grupperad utomhuskanalisation. Fiber eller mikrokabel blåses till fokp:en där de individuella
fibrerna skarvas i ett skarvskåp till lämpligt antal mikro- eller standardkablar. Ytterligare en kostnadsreduktion kan nås om man kan dra stråken genom närliggande byggnader, t.ex. genom kulvertar i
källarna.
15.2.1
Utomhusinstallation av FTTX-nät
För längre installationer av FTTX-nät utomhus. är det ofta fördelaktigt att använda
vanliga kablar med ett stort antal fibrer (> 150 fibrer) från anslutningsnod upp till de
fiberoptiska koncentrationspunkterna, alternativt kan teknik som bygger på
mikrokanalisationer och mikrokablar användas. Oberoende av vilken teknik som
används (och tillverkare) ger det stora fördelar i att kabeln snabbt kan komma på plats
samtidigt som det ger flexibilitet i utbyggnaden av nätet.
I allmänhet byggs FTTX-nät med en kombination av materiel för inom- och
utomhusbruk och också en kombination av installationstekniker. Rekommendationen
är därför:
 Använd blåsfiber(enheter) med 1–4 fibrer eller motsvarande mikrokabel från
slutanvändarens nod. Installation sker genom blåsning eller dragning i
mikrokanalisation fram till en fiberoptisk koncentrationspunkt eller direkt till
anslutningsnod (kort avstånd mellan slutanvändare och anslutningsnod). Om en
del av sträckningen är utomhus, måste rätt mikrokanalisation användas.
Sida 10
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
 Från de fiberoptiska koncentrationspunkterna till anslutningsnod kan man
använda mikrokabel i mikrokanalisation eller standardkabel i standardkanalisation.
Om en del av stäckningen går inomhus ska kabel och kanalisation av flamskyddat, halogenfritt material användas.
15.2.2
Ledningsrätt
Denna nya typ av innovativ nätverksarkitektur, FTTX nätverk i kombination med
områdesnät/stadnät/stadsringar kan med fördel använda den befintliga infrastrukturen
av kanalisation och rör i städer för förläggning av optokablar för att minimera
utvecklingskostnaderna. Det beräknas att anläggningsarbetet (grävning och
installation) uppgår till 60–85 % av den totala kostnaden för FTTX-installationen,
beroende kommunens/stadens storlek och befolkningstäthet.
Om det nya nätverket är installerat i gamla befintliga rörsystem får det inte påverka
den
ursprungliga
funktionen.
Restriktioner under reparations- och
underhållsarbeten måste reduceras till
ett minimum och samordnas med
nätoperatörerna.
Samförläggning är redan en etablerad
lösning och har provats på många håll i
världen som t.ex.:
 Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära och dagvatten)
(”fiber till toaletten”)
 Fiberoptiska kablar i gasledningar
(fiber-i-gas)
 Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar (fiber-i-vatten).
Figur 15-4. Exempel på vad som är under markytan och begränsningar för olika lösningar för
ledningsrätt (Bild, Andrew Lindén).
15.2.3
Fiberoptiska kablar i avloppssystem (sanitära eller
dagvatten)
Avloppssystem erbjuder utmärkta möjligheter för distribution av områdesnät/stadnät/stadsringar och anslutningsnät. Dessa system av tunnlar och kanalisationer når
sedan mer än femtio år tillbaka alla delar av staden och passerar alla potentiella
FTTX-kunder. Genom att använda avloppssystemet kan man i vissa fall undvika
byråkratiska godkännanden för grävning eller fräsning och därigenom minska
förläggningskostnaderna.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 11
Handbok i praktisk fiberoptik
Kanalisationsdimensioner i det offentliga avloppet är allt från rör med 200 mm i
diameter till kanaler där man kan färdas med båt. Normalt varierar rördiametern
mellan 200 mm till 350 mm. Det ger tillräckligt tvärsnitt för installation av en eller
flera mindre kablar eller ett komplett system av mikrokanalisation.
Olika installationstekniker finns beroende på avloppets tvärsnitt, det vill säga om man
kan komma in med installatör (människa) eller endast med robot och fjärrstyrd
utrustning.
Ett av systemen använder ett slags U-bockad stålkonsol som håller ett stålrör mot
avloppsrörets innervägg i de mindre avloppsrören utan borrning, fräsning och kapning.
Detta görs genom en speciell robot baserad på en modul som används i många system
för avloppsreparationer. I stålröret installeras sedan den fiberoptiska kabeln.
En annan metod för distribution av
fiberoptiska kablar och kanalisationer/
mikrokanalisationer i avloppssystemet
är att samtidigt som avloppssystemet
repareras åstadkomma ett extra rör som
sedan utnyttjas för installation av kabel
eller kanalisation. Infodring görs med
en ”in-line” teknik där ett "nytt" rör
dras i det gamla.
Figur 15-5. Prefabricerad infodring för vatteneller avloppsrör med extra utrymme för
fiberoptisk kanalisation.
Det finns flera metoder för närvarande. De flesta av dessa metoder använder värme
(ånga) och tryck för att bilda det nya röret längs de inre väggarna av det gamla röret.
Mellan det gamla avloppsröret och det nya röret kan ett tillräckligt utrymme skapas
för att tillgodose en eller flera kanaler för installation av fiberoptiska kablar eller
mikrokanalisationer för mikrokablar, se figur 15-5 och 15-6.
Figur 15-6. Infodring av en gammal avlopps- eller dagvattenledning. Röret rengörs noga innan infodringen påbörjas. I figur två från vänster har kanalisation/mikrokanalisation och/eller optokabel installerats
överst i röret. Därefter dras en speciell glasfiberstrumpa in i det gamla röret. Med ånga och varm tryckluft
utvidgas strumpan så att den fyller upp mot väggarna i det gamla röret. Genom den här metoden erhåller
man inte bara en ny avlopps- eller dagvattenledning utan även kanalisationsinfrastruktur för
informationsnätet.
Sida 12
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-7. Tidiga installationer i avloppsledningar innebar
ofta att man monterade oskyddade optokablar på insidan av
ledningen. Vid rengöring med stålspiral hände det att kabeln
skadades och blev obrukbar. Metoden rekommenderas inte.
Figur 15-8. Genom att utnyttja det befintliga avlopps- eller dagvattenledningssystemet kan kostnaden
för att anlägga områdes-/stadsnätet och även FTTX-nätet i många fall betydligt reduceras.
15.2.4
Fiberoptiska kablar i gasledningar (fiber-i-gas)
Gasledningar kan mycket väl användas som kanal för distribution av optiska fibernät
utan påtaglig störning och förstörelse av gator och trottoarer, som normalt orsakas av
konventionella gräv- och frästekniker. Gasnätet erbjuder ett kostnadseffektivt sätt att
bygga eller bygga ut fiberinfrastrukturen i områdesnät/stadnät/stadsringar och om det
passar, även i anslutningsnäten.
Fibernätet förläggs med hjälp av en speciellt utvecklad I/O-port för att styra kabeln i
gasledningen så att gasventiler kan kringgås. En viktig del av systemet är gastätningen
tillsammans med en speciellt utformad optisk fiberkabel. Kabeln kan blåsas in i
gasledningar genom en speciellt utformad fallskärm antingen genom att använda
gasflödet självt eller med hjälp av tryckluft, beroende på de lokala kraven. De ventiler
som kabeln passerar förbi eller ytterligare installerade I/O-portar definierar möjliga
kopplingspunkter för nätverket.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 13
Handbok i praktisk fiberoptik
Genom att använda gasledningar erhåller man också ett utmärkt skydd för den optiska
kabeln. Installationen av en optisk kabel inuti gasledningen erbjuder möjligheten till
att införa ett system för upptäckt av gasläckor med hög rumslig upplösning och kort
svarstid. Vilken fiber som helst kan användas för denna applikation till en ringa extra
kostnader. Fibern i sig måste också skyddas mot den vätgas som finns i gasledningar.
Figur 15-9. Förenklad bild över hur man kan använda gasledningarna som kanalisationsvägar i ett
fiberoptiskt områdesnät/stadnät/stadsringar och om det passar, även anslutningsnät.
15.2.5
Fiberoptiska kablar i dricksvattenledningar
Dricksvattenledningar kan användas på ett liknande sätt som i fallet med gasledningar.
Figur 15-10. Skiss som visar hur man kan
använda vattenledningsnätet för att anlägga
ett FTTX-nät.
Alla de metoder som beskrivits, visar hur utbyggnaden av den fiberoptiska
infrastrukturen kan utnyttja redan befintlig infrastruktur av rör och kanalisation under
markytan, längs gator och trottoarer för att undvika kostsamma gräv och fräsningar i
asfalt och gatusten. Många av dessa metoder har fördelar för nätoperatören med små
störningar för avlopp, gas eller vattenaktörer Metoderna är också miljövänliga,
eftersom de undviker stora anläggningsarbeten i städerna. Kostnad, flexibilitet och
snabbhet i utbyggnaden är de främsta fördelarna för installationerna.
Sida 14
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.3
Hur stort blir ett FTTX-nät?
Avståndet mellan användarnod och anslutningsnod kan variera kraftigt beroende på
område, från exempelvis ett tiotal meter uppemot 10 km. I de flesta fall sträcker sig
FTTX-nätet från 300 till 2000 m. Hur stort området blir avgörs av sådana faktorer som
hur tät bebyggelsen är, geografiska avgränsningar eller liknande ofta statiska
förhållanden.
För att klara dessa sträckor, med den önskade överföringskapaciteten på 1 Gbit/s krävs
singelmodfiber (SMF). Tidiga FTTX-nät byggdes med multimodfiber (MMF) då optoelektriska komponenter för multimodfibrer var betydligt billigare än motsvarande
utrustning för singelmodfiber. Nästan uteslutande byggs idag FTTX-nät med
singelmodfiber då elektronik för singelmodfiber nu är billigare än för multimodfiber.
De multimodfibernät som installeras idag är normalt endast förtätning i redan
befintliga multimodfibernät. Är fiberkablar med multimodfiber installerade i en
fungerande kanalisation kan det också vara relativt kostnadseffektivt att byta ut kabeln
mot kabel med singelmodfiber den dag multimodfibern blir den begränsande faktorn.
15.4
Teoretiska exempel på FTTX-nät
På de följande sidorna kommer ett antal exempel att beskriva hur man kan anlägga ett
FTTX-nät med hjälp av mikrokanalisation, standardkanalisation, mikrokabel, blåsfiber
eller standardkabel, se kapitel 5, 16 och 17 för mer detaljerad information om dessa
produkter. Som visuell förebild används nedanstående bild.
Figur 15-11. Flervåningshus med fiber till slutanvändarna. Multirör är en förenkling av ordet
multimikrokanalisation.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 15
Handbok i praktisk fiberoptik
15.4.1
Nätverkstyp A, byggnader med fåtal användare
Här beskrivs hur man kan planera ett nätverk för relativt få användare per byggnad
t.ex. runt 50 eller färre, se figur 15-12.
Antag att varje våningsplan i respektive hus har fyra–fem slutanvändare, fiberuttag
(FU). Mikrokanalisation (i fortsättningen - mikrorör) installeras från varje lägenhets
FU till en central plats i våningsplanet, t.ex. en vertikal kulvert, schakt (el, tele) eller
dyl. För att underlätta installationen skarvas respektive mikrorör till mikrorör i
multirörskanalisation (i fortsättningen – multirör) ned till en central samlingsplats.
Detta gäller både för hus A, B och C. Rören inomhus är av flamskyddat, halogenfritt
material.
I respektive hus källare kan nu följande ske:
1. Samtliga mikrorör skarvas vidare mot
anslutningsnoden med hjälp av multirör
för utomhusbruk. Rörskarvarna kan
döljas bakom täckplåt eller i kabelränna
av plast.
Så tidigt som möjligt bör de tre husens
mikrokanalisationer samförläggas för
att
minska
grävkostnaden. Alla
slutanvändares
blåsfiber/mikrokabel
installeras i var och ens enskilda
mikrorör till anslutningsnoden, blåsmetoden bör användas. Detta sätt kan
tillämpas om avståndet till anslutningsnoden är relativt kort, normalt mindre
än 100 meter.
2. Fiberkoncentration. I hus A avslutas
kanalisationen i ett mindre fiberskarvskåp eller skarvbox, alltså en fiberoptisk koncentrationspunkt (fokp). I hus
B och C skarvas samtliga mikrorör
vidare (utomhusrör) från hus B och C
till skarvskåpet i hus A.
Från skarvskåpet förläggs kanalisation
(mikro) till anslutningsnod, avståndet
spelar ingen roll ur transmissionssynpunkt. Kabel med ett överskott av
fibrer installeras mellan anslutningsnod
och fokp. Från/till varje FU i både hus
A, B och C installeras blåsfiber/ mikrokabel till/från fokp:en.
Figur 15-12. Olika metoder för att nå anslutningsnod med fåtal slutanvändare i respektive
fastighet.
Sida 16
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
I fokp svetsas nu samtliga fibrer från FU till fibrer i kabeln. I många fall används
en i källaren placerad ODF som fokp. Detta för att nätet utanför byggnaden kan
ha en annan nätägare en den som äger fibern i huset (jämför med el- och
vattenledningsnätet). Kontakten i ODF:en blir då skiljelinjen mellan ägarskap.
Ur transmissionssynpunkt är denna lösning mindre bra (kontaktproblem) men
förståelig ur ägarsynpunkt. En bättre skiljelinje är att istället använda en
svetsskarv i en skarvskåp, fokp, säkrare ur transmissionssynpunkt och billigare.
3. Anlägga en nod i hus A:s källare. Om man finner det lämpligt att anlägga en nod
i källaren till hus A avslutas mikrorören från FU:na i hus A i en ODF eller FDF i
noden. Fibrerna och mikrorören från hus B avslutas också i noden i hus A. dessa
kan antingen vara i mikrorör som i fall 1 ovan eller i mikrokabel som i fall 2
ovan.
Mikrokanalisation mellan husen ska vara av den kvalitet som är anpassad för
utomhusförläggning.
Något att tänka på:
Om man skulle ha använt kopparkabel av kategori 5 kvalitet hade man även varit
tvungen att anlägga ett litet nodrum i samtliga hus. Noderna måste ändå anslutas med
optofiber om man ska erbjuda hyresgästerna en kapacitet på 100 Mbit/s.
Om husen hade varit 10 våningar eller högre hade man nödgats anlägga noder med
switchar eller routrar halvvägs upp i husen.
Nätverkskorten i de hemdatorer som säljs idag är på 1 Gbit/s, vill hyresgästerna
använda den överföringskapaciteten måste kategori 5 kablarna ersättas med kategori 6
eller 7 kablar som är dyrare än optofibrer samt anlägga fler noder i husen.
Bygg därför direkt med singelmodfiber och fabriksslipade kontakter så behövs ingen
uppgradering av det fysiska nätet inom överskådlig framtid.
15.4.2
Nätverkstyp B, en större mängd slutanvändare i varje
byggnad
Detta exempel visar hur man kan planera ett helt område med flerfamiljshus eller en
blandning av hustyper. Varje huskropp kan ha allt från ett par användare till kanske
80–100 slutanvändare. Mikrokanalisation (mikrorör) ned till källaren.
För respektive hus planeras som i föregående exempel, fall 2 hus A. I källaren i varje
hus övergår man från enskilda mikrorör via skarvskåp eller skarvbox till mikrokabel
eller standardkabel som förläggs i kanalisation till anslutningsnod.
Överdimensionera antalet fibrer i kabel mellan anslutningsnod och skarvskåp (fokp) så
att ett antal fiberpar finns med som extrafibrer. Mikrokabel/standardkabel kan blåsas
eller dras genom kanalisationen från anslutningsnod till respektive fokp.
Så tidigt som möjligt ska kanalisation från respektive hus stråla samman för att
samförläggas mot anslutningsnoden, detta minskar grävkostnaden.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 17
Handbok i praktisk fiberoptik
Kom ihåg att den totala fiberlängden för en anslutning mellan användarnod
(fiberuttag) och anslutningsnod mycket väl kan vara upp till 10 km om singelmodfiber
(G.652.D) används. Kapaciteten kan då uppgå till 10 Gbit/s per våglängd utan
transmissionsproblem.
Figur 15-13. Antalet slutanvändare
är så stort att det motiverar en fokp i
varje hus varefter standardkabel eller
mikrokabel förbinder varje hus med
anslutningsnod.
Det är viktigt att så snart som det är
möjligt samförlägga
kanalisationerna.
15.4.3
Nätverkstyp C, hus med stor mängd slutanvändare
på varje våningsplan
Den här nätverkstypen är överförbar till stora industri-, kontors- sjukhus- och,
universitetskomplex. Mängden slutanvändare per våningsplan är tänkt att vara stort,
>40, Antalet anslutningar gör att det inte är möjligt att gå med enskilda mikrorör mer
än inom ett våningsplan eller kanske två till tre våningsplan. Därför anläggs en fokp
på varje, vart annat eller vart tredje våningsplan. Till denna fokp anläggs kanalisation
för mikrokabel/standardkabel hela vägen från anslutningsnoden. Från anslutningsnoden kan man nu blåsa mikrokabel/standardkabel hela vägen till samtliga fokp:er
inom en radie på strax under en kilometer.
I varje fokp svetsas samtliga slutanvändares fibrer till fiber i mikrokabel/standardkabel.
Tänk på att hela tiden ha extra
fiberpar i reserv, lämpligt
antal kan vara 6–10 anslutningar. Räkna med en till fyra
fibrer per anslutning.
Figur 15-14. Fokp:er på varje
våningsplan och multikanalisation till
varje huskropp. Den delas upp så att
enskilda kanalisationer för kabel kan
nå varje våningsplan (orange kub).
Sida 18
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Det är lätt att man glömmer framtida utrustning som t.ex. övervakning, skrivare,
sensorer, styr- och reglerutrustning, trådlösa datanät, kameror, mobilnätets master
m.m.
15.4.4
Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mikrokabel i
villaområdet
Mikrokanalisation avsedd för blåsning installeras, som beskrivits, från respektive
slutanvändare fram till en fokp. Från dessa installeras mikrokanalisation avsedd för
mikrokabel (24–216 fiber) fram till anslutningsnod genom att i möjligaste mån
samförläggas med övrig kanalisation i kanalisationsstråk. Fiber/mikrokabel (1–4
fibrer), gärna förkontakterad, blåses från varje
FU till fokp. Mikrokabel med högt antal fibrer
(24–216 fiber) blåses från anslutningsnoden till
fokp. I fokp svetsas fiber från slutanvändare mot
fibrer i mikrokabeln. På detta sätt behöver varje
fiberpar endast svetsas en gång i fält.
Figur 15-15. Förkontakterad mikrokabel för blåsning i
mikrorör.
Om förkontakterad blåsfiber/mikrokabel används från slutanvändare behöver
fibersvansar endast svetsas in vid ODF i anslutningsnod.
Figur 15-16 visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel till mikrokabel för anslutning
mellan användarnod och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergång mellan
inom- respektive utomhuskanalisation. Den nedre bilden visar det fall då utomhuskanalisationen (orange) är av multirörstyp, dessa delas då upp i enskilda mikrorör till
respektive användare. Utförandet kan upprepas i samtliga förslag 15.4.4–15.4.6.
Figur 15-16. Blåsfiber/mikrokabel i kombination med mångfibrig mikrokabel, förfarandet är lämpligt för
villa- och radhusområden.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 19
Handbok i praktisk fiberoptik
15.4.5
Blåsfiber/mikrokabel i kombination med standard
optokabel
Mikrorör för blåsfiber/mikrokabel (2–4 fibrer) installeras som beskrivits ovan. Mellan
fokp och anslutningsnod installeras optokabel i standardkanalisation. Med standard
optokabel kan fler fiber erhållas i kabel jämfört med mikrokabel. Optokabeln ska
innehålla fler fibrer än som behövs för att ansluta samtliga abonnenter i dess
upptagningsområde, detta för att ge möjlighet för om- och tillbyggnad av området.
Svetsning mellan blåsfiber/mikrokabel och optokabel förenklas om både blåsfiber och
optokabel är av fiberbandtyp (ribbon) då upp till sex fiberpar (2-fiberband) samtidigt
kan svetsas mot ett 12-fiberband (ribbon). I detta fall kan svetstiden minska med över
80 procent.
Figur 15-17. Genom att använda fiberband kan antalet svetsar nedbringas.
I anslutningsnodens fiberdistributionsfält kan s.k. ”fan-outer” användas vilket innebär
att ett färdigkontakterat 12-fiberband svetsas mot optokabelns 12-fiberband, på så sätt
minskar svets- och installationstid även här.
Figur 15-17. Figuren visar kombinationen blåsfiber/mikrokabel – optokabel för anslutningen mellan
slutanvändare (användarnod) och anslutningsnod. Den blå punkten markerar övergången mellan inomrespektive utomhuskanalisation.
Sida 20
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.4.6
Blåsfiber/mikrokabel hela vägen
Om avståndet från anslutningsnod till den längst bort belägna FU:n inte överskrider
900–1000 meter kan hela området anslutas med mikrokanalisation för blåsning av
fiber/mikrokabel. I samtliga koncentrationspunkter samlas mikrokanalisation till en
allt större mängd, ju närmare anslutningsnoden man kommer. Därefter kan fiber blåsas
från varje FU till anslutningsnoden (eller tvärs om) i en obruten sträcka. Genom att
bygga hela nätet med enbart mikrokanalisation kan abonnenter anslutas allteftersom,
med fiber.
Skarvning behöver inte utföras, används förkontakterad blåsfiber/mikrokabel behöver
endast förkontakterad fibersvans insvetsas vid anslutningsnod eller FU:n.
Figur 15-19. Figuren visar hur blåsfiber/mikrokabel används hela vägen mellan FU och anslutningsnod.
Den blå punkten markerar övergången mellan inomhus respektive utomhuskanalisation. I den röda
punkten kan mikrokanalisation avgrenas, för att nå abonnenter längs förläggningssträckan.
15.5
Hur långt lönar det sig att blåsa enskilda
anslutningar?
Brytpunkten i kostnad mellan att blåsa ett avstånd med ett antal enskilda anslutningar
med blåsfiber/mikrokabel i mikrorör jämfört med kostnaden för ett skarvskåp med
mikrokabellösning där samliga enskilda fibrer ryms i en kabel kan lätt beräknas.
Figur 15-20. Figuren illustrerar räkneexemplet med blåsa enskilda anslutningar i mikrorör kontra
kostnaden för skarvskåp och kabel med stort antal fibrer.
Det kan förmodas att i båda fallen är arbete och materialkostnader inomhus lika och
att grävkostnaden utomhus är lika.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 21
Handbok i praktisk fiberoptik
Vid A installeras blåsfiber/mikrokabel (2–4 fibrer) ned till källaren och blåses direkt
vidare i multimikrorör för utomhusbruk.
Kostnaden kommer att bli en summa av antalet (N) FU:n
materialkostnaden och arbetstid:
A. Blåsfiber eller mikrokablar till en kostnad
av A kr/m
B. Multimikrorör till en kostnad av B kr/m
C. Installation (blåsning) till en kostnad av C € kr/m
D. Antal rörskarvar till en kostnad av D kr/styck
som ska anslutas,
[N × A × x meter]
[N × B × x meter]
[N × C × x meter]
[N × D]
Vid B svetsskarvas blåsfiber/mikrokablar (2–4 fibrer) i ett skarvskåp placerat i
källarplanet till en mikrokabel/standardkabel installerad i en kanalisation till
anslutningsnoden.
Kostnaden kommer att bli summa av materiel utomhus, skarvskåp och arbetstid:
E.
Kostnaden för skarvskåp, uppsättning, svetsning och
förbrukningsmateriel
F. Kanalisation (mikro eller standard) till en kostnad
av F kr/m
G. Installation (blåsning) till en fast kostnad av G kr/dag
H. Mikrokabel till en kostnad av H kr/m
E€
[ F × x meter]
[G × dagar]
[H × x meters]
I en ekvation kommer det att se ut så här:
A + B +C + D = E + F + G + H
Som ett exempel kan vi anta följande kostnader och priser
A = 3 kr/m
B = 1,50 kr/st
E = 10 000 kr F = 10 kr/m
C = 0,20 kr/m
G = 5 000 kr/d
D = 25 kr/st
H = 26 kr/m för en 96 fibers kabel
Som ett exempel är det 48 stycken FU som ska anslutas, vardera med ett fiberpar.
Kabelblåsningen i fall B tar mindre än en dag .
A +
B
+ C
+ D
=
E + F + G + H
48 × 3x + 48 × 1,5x + 48 × 0,20x + 48 × 25 = 10 000 + 10x + 5 000 + 26x
226 x + 1 200 = 15 000 + 36 x
190 x = 13 800
x ≈ 73 meter
I detta förenklade exempel är brytpunkten mellan att blåsa 48 fiberpar i separata
mikrorör för utomhusbruk hela vägen från FU till anslutningsnod eller att använda en
enda kanalisation med en 96-fiberkabel (tillsammans med kostnaden för skarvskåp
m.m.) omkring 75 meter. Ekvationen kan göras mer komplicerad och priser mer
exakta men det är ändå bra att göra en jämförelse mellan de två installationsmetoderna.
Sida 22
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6
Praktiska exempel på anslutningsnät
På de följande sidorna ska några praktiska exempel beskriva hur FTTX-nät kan
planeras. I samtliga exempel används blåsteknik för installationen. I många fall kan
traditionell dragning ersätta blåstekniken men i dessa exempel används blåsning.
Alla exempel utnyttjar även mikrorör, multimikrorör, mikrokabel i många olika
utföranden. Mer om dessa produkter i de två följande kapitlen samt i kapitel 5, läsarna
hänvisas till dessa.
15.6.1
Bostadsområde med flerfamiljshus
15.6.1.1
Inomhusinstallationen
På lämplig plats i lägenheten placeras en
hemnod (se kapitel 14) med fiberuttag, FU.
Fiberuttagen kan vara mycket enkelt
utförda med endast två fiberkontakter samt
skyddande plasthölje eller så ingår de i ett
system som inkluderar kommunikationsutrustning.
Mikrorören kan spikas med kabelklammor
av rätt dimension med hänsyn taget till
minsta böjradie runt golvsocklar, dörrposter mm. I trappuppgångar och allmänna
utrymmen bör mikrorören placeras i
skyddande kanalisation av plast, t.ex.
Thorsmankanaler.
Figur 15-21. Planlösning för ett våningsplan i ett
flerfamiljshus.
Figur 15-22. Tre exempel på
enkla fiberuttag. Uttaget i mitten
har insvetsad mikrokabel till SCkontakter som kan skjutas fram
för att underlätta inkoppling av kopplingskabel. FU:n till höger är
också av enklare typ men bilden visar hur överskottsfiber har
slingats in och hur den dubbla SC-kontakten monterats.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 23
Handbok i praktisk fiberoptik
Mellan våningsplanen koncentreras mikrorören ned mot källaren, utnyttja kabel- eller
hisschakt om det går.
I källarplanet, se figur 15-23, placeras ett fiberskarvskåp där respektive fibrer (2–4
fibrer) från lägenheterna kan skarvas mot mikrokabel. Det åtgår, just i detta exempel
24 mikrorör, fyra från varje våningsplan.
De mikrorör som man väljer ska vara dimensionerade för tunn mikrokabel (diameter
1,3–2 mm) lämpligen eller för blåsfiber, se vidare nästa kapitel. Mikrorören kan
förläggas som enkelrör eller i grupp, se figur 15-24.
När mikrorören är på plats i fastigheten installeras fibrerna från respektive lägenhet
genom att blåsa blåsfiber eller mikrokabel upp till, eller från lägenheterna. Här
rekommenderas färdigkontakterad blåsfiber/mikrokabel.
Figur 15-23. Ett flerfamiljshus i genomskärning med möjlig placering av mikrorör från varje lägenhet
ned till samlingspunkt i källaren.
Figur 15-24. Mikrorör och multimikrorör som kan användas inomhus i alla typer av fastigheter, dessa
finns grupperade med upp till 24 mikrorör i en grupp.
Sida 24
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
I skarvskåpet skarvas samtliga
fibrer till mikrokabel (mot
anslutningsnod) på sedvanligt sätt i
skarvkassetter.
Det rekommenderas att mikrokabeln innehåller minst 12 fibrer
utöver de som går åt till lägenheterna. Överskottsfibrer slingas i
kassett för senare användning.
Figur 15-25. Skarvskåp med fiberkassetter.
Mikrorören syns tydligt till höger i skåpet.
Istället för skarvskåp kan en ODF
installeras i källaren. Då termineras
fibrerna
från
slutanvändarna
ODF:en med kontakterade fibersvansar. Fibrerna i inkommande
mikrokabel kan enklast svetsas till
kopplingskablar i fiberkassetter, för
att undvika ytterligare kontaktövergångar, se figur 15-26.
Figur 15-26. Fiberskarvskåp innehållande
både ODF och skarvmöjlighet för
inkommande kabel.
Nu har samtliga lägenheter ett FU men även andra kommunicerande enheter har fått
fiberuppkoppling inom byggnaden. Nästa steg är att nå anslutningsnoden och då tittar
vi på ett helt FTTX-område där detta hus är multiplicerat med 28.
Till varje hus grävs kanalisationsstråk för förläggning av en eller flera kanalisationer,
multi-, mikro, eller standardkanalisation. I figur 15-28 har kanalisationsstråken ritats
in. I de följande tre förslagen till utomhusinstallation har ingen hänsyn tagits till
geologi, planteringar och annat som påverkar stråkens sträckning.
Det finns många olika tillverkare av kanalisation för utomhusinstallation. Det är
viktigt att välja en kvalitet som garanterat tål återfyllnadsmassor eller att plöjas ned.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 25
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-27. Ritning över hela bostadsområdet. Varje kvadrat är en fastighet och de färgade mindre
kvadraterna representerar en lägenhet. Små blå rektanglar indikerar plats för skarvskåp. Den blå linjen till
höger är områdesnätet. Grå fält är mindre asfalterade anslutningsvägar i bostadsområdet.
Figur 15-28. Här har kanalisationsstråken ritats in, de röda stråken är med multimikrorör där de
individuella rören har en innerdiameter på 10–12 mm. Dessa passar för inblåsning av mikrokablar med
upp till 216 fibrer. De övriga stråken är enkelrör med samma innerdiameter. De små runda ringarna i
figuren visar var multimikrorören delas upp i enkelrör.
Sida 26
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.1.2
Utomhusinstallation med multimikrorör och mikrokabel
I den här beskrivna lösningen har man valt att använda multimikrorör som har 4
mikrorör i en gemensam mantel. Rören har innerdiameter på 8 mm i vilken en
mikrokabel med upp till 96 fibrer kan installeras. Om man studerar figur 15-28 noga
ser man att in till anslutningsnoden kommer totalt sju sådana multimikrorör, totalt 28
mikrorör, alltså ett mikrorör från varje fastighet.
Från varje hus går det alltså ett mikrorör som
passar för installation av en mikrokabel med upp
till 96 fibrer. På sju ställen i figuren förenas
mikrorören till ett multimikrorör med fyra
mikrorör. Hur man kan göra detta beskrivs i
kapitel 16.
Mellan varje hus och anslutningsnoden finns nu
ett mikrorör (mikrokanalisation).
Figur 15-29. Möjligt kanalisationsval för den installation
som beskrivs här. Samtliga mikrorör har en minsta
innerdiameter om 8 mm.
Från anslutningsnoden blåses eller handdras mikrokabel till samtliga 28 hus.
Kabeltrumman behöver inte flyttas från anslutningsnoden.
Om man väljer 2 fibrer till varje slutanvändare bör man välja en mikrokabel med 72
eller 96 fibrer vilket ger att första överskott med 24 eller 48 fibrer.
I samtliga hus källarplan skarvas (svetsas) varje abonnents fibrer till fibrer i
mikrokabeln. Från varje lägenhets fiberuttag till anslutningsnodens ODF finns nu en
förbindelse med i det närmaste oändlig kapacitet (inom överskådlig tid).
Väljer man 4 fibrer faller valet på en mikrokabel med 144 fibrer eller fler fibrer, dessa
installeras i mikrorör med 10–12 mm innerdiameter.
För att förenkla logistiken kommer dessa 7 multimikrorör att tas från samma trumma
vilket innebär att de ser likadana ut. Någon form av märksystem måste till vid
förläggning så att vart och ett av rören kan identifieras vid anslutningsnoden eller vid
en eventuell avgrävning.
Därför bör den vid förläggning märkas med plasttejp i de olika färgerna, förslagsvis
var femte meter. Färgerna kan bli enligt rekommendation: 1-orange, 2-gul, 3-röd, 4vit, 5-grön, 6-violett och 7-blå, se vidare kapitlet 16.
Det bör påpekas att ett kopparbaserat nytt nät ger en identisk grävning för
fiberanslutning av switchar eller routrar i källaren på samtliga 28 hus. Den här visade
lösningen ger endast en nod.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 27
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.1.3
Mikrokabel eller blåsfiber hela vägen
Det är möjligt att installera hela området utan skarvskåp. Genom att välja mikrorör
med en innerdiameter på 3,5 mm inom fastigheten och i källarplanet använda enkla
rörskarvar övergå i multimikrorör för utomhusinstallation.
Det innebär att varje fastighet kommer att som minst ha 24 mikrorör. Genom att de
endast förlängs ända fram till anslutningsnoden kan man nu blåsa blåsfiber/mikrokabel
hela vägen till/från slutanvändaren från/till anslutningsnod. Inga skarvas behöver
göras och inga skarvskåp behöver placeras ut. Återstår att svetsa in fibersvansar hos
slutanvändare och i anslutningsnod. Genom att göra på detta sätt erhåller man ett nät
med så få skarvar och kontakter som möjligt, vilket minimerar framtida drifts- och
underhållsproblem.
Kanalisationsstråken från föregående exempel kan användas även här.
In till anslutningsnoden och dess FDF kommer 28 multimikrorör, här blir det viktigt
med uppmärkning av multirören med överensstämmande dokumentation.
Figur 15-30. Om man väljer att installera direkt från slutanvändare till anslutningsnod kan man
kombinera inomhuskanalisation med utomhuskanalisation. Här visas två olika materialval med
innerdiameter på mikrorören 3,5 mm som gemensam nämnare. Man kan använda blåsfiber eller
mikrokabel, förkontakterad eller med insvetsning av fibersvansar.
Sida 28
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.1.4
Kombination med ett fåtal skarvskåp
Ett alternativ är att kombinera blåsfiber/mikrokabel och installera dessa genom
blåsning till ett fåtal skarvskåp. Figur 15-31 visar hur man sätter upp skarvskåp
inomhus i ett fåtal hus. Till dessa blåses blåsfiber/mikrokabel från varje slutanvändare
på det sätt som beskrivits ovan med mikrorör för inomhusbruk till källaren med enkel
övergång till mikrorör för utomhusbruk. I skarvskåpen svetsas fibrerna till en antingen
mångfibrig mikrokabel eller standardkabel i standardkanalisation.
Figur 15-31. Sju skarvskåp koncentrerar blåsfiber/mikrokabel. Från skåpen mot anslutningsnod används
mångfibrig mikrokabel eller standardkabel.
Genom att placera skarvskåpen inomhus behövs inget extra yttre skydd. Skarvning
sker på endast sju ställen istället för, om man placerar skarvskåp i varje hus, 28 ställen.
Det blir inte mindre markarbeten men nätet får färre fiberkoncentrationspunkter.
Den här typen av flerfamiljsbostäder där man kan bygga ett homogent nät med ett fåtal
passiva produkter är det FTTX-nät som är i särklass enklast att planera och projektera
och också det billigaste.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 29
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.1.5
Vid anslutningsnoden
Till anslutningsnoden kommer totalt 28 mikrorör med var sin mikrokabel alternativt
28 multimikrorör med vardera 24 mikrorör (blåsfiber eller blåskabel). Snyggast blir att
avsluta dessa 28 mikrokablar/multimikrorör i varsin ODF. Det kostar mer, men
service, underhåll samt ordning och reda vinner på den lösningen. ODF:en ska ha lika
många kontaktmöjligheter som det är fibrer i kablarna men samtliga mellanstycken
behöver inte finnas från början utan ODF-panelen ska kunna kompletteras till fullt
utnyttjad fibermängd vid senare tillfälle. Det är nämligen högst opraktiskt och oftast
omöjligt att ta fibrer från en
ODF och leda in dessa till en
annan ODF där plats för
kontakter finns.
Av utrymmesskälet kan det
innebära att man använder LCkontakter istället för SCkontakter.
Figur 15-32. ODF-panel med
sammanlagt 396 LC-kontakter.
15.6.2
Ytterligare ett område med flerfamiljsbostäder
Här beskrivs ett verkligt bostadsområde. Området är en blandning av flerfamiljshus
med upp till fem våningar samt lägre radhusliknande byggnader. I området finns
knappt 600 lägenheter/slutanvändare. FTTX-nätet installerades år 2000.
Den passiva delen av FTTX-nätet är en kombination av mikrokanalisation, blåsfiber,
skarvskåp och optokabel.
Redan från början reserverades ett källarutrymme som ska användas som nodrum för
anslutningsnoden (An). Den är placerad i ett litet förråd (röd punkt) till höger i den
långa fastigheten, se figur 15-33. Till denna anslutningsnod är det anlagt ett inom- och
utomhusnät (ett anslutningsnät) med ett fiberpar från varje lägenhet samt en anslutning
till områdesnätet (som är anslutet till kommunhuvudnoden). Hela området är
installerat med blåsfiber men kan lika väl ha byggts med mikrokabel. Från fokp:erna
användes standard optokabel men kan mycket väl ersättas av mångfibrig mikrokabel i
mikrokanalisation.
Eftersom detta är en existerande installation så kommer denna beskrivning att följa
den faktiska installationen.
Sida 30
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-33. Flygfoto över det beskrivna området, anslutningsnoden är placerad i nedre högra hörnet. En
andra anslutningsnod strax ovanför mitten till höger ansluter över 800 datorer i gymnasieskolan vars tak
man ser.
(Foto med tillstånd av Hudiksvallsbostäder AB).
Fotot i figur 15-33 visar att husen har grupperas i fem grupper. I fyra av dessa
husgrupper har ett neutralt utrymme (inom- eller utomhus) i marknivå anlagts som
koncentration av samtliga mikrorör
och fiberpar inom gruppen. Till
dessa koncentrationspunkter (fokp14) har blåsfiber/mikrokabel blåsts
från/till samtliga fiberuttag (FU) i
husgruppen.
Figur 15-34. Fokp 4 placerad invid en husvägg och kamouflerad som ett elskåp. Hit
kommer nästan 200 fibrer i de svarta multimikrorören. De två utgående standarkablarna syns längst ned i mitten.
Från respektive fokp har man installerat standard optokabel i 40 mm kanalisation till
anslutningsnoden. Genom denna lösning slapp man problematiken vad gäller max
blåslängd (ca 1 km) då inget fiberpar behövde blåsas längre än ca 300 m. Kanalisation
för kabel/mikrokabel samförläggs det sista hundratalet meter mot anslutningsnoden.
Detta minskar den totala installationskostnaden. I det här området har det gjorts från
fokp1-3. Längsta fiberavstånd från användarnod till anslutningsnod är ca 750 meter.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 31
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.2.1
Så här gjorde man
Från området närmast anslutningsnoden användes mikrokanalisationen hela vägen till
anslutningsnoden, se karta över området, figur B8 och B9. Efter att en noggrann
planering gjorts med bl.a. detaljerade ritningar för varje våningsplan påbörjades
installationen av mikrokanalisation.
 Ett fiberuttag placerades bredvid skåpet
med proppsäkringar i hallen i varje lägenhet. Mikrorör installerades till en samlingspunkt för våningsplanet, i detta fall i
elschaktet.
Figur 15-35. Just i detta område kunde man utnyttja den
ingjutna kanalisationen för elnätet genom att skjuta in
mikrorören vid sidan om flexirören med elledningar.
 De enskilda mikrorören koncentrerades till multimikrorör, se figur 15-35, för att
tillsammans med mikrorör från övriga våningsplan ta sig gemensamt ned till
fastighetens bottenplan. Här övergår man
från inomhuskanalisation till utomhuskanalisation. Detta är mikrorör avsedd
för förläggning i redan befintlig kanalisation eller direkt i mark, se kapitel 16.
 Vid installation av mikrorör är det viktigt
att notera varje mikrorörs längd då detta
bildar underlag för dokumentation samt
beställning av korrekta fiberlängder.
Figur 15-36. Mikrorören kan placeras nära strömförande ledningar till skillnad från kopparkabel. Här har
enkla mikrorör skarvats mot multimikrorör.
 Till fokp 1–4 går för varje område cirka 100 mikrokanalisationer, en från varje
lägenhets fiberuttag.
 I fokp:ernas skarvskåp avslutas samtliga mikrorör. Efter inblåsningen av
fiberparen från lägenheterna skarvades fiberparen till en eller flera optokablar (i
detta fall) eller mikrokablar. Optokablarna är installerade i kanalisationsrör
(40/32 mm) fram till anslutningsnoden. Proceduren upprepades för samtliga fyra
områden.
 Om fiberkoncentrationspunkterna är placerade utomhus får inte skarvskåpet
placeras så att fibrerna utsätt för vatten kontinuerligt under längre tid, då detta
förkortar fiberns livslängd. Tillse därför att skarvskåpet inte står så att hela eller
delar av skåpet någonsin hamnar i vatten.
Sida 32
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
 Från husgruppen närmast anslutningsnoden används ingen fokp utan mikrorören
ansluts direkt till ODF:er i noden.
 I anslutningsnoden har flera 19”-stativ byggts upp så att samtliga fiberpar kan
avslutas i var sitt kontaktpar eller dubbelkontakt.
 Att avsluta mellan 500 och 1 000 fiberpar är ett grannlaga arbete som kräver
exakta ritnings- och kopplingsunderlag samt noggrant utförande. Certifierade
företag rekommenderas.
 Termineringen i anslutningsnoden utfördes
genom att förkontakterade korta fibersvansar
svetsades mot de inkommande fiberparen.
Utförs termineringen på detta sätt erhålls en
anläggning av mycket hög kvalitet genom att
fabrikstillverkade kontakter används samt att
alla skarvar utförts med svetsmetoden.
Figur 15-37. Fiberdistributionsfält (FDF) i anslutningsnoden. Den observante läsaren noterar att kontakterna är MTRJ kontakter och det beror på att hela det här området
byggdes när det var billigare med multimodfiber.
 I FTTX-området har nu samtliga lägenheter sin passiva uppkoppling klar fram till
anslutningsnodens korskopplingsfält.
 En enklare optisk mätning ska alltid genomföras för samtliga fiberpar med hjälp
av stabiliserad ljuskälla och instrument för effektmätning. Lämpligt våglängdsområde för multimodfiber är 850 nm och/eller 1300 nm och för singelmodfiber
1310 nm och/eller 1550 nm. Önskas en kontroll av kontakt och svetsning i
närheten av kontakt kan ljuskälla med synligt ljus användas.
Den passiva delen av fastighetsnätet installerades på detta sätt. Varje abonnent har ett
fiberpar från fiberuttaget i lägenheten till
fiberdistributionsfältet i anslutningsnoden. Som
tidigare påpekats bör fokp:erna planeras med plats
för ett litet överskott av mikrorör. Likaså bör
kablar och mikrokablar innehålla ett överskott av
fibrer för extra anslutningar, nybygge,
ombyggnad och nyetablering inom området.
Dokumentation bör vara utförlig men inte heller
för detaljerad. Mätning och mätprotokoll bör
innehålla nödvändig information men inte heller
den bör ”skjuta över målet”.
Figur 15-38. Inskarvade fibersvansar i ODF i anslutningsnoden.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 33
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-39. Hela flerfamiljsområdet med inritad placering av anslutningsnod, fiberoptiska
koncentrationspunkter samt deras upptagningsområde.
Sida 34
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-40. En delförstoring där anslutningsnoden finns samt det område där mikrorören går direkt till
anslutningsnoden.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 35
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.3
Områden med villor och radhus
Områden med villor, speciellt äldre villaområden samt områden med radhus kräver
noggrann planering och framförallt informationsmöten och marknadsföringsmöten.
Det är viktigt att försöka få så stor anslutningsprocent som möjligt redan från början.
Planering och design bör inkludera 100 procent anslutning fram till tomtgräns. För de
fastigheter som inte ansluts hela vägen lämnas vid tomtgräns väl tätade
kanalisationsrör som vid senare anslutningstillfälle enkelt kan anslutas till fastigheten i
fråga.
Figur 15-41. Principbild för hur ett FTTX-nät i ett villaområde kan anläggas. Till varje fokp (röd ring)
installeras en mångfiberkabel (mikro- eller standardkabel) i kanalisation. Kanalisationer samlas så tidigt
som möjligt till gemensamma stråk mot anslutningsnod. Färgkod kan användas för identifikation, i denna
figur har färgerna grå, gul, röd och grön använts. Den blå linjen indikerar områdesnätet som ansluter mot
kommunhuvudnod.
Generellt är ett område med friliggande enfamiljshus eller radhus det ekonomiskt mest
svårplanerade området. Här finns vanligtvis ett fåtal utspridda hus samt stora, av
fastighetsägarna icke ägda, markområden (vägar, parker och andra grönområden). Ett
praktiskt samarbete måste etableras mellan samtliga parter och juridiska kontrakt
måste upprättas.
Val av ledningssträckning görs med hjälp av ett förplaneringsunderlag. Många olika
aspekter vägs in: t.ex. typ av mark, befintliga installationer, asfalterade stråk, behov av
skarvbrunnar och skåp m.m. Den kortaste vägen är inte alltid den bästa. Det kan finnas
gräsytor och markslag i området som lämpar sig väl för nedplöjning av kanalisation,
som i och för sig medför en längre ledningssträcka men ger en mer kostnadseffektiv
installation totalt sett.
Undvik samförläggning över privat mark då det kräver servitut eller andra juridiskt
bindande överenskommelser.
Sida 36
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.3.1
Planering av ett kvarter – ett förslag med blåsfiber/mikrokabel
Figur 15-43 visar ett kvarter i ett större färdigbyggt radhusområde, alltså inte nybygge.
I området är också anslutningsnoden placerad. Kvarteret har totalt 127 hus (några av
husen på figuren har en bostad på övre respektive nedre plan). Området har delats in i
fyra delområden markerade med A, B, C och D.
Från en vald plats i varje radhus/bostad installeras ett enkelt mikrorör från ett
fiberuttag till yttervägg. Här har man konsekvent valt baksidan av husen av två
orsaker:
 Framsidan av hus är oftast ansiktet utåt med planteringar, stenläggningar och
annat som välkomnar besökaren och som man ogärna vill förstöra.
 Det är enklare för den blivande nätägaren att förlägga kabel i mark utan asfalt
eller annan beläggning. Baksidan av hus är ofta gräsmattor eller allmän mark.
Det är klokt att låta husägaren själv gräva fram till tomtgräns, dels minskar
kostnaderna samt att husägaren ansvarar för eventuella skador. Nätplaneringen
markerar lämplig grävsträcka med t.ex. sprayfärg.
Låt även husägaren borra hålet genom yttervägg.
Enkel ”gör-det-själv” beskrivning rekommenderas.
På utsidan av huset görs övergång mellan inom- och
utomhusmikrorör.
Figur 15-42. Litet låsbart plåtskåp används som övergång
mellan inom- och utomhusmikrorör. Notera det u-formade
kabelskyddet.
I det markerade området A har en fokp anlagts vid husväggen av ett radhus. Till denna
fokp går mikrorör från samtliga fiberuttag. På sammanlagt fem ställen koncentreras
mikrorören från enkla och dubbla till 4-rörs och slutligen till 12-rörs multimikrorör.
Koncentration av mikrorör görs genom att rör skjuts ihop i därför avsedd skarvhylsa.
Hela skarven skyddas genom olika metoder t.ex. vulkskarv, x- eller y skarv eller
genom små mikrobrunnar, se bilder i kapitel 16.
I område B går alla mikrorör genom koncentration (4 ställen) direkt till anslutningsnoden.
Område C är en kombination av multimikrorör och fokp. De fem (tio) närmaste
radhusen är direkt anslutna till noden medan de övriga radhusen genom koncentration
ansluter till en fokp, också den placerad vid husvägg.
Område D ansluter samtliga mikrorör genom koncentration mot fokp vid husvägg.
Pilarna i figuren visar koncentationsväg samt installationsriktning om blåsning av
blåsfiber eller mikrokabel sker från fiberuttaget FU hos abonnent.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 37
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-43. Figuren visar en tänkt kanalisationslösning i ett kvarter i ett större radhusområde. I figuren
finns fiberoptiska koncentrationspunkter (fokp) för mikrokanalisation för fiber eller mikrokabel. De fyra
delområdena är markerade A, B, C och D.
Sida 38
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.3.2
Ett större radhusområde
En stor del av en totala kostnaden för ett FTTX-nät är anläggning och installation av
anslutningsnoden. Genom att ansluta aven angränsande bostadsområde kan kostnaden
fördelas på fler abonnenter. Här följer en mycket förenklad beskrivning för hur det kan
gå till.
I figur 15-44 har det nyss beskrivna området kopierats och bildat ett större
upptagningsområde. Det som i förra beskrivningen var en anslutningsnod blir i tre av
de fyra kvarteren en hopsamlande fiberoptisk koncentrationspunkt där samtliga
abonnenters fibrer svetsas till en standard optokabel med förslagsvis 384 eller 480
fibrer. De tre kablarna (en från varje område) avslutas i anslutningsnodens FDF.
I hela området finns nu strax över 500 radhus grupperade inom fyra kvarter. Ett
gemensamt utrymme för hela området har utsetts till nodrum för anslutningsnoden
(An).
Figur 15-44. Det som tidigare beskrivits som ett kvarter har i den här bilden bildat ett större område med
fyra kvarter som slagits ihop om en anslutningsnod. Man kan jämföra med figur 15-2.
Utrymmet för anslutningsnoden behöver vara ca 6 m2 stort. Det kan inrymmas i en
befintlig lokal som reserverats för detta ändamål. Det kan även vara en mindre
nyuppförd byggnad, t.ex. av uthustyp eller container sammanbyggt med förråd,
miljöstation eller liknade.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 39
Handbok i praktisk fiberoptik
I detta exempel är nodrummet lokaliserat i den gula byggnaden i det övre vänstra
kvarteret i figur 15-44. För de övriga tre kvarteren har i ett mindre utrymme, ett
mindre skåp, placerats som fiberkoncentrationspunkt (fokp) för samtliga hus inom
respektive kvarter.
Att använda fiberkoncentrationspunkter är ett effektivt sätt att nedbringa de initiala
kostnaderna och att underlätta utökning av antalet anslutna kunder i takt med att
anslutningsgraden ökar. Dessutom kan fiberanslutningen göras i takt med
kundtillströmningen genom etappvis inblåsning av fiber/mikrokabel till nya kunder.
Som tidigare påpekats ska till dessa fokp:er alltid ett överskott av antalet fibrer eller
mikrokanalisation installeras, så att en utökning kan ske utan att nya grävarbeten
behöver utföras.
När nya kunder ska kopplas in, kan detta ske enkelt och snabbt, eftersom fokp:erna är
placerade över jord och är därmed lätt åtkomliga. En nackdel är dock att skåp kan vara
svåra att placera, t.ex. ska alltid tillstånd inhämtas från markägaren. Vid placering av
skåp bör tekniska och säkerhetsmässiga aspekter vägas in. Kopplingsskåp är dessutom
ofta utsatta för vandalism eller kan bli skadade genom påkörning av bilar eller
snöröjningsfordon. Placera därför skåp där de smälter in estetiskt i miljön samtidigt
som de är väl skyddade. Detta arbete är en del av förplaneringsarbetet.
Om man utvidgar området ytterligare några kvarter bort får man ett ännu bättre
utnyttjande av anslutningsnod och kostnadsoptimering. I figur 15-45 är det drygt 2000
abonnenter.
Figur 15-45. Här har utnyttjandet av anslutningsnod utökats.
Sida 40
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.4
Nät för skolor, kontor och liknande byggnader eller
områden
FTTX-nät lämpar sig utmärkt för att ansluta alla typer av datoriserade arbetsplatser
inom denna miljö. Ett FTTX-nät kan också ansluta olika typer av givare, instrument,
styr och reglerutrustning, sensorer, olika typer av larm osv. Genom att fibern inte störs
av elektriska eller magnetiska fält kan FTTX-nätet byggas utan att hänsyn behöver tas
för olika typer av störningar, vilket ger större valfrihet vid planering, design och
installation av FTTX-nät i kontors- eller industriell miljö.
I figurerna 15-12, 15-13 och 15-14 visades olika sätt att planera olika typer av
byggnader. Den här beskrivningen kan ligga till grund för hur FTTX-nät för skolor,
universitet, sjukhus, kontor, industrier och annan typ av offentlig och privat
verksamhet kan utformas. Man kan planera och designa denna typ av nät på samma
sätt som områden för flerfamiljshus.
Miljön erbjuder större variation i hur nätet förläggs och i många fall kan förläggningen
bli betydligt billigare än förläggning i bostadshus genom att fönsterbänkskanalisation
och befintliga kabelstegar (vertikala och horisontella) kan användas.
FTTX-nät för industriområden, kontorskomplex, skolor, sjukhusområden och liknande
områden, ska också erbjuda möjlighet till redundans.
Genom FTTX-nät kan större industrier, kontorskomplex, skolor och universitetsområden, ”gallerior” och sjukhusområden centralisera nätstrukturen till en punkt där
kommunikationsutrustning, övervakning, service och underhåll kan placeras. Detta
kan ge en betydligt lägre kostnad för dessa tjänster då flera företag kan ”gå ihop” om
kostnaderna.
Figur 15-46. Kontorshus i genomskärning. Varje våningsplan har mikrorör till samtliga arbetsplatser
installerad och fiber/mikrokabel har installerats ned till nodrummet i bottenplanet. I bottenplanet har aktiv
utrustning i form av en anslutningsnod placerats och anslutits till det i gatan förlagda områdesnätet.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 41
Handbok i praktisk fiberoptik
Här beskrivs, förenklat, fyra olika nät




ett stjärnnät koncentrerat till en byggnad
stjärnnät i ett utspritt skolområde, ”campus” nät
ett stjärnnät i ett mer geografiskt utspritt område men utan självklar redundans
ett geografiskt utspritt område byggt i ringform för att skapa redundans
För de fyra nätbeskrivningarna gäller blåsfiber/mikrokabel i kombination med
mikrokabel/optokabel, vidare används i alla tre fallen singelmodfiber som gör näten
avståndsoberoende och med en kapacitetsgräns långt över 10 Gbit/s.
15.6.4.1
FTTX-nät i kontorshus
Figur 15-46 visar ett kontorshus i flera plan. Från varje tänkt arbetsplats på vart och ett
av våningsplanen installeras mikrorör till en central plats på våningsplanet t.ex. i
anslutning till hisschakt eller annan typ av vertikalt schakt. Lämplig rördimension är
5/3,5 mm i enkel- eller multirörsutförande, se kapitel 16.
I den valda platsen kan man antingen placera aktiv utrustning för de användare som
finns på våningsplanet eller låta mikrorören fortsätta ned till ett gemensamt nodrum i
bottenplanet av byggnaden.
Om man väljer det första alternativet är det troligt att varje våningsplan eller om det är
ett "kontorshotell" att varje företag får administrera och underhålla sin "egen" aktiva
utrustning.
Väljer man det andra alternativet placeras all aktiv utrustning centralt för samtliga
våningsplan. Det kan innebära att kommunikationsutrustning, servrar m.m. för ett stort
företag kan administreras, övervakas och uppgraderas från ett ställe med
kostnadsbesparingar som följd.
Utrymme för serverrum på varje våningsplan behövs inte och den totala lokalytan för
datanätsutrustning kan därför minskas.
Är byggnaden ett "kontorshotell" underlättar det senare alternativet ombyggnad och
anpassning av våningsplanen till kundernas behov avsevärt, då kommunikationsnätet
så att säga redan finns på plats. De ändringar som behöver göras sker genom
inkoppling av ny utrustning eller omkoppling i befintlig utrustning bottenplanets
nodrum. Service, underhåll och administration (t.ex. säkerhetskopiering) kan skötas
gemensamt för kontorshotellets samtliga företag till en betydligt lägre kostnad, än om
varje företag skulle sköta detta separat, var och en för sig.
Figur 15-47 visar hur fönsterbänkskanalisation kan utnyttjas för att förenkla och
koncentrera mikrorörsdragning.
Det här beskrivna exemplet kan överföras till en mängd andra typer av byggnader för
privat och offentlig administration, där man önskar någon form av aktiv utrusning
(anslutningsnod) i byggnaden förutom användarnoden.
Sida 42
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-47. Bilden visar en möjlig planering av mikrorör i kontorslokal. Från höger till vänster
installeras enkelrör från rummen. För att förenkla installationsarbetet används från fjärde rummet, från
höger, 4-rörs multimikrorör. Det femte rummet ansluts med enkelrör o.s.v. tills det att ett 7-, 12-, 19- eller
24 rörs multimikrorör kan användas.
15.6.4.2
Skolnät
Följande bilder visar hur mikrorör dragits
till varje klassrum, arbetsrum och grupprum.
Genom denna mikrorörslösning samt
installerad singelmodfiber ges möjlighet för
multimedia i undervisningen med HDTVkvalitet.
Figur 15-48. Skola med internt fibernät.
Hela skolområdet täcker i verkligheten över en kvadratkilometer och all elektronik har
placerats centralt i ett nodrum.
Samtliga klassrum, arbets- och grupprum har fiberanslutning direkt till ett gemensamt
nodrum beläget mitt i byggnaden. I nodrummet finns förutom anslutningsnoden även
servrar där all digital informations lagras. Kommunikationen sker via områdesnätet
som ansluter till kommunhuvudnoden, på så sätt kan samtliga skolor inom en kommun
nås ”internt” med hög kapacitet, vilket öppnar för digitalt samarbete och videokommunikation med hög bildkvalitet mm. till ringa kostnad då kapacitet inte behöver
betalas för.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 43
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-49. Del av skolbyggnad med
fiberanslutning till varje rum. Klassrum
har installerats med dubbla fiberuttag, i
mindre arbetsrum och grupprum har ett
fiberuttag installerats. Skolan har en
central nod med all kommunikationsutrustning installerad. Längsta avstånd,
till skolan hörande annex är drygt 1 km.
Figur 15-50. Klassrum
inrett med fiber till klassrummet och med standardkablage för datornät.
Fiberoptisk switchar med
Cu-utgång till datorerna
används för kommunikation inom klassrummet.
Figur 15-51. Samma
klassrum med fiber till
klassrummet samt trådlöst
LAN för kommunikation
inom klassrummet.
Sida 44
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.6.4.3
Geografiskt utspritt industri-, kontors- eller sjukhusnät, område
utan självklar redundans
Det tredje exemplet beskriver ett nät i ett geografiskt utspritt område, se figur 15-52.
Det kan vara ett universitetsområde, industriområde eller som i detta exempel, ett
sjukhusområde med ett flertal byggnader. Områdets anslutningsnod ansluter med flera
fiberpar till stadsnätets områdesnät. Detta nät passerar genom sjukhusområdet.
All kommunikation inom området sker från den centralt placerade anslutningsnoden
(gul punkt). Denna lösning kan därför inte rekommenderas om det är av avgörande
betydelse att inga eller endast korta driftstörningar får förekomma. I exemplet kommer
dock att beskrivas en metod för att skapa passiv redundans.
Inom varje hus i området förläggs mikrorör på samma sett som i det tidigare exemplet
med kontorshuset. I stället för aktiv utrustning i bottenplanet på varje huskropp
placeras en fiberoptisk koncentrationspunkt (röd punkt markerad med fokp). I fokp:en
svetsas samtliga fibrer mot fibrer i mikrokablar/standardkablar. Kablarna har ett
sammanlagt högre fiberantal än totala antalet fiber inom byggnaden som betjänas.
När mikrorör (för mikrokabel, innerdiameter 8–12 mm) installeras mellan fokp och
anslutningsnod ska den överdimensioneras genom att tre, fyra extra rör förläggs för att
säkerställa en enkel utbyggnad vid ett senare tillfälle.
Till största delen kan mikrorör mellan huskropparna placeras väl skyddade, i de
transportkulvertar som förbinder husen.
Genom denna lösning har man åstadkommit ett centraliserat kommunikationssystem
där 24-timmars service kan upprätthållas inom hela området, till en rimlig kostnad. På
respektive avdelning kan en ansenlig mängd fiberanslutna uttag placeras som på några
minuter aktiveras genom inkoppling mot anslutningsnoden.
Ovan beskrivna nätlösning saknar dock redundans och därför bör all kanalisation
förläggas i kulvertar eller väl skyddade på annat sätt, där risk för kapning av
kanalisation och fiber är minimal.
Redundans för kabelbrott o.dyl. kan åstadkommas genom att i stället för
fibersvetsning i fokp:erna avsluta blåsfiber/mikrokablar från slutanvändarna i en eller
flera ODF:er. Till dessa ODF:er har mikrokablar installerats från anslutningsnoden
genom två skilda förläggningsvägar. På så sätt kan husets fiberpar kopplas om mellan
de två förläggningsvägarna. Denna nätlösning gör det möjligt att undvika längre
trafikavbrott, skapa viss redundans, och ändå behålla den centraliserade nätlösningen.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 45
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-52. Planritning över det i texten beskrivna området. Fibernätet sprider sig stjärnformat ut från
anslutningsnoden till fokp, i varje huskropp Största delen av mikrorörsnätet har kunnat förläggas inomhus
genom att utnyttja förbindelsekulvertar och källargångar.
15.6.4.4
Geografiskt utspritt industri-, kontors- eller sjukhusnät, område
utan självklar redundans
För områden där kravet på redundans är högt, är det en bättre lösning att bygga det
passiva fiberoptiska nätet i ringform. Sjukhusområdet i föregående exempel får även
här tjäna som underlag till beskrivningen av ett geografiskt utspritt nät med redundans,
se figur 15-53.
För varje huskropp byggs ett motsvarande nät som beskrivits i föregående exempel.
Aktiva husnoder/fastighetsnoder placeras i bottenplanet på varje hus och dessa binds
samman i en enkel eller dubbel fiberoptisk ring, se figur 15-54.
Sida 46
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-53. Planritning över det i texten beskrivna området. Mikrorör och mikrokabel bildar en dubbel
fiberring till samtliga husnoder. Områdesnätet förbinder anslutningsnoden med stadens kommunhuvudnod. Största delen av mikrorörsnätet har kunnat förläggas inomhus genom att utnyttja förbindelsekulvertar och källargångar.
Kanalisationen förläggs så att ingen del av ringen samförläggs med någon annan del
av ringen. Ringen bör ha ett eller flera extra kanalisationsrör för att underlätta framtida
till- eller ombyggnad av fibernätet eller förändring av aktiv utrustning.
Varje hus/fastighetsnod måste klara att automatiskt omkonfigurera ringen så att
trafiken kan söka sig en alternativ väg vid eventuellt fiber/kabelbrott eller om en nod
slutar fungera. All utgående och inkommande trafik passerar anslutningsnoden som
fungerar som huvudnod för områdets övriga noder.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 47
Handbok i praktisk fiberoptik
15.7
15.7.1
Luftinstallation av FTTX-nät
Varför installera FTTX-nät i luften?
I Sverige är de flesta städer helt utan ett tele- eller elnät som installerats i luften. Med
några få undantag är dessa nät nedgrävda i marken. För landsbygden eller i områden
med berggrund är förhållandena det motsatta.
Längs landsvägar och på t.ex. skärgårdsöar löper långa stolprader med både tele- och
elledningar uppsatta på samma stolpe. Dessa stolprader kan utnyttjas för att installera
FTTX-nät. Här ska ett, tillvägagångssätt beskrivas.
Att installera FTTX-nät längs stolplinje (luftinstallation) är en smidig lösning för
landsbygd och glesbygd om det redan finns en befintlig infrastruktur av stolpar för
elförsörjning eller telekommunikation. Om det går att använda denna infrastruktur är
det både ekonomiskt och snabbt. Den logiska planeringen skiljer sig inte från övrig
FTTX-design.
15.7.2
Luftkabel och kanalisation
Flera olika kabeltyper kan användas. Om man använder ledningsstolpar med
installerad kraftkabel bör man använda dielektriska kablar för att undvika
jordningsproblematiken. Vid val av kabel och kanalisation måste man vara medveten
om att dessa ska klara både islast och storm, till och med en kombination av dessa.
15.7.3
Standardkablar
Till, mellan, och från anslutningsnoder och fokp:er kan man använda standard ADSSkablar (All Dielectric Self Supporting). Dessa kablar kan fås med stort fiberantal och i
långa längder och för långa spannlängder.
Figur 15-54. Standard ADSS-kablar för luftinstallation.
ADSS-kablarna använder ofta aramidgarn (Kevlar®) som dragavlastare. Aramidgarn
kan läggas direkt under manteln alternativt lägger man garnet mellan två mantlar, se
figur 15-54.
Sida 48
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.7.4
Abonnentkablar
Närmare abonnenten finner man slanka kablar med 2–12 fibrer. Används
blåsfiberteknik kan enkelrörs mikrokanalisation med aramidgarn som dragavlastare
vara ett installationsmässigt och ekonomiskt fördelaktigt alternativ till frihängande
kabel, se vidare detta avsnitt.
För att förenkla installationen kan förkontakterad abonnentkabel användas. Kablarna
kan skarvas i skarvboxar med inbyggd korskopplingspanel, alternativt kan man skarva
in kablarna på traditionellt sätt i skarvboxar.
Figur 15-55. Abonnentkablar för luftinstallation. Den övre kabeln har aramidgarn som dragavlastare och
den undre är en figur-8-kabel med en glasfiberarmerad tunn plaststav som dragavlastare.
15.7.5
Mikrorör för mikrokablar och blåsfiber för
luftinstallation
Koncept finns för mikrorör att användas vid
installation i befintlig stolplinje. Denna typ av
mikrorör har inbyggd dragavlastare i form av
aramidgarn eller glasfiberförstärkt plaststav.
Genom att kombinera olika
mikrorör användas för olika
olika fiberantal eller en
mikrokablar och blåsfiber.
kanalisationstyp i kapitel 16.
rördiametrar kan
mikrokablar med
kombination av
Mer om denna
Figur 15-56. Tre exempel på mikrorör för luftförläggning
av FTTX-nät.
15.7.6
Upphängningsdon
För upphängning av kabel eller mikrorör i stolpe finns två typer av fästanordningar,
spänndon och upphängningsdon.
I de punkter där kabeln spänns upp verkar spännkrafter i ena riktningen och åt andra
hållet är kabeln utan spänning (speciellt vid installation). I dessa punkter utsätts kabel
eller mikrokanalisation för stora longitudinella krafter.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 49
Handbok i praktisk fiberoptik
Spännpunkter finns på flera ställen längs installationsvägen, t.ex. vid ändstolpar,
brytpunkter med stora vinklar och vid skarvställen.
Figur 15-57a och b. Exempel på spänndon för
uppsättning av kabel (till vänster) och
figur-8-mikrokanalisation till höger. (3)
Upphängningspunkter är punkter där kabel eller mikrokanalisation är upphängda utan
direkta longitudinella krafter, de ska helt enkelt hålla kabel/mikrokanalisation fast
upphängd i stolpe.
Figur 15-58a, b, c, och d. Exempel på upphängningsdon för kablar, abonnentkablar och mikrorör.
Viktigt!
Spänn- och upphängningsdon är skräddarsydda och testade för att fungera i system
med respektive kablar. Använd därför rekommenderade don för den specifika kabel
eller mikrorör som ska installeras. Upphängningsdon ska inte och kan inte användas
som spänndon.
Sida 50
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.8
Installation
Att utföra installation av optokabel i stolpar kräver erfarenhet och noggrann planering.
För längre installationssträckor rekommenderas att använda installationshjul och
vinsch med dragrep och mikroprocessorstyrd dragspänning, se kapitel 6.
För FTTX-installation är det mer vanligt med korta installationssträckor, med relativt
lätta och smidiga kablar eller mikrorör. Dessa kan vanligen installeras genom att
kabeln rullas ut för hand längs installationsvägen och hängs upp genom att man
klättrar upp i respektive stolpar. Installationshjul och dragrep kan givetvis användas
om man vill undvika att kabel eller mikrorör läggs på marken. Efter att kabel/mikrorör
rullats ut monteras det första spänndonet vid första inspänningspunkt.
Spänn därefter upp kabel/mikrorör med hjälp av dynamometer vid den andra
spännpunkten. Montera spänndonet. På stolpar mellan dessa spännpunkter fastsätts
kabel/mikrokanalisation med upphängningsdon. Fortsätt på detta sätt till sista
spännpunkt för första sektionen kabel/mikrokanalisation. Upprepa tills hela sträckan är
förlagd, se figur 15-59.
Notera att dubbla spänndon krävs vid samtliga spännpunkter utom för första och sista
spännpunkt.
15.8.1
Landsväg med gårdar och friliggande hus
Som nämndes redan i början av detta kapitel kan ett FTTX-nät ha en utsträckning på
upp till 10 km. I det här exemplet beskrivs hur man kan förlägga en del av en sträcka i
ett utspritt FTTX-nät.
I befintlig stolprad längs en väg, uppsätts multimikrorör i utförandet 2×10/8 mm +
8×5/3,5 mm, se figur 15-60. Efter var tionde gård upprättas en skarvpunkt med
skarvbox där enskilda fiberpar skarvas in mot mångfiberkabel (mikro) t.ex. med 72
eller 96 fibrer.
Figur 15-59. Illustration till det beskrivna exemplet.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 51
Handbok i praktisk fiberoptik
Från stolpar längs vägen installeras enkelmikrorör till respektive gård. Lämpligt är att
använda befintliga telefonstolpar om sådana finns.
Stolpe 2 och stolpe 9 är spännstolpar där dragavlastaren i multimikrorören förankras.
Stolparna 1, 3–8 är stolpar där multimikrorören hängs upp men inte inspänns. Vid
stolparna 2 och 9 finns skarvboxar placerade så att samtliga mikrorör kan avslutas i
dessa. Från samtliga stolpar hängs enkelmikrorör till varje fastighet (blå linjer i
figuren).
Figur 15-60. Mikrorör som används i det beskrivna exemplet. Den enklare hängs till fastigheten från
samtliga stolpar. Multimikrorören hängs mellan stolparna i stolpraden.
Vid stolpe 2 ansluts direkt till skarvboxen enkelmikrorör från fastighet 3–6.
Från stolpe 2 går det två multimikrorör, en åt vardera hållet. Den som i figuren går åt
höger öppnas vid stolpe 3 och två mikrorör 5/3,5 friläggs och skarvas in till fastighet 7
och 8. Lämpliga mikrorör till dessa två fastigheter är den enklare i figur 15-60.
Vid stolpe 4 upprepas proceduren och ytterligare två mikrorör i multimikroröret
används.
Slutligen vid stolpe 5, används återstående fyra mikrorören i multimikroröret som
fortsätter vidare till stolpe 6, 7, 8 och 9. Vid stolpe 6 används de återstående 2
mikrorören från stolpe 9.
Från stolpe 2 finns nu åt höger, mikrorör installerad till fastigheterna 3–14 och från
stolpe 9 finns åt vänster, anslutning till fastigheterna 15–24.
Figur 15-61. Inkoppling av samtliga fastigheter längs stolplinjen i enlighet med det beskrivna i exemplet.
Sida 52
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
Om ingen kanalisationssträckning till dessa fastigheter överskriver 1 km kan blåsning
av mikrokabel/blåsfiber användas hela vägen. Är blåssträckan längre kan det bli
nödvändigt att anlägga mellanliggande skarvpunkter.
Vanligt avstånd mellan stolpar längs landsväg är 50 m. Avståndet mellan stolpe 3 till 9
är inte mer än 350 m. Mikrokabel som ska installeras i de två grövre mikrorören 10/8
mm bör kunna blåsas upp mot 2–2½ km. När skarvboxar installeras längs sträckan och
mikrorör installeras till dessa, förbereder man för inblåsning av mikrokabel genom att
temporärt infoga en lämplig
längd 10/8 mm mikrorör.
Det avkapade mikroröret gör
en loop vid skarvboxen.
Figur 15-62. Figuren illustrerar
användningen av en loop i skarvboxen för installation av mikrokabel installeras. Detta förenklar
installationen.
Det infogade temporära mikroröret gör det möjligt att blåsa in mikrokabel, och förbi
varje skarvbox. När mikrokabel installerats längs hela sträckan kapas mikrokabeln vid
varje skarvbox och det temporära mikroröret avlägsnas.
Loopen ska vara så lång att när den avlägsnats och
mikrokabel och blåsfiber/mikrokabel ska skarvas in, kan
det göras på ett säkert sätt i skarvtält eller skarvbil.
Skarvboxen fastsättas i stolpe eller förläggas i mark vid
stolpfot.
Om skarvbox placeras i mark ska kabel och mikrorör som
går längs stolpe skyddas av U-formad galvaniserad
plåtränna.
Samtliga mikrorörsförgreningar längs stolplinjen utförs
som vulkskarv eller med specialskarvdon, se figur 15-66,
med dragavlastaren förankrad i därför avsedd förankring
eller i förankringsbult i stolpe.
Figur 15-63. Här har skarvboxen installerats i stolpen. Skarvboxens
ingångar ska riktas nedåt för att undvika vatteninträngning.
När samtliga mikrorör är installerade och mikrokabel förlagts längs sträckan
installeras blåsfiber/mikrokabel (1–4 fibrer) genom mikrorören 5/3,5 mm till samtliga
fastigheter som nås från respektive skarvbox/skarvskåp.
Fibrer skarvas och placeras i skarvkassetter i skarvbox eller skarvskåp. Det rekommenderas att lämna några överskottsfibrer vid varje skarvställe för eventuell
utvidgning eller ombyggnad av fibernätet.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 53
Handbok i praktisk fiberoptik
Figur 15-64. Mikrorör med inblåsta
mikrokablar (>24 fibrer) och
blåsfiber/mikrokablar (1–4 fibrer).
Figur 15-65. Exempel på skarvbox för fiberskarvning.
15.8.1.1
Figur 15-66. Avgrening av mikrorör
längs stolplinje som beskrivits i exemplet.
Installation till fastighet
Anslutningen till de enskilda fastigheterna sker nu via tunna mikrorör avsedda för
upphängning i stolpe längs befintlig stolprad genom t.ex. samförläggning med el- eller
gamla telenätet.
Figur 15-67. Genom att utnyttja redan befintlig el- eller teleinstallation kan FTTX-nätet till landsbygd nå
avlägsna fastigheter och gårdar.
OBSERVERA
För samförläggning med elnät måste tillstånd sökas och beviljas. Arbete i stolpe och
elnät ska alltid utföras av behörig expertis.
Sida 54
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Handbok i praktisk fiberoptik
15.9
Redundans i anslutningsnätet
I kapitel 13 behandlades redundans och säkerhet. I ett FTTX-nät till enskilda
slutanvändare är det inte rimligt ur kostnadssynpunkt att skapa redundans. För större
byggnadskomplex och industrier kan det dock krävas att en extra transmissionsväg
skapas för att säkerställa kommunikation vid ett avbrott. Enklast skapas det med ringar
vilket beskrivs i figur 15-68.
Det räcker inte med att skapa redundans på fiber- eller kanalisationsnivå,
transmissionsutrustning måste också kunna konfigureras för och klara ett avbrott
genom att vända transmissionen genom en extra fiberring.
Figur 15-68a. Trafiken flyter medsols mellan
noderna och endast en fiber används i
dubbelringen (blå).
Figur 15-68b. En av noderna har gått sönder eller
är under service. Trafiken vänder i de två närliggande noderna (markerat med rött) och den
andra fiberringen används för att sända trafiken
vidare, nu i motsols riktning. Förbindelsen är
återställd.
Figur 15-68c. Ett fiberbrott har uppstått. Trafiken
vänder i de två närliggande noderna (markerat
med rött) och den andra fiberringen används för
att sända trafiken vidare, nu i motsols riktning.
Förbindelsen är återställd.
Ringar installeras som mikrorör för antingen blåsfiber eller mikrokabel eller som
standardkanalisation för standardkabel. Korskopplingspanel vid varje nod gör det
möjligt att manuellt konfigurera om kommunikationsriktning.
Ringarna förläggs så att de båda ringarna inte samförläggs med någon del av den
andra ringen. Ringarna bör ha ett eller flera extra rör för att underlätta framtida tilleller ombyggnad av fibernätet eller förändring av aktiv utrustning.
All utgående och inkommande trafik passerar anslutningsnoden som fungerar
huvudnod för de övriga noderna.
Upphovsrätt: Stefan Gistvik
Sida 55
Handbok i praktisk fiberoptik
15.10 Sammanfattning – anslutningsnätet
Det här kapitlet avslutas med några goda råd.

marknadsför FTTX-anslutning för hög anslutningsprocent

skriv kontrakt med tjänsteleverantörer (minst fyra oberoende)

skriv kontrakt med kommunikationsleverantörer (som kan sin sak)

gör grov och finplanering

studera på plats lämpliga kanalisationsstråk

finn lämplig plats för anslutningsnod

anlägg ett nät av mikrokanalisation/kanalisation (inom- och utomhus)

kombinera med mikrokabel/standardkabel

dimensionera noden

kvalitetssäkra noden

reservera plats för utvidgning

installera mikro-/standardkablar

installera blåsfiber

anslut slutanvändarna

dokumentera till ett hundra procent

driftsätt
Sida 56
Upphovsrätt: Stefan Gistvik