Transcript Denna PDF utgåva tillägnas Föräldravrålet då ni

När resurser
sinar
Magnus Redin
Upphovsrätten till allt innehåll innehas av Magnus Redin
Illustrationer av Fredrik Ilberg
Diagram av Roger Klein
Bokens hemsida är www.sinar.nu
Denna PDF utgåva tillägnas Föräldravrålet då ni ger mig hopp om
att vi kan lösa resurskriserna.
Ni som har barn och är mitt i livet betyder mer för samhällets
utveckling än ni anar. Ni konsumerar, investerar och reser mycket
och era barn kommer att önska leva som ni lever. Om ni finner ro i
att konsumera mindre, investera mera och uppmuntrar de som gör
bra saker för miljön kommer era barn att önska och finna samma
ro när resurserna sinar.
Inga arbetar så hårt och är så engagerade som föräldrar men ni
finner sällan tid för politik. Alla partier vill ha ert stöd så ni kan
åstadkomma mycket genom att kontakta och uppmuntra politiker
som arbetar för en bättre miljö. Miljöengagemang finns i alla
partier, kontakta de ni trivs med och ge dem uppmuntran, beröm är
det starkaste stöd som finns.
Jag hoppas på stöd för olika konstruktiva lösningar, även de som
bara löser en liten del av problemen och har nackdelar. Svensk
politik och vardag är full av människor som säger nej eller
blockerar det andra försöker bygga.
Denna bok berättar om problem och hur man kan hitta och värdera
lösningar och göra gott utan att kunna allt eller veta vad som är
allra bäst. Gör vi det lite bättre varje år blir det fantastiska
förbättringar under en generation!
Ge kopior till andra som deltar i Föräldravrålet, jag bjuder er på
min bok som PDF, den finns även att beställa i bokhandeln.
Med vänlig hälsning, Magnus Redin 2012
Innehållsförteckning
Inledning......................................................................................5
Bakgrund.....................................................................................8
Kulmen i oljeproduktionen .....................................................9
Globalisering och näringslivstrender.....................................16
Demografiska förändringar....................................................19
Att spara för framtiden ..........................................................22
Svåra utmaningar kan även vara positiva..............................26
Miljöförstörelse......................................................................27
Resursuttömning....................................................................31
Komplikationer..........................................................................34
Problemen förstärker varandra...............................................35
Brist på resurser gör lågkonjunkturer djupare.......................38
Samhällets möjligheter..........................................................40
Resurser för anpassning.........................................................42
När kommer problemen?.......................................................44
Lösningar...................................................................................47
Synen på konsumtion kan förändras......................................48
Förberedelser för kriser..........................................................51
Personliga förberedelser........................................................52
Förberedelser för företag.......................................................55
Tjänsteyrken...........................................................................61
Vården....................................................................................62
Konfliktlösning på kartan......................................................64
Effektivare myndigheter........................................................67
Tekniska idéer............................................................................69
Användbarheten för olika idéer.............................................70
Infrastrukturidéer...................................................................71
Idéer runt vägnätet.................................................................75
Uthålliga bränslen och råvaror...............................................77
Är biobränslen en bra produkt och god moral?.....................79
Idéer för energiförsörjningen.................................................80
Anpassningar till klimatförändringar.....................................82
Internet löser problem och ger konflikter..............................85
Tillväxtmål för en krympande ekonomi.................................89
Att ha fel....................................................................................93
Exempel på dåliga idéer.........................................................94
Sådant som inte kommer att hända........................................96
Ett problem med prisförändringar..........................................98
Om koldioxidutsläppen är missförstådda .............................99
Om vi inte får några resurskriser.........................................100
Döm inte ut förmågor i förtid..............................................101
Politiska konsekvenser och risker...........................................102
Vad bör vi begära av makthavarna?.....................................103
Teori mot praktik..................................................................105
Risker med övervakning......................................................106
Det internationella perspektivet...........................................107
Bistånd.................................................................................110
Nära samarbeten med andra länder......................................112
Om problemen fördjupas.........................................................115
Hur stora kan problemen bli?...............................................116
Om avgrunden öppnar sig....................................................117
Om rättsväsendet sviktar......................................................119
Hänsynslös exploatering......................................................120
Om arbetsron försvinner......................................................122
En grön avgrund...................................................................123
Global politisk instabilitet....................................................124
Rättfärdigande av plundring................................................125
Moralen är viktig.................................................................131
Om hjältar faller...................................................................133
Om författaren.........................................................................135
Rekommenderad läsning och referenser.................................136
Inledning
Sommaren 2008 noterades det högsta oljepriset någonsin, 147
dollar per fat. Det var kulmen på fyra års prisstegringar med
utgångspriset 40 dollar per fat sommaren 2004. När priset på en
vara mer än tredubblas brukar produktionen öka, men
oljeproduktionen ökade inte. Detta berodde inte på bristande
investeringar, investeringarna i nya oljekällor var enorma.
Att oljeproduktionen inte ökade efter alla investeringar kan förkla­
ras på två sätt. Den första och enklaste förklaringen är att stora
producenter medvetet höll nere produktionen. Oljekrisen 1973
berodde på att oljekartellen OPEC stängde sina kranar och inte på
att oljan började ta slut. Den andra mer komplicerade förklaringen
är att vi kan ha nått epoken när de gamla källorna töms lika fort
som de nya byggs. Saudiarabien, som har världens bästa oljefält
investerar nu i dyr oljeutvinning till havs och i anläggningar för att
mer eller mindre tvätta loss olja ur marken i gamla oljefält.
Samma utveckling har skett i andra länder när oljan har börjat
sina, USA är ett bra exempel. Kanske har världen inte längre
någon reservkapacitet i oljeförsörjningen?
Hösten 2008 utbröt finanskrisen. Finanskrisen var till stor del
följden av att för mycket pengar var utlånade till människor och
företag som inte kunde betala räntor och amorteringar. Pengarna
konsumerades och blev inte investerade i något som gav avkast­
ning. Det kan ha varit det höga oljepriset som utlöste finans­
kraschen, höga oljepriser följs ofta av lågkonjunkturer. Det riktigt
allvarliga för energiförsörjningen var att finanskraschen gjorde att
många investeringar i ny oljeproduktion, effektiviseringar och
alternativ till olja avbröts.
Råvaror som grävs upp ur marken tar förr eller senare slut och vi
måste hela tiden hitta nya fyndigheter och nya sätt att fylla våra
behov för att vår ekonomi och försörjning ska bestå.
5
Om mänskligheten inte förmår investera tillräckligt mycket kapital
och arbete kan oljan bli den första kritiska resurs som sinar. Om vi
inte hinner anpassa energiproduktionen och hela samhället till de
nya förutsättningarna kommer ekonomin att krympa tills efter­
frågan motsvarar tillgången till energi.
Hösten 2007 noterades ett historiskt minimum i mängden is runt
nordpolen och det finns ett otal rapporter om pågående klimat­
förändringar. Samtidigt töms många områden på grundvatten och
mark blir obrukbar av saltutfällning. Klimatförändringen och
dåliga jordbruksmetoder gör det svårare att odla tillräckligt med
mat för en växande befolkning med ökande levnadsstandard. Även
om klimatet inte förändras minskar marginalerna efterhand som vi
tömmer naturen på resurser och vi kommer att få kriser. Om
klimatförändringen accelererar och vädervariationerna ökar kan
det ge ett tillstånd där kriserna avlöser varandra så snabbt att de
inte hinner bli löst innan nästa kris inträffar.
Oljan är inte den enda mineralresurser vars kända och lätt tillgäng­
liga tillgångar riskerar att tömmas inom en eller två generationer.
Det finns fler globala miljöproblem än klimatförändringen, som
nedskräpningen av haven och utsläpp av hormonliknande ämnen.
Att det finns många belastningar på ekonomin och naturen ökar
risken för att vi får kriser som överstiger förmågan till anpassning.
Det kan vara så illa att vi nu, 2010, lever i slutet av en finanskris
som upprepar sig. När inflytelserika länder kämpar för att upprätt­
hålla konsumtionen i stället för att öka effektiviteten finns det en
risk att vi fastnar i en fälla. Konsumtionen kommer återigen att
stiga tills oljan inte längre räcker till de gamla industrialiserade
ländernas behov och tillväxten i industrialiserande länder som
Indien och Kina. Då stiger priset tills förbrukningen och tillgången
är balanserad. Det innebär att en del människor inte längre har råd
att köpa lika mycket bränsle, mat och andra konsumtionsvaror.
6
De som måste prioritera det oundgängliga som mat kan inte låna
eller betala räntor och amortering. Detta gäller både individer och
hela nationer som Grekland. Vi riskerar då en upprepad finanskris
och att ännu fler investeringar inte blir genomförda.
Oljeförsörjningen är som att springa på ett löpband, sackar man
efter slungas man bakåt. Resurserna töms hela tiden och det blir
svårare att upprätthålla förmågan att leverera den olja som behövs.
Det behövs kontinuerligt bättre teknik och mer investeringar.
När lågkonjunkturer drivs på av resursbrist kan det leda till att de
blir långdragna vilket ger stora ekonomiska och politiska utmanin­
gar. Vad som kan hända när ekonomin stressas av resursproblem
och vad som går att göra åt dem är ett stort ämne. Jag rekommen­
derar fyra böcker som ger en bra bakgrund till problemen:
7
•
Klimatförändringen som är vår tids största miljöproblem
beskrivs utomordentligt väl av Klas Eklund i Vårt Klimat,
ekonomi, politik, energi.
•
Den resurs som troligtvis är den allvarligaste globala
flaskhalsen är oljan. Den bästa boken på svenska om
svårigheterna att öka produktionen i takt med efterfrågan är
Olja av Gunnar Lindstedt.
•
Mitt sätt att tänka runt resursfrågor är mycket likt det som
finns i den uppdaterade klassikern Limits to growth, the 30
year update.
•
Globaliseringen och vad som kan hända vid stora
förändringar beskrivs på ett bra sätt av Jan Jörnmark i
Övergivna platser. Den boken berättar även om fördelarna
med rationaliseringar och ger exempel på hur det som varit
övergivet har fått ny användning.
Bakgrund
En hacka i taget.
8
Kulmen i oljeproduktionen
Tillgången till olja är kritisk eftersom en tredjedel av världens
När ett nytt oljefält tas i bruk ökar produktionen gradvis.
Produktionen ökar tills den begränsas av den maximala
kapaciteten i anläggningarna som byggs upp.
När den olja som rinner fram lättast har tagit slut börjar
produktionen minska för att till sist upphöra.
9
Det går ofta att utvinna mer olja när oljefält visar sig vara större
än de tidiga prognoserna och när utvinningstekniken utvecklas.
Ibland kan oljebolagen installera utrustning som i princip tvättar
loss olja ur berggrunden. Då kan en sinande oljekälla fortsätta ge
en låg produktion under lång tid.
Till havs är oljeplattformarna dyra att driva vilket gör det
oekonomiskt att utvinna den sista oljan. Samma problem finns i
länder som inte är stabila nog för att installera dyrbar utrustning.
10
Den verkliga produktionskurvan för ett oljefält blir mer oregel­
bunden eftersom investeringarna görs klumpvis och produktionen
ibland begränsas av logistik eller perioder med låga priser.
Produktionen har alltid en början och ett slut vilket leder till att
summan av produktionen i ett helt land ger liknande kurvor.
Oljeproduktionen i USA 1909-2009, som kulminerade 1970 med
9,6 miljoner fat per dag.
Oljeproduktionen i Norge 1974-2007, som kulminerade år 2000
med 3,44 miljoner fat per dag.
11
Oljeproduktionen i världen 1930-2008. 2008 var den ca 85
miljoner fat per dag. Den här kurvan har inte kulminerat, men
någon gång kommer den att nå toppen och sedan börja minska.
Produktionen av den bästa oljan som är lättflytande och som har
låg svavelhalt har redan kulminerat. De finaste oljefälten i Texas,
Nordsjön och Mellanöstern är tömda eller håller på att sina. Det
har kompenserats genom att det utvinns mer av tjocka trögflytande
råoljor med hög svavelhalt. Raffinaderier har investerat i avan­
cerad utrustning för att kunna förädla sämre råolja till exempelvis
bensin och diesel vilket har gjort att bränslena ger mindre farliga
avgaser trots att råvarorna har blivit sämre.
Lättflyktiga vätskor som utvinns tillsammans med naturgas och
biobränslen som palmolja och etanol kan ersätta råolja, men ingen
råvara finns i obegränsad mängd, inte ens den fossila naturgasen
eller kol inklusive brunkol finns i obegränsade mängder.
12
Vad som händer när oljeproduktionen förändras och till sist kulmi­
nerar och börjar minska beror på hur snabb förändringen blir. Jag
har delat in den möjliga förändringen i fyra scenarier som vart och
Scenario ett, oljeproduktionen fortsätter öka som vanligt, vilket
ger en stark tillväxt.
Om oljeproduktionen ökar blir det enkelt att åstadkomma en stark
global tillväxt eftersom ekonomin kan växa genom att vi gör mer
av det vi redan kan och till exempel tillverkar gamla bilmodeller i
befintliga fabriker. Tillväxten blir ännu bättre om vi använder
oljan effektivare så vi får mer nytta av den. Till exempel ger tre
bränslesnåla Tata Nano-bilar i Indien större global tillväxt än en
Volvo XC90 i Sverige eftersom samma mängd material och bensin
Scenario två, oljeproduktionen ökar svagt eller stagnerar och
minskar sakta, vilket fortfarande ger en ekonomisk tillväxt.
13
En stagnerande tillgång till olja borde kompenseras genom effek­
tiviseringar, andra energikällor och långsamma samhällsföränd­
ringar. Det är den här situationen med nästan konstant oljeproduk­
tion som vi har haft sedan 2005. Eftersom det finns många sätt att
använda olja effektivare och förändra samhällen är jag övertygad
om att vi fortfarande kan åstadkomma global ekonomisk tillväxt
Scenario tre, oljeproduktionen sinar snabbt och många länder
hinner inte anpassa sig, vilket ger en global depression.
Om oljeproduktionen sinar snabbt hinner inte människor ändra
sina vanor eller investera i effektivitet och nya bränslen. De som
både blir utan olja och alternativ kan inte producera varor och
ekonomin krymper vilket ger en global depression. De länder som
Scenario fyra, oljeproduktionen sinar mycket snabbt och få länder
hinner anpassa sig, vilket ger en desperat situation.
14
Jag finner det optimistiska scenario ett med snabbt ökande olje­
produktion osannolikt eftersom de senaste årens stora investe­
ringar enbart räckte för att hålla produktionen konstant och nu är
många investeringar uppskjutna på grund av finanskrisen. Det
finns även en brist på upptäckta och ännu inte utnyttjade oljefält
vilket är ett viktigt argument för att vi kommer att få brist på olja,
det går bara att utvinna den olja som har hittats.
Scenario två med kanske något ökande och mera troligt konstant
eller sakta minskande produktion är det jag hoppas mest på. Om
det både sker stora investeringar i energiproduktion och effektivi­
sering och vi har tur med tillgången till oexploaterad olja bör vi
hamna i detta optimistiska scenario med långsam ekonomisk
tillväxt.
Scenario tre med snabbt minskande oljeproduktion är det vi får
om de globala investeringarna är för små samtidigt som det finns
för få oljefält kvar. Det är tyvärr en rimlig utveckling och den ger
stora störningar i ekonomin som kan försena investeringar som är
nödvändiga för att människor ska klara sig bra med mindre olja.
Scenario fyra med mycket snabbt minskande oljeproduktion är en
katastrofrisk som inte kan uteslutas. Om förändringen går för
snabbt är det inte bara ekonomisk aktivitet som upphör utan
människor blir även utan mat och försörjning, de svälter och dör.
Det ger global desperation som först drabbar de länder som har
svagast ekonomi och sämst förberedelser. Vi hamnar snabbt i detta
scenario om den politiska situationen bli så ansträngd att det ger
krig om resurser.
Min förhoppning är att vi når scenario två. Ju bättre vi svenskar
och andra individer och nationer förbereder oss desto bättre
kommer det att gå. Ju sämre problemen hanteras politiskt desto
längre ner i de dåliga scenarierna hamnar vi.
15
Globalisering och näringslivstrender
När den långväga handeln ökar leder det till att många människors
liv förändras, oftast till det bättre men ibland till det sämre. Ett
exempel på positiva effekter av globaliseringen är att skor och
kläder har blivit billigare. Globaliseringen har även negativa
konsekvenser som ger mödosamma förändringar. De negativa
konsekvenserna ger exempel på vad som kan hända när ekonomier
stressas, hur de har hanterats ger en fingervisning om vad som kan
göras åt resursproblem.
När förändringar har gått snabbt har vi tidigare försökt hantera
dem genom statliga stöd till utsatta industrier. När vi hade ett
civilförsvar användes det för att stödköpa svenska skor och kläder.
När det var oljekris på 1970-talet sammanföll den med att Japan
utvecklades till en stark konkurrent för bland annat varvsindustrin.
Då stöttades utsatta företag genom att staten köpte fartyg och
andra varor som sparades i lager inför bättre tider. Under flera år
tillverkades det varor som ingen köpte och då förlorade industrier
och människor tid och resurser som kunde ha använts för att ställa
om till nya verksamheter och produkter.
En anpassning som ofta har varit framgångsrik är att investera i
rationell och kapitalkrävande produktion. Detta har fungerat för
produktion av specialstål men inte för massproduktion av kläder.
De företag som har klarat sig bäst har hittat någon nisch där de
blivit världsledande.
En framgångsrik strategi är att uppfinna nya typer av produkter
och sätt att göra affärer. Många gamla bruk har till stora delar
ersatts av små och mellanstora företag som ofta har sin grund i
någon service som bruket behövde eller kunskap som skapades
inom den tidigare verksamheten. Det har startats konsultföretag
och serviceföretag och det finns tillverkare av specialmaskiner
som exporteras till hela världen.
16
Ett framgångsrikt sätt att hantera globaliseringen har varit att
starta handelsföretag som Biltema, H&M eller Ikea som lever på
att få ny produktionsförmåga att möta nya konsumenter. En ännu
mer förändringsbejakande verksamhet är finansindustrin med
olika typer av banker och börshandel som utvecklades till en stor
näring i Storbritannien och USA. Finansindustrin lever till stor del
på att öka den ekonomiska omsättningen och tillväxten.
Förändringarna har givit intryck av att verksamheter har blivit
oviktiga. Det förefaller som om jordbrukssamhället ersattes av
industrisamhället, industrisamhället ersattes av kunskapssamhället
och nu ersätts kunskapssamhället av tjänstesamhället.
De verkliga förändringarna som har skett har varit mera kompli­
cerade än så. Det svenska jordbruket försvann aldrig, det rationa­
liserades tills så få människor arbetade på gårdarna att jordbruks­
näringen till stor del försvann ur det allmänna medvetandet.
Jordbruket utvecklas fortfarande med nya grödor och friskare kor
som ger mer mjölk. Industrisamhället gick aldrig under trots att
många industrier och i förlängningen hela orter har lagts ner. Efter
kriserna på 1970- och 1980-talen har produktionen återhämtat sig
och det tillverkas mer pappersprodukter och bryts mer järnmalm
än någonsin tidigare. Inte ens industrin som tillverkade produkter
av tyg är borta. I stället för kläder tillverkas filter och andra tekni­
ska produkter av tråd och tyg. Det kanske viktigaste är det att det
inom många branscher startas serieproduktion av nya produkter.
Samhället innehåller många verksamheter som försvinner ur det
allmänna medvetandet när få personer arbetar inom dem. Det är
inget konstigt då vår tid är begränsad och få är intresserade av det
komplexa nätverk av arbeten och produkter som finns bakom
enkla vardagsting och tjänster. Många verksamheter har inte råd
eller intresse av att göra reklam för sig på sätt som syns i populära
medier, men de är ändå en viktig del av ekonomin.
17
En av de senaste modeinriktningarna är IT-industrin som har blivit
mycket omfattande. Den visar att det är viktigt med högskole­
utbildad arbetskraft, men alla verksamheter består inte av hög­
kvalificerat akademiskt arbete. I verkligheten finns det fler yrken
än vad som ryms i de politiska visionerna eller trendanalyserna.
Det viktigaste är att människor är kompetenta oavsett om det
gäller ingenjörsarbete, kvalificerat manuellt arbete, eller service­
arbeten där det behövs förståelse av människor och relationer.
När affärsmodet eller politiken väljer vissa utvecklingsvägar är det
viktigt att dessa val inte blockerar framtiden för andra verksam­
heter. Om vi varje decennium hade lyckats likrikta näringslivet till
dåtidens modetrend och lagt ned allt jordbruk, all användning av
symaskiner eller all tillverkning av stål hade vi gjort oss själva
fattiga.
Det är traumatiskt när verksamheter konkurreras ut. Det kan både
förstöra kapital och människors liv, men skadorna beror på vilka
andra möjligheter som finns och detta går att påverka.
De flesta industrier som har klarat sig igenom branschkriser har
gjort det genom att de har klarat av att förnya sina produkter och
investera i rationell och oftast storskalig produktion. De orter som
har klarat sig bra efter att en stor industri har lagts ner har haft
många människor som har investerat i nya verksamheter. Kriser
har klarats genom att de som påverkats av dem har använt de
tillgängliga resurserna på ett klokt sätt.
Ekonomisk stress på grund av resursbrister kan ge effekter som
liknar globaliseringens strukturomvandlingar eftersom de mindre
effektiva industrierna slås ut. Många av de rationaliseringar som
sker genom globaliseringen fungerar även under en resurskris,
men vi får då inte globaliseringens guldkant av global tillväxt och
sjunkande varupriser.
18
Demografiska förändringar
Demografiska förändringar, hur befolkningens åldersfördelning
ändras med tiden, är en pågående förändring vars effekter kan
användas för att dra paralleller med brist på fysiska resurser.
Demografiska förändringar i vardagen är till exempel när det
under några år föds fler barn än vanligt. Efter bara något år blir det
svårt att hitta förskoleplats och det behövs fler förskolor. Sex år
senare behöver grundskolorna fler lärare och lokaler och det blir
mer intressant att etablera friskolor, men samtidigt kommer
förskoleverksamheten att krympa. Barnen växer och när de stora
kullarna lämnar grundskolan finns det för många skolor och någon
skolverksamhet kommer att krympa eller läggas ner.
När de stora barnkullarna är unga vuxna som lämnar gymnasie­
skolor och högskolor för att börja arbeta finns det mer arbetskraft.
När det finns gott om utbildad arbetskraft blir det lättare för
industrier att växa, men detta fungerar bara om det finns en
fungerande arbetsmarknad och människor som skapar nya företag
och nya produkter.
Genom historien har det ansetts vara en tillgång om det finns
många unga och entusiastiska människor som kan arbeta och föra
utvecklingen framåt. De länder som har genomgått en spektakulär
ekonomisk utveckling har haft många människor som har arbetat
hårt och en kultur som har gjort det möjligt för dem att förbättra
sina liv. Det har exempelvis hänt i USA, Sverige och Sydkorea när
dessa länder industrialiserades och byggde upp sitt välstånd.
Skapandet av värden beror av människors arbete. Om människor
är friska, utbildade och lever i ett fungerande samhälle kan mer av
värde skapas när det finns fler människor. I ett välfungerande land
växer ekonomin med befolkningens storlek.
19
Även energianvändningen och resursanvändningen ökar när
ekonomier växer. En växande ekonomi kan tillfredsställa fler
behov och det kräver mer resurser. Samtidigt har växande
ekonomier sedan den industriella revolutionen började gjort fler
resurser tillgängliga genom teknisk utveckling och investeringar.
Om utvecklingen inte räcker för att öka de tillgängliga resurserna
bör det ge effekter som påminner om när en befolkning krymper,
att företag och servicefunktioner läggs ner och välståndet sjunker.
I likhet med mitt första exempel med behovet av skolor varierar
även behovet av resurser med hur många människor det finns i
varje åldersgrupp. Finns det många barn behövs det till exempel
många lärare. Motsvarande samband finns även i livets andra
ände. Pensionärer köper service och på ålderns höst ökar behoven
av omvårdnad och sjukvård.
Största delen av problemen finns i att anpassa samhället till
förändringarna. Demografiska utmaningar är långsamma vilket är
en fördel. Det går att starta eller lägga ner skolor och utbilda lärare
fortare än antalet barn förändras. När medelåldern ökar sker det
sakta och hör ihop med att människor förblir vitala längre. Många
kan arbeta längre än till 65 års ålder och behöver inte vård förrän
de blivit mycket gamla.
I Japan bedrives omfattande forskning för att utveckla metoder att
ge åldringar omvårdnad och ett rikt liv trots brist på vårdpersonal.
Ett berömt exempel på detta är utvecklingen av vårdrobotar.
Om många känner att de inte har möjlighet att bli föräldrar är det
ett tecken på att unga människor har en stressad livssituation. Det
är inte bara ett pågående samhällsproblem utan även ett komman­
de problem. Få barnfödslar leder till att det efter ett par decennier
kommer besvärliga samhällsförändringar när ekonomin börjar
krympa.
20
Demografiska obalanser med brist på unga människor är även en
anledning att locka fler att invandra till Sverige och integrera dem
så de blir en del av samhällsgemenskapen.
Svaga men stabila trender kan med tiden ge stora konsekvenser.
Demografiska obalanser blir farligare om de kombineras med
resursproblem och finansiella problem. Om stora delar av en
befolkning har sparat till sina pensioner i finansiella system som
upphör att fungera kommer de inte att få de utlovade pensionerna.
Om produktionsförmågan i världen inte ökar blir det svårare att
försörja åldringar oavsett hur pensionssystemen fungerar.
De här utmaningarna är allmänna problem som inte styr våra liv i
detalj. Ett lands öde beseglas inte av åldersfördelningen utan av
vad människor gör eller inte gör. Våra egna individuella öden
bestäms inte av demografin. Vad det blir av ens liv beror på tur
och vad man själv gör med det, men när samhället stressas blir det
mesta lite svårare att göra.
I Sverige har den arbetande delen av befolkningen krympt snabba­
re än den demografiska förändringen. Det beror till stor del på att
unga studerar längre och har svårt att hitta sitt första arbete.
Samtidigt har många förtidspensionerats och den genomsnittliga
pensionsåldern har sjunkit. Om man ser arbetsmarknaden som en
fix mängd arbeten att dela på borde pensioneringarna ha under­
lättat för ungdomarna men ungdomsarbetslösheten är ändå hög.
Min uppfattning om vad det är som har gått fel är att de enkla
arbetena med låga löner har försvunnit samtidigt som det ofta är
lättare och lönsammare att lägga ner verksamheter än att investera
i generationsskiften. Att arbetsmarknaden är vital så att människor
kan hitta jobb och att de vill arbeta även om lönen är låg är
viktigare än åldersfördelningen. Löser vi de problemen blir
åldersfördelningen ett mindre problem.
21
Att spara för framtiden
För att livet ska fungera för var och en behöver resurser överföras
mellan olika åldrar och detta kan illustreras av pensionärernas
behov.
De flesta tänker på resurser som likställt med pengar och det är en
mycket praktisk förenkling. Jag vill själv tjäna pengar och inte få
betalt för en timmes arbete i form av en tub tandkräm, en
cykelslang och tio kilo vete. Det är nästan alltid opraktiskt med
betalning i varor och de kan inte sparas inför pensioneringen.
Det går inte att förutse om man kommer att vara helt frisk eller bli
ett dyrt vårdpaket. Det är enklare och tryggare att vara garanterad
vård och pengar och dela avtalet med många andra så vi med en
genomsnittlig kostnad får våra behov fyllda oavsett om vi lever en
dag eller 30 år efter pensioneringen.
De resurser som behövs är inte sparade utan de skapas när de
behövs, maten odlas, nya kläder sys och så vidare. Omvårdnads­
tjänster kan inte ens lagras, de sker alltid här och nu och
förhoppningsvis blir det personligare än med japanska robotar.
Den som vill få en bättre standard som pensionär behöver spara
pengar medan man arbetar, men om man sparar sedelbuntar kan
värdet försvinna genom inflation. Man kan köpa aktier eller fond­
andelar för att sprida riskerna, men om företagen går dåligt förlo­
rar man pengarna. Är man rik kan man köpa en fastighet men om
många vill sälja när man behöver pengarna förlorar den i värde.
Givetvis går det att vara smart och flytta runt sina investeringar
mellan det som ger bäst avkastning för stunden, men det kräver
mycket kunskap och en del tur. Om ekonomin växer behöver man
lite kunskap och tur. Om ekonomin krymper behöver man mycket
kunskap och tur för att lyckas på finansmarknaderna.
22
Grundproblemet är att samhället och ekonomin måste må bra för
att pengar och andra värdesymboler ska behålla sitt värde. Det är
på samma sätt med det svenska statliga pensionssystemet. När
man betalar sin pension går huvuddelen av pengarna till dem som
just nu är pensionärer. Det man får för sin pensionsinbetalning är
en markering av vilken andel man ska få när man själv är
pensionär. Om man får ihop en liten pensionsgrundande inkomst
får man en liten skiva av den framtida pensionskakan, och om
man får ihop en stor pensionsgrundande inkomst får man en stor
skiva av den framtida pensionskakan. Storleken på hela kakan
beror på de arbetandes inkomster när man själv är pensionerad. Är
kakan liten blir biten som man själv får mindre.
Eftersom de flesta anser att pension är uppskjuten lön blir de
besvikna när jag beskriver hur huvuddelen av pensionssystemet
fungerar. Personligen uppskattar jag systemet då jag inte vet om
de närmaste 30 - 40 åren kommer att ge 10 eller 10 000 procent
inflation, om pengarna då blir euro, kronor eller något helt annat,
om vi fortfarande kommer att ha storföretag eller om de ersätts av
kluster av småföretag. Att vara garanterad en andel av vad som
produceras under andra halvan av århundradet utan att behöva
förutspå allt känns tryggt.
Eftersom sparande för framtiden bara fungerar väl när ekonomin
mår bra behöver sparandet vara produktivt. Det räcker inte med att
spara symboler som sedlar, guld eller värdepapper. Dessutom
måste det finnas verkliga resurser för att avtal och politiska löften
ska kunna uppfyllas.
Det viktigaste för att vi ska kunna få pensioner är egentligen att
det byggs upp företag och kapital som gör det lätt för nästa
generation att försörja såväl sig själva som pensionärerna.
23
Sparande på samhällsnivå kan ske i form av ny infrastruktur. Att
kommuner och företag bygger vattenledningar som inte läcker,
drar fjärrvärmeledningar och bygger kraftverk för framtida behov,
eller att det byggs bilvägar och cykelvägar så det blir lättare att ta
sig fram och järnvägar så det blir billigare att resa.
Det kan ske genom att det skapas förtroendekapital i stor skala
genom att bekämpa korruption, bygga upp respekterade varu­
märken och finansiella system som tål motgångar. Det kan också
ske genom att bygga upp förtroendekapital i liten skala genom att
människor umgås och skapar klubbar, diskussionsforum och torg
där människor träffas.
Det kan också ske genom att människor samlar kunskapskapital
genom utbildning och yrkeskarriärer för många olika färdigheter.
Nivån på det som kan uppnås kan höjas genom forskning,
hantverk och uppfinningar. Det kan ske genom att investera i
maskiner, fabriker och datorprogram och nya sätt att kombinera de
tillgängliga resurserna.
Resurser som sinar måste ersättas med nya och helst uthålliga
resurser, annars saknas det som behövs för att driva allt annat.
Egentligen måste allt detta göras för att ekonomin ska fungera.
Inte bara pensionärer är beroende av pengarnas värde och de varor
och tjänster som produceras. Alla är beroende av att hjulen snurrar
och att saker av värde produceras. Den äldre generationen är bero­
ende av att den yngre generationen lyckas minst lika bra som man
själv har gjort. Den yngsta generationen är beroende av att ärva ett
samhälle som mår bra och att de får möjligheter att bli produktiva.
24
Det har stor betydelse om samhället välkomnar unga att etablera
sig så de kan utbilda sig, hitta arbeten och få tillfällen att bli en del
av de äldres kontaktnät. Jag uppfattar samtiden som att unga i
genomsnitt har fått mycket pengar och mycket sysselsättning, men
att det är svårt att bli del en av samhällets etablerade strukturer,
framför allt att hitta jobb och kunna starta företag.
När vägen in i det arbetande samhället har stängts för många har
det till stor del kompenserats av att ungdomskulturen har blivit en
konsumtionskultur. Det är en farlig fälla om ekonomin stressas
hårt och ingen längre har råd att låna ut pengar för konsumtion.
Lågkonjunkturerna i samband med fastighetskraschen på 1990talet och IT-bubblan i början av 2000-talet var oroande. Stora delar
av den unga generationen blev inte en del av samhällets framtid då
de prioriterades ner för att skydda redan arbetande människor och
etablerade strukturer i samhället.
Fastighetsbubblan var en lokal lågkonjunktur och efter IT-bubblan
hade vi stor nytta av att vi hade många exportvaror som behövdes
i länder som industrialiserades. Hur blir det om vi får en allvarlig
eller långdragen lågkonjunktur när världsekonomin inte mår bra?
Kommer vi att ordna plats för de unga även om det betyder att
andra under en tid får det ännu sämre?
Mitt kärva budskap om krishantering av resurskriser är att när det
är dålig om resurser behöver det trotts det sparas så det går att
göra något som verkligen hjälper och det måste göras även om de
kortsiktiga problemen blir svårare. Nästa generation måste få en
plats i samhället. Nya företag måste skapas. Problemen som ger
upphov till de akuta problemen måste lösas, det räcker inte med
att lösa de akuta problemen.
25
Svåra utmaningar kan även vara positiva
Det är inte självklart hur samhället och individer reagerar på stress
i form av oönskade förändringar eller brist på resurser.
Flera av de svåra förändringar som de senaste generationerna har
varit med om har i grunden varit positiva. Landsbygden avfol­
kades för att det fanns jobb med bättre lön och fler livsmöjligheter
i städerna. Gruvor lades ner för att det fanns bättre och lättillgäng­
ligare malm i andra länder och kostnaden för att producera varor
sjönk. Varvsindustrier och klädindustrier flyttade till industrialise­
rande länder där människor arbetar sig upp från en låg lönenivå
och vi fick billigare transporter och billigare kläder.
Tyvärr är det troligt att strukturomvandlingar som utlöses av
resursbrist kommer att ha svagare positiva sidor. Det är inte säkert
att folk flyttar för att städerna blir bättre utan de kan flytta för att
de små orterna blir sämre. Gruvor som öppnas i Sverige för att den
bästa malmen är slut ger oss jobb, men varorna blir dyrare. Dåliga
tider leder till att många tvingas acceptera att arbeta för låga löner
och i kombination med dyrare frakter kan det till exempel leda till
att vi återigen börjar tillverka kläder. Vi behöver inte bli utan
arbete eller försörjning, men det blir tider som ställer stora krav.
Vi har inte upplevt någon allvarlig resurskris sedan andra världs­
kriget. Enligt statistiken för befolkningens mentala och fysiska
hälsa medförde de magra krigsåren inget hälsoproblem. Många
matvaror var ransonerade, men näringen räckte till alla och många
utökade kosten med nyttig mat som rotfrukter och grönsaker. Det
var pressande att kriget fanns på andra sidan gränsen men
vardagen fungerade och alla hade någon uppgift som ofta var en
del av att skydda sig mot det hotande kriget. Med dagens mått var
det extremt fattigt men ändå kunde människor må bra. Fråga gärna
de som var med hur vardagen var senast vi hade en allvarlig
resurskris, snart har alla i den generationen lämnat oss.
26
En av de kusligare följderna när människor i dag får ekonomiska
problem är att de ofta äter sämre och rör sig mindre och även får
hälsoproblem. Utan en bra lön är det svårare att köpa bra färdig
mat eller lättlagad fin mat. Även om man får gott om tid lagar få
människor billig och nyttig mat utan det blir skräpmat med för
mycket tröstsmaker som socker, salt och fett. För dem som fastnar
i soffan med skräpmat känns det lite bättre men det är en fälla.
Vid allvarliga ekonomiska problem kommer inte påverkan på
folkhälsan att behöva bero på om ekonomin krymper med tre eller
trettio procent eller om krisen pågår ett år eller många år. De
långsiktiga konsekvenserna kommer att bero på om människor
hittar livsmål, börjar röra på sig och bry sig om sin hälsa.
Folkhälsan kommer att påverka om sjukvårdens resurser räcker till
under en krisperiod. Problemet att människor som mår psykiskt
dåligt slutar röra på sig finns redan nu när vi har en stark ekonomi.
Vi har gott om pengar till bidrag så utsatta människor får resurser
men den sociala väven av mänskliga kontakter glesnar.
Miljöförstörelse
Klimatförändringen och utplånande av ekosystem är två tydliga
exempel på miljöförstörelse som stressar ekonomin.
På lång sikt är klimatförändringen det största hotet. En av de
allvarligare skadorna är att det blir svårare att odla mat. Många
områden kommer att bli för torra eller för varma.
Rent tekniskt är det möjligt att försörja hela jordens befolkning
med en liten andel av den jordbruksmark som odlas i dag om den
odlas lika intensivt som i ett växthus. En sådan intensiv odling
kräver investeringar i växthus och konstbevattning och den kräver
energi till driften. Större delen av världens livsmedelsförsörjning
27
bygger på att naturen ordnar bevattningen när det regnar. Den sker
på åkrar och terrassystem som har tagit århundraden att bygga
upp. Att odla upp ny mark när klimatförändringen flyttar klimat­
zonerna, ordna bevattning, kanske avsalta havsvatten och bygga
mängder med växthus kostar mycket resurser och kräver energi.
Samtidigt som klimatförändringar kräver investeringar i jord­
bruket behöver många investera i luftkonditionering för att hem
och arbetsplatser ska förbli behagliga. Många regioner behöver
förbereda sig för häftigare regn och i låglänta kustområden
behöver det byggas skyddsvallar mot ett sakta stigande hav och
våldsammare stormar. Detta kommer kanske inte att vara en
nettokostnad i alla länder. I Sverige är det enligt klimat- och
sårbarhetsutredningen SOU 2007:60 möjligt att det uppvägs av
lägre uppvärmningskostnader, mer vattenkraft och skogstillväxt.
Klimatanpassningen konkurrerar om de tillgängliga resurserna.
Om klimatförändringen går snabbt kommer inte resurserna att
räcka, utan de fattigaste kommer att få ont om mat när nya
variationer i nederbörden och temperaturen skadar jordbruket.
Låglänta kustområden där samhällena inte förmår göra investerin­
gar motsvarande Hollands invallade lågland kommer att gå under
när en långsam höjning av havens nivå kombineras med att en
varmare atmosfär ger kraftigare stormar.
Fler länder än u-länder kommer att drabbas. Värmeböljor kommer
att försämra livskvaliteten för fattiga människor i rika länder.
Överraskande värmeböljor kan vara farliga, 2003 dog 14800
människor i Frankrike under en värmebölja med ovanligt höga
nattemperaturer. Det är inte säkert att förändringar av havsnivån
hanteras väl av rika länder. 2005 drabbades New Orleans av
orkanen Katrina och det blev uppenbart att världens rikaste land
USA hade misslyckats med att underhålla skyddsvallarna. Det
misslyckandet skedde under en period med flera högkonjunkturer.
28
Det finns en risk att vädervariationer utlöser kriser även om vi inte
får någon klimatförändring utan bara sådana variationer som har
förekommit naturligt före industrialismen. Framför allt livs­
medelsförsörjningen är känslig då lagren av spannmål är små med
mindre än ett års förbrukning. När det är skördetid i en region
skeppas det vete, majs eller ris till regioner där nya grödor växer.
Om en skörd i en världsdel slår fel är katastrofen nära.
Ett exempel på skadade ekosystem är överfiske som förstör fisk­
bestånd. I många länder har fiskarna skaffat för många och för
stora fiskebåtar som har tagit upp mer fisk än haven har kunnat
producera nära fiskelägena. När fisken har tagit slut har fiskarna
skaffat ännu större båtar och använt ännu mer bränsle för att fiska
längre bort från fiskelägena. I stället för att fiska mindre och
återigen få stora bestånd nära fiskelägena och enkelt fånga den
årliga avkastningen har det investerats mycket resurser på att fiska
ännu mera intensivt. När huvuddelen av det politiska stödet har
gått till att öka båtarnas kapacitet har problemen förvärrats.
Det är moraliskt förkastligt att subventionera bort andra länders
fiskare. Det är fortfarande fel om det sker genom avtal med ledare
som inte agerar för sin befolknings bästa. Både moraliskt och
resursmässigt är det bättre att köpa förädlad fisk från fattiga länder
så deras ekonomi kan utvecklas. Rika länder har ett ekonomiskt
övertag i sådana affärer som bör användas till att garantera
långsiktiga leveranser och då ge incitament för långsiktig skötsel
av fiskbestånden så maten räcker till alla.
Det går att sköta ekosystem på ett ansvarsfullt sätt och få en
uthållig avkastning. Islands fiske förvaltas för att ge uthålliga
fiskbestånd. I Sverige planteras det nya träd när skog fälls och
skogsägarna ser till att det finns ny skog att fälla två eller tre
generationer senare.
29
Ägande är en praktiskt fungerande lösning för att undvika tragedy
of the commons där de som använder en resurs på ett försiktigt sätt
konkurreras ut av dem som exploaterar maximalt. De flesta
skogsområden i Sverige är ägda av någon och Islands fiskare äger
en andel av det havet kan producera inom det havsområde som
Island sköter som nation. Ägandet behöver stödjas av institutioner
som bevakar människors rättigheter och som opartiskt för bok
över vem som äger vad. Fattiga länder vars fiskare får sina
fiskevatten utfiskade av andra länder har med våra svenska
moraliska mått en gammal hävd att fiska, men deras stat skyddar
inte deras försörjning och framtid.
Tyvärr är isländskt fiske och svenskt skogsbruk ovanliga sätt att
sköta en naturresurs. Det behövs stabilitet och långsiktigt ekono­
miskt tänkande för att fiska så att det finns fisk om tio år. För att
sköta en skog så att det finns ny skog om 80 år måste skogsägarna
ha mer än ekonomi som motivation. Ingen normal kalkyl gör det
rimligt att investera i dag för att få avkastningen 80 år senare.
Ansvarsfullt ägande och förvaltande har både en ekonomisk och
en kulturell komponent, det behövs både en äganderätt som stöds
av ett rättssystem och ägare som tänker långsiktigt. Allt långsiktigt
tänkande måste respekteras och uppmuntras. Det är lagstiftat att
nedhuggen skog ska ersättas med ny skog, men kulturen är en
starkare kraft än rättsväsendet för att få skogsägare att följa lagens
anda och inte bara dess bokstav.
Om det sker stora negativa förändringar finns det en risk att
institutioner som stödjer långsiktigt ägande och långsiktigt
ansvarstagande förstörs. Om ekonomin blir riktigt dålig finns det
inga pengar till naturvård. Blir det värre kan desperata politiker ta
mark och resurser från långsiktiga ägare för att de ska kunna
förbrukas. Detta är lättast att göra för den mark som staten
förvaltar. Urskogsreservaten kan bli en nödresurs som skövlas.
30
Resursuttömning
En klassisk spådom är att vi snart kommer att få slut på en kritisk
resurs. Den första berömda skriften på det temat skrevs 1798 av
Thomas Malthus: An Essay on the Principle of Population. Den
spådomen har hittills alltid kommit på skam. Vi har alltid
utvecklat ny teknik som återigen har gjort resursen riklig eller
ersatt den sinande resursen med en ny som det finns mycket av.
Ett exempel från början av 1900-talet var när gödningsmedlet
guano började ta slut och det utvecklades kemiska processer för
att producera kvävegödning av kvävet i luften. Ett annat exempel
är när många på 1970-talet trodde att kopparn snart skulle ta slut
då det krävs mycket koppar till vattenledningar och telefonled­
ningar, men sedan ersattes telefonledningarna av mobiltelefoner
och vattenledningarna är nu ofta gjorda av plast.
Sedan visade det sig att den syntetiska kvävegödningen kunde
framställas i mycket större mängd än det någonsin har brutits
guano. Det öppnades stora koppargruvor som bröt lågvärdig malm
i mycket stora kvantiteter och kopparproduktionen ökade. I stället
för en krympande ekonomi har vi fått ett ökande överflöd.
Rädslan för resursuttömning var stor på 1970-talet. En klassisk
varnande bok var The limits to growth och jag rekommenderar den
moderna uppdateringen av den, Limits to growth, the 30 year
update som du hittar i referenslistan. Boken fick stor betydelse i
miljödebatten när den följdes av 1970-talets oljekriser och den
publicerades under en epok när det fanns tydliga miljöproblem i
de industrialiserade länderna. The limits to growth och miljö­
debatten blev en framgång då många miljöproblem löstes. Men
den blev samtidigt ett ”vargen kommer”-rop för resurstillgången
då det var ganska lätt att finna resurser för en generation till, så
som oljan i Nordsjön och Alaska.
31
Att alla förutsägelser om att ekonomin kommer att skadas genom
att resurser snart tar slut har varit felaktiga betyder inte att jordens
resurser är oändliga. Det finns rimligtvis gränser för hur mycket
mineraler som kan utvinnas och hur mycket miljöbelastning som
naturen kan uthärda utan att förstöras. På lång sikt måste vi
använda förnyelsebara resurser som kan odlas, flödande resurser
som solkraft, återvinna material och använda resurser som det
finns väldigt mycket av, exempelvis torium som kan driva
avancerade kärnkraftverk. Men de ultimata lösningarna tar tid att
utveckla och införa, och medan de bästa lösningarna utvecklas
kommer det att krävas mer energi för att utvinna sinande resurser.
De flesta produkter använder direkt eller indirekt råvaror som
bryts i någon gruva och tillgången till bra malm är begränsad. När
sämre malmer bryts krävs det mer kapitalkrävande utrustning och
energi för att hantera ökande volymer. Detta gäller även utvinning
av fossil energi som olja, naturgas och kol. De bästa oljefälten
töms först och de sämre kräver mer utrustning och mer energi för
varje tunna olja som produceras.
Att utveckla nya tekniska lösningar som mobiltelefoner i stället
för trådtelefoner kräver både intellektuellt arbete och investeringar
i nya fabriker. Detta tar tid, vi kan till exempel inte ersätta bensin­
bilar med elbilar i en handvändning. Även om vi redan har
perfekta lösningar i laboratorierna tar det flera år att bygga
fabriker och sedan ungefär ett decennium för att byta bilparken.
32
Vi vet inte heller om uppfinningar och nya tekniska möjligheter
kommer att fungera förrän produkterna och deras tillverknings­
processer har mognat. Det är normalt att många lösningar provas
och många företag startas för att få fram en succéprodukt. Nu
finns det effektiva och inte speciellt dyra solfångare för att värma
varmvatten, men dussintals, kanske hundratals konstruktioner
provades innan en handfull blev fungerande försäljnings­
framgångar. För att vi ska få riktigt bra elbilar behöver dussintals
företag prova hundratals varianter med olika chassimodeller,
styrsystem, batterier och sätt att ladda dem.
Även behoven är ett rörligt mål. Vi har både globalt och lokalt i
Sverige haft en fantastiskt bra utveckling där den globala
medelklassen ökar och fattigdomen minskar. Samtidigt har
konsumtionsmöjligheterna ökat i de sedan länge industrialiserade
länderna. Vi har i Sverige vant oss vid en levnadsstandard som för
bara två generationer sedan var en fantastisk lyx. Vår svenska
fattigdomsdebatt i kvällstidningarna sommaren 2009 handlade om
att fattiga barnfamiljer inte har råd med utlandsresor och
märkeskläder.
Antalet människor som använder det industriella samhällets
resurser ökar och var och ens resursanvändning ökar med den
stigande standarden för alla länders medelklass. Samtidigt innebär
den minskande tillgången till resurser av hög kvalitet att det hela
tiden behövs mer energi, mer utrustning och större intellektuell
ansträngning för att fylla behoven. Det är en fantastisk utveckling
som har gjort makalösa resurser tillgängliga, men det är orimligt
med evig tillväxt utan bakslag och förändringar.
33
Komplikationer
Lösningen kan fastna i kön.
34
Problemen förstärker varandra
Att utvinna biologiska resurser eller bryta mineraler ger en
belastning på naturen. Belastningen ökar om resursen enbart finns
i utspädd form.
Ett av de mera skrämmande sambanden finns mellan klimatförän­
dringen och oljeförsörjningen. När oljekällorna som ger lättraffi­
nerad olja sinar stiger priset och det börjar löna sig att utvinna olja
ur tjärsand i Kanada. Tjärsanden värms för att lösgöra oljan och
den usla kvaliteten på råoljan kräver tillverkning av stora mängder
vätgas för att oljan ska kunna raffineras till bensin, diesel och
andra användbara produkter. För att producera värmen och vät­
gasen används stora mängder naturgas och fabrikerna kan även
använda olja från tjärsanden. Koldioxidutsläppen från värme- och
vätgasproduktionen utgör nu 0,1 procent av de globala utsläppen
och det är en stor andel för en enskild verksamhet. När oljefält
som är lätta att utvinna töms och ersätts med svårtillgänglig olja
ökar utsläppen av koldioxid per ton bränsle som tillverkas och
miljöbelastningen ökar.
När samhället anpassar sig till ett förändrat klimat krävs det
bränsle för att genomföra de nödvändiga investeringarna och
energi för att ordna vatten och luftkonditionering. Det ökar efter­
frågan på kol för att producera mer el, betong och stål. Om vi får
en så snabb klimatförändring att det blir bråttom med att anpassa
samhällen till förändringarna ökar också klimatpåverkan.
Å andra sidan finns det en risk för att uttömningen av oljefälten
sker så snabbt att vi misslyckas pumpa fram så mycket olja som
de vanligaste prognoserna för klimatförändringen förutsätter.
Global energy systems, en forskningsinstitution på Uppsala
universitet, har gjort sammanställningar av de kända tillgångarna
av olja, gas och kol och gjort bedömningar av hur lätt det är att
utvinna dem. Deras slutsats är att de flesta nationer och
35
prognosinstitut har överdrivit mängden tillgängliga fossila
bränslen och att tillgången är så begränsad att de vanligaste
scenarierna för utsläppen av koldioxid är orimligt stora.
Fossilbränslebrist är en god nyhet för klimatet men om det
stämmer är det en katastrofal utveckling för ekonomin. Kyoto­
överenskommelsen som i korthet innebar att de klimatpåverkande
utsläppen ska sänkas med 5,2 procent till år 2012 jämfört med
1990 har fått kritik för att en så stor sänkning skulle kunna skada
den ekonomiska utvecklingen. Med den måttstocken är utsläpps­
minskningar som uppkommer genom brist på fossila bränslen en
katastrof. Alla som har oroat sig för att åtgärder mot växthus­
effekten skulle kunna skada ekonomin bör läsa Global Energy
Systems forskningsrapporter. Om prognoserna är korrekta räcker
det för att mina mest oroande spekulationer ska bli verklighet.
Det finns en risk för att länder med desperata behov utvinner alla
tillgängliga resurser med metoder som ger stora utsläpp per ton
producerat bränsle. Ett enkelt sätt att spara är att hoppa över miljö­
hänsyn, till exempel genom att skjuta upp återställandet av gruvor
tills ekonomin har återhämtat sig. Det kan vara möjligt att utvinna
många små och svårtillgängliga koltillgångar eller oljeskiffer
genom att borra hål och trycka ner luft eller syrgas och bränna
delar av de fossila bränslena i marken. Då produceras en bland­
ning av koldioxid, gengas och förångad tjära. Miljöpåverkan av en
sådan verksamhet skulle vara oöverskådligt stor.
Det finns tillgångsproblem för flera råvaror, till exempel fosfor
som behövs för att hålla åkrarna bördiga. När malmer med lägre
halt av det nödvändiga mineralet bryts blir hålet i marken större
och det behövs även mer energi för att tillverka sprängämnen, mer
diesel eller el till borrmaskiner och transporter och mer el för att
driva större och dyrare anrikningsverk. Även avfallshögarna och
avfallslagunerna blir större när sämre malmer bryts.
36
Att den bästa malmen efterhand tar slut och ersätts av större
gruvor där man med hjälp av mer energi bryter sämre malm
innebär att energibrist eller höga energipriser riskerar att ge brist
på mineraler och höga mineralpriser. Det är även bra att priserna
stiger då priset är marknadsekonomins viktigaste styrmedel för att
prioritera resursanvändningen och öka produktionsansträngningen.
Höga priser ökar investeringarna i energiproduktion och mineral­
utvinning, men under en resurskris sker ökningen på bekostnad av
andra investeringar och konsumtion.
Förmågan att investera begränsas av tillgången på arbetskraft,
fabriker, råmaterial och bra malmer att bryta. Om vi får en brist på
en nyckelresurs kan det ge bieffekten att resten av ekonomin får
svårare att öka utvinningen av andra nyckelresurser. Under
högkonjunkturen före finanskrisen fanns det flaskhalsproblem
som en global brist på stora däck till gruvtruckar. Att bygga fler
däckfabriker är en normal omställning i en marknadsekonomi och
den stora volymen med vanliga bildäck gör att det inte ger någon
märkbar gummibrist men ändå hann inte produktionen ikapp
efterfrågan förrän finanskrisen började. Om bristvaran är olja
samtidigt som det krävs mer olja för att öka oljeutvinningen och
det finns flaskhalsar för hur fort nya fabriker för oljeutvinnings­
utrustning kan byggas får vi ett otrevligt korsberoende. Det finns
många sådana korsberoenden men det finns även mängder av
möjligheter att förändra vad industrier producerar, byta till andra
råvaror och uppfylla behov på nya sätt.
Tyvärr finns det en nyckelresurs som är omöjlig att ersätta med
någon annan och det är tid. Vi är vana vid att modet och informa­
tionsteknologi som datorer och mobiltelefoner kan förändras
snabbt, men det tar år att bygga nya fabriker, göra teoretisk
teknologi till praktisk verklighet och för människor att lära sig nya
yrken.
37
Brist på resurser gör lågkonjunkturer djupare
Det finns många teorier om vad som orsakar konjunktursväng­
ningarna men för mina resonemang är det oviktigt om de beror av
psykologi, finanssystemen eller slumpen. Det viktiga är om
resursbrister kan förvärra lågkonjunkturer och påverka vad som
behöver göras för att ta sig ur dem.
Det är självklart att ett minskande flöde av råvaror eller energi
minskar produktionen av de varor och tjänster som använder dem.
Om något som är efterfrågat inte längre kan produceras blir det
ingen inkomst till människorna som säljer, marknadsför, fraktar
och producerar. När användningen av annonsutrymme, lastbilar
och maskiner minskar faller även värdet på de tillgångarna.
Kundernas pengar finns kvar och kan användas för att köpa något
annat, men om även kundernas andrahandsval beror på den resurs
som saknas finns problemet kvar. Marknaden kommer då att få en
ny jämvikt på en högre prisnivå, de som inte kan betala ett högre
pris blir utan den vara de önskar köpa och prishöjningen ger en
form av ransonering. Om de som inte kan betala får subventioner
stiger priset ännu mer tills någon annan blir utan varan,
subventioner flyttar bara runt problemen.
Statistiken för omsättning och BNP kan fortfarande vara hög om
priserna stiger i takt med att leveranserna minskar men med
mindre leveranser åstadkoms mindre nytta.
Med stigande priser samtidigt som den ekonomiska aktiviteten
minskar får vi en kombination av stagnation och inflation,
stagflation.
I prisförändringarna finns även en nyckel för krisens lösning. De
stigande priserna som ransonerar användningen av bristvaran gör
det även möjligt att investera i nya lösningar.
38
När bristvaran på 1800-talet var valolja och de ökande inkoms­
terna investerades i fler valfångstfartyg löste det inte problemet
utan valarna utrotades nästan, samtidigt som valfångstindustrin
kollapsade. Då var lösningen att förädla en helt annan råvara,
fossil olja. Exemplet med valfångstindustrin visar att det både
behöver finnas en marknadssignal och möjliga utvecklingsvägar
för att en resursbrist ska kunna lösas på ett bra sätt.
Rimligtvis är resursbrister destruktiva för ekonomin då de hindrar
ekonomisk aktivitet, minskar penningflödet och sänker värdet på
kapitaltillgångar. Sjunkande värden på kapitaltillgångar ger även
finansiella problem när de värdena är säkerhet för lån.
Om ekonomins svängningar sammanfaller med resursbrister finns
det en risk för att kriserna fördjupas eftersom en lågkonjunktur
försvårar många investeringar.
Om det som ger kriser är långsamma trender av sinande resurstill­
gångar och miljöförstörelse kommer inte kortsiktiga åtgärder att
lösa kriserna då det inte är fråga om en övergående obalans som
brist på krediter eller att någon bubbla har givit felaktiga värder­
ingar av tillgångar. Under sådana kriser måste ekonomin klara av
att anpassa sig till en ny situation. Det behöver finnas en acceptans
för att investeringar i olika former av framtidskapital är viktigare
än att behålla en orubbad levnadsstandard. Exempelvis måste
nästa generation välkomnas och få möjligheter att göra det bästa
av en ny situation för att problemen inte ska permanentas.
Om flexibiliteten saknas och samhället inte anpassar sig till nya
förutsättningar kommer det att ske större och troligtvis kaotiska
förändringar när det inte längre finns resurser, när bensintankarna
och fiskdiskarna är tomma och pengarna saknar värde.
39
Samhällets möjligheter
Grundmöjligheterna ges av vad vi har ärvt från föregående gene­
rationer. Sverige är ett rikt land med många bra hus, bra vägar,
järnvägsnät och elnät, många industrier och stora naturresurser.
Framför allt finns det skickliga och driftiga människor och vi har
länge arbetat med att lösa miljöproblem och resursproblem. Vi
behöver inte börja från noll med något helt nytt utan kan göra
mycket genom att förbättra det vi redan har och låta gamla och
nya idéer få en möjlighet att utvecklas.
Vi har i närhistorien reagerat starkt och systematiskt mot stora hot
och utmaningar. Ansträngningen som behövs för att förbereda
samhället inför klimatförändringar, investera för att försöka
undvika klimatförändringarna och samtidigt lösa resursproblem
motsvaras närmast av förberedelserna under kalla kriget.
Under kalla kriget var vi ett av få länder i världen som utöver
militära förberedelser byggde skyddsrum, lagrade livsmedel och
förberedde industrier för hårda tider. Detta gjordes för att kunna
motstå en sovjetisk invasion, överleva ett mindre kärnvapenkrig
och återuppbygga samhället efter ett krig. Vi satsade flera procent
av BNP på att förbereda oss för ett hot som kunnat ge oerhörda
konsekvenser men som aldrig inträffade. Förberedelserna berörde
alla medborgare och påverkade investeringar inom nästan alla
verksamheter.
I de äldre generationernas förberedelser för att försöka överleva ett
tredje världskrig har jag hittat fyra lärdomar.
Den första och kanske viktigaste lärdomen är att vi lever i ett land
där människor inte gav upp utan försökte lösa ett omöjligt
problem. Om våra föräldrar inte deppade ihop över kalla kriget när
vi riskerade utplåning behöver inte vår generation deppa ihop över
livsstilsförändringar som att konsumera mindre och investera mer.
40
Den andra lärdomen är att samhället inte drabbades av panik utan
människor och staten försökte lösa problemen lugnt och systema­
tiskt. Staten tog tillvara arbetsförmåga och engagemang genom
värnplikt och en stor mängd frivilligorganisationer för byggande,
brandbekämpning, vård och så vidare om krisen skulle komma.
Det satsades på teknikutveckling och forskning. Det investerades
systematiskt i olika anläggningar som skyddsrum och vi
förberedde oss för att snabbt kunna släppa allt annat och göra en
kraftansträngning vid invasionshot eller andra kriser. Så bråttom
tror jag inte att det blir med klimatförändringarna, även om haven
skulle stiga två meter på hundra år är det bara två centimeter om
året. Det kan däremot bli bråttom att ta hand om flyktingar eller
lappa ihop ekonomin efter nya finanskriser eller värre kriser. Det
finns även en risk för väderkatastrofer och snabba ekologiska
katastrofer som mögelsjukdomar som skadar spannmålsodlingen.
Den tredje lärdomen är att det inte fanns vattentäta skott mellan
försvarstekniken och den civila tekniken utan samma teknik
användes både för bergrum och för tunnelbanebyggande. De flesta
företag som arbetade med beredskap hade även civil nytta av
försvarssatsningarna. Samma saker sker när företag utvecklar
energieffektivare och resurseffektivare produkter och processer,
erfarenheterna ger idéer till nya produkter och tjänster.
Den fjärde lärdomen från kalla kriget är att vi gjorde det bästa av
de gamla investeringarna och till exempel underhöll järnvägsnätet
trots att det under bilens guldålder var omodernt att satsa pengar
på järnvägar. Järnvägarna behölls för att de var bränslesnåla och
nästan oberoende av importerad olja. Detta har vi nytta av nu när
oljepriset stiger och förändringar på arbetsmarknaden gör att
pendlingen ökar.
41
Det finns fler bra exempel på konstruktiv hantering av kriser.
Vår reaktion på 70-talets oljekris var konstruktiv med byggande
av kärnkraftverk, investeringar i fjärrvärmenät och bättre standar­
der för husisolering. Vi drar fortfarande nytta av dessa investe­
ringar och de är grunden till att vi har låga koldioxidutsläpp i
förhållande till BNP. När det gjordes en ansträngning för att
ersätta kärnkraften utvecklades de moderna värmepumparna och
svensk forskning bidrog till utvecklingen av vindkraftstekniken.
Vi bör upprepa framgångarna och återigen möta utmaningar med
konstruktiva och långlivade investeringar.
Resurser för anpassning
De utmaningar som jag räknar upp som stressar oss och vår
ekonomi, globaliseringen, åldersfördelningen, miljöförstörelse och
resursuttömning har den gemensamma egenskapen att de kommer
att tvinga fram förändringar. För att de negativa konsekvenserna
ska bli små behöver det ske planerade förändringar innan individer
och samhället tvingas till förändringar oavsett hur ovälkomna de
är.
Det går inte att förhandla bort problem som beror på att det saknas
resurser. De som saknar något att betala med på den globala
marknaden kommer inte att kunna köpa det som de behöver. Finns
det inte arbetskraft kommer företag och samhällsfunktioner att
försvinna. En förstörd miljö eller en utrotad art kommer inte till­
baka när någon behöver den. När oljekällor sinar och det inte går
att ersätta dem kommer en del av oljeförbrukningen att försvinna.
De som har gott om resurser kan lättare hantera förändringarna.
De som är rika har många handlingsmöjligheter och det gäller
både individer, företag och rika länder som Sverige.
42
Att någon har förmåga att lösa problem innebär inte att förmågan
kommer att användas. Ett lätt sätt att hantera obehagliga
förändringar är att skjuta upp dem till senare. I den lilla skalan
finns det många människor som inte trivs på sin arbetsplats men
som inte vågar byta arbete eller karriär. Många företag har gått
under när det de hoppades var ett tillfälligt problem var en
permanent marknadsförändring. I den riktigt stora skalan var de
billiga krediter som blåste upp den amerikanska fastighetsbubblan
som kollapsade 2008 ett sätt att skjuta upp problemen efter den
kollapsade IT-bubblan.
Det är illa när människor misshushållar med sina tillgångar, men
det är ännu värre när individer, företag eller stater skuldsätter sig
för att skjuta upp obehagliga förändringar. De som lånar för att
konsumera förbrukar förtroendet hos långivarna. När förtroendet
är förstört kan de inte låna för att investera när det blir uppenbart
att något helt nytt måste göras för att åstadkomma en uthärdlig
situation. Individer, företag och stater som är skuldsatta riskerar att
förlora sin framtid.
Alla skulder är inte skadliga. Om det är svårt att låna pengar blir
det svårare att starta företag eller investera i nya produkter. Det
finns även många verksamheter som har svängningar i efterfrågan
utan att det är fråga om ett skadligt trendbrott. Om unga
människor som bildar familj kan låna pengar till standard­
förbättringar som en bättre bostad kan de tidigarelägga en del av
sin konsumtion när deras barn behöver den och sedan kan de
betala tillbaka lånen.
Ett av de mer framgångsrika sätten att hjälpa fattiga människor i
u-länder är mikrolån till enkla produktiva investeringar som gör
att människor kan börja förbättra sina liv genom eget arbete.
Låntagarna väljs ut noga för att lånen ska betalas tillbaka vilket
leder till att pengarna används till något produktivt.
43
Det är bra att det går att låna pengar, men om de utlånade pengar­
na inte motsvaras av ett faktiskt värde och räntan inte motsvaras
av en avkastning kommer lånen att ge problem. Problem blir
större om det sker obönhörliga förändringar i samhället genom
resursbrister som stressar ekonomin. Min egen spekulation om
finanskrisen är att den amerikanska fastighetsbubblans kollaps
utlöstes av de höga oljepriserna sommaren 2008, men det var
rimligtvis inte oljemarknaden som skapade bubblan, alla problem
beror inte på tillgången till resurser.
Här ifrågasätter jag indirekt även det globala finansiella systemets
stabilitet. Finns det faktiska tillgångar som motsvarar skulderna?
Motsvarar de enorma beloppen som snurrar runt i handel mellan
olika institutioner löften som kan uppfyllas? För att hantera den
osäkerheten utgår jag ifrån att det är bra att skapa nya påtagliga
värden i produkter och tjänster som är efterfrågade även om eko­
nomin stressas av olika problem.
När kommer problemen?
Exemplen på erkända belastningar för ekonomin, demografin och
globaliseringen ger långsamma effekter. De ger en knappt märkbar
förändring på ett år men de ger stora effekter på ett decennium.
Krympande marginaler och svårigheter att få verksamheter
lönsamma ger en samhällsbelastning som påminner om stress.
Även uttömningen av naturresurser som olja är ett långsamt
skeende. Vi kommer inte att vara säkra på att vi har passerat den
maximala produktionsförmågan förrän flera år efter kulmen i
statistiken för oljeproduktionen. Det exakta datumet är egentligen
bara intressant för kalenderbitare. Skeendet kan även maskeras av
den ekonomiska utvecklingen. Om ekonomin fungerar ineffektivt
kan efterfrågan falla snabbare än produktionen och ekonomer kan
då förklara förändringen som en kulmen i efterfrågan.
44
Det är möjligt att kulmen i oljeproduktionen, ”peak oil”, redan är
passerad och att vi för en tid fortsätter befinna oss på en platå där
ansträngningarna att utvinna mer olja balanserar med uttömningen
av gamla oljekällor. Finanskrisen har givit en respit i form av
sänkt konsumtion som har givit fulla lager, men samtidigt har
investeringarna i ny oljeproduktion sjunkit. Om finanskrisen blir
långdragen blir det svårt att investera fram en ny produktionstopp.
Problemen med oljeförsörjningen kan även uppkomma genom
godartade ekonomiska skäl. För importerande länder som Sverige
är det viktigaste att det finns olja att köpa på världsmarknaden.
Oljeproducerande länder brukar få växande ekonomier och
eftersom nästan alla växande ekonomier ökar sin förbrukning av
fossila bränslen blir det mindre över att exportera. Högre olje­
priser kan skynda på den utvecklingen när de oljeexporterande
ländernas ekonomi växer snabbare när inkomsterna ökar. Effekten
har varit tydligast i fattiga länder som Egypten, Indonesien och
Malaysia. Geologen Jeffrey Brown har beskrivit detta som Export
land model.
Klimatförändringen förefaller vara ännu långsammare. De genom­
snittliga förändringarna är mycket mindre än de vanliga väderva­
riationerna, men ibland går det snabbt som när isen runt nordpolen
minskade sommaren 2007. Det finns en risk att vi når plötsliga
brytpunkter som ger reaktioner i naturen som skyndar på
förändringen och på några år ger en dramatisk klimatförändring.
Även om vi bara får en snabbare cirkulation av värmeenergi i
atmosfären som håller nere den globala temperaturökningen kan
det ge häftigare väderomslag.
Långsamma trender kan bygga upp spänningar i samhället som
leder till att förändringar kommer som plötsliga överraskningar.
Om till exempel globaliseringen leder till att en bransch börjar få
svårt att konkurrera försöker företagen i den branschen utveckla
45
sina produkter och processer, hitta nya kunder och nya sätt att
sälja produkterna för att överleva. De företag som försöker men
misslyckas tömmer sina kassor och lånar ofta så mycket de kan.
Om branscher som konkurreras ut eller förändras har många
anställda eller anses vara nationalklenoder får de ofta politiskt stöd
med skattepengar eller tullar, men om detta inte räcker kommer
det en dag då alla möjligheter är uttömda och bruket eller
bilfabriken stänger.
Mina exempel kan vara missvisande eftersom det i efterhand
förefaller självklart vilka branscher som var hopplösa och vilka
som kunde klara sig. Det är bara självklart när vi har facit.
Givetvis ska ”dömda” branscher försöka överleva. Det går inte att
på förhand veta vad som är en hopplös överlevnadskamp.
Ett annat exempel på hur en långsam trend kan ge en plötslig
förändring är finanskrisen 2008. En komponent i krisen var att
globaliseringsförändringar i USA hanterades genom att en stor
mängd människor började leva på kredit. Det byggde upp en skuld
som gjorde att krisen blev stor när den utlöstes. En mycket utförlig
reflektion om detta finns i Johan Norbergs bok En perfekt storm.
Problem som beror på resursbrister bör bli synliga vid extrema
händelser. Högkonjunkturernas toppar kommer att begränsas av
nya faktorer som skenande råvarupriser. Under lågkonjunkturernas
dalar kommer oväntade svagheter att bli synliga som att branscher
med i övrigt sjunkande kostnader inte kan återhämta sig på grund
av brist på råvaror. När ekonomin är stressad och reserverna är
tänjda till det yttersta kommer olyckor som orkaner och störningar
i handeln att ge värre effekter än vi är vana vid, är de fysiska
reserverna tömda blir skadorna svårare att återställa.
46
Lösningar
Blåser det en dålig vind gäller det att göra det bästa av den.
47
Synen på konsumtion kan förändras
Om det blir riktigt dåliga tider tror jag att en av grundvalarna för
vår moderna kultur kan förändras och det är synen på konsumtion
och konsumenter.
När alla inte längre kan konsumera resurskrävande produkter
kommer en del som lämnas utanför konsumtionskulturen att skapa
subkulturer där andra värden eller produkter blir önskvärda.
Vi har i de industrialiserade länderna en form av kulturellt löfte
om att alla kan konsumera och alla ska konsumera för att hålla
igång sysselsättningen. Även de som inte har något att betala med
har kunnat vara med och konsumera genom att få krediter eller
bidrag. Ekonomin har blivit hjälpt av att de har förbrukat produk­
tionsöverskott samtidigt som det har uppmuntrat dem som har gott
om pengar att handla, vilket har ökat omsättningen i ekonomin.
Företag kan spara på reklaminköpen om de har en stark relation
till sina kunder eller säljer väletablerade produkter. Exempelvis
har Gekås i Ullared aldrig behövt göra någon traditionell reklam.
Om det uppstår varubrister kan fler företag nöja sig med att göra
reklam via sina produkter och billig närvaro på Internet. Det här
innebär att riktigt dåliga tider kan leda till att många massmediers
inkomster minskar. Det kan ge stora effekter på vår kultur då
många sporter, tv-serier, radiostationer och så vidare lever på
reklam.
Tjänsteyrken som har koppling till reklam kan därmed få dåliga
tider. Många av dessa företag och yrken är redan starkt påverkade
av att Internet ersätter gamla massmedier. Det här kan leda till att
den långsamma förändringen av medialandskapet som har pågått i
ett decennium kan komma att accelerera.
48
De som har blivit arbetslösa och kanske sett sina yrken försvinna
kan bli deprimerade och i värsta fall fattiga och gå under. Dåliga
tider och snabba förändringar kan även påverka intellektuella
eliter. Eliter kan även starta nya trender om vad som bör värderas
högt i livet och vilka tjänster och varor som ger status. En grupp
som har fått det svårt behöver inte nödvändigtvis bli en negativ
faktor för samhället.
För att komma ur en långdragen lågkonjunktur måste nya saker
göras och då kommer även nytt välstånd att skapas. Då kan det
uppstå klyftor mellan fattiga och de som börjar få sin ekonomi att
fungera. De som är rika kan isolera sig från resten av samhället
medan vanliga människor inte kan undvika konflikter på det sättet
och det är de vanliga människornas ekonomi som måste börja
fungera för att vända konjunkturen uppåt.
Om uppseendeväckande konsumtion av kläder, prylar och lång­
väga resor är det viktigaste sättet att få status och människovärde
blir en lång lågkonjunktur svår. De som inte kan konsumera som
vanligt kan må dåligt och det kan leda till missunnsamhet och
brottslighet mot dem som har mer. Det här är starka psykologiska
mekanismer, starka nog för att ungdomar ska stjäla mobiltelefoner
av varandra nu när vi har det bra.
De som inte ser någon möjlighet att nå ekonomiskt välstånd kan få
svårt att känna glädje över de små framgångarna. De små förbätt­
ringarna är den vanligaste vägen ur fattigdom, det är få som vinner
högsta vinsten. Oavsett vem man är och var man bor är det även
bra för självkänslan att för egen maskin åstadkomma förbättringar
i sitt liv. Kanske är det lättast att se den glädjen hos barn, men ser
du dig omkring kommer du även att hitta glada vuxna människor
som mer tänker på vad de gör än vad de saknar.
49
Om vi kan glädja oss åt det lilla blir det lättare för staten att hjälpa
människor med lån eller bidrag och för människor att åstadkomma
möjligheter för varandra. Blir det dåliga tider på riktigt behöver
många vara glada över att de får mat och kan dela en lägenhet
oavsett vad som händer. Att kunna hitta ett arbete även om lönen
är låg och kunna låna lite pengar för att genomföra en bra idé
måste vara viktigare än att konsumera som vanligt.
Ett annat problem med vår konsumtionskultur är att det är bråttom
att konsumera, helst ska pengarna användas innan man hinner
ångra sig. Att i stället bli lockad av något, fundera över vilken
variant man vill ha, diskutera det man önskar med vänner och
sedan köpa är ett konstruktivt sätt att konsumera. Vi behöver ta oss
tid att tänka efter för att vi ska kunna göra vår konsumtion
intelligentare.
Om våra konsumtionsvanor börjar hållas igång av SMS-lån eller
kontokortsskulder är en katastrof nära eftersom det ger en ohållbar
ekonomisk situation. Ockerlagstiftningen borde utvidgas för att
hindra utlåning som leder till att låntagarna skadar sig själva
samtidigt som det tvingar dem som finansierar SMS-lån och
kontokortsskulder att hitta på konstruktivare affärsidéer.
Finansiella affärsidéer som bygger på extrema räntor eller
inkassoavgifter är destruktiva för människor och därmed även för
den långsiktiga ekonomin.
Att konsumera har alltid varit viktigt och kommer att vara viktigt,
men det är tveksamt om medelklassen kommer att kunna fortsätta
leva som om varje helg är en fest under en period med ansträngd
ekonomi. Finns det frihet och möjlighet att göra nya saker behöver
inte dåliga tider vara deprimerande. Med bibehållen frihet kommer
även en period av dålig ekonomi att kunna följas av en period med
nytt överflöd även om det inte blir samma konsumtion som före
krisen.
50
Förberedelser för kriser
Det är svårt att förutspå när kriser kommer att inträffa, men för att
förbereda sig räcker det med att veta ungefär vilka typer av kriser
som kan inträffa. Om det är troligt att en kris kommer är det
ungefär som att förbereda sig för ålderdomen. Till exempel vet
ingen hur rörlig man kommer att bli vilket gör att det är en bra idé
att bygga hus utan trösklar.
Det är frestande att försöka utveckla scenarier som förutspår
detaljer så man vet precis vilka förberedelser som behövs. Tyvärr
är det omöjligt eftersom väldigt mycket positivt och negativt som
ingen har tänkt på kan hända, framtiden är i grunden okänd.
Den eleganta insikten för att hantera osäkerheten är att akuta
kriser och långsiktiga stora förändringar kräver samma
förberedelser. Det behöver finnas förändringsvilja, kunskaper och
resurser i reserv för att kunna göra något nytt.
Om många individer och företag i ett samhälle börjar förbereda
sig för sämre klimat och dyrare råvaror blir samhället tåligare.
Praktiska förberedelser leder till att människor skaffar sig kunska­
per och färdigheter som är användbara när vi får en överraskande
kris. Kunskaper och förändringsvilja gör även nytta i den vanliga
konkurrensen och för andra kriser än resurskriser.
51
Personliga förberedelser
Vi som bor i Sverige kan ta det ganska lugnt då vi har bättre
förutsättningar än de flesta andra länder. Vi har fördelar som att
många av våra exportvaror även efterfrågas under dåliga tider,
staten har god ekonomi och vi har bra kommunikationer och
städer som inte är helt beroende av biltrafik. Det är troligt att
allvarliga resursproblem kommer att ge ungefär samma effekter
som en utdragen lågkonjunktur. Om man är orolig för kriser eller
har blivit arbetslös är uppgivenhet och ensamhet de farligaste
riskerna.
Att umgås är viktigt då man mår bra av det och har man många
vänner blir det lättare att lösa problem och få tips om arbete. Alla
sporter, föreningar, engagemang och former av vardagshjälpsam­
het är bra. Jag hoppas även att många engagerar sig politiskt
eftersom man kan inte kan lita på att Någon Annan löser
problemen.
Den enkla vardagslyxen kommer att finnas kvar även om tiderna
skulle bli riktigt dåliga. Trender som att laga nya maträtter, umgås
på café och göra sitt hem vackert behöver inte vara dyra och
kostar det inte så mycket är det troligtvis även miljövänligt.
Om man vill vara förberedd på förändringar som kan vara jobbiga
är det en bra idé att äta sunt och motionera, vilket dessutom är bra
oavsett vad som händer. Ett smart sätt att kombinera motion med
ekonomi är att cykla i stället för att åka bil eller buss. En enkel sak
som att promenera där man bor och heja på dem man möter gör
ens bostadsområde trevligare och tryggare.
52
Om man har hus eller bil och en lite större ekonomi kan man göra
mer. Investeringar som gör huset energisnålare gör att man blir
mindre känslig för höga energipriser. Man kan byta till en bränsle­
snål bil och gärna en miljöbil. Idéböcker för att leva klimatsmart
är bra inspiration till resurssnåla vanor och investeringar.
Den egna konsumtionen påverkar andra människors välstånd. Om
man köper färre prylar och mer tjänster och till exempel byter
soffa var sjätte år i stället för vartannat sprids det fysiska
välståndet till fler människor. Man kan även hålla för hårt i
plånboken, om ingen köper nya energisnåla värmepumpar eller
borrmaskiner som håller i tjugo år i stället för två år kommer inte
ny och miljövänligare produktion igång. Rådet är egentligen att
tänka efter när man konsumerar och köpa sådant som ger glädje
och långvarig nytta.
En viktig ekonomisk förberedelse för osäkra tider är att inte
skuldsätta sig för mycket. Kan man inte amortera sina lån blir man
väldigt känslig för otur och lågkonjunkturer. Lågkonjunkturer och
räntehöjningar är inte otur, de kommer alltid efter några år.
På Internet har jag diskuterat med människor som är så oroliga
över resursproblem att de börjar odla sin egen mat. Det finns inget
fel i det, men jag vill ge rådet att se det som en hobby och ett sätt
att få godare mat. Det finns en god chans att det aldrig blir något
nödläge och då är det bättre med ett nöje än en plikt. Sedan kan en
hobby även bli en ny karriär, man vet aldrig hur bra det kan bli.
Det är klokt att ha en beredskap för små kriser. Mormonernas
livsmedelsförråd för att klara arbetslöshet eller katastrofer är en
intressant idé och de tar till det rejält för att klara sig ett år. Själv
tycker jag det är rimligt att kunna värma ett rum i bostaden och
bjuda vänner på några koppar kaffe och ett par måltider om vi får
strömavbrott.
53
Om alla kan klara små bekymmer som strömavbrott och vi även
hjälper varandra blir stora problem snart mindre.
De som har mycket gott om resurser har även en möjlighet att
investera i nya företag eller produkter som behövs när världen
förändras. Det vore fantastiskt om investeringar och stödjande av
nya idéer blev framtidens lyxkonsumtion.
Lyxkonsumtion har en social funktion, den höjer människors
anseende. Om vi uppskattar dem som investerar förändrar vi hur
människor prioriterar. Att vi behöver uppskatta dem som lyckas
med nya saker och skryter med konstruktiva vanor är en god
anledning att sky missunnsamhet.
Att vara social och att ta egna initiativ är viktigt, för om det blir
riktigt dåliga tider kommer inte staten att ha resurser att hjälpa alla
med det som förväntas. Om många klarar sig själva blir det lättare
att hjälpa dem som inte kan klara sig på egen hand. Om få behöver
nödhjälp under dåliga tider blir det även lättare att fortsätta
investera för framtiden.
Kriser som beror på resursbrister innebär att det finns mindre
möjligheter att betala en hög lön samtidigt som det behöver
utföras arbete för att anpassa samhället till den nya situationen.
Om krisen blir löst på ett konstruktivt sätt kan det ge en period
med i genomsnitt mer arbete för lägre lön, speciellt om man
räknar lönen i vad som kan köpas för pengarna. En sådan
förändring med mer jobb och lägre löner är egentligen ett gott
tecken. Om vi får lägre löner men färre jobb håller samhället på att
förlora anpassningsförmågan till en ny situation och då är det dags
att bli riktigt orolig.
54
Förberedelser för företag
Det går egentligen inte att ge några generella råd då företag är
väldigt olika, men jag tar upp några exempel. Det mesta är lika
användbart för föreningar eller offentlig omsorg. Det viktigaste är
det vanliga, att jobba hårt och smart och förbli konkurrenskraftig.
Resursproblemen innebär att det blir viktigare att hålla nere
kostnaderna för energi, transporter och råvaror. Det kan även vara
fördelaktigt att öka användningen av en råvara som kanske blir
dyrare som el eller trä när alternativ som olja eller plast blir ännu
dyrare. Även om den långsiktiga trenden är att råvaror blir dyrare
kommer priserna att svänga, till exempel har oljemarknaden fått
starka prissvängningar när marginalerna i produktionsförmågan
har minskat.
Det är troligt att dyrare transporter innebär att delar av just-intime-leveranserna flyttas från snabba transportmedel som lastbilar
till långsammare som tåg. Om drivmedlen fortsätter att bli dyrare
blir det fördelaktigt att byta från flygfrakt till båt och tåg som
transsibiriska järnvägen och byta snabbhet mot mer lagerhållning.
Det vill säga, en resurskris för drivmedel kan leda till att mer
kapital behöver låsas upp i lager. Detta kommer troligtvis att ske
som gradvisa förändringar.
Liknande förändringar kan ske inom handeln. Vid miljöanalyser
av koldioxidutsläppen i dagligvaruhandeln visar det sig att den
största andelen av förbrukningen sker mellan hemmen och
affärerna när kunderna fraktar ett par kassar i en bil som väger ett
ton. Transporterna till butiken går med lastbilar som är stora och
tunga, men de är även fyllda med varor vilket ger mindre tomvikt
per ton fraktad vara. Det är inte den jättestora långtradaren vid
affärens lastbrygga som är problemet utan parkeringen utanför
som är full med bilar. Miljömedvetna kunder kommer att vilja
promenera eller cykla till affären i stället för att ta bilen.
55
Om ekonomin mår dåligt kommer kunder att vilja spara bränsle
och i värsta fall har de inte råd med en bil. En del kunder kommer
inte att kunna spara pengar för att storhandla och de kan komma
att bo i små eller delade lägenheter utan plats för en stor kyl och
frys. Samtidigt kan arbetslösheten bli stor och många kommer att
acceptera att arbeta för låga löner och det kommer att finnas lediga
lokaler. Sammantaget kan det här leda till en ny trend i handeln
med fler små butiker och till exempel klädaffärer nära bostadsom­
råden och i småsamhällen. Handel i städerna kan börja etableras
på samma sätt som loppis på landet när dåliga tider leder till att
fler får samma bostadsstandard och ekonomi som studenter.
När samhället anpassar sig till nya förutsättningar återhämtar sig
ekonomin och då kan fortsättningen på trenden leda till att de små
butikerna specialiserar sig och sortimenten förbättras. Enkla fik
kan utvecklas till caféer och personalen i små butiker kan lära sig
sälja precis rätt kläder till kunderna. Något som börjar som fattiga
nödlösningar kan sluta som rika och attraktiva stadsområden med
starka sociala band mellan affärsinnehavare och kunder. Den goda
utvecklingen förutsätter att de fattiga småhandlarna kan arbeta i
fred utan kostnader för rån eller väktare.
När varor ökar i värde kommer mer manuellt arbete att utföras för
att effektivisera resursanvändningen. Ett exempel på en verksam­
het som minskar spillet är när livsmedelsbutiker själva eller i
samarbete med restauranger börjar laga lunchlådor av mat som
närmar sig sista försäljningsdatumet. I stället för att maten blir
avfall som i bästa fall blir biogas får vi arbetstillfällen och bättre
och billigare mat för pensionärer och stressade föräldrar.
56
De företag som investerar, effektiviserar och hittar på nya
produkter innan vi får stora förändringar får en konkurrensfördel.
Det finns en risk att företag satsar på fel idéer eller gör det för
tidigt. Det kan vara klokt att inte satsa allt på ett kort utan fördela
reservkapitalet mellan utveckling, nya maskiner och konservering
av gamla maskiner när produktionen minskas under en lågkon­
junktur, men det är inte alltid så enkelt. Inom IT-branschen har jag
sett att det kan vara klokt att satsa allt på ett kort. Att hitta rätt
förberedelser är ungefär som att hantera förändringarna som
datorutvecklingen har gett, det krävs både kunskap och fantasi.
Den orättvisa sanningen är att de som har gott om resurser i
företaget eller hos sina ägare har lättare att göra kloka saker och
de hinner även lära sig av sina misstag. De som har ont om
resurser och har otur eller satsar fel behöver ett stort socialt kapital
för att kunna försöka igen. Hela samhället är beroende av att
konkurslagstiftningen inte förintar kapitalresurser i onödan. Om vi
får en period med många konkurser vill det till att det även blir en
period med många nystarter.
En svaghet i vår affärskultur är att vi har svårt att skilja på dem
som misslyckas och bedragare. När det är dåliga tider blir
skadorna av bedrägerier större samtidigt som vi behöver ge dem
som misslyckas en andra chans.
De praktiska lösningarna på resursproblemen kommer att tillver­
kas av många olika företag. Det finns många kombinationer av
produkter och idéer som borde få en blomstringstid under en
förändringsperiod. När vi får en kris kan vi även få många hjältar
som gör arbetet som lindrar krisen och det är början på lösningen.
Ett av de kritiska problemen i samhället är att åstadkomma
arbetstillfällen och hjälpa unga och arbetslösa att hitta de arbeten
som passar dem. Att säga åt ett barn ”satsa inte på att bli
57
dokusåpastjärna, lär dig svetsa” är värdelöst, men att bjuda in barn
och ungdomar till arbetsplatser gör nytta. En av anledningarna till
att det finns många arbetstillfällen som saknar arbetare är att
människor inte vet om att de finns. Det behövs fler studiebesök
och praktikarbeten inom alla former av verksamheter, de verksam­
heter som inte syns i samhället riskerar annars att tyna bort.
När en verksamhet är lyckosam är det klokt att fylla på med fler
hjärnor då en av anledningarna till stagnation är att man inte har
tid att förbättra det man arbetar med. Forskning på avdelningen
Energisystem på Linköpings Universitet har visat att en anledning
till att lönsamma energieffektiviseringar inte genomförs är att
personalen inte hinner genomföra dem. När företag under en hög­
konjunktur inte genomför investeringar som betalar sig på något år
förefaller det som att de håller på att effektivisera ihjäl sig.
Om det blir dåliga tider är det bra för samhället och företagens
produktivitet om de kan anställa praktikanter med låg lön för
enkla stödjande arbeten. När Sverige var fattigare men hade ett
socialt välmående samhälle som fungerade med mindre resurs­
förbrukning var de enkla jobben med låga löner nyttiga för
försörjningen, och de var även början på många karriärer.
Tidigare var många industrier vertikalt integrerade. De extremaste
bröt egen malm, gjorde järn av malmen, stål av järnet, stång av
stålet, maskindelar av stången och sålde maskiner. Med globali­
seringen övergick företagen till att bygga jätteanläggningar som
gjorde ett enda steg i processen och då kunde även personalen
koncentrera sig på att bli riktigt duktiga på en sak i stället för att
vara mångsysslare. Produktiviteten steg, kostnaderna sjönk och
specialiseringen gjorde att fler produkter blev tillgängliga på
världsmarknaden. En nackdel med specialiseringen är att det krävs
mer transporter. Det kan även bli svårare för hårt specialiserade
verksamheter att ställa om produktionen när efterfrågan förändras.
58
Med högre transportkostnader kan en del av den här utvecklingen
börja gå åt andra hållet. Till exempel kan bomull börja förädlas
nära odlingarna till tråd och tyg som skickas till klädindustrier
nära kunder där det både sys och färgas i samma fabrik. Om vi får
en sådan förändring kommer den att börja inom nischer där
kunderna är beredda att betala lite mer. Det är även troligt att en
sådan förändring kombineras med nya försäljningskanaler som
inte kräver dyra butiker eller dyr reklam. En sådan dynamik finns
för EKO-produkter som KRAV-mat.
När vi får akuta kriser där länder drabbas av elbrist eller bränsle­
brist, finansproblem eller politiska kriser finns det även en risk att
långa försörjningskedjor bryts när fabriker står stilla och det blir
värre om företag går i konkurs. En liknande risk är om leveran­
törer av specialutrustningar försvinner. Redan den normala teknik­
utvecklingen gör det svårt att underhålla många datorsystem och
elektronik som är äldre än 5-10 år.
Om vi får en gradvis återgång till vertikalt integrerad produktion
kan mycket av förändringen utgå från de befintliga industrierna.
För att underlätta sådana gradvisa förändringar är det klokt att
underhålla kunskaper om de processer som finns före och efter de
tillverkningsprocesser som används i de industrier som finns i dag.
Ett exempel på detta är att massafabriken Domsjö Fabriker som
tillverkar specialcellulosa har börjat experimentera med att
tillverka viskostråd för att kunna förbättra kvaliteten på den
viskosmassa som de säljer till fabriker i bland annat Kina. Om
marknaden ändrar sig och det blir lönsamt att bygga en lokal
fabrik för viskostyg finns det då en grodd av praktisk kunskap som
kan växa upp till nya industrier.
59
Kunskaperna som behövs för att göra sådant vi har gjort tidigare
eller helt nya produkter finns ofta på universiteten, i småföretag
som har knoppats av från stora företag och i de stora företag som
inte har följt trenden med storskalighet och bortrationalisering av
stödfunktioner till sin extrem. Vi bör kunna anpassa oss snabbt så
länge som det finns människor som behärskar många olika
specialiteter och företag som är duktiga på att bygga upp produk­
tion. Det behövs även människor som är villiga att ta risken att
investera allt de äger för att flera år senare få tillbaka sina pengar
och förhoppningsvis en vinst.
Här överlappar även den industriella kunskapen med kultur­
traditioner inom snickeri, sömnad och så vidare. Även fritids­
sysselsättningar och bevarande av kultur kan ge industriell nytta.
När järnvägsbranschen expanderade under den senaste högkon­
junkturen hittades en del av arbetskraften på museijärnvägarna.
Jätteföretag som ABB, LKAB och Södra har enorma resurser, men
möjligheterna hänger ytterst på enstaka duktiga individer, både
bofasta svenskar och människor som arbetar globalt. Begåvade
människor behöver universitet, företag och föreningar där de kan
utveckla sina förmågor och trivas med att göra sitt bästa.
Min uppfattning om dem som begriper sig på saker är att de sällan
söker de högsta bonusarna utan snarare de bästa möjligheterna att
åstadkomma något och personlig bekräftelse. Ett av de dolda
samhällsproblemen i Sverige är att vi är dåliga på att uppskatta
kunskap och människor som gör nya saker. Det borde finnas
möjligheter att få människor att göra mer och förändra saker till
det bättre genom att uppskatta deras arbete bättre.
60
Tjänsteyrken
Om ekonomin belastas av resursproblem påverkar det alla typer av
arbeten och även tjänsteekonomin eftersom många som lever på
att producera tjänster använder mycket av sina inkomster till
flygresor, energiintensiv mat, en stor bil och så vidare. Att vi till
stor del lever i en tjänsteekonomi innebär inte att de som produ­
cerar tjänsterna har en låg resursförbrukning. Tjänsterna är även
beroende av infrastrukturerna för kommunikationer, betalning och
så vidare.
Problemen för tjänstebranscherna om ekonomin krymper borde
visa sig genom en kombination av lägre löner, uppsägningar eller
färre kunder samtidigt som lönen inte räcker till lika mycket. Om
ekonomin stressas kan företag spara på tjänster som reklam och
många former av personalvård. Om ekonomin stressas mycket
hårt och det inte finns pengar till lagstadgade funktioner som
upprättande av jämställdhetsplaner är det troligt att många
försöker överge sådana funktioner. Detta kan minska efterfrågan
på konsulthjälp och tjänstemannaarbete.
Samtidigt är tjänsteekonomin en viktig del av framtiden då många
tjänster kan produceras med mycket liten resursförbrukning, men
om det inte finns resurser för att betala en hög lön finns det en risk
att tjänsteyrken blir låglöneyrken. En sådan förändring kan även
ske genom inflation som gör att man inte kan konsumera lika
mycket trots att lönen är densamma.
Att problemet egentligen är vad man kan köpa för pengarna leder
till att den upplevda fattigdomen minskar om man lär sig upp­
skatta tjänstekonsumtion. En förändring där fysiska varor blir för
dyra och man i stället uppvärderar tjänster kan komma som en
uppvärdering av storstadsliv. När det ger status att gå på teater har
man uppvärderat resurssnål och tjänsteintensiv konsumtion.
61
Om ekonomin fungerar väl kommer de delar som bidrar till att
lösa resurskriser att växa. Det finns många tjänsteyrken som hör
ihop med detta. Dessutom finns det en stor efterfrågan på
förströelse och uppmuntran. De artister och den nöjesindustri som
kan fungera med minimal resursåtgång kan klara sig riktigt bra.
Ett historiskt exempel är att filmindustrin blomstrade under
depressionen på 1930-talet. En nutida motsvarighet är datorspels­
industrin och artister som hittar kunder till konserter och
paketerade upplevelser genom att fildela sitt eget material.
Tjänsteproduktion behöver lite kapital men den kräver att rätts­
väsendet fungerar, att samhället är tryggt och att infrastrukturen
fungerar. En möjlig nyckel för att åstadkomma den fysiska trygg­
heten är att basera den på människor och manuellt arbete med
övervakning och utredning av brott även om det innebär att
lönerna måste sjunka. Även fysisk trygghet är en form av
tjänsteproduktion.
Vården
En stor del av tjänstesektorn består av offentligt finansierad vård
och omsorg. Vården har förbättrats genom en kraftig teknikut­
veckling och rationalisering som har gjort att de flesta sjukdomar
både kan behandlas bättre och med färre vårdplatser. När de
tekniska möjligheterna ökar är det moraliskt oförsvarligt att inte
använda dem för att bota människor vilket gör det svårt att få
skattepengarna att räcka till allt som kan göras.
Om skatteinkomsterna sjunker kan vi få hemska prioriterings­
problem. Om det blir oreda i världen finns det även en risk att en
del behandlingar inte kan genomföras på grund av brist på
importerade mediciner eller specialutrustning. Av alla branscher i
samhället som kan tvingas att krympa om tiderna blir dåliga tror
jag att en försämrad sjukvård blir det som upplevs som värst.
62
Jag har hittat två vägar att minska problemen. Den ena är att titta
tillbaka i historien för att se hur vi hade det på 1960-talet när vi
inte var lika rika. Då var både medicinerna och metoderna sämre,
men det fanns många vårdplatser och mycket personal. Det är
ingen behaglig återblick för dem som arbetar inom vården då
lönerna och välståndsnivån var mycket lägre på 1960-talet.
Även om mycket annat skulle fallera borde det vara möjligt att
göra ett riktigt bra arbete med omsorgsdelen av vården. Det
behövs inga stora fysiska resurser eller avancerad teknisk utrust­
ning för att ta emot patienter på ett bra sätt, behandla dem värdigt,
sköta hygienen exemplariskt för att bekämpa resistenta bakterier,
laga bra sjukhusmat och förbättra rutiner för att minska antalet
misstag som skadar patienter. Många små enkla saker som håller
nere dödligheten gör att genomsnittet inte försämras lika mycket
av att landstingen till exempel inte har råd att försöka med lika
många cancerbehandlingar.
Om det går att öka mängden manuellt arbete trots att ekonomin
krymper kommer det att finnas mycket som kan utvecklas positivt
inom vården. Personalen behöver kunna göra ett jobb som de är
stolta över och patienterna känna att de tas emot som människor
även när vi blir fattigare. När sedan ekonomin återhämtar sig och
det går att öka de dyra delarna av vården har de andra delarna
förbättrats och vi kan få en bättre vård efter krisen än den vi hade
före krisen.
Jämförelsen med 1960-talet som en fattig period går tvärt emot
den gängse uppfattningen att det var en rik och blomstrande
period. Då utvecklades samhället snabbt och människor fick det
hela tiden bättre och de hade aldrig tidigare haft det så bra. Många
av de byråkratier som i dag är stela var då fulla med vitala
människor som kunde få sina idéer genomförda. Om vi nu skulle
hamna på samma absoluta välståndsnivå är det en tillbakagång.
63
Det är inte den absoluta ekonomiska nivån som ger känslan av
välstånd utan den kommer från att saker blir bättre. Vi behöver
leta fram sådant som kan ta sig och gå bra under dåliga tider för
att hitta den positiva känslan även när det går dåligt inom många
områden.
Den andra vägen för att förbättra vården är att ändra flödet av
pengar till att gå via patienterna i stället för landstingsbyråkratin.
Finessen är att få sjukvårdspersonalen att organisera verksamheten
runt patienternas behov i stället för gamla traditioner och revir­
gränser. Med färre ansvarsbyten och köer mellan första besöket
och en behandling går mindre arbetstid åt till att hantera patienten
och mer tid kan användas till att behandla patienten.
Utöver att det är en möjlighet att höja kvaliteten kan ett system där
pengarna tillförs när patienter behandlas förnya gamla och stela
byråkratier. Även om det inte går att skatta fram mer pengar för att
ge högre lön eller köpa bättre utrustning kan de som gör jobbet
ändå få friheten att göra arbetet efter eget huvud.
Konfliktlösning på kartan
Staten gör samhället stabilare genom att upprätthålla regler och
lösa konflikter mellan människor. Den rollen påverkar vad som
kan byggas om samhället stressas av resursproblem.
Det finns en tendens att konfliktlösande mellan människor ger
upphov till ny lagstiftning och nya institutioner som reglerar hur
människor får arbeta, var man får bedriva verksamheter, vad och
var man får bygga och hur man får påverka miljön. Många av de
reglerna är bra. Jag är speciellt förtjust i miljöskyddet eftersom en
av de trender som stressar ekonomin är miljöförstörelse.
64
Det största problemet med dessa system är att de fördröjer föränd­
ringar och investeringar. I värsta fall kan tillstånden för en järnväg
eller en ny fabrik ta ett decennium. Det kan visa sig helt omöjligt
att få tillstånd att ha ett kontor eller en bullerfri produktion i ett
bostadsområde eller bo i ett industriområde.
Förändringarna i förutsättningarna för våra liv och vår ekonomi
går snabbare än ett decennium. Det gäller även de långsamma
förändringarna som är beroende av tillgången på olja och klimat­
förändringen. Ett år kan vara en lång tid för ett företag. Många
människor har inte besparingar nog att klara sig ett kvartal om de
måste vänta på att få tillstånd att utnyttja en möjlighet.
Att kunna genomföra initiativ är även viktigt i den globala
konkurrensen mellan olika regioner. Sverige är bland de minst
korrumperade länderna i världen och vi har många välskötta
byråkratier, men det tar ofta lång tid att få tillstånd att bygga något
och den som vill investera vet inte hur länge man måste vänta.
Vi behöver bli bättre på att bryta invanda mönster så vi kan
använda vår kreativitet för att anpassa oss till nya förutsättningar.
Om till exempel bränslepriserna stiger och både företag och
individer får svårt att tjäna pengar behövs det enklare och billigare
sätt att fylla behov. Då kan det vara nödvändigt att nya verksam­
heter startas på gång- eller cykelavstånd från hemmen.
Om verksamheter går i konkurs och industrifastigheter med eller
utan verksamhet köps av entreprenörer med svag ekonomi har de
kanske inte har råd att hyra bevakningsföretag utan får gå tillbaka
till den gamla lösningen att bo på fabriksområdet.
Exemplen är med moderna mått desperata lösningar, men om inte
sådant kan göras kommer människor att missa möjligheter till
arbete och kapitaltillgångar som hus kan komma att förstöras.
65
De enkla lösningarna, små företagen och fattiga initiativen får inte
föraktas. Ju sämre konjunkturen är desto viktigare blir de små
initiativen när de räddar människor och värden som vare sig gamla
företag eller politiska institutioner förmår göra något för.
En annan del av problemet är konflikterna när en önskvärd
investering gör intrång på någons egendom. Om sådana konflikter
ska lösas både snabbt och respektfullt kan det blir dyrt för den
som planerar att investera. Det finns ingen enkel lösning på
problemet mer än att betala mycket höga ersättningar. En lite
svårare men konstruktiv lösning är att vända på frågan och se det
som en fördel om fler blir engagerade i produktiva investeringar.
Mitt favoritexempel är problemet med att vindkraftverk kan
uppfattas som störande ofta kan lösas genom att grannarna blir
delägare och tjänar pengar på att se kraftverket snurra.
Om det är bråttom att forcera offentliga investeringar för vatten­
försörjning, ledningar för el eller biogas eller kommunikationer
som järnvägar och cykelbanor är det viktigt att de verkligen är
allmännyttiga. Om de bara gynnar en part och inte de som
passeras är det inte konstigt om markägare och grannar gör vad de
kan för att slippa intrånget. Cykelbanor är inte det bästa exemplet
då de flesta kan använda dem, men om det byggs en gasledning
kan det behövas extra investeringar för att kunna bygga gasmackar
eller ansluta små gasproducenter utmed ledningen.
Det är bättre att anpassa investeringarna för att åstadkomma
konstruktiva sidonyttor än att ge mycket höga ersättningar. Det är
bra att få många människor att tänka på att inkludera andras
intressen. Om det till exempel leder till att en järnväg får en
genomtänkt sträckning i landskapet och kompletterad med
lokalvägar kan de kloka lösningarna göra nytta i hundra år. En
extra hög intrångsersättning åstadkommer inte en sådan bestående
nytta.
66
Effektivare myndigheter
Långsamt planarbete är ett problem som delvis beror på att myn­
digheter är ineffektiva. Den mindre skadan med dåligt fungerande
myndigheter är att de kostar pengar att driva, den stora skadan
sker när myndigheterna gör ett felaktigt arbete och ger dålig
service. Under goda tider kan många projekt bära höga kostnader
och förseningar men under dåliga tider minskar marginalerna.
Problem med för liten kapacitet på myndigheter är svåra att lösa
när det är ont om pengar i budgeten och omöjligt att utöka
personalen, det kommer tvärtom att behöva sparas. Samhälls­
nyttan med en sådan besparing blir större om duktiga människor
kan flytta från övervakande arbeten till agerande arbeten där de
skapar mer nytta. Om det går att förenkla myndigheternas arbete
kan nyttan då bli dubbel, det blir mindre krångel och större
tillgång på kvalificerad arbetskraft.
Om komplicerade regelverk blir en födkrok för statligt anställda
och de i industrin som hanterar reglerna finns det en risk att
system som skadar ekonomin behålls när ekonomin krymper.
Dessa system stödjer sig på lagstiftning vilket ger dem en väldigt
stark livskraft. Ett exempel på system som riskerar att bli
överkomplicerade och kräva onödigt många experter är handels­
system för utsläppsrättigheter. Ett exempel på att förenklade
system kan ge arbetslöshet är att avskaffandet av arvsskatten och
förmögenhetsskatten minskade efterfrågan på skatteplanerare.
Samtidigt finns det en stor mänsklig och ekonomisk nytta med att
upprätthålla en ansvarsfull hantering av farliga kemikalier, en god
brandsäkerhet både i små och stora verksamheter och andra
funktioner som mer är beroende av kunskap och engagemang än
stora ekonomiska tillgångar. Det är viktigt att de kontrollerande
myndigheterna koncentrerar sig på det arbete som stödjer en
kultur av kunskapsspridning och ansvarstagande.
67
En framgångsrik förenkling av myndigheter och regelverk innebär
att det blir färre arbetstillfällen för byråkrater och chefer. Det är en
viktig arbetsmarknad för många som är engagerade i politiken
vilket gör att det är svårare att få politiskt stöd för nedläggning av
myndigheter och avskaffande av regler än startande av nya myn­
digheter och införande av nya regler.
Hårda rationaliseringar i myndighetsfunktioner och regelverk
kräver förenklingar som går emot en del människors intressen. De
kan förlora pengar genom avskaffande av avdrag eller genom
avskaffande av jordbruksstöd. Om man får måla om hus i vilken
färg man vill eller starta butiker och garageföretag kan det ge ett
intryck av oordning som en del ogillar.
De som skriver insändare med pseudonymer som vän av ordning
gillar ofta hårda och tydliga regler och när ekonomin krymper
närmar sig oordningen samtidigt som de delar av samhället som
börjar falla sönder skriker efter resurser och ansvarstagande. Det
går att lagstifta fram plikter att sköta saker och införa fler kontrol­
lanter, men det löser inga resursbrister, det kostar resurser. Även
om det tar emot och många klagar behöver vi prioritera vad som
ska kontrolleras med politik och polis. Mer måste lösas utan
politik och att husen målas är viktigare än färgvalet.
68
Tekniska idéer
Trä kan bli bränsle och el.
69
Användbarheten för olika idéer
Jag brukar säga att det är lätt att få fram vatten och el men svårt att
leverera lycka, den måste man ordna själv. Jag lägger trots detta
många kapitel på att argumentera för att det är svårt att försörja
världen. Det svåraste är att använda ändamålsenlig och ibland
avancerad teknik på ett klokt sätt och göra det i tid.
Det finns de som hoppas på en Star Trek-lösning där ett plötsligt
infall av genialitet ger uppfinnande av kall fusion och med en
reversering av polariteten räddas klimatet och dagen efter får alla
flygande bilar. Jag har till exempel träffat säljare av vätgasbilar
som lovar att de är evighetsmaskiner. Teknikbabbel fångar nog en
och annan okunnig investerare.
Det som är teoretiskt möjligt att göra med dagens fysikkunskaper
är nästan lika fantastiskt som det som kan ses i science fictionfilmer. Problemet är att det krävs enorma mängder arbete för att ta
reda på detaljerna i hur naturen fungerar och göra verktygen för att
testa en idé och sedan ska man göra verktygen för att producera
idén. När kunskapen och verktygen finns kan resultatet bli en del
av vardagen, men bakom ett vardagsföremål som en mobiltelefon
finns det många miljoner årsarbeten som har gjort det möjligt att
förstå och tillverka alla delar.
Det som redan fungerar kan vi snabbt göra mer av och det är
viktigt när vi försöker lösa problem som hela tiden förvärras. Det
går inte att vänta på de perfekta lösningarna utan vi får börja med
de som finns medan det utvecklas ännu bättre lösningar.
De idéer som jag beskriver kortfattat är valda för att illustrera
principer. Om jag summerade dem skulle de överstiga det
tillgängliga investeringskapitalet. När idéer ska bli verklighet är
det ett stort arbete att hitta den effektivaste praktiska lösningen
och hitta människorna som kan investera och göra jobbet.
70
Infrastrukturidéer
En av de största och viktigaste infrastrukturerna är elnätet då det
förser mängder av verksamheter med energi från olika klimat­
vänliga energikällor som inte håller på att sina. Att elförsörjningen
redan tillhör de uthålligaste i världen är en av våra största ekono­
miska styrkor. Det finns även många idéer för hur vi kan
producera mer el, använda elen effektivare och använda mer el för
att ersätta andra råvaror.
Elnätet finansieras av alla abonnenter som köper eller säljer el.
Om det investeras mycket i elnätet blir nyttan för kunderna att de
får färre elavbrott på grund av dåligt väder, slitage eller sabotage.
När det investeras för elhandel är det viktigt att även grannlän­
derna investerar och att eltransporterna ger en inkomst så de små
abonnenterna får en medfinansiär till de stora elledningarna. Med
ett bra elnät blir det lättare att flytta hit verksamheter som tidigare
använde naturgas eller olja. Norge har nyligen tagit mycket
kraftiga initiativ för att förnya sitt elnät och det kan vara en del av
arbetet för att förbereda sig för tiden efter oljan.
En annan nyckelinfrastruktur är järnvägsnätet då det möjliggör
energisnåla och klimatsmarta transporter av gods. Järnvägar är
mycket dyra att bygga, men det är billigt att köra tåg vilket ger ett
tak för hur mycket fraktkostnaderna kan öka. Järnvägsnätet ger
även bättre kommunikationer mellan städer än vad vare sig
biltrafiken eller flygtrafiken kan åstadkomma på egen hand.
Det viktigaste för ekonomin är inte att få en viss ny järnväg byggd
eller införa höghastighetståg utan att järnvägen som bransch
utvecklas och anpassar sig i takt med förändringarna i samhället.
Ett intressant skifte i de politiska prioriteringarna är att det nu
investeras mer i underhåll och många små förbättringar av det
järnvägsnät som vi redan har. Det är ett sunt sätt att snabbt anpassa
en tung infrastruktur till förändrad efterfrågan.
71
Med mer underhåll och småinvesteringar blir persontrafiken
pålitligare och det underlättar även för nya godsbolag som kan
börja frakta för nya kunder. Om dessa investeringar ökar kommer
byggbolagen att växa och kan sedan genomföra större projekt.
Även om ekonomin under en period skulle bli för svag för att
snabbt bygga de visionära projekten som Ostlänken, Norrbotnia­
banan, Götalandsbanan eller Nobelbanan kan sådana projekt
förberedas genom planering och markinköp.
Vartefter järnvägsnätet blir viktigare bör det kunna bära sina egna
driftkostnader, men de stora investeringarna kan bäst ses som en
form av generationssparande i bättre samhällsstruktur. När vi har
råd och det är billigt att bygga är det klokt att bygga sådant som
behövs de närmaste 50 åren. De länder som har råd att bygga
under lågkonjunkturer kommer både att kunna köpa billigt
material för att genomföra investeringarna och rädda industrier.
En spännande perspektivförändring är att projekt som
Götalandsbanan har förändrats till stadsutvecklingsprojekt med
planer på nya tätbyggda, flexibla och miljövänliga stadsdelar i
Jönköping, Linköping och Norrköping. Mycket skulle kunna
byggas om kommunalt kapital aktiveras och kommunägda hus
säljs för att betala investeringar i bättre kommunikationer. Med
detta skulle vi inte bara kunna bygga resecentrum för de stora
järnvägsinvesteringarna utan även spårvägar och trådbusslinjer
som gör de attraktivaste delarna av städerna större.
Telekommunikationerna är viktiga. Kapaciteten på Internet växer
snabbt och mobiltelefonin förbättras, men samtidigt krymper tele­
nätet i delar av glesbygden. Det är intressant att branschen har
lockat mycket investeringskapital och att det finns en konkurrens
som driver på teknikutvecklingen. Det genomförs synliga inves­
teringar i mobiltelefonmaster men många investeringar är svåra att
se och sker genom utbyte av elektronik och programvara.
72
Blir det dåliga tider finns det en risk att de delar av landet som är i
radioskugga inte får bredband och mobiltelefoni. Även om det blir
otroligt dåliga tider kommer det att finnas många möjligheter att
förbättra systemen genom att fortsätta utveckla dataprogram som
ger nya funktioner.
Det är mycket trevligt att telenätet som är en av våra största infra­
strukturer likt biltrafiken och hamnarna är självfinansierande. De
delar av telenätet som inte är självfinansierande är försvarets
telenät och systemen för att polis, brandkår och så vidare ska
kunna fungera även om det vanliga telenätet är trasigt. Nyttan med
dessa kommunikationssystem blev tydlig efter orkanen Gudrun
2005 och stormen Per 2007.
När jag går nedåt i storleksskalan för exemplen är fjärrvärmenäten
värdefulla av ungefär samma anledning som elnätet. De möjliggör
användning av många olika värmekällor för att värma hus och
även producera kyla för luftkonditionering. Nätverkens nytta och
värde ökar när fler producenter, till exempel industrier med spill­
värme, ansluter sig och när fler kunder ansluter sig.
Här finns det även möjligheter till billig lyx. I Linköping har
fjärrvärmenätet överskott på värme under sommaren och delar av
det överskottet används till att värma ett utomhusbad. Sverige är
ett rikt land där det finns olika överskott som det går att göra något
kreativt med.
Fjärrvärmenäten lever på inkomsterna från kunderna. De har även
fått mycket statsstöd då investeringarna gör stor klimatnytta. En
av anledningarna till att inte fler länder har satsat på fjärrvärme är
att investerarna inte får tillbaka pengarna inom ett decennium. Det
borde vara givande att fundera på vad som skulle kunna motivera
människor att låna ut pengar för investeringar som ger en säker
men låg avkastning under lång tid.
73
Fjärrvärmenäten närmar sig i glesa bostadsområden efter hand den
gräns där det är lika bra att installera värmepumpar. Många av de
stora nyinvesteringarna kommer att bli ledningar som knyter ihop
befintliga fjärrvärmenät och tar emot spillvärme från gamla och
nya industrier. Att kunna sälja spillvärme i stora befintliga
fjärrvärmenät är en av våra nationella konkurrensfördelar när vi
lockar till oss nya investeringar.
Snart kan det visa sig nyttigt att investera i gasledningar för biogas
utmed våra riksvägar och till större samhällen, jordbruksbygder
och industrier. Med sådana ledningar kan många olika gasprodu­
center sälja gas till många gasmackar och industrier. Värdet i
investeringen finns i att den skapar en ny marknad där många
människor kan tjäna sitt levebröd och bidra till att fylla behov. I
praktiken kommer en sådan trend troligtvis att kombineras med
fartygstransporter och lastbilstransporter eller järnvägstransporter
av kyld flytande gas till enstaka storkunder och som reserv när det
blir störningar i den lokala produktionen av biogas.
Det finns redan en etablering av flytande naturgas som
fartygsbränsle i Norge och det har börjat byggas gasterminaler i
hamnar i Sverige. Nya gasterminaler kan stödja biogasens
etablering och ge fartygstrafiken ett bränsle som ger mindre
utsläpp av koldioxid och svavelföreningar.
Det kan finnas regionala investeringar som blir rimliga när oljan
och senare naturgasen sinar som att bygga ledningar för vätgas
mellan de petrokemiska industrierna i Västsverige och ansluta nya
förbrukare som gödningsmedelsfabriker och nya producenter som
tillverkar vätgas av uthållig el.
Det senaste exemplet innebär infrastrukturinvesteringar som bara
är till för en handfull företag. De borde kunna finansiera dem
själva om de är en bra idé och det är lätt att få tillstånd att bygga.
74
Idéer runt vägnätet
Vägnätet är en infrastruktur som håller ihop alla investeringar. Det
finns trafikstockningar i storstäder, en del vägar som är farliga, en
hel del vägar som är illa underhållna och behov av cykelbanor,
men nätet når redan hela landet. Det ger att väginvesteringar
troligtvis är något som kan prioriteras ner om det blir dåliga tider.
Före 2006 prioriterades det precis tvärtom, underhållet av vägarna
minskades för att rädda stora byggprojekt. De första åren ger det
ingen synlig försämring men snart förstörs vägar som inte under­
hålls. Försummelsen vore ofarlig om Sverige var beläget i södra
Europa i stället för norra. Med våra vintrar går förfallet snabbt när
broar och vägbanor har börjat spricka och frysa sönder.
Under lågkonjunkturer minskar trafiken och olyckorna och om
staten investerar mer i vägnätet ger det med ett undantag inga
stora besparingar i fraktkostnaderna. Undantaget är att investera
bort flaskhalsar inför nästa högkonjunktur, det fungerar bäst om
det kombineras med trängselskatter så att vägen inte blir överfull.
Om vi får en period med akut oljekris kan en hastighetssänkning
spara lite bränsle. Det minskar olyckorna men ökar res- och
transporttider. Den största ekonomiska nackdelen kan vara att
pendling försvåras vilket gör det svårare att hitta nya jobb.
Ett intressant sätt att förändra medelhastigheten är att höja hastig­
heten på bra vägar och förbättra vägar med varierande hastighets­
gränser för att få långa sträckor med samma hastighet. När det
sker förbättringar över hela landet blir det mer accepterat att
skärpa kraven på hur bra vägar måste vara för att få en hög hastig­
hetsgräns.
75
När skyltad hastighet och faktisk säkerhet hör ihop bättre blir det
lättare att känna igen snabba och långsamma vägar utan att titta
efter skyltar. Om de snabba vägarna är trefältsvägar eller bättre
blir det enkelt för lätta snabba bilar att köra om tunga lastbilar som
kör sakta och ekonomiskt. På sämre vägar är det bra om alla får
köra i samma hastighet för att undvika omkörningar. Dessa goda
förändringar pågår redan och bör fortsätta.
Cykelbanorna är ett intressant komplement till bilvägarna. Opti­
mister vill bygga mer cykelbanor för att underlätta cyklande till
jobbet och på fritiden. Pessimister anser det onödigt då de tror att
det blir gott om plats för cyklar på bilvägarna när bilarna
försvinner. Personligen anser jag att cykelbanor är en bra idé
eftersom biltrafiken kommer att förändras men inte försvinna.
Mitt favoritexempel på nya cykelbanor är att utnyttja Vättern­
rundans varumärke för att få gratis reklam för en turistcykelväg
runt Vättern som ger ett stråk med rum&frukost och andra små
verksamheter. Det finns flera stråk och områden där en investering
skulle ge decennier av nöje och ekonomisk aktivitet, till exempel
skulle den kända cykelturismen på Gotland kunna utvecklas.
Att göra städer och småsamhällen trivsammare och billigare att bo
i genom att bygga gång- och cykelvägar är inte lika spektakulärt
som nya cykelstråk, men ekonomiskt är det ännu viktigare. Många
har missat att de önskvärda trefältsvägarna är hemska för cyklister
och ibland även för trånga för böndernas maskiner. För en praktisk
och miljövänlig framtid behöver en hel del vägstråk byggas lite
bredare och förses med cykelbanor.
Eftersom det finns så mycket som gynnas av ett bättre vägnät är
avbrytande av nyinvesteringar en nödåtgärd som bara är lämplig
under en kris då andra investeringar behöver göras.
76
Uthålliga bränslen och råvaror
Biobränslen för fordon är ett bra exempel på att en kombination av
olika lösningar är bättre än att försöka med en superlösning. Det
går teoretiskt att förädla alla organiska råvaror till något som
motsvarar bensin eller diesel, men det skulle kräva dyra och
komplicerade kemiska fabriker som kräver mycket energi för att
omvandla råvarorna till det färdiga bränslet.
Det kloka är att för varje råvara hitta de enklaste vägarna från
råvaran till bränslen som kan användas inom någon nisch. Ett
bränsle behöver inte vara lika mångsidigt som diesel eller säljas i
mackar över hela landet för att vara meningsfullt och lönsamt.
Med elegant valda investeringar kan man spara pengar och
undvika att slösa bort energi på överdrivet komplicerade fabriker.
För många råvaror som slaktavfall, rötslam, matrester och tång är
det enklast att röta dem till biogas och använda resterna som
gödning. De flesta nya lastbilar, bussar och bilar kan ganska lätt
anpassas för att använda biogas. Biogasen har ofta högst värde
som bussbränsle eftersom den brinner sotfritt utan att bilda farliga
partiklar vilket är bra för luftmiljön i tätorter. Busstrafik kommer
att behövas och betalas för oavsett konjunktur. Indiciet för att
bussbolag är pålitligare kunder än bilister är att det även i mycket
fattiga länder finns fullpackade bussar med betalande passagerare
samtidigt som bilisterna är få.
Raps metyl ester som tillverkas av raps och andra varianter av
biodiesel är intressanta då fabrikerna är enkla och billiga att bygga
och bränslet fungerar i alla dieselmotorer. Eftersom RME är en
färskvara som inte tål fukt är bränslet olämpligt i båtar och kan ge
problem i fordon som inte används året runt. Om RME blandas in
i diesel för reservelverk som används sällan kan de sluta fungera
när de behövs. Det kan alltså ge onödiga problem om alla tvingas
att använda ett nytt bränsle.
77
Etanolens viktigaste fördelar är att tekniken för att jäsa spannmål
är välutvecklad och restprodukterna har ett värde som djurfoder.
Det gjorde under 00-talet etanolen till en pionjär för många
bensinbilar som var lätta att konvertera till etanolblandningen E85.
Finns det en kund för spillvärme som fjärrvärmenätet i en mellan­
stor stad tillsammans med ett regionalt överskott på flis blir det
intressant att förgasa råvaran. Det går även att förgasa rena råvaru­
strömmar som svartluten i en massafabrik. En förgasningsanläg­
gning är ett jättestort gengasaggregat där en förbränning påbörjas
men det som brinner får inte brinna färdigt utan reaktionen
avbryts. Det ger en blandning av brännbara gaser som kolmon­
oxid, vätgas och metan. Syntesgasen används i kemiska fabriker
som tillverkar metanol, dimetyleter, diesel, etanol eller metangas
som är identisk med den i naturgas och biogas.
Små råvaruflöden som har jämn kvalitet är användbara i kemiska
processer. Till exempel kan tallolja från pappersmassafabriker
raffineras på liknande sätt som fossil råolja. Är kvaliteten ojämn är
det inte säkert att det är värt besväret att göra fordonsbränsle av ett
litet råvaruflöde. Det kan vara lika bra att elda det i en
kraftvärmepanna för att få el och värme. Bara för att det går att
göra bilbränsle av en råvara behöver det inte vara god idé.
Allt jag räknat upp ovan är sådant som redan finns i drift, håller på
att byggas eller är nära att påbörjas. Givetvis finns det fler möjlig­
heter och kombinationer än de jag har nämnt.
Vilka investeringar som är klokast beror även på lokala förutsätt­
ningar. Vad finns det för kompetenser och befintliga industrier
som kan utvecklas? Vilka kunder finns det? Finns det entrepre­
nörer som driver på projekten? Politiken kan både vara stödjande
genom forskning och koldioxidskatter men även förödande genom
att stödja ett alternativ på bekostnad av andra.
78
Är biobränslen en bra produkt och god moral?
Bränslen är bland de billigaste kemikalierna. Bensin började inte
användas för att det var ett bra bränsle utan för att det var en billig
restprodukt. När prisnivåerna stiger är det troligt att priserna på
kemikalier till värdefullare användningsområden stiger mer än
bränslepriserna. De biobränsleföretag som kan få fram en tillräck­
ligt ren produkt för mer avancerad användning kommer att kunna
vidareutveckla sig inom ”grön kemi” genom att sälja råvaror till
mediciner, färg, eller plast. De kommer då även att göra större
nytta för samhällets försörjning. Det finns många utvecklings­
vägar inom biobränslen och detta kan ta möjligheterna till en ny
nivå där mängden nyttiga arbetstillfällen skulle kunna öka
mångfalt. Om för mycket av utvecklingsarbetet koncentreras på
fordonsbränslen kan viktigare användningsområden försenas.
Ett problem med biobränslen som odlas på åkrar är att de konkur­
rerar med matförsörjningen. Världens spannmålsproduktion räcker
till under de flesta åren. Svälten i värden beror mest på att krig och
dåliga ledare har förstört den lokala ekonomin. Tyvärr minskar
marginalerna med tiden och något år kommer vi att få en kris och
när lagren tar slut tar etanolbilarna maten ur munnen på
människor. För att lösa det problemet behövs det någon form av
buffert för dåliga tider, det behöver finnas lager med spannmål
från de goda åren eller en stor överproduktion.
Det kostar pengar att bygga och driva lager och de binder kapital
vilket har gjort att lagerhållningen vartefter har minskat. Vid
överproduktion får bönder lönsamhetsproblem och riskerar att gå i
konkurs. Om överskotten dumpas i fattiga länder kan de fattiga
ländernas jordbruksnäring slås ut. Biobränslen som etanol och
biodiesel kan vara ett sätt att göra jordbruksnäringen större än vad
som behövs för normalåren vilket gör det lättare att försörja
människor under dåliga år. Vi kan under goda år mala ner över­
skotten till fordonsbränslen för att undvika att de ger ekonomiska
problem samtidigt som det gör nytta för ekonomin och klimatet.
79
För att det ska fungera måste vi kunna sluta använda etanol när det
har varit missväxt. Det behöver finnas lager med bensin eller
etanol så etanolfabrikerna kan stängas under det dåliga året. Det
går inte att lagra biodiesel av RME-typ någon längre tid utan det
behöver finnas diesellager och gärna en möjlighet att tillverka
margarin i stället för biodiesel.
Etiskt försvarbar etanol och biodiesel som inte leder till svält
kräver att det byggs upp omfattande lager av bränslen. För att göra
biobränsleråvaror användbara som mat behöver det även finnas
överkapacitet i livsmedelsindustrier som margarinfabriker. Då en
etiskt försvarbar användning av etanol och biodiesel kräver
lagerhållning av bränslen får vi vara tacksamma att några civil­
försvarslager för bränslen har undgått rivning.
Idéer för energiförsörjningen
På lång sikt finns det minst två typer av teknik som skulle kunna
ge mänskligheten oerhörda mängder energi under oöverskådligt
lång tid och dessa är avancerad kärnkraft och solkraftverk.
Det behövs inga stora mängder svårtillgängliga exotiska material
för att bygga bridreaktorer som använder torium, uran eller
gammalt använt kärnbränsle som bränsle.
Det går att bygga solkraftverk som använder speglar som koncen­
trerar solljuset och driver turbiner eller stirlingmotorer i stället för
solceller som behöver svårtillgängliga material.
De praktiska begränsningarna är att solkraftverken kräver sol och
kärnkraftverken kräver stabila och tekniskt avancerade länder. En
skiss för att visa att mänskligheten kan fortsätta driva sin
civilisation under oöverskådlig tid blir snabbt komplicerad när
man börjar ta hänsyn till praktiska begränsningar.
80
Det finns ingen ideallösning utan det gäller att bygga vattenkraft­
verk där det finns bra vattenfall, kärnkraftverk där det finns
tekniskt avancerade samhällen, geotermiska kraftverk där det
finns heta vulkaner, solkraftverk där det finns mycket sol, vind­
kraftverk där det blåser mycket och så vidare.
Där det bor många människor eller finns mycket industrier kan
man bygga kraftvärmeverk för att samtidigt producera el, värme
och kyla. De kan drivas av biobränslen, avfall eller kärnkraft. När
man trots allt använder fossila bränslen bör man passa på att
använda spillvärmen. De länder som använder mycket gas för att
värma hus och mycket kol för att tillverka el skulle kunna spara
mycket bränsle och koldioxidutsläpp på att bygga kraftvärmeverk
och använda samma bränsle för båda behoven.
Det finns fler möjligheter men mycket av det som behövs på
global nivå är inte tekniska idéer utan politiska lösningar och
kloka affärsidéer. Det gäller att hitta lösningar som fungerar med
de lokala förutsättningarna. Under decennier försökte olika
biståndsorgan bygga telefonnät med kopparledningar kors och
tvärs men när GSM-mobiltelefonin sjönk i pris tog det bara några
år att få mobiler till nästan varje by i världen. Elförsörjningen
borde kunna utvecklas på samma sätt om en lagom komplicerad
teknik kan förenas med bra finansiering. GSM-telefonin är
avancerad i elektroniklådorna men enkel att sätta upp i fattiga
samhällen med korrupta statsmakter.
Här i Sverige har vi en form av infrastruktur i form av regelverk,
företag, forskare, byggjobbare och så vidare utöver elnätets
ledningar som gör att vi kan testa nya idéer som är svåra att prova
i länder som saknar den breda kompetensen. Vi behöver fortsätta
vara positiva till de små och udda lösningarna så vi kan bidra till
att de utvecklas och kan ta vara på alla småskaliga möjligheter
som finns utspridda i samhället.
81
Det är även bra om det snarast kan byggas några nya stora kärn­
kraftverk. När vi kan göra en stor insats för klimatet och resurs­
försörjningen ser jag det som att vi har en plikt att få det gjort. Det
gäller både i den lilla skalan och i den stora. Vi tillhör en handfull
länder som skulle kunna bygga nya kärnkraftverk med högsta
standard. Försäljning av energi ger en stabil inkomst som gör att vi
kan fortsätta utveckla både kärnkraftsteknik och annan teknik.
Anpassningar till klimatförändringar
Det kan vara så att vi började anpassa samhällets infrastruktur till
kommande klimatförändringar innan det blev ett politiskt mål.
Hösten 1985 regnade det mycket i Dalarna och Hälsingland och
dammen i Noppikoski brast. Det ledde till en säkerhetsgenomgång
av alla stora dammar i Sverige och kraftbolagen började öka
kapaciteten för att släppa igenom vatten från skyfall.
Sedan skärptes kraven ytterligare och det investeras nu ännu mer
för att dammar ska klara skyfall som skulle kunna uppstå genom
klimatförändringen. Kanske var det bara en vädervariation som
inträffade 1985 men poängen är att kraftbolag och myndigheter
reagerade när vädret levererade en överraskning. Sommaren 2009
drabbades flera orter av skyfall som gav ca 100 mm regn på en
timme och källare och avloppsverk översvämmades, vintern 2010
kollapsade många tak efter två månaders snöfall. Oavsett om det
finns ett samband med klimatförändringen eller ej är det klokt att
reagera på det som händer i naturen och anpassa hus och
infrastruktur.
Det börjar bli dags att ersätta gamla ledningar med låg kapacitet
och när avloppen separeras från smutsigare dagvatten får vi även
ett bättre rötslam i reningsverken. Rent rötslam kan användas som
gödning för odlande av mat och energi och då sluts kretsloppen
och gödningsämnen som vi förr eller senare får brist på sparas.
82
Klimatförändringar som rikligare nederbörd och häftiga skyfall
ger behov av en del spektakulära investeringar. Den största som
har föreslagits är att bygga ett extra utlopp från Vänern i form av
en stor bergtunnel till Byfjorden för att undvika översvämningar
runt Vänern och förebygga ras i Göta älv-dalen. Det är ett extremt
förslag och om det byggs hoppas jag att man inkluderar en
uppsättning turbiner i projektet för att kommande generationer ska
få råd att underhålla tunneln med pengarna från elen. Även om ett
sådant jätteprojekt kostar miljarder är den största delen av
anpassningarna små justeringar och underhåll som görs av små
och stora fastighetsägare och det arbetet måste pågå hela tiden.
Klimatanpassningen i vardagen är en del av det vanliga under­
hållet när dräneringar förnyas, takrännor byts till typer som inte
samlar på sig skräp och stuprör kan förses med näsor som leder
vattnet från väggarna om rören blir täppta. Det finns tusen detaljer
och arbetet tar aldrig slut. Det går inte att klimatsäkra Sverige med
några enstaka jätteinvesteringar utan alla hus och allt som ska vara
bestående måste pysslas om av någon som har råd att underhålla
det. För att klara klimatförändringens effekter måste det finnas en
fungerande ekonomi som gör att människor kan sköta om det
kapital som finns i samhället.
Men det finns även en risk att klimatförändringar ger torka. Det är
ingen större fara för dricksvattenförsörjningen i Sverige, men det
kan orsaka större skogsbränder och missväxt i jordbruket.
För att klara av att begränsa bränder har vi ett utmärkt brand­
försvar som kan ta hjälp av hemvärnet som vartefter kan bli bättre.
Beredskapen kräver relativt lite pengar men mycket engagemang
hos de frivilliga som är beredda att hjälpa till och de tjänstemän
och politiker som förbereder för frivilliginsatser.
83
När behovet av bevattning ökar kommer bönder att investera i rör,
pumpar och vattenspridare, men det finns ett problem som kräver
förberedelser och det är att få fram vatten att vattna åkrarna med.
Det behövs förändringar i vattendomarna för hur vatten i åar och
sjöar får användas. Det är även bra om byggande av bevattnings­
dammar kan kombineras med investeringar för infångande av
näringsämnen som lakas ut ur åkrar. Det är möjligt att kombinera
miljöåtgärder för Östersjön med bättre försörjningstrygghet.
Ett exempel på en stor investering är tunneln från sjön Bolmen
som byggdes 1975 - 1987 som försörjer 750 000 människor i
Skåne med dricksvatten. Det var ett ras i tunneln i slutet av 2008
och under 2009 var den avstängd för reparationer. Skåningarna var
inte utan vatten då det finns reservvattentäkter, men dessa reserver
har begränsad kapacitet. Det bör vara rimligt att bygga en andra
tunnel för att få säkrare vattenförsörjning. Om en sådan investe­
ring diskuteras, planeras och byggs tar det 15-20 år innan den är
klar. Under den tiden kan prioriteringarna ha ändrats, då kan
reservkapaciteten behövas för att vattna Skånes åkrar eller försörja
Köpenhamn med dricksvatten.
Investeringar som tar lång tid att genomföra behöver påbörjas i
tid. Det är bra att prioritera investeringar som är önskvärda av fler
skäl än de problemen som klimatförändringarna kan ge.
Ett annat exempel på klimatanpassning i vardagen är luftkonditio­
nering av sjukhus och äldreboenden. Det innebär många små
investeringar över hela landet som sedan kostar pengar och el att
driva men de ger även bättre komfort och det behövs för bra vård
och omsorg. Att genomföra sådana investeringar blir en märklig
prioritering om det inte samtidigt ordnas så vårdpersonalen kan
göra bästa möjliga jobb med de resurser som finns. Det blir
orimligt att investera i husen om verksamheterna fungerar dåligt.
84
Internet löser problem och ger konflikter
De bästa lösningarna på resursproblem är att konsumera och
arbeta smartare och göra nya uthålliga resurser tillgängliga. Detta
underlättas av utvecklingen och användningen av ny och bättre
teknik. Ett av de viktigaste tekniska genombrotten är Internet som
även gör det möjligt att sprida nya idéer snabbare vilket under­
lättar för alla andra idéer att göra nytta. Kraftfulla tekniska genom­
brott ger både nya möjligheter och problem för de industrier som
rationaliseras bort. Snabba förändringar ger även politiska
problem när samhällets olika institutioner ska anpassas till den nya
situationen.
Jag var med i internetutvecklingen redan 1990 och det finns tren­
der och idéer som hela tiden återkommer och vartefter förpackas
om i nya applikationer som tilltalar nya grupper av människor.
Kärnan i detta är att människor gillar varandras sällskap och söker
sådant som man finner vackert eller stimulerande. Mekanismer för
att umgås och utbyta idéer och kultur återuppfinns ständigt och
anpassas för olika människors behov och möjligheter.
Utvecklingen har stora likheter med hur forskare arbetar för att
sortera fram bättre idéer och forskare som utvecklar bättre sätt att
kommunicera och lagra information för sina behov är fortfarande
en grundsten i Internets utveckling.
Den effektiva informationsspridningen och det spontana kontakt­
skapandet är ett av mina bästa hopp för en bra framtid. Nya idéer
måste sprida sig för att lösa problem och Internet sparar resurser
på många påtagliga sätt som enklare handel med begagnade saker
och samåkning som till exempel www.samtrip.se.
Den fria utvecklingen som ger mig hopp kan vara skadlig för
gamla industrier som lever på att äga och förvalta kultur vilket
leder till konflikter som kan skada samhällsutvecklingen.
85
Upphovsrättsindustrin med skivbolag och filmbolag behöver styra
spridningen av information för att deras gamla sätt att göra affärer
ska fungera. Det har givit sämre tekniska lösningar, till exempel
regionkodning av DVD-skivor för att motverka handel med DVDskivor mellan olika världsdelar. Det har även funnits förslag på att
konstruera datorer, stereoanläggningar och så vidare för att de bara
ska kunna spela musik och filmer med rätt licens.
De mer långtgående förslagen för att bygga kommunikations­
utrustning med begränsad funktion har misslyckats. En av de mer
ironiska anledningarna till detta är att Kinas omfattande elektro­
nikindustri bryter sådana initiativ för att kunna tillverka produkter
som kunder vill köpa. Ironin är att kapitalismen inom världens
största diktatur har varit en garant för att människor i fria länder
ska kunna köpa hemelektronik som de kan styra som de vill.
En dramatisk effekt av teknikutvecklingen är att den håller på att
göra informationsägande onödigt för kulturens fortbestånd och
utveckling. Samtidigt är ägande av kultur en stor kapitaltillgång
och många lever på att administrera kulturägande och distribuera
information på gamla medier. En anledning till att detta ägande
utvecklades var att det var svårt att kopiera och distribuera böcker,
skivor och film vilket gav en flaskhals som drev upp värdet på den
ransonerade tillgången. Värdet har utökats tillsammans med den
lagstiftande makten genom att förlänga skyddstiderna efter
kreatörens död, nu kan verken ägas av individer och bolag upp till
70 år efter kreatörens bortgång.
Den tekniska flaskhalsen som gjorde det möjligt att utöka ägande­
rätten till att omfatta gammal kultur har nu upphört att existera.
Det leder till att kapitalvärdet hos intellektuell egendom som har
ransonerats och lagstiftats fram håller på att upphöra.
86
Rationaliseringen som gör gamla strukturer onödiga sker ofta på
det moraliskt högtstående sättet att upphovsmän skapar ny kultur
som uttryckligen är till för att spridas och delas fritt. Detta
utmanar inte lagstiftningen utan det stödjer sig på den. Det sker
inom en moralisk gråzon där övergivna verk som saknar en aktiv
ägare bevaras och sprids. Det sker även olagligt i direkt konflikt
med ägare och en del levande kreatörers intressen genom pirat­
kopiering. En del kreatörer är positiva till piratkopiering, nya och
ofta unga kreatörer kan gynnas av att gamla strukturer bryts ner
och nya affärsmöjligheter uppstår.
Förändringsprocessen har blivit onödigt konfliktfylld eftersom
upphovsrättsindustrin har koncentrerat sig på att bromsa teknik­
utvecklingen för att försöka behålla sina gamla sätt att göra
affärer. De som är bäst på att utnyttja förändringarna är kreatörer
som utgår från fri spridning som PR-metod och företag med nya
sätt att ge service som svenska Skype och amerikanska Apple med
iPod som båda distribuerar musik på nya sätt.
Att med lagstiftning upprätthålla ett ägande som håller på att tappa
sin produktiva funktion leder till att människor arbetar med att
begränsa och övervaka kommunikation. Människor älskar att prata
med varandra och dela upplevelser. När alla former av information
kan delas med andra blir det som vi tidigare köpt och konsumerat
privat en del av det språk vi använder när vi kommunicerar med
varandra. Nu används till exempel filmklipp på samma sätt som
man tidigare skrev vykort.
Att det för människor naturliga beteendet att dela med sig av
information kriminaliseras och blir riskfyllt ger otrygghet.
Övervakande och bestraffande av driften att kommunicera står i
konflikt med att polisen och rättsväsendet behöver arbeta med det
som gör människor tryggare.
87
Länder som använder resurser för att upprätthålla ickeproduktiva
former av informationsägande bör konkurreras ut av länder som
har friare kommunikation, men allt ägande av information är inte
fel. Patent och copyright kan göra nytta om institutionerna
förvaltas klokt och varumärken är viktiga för förtroendeskapandet
mellan företag och konsumenter. Konflikterna som uppstår när
upphovsrättsindustrin kämpar för sin överlevnad samtidigt som
det saknas en skarp gräns mellan umgänge och stöld gör att även
dessa mekanismer hotas av ett politiskt bakslag.
I denna kamp går det att hitta exempel på desperat lobbying för att
påverka de politiska besluten. Jag tror de kan ge en fingervisning
om vad som kan ske om vi får så stora ekonomiska problem att
välmående eliter riskerar att förlora allt de äger. Ett exempel på
sådan lobbying är att det i många länder arbetas för att de som
misstänks för fildelning av upphovsrättsskyddat material ska
kopplas bort från Internet. Det motsvarar att människor som
misstänks för snatteri förbjuds från att ha telefon och postadress
för att försvåra försäljning av stöldgods.
En krass tolkning av konflikten är att det är en kamp om vem som
ska få tillgång till pengarna som gör att man kan leva ett gott liv. I
en vital kultur med ny konst och innovationer är det viktigt att de
som skapar något nytt kan tjäna pengar. Om det är brist på resurser
räcker de inte både till de skapande människorna och till dem som
önskar serva dem med avancerade tjänster. Om de som bevakar
gamla upphovsrätter dessutom motarbetar nya generationer av
skapande människor har vi passerat en gräns där de blir skadliga
för kulturens utveckling.
Liknande möjligheter och problem finns inom andra områden. När
det sker radikala teknikskiften ger det ibland möjligheter att riva
delar av de gamla formaliserade strukturerna och återföra mer
resurser till dem som gör det faktiska arbetet.
88
Tillväxtmål för en krympande ekonomi
För att göra det enklare att förstå den ekonomiska utvecklingen i
ett land brukar ekonomer summera alla inkomster. Det vanligaste
måttet är bruttonationalprodukten, BNP, som är summan av
försäljningsvärdet för alla varor och tjänster som betalas med
pengar. Fördelen med summeringen är att det går att dra slutsatser
om vad som händer utan att hålla reda på alla detaljer. En av de
viktigaste siffrorna är hur snabbt ekonomin växer.
Den svenska ekonomin brukar växa med någon procent per år
efter kompensering för att inflationen gör pengarna mindre värda.
När ekonomin växer blir det lättare att hitta pengar för att göra
investeringar, lättare att hitta nya kunder, lättare att höja löner och
skatteinkomsterna ökar vilket gör det lättare att uppfylla politiska
löften. Alla vill leva i ett samhälle som har tillväxt och BNPtillväxten har blivit vårt viktigaste mål eftersom det sammanfattar
så mycket som är bra för oss.
Belastningar som stressar samhället och minskar tillgången på
resurser kan göra det omöjligt för delar av ekonomin att växa.
Saknas en nyckelresurs kommer användningen av den resursen att
minska och den delen av ekonomin kommer att krympa. Om den
sinande resursen är olja kommer många delar av ekonomin att
krympa och det är troligt att det ger en lägre BNP i Sverige och
hela världen.
Eftersom resursproblem som beror på långsiktiga trender kan bli
värre för varje år finns det en risk att vi får en längre period med
krympande ekonomi. Hur lång en sådan period blir är svårt att
säga, men om stora delar av ekonomin måste byta råvaror tar det
flera år att bygga nya industrier. Stora infrastrukturbyten som att
byta delar av ett lands långväga lastbilstrafik till elektriska tåg tar
ett decennium. För Frankrike tog det ca 20 år att byta elenergiför­
sörjning från kol och olja till 85 procent kärnkraftsel.
89
Människor kommer att ändra vanor och företag kommer att
investera i sådant som är oberoende av de sinande resurserna. Det
innebär att en del sektorer i samhället kommer att växa och
åstadkomma mer och mer nytta när tiden går. Det är tillväxt även
om summan för hela samhället är negativ. Någon gång kommer
det som krymper att ha krympt färdigt och summan börjar
domineras av det som fungerar i den nya situationen och vi får
återigen den bekanta BNP-tillväxten.
Mycket av det ekonomiska tänkandet hör ihop med BNPtillväxten och det finns en fara med detta under en period av
kraftig ekonomisk omställning. Det viktigaste är att komma ur
krisen med ett samhälle som fungerar för de nya fysiska förutsätt­
ningarna och det kräver förändringar och att politiken inte
förvärrar krisens orsaker. Om politiker och ekonomer anser att
krisen bara är en brist på tillväxt i BNP går det att fuska med
siffrorna på flera olika sätt.
Statistiken kan ändras och räkna arbete utanför penningekonomin
som en del av ekonomin eller räkna in den svarta delen av eko­
nomin men det ökar inte produktionen. Om en statistisk ökning av
BNP ska ha någon praktisk effekt måste något nytt göras.
Det går att förse ekonomin med mer pengar som kan cirkulera runt
och räknas i statistiken. Sådant fusk med penningpolitiken leder
förr eller senare till inflation eftersom det skapas mer pengar utan
att det skapas motsvarande nya produkter eller tjänster.
Det går att stimulera ekonomin att göra mer av det som är lätt att
göra men det kan vara irrelevant för krisen. När företag under
1970-talets kris fick bidrag för att producera stora lager av
oönskade produkter var det även ett snabbt sätt att åstadkomma
produktion som syntes i statistiken då varorna räknades som
värdefulla trots att de inte användes.
90
De sämsta lösningarna är om BNP-statistiken ökas på sätt som
förstärker någon av de bakomliggande stressfaktorerna.
Om stressfaktorn är globalisering och produktion som inte är
konkurrenskraftig subventioneras fördröjer det anpassningen till
den nya situationen.
Om stressfaktorn är demografisk där vi har en hög medelålder och
höga löner och andra länder har en låg medelålder med låga löner
blir problemen värre om vi skyddar de höga lönerna genom att
göra det svårt för ungdomar att hitta arbete.
Om stressfaktorn är kostnaden för klimatförändringar och länder
kompenserar genom att bygga fler kolkraftverk för att kunna
producera mer varor ökar problemen.
Om stressfaktorn är en genom utfiskning krympande fiskeindustri
och staten kompenserar genom att subventionera nya större fartyg
som kan fiska i avlägsna vatten ökar problemen.
Om stressfaktorn är oljetillgången och politiker försöker få fart på
ekonomin genom att sänka bensinskatten eller subventionera
vägtransporter och flygtrafik ökar problemen.
Ett sätt att kompensera för svagheterna i BNP-statistiken är att inte
bara räkna BNP utan även summan av värdet på de förnyelsebara
naturtillgångarna och de biotoper som vi inte använder så vi inte
utplånar naturens kapital för att hålla uppe en bokföringssiffra.
Det är rimligt att använda samma typ av princip för tillgången till
mineralresurser så de räknas upp när fyndigheter hittas, ner när
gruvor töms och räknas upp vartefter det införs återvinning och ny
teknologi som möjliggör utvinning av mer resurser.
91
När människor byter karriärer eller startar ett eget företag är det
normalt att inkomsterna sjunker dramatiskt och först efter några år
återhämtar sig. Om många gör det samtidigt blir statistiken dålig
och skatteinkomsterna sjunker, men det är inte farligt för ekono­
min utan tvärtom både nyttigt och nödvändigt. För att undersöka
om ekonomin utvecklas väl borde det undersökas om människor
tar nya initiativ eller om de bokstavligen sitter i var sitt hörn och
är deprimerade. Försäljningen av antidepressiv medicin och
alkohol kan vara en indikator för den verkliga konjunkturen.
Det här leder fram till tesen att om vi får en snabb förändring av
ekonomin som gör att BNP sjunker snabbt eller under lång tid bör
vi byta fokus från att titta på ekonomins omsättning till ekonomins
kapitalskapande. Om vi i en krympande ekonomi lyckas öka
mängden tillgängligt kapital bör förändringen sluta väl för oss.
Det går att öka de teoretiskt åtkomliga resurserna även om vi inte
bygger alla gruvor direkt. Det går att bygga nya maskiner för nya
behov och konservera gamla i väntan på nästa högkonjunktur. Det
går att öka det humana kapitalet i form av färdigheter och relatio­
ner även om få arbetar i höglöneyrken.
Om vi tömmer samhället på naturens kapital, förlorar möjligheter
att utvinna mer råvaror, slutar forska och studera och tappar
förtroendet för varandra kommer förändringarna att leda till ett
bottenlöst elände.
Det tillväxttänkande och de modeller som hör ihop med BNP och
andra modeller som fungerade väl under flera decennier av snabbt
ökande användning av fossila bränslen borde fungera för att mäta
de nya delarna i ekonomin som producerar uthålligt eller använder
resurser som det finns gott om. Då kan även de människor som
förstår modellerna göra nytta utan att behöva lära om.
92
Att ha fel
Det kan vara tungt att fastna i gamla lösningar.
93
Exempel på dåliga idéer
När nya svåra problem ska lösas kommer många idéer att behöva
övervägas och provas och många av dem kommer att vara dåliga.
För att göra goda val behöver man leta efter rätt kvaliteter i
idéerna och även vara beredd att backa när man har fel.
Jag börjar med ett enkelt exempel som länge har varit populärt,
vätgasbilar. Grunden till populariteten är att tekniken är elegant
och miljövänlig när vätgasen används eftersom avgaserna består
av rent vatten.
Tyvärr är det ineffektivt att använda vätgas. När vätgas tillverkas
av el genom elektrolys förloras ca 30 procent av energin, när
vätgasen driver en bränslecell förloras ca 50 procent, tillsammans
försvinner ungefär 65 procent av energin på vägen. Om elen i
stället används för att ladda ett batteri i en elbil förloras det mindre
än 5 procent i uppladdningen och urladdningen vilket tillsammans
blir en förlust på mindre än 10 procent. För varje generation av
bättre batterier blir därmed vätgasbilen mindre intressant.
Å andra sidan är vätgas en viktig industriråvara i kemiska
processer för att rena råolja från svavel, uppgradera tjockolja till
diesel och för tillverkning av kvävegödning. Om vi får fram mer
el eller bättre sätt att tillverka vätgas kan vi få ett vätgassamhälle
inom den kemiska industrin, men vätgasen kommer kanske aldrig
ut på vägarna.
USA:s regering och bilindustri valde i början av 2000-talet
vätgasbilen som framtidsvision och det visade sig sedan att det
inte fungerade. Av det exemplet kan vi lära oss två saker: Likrikta
inte ett lands industri till en enda lösning och när företag eller
politiker väljer att satsa på visionära tekniska lösningar bör de
kolla om fysiken ger en god chans för att det ska fungera.
94
Ett annat exempel på en dålig idé är koldioxidinfångning i kol­
kraftverk och även där är problemet effektiviteten. Jag har inga
tvivel om att det går att fånga in nästan all koldioxid från ett
kolkraftverk eller en cementfabrik eftersom det finns många
tekniska lösningar som möjliggör detta, men alla lösningar som
jag har hört talas om kräver stora och dyra anläggningar. Det
betyder att de kostar mycket pengar och resurser att bygga och de
kräver mycket energi när de är i drift och samlar in koldioxid.
Även om anläggningarna för koldioxidinfångning blir mycket
bättre återstår investeringen i rörledningar och energin till
pumparna som ska pumpa ner koldioxiden i underjorden där den
ska förvaras. Det är ett större arbete att bygga och driva ett
koldioxidlager än att bygga ett naturgasfält, men i stället för att
producera energi förbrukar det energi. Optimisterna hoppas på att
max 20 procent av den producerade energin går åt för att fånga in
och lagra koldioxiden. Den stora resursåtgången gör att det är
klokare att investera i lösningar som producerar energi.
Det här är även ett exempel på en av mina favoritprinciper.
Prioritera de investeringar som har flera nyttor eftersom det
minskar risken för felinvesteringar. Investeringar som både
minskar koldioxidutsläppen och producerar energi är bättre än
investeringar som bara sparar koldioxid. Investeringar som sparar
energi är både bra för klimatet och ger bättre konkurrenskraft när
de minskar de rörliga kostnaderna för att köpa energi. När man
värderar idéer är de med flera nyttor intressantare än de som bara
löser ett problem.
95
Sådant som inte kommer att hända
Det finns problem och lösningar som envist dyker upp i debatter
på olika internetforum trots att de är orimliga.
Jordbruket kommer inte att byta traktorer mot hästar.
Traktorer är mera praktiska än hästar. De kan stå avstängda när de
inte används medan hästar hela tiden behöver mat och omvårdnad.
Det är lättare att köra traktorer än att hantera hästar. Traktorer kan
dra tyngre lass och driva avancerade maskiner. Att något är
önskvärt betyder tyvärr inte att det är effektivare. Ett på lång sikt
viktigare argument är att även om bönder måste odla sitt eget
bränsle behöver traktorer mindre åkermark än hästar.
Dagens traktorer skulle med enkla modifieringar kunna köras på
biogas i kombination med RME. I Sverige skulle det kräva sju
procent av åkerarealen för att tillverka en TWh raps till RME och
tillsammans med två TWh biogas från restprodukter räcker det för
att driva dagens jordbruksmaskiner. När lantbruket använde hästar
användes mer än sju procent av åkrarna för att odla hästfoder.
Dessutom är det tekniskt rimligt att bygga traktorer som drivs med
ångmaskiner eller stirlingmotorer som eldas med pellets. De blir
troligtvis svagare än dagens traktorer men fortfarande mycket
effektivare än hästar och då behöver ingen åkermark användas för
att odla bränsle. Det är troligtvis ännu billigare att driva dagens
traktorer med biobränslen som görs av träflis i stora fabriker.
Det är lätt att få för sig att ett samhälle med stora resursproblem
skulle bli precis som det var för 50 eller 100 år sedan. Det
kommer inte att bli så eftersom vi har kunskaper och industrier
som inte fanns på den tiden. Det är mycket rimligare att
framtidens lösningar blir en blandning av ny avancerad teknik och
nya varianter av gamla resurseffektiva lösningar.
96
Vi kommer inte att sluta åka bil och motorcykel.
Bränslebehovet kan sänkas till ungefär en tredjedel med minibilar
eller scootrar. Det behövs ingen teknikutveckling för detta utan det
räcker att de som måste färdas på vägarna ger upp flexibilitet och
säkerhet. Flexibiliteten kan behållas om man har råd med flera
bilar eller kan hyra en stor bil när man behöver den. Säkerheten
kan behållas genom teknikutveckling och säkrare vägar eller en
sänkning av hastigheterna. Långsamma förändringar som
urbanisering och bra kollektivtrafik och cykelbanor minskar
behovet av bilresor vilket får resurserna inklusive vägkapaciteten i
de växande städerna att räcka längre.
Om utvecklingen av elbilar av någon anledning skulle misslyckas
så stora bekväma bilar blir för dyra kommer det inte att förstöra
samhället. Det kommer inte att ge värre konsekvenser än värdefall
för glesbygdshus och avfolkning av småsamhällen och bostads­
områden som har långt till framgångsrika industrier eller saknar
effektiv kollektivtrafik till stora orter.
Världshandeln kommer inte att upphöra
Även om det av klimatskäl inte går att övergå till ångbåtar som
drivs med brunkol kan stora mängder containrar och värdefulla
bulkvaror fraktas med kärnkraftsdrivna fartyg. Vi kan få färre och
större kontinentala hamnar och mer av godset kommer att fraktas
på elektrifierade järnvägar. Eldrivna järnvägar som sträcker sig
över hela kontinenter som transsibiriska järnvägen kan byggas ut
med fler spår.
Även i en mycket avlägsen framtid kommer vi att ha en global
ekonomi. Det kan dock bli oekonomiskt att kontinuerligt frakta
mat mellan olika odlingsregioner för att minimera lagren.
Tillverkningen av varor kommer att flytta närmare råvarorna eller
konsumenterna. Frakterna blir dyrare men de upphör inte.
97
Ett problem med prisförändringar
Exemplen på saker som inte kommer att hända har en gemensam
svaghet. Hur ska effekterna av pris- och tillgänglighetsförän­
dringar värderas?
Jag skriver som om bränslepriset kommer att bli avgörande för
många verksamheter och det kan vara fel. Om det till exempel
kostar två procent av en varas värde att frakta den med container­
fartyg från Kina till Göteborg och jag antar att det mesta av
kostnaden är bränsle ökar andelen till nära fyra procent om
bränslepriset fördubblas. Det lär inte förändra handelsmönstren på
något avgörande sätt.
Det bakomliggande skeendet som oroar mig är tillgången till
energi. Om oljan sinar med några procent om året måste en
motsvarande oljeförbrukning försvinna eftersom det bara går att
elda den olja som levereras. En del före detta oljekunder kommer
att byta till naturgas eller kol, andra till biobränslen, en del till
kärnkraft och många kommer att effektivisera. De som inte kan
investera eller betala ett högre pris blir helt enkelt utan energi.
Priset stiger tills så många har effektiviserat, bytt energikälla eller
upphört med sina verksamheter att oljeproduktionen räcker. För
oss i ett rikt land är det inte så farligt om en del verksamheter
upphör, det är värre när elgeneratorerna stannar i en fattig by eller
de inte längre har råd med fotogen för att laga mat.
Att förändra logistiken för att minska bränsleförbrukningen är en
möjlig effektivisering. Det är de som är effektivast som kan bjuda
högst för oljan och det är deras verksamheter som består. Det leder
till att jag förutsätter att priset blir så högt att det blir för högt för
de som har svagast betalningsförmåga. Jag kommer aldrig att
kunna säga hur många kronor eller dollar per liter som det
motsvarar, det enda jag är säker på är att om det inte investeras
blir priset så högt att någon slås ut.
98
Om koldioxidutsläppen är missförstådda
Sedan jag först läste att koldioxidutsläppen ändrar klimatet har jag
hoppats på att det ska vara fel, men det hoppet har krympt under
åren. Jag saknar nu hopp om att koldioxiden är harmlös, i stället
har jag ett krympande hopp om att vi ska hinna bromsa
klimatförändringen. Eftersom det bara är ett hopp räknar jag för
säkerhets skull med att vi misslyckas och blir tvungna att anpassa
oss till konsekvenserna av klimatförändringen.
Det kan finnas någon stark naturlig mekanism som begränsar
koldioxidens påverkan på klimatet, till exempel hur moln uppstår
på olika höjder i atmosfären. Tyvärr pågår redan förändringen, så
att hoppas på att det ordnar sig av sig själv är som att upptäcka att
garaget brinner och anta att det släcks av ett slagregn innan elden
sprider sig. Det skulle kunna ordna sig men det är klokare att
släcka.
Även om du tror att det löser sig av sig själv hoppas jag att du
ändå stödjer förändringar och investeringar som både är bra för
klimatet, andra miljöproblem och ekonomin. Om klimatet
stabiliserar sig oavsett klimatåtgärderna gör sådana investeringar
fortfarande nytta. De gör även nytta om pessimisterna har rätt och
det är försent att hejda klimatförändringen.
Det finns ytterligare en anledning att undvika koldioxidutsläpp: de
gör haven surare. De mänskliga koldioxidutsläppen är mycket
snabbare än de som har inträffat under geologiska perioder med
många stora vulkanutbrott. Vi släpper ut koldioxiden snabbare än
den hinner spädas ut i de djupa haven. Det finns en risk att havens
övre lager blir för sura för att kiselalger och andra havsorganismer
ska kunna bilda sina skal och det kan ge en massutrotning och en
total förändring av livet i haven.
99
Om vi inte får några resurskriser
Om teknikutvecklingen och de kulturella förändringarna utvecklas
snabbare än olika resurser töms och den globala ekonomin
utvecklas riktigt bra finns det bara en sak att göra och det är att
fira en fantastisk utveckling. Att ha rätt i dåliga förutsägelser är en
liten glädje, det är mycket trevligare att ha fel!
Till exempel skulle tekniken för bridreaktorer kunna bli oväntat
billig och ge en stark ekonomi som bygger fabriker för syntetiska
bränslen. Då skulle till exempel årtionden av tålmodigt byggande
av biogasinfrastruktur bli överflödigt, men då är vi tillbaka i den
globaliseringslogik som Jan Jörnmark exemplifierar i Övergivna
platser där nya överflöd gör gamla investeringar onödiga. Om det
sker är det en god nyhet eftersom det innebär att världen blir rik.
Jag hoppas att resursproblemen blir ett år 2000-problem. I slutet
av 1990-talet var många rädda för att gamla datorsystem skulle
sluta fungera vid årtusendeskiftet. Under 1970-talet skrevs årtalen
i många datorprogram med två siffror, år 99 följdes då av år 00
vilket skulle få programmen att göra fel. Då skulle löneutbetal­
ningarna upphöra, industrier haverera och kaos utbryta. Det
investerades miljarder på att leta fel och byta ut datorsystem före
nyårsafton. På nyårsdagen hade i stort sett ingenting hänt och
allmänheten skrattade åt dem som hade trott att det skulle bli kaos
och det blev en debatt om de bortslösade miljarderna. Problemet
var bara att om företag och myndigheter inte hade gjort dessa
förberedelser hade många datorsystem slutat fungera och vi hade
fått en röra, en del konkurser och miljardkostnader.
Större delen av min bok handlar egentligen om principer, idéer
och investeringar som kan användas för att se till att det som oroar
mig aldrig händer.
100
Döm inte ut förmågor i förtid
Det kan vara skadligt att döma ut industrier som är beroende av
sinande råvaror, som den petrokemiska industrin. Även om en
bransch krymper globalt kan det visa sig att de konkurrens­
kraftigaste anläggningarna finns här i Sverige. Vi har gott om
miljövänlig och ganska billig el, gott om uthållig skog och ett
välfungerande samhälle. Det underlättar både driften och investe­
ringarna för att övergå till uthålliga råvaror. Sedan är det bara den
olja som är fin och billig att pumpa fram som har börjat sina. Om
20 år är vi kanske en av värdens största producenter av smörjolja
och importerar olja som mestadels är tjära, förädlar den med hjälp
av förnyelsebara biologiska råvaror och uthållig kärnkraft och
exporterar smörjmedel till vindkraftverk och tåg.
Periodvis kommer delar av massa- och pappersindustrin att
befinna sig i kris, men även om alla slutar läsa tidningar har en
sådan industri kunskaper, maskiner för att hantera råvaruflöden
och affärskontakter som ger en utmärkt grund för nya produkter.
När en bransch krymper hastigt är det klokt att försöka bevara
kunskaper och färdigheter. Stålforskningsorganisationen Mefos
med världsunika laboratorier är ett exempel på en verksamhet som
både bevarar gammal kunskap och utvecklar ny. Det finns ett helt
spektrum av kunskaper som är önskvärda att bevara och utveckla
från glasblåsning till stora framtidsinriktade satsningar som
forskningsanläggningen ESS i Lund.
Att leva i ett industrialiserat samhälle är att leva i en form av
teknisk och kulturell ekologi där mångfalden ger möjligheter till
anpassning när världen förändrar sig. Utrotar vi kultur, kunskaper
eller industrier tappar vi anpassningsförmåga och möjligheter att
göra det bästa av framtida idéer och högteknologi.
101
Politiska konsekvenser och risker
Skapandet fortsätter även när politikerna har slut på pengar.
102
Vad bör vi begära av makthavarna?
Nyfikenhet och ödmjukhet är viktiga egenskaper för att förstå
resursutmaningar. Det finns en oerhörd komplexitet i vad som kan
hända och det krävs nyfikenhet för att få grepp om vad det är som
händer. Mycket kommer att förändras och utan ödmjukhet
kommer felaktiga uppfattningar att behållas för länge.
Jag är själv fritidspolitiker och jag kampanjar tillsammans med
andra politiker för att få möjlighet att påverka samhället att bli
bättre. Det viktigaste är att vi och våra motståndare kämpar på ett
civiliserat sätt så demokratin fungerar och löser problem på ett
konstruktivt sätt. Magin med demokratin finns i processen, att det
hela tiden sporras till nytänkande och att trötta eller dåliga ledare
försvinner utan att det behövs vare sig konspirationer eller
revolutioner.
De flesta samhällsproblem blir allvarligare och svårare att lösa
under en period när det blir svårare att göra nya saker, betala
ordentliga löner och försörja dem som inte kan arbeta. Nästan alla
kommer att förlora eller offra något för att få det att gå ihop
ekonomiskt, samtidigt behöver det investeras för framtiden och de
som är mest utsatta behöver hjälp. För att det här inte ska ge nya
konflikter behöver olika grupper ge varandra livsutrymme. Alla
grupper behöver ställa samma krav på sig själva som på andra.
När det ska göras reklam för något är det effektivast med ett enkelt
budskap och en enkel lösning och det gäller även politiska
budskap. Tyvärr har mycket få resursproblem en enda lösning.
Det behövs därmed ledare som föredrar att välja mål i stället för
medel och som kan få olika intressegrupper att sluta slå på
varandra. Alla behöver få möjlighet att arbeta med sina lösningar
på de problem som de själva upplever som viktigast.
103
Mitt favoritexempel på politiska resurskonflikter som håller på att
avslutas är kärnkraftsfrågan. I snart 40 år har miljövänner försökt
lägga ner kärnkraften genom politiska kampanjer och hindrande
av forskning. Samtidigt har kärnkraftsintressen försökt motarbeta
andra kraftslag med osakliga argument.
Nu håller de flesta partier och svenskar på att enas om att det är
bra med koldioxidsnål el som ersätter importerade fossila
bränslen. Stora och små elbolag bygger för framtiden med mer
kärnkraft, mer vindkraft och så vidare. Vi kommer snart att kunna
exportera stora mängder el till våra koleldande grannar och
samtidigt bygga upp nya exportindustrier. Grupperna som stod
mot varandra löser konflikten genom att ge varandra utrymme.
När vi har lämnat konflikten bakom oss och investerat kommer vi
att kunna förse oss själva och miljoner grannar med den kritiska
resursen el. Om kompromissen istället för att bli konstruktiv hade
blivit destruktiv med avvecklande av kärnkraft, stopp för nya
vindkraftverk och rivande av vattenkraftverk hade jag behövt
lägga till elbrist i min genomgång av resursrisker.
Det finns konflikter inom olika branscher som behöver lösas på
konstruktiva sätt för att vi ska kunna göra mer av det som behöver
bli gjort och göra det på effektivare sätt. Både i den stora och i den
lilla skalan fastnar människor i konflikter som till exempel hindrar
en liten kommun från att få en välfungerande turistbyrå. En
turistbyrå är ingenting jämfört med en miljardindustri, men den
ger arbete för ett par människor, underlättar verksamheten för
några dussin företag och berör tusen besökare.
De stora initiativen är avgörande för resursproblemen, men
vardagen byggs upp av mångfalden i de små verksamheterna.
Vi behöver ledare som styr utan att dominera och som inte fastnar
i enstaka lösningar på svåra problem.
104
Teori mot praktik
Något som kan leda både politiken och praktiken fel är att bli
överförtjust i teoretiska lösningar. När jag följer resursdebatter på
Internet bubblar det av utopiska idéer för nya samhällsordningar
och nya ekonomier. Utopier förutsätter tyvärr perfekta ledare som
tar perfekta beslut som genomförs av perfekta människor.
Vi behöver genomföra stora förändringar och för att lyckas med
dem måste det finnas variation och mångfald i det som görs så att
många möjligheter kan tas tillvara och de bästa lösningarna
sorteras fram efter hur de fungerar i verkligheten.
Vi har en marknadsekonomi där små enskilda företag, aktiebolag
av olika storlekar, kooperativ och statligt ägda verksamheter kan
mötas på ganska jämna villkor. Mångfalden av organisationer och
att samhället är öppet för nya initiativ gör att samhället kan
anpassa sig till nya förutsättningar.
Om samhället ska fungera för vanliga människor behöver det
finnas många olika möjligheter att ta initiativ. Att vi lever i ett
sådant samhälle som dessutom kan bli ännu bättre på att tillåta och
stödja initiativ är en viktig tillgång.
Det behöver skapas utrymme för nya organisationer som kan
utmana de gamla i att lösa problem och fylla behov på effektivare
sätt. För att det ska fungera behöver både privata och offentliga
monopol begränsas så det enda sättet att upprätthålla dem är att
leverera ett riktigt bra arbete eller produkt. Den viktigaste
begränsningen av monopolen är friheten för alla att etablera ett
nytt företag eller starta ett nytt kooperativ. Ett av de bästa sätten
att stödja initiativ är nära kontakter mellan dem som behöver
något, dem som kan göra något nytt och dem som kan finansiera
något nytt. Vi behöver mer direkta kontakter mellan människor
och färre mellanhänder.
105
Risker med övervakning
Vi håller på att glida in i ett samhälle där trygghet skapas genom
övervakning. När vi väljer opersonliga sätt att åstadkomma
säkerhet ökar risken för en förtryckande utveckling eftersom vår
sociala förmåga fungerar bäst när vi möts ansikte mot ansikte.
En del övervakningskameror får mig att känna mig tryggare, men
de håller på att bli väldigt många och det kostar mycket pengar att
bygga och driva övervakningssystemen. Att se trygga människor
omkring mig gör mig tryggare än att se övervakningskameror.
Även poliser gör mig tryggare än övervakningskameror.
Samhället blir trevligare med lokalt boende poliser som bygger
upp relationer med ungdomar som är i riskzonen. Med fler poliser
som arbetar ute i samhället och bor där de arbetar borde oroliga
tider med risk för ökande brottsligheten kunna hanteras på ett
mjukare sätt. Att önska att experter som poliser bor i det samhälle
där de arbetar är även ett sätt att undvika segregering mellan
experter och andra människor. Det är bra om experter som lärare,
socialarbetare och andra bor i samma områden som de verkar.
Om de som arbetar med att vara stödjande och övervakande sprids
ut i samhället går det emot trenden att rationalisera. Det är bra
med effektivisering men det är ännu viktigare att samhället får en
väv av relationer som håller när det blir svåra tider. Att ha
människor som grund för trygghetsskapandet är robust under
dåliga tider. Människor kan fungera oberoende av skör teknik som
går sönder när vi får strömavbrott eller fel i telenäten. Tekniska
system förfaller om vi inte har råd med underhåll medan till
exempel poliser har en egen vilja att överleva.
Viljan att övervaka är starkare i USA och Storbritannien, kanske är
den även ett uttryck för den rädsla som kommer när en lång period
av ekonomiskt välstånd är i fara.
106
Det internationella perspektivet
När den globala ekonomin stressas kommer det att påverka hur vi
förhåller oss till andra länder. När konkurrensen ökar rör den mer
än bara abstrakta finansmarknader och världsmarknader för varor
och tjänster, det finns även en konkurrens om människor. De
länder som lockar till sig duktiga människor som jobbar hårt får en
konkurrensfördel. Att vara ett attraktivt land att flytta till kommer
att vara lika viktigt som att locka till sig kapitalinvesteringar.
Om grundläggande resurser inte räcker till alla behov blir konkur­
rensen bokstavligen på liv eller död. De länder som saknar indust­
rier som producerar attraktiva exportprodukter i form av tjänster
eller varor kommer inte att kunna betala den import de behöver.
När resurser tar slut och länder far illa blir det politiska spänningar
både i de länder som har resursbrist och de som har gott om
resurser och har möjlighet att hjälpa till. Sverige kommer att höra
till de länder som kan hjälpa till, men vad vi kan göra kommer att
vara begränsat både praktiskt och politiskt, och jag söker efter sätt
att komma runt dessa begränsningar.
Om problem verkligen ska lösas måste vi göra något påtagligt. I
Sverige kan vi producera mer av miljövänliga produkter och
utveckla ny teknologi som är miljövänlig och resurseffektiv. När
vi åstadkommer mer kan vi göra de nya resurserna tillgängliga
genom handel. Då vi har avancerad teknik, bra miljömedvetande
och mycket naturresurser är vi ett av få länder som kan öka sin
produktion när delar av världsekonomin hämmas av resursbrist.
Att göra resurserna tillgängliga genom handel är viktigt då vi
måste importera varor för att kunna producera och vi behöver få
lön för mödan för att det ska vara meningsfullt att arbeta hårt.
Oavsett om svenskägda eller utlandsägda företag är aktiva i
Sverige behöver de ta betalt för sin export för att kunna investera
och skapa lokal nytta.
107
Verksamheter som saknar lokal nytta upplevs som en belastning
för de som bor nära verksamheterna. Ett exempel på detta är att
vattenkraftverk är populärare bland de närboende i Norge än vad
de är i Sverige. I båda länderna drivs de nästan helt utan lokalt
anställda men i Norge bidrar de på ett tydligt sätt till den lokala
ekonomin genom att betala skatt till kommunerna. En verksamhet
blir uppenbart meningsfull för sin närmaste omgivning om den
sysselsätter många människor, investerar på sätt som är
gynnsamma för lokalsamhället eller betalar skatt. Export utan att
få betalt är en form av utsugning som har ställt till med mycket
skada i tredje världen.
Om vi åstadkommer konstruktiva lösningar på resursproblem
genom att producera mer och handla med andra länder innebär det
även att andra länder och människor har nytta av att vårt land
fungerar. Det gör att det blir mindre intressant att jäklas med oss
genom dålig affärsetik eller handelskrig.
Ett exempel på en handelskonflikt var när USA 2002 införde tullar
på stål. Den handelskonflikten löstes genom förhandlingar inom
WTO där EU var pådrivande och många länder hotade med att
införa strafftullar som skulle kunna skadat USA. Konflikten hade
en begränsad inverkan på stålindustrin i Sverige eftersom det
mesta av den svenska stålexporten till USA var speciella kvaliteter
som USA hade ett stort och uppenbart behov av. Behov av
speciella produkter är en form av realpolitik som finns även om
problemlösande institutionerna som WTO och EU misslyckas.
Taktiken att vara nyttigare levande än död kan fungera under
väldigt otrevliga konflikter. För 70 år sedan klarade vi oss genom
andra världskriget genom att vara värdefullare som icke invaderad
handelspartner än invaderad slavstat till Nazityskland. Vid en
extrem konflikt ger det en gisslansituation där vi kan tvingas
hjälpa otrevliga makter men det ger en möjlighet till överlevnad.
108
Om en stressad världsekonomi leder till att olika verksamheter får
svårigheter i länder som inte förmår upprätthålla en fungerande
infrastruktur och rimliga arbetsförhållanden ger det ett intresse att
flytta verksamheter till stabilare länder. Här finns det både
tekniska faktorer som tillgång till el och sociala faktorer som att
människor kan vilja fly från etniska konflikter eller förtryck.
De som anser att det är en plikt att stanna inom sitt land och sin
kultur även om man lever under förtryck lär inte tycka om min
värdering att individers liv är viktigare än förtryckande staters
intressen. Själv vill jag att så många individer och så mycket
kultur som möjligt ska klara sig genom en period som kan ge
extrema problem. Om vi kan vara en av världens öar av stabilitet
där folk som vill arbeta med händer och huvud kan få saker gjorda
kan vi göra stor nytta samtidigt som det är bra för oss. När det
finns någonstans att ta vägen ger det även ett förändringstryck på
misskötta stater. Detta är viktigt eftersom dåliga beslut ger
snabbare skadeverkningar än brist på olja eller klimatförändringar.
Våra nordiska grannländer har samma goda förutsättningar som vi
vilket gör att vi kan stödja varandra och med våra resurser bidra
till att stabilisera EU och vänner över hela världen.
Konkurrens finns på alla plan inklusive konkurrens mellan
kulturer. De kulturer som bäst kan hantera ekonomisk stress med
problem i form av segregering, psykisk ohälsa, skenande kost­
nader för säkerhet och dessutom kan ta emot invandrare kommer
att vara vinnare. I dessa samhällen kommer det även att skapas
nya subkulturer som är anpassade till de nya förutsättningarna.
Dessutom, ju fler som konkurrerar på dessa sätt desto bättre är det
för oss! Detta är ett klassiskt sätt att bedöma moralen i ett förhåll­
ningssätt: Är det bra för mig om andra gör samma sak mot mig?
109
Bistånd
Ett problem med en svag ekonomisk utveckling är att biståndet till
fattiga länder kommer att ifrågasättas och troligtvis minska.
Människor bryr sig av naturen om de individer som de känner
närhet till och ömmar för. Vi har en fantastisk förmåga att känna
för andra människor och även djur och natur. Saknade vi den
förmågan skulle till exempel miljöproblemen vara mycket värre.
Men om resurserna som kan användas för att hjälpa andra
människor krymper sker det en oundviklig prioritering. Om
ekonomin blir katastrofalt dålig, till exempel så att pensionärer
blir uteliggare eller invandrare saknar uppehälle medan de söker
arbete, samtidigt som vi stödjer människor på långt avstånd med
bidrag betyder det att vårt lokala samhälle är i sönderfall.
Om vi saknar positiva känslor för våra grannar kommer vi att få
allvarliga problem. Det borde leda till att katastrofalt dåliga tider
på det ena eller andra sättet gör att bistånd prioriteras bort.
Antingen för att hjälpa de nära grannarna eller senare för att
hantera konsekvenserna av att människor har uteslutits ur den
lokala samhällsgemenskapen.
Som många andra konsekvenser av resursbrist är detta djupt
obehagligt och den bästa lösningen är återigen handel. Om vi
bygger upp relationer som alla tjänar på att upprätthålla kommer
de att bestå genom riktigt dåliga tider.
Det är mycket bra att biståndet vartefter inriktas på att stödja
demokratisering, uppbyggandet av institutioner som rättsväsende
och demokratiskt valda parlament och produktion som jordbruk
eftersom sådana framsteg kan bestå under dåliga tider.
110
Demokratisering och ekonomisk utveckling gör även samhällen
produktivare vilket är viktigt under resurskriser. Principer som
hjälp till självhjälp och spridande av humana värderingar som ”en
människa, en röst”, respekt för alla individers äganderätt oavsett
folkgrupp och jämställdhet kan kombineras med vårt eget
långsiktiga egenintresse.
När vi har en period av överflöd och ger bort resurser har vi en
möjlighet att påverka andra människors värderingar. Vi har en
möjlighet att förändra världen inför den dag när vi inte längre har
ett överflöd eller på något annat sätt blir svagare än andra länder.
Om vi kan bidra till att fler länder blir demokratier blir det lättare
för oss att förbli en demokrati. Om vi kan bidra till att minoriteter
får äganderätt kan den lilla globala minoriteten av svenskar klara
sig bättre. Om män och kvinnor får lika rättigheter i andra länder
blir det lättare att behålla lika rättigheter i Sverige. När vi lyckas
påverka sådana värderingar blir det även lättare för oss att bedriva
handel och det är bra för allas välstånd.
Även här kan vi tala om en konkurrens mellan kulturer. Det finns
länder som bedriver nykolonisering där de skriver avtal med
fattiga länders ledare, skeppar in industrier och säkerhetspersonal,
exploaterar resurser och sedan överge de exploaterade.
Det sätt att agera som jag förespråkar är att göra affärer som både
är bra för oss och landet som vi handlar med så att båda befolknin­
garna tjänar på handeln. Om vi arbetar med andra befolkningars
egenintresse kommer det inte heller att behövas säkerhetsstyrkor
som bevakar investeringarna mot befolkningen.
Jag är övertygad om att det är ekonomiskt effektivare att vara en
god människa än en skurk. Detta är givetvis helt symmetriskt med
hur jag vill att ägare från andra länder ska agera när de investerar i
Sverige, de bör behandla oss som vi behandlar fattiga stater.
111
Nära samarbeten med andra länder
Brist på resurser kan tvinga fram extrema besparingar, men många
besparingar kan genomföras utan att vi förlorar viktiga förmågor.
Efter det kalla krigets slut har det svenska försvarets budget
minskats samtidigt som vi har använt mycket pengar till att skrota
gamla system och byggt upp en förmåga att ingripa i konflikter ute
i världen. För att få budgeten att räcka till uppgifterna har förs­
varet börjat samarbeta med våra nordiska grannar. Det delas på
kostnader för att införa nya vapen, de nordiska länderna använder
varandras övningsområden och det planeras att dela på special­
funktioner som skolor i stället för att vi har var sin institution.
Att slå ihop stora delar av en uråldrig statlig kärnfunktion med
grannländerna är en dramatisk förändring. Försvaret påbörjar nu
samarbeten som är tätare än de som finns mellan många av
medlemmarna i NATO.
Om skatteinkomsterna minskar och staten måste göra omfattande
besparingar skulle vi kunna spara medel genom att genomföra
flera sådana samarbeten med våra grannar. Vi skulle till exempel
kunna använda finska certifieringar av nya kärnreaktorer. Ett annat
exempel på en sektor med många administratörer per yrkesverk­
sam och möjligheter till rationalisering är fisket. Vi skulle kunna
lägga ihop administrationen av vårt östersjöfiske med Finlands
och administrationen av västkustfisket med Danmarks. Det bör
finnas många fler möjligheter om vi går igenom våra likheter.
Logiken kring detta påminner mycket om EU-samarbetets långt­
gående samordning av lagstiftningar och standarder och skapande
av gemensamma EU-myndigheter. Tyvärr är inte EU-samarbetet
avsett att spara skattepengar, utan det är främst till för att
omöjliggöra nya militära konflikter mellan europeiska länder. EU
ger trots detta även en ekonomisk nytta.
112
Om enbart utgifterna i statsbudgeten och bidragen från EU räknas
är vi nettobidragsgivare till EU. Det ska löna sig genom att öppna
marknader ger fler affärsmöjligheter för våra företag och lägre
priser i Sverige. Tyvärr har inte medlemskapet lett till att vi har
lagt ner myndighetsfunktioner och sparat förvaltningskostnader.
Under en svår ekonomisk kris kommer det att bli starka nationa­
listiska strömningar vilket kan exemplifieras av att Frankrike
under finanskrisens första fas tog initiativ för att flytta franskägd
bilindustri från andra EU-länder till Frankrike. Om besparings­
behovet är desperat nog för att genomföra sammanslagningar av
myndighetsfunktioner med andra länder kommer detta att ske
under en kris som är värre än finanskrisen. Om vi under en värre
kris än finanskrisen är nettobidragsgivare till EU kommer EUmedlemskapets kostnader att ifrågasättas. Om andra delar av EU
mår mycket dåligt till exempel genom klimatförändringar, eller ett
ekonomiskt sammanbrott genom fördjupad finanskris eller
sinande ryska naturgasleveranser, kan behovet av bidrag till EU
öka dramatiskt och det kommer att leda till att medlemskapet
ifrågasätts.
Av de ovannämnda skälen och att ett extremt nära samarbete bara
fungerar bra med länder med liknande kultur och förvaltnings­
traditioner tror jag att dramatiska besparingar där grundläggande
statsfunktioner samordnas bara är rimliga tillsammans med våra
nordiska grannar.
Jag finner dessutom ett långtgående nordiskt samarbete mycket
attraktivt om världsekonomin börjar domineras av tillgången på
fysiska resurser eftersom vi har liknande industrier, god tillgång
till fysiska resurser och möjligheter att investera för att ytterligare
förbättra våra förutsättningar. Om vi samarbetar kan vi på många
olika sätt spara kostnader och få en bättre förhandlingsposition
under en period med ansträngda internationella relationer.
113
I en värld där individer och nationer kämpar för att behålla sin
standard medan ekonomin krymper behöver vi alla mekanismer
som kan lindra konflikter och undvika krig. EU har varit
fantastiskt framgångsrikt för att få europeiska länder att
koncentrera sig på att jämka skillnader, lösa konflikter och ge
individer rörelsefrihet och ekonomisk frihet.
Om EU stressas kan vi bidra med politiskt arbete, pengar och
resurser för att lindra problem och hjälpa till med att lösa akuta
kriser. EU ger även en stabilitet som gör det möjligt att göra
långsiktiga investeringar som minskar riskerna. Ett bra exempel på
detta är den planerade elkabeln mellan Sverige och Litauen som
blir en baltisk livlina om Ryssland stryper energihandeln.
Som diplomatisk plattform för att sprida demokrati har EU varit
mycket framgångsrikt. Det finns en kö av demokratiskt svaga
länder som förbättrar sina institutioner för att kvalificera sig som
medlemmar. Varje sådan framgång är historiskt viktig.
Att bevara en institution som stödjer demokrati, bevara möjlig­
heter att investera och handla och bevara rörelsefrihet för svenska
medborgare är goda anledningar att ge skattepengar till EUkassan, men det kommer bara att kunna motiveras så länge som
EU koncentrerar sig på detta.
Om EU skulle byta fokus till att vara en försörjning för vissa stater
eller bygga upp dyra federala funktioner som USA blir det svårare
att hålla ihop unionen. Om unionen under en resurskris fortsätter
underlätta handel, minskar våra gemensamma kostnader och
stödjer medlemsländernas handelspartners utanför Europa
kommer krisen att göra EU starkare. EU måste helt enkelt vara
produktivt för att bestå.
114
Om problemen fördjupas
Despotens dröm.
115
Hur stora kan problemen bli?
Det som borde ge de värsta och snabbaste problemen är om
resursproblem kombineras med politiska sammanbrott.
En väg till sådana sammanbrott är om kriser som beror på resurs­
brist hanteras som rent finansiella problem och resurser fortsätter
tömmas utan att det skapas nya alternativ. Troligtvis kommer det
då att ge en värre upprepning av krisen.
De ekonomiska skadorna av resursbrister ger en minskande handel
och minskat bistånd, men även problem med att migrera och
mindre efterfrågan på gästarbetare. Utvandrare och gästarbetare är
viktiga för fattiga länder eftersom de skickar mer pengar till sina
släktingar än vad de fattiga länderna tar emot som bistånd. Många
återvänder sedan med värdefulla erfarenheter och har en stor
betydelse för de fattiga länder som industrialiserar.
Alla politiska strukturer med inneboende spänningar som EU
kommer att få svårare att agera. Det kommer att ge utrymme för
negativa politiska krafter som är till nackdel för oss och för svaga
stater. I en värld med ökande desperation kommer det politiska
fulspelet och de kortsiktiga lösningarna att öka och det kan
blockera möjligheter till en långsiktigt positiv utveckling.
Den värsta formen av sammanbrott är om stater blir desperata och
börjar konkurrera hänsynslöst om begränsade resurser. Den milda
formen av sådan konkurrens är olika former av statsstöd, därefter
spionage till stöd för egna affärsintressen, handelskrig och i värsta
fall militärt krig om resurser. Alla typer av negativ konkurrens har
samma nackdel, de leder till ineffektivitet och till att resurser
förstörs. Statsstöd leder ofta till ineffektiv industri. Spionage
förstör en av de viktigaste tillgångarna i affärsvärlden, förtroende.
Handelskrig hindrar produktiva utbyten och krig är det värsta som
kan hända.
116
Skadorna är alltid värst för tredje man oavsett om det är ekonomi­
ska skador genom protektionism och förtroendebrist eller krig som
gör att liv, hem och möjligheter att göra något produktivt förloras.
Hela världen kommer varken att räddas eller gå under. Delar av
världen kommer att gå under oavsett vad vi gör själva,
tillsammans med EU eller tillsammans med alla världens
demokratier eftersom det finns en del näst intill olösliga konflikter
som hindrar problemlösning. Om grundläggande fysiska resurser
börjar sina minskar vår förmåga att göra saker oavsett hur mycket
vi önskar att vi kunde göra något. Om vi misslyckas med att hejda
klimatförändringen och den ger en snabb förändring över ett
decennium när klimatet hittar en ny jämvikt kan situationen bli
eländig. Om vi passerar ett sådant skifte kommer en del av
världens befolkning att sakna mat och försörjning samtidigt som
många hem och arbetsplatser försvinner.
När ekonomier havererar eller folk får det mycket svårt och i
värsta fall går under i konflikter och svält kommer vi att se allt
som sker. Vi kommer att veta allt om det eftersom Internet är en
mycket robust infrastruktur och massturismen och globaliseringen
har gjort att vi har personliga relationer i nästan alla hörn av
världen. Känsligare stater får troligen problem före oss och jag
hoppas det tas som en varning och att vi försöker hitta kreativa
sätt att hjälpa dem.
Om avgrunden öppnar sig
De flesta scenarier kan bli mycket värre men jag har tagit det
försiktigt med undergångsvisionerna då de känns orealistiska i ett
välmående land som Sverige. Om vi personligt och politiskt gör
bra saker kommer det att gå ganska bra för oss även om stora delar
av världen far illa. Jag bor ändå i ett av världens rikaste länder där
det finns ett stort intresse för miljövänlighet och effektivitet.
117
Det som gör mig rädd för avgrunder är kombinationen av despe­
ration och att brott och plundring kan löna sig. Om ekonomin
krymper blir delar av den ett nollsummespel där konkurrensen om
begränsade resurser kan bli obarmhärtig. För att någon ska få mer
i ett nollsummespel behöver någon annan få mindre. I ett
nollsummespel kan det löna sig att utplåna andra människor eko­
nomiskt eller fysiskt för att hindra deras konsumtion, stjäla deras
tillgångar eller för att hindra deras affärsmöjligheter. Sådan
negativ konkurrens kan bli oerhört destruktiv.
Uppfattningen att världen är ett nollsummespel är så stark att den
har påverkat mycket av politiken under de generationer när vi har
haft ekonomisk tillväxt personligt, lokalt, nationellt och globalt.
Ett tragiskt historiskt exempel är att en av konfliktanledningarna
för världskrigen var att få tillgång till jordbruksmark. Mycket av
sprängämnena som användes under krigen tillverkades med nya
metoder som sedan gav kvävegödning som gav oss matöverskott.
Om resurserna för världens största krig hade använts för att odla
mat hade det funnits en anledning mindre att kriga.
Om resursbrister gör att människor blir övertygade om att någon
annan måste fara illa för att de ska få det bra ökar risken för
konflikter. Dessa konflikter kan som under världskrigen styra
resurserna och innovationerna från produktiva lösningar till krig.
Då kommer det att krävas mycket engagemang för att försvara den
moral och de investeringar som kan lösa det långsiktiga dilemmat.
Trots att jag är orolig för militära konflikter och en överdriven
global militär rustning är jag inte någon pacifist. Jag vill inte vara
hjälplös om andra förfaller till aggressiva lösningar på sina behov
och utpressar oss.
118
Om rättsväsendet sviktar
En avgrund som kan inträffa i många länder är om rättsväsendet
havererar samtidigt som det saknas ett starkt civilt samhälle där
alla barn uppfostras väl och människor hittar försörjning. Om
människor är utsatta för brottslighet och det saknas en bra lösning
på problemen kommer en del av dem att försöka lösa problemen
på ett dåligt sätt i stället för att enbart bli offer.
Om någon gör inbrott i ens hem är det rimligt med nödvärn och
blir det vanligt att behöva freda sig är det troligt att folk kommer
att beväpna sig. De som har pengar kan installera larm och anlita
bevakningsföretag eller flytta till säkrare områden. I länder med
hög våldsnivå bor och arbetar folk i inhägnade områden med egen
säkerhetspersonal, så kallade gated communities, vilket ger en
extrem segregation som försvårar lösandet av konflikter.
Om det finns våldsamma grupper i samhället som skadar andra
och som inte avskräcks av rättsväsendets påföljder som extrema
djurrättsaktivister finns det enda skyddet utanför lagen. Då kan
organisationer som Hells Angels få vanliga människor som kunder
och vi riskerar att få ett maffiasamhälle.
Ett desperat alternativ är att bilda medborgargarden och det är
kanske det minst dåliga av de dåliga lösningarna eftersom det kan
inkludera människor i det lokala samhället oavsett om de är rika
eller fattiga, men medborgargarden tenderar att vara klumpiga och
reagera hårt mot alla som ses som avvikande eller främmande.
Om ekonomin i ett land stressas av resursbrister och många
människors liv är på gränsen för vad de finner uthärdligt kan
skadorna av att låta polis och rättsväsende fallera bli
oöverskådliga. En ökande våldsnivå, segregering och desperata
initiativ för att skydda sig ökar även risken för politiska lösningar
som skadar många människor.
119
Hänsynslös exploatering
Jag har tidigare tagit upp exemplet med två sätt att exploatera
tillgångar i andra länder. Antingen investeras det tillsammans med
befolkningen i landet så båda parterna tjänar på affären och då
behövs det inte vakter, murar och vapen för att skydda investe­
ringen mot befolkningen. Eller så investeras det i att betala landets
ledande elit och resurserna tas utan andra kostnader än mutor och
säkerhetsstyrkor.
Jag är övertygad om att den ömsesidiga handeln är lönsammare än
kolonialismen. Men det finns en svaghet i mitt resonemang och
det är att lönsamheten finns på lång sikt och för hela samhället.
Om det till exempel finns ett oljefält i ett fattigt land med mutbara
politiker går det att muta politikerna, bygga ett staket runt olje­
fältet, hyra legoknektar som mördar alla som klagar eller hotar
utvinningen och börja pumpa olja utan att betala för den. Tio år
senare har de som stal resursen tjänat sin förmögenhet och kan
strunta i följderna.
Men med staketet och mördandet har det skapats en situation där
kostnaderna för säkerheten kommer att öka samtidigt som det
kommer en dag när den bästa oljan är slut. Ett sinande oljefält
behöver dyra investeringar i avancerad teknik och många tekniker
för att fortsätta producera olja och det behövs stora mängder
pålitlig el. Finns oljefältet i ett trasigt samhälle finns det inga
lokala tekniker att anställa, inga lokala leverantörer med låga
priser och allt som skeppas in måste vaktas av människor som är
beredda att mörda och det kostar pengar.
120
Kostnaderna för tekniken stiger och kostnaden för säkerheten eller
snarare den pågående plundringen stiger samtidigt som
inkomsterna sjunker. Projektet rasar ihop när inkomsterna inte
längre räcker till mutor och mord. Ingen kommer att städa upp
efter miljöskadorna, de rika plundrarna drar vidare och
småtjuvarna får stjäla det de kan ta i resterna.
En sådan rå exploatering kommer inte att investera i dyra
anläggningar för att ta vara den naturgas som ofta finns
tillsammans med oljan utan den kommer att eldas upp vilket ger
en resursförlust. De plundrande som bor i det lokala samhället
kommer inte att kunna bygga upp ett samhälle som kan producera
något när oljan är slut vilket ger ännu en resursförlust.
Globalt är det en ekonomisk förlust och lokalt är det en tragedi
och en ekonomisk förlust. Även det samhälle som skurkarna var
del av hade kunnat få tillgång till mer resurser, men skurkarna fick
en snabb vinst.
Nu tog jag i med ett extremt resonemang för att få det tydligt, men
liknande exploateringar har skett i verkligheten.
Hur kommer tekniskt avancerade samhällen i akut resursnöd att
agera, kommer de att välja den kortsiktigt dyrare men långsiktigt
bättre lösningen? Avancerade samhällen som Iran och Kina leds
av diktatorer som kan komma att mördas om de inte levererar
snabbt välstånd. Andra har skuldsatta företagsledare som kan
förlora allt om de inte på snabbast möjliga sätt tjänar pengar.
Många länder har pensionssystem som kommer att haverera om
det inte sker snabba ekonomiska mirakel. Kommer moralen att
hålla när den möter desperationen?
121
Om arbetsron försvinner
Jag känner till många tekniska lösningar för att få mycket gjort
med lite energi, utvinna resurser ur avfall eller magra råvaror och
för att producera mängder av energi när de fossila bränslena sinar.
Jag är övertygad om att det finns tekniska lösningar till alla
praktiska problem som jag räknar upp i min bok.
Men alla dessa lösningar har en gemensam svaghet. För att
fungera kräver de att många människor lär sig svåra saker. Hus
måste byggas med eftertanke, det måste produceras komplicerade
maskiner och det krävs massor av arbete för att få en liten vinst.
För att de komplicerade, lågavkastande och uthålliga lösningarna
ska kunna användas krävs det en lugn och trygg civilisation. Det
behöver finnas förtroenden som gör att man vågar göra affärer där
flera års investering betalar sig med tjugo års avkastning.
Människor behöver välja karriärer där det tar tio år eller mer att bli
riktigt duktig. För att skapa eller behålla en hög välståndsnivå med
liten resursförbrukning måste brottsligheten hålas låg och
människor vara trygga. Det gäller brottslighet i vår vardag som
inbrott och metallstölder, men även finansiella brott som förstör
förtroenden och den livsnödvändiga långsiktigheten.
Om ett samhälle blir för oroligt med brottslighet, skadegörelse,
resursslöseri på övervakning och korruption kan det bli oförmöget
att underhålla den avancerade tekniken och genomföra det
tålmodiga arbete som krävs för att överleva. Då kommer förmågan
att lösa nya problem att förtvina, industrier och infrastruktur
kommer att rosta bort utan att ersättas och samhället stabiliserar
sig på en lägre nivå med färre människor. En sådan kollaps skedde
i stora delar av Sovjet under 1990-talet när den nationen upphörde.
122
En grön avgrund
Att ha en god välståndsnivå på en mycket lägre tekniknivå är en
populär vision för att uppnå ett uthålligt samhälle. I ett enklare
samhälle behövs det inte en hel teknisk ekologi av skolor,
universitet och avancerade industrier för att förse människor med
mat, kläder, mediciner och kommunikationer. Ett lokalsamhälle
där man odlar sin egen mat, spelar på hemgjorda instrument och
accepterar att livet tar slut när man blir allvarligt sjuk.
En sådan enkel tillvaro kan vara alldeles utmärkt och beundrans­
värd så länge man ringer 112 om barnen blir akut sjuka. Det stora
problemet med den lågteknologiska visionen är att vi behöver den
avancerade tekniken för att världsbefolkningen ska fortsätta få mat
och vatten. Lågteknologiska lokalsamhällen är en del av lösningen
om de får människor att trivas med en lägre resurskonsumtion,
men om hela samhället skulle ställas om till lågteknologi blir det
omöjligt att försörja hela världens befolkning.
Om vi inte klarar av att ordna resurser till de grundläggande
behoven dör människor. Om världens produktionsförmåga sjunker
medan befolkningen ökar kommer de som är strax under eller över
svältgränsen att bli desperata. Desperation kan leda till massakrer
som i Rwanda. Lever någon på den yttersta gränsen och slår ihjäl
grannen kan denna dagen efter mordet äta grannens mat och odla
grannens fält. Även om de som deltog i massakrerna i Rwanda
blev psykiskt skadade svalt de inte ihjäl och deras barn och
släktingar fick mat. När en granne slår ihjäl en annan är det ett
mord och det finns en risk för straff. När många människor slår
ihjäl många grannar är det en massaker och är de fler än rätts­
staternas förmåga kan de komma undan med sitt brott.
Om världen inte längre förmår försörja alla människor och sam­
hällen börjar upplösas tror jag att de som bor i utkanten av
katastrofområdena kommer att vara de som rullar ut taggtråd och
bemannar vaktposter för att skydda det lilla de har kvar.
123
Global politisk instabilitet
En värld där humanister saknar resurser att hjälpa lika många som
i dag hur gärna de än vill kommer att bli en hårdare värld. En
ekonomiskt stressad värld med arbetslöshet och tragedier i många
länder kommer att ge politiska oroligheter som kan leda till
dramatiska politiska förändringar. Om ekonomin krymper kommer
det även att drabba välutbildad medelklass och människor med
förutsättningar att förändra politiken som aldrig hade trott att de
skulle bli utslagna. En del av dessa människor kommer att välja
konstruktiva lösningar, andra kommer att välja destruktiva.
Politiskt svaga länder kan drabbas av Zimbabwes öde där ledaren
bestämde att hans grupp ska få andra gruppers resurser även om
det skadar ekonomin och även om det innebär att de andra
utplånas. Robert Mugabe vann några år av absolut makt, alla
andra förlorade och även hans trogna lever nu i ett fattigt land.
Ryssland som har en auktoritär ledartradition blir svårförutsägbart
så när som på att eliten kommer att roffa åt sig. Det kan vara så
illa att de sena sovjetiska ledarna var långsiktigare och bättre på
att ta hand om sina fattiga. Kina påminner om ett intelligentare
Sovjet eftersom landet är en partidiktatur som lyckas bättre än
Sovjet med att skapa materiellt välstånd. Kommer sådana länder
att hota oss och våra vänner för att tvinga till sig fördelar?
Ryssland har en långsiktig politik för att göra EU beroende av den
ryska gas- och oljeexporten. Vad blir deras villkor för att inte
stänga av kranen mitt i vintern? De brukar stänga kranarna varje
vinter och skapa någon veckas kaos i Östeuropa när de förhandlar
priser och leveransvillkor. Jag är övertygad om att det är bra att
handla med Ryssland eftersom handel är bra för försörjningen och
relationsskapandet, men det är dåligt att vara beroende av
Ryssland eftersom landet saknar en fungerande demokrati.
124
Rättfärdigande av plundring
En av de farligaste riskerna är att vi får en värld där ideologier
som stödjer förtryck och plundring blir populära och grupper och
nationer väljer att förtrycka andra för att klara sig bättre själva.
Det finns flera ideologiska recept för att rättfärdiga förtryck.
Under 1900-talet gjorde nazismen och kommunismen stor skada, i
dag rättfärdigar de hårdaste diktaturerna sig själva genom religion
eller nationalism som utgår från stamtillhörighet.
Onda rörelser behöver inte motivera sin verksamhet på onda sätt.
Människor vill inte vara onda utan de söker en god och helst
rationell förklaring till varför de gör hemska saker som gynnar
deras egen överlevnad. Om vi får en ond utveckling där grupper
av människor skaffar sig makt för att kunna utplåna andra
människor och ta deras resurser kommer de inte att kalla sig
nazister, stalinister eller kolonisatörer. En ny generation av
plundrare kommer att ha en respektabel fasad och prata om den
nytta som de gör och hur nödvändigt det är, precis som krigs­
herrarna gjorde i Jugoslaven när landet föll sönder i inbördeskrig.
När man letar efter ondska måste man titta på vad människor gör
och inte bara lyssna på vad de lovar.
Även tekniskt och kulturellt avancerade länder kan drabbas av en
ond politisk utveckling som leder till en plundrande stat som
ödelägger många människors liv. När Tyskland togs över av
nazisterna var det ett tekniskt och kulturellt avancerat land men
det hade varit hungersnöd under och efter första världskriget.
Krigsskadeståndet och depressionen bidrog till en enorm inflation
som slog sönder ekonomin och gjorde besparingar värdelösa och
umbärandena drabbade de flesta. Det gav en utbredd desperation
och en stenhård konkurrens för att överleva. I den hårda miljön
bildades grupperingar som slogs på gatorna om revir, inflytande
och makt. Alla som slogs ansåg sig vara på den goda sidan och
ville skydda sig själva från de andra onda människorna.
125
En förutsättning för en farlig utveckling är att det finns någon
grupp av människor som är desperata och som antingen är många
som en fattig underklass, kunniga som en medelklass som håller
på att bli fattig eller väletablerade intellektuella som riskerar att
förlora sitt inflytande eller sina tillgångar. Det finns alltid
människor som är villiga att samla och leda missnöjda grupper för
att få prestige och framgång och det kan vara enklare att leda med
rädsla, missnöje och hat än med bleka sanningar, löften om hårt
arbete och budskap om att dela med sig av det man har.
De som bygger upp en konflikt behöver inte vara politiker, även
religiösa fundamentalister kan använda sig av samma metoder.
Det är speciellt effektivt om deras tolkning av religionen stödjer
att människor med en annan tro bör förtryckas och får mördas.
En grundförutsättning för att politiska rörelser som rättfärdigar
plundring ska kunna växa är att det är socialt acceptabelt att
sortera människor i grupper med olika människovärde. Alla
former av övertygelser om att andra människor har ett lägre värde
innebär en fara och jag är speciellt orolig över extrema religiösa
övertygelser eftersom de har en sällsam motivationskraft.
Även välmenande initiativ som definierande av svaga grupper
oroar mig eftersom ett stressat samhälle skulle kunna använda
indelningarna som en utgångspunkt för segregering och sänkande
av deras människovärde. Allt som gör människor till ansiktslösa
kategorier kan missbrukas för att utestänga människor.
Det är även farligt när fattiga människor ignoreras och stöts bort
ifrån samhället. Det är en personlig utslagningsmekanism där de
som vill ses som framgångsrika vill vara vän med vinnarna men
inte förlorarna och den mekanismen finns inom alla grupper och
alla ideologier.
126
För att minska riskerna är det viktigt att människovärdet är något
personligt som varje individ har och som ska respekteras genom
likhet inför lagen, rösträtt, personlig integritet och yttrandefrihet.
Detta ingår i det vidare begreppet mänskliga rättigheter som även
innefattar grundläggande kulturella och ekonomiska möjligheter
så människor ska få möjligheter att leva goda liv. I Sverige är
rättigheterna dessutom utvidgade med en välfärdsstat och en stor
del av vår politiska diskussion har under flera generationer rört de
utvidgade ekonomiska rättigheterna som är avsedda att hjälpa dem
som på olika sätt har det svårt.
Kommer vi att fortsätta upprätthålla de mer grundläggande
rättigheterna om de utvidgade ekonomiska rättigheterna blir
omöjliga att finansiera? Eller kommer någon svag grupp att göras
osynlig och stötas ut ur samhällsgemenskapen så deras bidrag kan
dras in. Eller kommer någon rik minoritet att beskrivas som
omoralisk så de kan beskattas hämningslöst? Diskriminering av
både svaga och starka människor så andra kan gynnas bygger på
att deras människovärde nedvärderas.
En hög våldsnivå är en annan grundförutsättning för aggressiva
rörelser och ett förråande av staters funktioner. Organisationer
som försöker behärska andra människor behöver våldet för att
hota sina motståndare och ett våldsamt samhälle gör människor
oroliga och en del av de skrämda tyr sig till våldsverkarna för att
känna säkerhet. När människor är rädda tar färre risken att hjälpa
fattiga utstötta människor och färre vågar protestera när grupper
hatas för att deras tillgångar ska kunna tas ifrån dem. Med våld
och skrämselpropaganda kan de som driver fram en förtryckande
förändring hindra människor med god moral från att lösa
konflikter och läka ett stressat samhälle.
127
Nu har jag beskrivit en extrem situation som liknar Tyskland på
1920-talet och Zimbabwe på 2000-talet. Sådana sönderfall kan ske
gradvis och ge sluttande plan mot avgrunden. När jag har sett
nynazister och Anti Fascistisk Aktion slåss på gator i Linköping är
det som att se en kull pittbullhundar leka, det rinner inte så mycket
blod men de övar varandra i politisk extremism. Samma grupp­
känsla, argument och ideologier men fler desperata människor och
det skulle börja flyta blod.
När en destruktiv utveckling har gått så långt att en stat börjar
förtrycka människor kan staten stifta diskriminerande lagar som
försörjer vissa grupper på andra gruppers bekostnad. När det sker
går det inte längre att jämställa laglydighet med god moral. Det är
svårt att veta när ett land har hamnat i en situation där en grupp
individer gynnas på sätt som skadar andra grupper eftersom alla
inte är överens om vad som är rättfärdigt eller rättvist.
Det finns ingen skarp gräns mellan rättfärdig skatt för att
finansiera det allmänna och orättfärdig plundring för att gynna
någon viss grupp. Så fort någonting ändras åt något håll i dessa
system blir därför den politiska debatten mycket hård. Det kanske
mest oroande exemplet på att beskattning och bidrag kan ge
politiska problem är att en av de starkaste orsakerna till främlings­
fientligheten är att invandrare får bidrag i väntan på att finna
arbete och ju längre den väntan blir desto mer uppfattas
invandringen och invandrarna som en ekonomisk belastning.
Om arbetsmarknaden inte fungerar blir delar av invandringen en
belastning för andra människor och den sunda lösningen på detta
är att förbättra arbetsmarknaden. Det är svårt eftersom det både
kräver investeringar och förändringar i hur olika organisationer
arbetar, sådana förändringar tar dessutom många år. Det här är ett
vanligt problem, det tar tid och är jobbigt att skapa något nytt men
det går snabbt och lätt att förstöra förtroenden.
128
En stat som gynnar vissa grupper av människor kan välja snabba
och enkla lösningar genom att ta resurser från andra människor.
En sådan utveckling kan leda till ett sluttande plan av gradvis
värre övergrepp som plundrar allt fler människor på resurser.
I Sverige har moralen och demokratin fungerat så bra att det inte
har gått överstyr. Individer i grupper som har börjat stötas ut kan
komma in i samhället igen, främlingsfientligheten har inte tagit
över. När beskattningen har övergått till konfiskering har det gett
politiska följder som har löst problemen, fattiga pensionärer
behöver inte längre betala orimliga fastighetskatter.
I en stat som saknar de moraliska och demokratiska spärrarna kan
utstötande och plundrande öka utan någon begränsning. En stat
som likt 1930-talets Nazityskland gradvis trappar upp plundrandet
skulle kunna börja med svaga grupper som tillräckligt många
tycker illa om, till exempel genom att placera hemlösa i
arbetsläger eller utvisa invandrare och beslagta deras egendom.
En stat med svag moral kan lösa problemet att utvecklingsstördas
och fattigas barn kostar pengar genom tvångssterilisering av
utvecklingsstörda och fattiga människor. Det sättet att lösa ett
resursproblem var ett av de mörkare kapitlen i Sveriges 1900-tals­
historia. En sådan stat kan även lösa brist på resurser inom
sjukvården genom att hindra oönskade grupper från att få vård.
En plundrande stat kan definiera utvecklingsstörda, dementa och
hjärnskadade människors liv som ovärdiga liv som behöver
avslutas. Genom att mörda dem som anses leva dåliga liv kan
omvårdnadsresurser sparas och arv skiftas eller beslagtas.
En plundrande stat kan ta resurser från människor som tillhör
minoriteter som det går att piska upp ett hat mot. Utsatta grupper
är till exempel homosexuella, judar, kristna i ett muslimskt land,
129
muslimer i ett kristet land, eller politiska avvikare som liberaler
humanister eller feminister som hotar den plundrande politiken.
Att välja ut grupper att hata var en viktig del av framväxten av
nazism, kommunism och för all aggressiv nationalism. Om ett
samhälle havererar ekonomiskt kommer grupper av människor
som uppfattas som skyldiga att hatas, vilket även kan drabba
politiker och finanschefer. De grupperna kommer att innehålla
både människor som är skyldiga, oskyldiga offer och aggressiva
människor som utser offerlamm för att kanalisera ilskan.
Mäktiga människor som har misslyckats kan använda hat och
utpekande av offerlamm för att undvika att ställas till svars för
sina egna misstag och brott. Hat kan piskas upp av PR-experter
och ge ett sönderfall likt det i Jugoslavien under 1990-talet.
Segregering, ältande av oförrätter, klantänkande och svag
demokrati med dålig respekt för minoriteter gör ett samhälle
känsligare för sådan manipulation.
När ekonomin fortsätter vara svag kan en plundrande stat försöka
lösa detta genom att invadera grannländer och stjäla deras
resurser. Det är troligt att plundrande stater blir desperata eftersom
en ekonomi som bygger på att delar av befolkningen plundras är
självdestruktiv. Det värsta exemplet på detta är Nazitysklands
ekonomi före och under andra världskriget när de försökte minska
budgetunderskotten och resursproblemen genom erövringar.
Något som oroar mig med en sådan destruktiv händelseutveckling
är att skadorna av förtrycket och den inhumana moralen är dolda
medan nyttan för dem som stjäl och förtrycker är tydlig. Förtryck
kan vara lönsamt för despoter och om många länder väljer en
sådan destruktiv utveckling kan de bli fattiga vinnare när andra
utplånas. Fler delar av världen skulle kunna bli som Nordkorea om
länder tas över av hämningslösa tjuvar.
130
Moralen är viktig
Om samhället stressas så hårt att människor börjar bli desperata
behöver det finnas en gemensam moral som fungerar som
rättesnöre under svåra tider. Samhället behöver hålla ihop trots
orättvisor och katastrofer så det går att lindra och vartefter lösa
problemen. Kanske har vi tur och är skickliga så vi slipper sådana
prövningar men det är inte givet att vi alltid kommer att vara rika.
De svåraste problemen som skulle kunna uppkomma finns inte ens
i vår vardag i Sverige utan syns bara i media och upplevs av dem
som åker till katastrofområden och konfliktområden som hjälpar­
betare eller militärer. Få människor i Sverige behöver tänka på så
svåra moraliska frågor och göra omöjliga prioriteringar där man
väljer mellan det dåliga och det som är ännu sämre.
Ingenting är helt utan nackdelar och det gäller även mina favorit­
verktyg för problemlösning som rättsstaten och dess monopol på
våld och ekonomiska institutioner som avtal, frihandel och
ägande. Det går till exempel att skriva lagliga avtal mellan stater
som berövar fattiga människor i u-länder möjligheten att fiska när
jättebåtar från EU tömmer haven. Sådana avtal anser jag vara
moraliskt oförsvarliga även om de formellt är helt korrekta avtal
mellan stater. Staten som är det kraftfullaste verktyget för att lösa
problem kan även skapa akutare problem än sinande resurser.
Både enskilt ägande, statligt ägande och bolagsägande kan ge
orättvisa maktförhållanden och möjligheter att orättfärdigt utnyttja
människor. Samtidigt kan ägandet fungera med samma moral,
lagar och institutioner oavsett om det är en fattig människa som
äger en symaskin eller ett rikt bolag som äger ett gigantiskt
vattenkraftverk värt tiotals miljarder. Både individer och nationer
har utvecklats från fattigdom till välstånd med hjälp av ägande och
möjligheten att arbeta och år för år göra sin situation lite bättre.
131
För att hålla ihop ett samhälle med stora skillnader i tillgångar
behöver det finnas en gemensam moral med både rättigheter och
plikter. För äganderätten behöver det finnas en plikt att förvalta
det man äger så det inte förstörs och en plikt att investera och göra
de egna tillgångarna meningsfulla för andra människor. Men vi
behöver akta oss för att styra vad plikterna innebär eftersom det
behöver finnas en mångfald i vad som görs.
När något ägs av flera människor ökar kraven på att det förvaltas
på det sätt som alla delägarna önskar. Det leder till att de politiskt
förvaltade förmögenheterna i staten och kommunerna får de
kraftigaste inskränkningarna av vad som kan göras med dem
eftersom de förmögenheterna helst ska gynna alla medborgare.
Om resurser används uthålligt och sprids genom investeringar och
handel får fattiga människor möjlighet till utveckling och välstånd
samtidigt som spänningarna mellan människors olika intressen blir
mindre. Både handel och att lösa upp spänningar underlättas om
människor från olika kulturer möts på sätt som känns trygga.
Personligt ansvarstagande kan lindra olika moraliska risker. Om
den plundrande staten skrev jag att den kan välja att avsluta
hjärnskadade människors liv i förtid för att komma åt deras
tillgångar. Det kan användas som ett argument för att ordna god
tillgång till omsorgspersonal, men även för att släktingar har en
plikt att hjälpa till. Omsorgen måste vara ett medmänskligt ansvar,
blir omsorgen statens ansvar kan den rationaliseras bort.
Även demokratin kan bli ond om den blir en majoritetens diktatur
där vad som helst kan beslutas på minoriteters bekostnad. Det
måste finnas en respekt för att alla människor behöver utrymme
att leva sina liv på sitt eget sätt. Respekten måste även vara ömse­
sidig, även minoriteter behöver respektera majoriteters behov, utan
ömsesidighet går det inte att bygga upp en gemensam moral.
132
Om hjältar faller
Jag har hämtat och slipat många idéer och resonemang i debatter
på Internet. Den engelskspråkiga internetvärlden har alltid varit
dominerad av USA vilket har gjort att mycket av det jag har
skrivit har amerikanska influenser.
När jag har sökt människor att diskutera resursproblem med har
jag givetvis hittat få positiva röster, men inga har varit lika
uppgivna som pålästa amerikanska tekniker. Även de starkaste
optimister som jag har läst eller sett i media har varit amerikaner
med en närmast religiös tro på tillväxt och teknologi. Jag undrar
hur de kommer att reagera om tillväxten och teknologin behöver
år för att vända en lågkonjunktur eller någon generation för att
backa oss ur en resursmässig återvändsgränd?
Inget land använder direkt och indirekt genom import lika mycket
fysiska resurser som USA. De har under hela 1900-talet byggt upp
sin livsstil och sin infrastruktur utgående från billiga fossila
bränslen och obegränsad välståndsökning. När tillväxten inte har
uppfyllt förväntningarna har de skuldsatt sig för att konsumera för
dagen och skjuta problemen på framtiden.
De flesta resursproblem och miljöproblem förefaller finnas i större
skala i USA än här i Sverige. De förefaller även ha större behov än
vi av att förnya infrastruktur. Våra konsumtionsmönster är mycket
lika varandra, men vi har tagit det lugnare och behållit samhälls­
strukturer som fungerade effektivt när fysiska resurser var dyra
som tätbebyggda städer och järnvägar med persontrafik.
Jag är rädd för att världsfredens och världshandelns starkaste
garant USA kan få svårt att klara resurskriser trots att det är
världens rikaste land. Jag är mer orolig för USA än EU då
europeiska länder har mer erfarenheter av dåliga tider med
finansiella sammanbrott och politisk oro.
133
EU är även under uppbyggnad medan USA för mig förefaller
kämpa för att motstå förändring. Att president Barack Obama har
change som valspråk ger även mig hopp och det kommer att bli
intressant att se vilka förändringar som har åstadkommits när hans
mandatperiod är slut. En del människor med extrema åsikter ser
nog fram emot dramatiska förändringar och nya finanskriser som
fäller potenta symboler som dollarn eller till och med USA, men
den som önskar något sådant kan få mer än vad man ber om.
I min genomgång av den värsta möjliga politiska risken nämnde
jag tvångssterilisering. Under en stor del av 1900-talet utfördes
tiotusentals tvångssteriliseringar i Sverige. Var svenskarna nazister
då? Några var det och vi var i riskzonen för ett moraliskt förfall.
En anledning till att det inte blev värre var att vi hade journalister,
kulturarbetare och politiker med stark humanism och integritet. En
förbisedd anledning var att de människor som var politiska vind­
flöjlar såg att Nazityskland förlorade kriget och USA:s starka
demokrati gav dem det naturliga ledarskapet. Jag är inte säker på
att USA kommer att kunna fortsätta ge ett lika starkt demokratiskt
ledarskap efter flera decenniers skuldsättning av ekonomin.
Kanske måste vi i EU, Norden och Sverige ta över det stora ansva­
ret för humanism, upplysning och demokrati. Dagens journalister,
kulturarbetare och politiker kan ha ett större ansvar än de anar.
Allt som oroar mig och allt som jag hoppas beror ytterst på vad
var och en tar för personligt ansvar. Oavsett om ekonomin växer
eller krymper kan vi skapa en behaglig vardag och en god framtid.
Tack för att du läste min bok och hör gärna av dig med
kommentarer på www.sinar.nu.
134
Om författaren
Jag började skriva för att se om min egen uppfattning om hur
världen fungerar hänger ihop till en fungerande helhet. Skrivandet
var även ett sätt att bearbeta den stora oro som jag känner för den
nära framtiden när jag ser hur illa mycket har skötts. Sedan har jag
som hobby att få folk att tänka till, det är enklare i en dialog än
monologen i en bok, men jag tror att jag har lyckats beskriva
problem och lösningar på ett nytt sätt.
Att jag har kunnat skriva detta kan jag främst tacka olika internet­
forum där jag har diskuterat tusentals rimliga och orimliga frågor
samt mina intellektuella vänner på Linköpings Universitet. Jag har
under bearbetningen av manuset bland annat fått kommentarer av
min fästmö Maria som har gett mig tips om hur tankegångarna kan
göras mer lättillgängliga.
Huvuddelen av min yrkeskarriär har varit inom IT och Open
Source-system som Linux. Det har inte gjort mig till en föresprå­
kare för IT-samhället där allt av värde är intellektuellt arbete med
datorer. Det har lärt mig att intellektuellt arbete alltid bygger
vidare på vad andra gör och resultatet av intellektuellt arbete
måste spridas för att åstadkomma något.
Jag har under två år arbetat som handläggare för Moderaterna där
jag har hjälpt riksdagsledamöter med miljö- och jordbruksfrågor
vilket har lärt mig mycket. Jag var rädd för att den politiska
världen skulle vara väldigt cynisk, men den består nästan helt av
människor som försöker göra bra saker men som ofta frustreras av
olika begränsningar. Alla kämpar vi med verklighetens obegrän­
sade komplexitet, vilket är helt normalt.
Magnus Redin
Linköping 2010-04-14
135
Rekommenderad läsning och referenser
Jag ger inga rekommendationer om politisk litteratur eftersom jag
alltid har närmat mig problemen från det tekniska och praktiska
hållet. Jag vet inte vilka böcker som ger den bästa introduktionen
till humanism och liberalism och de bästa källorna till omtänksamt
och långsiktigt tänkande.
En bra introduktion till klimatförändringarna som även ger många
insikter om resursfrågor och vad vi kan göra för att lösa
problemen:
Klas Eklund, Vårt Klimat, ekonomi, politik, energi
Norstedts Akademiska Förlag 2009 ISBN 978-91-7227-597-3
Ett referensverk om uttömningen av världens oljeresurser:
Kjell Aleklett, Peeking at peak oil
Springer 2012 ISBN 978-1-4614-3423-8
En bok om uttömningen av världens oljeresurser:
Gunnar Lindsted, Olja
Bokförlaget DN 2005 ISBN 91-7588-484-4
En klassisk miljöbok som beskriver en analysmetod för
resursuttömning och storleken på problemen som vi behöver lösa:
Meadows, Randers och Meadows, Limits to growth, the 30 year
update
Chelsea Green Publishing Company 2004 ISBN 1-931498-58-X
Texter och bilder för eftertanke om hur ekonomin, globaliseringen
och anpassningen till ny teknologi fungerar:
Jan Jörnmark, Övergivna platser
Historiska media 2007 ISBN 978-91-85507-14-6
136
Ett exempel på hur vi förberedde oss för att försöka överleva
tredje världskriget: Samuel Palmblad, Kalla krigets Kronoberg
Smålands museum 2005 ISBN 91-87674-24-6
En av de första utförliga genomgångarna av finanskrisen 2008:
Johan Norberg, En perfekt storm
Hydra Förlag 2009 ISBN 978-91-86185-03-9
Ett intressant resonemang om hur tillgången till olja på
världsmarknaden minskar när de oljeproducerande ländernas
ekonomi växer och den egna förbrukningen ökar:
Jeffrey Brown Export land model
http://en.wikipedia.org/wiki/Export_Land_Model
Energimyndigheten har omfattade och aktuell information om
energifrågor:
http://www.energimyndigheten.se
Jag samlar fler tips på bokens webbsida www.sinar.nu
137