Transcript Provläs (PDF)

Kapitel 1
SALIGA ÄR DE SOM ÄR
FATTIGA I ANDEN
Bön föder tro, tro föder kärlek och kärlek
föder tjänst för de fattiga.1
– Moder Teresa
När Gud 1995 först sände oss till Moçambique hade landet
flera decennier av krig bakom sig. Till och med hjälpsänd­
ningar sprängdes i luften. Vi klev rakt in i en situation av över­
svämningar, svält och obeskrivligt lidande. Vi tyckte att det var
den perfekta platsen att ge våra liv på, den perfekta platsen att
se Guds rike etableras.
Rolland och jag kom till Moçambique för att se evangeliet
i funktion, för att se Guds härlighet lysa i mörkret. Vi kom för
att bota de sjuka, uppväcka de döda och driva ut demoner
i den Helige Andes kraft. Vi kom för att tjäna Gud och inte
pengar. Vi kom för att bli befriade från oro för våra egna liv,
vad vi skulle äta, dricka och ta på oss. Vi kom för att vara Jesu
utsträckta händer bland de fattiga. Vi kom för att se rättfärdig­
27
DRIVEN AV GUDS KÄRLEK
het, frid och glädje. Vi kom till några av de mest sorgdrabbade,
lidande människor vi kunde hitta, ett folk som hade genomlevt
decennier av krig, sjukdom och förtryck. Och vi kom för att
lära oss mer om Guds rike – av dem.
Om Gud inte var med oss i denna okända värld och detta
obeprövade uppdrag ville vi inte fortsätta. Om Han inte var
värd att lita på och följa, om Bergspredikan bara var opraktisk,
om vi inte kunde göra gärningar som Jesus och ”ännu större”
(Joh. 14:12), då skulle vårt missionsarbete ha varit – och fort­
farande vara – hopplöst. Vi har ingen reservplan. Vi har ingen­
ting förutom Honom.
Överallt där vi reser i västvärlden talar vi om hur Jesus gör
saker och ting bakvänt, något vi har lärt oss genom att sitta till­
sammans med de fattigaste av de fattiga och låta dem undervisa
oss om Guds rike. Jesus älskar att först visa sin styrka genom
de svaga, de mest osannolika, de glömda och de mest ödmjuka
av alla.
I Afrika har vi sett Jesus göra detta. För de fattiga drar oss
in i ett liv som levs längre ner, de leder oss på den låga vägen,
den enda möjliga vägen, tills vi blir lika desperata efter Gud
som de fattiga är efter dagligt bröd. När vi skickar våra inter­
nationella gäster tillbaka hem från Moçambique ber vi alltid
att de ska ta med sig de fattigas rikedomar. Som Matteus­
evangeliet 5:3 säger: ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem
tillhör himmelriket.”
Många frågar varför Jesus reserverar Guds rike för dem
som är fattiga i anden. Varför upplever de mest välbärgade
folken och kulturerna färre mirakler och mindre av det över­
naturliga?
28
SALIGA ÄR DE SOM ÄR FATTIGA I ANDEN
Vad innebär det att vara fattig i anden? Det finns någonting
hos de fattiga som gläder Guds hjärta. De är förkrossade. De
vet att de är behövande. Men vad är det hos dem som drar ner
Guds rike till jorden? Svaret ligger i beroende, hunger, behov
och desperation.
BEROENDE AV ENDAST GUD
När jag var drygt 20 år tog Gud tag i mig och sa åt mig att sitta
tillsammans med de fattiga. Under många år gömde han mig
i slummen i Asien, undanstoppad för att jag skulle avveckla
alla reservplaner och göra upp med min självtillräcklighet och
”kan-själv”-attityd. Om du har en sådan inställning kommer
Gud att låta dig försöka klara det på egen hand ett tag.
Efter att Han låtit mig försöka i egen kraft förde Han
mig till de fattiga för att jag skulle lära mig. De fattiga gjorde
mig rik. På så många sätt var de mina mentorer rörande allt
som hörde till Andens liv. Vi letade reda på den värsta slum
vi kunde bo i, där vi var tvungna att ta trappan nio våningar
upp – ingen hiss – för att komma hem. Två gånger kom poli­
sen till vår lägenhet för att hämta vår dotter Crystalyn. De var
säkra på att hon måste ha sålts till prostitution eftersom inga
utlänningar frivilligt skulle bo i sådana förhållanden! Under
många år bodde vi där i Asien och varje dag mötte Jesus mig i
de fattigas ansikten.
Jesus är alltid tillräcklig. Han dog så att vi skulle kunna
adopteras av Hans Far. Jag brukar alltid be en fantastisk fras
på swahili, Shika Baba, som betyder ”håll fast vid Fadern”. Mitt
i smärta och lidande kan vi lita på Faderns kärlek till oss. Jag
29
DRIVEN AV GUDS KÄRLEK
hörde Jesus kalla mig att föra in de förlorade i Faderns hus.
I slummen lärde jag mig att göra just detta och att vara helt
beroende av Honom. Jag lärde mig att hålla fast vid Jesu hjärta
oavsett hur svår en situation var. Jag lärde mig att min Far verk­
ligen tar hand om mig.
INGEN RESERVPLAN
Sedan vi flyttade till Moçambique har vi lärt oss att lita på
Gud i allt. Om Gud inte kommer är vi döda. I västvärldens
kyrka dekorerar vi altaret, sjunger ännu en vacker sång, viftar
med ännu en flagga, sätter på de färgade strålkastarna och
rökmaskinerna och sitter i mycket bekväma stolar. En del av
detta kan vara underbara uttryck för kreativitet och uppfin­
ningsrikedom. Men det kan också bli som en ersättning. Vad
vi mest av allt behöver är att vara totalt beroende av att Gud
kommer. Vi behöver Hans rena närvaro.
I våra fattiga lerhyddekyrkor i Moçambique måste vi få
se att Gud kommer, och vi måste ha färsk mat, annars dyker
ingen upp. Människor skulle inte vilja komma till kyrkan för
mattornas skull, för även om vi hade fina mattor skulle de vara
fulla av smuts och ohyra! Människor kommer till kyrkan för att
dansa, för att glädja sig, för att sjunga, för att möta Gud och för
att bli helade och befriade.
Om Gud inte kommer, kommer ingen annan heller. Om
Gud inte helar dör vi. Om Gud inte befriar kommer demoner
att plåga människor till döds. Vi har ingen ekonomisk reserv­
plan om Gud inte tar hand om våra barn och fyller våra behov.
Då varken kan eller kommer vi att fortsätta.
30