Transcript Kreativitet
Kreativitet En sammanfattning av A Review of EEG, ERP, and Neuroimaging Studies of Creativity and Insight, av Arne Dietrich och Riam Kanson, American University of Beirut (2010) Av Jonas Valkonen Kreativitet är urkällan till mänskliga civilisationer och en viktig sak till det som kan betraktas som unikt mänskligt. All innovation och mänsklig framgång kommer från vår förmåga att ändra redan etablerade tankemänster och skapa något nytt. Genom att studera området kan vi både förstå och kanske även förbättra vår kreativitet. Men studier av kreativitet är inte lätta att göra; kreativitet är något väldigt flyktigt som inte enkelt kan uppbringas i laboratoriet hos försökspersoner. Kreativitestforkningen sägs ha påbörjats av Joy Paul Guilford runt 1950 då han föreslog att kreativitetsforskning skulle ske via konceptet divergent tänkande. Divergent tänkande innebär förmågan att generera flera lösningar till ett problem med en icke entydig lösning. Divergent tänkande blev snabbt den standardmässiga modellen för hur kreativitet fungerade och flera olika metoder för att mäta utvecklades. De variabler som mäts i testen är: 1. Hur många idéer 2. Hur många olika kategorier av idéer 3. Hur unika idéerna är Konceptet divergent tänkande var en bra definition att börja med för 60 år sedan men definitionen blev snabbt standard inom området och har speciellt på senare år kritiserats av flera. För om vi ser kreativitet som en divergent process, hur förklaras då Edisons standardiserade innovationsprocess eller en ingenjörs verktyg för att lösa problem. En divergent kreativ process kan komma fram till gamla lösningar och en konvergent process kan komma fram till nya lösningar. Vidare är divergent tänkande en process sammansatt av en mängd olika subprocesser vilket gör det svårt att isolera med hjälp de neuroradiologiverktyg som finns att tillgå idag. Artikeln är en metastudie av många andra studier inom tre områden: divergent tänkande, artistisk kreativitet och insikt. Den första gruppen divergent tänkande är redan förklarad. Artisitsk kreativitet är kreativiteten hos exempelvis musiker eller målare. Dessa undersökningar visar att kreativitet inte kan bli reducerat till antingen divergent mot konvergent tänkande, höger mot vänster hjärnhalva eller fokuserad mot avfokuserad. Dessa förklaringsmetoder är för simplistiska. Den sista gruppen av studier studerar insiktsfenomenet, eller aha-upplevelsen. Ett första steg mot en kreative produkt är ofta en insikt. Insikten är mycket snävare definierad men den finns bara där ett flyktigt ögonblick så även här finns vissa svårigheter till undersökning. Idag finns många teorier om hur kreativitet fungerar, bland annat: höger hjärnhalvas dominens, prfrontalkortexaktivering, alfasynkronisering eller låg upphetsning. Författarna har för avsikt att genom metastudien visa att alla dessa teorier är felaktiga eller för simplistiska för att kunna beskriva kreativiteten till sin helhet. Divergent tänkande Studierna om divergent tänkande använder sig av EEG och neuroradiologi. I en EEGstudie mäts hjärnans elektriska aktivitet på flera ställen över huvudet. De olika studierna med EEG är väldigt svåra att jämföra bland annant eftersom olika test för att framkalla divergent tänkande har använts vilket gör det väldigt svårt att jämföra mellan studierna. Dessutom kan är det intressant att små alterneringar i testen leder till väldigt stora resultatförndringar. Att den högra hjärnhalvan skulle vara den huvudsakliga eller enda bidragaren till mänsklig kreativitet är en populär teori hos allmänheten. Dessutom har vissa forskare inom neurovetenskapen argumentarat för något liknande. Men EEG-studierna av divergent tänkande avfärdar den teorin. VIssa få studier kan tolkas som att de stödjer teorin att den högra hemisfären har en speciell roll men författarna till dessa rapporter avfärdar själva den tolkningen av resultaten. Alfabandets aktivitet verkar förändras i många studier av divergent tänkande. Däremot är resultatet allt annat än entydigt och det går inte att se någon bra koppling mellan förändring i alfabandsaktivitet som t ex alfabandets styrka eller synkronisitet över hjärnan och divergent tänkande. Det finns inte heller några entydiga förändringar i gammabandet, vilket är överraskande, för som vi kommer se senare, finns sådana i studierna av konstnärlig och musikalisk kreativitet. Studier av divergent tänkande från radiologiska studier visar upp lite större entydighet. Högra hjärnhalvans dominans i kreativt tänkande avfärdas även i denna gruppen, en studie visar till och med på det motsatta. Däremot är en aktivering i prefrontalkortex ofta funnen, vilket inte är oväntat eftersom testen av divergent tänkande ofta involverar arbetsminnet och uppmärksamhet. I övrigt visar studierna på ett flertal olika ställen för aktivering men där finns inga entydiga resultat. Konstnärlig kreativitet Studierna som undersöker konstnärlig kreativitet är förhållandevis få till antalet. Bland dessa studier finns, inte så överraskande, resultat som visar på andra aktiverade lokus i hjärnan, exempelvis motorställen, somatosensoriska ställen och areor kopplade till spatial eller auditiv perception. Studierna av konstnärlig kreativitet stryker under det som tidigare avhandlats bland studierna av divergent tänkande. Exempelvis finns ingen dominant hjärnhalva eller någon specifik lokalisering av kreativitet, det kan sägas att kreativitet är överallt. En intressant hypotes kommer från det faktum att kreativitet kan uppkomma både då prefontalkortex är aktiverat och inte aktiverat. Hypotesen är i de fallen då kreativiteten bygger på intuition och inte är ”övervakad” av ”det medvetna” är prefrontalkortex deaktiverat. För prefrontalkortex verkar ofta vara förknippat med detta medvetna eftersom där finns arbetsminnet och attentiva funktioner. Det skulle tydligt implicera två typers av kreativitet; en medveten och målinriktad, samt en omedveten och improviserande. Ett exempel på när kreativitet i så fall sker omedvetet är en jazzmusikers improvisation. Insikt Insikten som eftersöks i dessa studier är väldigt svårinducerat och flyktigt ögonblick och det krävs en god metod för detta. Undersökningar av insikt fokuserar på lite andra teoretiska teman som t ex hur en intern konflikt hanteras och rollen som spelas av anterior cingulate cortex. Anterior cingulate cortex verkar vara delaktig i att bryta det dödläge som inträffar då problemlösningen är fast i fel problemrymd. Enligt vissa inom insikts-området spelar det högra temporoparietalområdet, mer specifikt superior temporal gyros en viktig roll vid remote associations vid semantisk kodning. Detta är kanske inte förvånande eftersom superior temporal gyrus har en speciell roll i spårkprocessning (Wernickes area är lokaliserat där). Data från studierna styrker inte de hemisfäriska skillnaderna även om många studier visar på just superior temporal gyros unika roll vid en insikt, speciellt insikter av en viss typ som hanterar remote associations bland semantiska enheter. Däremot är studierna mer konsistenta gällande att ökning i alfabandets styrka minskar i de frontala, temporala och pareietala delarna. Detta kan tyckas strida mot det faktum att de neuroradiologiska studierna visar på en ökad aktivering i de prefrontala och temporoparietala delarna. En minskad styrka hos alfabandet korrelerar vanligtvis mot en minskad blodtillförsel. Diskussion Den avslutande diskussionen inleder författarna med att visa på hur fragmenterat forskningsområdet är. I metastudien ingick 63 artiklar och inte en enda artikel refererar till ens hälften av dessa. Det går inte att dra så många slutsatser ur metastudien. Alla de olika mekanismerna som föreslås ligga till grunden kan både bevisas och motbevisas. Dessutom innehåller området många teorier från 60- och 70-talet och författarna tycker att fältets konservatism är väldigt ironisk. Som nämnts innan kan alla fynd gällande kreativitetens lokus motbevisas av någon annan, vilket leder författarna till att dra slutsatsen att vi helt enkelt inte kan lokalisera kreativitet med dagens metoder. Författarna diskuterar lite kring hur fenomenet kreativitet har simplifierats. Kreativitet ska inte ses som en sak utan det är viktigt att undersöka de delprocesserna som leder till det vi kallar kreativitet. Och dessa processer är sannolikt olika beroende på vilken sorts kreativitet som undersöks. Så om forskningsrapporterna tolkas utifrån kreativitet som något mångfacetterat ryms kan motsägelser inom forskningsfältet bidra till att skapa en mer nyanserad bild av kreativitet. Metoderna hos de olika rapporterna var väldigt olika och de har säkert var alla undersökt en viss aspekt av vår kreativitet. Under arbetets gång har flera populära teorier avfärdats, t ex defokusering, divergent tänkande. Författarna menar att dessa teorier mycket väl har sin plats inom kreativitetsforskningen men det är viktigt att undersöka när och under vilka omständigheter en teori kan användas som förklaringsmodell. Ett intressant exempel som författarna tar upp är Jin m fl (2006). De undersöker vetenskaplig hypotestestning och kommer fram till att begåvade barn använder frontalkortex i mindre utsträckning, kanske eftersom de bättre behörskar sina kognitiva resurser. Författarna vill här visa på att det inte självklart är ett förhållande mellan mer aktivering och mer kreativitet.