Transcript 50 AR AV DANS - WordPress.com

E N D E L AV F O L K U N I V E R S I T E T E T
BALETT
AKADEMIEN
50 AR AV DANS
S
olstrålarna letar sig
ner genom trädens
bladverk på gården
utanför Balettakademiens gröna hus.
Framför scenen står
stolar i rader, och
vid de höga borden
minglar födelsedagsfirare: elever, före
detta elever, föräldrar, släktingar, kompisar och andra nyfikna. In genom entrévalvet – för dagen klätt i orangea pappersband och dansskor av olika sort – strömmar
fortfarande besökare. Och överallt hörs:
”Åh, vad roligt att se dig! Är du här också?
Vad det var länge sedan!”
Sedan starten för femtio år sedan har
645 dansare diplomerats. Och tiotusentals hobbyentusiaster har gått kurser.
Lasse Åberg, Arne Domnerus och Janne
Loffe Carlsson har engagerats som musiker, Gert Fylking och Micke Persbrandt
har dansat här.
Och nu är det alltså dags att fira födelsedagsbarnet. Hyllningsshowen på scenen har just börjat, de före detta eleverna
Peter Kleinwichs och Petra Nielsen med
den spanska pardansen sevillanas. Publiken jublar.
”Vi har alltid varit öppna.
Vi har bredden och alltid
tagit in nya idéer.”
Jan Åström, rektor och konstnärlig ledare.
allt började. Hur verksamhetens framgång
från början byggde på grundaren Lia Schuberts engagemang och stora kontaktnät. Att
man alltid har haft Folkuniversitetet bakom
sig. Och att man har lyckats samla både
proffs och amatörer under samma tak.
– Vi har alltid varit öppna. Vi har bredden och alltid tagit in nya idéer. Och så
har vi sett till att synas utanför huset, på
andra scener också. Det är viktigt för oss,
säger Jan Åström.
Vi firade med
danskalas
Från en liten studio utan dusch i en hyrd källare på Brunnsgatan
till 3000 egna kvadratmeter i en specialbyggd fastighet på Birger
Jarlsgatan. I september började vi fira Balettakademien 50 år!
Stort kontaktnät
Mitt i vimlet i publiken står Jan Åström, rektor för det hela. Från tidig morgon har han
funnits på plats i lokalerna. Samtidigt som
blicken är stadigt fokuserad på det som händer på och runt scenen berättar han om hur
Att Balettakademien synts även på andra
scener kan Jerry Williams intyga, för dagen en i publiken, inte själv på scen.
– Jag är intresserad helt enkelt. Och så
känner jag ju bossen här, ja, rektorn alltså.
Jag har jobbat med honom, han var koreograf åt mig.
– Och jag tog väl faktiskt några” leckisar” med Clifford Fears här på sextiotalet
också, men det är nog det enda, säger han
(”leckisar” är alltså lika med lektioner på
Jerry-språk).
Dansen blev en livlina
Samtidigt med showen pågår tårtkalaset
några meter bort. Besökarna balanserar
papptallrikar och vinglas från baren ge-
nom trängseln. Petra Nielsen har gått av
scenen och hunnit byta om. Hon har tidigare konstaterat från scenen att utan Balettakademien hade det inte blivit någon
dans för henne.
– Dansen blev verkligen en livlina för
mig i tonåren. Jag var så otroligt rastlös,
”Det har hänt så mycket
på femtio år. Dansintresset
har breddats, nu fyller vi tio
salar sju dagar i veckan.”
Lillemor Lundberg,
Balettakademiens rektor 1978-2005
danskalas!
det var en förvirrad tid. Men jag hittade
alltid tillbaka till dansen, säger hon.
Inne i entrén finns utställningen som
tagits fram speciellt för femtioårsjubileet.
Den består av stora höga arkitekthurtsar
med 50 utdragbara låder. I varje låda finns
ett års händelser representerade: namnlistor och bilder på elever som gick på skolan,
affischer och reklam för föreställningar,
tidningsartiklar och programblad. Dessutom ingår en film som visar scenframträdanden som elever gjort genom åren.
Lillemor Lundberg, Balettakademiens
rektor under nästan trettio år är den som
får äran att inviga utställningen.
– Det har hänt så mycket på femtio år.
Dansintresset har breddats, nu fyller vi
tio salar sju dagar i veckan. Och precis
som alla konstformer har dansen väldigt
stor betydelse, som andningshål, konst,
personlig utveckling. Hur skulle ett samhälle se ut utan dans?
Carin Hedström
Visst du att…
Petra Nielsen kom fyra i den
svenska Melodifestivalen 2004
med låten ”Tango! Tango!” och
att hon har spelat polis i Jan
Guillous och Leif G.W. Perssons TV-serie ”Anna Holt”.
Jubileumsskriften en
danshistorisk resa
I samband med Danskalaset och vernissagen av utställningen Svett och drömmar – Balettakademien 50 år lanserades
en 52-sidig jubileumsskrift full med historisk fakta och intressanta anekdoter.
Att producera skriften som visar Balettakademiens långa utveckling tog tid.
– Det var en tuff uppgift att sålla bland
danspersonligheter. Och ju mer insatta vi
blev desto mer fascinerade blev vi av skolans fantastiska historia och alla spännande människor som har eller har haft
koppling till Balettakademien: dansare,
koreografer, fotografer, musiker, journalister och all engagerad personal, berättar
Charlotte Axelsson, projektledare och
producent för femtioårsjubileet.
Skriften gjordes av ett team som förutom Charlotte Axelsson bestod av skribenten Christin Rappe och formgivaren
Helena Lunding. Varje årtionde har fått
sin egen färgkod och tidstypiska fakta
fångar känslan under varje epok.
– Tanken var att göra en lättillgänglig,
visuell skrift som sätter Balettakademien
50-åriga historia i ett samtida sammanhang. Vi ville berätta allt från hur synen
på hälsa har förändrats genom åren till
vilken musik som var populär, säger
Charlotte Sommarin, marknadschef på
Folkuniversitetet.
Elisabet Widell
Prova-på-klasser
med nostalgi
Dansgolvet fylls med trikåklädda dansare, och luften med gungande
rytmer från Dr Hooks ”Sylvias mother”.
– One, two, three, four!
Graham Tainton, 78-årig danslegend, räknar in.
– Showtime! ropar Graham. We’re gonna have a party!
Det är dags för en lektion i jazz, som den dansades på 1960-talet.
J
Jazzlektionen med Graham
Tainton är en del av Balettakademiens 50-årsfirande,
och danskalasdagen är fylld
av prova-på-lektioner. Dagen till ära kan man dansa
jazz som man gjorde både
på 60-, 70-, och 80-talet till
1957 års priser – 3 kronor. Och för de lite
yngre, som kanske tycker att nostalgisk
jazzdans känns mossig, finns möjlighet
att testa breakdance och street. Amanda
Askerstedt, 17 år, har bestämt sig.
– Jag ska dansa jazzdans och det ska bli
jättespännande. Jag hoppas bara att det inte
är för svår nivå, säger hon precis innan det
är dags att gå in på Grahams lektion. Och
när lektionen kickas igång ser det åtminstone från läktarplats ut som att nivån är lagom. För trots att dansstilarna växlar mellan twist, cha-cha-cha och vals till krigsdans
från Kapstaden verkar alla ha lätt att hänga
med. Grahams entusiasm smittar.
– Ska vi ta valsen igen? frågar han. Eller
sitter den nu? Step, step och step!
Graham sätter tre fingrar i luften, sen två,
sen ett – och så är dansen i gång igen. Och
när tonerna till Miriam Makebas skönsvängande ”Pata Pata” klingar ut, efter att
alla tänjt sina kroppar till det yttersta, är
luften i salen inte längre torr och sval. Utan
bastuhet – och väldigt, väldigt fuktig.
”Det visade sig att
60-lektionen inte räckte
– Amanda var även på
70- och 80-talsjazzen.”
hon stannade kvar i stora danssalen och
var med även på Charles Moores 70-talsjazz och Val Suarezs 80-talsjazz.
– Fast 70- och 80-tal var svårare än 60tal. Det var mer proffsdansare med på de
lektionerna. Men Graham var jättehärlig
och twisten var en otroligt rolig grej. Den
kan nog komma till pass på någon fest eller
så, säger Amanda, skrattar och går vidare
för att avsluta med en fika ute i solskenet.
Carina Hedström
”Det här var
verkligen härligt!
Jag har ju haft några av
de där tjejerna sedan
de var så här små.”
Visst du att…
Graham Tainton är pappa till Blossom och att han, efter att ha varit
lärare på Balettakademien, bl a
var koreograf åt ABBA.
Graham Tainton, efter sin lektion i jazz.
– Det här är ren glädje, konstaterar Lisbeth Zachrisson efteråt, när hon slår sig
ner i kaféet. Hon har också varit med och
dansat, trots att hon är proffsdansare,
med jobb både som skådespelare, lärare
och koreograf i bagaget. För henne var
lektionen ett kärt återseende.
– Graham var min första lärare. Och han
är så elegant. Så kvinnlig i sitt sätt att dansa.
Det är lätt helt enkelt, säger Lisbeth.
Efteråt, när Graham Tainton drar handduken ur sportbagen och torkar sitt genomsvettiga ansikte, är han mer än nöjd. Trots
ett smärtande knä som snart ska opereras.
– Vilken enorm respons! Det är fantastiskt. Jag har inte undervisat jazz på länge,
så det var verkligen härligt. Och att få se
så många av mina gamla elever. Jag har
ju haft några av de där tjejerna sedan de
var så här små, säger han och måttar med
handen en meter över golvet.
Snurrigt med breakdance
Samtidigt som de nostalgiska danslektionerna fortsätter i stora danssalen slås de
sista spikarna fast i den orange-röda mattan på den stenlagda gården utanför. Och
i kaféet vid entrén börjar det bli trångt.
De som inte varit med på sextiotalslektionen tar nu chansen att dansa jazz på sjuttiotalsvis och de stötiga tonerna från ledmotivet till deckarserien Shaft har ersatt
sextiotalssoundet. Nere i källaren börjar
det bli ännu trängre. Dörröppningarna
till salarna är fyllda av föräldrar som stolt
tittar på sina unga dansentusiaster.
Vilhelm Larsson-Regnström, 13 år, är
på plats i en av de mindre lektionssalarna.
Han ska testa breakdance, eller breaking
som det egentligen heter. Läraren Ola
Harder står framför spegeln och hälsar
alla välkomna. Kepsen på sned, bylsiga
byxor och gympadojor.
Under festligheterna kunde man svalka sig med vårt
eget vatten. Vi tog även fram egna t-shirtar till jubileet.
– Hur många har dansat förut? frågar han.
Tre tveksamma händer sträcks i luften.
Ola berättar lite grann om breakdancens
historia. Sen visar han grundstegen. Här
gäller det att sätta ner den ena foten snett
framför den andra, och böja knäna. De
nio tjejerna och killarna försöker få fötterna i rätt vinkel, och prövar också att
sätta ena knäet i det andra benets knäveck. För att därefter falla ner på golvet
till knäsittande position för att sedan
snurra runt – på knä. Nog övat.
– Ska vi pröva? ropar Ola.
Musiken dunkar igång, och alla gör sitt
bästa för att hänga med i steg, snurrar
och knäfall. Med två precisa pauser orkar
hela gänget träna en timme. När timmen
är slut möts Vilhelm, som hängt med bra
under lektionen av storebror ute i korridoren. Att Vilhelm ska fortsätta med
breakdance är helt klart.
– Det var första gången jag prövade.
Jag tyckte att det verkade vara en häftig
dans. Men det var svårt att hålla reda på
benen. Fast jag har redan anmält mig till
en kurs i höst, säger Vilhelm.
Roligt med twist
På entréplanet syns Amanda, hon som
var med på sextiotalslektionen, bana sig
genom de minglande besökarna. Det visade sig att 60-talslektionen inte räckte –
Femtioårsjubileet marknadsfördes bl a med skyltar
i tunnelbanan, annonser i dagspress, nyhetsbrev till
nuvarande kursdeltagare, VIP-inbjudan samt affischer
och flyers på stan.
Total D
Dance
Crossover
Huset är vackert ljussatt, den gula mattan ligger utrullad och entrén är smyckad av ballonger och glittrande
girlanger. Det är gala, det är jubileum, det är Totalt Dance Crossover!
C
Caféet myllarna av
festklädda människor, champagnen
gnistrar i glasen
och det ligger en
förväntan i luften.
Jan Åström, Balettakademiens rektor
och konstnärlige ledare, hälsar alla varmt
välkomna.
– Hoppas ni har fått något att dricka
och är redo för galafirande. Själva föreställningen börjar dock först om ett tag.
Vi startar med en lustfylld resa.”
Ett förväntansfullt sus går genom
rummet. Jan ler hemlighetsfullt och berättar att tre kreativa happenings väntar
på plan ett.
Och så bär det iväg uppför trappan
med gula plasttossor på fötterna – allt enligt Jans önskemål.
Disco, dansteater
och musikaldans
Utan att vi märker delas vi in i tre grupper.
Jag och ett fyrtiotal andra gäster hamnar i
en korridor upplyst av orangea lyktor.
Plötsligt öppnas en dörr och en kvinna
med paljettopp, silvershorts och mikrofonfrilla lockar in oss i ett rum. Discokulan kastar ljusreflexer över rummet, från
högtalaren hörs Donna Summers ”Love to
Love You Baby” och dansgolvet är fyllt av
euforiska människor i underbara 70-tals
kreationer. Publiken dras med i discodunket. Själv blir jag uppbjuden av en kille
med platåskor och turkosglittrande byxor.
Har vi klivit rakt in i filmen Saturday
Night Fever? Nej, det är elever från Dansarutbildningen årskurs 3 som skapar en illusion av att vi är på Studio 54 i New York.
Efter 7-8 minuter är det dags att gå
vidare. I nästa rum råder en helt annan
stämning. Musiken är hämtad från gamla
musikaler, men dansen talar ett annat, betydligt modernare språk. Uttrycken varierar, vissa stycken är vackra och allvarliga,
andra lättsamma, på gränsen till knasiga.
Scenerna framförs lyhört av elever från
Dansarutbildningen årskurs 1 – som bara
har gått några månader på skolan.
I det tredje rummet, belägrat av årskurs 2, är det återigen fest. Fast av en helt
annan sort. Värdinnor i glada klänningar hälsar oss välkomna med blommor,
Bianca Fernström
Går 3:a året på dansarutbildningen
dansade:
Disco i happeningen och Urban
Angels i första akten. Det var jätte
roligt att vara en del av föreställningen. Discot var extra kul eftersom vi involverade publiken.
Bäst med skolan:
Att det är på allvar och den dagliga
kontakten – att det finns ett schema som man måste hålla sig till.
Lillemor Lundberg
Var skolans rektor under 27 år
Hur upplevde du föreställningen:
Det var jättekul att se så många
dansare och koreograferna med anknytning till Balettakademien. Många
av dem har jag även en personlig
relation till, t ex tränade jag och
Mats Ek tillsammans på 60-talet.
Vad var bäst:
Svårt att säga, det var mycket
som var bra. Charlotta Öfverholm,
Gunilla Hammar och Roger Lybecks To Learn is to Follow var
fantastiska. Det var kul att så
många olika sidor av dans fanns
representerade.
Christine Thörnström
Rektor Balettakademien Umeå
Hur upplevde du föreställningen:
För oss i Umeå är det alltid en
kick att besöka Balettakademien
i Stockholm. Att träffa alla och
känna pulsen. Föreställningen var
en härlig kompott av dans. Jag
kom på mig själv med att jag satt
och log. Man vill ha mer!
Bäst med skolan:
Kombinationen av dansglädje och
god kvalitet.
Charles Moore
Jazzlegend – dansare, koreograf
och f d lärare på skolan
Koreograferade:
Libertango. Stycket utspelar sig i
Berlin på 30-talet och handlar om
mötet mellan en danslärare och
hennes gamla elever. Historien
kom till mig när jag hörde Herb Albert musik. Jag var även ansvarig
för discorummet. Det är oerhört
kul att vara tillbaka på skolan.
Bäst med skolan:
Att det dansas så mycket modern
jazz och att lärarna har stor erfarenhet och kommer från olika världar. Det tror jag inte så många
skolor kan erbjuda!
Gunilla Hammar
Dansare, diplomerades 1984
och är lärare
dansade:
Ett stycke ur Solo för två i koreografi
av Mats Ek.
Bäst med skolan:
Lärarna. När jag kom hit var jag en
glad amatör och skolan blev oerhört viktig för mig. Christel Wallin
är en av de bästa lärarna jag haft.
Hon var kanske inte alltid snäll,
men rak. Hon fick mig att tänka på
ett annat sätt.
Total
Dance
Crossover
överdrivna leendet och robotliknande
rörelser. Är det dockor, marionetter eller
ett dekadent teatersällskap vi ser? Här är
känsloyttringarna stora. Ensamhet möter
samhörighet, finstämd solosång krockar
med hysteriska skratt, gracila rörelser
förvandlas till yviga gester och mitt i allt
ihop ett kärlekspar som dansar bort varandras kläder. Publiken ler förtjust.
En resa i historien
Upprymda samlas vi åter i kaféet. Vi får både
snittar påfyllning i glasen. Jag byter några
ord med Lillemor Lundberg, som var Balettakademiens rektor under nästan trettio år.
– Vad duktiga eleverna är. När man ser
det här är det svårt att tro att allt började
i en liten källare, utan egen personal. Det
ska bli spännande och se vad som kommer
härnäst, säger Lillemor.
Dörrarna till Scen Studio Fyra öppnas
och vi samlas i mitten av det svartmålade
rummet. Plötsligt släcks ljuset. Förvånade
drar vi efter andan. Vad ska hända nu? En
röst i mörkret. Det är Jan. Han talar om
dans. Och när strålkastarna tänds upptäcker vi att han står precis intill oss. Det
blir mörkt igen och en annan röst fyller
rummet. Det är en kvinna som berättar
hur Balettakademiens startade. Och när
spotlighten tänds igen så ser vi en rökande
gestalt glida genom rummet. Det är skolans
grundare Lia Schubert.
Rösten tar oss med på en resa genom
skolans fantastiska historia. Då och då lyser
en strålkastare upp det mörka rummet och
historien illustreras av korta smakprov på
tidstypisk dans.
Jag vet inte riktigt hur det går till men
publikhavet rör sig runt i det mörka
rummet och innan jag vet ordet av är vi
framme vid en läktare – som inte fanns
där när vi kom in. Vi sätter oss tillrätta.
Föreställningen kan börja!
På scenen glänser f d elever
Under två timmar får vi möta dansare
och koreografer som är diplomerade på
Balettakademien eller har en annan stark
koppling till skolan.
Först ut är en elev som diplomerades
1984 i en koreografi gjord av en annan
elev som gick ut ett decennium tidigare
– Gunilla Hammar i Solo för två av Mats
Ek. Det är starkt och så vackert att det
nästan gör ont. Därefter får vi se Gånger 3
där Stina Ahlberg, Helene Karabuda och
Åsa N Åström står för såväl dans som
koreografi.
I nästa nummer framför Charlotta
Öfverholm, James Friedman och Tobias
Hallgren ett utdrag ur föreställning Kody
Zivota – the last forecast. Det är ett humoristiskt och känsloladdade stycke om en
diktaturs fall och folkets nyvunna frihet.
Sen blir det sprakande salsa med Osiel
Ibáñes och Mariel Taxén, följt av Urban
Angels – ett häftigt Street-nummer koreograferat av Jenni Widegren från Bounce
och Gabriela Kaiser och Elin Nyblom,
från Dansarutbildningen. Därefter bjuder
Moa Hanssen på uttrycksfull dansteater,
Born in the 80´s, i en subtil koreografi av
Mirjam Klebel.
Svish, svish… öhh, öhh… klick, klack
… Innan pausen får vi se en lek mellan
manlig och kvinnlig uppvaktning då originalmedlemmarna i Modern Jazz Dans
Ensemble, Per-Magnus Andersson, Andrea Svensson, Roger Lybeck och Rosario
Rojas, flörtar med varandra. Stycket heter
Flärpa flärpa och är hämtat ur föreställning Serie med koreografi av Jan Åström.
Paus med egen designat vatten
Fyllda av dansupplevelser strömmar publiken in i kaféet. Det minglas och pratas.
detta elever. Charles Moore står för koreografin och dansar gör Josefin Battersby,
Victoria Cedergren, Elin Hellström, Maria
Hydén, Anna Ståhl, Kenny Svensson och
Charlotta Öfverholm. Det är komiskt och
dramatiskt på en gång, och jag kan inte
låta bli att tänka på Lia Schubert.
I nästa stycke, Kvartett no 11, dansar Sara
Åhman ett kraftfullt solo av Örjan Andersson till musik av Dimitri Shostakovich.
Intensiteten fortsätter då Annika Hyvärinen och Kristine Slettevold dansar ett
utdrag ur Very Very i Christina Capriolis
uttrycksfulla koreografi.
Föreställningen avslutas med det effektfulla numret To Learn is to Follow
i koreografi av Roger Lybeck. Stycket
handlar om kluvenheten när dansarna
lämnar skolan – man söker nya utmaningar, samtidigt som man vill vara kvar
i tryggheten, i huset, i lådan… Josefin
Battersby, Victoria Cedergren, Elin Hellström, Maria Hydén och Anna Ståhl stod
för den fantastiska dansen.
Den som är törstig bjuds på Balettakademiens egna ”Danskalasvatten”. I vimlet
hittar jag Cecilia Palm, rektor för Folkuniversitetet i Stockholm.
– Vad tycker du? frågar jag.
– Fantastiskt. Det är så roligt att se så
många olika dansstilar. Själv återupplevde jag ”bumpen” i discorummet, men sen
var det skönt att sitta ner. Vad bra det är.
Jag blir så stolt!
Moore, Ekelöf och Caprioli
Andra akten börjar starkt med In The Palm
of Your Hand i koreografi av Extended
Dance Theatre. Catherine Busk, Therese
Carlsson, Bianca Fernström, Maria Hydén
och Ana Suarez dansar i blodröda kjolar.
Därefter får publiken stifta bekantskap
med dansaren och koreografen Camilla
Ekelöf då hon tampas med strålkastarljuset
i det egna stycket Eviga konflikten.
Libertango, som kommer sen, utspelar
sig på 30-talet och handlar om mötet mellan en gammal danslärare och hennes före
Charlotta Öfverholm
Dansare, koreograf och gästlärare på skolan
dansade:
Ett urdrag ur Kody Zivota – the last
forecast. Jag var även ansvarig
för dansteatern i happeningen och
medverkade i Libertango. Jag har
alltid älskat Charles Moore, men vi
har aldrig jobbat ihop tidigare. Det
var jätteroligt!
Bäst med skolan:
Det är verkligen ett levande hus
med dans på alla nivåer. Här råder en underbar känsla – svett,
hög musik och inspiration.
Vad tyckte publiken?…
Efter föreställningen fångar jag några
röster i vimlet.
– Very, Very och In The Palm of Your
Hand var allra bäst, säger Kerstin Östberg, som var lärare på yrkesutbildningen
under många år.
– Lyckat! Det är svårare än man tror att
göra sådana här föreställningar – att skapa
en helhet, förklarar koreografen Roger Lybeck, som diplomerades från skolan 1987.
– Förstklassigt! Jag önskar att fler kunde få uppleva det här. Inspirationen som
dansarna har smittar av sig – det pirrar i
dem och pirrar i oss. Jag vill att det här
ska bli ännu större. Jan Åström sprider
verkligen glädje och uppmuntran!, säger
Gunnel Engwall, styrelseordförande vid
Folkuniversitetet i Stockholm.
Och jag tror alla som såg föreställningen håller med Gunnel – Balettakademin
står för glädje och vi vill ha mer dans!
Elisabet Widell
Total Dance
Courage
Dynamisk dans
till slagverk
”Om jag är en banan, så är det bättre att jag
jobbar på att bli världens bästa banan, än att
jag försöker vara ett plommon. Jag kan ju
aldrig bli väldens bästa plommon, jag är ju en
banan. Och istället för att vara en andra klassens plommon, kan jag ju vara väldens bästa
banan. Det är viktigt att stå upp för sig själv.
Att våga vara den man är. Det kräver mod.”
Med dem orden inledde Jan Åström To
Learn is to Follow som var föreställnings
sista stycke.
Elisabet Widell
Vad händer när fyra dansare möter fyra
percussion-musiker? Svar på den frågan
fick alla som såg stycket Insyn under de tre
jubileumsföreställningarna. Stycket i koreografi av Åsa N Åström är en fysisk upplevelse där såväl dansare och musiker är fullt
koncentrerade på att följa varandras impulser. Dansade gjorde Stina Ahlberg, Kerstin
Abrahamsson, Ulrika Berg och Sara Larsson, medan Håkan Engluind, Madelene
Karlsson, Peter Lagergren och Conny Laxell
stod för musiken.
Bakom kulisserna var det full aktivitet och det gick åt
mycket glitter för att komma i rätt discostämning.
Gamla dansare
rostar aldrig
På fredagens jubileumsföreställning kunde
publiken njuta av ett unikt framträdande
där ensemblen tillsammans hade mer än
320 års yrkeserfarenhet. På scenen fanns inte
mindre än tio stora danspersonligheter
bland annat jazzdansgurun Charles Moore,
skolans f d rektor Lillemor Lundberg, Kulturrådets chef Viveka Hallberg, Jens Graff –
professor i dans och f d premiärdansör Operan och Ambra Succi från Bounce. Även
Charlotta Öfverholm, Tommy Håkansson,
Jessica Iwanson, Jeanette Bolding och Jan
Åström deltog i det humoristiska numret.
För koreografin stod Jessica Iwanson, som
diplomerades från Balettakademien 1963,
och nu har en egen skola med dansarutbildning i München.
Efter att ha sett det här stycket kan jag intyga att det inte bara är gammal kärlek som inte
rostar – gamla dansare rostar aldrig heller.
Elisabet Widell
Elisabet Widell
Efter ett intensivt pressarbete uppmärksammade flera
tidningar vårt jubileum. Såväl DN, Svd och Danstidningen
skrev längre artiklar om oss. Vi var även omnämnda på
Allt om Stockholm och Aftonbladets nätupplaga.
Jacob Wallenberg
Går 2:a året på dansarutbildningen
dansade:
Dansteatern i happeningen. Det
var jätteroligt att arbeta tillsammans med Charlotta Öfverholm.
Jag längtar redan tillbaka till den
härliga atmosfären vi hade i rummet när vi jobbade.
World Salsa
Championship
I december smäller det. Då far Osiel
Ibáñes och Mariel Taxén till Florida för
att representera Skandinavien i World
Salsa Championships 2007. Klädda i dramatiska dräkter i rött, svart och glittrande
silver framför Osiel Ibáñes och Mariel
Taxén sin VM-koreografi. Det var med
detta nummer som dansparet kvalade in
till VM i Salsa i Göteborg i mitten av
september.
– Vi har gjort koreografin tillsammans.
Vi börjar i L.A-style och går sedan över
till kubanskt. Tanken var att skapa ett
nummer som var showigt och innehöll
akrobatiska inslag, berättar Osiel.
Bäst med skolan:
Att det är en bred utbildning och
att det finns utrymme för nytänkande. Dessutom är lärarna väldigt olika – vilket är bra!
Cecilia Palm
Rektor för Folkuniversitetet i Stockholm
Hur upplevde du föreställningen:
Jag älskar det här. Jag blir stolt när
jag tänker på hur mycket som har
skapats på Balettakademien och
önskar att skolan ska fortsätta att
vara ett rum för utveckling.
Vad var bäst:
Från Balettakademien till VM
Charlotta Öfverholm är en favorit,
salsaparet en annan – det utförde
sitt nummer så elegant och det
märkes tydligt att det var proffs.
Anna Ståhl
Dansare och lärare på dansarutbildningen
dansade:
Jag var med i tre nummer och alla
var speciella på sitt sätt. Det var häftigt att komma så nära publiken i
Lust, Dans och Balettakademien. I
Charles Libertango hade jag svårt
att hålla mig för skratt. To Learn is to
Follow var rolig rent fysiskt, men jag
rev upp baksidan av benen.
Bäst med skolan:
Att man begär mycket på alla plan.
Stina Ahlberg
Dansare som dagligen tränar på skolan
dansade:
Gånger 3. Det är fantastiskt roligt att
vara med i ett stort sammanhang,
men det kändes mer nervöst än vad
jag hade väntat mig.
Bäst med skolan:
Att det produceras så mycket dans
och dansglädje.
Josefin Battersby
Dansare, diplomerades 2003
dansade:
Lust, Dans och Balettakademien, Libertango och To Learn is to Follow.
Bäst med skolan:
Att man får testa mycket. Skolan
är känd för att vara mångsidig, det
märker man när man möter dansare utifrån.
Mats Ek
Koreograf, dansare och regissör.
Gick på skolan på 60- och 70-talet.
Koreograferade:
Solo för två med Gunilla Hammar.
Vad har skolan betytt för dig:
Jag började på skolan när jag var
17 år och dansade då för Donya
Feuer, men hoppade av efter två
månader. Tio år senare var jag tillbaka på skolan. Lia Schubert och
Lillemor Lundberg var mina lärare,
men jag dansade även för utländska pedagoger. Balettakademin
blev mitt universitet.
Christine Brorsson
Går 1:a året på dansarutbildningen
dansade:
Musikaldans i inledningen. Vi dansade modern dans till ett potpurri
av musikallåtar. Koreografin är
gjord av några elever från årskurs
1 och 2, med hjälp av Roger Lybeck. Det är kul att vi får vara med
trots att vi bara har gått på skolan
i några månader.
Bäst med skolan:
Gemenskapen och den kreativa
miljön.
Både Osiel och Mariel har anknytning till
Balettakademien, men på olika vis. Han
är gästlärare på yrkesutbildningen, hon
diplomerades från skolan 2006.
– Jag trivdes jättebra på skolan. Att
dansa här ikväll känns som att komma
hem, säger Mariel med ett stort leende.
Osiel fyller i:
– För mig betyder skolan möjligheter.
Här finns de bästa pedagogerna, fantastiska salar och en väl fungerande infrastruktur för dans.
Pardans allt mer populärt
Osiel och Mariel har bara dansat tillsammans i ett och ett halvt år.
– Det var en stor omställning när jag
började dansa pardans. Man är van vid
att sköta sig själv och helt plötslig ska
man samspela med sin partner, föra eller
följa, säger Mariel.
Osiel menar att pardans ökar i popularitet och nu syns i helt nya sammanhang.
– Numera ser man ofta lyft och snygga
dips både på TV och i musikaler. Därför
är det extra roligt att Jan följer med i tiden och vågar satsa lite mer på pardans.
Nordisk mästare 2005
World Salsa Championships i Orlando
blir parets första stora tävling. Osiel har
däremot både tävlat och stått på prispallen innan. 2005 vann han Nordiska Mästerskapen i Salsa tillsammans med Adriana Mendes. Vi får hoppas att det går lika
bra i USA!
Elisabet Widell
Ett varmt tack till…
… alla nuvarande elever på Dansarutbildningen som delat ut flyers, satt upp affischer, agerat värdar/värdinnor och medverkat som dansare
… alla gamla elever som bidragit till historieskrivningen av våra 50 år
… alla dansare och koreografer som medverkade och visade fantastiska stycken under galaveckan
… våra ”galaproducenter” Charles Moore, Roger Lybeck och Jeanette Bolding (vår skickliga inspicient)
… Kamil & Alfons som fixade fest i Alfons café, och Tobias & Mikael som stod för ljud, ljus och teknik
… vår projektledare Charlotte Axelsson som råddade allt från jubileumsskrift och dansvernissage till pressbearbetning och festivitas
under galaveckan
… våra bidragsgivare: Svensk Fastighetsförvaltning, Statens Kulturråd och Stockholms Arbetarinstitut.
… sist men inte minst, stort tack till alla medarbetare - lärare, musiker och administratörer - som bidragit till och möjliggjort vårt
50-årsjubileum på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Jan Åström, rektor och konstnärlig ledare & Charlotte Sommarin, marknadschef för Folkuniversitetet
Balettakademien 1957– 2007
Balettakademien – 50 år – med svett, drömmar och onda tår. Tänk vilken väg vi vandrat. Från ekivok jazzdans på 50-talet till Street på våra dagens stora dansscener. Från Graham-teknik på 60-talet till Modern/Nutida performance. Från 70-talets musikaler till moderna multimiljonsatsningar. Från en nedläggningshotad
skola på 80-talet till en sprudlande dansutbildning med purfärsk läroplan. Från utspridda lokaler över hela
staden, till ett helt hus fyllt med dans på 90-talet.
Balettakademien har diplomerat 650 dansare under 50 år. På våra klasser för yrkesverksamma dansar mer
än 600 proffs årligen. Det som en gång började i en liten källarlokal på Brunnsgatan har nu utvecklats till
en verksamhet där våra dans-elever medverkar i TV-program på bästa sändningstid. Jag hoppas att vi visat
er att vi lever och blomstrar, och tänker fort-sätta så i minst 50 år till.
Jan Åström, rektor och konstnärlig ledare för Balettakademien
Uppdragsgivare/projektledare: Charlotte Sommarin, Marknadschef. Redigering och produktion: Elisabet Widell. Formgivning: Åsa Runberg
… våra utställningsproducenter, Carl Fredrik Hårleman och Lillemor Lundberg, utan ert gedigna och systematiska arbete hade vi aldrig
fått ordning på vårt arkiv.