Transcript Guideböcker till historiska platser - E

INNEHÅLL
OMSLAG..................................................... sid 2
FÖRORD..................................................... sid 3
FAKTA......................................................... sid 3
TÉETS ODLING
OCH HISTORIA......................................... sid 4
VIKTIGA ORD & PERSONER................. sid 11
Guideböcker till historiska platser
Hilmas Alaska – guidebok
om guldgräverskan och
trädgården av cement
Guidebok: Sveriges
33 mest sevärda
vikingaplatser
Den här galna trädgården utanför Strömstad
skapades av guldgräverskan Hilma Svedal
med 100-tals ton cement och tusentals växter.
Guideboken är fylld med kartor och bilder.
Den här guideboken hjälper dig att återuppleva viktiga platser från vikingatiden. Här finns
beskrivningar av 33 gravar, runstenar, vägar,
monument och befästningar.
Heliga vägen – guidebok
till Lysekils berömda
hällristningar
Tanums hällristningar –
Praktisk guidebok till
svenska världsarvet
Det här är ett av världens mest mystiska hällristningsområden. Här finns 12 stora ristningar
som alla ligger längs en kilometerlång väg –
den kallas för “den heliga vägen”.
I Tanum finns Sveriges största koncentration
med hällristningar. Det här är en praktisk
guidebok med kartor och fakta om världs­arvets
största ristningar.
Greby gravfält
– guidebok till Sveriges
vackraste gravfält
Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän
beskrivs ofta som det vackraste i Sverige.
Guideboken ger dig fakta om de resta stenarna
och de blodiga sägnerna om forntida strider.
Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE
Téets
Odling och
Historia
1871
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
FAKTA
E-BOK
En modern tepåse.
Dags för en tepaus.
FÖRORD
I den här e-boken får du läsa mer om hur téet och dess
historia.
Texten ger en spännande inblick i hur den här populära
drycken odlades i slutet av 1800-talet.
Den här e-boken handlar om den populära drycken te och du får läsa en tetext som skrevs redan 1871.
Här får du läsa en kort historik om hur téet kom till England och sedan
snabbt blev landets nationaldryck.
Du får också läsa flera intressanta anekdoter om hur man på den här tiden
odlade te i Asien. Den mest spännande är att man använde dresserade apor
för att komma åt teplantor som växte i bergiga områden som var ovanligt
svåra att komma åt.
Texten innehåller också intressanta fakta om när under året som tebuskarna skördades och de olika sätt man använde för att skörda och torka de
många tebladen.
Titel: ”Téets odling och
historia 1871”
Antal sidor: 11 st.
Format: A4.
Storlek: 3 Mb.
Utgivare: Virvelvind Förlag
& E-boksbiblioteket.se
E-publicering: E-boken
publicerades 2014-11-20.
Publicering: Originaltexten publicerades 1871 i
tidskriften ”Svenska FamiljJournalen”.
Originalets titel: ”Téet”.
Författare: Okänd.
GAMLA
MÅTT
Aln. Längdmått. En aln är
59 cm.
Famn. Längdmått. En famn
motsvarar 6 fot och är alltså
ungefär 178 cm.
Fjerding. Volymmått. Motsvarar 18,3 liter.
Fjärdingsväg. Gammalt svenskt längdmått. En
fjärdingsväg är en fjärdedels
gammal svensk mil = 2 672
meter.
Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm.
Mil. Längdmått. En svensk
mil var 10 688 meter tills
metersystemet infördes år
1889.
Tum. Längdmått. En tum
motsvarar 29,7 mm.
Skålpund. Viktenhet. Ett
skålpund är 425 gram.
Steg. Gammalt längdmått.
Ett steg motsvarar 90 cm.
Tum. Längdmått. En tum
motsvarar 29,7 mm.
Trevlig läsning
Mikael Jägerbrand
Redaktör
[email protected]
Copyright
© 2014 Mikael Jägerbrand
Virvelvind Förlag, Lysekil
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
3
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
TÉETS ODLING
OCH HISTORIA
Texten publicerades ursprungligen år 1871 i tidskriften
”Svenska Familj-Journalen” med rubriken ”Téet”.
land alla de växtalster, hvarmed
jorden förser oss, är det få, hvilkas
användning blifvit så allmänt utbredd som téets.
Genom holländska kompaniet i Ostindien
blef téet i början af sjuttonde århundradet infördt i Europa. Från Holland öfverfördes år
1666, genom lorderna Arlington och Ossary,
en rätt betydlig qvantitet té till England, hvarest det samma då först gjorde sitt inträde. Man
berättar en ganska kostlig anekdot från denna
tid. År 1685 var bruket af té ännu nytt i vissa delar af Stor-Britannien. Hertigens af Monmouth
enka skickade ett skålpund af denna vara till en
af sina slägtingar i Skotland. Denna kinesiska
produkt var der helt och hållet okänd; man undersökte den med uppmärksamhet; man skickade efter kocken, som, med visst skäl, upplyste,
att det var en torkad ört. Man anförtrodde åt
honom den dyrbara gåfvan, på det han skulle
använda den så, som han ansåg lämpligt. Hvad
gjorde väl konstnären? Han kokade bladen, afsilade vattnet och serverade dem som spenat.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Man kan föreställa sig, hvilka miner de olycklige bordsgästerna gjorde. Denna okunnighet
om téets egenskaper fortfor ej länge, ty bruket
utbredde sig ganska hastigt i England, så att
en förordning af Carl II föreskref, att de caféer
skulle stängas, i hvilka man drack té, på den
grund att man i de hållna samtalen uti dessa
etablissementer och i de derstädes allmänt lästa
skrifterna anföll hans majestäts regering och
gjorde rikets fred osäker. Senare, efter reklamationer och petitioner från värdarnes sida,
hvilkas rörelse sålunda blifvit tillintetgjord, gafs
tillåtelse, att dessa värdshus åter skulle få öppnas, men under uttryckligt vilkor, att värdarne
skulle utöfva en sträng kontroll öfver de böcker och tidningar, som å ifrågavarande lokaler
infördes, och förebygga, att der hölles något
samtal eller ens fälldes något yttrande mot regeringen och ministrarne. Dylika mått och steg
kunde naturligtvis ej annat än göra téet ännu
mera populärt.
Téet tillhör familjen Ternstroemiaceæ och
är nära beslägtadt med de uti våra drifhus så
4
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
Blommor och blad af tébusken.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
5
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
Tébuske.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
6
allmänt odlade camellierna.
Det är ett grenigt, alltid grönt, fem till sex
fot högt buskträd, hvars stam mäter ungefär en
tum i genomskärning. Bladen äro ovala med utdragen spets, omkring en och en half tum långa, vid basen helbräddade, till den öfriga delen
tandade. Vid slutet af sommaren äro de äldsta
bladen hårda, ofvan glänsande, inunder hvitaktiga, sträfva, spröda och beska; de yngre deremot äro mjuka, böjliga, rödaktiga, glatta, genomskinliga och af en temmeligen mild smak,
i synnerhet när man har tuggat dem en stund.
De hvitaktiga blommorna hafva stor likhet med
blommorna hos våra vilda rosenbuskar. Frukten består af trenne skiljaktiga fröhus, som öppna sig i midten medelst en horisontel springa,
men af hvilka rätt ofta ett eller tvenne slå fel.
Man finner deri en rund mandel, som har föga
beskhet, så länge den är färsk, men som några
dagar efter afplockningen blifver torr och dervid antager en bitter smak.
Man har gjort mångtaliga försök att införa
tebusken i Europa; men de flesta hafva förblifvit utan framgång, vare sig på grund deraf, att
fröen varit af dålig beskaffenhet, när man erhöll
dem, eller till följd af bristande varsamhet vid
bemödandet att en längre tid bevara deras växtkraft.
Den olja, hvaraf tébuskens frö är genomträngdt, härsknar och skämmes på några få dagar,
så att fröet ganska snart förlorar förmågan att
gro. Man har funnit, att bästa sättet att transportera téplantorna till Europa är att så fröen
uti en god, lätt jord, i det ögonblick, då man
afseglar från Canton, och betäcka dem med
metalltråd för att skydda dem mot råttor och
andra djur, som kunna angripa dem. Det var på
en så kombinerad väg, vår store landsman Linné år 1763 emottog téfrön, som började gro, och
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
de flesta tébuskar, man infört i Europas botaniska trädgårdar, i Bengalen och Brasilien hafva
transporterats på detta sätt.
Téet sås vid slutet af Februari eller början
af Mars; man sår från sex till tolf frön i samma
hål; knappt mer än hvart femte gror, och det af
ofvan antydda skäl. Man skördar vanligen tebladen på tredje året efter såningen; men man
måste tillse, att plantorna förnyas hvart femte
eller sjette år, ty i annat fall blifver bladet sträft
och hårdt. För att undvika denna olägenhet kan
man också afskära stammarne nära marken: sedan skjuter stubben nya skott, som gifva rikliga
skördar. Stundom uppskjuter man denna operation ända till tionde året. Vid den för tébladens afplockning lämpliga tiden, d. v. s. i början af våren, leger man arbetare, som hafva en
förvånande färdighet i detta slags skördearbete.
De insamla ända till tio eller femton skålpund
blad på dagen, oaktadt de icke afrycka dem
göpenvis, utan afplocka ett i sender.
Det bästa téet är det, som erhålles af de
första, späda, af ett lätt fjun betäckta och knappt
utvecklade bladen. Denna första sort kallas på
japanesiska ficki-tsjaa, eller malet té, emedan det
är förvandladt till ett pulver, som man lägger i
varmt vatten. Detta té undantages, på grund af
sin sällsynthet och det höga priset, för furstarne
och de rike samt bär också namnet kejsarté.
Denna benämning gifves dessutom, och det
med skäl, åt ett té, som kommer från Udvi, en
liten stad i Japan, belägen vid hafvet och ej långt
ifrån Macao. Ett omsorgsfullt vårdadt berg, infattadt af häckar och omgifvet af en ganska bred
graf, anses der äga en jordmån och ett klimat,
som äro mera gynnsamma för téodlingen, än på
något annat ställe. Téplantorna bilda på detta
berg symmetriskt ordnade alléer; personer
äro tillsatta, att så mycket som möjligt skydda
7
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
Scen från en téskörd i Kina.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
8
bladen mot dam och insekter. De för skörden
utsedda arbetarne plocka bladen med den mest
sorgfälliga uppmärksamhet och hafva dervid
händerna betäckta af handskar. Detta té eskorteras af öfveruppsyningsmannen för arbetena å
detta berg, tillika med en stark vakt och ett talrikt följe, till kejsarens hof; det är bestämdt för
den kejserliga familjens bruk.
Andra téskörden förrättas en månad efter
den första, d. v. s. i början af April. Några blad
hafva då uppnått sin fullkomliga utveckling;
andra, till ett ganska stort antal, hafva ännu icke
hunnit så långt; emellertid plockar man dem
utan åtskilnad, och sedermera sorterar man
dem i olika högar efter deras ålder och storlek.
Man frånskiljer med synnerlig sorgfällighet de
spädaste, och man säljer dem ofta för blad af
första skörden. Téet af denna andra skörd kallas
too-tsjaa eller kinesiskt té, emedan man dricker
det på kinesiskt manér.
Den tredje och sista skörden äger rum i Juni
månad, då de temmeligen tjocka bladen uppnått en fullkomlig utveckling. Detta slags té,
kalladt ban-tsjaa, är det grofvaste och är afsedt
för folket.
Utom dessa vanliga förfaringssätt böra vi
omnämna ett särskilt, som i sanning är ganska
egendomligt. För att samla bladen af de té-buskar, som växa i vildt tillstånd å bergsafsatser,
dit ej de vigaste och mest öfvade menniskor
skulle kanna komma, har man vetat att draga
fördel af de mest egensinniga djurs instinkt.
Apor dresseras af kineserna att klättra upp på
dessa svårtillgängliga ställen och utan åtskilnad
nedrifva bladen från alla tébuskar, som utpekas
för dem. Arbetarne uppsamla dessa blad och
draga försorg derom, att de arbetande aporna
blifva belönade med frukter. Några författare
hafva påstått, att denna skörd verkställdes på
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
det sätt, att man retade en stor mängd apor, som
i vildt tillstånd bebo dessa otillgängliga klippor
och hvilka, for att hämnas, skulle sönderbryta
tébuskarnes grenar och låta bladen nedregna
öfver dem, af hvilka de ofredas. Man behöfver
emellertid blott kasta en blick på vidstående
teckning, som är återgifven efter en kinesisk
målning, för att öfvertyga sig, att detta icke är
fallet. Den kinesiska företagsamheten har sig
till fördel begagnat apans vighet och fyndighet;
men huru mycket tålamod har väl icke erfordrats för att häruti undervisa detta djur.
Efter skörden behandlas bladen på tvenne
olika sätt, för att gifva antingen brunt eller grönt
té. Det är i sjelfva verket allmänt bekant, att det
bruna och det gröna teet erhålles af samma
buske och att endast torkningsmetoderna förorsaka de skiljaktigheter, som man finner mellan dessa tvenne slag. För att erhålla brunt té,
utsätter man de afplockade bladen för fuktighet
under någon tid. Snart råka de i jäsning och
förlora sin vackra gröna färg, för att antaga en
svartbrun. Derefter låter man dem torka på en
lätt upphettad jernplåt. Deremot, för att erhålla
det gröna téet, låter man icke bladen undergå
någon förberedande behandling, utan man behandlar dem omedelbart såsom de förra, när de
blifvit torkade, på följande sätt.
De byggnader, uti hvilka tebladen behandlas, innehålla från fem till tjugu små ugnar af
tre till fyra fots höjd. Arbetarne, som sitta kring
ett långt och lågt, med mattor betäckt bord,
bereda sig att rulla bladen. På den måttligt upphettade ugnen kastar man några nyss insamlade blad. Dessa blad, som äro friska och fulla af
safve, börja att spraka, då de beröra ugnen, och
då tillkommer det arbetaren att omröra dem
med all möjlig hastighet, tills hans bara händer
ej mer kunna uthärda hettan. Då är det tid att
9
borttaga dem medelst en spade, som liknar en
solfjäder, och kasta dem på mattorna. De sittande arbetarne gnugga dem då mellan händerna, alltid i samma riktning, under det att andra beständigt fläkta på dem, för att påskynda
deras afkylning, hvars hastiga verkställande
gifver bladen en varaktigare spiralform. Torknings- och rullningsprocesserna upprepas två
eller tre gånger, eller till och med oftare, innan
man upplägger téet i magasinerna.
Landtfolket åtnöjer sig med att preparera
bladen i lerkärl, hvilket förfaringssätt förorsakar det mindre besvär och tillåter det samma
att sälja sitt té till lägre pris. Sedan inlägges
téet i halmkorgar, förfärdigade i form af fjerdingar. Det ordinära téet inneslutes uti med en
liten öppning försedda jern- eller blydosor; men
den bästa sorten, den, som kejsaren och de store
vanligen begagna, inlägges i porslinskärl och
uti ett annat slag dyrbara kärl, som man på japanesiska kallar maats ubo, hvilka man anser hafva den egenskapen, att icke blott förvara téet,
utan äfven öka dess arom. Maats ubo betecknar i
japanesiska språket ett utmärkt kärl.
Dessa kärl härleda sig från en ganska aflägsen forntid, och med deras ursprung sammanhänger en legend, hvilken, såsom säkerligen
intresserande våra läsare, vi här vilja återgifva.
Den är af följande lydelse: Ön Mauriga-sima,
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
hvarest dessa kärl fordom tillverkades af en
särskilt lera, var belägen nära Tegornan (Formosa). De sköna porslinsvaror, som denna ö
producerade, en betydande handelsgren, hade
gjort dess bebyggare rika och – säga de japanesiska traditionerna – bland dem, tillika med
rikedomarne, infört lyx och hvarjehanda laster.
Derföre beslöto gudarne att förstöra ön och
fördränka den i vågorna. Öns då varande konung var en gudfruktig och rättskaffens man,
vid namn Peiruun. Han emottog i drömmen
en himmelens maning, som befallde honom att
skyndsamt lemna ön, så snart han finge se ansigtena af de tvenne gudabilder, som voro uppställda framför ingången till templet, antaga en
röd färg. Konungen förkunnade genast dessa
faror och det stundande förderfvet; men man
blott log åt hans lättrogenhet. En elak skämtare gick till och med så långt, att han under
en mörk natt rödmålade gudarnes ansigten. Så
snart konungen fick veta, att underverket gått
i fullbordan, samlade han sina anhängare och
seglade skyndsamt till den närmaste kinesiska
kusten. Kort efter konungens afresa – berättar
sagan – sjönk ön tillika med den ogudaktiga
befolkning, som hon bar, begrafvande i vågorna en massa dyrbara kärl, som djerfva dykare
ännu i dag eftersöka på hafvets botten; det är
maats ubo.
10
TÉETS ODLING OCH HISTORIA [1871]
VIKTIGA ORD
& PERSONER
Karl II av England.
[1630–1685] Kung över England, Skottland
och Irland från 1649 till sin död år 1685. Betraktas i dag som en av Englands främsta
kungar. Försökte gifta in sig i den svenska
kungafamiljen men fick avslag på sitt frieri
till änkedrottningen Hedvig Eleonora.
Lord Arlington; (Henry Bennet).
[1618–1685] Engelsk tjänsteman och diplomat. Var en av Karl II:s närmaste medarbetare.
Fjerding.
Volymmått. Motsvarar 18,3 liter.
Fot.
Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm.
von Linné, Carl.
[1707–1778] Botaniker, läkare och zoolog. En
av Sveriges mest berömda vetenskapsmän.
Gjorde stora insatser i så varierade ämnen
som medicin, undervisning, geologi, ornitologi och zoologi. Är i dag mest känd för
den moderna systematiken, systemet som
forskare använder när de organiserar och
namnger växter och djur.
Hertigen av Monmouth; (James
Scott).
[1649–1685] Holländsk militär som tjänstgjorde i den engelska armén. Var en oäkta
son till engelske kungen Karl II. Avrättades
efter ett misslyckat kuppförsök mot sin farbror, Jakob II.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Lord Ossory; (Thomas Butler)
[1634–1680] Irländsk politiker och adelsman. Tjänstgjorde under perioder både
inom armén och flottan. Är mest känd för
sina insatser under slaget vid Texel år 1673
och belägringen av Mons år 1678.
Skålpund.
Viktmått. Ett skålpund är 425 gram.
Tum.
Längdmått. En tum motsvarar 29,7 mm.
11