Transcript Värö-målet slutlig 2014-09-25

Mål; M 683-14,
Södra Cell AB
Till
Vänersborgs Tingsrätt
Mark- och Miljödomstolen.
SÖKANDE;
Södra Cell AB
KLAGANDE;
Peter Bihl 59016-4676 GG1195
Bertil Andersson 520320-4697 VG350
Viking Bengtsson 19500606-4710 GG554
Börje Nilsson 480414-4774 VG104
OMBUD;
Fil. Dr Stellan F. Hamrin
Understensvägen 45
12153 Johanneshov
0705 448425
SAKEN;
Yrkanden rörande komplettering av MKB
YRKANDE;
Klaganden hemställer att Sökanden kompletterar ansökan med
- sakägarförteckningen kompletteras med berörda yrkesfiskare så att samtliga sakägare
bereds tillfälle att ge synpunkter på ansökan.
- redovisning av de aktuella del-ekosystemens huvudsakliga struktur och funktion från
utsläppstuben till Onsalahalvön (hav-kust och pelagial-benthos) samt söderut så långt
bedöms rimligt,
- redovisning av transporten av närsalter och eventuella gifter månadsvis under
perioden maj t.o.m. september från Viskan och andra ev. relevanta tillflöden i
förhållande till utsläppen från bruket,
- redovisning av förväntade utsläpp av samtliga de ämnen (i förekommande fall angivna
som obefintliga) som upptas i HaV:s kommande föreskrifter om klassificering och
Miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2014-XX; remissversionen) rörande
prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen.
- redovisning av de förväntade utsläppen av dioxiner och dioxinliknande ämnen med
medelvärde och konfidensintervall,
- fördelning under maj t.o.m september av utsläppta närsalter och gifter under olika
strömförhållanden från själva utsläppet inom området från Onsala-halvön inkl.
Kungsbacka-fjorden och söderut så långt sökanden bedömer rimligt. Beräkningarna ska
baseras på modellering (BAT) utifrån aktuella strömmätningar.
- bestämning utifrån ovanstående bedömningar av utsläppens effekter på primärproduktion och giftanrikning inom området från Onsala-halvön och söderut. Härvid ska
hänsyn också tas till effekten av den temperaturhöjning som orsakas av utsläppen från
Ringhals kärnkraftverk och ev. också från Värö bruk,
- bentiska och pelagiska provfisken/provtrålningar utifrån de principer som tillämpas
av tidigare Fiskeriverket-Sötvattenslaboratoriet (nuvarande SLU) för att skapa bästa
möjliga bedömning av fisksamhällets struktur i påverkade och opåverkade områden
(slumpvis eller stratifierad fördelning av provfiskepunkter).
- kvantifiering av utsläppens av svavel och kväve försurande effekter på skogsmark och
vatten inom det påverkade området inkl. åtgärdsplaner för att neutralisera dessa
effekter och minska påverkan på havet,
- redovisning av förväntade effekterna enligt ovan på vattenanknutna Naturreservats
och Natura 2000-områdens skyddsvärden och skyddsvärda arter. Därutöver bör
effekten på skyddsvärda arter utifrån EU:s Art- och habitatdirektiv inom det berörda
området som helhet redovisas,
- utökning av sökandens Risk- och Sårbarhetsanalys vad avser en höjning av havsytan
vid Värö bruk med 1,2 m till år 2100 (jmf IPCC-5). RoS-analysen bör utgå från de
riktlinjer som redovisats av Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap (MSB;
tidigare Räddningsverket).
- redovisning av de utökade avloppsvattenutsläppens överensstämmelse med mål och
måldatum vad gäller Hav i balans och levande kust och skärgård och Bara naturlig
försurning, EU:s Vattendirektiv och Marina direktiv samt Stockholms-konventionen
(PoPs) och Östersjökonventionen (hotade arter och miljöer).
- redovisning av skador på miljö, fiske, livsmedelsindustri och turism vid de angivna
utsläppen utifrån för bedömning utifrån Miljöbalkens krav på samhällsnytta,
Klaganden yrkar att tillstånd krävs enligt 7 Kap 28 § vad gäller de Natura 2000 områden
som kan påverkas av utsläppen.
Klaganden yrkar därutöver att sökandens MKB inte godkänns innan klagandens
synpunkter tillgodosetts.
Klaganden avser återkomma beträffande ställningstagande i själva sakfrågan.
BAKGRUND
Fisket och miljön i Skagerack/Kattegatt har sedan 1960-talet successivt försämrats till
följd av övergödning, vilket minskat produktionen av fisk och bidragit till det överfiske
som tidigare förekommit i förhållande till beståndens storlek.
Övergödningen har orsakats av utsläpp från såväl samhällen, industrier, jordbruk och
skogsbruk. Utsläpp till luften av främst kväve och svaveldioxid leder genom nedfall till
förändrad markmiljö, som i sin tur förvärrar övergödningen och försurar marken och
vatten. Under de senaste decennierna har omfattande åtgärder vidtagits beträffande
utsläppen från samhällen och industrier som nu har reducerats till nivåer som börjar
närma sig vad som är långsiktigt hållbart. Detta gäller också utsläppen från Värö bruk.
Denna samlade historiska utveckling har emellertid allvarligt skadat ekosystemen i
Västerhavet med bl.a. syrebrist och fiskdöd som följd. Tillsammans med hårt fiske har
detta inneburit att det biologiska ekosystemet helt förändrats med utslagning av bl.a.
torskfisk och plattfisk som följd. Härigenom har ekosystemens struktur och funktion
förändrats på ett grundläggande sätt.
Fisket på hummer, krabba och havskräfta genom detta kommit att utgöra basen för
fisket i Halland. Även om ekosystemen i Västerhavet p.g.a. hög salthalt inte drabbats av
blomning av blå-grönalger på samma sätt som i Östersjön är ekosystemet som helhet
fortfarande allvarligt skadat. Kustnära bestånd av torsk- och plattfisk har nästan helt
eliminerats och fisksamhället är förändrat. Vissa av dessa förändringar är med stor
sannolikhet irreversibla och framtiden för Hallands yrkesfiske är därigenom mycket
osäkert. Skadade ekosystem är oftast instabila och påverkas lätt också av små
förändringar. Till detta ska läggas de ännu okända effekterna av den pågående
klimatförändringen.
Klagandens grundläggande synpunkt är att en fördubbling av brukets utsläpp av
närsalter kommer att leda till att brukets påverkan på primärproduktion, bottennära
syrebrist och påväxt också fördubblas, vilket i sin tur leder till ökad förändring av
struktur och funktion hos de påverkade delekosystemen.
Brister i MKB:n och otillräcklig kunskap generellt sett gör det svårt att mer exakt
bedöma var effekterna blir störst. Detta gäller inte minst upptaget av de gifter (AOX inkl.
dioxiner) som den nya ECF-metoden ger upphov till och som inte redovisas vad avser
enskilda ämnen. Det är därför av största vikt att kompletterande studier vidtas vad
avser potentiellt förekommande ämnen med hög gifteffekt.
Klaganden vill understryka att även om det p.g.a. otillräckligt underlag skulle visa sig
svårt att fastställa utsläppens effekter på olika miljöer i detalj så innebär fördubblade
utsläpp åtminstone fördubblad primärproduktion och fördubblad syretäring. I värsta
fall överskrids lokalt s.k. tröskelvärden, vilket ytterligare förvärrar situationen.
DAGENS SITUATION – övergödning och gifter
Trots omfattande åtgärder är både Östersjön och Västerhavet fortfarande allvarligt
skadade. På grund av skillnader i salthalt och vattenomsättning har Östersjön och
Västerhavet reagerat olika på den höga belastningen av närsalter och gifter. Medan
Östersjön drabbats av kraftiga blomningar av blågrönalger, som gjort 40 % av
sedimentytan syrefri, har Västerhavets närsalter och gifter till betydande del
transporterats ut till Nordsjön. Gemensamt för båda haven är dock att
salthaltsskiktningar gjort att bottennära områden blivit syrefria.
Gifter som dioxin (en delmängd i begreppet AOX) adsorberas snabbt till biologisk
substans och kan på så sätt bli mer eller mindre bundet till vissa områden och delekosystem. Dioxiner tillhör de mest giftiga ämnen som existerar och är i det närmaste
oförstörbara. 1 gram dioxin är tillräckligt för att alla världens människor ska uppnå
kritisk halt. Problemen är idag störst i Östersjön och vissa sjöar medan halterna längs
Västkusten är mycket lägre och detta område ur praktisk synpunkt kan anges som
”giftfritt”.
Dioxiner är en grupp av giftiga ämnen som är motståndskraftiga mot nedbrytning och
bioackumuleras i djur och människor. De består av polyklorerade dibenso-p- dioxiner (PCDDs) och
polyklorerade dibensofuraner (PCDF) och kallas gemensamt för “dioxiner” eller PCDD/Fs. Negativa
effekter i miljön samt för människors hälsa kan uppkomma redan vid mycket låga halter. Effekter
påmänniskors hälsa omfattar negativa förändringar i immun-, nerv-, hormon- samt
reproduktions- systemen. Dioxiner kan också orsaka cancer. Nivåerna av s.k. toxiska ekvivalenter
(TEQ) av dioxiner i fet fisk från Östersjön överstiger fortfarande tidvis EU:s gräns-värden för
livsmedel och foder. Detta innebär restriktioner i försäljningen av strömming till andra EU-länder
och på den inhemska marknaden (IVL 2013).
Såväl WHO som EU-kommissionen anser att dagens nivåer av dioxin kan påverka allmänhetens
hälsa. 1998 sänkte WHO därför gränsvärdet för dagligt intag av dioxin och dioxinlika PCB för
människor till 1-4 picogram per kilo kroppsvikt, där den lägre siffran ska vara målet. Idag är
dioxinintaget för de flesta människor i västvärlden på eller över WHOs gränsvärde. I Sverige intar
en vuxen person mellan ett och två picogram dioxin per kilo kroppsvikt. Till detta ska intaget av
dioxinlika PCB adderas. Dioxin finns i svenska kvinnors bröstmjölk. Hos diande spädbarn - som
dessutom är särskiltkänsliga för dioxin -är det dagliga dioxinintaget via bröstmjölk cirka 50
gångeröver WHOs gränsvärde (Greenpeace 2014)
Exportförbudet för Östersjöfisk och systemet med kostbegränsningar har sannolikt
minskat konsumtion/försäljning av främst Östersjöfisk. Samtidigt innebär detta att fisk
från Västkusten är betydligt nyttigare och ”giftfri” och ger detta fiske en betydande
konkurrensfördel. Problemen i Östersjön förväntas bestå under flera decennier
framöver, vilket ökar vikten av att Västerhavet behålls ”giftfritt” så att landets
livsmedelsindustri och konsumenter har tillgång till fisk med mycket låga gifthalter.
FRAMTIDEN
Värö Bruk
Värö Bruk hade tidigare liksom världens alla massa fabriker jämförelsevis stora utsläpp
av dioxiner. Efter Södra Cells ur många synpunkter mycket framgångsrika
omställningen av produktionen av pappersmassa till helt klorfria metoder vid
anläggningarna i bl.a. Värö har halterna av AOX minskat väsentligt och utsläppen av
dioxiner helt upphört. Denna omställning är ett av de mest framgångsrika exemplen på
kundstyrd marknadsomställning och används ofta i politiska sammanhang som beviset
för den liberala marknadsekonomins företräden. Det är därför inte kommersiellt sett
riskfritt för Värö Bruk att lämna denna framgångsrika strategi. Värö Bruk anger att det
huvudsakliga skälet till processbyte utgörs av den test-metodik som Kina använder för
ämnen som inte förekommer i brukets produkter, men som ändå ger positiva utslag för
dessa ämnen. Detta problem borde – ev. i samarbete med NV och Regeringskansliet kunna lösas genom dialog med motsvarande instanser i Kina.
Lagbundna åtaganden
De Nationella vattenanknutna Miljömålen, Vattendirektivet och det Marina Direktivet
bygger på principen om en återgång till så nära förindustriella miljöförhållanden i vatten
som möjligt. Åtgärdsplaner och andra bindande föreskrifter reglerar i huvudsak den takt
i vilket detta ska ske, men för allt långsiktigt miljöarbete utgör slutmålen riktpunkten för
arbetet. För utsläpp till hav utgör dessutom åtaganden inom Helcom (Baltic Sea Action
Plan – BSAP) de bindande regelverk som jämte EU:s direktiv och
Stockholmskonventionen (PoPs) reglerar arbetet. Sökanden bör tydligare redogöra för
hur förslagets effekter på vattenmiljön överensstämmer med de nämnda åtagandenas
mål och måldatum.
Fiskets utveckling
Kustfiskets förhållanden var länge av mindre betydelse för samhället. Det saknas därför
i stor utsträckning kunskap om fiskets förhållanden under hela 1900-talet. De studier
som redovisas av Sökanden i detta sammanhang utgör exempel på de mycket
begränsade insatser som gjorts (se vidare nedan). Detta gäller också studier av
kustekosystemen i övrigt. Den kunskap Hallands yrkesfiskare besitter utgör därför en av
de viktigaste kunskapskällorna
Hallands fiskare har genomgått en lång period av svår omställning. Tidigare lokala
bestånd av främst fisk men också skaldjur utgjorde länge en säker näringsbas, men
övergödningen och giftutsläppen skapade stora problem. Fiskarena har under lång tid
kunnat se hur den miljö de lever på successivt försämrats och hur fiskbestånden
minskat och delvis försvunnit. De ursprungliga utsläppen från Värö Bruk ledde på
mycket kort tid till väsentligt försämrad fångst av fisk i det aktuella området upp t.o.m.
Kungsbackafjorden. I takt med att utsläppen minskat har en viss återhämtning kunnat
ske och då framförallt under det senaste decenniet. Idag står skaldjursfisket för den
viktigaste delen av inkomsten och förekomsten av plattfisk och andra arter i kustnära
områden har ökat de allra sista åren. En fördubbling av utsläppen till tidigare nivåer
skulle allvarligt skada denna lovande utveckling och återföra situationen till tidigare,
oönskade förhållanden.
SYNPUNKTER RÖRANDE ANSÖKAN
Yrkesfisket och kravet på giftfria livsmedel.
Föreliggande ansökan saknar aktuell sakägarförteckning (Kap 5 Samråd). Inte heller har
länets licensierade yrkesfiskare kontaktats i frågan av sökanden trots att licensierade
yrkesfiskare är sakägare i denna typ av processer. Denna har inneburit att
yrkesfiskarena själva tvingats kontakta Sökanden och att yrkesfiskarenas möjlighet att
invända mot sökandens yrkanden inte kunnat ske förrän nu. I den mån de här framförda
synpunkterna riskerar avslås av formella tidsskäl hävdar klaganden att hänsyn måste
tas till denna brist på kontakt från Sökanden sida.
Yrkesfisket önskar inledningsvis påpeka att Sökandens påstående om att de båda
process-metoder som ansökan avser är likvärdiga ur miljösynpunkt. Eftersom ECFmetoden i motsats till TCF-metoden bygger på klor-användning och enligt Sökanden
genererar ämnen som AOX och dioxiner menar Klaganden att detta inte är fallet (se
kapitel rörande MKB). Förekomsten av dioxiner och andra liknande ämnen i utsläppen
från ECF-metoden gör denna metod klart underlägsen och klart mer problematisk ur
rent legal synpunkt. EU:s gränsvärden för dessa ämnen beträffande såväl livsmedel som
koncentrationer i vatten och biota kan innebära att utsläpp av dessa ämnen inte är
juridiskt möjligt – i varje fall inte innan dessa utsläpp kunnat kvantifieras vad gäller
samtliga de ämnen och gränsvärden som förekommer i EU:s direktiv 2013/39 baserat
på direktiv 2008/105 och som nu är på väg att implementeras genom HaV:s föreskrifter
HVMFS 2014-XX beträffande klassificering och Miljökvalitetsnormer avseende ytvatten
[inkl. biota].
Miljökonsekvenser (Kap 4)
Sökanden anger i Kap. 4 att utsläppen
- inte medför olägenheter av betydelse för människors hälsa och miljö,
- inte leder till att MKN inte uppfylls och
- inte påverkar uppfyllandet av Riksdagens Miljömål.
Klaganden menar att detta inte är fallet och att slutsatserna måste prövas utifrån den
kompletterande MKB som klaganden efterlyser.
Klaganden hävdar vidare att sökandens kemikalievillkor rörande produkter med
potential för bio-ackumulering måste prövas vad gäller den produktion av dioxiner och
dioxinliknande som ECF-metoden ger upphov till och med särskild hänsyn till de
kommande gränsvärden som nu är på väg att fastställas (se ovan).
Villkor (Kap 6)
Klaganden delar Sökandens synpunkter att kraven enligt Miljöbalken ska vara rimliga
men menar att denna bedömning måste inkludera bedömningar enligt Miljöbalken vad
gäller samhällsekonomisk nytta inklusive effekter på det lokala och regionala
näringslivet och påverkan på miljön i stort i Norra Halland. Härvid måste hänsyn också
tas till effekten av en återgång till en AOX- och dioxin-genererande process.
Vad gäller villkor för verksamheten (Miljöbalken Kap 6 .4) bör prövas om inte punkt 3
också bör inkludera produkter som skapas vid verksamheten. Det är ur miljöns och
fiskarenas synpunkt ovidkommande om skadliga ämnen tillförs eller skapas i processen.
Effekten är densamma. Klaganden avser återkomma beträffande ytterligare villkor efter
begärd komplettering av sökandens MKB.
Beträffande utsläpp till vatten och luft bör utsläppen av AOX preciseras vad gäller
samtliga potentiellt ingående ämnen inkl. dioxiner som är eller kommer att bli föremål
för Miljökvalitetsnormer eller andra former av gränsvärden. De kompletteringar som
presenterats i målet förändrar inget vad gäller de i denna inlaga framförda
synpunkterna.
KRAV BETRÄFFANDE SÖKANDENS MKB
Synpunkter på ansökans MKB-kapitel
Sökandens sammanfattning av miljöpåverkan på vatten (Kap 5.4.7) är enligt Klaganden
inte helt korrekt. Klaganden menar i korthet (se vidare beträffande MKB:n) att;
- effekterna på vattenekosystemen har varit påtagliga innan dagens teknik och rening
införts (jmf punkt 1),
- ökade utsläpp till tidigare nivåer kommer att leda till samma negativa effekter som
tidigare påverkat fisket i området (jmf punkt 4),
- utsläppen från den utökade produktionen ska i första hand jämföras med utsläppen
från Viskan under sommarhalvåret (jmf punkt 5),
- utsläppen av klorföreningar kommer vid ECF-produktion att vara mer än marginella i
förhållande till påverkan på miljö inkl. livsmedel (jmf punkt 6),
- utsläpp av den mängd närsalter och organisk substans som förekommit leder självklart
till effekter på vattenekosystemet även om Sökanden inte tidigare anser sig kunnat
påvisa detta. Av Sökandens särskilda fisk-studie framgår (Tab. 1) att fångsten av de helt
dominerande arterna (sandskädda och vitling) är klart lägre vid utsläppet än vid
”referenspunkten” (jmf punkt 7),
- fördubblade utsläppt av närsalter till samma nivåer som tidigare kommer att leda till
märkbar påverkan på bottenfauna och fisk (pelagisk fisk kommenteras inte av
sökanden) (jmf punkt 8),
- utsläppen av närsalter kommer under sommarhalvåret att vara betydande i
förhållande till samtidiga utsläpp från ex. Viskan (jmf punkt 9),
- konsekvenser på vattenekosystemet kommer att bli märkbara (jmf punk 10),
Beträffande slutsatserna från Niras Swedens undersökningar anser Klaganden att det
inte visats i föreliggande MKB att Klosterfjorden inte påverkas av utsläppen (utökade
strömsättningsstudier måste företas). Klaganden hävdar vidare att de planerade
utsläppen är så omfattande att existerande övergödning åtminstone ökar med
utsläppens procentuella andel av de totala, lokala utsläppen under sommarhalvåret
såväl vad gäller kusten som havet utanför.
Vad gäller inverkan på Miljömålet Bara Naturlig Försurning (Kap 10.1.4) menar
klaganden att utsläppen av svavel och kväve från den planerade produktionen är så
stora att påverkan på skogsmark och vatten blir märkbara. Utsläppens andel av den
totala försurningen kommer dessutom att öka i takt med att övriga utsläpp reduceras.
Vad gäller Miljömålet Ingen Övergödning (Kap 10.1.5) och Giftfri Miljö (Kap 10.1.6)
hänvisas till synpunkter ovan. Beträffande Miljömålet Hav i balans….. (Kap 10.1.7) anser
Klaganden att utsläpp av den sökta mängden närsalter självfallet påverkar omgivande
vattenekosystem särskilt som sökandens egna provtrålningar visat att mängden
sandskädda och vitling (systemets helt dominerande arter) är lägst närmast
utsläppstuben (jmf Tabell med signifikansvärden).
Hydrologi
Hydrologin för det berörda området är enligt Klaganden helt otillräckligt behandlat.
Också den kompletterande redovisningen som presenterats utgår från flera decennier
gamla mätningar utförda på 2 punkter och 2 djup. Det är varken möjligt att avgränsa
påverkansområdet eller bedöma effekterna utifrån det presenterade materialet.
Klagande vill särskilt påpeka problemen med den redovisade kartan som ger intrycket
av att utsläppens effekter upphör vid Vendelsön (kartans norra gräns). Det är enligt
klaganden mycket osannolikt att så skulle vara fallet (se nedan) och sökanden redovisar
inga reella skäl för sin ståndpunkt. Om kartan utvidgas till att inkludera också Onsalahalvön och Kungsbackafjorden framstår det snarare som mest sannolikt att utsläppen av
närsalter och gifter når just Kungsbackafjorden och dess ekosystem. Den kustnära
nordgående strömmen fungerar sannolikt som en instängande och drivande faktor i
detta sammanhang.
Det bör i detta sammanhang påpekas att Kungsbacka-fjorden utgör ett Naturreservat
och Natura 2000-område som nu börjat återhämta sig från tidigare skador. Fiskarena i
området har tidigare kunnat notera att vid bräddning av avloppsvatten har ”brunt”
vatten från tuben nått Kungsbackafjorden 2-3 dygn efter själva bräddningen, vilket visar
att detta område snabbt påverkas av vatten från tuben. De senaste åren har en påtaglig
återhämtning konstaterats och mängderna makrill, torsk och ex. ormstjärnor har
glädjande nog ökat.
Sökanden anger att strömmen i det aktuella området nära kusten till 60 % är
nordgående och 40 % sydgående men övergår därefter till att enbart beröra effekter på
ekosystemet norr om utsläppstuben. Även fiskarena menar att strömmen huvudsakligen
är nordlig, men slutsatsen uppvisar här en brist på logik som är märklig. Effekter också
söder om tuben är sannolika och bör undersökas.
Uppenbart är att strömriktning och strömhastighet varierar och dessutom är olika på
olika djup. Detta bekräftas av den sammanfattande bild som ges av Prof. Anders
Stigebrandt (Chalmers);
Strömmarna i Kattegatt är drivna av blandning och utflöde av sötvatten från främst
Östersjön (dvs klassisk estuarin cirkulation). I ytvattnet (0 - ca 15 m) är strömmen nordlig
medan den därunder är sydlig (Skagerrakvatten). En stor del av vattnet i undre lagret,
vilket alltså rör sig söderut, kommer upp i ytskiktet längre söderut i Kattegatt pga
vindomblandning av ytskiktet och medföljande medrivning av vatten från undre skiktet.
Överlagrad på den estuarina cirkulationen förekommer vinddrivna horisontella
transporter i främst ytskiktet men säkert också i djupvattnet. Tidvattnet är svagt i
Kattegatt men genererar så-kallat internt tidvatten i gränsytan mellan ytskikt och
djupskikt. Det interna tidvattnet kan bidra till ökad omblanding i djupvattnet.
Även sökanden anger att det förekommer strömningar också i öst-västlig riktning och
den samlade bilden av denna komplexa situation är omöjlig att bedöma utifrån
sökandens redovisning. Beroende på hur snabbt strömmen byter riktning kan utsläppta
närsalter och gifter antingen cirkulera runt i systemet med en långsam förflyttning
norrut eller också vid olika tidpunkter snabbt transporteras långt bort från
utsläppstuben men åt helt olika håll beroende på strömriktning.
Klaganden begär därför att sökanden med hjälp av modern matematisk dynamisk
modellering baserad på aktuella strömmätningar (ex. genom isotop-studier eller
liknande) under alla årstider redovisar den mest sannolika fördelningen av utsläppta
ämnen efter 1-7 dagar efter själva utsläppet inom området från Onsala-halvön och
söderut så långt sökanden bedömer rimligt. Sådana analyser görs av bl.a. SMHI och DMI
och har presenterats av Ringhals kärnkraftverk i egna mål för det aktuella området. I
sådana studier bör Kungsbackafjorden särskilt beaktas.
Biota exkl. fisk
Inledningsvis måste framhållas att helt oavsett utspädningseffekter och
transportavstånd från tuben så innebär fördubblade utsläpp av närsalter också en totalt
fördubblad ökad produktion beträffande växtplankton och därmed en fördubbling av
övergödningseffekterna. Vilka uttryck detta tar sig och var detta sker beror på
ekosystemets nuvarande status och på strömsättningens huvudförhållanden under olika
årstider och kan inte bedömas utifrån redovisade data.
Sökanden gör ingen kvantitativ bedömning av den samlade biologiska effekten av
utsläppen varken generellt eller för specifika områden. Sökanden tycks istället genom
jämförelser med andra utsläpp tona ner och t.o.m. förneka effekten av planerade utsläpp
bl.a. genom att begränsa diskussionen till området mellan tuben och Vendelsö.
Fiskarenas erfarenheter visar klart att effekten av utsläppen också inkluderar
Kungsbacka-fjorden och övriga mindre fjordar i området. Sökanden bör utifrån förnyade
studier ge en samlad helhetsbild inklusive kvantitativa bedömningar av utsläppens
totala effekter vad gäller primär produktion och giftanrikning. Härvid ska hänsyn också
tas till effekten av den temperaturhöjning som orsakas av utsläppen från Ringhals
kärnkraftverk och som förvärrar och påskyndar effekterna av brukets utsläpp.
Liknande förhållanden gäller för utsläppen av AOX och dioxiner med tillägget att
utsläppen av dioxinliknande ämnen nu är 0 och att utsläpp av dessa ämnen därför skulle
innebära en väsentligt principiell försämring. Dessa ämnen tas snabbt upp av biotan och
om detta sker via fastsittande alger och bottendjur kommer dessa ämnen att anrikas i
närområdet. Om de däremot tas upp främst av pelagiska organismer sprids gifterna
snabbare över ett större område. Ovan nämnda förhållanden kan inte bedömas utifrån
nuvarande underlag, som därför måste kompletteras vad gäller såväl utsläpp som
strömförhållanden och ekosystem. Utifrån de då erhållna resultaten bör därefter den
mer direkta effekten av närsalter och gifter på biotan vid olika punkter bedömas.
Sökanden utgår vidare vid sin bedömning av Värö Bruks utsläpp från de totala utsläppen
under året av bl.a. närsalter från bl.a. Viskan. Även om detta ur vissa synpunkter kan
vara relevant (ex. partiklar och svårnedbrytbar organisk substans) är det ur
övergödningssynpunkt av mindre intresse. Klart viktigare är utsläppen från Viskan och
Rolfsån under den produktiva delen av året d.v.s huvudsakligen maj t.o.m. september.
Medelvattenföringen under juni till augusti anges av Sökanden till 3-10 m3/s medan
max.-flödena vintertid är 100 m3/s.
Denna skillnad är särskilt viktigt i det aktuella området med dess starka strömsättning,
som precis som sökanden anger transporterar bort vattnet inom loppet av några dygn
(ex. upp till Kungsbackafjorden och ned till ?). Under sommarhalvåret är denna tid dock
fullt tillräcklig för ett fullständigt upptag av utsläppta närsalter och gifter i närområdet.
Sökande bör därför redovisa transporten av närsalter och eventuella gifter månadsvis
under perioden maj t.o.m. september från Viskan och andra ev. relevanta tillflöden i
förhållande till utsläppen från bruket.
Vidare saknas i sökandens MKB en redovisning av ekosystemets huvudsakliga struktur
och funktion vad gäller de olika trofinivåerna (dvs växtplankton, djurplankton och
bottenfauna liksom djurplankton-, bottenfauna- och fiskätande fisk). Ekosystem av den
typ som nu förekommer i det aktuella området är vad gäller struktur i huvudsak
påverkat av systemets topp-predatorer och effekten av ökad produktion till följd av
ökade utsläpp är inte möjlig att bedöma utan denna kunskap.
Klaganden bedömer att denna beskrivning i huvudsak bör kunna ske utifrån existerande
mer generella kunskap kompletterad med vissa särskilda undersökningar i det aktuella
området vad gäller fisk och bottenfauna bl.a. för att kartlägga områden nu påverkade av
syrebrist eller andra störningar. En mer fullständig redovisning av de ekologiska
delsystemen (pelagial - benthos, uthav – fjord) än vad som nu förekommer bör därför
ske.
Dioxin och dioxinliknande ämnen
Bakgrund
Södra Cell vann stor, och berättigad, uppskattning när man övergick till helt klorfri
produktion. Det är beklagligt att man nu ser sig tvungen att återgå till en produktion
som genererar AOX och dioxiner. Inte minst mot bakgrund av att man hänvisar till
behovet av att undgå de fel-reaktioner som den kinesiska testmetoden ger upphov till
trots att Södras produkter inte innehåller de oönskade ämnena. Den frågan borde
rimligen kunna lösas på ett politiskt plan och klaganden menar att denna utväg rimligen
måste prövas i första hand.
Såväl de nationella miljömålen som Stockholmskonventionen och BSAP förutsätter en
rad åtgärder för att minska utsläppen av bl.a. dioxiner. Stockholms-konventionens
svenska åtgärdsplan säger följande;
The objective of Swedish activities relating to persistent organic pollutants is to protect human
health and the environment. To protect human health, it is important to decrease exposure via food
and products. In order to ensure that exposure via foodstuffs is acceptable, levels of persistent
organic pollutants in the environment need to be kept down. Persistent organic pollutants have
adverse effects on the well-being of plants and animals, and may harm ecological values. To protect
the environment, releases from primary, diffuse and secondary sources must be reduced.
Planerade utsläpp
Att nu åter använda blekningsmetoder med klor innebär också ur konkurrens- och
konsumentsynpunkt ett stort steg tillbaka som Södra Cell noga borde överväga. Det
strider uppenbarligen mot riksdagens beslut vad gäller generationsmålet om ett Giftfritt
Samhälle 2020. Avsiktligt ökade utsläpp av ämnen som ingår i Stockholmskonventionens regler rörande minskning av dessa ämnen (ex. dioxiner) måste noga
prövas mot gällande internationella överenskommelser och Sökanden bör redovisa en
sådan bedömning.
Det är för denna bedömning nödvändigt att Sökanden kvantifierar utsläppen av AOX
inklusive dess olika beståndsdelar utifrån ett giftighetsperspektiv. Detta gäller inte
minst mängderna dioxiner och dioxinlika ämnen. Dessa ämnen förekommer
överhuvudtaget inte naturligt utan all förekomst är antropogent betingad. Sökanden bör
därför noga redovisa de förväntade utsläppen av dioxiner och dioxinliknande ämnen
med medelvärde och konfidensintervall.
Även om nya utsläpp av AOX inklusive dioxiner i det aktuella fallet efter prövning mot
internationella regler skulle visa sig vara tillåtet innebär det inte automatiskt att man
därmed också är berättigad till större utsläpp. Mängden och arten av dessa utsläpp
måste vägas mot fastställda krav på bättre miljö i den aktuella recipienten inklusive
avvägningar mot skador på berört fiske och berörd livsmedelsindustri. Det är alldeles
uppenbart, oavsett hur man bedömer utsläppens karaktär och påverkan, att de leder till
högre gifthalter och förvärrad övergödning. Ökade utsläpp av gifter och närsalter får
automatiskt dessa effekter även om storleken alltid kan diskuteras. Sökanden bör därför
mot bakgrund av Miljöbalkens krav på samhällsnytta göra en heltäckande redovisning
av nytta och av skador på miljö, fiske, livsmedelsindustri och turism vid de angivna
utsläppen.
Som jämförelse kan nämnas att tillförseln av dioxiner till Bottniska Havet från samtliga
svenska vattendragen uppskattats till till 0,9 g/år. Om de Halländska floderna innehåller
samma koncentration av dioxiner, vilket är ett rimligt antagande, skulle tillförseln till
den Halländska kusten uppgå till << 0,01 g/år, vilket i så fall är det värde som utsläppen
från Värö Bruk bör jämföras med.
Dioxiner är trots sin giftighet dock sällan problematiska för plankton och djur i de
”lägre” trofinivåerna. Det allvarligaste problemet med dessa ämnen är deras
oförstörbarhet och den därmed sammanhängande anrikningen i högre trofinivåer
inklusive människan. De redovisade studierna i Bil 13 vad gäller akut toxicitet på
djurplankton saknar därför betydelse vad gäller de allvarliga problemen förknippade
med anrikning av dioxiner i näringskedjor. Sökandens toxicitetsstudier påvisar i
förhållandevis höga koncentrationer klart negativa effekter på testorganismer trots att
avloppsvattnet då inte innehöll dioxin och dioxinliknande ämnen. Studier av
avloppsvatten med dessa ämnen redovisas inte. De studier av avloppsutsläppens
ofarlighet som sökanden redovisar är således inte relevanta vad gäller ämnen av dioxintyp.
Problemen med dessa gifter uppstår hos topp-predatorer som människa, havsörn,
fiskgjuse, säl och tumlare. Det är därför oroande att arter som just havsörn, fiskgjuse och
gråsäl i Östersjön nu åter uppvisa skador, som sannolikt orsakas av gifter. Den cocktail
av gifter som begreppet AOX utgör (inkl. dioxiner) kan inte friskrivas i detta
sammanhang.
Fiske och fisksamhällen
Fisket
Klaganden delar Sökandens syn att fisksamhället i Kattegatt påverkats både av fiske och
övergödning inklusive de utsläpp som skett från bl.a. Värö bruk och Ringhals
kärnkraftverk. Det bör i detta sammanhang påpekas att utsläppen av varmvatten
förvärrar och påskyndar effekterna av utsläppen från Värö Bruk, vilket är ett interaktivt
förhållande som rimligtvis hanterats i tidigare processer vad gäller ansvarsfrågan (?).
Detta innebär självfallet att det inte är helt lätt att avgöra just Värö Bruks roll i detta
sammanhang, men detta måste ändå ske.
Den bild som fiskarena ger kan i korthet beskrivas på följande sätt;
Under 1960-talet fanns stora lokala bestånd av fisk längs hela kusten och fisket inne i
fjordar som Kungsbackafjorden var betydande både på torsk- och plattfisk. Syrgasbrist
förekom mycket sparsamt. Under 70-talet noterades en försämring – klarast belagd i
Laholmsbukten – som sen accelererade under 80-talet. Vid Värö bruks etablering
åstadkom utsläppen en påtaglig försämring främst norr om tuben och fiske blev
olönsamt. Vid bräddning kunde förorenat vatten lokaliseras vid Kungsbackafjordens
södra del efter omkring 2 dygn.
Därefter har dock de åtgärder bruket – och andra aktörer – vidtagit successiv förbättrat
situationen. Situationen är nu bättre och en återhämtning är märkbar. Fiskarena har
därför sett fram emot ett återupptagande av fisket i dessa tidigare skadade områden. Vid
de studier som nu sker i samarbete med bl.a. Havs- och Vattenmyndigheten har man
noterat att både torskfisk och rödspotta åter långsamt börjat återetablera sig i ex.
Kungsbackafjorden. Förekomsten av makrill inne i fjordarna har avsevärt förbättrats
och snäckor och ormstjärnor sprider sig in åt. Det finns således för första gången på
mycket länge tecken på att situationen i havet långsamt håller på att återgå till det
normala. Det finns hopp om att den näring man bedrivit i många 100 år skulle kunna
överleva.
Nyheten att utsläppen från Värö Bruk nu ska fördubblas och dessutom ska ske med en
metod som producerar stora mängder AOX inkl. dioxin kom därför som ett dråpslag för
länets fiskare. Den ekologiska situationen i området har ännu inte uppnått de mål
Sverige som nation förbundit sig att uppnå (ex. God Kemisk och Ekologisk Status). Det är
därför helt nödvändigt att utsläppen från hela Hallandskusten fortsätter att minska så
att de ekologiska förhållandena ytterligare förbättras. Bara härigenom kan de Nationella
Miljömålen och Vattendirektivets krav på God ekologisk Status uppnås. Skulle Värö
Bruks utsläpp godkännas innebär det att andra aktörer i motsvarande mån måste
minska sina utsläpp utöver de minskningar de ändå skulle tvingats vidta.
Ökade utsläpp av närsalter och nya utsläpp av dioxiner och dioxinlika ämnen är mot
denna bakgrund helt oacceptabla. Reningen av kommande utsläpp från Värö bruk måste
därför ske på sådant sätt att de samlade utsläppen inte ökar och att inga utsläpp sker av
dioxiner och dioxinliknande ämnen.
Värö Bruks undersökningar
Inledningsvis kan konstateras att redovisningen av fisksamhället inom området som
helhet inte är rättvisande. Sökanden redovisar resultatet av bottentrålningar inom
enbart 2 mindre områden norr om tuben resp. vid Vendelsö. Den senare punkten anges
som opåverkad referenspunkt, vilket inte visats och starkt ifrågasätts av klaganden.
Fisksamhällets relativa storlek och sammansättning inom övriga områden liksom i
Kungsbackafjorden och i områden söder om tuben har inte undersökts och inte heller
det pelagiska fisksamhället (främst sill, skarpsill och makrill) inom området
överhuvudtaget (inkl. provpunkterna).
De utförda bottenprovtrålningarna ger en beskrivning av förändringarna i fisksamhället
sedan 1980 inom 2 mindre områden med olika påverkan från tuben. Detta innebär
emellertid att en av avloppsutsläppen opåverkad referenspunkt saknas. Förändringarna
inom de studerade områdena har dock varit betydande. Perioderna före och efter
2004/2005 skiljer sig åt väsentligt av skäl som inte redovisas, vilket bör ske. Man kan
också vid en jämförelse mellan recipient och ”referens” konstatera att de två helt
dominerande arterna vitling och sandskädda är signifikant lägre i närheten av
utsläppstuben (Aqua Reports 2014:3 tab. 1; Bilaga C:8). Negativa effekter av utsläppen
har därmed konstaterats. Samtliga övriga redovisade arter har så liten förekomst att
eventuella skillnader och förändringar, som är både positiva och negativa, är av
underordnad betydelse. En minskning av förekomsten av de två dominerande arterna
innebär automatiskt att andra arter delvis tar deras plats även om också dessa arter
påverkas negativt. En ev. ökning behöver därför inte bero på att de som helhet inte
påverkats negativt.
En avgörande brist är emellertid provtrålningarnas metodologiska upplägg. Härigenom
omöjliggörs enligt klagandens mening slutsatser beträffande effekten av utsläppen på
fisksamhället inom det påverkade området som helhet norr om utsläppstuben. Studier
av områden öster, väster och söder om avsloppstuben saknas helt (trots att sökanden
anger att strömmen är sydlig 40 % av tiden och att även öst/väst-strömmar
förekommer).
Undersökningar har bara gjorts på 2 punkter. De upprepade trålningar, som gjorts vid
respektive lokal och som används som mått på den statistiska säkerheten på skillnaden
mellan påverkad och icke påverkad miljö, möjliggör inte en sådan jämförelse. Den enda
slutsats man kan dra är att den utpekade enskilda ”referenslokalen” på det sätt som
anges skiljer sig från ”Recipientlokalen”. Undersökningen ger inget svar på frågan om
andra lokaler inom det utpekade området skiljer sig från ”recipienten”, vilket
uppenbarligen varit avsikten med studien.
För att man ska kunna bedöma effekten av utsläppen på alla berörda områden så måste
ex. provtrålningar enligt Fiskeriverkets/HaVs/SLU:s provfiskemetoder företas på ett
tillräckligt stort antal slumpvis (stratifierat eller ostratifierat) utvalda punkter inom hela
det område som ska studeras (inkl. bevisligen opåverkade områden). Antalet punkter
bestäms av den grad av säkerhet som eftersträvas och kan beräknas i förväg. Om man
inte med säkerhet kan visa att avloppsvattnet inte påverkar miljöer söder, väster och
öster om tuben, vilket enligt klagandens bedömning inte skett, måste provtrålningar
företas också här.
Klaganden anser därför att provtrålningar måste ske utifrån ovan nämna principer för
att bedöma effekten av dagens utsläpp på fisksamhälle och att provtrålningarna bör
kompletteras med pelagisk trålning eller pelagiska nät. Sådana undersökningar bör
bedrivas under minst 4 olika perioder av året. En sådan studie vore värdefull ur många
synpunkter eftersom många tecken tyder på att förhållandena i området nu långsamt
förbättras.
Utsläpp till luft
Sökanden redovisar omfattande utsläpp av svavel och kväve till luft men anger att dessa
utsläpp är av underordnad betydelse i förhållande till andra utsläpp i området.
Klaganden menar att detta inte är korrekt. Sökandens i sig korrekta argument att
försurningen till största delen är ”importerad” innebär inte, att tillskottet från
nuvarande och utökad produktion ska anses vara utan betydelse. Inte minst gäller detta
risken för ökande kväveförluster från skogsmark.
Skogsmarkerna i Halland tillhör de mest försurade områdena i landet och betydande
delar av dessa marker är permanent försurade. Detta innebär att också sjöar och
vattendrag inom dessa områden är permanent försurade och härigenom också belastar
kust och hav med skadliga ämnen som läcker från de försurade skogsmarkerna. Bara 20
% av de försurade vattnen kalkas för närvarande.
I starkt försurade vatten, som de som finns i delar av Halland, är hela eller större delen
av fisksamhället eliminerat liksom stora delar av ekosystemet i stort. Detta vatten rinner
via bäckar, åar och floder ut i havet och skadar miljön också där. Vandringsfisk som ål,
öring och lax är allvarligt skadat av dessa problem och utsläppen från Värö Bruk
kommer att förvärra denna situation.
Åtskilliga bindande mål och överenskommelser inklusive Miljömålen och
Vattendirektivet förutsätter att dessa problem åtgärdas genom ex. mark- eller
vattenkalkning. Som sökanden själv anger finns en betydande risk för ökat kväveläckage
till vatten och hav, vilket i så fall förvärrar övergödningssituationen också i havet. Även
marginellt ökande utsläpp av kväve från luft kan genom återkopplingsmekanismer i
försurad mark leda till betydligt större utsläpp av kväve från mark till vatten (den s.k.
kvävebomben).
Ökad produktion leder också till ökade utsläpp av gifter som kvicksilver och kadium,
vilket är allvarligt både för djur och människor. Precis som vad gäller utsläpp av
närsalter till vatten är det lätt att beräkna den samlade omedelbara
skadan/belastningen av utsläppen. Sökanden bör kvantifiera dessa utsläpp på ett sätt
som möjliggör en objektiv bedömning av effekten och upprätta ett åtgärdsprogram för
de påverkade områdena som neutraliserar de negativa effekterna.
Skyddade områden och arter
Sökanden anger i MKB:n ett antal Naturreservat och Natura 2000-områden med vatten
som ligger inom det av sökanden bedömda påverkade området. Beträffande påverkan
på vatten gäller detta främst Balgö, Båtfjorden och Vendelsöarna. Till dessa bör läggas
åtminstone Kungsbacka-fjorden med Onsalahalvön som ligger omedelbart norr om
Vendelsön som sökanden själv inkluderar. Kartan i MKB:n bör därför också
kompletteras med nämnda områden, varigenom det också för de som inte känner
trakten blir ganska uppenbart att nämnda fjord kan komma att påverkas. Onsalahalvön
skjuter ut långt i havet och ”fångar upp” den kustnära ström som för avloppsvattnet
norrut och in i Kungsbackafjorden.
Fördubblade utsläpp av närsalter kompletterat med AOX och dioxiner kan förväntas
påverka vatten och stränder i de angivna skyddade områdena. Vattenekosystemen och
de strandnära delarna av dessa skyddade områden och dess värden måste beskrivas och
en seriös analys ske av förväntade effekter av de ökade utsläppen på dessa områden.
Detta gäller också de rödlistade arter som finns i dessa områdens akvatiska miljöer
liksom de rödlistade arter som kan finnas i de områden i övrigt som kan förväntas
komma att påverkas. Till dessa arter hör förutom flera fiskarter också bl.a. valar inkl.
tumlare och ål som förekommer i området.
Sökanden bör tydliggöra effekterna på dessa skyddade områden inklusive en
bedömning av effekten på redovisade skyddsvärden och hotade arter. Därutöver bör
effekten på hotade arter inom det berörda området som helhet (ex. hotade fiskarter och
tumlare) redovisas.
Samråd
Sökanden redovisar samråd med länsstyrelsen, berörda myndigheter och närboende,
medan däremot samråd med eventuella sakägare i övrigt inte redovisas. Således har
exempelvis berörda licensierade yrkesfiskare inte kallats. Detta har antagligen inte
ansetts nödvändigt eftersom någon process utifrån PoB-lagen inte skett. Domstolen bör
pröva om detta är korrekt och om inte berörda sakägare i övrigt (ex. fastighetsägare och
markägare berörda av påverkan på vatten) också bör identifieras och ges möjlighet till
samråd.
Klimatanpassning inkl. risk- och sårbarhetsanalys
Sökanden anger inte i sitt svar beträffande klimatanpassning (Komplettering 2.10) vilka
framtida havsnivåer man förväntar sig. SMHI har i sina officiella uttalanden, som ligger
till grund för övriga myndigheters bedömningar, sedan 5 år tillbaka angett + 1,00 m som
en absolut, övre gräns för havsytans globala medelnivå för år 2100. Underlaget för
denna bedömning är framtaget på uppdrag av Stockholms stad och sekretessbelagt och
kan därför inte bedömas. I september 2014 presenterade FN:s klimatpanel (IPCC-5) sin
nya bedömning. Där anges den övre sannolika globala medelhöjningen till 0,98 m med
10 % risk för överskridande. Till detta måste emellertid också läggas såväl den lokala
avvikelsen som i Sverige uppskattats till + 0,1-0,2 m (FOI, Lst Sthlms län) och effekterna
av pågående iskalvning i Väst-Antarktis, som IPCC valt att behandla separat.
Detta har skett eftersom man när analysen gjordes inte var övertygad om att denna
process kunde säkerställas med samma höga säkerhet som övriga kända processer.
Klimatpanelen bedömde höjningen till år 2100 som mellan + 0,003 – 3,0 m med ”several
decimeters”, som mest sannolikt värde. Detta skulle sammantaget ge en höjning för
svensk del med nästan 1,5 m. Från detta ska dras den aktuella landhöjningen (runt 0,3
m).
I våras presenterades nya fakta i bl.a. Science som bekräftade den tidigare hypotesen
beträffande Väst-Antarktis. Denna process måste därför nu anses som säkerställd.
Oavsett hur man bedömer dessa artiklar måste dock isavsmältningen vid Antarktis
inkluderas i bedömningen med hänvisning till Försiktighetsprincipen (och generella
riskbedömningar). Sveriges främste klimatexpert Prof. Johan Rockström sa nyligen i sitt
tal vid ”Klimatriksdagen” i Norrköping, att man bör utgå från en höjning till år 2100 på +
2,0 m globalt. Det kan också nämnas att DMI (Danmarks SMHI) på sin hemsida anger
den övre sannolika nivån för havet år 2100 till + 1,4 m
Sökanden bör därför inom ramen för sin Risk- och Sårbarhetsanalys presentera en
säkerställd bedömning av effekter av en havsyta år 2100 på + 2,0 m vid Värö bruk. RoSanalysen bör utgå från de riktlinjer som redovisats av Myndigheten för Samhällskydd
och Beredskap (MSB) – tidigare Räddningsverksamheten.
Bilaga (per post)
HaV:s föreskrifter om ändring i HaV:s föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering
och MKN avseende ytvatten.