Transcript Vetenskapskvinnor: - IESKA Junior School

Vetenskapskvinnor:👵
Under 1700-talet var kvinnornas roll på många sätt begränsade. I reglerna står det
att kvinnor inte var myndiga, deras möjligheter till utbildning var väldigt liten.
Samtidigt finns det kvinnor som drev rörelser och var aktiva i sitt samhällsliv.
Adelskvinnor kunde ofta läsa,och änkor kunde ta över sina mäns affärsrörelser.
Kvinnor var alltså i högsta grad närvarande, även om vi i många fall inte vet några.
En kraftfull 1700-talsprofil som man vet mycket om är Årstafrun, Märtha Helena
Reenstjerna, som efterlämnade ett antal dagböcker om att leda arbetet på en gård i
Stockholmstrakten.
Märtha Helena Reenstjerna
Märtha Helena Reenstjerna levde 1753-1841, hon blev alltså 88 år.
Hon skrev dagböcker om att leda arbetet på en gård i Stockholmstrakten. Hon
beskrev i sina dagböcker hur man på gården knöt fiskenät, slog rep och stöpte ljus.
Hon planerade även tobaksodlingen, översåg djurhållningen och testade sätt att få
bort ohyra från trädgården. En stor hel del av hennes tid gick till ledarskap över
tjänstefolken på gården, något som hon ansåg var både svårt och viktigt. Hennes
ansvar för gården var inte något ovanligt för tiden, många änkor tog över de
rörelser som en gång tillhört deras män.
Hon födde åtta barn varav inget överlevde henne.
Maria Christina Bruhn
Maria Christina föddes 1732 i Gamla stan i Stockholm.
Hon jobbade inom artilleriteknik och uppfann eld och vattentätt material.
Det eld- och vattentäta materialet användes mycket av Sveriges armé för att
skydda krutet. De tog 13 år innan hon fick erkännande för din uppfinning.
Maria Christina Bruhn dog 1802 i Stockholm.
Maria Christina Bruhn blev 70 år gammal av ålderdom.
Hennes far var bokhållare,och efter hans död 1742 satte hennes mor upp en
tapetserar verkstad. Maria Christina tog över verksamhet när hon var 19 år, då
hennes mor dog. Arbetet med tapet framställning gav henne förtrogenhet med
färger och fernissor, och tycks på den vägen ha kommit att intresserat sig för ett
problem som var högaktuellt under det krigiska 1700-talet, nämligen hur man skulle
förvara krut utan oavsiktliga explosioner och utan att förvaringen försvårande
avfyrning. Mamsell Bruhn (Maria Christinas far) utvecklade en teknik för vatten- och
eldsäkra skott som enkelt kunde avfyras tack vare en öppning i trygghet.
Här kunde historien stannat, men den främsta anledningen till att vi känner till Maria
Christina Bruhn's arbete är att hon faktiskt slogs för sin uppfinning och för sin rätt.
Med hjälp av sin svågers kontakter i vetenskapsakademin gjorde hon anspråk på
en belöning från kronan, en belöning som hon tyckte hade tillfallit fel upphovsman.
Efter att ha författat ett flertal skrivelser fick hon till slut rätt till halva prissumman.
Maria Christina Bruhn drog sig tillbaka efter att ha utkvitterat 166 riksdaler (3000
svenska kronor idag)
Visslingen är Mamsell Bruhn ett undantag i egenskap av namngiven kvinnlig
uppfinnare men hon var också en del av en större hantverkskultur.
Maria Christina Bruhn (1732-1808) var Sveriges första kvinnliga uppfinnare inom
artilleriteknik.
Andra mars 1774 framförde Maria Christina Bruhn i Kungliga
Vetenskapsakademien för att presentera sin uppfinning: vatten och eld tätt material
med Maria Christina Bruhns karduser, med bra resultat. Sedan hände det
någonting väldigt märkligt. Andra började försöka ta åt sig äran för uppfinningen,
exempelvis kunglige generalfältmästaren Anrep.
Maria Christina Bruhns karduser användes av svenska armén i många år utan att
hon fick något erkännande. 1783 skrev hon till Krigsexpeditionen och gjorde
anspråk på både äran och prispengar.Slutresultatet kom tre år senare. Höga
militärer och akademiledamöter ansåg att Maria Christina Bruhn inte kunnat bevisa
att hon var först med sin uppfinning. Hon lyckades dock göra karduserna säkrare
och skulle därför belönas med 166 riksdaler (cirka 3 000 kronor). 1787 fick Maria
Christina Bruhn sina pengar. Efter det lämnade hon sitt tapetmakeri och drog sig
tillbaka.