Transcript Grundläggande begrepp inom MKV

EXAMINATIONSUPPGIFT A
Helene Brogeland
Nyckelbegrepp - introduktion till MKV distans VT2013 (1MK162)
2013-02-11
Innehåll
1. Grundläggande kommunikationsformer ........................................................................ 3
1.1 Interpersonell kommunikation ................................................................................. 3
1.2 Gruppkommunikation ............................................................................................... 3
1.3 Masskommunikation................................................................................................. 3
1.4 Extrapersonell ........................................................................................................... 3
2. Begrepp, teorier och aspekter inom medie- och kommunikationsvetenskapen ........... 4
2.1 Informationsteorin .................................................................................................... 4
2.2 Processkolan och kulturskolan.................................................................................. 4
2.3 Perspektiv på och tolkning av mediernas texter....................................................... 5
2.3.1 Semiotik ............................................................................................................. 5
2.3.2 Hermeneutik ...................................................................................................... 5
2.3.3 Retorik ................................................................................................................ 5
2.3.4 Retoriska figurer................................................................................................. 6
2.3.5 Narratologi ......................................................................................................... 6
2.4 Ett meddelandes funktioner ..................................................................................... 7
2.5 Lazarsfelds tvåstegshypotes ..................................................................................... 7
3. Medie- och kommunikationsvetenskap.......................................................................... 7
Källförteckning .................................................................................................................... 8
2
1. Grundläggande kommunikationsformer
Det finns fem olika typer av kommunikation. Förutom intrapersonell
kommunikation (”inom människan”) så är det interpersonell kommunikation,
gruppkommunikation, masskommunikation och extrapersonell kommunikation
(Falkheimer, 2001). Enligt författaren kan man sammanfatta dessa på följande
sätt:




interpersonell kommunikation - mellan två människor
gruppkommunikation - mellan flera människor
masskommunikation - med tekniska medier
extrapersonell kommunikation - mellan maskiner
1.1 Interpersonell kommunikation
Med interpersonell kommunikation menas utbyte mellan minst två personer där
man har en gemensam förståelse, social kontext etc. Den omfattar medierad
kommunikation som telefon och e-post (Falkheimer, 2001, s 21).
1.2 Gruppkommunikation
Gruppkommunikation uppstår mellan flera människor och det finns olika typer av
den. Några exempel är familjen, föreningar och organisationer (företag,
myndigheter etc.). För att kommunikationen skall uppstå måste aktuell grupp ha
gemensamma intressen, koder och ofta gemensamma mål (Falkheimer, 2001, s
22).
1.3 Masskommunikation
I samband med masskommunikation så kommer de traditionella massmedierna in
(Falkheimer, 2001). Falkheimer (2001) definierar masskommunikation i följande
punkter:





budskapen i processen formuleras av professionella kommunikatörer.
processen är indirekt, går via ett medium och är relativt snabb.
budskapet riktar sig till och når en heterogen och stor publik, som
använder sig av medier på olika sätt och vis.
individerna i publiken konstruerar olika tolkningar av budskapet, som på
någon nivå hänger samman med sändarens intentioner.
Som en effekt av processen blir mottagaren påverkad på olika sätt i
relation till sina känslor, sitt förnuft eller sitt beteende.
(Falkheimer, 2001, s 23)
1.4 Extrapersonell
Extrapersonell kommunikation sker mellan maskiner och är därför inte intressant i
ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv då detta område alltid
sätter människan i centrum (Falkheimer, 2001).
3
2. Begrepp, teorier och aspekter inom medie- och
kommunikationsvetenskapen
Jag har utgått från kurslitteraturen, (Falkheimer, 2001) och (Gripsrud, 2011), och
valt ut ett antal begrepp, teorier och aspekter som tas upp i de två böckerna.
Valda delar:





Informationsteorin
Process- och kulturskolan
Perspektiv på och tolkning av mediernas texter
- semiotik
- hermeneutik
- retorik
- retoriska figurer
- narratologi
Ett meddelandes funktioner
Lazarsfelds tvåstegshypotes
2.1 Informationsteorin
Det finns ett antal modeller som beskriver processen när information skapas,
skickas och tas emot. Den mest kända informationsteori-modellen publicerades
1948 av forskaren och matematikern Claude Shannon. Året efter publicerades den
i akademiska kretsar med kommentarer av Warren Weaver (Falkheimer, 2001, s
42). Teorins fokus är den tekniska överföringen av en signal genom en kanal till
mottagaren. Modellen har genom åren mött kritik för att den är enkelriktad (från
sändare till mottagare) men den kan ändå ses som en grundmodell som lyfter fram
de viktigaste delarna i informationsprocessen (Falkheimer, 2001, s 43).
Förenklat kan man säga att den aktuella informationsteorin består av följande
komponenter: informationskälla, sändare, mottagare och destination i en
enkelriktad process från informationskälla till destination. Mellan sändare och
mottagare kan det förekomma brus, det vill säga någon typ av störning av
signalöverföringen. Shannon & Weaver koncentrerade sig på brus som kunde
uppstå på grund av tekniska problem (Falkheimer, 2001, s 43) men det finns
givetvis andra typer av brus. I dagens informationsrika samhälle kan man säga att
det är ett konstant brus genom att man översköljs av information i olika former
och det till stor del blir upp till den enskilda människan att sålla och bearbeta alla
intryck (Falkheimer, 2001, s 44).
2.2 Processkolan och kulturskolan
Utifrån vilken del av kommunikationsprocessen som betonas finns det två ledande
inriktningar nämligen processkolan och kulturskolan (Falkheimer, 2001, s 46).
Enligt Falkheimer definieras processkolan som följer:
Processkolan ser kommunikation som en styrd överföring av budskap till
mottagare. I centrum för analysen står transporten från sändare till
mottagare. En överföring där målet är att mottagaren tar till sig det
budskap som sändaren utformar, annars kan kommunikationen anses vara
misslyckad (Falkheimer, 2001, s 46).
4
Den andra inriktningen, kulturskolan, betonar mottagarsidan och förhållandena
mellan mottagare, meddelande och sammanhang. Särskild vikt läggs på de olika
tolkningar man kan lägga in i ett budskap (Falkheimer, 2001, s 47).
2.3 Perspektiv på och tolkning av mediernas texter
I boken Mediekultur Mediesamhälle (Gripsrud, 2011) tar författaren upp ett antal
perspektiv på hur man tolkar mediernas texter. Dessa är semiotik, hermeneutik
och retorik. Författarens förenklade sammanfattning av de tre begreppen kan
användas som en minnesregel:



Semiotiken analyserar själva texten.
Hermeneutiken analyserar förhållandet mellan texten och mottagaren.
Retoriken analyserar förhållandet mellan avsändaren och texten.
(Gripsrud, 2011, s 199).
2.3.1 Semiotik
Semiotiken är en typ av teckenlära. Termen skapades av en amerikan vid namn
Charles Sanders Peirce och han menade att allt är tecken bara det har någon
betydelse för någon. Han delade in tecknen i tre olika kategorier beroende på det
logiska förhållandet mellan tecknet och dess betydelse. Symboler har en
godtycklig och konventionell betydelse. Som exempel på detta tar han upp det
verbala språket, företags logotyper etc. För att kunna tolka dessa förutsätts att man
lärt sig en viss kod för att förstå dess betydelse. En andra kategori är ikoner (eller
ikoniska tecken). Ett exempel är fotografier som är ikoner för det som fotografiet
föreställer. Tredje kategorin är index (indexikaliska tecken). I det här fallet finns
ett orsak-verkan-förhållande mellan tecknet och dess betydelse. (Gripsrup, 2011).
2.3.2 Hermeneutik
Hermeneutiken handlar om tolkning/förståelse och man inriktar sig på mottagarens perspektiv. Hur vi tolkar någonting har att göra med de tecken, genrer,
medier etc. som vi är bekanta med. Detta bildar den förståelsehorisont som är
utgångspunkten för vår tolkning. Ett annat begrepp är förväntningshorisont. Med
detta menas mötet mellan läsarens förväntningar och texten. Ofta ses detta som en
dialog där läsare och text turas om att ställa ”frågor” till den andre. (Gripsrud,
2001)
2.3.3 Retorik
Den ursprungliga tanken med retorik var att man skulle få klart för sig hur man
skapar ett tal som övertygar sin publik. Idag kan man säga att all användning av
språket är retoriskt eftersom det skall leda till att andra förstår, inser och
accepterar det som sändaren vill få fram (Gripsrud, 2011).
När man skall förbereda och framföra ett tal skall man genomgå fem olika faser
om man skall följa retorikens teorier. Dessa faser är inventio (insamling av
material), dispositio (strukturering av det man fått fram i föregående fas), elocutio
(utarbetandet av talet), memoria (lära sig talet utantill) och actio (framförandet).
(Gripsrup, 2011).
5
Den retoriska teorin innehåller tre olika begrepp som talaren kan använda sig av
för att övertyga/övertala sin publik. Dessa är ethos (det intryck som talaren ger på
sin publik), logos (förnuftsbaserade övertalningsmedel) och pathos (anspelningar
på känslor och affekter). (Gripsrud, 2011.)
2.3.4 Retoriska figurer
De retoriska figurerna är till för att beskriva innehållet i texter och
meddelanden. Några grundläggande begrepp är metaforen, metonymin, liknelsen
och symbolen (Falkheimer, 2001, s 143ff).
Metaforen är en bild av något, en implicit jämförelse. Användningen av metaforer
är mycket vanligt. En del är så inarbetade under lång tid att man brukar prata om
att de är ”döda metaforer”, man tänker inte längre på att de från början var
metaforer (Gripsrud, 2011, s 222). Exempel på döda metaforer:
Radions ljudvågor är inte våta. Vi beväpnar oss med tålamod i väntan på
att vi ska blomstra upp, medan vi förskansar oss i hemmets lugna vrå.
Många kastar sig över tidningen, trots att de säger att de spyr av det som
står där (Gripsrud, 2011, s 222).
Metonymin innebär att en del får representera en helhet. Den har vissa likheter
med stereotypen, vilken innebär en förenklad bild av ett aktuellt fenomen
(Falkheimer, 2001, s 144).
Liknelsen används på samma sätt som metaforen men man lägger till ett ”somled”, till exempel lätt som en fjäder (Falkheimer, 2001, s 144)
Symbolen är ett överenskommet (socialt/kulturellt) tecken eller handling för ett
visst fenomen, ändamål (Falkheimer, 2001, s 145).
2.3.5 Narratologi
Narratologin handlar om hur man bygger upp och strukturerar berättelser. Den så
kallade aktansmodellen har utarbetats för att på ett schematiskt sätt kunna
analysera en berättelse. Modellen består av tre axlar (kommunikationsaxeln,
projektaxeln och konfliktaxeln) och sex roller så kallade aktanter (avsändare,
objekt, mottagare, hjälpare, subjekt och moståndare). Aktanterna kan vara flera
olika gestalter och en aktant kan ha flera olika roller. Se Gripruds bok (Gripsrud,
2011, s 255) för en schematisk uppställning av modellen.
I en berättelse finns det ofta en berättare av något slag. Denna är oftast skild från
författaren av berättelsen. Det finns olika typer av berättare. En typ är
personaliserad vilket innebär att berättaren är en person (kanske namngiven) som
berättar historien. En annan typ är avpersonaliserad. I det fallet är berättaren
anonym och står utanför själva berättelsen. Berättaren kan ha olika berättarpositioner och detta avgör hur mycket berättaren ”känner till” om de olika
aspekterna i en berättelse. Man pratar även om pålitliga och opålitliga berättare.
Till exempel kan det vara berättaren som utfört brottet i en deckare. (Gripsrud,
2011).
6
2.4 Ett meddelandes funktioner
Språkfilosofen Roman Jakobson har definierat ett flertal olika funktioner som ett
meddelande kan innehålla. Sammanfattningsvis kan dessa beskrivas som följer
(Falkheimer, 2001, s 141ff):
Informativ funktion: Centralt är objektiviteten och man utgår från att det som
sändaren förmedlar är ”sant”.
Fatisk funktion: Den sociala funktionen i den mänskliga interaktionen. Ett
exempel är hur man agerar när man möter människor, hälsar och presenterar sig
om det är någon ny bekantskap.
Den metalingvistiska funktionen: Man identifierar den kod som används och
sätter in meddelandet i sitt rätta sammanhang som till exempel ett politiskt tal.
Den estetiska funktionen: Här handlar det om meddelandets konstnärliga
funktioner som stil och form.
Emotiv funktion: På vilket sätt meddelandet påverkar mottagaren känslomässigt.
Hur personen reagerar beror på en del olika faktorer som värderingar,
referensramar etc.
Övertygande funktion: Avsändarens mer eller mindre starka önskan om att
övertyga meddelandets mottagare.
2.5 Lazarsfelds tvåstegshypotes
Under och efter första och andra världskriget växte intresset för politisk
kommunikation och propaganda. Paul Lazarsfeld var en amerikansk forskare som
intresserade sig för propagandans teorier. Han är mest känd för de studier av
politisk påverkan han genomförde tillsammans med några kollegor i samband
med amerikanska val (Falkheimer, 2001, s 170). Det visade sig att effekterna av
masskommunikationen i samband med val inte hade den direktverkan på
mottagarna som man tidigare trott. Utifrån resultatet utarbetade Lazarsfeld sin
tvågstegshypotes som gick ut på att ingen mottagargrupp kan ses som homogen
och individerna i gruppen aldrig är socialt isolerade utan tillhör medvetna eller
omedvetna nätverk och/eller grupper. Detta medför att mediernas budskap ofta
filtreras genom det sociala sammanhang individen befinner sig i. Slutsatsen blir
att den interpersonella kommunikationen har större påverkan än masskommunikationen. En kritik som framförts mot hypotesen är att Lazarsfeld aldrig
tog hänsyn till de nya, direkta medierna som televisionen och att hans studier
enbart gällde kortsiktiga, individuella effekter (Falkheimer, 2001, s 171).
3. Medie- och kommunikationsvetenskap
Grunden till all mänsklig kommunikation går att finna i kommunikationsprocessen. Enligt Falkheimer (Falkheimer, 2001, s 35) så ingår källa, sändare,
avsikt, kanal, meddelande, mottagare, feedback, sammanhang, medium, koder,
konventioner, uttrycksformer och tolkningar eller effekter i processen. Ett sätt att
beskriva processen återfinns i informationsteorin (se punkt 2.1) som ofta brukar
kallas den matematiska kommunikationsteorin (Falkheimer, 2001, s 42). Som
7
tidigare nämnts i punkt 2.1 så består denna teori av informationskälla, sändare,
mottagare och destination med en enkelriktad karaktär.
Studier i medie- och kommunikationsvetenskap kan man dela upp i olika
aspekter/infallsvinklar med utgångspunkt i de olika delarna i informationsteorin.
Det finns två ledande inriktningar inom kommunikationsvetenskapen med hänsyn
tagen till vilken del av kommunikationsprocessen som betonas, nämligen
processkolan och kulturskolan (se punkt 2.2). Processkolan lägger betoningen
på sändaren medan kulturskolan lägger största vikten på mottagaren och dess
tolkning av budskapet (Falkheimer, 2001, s 47).
Överallt i samhället möts vi av budskap, meddelanden och information. De kan ha
olika ”meddelande-funktioner” (se punkt 2.4) och vi lägger in tolkningar i de
meddelanden vi mottar. I ett vetenskapligt perspektiv finns det ett antal discipliner
för att tolka medias texter och budskap. De mest framträdande begreppen är
semiotik (se punkt 2.3.1), hermeneutik (se punkt 2.3.2), retorik (se punkt 2.3.3)
och narratologi (se punkt 2.3.4). Dessutom finns det några retoriska figurer (se
punkt 2.3.4) som vi använder oss av dagligen i form av metaforer, liknelser etc.
En betydande del av forskningen och diskussionen om olika typer av medier
handlar om hur mycket medierna påverkar sin publik. Forskningen har genom
åren genomgått tre faser (Gripsrud, 2011, s 71ff). Den första går under
beteckningen ”Allsmäktiga medier” och den sträckte sig fram till omkring 1940.
Forskarna ansåg då att…
medierna kunde ”spruta in” värderingar, attityder, tänkesätt och
handlingssätt direkt i huvudet på den försvarslösa publiken (Gripsrud,
2011, s 72).
Man brukar i det här fallet prata om injektionsteorier och/eller effektmodellen i
denna fas. Den andra fasen som varade mellan 1940-talet till ungefär 1970 kan
betecknas ”Vanmäktiga medier”. Dominerande uppfattning var att medierna inte
påverkade publiken något nämnvärt om de inte utgick från uppfattningar som
publiken redan hade sedan tidigare. Detta gällde främst om medierna inte fick
med sig individer som tagit på sig rollen som ”opinionsbildare” i närmiljön. En
tvåstegshypotes (se punkt 2.5) arbetades fram och den visade att mediernas
budskap filtrerade genom dessa opinionsbildare. Den sista fasen går under namnet
”Mäktiga medier”. Begreppet dagordningsfunktion uppfanns och med detta menas
att medierna inte bestämmer hur publiken skall tänka utan istället på vad
(Gripsrud, 2011, s 71ff).
Källförteckning
Gripsrud, Jostein (2011) Mediekultur Mediesamhälle. Göteborg: Daidalos.
Falkheimer, J. (2001) Medier och kommunikation. Lund: Studentlitteratur.
8