Folckers – snörmakeriet som vägrade slå igen

Folckers snörmakeri, vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm, är en guld­ gruva för dem som letar äldre möbelband, snör­ makerier, tofsar och vackra band. Här på Hornsgatan har den legat sedan 1936. Affären var på väg att slås igen för några år sedan men räddades av två entu­ siaster.

Att stiga in i

det lilla snörmakeriets butik är att förflytta sig bakåt i tiden. Här är trångt som i en turkisk basar i rusningstid. Den stora kamera­ väskan gör att jag får vänta tills de två kunderna lämnat butiken innan jag kan tränga mig in. I butiken är det högt till tak, men hyllor täcker väggarna ända upp. Varje utrymme är belamrat med band, snören och fransar. Inred­ ningsmässigt har inte mycket hänt sedan 1936 och nya kunder ser förtjusta ut när de tittar in och för­ siktigt tar sig runt ställ med tofsar och snörmakerier, i allt från guld till bomull och lin.

Snörmakare har det funnits i lan­ det sedan medeltiden och i Stock­ holm hade de en gång ett eget skrå. Bara här på Södermalm fanns fem snörmakerier vid förra sekelskiftet.

Ovanför dörren hänger ett foto av förra ägaren. Det var en bestämd

– Vi fortsätter att åka runt på auktioner och handla in äldre band och snörmakerier, berättar Johan Johansson.

dam med rykte om sig att kunna bita ifrån ordentligt. På fotot står hon framför maskinerna i själva snör­ makeriet, som tidigare upptog hela vinden i huset som gränsar till butik­ en. Fotot är från den tid Södermalm fortfarande var en arbetarstadsdel, innan vindsvåningarna kostade 60 000 kronor per kvadratmeter.

Det var meningen

att butiken också skulle slå igen för nio år sedan. Jo­ han Johansson, som är perukmakare och Tino Rivero, som är scenograf, blev förfärade. De var trogna kunder i butiken för olika teater­ film­ och TV­uppsättningar och beslutade sig för att köpa affären.

– Tanken var att vi skulle ta till vara på det vi behövde och sedan driva affären tills lagret var slutsålt. Det var för nio år sedan. Men istäl­ let har vi hela tiden fyllt på. När det sista stora svenska snörmakeriet – Ivar ssons i Göteborg – lade ner köpte vi deras lager. Vi har fortsatt att åka runt på auktioner och hand­ la in äldre band och snörmakerier, berättar Johan Johansson.

Inte bara den gamla ägarinnan hade kort stubin. I det pyttelilla kon­ toret ligger en bärbar dator sönder­ slagen på golvet. En hammare sitter nitad i tangentbordet.

– Jag blev så jävla förbannad när den bara krånglade! Men det kanske var dumt – vad var det egentligen jag hade i datorn? funderar Johan i eftertankens kranka blekhet.

Annars finns inte så många ny­ modigheter i affären. Helst skulle Johan slippa den nya kassaapparaten som han liksom alla andra butiksin­ nehavare varit tvungen att installera. Han pekar på den svarta lådan som skatteverket när som helst kan kom­ ma in och kontrollera.

– De verkar tro att alla småföre­ tagare fuskar och skickar pengar till skatteparadis! Här har aldrig funnits

4

utrymme för några svarta pengar, fastslår han med enfas. Nu står den gamla vackra kassa­ apparaten på golvet och väntar på att bli bortforslad medan den nya da­ toriserade apparaten med sin svarta låda tronar på disken och påminner om att året inte längre är 1936.

Sortimentet består

främst av mö­ bel band, allmogeband, dekorations­ band samt fransar, tofsar och omtag. I volym räknat är tapetserare den största kunden, men in i butiken kommer en strid ström av hemma­ fixare och många ungdomar som letar häftiga detaljer. De har också många kunder inom TV, teater och filmbranschen samt formgivare.

– Flera europeiska modehus har varit här och letat band och tofsar som de använder som förlagor och inspiration i sina kollektioner. Det är naturligtvis hedrande, men det ger inga pengar, framhåller Johan.

Överhuvudtaget har det ekono­ miskt varit kämpigt att driva runt snörmakeriet. Däremot är de inte speciellt konjunkturkänsliga. Folk och tapetserare köper band både i hög­ och lågkonjunktur och omsät­ tningen ökar lite varje år.

In kommer en kund som ska köpa exakt 134 centimeter snöre. Hon gnölar lite över att vara tvungen att köpa en och en halv meter och få lägga ut några kronor extra. En annan kund har hittat ett vitt bom­ ullsband i fyndlådan som kostar en krona metern, men verkar tycka att det är dyrt men slår slutligen till.

Det händer att vissa kunder har en märklig inställning till hantverk och kvalitet. Det händer till och med att Johan vägrar sälja till vissa; ibland personer som efter en kort kurs kal­ lar sig tapetserare, men som i själva verket är på väg att förstöra möbler.

För en tid sedan

kom en dam in i af­ fären. Hon berättade att hon köpt en Karl­Johan grupp på Bukowskis och poängterade att hon betalt 80 000 kronor för gruppen och att hon köpt Mulberry­tyg för 15 000 kronor. Nu ville hon ha 28 meter möbelband.

– Jag lyckades hitta ett band som

Snörmakeri är ett klassiskt hantverk som tillverkar fransar, galoner, snoddar och snören. För­ utom till möbler och gardiner används snörmakeri även till håruppsättningar och kläder.

såg ut att vara vävt för tyget. Det kostade 40 kronor metern. Men hon skällde ut mig och tyckte att bandet var alldeles för dyrt och pekade på ett annat billigare band.

Det hjälpte inte att Johan påpekade att det var ett lampband. Damen var påstridig och fastslog översittar­ mässigt att han minsann inte skulle lägga sig i vilket band hon valde.

– Men jag vägrade att medverka i en sådan våldtäkt på kulturarvet! Jag bad henne att handla sitt band i någon annan affär, berättar Johan som menar att ibland måste princi­ perna gå före affärerna.

De allra flesta kunder är trevliga. Många förstår också att mycket inne i affären är i naturmaterial, förstår att gamla originalband – vissa 100 år gamla – och hantverksmässigt framställda tofsar fransar och snören kostar mer än fabrikstillverkade syn­ tetkopior från Asien.

5

Folckers har Skandinaviens största sortiment av möbelband. En del låter man nytillverka efter gamla svenska förlagor.

Han hjälper också gärna kunder till rätta. Visar vad som passar för olika användningsområden. Själv lyssnar han gärna på råd från gamla erfarna tapetserare och en och annan gammal snörmakare som hittar till butiken. Johan är inte mycket för att krusa – han viker sig gärna för kun­ skap men inte för dumhet.

Fortfarande har deras butik ett stort sortiment band från 1920­talet och framåt. Men vissa populära band har tagit slut och tillverkas inte längre. För att möta efterfrågan vill jobba med. sam­ arbetar de med ett litet familjeförtag i Tyskland som kopi­ e rar gamla popu lä­ ra möbelband från Ivar ssons, band som många tapetserare

När Ivarsson i Göteborg

lades ner så passade också Johan på att åka ner och få en tvåmånaders utbild­ ning i snörmakeri. Med sig hem till Stockholm hade han inte bara lagret utan också den drejmölla som krävs vid snörtillverkning. Det här är kun­ skaper som är på väg att försvinna och som han har haft stor nytta av. Han skulle behöva tillbringa mer tid i snörmakeriets verkstad i Gamla stan för att möta efterfrågan, inte minst på melerade snören, som inte tillverkas maskinmässigt.

– Visst finns det möbelband, snören, snoddar och tofsar att köpa från länder som Frankrike och Itali­ en, men de passar inte våra svenska möbler.

De köper också in band från de två andra företagen som för snör­ makerier i Sveri ge – Scan Aprima och Nevotex. Men medan dessa kanske lagerhåller tre svarta band så har Folckers som är mer nischat tio. håller Johan.

Det här är fort­ farande en bransch med ett stort inslag av hantverk, från guld fransar måste ångas för att hänga vackert, till egentillverkade snod dar och prakt­ tofsar som tar mån ­ ga timmar att sätta samman.

– Visst finns det tofsar att köpa från Indien för några hundralappar. Men ska man ha tof­ sar som ser vackra ut även efter 100 år så krävs helt andra material och metoder vid hopsättningen, fram­

Det går inte heller

som att beställa till exempel tofsar i en mer svensk tra­ dition och design från länder som Indien eller Kina, varor måste be­ ställas i så stora serier att det skulle ta åratal att sälja dem.

När det gäller inredning gäller det att ha känsla för vad som är på gång. Johan trodde starkt på pärlfrans, men de låg länge osålda i butiken. Men så för några år sedan skulle alla plötsligt ha pärlfrans.

– Problemet vara bara att före­ taget på grund av låg efterfrågan un­ der tiden hade lagts ned.

Tyvärr är nog snörmakeri som hantverk på utdöende. Marknaden är begränsad och det finns bara en handfull kvar som kan lära ut hantverket. Dessutom är det svårt att hitta ungdomar som vill lägga ner flera års utbildning till ett yrke som kanske inte leder till några jobb. Men förhoppningsvis lever i alla fall Folckers snörmakeri i många år till.

6