Transcript Regler för myndighetsutövning, intern styrning och kontroll samt

PROMEMORIA
2014-02-10
1 (60)
Dnr: 2013/940
Rättsenheten
Kerstin M Claesson
0150-48 70 56
Parlamentariska
socialförsäkringsutredningen
(S 2010:04)
Underlagspromemoria om regler för myndighetsutövning,
intern styrning och kontroll samt hantering och överföring
av personuppgifter hos arbetslöshetskassorna
Postadress
Box 210, 641 22 Katrineholm
Besöksadress
Hantverkaregatan 3
Växel
0150-48 70 00
Fax
0150-48 70 02
Webbplats
www.iaf.se
2014-02-10
2 (60)
Dnr: 2013/940
Innehållsförteckning
1
Inledning ......................................................................................................... 3
2
Sammanfattning .............................................................................................. 3
3
Författningsbestämmelser som styr förfarandet hos arbetslöshetskassorna i
ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda personer ..................... 4
3.1 Myndighetsutövning ............................................................................................... 4
3.2 Förfaranderegler .................................................................................................... 5
4
3.2.1
Förfaranderegler i ALF, ALFFo och i IAF:s föreskrifter avseende ärende
om arbetslöshetsersättning ......................................................................... 6
3.2.2
Förfaranderegler i LAK, LAKFo och i IAF:s föreskrifter i ärende om
medlemskap, inträde och utträde ur en arbetslöshetskassa, uteslutning av
medlemmar och medlemsavgifter ............................................................. 11
Författningsbestämmelser som styr arbetslöshetskassornas verksamhet vad
gäller intern styrning och kontroll samt regler för IAF:s tillsyn över
arbetslöshetskassorna .................................................................................. 15
4.1 Vad avses i allmänhet med intern styrning och kontroll över verksamheten? ..... 15
4.2 Vad gäller för arbetslöshetskassorna? ................................................................ 16
4.3 IAF:s tillsyn över arbetslöshetskassorna.............................................................. 17
5
Författningsbestämmelser avseende arbetslöshetskassornas hantering och
överföring av personuppgifter ........................................................................ 18
6
Regler för myndighetsutövning, intern styrning och kontroll samt hantering och
överföring av personuppgifter hos Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten ................................................................................... 21
6.1 Förfaranderegler vid myndighetsutövning ........................................................... 21
6.2 Regler för intern styrning och kontroll .................................................................. 30
6.3 Regler för hantering och överföring av personuppgifter ...................................... 31
7
Stöddokument för arbetslöshetskassorna framtagna av
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) ............................................ 35
7.1 SO:s beslutsstöd .................................................................................................. 35
7.2 SO:s arbete med intern styrning och kontroll ....................................................... 40
8
Redogörelse för regleringen i Finland avseende intern styrning och kontroll
samt riskhantering ......................................................................................... 46
9
Jämförande studie......................................................................................... 50
9.1 ALF och LAK jämförs med förvaltningslagen ....................................................... 50
9.2 ALF och LAK jämförs med SFB ........................................................................... 53
9.3 Regelverk och SO:s stöddokument ..................................................................... 56
10
Avslutande synpunkter .................................................................................. 57
11
Källförteckning .............................................................................................. 59
2014-02-10
3 (60)
Dnr: 2013/940
UNDERLAGSPROMEMORIA OM REGLER FÖR
MYNDIGHETSUTÖVNING, INTERN STYRNING OCH
KONTROLL SAMT HANTERING OCH ÖVERFÖRING AV
PERSONUPPGIFTER HOS ARBETSLÖSHETSKASSORNA
1 Inledning
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) ska enligt direktiv från
regeringen (dir. 2010:48) bistå den parlamentariska socialförsäkringsutredningen
(S 2010:04).
Mot bakgrund av det ovan nämnda har IAF fått i uppdrag av den parlamentariska
socialförsäkringsutredningen att skriva en underlagspromemoria om regler för
myndighetsutövning, intern styrning och kontroll samt hantering och överföring av
personuppgifter hos arbetslöshetskassorna.
I uppdraget ingår även att göra en jämförelse mellan författningsbestämmelser i
ovan nämnda hänseenden för arbetslöshetskassorna och motsvarande
bestämmelser för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten samt de
dokument som Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) har tagit fram.
IAF har även fått i uppdrag att analysera behovet av författningsändringar
avseende arbetslöshetskassorna mot bakgrund av jämförelserna.
Vidare ingår i uppdraget om det är lämpligt och genomförbart under
uppdragstiden att även studera vissa regleringar i andra länder.
2 Sammanfattning
Förvaltningslagen (1986:223) gäller inte för arbetslöshetskassorna.
I lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) med tillhörande förordning
(1997:835) om arbetslöshetsförsäkring (ALFFo) och i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor (LAK) med tillhörande förordning (1997:836) om
arbetslöshetskassor (LAKFo) finns det vissa förfaranderegler avseende
arbetslöshetskassornas myndighetsutövning mot enskilda personer.
IAF kan konstatera att det finns fler preciserade förfaranderegler i LAK avseende
medlemskapsärenden än det finns i ALF avseende ersättningsärenden. I båda
saknas dock i nämnda hänseenden till exempel bestämmelser om jäv och om
muntlig handläggning såsom det är reglerat i 11, 12 och 14 §§
förvaltningslagen (1986:223).
Några generella krav på handläggningsrutiner eller handläggningstider finns inte i
ALF och i LAK med underförfattningar.
Det saknas generella regler om kommuniceringsplikt och motiveringsskyldighet.
Detta finns däremot specifikt reglerat avseende vissa typer av beslut såsom vid
uteslutning av medlem enligt 38 och 39 §§ LAK. I 30 a § ALFFo finns det krav på
motivering och dokumentation i samband med beslut om eftergift av återbetalning
eller ränta.
2014-02-10
4 (60)
Dnr: 2013/940
Arbetslöshetskassorna saknar utredningsbefogenheter på sätt som det enligt 110
kap. 14 § socialförsäkringsbalken (SFB) (2010:110) finns för den handläggande
myndigheten inom socialförsäkringens administration, dvs. för Försäkringskassan
och Pensionsmyndigheten. Den handläggande myndigheten kan göra
förfrågningar, göra hembesök, begära särskilt läkarutlåtande, begära särskild
läkarundersökning, göra utredningar, eller kräva avstämningsmöten.
Det finns inte heller bestämmelser om överklagande av arbetslöshetskassans
avvisningsbeslut såsom det enligt 113 kap. 21 § socialförsäkringsbalken (SFB)
finns inom socialförsäkringens administration. Av paragrafen framgår det att
beslut ska överklagas i samma ordning som beslut i huvudsaken. Så är det även
reglerat i 30 § förvaltningslagen. Det finns inte heller reglerat att ett
avvisningsbeslut som grundas på att en begäran om omprövning eller ett
överklagande har kommit in för sent inte får omprövas såsom det enligt 113 kap.
7 § SFB är stadgat för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.
Bestämmelser om avvisning av en ansökan om ersättning eller om medlemskap
för att den är ofullständig saknas. Sådana bestämmelser finns inom
socialförsäkringens administration enligt 110 kap. 10 § SFB.
Vidare kan IAF konstatera vad gäller intern styrning och kontroll att det i LAK med
underliggande författningar inte finns några direkta krav på att
arbetslöshetskassorna ska arbeta systematiskt med intern styrning och kontroll.
Det finns dock bestämmelser om organisation och ekonomi.
I 24 § LAK finns det till exempel en bestämmelse om att styrelsen ska se till att
organisationen av bokföringen och medelsförvaltningen innefattar en
tillfredsställande kontroll samt att kassaföreståndaren ska se till att bokföringen
fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett
betryggande sätt. Vidare sägs bland annat i 74 § LAK att revisor inte får vara
styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshetskassan eller hjälpa till vid
kassans bokföring eller medelsförvaltning eller kontrollen över den.
Vad gäller arbetslöshetskassornas hantering och överföring av personuppgifter är
bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) och
personuppgiftsförordningen (1998:1191) tillämpliga. Det finns inte några särskilda
registerförfattningar för arbetslöshetskassorna.
3 Författningsbestämmelser som styr förfarandet hos
arbetslöshetskassorna i ärenden som avser
myndighetsutövning mot enskilda personer
Först kan det vara lämpligt att definiera begreppet myndighetsutövning och vad
som avses med förfaranderegler.
3.1
Myndighetsutövning
I betänkandet En ny förvaltningslag SOU 2010:29 sid 102 har utifrån
resonemangen i förarbetena till 1971 års förvaltningslag återgetts en definition i
komprimerad form av begreppet myndighetsutövning enligt bland annat följande
tre stycken.
Det ska vara fråga om utövning av en befogenhet att bestämma om vissa
förhållanden. Befogenheten ska framför allt grunda sig på stadganden i den
2014-02-10
5 (60)
Dnr: 2013/940
offentligrättsliga lagstiftningen, som bemyndigar eller ålägger myndighet att agera
på visst sätt. Den offentligrättsliga befogenheten ska vidare utövas i förhållande
till enskild.
Uttrycket bestämma om markerar, att det ska röra sig om ärenden, som ensidigt
avgörs av myndighet. Det ska röra sig om bindande beslut som är uttryck för
samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Typiska utslag av
myndighetsutövning är beslut, varigenom den enskilde åläggs att göra, tåla eller
underlåta något. Också ett gynnande beslut utgör myndighetsutövning, om den
enskilde för att uppnå den önskade förmånen är tvungen att vända sig till
myndighet och dennas tillämpning av offentligrättsliga regler blir avgörande för
utgången.
Det ska sammanfattningsvis vara fråga om ett i offentligrättsliga normer grundat
beslutsfattande, som i väsentlig mån påverkar den enskildes personliga eller
ekonomiska situation.
JO har i beslut den 27 december 2000 i ärende med dnr. 780-2000 uttalat bl.a.
att beslutsfattande i ärende rörande arbetslöshetsförsäkring självfallet utgör
myndighetsutövning. Vidare har JO i beslut den 20 december 2002 i ärende med
dnr. 4448-2000 uttalat bl.a. att arbetslöshetskassorna genom lagstiftning har
ålagts myndighetsutövning.
Att besluta om arbetslöshetsersättning samt medlemskap i en
arbetslöshetskassa utgör myndighetsutövning. Det är i första hand myndigheter
som har sådana befogenheter. Enligt 12 kap. 4 § regeringsformen (1974:152) är
det dock möjligt att med stöd av lag lämna över förvaltningsuppgift som innefattar
myndighetsutövning till enskilda individer och juridiska personer, t.ex. föreningar.
Arbetslöshetskassorna är föreningar som enligt 1 § lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor (LAK) handhar arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF).
3.2
Förfaranderegler
Förfaranderegler är regler för hantering och handläggning av ärenden. Med
handläggning av ärenden avses alla åtgärder som en myndighet vidtar från det
att ett ärende påbörjas till dess att det avslutas. Det kan handla om hur ett ärende
inleds, om ombud och biträde, om tolk, om handläggningstider, om ärendet är
utrett som dess beskaffenhet kräver, om inhämtande av uppgifter, om
kommunicering, om förfarandet är skriftligt eller muntligt, om beslutsordning,
motiveringsskyldighet, verkställighet av beslut, om rättelse av skrivfel, om
omprövning, om ändring och om överklagande av beslut, om jäv samt om
processordning.
Förvaltningslagen (1986:223) reglerar bland annat förvaltningsmyndigheternas
handläggning av ärenden i den utsträckning som inte annan lag eller förordning
innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.
Förvaltningslagen är uppbyggd utifrån ett ärendes gång.
Efter tre inledande paragrafer om lagens tillämpningsområde finns i lagen regler
om myndigheternas serviceskyldighet (4 och 5 §§) och samverkan mellan
myndigheter (6 §). Dessa regler gäller all förvaltningsverksamhet, dvs. inte bara
vid ärendehandläggning, och har därför placerats före de rena
handläggningsreglerna.
2014-02-10
6 (60)
Dnr: 2013/940
Under rubriken ”Allmänna krav på handläggningen av ärenden” kommer sedan
en bestämmelse om enkel, snabb och billig handläggning utan att säkerheten
eftersätts (7 §). Bestämmelsen ska vara vägledande vid tillämpningen av andra
regler i lagen och anger också ett riktmärke för hur man i praxis bör lösa en del
frågor som inte är närmare reglerade i lagen. Den följs av bestämmelser om tolk
(8 §), ombud och biträde (9 §), inkommande handlingar (10 §) och jäv (11 och
12 §§).
Därefter följer regler om beredningen av ett ärende. De gäller inhämtande av
yttrande genom remiss (13 §), muntlig handläggning (14 §), anteckning av
uppgifter (15 §) och parters rätt att få del av uppgifter (16 och 17 §§).
Sedan regleras förfarandet avseende beslutsfattande i form av omröstning (18 §),
avvikande mening (19 §), motivering av beslut (20 §) och underrättelse om beslut
(21 §).
Vidare behandlas frågor om överklagande och andra rättelsemöjligheter,
nämligen vem som får överklaga (22 §), domstolsprövning av förvaltningsbeslut
(22 a §), hur beslut överklagas (23 – 25 §§), rättelse av skrivfel och liknande
(26 §), omprövning av beslut (27 och 28 §§), inhibition (29 §) och överklagande
av avvisningsbeslut (30 §).
Slutligen finns det i lagens sista paragrafer 31-33 §§ bestämmelser om vissa
begränsningar i lagens tillämpning i kommunala och vissa andra myndigheters
verksamhet.
Begreppet ”myndighetsutövning” används i flera av förvaltningslagens regler för
att göra grundläggande avgränsningar. Andra grundbegrepp i lagen är ”part”
och ”ärende”.
Förvaltningslagen är dock inte alls tillämplig på arbetslöshetskassorna, eftersom
dessa inte är myndigheter utan privaträttsliga föreningar. I olika sammanhang har
det dock uttalats att handläggningsreglerna i förvaltningslagen generellt bör
utgöra ett rättesnöre för arbetslöshetskassorna. (Se bland annat remissvar från
dåvarande AMS till JO i samband med JO-beslut den 20 december 2002 i ärende
med dnr. 4448-2000).
I ALF med tillhörande förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring (ALFFo)
och i LAK med tillhörande förordning (1997:836) om arbetslöshetskassor
(LAKFo) finns det vissa regler för hantering och handläggning av ärenden
avseende arbetslöshetsersättning och medlemskap. IAF har utifrån
bemyndiganden utfärdat vissa föreskrifter i nämnda hänseenden.
3.2.1 Förfaranderegler i ALF, ALFFo och i IAF:s föreskrifter
avseende ärende om arbetslöshetsersättning
Grundvillkor
I 9 § ALF framgår de grundvillkor som krävs för att en sökande ska ha rätt till
ersättning vid arbetslöshet. Bland annat krävs det i punkten 2 att den sökande är
anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Ansökan om ersättning
Ärendet inleds hos arbetslöshetskassan genom att en ansökan om ersättning
görs på heder och samvete hos arbetslöshetskassan. Bestämmelser om detta
finns i 47, 47 a och 47 b §§ ALF.
2014-02-10
7 (60)
Dnr: 2013/940
I 47 § ALF stadgas det följande.
En ansökan om ersättning ges in till och prövas av arbetslöshetskassan. Den
sökande ska lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans eller
hennes rätt till ersättning. Sökanden ska intyga på heder och samvete att
lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga samt anmäla ändrade förhållanden
av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning.
Till ansökan ska bifogas ett intyg av arbetsgivaren om den sökandes
arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som behövs för att bedöma hans eller
hennes rätt till ersättning. Om det medför stora svårigheter för sökanden att
skaffa ett intyg, får han eller hon styrka uppgifterna på något annat sätt.
Arbetsgivaren ska på begäran utfärda intyget på en särskild blankett.
Intyg och övriga uppgifter ska förvaras bland kassans handlingar.
I 47 a § ALF anges det att en ansökan om ersättning ska göras hos
arbetslöshetskassan inom nio månader från den sista dagen i den tidsperiod som
ansökan avser. Vidare anges det att görs inte ansökan inom den angivna tiden är
rätten till ersättning för den tidsperioden förlorad, om det inte finns synnerliga
skäl.
I 47 b § ALF stadgas det att en anmälan om ändrade förhållanden enligt 47 §
första stycket ska göras så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att
den sökande fick kännedom om förändringen.
Enligt 30 § första stycket ALFFo ska en ansökan om ersättning hos en
arbetslöshetskassa göras på den blankett som Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen bestämmer eller på något annat sätt som inspektionen
bestämmer. Ansökan får överföras elektroniskt.
Enligt andra stycket nämnda paragraf ska arbetsgivaren på den blankett som
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen bestämmer på begäran utfärda ett
intyg om den arbetssökandes arbetsförhållanden och de uppgifter i övrigt som
behövs för att bedöma sökandens rätt till ersättning.
I 9 kapitlet 1–5 §§ i Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter
(IAFFS 2011:4) om ändring i inspektionens föreskrifter (IAFFS 2009:1) om
arbetslöshetsförsäkring finns det föreskrifter om ansökan om ersättning.
Av 1 § framgår det att en ansökan om ersättning kan göras på tre sätt:
1. skriftligt på den särskilt fastställda blanketten ”Kassakort”,
2. via telefon mellan den sökande och arbetslöshetskassan
(telekassakort), eller
3. genom elektronisk överföring (elektroniskt kassakort).
I 2 § regleras telekassakort.
I paragrafens första stycke stadgas det att arbetslöshetskassan får använda
telekassakort om utformningen av arbetslöshetskassans tjänst för telekassakort
har genomförts och om ändringar i tjänsten godkänts av Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt andra stycket ska uppgifter som lämnas i ett
telekassakort motsvara de uppgifter som lämnas på den skriftliga
blanketten ”Kassakort”.
2014-02-10
8 (60)
Dnr: 2013/940
I 3 § finns det bestämmelser om arbetsintyg för företagare. I paragrafen stadgas
det att en sökande som varit verksam som egen företagare ska lämna försäkran
och intyg om verksamheten som underlag för bedömningen av rätten till
ersättning på blanketten ”Arbetsintyg för företagare” eller på
arbetslöshetskassans egen blankett med motsvarande innehåll.
Av 4 § framgår årsuppgifter för fiskefartyg med besättning. I paragrafen sägs
följande. I samband med sin första ansökan varje år om arbetslöshetsersättning
vid tillfälligt avbrott i fisket, ska fartygstillståndsinnehavaren eller skepparen
lämna in arbetslöshetskassans fastställda blankett ”Årsuppgifter för fiskefartyg
med besättning” till kassan. På blanketten ska fartygstillståndsinnehavaren och
skepparen, om dessa är olika personer, genom underskrifter försäkra att
årsuppgifterna är riktiga.
I 5 § finns det bestämmelser om intyg om tillfälligt avbrott i fiskeverksamhet.
Enligt 5 § ska en sökande styrka arbetslöshet som beror på väderleks- eller
ishinder i fisket genom ett intyg undertecknat av skepparen på fartyget. Vidare
ska det till intyget bifogas en kopia på sista loggboksbladet, kustfiskejournalen, eloggboken eller annan motsvarande handling som gäller tid före den första
arbetslösa dagen.
Krav på läkarintyg
Av 19 c § ALFFo framgår det att om en sökande av hälsoskäl inte kan återgå
vare sig till tidigare arbete eller annat arbete hos arbetsgivaren ska hälsoskälen
vara styrkta genom ett läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphör.
Krav på motivering
I 30 a § ALFFo finns det krav på motivering och dokumentation i samband med
beslut om eftergift av återbetalning eller ränta.
I ovan nämnda paragraf stadgas det följande. En arbetslöshetskassa som i
enlighet med 68 d § ALF efterger ett krav på återbetalning eller ränta ska i
beslutet ange vilka de särskilda skälen för eftergift är. Kassan ska också
dokumentera den information som ligger till grund för beslutet.
Beslutets giltighet
Av 46 b § ALF framgår det att det i beslut om frånkännande av rätt till ersättning
ska anges från och med vilken tidpunkt som beslutet gäller samt att beslutet
gäller från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredning av det
förhållande som ligger till grund för beslutet.
Uppgiftsskyldighet
I 48 a - 48 e §§ ALF samt i 20 - 25 b §§ ALFFo finns det bestämmelser om
uppgiftsskyldighet. I paragraferna stadgas det bland annat att en
arbetslöshetskassa ska lämna uppgifter om ersättning till Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Centrala studiestödsnämnden
samt att dessa myndigheter i sin tur ska lämna uppgifter till en
arbetslöshetskassa. Vidare stadgas det i 48 e § ALF och i 25 a § ALFFo att en
arbetslöshetskassa till en annan arbetslöshetskassa ska lämna de uppgifter om
2014-02-10
9 (60)
Dnr: 2013/940
en enskild som har betydelse för handläggningen av ett ärende om
arbetslöshetsersättning.
Överklagande, omprövning och ändring av beslut
Bestämmelser om överklagande, omprövning och ändring av beslut är självklara
förfaranderegler avseende beslut om rätt till ersättning. Det finns sådana
bestämmelser i 49 – 51 §§ ALF och i 53 – 65 §§ ALF.
Överklagande
I 49 – 51 §§ ALF finns bestämmelser om överklagande i ärenden om rätt till
ersättning.
I 49 § ALF stadgas om överklagande till behörig domstol följande.
Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till ersättning enligt denna lag
får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Behörig
förvaltningsrätt är den inom vars domkrets klaganden var folkbokförd vid
tidpunkten för beslutet. Om han eller hon inte var folkbokförd i Sverige är behörig
förvaltningsrätt den inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats.
I 50 § ALF stadgas det att arbetslöshetskassans beslut inte får överklagas av en
enskild innan kassan har omprövat sitt beslut enligt 61 § samt att om ett beslut
överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran
om omprövning.
Av 51 § ALF framgår det att IAF även till förmån för enskild part får överklaga en
domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som avses i 49 §.
Gemensamma bestämmelser om överklagande
I 53 – 60 §§ ALF finns gemensamma bestämmelser om överklagande.
Enligt 53 § ALF ska ett beslut överklagas skriftligt och i skrivelsen ska anges
vilket beslut som överklagas och den ändring av beslutet som begärs.
I 54 § ALF stadgas det följande. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till den
instans som har meddelat beslutet. Skrivelsen ska ha kommit in till den instansen
inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet eller, om
överklagandet anförts av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen eller en
arbetslöshetskassa, inom två månader från beslutets dag.
I 55 § ALF finns regler om prövningen i rätt tid. I paragrafen stadgas det följande.
Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen
med överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om skrivelsen har kommit in för sent, ska den avvisas utom när
1. förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade beslutet
har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller
2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den instans som ska
pröva överklagandet.
2014-02-10
10 (60)
Dnr: 2013/940
I fall som avses i 2 ska den instans dit skrivelsen kommit vidarebefordra den till
den instans som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag
skrivelsen kom in till den högre instansen.
Enligt 56 § ALF ska, om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 55 §
andra stycket, den instans som har meddelat det överklagade beslutet lämna
över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som ska pröva
överklagandet.
I 57 § ALF stadgas det att beslut enligt denna lag från en arbetslöshetskassa, IAF
eller en domstol gäller omedelbart, om inte något annat har angetts i beslutet
eller bestämts av den instans som ska överpröva beslutet.
Av 58 § ALF framgår det att i ett mål där en enskild part överklagar en
arbetslöshetskassas beslut är kassan den enskildes motpart.
Enligt 59 § första stycket ALF får IAF överta en arbetslöshetskassas uppgift att i
förvaltningsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Vidare framgår det
av andra stycket att IAF för det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt 60 § ALF krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Omprövning och ändring
I 61–65 §§ ALF finns regler om omprövning och ändring av beslut.
I 61 § första stycket ALF stadgas att beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden
som sägs i 49 § ska omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som
beslutet angår. Av andra stycket nämnda paragraf framgår det att detta inte gäller
om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med stöd av 63 §.
Enligt 62 § ALF ska bestämmelserna i 53-56 §§ om överklagande tillämpas i
fråga om en begäran om omprövning.
I 63 § ALF stadgas angående ändring av beslut följande.
En arbetslöshetskassa ska utan begäran ändra sitt beslut i ärenden som sägs i
49 § och som inte överprövats av en högre instans, om
1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller
uppenbar oriktighet,
2. beslutet har blivit oriktigt på grund av att det fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag, eller
3. beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig rättstillämpning
eller någon annan liknande orsak.
En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är av ringa
betydelse.
Enligt 64 § första stycket ALF får en ändring med stöd av 63 § av ett beslut inte
göras sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Av
andra stycket framgår det att ett beslut får ändras även efter det att tiden har gått
ut, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
Enligt 65 § första stycket ALF får vid omprövning enligt 61 § beslutet inte ändras
till den enskildes nackdel. Enligt andra stycket får vid ändring enligt 63 § beslutet
inte ändras till den enskildes nackdel, om det finns synnerliga skäl mot det.
2014-02-10
11 (60)
Dnr: 2013/940
Interimistiska beslut
I 66 § ALF finns det bestämmelser om interimistiska beslut och innehållande av
ersättning.
I paragrafen stadgas följande.
En arbetslöshetskassa får besluta att tills vidare hålla inne ersättning till en
sökande, om det finns sannolika skäl att anta att han eller hon
1. inte uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning enligt 9 §,
2. inte har rätt till ersättning enligt 11 §,
3. kommer att stängas av från rätt till ersättning enligt 43–43 b §§, eller
4. kommer att frånkännas rätt till ersättning enligt 46 § eller uteslutas som
medlem enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Ersättning får hållas inne till dess arbetslöshetskassan slutligt prövat frågan om
sökandens rätt till ersättning och med högst det belopp som kan komma i fråga i
det slutliga beslutet.
Avbetalningsplan
I 68 b § ALF första stycket stadgas följande. Om en person är
återbetalningsskyldig enligt 68 eller 68 a §, får arbetslöshetskassan medge
anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en
avbetalningsplan. Arbetslöshetskassan ska i sådant fall ta ut ränta på det
obetalda beloppet.
Av andra stycket framgår det att ränta ska tas ut från den dag då anståndet
medgavs eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det
återkrävda beloppet har förfallit till betalning.
Av tredje stycket framgår det att ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
3.2.2 Förfaranderegler i LAK, LAKFo och i IAF:s föreskrifter i ärende
om medlemskap, inträde och utträde ur en arbetslöshetskassa,
uteslutning av medlemmar och medlemsavgifter
Rätt till medlemskap
I 34-36 §§ LAK finns bestämmelser om rätt till medlemskap.
I 34 § LAK regleras de villkor som måste uppfyllas vid ansökningstillfället för rätt
till medlemskap. Vidare anges att när medlemskap i arbetslöshetskassan beviljas
anses inträdet i kassan ha skett första dagen i den kalendermånad när ansökan
gjordes.
I 35 § LAK anges att arbetslöshetskassan ska föra en medlemsförteckning och
vad förteckningen ska innehålla. Förteckningen ska innehålla uppgift om varje
medlems namn, personnummer, postadress och tid för inträde i kassan, och de
avgifter och andra belopp som medlemmen har betalat in.
Enligt 36 § LAK upphör medlemskapet i en arbetslöshetskassa utan uppsägning
den dag medlemmen fyller 65 år.
Uteslutning av medlem
I 37-39 §§ LAK finns bestämmelser om uteslutning av medlem, från och med
vilken dag ett beslut om uteslutning ska gälla, behörighetsregler för beslut om
2014-02-10
12 (60)
Dnr: 2013/940
uteslutning och frånkännande av rätt till ersättning, kommuniceringsplikt,
underrättelse och motiveringsskyldighet av beslut om uteslutning.
Enligt 37 § första stycket LAK ska en medlem i en arbetslöshetskassa som
medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter
om förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller
ersättning, uteslutas som medlem om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma
gäller en medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet har låtit bli att anmäla
ändrade uppgifter till kassan om förhållanden av betydelse för hans eller hennes
rätt till ersättning. I andra stycket stadgas det att i 46–46 b §§ ALF finns
bestämmelser om frånkännande av rätt till ersättning när arbetslöshetskassan
beslutar att medlemmen inte ska uteslutas.
Enligt 37 a § LAK får en medlem uteslutas om han eller hon inte uppfyller och
inte heller under de senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i en
arbetslöshetskassas stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde.
I 37 b § första stycket LAK stadgas att ett beslut om uteslutning av en medlem
enligt 37 § gäller från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredning
av det förhållande som ligger till grund för beslutet. Av andra stycket nämnda
paragraf framgår det att ett beslut om uteslutning av en medlem enligt 37 a §
gäller från och med första dagen i den kalendermånad som följer på beslutet. Om
medlemmen har rätt till ersättning vid tidpunkten för beslutet om uteslutning,
gäller dock uteslutningen från och med första dagen i den kalendermånad som
följer efter den dag då rätten till ersättning upphör.
I 37 c § LAK finns behörighetsregler för beslut om uteslutning och frånkännande.
I paragrafen stadgas att arbetslöshetskassans styrelse prövar frågor om
uteslutning av en medlem och om frånkännande av rätt till ersättning enligt
bestämmelser om detta i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring samt att
en kassaföreståndare dock efter uppdrag från styrelsen får fatta beslut i sådana
ärenden, utom när det gäller omprövning.
I 38 § LAK finns bestämmelser om kommuniceringsskyldighet samt när
underrättelse anses ha skett. I paragrafen stadgas följande. Har i ett ärende om
uteslutning av medlem uppgift som inte saknar betydelse för frågan om
uteslutning tillförts ärendet av någon annan får ärendet inte avgöras utan att
medlemmen har underrättats om det och fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.
Medlemmen ska anses ha fått underrättelse om uppgiften, om den har sänts i ett
rekommenderat brev under medlemmens vanliga adress.
Enligt 39 § LAK ska ett beslut om att utesluta en medlem innehålla de skäl som
har bestämt utgången, om det inte är uppenbart obehövligt. Vidare ska det i
beslutet även anges från och med vilken dag uteslutningen gäller. I paragrafen
finns således bland annat krav på motiveringsskyldighet.
Utträde
Av 40 § LAK framgår det bestämmelser om rätt till utträde. I paragrafens första
stycke stadgas det följande. Utträde ur en arbetslöshetskassa sker efter
anmälan. Sådan anmälan ska göras skriftligen och innehålla uppgift om
tidpunkten för utträdet. En medlems rätt att träda ut ur en arbetslöshetskassa får
inte begränsas.
2014-02-10
13 (60)
Dnr: 2013/940
I 45-46 §§ LAK finns ytterligare bestämmelser om utträde vad gäller tidpunkten
då en medlem anses ha utträtt som inte har betalat medlemsavgift eller särskilt
uttaxerat belopp.
I 47 § LAK finns behörighetsregler för en arbetslöshetskassas beslut att låta en
medlem kvarstå som medlem trots att vederbörande inte betalat medlemsavgift
eller särskilt uttaxerat belopp.
Av 47 a § LAK framgår det att om arbetslöshetskassan anser att en medlem trätt
ut ur kassan på grund av bristande betalning enligt 45 § ska kassan fatta beslut
om utträdet. Vidare framgår det att det i beslutet ska anges från och med vilken
dag medlemmen anses ha utträtt samt att beslutet omgående ska sändas till den
enskilde.
IAF:s föreskrifter
I IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1) finns i 1-6 §§
bestämmelser om beslutsordning, ansökan om inträde, beslut om inträde och om
utträde samt om medlemsförteckning.
Överklagande, omprövning och ändring av beslut
Bestämmelser om överklagande, omprövning och ändring av beslut är såsom
tidigare har angivits självklara förfaranderegler. Sådana regler finns i 95-97 §§
och i 101-115 §§ LAK.
Överklagande
I 95-97 §§ LAK finns bestämmelser om överklagande av en arbetslöshetskassas
beslut.
I 95 § LAK stadgas om överklagande till behörig domstol följande.
Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden enligt denna lag om rätt till
medlemskap, medlemsavgifter och särskild uttaxering får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Behörig förvaltningsrätt är den inom vars domkrets
klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om han eller hon inte var
folkbokförd i Sverige är behörig förvaltningsrätt den inom vars domkrets det första
beslutet i saken har fattats.
Arbetslöshetskassans beslut enligt denna lag i andra fall än som avses i första
stycket får inte överklagas.
Enligt 96 § LAK får arbetslöshetskassans beslut inte överklagas av en enskild
innan kassan har omprövat sitt beslut enligt 111 § och om ett beslut överklagas
innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om
omprövning.
Enligt 97 § LAK får Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, även till förmån
för en enskild part, överklaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i
ärenden som avses i 95 §.
Gemensamma bestämmelser om överklagande
I 101-110 §§ LAK regleras gemensamma bestämmelser om överklagande.
Enligt 101 § LAK ska ett beslut överklagas skriftligt och i skrivelsen ska anges
vilket beslut som överklagas och den ändring av beslutet som begärs.
2014-02-10
14 (60)
Dnr: 2013/940
I 102 § LAK stadgas följande. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till den
instans som har meddelat beslutet. Skrivelsen ska, om inte annat anges i 103
och 104 §§, ha kommit in till den instansen inom två månader från den dag
klaganden fick del av beslutet.
Av 103 § LAK framgår det att om överklagandet görs av Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen eller av en arbetslöshetskassa ska skrivelsen med
överklagandet ha kommit in till den instans som meddelat beslutet inom två
månader från beslutets dag.
I 105 § LAK stadgas angående prövningen i rätt tid följande.
Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen
med överklagandet har kommit in i rätt tid.
Om skrivelsen har kommit in för sent, ska den avvisas utom när
1. förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade beslutet
har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller
2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den instans som ska
pröva överklagandet.
I fall som avses i 2 ska den instans dit skrivelsen kommit vidarebefordra den till
den instans som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag
skrivelsen kom in till den högre instansen.
Av 106 § LAK framgår det att om skrivelsen med överklagandet inte avvisas
enligt 105 § andra stycket, ska den instans som har meddelat det överklagade
beslutet lämna över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som
ska pröva överklagandet.
Enligt 107 § LAK gäller beslut enligt denna lag från en arbetslöshetskassa,
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen eller en domstol omedelbart, om inte
något annat har angetts i beslutet eller bestämts av den instans som ska
överpröva beslutet.
Enligt 108 § LAK är i ett mål där en enskild part överklagar en
arbetslöshetskassas beslut kassan den enskildes motpart.
Av 109 § LAK framgår det att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får
överta en arbetslöshetskassas uppgift att i förvaltningsrätt och kammarrätt föra
talan samt att Inspektionen för sådan talan i Högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt 110 § LAK krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Omprövning och ändring
I 111-115 §§ LAK finns bestämmelser om omprövning och ändring.
Av 111 § LAK framgår det att beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som
sägs i 95 § ska omprövas av kassan, om det begärs av den enskilde som
beslutet angår samt att detta inte gäller, om arbetslöshetskassan redan har
ändrat beslutet med stöd av 113 §.
Enligt 112 § LAK ska bestämmelserna i 101-106 §§ om överklagande tillämpas i
fråga om en begäran om omprövning.
I 113 § LAK regleras när en arbetslöshetskassa utan begäran ska ändra sitt
beslut. I paragrafen stadgas följande.
2014-02-10
15 (60)
Dnr: 2013/940
En arbetslöshetskassa ska utan begäran ändra sitt beslut i ärenden som sägs i
95 § och som inte har överprövats av en högre instans, om
1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller något annat sådant förbiseende
innehåller en uppenbar oriktighet,
2. beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag, eller
3. beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig rättstillämpning
eller någon annan liknande orsak.
En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är av ringa
betydelse.
Av 114 § första stycket LAK framgår det att en ändring med stöd av 113 § av ett
beslut inte får göras sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet
meddelades. Av andra stycket framgår vidare att ett beslut får ändras även efter
det att den tiden har gått ut, om det först därefter har kommit fram att beslutet har
fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra
synnerliga skäl.
Enligt 115 § första stycket LAK får vid omprövning enligt 111 § beslutet inte
ändras till den enskildes nackdel. Enligt andra stycket får vid ändring enligt 113 §
beslutet inte ändras till den enskildes nackdel, om det finns synnerliga skäl mot
det.
IAF:s föreskrifter
I 18 § IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1) är det reglerat
avseende anstånd och avbetalningsplan.
I paragrafen stadgas det att om arbetslöshetskassan medger anstånd med
betalningen av ett återkrav till ett senare betalningstillfälle eller träffar avtal med
den betalningsskyldige om en avbetalningsplan enligt 68 b § ALF ska detta
dokumenteras skriftligt och sändas över till den återbetalningsskyldige.
LAKFo
I LAKFo finns det inte några direkta förfaranderegler som styr
arbetslöshetskassornas myndighetsutövning mot enskilda personer.
4 Författningsbestämmelser som styr
arbetslöshetskassornas verksamhet vad gäller intern
styrning och kontroll samt regler för IAF:s tillsyn över
arbetslöshetskassorna
4.1
Vad avses i allmänhet med intern styrning och kontroll över
verksamheten?
För statliga myndigheter regleras kraven på att arbeta med intern styrning och
kontroll framför allt av myndighetsförordningen (2007:515) och av förordningen
(2007:603) om intern styrning och kontroll. Myndighetsförordningen gäller för alla
förvaltningsmyndigheter under regeringen. Förordningen om intern styrning och
2014-02-10
16 (60)
Dnr: 2013/940
kontroll gäller för de ca 65 förvaltningsmyndigheter som är skyldiga att följa
internrevisionsförordningen (2006:1228), däribland Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten.
Med intern styrning och kontroll avses enligt 2 § första stycket förordningen om
intern styrning och kontroll den process som syftar till att myndigheten med rimlig
säkerhet fullgör de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen (2007:515).
Av 3 § myndighetsförordningen framgår det att myndighetens ledning ansvarar
inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och
enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt
att myndigheten hushållar väl med statens medel.
I 4 § 4. myndighetsförordningen anges det att myndighetens ledning ska
säkerställa att det vid myndigheten finns en intern styrning och kontroll som
fungerar på ett betryggande sätt. På ett betryggande sätt innebär enligt
Ekonomistyrningsverkets definition att ledningen med rimlig säkerhet ska
säkerställa att myndigheten fullgör sina uppgifter, når sina mål och hanterar sina
uppdrag.
Förordningen om intern styrning och kontroll ställer krav på formerna för den
interna styrningen och kontrollen. Den interna styrningen och kontrollen ska vara
en integrerad process i myndighetens verksamhet. All verksamhet ska planeras,
styras och följas upp med beaktande av riskanalys, kontrollåtgärder, uppföljning
och dokumentation.
4.2
Vad gäller för arbetslöshetskassorna?
Arbetslöshetskassorna är inte myndigheter utan privaträttsliga föreningar.
Myndighetsförordningen och förordningen om intern styrning och kontroll gäller
inte för dem. Arbetslöshetskassornas verksamhet regleras i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor (LAK) med tillhörande förordning (1997:836) om
arbetslöshetskassor (LAKFo) samt i IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor
(IAFFS 2014:1).
I LAK med underliggande författningar finns det inte några motsvarande
generella krav som har beskrivits i avsnitt 4.1 om att arbetslöshetskassorna ska
arbeta med systematisk intern styrning och kontroll. Det finns dock bestämmelser
om arbetslöshetskassornas organisation och ekonomi som kan anses fylla
samma syfte inom begränsade områden. Till exempel finns det bestämmelser om
arbetslöshetskassans ledning i 15-33 §§ LAK.
Av 15 § LAK framgår det att en arbetslöshetskassa ska ha en styrelse med minst
tre ledamöter samt suppleanter. I 22 – 24 §§ LAK finns det bestämmelser om
ledningens uppgifter.
Av 22 § LAK framgår det att styrelsen företräder arbetslöshetskassan och tecknar
dess firma samt att styrelsen får bemyndiga annan att företräda kassan och
teckna dess firma, om det inte är förbjudet enligt stadgarna.
I 23 § LAK stadgas det att styrelsen svarar för arbetslöshetskassans organisation
och förvaltningen av kassans angelägenheter samt att kassaföreståndaren
ansvarar för den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som
styrelsen meddelar.
2014-02-10
17 (60)
Dnr: 2013/940
I 24 § LAK stadgas det att styrelsen ska se till att organisationen av bokföringen
och medelsförvaltningen innefattar en tillfredsställande kontroll samt att
kassaföreståndaren ska se till att bokföringen fullgörs i överensstämmelse med
lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.
I 50-65 §§ LAK finns bestämmelser om föreningsstämman.
Det stadgas om arbetslöshetskassans redovisning i 66-71 §§ LAK och om dess
revision i 72-81 a §§ LAK. Enligt 72 § LAK ska en arbetslöshetskassa ha minst
två revisorer och personliga suppleanter för dem. Minst en av revisorerna ska
enligt 73 § LAK vara en auktoriserad eller godkänd revisor. Av 74 § LAK framgår
det bland annat att revisor inte får vara styrelseledamot eller kassaföreståndare i
arbetslöshetskassan eller hjälpa till vid kassans bokföring eller medelsförvaltning
eller kontrollen över den.
Enligt 88 § första stycket LAK ska arbetslöshetskassorna samverka med
varandra i frågor som rör administration, service, information, utbildning och
utveckling av kassornas verksamhet.
4.3
IAF:s tillsyn över arbetslöshetskassorna
l 89-92 §§ LAK finns vissa bestämmelser om IAF:s tillsyn över
arbetslöshetskassorna.
Enligt 89 första stycket LAK utövar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
tillsyn över arbetslöshetskassorna och gör uppföljning av
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt andra stycket ska Inspektionen verka för att
bestämmelserna i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och i denna lag
tillämpas likformigt och rättvist.
Enligt 90 § första stycket LAK ska en arbetslöshetskassa för tillsyn och
uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen lämna uppgifter enligt vad regeringen
eller efter regeringens bemyndigande Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
föreskriver. Av andra stycket framgår det att en arbetslöshetskassa är skyldig att
lämna inspektionen tillträde till föreningsstämman och styrelsesammanträdena.
I 91 § första stycket LAK stadgas det att Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen får meddela de erinringar i fråga om en
arbetslöshetskassas verksamhet som inspektionen finner behövliga.
Enligt andra stycket får Inspektionen förelägga en arbetslöshetskassa att inom en
viss tid vidta de åtgärder som behövs för rättelse, om
1. en avvikelse har gjorts från kassans stadgar, denna lag, lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring eller de författningar och föreskrifter i övrigt som gäller för
kassans verksamhet,
2. stadgarna inte längre uppfyller kraven enligt 5 §,
3. kassans tillgångar inte är tillräckliga, eller
4. någon annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksamhet.
Av 92 § LAK framgår det att om ett föreläggande enligt 91 § inte har följts inom
den tid som angetts i föreläggandet och det förhållandet mot vilket anmärkningen
riktats inte heller har undanröjts på något annat sätt, får Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen bestämma att arbetslöshetskassan helt eller delvis
under en viss tid inte ska ha rätt till statsbidrag.
2014-02-10
18 (60)
Dnr: 2013/940
IAF:s föreskrifter
I IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1) finns avseende tillsyn
i 15-17 §§ regler om uppföljning av ärenden, om uppföljning av återkrav samt om
styrelseprotokoll.
I 15 § regleras uppföljning av ärenden. I paragrafen stadgas det följande.
Arbetslöshetskassan ska hålla uppgifter om inkommande omprövnings- och
överklagningsärenden ordnade på ett sådant sätt att arbetslöshetskassan snabbt
kan tillhandahålla följande uppgifter:
1. ärendenummer eller liknande,
2. medlemmens personnummer, namn och bostadsort,
3. inkommande och utgående handlingar, samt datum för mottagande och
utsändande, och
4. datum då ärendet avslutats.
Begäran om omprövning och överklagande ska liksom andra handlingar i ärendet
ges ett ärendenummer samma dag som de kommer in eller sänds ut. På
inkommande handlingar ska även ankomstdatum anges.
I 16 § finns det bestämmelser om uppföljning av återkrav enligt följande.
Arbetslöshetskassan ska hålla återkravsärenden ordnade på ett sådant sätt att
arbetslöshetskassan snabbt kan tillhandahålla följande uppgifter:
1. felaktigt utbetalt belopp och eventuell befrielse från återbetalningsskyldighet,
2. om arbetslöshetskassan har beviljat anstånd med betalningen och ränta på
obetalt belopp,
3. vilka belopp som arbetslöshetskassan har fått tillbaka genom inbetalning från
ersättningstagaren respektive genom kvittning samt den ränta som har betalats
av ersättningstagaren,
4. vilka belopp som har återförts till staten,
5. om ärendet har överklagats,
6. vilka kravåtgärder som har vidtagits såsom påminnelser,
betalningsföreläggande, överlämnande till kronofogdemyndighet etc.,
7. om ersättningstagaren har uteslutits enligt 37 § lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor eller frånkänts ersättning enligt 46 § lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring, och
8. om polisanmälan har gjorts och om kravet har preskriberats.
Av 17 § framgår det att protokoll som har förts vid sammanträde med styrelsen
för en arbetslöshetskassa och som styrelsen lämnar in till Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen enligt 6 § förordningen (1997:836) om
arbetslöshetskassor ska vara kompletta med samtliga till protokollet tillhörande
bilagor.
5 Författningsbestämmelser avseende
arbetslöshetskassornas hantering och överföring av
personuppgifter
Myndigheters och privata organs behandling av personuppgifter regleras av
bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) med tillhörande
2014-02-10
19 (60)
Dnr: 2013/940
personuppgiftsförordning (1998:1191) i den utsträckning som det inte finns
avvikande bestämmelser om detta i någon annan lag eller förordning. För
myndigheter finns ofta avvikande bestämmelser i s.k. registerförfattningar som är
anpassade till de olika myndigheternas verksamheter.
Arbetslöshetskassornas behandling av personuppgifter regleras inte i någon
särskild registerförfattning utan det är personuppgiftslagens och
personuppgiftsförordningens bestämmelser som är tillämpliga på behandlingen
av personuppgifter.
Enligt 3 § personuppgiftslagen är personuppgifter all slags information som direkt
eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.
Personuppgiftsansvarig är den som enligt 3 § personuppgiftslagen ensam eller
tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för
behandlingen av personuppgifter.
Ett personuppgiftsbiträde är enligt 3 § personuppgiftslagen den som behandlar
personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning.
Avgörande för bedömningen vem som bestämmer över ändamålen med
behandlingen av personuppgifterna är bl.a. varför behandlingen utförs och vem
som är initiativtagare till behandlingen. Att bestämma över medlen för
behandlingen avser främst att bestämma över de tekniska och organisatoriska
medlen för behandlingen, dvs. hur behandlingen ska gå till.
Det är arbetslöshetskassan som bestämmer ändamålen och medlen för
behandlingen av personuppgifter hos arbetslöshetskassan.
Personuppgiftslagen innehåller en bestämmelse i 9 § första stycket d om att
personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det
för vilket uppgifterna samlades in. Detta är den s.k. finalitetsprincipen.
Av 9 § andra stycket personuppgiftslagen framgår det dock att en behandling av
personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte ska
anses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.
Varje arbetslöshetskassa ska enligt 35 § LAK föra en medlemsförteckning. Av
paragrafen framgår det att förteckningen ska innehålla uppgift om varje medlems
namn, personnummer, postadress och tid för inträde i kassan, och de avgifter
och andra belopp som medlemmen betalat in.
Ändamålet med arbetslöshetskassans behandling av medlemmarnas
personuppgifter är att administrera medlemskap, avgifter och ersättningar enligt
bestämmelser i ALF och LAK med tillhörande underförfattningar.
För att personuppgifterna ska få behandlas måste behandlingen vara tillåten
enligt 10 § personuppgiftslagen. I paragrafen stadgas att personuppgifter får
behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller om
behandlingen är nödvändig bland annat för att den personuppgiftsansvarige ska
kunna fullgöra en rättslig skyldighet eller för att den personuppgiftsansvarige eller
en tredje man till vilken personuppgifter lämnas ut ska kunna utföra en
arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning.
Ärenden om arbetslöshetsersättning och medlemskap handläggs i skilda
datorbaserade system hos arbetslöshetskassorna.
2014-02-10
20 (60)
Dnr: 2013/940
Ärenden om arbetslöshetsersättning handläggs, beslutas och registreras i ett för
arbetslöshetskassorna gemensamt datasystem ÄGA/OAS. ÄGA är ett
ärendehanteringssystem och OAS är i huvudsak ett system för beräkning och
hantering av ersättningsutbetalningar. Att det är ett gemensamt datasystem
innebär inte att arbetslöshetskassorna har en gemensam databas.
Ärenden om medlemskap handläggs av de flesta arbetslöshetskassorna i
medlemssystemet Melos.
Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) utvecklar och förvaltar
medlemssystemet Melos och ärendehanteringssystemet ÄGA/OAS.
Arbetslöshetskassorna har tecknat nyttjanderättslicenser med SO. SO har inte
någon åtkomst till personuppgifterna i systemen. Detta redogörs för i
Datainspektionens beslut den 17 april 2013 i ärende med dnr. 1822-2012.
I nämnda beslut konstaterar Datainspektionen att SO inte är
personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter om medlemmar i
arbetslöshetskassor som sker i systemen Melos, ÄGA och OAS samt att SO är
personuppgiftsbiträde åt arbetslöshetskassorna för den behandling av
personuppgifter som sker i den s.k. informationsutbytesplattformen och vid
testning av systemen.
Arbetslöshetskassorna har författningsreglerat informationsutbyte med
myndigheter och med andra arbetslöshetskassor.
Så som omnämnts tidigare finns i 48 a-48 e §§ ALF samt i 20-25 b §§ ALFFo
bestämmelser om uppgiftsskyldighet. I paragraferna stadgas bland annat att en
arbetslöshetskassa ska lämna uppgifter om ersättning till Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Centrala studiestödsnämnden
samt att dessa myndigheter i sin tur ska lämna uppgifter till en
arbetslöshetskassa. Vidare stadgas i 48 e § ALF och i 25 a § ALFFo att en
arbetslöshetskassa till en annan arbetslöshetskassa ska lämna de uppgifter om
en enskild som har betydelse för handläggningen av ett ärende om
arbetslöshetsersättning.
Det finns även bestämmelser i 94 g § LAK och i 2-7 a §§ LAKFo om
uppgiftsskyldighet. I 94 g § LAK stadgas det att en arbetslöshetskassa på
begäran av Statistiska centralbyrån ska lämna de uppgifter om medlemskap i
kassan och medlemmars ersättning enligt ALF som myndigheten behöver för
framställning av statistik i enlighet med sådant uppdrag från regeringen som
syftar till att kartlägga och analysera arbetsmarknaden.
I 8-8 c §§ Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om
arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1) framgår det att arbetslöshetskassan ska
göra en medlemsredovisning till IAF.
I 8 § stadgas det att arbetslöshetskassan ska lämna uppgifter om totalt antal
medlemmar vid utgången av varje månad till Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen samt att redovisningen ska vara fördelad på
avgiftskategori och kön.
Enligt 8 a § första stycket ska ovanstående uppgifter med iakttagande av anvisad
säkerhetslösning lämnas till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens
elektroniska portal för medlemsredovisning. Enligt andra stycket ska
redovisningarna vara Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen tillhanda i
närmast efterföljande månad.
2014-02-10
21 (60)
Dnr: 2013/940
Av 8 b § framgår det att om redovisade uppgifter som har rapporterats in till
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ändras för viss månad måste
arbetslöshetskassan redovisa de ändrade uppgifterna vid följande
redovisningstillfälle.
Av 8 c § framgår det vilka uppgifter som ska redovisas till Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen till utgången av december 2014.
Dessa uppgifter är



antal medlemmar som, under avsedd månad, har varit respektive inte
varit arbetslösa,
antal icke arbetslösa medlemmar som har betalat respektive inte betalat
in medlemsavgiften samt vilken månad betald avgift avser och
antal medlemmar som ännu inte kunnat fastställas som arbetslösa
respektive icke arbetslösa.
6 Regler för myndighetsutövning, intern styrning och
kontroll samt hantering och överföring av
personuppgifter hos Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten
6.1
Förfaranderegler vid myndighetsutövning
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten är statliga
förvaltningsmyndigheter. Vad gäller förfaranderegler hos Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten i ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda
personer är förvaltningslagens bestämmelser tillämpliga såvida inte annan lag
eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från
förvaltningslagen.
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten handlägger ärenden avseende
socialförsäkringens administration enligt bestämmelserna i
socialförsäkringsbalken (SFB) (2010:110). Det finns gemensamma bestämmelser
om handläggning m.m. i SFB:s Avdelning H med underavdelning III, 109 – 115
kap. Merparten av de bestämmelser som rör bl.a. handläggning av ärenden,
beslut samt ändring, omprövning och överklagande av beslut finns i nämnda
kapitel. Det har dock inte ansetts ändamålsenligt att samla alla bestämmelser
som i någon mån rör handläggningen av ärenden i denna underavdelning. Det
finns därför även särskilda och mer specifika handläggningsbestämmelser i
avsnitten om bl.a. underhållsstöd, sjukersättning och aktivitetsersättning samt
arbetsskada och bostadsstöd. Det är då frågan om regler som ligger på gränsen
till materiella regler.
Konstruktionen av handläggningsbestämmelserna i SFB bygger i viss mån på
betänkandet ”En handläggningslag-förfarandet hos försäkringskassorna”
(SOU 2001:47). Det betänkandet innehåller bl.a. förslag till en lag om
handläggningen av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna innan de
förstatligades genom bildandet av den statliga myndigheten Försäkringskassan
den 1 januari 2005.
Lagförslaget i nämnda betänkande innebar följande. Att det utöver
bestämmelserna i förvaltningslagen skulle finnas en generell handläggningslag
som skulle gälla för de allmänna försäkringskassorna och
2014-02-10
22 (60)
Dnr: 2013/940
Premiepensionsmyndigheten samt för Riksförsäkringsverket och
skattemyndigheten i den mån dessa myndigheter handlade
socialförsäkringsärenden. I lagen skulle grunddragen för förfarandet i
socialförsäkringsärenden regleras, nämligen hur ett ärende inleds,
utredningsansvaret, interimistiska beslut, föredragning av ett ärende, motivering
av beslut, underrättelse om beslut m.m., överklagande, omprövning och när ett
beslut blir gällande. Lagförslaget var utformat så att det i princip inte skulle
dubblera förvaltningslagens bestämmelser. Det skulle dock även behövas vissa
särregleringar för speciella ärendeslag.
I 110 kap. SFB finns det generella bestämmelser om handläggningen av ärenden
hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Av 2 § nämnda kapitel
framgår det att dessa bestämmelser gäller, om det inte finns särskilda
handläggningsbestämmelser för de specifika förmånsslagen. När det är särskilt
angivet ska enligt 3 § samma kapitel bestämmelserna även tillämpas vid
handläggningen hos Skatteverket. Det är Skatteverket som beslutar om den
pensionsgrundande inkomsten.
Ansökan och anmälan m.m.
I 110 kap. 4-12 §§ SFB finns det bestämmelser om ansökan och anmälan m.m.
I 4 § första stycket ovan nämnda kapitel stadgas det att den som vill begära en
förmån (sökanden) ska ansöka om den skriftligen och att detsamma gäller
begäran om ökning av en förmån. Av andra stycket framgår det att en ansökan
om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara
egenhändigt undertecknad samt att uppgifter om faktiska förhållanden ska
lämnas på heder och samvete.
I paragrafen finns det krav på form och innehåll. Ansökan ska vara skriftlig,
egenhändigt undertecknad och lämnad på heder och samvete. Det är samma
formkrav för en begäran om en förmån och om begäran om utökning av en redan
pågående förmån.
I 10-11 §§ nämnda kapitel finns det bestämmelser om avvisning av ansökan.
I 10 § första stycket stadgas det att om ansökan är så ofullständig att den inte
kan läggas till grund för någon prövning i sak ska den handläggande
myndigheten avvisa den.
Enligt andra stycket ska, om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 §
andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet, myndigheten också
avvisa ansökan om inte bristen är av ringa betydelse.
Enligt 11 § får den handläggande myndigheten inte avvisa ansökan enligt 10 §
om sökanden inte först har förelagts att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan
annars kommer att avvisas. Vidare framgår att ett sådant föreläggande får
delges.
I 12 § anges vad som gäller vid ansökan till fel myndighet, m.m.
I 12 § stadgas följande. Om en ansökan, anmälan eller liknande som gäller
bostadstillägg eller ersättning på grund av arbetsskada eller skada som avses i
43 eller 44 kap. och som ska göras hos Försäkringskassan i stället har kommit in
till Pensionsmyndigheten, ska den anses inkommen till Försäkringskassan
samma dag. Detsamma ska gälla om ansökan, anmälan eller liknande ska göras
hos Pensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till Försäkringskassan.
2014-02-10
23 (60)
Dnr: 2013/940
Utredning och uppgiftsskyldighet
I 110 kap. 13 – 18 och 20 – 30 §§ SFB finns det bestämmelser om utredning och
uppgiftsskyldighet.
I 13 § första stycket stadgas det att den handläggande myndigheten ska se till att
ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver.
Enligt andra stycket är den enskilde skyldig att lämna de uppgifter som är av
betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen
av denna balk och för sådant uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om
inte särskilda skäl talar mot det.
Angående utredningsbefogenheter stadgas det i 14 § följande.
När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för
tillämpningen av denna balk får den handläggande myndigheten
1. göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av
personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga
uppgifter,
2. besöka den försäkrade,
3. begära ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller någon
annan sakkunnig, samt
4. begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller någon
annan utredning eller deltar i ett avstämningsmöte för bedömning av den
försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga, behov av hjälp i den dagliga
livsföringen samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering.
I prop. 2008/09:200 s. 557 har det uttalats bl.a. Med uttrycket ”när det behövs”
menas såväl att åtgärden typiskt sett behövs som att något i det enskilda fallet
medför att åtgärden behövs. Vidare har det anförts att det förhållandet att
utredningsbefogenheterna har gjorts enhetliga och generella över hela
socialförsäkringsområdet inte är att uppfatta på så sätt att Försäkringskassan har
anledning att använda befogenheterna i vidare utsträckning än hittills.
Uppgiftsskyldighet för andra än parter
I 110 kap. 31 – 35 och 37 §§ SFB finns det bestämmelser om uppgiftsskyldighet
för andra än parter. Det handlar bland annat om myndigheter, arbetsgivare,
uppdragsgivare, arbetslöshetskassor, banker och andra penninginrättningar,
Centrala studiestödsnämnden, Skatteverket, Totalförsvarets
rekryteringsmyndighet och huvudman för en skola.
I 31 § första stycket stadgas det att myndigheter, arbetsgivare och
uppdragsgivare, anordnare av personlig assistans samt försäkringsinrättningar
ska på begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket
och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det
gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk. I andra
stycket stadgas det att arbetsgivare och uppdragsgivare även är skyldiga att
lämna sådana uppgifter om arbetet och arbetsförhållandena som behövs i ett
ärende om arbetsskadeförsäkring.
Enligt 32 § ska arbetslöshetskassor på begäran lämna uppgifter enligt 31 § första
stycket till Skatteverket, Pensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol i
2014-02-10
24 (60)
Dnr: 2013/940
ärenden om allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg, efterlevandepension
och efterlevandestöd.
Bevisupptagning vid allmän domstol
I 110 kap. 38 § SFB finns det reglerat angående bevisupptagning rörande
arbetsskada m.m. vid allmän domstol.
Undantag från sekretess
I 110 kap. 39 – 42 a §§ SFB finns det undantag från sekretess innebärande att
vissa uppgifter får lämnas ut, om uppgifterna behövs för samordning av annan
ersättning.
Anmälan om bosättning eller arbete i Sverige
I 110 kap. 43 – 45 §§ SFB finns det bestämmelser om anmälan om bosättning
eller arbete i Sverige.
Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden
Av 110 kap. 46 - 51 §§ SFB framgår bestämmelser angående skyldighet att
anmäla ändrade förhållanden.
I 46 § första stycket stadgas det att den som ansöker om, har rätt till eller annars
får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som
påverkar rätten till eller storleken av förmånen. Av sista stycket nämnda paragraf
framgår att anmälan inte behöver göras om den handläggande myndigheten har
kännedom om förändringen och därför saknar behov av en anmälan.
I 47 § första stycket stadgas det att anmälan enligt 46 § ska göras så snart som
möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick
kännedom om förändringen. Av andra stycket framgår det att den handläggande
myndigheten får, när det anses motiverat, kräva att uppgifterna lämnas på det
sätt som föreskrivs i 4 §.
Indragning och nedsättning av ersättning
I 110 kap. 52 – 58 §§ SFB finns det bestämmelser om indragning och
nedsättning av ersättning på grund av olika typer av misskötsel enligt följande.
Försummad uppgifts- eller anmälningsskyldighet (52 §).
Vägran att medverka i utredningen (53 §).
Vägran att följa läkares föreskrifter (54 §).
Underlåtenhet att ge in läkarintyg eller försäkran vid sjukdomsfall (55 §).
Underlåtenhet att meddela vistelseadress (56 §).
Vägran att medverka till behandling eller rehabilitering (57 §).
Vägran att medverka till besök eller inspektion (57 a §)
I 58 § finns det reglerat om att information krävs om betydelsen av vägrad
medverkan.
2014-02-10
25 (60)
Dnr: 2013/940
Självbetjäningstjänster via Internet
111 kap. SFB finns bestämmelser om självbetjäningstjänster via Internet
I 111 kap. 2 § SFB regleras tillämpningsområdet. I paragrafens första stycke
stadgas att detta kapitel gäller i fråga om förmåner enligt denna balk samt andra
förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning handläggs av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. I andra stycket stadgas att
kapitlet inte är tillämpligt i fråga om överklagande av beslut i annat fall än då en
begäran om omprövning ska anses som ett överklagande.
I 111 kap. 3 § SFB regleras att med självbetjäningstjänster avses möjligheter att
via Internet få tillgång till personuppgifter och annan information samt utföra
sådana rättshandlingar som anges i 4 § första stycket.
När självbetjäningstjänster kan användas
I 111 kap. 4 § SFB regleras när självbetjäningstjänster kan användas.
I paragrafen stadgas följande.
En enskild får, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, använda
självbetjäningstjänster för att
– lämna uppgifter,
– göra anmälningar eller ansökningar,
– förfoga över rättigheter, och
– utföra andra rättshandlingar.
Sådana rättshandlingar som anges i första stycket har samma rättsverkningar
som om de utförts i enlighet med de föreskrifter om formkrav som annars gäller
för de förmåner och ersättningar som avses i 2 § första stycket. Föreskrifter om
att uppgifter ska lämnas på heder och samvete ska dock alltid iakttas när
självbetjäningstjänster används.
Elektronisk signatur
I 111 kap. 5 och 6 §§ SFB finns reglering om elektronisk signatur.
I 5 § första stycket stadgas att en enskild som lämnar uppgifter i samband med
att han eller hon använder en självbetjäningstjänst ska använda en sådan
elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade
elektroniska signaturer.
I andra stycket stadgas att om det är fråga om att få tillgång till personuppgifter
ska certifikat, till vilket en säker identifieringsfunktion är knuten, användas för
kontroll av användarens identitet.
I 6 § första stycket stadgas att om det finns någon annan metod än som avses i
5 § för identifiering eller skydd mot förvanskning av uppgifter som är tillräckligt
säker med hänsyn till risken för integritetsintrång eller annan skada får dock den
användas. Av andra stycket framgår det att elektronisk signatur dock alltid ska
användas när uppgifter ska lämnas på heder och samvete.
När en handling eller uppgift anses ha kommit in vid användning av en
självbetjäningstjänst
2014-02-10
26 (60)
Dnr: 2013/940
I 111 kap. 7 § SFB anges när en handling eller uppgift som en enskild lämnat vid
användning av en självbetjäningstjänst anses ha kommit in till den myndighet till
vilket ärendet hör.
I paragrafen stadgas följande. En handling eller uppgift som vid användning av
en självbetjäningstjänst har översänts till Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten, ska anses ha kommit in till den myndighet till vilken
ärendet hör när den har anlänt till den del av ett system för automatiserad
behandling som anvisats som mottagningsställe för självbetjäningstjänsten.
Beslut
Det finns bestämmelser om beslut i 112 kap. SFB.
Interimistiska beslut
I 112 kap. 2 – 4 §§ SFB regleras bestämmelser om interimistiska beslut
Det finns allmänna bestämmelser om interimistiska beslut i 2 och 3 §§.
I 2 § stadgas det följande.
För tid till dess att ett ärende har avgjorts får Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten besluta i fråga om ersättning från samma myndighet, om
1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger,
2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och
3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen.
Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till
ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan
betydande dröjsmål.
I 3 § stadgas det att finns det sannolika skäl att dra in eller minska en beslutad
ersättning, kan den handläggande myndigheten besluta att ersättningen ska
hållas inne eller lämnas med lägre belopp till dess att ärendet avgjorts.
Undantag från att fatta interimistiska beslut för vissa förmåner
Av 4 § framgår det vilka undantag som föreligger att fatta interimistiska beslut för
vissa förmåner.
I 4 § första stycket stadgas att interimistiska beslut om ersättning enligt 2 och
3 §§ inte får fattas i ärenden om
1. adoptionsbidrag,
2. bilstöd,
3. allmän ålderspension,
4. särskilt pensionstillägg, eller
5. efterlevandepension och efterlevandestöd.
Av 4 § andra stycket framgår att interimistiska beslut enligt 3 § inte får fattas i
ärenden om assistansersättning.
När ett beslut blir gällande
Av 112 kap. 5 § SFB framgår det när ett beslut blir gällande. Det stadgas att en
myndighets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna balk ska
gälla omedelbart, om inget annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av en
domstol som har att pröva beslutet.
2014-02-10
27 (60)
Dnr: 2013/940
Beslut genom automatiserad behandling
I 112 kap. 6 och 7 §§ SFB finns det bestämmelser om beslut genom
automatiserad behandling avseende beslut som fattas av Skatteverket och
Pensionsmyndigheten.
I 6 § första stycket stadgas att Skatteverkets beslut om pensionsgrundande
inkomst får fattas genom automatiserad behandling när skälen för beslutet får
utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). I andra
stycket stadgas att beslut som avses i första stycket får även sättas upp i form av
elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som
har gjorts med hjälp av automatiserad behandling och vars innehåll och utställare
kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
I 7 § stadgas att beslut om allmän ålderspension får fattas genom automatiserad
behandling av Pensionsmyndigheten när skälen för beslutet får utelämnas enligt
20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Detsamma gäller i tillämpliga
delar för beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd.
Av 20 § första stycket 1 förvaltningslagen framgår det att ett beslut varigenom en
myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången,
om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock
utelämnas helt eller delvis om beslutet inte går någon part emot eller om det av
någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.
Ändring, omprövning och överklagande av beslut
I 113 kap. SFB finns det bestämmelser om ändring, omprövning och
överklagande av beslut.
I 113 kap. 2 § SFB finns det allmänna bestämmelser.
I 2 § första stycket stadgas det att beslut i ärenden om förmåner enligt denna
balk får ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av bestämmelserna i
3–21 §§, om inget annat följer av bestämmelserna i 22–40 §§.
Enligt andra stycket gäller det som anges i första stycket även beslut i ärenden
– enligt 19 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot
Försäkringskassan, och
– om utfärdande av intyg för tillämpning av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen.
Paragrafens första stycke innebär att samtliga beslut med anknytning till en
förmån enligt balken omfattas av de generella reglerna som finns i 3 – 21 §§,
såvida inte annat anges i 22 – 40 §§. Sistnämnda paragrafer rör
särbestämmelser avseende allmän ålderspension och förmåner till efterlevande.
Ändring av beslut
I 113 kap. 3 – 6 §§ SFB finns det bestämmelser om ändring av beslut.
Enligt 3 § första stycket ska Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ändra
ett beslut som har fattats av respektive myndighet och som inte har prövats av
domstol, om beslutet
1. på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller
uppenbar oriktighet,
2014-02-10
28 (60)
Dnr: 2013/940
2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag, eller
3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan
liknande orsak.
Enligt andra stycket ska beslutet ändras även om omprövning inte har begärts.
Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Av 4 § framgår det att det allmänna ombudet får begära ändring enligt 3 § och att
det allmänna ombudet får framställa sådan begäran även till förmån för enskild
part.
Enligt 5 § får ett beslut inte ändras till den försäkrades nackdel med stöd av 3 §
när det gäller en förmån som har förfallit till betalning, och inte heller i annat fall
om det finns synnerliga skäl mot det.
I 6 § stadgas det följande.
En fråga om ändring enligt 3 § får inte tas upp av den handläggande
myndigheten senare än två år efter den dag då beslutet meddelades. Ändring får
dock ske även senare än två år efter den dag då beslutet meddelades
1. om det först därefter kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt
eller ofullständigt underlag, eller
2. om det finns andra synnerliga skäl.
Omprövning av beslut
I 113 kap. 7 - 9 §§ SFB finns det bestämmelser om omprövning av beslut.
I 7 § första stycket nämnda kapitel stadgas att Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten ska ompröva ett beslut som har fattats av respektive
myndighet om det skriftligen begärs av en enskild som beslutet angår och
beslutet inte har meddelats med stöd av 3 §.
Av andra stycket framgår följande. Ett avvisningsbeslut som grundas på att en
begäran om omprövning eller ett överklagande kommit in för sent får inte
omprövas. Inte heller får omprövning avse en fråga som har avgjorts efter
omprövning, eller av domstol.
I tredje stycket anges att bestämmelser om begäran om omprövning genom
Internet finns i 111 kap. 4–7 §§.
I 7 § redogörs alltså för att beslut om att avvisa en begäran om omprövning eller
om överklagande på grund av att begäran har kommit in för sent inte får
omprövas. Däremot ska andra beslut om avvisning kunna omprövas. Till exempel
när en ansökan har avvisats enligt 110 kap. 10 § för att den är ofullständig.
Omprövning får inte heller ske av omprövningsbeslut eller efter det att en fråga
har prövats av domstol.
Enligt 8 § får vid omprövningen beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
I 9 § stadgas följande. Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar det
allmänna ombudet samma beslut, ska beslutet inte omprövas. Ärendet ska i
stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om
omprövning ska i sådant fall anses som ett överklagande.
Överklagande av Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens beslut
2014-02-10
29 (60)
Dnr: 2013/940
I 113 kap. 10 – 15 §§ SFB finns det bestämmelser om överklagande av
Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens beslut.
Enligt 10 första stycket får Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens
beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt andra stycket får dock
ett beslut inte överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 7 §
och en enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats
ska anses som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
I 11 § stadgas följande. Det som föreskrivs i 10 § andra stycket gäller inte i fråga
om beslut som avses i 7 § andra stycket första meningen och inte heller beslut
som har meddelats med stöd av 3 §. Den enskildes begäran om omprövning av
ett sådant beslut ska anses som ett överklagande.
I 12 § första stycket stadgas följande. Ett beslut av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten får överklagas av det allmänna ombudet. Det allmänna
ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol. I andra
stycket stadgas att det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för
enskild part.
Enligt 13 § förs om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten, det allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol av ombudet.
Rätt domstol
I 113 kap.14 och 15 §§ SFB finns bestämmelser om rätt domstol.
Enligt 14 § första stycket överklagas ett beslut som rör en person som är bosatt i
Sverige hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin
hemortskommun när beslutet i saken fattades.
Enligt andra stycket överklagas beslut i övriga fall hos den förvaltningsrätt inom
vars domkrets det första beslutet i saken fattades.
Enligt 15 § första stycket avses med hemortskommun den kommun där den
fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet
fattades.
Enligt andra stycket avses för den som var bosatt här i landet under någon del av
det år då beslutet fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november
föregående år, med hemortskommun den kommun där den fysiska personen
först var bosatt.
Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut
I 113 kap. 16 och 17 §§ SFB regleras överklagande av allmän
förvaltningsdomstols beslut.
Enligt 16 § krävs prövningstillstånd vid överklagande hos kammarrätten.
Enligt 17 § får Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och det allmänna
ombudet vid överklagande av domstols beslut föra talan även till förmån för
enskild part.
Tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande
I 113 kap. 19 och 20 §§ SFB finns bestämmelser om tidsfrister för begäran om
omprövning och överklagande.
2014-02-10
30 (60)
Dnr: 2013/940
Enligt 19 § ska en begäran om omprövning enligt 7 § ha kommit in till den
handläggande myndigheten inom två månader från den dag då den enskilde fick
del av beslutet.
I 20 § stadgas det följande. Ett överklagande av Försäkringskassans,
Pensionsmyndighetens eller en allmän förvaltningsdomstols beslut ska ha
kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om
det är det allmänna ombudet, Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten
som överklagar beslutet, ska tiden dock räknas från den dag då beslutet
meddelades.
Handlingar till fel myndighet
I 113 kap. 20 a § SFB finns det bestämmelser om handlingar till fel myndighet.
Av 20 a § framgår följande. Om en begäran om omprövning eller ett
överklagande som gäller bostadstillägg eller ersättning på grund av arbetsskada
eller skada som avses i 43 eller 44 kap. och som ska göras hos
Försäkringskassan i stället har kommit in till Pensionsmyndigheten, ska
handlingen anses inkommen till Försäkringskassan samma dag. Detsamma ska
gälla om en begäran om omprövning eller ett överklagande ska göras hos
Pensionsmyndigheten och handlingen i stället har kommit in till
Försäkringskassan.
Avvisningsbeslut
I 113 kap. 21 § SFB regleras avvisningsbeslut. I paragrafen stadgas att har en
begäran om omprövning eller ett överklagande avvisats ska avvisningsbeslutet,
med de undantag som anges i 11 §, överklagas i samma ordning som beslutet i
huvudsaken.
Särskilda bestämmelser om allmän ålderspension och om förmåner till
efterlevande
I 113 kap. 22 – 36 §§ SFB finns särskilda bestämmelser om allmän
ålderspension och i 37 – 40 §§ finns särskilda bestämmelser om förmåner till
efterlevande.
6.2
Regler för intern styrning och kontroll
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska så som det har beskrivits i
tidigare avsnitt i sin verksamhet vad gäller intern styrning och kontroll tillämpa
myndighetsförordningen (2007:515), förordningen (2007:603) om intern styrning
och kontroll samt internrevisionsförordningen (2006:1228). Det framgår av
Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens instruktioner att
internrevisionsförordningen ska tillämpas.
Av 1 § internrevisionsförordningen (IRF) framgår det att förordningen gäller för
förvaltningsmyndigheter under regeringen i den omfattning som regeringen
föreskriver i myndighetens instruktion eller i någon annan förordning eller beslutar
särskilt.
Vad gäller organisering ska det enligt 2 § IRF vid myndigheten finnas en
internrevision och internrevisionen ska ledas av en chef som ska vara anställd i
myndigheten och enligt 2 a § IRF beslutar Statens ansvarsnämnd i frågor om
disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande, när det gäller chefen för
internrevisionen.
2014-02-10
31 (60)
Dnr: 2013/940
Enligt 3 § IRF ska internrevisionen granska och lämna förslag till förbättringar av
myndighetens process för intern styrning och kontroll.
Angående granskningens inriktning ska enligt 4 § IRF internrevisionen utifrån en
analys av verksamhetens risker självständigt granska om ledningens interna
styrning och kontroll är utformad så att myndigheten med en rimlig säkerhet
fullgör de krav som framgår av 3 § myndighetsförordningen (2007:515).
Enligt 5 § IRF ska internrevisionen ge råd och stöd till styrelsen och chefen för
myndigheten.
Enligt 6 § IRF ska internrevisionen omfatta den verksamhet som myndigheten
bedriver eller ansvarar för.
I 7 § IRF stadgas det att internrevision ska bedrivas enligt såväl god
internrevisionssed som god internrevisorssed.
Vad gäller samordning får enligt 8 § IRF en myndighet samordna sin
internrevision med en annan myndighet.
Angående rapportering ska enligt 9 § IRF resultatet av internrevisionens
granskning redovisas i form av iakttagelser och rekommendationer, som ska
rapporteras till styrelsen.
Enligt 10 § IRF ska myndighetens styrelse besluta om
1. riktlinjer för internrevisionen,
2. revisionsplan för internrevisionen, och
3. åtgärder med anledning av internrevisionens iakttagelser och
rekommendationer.
Enligt 11 § IRF ska styrelsen, i den utsträckning det inte möter hinder på grund
av bestämmelse om sekretess, se till att internrevisionen får tillgång till de
uppgifter och upplysningar som den behöver för att fullgöra sitt uppdrag.
I 12 § IRF stadgas det att om myndigheten saknar styrelse, ska det som anges i
9-11 §§ om styrelsen i stället gälla chefen för myndigheten.
Enligt 13 § IRF får Ekonomistyrningsverket meddela de föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna förordning.
Av 2 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd till
internrevisionsförordningen (2006:1228) (ESV Cirkulär 2013:7) framgår det att
internrevisionen ska inrättas direkt under myndighetens ledning och är
självständig i förhållande till den granskade verksamheten. I 4 § stadgas det att i
analysen av verksamhetens risker ingår att bedöma risken för otillbörlig
påverkan, bedrägerier och annan oegentlighet.
6.3
Regler för hantering och överföring av personuppgifter
För socialförsäkringens administration finns det bestämmelser om
personuppgifter i 114 kap. SFB. Av 6 § nämnda kapitel framgår det att
personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom
socialförsäkringens administration, om inte annat följer av detta kapitel eller
föreskrifter som meddelas med stöd av kapitlet eller av personuppgiftslagen. Av
paragrafen framgår även att en myndighet inom socialförsäkringens
administration är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter
som den utför.
I 114 kap. 2 – 5 §§ SFB finns det allmänna bestämmelser.
2014-02-10
32 (60)
Dnr: 2013/940
Ändamål för behandling av personuppgifter
I 114 kap. 7 – 10 §§ SFB finns det bestämmelser om ändamål för behandling av
personuppgifter.
I 7 § stadgas det följande.
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får i sin verksamhet behandla
personuppgifter om det är nödvändigt för att
1. återsöka vägledande avgöranden,
2. tillgodose behov av underlag som krävs för att den registrerades eller annans
rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 §
ska kunna bedömas eller fastställas,
3. informera om sådana förmåner och ersättningar som avses i 2 §,
4. handlägga ärenden,
5. planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning, resultatuppföljning,
resultatredovisning, utvärdering och tillsyn av respektive verksamhet, eller
6. framställa statistik i fråga om verksamhet enligt 4 och 5.
Vid behandling för det ändamål som anges i första stycket 1 får inte uppgifter
som direkt pekar ut den registrerade användas.
I 8 § stadgas det följande.
Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § får också
behandlas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten för tillhandahållande
av information som behövs
1.som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra
stöd åt enskilda i den verksamhet som bedrivs av Centrala studiestödsnämnden
och arbetslöshetskassorna,
2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens
tjänstepensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpensioner,
3. för handläggning av ärenden hos Statens tjänstepensionsverk där regler om
statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas,
4. som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap.
socialtjänstlagen (2001:453) åt enskild i den verksamhet som bedrivs av
socialnämnderna, eller
5. som underlag för beslut om och kontroll av vårdnadsbidrag enligt lagen
(2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag.
Av 9 § framgår det följande.
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får även behandla personuppgifter
som behandlas för ändamål som anges i 7 § för att tillhandahålla information
utanför den egna myndigheten på grund av
1. sådan bestämmelse om skyldighet att lämna ut uppgifter till andra myndigheter
som avses i 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400),
2. sådant medgivande att lämna ut uppgifter som följer av särskilda
bestämmelser i lag eller förordning,
3. sådan skyldighet att lämna ut uppgifter som följer av unionsrätten inom
Europeiska unionen, eller
4. åtaganden i samarbetet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller
2014-02-10
33 (60)
Dnr: 2013/940
i avtal om social trygghet eller utgivande av sjukvårdsförmåner som Sverige
ingått med andra stater.
I 10 § stadgas det att i fråga om personuppgifter för annat ändamål än vad som
anges i 7 – 9 §§ gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen
(1998:204).
Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser
m.m.
I 114 kap. 11 – 13 §§ SFB finns det bestämmelser om behandling av känsliga
personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
Med känsliga personuppgifter avses enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204)
(PUL) personuppgifter om ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller
filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt också hälsa eller
sexualliv.
Med uppgifter om lagöverträdelser m.m. avses enligt 21 § första stycket PUL
personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
I 11 § anges följande.
Känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204)
(känsliga personuppgifter) får behandlas om uppgifterna lämnats till en
myndighet inom socialförsäkringens administration i ett ärende eller är
nödvändiga för handläggning av ett ärende. Känsliga personuppgifter får vidare
behandlas för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 samt 8 och
9 §§ om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.
För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana
känsliga personuppgifter behandlas som rör hälsa och som är nödvändiga med
hänsyn till ändamålet.
Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får
känsliga personuppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första
stycket 2, 3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första
stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana känsliga personuppgifter än
dem som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i
7 § första stycket 2–4.
I 12 § anges följande.
Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen
(1998:204) får behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom
socialförsäkringens administration i ett ärende eller är nödvändiga för
handläggning av ett ärende. Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i
21 § personuppgiftslagen får behandlas för något av de ändamål som anges i 7 §
första stycket 1 samt 8 och 9 §§ om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.
För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana
uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen
behandlas som enligt 15 § får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.
Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får
sådana uppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första stycket 2,
3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 5
2014-02-10
34 (60)
Dnr: 2013/940
och 6 får inte ske i fråga om andra sådana uppgifter om lagöverträdelser än dem
som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 §
första stycket 2–4.
Enligt 13 § finns i 15 § särskilda bestämmelser om behandling i
socialförsäkringsdatabasen av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204).
Behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen
I 114 kap. 14 – 16 §§ SFB finns det bestämmelser om behandling av
personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen.
Enligt 14 § får i socialförsäkringsdatabasen endast sådana personuppgifter
behandlas som avser personer som omfattas eller har omfattats av verksamhet
enligt de ändamål som anges i 7 §, eller personer om vilka uppgifter på annat sätt
behövs för handläggningen av ett ärende.
I 15 § stadgas följande.
För de ändamål som anges i 7–10 §§ får, med beaktande av de begränsningar
som följer av 7 och 14 §§, identifierings- och adressuppgifter behandlas i
socialförsäkringsdatabasen.
Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i
21 § personuppgiftslagen (1998:204) får utöver vad som anges i 16 § behandlas i
socialförsäkringsdatabasen bara om det särskilt anges i lag eller förordning. För
sådan behandling gäller de begränsningar som följer av 11 och 12 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om ytterligare begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas i
socialförsäkringsdatabasen.
Enligt 16 § får uppgifter i en handling som kommit in i ett ärende behandlas i
socialförsäkringsdatabasen även om de utgör känsliga personuppgifter eller
uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen
(1998:204). Vidare får sådana uppgifter i en handling som upprättats i ett ärende
behandlas i socialförsäkringsdatabasen, om uppgifterna är nödvändiga för
ärendets handläggning.
Tilldelning av behörighet
I 114 kap. 17 § SFB finns det bestämmelser om tilldelning av behörighet för
åtkomst till socialförsäkringsdatabasen. Det framgår bland annat att behörighet
för åtkomst till databasen ska begränsas till vad som behövs för att den enskilde
ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Direktåtkomst
I 114 kap. 18 – 23 §§ SFB finns det bestämmelser om vilka som får ha
direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen.
Utlämnande på medium för automatiserad behandling
I 114 kap. 24 – 26 a §§ SFB finns det bestämmelser om utlämnande av
personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen på medium för automatiserad
behandling.
Sökbegrepp
2014-02-10
35 (60)
Dnr: 2013/940
I 114 kap. 27 – 28 §§ SFB finns det bestämmelser om sökbegrepp. Enligt 27 §
första stycket får känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser
m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) inte användas som
sökbegrepp vid sökning i socialförsäkringsdatabasen.
Överföring av personuppgifter till tredje land
Enligt 114 kap. 29 § SFB får överföring av personuppgifter till tredje land på
grund av åtaganden i avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra
stater ske utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204).
Information, gallring och avgifter
I 114 kap. 30 – 32 §§ SFB finns det bestämmelser om information, gallring av
personuppgifter och avgifter.
Rättelse och skadestånd
Enligt 114 kap. 33 § SFB gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen
(1998:204) om rättelse och skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt
detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.
Kontrollverksamhet
Enligt 114 kap. 34 § SFB ska Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten
genom särskilda åtgärder kontrollera efterlevnaden av detta kapitel.
Tystnadsplikt
I 114 kap. 35 § SFB finns bestämmelser om tystnadsplikt. I paragrafen stadgas
följande. Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från
socialförsäkringsdatabasen till det för kommunerna och landstingen
gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om
uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte
obehörigen röja dessa uppgifter.
Överklagande
Av 114 kap. 36 § SFB framgår det att i fråga om överklagande av beslut om
rättelse eller om avslag på ansökan om information enligt 26 § PUL tillämpas
bestämmelserna i den lagen samt att andra beslut enligt detta kapitel inte får
överklagas.
7 Stöddokument för arbetslöshetskassorna framtagna av
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO)
7.1
SO:s beslutsstöd
Enligt 88 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska
arbetslöshetskassorna samverka med varandra i frågor som rör administration,
service, information, utbildning och utveckling av kassornas verksamhet. Det är
utifrån denna bestämmelse som Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO)
är bildat.
2014-02-10
36 (60)
Dnr: 2013/940
SO har tagit fram en rättslig informationsdatabas för handläggning av ärenden
hos arbetslöshetskassor avseende arbetslöshetsförsäkringen. Denna är
benämnd SO:s beslutsstöd.
I SO:s beslutsstöd finns författningstexter, förarbeten och redogjort för besluts
innehåll avseende arbetslöshetsförsäkringen och tillhörande rättsområden. SO:s
beslutsstöd innehåller även dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsens och
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens regelböcker och meddelanden
avseende arbetslöshetsförsäkringen. Olika typer av stöddokument som SO har
utarbetat finns också i beslutsstödet.
SO har tagit fram olika typer av icke bindande stöddokument för att vägleda
arbetslöshetskassorna i deras ärendehantering.
Dokumenten går bland annat under kategorierna ”senaste nytt”,
meddelandeserien, bakgrundsbeskrivningar, handläggarstöd och utredningar.
Kategorin ”senaste nytt” under 2009 - 2012 handlar främst om överklagande till
Högsta förvaltningsdomstolen och dåvarande Regeringsrätten.
Kategorin meddelandeserien under 2000 - 2014 är uppdelad i allmän information,
cirkulär, datateknik, försäkringen, information och utbildning.
Bakgrundsbeskrivningar
Kategorin bakgrundsbeskrivningar utgör en form av historisk beskrivning i
kronologisk ordning av rättsregler och förarbeten avseende grundläggande
begrepp inom arbetslöshetsförsäkringen.
Bakgrundsbeskrivningarna utgörs av:
Nr 0 Allmänt om SO:s bakgrundsbeskrivningar
Nr 1 Arbetsvillkor
Nr 2 Medlemsvillkor - regler rörande medlemskap
Nr 3 Ersättningsperioder
Nr 4 Normalarbetstid
Nr 5 Karens
Nr 6 Beräkning av ersättningsdagar
Nr 7 Ersättningens storlek - dagsförtjänst, dagpenning och överförsäkring
Nr 8 Arbetslöshetsersättning och pension
Nr 9 Begränsningsregler vid ersättning i kombination med deltidsarbete
Nr 10 Bisyssla - flera deltidsarbeten
Nr 11 Arbetslöshetsersättning under tid i utbildning
Nr 12 Begränsningar vid säsongarbetslöshet
Nr 13 Arbetslöshetsförsäkringens finansiering
Nr 14 Semesterlön och semesterersättning
Nr 15 Kontrollfunktionen - besöks- och markeringsordningen
Nr 16 Avstängning från rätt till ersättning
2014-02-10
37 (60)
Dnr: 2013/940
Nr 17 Lämpligt arbete
Nr 18 Frånkännande av rätt till ersättning
Nr 19 Överprövning av beslut
Nr 20 Grundvillkor för rätt till ersättning
Handläggarstöd
Kategorin SO:s handläggarstöd utarbetas på uppdrag av SO:s försäkringsutskott
och är skrivelser som i första hand riktar sig till anställda på
arbetslöshetskassorna. Handläggarstöden ska vara en hjälp vid tolkningen av
olika rättsregler och syftar ytterst till att främja att de försäkrade behandlas lika,
oavsett vilken arbetslöshetskassa som hanterar ärendet. I handläggarstöden
redovisas t.ex. domar från våra nationella domstolar och från EU-domstolen samt
förarbetsuttalanden som är intressanta för det rättsområde som behandlas. I de
fall SO har en uppfattning om hur en viss rättsregel bör tillämpas redovisas den i
handläggarstödet.
Handläggarstöden uppdateras kontinuerligt utifrån förändringar av författningar
och rättspraxis.
Handläggarstöden behandlar följande rättsfrågor:
















Arbetslöshetsersättning inom EU/EES-området samt Schweiz
Arbetslöshetsersättning och förtroendeuppdrag
Arbetslöshetsersättning och uppsägningstid
Arbetslöshetsersättning och utbildning
Arkiv
Beräkning av ramtid, normalarbetstid och dagsförtjänst
Bisyssla
Brott och polisanmälan
Deltidsanställda brandmäns rätt till arbetslöshetsersättning
Fordringshantering
Företagares rätt till arbetslöshetsersättning
Förstagångsprövning
Handläggarstöd om medlemshantering
Hantering av Arbetsförmedlingens underrättelser och anmälningar från
annan
Hanteringen av återkrav och oriktiga eller vilseledande uppgifter
Offentlighet och sekretess hos arbetslöshetskassorna
De flesta av handläggarstöden berör främst materiella regler avseende vissa
rättsfrågor.
I handläggarstödet benämnt ”Förstagångsprövning”, utgivet i september 2010
finns förslag på utredningsmetodik för att säkerställa förvaltningsrättsligt korrekta
beslut vid förstagångsprövning. I detta handläggstöd berörs inte själva
försäkringsreglerna utan SO redogör främst för handläggningsförfarandet från det
att sökanden anmäler sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen till dess att
beslut fattas i ärendet. Tillämpningen av själva försäkringsreglerna redogör SO
för i andra handläggarstöd.
2014-02-10
38 (60)
Dnr: 2013/940
I handläggarstödet relateras till många av förvaltningslagens bestämmelser som
gäller handläggning av ärenden. Till exempel hänvisas till 4 § angående
lämnande av upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till enskilda och till
7 § angående att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vidare hänvisas till 16 och 17 §§ angående
parters rätt att få del av uppgifter.
I handläggarstödet uttalas vad gäller rättssäkerhet i handläggningen följande.
Förutom bestämmelserna kring arbetslöshetsförsäkringen ska
arbetslöshetskassorna följa reglerna gällande offentlighetsprincipen och
sekretess. Arbetslöshetskassorna ska lämna upplysningar, råd och vägledning till
enskilda. Ärenden ska handläggas enkelt och snabbt utan att förbise säkerheten.
Några bestämmelser om handläggningsrutiner eller handläggningstider finns inte
i 47 § ALF vad gäller ansökan om arbetslöshetsersättning. Av nämnda
handläggarstöd framgår det att arbetslöshetskassorna som riktlinje vid en
förstagångsprövning har enats om att beslut bör fattas snarast och senast två
veckor efter det att komplett underlag finns hos arbetslöshetskassan. Dock kan
enligt handläggarstödet en längre handläggningstid vara befogad i fråga om
ärenden som är särskilt komplicerade. Begäran om komplettering eller
kommunicering av material som tillförts ärendet bör göras omedelbart efter att det
bedömts behövligt.
Handläggningen ska enligt handläggarstödet vara saklig, opartisk och alla
sökanden ska behandlas likvärdigt och rättssäkert. Det är viktigt med en tydlig
och enhetlig utredningsmetodik samt noggrann dokumentation.
Om handläggaren tar emot uppgifter per telefon sägs det i handläggarstödet att
en tydlig tjänsteanteckning ska skrivas om när samtalet ägt rum, namn på
uppgiftsmottagare, uppgiftslämnare och vilka uppgifter som framkommit under
samtalet samt att det ska kontrolleras att både mottagare och lämnare av
uppgifter är överens om tjänsteanteckningens innehåll. I handläggarstödet finns
det en mall för en tjänsteanteckningsblankett.
I handläggarstödet uttalas vidare. Att ärenden kan och får inte handläggas utan
korrekt och komplett beslutsunderlag. Att handläggaren ska kontrollera att alla
intyg och blanketter är fullständigt ifyllda. Att anmälan om arbetslöshet,
arbetsgivarintyg och arbetsintyg för företagare ska vara i original eller vidimerade
kopior. Att ett beslut ska innehålla en tydlig och utförlig motivering till beslutet,
korrekt angivna lagrum och omprövningshänvisning. I stödet finns exempel på en
blankett benämnt ”Beslutsformulär”. Det är tänkt att blanketten ska vara ett stöd
för handläggaren i handläggningsarbetet men även en dokumentation av
handläggningen och beslutet.
I handläggarstödet benämnt ”Offentlighet och sekretess hos
arbetslöshetskassorna”, Version 2, utgivet i november 2010 är syftet att ge en
introduktion till reglerna om offentlighet och sekretess samt att ge viss vägledning
i sekretessfrågor.
Det uttalas i nämnda handläggarstöd angående arbetslöshetskassornas ställning
bland annat följande. Arbetslöshetskassorna är inte myndigheter utan s.k.
offentligrättsliga subjekt. Den verksamhet som kassorna bedriver är dock till stor
del myndighetsutövning när det gäller ärenden enligt lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF) och ärenden enligt lagen (1997:239) om
2014-02-10
39 (60)
Dnr: 2013/940
arbetslöshetskassor (LAK). Med myndighetsutövning menas rätt att för enskild
besluta om förmån, rättighet, skyldighet eller liknande.
Vidare uttalas att i och med att arbetslöshetskassorna tas upp i bilagan till
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) omfattas kassorna av
reglerna om offentlighet och sekretess fullt ut i den del av verksamheten som
beskrivs i bilagan. De verksamheter som nämns är ärenden om
arbetslöshetsersättning enligt ALF och ärenden om medlemsavgifter för
arbetslösa medlemmar enligt LAK. Trots att kassorna inte är myndigheter ska det
som sägs om myndigheter i detta handläggarstöd gälla även
arbetslöshetskassorna.
I nämnda handläggarstöd redogörs för följande i avsnitten 2 - 13. I avsnitt 2 för
offentlighetsprincipen. I avsnitt 3 för handling och allmän handling. I avsnitt 4 för
grundläggande krav på hanteringen av allmänna handlingar. I avsnitt 5 för att
sekretess innebär begränsningar i öppenheten. I avsnitt 6 för skydd för enskilds
personliga förhållanden i arbetslöshetsförsäkringen. I avsnitt 7 för skydd för
enskilds personliga förhållanden oavsett sammanhang. I avsnitt 8 för vanliga
undantag från sekretess. I avsnitt 9 för att samtycke bryter sekretess. I avsnitt 10
för sekretessprövningen. I avsnitt 11 för särskild sekretessprövning. I avsnitt 12
för när och hur offentlig information ska lämnas ut. I avsnitt 13 för avslagsbeslut
och överklagande. Vidare finns det tre bilagor med förslag till tystnadspliktsavtal,
avslagsbeslut och beslut om förbehåll.
I avsnitt 8 angående vanliga undantag från sekretess finns i delavsnitt 8.4
redogjort för uppgiftslämnande och personuppgiftslagen. Det uttalas att det enligt
21 kap. 7 § OSL gäller sekretess för personuppgift, om det kan antas att ett
utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen (PUL) (1998:204). Vidare redogörs för att enligt 9 § första
stycket c PUL får personuppgifter bara samlas in för särskilda, uttryckligt angivna
och berättigade ändamål.
Vidare anges i nämnda delavsnitt att personuppgifter får, enligt 10 § PUL, bara
behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller
om behandlingen är nödvändig för att
a. ett avtal med den registrerade ska kunna fullgöras eller åtgärder som den
registrerade begärt ska kunna vidtas innan ett avtal träffas,
b. den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet,
c. vitala intressen för den registrerade ska kunna skyddas,
d. en arbetsuppgift av allmänt intresse ska kunna utföras,
e. den personuppgiftsansvarige eller en tredje man till vilken personuppgifter
lämnas ut ska kunna utföra en arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning
eller
f. ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige
eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut ska kunna
tillgodoses, om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av
skydd mot kränkning av den personliga integriteten.
I delavsnitt 8.4 uttalas vidare bland annat följande.
Uppgifterna får senare inte enligt 9 § första stycket d PUL behandlas för något
ändamål som är oförenligt med det för vilka uppgifterna samlades in. Det är
därför viktigt att ange ändamålet med behandlingen av personuppgifterna i den
verksamhet som till exempel arbetslöshetskassorna bedriver, både för den egna
2014-02-10
40 (60)
Dnr: 2013/940
verksamheten och för möjligheten att lämna ut sådana uppgifter till andra.
Arbetslöshetskassornas uppgift är till största delen, det vill säga som primärt
ändamål, att betala ut ersättning enligt ALF. I 48 a – 48 i §§ ALF anges vidare att
information, enligt i paragraferna angivna förutsättningar, får lämnas till och från
de organ som anges i paragraferna. Detta är ett sekundärt ändamål för kassans
verksamhet. Den behandling av personuppgifter som dessa organ vidtar med
anledning av informationen, är därför tillåten enligt PUL.
Frågan om det är tillåtet för kassan att lämna uppgift till fackföreningen om till
exempel vilka medlemmar som är arbetslösa, får avgöras efter en bedömning av
om fackföreningens behandling av uppgifterna är tillåten enligt PUL. En
förutsättning för att utlämnande ska kunna ske är att fackföreningens behov av
att få dessa uppgifter väger tyngre än den enskildes behov av skydd mot
kränkning av den personliga integriteten. Om behandlingen är otillåten föreligger
sekretess för uppgifterna hos kassan.
Ett sätt att underlätta kassans arbete i dessa fall är att ta in medlemmens
samtycke. Samtycket till behandling av personuppgifter ska inte vara alltför
ospecifikt formulerat. Det måste gälla en viss behandling som rör den
registrerade och som utförs av en viss personuppgiftsansvarig för vissa ändamål.
Att någon är arbetslös är (i vart fall delvis) en uppgift om den sökandes
arbetslöshetsperiod. Uppgifter om arbetslöshetsperioder är, enligt förarbetena
prop. 2000/01:129 s. 85, en typiskt sett känslig uppgift särskilt när den som begär
att få del av uppgifterna inte vill tala om ändamålet med sin förfrågan eller
uppträder anonymt. Att det rör sig om typiskt sett känsliga uppgifter anser SO
talar för att kassorna bör inhämta samtycke för att lämna ut uppgiften, även när
de vet vem som begär uppgiften och vad den ska användas till (exempelvis när
det är ett fackförbund som vill ha informationen för att kunna skicka riktad
information till arbetslösa medlemmar).
Utredningar
I kategorin utredningar finns till exempel utredningar om fullmaktsförfarande och
om förenklad delgivning.
7.2
SO:s arbete med intern styrning och kontroll
För att underlätta för alla arbetslöshetskassor att arbeta effektivt med systematisk
intern styrning och kontroll beslutade SO:s styrelse den 14 december 2010 att
tillsätta projektet ”Intern styrning och kontroll”. Deltagarna i projektgruppen
representerade både större och lite mindre kassor med olika organisationsformer
och olika utmaningar och frågeställningar gällande intern styrning och kontroll.
Utifrån projektgruppens arbete har SO tagit fram ett metodstöd med förslag på
hur arbetslöshetskassorna kan jobba med sin interna styrning och kontroll.
Metodstödet är utgivet den 24 oktober 2011.
Av projektdirektiven framgår att bakgrunden till att tillsätta projektet ”Intern
styrning och kontroll” var följande. IAF hade under 2009 i uppdrag från
regeringen att granska arbetslöshetskassornas system och rutiner för
internkontroll i syfte att säkerställa en rättssäker och effektiv tillämpning av
arbetslöshetsförsäkringen. Under våren genomförde IAF granskningen hos
samtliga arbetslöshetskassor. Granskningen syftade till att få en bild av hur
kassorna arbetade med systematisk internkontroll inom sina verksamheter.
2014-02-10
41 (60)
Dnr: 2013/940
Den 1 december 2009 redovisade IAF resultatet från granskningen till regeringen
i rapporten ”Arbetslöshetskassorna och systematisk internkontroll”, 2009:15.
Fokus i granskningen låg på systematiken i kassornas arbete med internkontroll.
IAF bedömde att det var en arbetslöshetskassa som hade uppnått ett
systematiskt arbete med internkontroll. Ytterligare fyra kassor bedömde IAF hade
en systematisk internkontroll i vissa delar och resterande bedömdes ha en låg
eller mycket låg grad av systematisk internkontroll.
IAF skrev i sin rapport bland annat följande. En arbetslöshetskassa som har god
ordning och reda i sitt arbete har inte per automatik ett systematiskt arbete med
internkontroll. En god ordning och reda är till exempel inte någon garanti för att
arbetslöshetskassan har identifierat alla risker för verksamheten och vidtagit
relevanta kontrollåtgärder. Samtidigt kan arbetslöshetskassor som har god
ordning och reda, men saknar en systematisk internkontroll med relativt
begränsade åtgärder åstadkomma ett systematiskt arbete med internkontroll.
Det finns inget formellt krav på en systematisk internkontroll inom
arbetslöshetskassornas verksamheter. IAF redogjorde i nämnda rapport för den
reglering om tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem som
hade införts i den finländska lagen om arbetslöshetskassor från och med den 1
januari 2009, och föreslog i rapporten att regeringen skulle överväga en liknande
reglering på området för de svenska arbetslöshetskassorna.
Under 2010 arbetade arbetslöshetskassorna vidare med Intern styrning och
kontroll. SO:s styrelse tillsatte en projektgrupp vars syfte var att stödja kassorna i
deras arbete med att uppnå en systematisk internkontroll. Projektet avslutades i
juni 2010 och resultatet redovisades på föreståndarträffen i september.
I rapporten ”Arbetslöshetskassornas system och rutiner för internkontroll samt
informationssäkerhet”, 2010:24 från den 29 oktober 2010 gjorde IAF en
uppföljning av granskningen 2009. Uppföljningen visade att kassorna tagit till sig
av tankegångarna om införandet av en systematisk process för att styra och
kontrollera verksamheten. Den indikerade dock att införandet av intern styrning
och kontroll som process låg på en begynnande nivå för flertalet kassor och att
det fanns variationer i kassornas arbete med intern styrning och kontroll.
Variationerna kunde inte enbart förklaras av att varje organisation är unik och har
specifika förutsättningar. IAF återkom därför med förslaget att regeringen borde
överväga en reglering om intern styrning och kontroll i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor.
I regeringens budgetproposition för 2011 ägnades stort utrymme åt
arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna. Intern styrning och kontroll
samt felaktiga utbetalningar var områden som regeringen uttalade att IAF skulle
granska särskilt.
Utifrån den ovan nämnda bakgrunden tillsatte därför SO så som nämnts projektet
Intern styrning och kontroll.
Syftet med det tillsatta projektet var att utifrån Committee of Sponsoring
Organisations of the Treadway Commission (COSO-modellen) och med betoning
på Compliance understödja kassornas arbete med intern styrning och kontroll.
Compliance betyder i det här sammanhanget stöd till kassorna i deras ansvar för
att gällande regelverk tillämpas, efterlevs och kontrolleras inom den egna
verksamheten. COSO-modellen är ett ramverk som består av komponenterna
2014-02-10
42 (60)
Dnr: 2013/940
kontrollmiljö, riskanalys, kontrollåtgärder, information och kommunikation samt
uppföljning.
Projektet hade följande mål:



Att identifiera gemensamma nyckelprocesser där det krävdes att
dokumentation fanns.
Att upprätta ett enhetligt och aktuellt metodstöd för kassorna i form av
dokument som var kopplade till processerna i respektive COSO-moment.
Dokumenten skulle kunna anpassas till varje enskild kassas organisation
och verksamhet.
Att alla kassor skulle erbjudas att delta i anpassade seminarier som utgick
från COSO
SO:s metodstöd
Projektet utmynnade i dokumentet SO:s metodstöd utfärdat den 24 oktober 2011,
Version:1.0, inkluderande bilagor, lästips och utbildningstips.
I dokumentets inledning uttalar SO följande.
För att kassorna ska ha en effektiv och ändamålsenlig verksamhet behöver
kassorna arbeta med sin interna styrning och kontroll.
Detta metodstöd är SO:s förslag på hur kassorna kan jobba med sin interna
styrning och kontroll. Metodstödet utgår ifrån COSO-modellen och
Ekonomistyrningsverkets (ESV) handledning ”Intern styrning och kontroll”
(2009:38). Om kassan följer detta metodstöd anser SO att kassan uppfyller
grundnivån för systematisk intern styrning och kontroll.
Metodstödet beskriver en årlig process. Det kan ta flera år innan hela processen
fungerar och är en naturlig del av verksamheten.
Står det ”ska” i metodstödet (t ex ”en riskanalys ska göras”) beskrivs miniminivån
på systematisk intern styrning och kontroll, dvs. åtgärder som enligt SO måste
vidtas hos varje kassa oavsett kassans storlek eller organisationsform. Står
det ”kan” eller ”bör” beskrivs åtgärder kassan kan vidta för att höja
ambitionsnivån från minimikraven. Det är upp till kassan att bestämma vilken
ambitionsnivå den vill nå i sitt arbete med dessa frågor.
Metodstödet förvaltas av SO och eventuella frågor besvaras av SO.
Med metodstödet menar SO detta dokument, bilagor, lästips och utbildningstips.
Under rubriken ”Syfte med intern styrning och kontroll” uttalar SO att intern
styrning och kontroll syftar till att den löpande verksamheten fungerar som avsett,
att uppsatta mål nås och att skapa riskmedvetenhet i organisationen.
Under rubriken ”Processen intern styrning och kontroll” uttalar SO att de moment
som ingår i processen kring intern styrning och kontroll är kontrollmiljö,
riskanalys, kontrollaktiviteter, information och kommunikation, övervakning och
dokumentation.
Under rubriken ”Kontrollmiljö” framgår det följande. Processen kring intern
styrning och kontroll utgår ifrån ledningen. Ledningen fastslår verksamhetens
interna dokument, såsom verksamhetsplan, budget och policys.
Verksamhetsplanen (se bilaga 1) ska göras inför varje kalenderår. Processen
kring intern styrning och kontroll ska så långt som möjligt kopplas till
verksamhetsplaneringsprocessen. Behovet av interna dokument (till exempel
2014-02-10
43 (60)
Dnr: 2013/940
policys, riktlinjer mm) avgörs av kassan själv utifrån till exempel riskanalysen.
Dock är verksamhetsplanen med uppsatta mål en nödvändighet för att kunna
göra riskanalysen.
Under rubriken ”Riskanalys” uttalar SO i tre stycken följande.
Riskanalysen görs för att identifiera risker som kan leda till att målen i
verksamhetsplanen inte uppnås.
Utifrån verksamhetens interna dokument ska en riskanalys göras en gång per år i
samband med verksamhetsplaneringen. Riskanalysen görs lämpligen på en
övergripande nivå men kan delas upp i olika områden (till exempel IT, personal,
etc.). De åtgärder riskanalysen kommer fram till ska dokumenteras i en
internkontrollplan som bifogas verksamhetsplanen. I budget ska hänsyn också
tas till eventuella kostnader i samband med åtgärder.
En riskanalys ska även genomföras vid särskilt behov. Detta kan till exempel vara
då en omprioritering behöver göras i beslutade planer/policys beroende på ökade
volymer, ändrat regelverk eller andra verksamhetspåverkande händelser. Även i
samband med organisationsförändring eller större ändringar i arbetsrutiner ska
riskanalys genomföras.
Under rubriken ”Ansvar” uttalar SO att kassaföreståndaren eller utsedd person
ansvarar för att den årliga, planerade riskanalysen genomförs utifrån de uppsatta
målen i verksamhetsplanen. Därutöver är det varje chefs och medarbetares
ansvar att påkalla behov av riskanalys till ledningen som beslutar om riskanalys
ska genomföras och i sådana fall på vilket sätt.
Under rubriken ”Metod” uttalar SO följande.
För varje riskanalys är utgångspunkten att använda den metod som beskrivs i
bilagd riskanalysmall (bilaga 2). Utifrån kassans mål och uppgift ingår följande
moment:
•
identifiera händelser som medför en risk, tänk på att avgränsa, det blir
lätt väldigt många risker, dela in dessa i olika områden för att
begränsa, utgå ifrån målen, vad kan påverka som gör att vi inte
uppnår våra mål?
•
värdera dessa risker, utgå ifrån vilken sannolikhet det är att risken
inträffar och vilken konsekvens det får, värdera utifrån en jämn skala
till exempel en 4-gradig skala (se bilaga 3).
•
besluta om hur riskerna ska hanteras, tänk på att vissa risker är
acceptabla för att till exempel kostnaden för att åtgärda dem är
alldeles för hög, den risk som får högst riskvärde (värde konsekvens x
värde sannolikhet) bör hanteras först, jämför riskerna sinsemellan för
att få en vettig prioritering,
•
uppdatera riskanalysen löpande, gör regelbundet en helt ny riskanalys
för att lättare få med nya risker, uppdatera minst någon ytterligare
gång per år.
Under rubriken ”Kontrollaktiviteter” uttalar SO att de risker som ska hanteras
dokumenteras i en internkontrollplan (se bilaga 4), att en ansvarig person utses
2014-02-10
44 (60)
Dnr: 2013/940
för varje risk som ska hanteras och att den ansvariga personen har till uppgift att
åtgärda risken och att återrapportera till ledningen.
Under rubriken ”Information och kommunikation” uttalar SO följande.
De interna dokumenten (såsom VP, policys och riktlinjer) ska vara kända i
organisationen och finnas tillgängliga för samtliga medarbetare. Meningen är inte
att informera alla i organisationen om allting utan att se till att intern styrning och
kontroll är förankrat hos alla medarbetare. Det är viktigt att kassan själv funderar
kring hur och vilka de vill nå med informationen. Tänk på att varje medarbetare
kan bidra med sin kunskap kring sina arbetsuppgifter. Därför är det viktigt med
riskmedvetenhet i organisationen.
Under rubriken ”Övervakning” uttalar SO följande.
Begreppet övervakning avser utvärdering och uppföljning av hela processen.
Utvärdering av intern styrning och kontrollprocessen ska dokumenteras så att
lärdomar kan dras inför kommande verksamhetsår och ska ske årligen innan
arbetet med nästa verksamhetsplan startar.
Uppföljning av internkontrollplanen ska dokumenteras, och ska ske regelbundet
tillsammans med verksamhetsplanen.
Under avsnittet om ”Dokumentation” uttalar SO följande.
Samtliga moment i processen kring intern styrning och kontroll bör
dokumenteras, liksom själva processen i sig (detta metodstödsdokument
fungerar som dokumentation av processen). Följande dokument anser SO vara
nödvändiga för att uppnå grundnivån för systematisk intern styrning och kontroll.
Kassan bör själv sätta sin prägel på dokumenten och vid första användandet
fundera på hur dokumenten används på bästa sätt.
Verksamhetsplan upprättas årligen, ska innehålla uppsatta mål för
verksamheten, fastställs av ledningen och följs upp regelbundet.
Riskanalys upprättas årligen utifrån målen i verksamhetsplanen och vid större
förändringar och ansvarig utses av ledningen alternativt chef över området.
Internkontrollplan upprättas årligen utifrån riskanalysen och följs upp regelbundet
tillsammans med verksamhetsplanen.
Uppföljning/utvärdering upprättas årligen innan verksamhetsplansprocessen
sätter igång.
Tips – tänk på att riskanalysen och internkontrollplanen inte behöver vara
separata dokument.
I SO:s metodstöd ingår även bilagor, lästips och utbildningstips enligt följande.
Bilagor:
Verksamhetsplan mall
Riskanalys (från SO:s tidigare projekt, utsänt tidigare)
Internkontrollplan
Riskvärderingsskala
Skrytlista, av vilken det framgår att det genomförs ett stort antal systemmässiga
kontroller
2014-02-10
45 (60)
Dnr: 2013/940
Skrytlista systemåtgärder
Exempel på frågor kring uppföljning
Lästips:
ESV:s handledning (2009:38) www.esv.se
COSO www.coso.org
www.internrevisorerna.se
(svensk auktoriserad översättning av COSO ramverket)
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap www.msb.se
www.informationsakerhet.se
Rapport från tidigare SO-projekt om intern styrning och kontroll (2010)
Utbildningstips:
IBC Euroforum Intern styrning och kontroll i offentlig verksamhet
Bilagans exempel på frågor kring uppföljning:
1. Kommuniceras brister i intern styrning och kontroll till ledningen?
2. Sker kontinuerlig uppföljning och förbättringar av processen för intern styrning
och kontroll?
3. Sker återkoppling av uppföljningen till organisationen?
4. Om det vid uppföljningen framkommer allvarliga brister på något område, sker
ansvarsutkrävande?
5. Hur hanteras signaler av betydelse för den interna styrningen och kontrollen
från organisationens omgivning?
Exempel på frågeställningar som kan ligga till grund för bedömningen:
1. Vilken kunskap har jag som ledare om den interna miljön i myndigheten?
2. Har jag fått löpande information om arbetet med riskanalyser?
3. Har myndigheten uppnått önskade resultat?
4. Finns det anledning att anta att brister i intern styrning och kontroll funnits
under året?
5. Finns det indikationer på att något regelverk inte följs?
6. Finns fullständig och relevant dokumentation att tillgå som visar hela
processen för en integrerad intern styrning och kontroll?
2014-02-10
46 (60)
Dnr: 2013/940
8 Redogörelse för regleringen i Finland avseende intern
styrning och kontroll samt riskhantering
I Finland har det från och med den 1 januari 2009 införts bestämmelser om intern
kontroll och riskhantering i den finländska lagen om arbetslöshetskassor
(24.8.1984/603).
I en ny paragraf 12 a § (19.12.2008/1013) stadgas följande.
Arbetslöshetskassans styrelse ska se till att arbetslöshetskassan med beaktande
av arten och omfattningen av kassans verksamhet har tillräcklig intern kontroll
och tillräckliga riskhanteringssystem. Finansinspektionen meddelar närmare
föreskrifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen ska ordnas.
I den finländska regeringens proposition (RP 170/2008) har det inför införandet
av paragrafen uttalats att det är motiverat med bestämmelser på lagnivå
avseende intern kontroll och riskhantering när det gäller arbetslöshetskassorna,
eftersom de sköter ett offentligt uppdrag och då måste ha ett ändamålsenligt
administrations- och kontrollsystem. I propositionen har det även uttalats att det
är arbetslöshetskassans styrelse som ska ansvara för att det finns tillräcklig
internkontroll och tillräckliga riskhanteringssystem, då det är
arbetslöshetskassans styrelse som också i sista hand ansvarar för
arbetslöshetskassans hela verksamhet.
I propositionen har det vidare uttalats följande. Kontrollen ska omfatta
arbetslöshetskassans verksamhet i sin helhet oberoende av exempelvis vilken
förmån som verkställs. Med intern kontroll avses bland annat
-
all internkontroll i en arbetslöshetskassa som gäller verkställandet av
förmåner,
alla interna anvisningar,
personalens yrkeskompetens,
organisationens funktionsduglighet och uppgiftsfördelningen inom
organisationen,
uppföljning av de uppgifter som hör till arbetslöshetskassan som läggs ut
på entreprenad och
övervakning av dessa uppgifter.
En effektiv internkontroll förutsätter att de betydande risker, både yttre och inre,
som kan ha en skadlig inverkan på skötseln av arbetslöshetskassans
lagstadgade uppgifter kontinuerligt identifieras och bedöms. Med riskhantering
som en del av den interna kontrollen avses identifiering, bedömning, begränsning
och övervakning av risker som ansluter sig till verksamheten.
Finansinspektionens föreskrifter
Finansinspektionen i Finland har med stöd av 12 a § lagen om
arbetslöshetskassor utfärdat bindande föreskrifter avseende om hur den interna
kontrollen och riskhanteringen ska ordnas.
Interna kontrollen
I 17/2013 Föreskrifter och anvisningar för arbetslöshetskassor stadgas i avsnitt 5,
styckena 3–8 avseende om hur den interna kontrollen ska ordnas följande.
(3) Den interna kontrollen ska omfatta behandling av ansökningar om förmåner,
kassans bokföring, administration, förvaltning av tillgångar och övriga viktiga
2014-02-10
47 (60)
Dnr: 2013/940
funktioner, och vara rätt dimensionerad i förhållande till de risker som ingår i de
olika funktionerna. Eftersom ansvaret för funktioner som lagts ut på entreprenad
finns kvar hos den som lagt ut funktionerna, gäller den interna kontrollen i
tillämpliga delar också de funktioner som arbetslöshetskassan lagt ut på
entreprenad.
(4) Arbetslöshetskassans styrelse har totalansvar för uppläggandet av den
interna kontrollen. Styrelsen ska fastställa innehållet för den interna kontrollen
och se till att verksamheten blir organiserad. Styrelsen ska årligen utvärdera
huruvida bolagets interna kontroll ordnats på ett ändamålsenligt sätt och vid
behov vidta korrigerande åtgärder.
(5) Styrelsen och kassadirektören ska skapa ett sådant ledarskap och en sådan
kontrollkultur som främjar en fungerande intern kontroll. Styrelsen och
kassadirektören ska vara förtrogna med den interna kontrollens betydelse och
sina egna uppgifter inom den interna kontrollen. Likaså ska alla de personer som
sköter arbetslöshetskassans uppgifter i nödvändig omfattning vara medvetna om
tillvägagångssätten och syftet med den interna kontrollen.
(6) Arbetslöshetskassan ska ha skriftliga verksamhetsprinciper för intern kontroll
som godkänts av styrelsen. Verksamhetsprinciperna ska tydligt fastställa ansvar,
mål, processer och tillämpliga rapporteringsmetoder.
(7) Vid organiseringen av den interna kontrollen ska speciellt följande principer
tas i beaktande, varvid arbetslöshetskassan ska
• lägga upp den interna kontrollen på ett planmässigt sätt
• skapa en entydig och heltäckande rapportering som producerar tillförlitlig,
väsentlig och aktuell information som även beaktar framtiden i avtalat format
• ha rapporterings- och informationssystem som generar intern information om
kassans ekonomi, verksamhet och iakttagandet av externa föreskrifter och
anvisningar och interna rutiner. De ska även producera extern information om
omvärlden och utvecklingen av arbets- och finansmarknaden.
• se till att rapporteringen rörande resultat och väsentliga risker är oberoende av
de funktioner som rapporterna gäller
• se till att uppgifter, beslutanderätt och ansvar är ändamålsenligt fördelade och
rapporteringsförhållandena är klart definierade
• definiera kassans arbetsfördelning och befattningsbeskrivningar på så sätt att
ingen ensam, utan ändamålsenlig kontroll, hanterar åtgärder för en och samma
kund genom hela medlemskaps- och förmånsbehandlingskedjan. De fastställda
ansvarsområdena ska dokumenteras skriftligt.
• säkerställa att arbetslöshetskassans styrelse får information om väsentliga
observationer som revisorer och myndigheter tillställt kassan
• för att säkerställa verksamhetens kontinuitet och medel ha tillräckliga
kontrollfunktioner för datasäkerhet och annan säkerhet
• fastställa klara, skriftliga, uppdaterade verksamhetsprinciper och övervaka att
dessa principer iakttas
• resultaten av den interna kontrollen rapporteras till kassans styrelse och den
verkställande ledningen minst en gång om året.
2014-02-10
48 (60)
Dnr: 2013/940
(8) Arbetslöshetskassan ska skapa ändamålsenliga kontrollstrukturer och
kontrollåtgärder för regelbunden bedömning och övervakning av hanteringen av
de funktioner som arbetslöshetskassan har lagt ut på entreprenad och ansluta
kontrollåtgärderna till arbetslöshetskassans normala verksamhet.
Riskhanteringen
I 17/2013 Föreskrifter och anvisningar för arbetslöshetskassor finns det
föreskrifter i avsnitt 7 avseende hur riskhanteringen ska ordnas. Avsnittet är
uppdelat i delavsnitt.
I delavsnitt 7.1 med rubriken ”Allmänt”, styckena 3-8 stadgas följande.
(3) Arbetslöshetskassan ska ha skriftliga verksamhetsprinciper för riskhantering
som godkänts av styrelsen. Verksamhetsprinciperna ska tydligt fastställa ansvar,
mål, processer och tillämpliga rapporteringsmetoder.
(4) En effektiv riskhantering förutsätter att arbetslöshetskassans risker, både
interna och externa, som kan inverka på att verksamhetens mål inte uppnås, ska
identifieras och bedömas regelbundet samt begränsas och att begränsningarna
ska övervakas.
(5) Identifieringen av riskerna ska vara tillräckligt omfattande, så att man skäligen
kan säkerställa att alla risker som väsentligen inverkar på huruvida uppställda
mål nås har identifierats. Detta förutsätter att betydelsen av riskernas inverkan
och sannolikheten för att de realiseras, ska utvärderas, så att det är möjligt att
utveckla ändamålsenliga verksamhetsprinciper och metoder för att hantera
riskerna.
(6) Arbetslöshetskassan ska ha metoder för analys och kontroll av både
kvantitativa och kvalitativa risker. Metoder för analys av kvalitativa risker är till
exempel metoder för analys av beslut i kassans kärnprocesser och motiveringar
till dem samt av kassans övriga handlingar och kundservicens kvalitet.
(7) Riskhanteringssystemet ska omfatta i synnerhet risker i den operativa
verksamheten, det vill säga behandling av ansökningar om förmåner samt
datasystem, personal, solvens (bland annat utjämningsfond, finansiering och
placeringsverksamhet) och likviditet.
(8) Övervakningsåtgärderna som hänför sig till de olika processerna ska
inkluderas i arbetslöshetskassans normala och rutinmässiga verksamhet.
Kontrollrutinerna omfattar bland annat rapporter, kontroller av datasystem och
övriga system, kontroll av beslut, datasystemkörningar och kontroll av
iakttagandet av befogenhetsgränser.
I delavsnitt 7.2, styckena 9-19 finns det föreskrifter om arbetslöshetskassans
processer enligt följande.
(9) Med process avses i denna anvisning den helhet som utgörs av funktioner
och resurser som bildats för behandlingen av ansökningar om förmåner och för
att stödja denna. Arbetslöshetskassan ska identifiera de processer som är de
viktigaste för verksamheten.
(10) Kassans verksamhet kan indelas åtminstone i processer som gäller
medlemsärenden, behandling av ansökningar av förmåner, behandling av
ärenden som gäller återkrav, klagomål eller missbruk samt kundservice och
rådgivning, information, placeringsverksamhet, bokföring, behandling av inköpsoch utgiftsfakturor, personaladministration och löneräkning.
2014-02-10
49 (60)
Dnr: 2013/940
(11) Separata processbeskrivningar ska upprättas åtminstone över behandling av
medlems-, återkravs-, besvärs-, och missbruksärenden och över ansökningar av
förmåner samt över kundservice och rådgivning. För processbeskrivningarna bör
kompetensen hos personer som representerar olika delområden utnyttjas.
Processbeskrivningarna ska uppdateras regelbundet.
(12) Med processbeskrivning avses skriftlig dokumentation om uppdrag och faser
i processen, deras inbördes beroendeförhållande, data-, dokument- och
penningflöden, rapportering, kunder, personal, organisationsenheter och
intressentgrupper som deltar i processen (t.ex. TE-byrå,
Pensionsskyddscentralen, Utsökningsverket, besvärsinstans) och om
datasystemen för processen.
(13) Skriftliga anvisningar ska finnas åtminstone för de processer som beskrivs i
stycke 11 ovan. Anvisningarnas innehåll ska kontrolleras regelbundet, särskilt när
verksamhetens omfattning eller innehåll förändras eller processerna ändras.
(14) De olika faserna i de i stycke 11 nämnda processerna ska omfatta tillräckligt
många kontroller som mäter behandlingens inträffande och riktighet. Nivån på
dessa kontroller ska granskas regelbundet, särskilt när verksamhetens
omfattning eller innehåll förändras eller processerna ändras.
(15) Kassans verkställande ledning ska i tillräcklig utsträckning styra, följa upp
och övervaka alla ovannämnda processer och även kassans övriga verksamhet.
(16) Det interna informationsflödet i de olika processerna, särskilt i de som gäller
behandlingen av ansökningar om förmåner, ska vara tillräckligt.
(17) Behandling av förmåner och speciellt beslut om förmåner ska kontrolleras
regelbundet och med tillräckligt stort urval. I synnerhet ska kassan regelbundet
kontrollera avgifter som hänför sig till exempel till medlemskapets längd, de
högsta av de löner som utgör grund för dagpenning, de största
bruttoersättningarna, samma bankkonto hos flera medlemmar, alltför långa
behandlingstider, personalens bankkonton och inbetalningar på flera konton.
(18) Uppgifterna för de personer som deltar i hanteringen av uppgifterna i de
olika processerna ska vara tydligt fastställda i arbetsbeskrivningarna och övriga
motsvarande handlingar.
(19) Styrelsen ska sörja för att kassans interna kontroll och riskhantering är
ordnade så att riskerna i dess processer kan identifieras och bedömas, följas upp
och begränsas. Kassadirektören och styrelsen bör ha tillräcklig expertis och
praktiska kunskaper för bedömning av dessa risker.
I delavsnitt 7.3, styckena 21-26 finns det föreskrifter om utveckling av
arbetslöshet och medlemsantal enligt följande.
(21) Kassans styrelse och kassadirektören ska beakta riskerna i utvecklingen av
arbetslösheten och av antalet medlemmar i det förslag till medlemsavgift för
följande år som lämnas till Finansinspektionen, och i sin bedömning av huruvida
kassans resurser är tillräckliga och eventuella nödvändiga åtgärder.
(22) Kassans styrelse ska fastställa metoder för hantering av riskerna på grund
av ökad arbetslöshet och minskat antal medlemmar i kassan.
(23) Kassans styrelse och verkställande ledning ska bedöma vilka faktorer som
inverkar på arbetslösheten inom kassans verksamhetsområde och utvecklingen
av antalet medlemmar i kassan.
2014-02-10
50 (60)
Dnr: 2013/940
(24) Kassans styrelse och kassadirektören ska sörja för en tillräcklig uppföljning
av antalet medlemmar i kassan samt av utvecklingen av ekonomin och
arbetslösheten i allmänhet och inom branschen för de personer som är
försäkrade i arbetslöshetskassan i synnerhet.
(25) Kassans styrelse och kassadirektören ska sörja för en regelbunden
rapportering till styrelsen och den verkställande ledningen enligt styckena 23–24.
(26) Kassans styrelse och kassadirektören ska sörja för en tillräcklig rapportering
till kassans styrelse om antalet mottagna och behandlade ansökningar,
eventuella förväntande förändringar i dem samt om behandlingstider och faktorer
som påverkar dem.
I delavsnitt 7.4, styckena 27-32 finns det föreskrifter om personal enligt följande.
(27) Kassans styrelse ska fastställa principer för att säkerställa att de anställda
och personer som rekryteras till kassan har tillräcklig kompetens i förhållande till
arbetsuppgifterna.
(28) Kassan ska ha rutiner för att säkerställa att personalen fortgående uppfyller
de krav som ställs på dess kompetens, exempelvis tillräcklig utbildning och
erfarenhet och att personalen introduceras i sina uppgifter.
(29) Kassans styrelse ska se till att det finns tillräckligt med personal att hantera
uppgifterna och att läget följs upp och rapporteras till styrelsen.
(30) För att utbetalning av förmåner ska kunna säkerställas ska särskilt personer i
nyckelställning ha ersättare vid sjukdom, olycksfall eller anställningsförhållanden
som plötsligt upphör. I tilldelningen av resurser bör belastningstopparna också
beaktas.
(31) Kassans styrelse ska fastställa sekretessprinciperna. Syftet med
sekretessprinciperna är att säkerställa att kassans anställda eller andra personer
som arbetar för kassans räkning inte yppar detaljer om en kunds eller annan med
kassans verksamhet förknippad persons ekonomiska ställning eller privata
förhållanden, om den som tystnadsplikten avser inte ger sitt samtycke till det.
(32) Om det är möjligt utifrån kassans storlek och organisation ska incitamenten
för personer som sköter riskkontrolluppgifter utgå från att de mål som ställts för
kontrolluppgifterna uppnås, och vara oberoende av resultatet av den verksamhet
som är föremål för tillsyn.
9 Jämförande studie
9.1
ALF och LAK jämförs med förvaltningslagen
Förvaltningslagen är så som har beskrivits i avsnitt 3.2 till stor del uppbyggd
utifrån ett ärendes gång. Förutom de rena handläggningsreglerna för ärenden
finns bestämmelser om myndigheternas serviceskyldighet och samverkan mellan
myndigheter som gäller vid all förvaltningsverksamhet. Serviceskyldigheten
innebär bland annat att varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd
och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde.
Även om förvaltningslagen inte är direkt tillämplig på arbetslöshetskassornas
ärendehantering utgör den ändå på många sätt ett rättesnöre för
2014-02-10
51 (60)
Dnr: 2013/940
arbetslöshetskassorna i deras ärendehantering, vilket har redogjorts för i avsnitt
3.2.
Angående serviceskyldighet och samverkan finns det i 88 § LAK en bestämmelse
om samverkan mellan arbetslöshetskassorna och informationsskyldighet till
enskilda. I 88 § första stycket LAK stadgas att arbetslöshetskassorna ska
samverka med varandra i frågor som rör administration, service, information,
utbildning och utveckling av kassornas verksamhet. I andra stycket stadgas att
arbetslöshetskassorna ska lämna information till den enskilde om vilka andra
arbetslöshetskassor som är verksamma inom hans eller hennes yrkesområde.
I 11 kap. 1-5 §§ IAF:s föreskrifter (IAFFS 2011:4) finns det föreskrifter angående
att arbetslöshetskassan ska lämna viss typ av information till den
ersättningssökande. Det handlar om information som gäller företagares
arbetslöshet, preliminärt beräknad dagpenning för företagare, förändringar i
bisyssla, återstående dagar i en ersättningsperiod och möjlighet till en ny
ersättningsperiod samt möjlighet att välja arbetslöshetsersättning eller
deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin.
I den nuvarande förvaltningslagen finns inte direkt någon bestämmelse om hur
ett ärende inleds. I betänkandet En ny förvaltningslag SOU 2010:29 lades fram
ett förslag om att en enskild skulle kunna väcka ett ärende hos en myndighet
genom en ansökan, anmälan eller annan framställning samt vilka uppgifter som
skulle anges i framställningen. Vidare lades fram ett förslag om hur en bristfällig
framställning skulle behandlas samt att en sådan framställning skulle kunna
komma att avvisas om den enskilde inte avhjälpte bristen.
Ett ärende om att erhålla arbetslöshetsersättning inleds genom att en ansökan på
heder och samvete ges in till och prövas av arbetslöshetskassan. Bestämmelser
om detta finns i 47, 47 a och 47 b §§ ALF.
Även ett ärende om medlemskap inleds med en ansökan, vilket indirekt framgår
av 34 § LAK. I 2 § IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1) finns
bestämmelser om att en ansökan om medlemskap ska vara skriftlig och
undertecknad, att ansökningshandlingen ska vara utformad på sådant sätt att
den endast avser inträde i en arbetslöshetskassa, att det på
ansökningshandlingen ska framgå när den kom in till arbetslöshetskassan samt
att uppgifterna i ansökan ska styrkas genom nödvändiga intyg eller på annat sätt.
Varken i den nuvarande förvaltningslagen eller i ALF eller i LAK med
underliggande författningar finns det någon bestämmelse om att en bristfällig
eller ofullständig ansökan eller annan framställning ska avvisas, vilket det finns
inom socialförsäkringens administration enligt 110 kap. 10 § SFB.
Några generella krav på handläggningsrutiner eller handläggningstider finns inte i
ALF eller LAK med underliggande författningar. I 7 § förvaltningslagen stadgas
det bland annat att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så
enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts samt att
myndigheten vid handläggningen ska beakta möjligheten att själv inhämta
upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs.
Det finns inte heller bestämmelser om tolk och ombud eller biträde i ALF och i
LAK med underliggande författningar såsom det är reglerat i förvaltningslagen. I
8 § förvaltningslagen stadgas det att när en myndighet har att göra med någon
som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör
2014-02-10
52 (60)
Dnr: 2013/940
myndigheten vid behov anlita tolk. Vidare stadgas i 9 § första stycket att den som
för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde.
Bestämmelser om jäv vid handläggning av ett ärende saknas i ALF och i LAK
med underfattningar. I 11 § förvaltningslagen är det reglerat vem som är jävig. Till
exempel är den jävig som handlägger ett ärende som angår honom själv eller
någon närstående eller om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. I 12 § stadgas det
bland annat att den som är jävig inte får handlägga ärendet samt att den som
känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, självmant ska
ge det till känna.
Vidare saknas det i ALF och i LAK med underfattningar bestämmelser om
muntlig handläggning för arbetslöshetskassorna i deras ärendehantering.
Bestämmelser om muntlig handläggning finns i 14 § förvaltningslagen.
I 14 § första stycket förvaltningslagen stadgas det att vill en sökande, klagande
eller annan part lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser
myndighetsutövning mot någon enskild, ska han få tillfälle till det, om det kan ske
med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra stycket stadgas det att i andra fall
bestämmer myndigheten om handläggningen ska vara muntlig. Myndigheten ska
särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlätta för enskilda att ha med
den att göra.
Vid myndighetsutövning mot enskilda finns det i 16 och 17 §§ förvaltningslagen
bestämmelser om parters rätt att få del av uppgifter samt om att ett ärende inte
får avgöras utan att en part har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över
en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten själv. Det finns
dock flera undantag från kommuniceringsplikten till exempel för sådant som
saknar betydelse eller annars är uppenbart obehövligt.
Det saknas generella regler om kommuniceringsplikt i LAK och i ALF med
underliggande författningar. Detta finns dock specifikt reglerat i 38 § LAK i
ärenden om uteslutning av medlem. I paragrafen stadgas att har i ett ärende om
uteslutning av medlem uppgift som inte saknar betydelse för frågan om
uteslutning tillförts ärendet av någon annan får ärendet inte avgöras utan att
medlemmen har underrättats om det och fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.
Det stadgas vidare att medlemmen ska anses ha fått underrättelse om uppgiften,
om den har sänts i ett rekommenderat brev under medlemmens vanliga adress.
Det saknas även generella regler om motiveringsskyldighet av beslut i LAK och
ALF med underliggande författningar såsom det är reglerat i 20 §
förvaltningslagen.
I 20 § första stycket stadgas följande.
Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som
har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Skälen får dock utelämnas helt eller delvis
1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning
är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,
betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart,
3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande,
4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen, eller
2014-02-10
53 (60)
Dnr: 2013/940
5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap.
regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efter
överklagande.
I andra stycket stadgas att har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran
av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.
Motiveringsskyldighet är specifikt reglerat för vissa typer av beslut.
Vid uteslutning av en medlem enligt 39 § LAK stadgas det att ett beslut om att
utesluta en medlem ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om det inte
är uppenbart obehövligt. Vidare stadgas det att det i beslutet även ska anges från
och med vilken dag uteslutningen gäller.
I 30 a § ALFFo finns det krav på motivering och dokumentation i samband med
beslut om eftergift och ränta. I paragrafen stadgas följande. En
arbetslöshetskassa som i enlighet med 68 d § lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring efterger ett krav på återbetalning eller ränta ska i beslutet
ange vilka de särskilda skälen för eftergift är. Kassan ska också dokumentera
den information som ligger till grund för beslutet.
Vad avser överklagande, omprövning och ändring av beslut saknas i LAK och
ALF med underfattningar i jämförelse med förvaltningslagen bestämmelser om
överklagande av avvisningsbeslut. I 30 § förvaltningslagen stadgas att har en
skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit in för sent,
får avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.
Vidare stadgas att har avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre
instans, får den högre instansens beslut i frågan inte överklagas.
9.2
ALF och LAK jämförs med SFB
I avsnitt 6.1 har det redogjorts för de förfaranderegler vid myndighetsutövning
som gäller för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Det är
förvaltningslagens bestämmelser som är tillämpliga såvida inte annan lag eller
förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.
För Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten finns det gemensamma
förfaranderegler i SFB:s Avdelning H med underavdelning III, 109 – 115 kap.
Merparten av de bestämmelser som rör bl.a. handläggning av ärenden, beslut
samt ändring, omprövning och överklagande av beslut finns i dessa kapitel.
Vid en jämförelse mellan de bestämmelser avseende förfaranderegler som gäller
för arbetslöshetskassorna i ALF och i LAK med de bestämmelser som gäller för
socialförsäkringens administration i SFB kan följande konstateras.
I 110 kap. 10 och 11 §§ SFB finns det bestämmelser om avvisning av en
ofullständig ansökan. Några motsvarande bestämmelser finns inte för
arbetslöshetskassorna i ALF eller i LAK.
I 110 kap. 13 § första stycket SFB stadgas det att den handläggande
myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras
beskaffenhet kräver och i andra stycket finns det reglerat angående den
enskildes uppgiftsskyldighet för bedömningen av frågan om ersättning eller i
övrigt för tillämpningen av SFB. I 47 § ALF finns bestämmelser om att den
sökande ska lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av rätten till
ersättning.
2014-02-10
54 (60)
Dnr: 2013/940
I 110 kap. 14 § SFB finns det bestämmelser om utredningsbefogenheter för den
handläggande myndigheten när det behövs för bedömningen av frågan om
ersättning eller i övrigt för tillämpningen av SFB. Utredningsbefogenheterna
utgörs av förfrågningar, hembesök, särskilt läkarutlåtande, särskild
läkarundersökning, utredning eller avstämningsmöte. Några motsvarande
utredningsbefogenheter finns inte för arbetslöshetskassorna.
Enligt 110 kap. 30 § SFB har den enskilde rätt till ersättning för kostnader som
uppstår i samband med utredningsåtgärder enligt 110 kap. 14 § SFB.
I 110 kap. 39 § SFB finns det en generell sekretessbrytande bestämmelse som
gör det möjligt om det behövs för samordning av ersättning att till en
försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag, en arbetsgivare och ett utländskt
socialförsäkringsorgan lämna ut uppgifter om ersättningar enligt SFB eller enligt
annan lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån. En sådan generell
sekretessbrytande bestämmelse saknar motsvarighet inom
arbetslöshetsförsäkringen.
I 110 kap. 40 § SFB stadgas att sekretess inte hindrar att allmän
förvaltningsdomstol på begäran får lämna ut uppgifter som avses i 39 § till en
arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med ersättning
därifrån.
Bestämmelser om skyldighet att anmäla ändrade förhållanden vid ansökan om
ersättning eller förmån har motsvarande regleringar i 47 och 47 b §§ ALF
respektive i 110 kap. 46 och 47 §§ SFB.
Av båda regelverken framgår det att en sökande ska anmäla ändrade
förhållanden samt att det ska göras så snart som möjligt och senast 14 dagar
efter det att den sökande fick kännedom om förändringen.
I 110 kap. 52 § SFB finns det reglerat angående indragning och nedsättning av
ersättning på grund av försummad uppgifts- och anmälningsskyldighet bland
annat genom att medvetet eller av grov vårdslöshet ha lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift. Inom arbetslöshetsförsäkringen finns det reglerat på
motsvarande sätt vad gäller uteslutning av medlem enligt 37 § LAK och
frånkännande av rätt till ersättning enligt 46 § ALF.
Interimistiska beslut är sådana beslut som fattas i avvaktan på att ett ärende ska
avgöras slutligt.
I 112 kap. 2-4 §§ SFB finns det bestämmelser om interimistiska beslut i fråga om
ersättning.
Det stadgas i 2 § bl.a. att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten för tid till
dess att ett ärende har avgjorts får besluta i fråga om ersättning, om det inte utan
betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger, om det är
sannolikt att sådan rätt föreligger, och det är av väsentlig betydelse för den som
begär ersättningen.
I 3 § finns det bestämmelser om att ersättningen ska hållas inne eller lämnas
med lägre belopp till dess ärendet har avgjorts, om det finns sannolika skäl att
dra in eller minska beslutad ersättning.
Motsvarande bestämmelser finns i 66 § ALF om att hålla inne ersättning till dess
arbetslöshetskassan slutligt har prövat frågan om sökandes rätt till ersättning.
2014-02-10
55 (60)
Dnr: 2013/940
I 57 § ALF, i 107 § LAK och i 112 kap. 5 § SFB finns det motsvarande
bestämmelser när ett beslut blir gällande. Ett beslut gäller omedelbart, om inte
något annat har angetts i beslutet eller bestämts av den instans som ska
överpröva beslutet.
I 113 kap. 3 § SFB finns det bestämmelser om ändring av beslut på grund av
uppenbara oriktigheter under förutsättning att de inte överprövats av en högre
instans. Motsvarande bestämmelser finns inom arbetslöshetsförsäkringen enligt
63 § ALF och enligt 113 § LAK.
Enligt 113 kap. 5 § SFB får ett beslut inte ändras till den försäkrades nackdel
med stöd av 3 § när det gäller en förmån som har förfallit till betalning, och inte
heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det. Det finns inte någon
motsvarande bestämmelse inom arbetslöshetsförsäkringen att ett beslut om en
förmån som har förfallit till betalning inte får ändras. Men däremot att ett beslut
inte får ändras till den enskildes nackdel om det finns synnerliga skäl mot det,
vilket framgår av 65 § andra stycket ALF och av 115 § andra stycket LAK.
I 113 kap. 7-9 §§ SFB finns det bestämmelser om omprövning av beslut. I 7 §
andra stycket stadgas det att ett avvisningsbeslut som grundas på att en begäran
om omprövning eller ett överklagande har kommit in för sent inte får omprövas.
Någon sådan motsvarande bestämmelse finns inte inom
arbetslöshetsförsäkringen.
I 113 kap.10 § SFB stadgas att Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens
beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En motsvarande bestämmelse
finns inom arbetslöshetsförsäkringen enligt 49 § ALF och enligt 95 § LAK.
Bestämmelserna om överklagande har redogjorts för i tidigare avsnitt.
Bestämmelserna härom motsvarar varandra inom respektive regelverk med vissa
undantag.
Av till exempel 113 kap. 21 § SFB framgår det att har en begäran om omprövning
eller ett överklagande avvisats ska avvisningsbeslutet, med vissa undantag,
överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Någon sådan
bestämmelse finns inte inom arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare finns det inom socialförsäkringen ett allmänt ombud som för det allmännas
talan i verksamheten hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Någon
motsvarande funktion har inte behövts inom arbetslöshetsförsäkringen, eftersom
IAF kan föra det allmännas talan.
Allmänt ombud för socialförsäkringen
Bakgrunden till ett allmänt ombud för socialförsäkringen är att den tidigare
administrationen för socialförsäkringen med 21 allmänna försäkringskassor och
Riksförsäkringsverket avvecklades den 31 december 2004 och att den statliga
myndigheten Försäkringskassan inrättades den 1 januari 2005.
I den tidigare socialförsäkringsadministrationen överklagade
Riksförsäkringsverket beslut av allmän försäkringskassa.
Allmänna ombudet har möjlighet att överklaga Försäkringskassans eller
Pensionsmyndighetens beslut till förvaltningsdomstolarna.
Denna möjlighet används för att komma till rätta med en oenhetlig
rättstillämpning eller när det finns behov av prejudikat. Allmänna ombudet kan
också klaga på felaktiga beslut.
2014-02-10
56 (60)
Dnr: 2013/940
Allmänna ombudet kan klaga såväl till fördel som till nackdel för den enskilde. I
de mål där allmänna ombudet överklagat Försäkringskassans eller
Pensionsmyndighetens beslut är ombudet part ända upp i högsta instans.
Det allmänna ombudet har en självständig ställning och utses av regeringen.
Lagen (2004:778) om allmänt ombud för socialförsäkringen trädde i kraft den 1
januari 2005 och den upphörde att gälla den 1 januari 2011 i samband med att
socialförsäkringsbalken (2010:110) (SFB) trädde i kraft den 1 januari 2011.
Av 2 kap. 2 § andra stycket SFB framgår det att det hos Försäkringskassan ska
finnas ett allmänt ombud för socialförsäkringen och att det är regeringen som
utser det allmänna ombudet.
Av 113 kap. 4 § SFB framgår det att det allmänna ombudet får begära ändring
enligt 3 § och att sådan begäran får framställas även till förmån för enskild part.
I 113 kap. 12 § första stycket SFB stadgas det följande. Ett beslut av
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten får överklagas av det allmänna
ombudet. Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten att företräda ombudet i allmän
förvaltningsdomstol.
I andra stycket stadgas det att det allmänna ombudet får föra talan även till
förmån för enskild part.
Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut av Försäkringskassan eller
Pensionsmyndigheten, förs enligt 113 kap. 13 § SFB det allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol av ombudet.
Angående överklagande av beslut enligt ALF och LAK gäller följande.
IAF har enligt 51 § ALF och enligt 97 § LAK möjlighet att överklaga en
arbetslöshetskassas beslut till förvaltningsrätt och därefter domstolens beslut
såväl till fördel som till nackdel för den enskilde.
IAF kan överta en arbetslöshetskassas uppgift att i förvaltningsrätten och i
kammarrätten föra det allmännas talan. I Högsta förvaltningsdomstolen är det
endast IAF som kan föra det allmännas talan. Detta framgår av 59 § ALF och
109 § LAK.
IAF kan således använda möjligheten att överklaga samt att överta talan från
arbetslöshetskassan för att komma till rätta med en oenhetlig rättstillämpning
eller när det finns behov av prejudikat. IAF kan även klaga på felaktiga beslut.
9.3
Regelverk och SO:s stöddokument
SO har utarbetat många olika typer av icke bindande stöddokument som ska
vara en vägledning för arbetslöshetskassorna i deras ärendehandläggning.
Ytterst syftar dokumenten till att de försäkrade ska behandlas lika oavsett vilken
arbetslöshetskassa som hanterar ärendet.
I handläggarstödet benämnt ”Förstagångsprövning” som har redogjorts för i
avsnitt 7.1 finns det förslag på utredningsmetodik för att säkerställa
förvaltningsrättsligt korrekta beslut vid förstagångsprövning.
SO hänvisar i handläggarstödet till många av förvaltningslagens bestämmelser
avseende handläggning av ärenden. Till exempel hänvisas till 4 § angående
lämnande av upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till enskilda och till
2014-02-10
57 (60)
Dnr: 2013/940
7 § angående att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vidare hänvisar SO till 16 och 17 §§
angående parters rätt att få del av uppgifter.
I nämnda handläggarstöd uttalar SO även att arbetslöshetskassorna förutom
bestämmelserna avseende arbetslöshetsförsäkringen ska följa de regler som
gäller avseende offentlighetsprincipen och sekretess.
I handläggarstödet benämnt ”Offentlighet och sekretess hos
arbetslöshetskassorna” som har redogjorts för i avsnitt 7.1 uttalar SO att den
verksamhet som arbetslöshetskassorna bedriver till stor del är
myndighetsutövning när det gäller ärenden enligt ALF och ärenden enligt LAK.
Vidare uttalas i nämnda handläggarstöd att i och med att arbetslöshetskassorna
tas upp i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) omfattas
kassorna av reglerna om offentlighet och sekretess fullt ut i den del av
verksamheten som beskrivs i bilagan. De verksamheter som nämns är ärenden
om arbetslöshetsersättning enligt ALF och ärenden om medlemsavgifter för
arbetslösa medlemmar enligt LAK. SO uttalar vidare att det enligt 21 kap. 7 §
OSL gäller sekretess för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med PUL.
10 Avslutande synpunkter
Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga organ som utövar myndighet i
verksamhet för vars fullgörande staten svarar genom att enligt 1 § lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) handha arbetslöshetsförsäkringen
enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF).
Förvaltningslagen (1986:223) är inte tillämplig på arbetslöshetskassorna.
Det kan från rättssäkerhetssynpunkt ifrågasättas om det är rimligt att
arbetslöshetskassorna som har anförtrotts sådana uppgifter som normalt
tillkommer myndigheter inte ska tillämpa samma förfaranderegler som gäller för
myndigheter vid ärendehandläggning.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) kan konstatera att det även i
betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) inte föreslås att de
privaträttsliga organ som har förvaltningsuppgifter ska omfattas av den nya
förvaltningslagens tillämpningsområde.
IAF anser att en lagreglering som motsvarar förvaltningslagens standard bör
införas när det gäller arbetslöshetskassornas hantering av ärenden rörande
arbetslöshetsersättning och medlemskap. Det saknas för arbetslöshetskassorna
såsom har beskrivits i tidigare avsnitt bl. a. generella regler om handläggning, om
handläggningstider, om muntlig handläggning, om jäv, om kommunicering, om
motivering av beslut, om hur beslut fattas m.m.
De grundläggande rättssäkerhetsprinciper som garanteras den enskilda
medborgaren hos förvaltningsmyndigheterna bör även gälla hos
arbetslöshetskassorna. Detta kan ske antingen genom att det i LAK med den
tillhörande förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor tas in regleringar
som motsvarar förvaltningslagens nivå eller också genom att det i dessa
författningar görs hänvisningar till att särskilt angivna paragrafer i
2014-02-10
58 (60)
Dnr: 2013/940
förvaltningslagen ska tillämpas. IAF har även den 28 september 2010 i ett
remissyttrande angående betänkandet SOU 2010:29 En ny förvaltningslag givit
uttryck för denna ståndpunkt.
Ett tydligare regelverk ger bättre förutsättningar att utöva tillsyn över
arbetslöshetskassorna och att göra uppföljningar av arbetslöshetsförsäkringen.
Eftersom arbetslöshetskassorna utövar myndighet på så sätt som det har
redogjorts för ovan måste det hos arbetslöshetskassorna finnas ett
ändamålsenligt administrations- och kontrollsystem. Det bör därför övervägas att
införa bestämmelser om system för intern styrning och kontroll på lagnivå. IAF
har tidigare i två rapporter 2009:15 och 2010:24 bedömt att en sådan lagreglering
bör övervägas.
Det är arbetslöshetskassans styrelse som i sista hand ansvarar för
arbetslöshetskassans hela verksamhet. Det är därför som arbetslöshetskassans
styrelse ska ansvara för att det finns system för intern styrning och kontroll som
fungerar på ett betryggande sätt.
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) har beretts möjlighet att lämna
synpunkter på avsnitt 7.
Denna promemoria har utarbetats och föredragits av verksjuristen vid
rättsenheten Kerstin M Claesson.
Beslut om promemorian har fattats av tf. generaldirektören Gunilla Wandemo.
I den slutliga beredningen av promemorian har även tf. enhetschefen Ulf
Staffansson samt Magdalena Sinander, GD-staben deltagit.
Gunilla Wandemo
Kerstin M Claesson
2014-02-10
59 (60)
Dnr: 2013/940
11 Källförteckning
Datainspektionens beslut den 17 april 2013 i ärende med dnr. 1822-2012.
Ekonomistyrningsverkets årliga rapport om den statliga internrevisionen (2012:1).
Ekonomistyrningsverkets Handledning Ansvaret för intern styrning och kontroll
(2012:46).
Finska Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar för arbetslöshetskassor
17/2013.
Förvaltningslagen Med kommentarer, Upplaga 3, Trygve Hellners och Bo
Malmqvist.
JO-beslut den 27 december 2000 i ärende med dnr. 780-2000.
JO-beslut den 20 december 2002 i ärende med dnr. 4448-2000.
SO:s hemsida inklusive den inloggade delen med åtkomst endast för särskilt
behöriga.
SO:s handläggarstöd, benämnt ”Förstagångsprövning”, utgivet i september 2010.
SO:s handläggarstöd, benämnt ”Offentlighet och sekretess hos
arbetslöshetskassorna”, Version 2, utgivet i november 2010.
SO:s metodstöd, benämnt ”Intern styrning och kontroll”, utfärdat den 24 oktober
2011.
SOU 2001:47 En handläggningslag-förfarandet hos försäkringskassorna.
SOU 2010:29 En ny förvaltningslag.
Författningar
Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF)
Förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring (ALFFo)
IAF:s föreskrifter (IAFFS 2011:4) om ändring i inspektionens föreskrifter (IAFFS
2009:1) om arbetslöshetsförsäkring
Lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK)
Förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor (LAKFo)
IAF:s föreskrifter om arbetslöshetskassor (IAFFS 2014:1)
Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd till
internrevisionsförordningen (2006:1228) (ESV Cirkulär 2013:7)
Förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll
Förvaltningslagen (1986:223)
Internrevisionsförordningen (2006:1228) (IRF)
Myndighetsförordningen (2007:515)
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL)
2014-02-10
60 (60)
Dnr: 2013/940
Personuppgiftslagen (1998:204) (PUL)
Personuppgiftsförordningen (1998:1191)
Regeringsformen (1974:152)
Socialförsäkringsbalken (2010:110) (SFB)