Transcript Avhandlingens disposition

Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Till seminariet:
Den här texten är grunden till ett kapitel i min avhandling. Kapitlet heter ”Snillets manlighet”
och börjar på s. 8. Inledningen som föregår detta är tänkt som en preliminär inledning till hela
avhandlingen. Jag har också gjort en disposition av avhandlingen som jag gärna vill ha
synpunkter på. Jag har försökt att spara det mesta om kvinnlighet till nästa kapitel som ska
heta ”Snillets kvinnlighet”, men en del av detta har jag haft svårt att skilja ut från kapitlet om
manlighet. Ett annat problem är den tanke jag har haft om att studera känslor eller känsla. Jag
vet inte riktigt på vilket sätt detta ska komma in i undersökningen.
Avhandlingens disposition
Inledning
Disposition
Material
Metod
Begreppsanalys
Interaktiva metaforer
Teoretiska perspektiv
Maskulinitetsforskning
(Historisk känsloforskning)
Tidigare forskning
Genitanken
Snille
Sent 1700-tal, romantik/upplysning
Thorild genom tiderna – från Geijer och Atterbom till idag
1
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
1. Snillets manlighet
Manlighetsbegreppet i historieforskningen
Intersektionalitet
Analogier och interaktiva metaforer
Manlighetsbegreppet hos Thorild
Programförklaringen för det manliga snillet
Den upplysta, manliga medborgaren
Motbilder och smädelser
Likheter mellan kvinnor, ynglingar och barn
Barbari och vildhet mot civilisation
Ålder som dominerande kategori
Bilder och motbilder i konstruktionen av det manliga snillet
2. Snillets kvinnlighet
Thorild om likheten mellan kvinnor och snillen
Queerteori
Kvinnliga metaforer hos Thorild
Känslor och genus
Kolonisering av det feminina
Androgynitet och könsöverskridande
3. Snillets förändring
Thorilds omvandling av snillebegreppet
Forskning om maskuliniteters historiska förändring
Det vackra och det sublima som olika maskuliniteter
Slutdiskussion
2
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
I snillets värld
Geni, manlighet och känslor hos Thomas Thorild 1777-1795
Inledning
A man with genius was like a woman … but was not a woman.1
Geniet skulle vara som en kvinna, men inte en kvinna. Det menar Christine Battersby i boken
Gender and Genius. Enligt en annan genusforskare, Anne K. Mellor, koloniserade manliga
romantiker med genianspråk feminina områden som känsla, intuition och fantasi.2
Genusforskningen om det romantiska geniet har framför allt konstaterat två saker: geniet var
manligt och det manliga geniet ansågs vara kvinnligt. Dessa två påståenden skapar något av
en paradox som är intressant ur ett maskulinitetshistoriskt perspektiv. Vad var det för sorts
maskulinitet som kunde vara manlig och kvinnlig på samma gång och vad innebar detta?
Battersby menar att den gamla aristoteliska bedömningen av känsla, fantasi och
intuition som kvinnliga egenskaper hade omvärderats vid slutet av 1700-talet. Det var inte
längre endast förnuftet som var utmärkande för mannen. Hon anser att det nu istället skapades
nya kvalitativa distinktioner på känsloområdet som skulle skilja genier från kvinnor.3 Det är
denna avgränsningsprocess i konstruktionen av genibegreppet och den maskulinitet som
hörde samman med denna, som kommer att undersökas i den här avhandlingen. Geniet och
romantiken i allmänhet har i genusforskningen ofta förknippats med ett gränsöverskridande av
de manliga och kvinnliga sfärerna. Men fanns dessa sfärer att överskrida under 1700-talet i
Sverige, eller var känsloområdet inte särskilt förknippat med kvinnlighet vid denna tid?
1
Battersby, Christine, Gender and Genius (London 1989), s. 8.
Battersby, Christine, Gender and Genius (London 1989), Mellor, Anne K., Romanticism & Gender (New York & London
1993).
3
Battersby, Christine, Gender and Genius (London 1989), s. 8.
2
3
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Jag behandlar det sena 1700-talet, då idéerna om det romantiska geniet som vi känner
dem idag började ta form. I Sverige användes då oftast det gamla nordiska ordet snille –
ibland synonymt med det nya lånordet geni och ibland i andra äldre betydelser. Den här
avhandlingen kommer att koncentrera sig kring begreppet snille och dess kopplingar till
manlighet vid slutet av 1700-talet. En man som var särskilt förtjust i detta ord och som bidrog
till att förändra dess innebörd i riktning mot det romantiska genibegreppet var Thomas
Thorild. Det är hans skrifter som är avhandlingens utgångspunkt. Thorild har gjort sig känd i
litteraturhistorien som en förkämpe för det konstnärliga geniets rätt att skapa fritt, utan regler
och förebilder. De svenska romantikerna såg honom som sin föregångare i kampen mot det
gamla idealet att efterlikna förebilder, och för det nya där poeten eller konstnären skulle vara
en originell skapare. Utmärkande för Thorild är också att han förespråkade kvinnors
likaberättigande i skriften Om qvinnokönets naturliga höghet (1793), där han menade att
kvinnor i själva verket var högre stående än karlar.
Thorild höll sig inte bara till det litterära området, utan menade att snillet skulle vara en
ledare även i politiskt och religiöst hänseende. Inspirerad av den franska revolutionen
engagerade han sig i politiska frågor om tryckfrihet och statens styrelseformer. Med anledning
av detta dömdes han till fyra års utvisning från Sverige 1793. Han tillbringade sina
återstående år i Dammark och i svenska Pommern, där han sedan fick en tjänst som professor
och bibliotekarie i den provinsiella universitetsstaden Greifswald.
Thorild använde gärna ordet manlig för att beskriva snillet och den goda medborgaren.
Många har studerat Thorilds liv och tankevärld, men få har intresserat sig för hans syn på
manlighet och ingen har studerat den närmare ur genussynpunkt. Här finns mycket att hämta
för genusforskningen vad gäller föreställningar om manlighet under det sena 1700-talet. Ett
viktigt syfte med den här studien är att ta reda på vilka relationer i fråga om genus, klass,
ålder och etnicitet som skapades genom argumentationen om snillet. Eftersom snillet
betraktades som högre stående än andra människor, blev det nödvändigt att precisera vilka
som tillhörde denna utvalda grupp och av vilken anledning.
Metoden kommer att vara begreppshistorisk, på så sätt att jag utgår från själva språket
och analyserar de begrepp som Thorild använder. Jag kommer särskilt att studera de språkliga
bilderna och motbilderna av snillet genom att undersöka metaforer och analogier. Min
teoretiska utgångspunkt är att språket – begreppen och metaforerna – i sig är
meningsskapande och inte bara en återspegling eller representation av verkligheten.
4
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Disposition
Avhandlingen består av tre delar. I den första delen utreds frågan om snillets manlighet.
Denna frågeställning har sin utgångspunkt i Battersbys teori att genialitet har ansetts vara
förbehållen män. Jag utgår från en begreppshistorisk metod där själva begreppet manlighet
och dess olika innebörder är utgångspunkten. Analysen sker utifrån ett intersektionellt
perspektiv, vilket innebär att genus, klass och andra kategoriseringar, som kan ligga till grund
för underordning, betraktas som sammanflätande och ömsesidigt konstituerande. Genom att
titta på analogier, metaforer och motbilder till snillet i Thorilds texter undersöker jag hur
språket bidrar till att skapa vissa relationer i fråga om genus, ålder, klass och etnicitet.
I den andra delen är det istället snillets kvinnlighet som undersöks. Geniet skulle vara
som en kvinna, men inte en kvinna. Var snillet kvinnligt för Thorild, och vad innebar i så fall
detta? Sågs känslan som ett kvinnligt område eller fanns det annat som gjorde snillet
kvinnligt? Eller är det senare tiders föreställningar om känslornas kvinnlighet och uppdelning
i en manlig förnuftssfär och en kvinnlig känslosfär som gör att geniets manlighet har
uppfattats som kvinnlig eller androgyn av forskningen? I detta kapitel är utgångspunkten ett
queerteoretiskt perspektiv, där sådant som bryter mot förväntade genusmönster undersöks.
Fokus ligger på de kvinnliga metaforer som används om män. Den tredje delen är en
maskulinitetshistorisk analys där Thorilds nya användning av begreppet snille sätts i samband
med uppkomsten av en ny maskulinitet vid tiden runt år 1800.
Material
Thorilds texter har redigerats och utgivits av Stellan Arvidsson och Vitterhetssamfundet under
benämningen Samlade skrifter. Här har mycket arbete gjorts som underlättar genomgången av
Thorilds produktion, och jag har utgått från detta material för att sedan vid behov undersöka
originaltryck och handskrifter. En källkategori är brev och en annan är tidningsartiklar och
andra skrifter som Thorild publicerat i olika ämnen. En del av hans dikter har också utförliga
inledningar och kommentarer som kan läsas på samma sätt som övriga texter. Det finns
många brev skrivna av Thorild bevarade men tyvärr nästa inga till honom. Ett undantag är
breven från ungdomsvännen Sven Erland Heurlin (1758-1827). Innehållet i några brev från
Carl Gustaf af Leopold (1756-1829) finns bevarat, i form av tillförlitliga avskrifter, och även
några originalkoncept av Pehr Tham på Dagsnäs (1737-1820). Dessa kommer också att ingå i
5
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
källmaterialet. Jag kommer även att studera en del tryckta texter som är nödvändiga för att
förstå Thorilds skrifter i sitt sammanhang. Det han skriver är ofta en direkt reaktion på någon
annan text. Detta gäller framför allt vissa skrifter av hans motståndare Johan Henric Kellgren
(1751-1795) och Carl Gustaf af Leopold.
Undersökningen börjar 1777 med Thorilds första bevarade brev och sträcker sig till
1795, då Thorild etablerar sig i Greifswald och hans skrifter får en helt annan kontext och
ändrar karaktär så att de inte längre lika tydligt behandlar ämnen som är intressanta för
avhandlingen.
Begreppet snille
Men – SNILLE och FINANCER ropar ni, äro så åtskilda som bägge polerna! p. 3. Och
visserligen har ni rätt, om alt Snille är Rima. Men detta utrop är åter blott en Fånens
Courage, om Snille betyder, hvad det är, ”Stort FÖRSTÅND”4
Det här uttalandet i Uplysning om Handelns sanna Frihet, om Vigten af Principer uti alt, och
om Publikens höga Rätt at Döma (1792), som är riktat till hovpoeten Leopold, visar hur
Thorild försöker ta snillebegreppet ifrån sina motståndare och hävda att snille är någonting
annat än det de står för. Hovpoeterna är endast rimmare och inte som han själv, snille i den
rätta bemärkelsen, vilket innebär en upphöjdhet på alla områden. I samma skrift förklarar han
att ordet snille i sin allmänna mening betyder ”hvar och en lysande talang”, men att dess sanna och
höga mening är ”Stort FÖRSTÅND”.5 Han medger att Leopold har snille i den förstnämnda
betydelsen, men inte i den senare. Denna betydelse av lysande talang är vanlig under 1700talet och associeras med vitterhet och litterär förmåga. I definitionerna ovan skapar Thorild en
motsättning mellan å ena sidan den ytlighet och rädsla för att behandla stora och allvarliga
ämnen, som han ser hos Leopold och kretsen av diktare med Kellgren i spetsen, som utgjorde
den Svenska akademin och stod under Gustav III:s beskydd, och å andra sidan det stora, höga
och sanna, som han själv säger sig representera. Svenska akademins devis ”Snille och smak”
är ett typiskt exempel på denna innebörd av ordet, vilken kopplades samman med vitterheten
och tanken att snillena skulle sprida glans över nationen.
4
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944), (Uplysning om Handelns sanna
Frihet, om Vigten af Principer uti alt, och om Publikens höga Rätt at Döma), s. 15, originalpublikationen.
5
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Uplysning om Handelns sanna
Frihet, om Vigten af Principer uti alt, och om Publikens höga Rätt at Döma), s. 148
6
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
På andra ställen i Thorilds skrifter har snille en mer allmän betydelse av ’förståndet’
eller den del av själen som har med tänkandet att göra. Han tycks använda det ganska
oreflekterat i olika uttryck – ofta i kombination med ”hjerta” eller ”känsla”. Thorild använder
annars ofta ordet i mer genomtänkta utläggningar om de stora snillena och deras uppgift i
världen. Då är det frågan om det stora förståndet och de som innehar det. Snille kan nämligen
vara både något man har och något man är. Det är denna sista enligt Thorild sanna och höga
mening av stort förstånd, som jag främst kommer att analysera.
Ordet snille har ett fornsvenskt ursprung och är besläktat med ’snäll’ i bemärkelsen
´duktig, rask, listig’. Sedan har dess betydelse blandats samman med ordet geni. Enligt
svenska akademins ordbok har ’snille’ haft i huvudsak fyra betydelser. Den första är ’(gott)
förstånd, klokhet, begåvning’ och den andra ’ingenium, intelligens’, som särskilt på 1700-talet
har en mer inskränkt betydelse av ’vitter (litterär) begåvning’. Den tredje innebörden är
’eminent begåvning; geni’, ofta motsatt talang, vanligen på tankens, vetenskapens,
litteraturens eller konstens område, särskilt kännetecknad av skapande originalitet och
förmågan att nå en helhetsuppfattning genom intuition eller inspiration. I den fjärde
betydelsen övergår ordet till att beteckna den person som är bärare av snillet.6
Språkvetaren Charlotta Brylla har undersökt begreppet ’Genie/geni/snille’ i en
språkvetenskaplig begreppsanalys, där olika centrala begrepp jämförs i den tyska tidskriften
Athenäeum och den svenska Phosphoros. Hon vill med hjälp av orden undersöka hur
överföringen av den tyska romantikens estetiska program till Sverige gick till. Brylla menar
nämligen att så kallade nyckelord fungerar som bärare av idéer och program. Karaktäristiskt
för nyckelord är att de är mångtydiga och särskilt kontextberoende, vilket gör undersökningen
av sådana begrepp givande som en konkret metod för att komma åt större sammanhang.
Brylla menar att det gamla svenska ordet ’snille’ användes i stort sätt synonymt med lånordet
’geni’. ’Snille’ var dock vanligare i formell skrift, eftersom det ansågs talspråkligt att använda
det utländska ordet.7 Bryllas slutsats vad gäller begreppet ’Genie/geni/snille’ är att det
genomgår en förändring från ”att ha geni” till ”att vara geni”, vilket kan sättas i samband med
en betydelseförskjutning och förädling av begreppet, där det övergår från att innebära en gåva
eller talang till att vara ett särskilt utkorat tillstånd.8
6
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/index.html, sökord: ’snille’
Brylla, Charlotta, ”Överföring av nyckelord mellan tysk och svensk romantik” i Trygghet och äventyr: Om
begreppshistoria, red. Bo Lindberg (Stockholm 2005), s. 59 ff.
8
Brylla, Charlotta, ”Överföring av nyckelord mellan tysk och svensk romantik” i Trygghet och äventyr: Om
begreppshistoria, red. Bo Lindberg (Stockholm 2005), s. 69 ff.
7
7
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
1. Snillets manlighet
Thorild skriver ofta om snillets manlighet. Detta stämmer väl överens med genusforskningens
teorier om att genialitet har kopplats till män och manlighet. Men vad menade Thorild
egentligen med att snillet var manligt? För att ta reda på detta kommer jag att börja i själva
språket och begreppet manlighet. Ordet kan genom sin vardaglighet lätt ges en innebörd som
mer speglar föreställningar hos uttolkaren än hos författaren i fråga. Ett exempel är en
kommentar av litteraturhistorikern Roland Friedholm i avhandlingen Thorild och Antiken
(1940) angående Thorilds tal om manlighet. Här kan man få en bild av de förändringar som
skett av ordet manlighet mellan 1700- och 1900-talet:
Han [Thorild] tycks ha haft ett påfallande fint utseende. Det lär ha funnits något
”hindartat” över honom. Detta har man väl skäl att tolka som något flickaktigt gracilt.
Hans svärmeri för manlighet, som kunde ta sig så vidunderliga uttryck, vittnar i och för
sig knappast om att han i någon högre grad ägde denna egenskap. En verklig karl har
sällan behov av att bravera med sin karlaktighet. Under denna tidiga ungdom förefalla
också hans känslor för det motsatta könet att ha varit mera översvallande än
djuptgripande.”9
Det finns flera tydliga skillnader mellan Friedholms och Thorilds manlighetsbegrepp.
Friedholm likställer genast manlighet med karlaktighet och sätter det i motsats till
flickaktighet. När Thorild talar om manlighet menar han dock inte att det är samma sak som
karlaktighet. Att vara som en karl var inte något som han tyckte var särskilt eftersträvansvärt,
vilket man t.ex. kan utläsa av hans nedvärdering av karlarnas ”villdjursstyrka” i skriften Om
qvinnokönets naturliga höghet. Manlighet var någonting annat. Friedholm tar också genast
upp förhållandet till det motsatta könet i samband med manlighetsbegreppet. För honom är en
riktig heterosexualitet ett krav för att en man ska vara riktigt manlig. Denna direkta koppling
till sexualiteten och biologin är något som känns främmande för Thorilds tid, men typiskt för
Friedholms. Vad Thorild menade med manlighet i sina skrifter och hur man ska se detta i ett
9
Friedholm, Roland, Thorild och Antiken (Göteborg 1940), s. 38.
8
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
större sammanhang är ämnet för det här kapitlet. Först ska jag presentera de teoretiska
utgångspunkterna för min undersökning av Thorilds manlighetsbegrepp.
Manlighetsbegreppet i historieforskningen
Att begreppet manlighet är mångtydigt och inte bara direkt kopplat till kön eller genus, är
något
som
har
framkommit
genom
den
senaste
tidens
svenska
historiska
maskulinitetsforskning. Denna forskning har framför allt varit inriktad på att undersöka
diskurser om manlighet, och på så sätt ta reda på vad som ansågs som manligt i olika tider.
Användningen av manlighet eller maskulinitet som analytiskt begrepp har sina problem. Ett
av dessa är den mångtydighet som finns i begreppet och som riskerar att dölja att det kan
relatera till exempelvis ålder, klass eller stånd. Ofta syftar de manlighetsbegrepp som studeras
i maskulinitetsstudierna i första hand på någonting annat än genus, utan att detta framgår
tydligt. Jag tror att dessa andra aspekter skulle komma fram tydligare om man kunde hitta
andra analytiska begrepp än manlighet, vilket är besvärligt genom sin mångtydighet och
förekomst i dagligt tal.
Historikern Jonas Liliequist har uppmärksammat problemet med det otydliga
manlighetsbegreppet. Han menar att det är viktigt att skilja manlighet som ett teoretiskt,
principiellt begrepp, utan begränsning i tid och rum, från det empirisk-historiska begrepp, som
förekommer i ett visst historiskt sammanhang. Det teoretiska begreppet är enligt Liliequist
nödvändigt för att kunna göra jämförelser över tid. Hans lösning är att renodla det teoretiska
manlighetsbegreppet till att benämna endast genus. Med detta menar han att det som
benämnts som manligt i analytisk mening måste anspela på ”någon egenskap, karaktär,
förmåga eller attribut, som kan förankras i en manlig kropp och dess fysiologiska
säregenheter som av samtiden ansågs utgöra den fundamentala skillnaden mellan män och
kvinnor.”10
Om vi betraktar även det biologiska könet som en kulturell och historiskt föränderlig
konstruktion kompliceras dock användningen av manlighet och genus som universella och
tidlösa kategorier. Många genusforskare menar att begreppet manlighet i äldre tider och ännu
under sent 1700-tal inte var lika kopplat till manskroppen som senare. Maja Bondestam och
Andreas Marklund har uppmärksammat att även kvinnor kunde beskrivas som manliga i en
positiv innebörd av mognad och duglighet. De manliga åren kunde också vara en beteckning
10
Liliequist, Jonas, ”Manlighetens flytande gränser – om manlighet som analytisk kategori i historiska analyser.” i Scandia
74:1 (2010), s. 93 ff.
9
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
på en människans fertila år oavsett kön. Bondestam har visat hur Carl von Linné inräknade
även kvinnor i kategorin manfolk och beskrev dem som manliga, manvuxna och manbara.
Detta inkluderande av kvinnor i manlighetsbegreppet upphörde under 1800-talet.11 Att
manlighetsbegreppet inte var lika knutet till manskroppen har ibland tolkats som att gränserna
mellan könen inte var lika strikta som i senare tider och att män och kvinnor sågs som mer
lika. Bondestam menar att förändringen i språkbruket hängde samman med en förändring i
föreställningarna om kön, och att kvinnorna förlorade något av sin universella mänsklighet i
samband med att de inte längre räknades in bland manfolket.12
Den här förståelsen av de förmoderna köns- och genusrelationerna är kopplad till den
enkönsmodell som föreslagits av Thomas Laqueur. I denna modell betraktas man och kvinna
som två hierarkiskt placerade positioner på samma skala, till skillnad från tvåkönsmodellen
där könen betraktas som två helt olika, väsensskilda och i teorin likvärdiga kategorier.
Laqueur ser enkönsmodellen som utmärkande för tiden från antiken fram till slutet av 1700talet.13 Modellen har kritiserats för att vara alltför förenklad och att den används för
slentrianmässigt och svepande. Den ger oss dock en bild som hjälper oss att förstå det
manlighetsbegrepp som är relaterat till en värdering av fullkomlig mänsklighet mer än ett
särskilt biologiskt kön. Detta manlighetsbegrepp finns kvar även idag, men är inte lika
dominerande som före 1800-talet.
Maskulinitets- och manlighetsforskningen har ofta problem med att avgöra vad det
egentligen är som ska analyseras. Frågan är om det går att urskilja en maskulinitet som kan
studeras genom historien om uppfattningen om vad kön är har varierat på samma sätt som
föreställningarna om vilka egenskaper som hör till de olika könen, vilket brukar kallas genus.
Jag kommer här inte att begränsa mig till genusaspekterna av manlighetsbegreppet, utan
istället undersöka just mångtydigheten. Uppmärksammandet av att begreppet kan innehålla
många olika sammanblandade betydelser tycker jag är ett av de intressantaste resultaten av
den historiska manlighetsforskningen.
Intersektionalitet
För att bringa större klarhet i manlighetsbegreppets olika betydelser kommer jag att använda
mig av intersektionalitetsteori. Fördelen med intersektionalitetsbegreppet är att det genast
11
Maja Bondestam. ”Revolutionens tid: När svensken gick in i puberteten” i In på bara huden: Medicinhistoriska studier
tillägnade Karin Johannisson, red. Torbjörn Gustafsson Corell & Maja Bondestam (Nya Doxa, Nora 2010), s. 15, 21,
Marklund, Andreas, I hans hus: Svensk manlighet i historisk belysning (Umeå 2004), s. 13 f.
12
Maja Bondestam. ”Revolutionens tid: När svensken gick in i puberteten” i In på bara huden: Medicinhistoriska studier
tillägnade Karin Johannisson, red. Torbjörn Gustafsson Corell & Maja Bondestam (Nya Doxa, Nora 2010), s. 21.
13
Laqueur, Thomas, Making Sex: Body and Gender from the Greeks to Freud (Cambridge & London 1990), s. 8 ff.
10
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
pekar på att det handlar om korsningar av olika kategorier där genus blandas samman med
t.ex. ålder eller klass.
Intersektionalitet har varit vanligare inom samtidsforskning, men på senare tid har
frågan om dess relevans för historievetenskapen diskuterats, t.ex. av Helena Tolvhed i ett
temanummer i Scandia 2010. Tolvhed beskriver intersektionalitet som ett ”synsätt där socialt
och kulturellt konstruerade kategorier med utgångspunkt i förtrycksgrunder som genus, klass,
ras/etnicitet eller sexuella preferenser betraktas som sammanflätade och ömsesidigt
konstituerande.” Begreppet introducerades för 20 år sedan av Kimberlé Crenshaw, inom
forskningsfältet Black feminism. Det var på detta område som frågan om identiteter och
identitetsgrunders samexistens först teoretiserades. Man fann att en svart kvinnas
underordning varken rymdes i kvinnors eller svartas kamp, utan att kombinationen av
kategorierna skapade en ny position.14
Min studie handlar inte på detta sätt om identitetskonstruktion och förtryckta gruppers
kamp, utan är en analys av diskurser och språkets konstituerande roll. Jag tycker dock att
begreppet är användbart just för att peka på hur andra kategorier än genus sammanflätas i ett
begrepp som manlighet och skapar nya föreställningar, vilka påverkar de grupper som berörs.
Interaktiva metaforer och analogier
Mer specifikt utgår jag från teorier om interaktiva metaforer och analogier för att komma åt
hur de intersektionella sammanflätningarna fungerar just i mitt material.15 Nancy Leys Stepan
skriver i artikeln ”Race and Gender: The Role of Analogy in Science” om hur metaforer och
analogier verkar inom vetenskapen.16 Stepan utgår framför allt från Max Blacks
interaktionsteori om metaforer, som först framfördes i Models and Metaphors (1961). Han
motsatte sig en tidigare teori, som betraktade metaforer som endast ersättningar för något
annat. Black menade att två tankar om olika saker är aktiva i medvetandet samtidigt när en
metafor används. På så sätt interagerar de båda leden i analogin och nya betydelser skapas.
Metaforen får en mer aktiv och konstituerande roll än i traditionella metaforteorier.17 Andra
14
Tolvhed, Helena, ”Intersektionalitet och historievetenskap” i Scandia 76:1 (2010), s. 59 ff.
Black, Max, Models and Metaphors: studies in language and philosophy (Ithaca 1962), antologin Metaphor and Thought,
red.: Andrew Ortony (Cambridge 1979).
16
Stepan, Nancy Leys, “Race and Gender: The Role of Analogy in Science” i Feminism & Science, red.: Evelyn Fox Keller
& Helen E. Longino (Oxford & New York 1996), s. 123.
17
Stepan, Nancy Leys, “Race and Gender: The Role of Analogy in Science” i Feminism & Science, red.: Evelyn Fox Keller
& Helen E. Longino (Oxford & New York 1996), s. 126
15
11
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
som diskuterat metaforernas aktiva meningsskapande är George Lakoff och Mark Johnson i
Metaphors we live by (1980).18
Stepan undersöker särskilt den analogi som sammankopplar ras och genus i 1800- och
1900-talets vetenskapliga teorier om mänsklig variation. Hon vill visa hur analogier spelar en
viktig roll i vetenskaplig forskning. Stepan anser att analogin mellan ras och genus uppstod
genom att en diskurs om rasskillnad redan fanns när uppmärksamheten riktades mot
könsskillnad under 1800-talet. Vetenskapsmännen uppfattade då genus som analogt med ras
och använde rasskillnad för att förklara könsskillnad och tvärtom, så att svarta människors
och vita kvinnors skillnad mot den vite mannen framstod som likartad. Stepan menar att
vetenskapsmännen utgick från metaforer som var i överensstämmelse med kulturella
förväntningar och naturaliserade och legitimerade dessa genom det vetenskapliga språket. De
pekade på drag som ansågs kvinnliga hos svarta för att bevisa deras underlägsenhet, samtidigt
som sådant som ansågs utmärka den svarta rasen togs som tecken på att vita kvinnor var lägre
stående än vita män. Genom det analogiska tänkandet uppstod på så vis ett cirkelresonemang
som förstärkte uppfattningen om båda gruppernas underlägsenhet. Även kriminella, sexuellt
avvikande, fattiga, och sinnessjuka kunde blandas in i analogitänkandet och beskrivas som
andra biologiska raser.19
Stepan framhåller att de grupper som representerats metaforiskt som underlägsna och
som ”de andra” har varit sådana som på olika sätt har saknat fulla medborgerliga rättigheter.
Under antiken liknade Aristoteles t.ex. kvinnor vid slavar och menade att båda grupperna var
naturligt underlägsna.20
Teorin om interaktiva metaforer är särskilt lämplig för min studie av Thorilds
föreställningar om snillet och hans kommunikation med andra i samtiden, eftersom Thorild
använder mycket bildspråk. Han målar också upp olika bilder och motbilder till snillet i
metaforer. Det är här teorin om analogiernas förstärkande effekt på nedvärderingen av olika
grupper är intressant. Är det så att de olika motbilderna samverkar, så att deras egenskaper
sammanblandas med varandra, och på så sätt kan påverka tänkandet och synen på olika
grupper? Enligt Black fungerar metaforer väl bara om de kan förstås av läsaren, vilket gör att
de bygger på och förstärker föreställningar som redan finns i tiden. Den som gör det
metaforiska uttalandet strukturerar föreställningarna genom att välja ut och betona eller
18
Lakoff, George & Johnson, Mark, Metaphors We Live By (Chicago & London 1980).
Stepan, Nancy Leys, “Race and Gender: The Role of Analogy in Science” i Feminism & Science, red.: Evelyn Fox Keller
& Helen E. Longino (Oxford & New York 1996), s. 122 f.
20
Stepan, Nancy Leys, “Race and Gender: The Role of Analogy in Science” i Feminism & Science, red.: Evelyn Fox Keller
& Helen E. Longino (Oxford & New York 1996), s. 124.
19
12
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
utelämna vissa drag.21 På så sätt kan man säga att Thorild både reproducerar och bidrar till att
förändra diskurser i samtiden.
Thorild hade själv en uppfattning om analogier. Han menade att världen var en analogi
och att allting var uppbyggt på samma sätt i en hierarkisk ordning från det lägsta till det
högsta. Så här skriver han i en anmärkning till sitt diktverk Passionerna:
ANALOGI. den Stora alltings LIKHET, genom hvilken den vise ser från det mindre til
det större, från det varande til det kommande, från det synliga til det osynliga, från
ändeligheten in i det Oändeliga.22
Detta tänkande tar sig också konkreta uttryck när Thorild beskriver litteraturen, politiken och
etiken som analoga. Han skriver att: ”Smak, Dygd, Medborgerlighet har i Naturen en och
samma Regel: Sanning och Höghet.”23 Detta tillämpas också genom ett flitigt användande av
metaforer som likställer de olika områdena. Eftersom allting i naturen hänger ihop i analogier
är de olika områdena lika stora och viktiga och kan utan vidare jämföras med varandra.
Allting får en hög ton. Skillnaden mellan olika litterära uttryck likställs med den mellan hög
och låg känsla, rättvisa och inställsamhet, frihet och slaveri, barn och man, höga och låga
snillen.
Thorild kallade sig själv ”author”, vilket är mer än bara en författare eller poet: ”Sverige
har många poeter: såsom, Gud hjelpe! alla Gyckleri-konster blomstra: Men ganska få Snillen.
Och knapt en enda Author! Det vil säja, en Man som med sin Själs känsla och uplysning
förädlat och uplyst Nationen.”24 Enligt Horace Engdahl ska authoren ses som en kombination
av poet, filosof och andlig ledare.25 Det stora snillet ansågs ha en högre förmåga både vad
gällde känsla, förstånd och dygd. Han kunde på samma gång vara en upphöjd skald, en vis
man och en naturens och sanningens präst. På detta sätt har Thorild höga anspråk och
ambitioner inom alla områden han ger sig in på.
21
Black, Max, ”More about metaphor” i Metaphor and Thought. Second Edition, red.: Andrew Ortony (Cambridge 1993,
första uppl. 1979), s. 28.
22
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Anmärkning till Passionerna), s
52.
23
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye granskaren), s. 30.
24
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye granskaren), s. 80.
25
Engdahl, Horace, ”Ballongfararen” i Thorild, Thomas, Att följa ögonblicken: Texter i urval. Under redaktion av och med
inledning av Horace Engdahl, s. xii
13
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Manlighetsbegreppet hos Thorild
Programförklaringen för det manliga snillet
SNILLETS FRIHET är det interesse för hvilket jag talar. Den Hämnas genom samma
vapen som Förnuftets och Medborgarens: genom en ren och djärf röst. Den Förtryckes på
samma sätt: genom det antagnas fördom, genom små-lagarnas despotism. Man har sedan
Snillets joller-dar en viss konst-nyck. Efter den – skal Snillet i sin Mandom gå! Den
anstår skämtet och glädjen. Men den Vises röst, den heligaste, den högsta Naturens
känsla får ej undantagas. Dömen däröfver. Kan här gifvas en Skönhet som ej är den
antagna? Kan denna Skönheten äfven vara en högre?26
Den här texten från förordet till diktverket Passionerna, tryckt 1785, är något av Thorilds
manifest för snillets frihet och manlighet. 1782 hade han deltagit med dikten i en pristävling
anordnad av det vittra sällskapet Utile Dulci och tilldelats ett mindre pris. Det stora priset gick
till en annan person. Genom att offentligt avsäga sig priset i en artikel i Stockholms Posten
börjar Thorild vad som brukar kallas striden med Kellgren, eller som han själv skriver, sitt
”första authorsbuller”.27
Kellgren, som var Utile Dulcis sekreterare och en av Stockholms Postens redaktörer
hade formulerat den i tidningen publicerade prismotiveringen, där han bedömer Thorilds stil
som manlig, men i behov av disciplinering. I omdömet beröms ”den djärfva, fast stundom
förvillande utflygt, som endast snillet gifver” och det beskrivs som ”en hög och manlig, ehuru
på sina ställen nog mörk, sträf och med tvungna epithéter belastad styl”.28 Thorild erkänns
som innehavare av snille, samtidigt som han får lovord blandade med reservationer. Han
tilldelas det mindre priset, eftersom sällskapet ”velat betyga sin aktning, för et Snille, hvars
bemödande skal vinna et almänt bifall, då det samtycker, at underkasta sig den erkända
Skaldekonstens stadgade lagar.”29 Han hade nämligen skrivit sin dikt på hexameter istället för
rimmad vers, vilket gick emot de fransk-klassicistiska regler som tillämpades för att
bestämma vad som var god smak. Thorild ville inte bli en lärling inom den erkända
26
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
37
27
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 6, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm : Svenska vitterhetssamf., 1976-1980)
(brev till Heurlin, 14.5.1782), s. 80.
28
Kellgren, Johan Henrik, Samlade skrifter. Del 4, utgivna av Sverker Ek och Allan Sjöding (Stockholm 1944), s. 262.
29
Kellgren, Johan Henrik, Samlade skrifter. Del 4, utgivna av Sverker Ek och Allan Sjöding (Stockholm 1944), s. 263
14
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
skaldekonsten, utan försökte istället positionera sig själv som ett snille, som stod över de
etablerade hovskalderna. Han menade att snillet inte tar utan ger lagar, och att hans diktande
befann sig på ett annat och högre plan än det, som erkändes som god smak i Stockholm vid
denna tid.
Thorild tar fasta på Kellgrens uttalande om hans manliga stil, och under den litterära
striden utformar han sina tankar om det höga och manliga snillet som han sedan sammanfattar
i förordet till den tryckta versionen av Passionerna. Men vad innebar manlighet egentligen i
detta sammanhang? I det inledande citatet talar Thorild om snillets joller-dar och mandom. I
nästa stycke uppges snillen vara höjden av mandom:
Andra Folkslag hafva redan en Sjelfständighet: och Vi yrsle i ungdoms-åren. För dessa
kan den gifva lagar. Men den vågar det för Snillen och konungar. Vågar sträcka sin arm
til höjden af Sjelfvarelse och Mandom!30
I båda fallen sätts manlighet i motsats till barnslighet och ungdom. Snillet som en egenskap
beskrivs metaforiskt som en människa, vilken går från barndom och ungdom till mandom.
Snillen, i bemärkelsen personer med snille, är sådana som andligen har nått mandomens ålder.
I samma text skriver Thorild: ”Gifven blott förtjusning åt den krets j väljen – af små, af stora;
jollrande, manliga; glada, eller djupare: gudomliga själar, eller stoftets!31 och “Är det kanske
därföre at det felas Själarnas manlighet och uplyftning? at de älska ännu Goss-årens ras?”32
Skalderna i de vittra sällskapen kallades redan för snillen, i bemärkelsen vittra
begåvningar. Thorild ville argumentera för att det fanns snillen som stod högre än dessa
etablerade auktoriteter, vilka han menade var endast de för dagen erkända. På så sätt försöker
han ta ifrån hovskalderna snillebegreppet och omformulera det efter sina egna syften. Han
utgår från ordet snille och talar om olika typer som är högre eller lägre stående i en hierarkisk
ordning. Ofta ställer han upp dikotomier mellan de höga och de låga snillena. Han skapar
också nya sammansättningar av ordet och talar om ”misssnillen”, ”artiga, famlande
ordsnillen”, ”kalla handtverkssnillen”, alldagssnille”, ”halfsnille”, ”småsnille-packet” och
30
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
37.
31
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
37.
32
Thorild, Thomas, Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s. 39.
15
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
”pojksnille” i nedsättande ordalag.33 Så här tilltalar han ”det HÖGRE ALLMÄNNA” i
inledningen till Passionerna:
Hvem menar ni väl jag talar til? Til kretsen af de starka och manliga Själar, som känna Naturen
och det ädlaste Snillet frambragt. Ej en gång til SNILLEN, i de veka eller låga slag. Må man ej
bedraga sig. Detta är min Domstol.34
Även här använder sig Thorild retorisk av olika betydelser av snillebegreppet. Först betecknar
snillet människans skaparkraft. Sedan övergår han till att tala om ”SNILLEN” och syftar då
på de erkända hovskalderna med Kellgren i spetsen. Han kallar dem snillen i ”veka och låga
slag” och kontrasterar med mot de ”manliga Själar”, som är dem han vänder sig till för att få
sin dikt bedömd. Lite senare i samma inledning ställs det glada och lättsamma som gäller
endast för dagen mot det höga, starka, majestätiska och odödliga:
Hvad känner ni, hvad läser ni, hvad har ni omkring er? Galliens lättheter? dagens glada?
eller Seklernas och Folkslagens odödliga alster? Man har skapat af sin medelmåtta en
Natur: satt alt nytt, stort, ädelt öfver den. Man har ouphörligt fordrat liflighet och de lätta
behagen: knapt nämt höjd, styrka, Majestät. Men så stort bör målet vara för et Snille och
för en Kännare.35
I denna argumentation har det åldersrelaterade manlighetsbegreppet en viktig roll. Den
lägre och vekare form av snillen som Thorild sätter samman med hovskalderna beskrivs på
många ställen som oförståndiga, jollrande barn som behöver växa upp. Här kan man också se
att Thorild gör en analogi mellan snillets, förnuftets och medborgarens frihet. De lagstiftande
skalderna beskrivs som barn, som tyranniserar befolkningen samtidigt som de svagt
underkastar sig överheten: ”så många småtyranner krypa här”.36 Just despoti är en gemensam
nämnare för Thorilds syn på likheten mellan områden som litteratur, politik och religion.
Despotin i statens styrelse motsvaras av ortodoxin inom statsreligionen, och båda dessa
företeelse ser Thorild även inom litteraturen. I en anmärkning till diktverket Inbildningens
nöjen skriver han att ”[m]an vet at jag är Atheist i Poesien: jag tror ej på den rätte Apollo: jag
33
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Anmärkningar till Passionerna
och Fragment af 1783 års vitterhet), s. 51, 56, 58, 107, Thorild, Thomas, Samlade skrifter. del 2, utgivna av Stellan Arvidson
(Stockholm 1934) (Den nye granskaren), s. 26, 38.
34
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
36.
35
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
39.
36
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den Nye Granskaren), s. 6.
16
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
anser Naturen för alt.” och ”Detta förstår Orthodoxien ej. Men Verlden läser det förtjusande i
de Odödliga Stycken; och tilber ej annat än GENIE.” 37
Den upplysta, manliga medborgaren
Vid samma tid som Thorild förberedde utgivningen av Passionerna, under 1784, gav han ut
en egen tidskrift vid namn ”Den nye granskaren”. Där används ordet manlighet frekvent och
det är just det åldersrelaterade manlighetsbegreppet som är dominerande. Här ansluter sig
Thorild till en diskurs som har samband med upplysning och medborgarskap, där ordet
manlighet får en särskilt innebörd som relaterar till mänsklighetens och nationens uppväxande
och mognad. Genom analogitänkandet tillämpar han detta språkbruk även på det litterära
fältet eller i ”snillet verld” som han kallar det. Snillet måste på samma sätt som folket och
nationen växa upp och bli man. Det är just under 1780-talet, åren före den franska
revolutionen, som Thorild använder ordet manlighet så ofta.
I Den Nye Granskaren vill Thorild som ”author” och snille upplysa svenskarna så att de
genom kunskap ska kunna mogna och ta eget ansvar för att styra sig själva. Han ser snillet
som en ledare och högre form av den sanna medborgaren. Snillet kopplas till manlighet i
bemärkelsen mognad, självständighet, integritet och styrka. ”De stora Snillen” ska upplysa
folket och hjälpa dem att se sanningen, så att de ska växa upp och bli självständiga män
istället för omyndiga, oförståndiga barn, som underordnar sig allt ifrån despoter till
klädmoden. Manlig styrka ställs mot barnslig svaghet i bildlig bemärkelse. Barnsligheten är
dock inte kopplad till biologisk ålder. De personer som Thorild kallar barnsliga är äldre
etablerade skalder kopplade till Gustav III hov. Det är just deras beroendeförhållande till
kungen som kopplas till barndom och ungdom:
Betrakta denna ynglingalika, prålande och okunniga hopen: ej Medborgare, utan mjuke,
stofferade, och smilande Lakejer för den Mägtige: och et gäckspel för den först
kommande Förtryckaren. Män, som förstår mera at sätta et rosigt band på sin Väst än
pryda sin Själ! De känna ej sit värde: och hafva ock intet. Ach! den manliga uplysningen
kommer. Den utstrålar från de stora Snillen. Möten den. Kännen Värde och Sanning. At I
måtten hinna äran och styrkan af en Man; och Verlden åtminstone til en del uphöra at
vara en stor Barnkammare.38
37
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Anmärkningar till Inbildningens
nöjen.), s. 64, 71.
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye Granskaren), s. 5.
38
17
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Här gör Thorild en retorisk betydelseglidning av ordet ’man’. ”Män” syftar först på
personer av manligt kön och övergår sedan till ”Man” som syftar på vuxenblivande genom att
sättas i motsättning till ”barnkammare”. Detta vuxenblivande är av en andlig mer än fysisk
karaktär där manlighet betyder fullkomlighet. Här finns alltså två manlighetsbegrepp som
fungerar samtidigt: dels om personer som är män oavsett egenskaper och dels att vara man i
bemärkelsen fullkomligare människa. Detta påminner om snillebegreppet som ofta genomgår
en motsvarande betydelseglidning i Thorilds skrifter.
Motbilder och smädelser
Både Thorild och Kellgren använder referenser till barnslighet och ungdom i nedvärderande
syfte. När Thorild avsäger sig priset för Passionerna svarar Kellgren på hans upproriskhet och
högtidliga tal om sanning och rättfärdighet med att förlöjliga honom och utmåla honom som
oförskämd, högmodig och överdrivet upprörd över att han inte fått det stora priset. Han
framhäver Thorilds ungdom för att förminska hans argument. I detta fall är det att vara
oförnuftig och att inte kunna kontrollera sina känslor som är barnsligt i negativ bemärkelse.
Så här skriver Kellgren när han vill förlöjliga Thorild i den satiriska dikten ”Nytt försök till
orimmad Vers” (1783):
Om druckna pojkars undran
Och dårars lov du söker;
Bryt oförsökta vägar,
Det ägta Snillets vägar 39
Här associeras pojkar med dryckenskap och dårar. Kellgren utvecklar galenskapstemat
senare i dikten Man äger ej snille för det man är galen (1787). Thorild beskrivs som en
ättling till den unge Ikaros, ”Ikars ättlägg”40, som var högmodig och flög för nära solen:
Ve! och der sveddes vingen,
Hans styrkas högra vinge,
Af vreda Solens eld.
Ve! ynglingen! Nu klöv han,
Nu klöf han midt i tu
Den väderspända hjessan
39
40
Kellgren, Johan Henric, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Sverker Ek och Allan Sjöding (Stockholm 1939), s. 189.
Kellgren, Johan Henric, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Sverker Ek och Allan Sjöding (Stockholm 1939), s. 190.
18
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Karakteristiskt för ungdomen är enligt detta resonemang att bli för entusiastisk och försöka
sig på att bryta nya, oprövade vägar och ta sig högre upp i luften än de klarar av. Detta
framställs av Kellgren som negativt och entusiasmen likställs med berusning och vansinne.
Thorilds ynglingalikhet förknippas också med uppblåsthet. Det luftfyllda refererar till högmod
och till Thorild tal om upphöjdhet, att andas i eterns höga luft och liknande.
Thorild bemöter parodieringen med att beskriva satiren som barnslig. ”Det qvicka” blir
ett av hans hatobjekt som sätts i samband med barn, dårar och narrar. Han liknar sig själv vid
en rättfärdig stridsman och Kellgren vid en narr som inte går att resonera med: ”Hvad skulle
man säja om en som företog sig at trotsa en man i fulla Vapen med et fjolligt eftergörande af
hans airer. Skratta. Och stridaren, hvad skulle han göra? Se med åskådarne.” Thorild använder
på flera ställen ordet fjollig. Enligt SAOB betyder ordet vid denna tid dåraktig, sinnessvag
eller löjlig. Det sätts av Thorild inte explicit samman med feminisering, utan syftar snarare på
en dåre eller gycklare. Narren framställs också som en hovnarr, så att kvickheten associeras
både med dåren, gycklaren och adelsmannen vid hovet: ”Huru många förunderliga qvicka
infall hafva icke narrar sagt? Hvilke ock endast derföre varit hållne vid Hofven.” 41
Som svar på Kellgrens satirer skriver Thorild en smädesdikt som han kallar Fragment
av 1783 års vitterhet eller ”Staffsången”, där han framställer Kellgren som en liten, skällande
koppelhund. Även här är det barnslighet som är temat som t.ex. i raden: ”När blir du Man?
När får du vett? I pojke-åren, himmel! än.”42 Den vuxna manligheten symboliseras också av
mustascher som pojken inte har: ”Först, lille hjälte, kola väl din manlighets mustascher på.
Sen brinnande din farlighets din styrkas lilla trä-svärd grip.”43 Thorild menar att han inte
inlåter sig i strid med Kellgren, utan straffar honom på samma sätt som en man skulle straffa
en gatpojke:
När en gat-pojke lägger sig bakom et hus och kastar små-stenar på er, så vil Ni at man ock
skall lägga sig bakom et hus och kasta små-stenar igen. Det är listigt! Och är ni en pojke
så gör ni det visserligen. Men en Man går enfaldigt bort, söker up den lilla skälmen, och
ger et par afgörande rapp.44
41
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 63.
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Fragment af 1783 års vitterhet,
”Staffsången”), s. 111.
43
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Fragment af 1783 års vitterhet,
”Staffsången”), s. 109.
44
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye Granskaren), s. 56.
42
19
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Mannen straffar även små hundar på samma sätt: “Men om det ej är emot en Mans Värdighet
at gifva et rapp åt den förföljande småhunden; så är det ej heller emot hans Rättvisa at låta
Skälmen litet känna huru bitter hans konst är.”45
Här blandas talet om ålder med ett annat sätt att nedvärdera människor, nämligen att
likna dem vid djur. Barndoms- och litenhetstemat överförs i ”Staffsången”, liksom på andra
håll, på djur, så att motsatsen till den stora mannen blir en liten djurunge. Kellgren kallas t.ex.
”lille bjäffare”, ”sparfunge”, kyckling” och ”mjölkhjerna”.46” Ett annat exempel på hur
Thorild liknar Kellgren vid en djurunge är i ”Den nye granskaren”:
För en sieur K är ju Högheten ursinnig, Sanningen galimathias, och Naturen något at
skratta ihjäl sig åt! ”Galnaste, oordentliga, mostruösaste af alla Ljus! säjer Mullvadsungen om Solen, och tittar ut ur sit lilla roliga hol, med qvickhetens gnista i ögonen, och
parodiens mine på nosen ”men strålarne från denna kattstenen, denna glasbiten detta
glittriga gruset – hvilken täckhet! huru måttadt! huru rätt! 47
Solens ljus är för starkt och för högt upp för den lilla mullvadsungen, på samma sätt som
snillets ljus och höghet är svår att förstå sig på för vanliga människor. Den kvickhet och
parodiering som Thorild förknippar med Kellgren kopplas här till barnslighet och små, blinda
djur som bor under jorden. Att det dessutom är en unge förstärker litenheten. Han talar även
om täckhet, som är ett ord som används, ofta i nedvärderande syfte, om något lättsamt och
sött och kopplas till barn och kvinnor. ”Det glittriga gruset” är något som Thorild återkommer
till i samband med att han ondgör sig över pråligheten som lockar barnsliga människor. Det
ser värdefullt ut genom att det glittrar, men är i själva verket lågt och smutsigt.
Det är dock inte bara barn och ungdomar som ses som motsatser till manligheten, utan
även gubbar.:
Revolutioner äro icke Gubbars lust: utan den eldiga och starka mannaålderns. Gubbar älskar ro,
om det ock skulle vara blott den hemska halfdöda, som despotismen gifver: de älska ro, ända til
grafvens.48
Gubbar är svaga och saknar den eld som kännetecknar mannen och framför allt snillet. Detta
är ett tema i Thorilds brev till Pehr Tham, där han berömmer denne för att vara så eldig och
45
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye Granskaren), s. 57.
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Fragment af 1783 års vitterhet,
”Staffsången”), s. 107, 114.
47
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye Granskaren), s. 33.
48
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 101.
46
20
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
full av snille trots sin mogna ålder: ”Nu, då jag ej kändt en Man som med mognad af 50 år
förenat denna Eld för alt.”49 De äldre bör dock vördas på grund av sin levnadsvisdom: ”Den
som ej vördar Ålderdomen – är, icke vild, icke en barbar, ty ingen vildhet och intet barbari
kunna qväfva en så naturlig känsla: utan är en våra seders vanvetting.50 ”Då är något at
hoppas, när et Snille af eld får taga råd af de ädle och mognare Män!”51 skriver Thorild i Den
nye granskaren och syftar på sig själv som ett yngre eldigt snille som med visa råd från äldre
män är framtidens hopp.
I motbilderna som framförs i smädandet är barnslighet dock det dominerande temat som
motsats till manlighet. Det blandas även samman med djuriskhet och dåraktighet.
Likheter mellan kvinnor, ynglingar och barn
Det barnsliga och ynglingalika har i Thorilds beskrivningar drag som han ibland även kopplar
till kvinnor som svaghet och fåfänga. Ordet kvinnlighet förekommer dock nästan inte alls. Ett
undantag är skriften Mildheten (1792) tillägnad Gustav III, där Thorild skriver att
”MILDHETEN är icke en qvinslig känsla”,52 utan något som en kung borde eftersträva.
Kvinnlighet är där inte något som en man antas vilja förknippas med. Kvinnlighet och kvinnor
nämns alltså nästan inte alls i samband med talet om manlighet. Det är ålder och
självständighet som avses mer än könstillhörighet. Ett undantag är några strofer ur
”Straffsången”, där han tar i för att komma på det mest smädande han kan tänka sig:
O trykta, arma rimar-folk!
Den starka tankans snöpingar
Som för en qvinno-veklighet
Upoffrat manlighetens ton.53
Här ställs manligheten mot ”qvinno-veklighet” och Kellgren och hans likasinnade skalder
beskrivs som andligt kastrerade ”snöpingar”. Begreppet manlighet sätts här explicit i samband
med en manlig sexualitet som kvinnor (och barn) saknar. Manlig styrka sätts också mot
kvinnlig vekhet. Här finns en likhet mellan föreställningen om kvinnor och barn där båda
beskrivs som svaga i motsats till mannen som är stark.
49
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 6, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1976-1980) (brev till Pehr Tham
[omkring 24.9 .1787]), s. 159.
50
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 100.
51
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1934) (Den nye Granskaren), s. 58 f.
52
Thorild, Thomas, Samlade skrifter, Del 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Mildheten), s. 209.
53
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Fragment af 1783 års vitterhet,
”Staffsången”), s. 112.
21
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
I dikten Inbildningens nöjen, som tillägnas Kellgren, ”behagens skald”, utvecklar
Thorild beskrivningen av det lättare, vekare s.k. behagliga snillet som här framställs som gott
i sin grad, men ändå inte lika högtstående som det höga och sublima. Denna uppdelning liknar
den distinktion mellan det sublima och det vackra, som beskrivs av Edmund Burke i
Philosophical Enquiry into the Origin of our Ideas of the Sublime and the Beautiful (1757)
och av Immanuel Kant i Beobachtungen über das Gefühl des Schönen und Erhabenen (1764).
Det sublima förknippas med det maskulina och det vackra med det feminina, där det förra
värderas högre än det senare. Det sublima är en estetisk upplevelse, som väcks av
skräckinjagande syner och gärna söks på ensliga platser, medan det vackra är den säkra
pastorala idyllen nere i dalen. Thorild sätter dock dessa två stämningslägen i samband med
manlighet respektive barnslighet mer än skillnader mellan män och kvinnor.54
Här kan man se en parallell till det som Abagail Solomon-Godeaus skriver i sin
queerteoretiska studie Male Trouble: A Crisis in Representation (1997) om två olika antika
maskulina idealen. Den ena var en aktiv, viril krigartyp och den andra en feminiserad,
mjukare, passiv, ungdomlig typ. Både femininitet och maskulinitet kunde på så sätt uttryckas
inom ett manligt enkönat system. Hon studerar hur denna antikinspirerade företeelse kommer
till uttryck i konsten under revolutionen i Frankrike. I likhet med detta resonemang skulle man
kunna säga att estetiskt tilltalande egenskaper som annars kopplades till kvinnor kom till
uttryck inom ett manligt enkönat system hos Thorild. Det offentliga samtal han deltar i kan
betraktas som ett i stor sett homosociala sammanhang.
Man kan se många influenser från antika förebilder i Thorilds skrifter. Det vackra och
det sublima motsvaras i stort sätt i uppdelningen som han gör mellan det epikureiska, idylliska
och glada och det stoiska mer upphöjda och majestätiska. Det rimmade som Thorild
förknippar med sina motståndare karakteriseras som vekt och opassande för den höga stilen.
Så här skriver han om Försök til orimmad Vers, som är en dikt om stoicismen:
Det versslag man brukat är Anakreons mäst älskade och skönaste. Gjort för det lifliga och
ljufva, men visserligen för vekt för Stoicismens lära. Epikurs filosofi ska göra en helt
annan verkan däri. – Visst hjelper rimet svaga tankar: men fjättrar de höga.55
54
Mellor, Anne K., “Immortality or Monstrosity: Reflections on the Sublime in Romantic Literature and Art” i
The Romantic Imagination: Literature and Art in England and Germany, eds. Frederick Burwick & Jürgen Klein
(Amsterdam 1996)
55
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Försök til orimmad Vers), s.
484.
22
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
I denna vers finns också en sammanställning av kvinnor och barn som båda är motsatsen till
det stoiska genom att uttrycka svaghet och jämrande: ”Lär hög och modig, trampa De
Änderliga, Veka, De blöda känslors skara Att le åt qvinno-jämmern” och lite senare ”Byt
veka nöjets Känsla, Och lyft ur jämmerns barndom, Gå stegen til en Man. Blif stark! och le åt
nöden.”56
I skriften Om qvinnokönets naturliga höghet (1793) tar Thorild själv upp att kvinnor ses
som barn på grund av sin mindre fysiska styrka. Han skriver att karlars stolthet i hänseende
till kvinnor ”visar sig, när det är illa, i et slags vildt, och när det är väl, i et slags mildt, Förakt:
sådant som man känner för barn, och för alt der, hvars svaghet är alför långt inunder ens
höghet.”57 Han erkänner även att han själv ”kände detta milda och smikrande förakt, med en så
aldeles turkisk inbildning, at jag jemförde qvinnorna med hvar och en annan liten vällustig
och lysande Egendom: då deremot en MAN betydde för mig en halfgud, eller, i en enda tanke,
alt sannt och stort.58 Thorild ger här en bra beskrivning av det manlighetsbegrepp som är
motsatsen till barnslighet. Kvinnor ses som svaga, underordnade och beroende av män och
betraktas därför som barn. I den här texten förekommer dock även ett manlighetsbegrepp
relaterat till tvåkönsmodellen där män och kvinnor ses som två olika, likvärdiga kategorier.
Thorild använder här ordet ”karl” istället för ”man”, när han talar om personer av manligt
kön, som inte nödvändigtvis utmärks av mognad och fullkomlighet. Han använder däremot
”man” när han talar om ”stora män.”
Det feminina är dock inte bara svag, utan kan också vara något som förför och förleder
ynglingar. Thorild talar om den ”Galliska modekrämerskan” som en symbol för det franska
modets negativa påverkan på svenskarna:
GALLIENS Mode-krämerska herrskar öfver Oss för länge. Andra Folkslag hafva redan
en Sjelfständighet: och Vi yrsle i ungdoms-åren. För dessa kan den gifva lagar. Men den
vågar det för Snillen och Konungar. Vågar sträcka sin arm til höjden af Sjelfvarelse och
Mandom!59
56
f.
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Försök til orimmad Vers), s. 483
57
Thorild, Thomas, Samlade skrifter, Del 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Om qvinnokönets naturliga
höghet), s. 349 (s. 3, original publikationen).
58
Thorild, Thomas, Samlade skrifter 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Om qvinnokönets naturliga höghet),
s. 349 (s. 3-4, originalpublikationen).
59
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Del 1, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inledningen till Passionerna), s.
37.
23
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Snillet och den självständiga manligheten utmärks av att, i motsats till barn och ynglingar,
inte låta sig styras av sådana nyckfulla feminina företeelser. Även barnet jämförs i en analogi
med en kvinnas förförelser:
Huru långt kan en Vis lämna sig åt Inbildningen?
Jag har sagt det. Så långt som åt tjus-villan af en Opera. Så långt som åt en skön Qvinnas
lifliga förförelser. Som en Man leende spelar med sit barn. Altid med ren bild af Naturens
STORA SANNING.60
Poesi, konst, opera, kvinnor och barn, har alla en förvillande tjuskraft, vilken den visa mannen
kan glädja sig åt men inte låta sig styras av.
Genom användandet av analogier mellan barn och kvinnor associeras de båda grupperna
med samma egenskaper. Tänkandet organiseras genom analogierna så att kvinnor, liksom
barn, ses som svaga och osjälvständiga i motsats till mannen som är stark och oberoende.
Både barn och kvinnor kunde även framställas som nyckfulla härskare och förförare av
ynglingar och män som själsligt inte var tillräckligt mogna. Svagheten förknippades alltså
med vekheten att underordna sig och låta sig ledas av oförståndiga ledare, men även att vilja
styra över andra som är visare.
Barbari och vildhet mot civilisation
1791 ger Thorild ut skriften En critik öfver critiker: Med utkast til en lagstiftning i snillets
verld där han sammanställer de idéer ha utvecklat under 1780-talet. Diskussionen som han är
inblandad i handlar just om lagstiftning i snillets värld. De kungligt understödda vittra
sällskapen beskrivs som domstolar där skalder och deras verk bedöms i processer, vilka
jämförs med rikets rättskipning. Juridik var också Thorild huvudämne i hans akademiska
studier. I En critik öfver critiker vänder han sig särskilt till recensenten i Stockholms Posten
och syftar då på Kellgren.
De motbilder till snillet och manligheten som Thorild skapar här relaterar ofta till
etnicitet, på ett sätt som inte var lika tydligt under 1780-talet. Han anklagar Kellgren för att
utöva en litteraturkritik som är barbarisk som om den skulle komma från Afrika eller
Kamschatka: ”Om detta icke är barbari; så kan man icke mera skilja i seder Kamschatka från
Paris, och Afrikas öknar hvimla då af de vackraste snillen.”61 Han liknar Kellgren och hans
60
Thorild, Thomas, Samlade Skrifter. Första delen. Utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1933) (Inbildningens nöjen.
slutkommentarer), s 70.
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 25.
61
24
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
kollegor vid hottentotter, indianer, tartarer och andra exotiska folkslag som han associerar
med vildhet, råhet, arghet och dumhet. Han skriver att ”Jag har funnit, i våra fint barbariska
Samhällen, Trenne stora slag af FÖRSMÄDELSE. Hvilka jag, med samma rätt som Adam
fordom med sina bestar, nämnt efter deras natur: 1. Rytare, 2. Grinare, 3. Fånar.”62 Här
sammanlänkar han bilder av djur och barbariska folk.
Thorild hänvisar ofta till specifika folkslag som när han skriver om rytarna att ”[o]m
man kunde se själen i en Rytare, så skulle hon se ut som en IROKES i sin krigs-ståt, det är,
med ansigtet färgadt öfver af blod och svarta breda tvärstrekar.”63 Med irokes syftar han på de
indianstammar i nordöstra Amerika som kallades Iroquois, vilka var inblandade i olika strider
mellan kolonialmakterna. Under den amerikanska revolutionen (1775-1783) stred många av
dem på engelsmännens sida mot rebellerna. Thorild kallar irokesens själ för hon, vilket kan
bero på att själen gavs feminint genus rent grammatiskt. Thorild förkroppsligar dock ofta
abstrakta företeelser och i detta fall ger det en bild av att rytarens själ är en kvinnlig vilde som
dessutom är pråligt utsmyckad.
Olika folkslag ges olika innebörder. Tartarer, kosacker och kalmucker (ett mongoliskt
nomadfolk) får representera härjande, plundring och tyranniska välden, medan hottentotter är
löjliga, dumma och skamlösa:
Et begrep, som genast höjer oss lika långt upöfver de vilda ströfningar i Vitterheten, värdiga endast
Cossacker och Calmucker, då man söker blott hvad som kan plundras och härjas; som upöfver de
låga vettlösa gäckspel som borde tilhöra endast HOTTENTOTTER. Och likväl är et af dessa –
hvad de mäste Critiker altid varit!64
Också Kellgren använder detta språkbruk redan tidigare i ”Nytt försök till orimmad Vers”
(1783), då han talar om Thorild och hans likasinnade som ”hela svärmen af dessa Vitterhetens
Cossacker, som sökt at förhärja des blomstrande fält.”65
De olika etniciteterna görs också barnliga genom användningen av förminskande ord
som när Kellgren kallas ”en liten liflig Calmuck”66 som tyranniserar med ”sit småtartariska
välde” 67. En annan grupp som betraktas som rå och vild är ”pöbeln”, ”packet” eller ”hopen”,
som ger associationer till människor från lägre klasser. Pöbeln och barbarerna ses båda som
lämnade på ett lägre stadium i civilisationsprocessen. Thorild talar om ”Pöbelns smuts och det
62
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 109.
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker, utgiven av Stellan Arvidson (Stockholm 1990), s. 110 f.
64
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990), s. 23.
65
Kellgren, Johan Henric, Samlade skrifter. Del 2, utgivna av Sverker Ek och Allan Sjöding (Stockholm 1939), s. 189.
66
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990), s. 83.
67
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990), s. 27.
63
25
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
barbari, hvarutur vi, i ädlare snillens ljus, upstigit”.68 ”Älskade icke alla Folkslag dessa
förbistrade, vilda och grofva nöjen, då de ännu voro barbarer? Är icke, än idag, alt
Hottentottiskt farcicaliskt?”69 Förståndets utveckling beskrivs som ett mognade och
uppväxande för att nå målet som är manligheten. Ungdomsperioden ses som vild på samma
sätt som vildarna och pöbeln:
de dödeligas upstigande VETT, i sin första spädhet redan vackert, i sin barndom lifligt
jolrande, i sin ungdom ännu halfvildt och irrande, men i alla dessa olika skepnader, i alla
dessa grader af den eviga Ordningen, på vägen til Manlighetens styrka och skönhet..70
I Om qvinnokönets naturliga höghet är motbilden till snillet vilda djur och råa och
ociviliserade män som bara respekterar våld och fysisk styrka. Thorild säger att
kvinnostyrkan, som han menar är ädlare och liknar änglars och snillens, inte har lyckats
påverka männen mer än männen själva har påverkat djuren när det gäller ömhet och höghet:
”det är, icke stort mera, än det af konst och Söthet, af snille och smak, hvartil de sjelfve bragt
Papegojan, Apan och Björnen.”71 Man har lärt papegojan att prata, apan att göra konster och
björnen att dansa, men bara på ett ytligt plan. Enligt detta resonemang är män i allmänhet
mindre förädlade än kvinnor och snillen på samma sätt som djur är mindre förädlade än män.
Om de är artiga och galanta mot kvinnor är det bara en ytlig förfining av deras beteende.
Vildheten associeras inte bara med djur i denna text, utan också med andra folkslag.
Turkarna symboliserar den barbariska synen på kvinnor som slavar. Thorild talar om
“Kjortelträldom” och “Byx-majestät” och tillstår att all ömhet, ädelhet, sanning och snille har
hållits i samma slaveri som kvinnorna.72 Han menar också att män är varandras slavar, vilket
visar att de inte är så starka som de påstår sig vara. Men allting stort och starkt som är
förtryckt ska en dag resa sig och göra världen till en bättre plats. ”Folk af snille och uplysning,
gode Män och Patrioter, arbetande Hopen, sjelfva Nationerna”73 kommer en dag att resa sig
mot de barbariska tyrannernas förtryck.
När manlighet ställs mot barn och kvinnor, är det oftast mannens styrka som värdesätts.
Styrkan får dock även negativa innebörder när den beskrivs i termer av djuriskhet och vildhet.
68
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990), s. 90.
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990),.s. 90.
70
Thorild, Thomas, En critik öfver critiker. Med förord av Stellan Arvidson (Minerva, Stockholm 1990), s. 64-65.
71
Thorild, Thomas, Samlade skrifter 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Om qvinnokönets naturliga höghet),
s. 356 (s. 14, originalpublikationen).
72
Thorild, Thomas, Samlade skrifter 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Om qvinnokönets naturliga höghet),
s. 350 (s. 4-5, originalpublikationen).
73
Thorild, Thomas, Samlade skrifter 3, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1944) (Om qvinnokönets naturliga höghet),
s. 355 (s. 12, originalpublikationen).
69
26
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Det barbariska och vilda ställs mot det civiliserade, även om denna term inte används. En
civiliserade mannen, den vise och snillet regerar inte genom sin fysiska styrka, utan utmärks
istället av dygd, förstånd och känsla. Även här finns en referens till antiken genom talet om
barbarer. Thorild ser snillet som en grekisk hero eller gud, medan orättfärdiga härskare
beskrivs som monster och hydror:
dessa dårar och skälmar, som kunna jemföras med uräldsta Verldens Monstra, d.ä. som äro för
mägtige at kunna dömas efter Människo-ordning. Tänk på AEvum Heroicum, Tänk på Medeltidens
Riddare! de äro en skuggbild. – Återställ Gudarnes Tidehvarf, Väpna Mänskligheten emot sina
förtryckare, befria Jorden, gifva den tilbaka åt Förståndet och Dygden,74
De starka, handlingskraftiga hjältarna beskrivs ofta av Thorild snillenas allierade. I ett brev till
Pehr Tham från 1787, som brukar kallas revolutionsbrevet, lägger han fram en plan för en
världsrepublik styrd av genier: ”Men detta ger första idéen af en Verldens Republik, Dennas
Osynliga Regering, en Verlds-Styrelse, äro Genierna d.ä. det allmänna Stora, fria, Förståndet.
Des Osynliga Armée, äro Hjeltarne, det är, det allmänna Stora Modet, eller Mänsklighetens
Väpnade Magt.”75
Det bästa tycks vara en kombination av styrka och känsla för moral. Djur, monster och
vanliga män är starka, men inte sensibla och moraliska, medan kvinnor och änglar ibland ses
som moraliskt, men inte fysiskt starka. Här sker en distinktion av snillet som är starkare och
manligare, i bemärkelsen mognare och självständigare, än kvinnor och barn, men också mer
moralisk och sensibel än vildar och vanliga karlar, som förknippas med djur och mytiska
odjur.
Ålder som dominerande kategori
I Thorilds diskussioner framstår ungdomar och barn som en viktig grupp som beskrivs som
andra och som används i motbilder och analogier. Diskursen om ålder skulle kunna vara en
motsvarighet till den roll som rasskillnad enligt Stepan spelade som dominerande diskurs och
modell för tänkandet om könsskillnad.
Philippe Ariès menar i Barndomens historia (1960) att barndomen i förmodern tid inte
kopplades till biologisk ålder på sanna sätt som senare. Istället var barndomsbegreppet knutet
till underordning och beroende. Man lämnade barndomen först när man kom ur de mest
74
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 6, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1976-1980) (brev till Pehr Tham
[omkring 24.9 .1787]), s. 162.
75
Thorild, Thomas, Samlade skrifter. Del 6, utgivna av Stellan Arvidson (Stockholm 1976-1980) (brev till Pehr Tham
[omkring 24.9 .1787]), s. 161.
27
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
underordnade beroendeförhållandena. I feodalsamhället fanns också beroendeförhållanden
mellan vuxna människor som benämndes med ord kopplade till barndom. Aries nämner de
franska orden ”fils, valets, garcons”. Även lakej, gesäll och soldat är ord med denna
barndomsassociation.76 Thorild använder gärna ordet lakej i nedvärderande syfte. Det är
passande eftersom det både associerar till hovlivets inställsamhet, till pråliga kläder och till
barnlig underordning.
Den brittiska maskulinitetshistorikern Alexandra Shepard menar att det förmoderna
samhället var uppbyggt enligt en patriarkal struktur på ett annat sätt än det moderna. Hon
modifierar Connells inflytelserika modell om en hegemonisk maskulinitet, vilken alla andra
maskuliniteter måste förhålla sig till. Shepard vill se en särskild modell för den tidigmoderna
perioden, som kombinerar det gamla feministiska konceptet patriarkatet (men i sin
bokstavliga mening ”fadersstyre”) med den hegemoniska maskuliniteten. Den patriarkala
maskuliniteten, som representerades av gifta män med eget hushåll, var dominerande men
utmanades även av antipatriarkala uttryck, som också de kunde användas för att bevisa
maskulinitet. Det antipatriarkala handlade om ungdomlig upproriskhet och senare i ökande
grad om män, som på grund av samhällets demografiska och ekonomiska omvandlingar, inte
hade råd att uppnå patriarkal status genom giftermål och eget hushåll. Därigenom menar
Shepard att distinktionen ungdom/vuxen blev mindre viktig, samtidigt som klasskonflikterna
ökade i övergången till det moderna industriella samhället. Hon beskriver också en
underordnad maskulinitet, som utgjordes av tjänstefolk i andras hushåll.77
Enligt detta resonemang skulle man kunna säga att ungdomar och tjänstefolk utgjorde
de andra i förhållande till vuxna patriarker under förmoderna tid och att ålder var en
dominerande kategori som styrde hur man tänkte om andra kategorier som kön, klass och
etnicitet.
Bilder och motbilder i konstruktionen av det manliga snillet
Med hjälp av teorin om intersektionalitet har jag i det här kapitlet undersökt
sammanflätningen av olika kategoriseringar i det manlighetsbegrepp som Thorild använder,
och i de motbilder av snillet han skapar i sina texter. Jag har kommit fram till att manlighet
oftast betydde mognad och självständighet och sattes i motsats till barnslighet och ungdom.
Manlighet ställs alltså inte i första han mot kvinnlighet i Thorilds texter.
76
Ariès, Philippe, Barndomens historia, översättning Ingrid Krog (Stockholm 1982, originalutgåva 1960), s. 40.
Shepard, Alexandra, “From Anxious Patriarchs to Refined Gentlemen? Manhood in Britain, circa 1500-1700, Journal of
British Studies 44 (April 2005), s. 289 ff.
77
28
Text i pågående avhandlingsarbete
Högre seminariet, 2011-09-14
Kristina Nordström
Å andra sidan sågs kvinnor och barn som likvärdiga genom sin underordnade position.
Alla underordnade grupper sågs som barn i meningen att de stod i ett beroendeförhållande och
därmed var svaga. Genom de associationer, som uppkommer i och med att metaforerna är
meningsskapande och interaktiva, ges alla dessa grupper samma egenskaper. Kvinnor, barn,
adelsmän, människor från lägre klasser och andra etniciteter betraktas alla som likartade.
En annan diskurs som blandar sig med den om ålder är den om civilisationsprocessen
och skillnaden mellan människa och djur. Här sammanfaller två närliggande tankemodeller –
där det manliga ställs mot det barnsliga och där det mänskliga ställs mot det djuriska.
Motbilderna när det gäller civilisering är råheten och brutaliteten hos kungar och adelsmän
som betraktas som tyranner, pöbeln från de lägre klasserna och vildarna av andra etniciteter.
Tänkandet om ålder och civilisering blandas också ihop i analogier när civilisationsprocessen
beskrivs som ett mänsklighetens uppväxande och ungdomsåren som en vild period. Barn
beskrivs dessutom som små, brutala tyranner och djur som små barn.
Motbilderna till snillet karaktäriseras av att de är för svaga och mjuka eller för råa och
okänsliga – ibland båda på samma gång. Det är egenskaper som inte lämpar sig för
medborgarskap och ledarskap. De saknar den starka och dygdiga känsla som utmärker den
sanna medborgaren och snillet, som kombinerar manlig styrka och civiliserad sensibilitet.
Genom att betrakta dessa motbilder kan man konstatera att bilden av snillet och
medborgaren i Thorilds skrifter i allmänhet framstår som en vit, borgerlig man. Även om
ordet manlighet inte i sig utestänger kvinnor från att vara genier, sker uteslutandet istället
genom de motbilder som kommer fram i det metaforiska språkbruket.
29