Transcript Livhusaren 2013 - LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING

FÖR ALLA SOM VILL VE TA MER OM LIVREGEMENTE TS HUSARER
Denna tryckta utgåva av tidningen Livhusaren ges ut av Livhusarernas kamratförening
till i första hand kamratföreningens medlemmar där den ingår i medlemsavgiften.
Papperstidningen skiljer sig något från regementets
nätupplaga som kan laddas ner från nätet.
Ett antal exemplar disponeras av regementet för
utskick till olika målgrupper.
Vill du ha ett eget exemplar av denna tidning - gå
med i Livhusarernas kamratförening!
LIVHUSAREN
Adress:
Tidningen Livhusaren
Pl 37
546 81 Karlsborg
Telefon 0505-45 10 00
Ansvarig utgivare papperstidningen:
Uno Bohman Kamratföreningen
För regementets faktadel svarar Ronnie Hammar, K 3
K 3 chefredaktör: Ronnie Hammar
Kamratföreningen redaktör: Jens Ramhöj
Creative Director och layout K 3: Ronnie Hammar
Kamratföreningen layout: Jens Ramhöj
[email protected]
forsvarsmakten.se/k3
youtube.com/k3webb
youtube.com/omjohnkarlsson
facebook.com/livregementetshusarerK3
livhusarernaskamratforening.se
Reportage/foto: Personal, anhöriga till Livregementets husarer och medlemmar i kamratföreningen samt
bilder från Försvarsmakten och Combat Camera.
För medlemsskap, vId fel adress eller utebliven
tidning kontaktar du kamratföreningen som ansvarar
utdelningen. Johan Thorp, [email protected].
Övriga friexemplar som myndigheter, organisationer
och personer vars arbete rör Försvarsmakten och Livregementets husarer har möjlighet att få den tryckta
tidningen gratis - Kontakta redaktionen.
Omslagsbild: Fallskärmsjägare under utbildning i
Kiruna
Typsnitt: Gunplay, Myriad Pro,
Tryck: Elanders NRS tryckeri.
FRC
Forward Resuscitation Capacity
Bäste Läsare!
Första omslaget
Så här såg tidningen ut i mars 1963 när Livhusaren för
första gången såg dagens ljus. Detta gamla omslag
omsveper 2013 års Livhusar.
Andra omslaget
2013 års omslag åskådliggör kontrasten och utvecklingen under de år som tidningen berättat om regementets verksamhet.
ATT SVARVA EN SOLDAT
Att utbilda inom Försvarsmakten.
LIVHUSAREN
2013
Kamratföreningen glädjer sig åt detta jubileumsnummer som utöver att berätta om dagens verksamhet
också gör tillbakablickar i historien. Man måste känna
sin historia för att kunna förvalta sina traditioner.
Anno 1963 var det inte så länge sedan som regementet hade ”avhästats” dvs utbildningen skedde inte
längre till häst. Endast ett mindre antal befälshästar
fanns kvar i Klockstallet i Skövde. Bilen hade tagit
hästens plats och de snabba motoriserade Spaningsskvadronerna gav utmaningar till husarerna. Läs mer
om detta i tidningen.
Tidningen är en viktig del i föreningens syfte att verka
för att bibehålla och utveckla medlemmarnas kontakt
med regementet, - informera om regementets och
Försvarsmaktens verksamhet och att - verka för att
bibehålla medlemmarnas intresse för regementets
historia, traditioner och utveckling.
Pappersutgåvan av Livhusaren har också den fördelen
att den kan ligga framme och intressera andra för vad
K3 gör och står för. Den träffar där andra grupper än
de som aktivt söker på Internet efter information. Den
sänds också ut till ett antal bibliotek där den bidrager
till Försvarsinformationen. På detta sätt är tidningen
ett bra sätt att skapa förtroende och intresse för vårt
förband och Försvaret som helhet.
Tidningen är som vanligt en blandning mellan vad
som händer idag och vad som har hänt, precis som föreningens medlemmar. Det är tjänsten vid regementet
som knyter oss samman, som har format oss till de vi är
idag - det är det många som vittnat om - Framåtanda,
med en glimt i ögat och viljan att alltid nå målet.
Kamratföreningens verksamhet och tillbakablickar på
de 50 år som tidningen funnits inleder tidningen och
följs av valda delar av regementets nättidning.
Historiska fakta i tidningen har bland annat hämtats ur
regementets första historiebok - Livhusarerna.
Jens Ramhöj
Vice korpral Gävert
löpare i Kronans tjänst
BÖRJA ALDRIG STRYKA
HANS SKJORTOR
anhörig berättar
Att blicka bakåt
leder inte framÅT
nytillträdd regementschef K 3 har ordet
Nationella skyddsstyrkorna blir vassare
TIDNINGEN LIVHUSAREN 50 ÅR
livhusarernaskamratforening.se - forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerK3 - youtube.com/k3webb
Letar du efter ett nytt yrke fyllt med utmaningar, tristess
och kanske ett och annat äventyr. Då kan Livregementets
husarer vara rätt plats för dig. Vi har ett flertal yrken hos oss.
Allt från Sensoroperatör till soldat, jägare, fallskärmsjägare,
spaningssoldat och mängder där mellan. Sjukvårdsyrken.
Dessutom arbetar ett 100 tal civila med Försvarsmakten i
Karlsborg
REGEMENTSCHEF K 3 DAG LIDÉN
Inledningsvis vill jag rikta ett tack
till överste Anders Löfberg. Tack
för ditt engagemang, framsynta,
nära och tydliga ledarskap. Vill
också önska dig lycka till i din
nya befattning. Vi vet också att
oavsett framtida jobb och position klappar det alltid ett varmt
husarhjärta i dig – något vi särskilt uppskattar.
När jag i oktober förra året fick
den första försiktiga frågan om
hur jag såg på att bli förbandschef på K 3 när tiden i USA var
över, så sa jag att det absolut
kunde vara en inriktning. Väl
medveten om att i Försvarsmakten kan saker och ting ändras
snabbt, vågade jag inte ta ut
något i förskott. När så februari
detta år kom och signalerna började bli allt mer entydiga – även
om något formellt beslut inte var
fattat – kände jag att jag kunde
börja glädjas åt möjligheten, förtroendet och äran att få kalla mig
Livhusar.
som gäller.
Särskild vikt kommer jag att
lägga på att utveckla konceptet
”Insatsbas Karlsborg”. Mycket
av den ursprungliga visionen
har åstadkommits eller är under implementering. Med sikte
på framtiden är det nu dags att
i samverkan lokalt och regionalt
genomföra en översyn av konceptet. Vi ska inte stå still och
trampa i målet.
I detta ligger ett antal särskilt angelägna områden, dels utveckla
metoderna för rekrytering av heltids- och deltidstjänstgörande
soldater. Skapa trivsel och förutsättningar för soldaterna att bosätta sig i kommunen eller dess
närområde. Utveckla relationer
till arbetsgivare som medger positivt flöde av deltidstjänstgörande soldater samt skapa förutsättningar för kompetensutveckling
och karriärmöjligheter för dessa
Jag kan idag bara tacka för hur
väl jag tagits emot och inkluderats i den väl sammanhållna husarfamiljen.
FOTO:
TEXT: DAG LIDÉN
RONNIE HAMMAR
Vad är det vi har framför oss?
Jo, reformen fortsätter – vi är sedan tre år inne i en historisk reform där inga svar är givna. Dessutom är förändringstakten hög
och att dra långtgående slutsatser eller använda överord i endera riktningen leder allt som oftast
fel – särskilt då dessa ofta har en
historisk klangbotten. Att blicka
bakåt leder inte framåt! Sanningen är att vi lär oss och finner nya
vägar efterhand – det är framåt
Till förbandets goda varumärke
och viktiga förmågor måste också våra fallskärmsjägare läggas.
Detta kombinerat med att förbandet är lokaliserad i en dynamisk region och med ett givande samarbete med kommunen
leder till – att vi kort sagt - idag
till stora delar befinner oss i målbilden dit försvarsPå förbandet ska fokus ligga makten fortfarande
försöker
komma
på ”Här och Nu”. Vi ska sträva – nämligen en efdel i ett
efter att lösa våra uppgifter terfrågad
direkt gripbart inbättre (smartare) och
satsberett försvar. Vi
har mycket att käneffektivare.
na stolthet över och
nya kategorier av kollegor.
vi måste unna oss att vara stolta.
”
Steget att identifiera sig
med och känna tillhörighet
till förbandet och blivande medarbetare var lätt.
Mycket med anledning
av min bakgrund som kavallerist och jägare. Men
också till stor del beroende på
vad jag kände till om förbandet.
Ett förband och garnison som
kännetecknas av en dedikerad
personal på alla nivåer. Ett engagemang, en drivkraft och
sammanhållning som är unik. En
konstant strävan att alltid göra
sitt bästa, även under besvärliga
och osäkra omständigheter. En
professionalism som det är svårt
att hitta motstycke till.
samt att vi har stödfunktioner på
plats som gör allt detta möjligt
är uppenbart. Det är också tydligt att vi har en hårt arbetande
regementsstab som med små
resurser gör stora insatser. Som
om inte detta vore nog, så har
vi efterfrågade försvarsmaktsgemensamma och specifika förmågor inom Försvarsmaktens
överlevnadsskola med ett brett
internationellt renommé och Flygenheten som tillsammans med
underrättelsebataljonen går i
täten då det gäller införandet av
obemannade flygande sensorer.
Att vara direkt gripbar innebär –
att vi med erfarna och samövade
insatsförband i lätt konfiguration
och med specifika förmågor alltid ska vara insatsberedda och
sträva efter att vara ”först på
plats” i nya missionsområden och
uppdrag, såväl internationellt
som nationellt. Att våra insatsförband, 32. Underrättelsebataljonen, 7 Lätta bataljonen samt 19.
och 20. Hemvärnsbataljonerna
är efterfrågade är tydligt.
Måste i sammanhanget nämna
att jag aldrig slutar att imponeras av det engagemang som våra
män och kvinnor i hemvärnet
visar.
Vilka är våra utmaningar?
Å ena sidan löser vi våra uppgifter väl – att säga att vi har
Sveriges främsta soldater är ingen överdrift. Att säga att vi är
Sveriges mest insatta reguljära
förband är också riktigt. Att vi
har aktiva, engagerade och insatta hemvärnsförband är sant,
Å andra sidan finns frågetecken
runt ekonomin. Andra frågetecken som vi måste ägna uppmärksamhet åt är; hur länge
stannar våra soldater? Hur ska
vi attrahera tidvis tjänstgörande
soldater och hemvärnssoldater? Hur ska vi kunna behålla ett
tydligt fokus på krigsförbanden
med regelbundna och kvalitativa
övningar?
Vi är en särart i det brigadtunga
tänket inom armén. Vi måste därför fortsatt missionera för våra
insatsförband och dess specifika
förmågor.
Samtidigt som vi ska ”stå på tå”
för nya uppdrag och insatser,
kommer insatsfrekvensen sannolikt att nedgå, att vara beredd
på insats kommer i perioder vara
en huvuduppgift och detta ger
särskilda utmaningar.
Dessa utmaningar ska vi inte
rygga för – utan istället använda
som inspiration.
För att lyckas i den fortsatta reformen krävs förändringsbenägenhet, idérikedom och uthållighet – något som sannerligen inte
saknas här.
Det är i sammanhanget viktigt
att lyfta fram att planen för våra
insatsförband ligger fast.
Vem gör vad och mot vilken
tidshorisont?
Samtidigt som vi tar avstamp
mot framtiden och tillsammans
med försvarsmaktens ledning
finner lösningar på våra utmaningar måste vi hitta balans och
fördela ansvar i förhållandet ”Nu
och Framtid”.
För större delar av förbandet
ska fokus ligga på ”Här och Nu”.
Vi ska sträva efter att lösa våra
uppgifter bättre (smartare) och
effektivare. Det finns i vissa fall
även anledning att vi anpassar
oss till sedan tidigare fattade beslut. Argument som ”så har vi alltid gjort” eller ”det beslutet gillar
vi inte” fungerar inte. Ett fokus på
att med kvalitet lösa de uppgifter vi har idag leder mot framtida
framgångar.
För en livhusar finns bara en färdriktning – och det är framåt –
Pergite!
Ett tack och en uppmaning.
Avslutningsvis vill jag till Er alla
rikta ett tack för goda insatser
under året.
Dessutom skulle jag vilja uppmana Er alla att sända en särskild
tanke till kollegor som är ute på
internationella uppdrag under
jul- och nyårshelgerna och de livhusarer som behöver ägna helgerna åt att förbereda sig själva
och sina nära och kära på ännu
en insats, samt de vänner som
genom skador ständigt påminns
om de uppoffringar och risker
som dessa insatser innebär.
Tycker Ni att jag låter otålig – så
har ni rätt – jag vill framåt. Ska ni
med?
Dag Lidén
Chef Livregementets Husarer
LIVHUSAREN
7
LIVHUSARERNAS
KAMRATFÖRENING
av Uno Bohman
Under tiden mellan första och
andra
världskriget
började
kamratföreningar bildas vid de
militära förbanden. Det fanns
en önskan bland dem som
gjort sin värnplikt eller varit
inkallade till beredskapstjänst
att hålla kontakt med sina
respektive förband och hålla
sig informerade om vad som
hände på regementet. Intresset
var ömsesidigt. Genom kamratföreningarna fick förbanden
även kanal ut i samhället för
försvarsinformation samt en
möjlighet att skapa förtroende
och intresse för Försvarsmaktens
verksamhet.
Redan i april 1931 hade en
”Livhusarernas Kamratförening”
bildats i Göteborg och 1934
samlades
ett
30-tal
husarer i Skövde för att bilda
”Livhusarernas kamratförening
i garnisonsorten”. 1934 bildades
även en avdelning i Stockholm.
Under
1970-talet
tillkom
lokalavdelningar i Värmland
och Skåne. I stadgarna stod
”Livhusarernas Kamratförening
är en sammanslutning av
personer som, oberoende av
tjänsteställning, tjänstgjort eller
ännu tjänstgöra vid Kungl. Livregementets husarer”. Detta
innebär att kamratföreningen
nästa år, 2014, har funnits i 80 år!
2001 bildades så den gemensamma kamratföreningen
”Livhusarernas kamratförening”
och denna gemensamma förening har under de följande åren
utvecklats och haft ett stadigt
medlemsantal på mellan 700 –
800 personer.
Vår kamratförening är inte minst
idag en aktiv förening med
närmare åttahundra medlemmar
från 20 år och uppåt från alla delar
av Sverige. Alla är inte så aktiva,
men alla kan följa föreningens
verksamhet på vår utmärkta
hemsida eller i regementets och
föreningens förnämliga tidning
´Livhusaren´. En tidning som i år
firar 50 års Jubileum!
8 LIVHUSAREN
Många medlemmar framför
sin uppskattning över att
fortfarande få ´Livhusaren´ i
pappersform. Inte minst har
vi Jens Ramhöj att tacka för
många trevliga och innehållsrika
årgångar av tidningen.
Vårt Regemente har nu varit
förlagt och verkat i Karlsborg
i snart trettio år. Skövdetiden
varade ett nittiotal år. 1913
flyttade sista regementet från
Axvall och in i kaserner i Skövde.
Det var Skaraborgs Regemente
och regementet finns än i dag
kvar på samma kasernområde.
Vårt regemente var först på plats
i Skövde.
Utbildningsformer och utbildningsmål har förändrats vid
flera tillfällen under de senaste
hundra åren. De beridna
husarerna i Skövde kunde
säkert känna ett starkare
samband med husarerna på
Sanna hed och det uppsuttna
Livregementet vid Lund än vad
vi kanske gör i dag. Det finns
dock fortfarande mycket starka
band mellan alla de platser
där regementet verkat vilket
inte minst speglas i tidningen
Livhusaren. Övergången från
ryttarförband till motoriserat
spaningsförband och fältpolis,
sedermera
militärpolis,
i
mitten på 1900 talet uppfattades som en självklar
utmaning och utveckling.
På samma sätt uppfattades
jägarbataljonernas uppgifter
som inte alltför avlägsna
de uppgifter som de sista
ryttarskvadronerna haft.
Kavallerikasernen i Skövde var
platsen för dessa förändringar.
Många var tveksamma inför
flyttet till Karlsborg. De lät
de positiva minnena stanna
i Skövde. Men det är väl
kanske så att vårt regemente
finns kvar tack vare flyttet till
Karlsborg. I Karlsborg blev
Fördelngsunderrättelsekompani
och MP J skvadron nya
utmaningar och inte att
förglömma de förändringar som
lett till regementets verksamhet
i dag. Det finns mycket få platser
i landet som medger så bra
utbildningsförutsättningar för
de förband som idag utbildas
vid regementet än Karlsborg.
Regementet är idag det enda
arméförbandet med en egen
flygplats inom kasernområdet
där de snabba, lätta och rörliga
enheter som förbandet utbildar
lätt från sitt centrala läge kan ta
sig vart som helst i Sverige och
världen.
En titt i vårt medlemsregister
visar på att de medlemmar som
upplevt sin ”K 3 tid” i Karlsborg
snart är lika många som
”Skövdehusarerna”. Med hänsyn
till detta har styrelsen bestämt
att lägga mer verksamhet i
Karlsborgsområdet. Förhållandet
mellan antal medlemmar som
fått sin utbildning i Skövde
respektive Karlsborg bör de
närmaste åren också påverka
styrelsens
sammansättning,
en uppfattning som delas med
valberedningen.
Som vanligt har kamratföreningen under året fått
ett mycket gott stöd av
regementsledningen. Förståelse
och stöd som naturligtvis
kommer medlemmarna till
godo. Vid senaste styrelsemötet
fastställdes ett antal förslag till
verksamheten som presenterats
vid årsmötet.
Det innebär att vi kan se fram
mot ett trevligt och givande
jubileumsår 2014.
En gång livhusar, alltid livhusar!
Tidningen LIVHUSAREN
så började det...
”Så har det första numret av
Livhusaren kommit i tryck, ej
utan födslovåndor…” skrev
redaktören ryttmästare E
Sörensen i den nya tidningen
som låg klar i mars 1963.
I en fantastisk artikel berättade
löjtnanten F O Hallenberg om
några minnen från sin antagning
som volontär och från livet på
Sanna hed. Hallenberg anställdes
som volontär vid K 3 1894 och
fick pension som fanjunkare
1913. Vid sin pension utnämndes
han till löjtnant i Armén. (Läs
denna artikel här i årets tidning!)
Den drivande kraften bakom
tidningen var sekundchefen
själv, Bengt Ljungqvist, som i sitt
”Sekundchefen har ordet” skrev
att uppgiften för tidningen var
”att utgöra en sammanhållande
länk mellan förbandet och alla
livhusarer”. Kamratföreningens
överstyrelse drev utgivningen
av tidningen fram till 1978
och tidningen var från början
tänkt som ett medlemsblad
och en sammanhållande länk
mellan förbandet och dess
kamratförening.
Under rubriken ”Med skvadron
Blomquist i fält” skildrades några
episoder hämtade ur 30.Sskv
historia och omfattade minnen
från övningar i Värmland och
från arméfältövningen 1963 i
trakten av Gävle.
En annan berättelse i tidningen
detta år 1963 handlade om
den siste trumpetaren vid
Livhusarerna Wikström. När
regementets musikkår drogs
in 1937 skingrades dess medlemmar. Kvar vid K 3 fanns bara
trumpetaren vid dåvarande
3:e skvadron som utöver att
tjänstgöra som volontär också
blåste alla signaler – revelj,
frukost, flagga, tapto, tystnad.
Alla signaler fungerade. Men så
kom jul och nyårshelgen. Vid
kontroll visade det sig att
Medlemmar i kamratföreningen
skulle erhålla tidningen gratis
emedan kostnaden för övriga
betingade det facila priset av
2 kronor. Man kunde också
prenumerera på tidningen för 4
kronor (per år). Redan 1969 var
priset per styck uppe i 3 kronor
per tidning.
För att kunna ge ut Livhusaren
krävdes pengar, mer än vad
prenumerationsavgiften
gav.
Det första numret åstadkoms
tack vare kamratföreningens
avdelningar och gynnare av
Livhusaren som ställt sig som
garanter. Det behövdes dock
mer pengar och därför inrättades
en ”Tidningsfond” till vilka bidrag
var välkomna.
Gynnare redan i det första
numret var en lång lista på
befäl vid regementet (allt
från övlt Ljungqvist till öfu
Brockmar) och föreningar som
underofficerskåren och underbefälskåren vid regementet.
Bland övriga märktes ”Föreningen för ädla hästavelns
främjande i Skaraborgs län”. I
de första numren av Livhusaren
fanns också annonser, något
som hade försvunnit i nummer
2 1970.
Omfattningen av det första
numret var inte så stor, endast 20
sidor + omslag, att jämföra med
2008 års Livhusar som bestod
av inte mindre än 102 sidor +
omslag.
Förstasidans utseende kom att
bestå i många år, en duvblå
botten med texten ”Livhusaren,
Kungl Livregementets husarer och Livhusarernas kamratförening” tryckt i vitt. 1968
förändrades färgen som blev en
lite skarpare blå färg.
Från 1982 bestod framsidan av
ett vitt fält omgiven av en blå ram
med information om vilket år och
nummer det var på förstasidan,
något som hade saknats tidigare
och som gjort det svårt att skilja
det ena numret från det andra.
Innehållet i det första numret
omfattade bland annat ”Förbandet och hembygden” skriven
av inte mindre än VästgötaBengtsson själv, en be-skrivning
av och en berättelse om våra
kommunionskärl,
(lite
av
detta kommer att återges i en
annan artikel i denna tidning).
Ryttmästare John Rabber
berättade i en artikel om
utbildningen på K 3 – utbildning
av spaningsskvadroner och
Fältpoliser, ett upprop till
åldersklassen att gå med i Kamratföreningen samt en berättelse av
chefen för Livskvadronen, rm Jan
Widegren, från hans tjänstgöring
i det Kejserliga gardeskavalleriet
i Etiopien 1951 – 1954.
I nummer 2 av Livhusaren
samma år berättades om
Upplands och Södermanlands
ryttarfanor mellan åren 1600 –
1629, del 1 skulle man kunna
säga av en historisk berättelse
om regementet som skulle
återkomma genom åren.
I en liten notis berättades det att
två av regementets militärpoliser
(ny beteckning) fått 50 kronor
vardera som uppskattning för
den insats de gjort i samband
med en trafik olycka på väg E 3
vid Finnerödja i augusti detta år.
Ett föredömligt arbete och en
utomordentlig trafikdirigering
– ett omdöme som måste glatt
deras befäl på regementet.
En husar och trumpetare. Bilden
troligen tagen på Sanna hed.
LIVHUSAREN
9
Wikström inte begärt någon
ledighet, trots att han liksom alla
andra var berättigad till det.
Han inkallades till skvadronchefen som frågade varför han
inte begärt någon ledighet.
”Ryttmästare, jag kan inte det, för
vem skall då blåsa signalerna?”
En sannsaga om plikttrohet!
1963 var det sju år sedan
regementet avhästats och fått
uppgift att utbilda spanings och
fältpolisförband.
I artikeln som handlade om
Spaningsskvadronen kunde man
läsa följande; ”Det är en verklig
kavalleristisk uppgift att föra en
spaningsskvadron. Kraven på
alla chefer är faktiskt större än
vid den beridna skvadronen.
Genom att Spaningsskvadronen
opererar inom en stor yta
verkar spaningsplutonerna ofta
självständigt långt ifrån varandra
och från skvadronsstaben.
en sådan här resa måste vara
beredd på att kunna svara på
tusen och en fråga från det unga
auditoriet. Och när de då frågar
vill de inte ha något svammel till
svar utan de skall ha fullt sakliga
uppgifter.
Å andra sidan bör en ciceron
inte ösa torra fakta och årtal i
det oändliga över en stackars
åhörarskara. Ingen lärare minns
man väl med större förakt än den
som gjorde historieboken till en
telefonkatalog. Viktigast av allt är
dock att möta pojkarna med gott
humör.
En redir västgötahistoria i det
rätta psykologiska ögonblicket,
ger den verkliga kontakten
från hjärta till hjärta”. Efter de
orden var det väl inte underligt
att Västgöta-Bengtsson fick
fortsatt förtroende att guida våra
soldater i många år framöver…
var en av tidens mest originella
skvadronchefer Figge von Essen
om viken det berättas många
historier. Han stod inte på så
god fot med sekundchefen
Adelswärd.
Ja, det var en kort sammanfattning av vad som inrymdes
i 1963 års nummer (1 och 2) av
tidningen Livhusaren. En bra
början således och sedan har det
fortsatt.
Adelswärd beordrade Figge
att ställa en skottvan häst till
hans förfogande. Då Adelswärd
avlossat första skottet skenade
hästen tillbaka till stallet. Figge
kallades till översten som
avkrävde honom en förklaring.
Figge svarade: ”Översten bad
om en skottvan häst. Denna
häst hade regementsläkaren vid
samma övning förra året. Han
råkade skjuta hästen genom ena
örat så det är den mest skottvana
häst jag har…”
Ansvaret
för
utgivningen
(tryck och distribution) av
tidningen låg inledningsvis på
Kamratföreningens överstyrelse
men regementet tog 1977 genom
regementschefen Magnus Olson
initiativet till en nyordning
som innebar att förbandet
tog över ansvaret för att ge ut
tidningen.
Bestämmelserna
medgav detta och genom att
inarbeta personalavdelningens
informationsblad Kontakt med
reservbefäl kunde flera syften
uppnås.
Volvos utbyggnad var också en
stor fråga i vid denna tidpunkt.
Två stora delar av K 3´s kasern
och närområde skulle lämnas
över till Volvo. Redan 1 oktober
1963 lämnades en stor del av
kasernområdet inklusive det fina
ridhuset över och fyra år senare
skulle området öster om detta
med barackläger och hoppebana
lämnas över. Som ersättning
för det förlorade ridhuset skulle
ett av stallarna byggas om till
exercishall/vårdanläggning.
Ser man tillbaka på den tid
som tidningen funnits har
produktionen av tidningen
Livhusaren blivit den ”sammanhållande länk mellan förbandet
och alla livhusarer” som
sekundchefen
själv,
Bengt
Ljungqvist, hade som ambition
när tidningen såg sitt ljus i
mars 1963. Utöver detta så har
tidningen skapat förtroende
och intresse för regementets
verksamhet till gagn för
rekryteringen av både befäl och
värnpliktiga genom tiderna.
Kamratföreningens olika skvadroner berättade i tidningen om
sina förehavanden, födelsedagar
och dödsfall. Traditionsvårdaren
vid regementet vid denna tid
fanjunkare E.B.Larsson berättade
Efter påtryckningar från Kamratföreningen behölls rubriken
”Sekundchefen
har
ordet”,
även om cheferna formellt var
”regementschefer”. Efter 30-års
utgivning kom tidningen med
ett jubileumsnummer 1993.
Cheferna
får
inte
ha
”skygglappar” i sitt tänkande
eftersom allt rör sig fortare
än förr, måste besluten fattas
mycket snabbt. Vi Livhusarer
är mycket entusiastiska inför
denna skvadron och ser med full
förtröstan framtiden an. Det är
alltjämt fläkt över tjänsten, och
trots att hästen är borta har vi
utmärkta möjligheter att behålla
traditionell framåtanda och
gålust”.
Västgöta-Bengtsson, som under många år hade guidat våra
soldater på sevärdheter och
historia runt om i bygden,
framhöll I sin artikel om
Hembygden vikten av att
soldaterna blir guidade i Västergötland, men framhöll att en
sådan guidning ställde särskilda
krav. ”Den som leder
10
LIVHUSAREN
Tidningen behöll sin form
under många år. När sekundchefsbegreppet utgick i mitten
på 1970-talet skedde ingen
ändring i tidningen.
År 1993 ändrades utgivningen
från två exemplar per år till
ett per år. 1999 övergick
redaktörskapet av tidningen
till
informationschefen
vid
regementet
och
tidningen
fick en modernare utformning
med en verksamhetsbild på
framsidan, i stället den gamla
blå från 1963, och färgbildernas
antal ökade.
Övlt Harald Strömfeldt berättade
historien om då sekundchefen
Adolf Adelswärd (sekundchef
1917-1922) skulle delta i pistolskjutning till häst för officerare.
Inblandad i historien
om en utflykt med Kamratföreningens Göteborgsskvadron
till bland annat Limmareds
glasbruk och Torpa slott.
Rubriken på regementschefens
inledning
ändrades
till
”Regementschefen har ordet”.
Under årens lopp har typen av
tidningsartiklar varierat med
redaktörernas
intresse
och
teknikutvecklingen.
Vissa år har artiklar skrivna av
värnpliktiga dominerat för att
andra år lysa med sin frånvaro.
Från 1999 har tidningen speglat
ett utbildningsår vid regementet
sett ur befälets och soldaternas
synvinkel där linjeorganisationen
haft ett tydligt ansvar.
2009 beslutades det i Högkvarteret att inga förbandstidningar fick ges ut i tryckt
form. Anledningen till detta var
att informationen i tidningen
av
beslutsfattarna
endast
uppfattades som intern och att
den totala summan av tidningsproduktionen i Försvarsmakten
var hög.
Därmed förlorade regementet
denna möjlighet att i detta
format att nå ut i samhället och
bidra till att skapa förtroende och
intresse för regementets (och
därmed också Försvarsmaktens)
verksamhet. Den digitala tidningen publicerades på nätet.
50 år med Livhusaren
Redaktörer i
Livhusaren
Som en liten hyllning och tack
till de som bidragit att tidningen
har kunnat ges ut under de här
50 åren, presenteras här namnen
på de som varit redaktörer eller
ingått i redaktionen.
Flest år i redaktionen har, som
ensam redaktör eller de sista
åren ingående i redaktionen, har
Jens Ramhöj som till dags dato
jobbat med tidningen i 15 år.
Näst mest har med all naturlighet
Inger Ivhammar med sina tio
år! Hon har ju under dessa år
suttit som spindeln i nätet på
Husarbataljonen som haft ansvar
för Livhusarens tillblivelse under
många år.
Många var de som hörde
av sig med synpunkter på
Livhusarens utgivning, den var
saknad som tryckt tidning. Inför
utgivningen 2010 beslöt därför
kamratföreningen att stötta
regementet genom att bekosta
trycket av en pappersutgåva,
med
regementets
digitala
utgåva som grund, och att
ge ut denna till i första hand
kamratföreningens medlemmar.
Här nedan presenteras andra
som under lång tid tagit ansvar
för Livhusarens tillkomst. Listan
avser flest producerade nummer
av tidningen. Inledningsvis kom
två nummer per år. Året 1979
och från 1993 och framåt har
tidningen utkommit med ett
nummer per år.
Detta var något som uppskattades mycket inom kamratföreningen och så har det
fortsatt. Tidningen ger då även
kamratföreningens styrelse en
möjlighet, att på detta vis, i högre
utsträckning nå medlemmarna
med information och intressera
andra som läser tidningen för
ett medlemskap. Varje nummer
av tidningen skänks också i ett
antal exemplar till regementet
för spridning inom och utom
förbandet.
15 st - Jens Ramhöj
15 st - Inger Ivhammar
10 st - Uno Bohman
10 st - Bengt Sandahl
10 st - E Hedenstierna/S Ahlander
8 st - Eric Berg
7 st - Lars Pettersson
5 st - Johan Wiktorin
5 st - Kenny Sörqvist
5 st – Johan Törnqvist
På detta sätt kan kamratföreningen
till
stor
del
uppfylla ett antal av sina
mål, nämligen att sprida
information om regementet
och dess verksamhet, att
utgöra ett enande band mellan
medlemmarna och att verka för
att bibehålla medlemmarnas
intresse för regementet, dess
historia och traditioner.
Jens Ramhöj
Livhusaren under 50 år
Flest procucerade
tidningar
Redaktörer för
1963 nummer 1 (mars 1963)r e d
rm E Sörensen
bitr red rm S Ahlander
1963 nummer 2 (nov 1963) r e d
rm E Hedenstiernabitr red rm S
Ahlander
1964 nummer 3 (mars 1964)r e d
rm E Hedenstierna bitr red rm S
Ahlander
1964/2 (okt 1964) red rm E
Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1965/1 (mars 1965) red rm
E Hedenstierna bitr red rm S
Ahlander
1965/2 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1966/1 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1966/2 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1967/1 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1967/2 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
1968/1 red rm E Hedenstierna bitr red rm S Ahlander
(ny färg klarblå)
1968/2 red rm Bengt Sandahl bitr red rm S Ahlander
1969/1 red rm Bengt Sandahl bitr red lt L Cederberg
1969/2 red rm Bengt Sandahl bitr red lt L Cederberg
1970/1 red lt U Bohman
bitr red fk M Tannerheim
1970/2 red lt U Bohman
bitr red fk M Tannerheim
1971/1 red lt U Bohman
bitr red fj P Kastenman
1971/2 red lt U Bohman
bitr red fk Johansson
1972/1 red fk A Johansson
bitr red fj P Kastenman
1972/2 red lt A Johansson
bitr red lt G Platerud
1973/1 red lt A Johansson
bitr red lt G Platerud
1973/2 red lt G Platerud
LIVHUSAREN
11
50 år med Livhusaren
bitr red kn U Bohman
1974/1 red mj E Berg
bitr red lt G Platerud
1983/1 redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Ingrid Bergsten, Dag
Ernholdt
(Livhusaren 20 år)
1974/2 red mj E Berg
bitr red lt P Segell
1975/1 red mj E Berg
bitr red lt G Platerud
1975/2 red mj E Berg
bitr red lt P Segell
1983/2redaktion:
Uno
Bohman, Ingrid Bergsten
Ny blå färg (mörkblå ram runt
den vita framsidan)
1976/1 red mj E Berg
bitr red kn A Johansson o lt
Hedström
1984/1redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Ingrid Bergsten
Minnesnummer
1905-1984
Skövdetiden. Ny blå färg
(mellanblå ram runt den vita
framsidan)
1976/2 red kn A Johansson
bitr lt N-E Nilsson o lt L-O Nilsson
1984/2 redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Britt Johansson
1977/1 red kn U Bohman
1985/1redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Britt Johansson
50 år med Livhusaren
1990/1redaktion: Kn Johan
Törnqvist, fk Magnus Eriksson,
Inger Ivhammar
2003 redaktör: Jens Ramhöj
2004 redaktör: Jens Ramhöj
1990/2redaktion: Kn Johan
Törnqvist, fk Johan Wiktorin,
fk Kenny Sörqvist, fk Magnus
Åhlberg, Inger Ivhammar
2005
redaktör: Jens Ramhöj
2006 redaktör: Jens Ramhöj
2007 redaktör: Jens Ramhöj
2008 redaktör: Jens Ramhöj
2009 redaktör: Jens Ramhöj
2010 redaktör: Jens Ramhöj
1991/1redaktion: Mj Tony
Grepp, fk Johan Wiktorin, fk
Kenny Sörqvist, fk Magnus
Åhlberg, Inger Ivhammar
1991/2 redaktion: Mj Tony
Grepp, fk Johan Wiktorin, fk
Kenny Sörqvist, fk Magnus
Åhlberg, Inger Ivhammar
1992/1redaktion: Mj Tony
Grepp, fk Johan Wiktorin, fk
Kenny Sörqvist, fk Magnus
Åhlberg, Inger Ivhammar
2011 redaktion:
Per
Ingemarsson, Ronnie Hammar,
Jens Ramhöj
2012redaktion:
Per
Ingemarsson, Ronnie Hammar,
Jens Ramhöj
1977/2 red kn U Bohman
1978/1 red kn U Bohman
1978/2 red mj U Bohman
1979/1 red mj Eric Berg
bitr red kn Carl Adam Schildt
1980/1redaktionskommitté:
Mj Eric Berg, kn Carl Adam
Schildt, kn J René, lt Hallberg,
lt Gunnehed, lt Ingemarsson.
Utgivningstiderna under året
ändras. Endast ett nummer detta
år.
1981/1 redaktion: Mj Eric Berg,
kn Carl Adam Schildt kn J René,
lt Gunnehed, lt Ingemarsson,
lt Berkelind, lt Eilertz, lt L
Wilhelmsson, kn Sixten Bergsten,
Ingrid Bergsten, Anne Feldt
1981/2 redaktion: Kn Carl
Adam Schildt, kn J René, lt
Gunnehed, lt Ingemarsson,
lt Berkelind, lt Eilertz, lt L
Wilhelmsson, kn Sixten Bergsten,
Ingrid Bergsten, Anne Feldt
1982/1redaktion:
Ingrid
Bergsten, kn S Bergsten, Anne
Feldt, mj B Sandahl. Numrering
på framsidan och ny layout (vitt
fält omgiven av en blå ram)
1982/2redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Ingrid Bergsten
12
LIVHUSAREN
1985/2redaktion: Mj Bengt
Sandahl, Britt Johansson
1986/1redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Peter Sandberg,
Britt Johansson
1986/2redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Peter Sandberg,
Britt Johansson
1987/1redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Peter Sandberg
1987/2redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Peter Sandberg
1988/1redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Peter Sandberg,
Inger Ivhammar
1988/2redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Johan Törnqvist,
Bengt Sandahl och Inger
Ivhammar (Livhusaren 25 år)
1989/1redaktion: Kn Lars
Pettersson, kn Johan Törnqvist,
Inger Ivhammar
1989/2redaktion: Kn Johan
Törnqvist, fk Magnus Eriksson,
Inger Ivhammar
1992/2redaktion: Mj Tony
Grepp, fk Johan Wiktorin, fk
Kenny Sörqvist, fk Magnus
Åhlberg, Inger Ivhammar
1993redaktion:
Kn Sven Persson, Inger Ivhammar
(tjockt jubileumsnummer 30 år)
1994redaktion:
Ola Ottosson, Inger Ivhammar
1995redaktion:
Kn Per Lovborn, Inger Ivhammar
1996
redaktion: Övlt Anders
Waldén, Inger Ivhammar
1997
redaktion: Övlt Christer
Bjekhagen, Inger Ivhammar
1998 Ingen tidning utkom
detta år med anledning av
Makedonienuppdraget
2013 redaktion:
Hammar, Jens Ramhöj
Ronnie
Ett stort tack till alla som varit
engagerade med tidningen
under dessa 50 år!
Det är ett stort arbete som
lagts ned för att bygga denna
historiska skatt som tidningarna utgör. De skildrar ett förbands och dess personals levene i en föränderlig tid.
Förbandets utbildnings- och
krigsorganisation har skiftat
och personalsystemet har förändrats men Livregementets
husarer fortsätter att utgöra en del av Sveriges försvar
och utgör en unik och effektiv
länk i denna kedja.
Artikeln om tidningen har
skrivits av Jens Ramhöj
1999
redaktör: Jens Ramhöj.
Ny layout – bild på framsidan.
2000 redaktör: Jens Ramhöj
2001 redaktör: Jens Ramhöj
2002
redaktör: Jens Ramhöj
LIVHUSAREN
13
KAMRATFÖRENINGENS
AKTIVITETER UNDER ÅRET
Regementets högtidsdag 2012
och
Firandet av segern/Högtidlighållande av minnet av de som stred vid Lund
1676 - en tillbakablick i historien
text: Jens Ramhöj Foto: Anders Nilsson o Jens Ramhöj
Konsert i Garnisonskyrkan av Marinens musikkår
och utbringade konungens bör med en hyllning och skål
skål. I generalssalen stod till kavalleriets gamle trotjänare
förrätten
dukad
(silltallrik) hästen.
och när väl alla hade köpt sig Magnus Beer överlämnade en
en snaps stämde vi upp med historisk skatt till föreningen
klassiska husarsnapsvisor. Först som han hittat i ett hus han
var naturligtvis regementets köpt. Skatten var ett antal
paradsnapsvisa ”Så kom därin…” dokument bland annat från
och den följdes strax av fler på Upplands ryttare som ju var
initiativ av kvällens ”mässofficer” ett av de förband som bildade
Jens Ramhöj i ett raskt tempo. Livregementet till häst 1667 och
(Det gäller att hinna med att i vilket Nils Bielke tjänstgjort.
sjunga också J
Under året kommer föreningen
I kamratföreningens ordförande
Uno Bohmans frånvaro hälsade
Roland Johansson alla välkomna
till bords och alla lät sig väl
smaka av huvudrätten. Måltiden
avslutades som sig
Trevlig stämning vid borden
att undersöka detta och klara
ut hur vi skall förfara med
dokumenten.
Efter måltiden gick vi ner en
trappa till bottenvåningen där
vi fick kaffe och pratade kvällen
lång.
Lars Pettersson, Christian Thalén och Carl Torfinn
Kamratföreningens middag i generalssalen, Wanäs mäss 2012
4 DECEMBERHÖGTID
MED
KAMRATFÖRENINGEN
En tradition som funnits
sedan
kamratföreningen
bildades är att delta i sitt
regementes högtidlighållande
av slaget vid Lund år 1676.
Kamratföreningen har välvilligt
och naturligt bjudits in av
regementet till den tradition
som levt kvar sedan slaget.
Här följer först lite fakta om
Kamratföreningens aktivitet
14
LIVHUSAREN
2012 och sedan lite fakta och
spekulationer om hur det gått till
genom åren. De utav er som har
mer kunskaper hoppas jag hör
av sig till mig om detta – tack!
Kamratföreningens
aktivitet
med anledning av högtidsdagen
2012 följde det mönster som
gällt i många år nu - samling till
regementet och inkvartering på
logement följt av julkonserten
i Garnisonskyrkan. Musikkår
i år var Marinens musikkår,
som vanligt skulle man kunna
säga, efter det att Flygvapnets
musikkår lagts ned. Som vanligt
också var det en fantastisk
föreställning vi bjöds in till,
detta år fanns även en sångsolist
med. Boende i Karlsborg och
omgivande orter hade i stor
skara hörsammat inbjudan, det
finns faktiskt många som ser
fram emot denna konsert inför
nästa år direkt efter den förra.
Att lyssna till denna professionella
musikkår, som på ett uppsluppet
och trivsamt sätt spelar både
klassiska och traditionella stycken knutna till julfirandet är en
upplevelse. De som sedan, i
likhet med kamratföreningen,
har möjlighet att lyssna till kåren
även på högtidsdagens morgon
är att gratulera. Inte mindre än 76
st kamratföreningsmedlemmar
hade anmält sig i år men några
var tvungna att stanna hemma
med anledning av väder och
vind, sjukdomar mm.
Thorp, Jan- Erik Vahlne, Olav Robertsson och Björn Mungsgård
Assar
Lidén
och
Roland
Johansson förde som vanligt
befälet över inkvarteringen och
efter anläggande av rätt klädsel
samlades föreningen i kyrkan
för att njuta av den sedvanliga
julkonserten där.
Efter
konserten
samlades
medlemmarna
på
mässen,
hälsade varandra välkomna
Magnus Beer och Roland Johansson
Trevlig kväll med kamratföreningen
LIVHUSAREN
15
– Firandet av segern/
högtidlighållandet
av
minnet av de som stred i
slaget vid Lund 1676 – en
liten tillbakablick.
Att man direkt efter striden
firade segern var helt naturligt.
Med åren har firandet mer
och mer övergått till att
högtidlighålla minnet av de
som stred för Sveriges väl
och som i hög grad fick plikta
med sina liv i detta vällovliga
syfte. I dag på regementets
högtidsdag inkluderar vi också
de Livhusarer som omkommit
i tjänsten allt sedan 1676 och
framåt. Den minnesplats som
regementet upprättat i en del
av Fästningskyrkan berättar
just om detta.
Jens Ramhöj leder ”allsången” på kvällen
Fredagen den 7 december vaknade medlemmarna upp, ett
antal befann sig vara på ett
logement i Karlsborgs fästning.
Efter en frukost i korridoren var
det dags för glögg.
Utanför västra befälsbyggnaden
hade Erik Wigholm sett till
att det fanns varm glögg och
pepparkakor och där samlades
alla i väntan på att regementet
skulle ankomma fästningen efter
att ha ställt upp på heden och
marscherat genom Karlsborg i
den tidiga morgonstunden. Det
var dags för korum och ceremoni
i Garnisonkyrkan.
Stämningen när Marinens musikkår stämde upp med Svensk
ryttarsignalmarsch var som
vanligt magisk och alla hälsade
regementets standar när det
fördes in till sin plats till vänster
om koret.
Den enda fadäsen i år var att
kantorn inte lät oss höra musiken
spela korumsslag utan i stället
klämde i med psalmen direkt
efter det att regementschefen
beordrat ”Korum – lediga!”. Det
var fantastiskt att se hur snabb
trumslagaren som var på väg
16
LIVHUSAREN
Omedelbart efter slaget startade
Karl XI en tradition (utan att han
tänkte på det just då) genom
att äta en bättre middag och
jag kan inte tänka mig annat än
att man varje år därefter, på just
den 4:e december, åt en middag
tillsammans för att fira segern.
Detta kan man naturligtvis forska
om och klara ut exakt.
Kaffe och årsmöte med kamratföreningen
uppför altargången fann sig när
orgelmusiken började. Verkligen
professionellt.
Regementschefens tal omfattade
utöver tillbakablicken mot 1676 i
år även regementets uppdrag i
Afghanistan som inleddes redan
2011 och avslutades 2012.
Efter att ha honorerat ett antal
anställda vid regementet var
det dags för kaffe och tårta på
mässen följt av föreningens
årsmöte. Högtidslunchen i Militärrestaurangen Kastanjen avslutade kamratföreningens möte
för denna gång.
Som vanligt såg alla direkt
förväntansfullt fram emot nästa
års begivenheter.
När vi kom längre fram i tiden,
på 1800-talets andra hälft,
då staben på regementet var
lokaliserad till Örebro, fullföljde
man naturligtvis denna tradition.
Man hade ju inte hela förbandet
där men chefen och staben var
där. Detta gällde nog under hela
indelningsverkets tid.
Den 4 dec 1904 utnämndes
denna dag till regementets
högtidsdag och man fullföljde
man traditionen, att äta en
middag just på den 4 december,
oavsett vilken veckodag det var.
Soldaterna då, dvs under
värnpliktstiden, fick en ”ledig
dag”, innebärande att man fick
ta på sig sin finaste uniform, man
behövde inte deltaga i någon
utbildning denna dag, men fick
naturligtvis ta hand om sin häst,
göra rent i stallet, ha lite inre
tjänst mm… Det blev i alla fall en
speciell dag som bröt av mot det
vanliga.
Lite längre fram startade
traditionen med att marschera
till kyrkan för korum vilket man
gjorde på eftermiddagen med
ett fackeltåg. Ceremonin i kyrkan
byggdes på efterhand men
omfattade från första dagen
regementschefens
(sekundchefens) tal om hur slaget vid
Lund gått till och tankarna på
dem som stred där.
Så, av praktiska skäl flyttades
självaste 4 december till närmast
liggande fredag och regementet
bjöd in kamratföreningen, anhöriga och ett antal särskilt
inbjudna att komma på besök.
Marschen till kyrkan flyttades
till morgonen så att det skalle
vara klart inför dagens besök.
Förevisningar för de anhöriga
och kamratföreningen infördes.
Guidning av soldaterna på
museet infördes.
När vi kom till Karlsborg så
frågade vi oss hur vi skulle
fortsätta denna tradition. Det
var ju inte så långt till kyrkan…
Vi började då med att ställa upp
på Heden och sedan marschera
till kyrkan därifrån. Vi förändrade
alltså det tidigare sättet att göra
något men behöll traditionen.
Vi fortsatte med att bjuda
in
kamratföreningen
men
förevisningarna blev mer för
oss själva. De olika utbildningsenheterna visade
upp sin verksamhet för varandra
i och kring fästningen och soldaterna från Signalenheten,
Fallskärmsjägarskolan och Kavallerienheten gick runt i ett
stationssystem.
När S 2 lagts ner försvann
förevisningarna som flyttades till
den besöksdag som uppstod i och
med att vi startade traditionen
kring ”baskerceremonin” som
tidigare skett inom respektive
pluton och skvadron. Nu kom
denna att genomföras i en
regementsceremoni ledd av
regementschefen dit anhöriga
inbjöds.
För att knyta an till historien
och kunna göra ungefär
som husarerna gjorde den 4
december utanför Lund 1676, så
införde vi att soldaterna inte fick
frukost i matsalen utan frukosten
skulle ätas utomhus, i eldarnas
sken, i kylan, liksom man hade
gjort 1676.
Och hur gick det till då på den
tiden – 1676 alltså? Jo man
vaknade, fick i sig något i magen
alltifrån en brödbit, brännvin,
soppa eller vad man kunde
uppbringa. Man ställde upp, i
eldarnas sken och värme om
det gick och till truppen kom
fältprästerna som genomförde
korum
(nattvard/gudstjänst/
några guds ord på vägen) och
välsignade soldaterna. Därefter
marscherade man ut i striden.
Så, nu på 2000-talet lämnade
vi matsalen som plats för
morgonmålet och flyttade ut
detta till Heden där vi utspisade
soldaterna med soppa o bröd,
regementschefen tog befälet
och vi marscherade till kyrkan
och prästen i stället för att denne
skulle komma ut till truppen.
I stället för att gå ut i strid i dag
så genomför vi en ceremoni där
vi högtidlighåller minnet av de
som stridit och dött för Sveriges
väl i striden vid Lund 1676 men
vi tänker som sagt också på dem
som kämpat på andra slagfält/
övningsplatser och omkommit i
tjänsten sedan dess.
När detta var klart gick vi ut
för att ta itu med dagen, vilket
innebär att alla bjöds på kaffe
och tårta, alla soldater guidades
på museet i regementets historia
(seden kom tillbaka igen), KBS
genomförde under ett antal år
ett teaterstycke om slaget vid
Lund, externa föreläsare pratade
om utlandstjänst etcetera. Det
blev en speciell dag för soldater
och befäl.
Detta, att högtidlighålla minnet
av slaget vid Lund och de som
stred för regementet och landet
där, är en tradition som växt sig
fast vid regementet och som
knyter oss samman. Det som
kännetecknade regementet då,
är det samma som kännetecknat
regementet under alla år i de
olika krigsförband som utbildats.
Det är inte förbanden i sig
utan den anda och känsla som
kännetecknar personalen. Denna anda kommer inte av sig själv
utan den måste bibringas den
enskilde under utbildning och
träning och vi måste vara stolta
över den.
Den kännetecknas av framåtanda, initiativförmåga och förbandskänsla och förmågor som
snabbhet, överraskningsförmåga
samt en förståelse och förmåga
avseende
underrättelsetjänst.
Det kännetecknade kavalleriet på
1600-talet och det kännetecknar
regementet idag.
LIVHUSAREN
17
Bland de gamla ”oplarna” fanns
flera med militära beteckningar
som
exempelvis
”Kadett”,
”Kapitän” och ”Admiral” vilket
naturligtvis
gladda
våra
militärhjärtan.
uppvisade” sa Uno, enväldig
domare, efter förhöret. ”det visar
på vilken fin utbildning de fått på
regementet!”. För rätta svar och
djupa kunskaper belönades ett
antal husarer med en guldhäst
(i stället för en guldstjärna som
man kunde få i skolan på den
tiden det begav sig).
Bjärsjö skjutfält – en bekant syn
för de flesta.
Ombaackning på smööör
o bröööd!
Då var vi framme på Bjärsjö och
de välbekanta byggnaderna stod
kvar – befälsbaracken, matsalen,
expeditionen, målboden. Lite
mer sly/träd var det sedan fältets
glansdagar men det var med
avsikt berättade Stig Lindgren.
Buskar och träd kom till i
samband med att fältet slutade
att vara skjutfält och övergick
till att vara skjutplats med två
skjutbanor.
När vi stod där framför matsalen/
värmestugan kunde vi i våra
sinnen nästan höra ”OmbackaBengtssons” röst ”När kommer
maten?”, ”Ombaaackning på
smööör och brööd!” och ”Blev
det något över?”.
Kamratföreningens vårupptakt 2013
– ärtsoppa på Bjärsjö skjutfält
Torsdagen
den 18 april
samlades ett 25 tal
medlemmar i kamratföreningen
till
samlingsplatsen på Axevalla
hed för att fullfölja
traditionen sedan ett antal år tillbaka, att inleda
verksamhetsåret
med
torsdagsärtsoppa.
Målet för mötet denna
gång var K 3´s gamla
skjutfält
Bjärsjö
på
Billingesluttningen.
Många kända ansikten var det
och glädjande att se alla gamla
kamrater. Även en ny kamrat
hade hörsammat inbjudan, det
var Bertil Sköld, husar sedan
värnplikten
1962-63.
Med
Mats T-son Tannerheim som
plutonchef och Uno Bohman
som skvadronchef fanns det
många historier att berätta.
(Några av dem återges i denna
tidning)
18
LIVHUSAREN
Efter
uppropet
indelades
deltagarna i fältpostnummer,
dvs grupper om 3-4 som hade
till uppgift att säkerställa
transporten, svara på frågor och
delta i ”fältpostlotteriet” senare
på kvällen. När uppropet var
genomfört och indelningen
var klar visade det sig att en
man stod kvar - Yngve Persson
hade blivit bortglömd. Detta
rättades omedelbart till och han
inlemmades i gemenskapen
igen.
I samband med uppropet
berättade
naturligtvis
Uno
historier, bland annat om den
fagre lt Cederboms besök hos
frisören i Axevall… I Johan
Thorps frånvaro utgick tyvärr
alla frågor med anknytning till
årtalet 1858!
Hovslagaren
Herrmansson
förärades boken ”Instruktion
för hovslagare” från 1968
som pris för rätt svar på en
av alla frågor som ställdes på
parkeringsplatsen! Tänk att ge ut
en ny instruktionsbok när
hästens tid i försvaret i stort sett
var avslutad. Soldatutbildningen
till häst hade ju avslutats vid K 3
redan 1956, endast befälshästar
fanns kvar fram till 1970.
På väg mot Bjärsjö
Då var det dags att framrycka
mot Bjärsjö. På vägen gjordes ett
stopp på ”Opelmuseet” i Norra
Lundby där entusiasten Inge
Andersson berättade om de 25
ögonstenar han presenterade i
sin utställning. Han hade dock
ytterligare bilar i förråd, totalt
60 st gamla Opelbilar från olika
årtal.
Vi mötte en fantastiskt energisk
man med många strängar på
sin lyra. Hur han hunnit med
allt är en gåta men kunde delvis
förklarats med att han sedan
lång tid tillbaka endast sovit
tre timmar per natt. Trots detta
verkade han i våra ögon mycket
pigg!
Minnena från denna plats
bara rasade över oss alla
–
alla
skjutningar
som
genomförts.
Minnena
från
vapenövningarna på sommaren
på
alla
understödsvapen
och stridsskjutningar.
Det
berättades historier om Mats
Tannerheims rökövning, om
Smedbergs och öfu Edkvists
eldexercisövning,
om
den
försvunna 912´an och andra
minnen från vapenövningar
och stridsskjutningar. Jag själv
har minnen från fångövningar
och bland annat från en
övning med PBS, ledd av Mats
Tannerheim, omfattande växelvis framryckning med pv-pjäs
och grg-grupp. Det var fart och
fläkt och man kunde uppleva en
saknad efter Spaningsplutonen.
Dragning i
Fältpostlotteriet
Skjutfältet från ovan
var efter ”Ombacka-Bengtsson”,
Uno Pettersson, och när K 3
flyttade till Karlsborg stannade
Stig Läth kvar i Skövde och blev
skjutfältsbefäl på Bjärsjö under
10 år (1984-94). 1997 tog Stig
Lindgren över ansvaret och nu
finns en 300 metersbana och ett
rörligt mål på 150 m.
Uno Bohman berättade om sin
första kontakt med fältet. Det var
när han med en pluton i nattens
mörker skulle ta sig över hela
Billingen till Bjärsjö. Hade han
inte haft Kenneth Wester som
ställföreträdare så hade han väl
aldrig hittat fram!
Bertil Sköld, husar sedan
värnplikten 1962-63, berättade
om övningar på och kring
Billingesluttningen,
bad
i
Bjärsjön och långa marscher
mot Skövde. Som tillhörig
Tannerheims pluton skulle man
bara vara bäst! (och det blev man
också). Läs mer i tidningen i en
artikel av Bertil.
Dags för ärtsoppa och
förhör
Efter rundvandringen och ett
besök i målboden var det dags
att ta sig till matsalsbyggnaden
för lite värmande ärtsoppa. På
plats fanns kockarna från IFK
Axevall som ju två år i rad utspisat
oss med den mest fantastiska
ärtsoppa. Den smakar precis som
kronans ärtsoppa gjorde förr.
Med en stor tallrik ärtsoppa med
”smööör och bröööd” samt en
liten punsch för de som önskade
bänkade vi oss fältpostvis i den
välbekanta lokalen. Tänk om
den kunde berätta om allt som
försiggått här…
Det var dags för redovisning
av uppgiften ”allmän soldatkunskap” från respektive fältpost
och förhör på SoldF 1972 års
upplaga.
”Det var imponerande kunskaper
som medlemmarna
Efter förhöret och en ombackning
av ärtsoppan genomfördes
dragning i ”Fältpostlotteriet”.
Inte mindre än fem dragningar
skedde och för att få pris var
man tvungen att uppfylla vissa
krav. Kraven var 1) man var
tvungen att ha gjort värnplikten
1972-73 och komma ihåg sin
plutonchefs namn 2) Inneha en
Canonkamera och vara samlare
av pennor 3)Ha fyllt minst 75 år
och fortfarande vara travtränare
4) Vara ägare av en grå Volvo
945 5) Ha tagit studenten i Skara
1968 (skaradjäkne).
Medlemmarna observerade att
Uno Bohman, som genomfört
hela kvällen utan att nämna
ordet
”Skaradjäkne”,
ändå
lyckades få in detta på slutet…
Föreningens styrelse tackade
alla för trevlig samvaro under
kvällen och ett särskilt tack till
”Fältpostcheferna” för deras
insats! Med de orden avslutades
kamratföreningens vårupptakt
och med förhoppningar om ett
snart återseende på vårresan till
Halmstad skiljdes vi åt.
Ett annat minne som etsat
sig fast var när N-E Nilsson
och jag var ansvariga för
granatgevärsutbildningen
på
4 skv och vi hade förlagt en
skarpskjutning till Bjärsjö. Ett
samtidigt eldöppnande med 12
granatgevär – det gör vi inte om
igen…
Här har folk övat sedan 1800-talet
Bjärsjö är ett gammalt skjutfält
från 1800-talet och under Gustav
Malmströms tid som chef blev
fältet mer eller mindre K 3´s
skjutfält. Ansvariga för fältet
Belönade med ”guldhäst” Björn Johansson. Österblom, Stävemyr, Eilertz och Wigholm
LIVHUSAREN
19
VÅRRESA - ”MED
KAMRATFÖRENINGEN I
REGEMENTETS FOTSPÅR”
Text: Jens Ramhöj Bild: Anders Nilsson och Jens Ramhöj
Bengt Olander berättar i ord, bild och sång!
Samvaro på mässen
var verkligen underhållande. I en
paus bjöds vi på öl/svagdricka
serverad ur speciella muggar
som togs fram vid ett gästabud
som arrangerades i Halmstad
1999.
Efter det att vi både i teori och
på bild hade hört om slaget vid
Fyllebro, gjorde vi uppsittning
och åkte ut till platsen för slaget.
Halmstads kommun hade satt
upp ett minnesmärke på den
plats svenskarna stod och såg
ner mot danskarna vid Fylleån.
Kommunen hade dessutom
lyckats att måla hela rondellen
som låg bredvid i de svenska
och danska färgerna så att ingen
skulle missa platsen.
Inledning
Vårresan i år gick till Halmstad för
att studera ”Slaget vid Halmstad”,
ett slag som återfinns på vårt
standar men som kommit lite i
skymundan för Slaget vid Lund
samma år. Slaget hade emellertid
säkerligen psykologisk positiv
effekt för såväl Konungen som
för förbandet i sig. Först berättas
om vårresan som sådan och
därefter kommer en berättelse
om slaget.
Vårresa med
kamratföreningen
Vårresan startade som vanligt
tidigt på morgonen i Karlsborg,
då föreningens ständiga chaufför
Mats Svenningsson hälsade
Karlsborgarna och Närkeborna
välkomna ombord. Efter att ha
tagit ombord kamrater i både
Skövde, Skara, Alingsås och
Göteborg tog vi en välbehövlig
20
LIVHUSAREN
lunchpaus i Mölndal.
Väl framme vid Halmstads slott
möttes vi av ytterligare ett antal
livhusarer som väntade på
oss i sällskap med ”slottsfrun”
själv, Dorrit von Renteln. Hon
inledde med att kort berätta
om slottet som byggdes för den
danske kungen Christian den
IV. (Christian den IV hann under
sin regenttid också med att
anlägga ett antal städer bland
annat Kristianstad i Skåne som
har Christian IV:s sigill som sitt
stadsvapen än idag och är den
enda staden i världen med en
utländsk kungs sigill som sitt
stadsvapen).
Slottet i Halmstad
Halmstads slott byggdes 1609
– 1619 som ett lustslott för
nöje och avkoppling. Slottet är
mer att likna vid tidens danska
lantslott än vid de stora kungliga
praktfulla slottsanläggningarna.
Det såg ju inte riktigt ut som
på 1600-talet naturligtvis men
med kartans hjälp kunde vi se
slagfältet framför oss. Vi tackade
Bengt Olander för föredraget
mm och ställde kosan mot
Luftvärnsregementet (gamla I
16).
Med freden i Brömsebro den
13 augusti 1645 och slutligen
freden i Roskilde den 26 februari
1658 blev slottet svenskt och
bostad för landshövdingen
i Halland samt residens för
svenska regeringen vid besök i
staden.
Inkvartering, ombyte
och middag
Ulf Navå från regementet
hälsade oss välkomna till
regementet och såg till att vi
blev inkvarterade. Efter ombyte
så samlades vi på mässen där
vi fick en intressant guidning.
I ett av rummen stod ”Osquar
och hans vänner”, en samling
statyetter med sin historia från
Karlsborg och artilleriförbandet
där. Historien har jag hört
tidigare men statyetterna var en
ny bekantskap för de flesta.
Mycket bra och
underhållande föredrag
Dorrit von Renteln visade sig
vara gift med föredragshållaren
själv, Bengt Olander, som hon
presenterade nere i slottets
källarvalv. Denne man Bengt
Olander visade sig vara en
mångfacitterad
man
med
många strängar på sin lyra.
Iklädd uniform från Karl XII
dagar berättade han om de
skånska krigen mellan 1675 och
1679 med tonvikt på Slaget vid
Halmstad naturligtvis.
Bengt Olander bjöd på sig
Vice ordföranden Roland Johansson hälsar välkomna till bords!
Dorrit von Renteln
själv och levde sig in i tiden
som en soldat som var med
på 1600-talet. Han berättade
målande om soldater och slag
och ibland tog han fram sin ”lyra”
(gitarren) och sjöng för oss. Det
En god middag följde med
sill och snaps med tillhörande
husarsnapsvisor och efter det
varmrätt. Mätta och glada slog vi
oss ner i salongerna och pratade
Guidning på Lv 6 mäss. Ulf Navå guidar.
LIVHUSAREN
21
en stund innan vi drog oss
tillbaka. Av våra tre logement var
ett av dem fyllt med liv och glam.
Ingen hade lust att gå och lägga
sig för tidigt… Det fantastiska
var bara att detta logement var
det som var först uppstiget och
städat nästa morgon.
Luftvärnsregementet –
en modern garnison som
vädrar morgonluft
Söndag morgon inleddes med
frukost i militärrestaurangen där
också ett antal anställda soldater
åt sin morgonmat.
står ju som ett exempel på alla
de garnisonsmuseer som fanns
vid alla förband förr i tiden.
En del i museet handlade som
sagt om seriefiguren 91´an
Karlsson. Denne seriefigur är
dock inte bara en påhittad
figur utan var högst levande i
Halmstad.
Tecknaren till serien 91´an
Karlsson var nämligen Rudolf
Pettersson som gjort värnplikten
på Hallands regemente I 16
och hämtade förebilderna till
officerarna i serien från just I 16
SLAGET VID HALMSTAD 17 AUGUSTI 1676
Information om Luftvärnsregementet
Nästa punkt på programmet
var information om dagens
verksamhet. Mj Joakim Bergkvist
(stf SC) berättade om läget vid
Lv 6. Han inledde med att de
på Luftvärnsregementet har sju
kamratföreningar att stödja.
Vi fick under vår guidning på
mässen och i museet stifta
bekantskap medoriginalen till
såväl major Morgonkröök som
överste Gyllenskalp.
Guidning på Garnisonsmuseet eller 91:an museet som det också
kallas. Hästar fanns det här också!!
Han berättade vidare om
garnisonen,
rekryteringsläget
och soldaterna på regementet.
En ny tysk luftvärnsrobot är på
väg in och förbandet vädrar
morgonluft!
En
intressant
berättelse
handlade om stödet till den
brittiska OS organisationen förra
året då Sverige och närmare
bestämt Luftvärnsregementet
bidrog med radarstöd.
Besök på museet
Efter detta var det dags för ett
besök på Garnisonsmuseet med
ingående 91´an museet. Den för
de fd aktiva på K 3 välbekante
majoren
Göran
Blomqvist,
guidade oss i museets vindlande
utrymmen. Museet
22
LIVHUSAREN
Öv Bror Mörcke alias öv Gyllenskalp, regch I 16 1909-17
Med en intressant vistelse i
Halmstad bakom oss tackade
vi Luftvärnsregementet för allt
stöd och gjorde uppsittning i
bussen igen för transport hem
via Göteborg. Framåt kvällen var
alla på plats i hemmen fyllda av
minnen från denna intressanta
helg.
Tittar vi närmare på vårt standar
så finns där tretton segernamn.
I samband med regementets
högtidsdag får vi livhusarer
varje år höra regementschefen
berätta om det slag som vi än
i dag högtidlighåller minnet
av – slaget vid Lund. Vi gör det
dels för att hedra våra anfäder
och alla de som dog i detta
blodiga slag men också för
att vårt regementes ursprung
räknas från Livregementet till
häst upprättat 1667 och som
lett av sin Kung Karl XI och öv
Nils Bjelke gjorde avgörande
insatser där.
Ett annat segernamn på
standaret är ”Halmstad 1676”.
Men, vad hände egentligen
där? Och på vilket sätt bidrog
våra förfäder i Livregementet
till häst till segern i detta slag?
Det var just dessa intressanta
frågor som fick Livhusarernas
kamratförening att planlägga
vårresan år 2013 för att titta
närmare på vad som hände i
detta slag, ”Slaget vid Halmstad”,
eller ”Slaget vid Fyllebro” som
det också kallas. Allt utspelade
sig den 17 augusti 1676.
Styrelsen vill passa på att tacka
Sven Oscarsson i föreningen som
under ett flertal år forskat i och
argumenterat för att se närmare
på detta slag. Tyvärr kunde han
inte närvara denna gång.
Lite bakgrund först om
den svåra tid som Sverige
befann sig i
Det var en svår tid för Sverige.
30 åriga kriget hade slutat 1645.
Drottning Kristina abdikerade
1654 och efterträddes av sin
kusin Karl X Gustav. Efter Kung
Karl X tillträde planerade Sverige
för krig.
Ett alternativ var att anfalla
Danmark och det andra var att
anfalla österut, där både Ryssland
och Polen fanns som dessutom
låg i krig med varandra. För den
svenska utrikespolitiken var det
viktigt att Ryssland inte fick makt
över de polska kuststäderna.
Samtidigt såg man Ryssland som
ett verkligt hot mot Sverige, som
när som helst skulle kunna slå till.
1655 blev beslutet blev att anfalla
Polen. Karl X leder den svenska
armén som inledningsvis hade
stora framgångar. Ett år därefter
1656 förklarar både Ryssland och
Danmark krig och i detta läge gör
Kungen en plötslig kovändning,
lämnade endast en mindre
styrka i Polen och framrycker
med de svenska trupperna mot
Danmark.
ilde varade inte mer än 18 år, till
1676. I april detta år landsteg
danskarna på Gotland och den 1
maj var hela ön ockuperad.
Kriget slutade med svensk
seger efter det avgörande tåget
över bält vilket resulterade
i den för Sverige mycket
förmånliga freden i Roskilde
1658. Fredsöverenskommelsen
innebar att Sverige fick Skåne,
Blekinge, Halland för gott
(i freden i Brömsebro 1645
hade Sverige fått Halland på
30 år), Bohuslän, Bornholm,
Trondheims län.
Den 6 augusti sände danske
kungen Christian V 4000 man för
att inta Halmstad som belägras
och går sedan med resten av den
danska hären mot Kristianstad.
Den
15:e
augusti
intas
Kristianstad. Läget var således
kritiskt som var och en förstår!
År 1676 – ett avgörande
år i Sveriges historia
Fredsöverenskommelsen i Rosk-
Den 1 juni besegrades den
svenska flottan vid Ölands södra
udde och en dansk-norsk armé
marscherade in i Sverige från
Norge. Den 29 juni landsteg
danskarna vid Råå i Skåne. Den
4 juli kapitulerade Helsingborg.
Den 3 augusti kapitulerade
Landskrona.
I detta skede, den 9:e augusti,
befann sig Kung Karl XI med
en svensk armé på 10 000 man
i Växjö. De flesta rådgivarna
till kungen förespråkar att gå
mot Kristianstad och nå ett
avgörande med danskarna där.
LIVHUSAREN
23
General Rutger von Ascheberg
däremot,
argumenterade
för att man först skulle bryta
belägringen
av
Halmstad.
Anledningen till detta var att man
skulle hindra danskarna att gå
vidare mot och anfalla Göteborg.
(Hade Göteborg blivit taget
och Sverige kanske anfallits av
andra länder så är det ingen som
vet hur kriget skulle slutat och
frågan är om Sverige existerat
som stat överhuvudtaget).
Snabbmarsch mot
Halmstad
Karl XI följde von Aschebergs
förslag och beslutade att gå
mot Halmstad. Efter en ilmarsch
mellan den 10 augusti och den
17 augusti var man framme. (De
förflyttade sig ca 20 mil på sju
dagar (ca tre mil per dag). En
imponerande marsch!
man danskarna där nere mot
Fylleån. Svenskarna skulle just
ställa upp i slagordning när
chefen för Livregementet till
häst, Nils Bjelke, som fått sin
kavalleriutbildning i Frankrike,
red fram till Kungen och anhöll
om att få inleda striden genom
att anfalla på ”franskt” vis,
dvs ett snabbt kavallerianfall
(kavallerichock).
Med 3000 kavallerister, varav
hälften vid Livregementet till
häst, anfölls danskarna som blev
totalt överraskade. De hade trott
Slagordning
Blå är Svenskar. Rektanglarna 2, 3, 4 är Livregementet till häst
mot danskarna med värjan i
högsta hugg.
Danskarna,
som
grupperat
med Fylleån bakom sig och i
en krök av ån för att förhindra
att de blev kringrända, togs på
sängen. Danskarna insåg att
Fylleån, som skulle hindra att
de blev kringrända samtidigt
utgjorde ett hinder för en ordnad
reträtt och blev en fälla. Det var
svenskarna med 5000 man mot
danskarnas ca 4000 man.
I Knäred där man befinner
sig den 16 augusti, får man
underrättelser om att danskarna
vet att svenskarna är på marsch
mot dem.
Karl XI avdelar då 5000 man
(tre bataljoner infanteri och
resterande del kavalleri) som
framryckte mot Trönninge där
de var en dag senare och sedan
vidare mot Halmstad där de
nådde Fyllingehöjden.
Bjelke beordrade trupperna att
ta en bit halm och sätta i mössan
då det var mycket svårt att på
slagfältet skilja vän från fiende
(något som de fortsatte med i
slaget vid Lund - Uniformsfloran
var stor och varierande).
Uppe på Fyllingehöjden såg
REGEMENTETS BESÖKSDAG 31 AUGUSTI
Kavallerichock
Kung Karl XI
att svenskarna skulle inleda på
normalt sätt dvs med ”karakoll”
där man sakta red fram emot
fienden på flera led linje och
avlossade sin pistoler för att på
detta sätt utmatta fienden innan
det blev dags för anfall.
Från Fyllingehöjden stormade i
stället 3000 kavallerister under
ledning av överste Bjelke ner
Slaget var snabbt över
Efter 30 – 45 minuter var slaget
avgjort. Svenskarna högg in i
danskarna och det blev lite mer
av en slakt än vad som var tänkt.
Säkert var det många stunder av
oförrätt som hämnades i denna
stund. De svenska förlusterna
uppgick till 100 – 200 stycken
emedan Danskarna förlorade
1500 man i stupade och lika
många till som tillfångatagna.
Efter slaget - middag på
slottet och återhämtning
Svenskarna drogs sig tillbaka mot
Getinge kyrka där de slog läger.
Den danska hären retirerade mot
Lund för att senare sammanstråla
med resten av den danska hären
inför det slag som komma
skulle om ca tre månader. Innan
dess stod många umbäranden
framför dörren med dåligt väder,
lite mat, sjukdomar som härjade,
infektioner och död.
Marschvägen mot Halmstad
24
LIVHUSAREN
Men, den 4 december 1676 stod
det stora avgörandet utanför
Lund som vi som Livhusarer så
väl känner till.
Livregementet var också med
i slaget vid Landskrona 1677
innan det blev det så äntligen
fred som bekräftades i Lund
1680 och Sverige gick i union
med Danmark.
1680 - 1700 en tid i
fredens tecken
Tiden som följde 1680 – 1700blev
en fredlig tid där kung Karl XI
förvandlades från krigarkung
till fredskung. Karl XI hann fram
till sin död 1697 med ett antal
reformer. Han insåg exempelvis
faran med nedrustning och
tog tag i Gustav Vasas idé och
byggde upp indelningsverket.
Han genomförde ett antal
åtgärder för att stärka den
svenska ekonomin och såg
till att folket ägde en större
del än tidigare. Han insåg
mobiliseringssvårigheter
och
flottans prekära läge under
vinterhalvåret och anlade därför
en stad och tillika flottbas i södra
Sverige - Karlskrona. Han gifte
sig med den danska prinsessan
Ulrika Eleonora som han lät
bygga Karlbergs slott till.
Snart startade oroligheterna
igen med det stora nordiska
kriget lett av kung Karl XII år
1700. År 1706 hade den svenska
hären under ledning av Karl
XII besegrat nästan alla fiender
förutom Ryssland, men fälttågen
fick ett katastrofalt slut med
slaget vid Poltava 1709.
Lördagen den 31 augusti
genomförde regementet en
besöksdag i syfte att ge både
kamratföreningarna och allmänheten en möjlighet att få se
lite av regementets verksamhet.
Text och bild: Johan Thorp
Under dagen genomfördes
ett
antal
föredrag
på
Soldathemmet, en materielförevisning
på
kyrkplan
och en förevisning kallad
”Undsättning” på Heden.
Kamratföreningens verksamhet
var planerad till att omfatta en
samling redan på fredagen och
ge möjlighet för medlemmarna
att övernatta på regementet.
Syftet var att ge ”sugna”
medlemmar en möjlighet att
närvara vid besöksdagen och
samtidigt umgås med andra
medlemmar under ”värdiga”
former.
11
medlemmar,
som
hade anmält sig till ett
”FrivilligtFörbandsÖvningsdygn”,
anslöt vid Gula Villan under
eftermiddagen samt inkvarterades där eller i tvåbäddsrum
på flottiljområdet.
Efter inkvartering så samlades
deltagarna, till fots, på ett av
Karlsborgs näringsställen där en
enklare måltid intogs. Efter maten
styrdes stegen mot mässen där
kamratföreningsmedlemmen
Inger Ivhammar försåg oss med
önskade varor från baren.
Efter frukost i regementets matsal
eller Gula Villan så återsamlades
styrkan vid kamratföreningens
”utställningslokal”/
tält
på
Fästningstorget kl. 09.30 där
ytterligare två medlemmar
anslöt.
Efter en stunds samvaro så
gick var och en för att titta
eller lyssna på de delar av
besöksdagsprogrammet
som
passade och med detta var den
”organiserade” delen av FFÖ: n
slut.
Kommer du ihåg...
Några nya medlemmar
Det blev mycket ”kommer du
ihåg”, vilket, som ofta i dessa
sammanhang, innebar att den
som fick frågan inte hade en
aning om ärendet, så klockan
passerade 24 med råge, innan
det var dags att gå till sängs.
Under dagen så var det flera
föreningsmedlemmar som passerade
”utställningslokalen”
eller syntes i vimlet. Även icke
medlemmar passerade tältet
och Stefan Petterzon och det
slutade med att föreningen fick
ytterligare fem medlemmar.
Besöksdagen
avslutades
med en förevisning av olika
metoder att
undsätta en
pilot i ett stridsområde. Två
fallskärmsjägare luftlandsattes
från en Hercules för att hjälpa
piloten. Fienden satte dock
käppar i hjulet för detta och
fick bekämpas av en pluton ur
7. Bataljonen (fd 31 Luftburna
bataljonen).
Stefan Petterzon och Gunnar
Larson och de hade löst
uppgiften med den äran. Av FFÖ
deltagarna saknas bild på Dan
Roskvist, Sven Oscarsson, samt
fotografen, tillika skribenten
Johan Thorp.
Utöver Livhusarernas kamratförening var en mängd gamla
fallskärmsjägare ur Fallskärmsjägarklubben på plats samt ett
antal övriga besökare.
Bilden: Från vänster: Oskar
Fredén, Mattias Huss Malmborg,
Ted Karlsson, Anders Waller,
(halvt dold) Göran Törner, Jonas
Isaksson, Per Magnusson, Fredrik
Svenningsson (tillkom under
lördagen), Christer Olsson, Stig
Lindgren (tillkom också under
lördagen) och Arne Björklund.
Nöjda deltagare
Det verkade som samtliga
FFÖ deltagare var nöjda med
”dygnet” och även med det de
upplevt av besöksdagen.
Johan Thorp
”Övningsledningen” bestod av
LIVHUSAREN
25
En av anledningarna till att husarerna gärna övade på Axvalla hed var detta - den sanka marken. Vatten så långt ögat når vissa tider på året.
Bakgrund till ”Livet på Sanna hed”
Berättelsen som följer, ”Livet på Sanna hed”, utspelar sig i slutet av 1800-talet och är skriven av fanjunkaren F O Hallenberg, född 1876
och anställdes som volontär vid Livregementets husarer 1894. Den tid som F O Hallenberg berättar om utspelar sig i skiftet mellan 1800 –
1900-tal, mellan indelningsverkets system med stamanställd personal och värnpliktssystemet, och i en period där regementets fortsatta
utbildningsplats diskuterades. Det kan vara intressant att läsa nedanstående berättelse först för att få en bakgrund om regementet
situation i denna tid.
F
O
Hallenberg
började
sin bana som volontär vid
Kungliga Livregementets husarer 1894, 18 år gammal. Tog
underofficersexamen två år senare 1896, blev sergeant 1901
och fanjunkare 1918. Han fick
pension från aktiv tjänst 1926
och blev i samband med det
befordrad till löjtnant i Armén.
Text: Jens Ramhöj Bilder: Fästningsmuseet, K 3 arkiv. Fakta ur boken ”Livhusarerna”
Regementsstaben
(+)
var
under åren 1836 till 1905
förlagd till Örebro emedan
regementsmötena
huvudsakligen var på Sanna hed eller på
Axevalla hed. Under Örebrotiden
kallades förbandet ibland Närkes
husarer.
I centrala Örebro fanns Husar-
26
LIVHUSAREN
Både
förläggningen
men
främst stallarna i Skövde var
dock av så dålig standard
att regementschefen årligen
framförde klagomål. Hästarna
blev förkylda och svaga när de
kom till Skövde och problem
med lungröta florerade.
1896 byggdes nya provisoriska
stallar men kampen för regementet att få ett eget etablissemang fortsatte.
Striden stod mellan Örebro och
Skövde, som bjöd över varandra
för att få regementet till sig,
men också Skara som många
förordade. Lidköping och även
Göteborg som 1901 la sig i det
hela och ville ha Livhusarerna
till sig. I Göteborg tyckte man
att det skulle vara bra att ha ett
förband som skulle kunna slå ner
kravaller och demonstrationer....
En volontär vid den tiden
måste vara minst 17 år gammal
vid
antagandet
då
han
kontraktsanställdes. Kontraktet
omfattade en tid av 2 – 4 år.
Då denna kontraktstid gått ut
kunde man förlänga den med
1-2 år i taget. En obefordrad
volontär fick stanna kvar i tjänst
i sex tjänsteår eller till max 28 års
ålder. Var volontären befordrad
fick han kvarstå till 32 års ålder.
Att få Livhusarerna att förlägga
en del av sin verksamhet till
Skövde var ett taktiskt drag av
Skövde stad som på detta sätt
grundlade en större chans att
få hela regementet förlagt till
Skövde senare.
stallet, som var en byggnad,
belägen där Henry Allards park
(tidigare Centralparken) ligger
idag. Huset byggdes år 1777 som
ett kronobränneri. Det nedlades
redan tio år senare, 1787. Fram
till 1835 användes huset som
kronomagasin.
Under Riksdagen år 1810
och Riksdagen år 1812 hade
riddarskapet och adeln här sin
samlingsplats.
År 1835 togs huset i besittning
av Husarkåren (Livregementets
husarer). I bottenvåningen
Uoffmässen på Sanna hed
fanns stallet och i övervåningen
logerades ett 100-tal husarer.
Övervåningen användes även
som matsal, lektionssal och
gymnastiksal. Fram till 1890
bedrevs här utbildningen av nya
rekryter och remonter som efter
1890 flyttades till Skövde.
Regements- och förvaltningsexpeditionens kanslihus uppfördes under åren 1861–62. Det
ligger vid Olaigatan 21 i Örebro.
I huset fanns utrymmen för
regementsexpeditionen,
officersmäss, sjukrum, arrester samt
lektionssal. 1862 byggdes också
ett ridhus.
När Livregementets husarer
1905
omlokaliserades
till
Skövde övertogs fastigheten av
Livregementets grenadjärer (I 3).
I Skövde fanns redan sedan ett
antal år tillbaka Livhusarerna.
1890 togs nämligen beslutet att
rekryt- och remontskolan skulle
förläggas till staden.
Regementet disponerade stallar och bostäder till truppen
samt ett ridhus som var belägna
i närheten av
den gamla
marknadsplatsen
Sandtorget,
norr och öster om begravningsplatsen. (vid Mörkekorset).
Till slut, år 1902, beslutades att
ett nytt etablissemang skulle
byggas i Skövde. Det som
fällde avgörande till Skövdes
favör var Skövdes läge vid
västra stambanan, närmare till
Sanna hed än Skara och lägre
byggkostnader än Örebro. Det
fanns dessutom en ”grenbana”
till landets centralfästning (i
Karlsborg). Det som talade emot
Skövde var det längre avståndet
till Axevalla hed som mötesplats.
(än vad Skaraalternativet hade)
Arbetet med att få till en ny
härordning i riksdagen
påverkade
också
beslutet.
Genom denna skulle soldaternas
tjänstgöringstid bli så lång att
en förläggning i tält skulle bli
helt omöjlig. Samtidigt skulle
befälet få en längre och mer
regelbunden tjänstgöring. 1901
fattades beslutet om en allmän
värnplikt.
Så byggdes en kavallerikasern,
där kanslihuset och skvadronsförläggningarna enligt traditionen var sammanförda i en
byggnad. I kanslihuset fanns
underofficersmäss på första
våningen, officersmäss på andra
våningen och åtta bostäder för
officerare.
Totalt fanns det i byggnaden
år 1906 28 bostäder för befäl.
1910 byggdes ytterligare en
mässbyggnad där underbefälsmäss, underofficersmäss och
manskapsmäss inrymdes.
Hallenberg fick under sin
tid vid regementet uppleva
indelningsverkets
slut
och
värnpliktens början.
Föreställ er hur det kändes att få flytta in i en
nybyggd kasern i Skövde 1905
skulle underbefälet rekryteras,
- man skulle ha ett större antal
bättre utbildad trupp som skulle
kunna sättas in vid mobilisering
och
- de anställda meniga skulle
ge stadga åt den fredstida
värnpliktsutbildningen
och
utgöra ett gott exempel för
dessa.
Detta är intressant – jämför med
dagens läge eller kanske hellre
med de förhållanden
som gällde mellan 2008 – 2010
då förbandet också bestod av
både värnpliktiga och anställda
meniga soldater.
Visste ni...
att Hallenbergsrodellen i
Skövde faktiskt är uppkallad
efter livhusaren löjtnant Oscar Hallenberg, som efter sin
militära tid blev bilhandlare
i Skövde.
Det kan vara intressant att
veta att K 3 de första 10 åren
på 1900-talet i stort sett var ett
värvat regemente där antalet
värnpliktiga uppgick till cirka
20-25 % av förbandets styrka.
Resterande var stamanställda
(volontärer, underbefäl, underofficerare och officerare).
Det ansågs att vid de så kallade
specialtruppslagen, till vilket
kavalleriet räknades, var det
nödvändigt att ha ett relativt
stort antal fast anställda meniga.
Anledningen till detta var tre;
- ur de anställda menigas styrka
Vakttältet på Ladugårds gärde. Vaktgivande skvadrons sköld i mitten.
LIVHUSAREN
27
LIVET PÅ SANNA HED I
SLUTET AV 1800-TALET
av löjtnanten F O Hallenberg (Artikeln införd i Livhusaren nr 1, 1963)
År 1894 började rekrytmötet
den 4 januari i Örebro. Jag
blev antagen som volontär
med nummer 100 på Vadsbo
skvadron.
Samma
morgon
försiggick
så kallat ”Ordermöte” på
ridhusgården vilken var belägen
mellan officerskasernen och
ridhuset. Vid min ankomst var
detta möte slut och jag inställde
mig i officerskasernen där jag
lämnade mina handlingar till en
adjutant.
Mönstring och
utrustning
Jag blev omedelbart mönstrad av
sekundchefen personligen. Jag
var helt utan uniform men denna
kunde inköpas på husarförrådet
på Sanna hed. Stövlarna måste
dock beställas i Örebro av en
framstående stövelkonstnär vid
namn Nederfeldt.
Därefter åkte jag ut till förrådet
på Sanna hed för att med hjälp
av förrådsmannen ”Gamle Isak”
pröva ut en uniform. Då jag
var angelägen om att bli en
ordentligt utrustad husar på
en gång provade jag ut både
underkläder och uniform, trots
att det var 20 grader kallt i det
stora förrådet.
Då uniformen var utprovad
ställdes färden till Hallsberg och
därefter vidare till Skövde.
Framkommen till Skövde station
gällde det att ta reda på var
kasernen var belägen och då jag
funnit ut det vandrade jag dit för
att göra en anmälan. Det första
befäl jag träffade på var sergeant
Erik Sanders som satt på sin
expedition iklädd en biguesch
(Gammalt uniformsplagg vid
kavalleriet). Jag har en känsla
av att jag då trodde att han var
minst general.
Brännvin botar allt…
Under regementsmötet, som
under senare år pågick till långt
fram på hösten och ett år ända
fram till den 7 oktober kunde det
bli både kyligt och fuktigt att
ligga i tältläger.
Läkarna ansåg det då vara
lämpligt för hälsans vårdande
att ofta, eller åtminstone två
gånger i veckan utdela en besk
(1 jungfru brännvin) till var och
en i lägret.
Utdelningen
skedde
vid
kvällsrykten genom dagkorpralens försorg. Detta var ett frivilligt
åtagande av kårens äldste
distinktionskorpral.
Korpralen började utdelningen
på volontärnummer 1. Besken
hämtades i kokkärl vilka
tillsammans
innehöll
100
jungfrur brännvin.
Nummer 1 var underofficeren
och de som inte var närvarande
erhöll naturligtvis inte sin andel
av besken. Det var då som
distinktionskorpralens kanske
angenäma uppgift tog vid, att
se till att denna besk togs tillvara
och förtärdes. När dagkorpralen
hunnit upp till 100 var han
genom brännvinet skyddad
från förkylningar en längre tid
framöver.
Ibland sparade vi besken till en
kaffegök dagen därpå. Varje
morgon vid fyratiden infann
sig nämligen kaffegummorna
som dukade upp sitt lilla förråd
av kaffe och bullar som de
sålde till de husarer som ville
förtära någon före och under
morgonrykten.
Uppställning och
avlämning
Då det skall bli övning i
regementsförband
står
regementet uppställt på frontlinje
28
LIVHUSAREN
Korum på Sanna hed
med skvadronerna i nummerordning och med Livskvadronen
på högra flygeln.
Sekundchefen med stab rider
nästan alltid upp i livluckan.
Han låter hästen slå galopp. Han
vänder i allmänhet upp framför
varje skvadronchef som lämnar
av sin skvadron på följande
vis: ”Livskvadronen 92 ryttare”
varvid sekundchefen fortsätter
till Örebro-, Östra-, och Västra
Nerikes skvadroner samt till
Vadsbo skvadron som lämnar av
på motsvarande sätt.
Sekundchefen
med
stab
galopperar
därefter
fram
till en plats mitt framför
Östra Nerikes skvadron. Om
det är fälttjänst som övas
kommenderar sekundchefen i
allmänhet ” marsch framåt” och
skvadroncheferna kommenderar
”framåt marsch” och så är det
hela igång.
Under regementsmötet förekom
exercis till häst på söndagarna
mellan 1400 – 1600 på
eftermiddagen.
Minnen från en
förbandsövning
Det är söndag och skvadronerna
befinner sig avsuttna i skvadronskolonner på södra delen av
Sanna hed.
Sekundchefen med stab sitter
framför Vadsbo skvadron som
befinner sig i täten och kallar till
sig herrar skvadronchefer. ”Jag
har för avsikt att med regementet
framgå till anfall mot en tänkt
fiende som kommer norrifrån
och som är markerad av fem
röda skärmar.
Vid anfallet blir riktmärke
yttersta trädet till vänster”. (Alla
som exercerade på Sanna hed
visste var detta träd fanns). ”Efter
anfallet som anses lyckat, låter
jag blåsa till förföljning varvid
Liv-, Örebro-, Östra och Västra
Nerikes skvadroner framgår till
förföljning och Vadsbo skvadron
hålls tillbaka i reserv”.
Efter
åtskilliga
manövrar
befinner sig regementet på linje
med Vadsbo skvadron på vänster
flygel.
Sekundchefen kommenderar:
”Marsch framåt!”, skvadroncheferna
därefter:
”Framåt
marsch!”, sekundchefen: ”Gevär!”,
skvadroncheferna: ”Gevär ut!”.
En del av de gamla hästarna
börjar frusta och vrenskas och tar
små galoppsprång framåt. Dom
börjar förstå vad saken gäller.
Regementet går in i galopp.
Sundström blåser attacksignalen.
Samtliga skvadroner störtar
nu med god sammanhållning
och under starka hurrarop fram
mot den mötande fienden där
handgemäng uppstår.
Sekundchefen
kommenderar
halt. Sundström blåser nu till
förföljning, varvid ryttarna i
högsta fart, utan hänsyn till
sammanhållning, störtar sig efter
den flyende fienden som drar sig
norrut mot infanterilägret.
Husar 86 Blücker
tar täten på Vadsbo
skvadron!
Men, ve och fasa! Vadsbo
skvadron skulle efter givna
direktiv hållas tillbaka i reserv,
men utan att skvadronchefen
kan hindra det följer den med i
förföljningen som går över den
breda graven och in på själva
mossen. Det är husar 86 Blücker
på sin lilla svarta häst som är van
att vara främst när det blåses
”marsch marsch” som tar befälet
och kommer in på själva gravens
vinkel med ett språng på 8-10
meter.
Chefen Vadsbo får en
”avhyvling”
Sekundchefen märker nu att
Vadsbo skvadron deltagit i
förföljningen och rider på sin
stora svarta häst med väldiga
språng, följd av sin stab mot den
arme skvadronchefen.
Så når han honom, som med
darrande hand saluterar sekundchefen. ”Det tycks inte
vara nog med att man kallar
herrar skvadronchefer framför
fronten och ger direktiv”, ropar
sekundchefen.
”Överste, skvadronen uppmärksammade
inte
mitt
kommandoord halt!” svarar skvadronchefen.
”Lystring framför allt” var
överstens enda replik, varpå han
vände sin häst och galopperade
tillbaka.
LIVHUSAREN
29
och bredde ut armarna. Men det
var inte lönt att göra någonting
annat än att hålla våra egna
hästar i styr.
Det kom långa rader med yra
hästar som skenade in i skogen
så att sablar och stigbyglar
skrällde mot träd och stenar.
PÅ MANÖVER MED
LIVHUSARER 1917
Men vi fortsatte att blårida och
var snart framme vid slagfältet. Vi
såg gudskelov inte så mycket av
eländet, de flesta hade krupet in
under granar och bakom buskar
och stenar, men många hade inte
hunnit längre än till vägkanten.
Ja, det blev ingen manöver
för skvadronen denna gång.
Innan hästarna hade fångats
in hade halva dagen gått. Hela
skvadronen utom ryttmästaren
och jag var odugliga till annat än
att stå i kö till de små husen med
ett hjärta på dörren. Stabsläkaren
konstaterade
matförgiftning.
Detta kunde en blind kattunge
nosa sig till.
Det hade förstås varit fel på
korven. Fanjunkarn menade
på att det var snudd på
landsförräderi. Hade det varit
krig hade korvmakaren allra
minst blivit arkebuserad – det
skulle fanjunkarn blivit karl för.
Äntligen kom vi i kvarter fram
på kvällskvisten. Fanjunkaren
hade tagit några ”beska” och
var i fin form. Hans käpphäst
var persedelvård så han tyckte
att det inte skulle vara ur vägen
med lite stövelputs efter dagens
strapatser.
Han gav kommissarien order
om att hämta kaggen med det
fina skofettet som kommit på
prov från en kemisk affär före
utmarschen.
Kommissarien velade iväg och
kom tillbaka med en kagge. Men
fanjunkaren blev fly förbaskad
och röt: ”Nej, inte den kaggen
den
fädrans
slabbadasker!
Det är ju stekflott vet jag. Jag
menar kaggen med de svarta
järnbanden!”. ”Ä – kors den”,
sa kommissarien. Den gav ju
fanjunkaren mig i morse att
steka frukosten i. Å det gick åt
varenda gnutta”….
av Fanjunkare Emil Carlsson
Artikeln införd i Livhusaren nr 1, 1963
Det var vinter och svinkallt
men inte mycket snö. Vi låg i
bivack vid gårdarna Kulebäck i
närheten av Tibro. På morgonen
fick jag följa med ryttmästaren
till stabskvarteret under tiden
som skvadronen bröt bivacken
och utspisade frukost.
en av gårdarna där jag fick mjölk,
smörgåsar och stekt fläsk så nog
klarade jag mig. Det kostade
en riksdaler och betalades av
ryttmästaren. Han hade också
ätit en smörgås innan vi gav oss
i väg, och övrigt befäl hade fått
mat av koktrossen.
Det drog ut på tiden med
ordergivningen och jag var
hungrig som en varg när vi red
tillbaka i skarp galopp.
Vi skulle göra en hastig
framryckning på cirka en och
en halv mil och det bar åstad av
bara attan.
När vi kom till bivacken hade
skvadronen redan suttit upp.
Fanjunkaren, som var en lång
karl och lite ettrig höll på att
rumstera med packtrossen.
Ryttmästaren skenade iväg i
förväg och hade sin stab med.
Det var jag, en trumpetare, två
rapportryttare och fanjunkaren.
Men, eftersom han inte hade
svurit färdigt vid trossen än
så fick han komma efter. Jag
undrade just hur han skulle
kunna hinna ifatt oss, för jag
hade jämt schå med att hänga
med ryttmästaren som flög åstad
Kommissarien, som var en
mindre rutinerad värnpliktig,
blev aldrig färdig med vagnarna.
Min frukost hade han glömt, det
var bräckkorv med potatis. Jag
svor. Ryttmästaren lät mig rida
till
30
LIVHUSAREN
med vindens hastighet.
Han stannade vid ett vägskäl
och skickade iväg en av
rapportryttarna för att ta reda på
vart fanjunkaren tagit vägen.
När ingenting hördes av
skickade han iväg den andre
rapportryttaren för att söka reda
på den han först skickade. Sedan
dröjde det länge och väl igen.
Ryttmästaren hävde ur sig långa
vackra remsor över sölkorvarna
och skulle just sända iväg mig
för att höra efter hur i ”hundra
miljoner småjäklar” det kunde
vara fatt. Det var stört omöjligt
att ta fel på vägen som gick ren
och klar genom skogen utan
några sidovägar.
Då fick vi höra hästtramp.
Fanjunkarn kom i karriär. Han
satte märren på hasorna framför
oss och flåsade: ”Ryttmästaren,
det har hänt förskräcklig olycka.
Hela skvadronen har gjort halt
två kilometer härifrån. Varenda
man och befälet är dödssjuka
och hästarna springer vilda”. Så
dratt han ur sadeln och kröp
bakom en buske vid vägkanten.
Jag tog tygeln på hästen som
tänkte skena iväg. Ryttmästaren
red fram till busken men
tvärstannade och fräste ”Fy
tusan!”. Trumpetaren fick order
att stanna kvar med hästen hos
fanjunkarn. Sedan bar det åstad
med honom och mig i vildaste
fyrsprång.
Det dröjde en stund innan vi
mötte eller såg något. Men så
kom det en flock lösa hästar
flängande mot oss på vägen.
”Hejda dom!” skrek ryttmästaren
På manöver med Livhusarerna
LIVHUSAREN
31
Håkan Åvall berättar om det
spännande året 1963 då han
utbildades till Fältpolis vid K
3. 2013 var det dags för 50 års
jubileum! Här följer en berättelse
om deras första tid i kronans
kläder.
få en orientering om det
världspolitiska läget, framfört av
en höjdare från Stockholm och
en trave overheadbilder. Det var
vid dessa tillfällen som vi trötta
soldater kunde få några timmars
välbehövlig sömn!
Vi ryckte in på K3 i Skövde
den 26 november 1962 och
muckade den 17 oktober året
efter. För oss grabbar väntade
nu 324 dagar i militära kläder
och ett år som blev mera
spännande än vi hade väntat
oss. Femtio år sedan muck
väcker en hel del minnen, vissa
minns man bra, andra mer
diffust. Jag minns den första
veckan som värnpliktig som en
av livets längsta, minuter var
som timmar och timmar var
som dagar.
Vad hände mer...
Redan
den
4
december
kom eldprovet i form av
”Regementets
högtidsdag”
med minnesgudstjänst i kyrkan
med Krigsmans erinran och
filmvisning på Saga Bio, kanske
visades ”Den längsta dagen” en
klassisk krigsfilm. Men det var
säkert en annan film, här sviker
minnet.
Permission - då måste
man kunna hälsa först!
Men innan vi släpptes ut från
regementet skulle vi lära oss
att hälsa som riktiga soldater,
det fick vi med största tydlighet
veta av våra nya ”husherrar” en
fanjunkare och två överfurirer.
Klädda i det alltid lika praktiska
”grötstället” gick vi i en ring,
varpå det kommenderades att
hälsa vänster och hälsa höger
det senare med huvudvridning.
Allt gick som smort, för träning
ger färdighet sägs det. Det
var då katastrofen kom. Vid
kommenderingen hälsa vänster,
råkade en av oss att hälsa med
vänster hand.
Ve och fasa, där rök helpermisen!
Vår överfurir som hade örnkoll på
läget såg naturligtvis blamagen
och blev fullständigt galen. I
hans ögon var vi plötsligt bara
en samling nollor, på sin höjd
jämställda med Kalle Anka o
Kompani. Men med en hägrande
helgledighet på näthinnan
skärpte vi oss så att även
överfuriren blev nöjd.
Nu blev det allmän rusning mot
Skövde station och tåget till
hemorten. Inte för alla förstås,
32
LIVHUSAREN
561 Gustavsson från Åmål visar sina muskler för några kamrater.
JUBILERANDE FÄLTPOLISER SER
TILLBAKA PÅ SIN GRUNDUTBILDNING
Fältpolisskvadron (4 skv) 1962-63 av Håkan Åvall
grabbarna från Norrland, och de
var ganska många, blev vackert
kvar på logementet.
Kaffe och bulle på
markan
Hur fördrevs tiden på K3 efter
tjänstgöringen slut?
Med
fyra kronor, dagpenningen,
var det inte tal om några
utsvävningar. Ibland blev det en
bio på stan, eller en kaffe och
bulle på soldathemmet Prins
Oscar. Götasalen lockade med
danskvällar där uniformsklädda
bassar från tre regementen fick
slåss om de få flickor som fanns
i Skövde på den tiden.
Jag minns en liten historia från
tiden på K3. Det var grabbarna
som tröttnade på nöjeslivet i
Skövde och därför sökte andra
jaktmarker, till det närliggande
Falköping som vid den tiden inte
var känt som någon festmetropol
precis. Ganska dött tyckte killarna
som ändå ville höra sig för om
nöjeslivet i stan och frågade
därför en infödd Falköpingsbo.
”Nej, här finns inget nöje, hon
har åkt till Skövde” sade han, så
var det med den saken.
För de icke dansanta anordnades
i soldathemmet en utbildning
i tiden ”Lär dig räknestickan”
INGEN STÖRRE SUCCÈ! Men livet
på luckan var en spännande
upplevelse för en nyinryckt
basse. Nu skulle man samsas
med ett gäng snarkande och
fisande kompisar och när
vällingklockan ljöd hasa sig ut till
tvättrummet för morgontvätten
i kallduschen. Men livet gick
vidare och vi började så smått
känna oss som riktiga män, vi
duschar kallt, snusar och klarar
att plocka ihop en stridssele
på tre minuter. Den som inte
klarar det kan snabbt få hjälp av
luckans stridis. Kunskaperna har
han hämtat från idogt läsande i
”soldatbiblarna” Sold i fält och
Sold i materiel. En gåva till oss
värnpliktiga.
Ett annat minne från tiden på
K3 var maten, den var suverän.
Heder åt 1963 års husmor som
aldrig sparade på läckerheterna.
Det visades med största tydlighet
de dagar då matsalen stängdes
för reparation och vi fick inta våra
måltider på P4 som lågt ett helt
övningsfält från K3. Under 14
dagar pågick ”vandringen” över
fältet. För första gången fick vi K
3-are lära oss att köa.
Trafikdirigering och
raggarupplopp
Under vår utbildning på K3 fick
vi blivande fältpoliser vara med
vid olika evenemang. Trafiktjänst
(mestadels dirigering) bland
annat i Västerås vid Svenska
Fallskärmsklubbens
tävlingar.
En stor upplevelse för alla
Västeråsare som gick man ur
huse för att beskåda de båda
fältpoliserna
Gunnarsson
och Larssons bravader på
hemmaplan.
Två
tänkbara
polisämnen kan hända, men så
blev det inte. Men många andra
kamrater fortsatte den på den
polisiära banan och blev ”riktiga”
poliser.
Kanonloppet i Karlskoga var en
annan aktivitet där vi fältpoliser
fick göra en insats och för första
gången konfronterades med det
så kallade buset.
Här mötte vi också ett helt annat
klientel, motorburen ungdom, så
kallade ”raggare” som hade siktet
inställt på bråk. Kvällspressen var
på hugget och smög omkring
på campingplatsen utanför
Karlskoga och väntade på årets
upplaga av raggarkravaller.
En av dessa ”kravallungar” (det
heter så) fångades på film och
visades på sena TV-nyheterna. En
av fältpoliserna (undertecknad)
blev TV-kändis och utskälld av
våra överfurirer. TV-inslaget
visade en fältpolis stå med
armarna i kors allt medan ett
gäng civila poliser slogs med ett
gäng överförfriskade raggare.
Enligt reglementet ska en
fältpolis i tjänsteutövning hålla
armarna bakom ryggen (!) men
titta då på dagens poliser! Var
håller de armarna, inte är det
bakom ryggen! För övrigt hade vi
ju utbildats i närstrid av mannen
med den ”fjädrande gången” den
legendariske Kapten Mann.
Slaget om Iwo Jima
Efter en krävande övningsdag
kändes det skönt att bara få
slappa på ”luckan” eller ta en
fika på ”markan”. Med andra ord
en stilla ”hemmakväll”. Ett par
kvällar i veckan visades det film
i Lundasalen, för det mesta var
det amerikanska krigsfilmer.
En har fastnat i minnet, det var
Slaget om Iwo Jima, en klassisk
krigsfilm med den tidens hjälte
John Wayne i huvudrollen.
Overheaddöden
En dag i augusti var det dags för
oss fältpoliser att
Utanför K3:s grindar hände det
också en hel del. Gripandet av
storspionen Stig Wennerström,
vilket vår föreläsare redan visste
om. Ingemar INGO Johansson
gick en blodig match mot britten
Brian London. Ingo vann trots
att han blev nedslagen i 12:e
ronden.
Vi värnpliktiga får fem fria
hemresor per år. Det var både
sprit- och tobaksstrejk och
rusning till systemet när strejken
var över.
Någon mobiltelefon fanns inte,
men knapptelefonen såg dagens
ljus.
Men vem kommer inte ihåg
mannen
som
gjorde
K3
riksbekant med att påstå att
han hade sin döda mormor
hemma i frysboxen, vilket han
också försökte bevisa på ett
synnerligen
makabert
sätt
genom att smuggla in ett
underben, från knäet till tårna.
Intresserade
kunde
sedan
anmäla sig till förevisning i
anatomi inne på logementet.
var det äntligen dags att göra
”patron ur” och byta uniform mot
civila kläder.
En av oss hade lyckats skaffa
(utsänd för att inhandla) den nya
slagdängan Muckartvist som
dagen till ära spelades non-stop,
trots idogt vädjande från befälen
om ett par timmars ”eld upphör”!
Det var dags att upplösa 2:a
fältpolispluton för att återsamlas
om fem år. Så var det sagt och så
var det tänkt innan vi skiljdes för
den här gången.
Det skulle dock dröja 40 år innan
vi fältpoliser återsågs vid en
uppskattad jubileumsträff och
fest 2003 i Karlsborg. Ett 30tal äldre herrar, lite tunnare om
hjässan men glada att återse sina
kamrater från tiden på K3 och få
prata gamla lumparminnen.
Nu är siktet inställt på
50-årsjubileum
som
vi
tillsammans med vårt årsbarn,
tidningen Livhusaren, ser fram
emot.
Håkan Åvall
Fältpolis 2:a pluton, 4:e skvadron
K3 1962 -1963
Fotnot: Den 22 november 1963,
veckan efter muck, mördades
USA:s president John F Kennedy.
Det får bli min slutvinjett på ett
händelserikt lumparår.
Militär utryckning - civila
kläder
Hösten flöt på och vi glömde
snabbt spioner och mormorsben
och riktade istället in oss på
muckardagen 17 oktober. Efter
324 händelserika dagar på K3
Prydliga grabbar i sina permisuniformer och på bilden till höger samma grabbar 40 år senare vid jubileet i Karlsborg.
En stilla poker. Kortspel var ett populärt tidsfördriv.
LIVHUSAREN
33
FRIA KRIGET 1974 - MINNEN FRÅN VÄRNPLIKTEN VID K 3
av Livhusar Bertil Sköld, SSKV 1973-74
LUCIATÅGET 1973 - MINNEN FRÅN VÄRNPLIKTEN VID K 3
av Livhusar Bertil Sköld, SSKV 1973-74
Bertil Sköld var en av de husarer som deltog i Kamratföreningens möte på Bjärsjö 2013 där det berättades historier. Natuligtvis frågade
jag honom om han inte kunde nedteckan några minnen från den tiden som vi kan publisera i Livhusaren.
Här är resultatet! Tack Bertil! /Red
Sensommaren och höstens
övningar har varit många och
hårda. Intervallträning i backe
varje tidig morgon innan
frukost har gett resultat. Vi i
första pluton, 3:e skvadron är
beredda att ta utmaningen att
klara av övningen ”Luciatåget”.
Vi har hört rykten i ett par
månader nu att här blir det
tuffa tag, en övning som ska ha
det mesta vilket vi har lärt oss
att gilla.
Att packa rätt och att veta exakt
var i ryggsäcken allt låg var inövat
under många sena övningar med
bindel för ögon och i mörk skog.
Tisdagen den 11 december 1973
sen eftermiddag var vi klara. Buss
hämtar K 3 Skövde för färd mot
Bjärsjö. Vilken service, kommer vi
att få den vid fler tillfällen? Några
av oss tvivlade.
34
LIVHUSAREN
Att resa tält skriva eldpostlista var
bagateller för oss. I både mörker
regn blåst har vi övat så första
momentet gick bra. Övningarna
startade tidigt onsdag, det gäller
att ta vara på hela dagen.
Dagen var vikt åt gruppövningar.
Omhändertagande av skadad,
uppträdande
i
gasbelagt
område osv. Att bli attackerad
med tårgas under marsch med
tung packning utan förvarning
var en bra övning då fick vi
känna på hur det är att ta på sig
skyddsmask med tårgas i ögon
och i luftvägar. Tala om realism.
Senare samma dag i pluton
började tåget gå över Billingen
så tyst som möjligt i en terräng
som är mycket svår att ta sig fram
i. Runt midnatt, i cirka -7 grader,
så får vi krypa ner i sovsäcken
under bar himmel. Skönt att
slippa mygg. Sömnen blir väldigt
kort, för helt plötsligt utan
vetskap så hör vi underbar sång
i fjärran. Fladdrande ljus glimmar
mellan träden. Likt änglar närmar
sig en grupp skönsjungande
kvinnor oss. Vi har fått besök
av Skövdes Lucia med tärnor.
Lussebulle och pepparkaka har
aldrig smakat så gott. Tyvärr så
kunde inte sällskapet stanna,
och för oss väntade en lång
dag med orientering i terräng
som egentligen var omöjlig att
forcera.
Som säkert alla läsare vet så får vi
inte synas på våra uppdrag så att
välja vägar är inte att tänka på.
Till slut via Ljungstorp och Blängs
mosse får vi se över skavsår få i
oss lite mat. Repa mod i någon i
gruppen som är trött.
För kommande natt kommer
vi att sättas på verkliga prov.
Undvika sammanstötningar med
fienden, gå igenom fiendens
linjer, och att hitta tillbaks till K3.
Vår grupp klarar övningen galant
och vi befinner oss i närheten
av Billingehus vid tvåtiden
på natten till fredag morgon.
Kontakt med högre befäl görs
som ger oss en belöning. Ni är för
tidiga!! Gå via Skultorp - Loringa
och vidare till K3.
Detta var en uppgift som vi
verkligen gillade. Runt kl 5
fredag morgon tas vi mot av vår
skvadronchef som ger oss eloge
för väl genomförd övning.
Fritt från minnet från en av
många bra övningar.
Livhusar Bertil Sköld
Läge: Det som inte kunde hända
eller fick ske har hänt. Fientliga
styrkor har invaderat svenskt
territorium. Stora mängder
krigsmateriel förs in och Sverige
mobiliserar.
Uppdrag: 3:e grupp, 1:a pluton,
3. Skvadron. Etablera kontakt
med
motståndsrörelsen,
inhämta fakta och agera
efter informationen. Spräng
järnvägstransport med fientlig
trupp och materiel. Ta fångar för
förhör. Undvik fientlig kontakt
för strid.
Var? Vi skulle ta oss obemärkt
till det lilla samhället Tidan där
stambanan passerar. Mötesplats
med kontakt cirka 3 km syd Tidan
vid enslig stuga.
Det var i början på maj, strålande
sol och varmt. Egentligen
alldeles för bra, vi vill ju ha
spanarväder med regn dimma
hagel och snöglopp samtidigt.
Vi hittar stugan, vad vi inte hade
räknat med var att det var en
föreningsstuga där fyra kvinnor
vår städar.
Vi tar kontakt för det kan ju vara
vår kontakt. Så var inte fallet utan
de var helt vanliga civila tjejer.
Helt klart att de blev väldigt
nyfikna på vilka vi var. Klart att vi
inte säger något om uppdraget,
men de får gärna bjuda på fika.
Vi får som svar att de behövde
åka hem för att hämta kaffe
och smörgåsar. De gör så och vi
tror att dem har vi sett för sista
gången. Via radiokontakt får vi
veta att motståndsman kommer
att söka upp oss senare samma
kväll, så det är bara att vänta.
påbörjar en snabb mars till ny
återsamlingsplats där vi ska göra
en fordonsfälla. Vi behöver mer
information om vad lede fi har
för planer, så vi behöver ta några
levande fiender för förhör. Vi
fäller träd som är lätta att knuffa
över vägen där vi tror att fienden
kommer att passera.
Så händer det som vi inte trodde
på, ”våra tjejer” återvänder
med stor fika korg filtar och
festhumör. Vi har det mycket
trevligt utan att gå in på detaljer.
Tyvärr så dyker en hårt maskerad
man upp lite tidigare än vi hade
beräknat, smyger sig på oss och
skrämmer kvinnorna på flykt.
Och mycket riktigt efter en kort
väntan hörs motorljud, två MC
ordonnanser kommer mot oss.
Träden fälls och vi övermannar
två stycken MP som brukar vara
våra övningsfiender. Killarna är
från Skåne och hungriga.
Vi får en uppsträckning av
besökaren som visar sig vara
ett befäl från vår pluton. Vi får
information om övergångsställe
över ån Tidan och var vi ska
spränga rälsen. V
i tar oss till en samlingsplats vid
en lada för att invänta natten. Jag
som är på dåligt humör stannar
kvar i ladan för bevakning och
återsamling. Uppdraget lyckas,
järnvägen är sprängd med tåg
och vagnar och vi har hindrat en
viktig transport att komma fram.
Nu vet vi att vi kommer att bli
jagade dag och natt så vi
Vi försöker med hjälp av löfte
om att kriget är slut för deras del
och att mat är på väg, få dem att
avslöja fiendens planer. Eller hur
många det är som letar efter oss.
De är väldigt tysta, nu skulle vi
haft förhörsledare med oss.
Efter kort vila så hör vi att vi är
på väg att bli upptäckta och att
hundpatrull är insatta för att leta
upp oss. Vi släpper MP killarna
som blir väldigt glada.
Vi skyndar oss in i en tät skog
för att inte bli upptäckta, att ha
hundpatrull efter sig är inte roligt
kan jag lova. Att höra hundskall
som närmar sig hur man än gör
för att lura de på villovägar är
väldigt påfrestande.
Till slut efter en hel natts jagande
och flera försök att vilseleda
hundarna genom att gå tillbaka
i samma spår hoppa av stigen
ta hjälp av träd vatten eller vilt
lyckades vi bli av med dom.
Jag behöver väl inte säga att vi
var fullständigt slut efter detta.
Men som övning var detta en av
de bästa.
Livhusar Bertil Sköld
Nytt beslut tas, vi har väldigt ont
om dricka så två frivilliga sänds
till butik för att inhandla sådan
dryck. Som vanligt så blev jag
frivillig, vi lånar motorcykeln kör
ner till samhället går in i butiken
handlar det vi ”behöver” På
återvägen prövar jag fiendens
vapen mot misstänkt mål. Skulle
inte gjort det. Det hördes som
sagt.
LIVHUSAREN
35
LIVHUSARER I TJÄNST VÄRLDEN ÖVER
MILITÄROBSERVATÖR I INDIEN OCH PAKISTAN
av Magnus Sicard (i tjänst på K 31984-94)
I förra numret av Livhusaren
beskrev Anders Waldén hur
det är att vara militärattaché i
Afghanistan och Pakistan.
Som Livhusar och medlem i
kamratföreningen vill jag här ge
ett annat perspektiv på att verka
i samma område, nämligen i
militärobservatörstjänsten.
Under missionens många år har
flertalet Livhusarer tjänstgjort i
UNMOGIP vilket olika minnes/
gästböcker på fältstationerna
vittnar om.
Under min tid som lärare vid
FINCENT fick jag frågan om
jag kunde tänka mig ett år i
FN missionen UNMOGIP som
sedan drygt 60 år är FN’s bidrag
till konflikten mellan Indien och
Pakistan. Då tidigare tjänstgöring
i Kongo gett mig positiva
erfarenheter och upplevelser
som inte fås vid truppinsats, var
valet inte svårt. Efter sedvanlig
utbildning och tester
på Högkvarteret och Livgardet
landade jag i Islamabad en
decembermorgon 2012 efter
en turbulent rotation med
inledningsvis inställda flyg pga.
svenskt vinter väder och därefter
några andra mindre friktioner.
Då man som observatör inte har
en förbandsstruktur att luta sig
mot utan förväntas lösa allt själv
så är det en framgångsfaktor att
se lösningar i stället för problem
vilket under året visade sig vara
bra.
Missionens,
UNMOGIP,
arbete omfattar i stort att
observera och rapportera till
generalsekreteraren avseende
överträdelser från vapenvilan/
eldupphöravtalet som nåddes 17
december 1971. I botten ligger
resolutioner som upprättades
från 1948 av säkerhetsrådet
med syftet att hjälpa militära
rådgivare.
Sverige är en av få nationer
36
som varit delaktiga från
uppstarten 1949. För att
understryka FN:s opartiskhet
är högkvarteret lokaliserat i Srinagar i Indien under perioden
1:a april till 31:a oktober och
i Islamabad i Pakistan under
perioden 1:a november till 31:a
mars. På den pakistanska sidan
finns åtta fältstationer och på den
indiska sidan fyra fältstationer,
varav en är tillsvidare stängd.
Förutom fältstationerna finns
en stabsbefattning som förbindelseofficer i New Delhi.
I Islamabad hyr den svenska
kontingenten, som består av fem
militärobservatörer, ett hus där
möjlighet finns att återhämta,
förvara utrustning, umgås vid
olika sammankomster samt
utnyttja som transitbostad vid
in/utcheckning och utbildningar.
Uppstart
Under
den
första
tiden
genomförs incheckning som
vanligtvis startar samma dag som
ankomst till operationsområdet.
I normala fall tar utbildningen/
informationen ca 5 dagar.
Därefter sker transport till
tilldelad fältstation och inskolning på de specifika
uppgifterna som löses av
verkansdelarna i missionen,
militärobservatörerna. I denna
fas utbildas observatörerna i
huvudsak med metoden ”learning by doing”.
närliggande fältstation, investigations (utredning) av påstådd
överträdelse av avtalet samt OPT,
tillfälliga observationsplatser under dag och natt. Uppgifterna
tilldelas i mycket generella drag
av staben i tvåveckorsperioder
med handlingsfrihet för oss
att välja tid, område och
uppgift för genomförande.
Då
infrastrukturen/framkomligheten är begränsad till
mycket begränsad beroende
på område och årstid skiftar
uppgiftstilldelningen
mycket
beroende på fältstation.
På staben, som omfattar ca 10
tjänster, finns resurser för direkt
ledning. Tyvärr är möjligheterna
begränsade för planering på
sikt vilket är nödvändigt för
att utveckla missionen och nå
bättre resultat. Under augusti till
oktober stationerades jag som
ende stabsmedlem i Islamabad
då stabens huvuddel fanns i
Srinagar, Indien. Uppgifterna i
Islamabad kunde omfatta allt
som ryms i de olika sektionernas
arbete och inte kunde lösas från
Indien.
En av de vanligaste uppgifterna
vid tjänst på fältstation var
områdespatrullering.
Under
denna
uppgift
patrulleras
områden längs LOC, line of
control, där så medges beroende
på årstid och framkomlighet. Då
inte LOC kan nås är strävan att
besöka byar i närområdet och
där interagera med befolkningen
för inhämtande av deras bild av
vardagen.
En områdespatrullering kombinerades ofta med förbandsbesök
i syfte att följa upp tidigare
besök och inhämta adekvat
information som kunde vara till
stöd för vår verksamhet.
Förbandsbesök
Ett
av
det
mer
udda
förbandsbesöket var på ett
logistik förband med inriktningen transporter. För att lösa
uppgifterna med förnödenheter
till högt belägna posteringar, upp
till 6500m, används mulor, åsnor
och hästar. Vid besöket följde vi
under några timmar veterinären
i hans arbete med att följa
upp de dagliga rutinerna med
djuren samt materieltjänsten på
förbandet. En vanlig dag började
med ca två timmar fysiskt arbete
för djuren som sedan följdes
upp av vård och utfodring. Övrig
tid av dagen användes till att
förbereda insatser. Den för mig mest intressanta
delen av jobbet var mötet med
förbandschefer på olika nivåer
och deras syn på konflikten.
I dessa möten genomförs
samtalen med händelser längs
”line of control” som utgångspunkt. Vidare, som i alla
konfliktområden, påverkas de
civila mycket även i denna del av
världen. Nya samlingsområden
för civila som inte kan stanna
i sina hem upprättas ofta i
vårt närområde. Tyvärr är inte
UNMOGIP dimensionerade för
att lösa denna problematik.
Det jag överlag upplevde
vid
förbandsbesöken
var
cheferna och deras syn på
konflikten. Beroende på brigad
och geografisk placering var
uppfattningen
minst
sagt
spretig. Det kan ha sin förklaring
i att mängden stridsaktivitet
varierade från ingenting till varje
dag.
Långa arbetstider
och begränsad
handlingsfrihet
Som ofta i konflikter som denna
kommer de civila i kläm och
flertalet gånger har rapporterna
till NY omfattat utlåtanden från
personer som mist anhöriga
i striderna. Detta har för mig
varit det mest meningsfulla
att förmedla bilden av den
konsekvens som civila upplever
på grund av konflikten.
Då avstånden ofta är långa är
det inte ovanligt med 8-12 h
per dag i bil och ytterligare tid
med möten mm. Då vi inte tillåts
köra FN’s fordon finns på varje
fältstation tre förare avdelade
att köra samt stödja i praktiska
vardagliga göromål.
Utöver förarna finns även en kock
som svarar för matlagningen. På
indiska sidan tillåts inte operativ
verksamhet på samma sätt
som på den pakistanska utan
begränsas till relästationer för att
följa upp rapporteringen
av patrullerna samt att lösa
gränsövergången
mellan
länderna.
Då arbetet ofta är av låg tempo
karaktär är kontinuerlig träning
ett måste för att upprätthålla
stridsvärdet. Det finns olika
möjligheter till detta beroende
på önskemål och vilja. På
fältstationerna finns viss, dock
något åldrad, materiel för detta
syfte. Ett mått av träningsstatus
får var och en uppleva vid tjänst
på höjder över 4000 m ö.h. då
pulsen stiger snabbt även vid
liten aktivitet.
I januari 2013 gick den Indiska
staten ut med budskapet att FN
spelat ut sin roll i området och
borde omfördela resurserna till
andra dela av världen. Detta
kan naturligtvis tolkas på olika
sätt men kanske i slutänden
bara tydliggör behovet av FN i
regionen för att lösa sin uppgift
att övervaka och rapportera
och med detta lyckas balansera
utgången av konflikten.
Som svensk officer är vi i
jämförelse med andra nationer
mycket väl utrustade, både
kunskapsmässigt och materiellt,
för överlevnad och de prövningar
som vi ställs inför och löser
därmed våra uppgifter väl.
PERGITE!
Livhusar Magnus Sicard
Då antalet observatörer som
helhet är ca 45, är bemanningen
i bästa fall tre och i sämsta fall
en per fältstation vilket medför
att inskolningen kan upplevas
något ostrukturerat beroende
på vem som ansvarar för den då
stävan är att upprätthålla den
operativa nivån under tiden.
Uppgifter
Uppgifterna
i
missionen
omfattar områdespatrullering,
förbandsbesök, besök på
På patrull i ett fantastiskt landskap
LIVHUSAREN
LIVHUSAREN
37
VÅRA TRADITIONSFÖREMÅL
Pukorna
Pukorna som vi ser idag är
tillverkade i början av 1700-talet
som ersättning för de silverpukor
som Livregementet förlorade
vid Poltava 1709. De är alltså
äldre än de silverpukor som
Livregementet till häst erhöll
1771 och som idag finns
vid
Livgardesskvadronen
i
Stockholm.
Nattvardssilvrets
historia
Då Upplandsfanan mönstrades
1558 vid Alunda upptas i
personalregistret predikanten
Herr Nils. I och med att det fanns
en präst med i förbandet kan
man med säkerhet säga att det
även fanns ett nattvardssilver.
Då som nu var det heliga föremål
som förvarandes på ett säkert
sätt.
Lite historia bakom
Regementets pukor
och kommunionskärl
Alla livhusarer har i samband med ceremonier, parader
och korum sett de två pukorna med nattvardskärlen
uppställda. Här följer lite om deras historia som kan
hjälpa oss med att inse deras värde och att det är något
speciellt när dessa tas fram. Artikeln fanns med i det
allra första numret av Livhusaren 1/1963.
Nu vårt ök är en bil och vår
sabel kanon, men husarandan den lever kvar.
Inga dolmor med revben
oss nu pryder upp, våran
dräkt är av simplare slag.
I ett kungabrev av 1689 står
det: ”Vi hava låtit förse vårt
Livregemente med tvänne stycken
kalkar samt tillhörande askar och
patén (oblattallriken) av silver uti
fodral förvarade”.
Standaret är ett samlande tecken för vårt förband. Historiskt
följer soldaterna sitt standar i täten av förbandet. Historiskt är
standaret också ett kommandotecken utvisande befälhavarens
uppehållsplats. Standaret innehåller olika symboler; i grunden
vår färg vitt (silver) med stora riksvapnet (ett liv och husförband),
Sveriges trekronor och namnen på de större slag som regementet
deltagit i.
Nattvardskärlen och pukorna
påminner oss
om allvaret i vår verksamhet och om soldaters behov av tröst, stöd
och uppmuntran. I alla tider har husarer vetat att man måste ha
omsorg om sina underlydande, hjälpa sina kamrater och ordna för
chefen. Pukorna tillkom vid förbanden på 1650-talet och användes
tillsammans med trumpetare för signalgivning och ceremonimusik.
De var också ett värdighetstecken vid förbandet.
Hästen
var under århundraden husarens bäste vän och
läromästare. Hästen är en symbol för de förnäma egenskaper
som alltid präglat kavalleristen: DJÄRVHET, UTHÅLLIGHET och
FRAMÅTANDA.
Det är därför vi har med dessa symboler i samband
med våra ceremonier!
Standaret som står för målet, uppgiften.
Nattvardskärlen som står för omsorgen om varandra.
Hästen (som ju finns med i våra förbandstecken; både för 7:e
lätta manöverbataljonen, för 32:a Underrättelsebataljonen, på
officerskårens märke, på regementets priser, för Kamratföreningen),
som symboliserar kavalleriandan, sättet att nå målet.
38
LIVHUSAREN
Bilden: Regementets standar och fanvakt. K 3 bevarar minnet av
Göta Signalregemente samt bevarar Fallskärmsjägarskolans traditioner och för således dessas två fanor samt regementets standar vid
ceremoniella tillfällen. Utöver detta bevarar våra Hemvärnsbataljoner i Örebro och Värmland traditionerna från I 3 (i Örebro) och I 2 (i
Karlstad). På regementets högtidsdag kan man alltså se alla dessa
fanor vid flankera regementets standar.
Men står fast och slår hårt,
fastän ej i galopp, gör husarerna ännu i dag!”
Då Livregementet till häst
vid denna tid bestod av tre
skvadroner vardera innehållande
fyra kompanier tyder detta
på att regementet redan
tidigare hade en uppsättning
nattvardssilver
som
torde
härröra sig från 1500-talet. Detta
antagande stöds dessutom av
att Livregementet år 1693 enligt
kungabrev erhöll tre stora och
tre små kommunionsflaskor.
Efter
slaget
vid
Poltava
räddades två uppsättningar av
Livregementets nattvardssilver
som medförts i den ryska
fångenskapen
åter
till
Sverige av generalen Creutz.
(regementschef 1704-1709 och
1722-1728).
En tredje uppsättning tillverkades 1727 efter den gamla
modellen.
Då nattvardskärlen for illa under
alla fälttågen har reparationer
gjorts varför det är svårt med
ledning av stämplarna att säkert
fastställa från vilken tid de
ursprungligen daterar sig.
”Förr fyllde vi vägen med
sabel i hand, och styrde
vår häst med kandar.
PV-Karlsson m/1965
Fakta om nattvardskärlen
som regementet har i sin
ägo idag
Vinflaskan tillverkades 1701 av
Johan Nutzel. Den större kalken
omgjordes och reparerades
1789. På övre delen av ”cuppan”
en lödstämpel.
Man kan fastställa att denna del
är betydligt äldre än skaft och fot.
Den större patén (större tallriken)
och den större oblatasken
kan även vara från 1500-talets
slut men torde snarare vara
tillverkade av Fredrich Richter i
slutet av 1600-talet. Den mindre
kalken, mindre patén och den
mindre oblatasken tillverkades
1727 av Hans Eriksson Nordvall.
På den större kalken finns
inskriptionen:
Till Hörer Kongl Lif Regementet till
Häst
The drucho af dhen adrliga
klippan
Them medfölgde, vilken klippa
hvar Christus. (Corinterbrevet. 10
vers 4)
Så nästa gång du ser regementets
traditionsföremål så betänk att
de är mellan 3-400 år gamla
och har följt regementet under
umbäranden och glädje och
skänkt förtröstan hos dina
föregångare. Bevara dem med
aktning.
Livhusaren Stig Läth, denna dag
iförd vår fina kavalleriuniform
från äldre dagar.
LIVHUSAREN
39
ARKIVBILD
ARKIVBILD
DET MILITÄRA LJUSET
TEXT: Conrad Luppichini
”Ni har nu lämnat det civila mörkret” var ett
av de första orden som befälen, officerarna, upplyste oss om de första dagarna på
den grundläggande militära utbildningen,
GMU:n. Innebörden av de orden skulle hinna
ändras många gånger under min tid som rekryt. Om jag hade lämnat det civila mörkret
kunde jag bara anta att jag nu befann mig i
det militära ljuset.
Och ljust blev det. När jag sömndrucken
och med rödsprängda ögon stod uppställd
med femtio andra trötta rekryter i slutvärnet,
bländade av det starka lysrörsljuset. Känslan
av att vara vilsen och fullständigt exponerad
var överhängande och jag ställde mig frågan
när väl min hjärna vaknat till liv - vad gör jag
i detta ljus?
ARKIVBILD
Den frågan gjorde sig påmind ett flertal
gånger den första tiden av GMU:n. Att det
var fler som kände likadant förstod jag, inte
för att vi pratade så mycket om vad vi kände
inför den nya pressen, eller att vi ville visa det
för den delen, men för att det syntes i våra
trötta blickar. Vi hade inte riktigt koll på läget
och det blev som mest påtagligt när rekryter,
både killar och tjejer, en efter annan slutade i
min grupp och plutonen blev mindre för var
dag som passerade. Hade jag hamnat rätt?
Hade jag tre månaders stress, sömnlöshet
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
och utskällningar framför mig? Skulle jag klara av de fysiska och mentala påfrestningarna,
och vad skulle allt detta leda till?
Trots att mina frågor inte blev besvarade till
en början, bet jag ihop. De avklarade dagarna blev avklarade veckor och övertygelsen
att vara kvar växte sig starkare.
Känslan av att ständigt bli bedömd för mina
prestationer och att alltid behöva prestera på
topp vände till att bli stimulerande. Det blev
uppenbart att varje avklarad test och övning
inte bara var en prövning i sig men framförallt ett steg närmare slutmålet: en avklarad
GMU.
Jag blev även, för varje dag som passerade,
mer medveten om att “jag” inte hade lika stor
betydelse som “vi” och banden mellan mig
och de andra gruppmedlemmarna stärktes
för var dag. Vi utsattes för samma prövningar
och framförallt klarade vi av samma skit, gemensamt. Att tillhöra ett kollektiv, att veta att
någon står bakom dig när du behöver en extra knuff framåt och att personen i fråga litar
till hundra procent på att du gör detsamma,
är otroligt upplyftande.
Efter någon månad blev tempot lugnare och
en viss trygg rutin hade skapats. Ett schema
kom upp på väggen och dagarna var inte
längre lika långa och intensiva. Glädjen den
kvällen då vi för första gången fick möjligheten att byta om till civila kläder för att gå
ner till den lokala pizzerian och avnjuta den
godaste pizza jag någonsin har ätit var obeskrivlig.
Detta lugnare tempo var välbehövt då de
teoretiska delarna blev fler och det behövdes en mer utvilad hjärna för att ta till sig av
kunskapen. Vi matades dagligen med ny information och ett kollage av olika förmågor
började skapa en helhet i vad det innebar att
vara soldat. Under de avslutande veckorna
skulle vi bevisa att vi inte tänkte ge upp och
alla våra nyförvärvade kunskaper kom väl till
pass.
När jag nu har genomgått tre månaders GMU
kan jag konstatera att jag har blivit berikad
som människa på många olika plan. Jag har
förstått att kollektivet är så mycket starkare
än individen. Jag har fått lära mig att tålamod, noggrannhet och tidspassning är en
dygd. Jag har insett att både mina psykiska
och fysiska begränsningar kan tänjas långt
mer än vad jag tidigare trott. Det kalla bländande ljuset från lysrören har nu bytts ut mot
ett värmande sken från elden vid min grupps
bivack.
LIVHUSAREN
41
KRÖNIKA
Att svarva en soldat
Stå still! Se rakt fram! Sluta flacka med blicken. Ett led, på linjen.
Vänta på Er tur att gå fram. Svetten lackar, samtliga är
spända, nervösa. Det är inryck.
TEXT: DANIEL
Att gå från ett civilt mörker till det militära ljuset är en påfrestande omställning.
Som individ äger du inte längre dig själv,
din tid eller vad du tar för dig. Du måste
ständigt rätta in dig, först lyssna – sen
göra. De flesta av oss som genomfört en
militär grundutbildning har minnesbilder av det här, mer sällan en objektiv helhetsbild. Oavsett mentala och kroppsliga förberedelser blir krocken tillräcklig
för att ge de flesta minnesluckor i varierande grad.
Att först få uppleva denna, för vissa milt
traumatiska tid, inledningsvis i egenskap
av soldat och senare i rollen som chef är
en ögonöppnare. Som officer ser man på
dessa kontraster med nya infallsvinklar
efter att själv ha stått som spänd värnpliktig på inryckningsdagen. Tempot är
högt, det är många nya rutiner och kunskaper som snabbt skall införlivas, men
det är aldrig omänskligt eller ogörligt. En
frisk, skärpt och motiverad individ tar sig
igenom denna skärseld som det är att gå
från en tidigare kravlös civil tillvaro till en
strömlinjeformad militär.
ARKIVBILD
42
LIVHUSAREN
Numera rekryterar inte Försvarsmakten
genom plikt och bemannar heller inte en
folkarmé (utan en väpnad styrka åt ett
folk) vilket får till följd att inte alla i samhället är lämpade för den verklighet Försvarsmakten står inför, precis som vilken
annan civil utbildning som helst. Alla har
förmågan att bli soldater, men alla är inte
tillräckligt motiverade och förberedda
– eller tvingade – till att genomföra en
utbildning som svarar mot de krav som
ställs på dagens stridsfält. Detta faktum
speglas på varje plattform, förband, som
utbildar nya soldater genom att ett flertal soldater i ett tidigt skede själva väljer
att avbryta sin grundläggande militära
BOSTRÖM
FOTO: RONNIE HAMMAR
utbildning, GMU.
Själva konceptet med
grundläggande militär utbildning kommer med några fördelar och ett antal
nackdelar. Ett centralt problem är att det
saknas ett konsekvent tänk genom hela
systemet. Betrakta följande: Vid mönstringen tilldelas individen en inriktning.
Majoriteten av de soldater som kommer
till K3 är jägaruttagna, utöver dessa är ett
antal inriktade mot logistisk eller teknisk
tjänst samt hemvärn. Deras inriktning
svarar mot den beställning av soldater
som regementet K3 lagt. Fram till hit
är idén tämligen lik den som var under
värnpliktsåren. Vad som händer därefter
är däremot motsägelsefullt, för så snart
soldaten skrivit in sig på förbandet får
ingen tjänsteförberedande utbildning
ske.
Fördelen med ett sådant system är en
bred anställbarhet: om soldaten vill växla försvarsgren efter genomförd GMU
är det möjligt. Nackdelen är att efter
genomförd grundläggande militär utbildning skall soldaten (enligt klassisk
svensk rättvisenorm) vara precis lika bra
– eller dålig – över hela Sverige, oavsett
de olika krav kriget ställer på dem. Efter
tre månader kan soldaten något förenklat klä sig efter tjänst och väder, hantera en automatkarbin och överleva ett
dygn ensam i skogen. Han kan inte gå
med utrustning för en längre uthållighet
än ett dygn och han har en undermålig
fältvana med enbart 16 dygn i fält, varav
noll utan eld. Han kan inte läsa karta och
kompass, han kan inte lösa någon stridseller spaningsuppgift och han kan inte
agera som gruppchef. Förståelsen för
krigets komplexitet och vår stridsidé är
kraftigt begränsad.
Förvisso är soldaten inte färdigutbildad,
utan har enbart en grundlagd förmåga,
men hur lång tid tar det att nå upp till
den kvalitetsnivå vad gäller soldatfärdigheter valfritt värnpliktsförband hade?
Med utgångspunkt i hur kostsamt det
är att ge soldaten bra utbildning med
övningsdygn och kompensationsledighet – lång tid, betydligt längre än de
7,5-15 månader värnplikten sträckte sig.
Vad man gjort i omväxlingen från lång
värnpliktsutbildning till kort grundutbildning med påföljande fortbildning
under en anställning är därmed att sänka ambitionsnivån, åtminstone utifrån
ett tidsperspektiv.
Hur ska Försvarsmakten då nå och överträffa kvalitén på den produkt värnpliktssystemet levererade? Ett steg i rätt
riktning hade varit att återinföra förbandens kreativa frihet genom att använda
uppdragstaktik istället för kommandostyrning vad gäller den grundläggande
utbildningens genomförande. Genom
att låta förbanden i ett tidigt skede utbilda mot ett fåtal övergripande mål som
varje enskild soldat bör nå upp till, i de
förhållanden och med den utrustningen
han förväntas uppträda, då kan Försvarsmakten ta igen en del av det som gått
förlorat i övergången.
Slutligen skall det poängteras att den
soldatprodukt som K3 levererar till Försvarsmakten håller en jämförelsevis hög
standard. Som truppofficer kanske man
aldrig når den grad där man anser sin
soldat vara färdigutbildad, men den soldaten vi lämnar vidare till rikets tjänst är
tillräckligt väl utbildad för att stå sig bra
i konkurrens med andra förbands produkter. Det är något att vårda och vara
stolt över.
LIVHUSAREN
43
– Jo så var det nog, jag tänkte
nog alltid att jag skulle falla för
en militär men kanske inte att
jag skulle bli kvar i Karlsborg, berättar hon.
Åsa Järhed är född på 80-talet
och uppvuxen i Karlsborg, gift
med Per Martin Järhed, kallad
Pelle. De har tre barn tillsammans och Pelle är officer och anställd på K 3. Åsas pappa, Gunnar
Larsson är major och anställd på
K 3. Även han född och uppvuxen i Karlsborg i en officersfamilj.
Åsas första och tydligaste militäranknutna minne är doften
av Gunnars uniform. En doft av
trygghet. – Doften är inte densamma i Pelles uniform, berättar
Åsa, annat tyg förklarar Gunnar
leende.
Under Åsas uppväxt var hennes
pappa ofta kommenderad på
annan ort under längre perioder.
Åsa berättar att hennes upplevelse är och var att hennes pappa var borta mycket men hon
har inte upplevt det som något
traumatiskt.
– Vi visste ju inget annat, jag och
min bror, och det blev en vana
att vara tre i familjen under veckorna, berättar hon. Men visst,
de enstaka gånger som pappa
hämtade henne och hennes
bror på dagis minns hon ju extra
tydligt. Även om de bara åkte
och fiskade i Blängen i ösregn så
var det speciellt och annorlunda,
berättar Åsa.
Börja aldrig stryka
hans skjortor
– Du sa ju redan som barn att du skulle gifta dig med en militär, de
är ju aldrig hemma så då får man göra som man vill, säger Gunnar
Larsson och hans dotter, Åsa instämmer.
TEXT: JENNY TOFTÉN
44
LIVHUSAREN
FOTO: RONNIE HAMMAR
Gunnar instämmer, han veckopendlade under längre perioder
och missade mycket i vardagen
såsom fritids- och skolaktiviteter
vilket gav dåligt samvete men
det var något som hörde till
jobbet. Arbetet som officer har
samtidigt inneburit långa ledigheter tillsammans med familjen
i samband med jul-, påsk-, sportoch sommarlov. Gunnar berättar
att han ser tydliga positiva skillnader idag hos manliga kollegor
i familjefrågan vad gäller att arbeta deltid och vara föräldraledig. Något som överhuvudtaget
inte var aktuellt på många arbetsplatser under 80-talet.
Har du känt oro för din pappa
utifrån hans arbete? Åsa kan dra
sig till minnes att hon under tidiga skolår hörde andra barn
prata om att Sverige skulle kunna komma i krig med Ryssland.
Hon kunde oroa sig att hennes
pappa skulle behöva åka ut i krig
men utöver det har hon aldrig
upplevt oro för sin pappa utifrån
arbetet.
– Det var mycket mer ovanligt
att ha utlandstjänstgöring under 80-talet. Officeren som kom
tillbaka till regementet efter en
utlandstjänst fick återge inför
alla vad han varit med om. Mycket mer sensationellt, förtydligar
Gunnar.
Det blev aldrig aktuellt med
utlandstjänst för Gunnar. Den
tänkta insatsen som FN-obser-
”
hållssysslor under veckorna och
emellanåt ”tappa tålamodet”
medan hennes pappa fick vara
den ”glada helgpappan”.
Gunnar är själv uppvuxen innanför Karlsborgs fästning och berättar att när han växte upp på
60-talet var det gradbeteckningen som styrde umgänget. Att
leka på ”fel” gård med barn vars
föräldrar inte hade samma grad
var inte aktuellt. Något uttalat
anhörigstöd som det finns idag
inom Försvarsmakten fanns inte.
Däremot anordnades många sociala tillställningar vilket ledde
till en bra grundgemenskap. Åsa
kommer också ihåg många roliga tillställningar som barn. Hon
berättar att hon som barn satt
under bardisken och tjuvlyssnade på Mässen när hennes pappa
var mässdirektör.
Kollar din pappa att bäddningen
är sträckt hemma? Den frågan
fick Åsa ställd till sig under
gymnasietiden
vatör fick ställas in eftersom det
inte fungerade för familjen att
följa med just då. Båda menar
att förmodligen är orosmomentet större idag för anhöriga i och
med att det numera är mer vanligare med insatser utomlands.
Insatserna har en annan karaktär. Gunnar har själv upplevt oro
som anhörig till Åsas make Pelle
när han varit utomlands.
– Jag hade gärna sett att den
årligt
återkommande
julgransplundring på Mässen dit
hela familjerna var välkomna
återupptogs, berättar Åsa och
Gunnar nickar instämmande.
– Jag visste vilka risker insatsen
kunde innebära vilket ledde till
viss oro men jag kunde ju även
ha en mer realistisk bild på gott
och ont än en mindre insatt anhörig, menar Gunnar.
– Jag har fått väldigt många nära
och goda vänner som jag inte
skulle ha träffat om det inte hade
varit för Pelles arbete. Inom den
civila arbetsmarknaden kanske
man aldrig träffar den respektives arbetskollegor och deras
anhöriga. Har man träffats i ett
socialt sammanhang tidigare är
det lättare att stötta varandra i
vardagen som anhörig, berättar
Åsa.
”Kollar din pappa att bäddningen är sträckt hemma?” Den
frågan fick Åsa ställd till sig under gymnasietiden och Gunnar
skrattar, nej, någon militärisk
ordning och uppställning innan frukost aldrig var aktuellt i
hemmet. Åsa, kan nu som vuxen och själv gift med en officer
förstå hennes mamma i större
utsträckning. Det var ju hon
som fick sköta mycket av hus-
De delar uppfattningen om betydelsen med sociala sammankomster för de anställda med
respektive.
Att bo i ett litet samhälle såsom
Karlsborg är så klart underlättande vad gäller stöd och förståelse
bland vänner och i samhället
kring vad det kan innebära i arbetstider och utlandsinsatser
menar Gunnar. Åsa instämmer
och berättar att hon personligen
tycker att hon fått god förståelse
av personal inom barnomsorgen
kring exempelvis arbetstider eftersom hon själv arbetar inom
vården.
– Det har under många år diskuterats kring möjligheten att
ha barnomsorg sena kvällar och
nätter för att underlätta för familjer som vill bosätta sig i kommunen och har oregelbundna
arbetstider. Men än har inte det
blivit möjligt vilket är mycket
synd, berättar Åsa.
Just nu är Åsa föräldraledig. Hon
är utbildad distriktssköterska
och känner en viss oro för att
kunna använda sin rätta kompetens och få arbetstider och vardag med tre barn att på sikt att
gå ihop med Pelles arbetstider.
– Jag är ju anhörig varje dag och
det är samma vardag som ska
skötas oavsett om min man är i
Afghanistan eller på ett skjutfält
utanför Karlsborg. Jag vill och
försöker att ordna det mesta
själv i vardagen när Pelle inte är
hemma men visst är jag lyckligt
lottad som har mina föräldrar
i närheten och kan stötta oss.
Hade jag inte haft mina föräldrar i närheten hade jag anlitat
barnvakt då det är helt nödvändigt anser jag för att kunna få
ihop vardagen. Jag tror att det
är praktiska göromål i vardagen
som efterfrågas mest hos anhöriga såsom gräsklippning och
snöskottning samtidigt som jag
förstår svårigheten att kunna
ordna det på grund av skattetekniska skäl , berättar Åsa. Gunnar
instämmer.
Så frågan är, hur tog egentligen
föräldrarna nyheten att du blivit
kär i en militär? Åsa skrattar, rådet jag fick av mamma var:
– Börja aldrig stryka hans skjortor, något Åsa hållit fast vid. Men,
det rådet kanske gäller oavsett
vem man blir kär i.
Skribenten Jenny Toftén är HR
specialist, rehab-, anhörig- och
veteransamordnare på Livregementet husarer.
LIVHUSAREN
45
Tor arbetar numer i Rekognosering och samverkansgruppen
vid den Rörliga Operativa ledningen (ROL). Han berättar att
det var en och annan av kollegorna som höjde på ögonbrynen, som menade att det där
har väl han gjort så det räcker,
inte behöver väl han…
– Själv kände jag tvärtom, vilken förmån att få genomföra
en utbildning som man själv
varit med om att bygga upp
och som nu hade alla de delar
som jag själv fattat beslut om
under min tid som chef, berättar Tor Cavalli Björkman.
Ja, så är det verkligen! Tor har
varit med och byggt upp SERE
C och påverkat innehållet i hur
kursen ser ut idag!
SERE C är en tvåveckorskurs
som går i FÖS regi. Den riktar
sig främst mot de individer eller enheter som under en utlandstjänst bedöms ha uppgifter som gör att de skulle kunna
hamna i en högrisksituation.
Jag frågar honom, är du nöjd
med innehållet? Är alla de delar med som du tänkt dig, eller
saknas det något?
– Jag är mycket nöjd med innehållet i stort. Sedan finns det
alltid detaljer att utveckla och
synkronisera och vad jag förstår är det på gång, berättar Tor.
Han berättar vidare om kurs
och upplägg.
– Måndag efter lunch drog kursen igång och det var en brokig samling kursdeltagare som
mönstrades från hela Sverige.
Alla deltagare medförde eller
tilldelades och använde den
utrustning som motsvarar den
befattning som de verkar i. Jaja,
själv fick man hålla tillgodo vad
man normalt har, d.v.s. Armé
mtrl, och inga fräcka flygbesättningsprylar. Train as you fight.
Programmet var späckat från
start, teori varvades med praktik och allt övades också vid til�lämpade övningar, berättar Tor.
Chefen som blev elev
Major Tor Cavalli Björkman har genomfört SERE C vid FM Överlevnadsskola (FÖS) senaste kurstillfälle! Jag tog tillfället i akt och
hörde mig för, för att få höra hur han av alla uppfattade det hela,
som elev! För den som inte vet, ska jag säga att Tor Cavalli Björkman har varit Chef FÖS mellan åren 2001 till 2009!
TEXT: Johanna
Sundberg Sjöberg
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
ARKIVBILD
46
LIVHUSAREN
Att uttrycket ”Train as you fight”
skulle dyka upp var inte oväntat, då detta kan anses vara ett
av hans ledmotiv, sedan den ti-
den då han var Chef för skolan.
Du beskriver att kursdeltagarna
är en brokig samling från hela
Sverige. Anser du att det är en
styrka för kursen eller väger
nackdelarna över? Hade det
varit bättre för kursen om det
hade varit samma kategori av
folk på respektive kurs?
– Jag tror att det är en styrka
med folk ifrån olika delar. Vår
kurs hade representanter från
våra Jas-divisioner, Helikopter,
Underrättelsebataljon, Amfibiebataljon, några läkare och
en stabsofficer. Det gav deltagarna möjlighet att dela med
sig av sina erfarenheter och
gjorde att kompetensspektrat
blev mycket bredare än om
gruppen varit homogen. Det
gav också möjlighet att se de
olika materiel-systemen som
används av de olika grupperna,
berättar Tor.
Verkade det som de olika deltagarna hade relevant utrustning
och materiel beroende på den
tillhörighet och uppgift som
de har i egen enhet, eller känns
det omodernt eller ofunktionellt?
De nödpackar som används
måste med jämna mellanrum
utvärderas och på så vis säkerställa att man har rätt prylar.
Min bedömning är att det mesta som användes var funktionellt, berättar Tor.
Berätta mer! Vad tyckte du om
de olika momenten, hur upplevde du dem?
– Att gå in på kursen i detalj
skulle kräva både tid och vore
inte rätt mot kommande deltagare, så jag nöjer mig med
att säga att kursen är riktigt
bra och deltagarna exponerades för en mängd olika situationer som man kan råka ut
för i händelse av att man blir
isolerad. Överlevnad i varma
klimat, Combat Recovery (CR)
och Combat search and rescue
(CSAR), Evasion -såväl till skogs
som i bebyggelse, samt hur
man skall agera i en
fång-/gisslansituation är några
delar som vi tränade. De re-
surser som Överlevnadsskolan
samlat för genomförandet av
kursen är imponerande och höjer kvalitén på kursen, berättar
Tor.
Jo, på så vis känns det som att
vi är prioriterade, att någon där
uppe förstår att det vi gör är
viktigt (på Högkvarteret alltså,
om det nu lät som något annat). FÖS har ofta möjlighet till
goda yttre resurser, som G-båt,
Helikopter, hundekipage vilket
du säger höjer kvalitén på kursen. Kan man nå upp till samma
mål på kursen utan dessa resurser? Får man samma förståelse
som elev även utan dessa?
– Lika bra blir det självfallet
inte. Man kan säkert nå ett godtagbart resultat, men… När
man som kursdeltagare ser och
förstår hur mycket resurser som
avdelats för att stödja utbildningen av mig som kursdeltagare så fylls man av ett stort
mått av ödmjukhet vilket bidrar
till en ökad realism och höjd
motivation. Alla kursdeltagare
var högt motiverade och skrattet var sällan långt borta, trots
alla vedermödor och detta bidrog självklart till det positiva
resultatet. Ett antal minnesvärda både uttryck och stunder
upplevs självfallet vid kurser av
den här typen. En del uttryck
har för evigt etsat sig fast i minnet. Tor ler lite hemlighetsfullt
och bevarar något för sig själv!
– Te och melon tillsammans
med en lokalinvånare är ett annat minne, liksom hur befriande det kan vara att få puckla på
någon ibland. Känslan då man
hör flyg och helikoptrar vid en
CSAR operation efter dygn på
flykt är också något vi fick uppleva. Utsikten över Karlsborg en
kylslagen, stjärnklar kväll, samt
att våra vänner från Norge har
ett riktigt bra första förband
fick jag själv erfara, berättar Tor.
Nu vet jag att Tor, av naturen, är
en särdeles positiv människa.
Det finns olika nivåer av hur
mycket och av vad man njuter,
men jag gillar hans inställning
och kan förstå vad han menar…
tivation och ett gott humör,
som du beskriver att ni som
individer hade gemensamt under kursen!
– Inställningen är A och O, man
kan se det som en funktion av
motivationen. Vi brukar ju säga
att man kan hålla andan i 3 min,
vara utan vatten i 3 dagar och
utan mat i 3 veckor, men vi säger också att det tar 3 sekunder
att ge upp. Det är nog så att
vissa som ”kommenderas” till
utbildningen har gett upp redan innan kursen startar (så var
definitivt inte fallet i vår kurs).
Jag vill påstå att vissa kan glida igenom en utbildning utan
att egentligen förstå vad man
håller på med, man tittar utan
att se, lyssnar utan att höra, är
med utan att delta etc. Det vill
jag påstå är ett resultat av bristande motivation och en negativ inställning. Vår grupp var
högmotiverad, visade gott humör och en hade en positiv inställning till vad vi höll på med
vilket hade en positiv inverkan
på inlärningseffekten och resultatet, berättar Tor.
Invånare i Karlsborg med omnejd är vana vid en stor militär närvaro. Hur tycker du att
deras generella inställning är
till denna närvaro, i Karlsborg i
synnerhet, men kanske även till
Försvarsmakten i allmänhet?
– Jag uppfattar att den generelle Karlsborgaren är positiv till
Försvarsmakten. Sedan kommer det alltid att vara områden
med friktioner, vissa som vi,
Försvarsmakten själva, är skuld
till och det finns vissa som uppstår av andra orsaker. Oaktat
vilket, måste dessa lösas och ett
sätt är ju att invånarna bjuds in
till olika aktiviteter och får förståelse för verksamheten som
bedrivs, avslutar Tor intervjun.
Jag hoppas att Tor tar med sig
de goda vibbar som kursen gav
honom, till sina nya kollegor
som tyckte sig veta att SERE
C-kursen var gammal skåpmat
för honom. Kanske får vi se nya
kursdeltagare från ”ROL:en”
framöver!
Beskriv betydelsen av hög moLIVHUSAREN
47
Örebro-Värmlandsgruppens
två hemvärnsbataljoner deltog
i Kvarn som del av Joint Challenge 13, vilket också genomfördes på flera platser i Skåne
11-17 november.
På ena sidan i striden fanns den
nationella stridsgruppen. Den
bestod av en bataljon från P 7
med delar av Livgardet, K 3, och
ett ingenjörskompani från Ing
2. Som motståndare i den dubbelsidiga övningen agerade
två hemvärnsinsatskompanier
från Värmlands respektive Sannaheds hemvärnsbataljoner.
Övningen pågick från onsdag
till fredag, för hemvärnet till
måndag.
Bataljonen, alltså den nationella stridsgruppen, transporterades och grupperades i södra
delen av Kvarn, anföll i nordlig
riktning för att svänga av och
ta samhället Spång, vilket är en
anläggning för strid i bebyggelse. Anfallet fortsatte därefter i den nordliga riktningen.
Motståndaren, hemvärnsförbanden, gjorde sitt bästa för
att förhindra fienden, men fick
förstås nöja sig med att föra en
uppehållande strid.
Nationella skyddsstyrkorna blir vassare
När huvuddelen av vårt territoriella försvar består av hemvärnsförband, måste detta återspeglas i mer avancerad utbildning och modern utrustning. Denna utveckling är i full gång sedan
länge och nu deltar hemvärnsförbanden i allt större övningssammanhang.
TEXT & BILD: LARS-ERIK
48
LIVHUSAREN
SUNDIN
Underlättar för övningsledningen
Förutom att delta i Joint Challenge 13 har de fyra insatsplutonerna från vardera hemvärnsbataljonerna i Örebro och
Värmlandsgruppen
bedrivit
traditionell utbildning i anfall
och försvar i urban terräng, i
detta fall SIB-anläggningen i
Spång.
– Under senare år har man ofta
haft momentövningar, man har
övat någonting under ett antal
timmar, sedan avbrutit och
övat något annat, förklarar major Jonas Frohlund, biträdande
områdesövningsledare.
Här
har det varit en sammanhållen
övning under flera dygn.
– Hemvärnet har löst de uppgifter de brukar göra, man har
genomfört försvar i bebyggelse och terräng, stridsspanat
och gjort mindre anfall. Hemvärnets förband har generellt
skött sig bra. Vi har varit glada
att ha dem som motståndare
och vi upplever att de fått bra
uppgifter att lösa. Det är värdefullt att få ett helt förband med
alla funktioner, det är lättare att
leda och de kan sköta sig själva. De uppträder bra fältmässigt. Deras motståndare här är
troligtvis det mest kvalificerade
vi har i Sverige. Bataljonen som
har varit här går vid årsskiftet
in i beredskap som stridsgrupp
för nationella behov, därefter
utgör de kärnan i EU Battle
Group från 2015.
Hemvärnsförband
kommer
säkert att medverka mer i övningar av denna karaktär. Vi
är jättenöjda med hur Örebro-Värmlandsgruppen
har
ställt upp, avslutar Jonas Frohlund.
Liknar vanliga skytteförband
Soldaterna i insatskompanierna tjänstgör enligt sina avtal
åtta dagar årligen, andra hemvärnssoldater fyra. För befälen
tillkommer flera dagar. Dagens
hemvärn har stridsuppgifter
som liknar andra skytteförband, fast av mer defensiv
karaktär. Modern utrustning,
föryngring av personalen och
mer rörliga uppgifter gör tjänsten mer tilltalande för yngre
soldater och underlättar rekryteringen. Det blir vanligare att
bataljons- och kompanibefäl
har ett förflutet som yrkesofficerare eller är reservofficerare.
Detta bidrar ytterligare att höja
förbandens kompetens. Utbildningen bedrivs som årliga
krigsförbandsövningar, varannan för befattningsutbildning
och varannan som förbandsövnings, vilken samtidigt är en
utbildningskontroll.
Mikael Rylander var yrkesofficer vid Livregementets grenadjärer I 3 i Örebro under tolv
år och är numera reservofficer
vid K 3. Efter en fyraårig tid som
ställföreträdande
bataljonschef i Sannaheds hemvärnsbataljon övertog han chefskapet
2008. Hans två insatskompanier, 201. och 202., deltar i JC
13 till fredagen denna gång.
Därefter avlöses de av 191.
och 192. från Värmland. Han
tycker att hemvärnspersonalens utbildningsstatus är hög i
förhållande till de jämförelsevis
få utbildningstillfällen man har.
– Motivationen för hemvärnssoldater är högre än för de
gamla värnpliktiga krigsförbanden, säger Mikael, de här är
ju frivilliga.
– Nu får vi snart fordon som är
specificerade för hemvärnet
och vi får samma utrustning
som man har i övriga Försvarsmakten, fortsätter han, så nu
börjar vi känna att vi verkligen
är en del av helheten i försvaret.
Fler soldater behövs
Major Owe Stedenfeldt är chef
för Värmlands hemvärnsbataljon. Även han har ett förflutet
som yrkesofficer, i detta fall på
Värmlands regemente I 2 i Karlstad. Han blickar tillbaka på år
2013:
– Vi har i år haft en förbands-KFÖ
(KFÖ=Krigsförbandsövning).
Den var nyttig för soldaterna,
men framförallt för ledning
inom kompani och bataljonsstab. Den har varit mer komplex, det är vi som har fått ta
hand om problemen på ett
helt annat sätt. Tidigare har det
alltid funnits en uppbackning
av kommendantur, nu fick vi
lösa allt själva. Vi börjar vår KFÖ
med att genomföra och finslipa själva mobiliseringen. Detta
övas ju lite på när vi genomför
stöd till samhället, eftersök och
sådant, vi har en organisation
som är ganska flexibel. Någon
knäpper med fingret, då börjar
verksamheten.
– Något som varit mindre bra,
fortsätter Owe, är ekonomin.
Det har blivit inställt skyddsvaktsutbildning,
utbildning
med granatgevär och kulspruta och någon introduktionsutbildning för nya soldater. Därför ligger vi lite efter nu, vi har
tappat skyddsvaktskompetens.
Överstelöjtnant Bengt Fransson
från Örebro-Värmlandsgruppen
Vi har planerat att vid nästa års
KFÖ ska vi ta igen det. Vi måste
snäppa upp oss på huvuduppgiften som ofta är att agera
som skyddsvakter.
Chefen för ÖVG nöjd med sina
soldater
Överstelöjtnant Bengt Fransson var tidigare stabschef på
K 3, och har varit chef för Örebro-Värmlandsgruppen sedan
2012. Han kommer ursprungligen från Kil i Värmland och
började faktiskt sin bana som
hemvärnspojke i ungdomsavdelningen där.
– Det är bra med den här övningen att vi får ett fokus för
insatskompanierna på väpnad
strid, säger Bengt Fransson.
För hemvärnssoldaterna är det
väldigt stimulerande att öva
tillsammans med övriga delar
av försvarsmakten och lämna den relativa ensamheten i
hemvärnsförbanden och finnas
med i den större gemenskapen
i vår försvarsmakt.
– Den här övningen är lite av
morgondagens hemvärn, avslutar Bengt Fransson. Vi har
tagit ytterligare ett steg mot
att utbilda det nya moderna
hemvärnet med de nationella
skyddsstyrkorna. Det har blivit
naturligt att vi inte är här för att
vara B-styrka eller att skapa en
bra övning för andra. Vi är här
för det högre syftet att bli bättre för det nationella försvaret.
LIVHUSAREN
49
Även om tältet är stort tar det bara några få minuter att resa det klart. Ljussättningen inne i tältet måste vara
korrekt för att kirurgerna ska kunna arbeta på ett effektivt och korrekt sätt. Enhetens kapacitet kan också variera då förbrukningsmateriel är packad i ”enpatient”-lådor. Tältet värms även upp med inkommande varmluft,
allt för att patienten ska få en så bra miljö som möjligt och då skadade patienter ofta behöver ha det varmt
när de har skadats. Citat vid montering av brits: Vi har tänkt in i minsta detalj för att få utrustningen så lätt och
rörlig som möjligt.
FRC finns i
främsta linjen
På sjukvårdsskolan i Karlsborg pågick i augusti i år utbildning i FRC-konceptet
för personal som ska till Afghanistan för tjänstgöring i slutet av året.
Denna utbildning har genomförts på K 3 sedan 2010.
TEXT:
Martin Neander
FOTO:
Martin Savara, Extramedia
FRC (Forward Resuscitation Capacity) har skapats
genom ett samarbete mellan ATS (Armétaktisk
stab) och sjukvårdsskolan vid K3. FRC-konceptet
innebär akutbehandling i tält med eller utan kirurgi.
Det består av FST (Forward Surgical Team) och FRT
(Forward Resuscitation Team). FRC möjliggör ett
tidigt akut omhändertagande som räddar liv i fält.
Börje Sidenö är stabsläkare på ATS och medicinsk
rådgivare till chefen för armén. I juni i år kom han
tillbaka från sin tjugosjunde resa till Afghanistan.
Han är mannen bakom begreppen FRC och FRT.
FST kommer ursprungligen från USA.
– Vi ska klara av att stoppa blödningar och se till
att luftvägarna är fria. Man har tio till femton minuter på sig att rädda ett liv, säger Börje Sidenö.
Om vi inte tar hand om detta akut så dör soldaten.
Vi täcker på det sättet upp den luckan i tid innan
en helikopter kan vara på plats för vidaretransport
av patienten.
FRC är alltså ett tvådelat koncept. FRT har större
rörlighet och har inte kirurgi. FRT består oftast av
två personer och bemannas av narkosläkare och
narkossköterska. Dessutom finns ett närskydd.
Utrustningen är lätt och därmed bärbar och flexibel. Det är meningen att man snabbt ska kunna
påbörja den akuta vården.
FST kan genomföra samma akuta omhändertagande som FRT men innehåller även akutkirurgi.
FST bemannas av ett operationslag om två kirurger, en anestesiläkare, två anestesisjuksköterskor
och en operationssjuksköterska. Utrustningen är
mindre rörlig och är tänkt till planerade militära
operationer då det är för stort avstånd till befintlig
kirurgisk förmåga.
Så lätt som möjligt
– Vi har tänkt in i minsta detalj för att få utrustningen så lätt och rörlig som möjlig, säger Börje
Sidenö. Vi är lite unika på det sättet och många andra nationers försvarsmakter är såväl imponerade
som intresserade av vårt koncept. Utrustningen
som ingår i deras motsvarigheter är ofta betydligt
tyngre och har ett större antal personer inblandade.
Claes Dahl
I Afghanistan används FRC-konceptet då operationsområdet ligger utanför täckningsradien för
helikoptrarna. Varje låda med utrustning är dimensionerad så att en person ska kunna lyfta den.
– K3 har gjort ett jättebra jobb och utan dem hade
det här inte blivit verklighet, menar Börje Sidenö.
Utvecklingen sker på K3 och därför är deras arbete
viktigt.
Behov av rörlighet
Claes Dahl, chef för sjukvårdsskolan K3 i Karlsborg, berättar att runt 2008 startade man med att
ta fram FKF (Framskjuten Kirurgisk Förmåga) i Afghanistan. FKF fanns stationärt på ett par platser i
Afghanistan.
– Eftersom det fanns behov av att ha en rörlig
52
LIVHUSAREN
verksamhet i Afghanistan så började vi att ta fram
konceptet FRC tillsammans med ATS. FRC-konceptet började användas efter 2010, säger Claes
Dahl.
Utbildningarna för FS sker två gånger per år på
våren och hösten i Karlsborg. I slutet av augusti är
det FS 26 som utbildas. I december åker de till Afghanistan. Under utbildningen i augusti var också
personal närvarande från de lätta traumagrupperna, trettioandra underrättelsebataljonen och
sjunde manöverbataljonen. FRT motsvaras av LTG
(Lätt Traumagrupp) i den nationella Försvarsmakten och därför utbildas och övas de också på plats
i Karlsborg.
Ryms på en släpkärra
Under utvecklingens gång har det varit viktigt att
få ner vikt och volym utrustningen, påpekar Claes
Dahl.
– I dag kan all utrustning rymmas på en släpkärra
dragen av en Galt (terrängbil 16), säger han. Tidigare tältutrustning som vi använde låg på mellan
170 och 200 kg med en kvadratyta på 20 kvm. De
tält vi använder nu har samma kvadratyta men väger bara 20 kg. Totalt väger utrustningen för FST
och FRC 800 kg.
Enligt Claes Dahl var det tidigare olika tält för FST
och för FRT medan det i dag är en och samma typ.
Något som inte minst underlättar rent logistiskt.
Stämmer av i Afghanistan
– Tanken med FRC är ju att det ska kunna användas oberoende av plats och miljö, säger han. Det
ska gå att kunna arbeta på de flesta ställen. Efter
varje utbildning åker vi till Afghanistan för att träffa personal på plats och för att se till att vår utbildning stämmer överens med förhållandena där.
Claes Dahl berättar också att det har gjorts simulerade materielfällningar från luften.
– Vi har provat olika kollin och konstaterat att det
inte är några problem att hänga utrusningen under en helikopter.
Flexibelt system
Leif Larsson, vårdlärare på sjukvårdsskolan K3 i
Karlsborg säger att FRC-konceptet erbjuder en
kapacitet med olika konstellationer och att det
därmed är ett flexibelt system.
– Det är en exklusiv resurs för att rädda soldater
som annars skulle ha avlidit, säger han. Enhetens
kapacitet kan variera då förbrukningsmateriel är
packad i ”enpatient”-lådor. Uppgiften, transportmöjlighet av patient, samt personalens uthållighet avgör. När det gäller FRT så är det en utrustning som räcker till ett fåtal skadade. Det finns
dock mer än en uppsättning/FRC så det är mer en
planeringssak.
De tält som används är tillverkade av Hilleberg.
Flera tält kan kopplas samman och kan därmed
erbjuda till exempel en operationsavdelning och
en vårdavdelning.
När underhållstjänsten
HÄNGER UNDER en helikopter
När vägarna inte längre är farbara eller när en fordonstransport når
fram i tid kan en militär operationen vara beroende av en luftburen
transport. Någonting som kan te sig väldigt avancerat, men med
rätt träning och samordning så löses dessa uppgifter lika enkelt
som en fältlastad fordonstransport. Den stora frågan just nu är;
Hur skall detta uppnås?
TEXT OCH BILD: Joseph
Under vecka 43 deltog fyra deltagare ur
K3 i utbildning av hänglastinspektörer
vid Helikopterflottiljen, MALMEN. Kursen
genomfördes utav två instruktörer ur US
Army och var helt baserade på den utbildningen som bygger på en metodik som
finns i vår verksamhet. Någonting som
visade sig mycket positivt då deltagare ur
K3 hade genomgått dessa utbildningar
tidigare och således hade en mycket god
förkunskap i området.
Detta blev tillfället att visa prov på kunskap
och ingjuta förtroende i vårt stödjande
helikopterförband. Den stora utmaningen ligger i att förklara för beslutsfattare
att utbildningen är fullgod som grund för
Svensk personal då den är väl beprövad
inom Amerikanska Armén (med Amerikanska helikoptrar av typen ”Blackhawk”).
Erterius
Dessutom så gav det möjlighet till att ge
en förståelse för hur K3 avser att nyttja förmågan till hänglastad transport.
praktiskt prov i att visitera hänglasterna
inför transport samt ett teoretiskt prov på
papper.
K3 medförde bland annat 120 cm Granatkastare, Lätt Terrängvagn, Släp och 6-hjuling som utbildningsmateriel. Denna materiel blev även granskad och beprövad
utav de amerikanska instruktörerna med
stöd utav US Army NATICK Center som är
en specialiserad stödfunktion i USA. Metoderna blev med andra ord väl förankrade.
Under de inledande dagarna gick instruktörerna igenom de olika lasterna som skulle nyttjas vid utbildningen och de grundläggande principer som skulle eftersträvas
vid hängande last. Därefter övergick utbildningen till grupparbeten där respektive grupp fick upprätta och demontera
lasterna. Utbildningen avslutades med
Utbildningen visar tydligt att särskild vikt
läggs på drill och detaljer då uppgiften
ställer höga krav på precision pga. de stora
konsekvenser som kan uppstå vid ett tillbud.
Vad som nu väntas är att helikopterpersonalen (pilot, färdmekaniker, uppdragsspecialister) genomför utbildande flygpass
med hängande last. För att i ett senare
skede kunna öva detta tillämpat. Parallellt
med detta så kommer utbildad personal
vid K3 att underbygga möjligheterna till
att genomföra utbildning på bredd inom
regementet samt att förankra denna utbildning med övriga försvarsmakten.
LIVHUSAREN
53
Utan spaning
ingen aning
GRUNDKURS SPANING
En introducerande kurs på åtta veckor i spaningstjänstens tecken
inleddes hösten v.36 2013, den åttonde i sitt slag. Vid sitt slut hade
tio individer genomfört utbildningen med godkänt resultat, mångfaldigt rikare i erfarenheter och lärdomar.
BILD & TEXT: Peder
54
LIVHUSAREN
Havander, Wilhelm Wendt och Andreas Bertil Pettersson
Grundkurs spaning har till syfte att introducera och förbereda blivande spaningsjägarsoldater för en tjänst, arbete,
i en spaningspatrull på 321. Underrättelseskvadron. Det höga tempot och
den noggrannhet som karaktäriserar
utbildningen sätts redan under den föregående uttagningen, då det gäller att
visa för instruktörsledningen att man
har goda förkunskaper samt rätt vilja
och egenskaper för att lyckas i kursen.
Då ingen bland kursdeltagarna är garanterade en plats på skvadronen utan
ett övergripande godkänt resultat, krävs
det att man ständigt visar framfötterna
och en förmåga att kunna verka och lösa
uppgifter i grupp. Målet med kursen var
tydligt: att utveckla förmågan att se utan
att synas och leverera en tydlig och riktig
inhämtningsprodukt till högre chef. Detta var den övergripande målbilden, även
om varje delmoment i sig kunde fokusera på olika ämnen.
Utbildningens metodik låg i att introducera och repetera grunden för respektive
moment, för att sedan knyta ihop kunskapen i helhetsövningar. När grunderna var inlärda kunde vi gå vidare mot
nya moment och tilläggsutbildningar.
Med instruktörer som ständigt övervakade, analyserade och återkopplade utförd prestation, möjliggjordes en snabb
utvecklingskurva i inlärningen.
Kursen inleddes med att repetera och
bygga vidare på grunderna inom patrulltjänst, där motståndarkunskap, karttjänst och patrullstrid även tillkom. Under
andra och tredje veckan introducerades
vi för själva spaningstjänsten med rörlig
och fast spaning, samt rapporteringens
grunder för informationsinhämtning.
Tilläggsutbildning under dessa veckor
var bland annat helikoptertjänst. Dessutom genomfördes en samövning med
320:e skvadron i taktisk upphämtning
och avlämning med fordon. Fjärde veckan fokuserade på hur man samövar inför
och planerar en insats.
Efter fyra inledande och intensiva veckor
var det dags att sätta våra nya kunskaper
på prov. Våra lärdomar och erfarenheter
från tidigare veckor skulle nu sättas ihop
i Försvarsmaktens stora underrättelseövning - ”Sleipner”. En övning som kom att
testa oss både psykiskt och fysiskt. Våra
patrullers dolda inhämtningsförmåga oavsett förhållanden var av högsta
vikt. Infiltrationen inleddes med taktisk
helikopterinflygning från Karlsborg till
Villingsberg. Efter avlämning inleddes
infiltration mot vårt spaningsobjekt.
Med förflyttning under nattens mörka
timmar genom svår terräng, kom det att
bli en elakartad infiltration. Väl framme
upprättades observationsplats och vår
inhämtning kunde påbörjas. Efter fyra
dagars spaning var det dags för exfiltration mot vår upphämtningsplats för att
reka och förbereda en helikopterlandningsplats, med syfte att möjliggöra
upphämtning. Väl illastade kunde vi sedan flygas ur området tillbaka mot K3.
Trots svårigheter och motgångar hade
vi efter åtta dagar löst vår uppgift med
goda resultat, vilket var en skön känsla.
De två sista veckorna av utbildningen
kom att fokusera på vidaretjänst i avancerad spaningsutrustning med kamerasystem. Målet var att kunna fånga en
händelse på bild under dygnets alla timmar. I alla typer av situationer och förhållanden. Detta avslutade kursen.
Det råder ingen tvekan om att Grundkurs Spaning har varit fysiskt krävande
och utmattande med långa fältdygn
och teoripass. Från att kunna fånga en
händelse enbart genom enklare observation och rapportering, behärskar vi
nu avancerad spanings- och dokumentationsutrustning som kraftigt ökat vår
förmåga att kunna lösa en uppgift med
stor precision och noggrannhet. Vidare
har vi blivit väl introducerade för tjänst
i en spaningspatrull och vad det innebär. Under kursen har vi bekantat oss
och övat med en mängd utrustning,
exempelvis maskeringsdräkter, o-platskikare, kamerautrustning, fältdatorer,
GPS och mycket mer. Allt som varje spaningsjägarsoldat måste kunna behärska.
Grundkurs spaning har varit en mycket
lärorik kurs där vi fått en inblick samt en
grundläggande bas för vidare spaningstjänst på 321. skvadron. Den största lärdomen om spaningstjänst är att det spelar ingen roll hur långt man kan gå eller
hur tungt man kan bära, kan man inte
leverera spaningsinformation har man
gjort allt förgäves.
Om du är intresserad av att tillhöra en
spaningspatrull och söker utmaningar
kan vi starkt rekommendera Grundkurs
Spaning.
LIVHUSAREN
55
Under den veckolånga övningen Sleipner utspelade sig ett scenario där Sverige genomför en internationell insats i det fiktiva landet
Bedukstan. Oppositionen bestod till stor del
av militanta motståndsmän som kallade sig
Studenterna. De jobbade aktivt med att undergräva arbetet för att stödja en demokratisk utveckling i landet. Eftersom övningen
inriktades mot underrättelse- och säkerhetstjänst bestod uppgiften för den svenska
styrkan CFOR i stora drag av att kartlägga
motståndsmännens aktiviteter och bemöta
civilbefolkningen.
ARKIVBILD
Sleipner 2013
ur ledningssoldaternas perspektiv
En oktobervecka vid Villingsbergs skjutfält i Värmland samlades
några mycket olika enheter med ett gemensamt syfte – att samöva
Försvarsmaktens underrättelse och säkerhetsförmåga. Ledningsplutonen från 32. Underrättelsebataljonens 320. skvadron var på
plats för att öva en av sina huvuduppgifter, ledning
och sambandstjänst.
TEXT: LIVHUSAR
56
LIVHUSAREN
DAVID URMAN MED KOLLEGOR
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
Bland de deltagande i övningen representerades K3 i huvudsak av 32. Underrättelsebataljonens bataljonsstab, 320. skvadron, 321.
skvadron samt 323. Fallskärmsjägarkompaniet. Från K3 var även delar av 7. Lätta manöverbataljon på plats under övningen. Personal ur andra förband kom till stor del från
Telekrigsbataljonen ur Ledningsregementet,
Örebro Värmlandsgruppens Hemvärn, personal ur Säkerhetsbataljonen Livgardet, Tolkskolan samt IT-personal och driftledare från
Försvarsmaktens Underrättelse och Säkerhetscentrum, med flera.
Under veckan fick Villingsbergs läger tjäna
som Camp Viking, huvudbas åt den svenska styrkan. Stabsplatsen utgjorde kärnan av
campen och bestod av stora gröna tält, taktiska tält 10, där 32. Underrättelsebataljonens
stab löste sin uppgift att leda insatsstyrkan.
Inledningsvis var det vår uppgift i 320. skvadrons Ledningspluton att upprätta stabsplatsen, vilket innebar allt från att resa tält till installation av el och sambandsmateriel. Efter
en dags ihärdigt arbete började stabsplatsen
ta form och stabsmedlemmarna flyttade in.
Därefter började vi med vår huvudtjänst.
I ett av stabsplatsens tält satt de officerare
och soldater ur staben som stod för strids-
ledningen. Hit roterade även vi ledningssoldater. Via radio tog vi emot de spaningsrapporter som rapporterades av 321 skvadron
och fallskärmsjägarna. Under postpassen vid
radion blev det förståeligt varför det behövs
någon som bedriver ständig radiopassning.
För att stabsmedlemmarna själva skulle kunna ägna sin tid åt analys av underrättelserna
och beslutsfattning var det viktigt att det
fanns någon som tog emot och nedtecknade
all in- och utgående information så att inget
försvann i mängden.
Förutom att vara radioposter var vår uppgift
att bemanna stabsexpeditionen där vi loggade de in- och utpasserande till staben. Vi
stod även för underhåll av mässtältet samt
agerade närskydd åt cheferna vid staben när
de skulle ge sig ut i insatsområdet. Under
veckan fick vi således möjlighet att befästa
kunskaper och skaffa en bredare uppfattning
om vad stabstjänst innebär för en ledningssoldat, ett begrepp som vi ditintills mest haft
teoretiska kunskaper om.
Med vår begränsade erfarenhet av stabstjänst var det ofrånkomligt att det uppstod
friktioner, men utan det hade ju övningsverksamheten förlorat sitt syfte. Både under och
efter övningen fick vi kvitto på att vi under rådande förutsättningar löste vår uppgift på ett
föredömligt sätt. Cheferna var mycket nöjda
med vår insats.
Uppfattningen var också att samarbetet
mellan enheterna fungerade väl under övningen. För vår del bestod uppgiften däri till
exempel av att sätta upp schema för bokning
av tolkarna samt att behålla kontakt med de
enheter som rörde sig ute i övningsområdet.
problemet. De bistod också med påfyllning
av bränsle till insatsstyrkans fordon och vattenförsörjning till enheterna ute på patrull.
En ovärderlig insats för de som rörde sig i
terrängen.
321. skvadrons underrättelsesoldater påbörjade sin infiltration av insatsområdet med helikopter och fortsatte sedan med fotmarsch.
Fallskärmsjägarna från 323. kompaniet fälldes enligt tradition över insatsområdet med
fallskärm från Herkulesplan och infiltrerade
vidare till fots. Bland dem fanns kamrater till
oss i Ledningspluton och vi visste att det för
dem skulle bli en lång spaningsvecka i fält,
med de umbäranden som det innebär.
Det vi ledningssoldater bidrog med under
Sleipner blev dock prövande på helt andra
sätt. I början av övningen hade vi knappt
hade någon tidigare erfarenhet av stabstjänst vid en riktig stab, men för att stabens
arbete skulle kunna flyta på som vanligt
ställdes krav på oss. När vi tog plats på våra
stationer bjöd varje nytt pass på, för oss, helt
nya och stressiga situationer. Vi fick uppleva
att även ledningssoldater sover lite under
övning.
Att sitta som post vid en radio kan kännas enformigt, men du får verkligen en överskådlig
bild av vad som händer i insatsområdet, vilket är intressant. Underrättelsekedjan hade
varit bruten om någon information inte nått
fram till stridsledningen och det känns betydelsefullt att ha varit en bidragande länk i
den kedjan.
När ett fordon gick sönder eller materielen på
Camp Viking slutade fungera var även 320.
skvadrons Underhållspluton där och löste
LIVHUSAREN
57
0231 – kurs för att
bli något annat…
TEXT: FALLSKÄRMSJÄGARE
RHÖSE
FOTO: RONNIE HAMMAR
Det var dagen efter baskerprovet som vår plutonchef berättade för oss att vi skulle på
informationsmöte med fallskärmsjägarna senare samma eftermiddag. Vi, en pluton med
killar som blivit klara med den grundläggande militära utbildningen, GMU, på K 3 knappt
en månad tidigare och som nu som bäst höll på att lära oss hantera tunga ryggsäckar, vad
kunde fallskärmsjägarna vilja oss?
När vår plutonchef några timmar senare lämnade av en
”snarstucken” pluton till chefen fallskärmsjägarkompaniet
blev vi snart varse vad mötet
syftade till. Vi oerfarna soldater
skulle få möjlighet att söka till
Grundkurs fallskärmsjägare,
kurs 0231, som skulle genomföras till hösten. Syftet var att
testa om det i framtiden skulle gå att plocka soldater direkt från grundutbildningen
till fallskärmsjägarkompaniet.
Efter att några dumma frågor
hade avhandlats (Ӏr kursen
jobbig?”), fick vi reda på att vi
hade natten på oss att bestämma om vi ville söka. Därefter
skulle några väljas ut baserat
på hur man presterat på baskerprovet och i tidigare tester
för att få göra ett förtest. Därefter skulle ytterst få bli uttagna till kursen. Tillslut var vi två
stycken som på nervösa ben
gick förbi skylten med texten
Arméns Fallskärmsjägarskola i
Karlsborg.
Två dagar efter startdagen, inrycket, drog vi igång med övningarna i fält. Under de närmaste två veckorna fick jag lära
mig att till varje pris undvika
vägar, att göra ryggsäcksgömmor och hur kroppen (knappt)
fungerar utan sömn. De två
veckorna avslutades med testmarschen
Omkring klockan fem på morgonen kröp vi fram ur våra buskar där vi legat på målövervak
denna, för årstiden, ovanligt
kalla natt. Efter några snabba
stridsvärdeshöjande åtgärder
bar det iväg på marsch i, minst
sagt, rask takt. Vissa kursdeltagare tvingades nästan springa
för att hålla rättningen (komma ikapp) och snart var den
hatade dragspelseffekten ett
faktum.
ARKIVBILD
Snart började även folk falla ur
ledet, och trots motiverande
rop förmådde de inte fortsätta. Tyvärr var min kamrat från
GMU:n en av dem som avbröt
testmarschen. Jag hade nu
tappat den enda trygghet jag
hade på kursen och svor tyst
för mig själv över att nu vara
ensam basse kvar.
Efter ett antal timmars kom vi
fram till en sjö som vi skulle ta
oss över genom att simma. Av
övningsledningen fick vi klara
instruktioner om vilka åtgärder
som skulle vidtas. Till exempel
skulle man på motsatta stranden snabbt göra sig eldberedd,
för att sen ta rast och ordna utrustningen så fort man kommit
i skyl. Sagt och gjort, så fort jag
kommit upp ur vattnet drog
jag på mig mina byxor, stoppade mina nakna fötter i kängorna och greppade väst och
vapen. När sedan marschen
”
en vecka i Villingsberg kännas?
Tre patruller fälldes över en
mosse i norra Villingsberg. Efter återsamling, kollibärgning
och ompackning påbörjade
troppen en gemensam innästling för att senare delas upp. En
patrull upprättade en o-plats
och bedrev fast spaning, medan kursens två patruller bedrev
rörlig spaning mot varsin by.
I samband med början på vårt
fjärrjägarprov
genomfördes
Försvarsmaktens underrättelseövning Sleipner i Villingsberg som vi blev en del av.
Detta medförde att vi fick ett
riktigt gediget målspel att spana mot, och att vi fick en känsla
När sedan marschen började igen
visade det sig för det första att vi inte
alls var på väg att genomföra någon
rast, och för det andra att de
flesta hade förutsett detta och klätt
sig noggrant och knutit sina kängor
väl. Själv haltade jag fram som en
full gorilla...
började igen visade det sig för
det första att vi inte alls var på
väg att genomföra någon rast,
och för det andra att de flesta
hade förutsett detta och klätt
sig noggrant och knutit sina
kängor väl. Själv haltade jag
fram som en full gorilla, övertygad om att jag skulle skada
mig med mina oknutna kängor och min vattentyngda ryggsäck.
Efter denna övningsperiod följde den självförtroendesstärkande fallskärmsutbildningen,
där jag fick lära mig att ”hellre
dö än tveka” av löjtnanten Janderberg, och ytterligare fältövningar med stående inslag
av sömnbrist och eldöverfall.
Och tillslut var det dags för det
ångestladdade fjärrjägarprovet. Om man upplevde två övningsdygn utanför Karlsborg
som jobbiga, hur skulle inte då
av hur det är att vara en kugge
i ett större underrättelsemaskineri. Till exempel fick vi känna
på hur frustrerande det är att
ha en högljudd UAV flygande
över sig när man försöker göra
hörselobservationer.
Efter några dygns spaning
drogs vi tillbaka till den camp
där bland annat bataljonsstaben huserade. Vår nya uppgift
skulle bli att agera närskydd
för bataljonschefen när han
skulle ut i en av byarna för att
samverka. Innan avmarsch
ställdes hela styrkan upp och
bataljonschefen gav sina sista direktiv. Till de grönmålade
fallskärmsjägarpatrullerna sa
chefen:
”Ni ska undvika att vara i närheten av och prata med byinvånarna. För ni ser ut som…
något annat, och det är också
vad ni ska vara… något annat.”
En ganska oklar men kul definition tyckte vi.
När närskyddsuppdraget var
avklarat var Sleipner i stort sett
slut, men fjärrjägarprovet fortsatte ytterligare några dagar.
Nu gick vi från att ha övat i en
mer fredsbevarande miljö, till
att öva mot en invaderande
fiende. Strid på djupet skulle
vara melodin för de kommande dygnen.
En kort helikopterinfiltration
inledde dygn av upplagstjänst,
mineldöverfall, bårbärning och
nattliga förflyttningar i eländig
terräng. Till höjdpunkterna
hörde ett överfall vi gjorde mot
en fientlig GRK-gruppering.
Här fick vi själva lokalisera fienden, spana mot förbandet, för
att sen planera överfallet, slå
fienden och spränga eldrören.
Lärorikt och kul att öva det som
definierar ett jägarförband, att
klara av att verka självständigt
bakom fiendens linjer.
Fjärrjägarprovet
avslutades
med en härlig halvmaraton
i stridsutrustning innan älgjaktsveckan kom med lite efterlängtad ledighet. Kursen
avslutades med den klassiska
Örnmarsch som bjöd på både
ömma fötter och saftiga hamburgare.
Att komma direkt från GMU:n
till fallskärmsjägarkursen har
varit omvälvande, utmanande
och stundtals har det varit jobbigt att vara så pass oerfaren.
Men som tur är har mina kurskamrater stöttat mig utan att
på något sätt ha särbehandlat
mig. Tack för det!
Framför allt har det varit utvecklande för både självförtroendet och färdigheterna att
bli utbildad vid ett förband där
personalen inte vet hur man
gör, för att ge upp.
LIVHUSAREN
59
UAV pilot – yrket för dig?
UAV pilotens/operatörens karriärvägar. Om man är intresserad av
flyg och teknik kan UAV pilot/operatör vara ett yrke som kan passa.
TEXT: LARS
För att bli UAV, unmanned aerial vehicle,
operatör på SUAV, Stridstekniskt UAV som
bilden ovan, krävs genomförd grundläggande militär utbildning, GMU samt att bli
antagen till UAV05 utbildning på bataljoner som opererar UAV05. Väl i gruppen kan
man fortsätta och bli gruppchef SUAV.
Vidareutveckling efter gruppchef inom
SUAV är flyglärare och flygtjänstledare
då man tjänstgör på FlygE vid grundutbildningen för nya SUAV operatörer. En
operatör som är kompetent och har lång
erfarenhet kommer utses till chefpilot och
stödja Produktion Flyg med vissa arbetsuppgifter kopplat till UAV05.
För TUAV, taktisk uav, pilot krävs att man är
specialist eller taktisk officer.
Exempel på utbildningsgång från ax till
limpa: Ansök genom att svara på annons
”Lediga platser i FM”. Du träffar plutonchefen som genomför en första intervju
60
LIVHUSAREN
HENÅKER
FOTO: CARL-JOHAN FRÖDIN
med dig. Sedan får man genomgå tester
vid HR Centrum specialurval och Försvarsmaktens medicinska centrum. Blir man
godkänd får man genomgå GFU UAV utbildning i Linköping (GFU, grundläggande
flygutbildning).
Här får du grunderna i den teoriutbildning
som du behöver som TUAV pilot, såväl meteorologi som flygregler. Du får även flyga
ett antal flygpass i ”riktigt” flygplan. GFU är
4-5 veckor. Med GFU avklarad är det dags
för TIS , utbildning på det TUAV- system du
ska bli pilot på. Idag ca 3 veckors teori hos
tillverkaren i USA och ca 6 veckors praktisk
utbildning i Sverige.
Utbildningen avslutas med GFSU = utbildning i en insatslik flygverksamhet. Detta
skede kan vara 1-3 veckor och är mer til�lämpat.
re. Som specialist officer kan man gå emot
FSO. Båda karriärvägarna är öppna för flyglärare och chefpilot motsvarande SUAV.
Nationellt, i Sverige, ingår TUAV plutonerna i Underrättelsebataljonen vid K3. Plutonerna används i huvudsak för underrättelseinhämtning av olika slag, och deltar i
såväl mindre övningar som Armé- och Försvarsmaktsgemensamma.
Internationellt kan man sätta in TUAV pluton (eller del av) som stöd till den aktuella
insatsens underrättelseinhämtning. Plutonen underställs då normalt någon form av
ISR - funktion och den flygtjänstledande
TUAV piloten har här ett stort och självständigt ansvar avseende flygtjänsten.
TUAV plutonen har under 2011-2013 varit
insatta i Afghanistan.
Fallskärmsavdelningen FA
TEXT: LARS
HENÅKER
FOTO: MARTIN MARTINSSON
Fallskärmsavdelningen har varit verksam
i Karlsborg sedan 1951 då ingående i FJS
och med ett annat namn TA - tekniska avdelningen. TA svarade för den rent tekniska tjänsten, packning underhåll m.m och
hoppmästarna fanns under något som
kallades Fallskärmsskolan. Fallskärmsskolan tillfördes hoppmästare under hopperioder och som i sitt dagliga arbete var trupputbildare på fallskärmsjägarplutonerna.
Verksamheten har sedan vuxit och tekniken har som bekant utvecklats så i början
på 2000 talet blev en sammanslagning
av teknisk och operationell verksamhet
ofrånkomligt. Att vara hoppmästare idag
är ett ”skrå” med de pålagor som RML (regler militär luftfart) påskriver, dessa regler
gäller även den tekniska tjänsten.
En hoppmästare är att likna vid en flygförare i det hänseendet att han måste genomgå fysiska och psykiska tester innan
anställning. På årsbasis upprätthålla kompetens och nått upp till de fysiska krav som
krävs för att vara i flygtjänst.
Det tar 3-4 år att uppnå full behörighet
som hoppmästare.
FA är en försvarsmaktsgemensam resurs
vilket gör att vi har som säger har flera
”kunder”.
Att vi har flera kunder att stödja gör att
verksamheten blir bred, vi har resurser att
fälla från 100m upp till 10 000m med olika system. Vi fäller materiel allt från enstaka kolli till t.ex båtar eller en full last från
C-130 på 8000 kg (16 kollin). Vi tränar FV
piloter i något som kallas PLT (pilot landing training) vilket är ett led i piloternas
vidmakthållande.
Samtliga offcersaspiranter skall genomgå
fallskärmsutbildning som ett led i utbildningen.
Ny chef vid
Flyg Enheten, K3.
Efter att ha tillbringat första delen av året
i Afghanistan kunde jag, Lars Henåker, tillträda som chef för FlygE. Under året 2013
fram till september har därför mj Almfjord
varit tjänsteförättande chef och drivit enheten framåt med bravur.
FlygE K3 uppfattar jag som en drivande
och självgående enhet med mångårig
kompetens och erfarenhet. Med den långa
erfarenhet och kompetens som finns i FlygE evolutionernas även utvecklingen sakta men säkert fram. Taktikanpassningen till
fällning med fallskärm och användandet
av UAV är ständigt under utveckling, ofta
drivet underifrån med enhetens kompetens och erfarenhet.
Det var FJS grundare öv Nils-Ivar Carlborg
som under sin tid som C Karlberg införde
detta för att inpränta drillens betydelse för
officersaspiranterna.
Inom ramen för FA verksamhet genomförs
årligen c:a 6000 hopp samt ett antal materielfällningar. Dessutom inom ramen för
funtionsansvar framtagandet av ny materiel för fallskärmsverksamheten inom FM.
Den fortsatta utvecklingen på yrket är endera som taktisk officer mot flygtjänstledaLIVHUSAREN
61
Övre bilden: Sara Eklund är plutonsbefäl i Sannaheds hemvärnsbataljon.
Nedre bilden: Daniel Björklund
från Hallsberg redo för eldöverfall.
Det är människorna
som gör det!
TEXT & BILD: LARS-ERIK SUNDIN
Med yngre personal i Hemvärnet följer många som nyligen utbildats
eller som varit anställda i Försvarsmakten en tid. Tjänstgöring i Hemvärnet blir ett alternativ för de som vill fortsätta att göra en insats,
kanske när man bildat familj och övergått till civilt arbete.
I Hemvärnets skymning 1940, då krigets
mörka moln drog fram över världen och
under det kalla krigets tid bestod Hemvärnet av unga som inte gjort värnplikt eller
av överåriga som mönstrats ur rullorna.
Uppgiften var huvudsakligen att skydda
förråden vid mobiliseringen. Därefter var
uppgiften löst och man kunde gå hem.
Nu är situationen en helt annan. Det
territoriella försvaret har omvandlats
till nationella skyddsstyrkan, och i detta
utgör hemvärnsförbanden huvudparten.
Man ska också kunna verka över hela
landet över tid. Nya uppgifter och modern
utrustning i all ära, men det är människorna som bemannar förbanden som ska
göra jobbet. Försvarsmaktens omvandling
till ett yrkesförsvar har skapat en annan
dynamik mellan olika anställnings- och
tjänstgöringsformer och gett andra förutsättningar för rekrytering till Hemvärnet.
Utvecklingen kan sägas motsvara den
ökade rörligheten i samhället generellt.
Flera järn i krutröken
Vi träffar Sara Eklund en lätt höstruggig
förmiddag i terrängen. Hon är ställföreträdande plutonchef och plutonen
ligger redo längs en höjdsträckning. På
vägen som går 300 meter framför deras
62
LIVHUSAREN
stridsställning väntas en fientlig kolonn
framrycka. Uppgiften är att göra ett eldöverfall och sedan snabbt dra sig ur. Sara är
en tydlig representant för de yngre som
kommer till Hemvärnet och som kommer
att utgöra stommen i dess framtid befälskår. Hon har tilhört 201. Hemvärnsinsatskompaniet i Sannaheds hemvärnsbataljon
sedan fyra år tillbaka. Hur kom hon till
hemvärnet?
-Jag gjorde lumpen på I 19 i Boden. Efter
några år tänkte jag att jag ville tillbaka till
de gröna, berättar Sara. Det är en spännande struktur och uppgifterna är ju de
yttersta. Med livet som insats faktiskt. Det
är intressant med internationella insatser
också, har varit i Kosovo där jag ingick i ett
samverkansteam.
Sara är lärare i det civila och läser till reservofficer parallellt.
-Det är en förkortad variant när man varit
kompanibefälselev innan, berättar hon.
Man läser bara på sommarhalvåret, två
somrar. Så nästa år är jag klar.
Daniel Björklund från Hallsberg bemannar kulsprutan i Saras stridsställning. Ha
gjorde också värnplikten i Boden fast som
ammunitionsröjare på Ing 3. Daniel har en
annan placering, men är extra hemvärns-
man. Han har ingen laddare med sig.
-Vi kör inte med laddare på pansarskyttet,
där jag annars är, säger Daniel. Så då gör
jag inte det här heller. Jag bär en bandlåda och gruppen bär en till.
Bra med yrkeskunskaper
På fordonsplanen står bandvagnar och
lastbilar uppställda på söndagen. Det hörs
skrammel av verktyg och hojtanden.
-Är det någon som har en gerbertång
med fil på?
Det är kulspruteskytten Mikael Larsson
som byter ett bärhjul på en bandvagn.
Han är bilmekaniker i det civila och nu
kommer hans kunskaper väl till pass.
-Det har inte rasat helt än, förklarar han,
men det var lättare att byta här på en
asfaltplan än i diket.
Det är en resurs att det är lite blandade
åldrar i enheterna. Soldaterna har sammantaget alla möjliga erfarenheter och
yrkeskunskaper. Det gör att man kan ta
tag i olika slags problem som man stöter
på under fältförhållanden. Det är en tradition som vi gärna bevarar från de gamla
värnpliktsförbanden.
ETT UTKAST AV YRKEN PÅ LIVREGEMENTETS HUSARER 2013
GMU, Grundläggande Militär Utbildning
För att kunna söka GMU krävs att du
har fyllt 18 år och är svensk medborgare. Efter grundutbildningen fortsätter du din tjänstgöring med en sex
månaders provanställning som utgör
din befattningsutbildning. Du söker
GMU på internet, lättast via www.rekrytering.forsvarsmakten.se
GSS/K
GSS/K står för Gruppbefäl Soldat Sjöman, Kontinuerlig tjänstgöring. Som
GSS/K tjänstgör du på heltid hos oss.
Livregementets husarer och Försvarsmakten är din huvudarbetsgivare. Till skillnad från de flesta yrkesofficerare och civilt anställda gäller din
anställning under en begränsad tid.
GSS/T
Att vara anställd i Försvarsmakten
som GSS/T innebär att du tjänstgör
på deltid (Tidvis). Din huvudsysselsättning har du utanför Försvarsmakten, till exempel kan du ha ett
civilt arbete eller studera. Den tidvis
tjänstgörande personalen är av stor
vikt för oss, Livregementets husarer
och Försvarsmakten.
Villkor anställning – GSS/T.
För att kunna söka en GSS/T-tjänst
krävs att du har fyllt 18 år och är
svensk medborgare. Dessutom måste du ha genomfört en godkänd
värnplikt eller grundläggande militär
utbildning, GMU, samt befattningsutbildning.
Om du inte har en militär bakgrund
kan du söka GMU med inriktning
mot en tjänst som tidvis tjänstgörande. Efter grundutbildningen börjar
då din tjänstgöring med en sex månaders provanställning som utgör
din befattningsutbildning.
YRKESOFFICER & RESERVOFFICER
Yrkesofficeren tjänstgör kontinuerligt, medan reservofficeren tjänstgör
tidvis. För båda rollerna finns det två
inriktningar: officer eller specialistofficer.
Det som skiljer officer och specialistofficer åt är tjänstegrader, arbetsuppgifter och utbildning. Officeren
är oftast chef och leder grupper i
insatser i Sverige och utomlands.
Specialistofficeren är expert inom
ett särskilt område och sjömannens
eller soldatens närmaste befäl. Specialistofficeren stöttar även officeren i
att leda verksamheten.
För att bli officer läser du officersprogrammet i sex terminer. För att bli
specialistofficer läser du specialistofficersutbildningen i tre terminer.
Civil tjänst
66
LIVHUSAREN
Omkring en tredjedel av alla anställda i Försvarsmakten har civila tjänster. Som civilanställd kan du arbeta
med allt från administrativa tjänster
inom ekonomi, personal, logistik, utbildning och information till tjänster
inom teknik, vård och service. Försvarsmakten behöver såväl ingenjörer och ekonomer som läkare, kockar
och musiker. Som civilanställd kan
det bli aktuellt med insatser utomlands.
Kontakta oss
På [email protected] kan du få svar
på frågor kring vårt förband, samt information om vår rekrytering och de
krav som finns.
På [email protected] kan du få svar
på frågor om rekrytering till Försvarsmakten i allmänhet.
Nu till några av våra yrken på förbandet. Här redovisas bara en mindre del
av alla våra olika yrken.
BILDTOLK
Underrättelseofficeren (Bildtolk) tolkar bildmaterial i form av video och
digitala bilder. Till sin hjälp finn olika
datorsystem. Bildförbättringar och
jämförelsestudier är din arbetsuppgift. Detta generera en utvärdering
som till sist blir ett dokument för
olika militära chefer att ta beslut om.
Bildtolk är avgörande för framtida
operationer. Som bildtolk måste du
vara noggrann och stresstålig. Bildtolk är en officersbefattning.
ELDLEDNING
Eldledning är åtgärder för att tyngre
vapen ska träffa sina mål. Som eldledningsgrupp lokaliserar ni mål som
granatkastare och artilleri sedan bekämpar. I gruppen finns olika befattningar, d.v.s. yrken. I gruppen har ni
olika uppgifter. Alla delar ställer krav
på noggrannhet och stresstålighet.
FALLSKÄRMSJÄGARE
Som fallskärmsjägare är din huvuduppgift att inhämta underrättelser
om din motståndare genom fast
eller rörlig spaning. Kort som under
lång tid. Du måste kunna leva upp
till mottot ”vilja, mod och uthållighet”, och din förmåga att vara en god
kamrat och ha psykisk styrka är lika
viktigt som din fysiska förmåga.
Du kommer att utbildas i att använda
olika typer av kommunikationsutrustning och optisk materiel som kikare och bildförstärkare, som gör att
du kan lösa dina spaningsuppgifter
även i mörker. I gruppen kommer du
att få en specifik uppgift och bli gruppens specialist på det området. Den
grupp du tillhör måste också kunna
lösa kvalificerade stridsuppgifter
långt bakom fiendens linjer – området där fienden befinner sig. Som
fallskärmsjägare arbetar du oftast i
grupp eller i så kallade stridspar, två
och två, aldrig enskilt. Dina kunskaper och färdigheter kommer även att
kunna användas för internationella
fredsbevarande insatser.
Fallskärmsjägare är en befattning du
kan söka efter några års erfarenhet
som till exempel skyttesoldat eller
underrättelsesoldat. Du kommer du
att genomgå krävande tester innan
du blir antagen.
Ödmjuk inställning är ett måste.
FLYGTEKNIKER/MEKANIKER UAV
Flygteknikern klargör UAV systemet
inför starten av ett uppdrag. Som
flygtekniker genomför du även förebyggande och avhjälpande underhåll och även vissa reparationer av
UAV systemet. Du deltar i planering
och utvärdering av flygningarna för
att hela tiden förbättra möjligheterna vid inhämtning av underrättelser.
Som flygtekniker är du efter grundutbildning OR3-OR7. Stresstålighet,
lagspelare, noggrann och stabil personlighet krävs. Utbildning sker både
i Sverige och i USA.
GRANATKASTARSOLDAT
Som soldat på en granatkastare
grupp har du en viktig roll tillsammans med din grupp. Ni tar emot
eldledarens direktiv, laddar och kalibrerar utrustningen för att till sist
skjuta iväg granaten. Allt som behövs
för att granaten ska träffa målet och
hjälpa kamraterna. Stresstålighet,
noggrannhet samt en lätthet i att
ta instruktioner är en förutsättning.
Tillsammans med gruppen ser Ni till
att granaten skjuts iväg. Matematiska och tekniska kunskaper är viktiga
men fysisk förmåga är i fokus. Bara
granaterna väger 13-18 kilo. Så det är
mycket som ska bäras, laddas.
GRUPPCHEF
Du styr över en grupp, har ansvaret
att ni utför de order som ges samt
den specialitet som gruppen har.
Gruppchefer finns på alla delar av
förbandet. Som gruppchef ansvar du
även för en del utbildning av soldaterna. Du tar emot order ifrån andra
och reder ut vad som skall göras, vem
som skall göras. Du styr alltså över
gruppen och har därmed ansvaret
för att verksamheten fungerar i fält,
som hemma på förbandet.
Viktiga egenskaper för en gruppchef är att du är noggrann och ordningsam. Vissa områden ställer olika
högre krav inom fysisk förmåga som
matematiska och tekniska kunskaper.
Som gruppchef bedriver du direkt
ledarskap på lägsta nivån, vilket
innebär att du lever med dina soldater dygnet runt i samma miljö. Därför
är det viktigt att du har personlig
mognad och vågar fatta beslut och
agera.
Viss utbildning kan ske på annan ort.
tem och kraftförsörjningslösningar
som är nödvändiga för att samordna
förbandens insatser.
MARKSTRIDSOFFICER
En markstridsofficer arbetar som
chef vid ett markstridsförband.
Du kommer att arbeta både nationellt och internationellt och ditt ansvar spänner över såväl människor
och liv som materiel. Arbetsmiljön
kommer över tid att skifta mellan
från kontorsmiljö, till skog, från stad
till bergsby i olika klimatområden.
Både din sociala och kommunikativa
förmåga sätts ständigt på prov och
du måste vara en god ledare med
stor personlig mognad.
LEDNINGSOFFICER
Ledningsofficeren utbildar i – och
leder i fält – de datanätverk, radiosys-
OFFICER ÖVERLEVNADSSKOLA
Som officer vid Försvarsmakten
Överlevnadsskola så utbildar du
människor i Personnel recovery, PR.
Du ska både vara bekväm i att utbilda praktiskt i skog som teoretiskt
i lärosal. Arbetet innebär planering
och genomförande av kurser i Sverige och utomlands. Som person
uppskattar du lärarrollen, pedagogen och närheten till naturen samtidigt som en stor del av utbildning
handlar om hur människor ska bete
sig rätt för att kunna bli räddad. I ditt
arbete stödjer du hela Försvarsmakten. Genomförd officersutbildning
och instruktörsutbildning är kraven
förutom dina personliga egenskaper.
Till detta kommer att en ledig plats
måste finns på skolan.
SAMBANDSSOLDAT
Sambandssoldaten upprättar sambandspunkten, ett fullt fungerande
kommunikationsnät med telefonnät,
internet, fiberoptisk kabel, radioteknik och elkablage för verksamheten.
Det är ett yrke för dig som gillar teknik och att vara en problemlösare
med hjälp av ovan nämnd utrust-
Skyttesoldaten ingår i en skyttegrupp med sex personer vars uppgift
är att strida genom anfall eller försvar. Gruppen kan också patrullera i
ett område.
Era uppdrag kan vara i många dagar.
Ni ska då klara er självständigt ute i
terrängen. Av dig som soldat krävs
det stor uthållighet, och även samarbetsförmåga, för att du ska kunna
göra ditt bästa under sådana situationer. Den fysiska kravprofilen är likvärdig med den för jägarsoldat.
I din roll som markstridsofficer har du
ett stort ansvar över människor, liv
och materiel. För att klara det krävs
en hög grad av personlig mognad
och ledarförmåga. Du måste också
vara bra på att snabbt bearbeta information för att fatta genomtänkta
beslut.
För att bli markstridsofficer väljer
du officersprogrammets krigsvetenskapliga profil.
HEMVÄRNSSOLDAT
Hemvärnet med de nationella
skyddsstyrkorna är ett modernt
krigsförband och utgör basen för
försvaret av Sverige. Här erbjuds du
en unik möjlighet att vara en del
av Försvarsmakten vid sidan av ditt
vanliga arbete eller studier. Det finns
flera olika befattningar i Hemvärnet,
alltifrån skyttesoldat till kock eller
bandvagnsmekaniker. Mellan 4 och
13 dygn per år övar du inför olika
militära insatser. Du får även vara
beredd att stödja samhället vid svåra påfrestningar. Det kan handla om
skogsbränder och översvämningar
eller eftersök av försvunna personer.
Din grunduppgift är att skydda, bevaka och övervaka Sverige och Sveriges gränser.
ning. Du får en grundläggande kunskap om tekniken under din utbildning.
SJUKVÅRDARE
Som sjukvårdare hjälper du legitimerad sjukvårdspersonal att behandla
skadade, sjuka och utmattade samt
underhåller sjukvårdsutrustningen.
Livregementets husarer har en egen
utbildningsdel som är specialiserade
på sjukvård under svårare förhållanden. Det innebär att kunna göra
livsupprättande åtgärder på plats
för att möjliggöra mer avancerad
sjukvård senare. Utbildningsdelen
har ett internationellt erkännande
för sin kunskap. Du ska kunna göra
ett första akut omhändertagande
självständigt men arbetar oftast med
andra. Som sjukvårdare har du fått
stridsutbildning för att kunna skydda
och försvara den egna gruppen och
patienter.
Som sjukvårdare måste du kunna
behåller du lugnet i alla situationer.
Stressade och pressande situationer
är inget du bryr dig om. Du är uthållig och klarar stora fysiska påfrestningar, då du bär din egen sjukvårdsutrustning, samt är empatisk, lugn
och trygg i dig själv.
SKYTTESOLDAT HEMVÄRNET
Som skyttesoldat i nationella skyddsstyrkorna är dina huvuduppgifter
strid, spaning och bevakning.
SKYTTESOLDAT LÄTT BATALJON
Ibland färdas ni i en pansarterrängbil, men era huvuduppgifter utför ni
avsuttna. Ibland måste ni ta era fram
långa sträckor till fots, under vintern
på skidor. Ni kan också flygas in till
platsen för uppdraget med helikopter eller transportflygplan. Utbildning varvas med fysisk träning och
teoretiska och praktiska utbildningar.
uppdragets genomförande. Planering av uppdraget genomförs i samverkan med en inhämtningsledare
och flygtekniker. Syftet är flyga på
ett optimalt sätt så att uppdraget genomförs på bästa sätt.
Som pilot arbetar du tillsammans
med din sensoroperatör, det vill säga
personen som sköter kameran, sensorn på farkosten.
Anställd försvarsmakten, eller tidigare varit, är ett krav. Officersutbildning
likaså (OF 1-2, OR6). Stresstålighet,
lagspelare, noggrann och stabil personlighet krävs. Flygutbildning sker
både i Sverige och utomlands.
PLUTONSSIGNALIST HEMVÄRNET
Plutonssignalisten upprättar kommunikation mellan den egna enheten och andra
Det är högst troligt att du kommer
att arbeta både nationellt och internationellt.
Som skyttesoldat inom lätt bataljon
måste du vara ansvarsfull och ha
mycket god fysiskt uthållig. Samarbetsförmåga en förutsättning.
UNDERRÄTTELSESOLDAT
Som underrättelsesoldat ingår du in
en spaningsgrupp som inhämtar information om motståndaren genom
spaning från en och samma plats eller då ni förflyttar er.
SPANINGSSOLDAT
Spaningssoldaten utför fast spaning,
spanar mot ett område från en observationsplats, eller rörlig spaning,
söker igenom ett avgränsat område
efter exempelvis mineringar, fientliga grupper eller lämpliga vägar.
Du är spaningssoldat och ingår i en
spaningsgrupp på cirka sex personer. Du har en dubbel befattning
och kan också verka som till exempel signalist, fältarbetssoldat, prickskytt eller eldledare. Uppdragen kan
variera från några dagar till veckor.
Ni ska nu klara er självständigt. Det
krävs alltså att du är vältränad, har
god samarbetsförmåga. Den fysiska
kravprofilen är likvärdig med den för
jägarsoldat.
Din främsta uppgift som underrättelsesoldat är att ta reda på information
om motståndaren. Din grupp tar sig
till fots eller med transport till det
område ni ska verka inom. Ni spanar
dolt från en punkt eller under förflyttning. Informationen ni inhämtar
ligger till grund för beslut högre upp.
Du utbildas i att använda kommunikationsutrustning och optisk materiel, som kikare och bildförstärkare,
så att du kan arbeta även i mörker.
Din befattning är unik i din grupp, du
blir alltså gruppens specialist på ett
visst område. I varje grupp finns befattningarna sjukvårdare, prickskytt,
signalist och fältarbetssoldat. Du arbetar alltid i grupp eller i stridspar två
och två.
Som spaningssoldat behöver du vara
mycket stark och vältränad. Du är
också mycket noggrann och har stort
tålamod. Du har en stark tro på dig
själv och ger inte upp vid motgångar.
När din grupp verkar långt bakom
fiendens linjer ska ni kunna lösa
stridsuppgifter som att spränga broar eller slå ut andra viktiga samhällsfunktioner. Din tjänst är då samma
som för en jägarsoldat.
PILOT UAV
Som pilot innebär det att du flyger
en obemannad farkost och planerar
Som underrättelsesoldat ska du vara
uthållig, flexibel och fysiskt och psykiskt stark.
LIVHUSAREN
67
Attraktion, första steget
till en lyckad rekrytering
TEXT: FREDRIK
Livregementets Husarer och Försvarsmakten står idag inför en tuff utmaning att personalförsörja organisationen när vi nu inte
längre blir tilldelade värnpliktiga som tidigare. Det innebär att vi måste ha en inbjudande attityd som lockar arbetssökande. Vi
måste berätta om vårt arbete och visa vårt
engagemang för allmänheten och media
på ett trovärdigt och pedagogiskt sätt. Det
är i högsta grad viktigt att visa på Försvarsmaktens varumärke som arbetsgivare för
att locka rätt medarbetare, påverka människors trivsel och stolthet för en framtida
anställning inom organisationen. Detta i
slutändan kommer generera en ökad konkurrens om kompetensen, höja krav och
ge ett ökat intresse för oss. Vi måste bli en
arbetsgivare som lockar de bästa inom respektive område som efterfrågas.
Från oss vid Livregementets Husarer, K 3 är
det viktigt att visa på ett varumärke som
handlar om ett ”löfte” för de förväntningar
den sökande har på oss som förband. Vårt
varumärke är inte bara en logotyp och ett
namn, det är en attityd, Pergite (framåt).
Attityden vi erbjuder skall kännas igen
bland övriga förband inom riket där själva
attityden och beteendet hos varje enskild
medarbetare skall visa på en förmåga för
att alltid just som ordet lyder, sträva framåt, oavsett uppgift som ligger framför
68
LIVHUSAREN
STEÉN
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
medarbetaren. Detta varumärke byggs
inifrån fästningens murar, genom alla idag
anställda, alla tidigare anställda och alla de
som siktar på en framtida anställning hos
oss, jag kallar dem kort och gott Livhusarsambassadörer.
Livregementets Husarer ska nå rekryteringsbara målgrupper och locka dem till
att söka en tjänst i Försvarsmakten. Detta
sker genom lokala, nationella och digitala kanaler. Det sätt vi använder oss av är
event och informera rätt målgrupper som
är intresserade av vår verksamhet.
Sedan 1 januari 2013 har man från central
nivå tillsatt ekonomiska resurser i ett så
kallat pluspaket som handfast har använts
till att anställa rekryteringskoordinatorer
och yrkesinformatörer ute på förbanden.
Hos oss på K3 har vi sedan 1 augusti 2013
just en sådan rekryteringsgrupp. Gruppen
är bestående av mig, Fredrik Steén, där min
befattning är yrkesinformatör med ansvar
för Värmlands län samt att jag svarar upp
med spetskompetens inom internationella
insatser och heltidsanställda soldater, sjömän och officerare. I gruppen finns också
rekryteringskoordinator Linda Hedman,
tidigare officer vid P4 samt yrkesinformatör Carl Steen med ansvar för Örebro län
och med spetskompetens inom Hemvärn
och deltidsanställda soldater, sjömän och
officerare.
Rekryteringskoordinatorns
arbetsuppgifter är att ansvara för samordningen av
militär grundrekrytering vid förbandet
vilket innebär rekrytering av soldater och
officerare. Inom koordinatorns ansvarsområde finner man även ett nära samarbete
med HR-Centrum, övriga rekryteringskoordinatorer samt Totalförsvarets rekryteringsmyndighet (TRM). HR-Centrum är ett
administrativ stöd som hjälper chefer och
medarbetare i rena rekryteringar. Koordinatorn samordnar, planerar och följer upp
åtgärder som event, mässor och föreläsningar. Dessutom tillkommer samverkan
mellan Försvarsmaktens samarbetspartners såväl internt som externt. Ett exempel
på en extern samarbetspartner är Arbetsförmedlingen.
Yrkesinformatörernas arbetsuppgifter är
att möta målgruppen och förmedla arbetsgivarlöftet och varumärkets personlighet. Detta gör man genom föreläsningar
i olika forum och storlekar där målgruppen
finns representerad. Yrkesinformatörerna
tar om hand den nyfikenhet och intresse som genererats i målgruppen hos den
enskilde intresserade genom bland annat
de fysiska mötena, reklam och rapporte-
ringar i media. Exempel på mötesplatser för målgruppen är
mässor och event. Man utgör
även ett stöd i beslutsprocessen för den sökande genom
att tillföra information stegvis.
Från generellt övergripande till
en mer detaljerad nivå. Genom
att möta hela rekryteringsbasen så kan man anpassa varje
insats efter de specifika behov
som man letar efter för just en
specifik befattning. Förenklat,
rätt information vid rätt tillfälle.
Utöver detta så skall Yrkesinformatörerna tillsammans med
koordinatorn analysers och
samordna den militära grundrekryteringen. Som yrkesinformatör är man profilerande och
stärker förbandets identitet på
ett ärligt och äkta sätt samt
tydliggör vad det är Försvarsmakten erbjuder och till vem.
Attraktionsprocessen är den
strategi vi använder oss av för
att locka nya medarbetare och
den löper över tiden med olika
attraktionsskapande aktiviteter
riktade mot de identifierade
personalbehoven som efterfrågas ute på förbandet. Vi i
rekryteringsgruppen vid K3 är
bataljonernas yttersta redskap
för en lyckad rekrytering då
vi har verktygen för att själva
identifiera behoven och locka
målgrupper för de specifika
befattningar som efterfrågas
hos oss vid Livregementets Husarer – K 3.
Ett intensivt år ligger framför
oss på rekryteringsgruppen
med många event, mässor, föreläsningar och aktiviteter. Jag
hoppas att nästa år blir minst
lika bra som detta första halvår
har varit. Tveka inte att dyka på
mig och mina kollegor i rekryteringsgruppen, vi är här för
att stärka och fylla på i leden i
Sveriges absolut främsta förband, Livregementets Husarer
– K 3. Som avslutning vill jag ta
tillfället i akt att citera vår nye
regementschef Överste Dag
Lidén med orden ”att blicka
bakåt leder inte framåt”. Så,
mot rekrytering i världsklass,
framåt!
NY ANTAGNING TILL
FÖRSVARSMAKTENS GMU
GRUNDLÄGGANDE MILITÄRA UTBILDNING
Syftet med det nya ansökningsförfarandet är att förkorta tiden från
intresse till påbörjande av grundläggande militär utbildning. Det
nya förfarande är tänkt att korta ner tiden från
3-6 månader till tre veckor.
TEXT: LINDA
DIREKT
Ansökan
Du ansöker om grundläggande militär utbildning (GMU) via
forsvarsmakten.se/rekrytering.
Detta gör du på din personliga
portal där du antingen loggar
in direkt med e-legitimation alt
registrerar dig manuellt. Om du
registrerar dig manuellt så får
du vänta i ca 3 dagar innan brevet med inloggningsuppgifter
kommer hem till dig.
Du genomför därefter rekryttestet där du svarar på frågor
rörande din hälsa och livsstil.
Här söker du enbart grundläggande militär utbildning
(GMU). Du kommer direkt att
få svar på om du är godkänd
eller ej.
Under genomförande av antagningsprövningen får du
träffa läkare, sjuksköterska,
psykolog och yrkesvägledare.
Du kommer också att gå igenom en säkerhetsintervju med
psykologen. Yrkesvägledaren
kommer att diskutera din önskan om inriktning efter GMU.
Prövningen tar ungefär åtta
timmar och genomförs oftast
under en och samma dag.
24h och upp till 3 dagar tar det
innan beskedet skickas till din
personliga portal, detta beroende på om du passerat regis-
HEDMAN
SNARAST
Antagningsprövning
terkontrollen eller ej. Från bekräftelse och inom 12 månader
är du välkommen att påbörja
din utbildning.
Besked om du blivit antagen
alt får en reservplats kommer
att ges via din personliga portal, SMS, email eller Facebook.
Du måste bekräfta din utbildningsplats inom fem dagar,
annars behandlas din ansökan som återtagen. I antagningsbeskedet får du veta var
din utbildning kommer äga
rum, befattning samt framtida
tjänstgöringsform (heltid alt
deltid) samt fortsatt utbildning
ex. specialistofficersutbildning
(SOU),
officersprogrammet
(OP) eller kompletterande militär utbildning (KMU).
Du kan nu som tidigast påbörja
din grundläggande militära utbildning (GMU).
Soldat/Sjöman. Efter godkänd grundläggande militär
utbildning (GMU) har du behörighet att söka anställning
och fortsätta din utbildning
till gruppbefäl, soldat eller sjöman. Din anställning börjar
med en provanställning i sex
månader och under den fortsätter utbildningen mot det
arbetsområde du har sökt. När
VÄLKOMMEN
Till Försvarsmakten
din befattningsutbildning är
genomförd så kommer du att
övergå till tjänstgöring som
soldat/sjöman i ett stående alt
kontraktsförband. Detta kommer längre fram att benämnas
heltids- alt deltidssoldat/sjöman.
Yrkesofficer/Reservofficer.
Utbildningen inleds med förberedande officerskurs (FOK) i
tre månader. Du går därefter vidare inom en specialistofficersutbildning (SOU) i tre terminer
eller ett officersprogram (OP) i
sex terminer.
Hemvärnsoldat. Om du fullgjort grundläggande militär
utbildning (GMU) eller värnplikt kan du gå vidare till en
introduktionsutbildning Hemvärn som pågår under en helg.
När du väljer Hemvärnet ingår
du ett avtal med Försvarsmakten om att arbeta minst 4 eller
8 dygn/år. Läs mer om Hemvärnet på forsvarsmakten.se/
rekrytering.
Du kan läsa mer om utbildningarna och vilka förmåner
som gäller på forsvarsmakten.
se/rekrytering.
(Med reservation för förändringar då detta material ej är helt
fastställt vid tryckning.)
LIVHUSAREN
69
Träningsråd
LYFTA
LYFTA
DRA
Funderar du på att bli Livhusar? Är du vältränad och har den rätta inställningen, säger vi grattis! Välkommen in med din ansökan.
Även om du tycker att du är i toppform kommer det att vara tungt,
både fysiskt och mentalt. Det går inte att lägga sig ner och ge upp
DRA
TEXT: ANNA SANDBERG
TRYCKA
TRYCKA
STRÄCKA
TRYCKA
STRÄCKA
TRYCKA
BÖJA
TRYCKA
BÖJA
ROTERA
ROTERA
KLIVA
Känner du att du ligger efter med
den fysiska aktiviteten eller att du
inte har tränat på rätt saker är det
dags att sätta igång med de fysiska förberedelserna. Träningen
bör inriktas mot marschträning,
konditionsträning och funktionell styrketräning.
Marschträning
En viktig del i uppbyggnadsträningen är marschträning i kängor med ryggsäck. Här vänjer du
kroppen, framförallt rygg och
ben, successivt med ökad belastning. Om du är ovan att gå i
kängor bör träningen ibland genomföras i lättare skor, t.ex. löparskor. Öka vikten på ryggsäcken och marschtiden allt eftersom
du blir starkare. Använd karta och
kompass för att kunna gå på mindre stigar och i terrängen. Ta inte
den lättaste vägen, det blir du
inte starkare av……du kommer
till ett berg, gå över det…… du
kommer till en sankmark, korsa
den…. solen går ner, fortsätt att
gå i mörkret….regnet….blåsten…..snöyran. Dessa ”genvägar”
kan vara senvägar men är stär-
kande. Du behöver vara uthållig
oavsett yttre förutsättningar.
Konditionsträning
Den gyllene regeln ”man blir bra
på det man tränar” stämmer även
vid konditionsträning. Det finns
många sätt att träna syreupptagningsförmåga. Om man vill bli en
bra löpare måste man löpträna,
det räcker t.ex. inte med spela
innebandy eller sitta i roddmaskinen. Vi testar syreupptagningsförmågan i form av löptest utan
och med utrustning eftersom
det är så vi förflyttar oss. Vid vissa
tillfällen kan man behöva variera belastningen för att undvika
skador, då kan det vara lämpligt
att t.ex. cykla, simma eller åka
längdskidor.
Den största delen av konditionsträningen eller löpträningen skall
vara långa (1 h eller längre) lågintensiva pass (65-75% av maxpulsen). Springer man aldrig fort
blir man heller aldrig snabbare.
Tempoträning med en träningstid på 25-60 min och en puls på
75-85% av maxpuls behövs för en
FOTO: MAGDALENA SKIÖLD, LARS THOOL, ANNA SANDBERG
ökad syreupptagningsförmåga.
Intervallträning med puls på 8595% av max är ett måste för att
få upp tempot ytterligare. Räkna
220-ålder för att få fram ungefärlig maxpuls.
För att kroppen lättare skall kunna anpassa sig till ett värme bör
man ha en syreupptagning på ca
50 ml per kg kroppsvikt och minut. Testvärde 50 motsvarar en
löptid på 13:15 på 3000 m Cooper. Genomför gärna regelbundna konditionstest för att se om du
uppnår resultat med din träning.
Tabeller nedan.
Funktionell styrketräning
Funktionell styrketräning handlar egentligen om att använda
den potential våra kroppar är
byggda för att klara. Dessutom
talar man om funktionell träning
för en specifik idrottsgren eller
yrkesutövning. Våra kroppar är i
grunden lika, men det vi gör eller
inte gör med den, samt arv formar vårt yttre utseende. Istället
för att tänka muskelgrupp kan
man tänka funktion, vilka rörel-
ser behöver jag kunna utföra? Var
kreativ, uppfinningsrik och utnyttja närmiljön för att skapa din
bästa träning. Variera belastning,
tempo, antal, samt varva statiskt
och dynamiskt arbete. Kroppen
strävar alltid efter att anpassa sig
och genom att variera träningen
stagnerar man inte i träningen.
Skapa instabilitet i övningarna
för att öka styrkan och stabiliteten i de små lednära musklerna
som inte syns men behövs, t.ex.
genom att stå på ett ben, blunda,
stå på en kudde samtidigt som
övningen genomförs.
Ha roligt och träna tillsammans
med en kamrat, då ökar variationsrikedomen ytterligare!
Att vara soldat i våra förband kräver en exceptionell fysisk förmåga och det kommer att göra ont.
Här till vänster följer ett axplock
av de olika funktionerna och exempel på övningar.
Lycka till med dina förberedelser
och ha kul när du tränar!
Tabell för att kunna mäta ditt resultat på konditionstest - Cooper.
KLIVA
KLIVA
STATISK ÖVNING
STATISK ÖVNING
Nedan kan du jämföra hur din syreupptagningsförmåga är i förhållande till din åldersgrupp.
LÖP & MARSCHSTYRKA
70
LIVHUSAREN
LÖP & MARSCHSTYRKA
LÖP & MARSCHSTYRKA
LÖP & MARSCHSTYRKA
LIVHUSAREN
71
Vice korpral Gävert,
löpare i Kronans tjänst
Längst fram i startfältet, i fållan för seedade löpare, står Lars-Olof
Gävert och håller värmen med svikthopp. Han är klädd i svarta
kortbyxor och blå t-shirt. AC/DCs ”Highway to Hell” dunkar ur
högtalarna, örlogsflaggan vajar i vinden och morgonkylan färgar
löparnas kinder röda. Det är fredag den 18 oktober och Karlsborgs
regementsmästerskap, 5 000 meter ska avgöras.
TEXT: HENRIK
BECK FRIIS
FOTO: RONNIE HAMMAR
- 10 sekunder kvar, ropar speakern och höjer
startpistolen.
Det mer än 200 man starka startfältet med
fallskärmsjägare, spaningssoldater och personal från regementets olika förband intar
startposition.
- PANG! Ljudet från hundratals snabba fotnedsättningar mot asfalten är öronbedövande. Lars-Olof följer täten med lätta steg
och lämnar Garnisonskyrkan bakom sig.
Speakern sänker pistolen och vandrar bort
mot målområdet.
Under Stockholm halvmaraton, i september,
fick han smärtor i kroppen. Och han springer
sitt första pass efter några veckors träningsuppehåll. Trots det sätter han banrekord
med tiden 16:32 och blir regementsmästare.
Efter en kilometer, när täten passerade fabriken vid Vätternstranden, kände han att tempot var för lågt och började avancera i fältet.
- Längst ute på Vanäs udde kom jag ikapp
täten. I motlutet upp mot fästningen, efter
ca 2 km, kände jag att det började bli en
lucka.
När han med stora steg och framskjutet
bröst passerade mållinjen hade avståndet
vuxit till 22 sekunder.
- Idag saknade jag den sista växeln för att
öka farten ytterligare. Men det gör inget,
jag gillar att tävla även om formen inte är på
topp, berättar han på bred värmländska.
Lars-Olof är uppvuxen byn Gunnarskog, utanför Arvika. Hans pappa, och allra största
förebild, Rolf Gävert, levde för orientering
och ingången till sporten blev naturlig.
Barndomen var fylld med träningsläger och
resor till och från tävlingar. När han var 15 år
gammal började Lars-Olof spela fotboll.
- Kroppen presterar som bäst när distanserna är längre än 20 km och terrängen är kuperad. Jag är allätare, men favorit disciplinera är orientering, triathlon och trailrunning.
Till hans fars stora glädje, slutade han med
fotbollen och återvände han till de ”riktiga”
idrotterna efter några år.
Han har aldrig sprungit ett maraton på asfalt men vid ett trailrunninglopp över 50
km, stannade klockan på 2:47 efter 42 km.
Lars-Olof avslöjar att målsättningen är att
springa distansen under 2:30.
Intresset för Försvarsmakten väcktes under
värnplikten vid Värmlands regemente i Kris-
74
LIVHUSAREN
tinehamn. Tankarna fanns att ta anställning
vid regementet men ett erbjudande från en
annan arbetsgivare vägde tyngre.
- Jag tycker det är viktigt att Sverige har ett
försvar. En kamrat tipsade mig om att försvarets nya anställningsform skulle passa
min livsstil.
Idag arbetar Lars-Olof som skogsarbetare i
sin brors företag. De breda axlarna och grova armarna avslöjar att arbetet är bra styrketräning. Han arbetar även som personlig
assistent och stöttar en pojke med autism.
Dessutom driver han äventyrsföretag tillsammans med sin bror.
På sin blogg beskriver Lars-Olof att hans träningsmetoder bygger på enkelhet. Han vill
inte vara styrd av en träningsdagbok och
han tycker det är besvärligt med pulsklockor. Han anser att skogsarbete i åtta timmar
eller vandring med tung packning i vildmarken är naturliga gratispass.
- För det mesta tränar jag löpning. Två par
skor, sen är det bara att köra, man ska inte
krångla till det. Det viktiga är att man mår
bra och att känslan är rätt, säger han med
självförtroende.
Tävlingsresultaten visar att metoden fungerar. I år har prissamlingen fyllts på med
guldplaketter från flera discipliner samt två
SM guld i springskytte. Under den kraftiga
bröstkorgen finns ett hjärta med en vilopuls
strax över 30 slag per minut.
I början av året skrev Lars-Olof på en ”tidvis”
anställning med försvaret vilket innebär att
han regelbundet kallas in till övningar. Plutonens befäl, såg tidig kapaciteten hos den
fältstarke soldaten och anmälde honom till
Försvarsmaktens mästerskap i halvmaraton.
Det blev guld i första försöket. Inspirerad av
framgången, ställer han in siktet på VM, i militär terränglöpning i Libanon 2014.
- Det blir en riktig sporre att försöka kvalificera sig till landslaget, säger Lars-Olof förväntansfullt.
Ett annat mål är att kvala in till den militära
motsvarigheten till olympiska spelen, Military World Games i Korea 2015. Guldmedaljen för dagens insats får han ta emot av regementschefen.
Anno Domini 2013
311. Skvadrons långa Jägarmarsch mot av Arméns
Bataljonsstridsgrupp 2014, BSG 14.
TEXT: Marcus Harrby
Lars-Olof Gävert
målsättning är att
kvalificera sig till
militär-VM i Libanon
nästa år.
Uppgifterna lät inte vänta på sig. Efter att
skvadronen genomfört sin insats i Afghanistan och reorganisering och träning under
2012 behövdes en ny utmaning och det fick
vi. ”Vakta kungens slott” i Stockholm och
Drottningholm under de mer kylslagna veckorna på året.
Med understöd av 315. skvadron så putsade
vi kängorna och vässade bajonetterna inför
denna uppgift. När huvuddelen av officerarna planerade för att lösa detta uppdrag så
delade en av våra 1. sergeanter med sig av
sina färdigheter i sabelföring. Detta gav skvadronen ett bra träningstillfälle i att stoppa
kraftig blödning i lårmuskulatur under dess
träning inför högvakten
Det var med oro i blicken som ansvariga i
Stockholm tog emot skvadronen. Hur skulle
någon under 14 dygn i sträck utan avlösning
kunna bevaka slotten, genomföra oräkneligt
antal vaktparader, flagghissningar, audienser
och kubikvis med snöskottning. Detta visade sig vara inte en lika enkel uppgift som vi
förutspådde. Men det gick i bitande kyla. I
brist på lämpliga lokaler för att bedriva fysisk
träning nödgade vi att bygga om ett rum till
tillfällig idrottslokal. Även om vissa skulle ha
synpunkter på ett sådant vanskligt beteende
så tror jag att HM Konungen uppskattar att
hans soldater och officerare upprätthåller en
god fysisk status.
Äntligen hemma i Karlsborg tog stridsutbildningen vid igen. Efter befattningsutbildningar genomförde skvadronen FUSA,
förbandsutbildning med skarp ammunition,
FOTO: FÖRSVARSMAKTEN
i Villingsberg. Ambitionen var hög, målet var
skvadronsstridsskjutning med understöd av
egen granatkastare. Detta genomfördes med
ett mycket gott resultat.
arméns stora övning 2013. Då kommer återigen förbanden inom BSG 14 att samträna för
att bli en funktionell, smidig, hård stridsenhet.
Det som väntade oss sedan var en mycket
ambitiös befattningsutbildning; terrängbilen
Galt med släp. Det vill säga både körkort för
tung lastbil och tungt släp. En tapper skara
soldater begav sig till körskolorna i Tibro och
Timrå för att lösa detta.
Vi har under hela året genomfört många av
våra befattningsutbildningar tillsammans
med 315. skvadron. Det samarbetet är avgörande för att vi ska kunna driva många
utbildningslinjer med hög kvalité och jag ser
att nära samarbete med övriga bataljonen är
avgörande för att hushålla med vår viktigaste
resurs, personalen.
En del av soldaterna stannade troget kvar
i Karlsborg för att genomföra fallskärmsutbildning.
Fallskärmsavdelningens pedagogik visade
sig överlägsen körkortsutbildningen när man
i efterhand värderar utbildningsresultaten.
Inför sommaren genomförde delar av skvadronen en första övning inom ramen för BSG
14. Åter igen övade armén mot att avvärja
luftlandsättning och slå mot en landstigning.
Avslutningsvis genomförde skvadronen ett
Jägarprov i Skövde-Karlsborgs-området. Den
startade med en lufttransport med TP84,
Herkules till Skövde flygplats. Därefter en
framryckning över Billingens krokiga stigar
och strida vattendrag till anfallsmålet HAGEN
(Skövde skjutfält). Anfallet fortsatte sedan
mot Skövde och räddningsverkets gamla övningsområde. Sedan väntade den övergivna
järnvägen långa väg tillbaka mot Karlsborg,
gående.
Arbetet under hösten har i huvudsak inriktat
sig på att förbereda skvadronen inför JC 13,
Under Hösten har också 311. skvadron som
dom första i Försvarsmakten påbörjat införandet av nytt granatkastarsystemet. Officerare har genomfört utbildning i Norge och
under 2014 kommer systemet bli fullt operativt på skvadronen. Detta kommer framförallt
medföra snabbare tider vid gruppering och
omgrupperingar.
Inför 2014 väntar en utmanande uppgift återigen för 311. skvadron. Vid nyår fyller vi upp
skvadronen 100% personellt. Träning och utbildning ska genomföras för att tillsammans
med 71. bat P7 ingå i kärnbataljonen i NBG
15. Enligt vissa är det första gången som
kärnbataljonen är helt svenskt. Detta är dock
inte helt sant, som lt Cagner enkelt konstaterade, då huvuddelen av förbandet är från
Skåne. Den västgötska klingande dialekten
gifter sig inte alltid så bra med den skånska
gröten. Hur som helst så ser vi fram emot att
arbeta tillsammans med 71. bat som vi uppfattar som ett mycket professionellt förband.
LIVHUSAREN
75
Parad för standaret!
TEXT: ANDERS
I juni 1978 ryckte jag in på regementet, då
grupperat i Skövde. Jag har fostrats militärt
i kavalleriet och fått, som så många före
mig, tjänstgöra på K 1, K 3 och K 4. På K 3
har jag fått vara plutonchef, skvadronchef,
chef kadettskola och bataljonschef. Jag har
fått arbeta med jägarsoldater, ledningssoldater, militärpoliser, underrättelsesoldater
och hemvärnsmän. Jag har på plats och
på avstånd sett mitt regemente utvecklas
genom en ständig ström av framåtanda,
kreativitet och innovativa lösningar. Regementet har alltid varit på väg framåt!
Att få tillträda den finaste befattningen en
kavalleriofficer kan få – att vara chef för
Livregementets husarer – var en ynnest.
Det har varit en stor ära för mig att få ha
varit chef för regementet under fyra år och
därmed slutföra det femtionde chefskapet
i regementets historia.
Vi brukar alltid se framåt, med stöd av och
utgångspunkt i vår stolta regementshistoria. När hösten nu drar in över fästningen
och skogen i Tiveden brinner i höstens alla
färger, finns tid att reflektera lite över den
tid som gått. Det har varit en period i regementets historia formad av förändring.
Vi har lämnat värnplikten och har nu professionella jägarsoldater i våra krigsförband. Att förändringen inneburit en kvalitetshöjning är tydligt. Vi är mitt inne i
omställningen och vi skall de kommande
åren rekrytera och skapa förband. Vi måste ha respekt för reformens omfattning. Vi
lämnar en modell som vi förfinat i 100 år.
Internationell erfarenhet säger att det tar
minst tio år innan ett nytt personalförsörjningssystem fungerar. Vi lär oss hela tiden
av den nya personalförsörjningsmodellen
och vi måste fortsatt anpassa rekrytering,
utbildning och träning för att uppfattas
som ett attraktivt val av dagens ungdomar.
Vi måste nu återta träning och övning i bataljonsförband, så att våra officerare och
specialistofficerare på alla nivåer kan fortsätta utvecklas.
Vi har infört ett efterlängtat tvåbefälssystem. Fokus har inledningsvis legat på
att tydliggöra de nya specialistofficerarnas roll och uppgifter. Detta är enligt min
uppfattning det enkla då vi sedan 1983
har haft ett system där huvuddelen av alla
yrkesofficerare haft en grund i det som i
allt väsentligt är specialistofficerens vardag. Genom att regementet varit tidigt ute
med att identifiera och utse de högre specialistofficerarna, förvaltarna, har vi också
76
LIVHUSAREN
LÖFBERG
FOTO: RONNIE HAMMAR
lagt en grund för en tydlig förebild för de
yngre specialistofficerarna. Regementsförvaltarens roll i regementsledningen med
tydliga uppgifter mot utbildning, träning,
övning, traditioner och rutiner bidrar till
denna tydlighet.
Är vi då attraktiva för dagens ungdomar?
Svaret på den frågan är ett definitivt ja! K
3 är idag FM starkaste varumärke med ett
stort antal sökande från hela landet. Varför
söker då så många till oss? Regementet
har ett grundmurat rykte om att genomföra professionell verksamhet med hög
ambition inom alla områden. Våra officerare, specialistofficerare, civila och soldater
levererar alltid förband av högsta kvalité.
Vår förbandsanda är unik och väl känd. Livhusarandan skapar den avgörande sammansvetsningen av alla enheter, vilket gör
regementet K 3 unikt. Vi skall fortsätta värna detta vårt adelsmärke – en tydligt inkluderande sammanhållning skapar ett starkt
regemente och dugliga krigsförband. Tron
på oss själva och viljan att lösa uppgiften
lyser igenom och ett kvitto på det fick jag
vid det senaste besöket av utländska attachéer då en av attachéerna sa: – ”Dina
soldater vill jag inte möta i strid – de är
professionella och har självförtroende –
det känner man på handslaget och ser i
deras blick”.
En tydlig del under de senaste fyra åren
har varit våra internationella insatser. Regementet har under de senaste fem åren
varit insatt utomlands i stor omfattning. Vi
har haft förband i beredskap och insatta
utomlands i flera år utan avbrott. Den luftburna bataljonen gick i täten med bland
annat IA 09 och senare FS 22. Underrättelsebataljonen har byggt upp, bemannat
och varit ledande i arbetet med det svenska underrättelseförbandet, ISR, i Afghanistan. Ett underrättelseförband som så här
någon månad innan hemrotation stolt kan
summera mycket goda resultat, vilket bekräftats av såväl nationella som internationella samarbetspartners. Vårt samarbete
med specialförbanden har fördjupats och
en flerårig gemensam insats i Afghanistan
har varit mycket framgångsrik. Samarbetet
är uppskattat av alla inblandade och kan
genom de förmågor vi har och inte minst
vår geografiska närhet fortsätta att utvecklas.
Vårt mångåriga arbete med obemannad
flygande farkoster drabbades 2009 av ett
mycket olyckligt politiskt beslut innebärande att verksamheten skulle dras ner och
enbart en minimal kompetens bibehållas.
Det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan visade på ett stort och brådskande
behov av bland annat UAV:er. Ett intensivt
arbete drog i gång där många olika alternativ prövades. Beslut fattades att anskaffa
ett väl beprövat amerikanskt system. Kravet var att vi inom mindre än ett år från
beslut skulle vara operativa i Afghanistan.
Många var de som sa att det inte var möjligt, men med ett fantastiskt arbete av personalen på Flygenheten, Underrättelsebataljonen och Regementsstaben samt med
stöd från F 7 och materielsystemkontor
Flyg lyckades vi och vi flög på utsatt tid. Vi
har nu varit insatta i drygt två år och har
vunnit många erfarenheter både avseende
system och taktik. UAV:er i olika former blir
nu en naturlig del av armén.
Erfarenheterna från Afghanistan har också
drivit på utvecklingen av sjukvården. De
stora avstånden och varierande möjligheter till avtransport av skadade visade på
behovet av en lätt mobil kirurgisk förmåga. Gemensamt i garnisonen tog vi fram
ett koncept som snabbt infördes och som
nu är en del av våra förbands sjukvård. Vårt
traditionella fokus på soldaten längst fram,
erfarenhet från mångårig jägarsjukvård
och vilja att förändra har återigen gjort
att regementet har en tydlig roll i FM sjukvårdssystem.
Internationella insatser har dominerat FM
och vår verksamhet under flera år och därmed har efterfrågan när det gäller Överlevnadsskolans kompetenser och utbildningar ökat. Alla insatser oavsett arena ställer
krav på utbildning i överlevnad och/eller
undsättning. Skolan är genom sin kompetens en eftertraktad partner i internationella övningar.
Införandet av en ny utbildnings- och träningsmodell för våra hemvärnsförband
har sjösatts och resultatet är positivt. Tydlighet i omfattning och tid ser ut att ge en
ökad mängd uppfyllda kontrakt. Detta skapar förutsättningar att nå längre och vi kan
öva i förband vilket i sin tur ökar tilltro och
förbandsanda. De två krigsförbandsövningarna som planerades och genomfördes av Örebro-Värmlandsgruppen tillsammans med hemvärnsbataljonsstaberna
höll en hög nivå och påminde om gamla
tiders bataljonsövningar – härligt! Att i
skogarna kring Örebro få träffa så många
positiva hemvärnsmän är en fröjd för chefer och ger bränsle till att fortsätta det dagliga arbetet. Till er alla i hemvärnet vill jag
ARKIVBILD
framföra ett tack för ert engagemang!
Regementet har ständigt personal insatt
utomlands. Detta är en belastning på det
sociala livet hemma. Familjer är delade
under kortare eller längre perioder. Fungerar inte familjen hemma är det svårt att
ha nödvändigt fokus på uppgiften för den
som är borta. Att vi genom vårt Soldathem
i Karlsborg etablerade Sveriges första familjestödscenter och nu successivt ökar
samarbetet med Invidzonen, Fredsbaskrarna m. fl. är ytterligare ett exempel på att
hela garnisonen är engagerad. Soldathemmet har kvar sitt mjuka och inbjudande
yttre men kan nu erbjuda professionell
hjälp och stöd vid behov.
En del i erkännandet av de insatser vår
personal gör har varit införandet av ett
veteranprogram. Vi har valt att ha en bred
tolkning av begreppet ”veteran”, vilket därmed är inbjudande och inte uteslutande.
Genom etableringen av Veterandagen har
det nu skapats en värdig ceremoni för att
hedra de som gjort insatser internationellt
och nationellt. Deltagandet av samtliga
förbands standar och fanor tillsammans
med kamratföreningarnas dito gav senast
en härlig inramning. Kamratföreningarnas
roll i regementets veteranarbete är tydligt
och efterfrågat.
Den nya personalkategorin, anställda
gruppbefäl och soldater innebär nya möjligheter men också en del utmaningar. En
sådan utmaning är att skapa boende även
utanför regementet. Här har kommunen
svarat på behovet på ett mycket aktivt och
positivt sätt. Vi kan nu se planer för byggnationer på flera ställen i Karlsborg, vilket
skapar förutsättningar för regementet
att fortsätta vara en attraktiv arbetsplats.
Denna samverkan har sedan en tid tillbaka
utökats och omfattar även resten av Skaraborg med Skövde garnison som motor.
Detta samarbete mellan FM, kommuner
och civila företag är en förutsättning för att
vi skall lyckas med vår personalförsörjning.
Tillväxten vid våra förband, de nyligen beslutade infrastrukturella satsningarna på
en modern flygbas och tillförseln av unika
materielsystem är några tecken på att in-
satsbasen i Karlsborg är en framtidsplats.
Avslutningsvis vill jag tacka era alla för de
år jag har haft förmånen att arbeta med
er och fått vara chef för Sveriges främsta
förband. Det är er förtjänst att regementet
och garnisonen löser sina uppgifter på det
utmärkta sätt som vi gör. Så här i slutet på
året går mina tankar också till de Livhusarer som är i tjänst hemma och utomlands,
bland annat i Mali, samt till deras anhöriga.
Vi har alltid vårdat vår historia. Vi skapar
hela tiden ny historia. Fortsätt vårda vår
Livhusaranda. Vårda och skydda vårt standar, vilket visar vägen och nattvardskärlen
som symboliserar omsorgen och respekten för varandra.
Jag slutar med att gratulera överste Dag
Lidén till chefskapet och önskar dig lycka
till i ditt viktiga arbete!
Livhusarer! Pergite!
Anders Löfberg
Överste i kavalleriet
LIVHUSAREN
77
Avsändare: Livregementets husarer, Pl37, 546 81 Karlsborg
Fel adress? Om din tidning kommer till fel adress, uteblir eller skickas
till dig, trots att du inte längre önskar ett exemplar ska du i första hand
vända dig till Livregementets husarers kamratförening för rättelse
(Johan Thorp, [email protected]), inte till tidningens redaktion.
Detta gäller alla medlemmar i kamratföreningen. Övrig personal,
både Försvarsmakts anställda och intressenter som av andra anledningar erhåller ett exemplar kan höra av sig till tidningens redaktion.
Med fördel mail: [email protected] för rättelse. Glöm inte att anmäla flytt
till Skatteverkets folkbokföring.
Följ oss på nätet - Se till att du inte missar några spännande
nyheter, filmer eller någon aktuell diskussion. På internet kan
du följa oss Livregementets husarer på en rad kanaler och du
kan ställa frågor.
facebook.com/livregementetshusarerK3
- den officiella sidan för oss på Facebook med de
senaste nyheterna och uppdateringar.
You
Tube
youtube.com/k3webb
- träningstips (på gång), intervjuer och reportage
om vår verksamhet i Karlsborg
forsvarsmakten.se/k3
- den officiella sidan för vår verksamhet på internet.
livhusarernaskamratforening.se
- den officiella sidan för Livhusarernas kamratförening internet.
LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING
Kamratföreningens syfte är:
- att informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet, historia och utveckling
- att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med sitt regemente
- att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementet dess historia och traditioner
- att utgöra ett enande band mellan medlemmarna samt
- att sammanföra medlemmarna till kamratlig samvaro under enkla och värdiga former
Medlemmar och verksamhet
Kamratföreningens styrelse 2013 har utgjorts av:
Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90 år. Under året kommer du att inbjudas till följande aktiviteter:
Ordförande Uno Bohman, Annilsbo,
532 94 Skara, tfn 0511- 61048, [email protected]
• Vårresa - under en helg i början av maj åker
vi någonstans i regementets ”fotspår”.
Resan genomförs under en eller två dagar.
• Husarträff - dags- eller kvällsträff med något aktuellt tema.
• Nationaldagsfirande med försvarsutställning
i Karlsborg den 6 juni
• Regementets besöksdag i slutet av augusti
• Kamratföreningens högtidsmiddag och
årsmöte (genomförs alltid i anslutning till
regementets högtidsdag den 4 december).
Vice ordförande Roland Johansson, Fredriksbergsvägen 169, 541 62
Skövde, tfn 0500- 436577 [email protected]
Medlemskap och medlemsavgift
Du som är medlem betalar in din avgift 100:- senast 31 januari aktuellt år.
Du som vill bli medlem betalar in årsavgiften på föreningens PlusGirokonto (PG) 9 72 59-6 och anger Livhusarernas
Kamratförening som betalningsmottagare. Uppge namn,
adress, person-, telefonnummer samt e- postadress. Ansökan kan också göras via vår hemsida.
Medlemsavgiften är 100 kronor per år.
Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer än 50
000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt beredd att
hävda Sveriges territorium, genomföra internationella insatser samt
stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens unika förmåga
är den väpnade striden och är därmed Sveriges yttersta säkerhetspolitiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna
demokrati och mänskliga rättigheter. För att Sverige ska kunna bibehålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet utvecklar Försvarsmakten
kontinuerligt förmågor som kan möta framtidens krav. Vill du arbeta
inom Försvarsmakten finns det en väg in som är gemensam för alla,
grundläggande militär utbildning (GMU). Du ansöker på www.rekryteringsmyndigheten.se. Har du redan gjort din värnplikt kan du i stället söka anställning direkt. På Försvarsmaktens webbplats ser du vilka
förband som söker personal.
Medlemskapet innebär att Du blir registrerad med personuppgifter i Kamratföreningens medlemsregister enligt Personuppgiftslagen.
Har du frågor så kontakta sekreteraren, kassören eller gå in på
föreningens hemsida www.livhusarernaskamratforening.se
Glöm inte att till kassören anmäla adress-, telefon- eller epostförändringar.
Som medlem får du också en pappersutgåva av tidningen
”Livhusaren” som bl.a innehåller valda delar av regementets
nätutgåva. Vill du ta del av denna utgåva finner du den på
www.forsvarsmakten.se/k3
Sekreterare Jens Ramhöj, Parkvägen 15,
546 33 Karlsborg, tfn 0505- 12855, [email protected]
Kassör Johan Thorp, Forslunds väg 4 E, 541 53 Skövde, tfn 0500483969, [email protected]
samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén,
Gunnar Larsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm.