Transcript Kamratföreningens del av Livhusaren 2011

Livhusaren 2011
Livhusarernas kamratförening
Akiviteter 2011
Livhusaren 2011
LIVHUSARERNAS
KAMRATFÖRENING
av Uno Bohman, Johan Thorp och Jens Ramhöj
Jag har förmånen att träffa många
människor i samband med att jag
är guide för olika bussresor och
kåserar ute i bygderna. Ofta träffar
jag gamla livhusarer. Alla minns med
tillfredsställelse utbildningen och
tiden vid vårt regemente. Många
historier får jag höra och flera av
de berättande husarerna blir senare
medlemmar i kamratföreningen.
Jag känner mig lite stolt över att ha
varit en del av värnpliktsutbildningen
vid K 3! Med glädje minns jag
ett stort antal repetitions- och
befälsövningar med krigsförbanden
runt omkring i landet. Jag minns hur
väl jag tyckte det fungerade i denna
värnpliktsarmé. Positiva och glada
minnen som delas med många.
Vår kamratförening och dess
sammankomster
ger
goda
möjligheter
att
återuppliva
”livhusar-minnen” och dessutom
bjuds på nya upplevelser.
Föreningens ordförande Uno Bohman
Kamratföreningens
ordförande har
ordet!
För drygt hundra år sedan byggdes
kaserner över hela landet då Sverige
från 1901 hade infört allmän
värnplikt. Livhusarernas kasern
i Skövde var klar för inflyttning
redan 1905.
Många städer hade anmält intresse
som förläggningsort för det anrika
regementet t.ex. Skara, Lidköping,
Göteborg och naturligtvis Örebro.
Skaraborgs regemente flyttade från
Axevalla hed till Skövde 1913.
Många
av
dessa
vackra
kasernbyggnader har nu fått helt
andra uppgifter. Ingen eller få har
dock hotats av rivning. De påminner
om de hundra år då alla svenska
män skulle utbildas för att därefter
placeras i våra krigsförband.
Den allmänna värnplikten bara
försvann utan någon större debatt.
Märkligt tycker många, däribland
jag. Nu anställs soldater. Enligt
uppgifter i media vill de anställda
soldaterna inte bo i de kaserner
som är aktuella. De önskar en
ny typ av gruppbostäder utanför
kasernområdet till lägre kostnad.
Ett soldattorp?!
Tidningen ´Livhusaren´ knyter
samman alla medlemmar landet runt
på ett bra men också nödvändigt
sätt. Dock förbrukar tidningen ca.
2/3 av de årliga medlemsavgifterna.
Mot bakgrund av detta ser jag gärna
att de medlemmar som känner
sig ”stadda vid kassa” stödjer
utgivandet av ´Livhusaren´ med en
större eller mindre ”gåva” (PG 9 72
59-6).
Kamratföreningens styrelse hoppas
att verksamhet och programpunkter
även i fortsättningen lockar många
medlemmar att deltaga. Med glädje
konstaterar vi att vid varje tillfälle de
senaste åren, dyker det alltid upp ett
eller flera nya ansikten. De har tagit
sig i ”livhusarkragen” och äntligen
kommit iväg! Detta uppskattar vi!
Så det är bara att ta nya tag! Fånga
upp de kamrater från din tid på K 3
som ännu inte är medlemmar. Tiden
är nu fylld av förändringar men ”en
gång livhusar- alltid livhusar”!
Uno Bohman
Under 2011 har
föreningen letts av
Ordförande - Uno Bohman
Vice ordförande - Roland
Johansson
Sekreterare - Jens Ramhöj
Kassör - Johan Thorp
samt ledamöterna Rick Johansson,
Assar Lidén, Sven Oscarsson, Stefan
Petterzon och Eric Wigholm.
Medlemsrekrytering
De enda värnpliktiga under det
gångna året har varit personalen
vid Vakt- och eskortplutonen.
Dessa fick information om
kamratföreningen
på
vanligt
sätt som resulterade i några nya
medlemmar.
Utmärkelser
Kamratföreningens plakett till
”Bäste soldat - Bäste kamrat” har
tilldelades Livhusarerna Linus
Gidlöt- Örnerfors och Henrik
Pettersson. Den senare från
Linköping och tillhörande den
sista ”värnpliktiga” Vakt och
Eskortplutonen.
Aktiviteter under
verksamhetsåret
Regementets
högtidsdag
Verksamhetsåret 2011 inleddes
redan
på
regementets
högtidsdag 2010 i samband med
Kamratförenings
traditionsenliga Högtidsmiddag och
Årsmöte.
Åter samlades ett glädjande stort
antal medlemmar för att genomföra
högtidsmiddag
och
årsmöte.
Enda noterbara avvikelsen var att
ordföranden, Uno Bohman, tyvärr
Livhusaren 2011
inte kunde närvara varför middag
och årsmöte kom att ledas av vice
ordförande, Roland Johansson, och
detta med den äran.
Medlemmarna anländer
Från kl 16 på torsdagen började
medlemmarna från när och
fjärran, inalles 40, att anlända
till förläggningen i slutvärnet
inkvartering.
Efter upprop i korridoren
och
välkomsthälsning
med
programpresentation
av
vice
ordförande
bjöds
det
på
sedvanlig uppskattad konsert i
Fästningskyrkan av Marinens
musikkår från Karlskrona med
en lätt internationell knytning till
kommande julfirande. Därefter var
det samling på mässen varunder
”personalstyrkan” steg till 50
medlemmar.
Välkomna till bords!
När chefen K 3, öv Anders
Löfberg, anlänt hälsade Roland
”sekundchefen”
och
övriga
välkomna. ”Konungens skål”
utbringades och därpå sjöngs
”Kungssången” varefter sällskapet
gick till bords.
Efter att middagen var avnjuten
samlades vi åter i ”salongerna”.
I Unos frånvaro blev det inget
”organiserat program” utan de
närvarande roade sig själva med
stor framgång av sorlet att döma.
Klockan 2300 omgruppering!
Vid tjugotretiden omgrupperade
de medlemmar som önskade
fortsätta samvaron till 3:e våningen
och ”Pub Bielke” och ”de gamle”
drog sig till förläggningen. När
”Bielkebesökarna”
kom
till
förläggningen kunde de dock
konstatera att ”de gamle” inte hade
gått i förväg för att sova.
Revelj - högtidsdag!
Fredagen startade med revelj och
därpå frukost i förläggningen.
Sedan samling utanför ”Västra
befäl” kl 0700 för att för att hälsa
regementet då det inmarscherade
från sin morgonuppställning på
”Heden”.
I väntan på detta blåste ”vår
stabstrumpetare”,
Thure
Jansson, ett antal passande
regementssignaler från ryttartiden.
Då trummorna hördes beordrade
Roland
uppställning
och
regementet hälsades på hövligt sätt
då det passerade med under en
fackelupplyst förbimarsch.
Efter högtidsstunden i Fästningskyrkan med tal, musik och
medaljutdelning
m.m.
bjöds
medlemmarna på kaffe och tårta på
Soldathemmet.
Årsmötet, som genomfördes
i ”Generalssalen” ”, inleddes
med parentation över under året
bortgångna kamrater. Trumpetaren
spelade ”Bred Dina vida vingar”
och arméns tapto.
Regementschefen beskrev dagens situation och tankar kring
framtiden där han såg att en aktiv
kamratförening kommer att vara
värdefull. Därefter genomfördes
resten av årsmötet som var besökt
av 55 medlemmar.
Välkomna! Trevligt att ses! 33 medlemmar sluter upp på Axvalla hed.
Dagen avslutades med en
högtidslunch i matsalen. Även
denna gång verkade all nöjda med
det de fått uppleva.
Johan Thorp
Ärtsoppa på Axvalla
hed, 14 april, 2011
Först ut av kamratföreningens
aktiviteter under 2011 var
husarträffen på Axevalla hed.
Heden som upplevt så många
förband genom åren, bland
annat vårt regemente, är under
förändring och det var en av
anledningarna att årets första
husarövning förlagt dit. Den
andra var ju naturligtvis att få
träffas över en god ärtsoppa.
Axevalla hed har ju vid många
tillfällen utgjort övningsplats för
vårt regemente. På en av de stora
tavlorna som efter flytten från
Skövde pryder en av matsalens
gavlar (tidigare fanns de ju i
Lundasalen) visas hur livhusarerna
övar på Axelvalla hed 1905.
Indelning i skvadroner!
Var är vi?
Att stå på heden och föreställa
sig hur det såg ut på den tiden är
spännande.
Samling 1830 bakom bensinmacken
i Axvall stod det i kallelsen det var
inte mindre än 33 st husarer som
mötte upp. Kvällen den 14 april var
en solig och skön kväll och det blev
en fin inledning till vad som skulle
bli en mycket trivsam kväll.
Efter indelning i skvadroner var
den första uppgiften naturligtvis att
Livhusaren 2011
få klart för oss på var vi befann oss.
En terrängorientering genomfördes
under stor munterhet på en
karta daterad 1903. Tänk, där låg
husarlägret, och där låg Västgöta
regemente och där var platsen för
Skaraborgarna… Uno, som är
beläst på hedens historia har alltid
något nytt att komma med.
Efter en rundvandring (hästar
fanns inte att uppbringa) där Jan
Boby berättade om vilka planer
det finns för heden, så samlades
vi i idrottsföreningens lokaler där
föreningen kvällen till ära kokat en
mycket god ärtsoppa. Ärtsoppan
hade de som sagt lyckats få till
riktigt bra, det enda som saknades
var den varma punchen - den fick
drickas kall, men vad gör man…
Umgänget och samtalsnivån vid
borden skvallrade i alla fall om
trivsel och till slut så bröt vi upp
och sa på återseende till varandra –
vi ses väl på resan till Göteborg?!
Mats Blomqvist 2 skv med sina befäl utbildningsåret 1965-66, Bengt Sandahl, von Rosen och Stig Läth
Jens Ramhöj
Några fler bilder från Axvall
Fler deltagare på Axvall; Stävemyr, Löfgren och Ramhöj i förgrunden
Tänk vad många roliga minnen det finns! Stig Läth i berättartagen. Ce-
Uno berättar om Västgöta regemente
Livhusaren 2011
Kamratföreningens resa till Göteborg den 7 maj, 2011
Med Kamratföreningen till
Göteborg maj 2011
Solen sken och utsikterna för
en fin helg fanns där när ett
antal husarer klev på bussen
vid gymnastiksalen utanför
fästningen
i
Karlsborg.
Föreningens ständige förare
Mats Svenningsson hälsade
välkomna och styrde färden mot
Skövde.
Nästa mötesplats var Skövde där
Uno Bohman och Bengt Sandahl
anslöt. Uno tog sin vana trogen
direkt tag i mikrofonen och inledde
resan med att berätta historier
om skarprättaren Dahlman och
hans första avrättning (Yngsjö
mördaren). Hur han kom in på den
historien kommer jag inte ihåg men
han har alltid en förmåga att knyta
upp sina historier med en plats eller
årtal. Ett fantastiskt minne. Sedan
finns det ju vissa årtal som alltid går
igen och som kan användas som svar
på Unos ständiga ”historieförhör”.
Ett sådant årtal är 1858, ett årtal
då det hände osedvanligt många
saker.
När vi passerade förbi Axvalla
hed så berättade Uno naturligtvis
om den 16/6 1858 då fyra norska
regementen och nio svenska
regementen exercerade på Sanna
hed. Soldaterna fick en jungfru
brännvin extra och officerarna fick
dagen till ära bayerskt öl att dricka.
Tänk vad bra det kan vara när
kungar besöker förbandet!
Värdshuset vid Vårgårda blev nästa
stopp och vi fick möjlighet att fylla
på magen inför det stundande
besöket i Göteborg. Nästa gång
som vi skulle kunna få mat var
inte förrän på kvällen. Som erfarna
soldater såg vi alla till att höja
stridsvärdet.
Äntligen framme
Efter att ha plockat upp fler
husarer längs vägen var vi framme
i Göteborg och Käringberget där
Försvarsmaktens sjukvårdscentrum
verkar. (De flesta av oss som var
med talade dock mest i termer om
KA 4 eller möjligtvis Amf 4 när vi
nämnde platsen). Att försvaret är
på plats i Göteborg är dock inget
nytt, här har det varit militär trupp
sedan 1700 talet.
Älvsborgs fästning
Älvsborgs fästning var namnet
från början dvs från 1700-talet
och framåt. Just det fort vi skulle
titta närmare på nämligen Oscar II
fort byggdes 1903 – 1907 och var
således modernt och fint vid tiden
för både 1:a och 2:a världskriget. I
dag så har ju alla fasta befästningar
blivit omoderna och lagts ner, fel
eller rätt återstår väl att se. Men, det
är ju klart, de kostar ju pengar att
underhålla.
Vi passerade snabbt skylten med
”Fortet är avstängt för all personal”
och kom in i ett bergsfort mycket
likt det som finns i Vabergets fort
i Karlsborg.
Guiden Claes Tilander ledde oss
uppför en smal trappa och vi
lämnade Sven Oscarsson som post
bakåt under den tid övriga trängde
djupare in i fortet.
Väl uppe på hjässan av berget
tittade vi ut över havet. ”Att den
här fästningen är större än Bodens
fästning förstår ni när ni tittar ut
över havsbandet och alla öar” sa
vår väl insatte guide.
Hela befästningen var dock mycket
mer än just den plats vi stod på.
Berget var perforerat och hade
innehållit det mesta som behövdes
för att kunna verka här.
Att fästningen var strategiskt
placerad förstod vi intill inloppet till
Göteborg. Här skulle ingen kunna
ta sig fram utan att först slå ut den
insprängda försvarsanläggningen.
Allt man såg uppe på toppen var
kanonerna; 15,2 cm, 24 cm, 57 mm
Livhusaren 2011
batterier var utplacerade på olika
platser. De stora 24 cm kanonerna
fick visa sin förmåga sista gången
1938/39 emedan de andra har
skjutits med vid senare tillfällen.
När vi nu stod och blickade ut
över inloppet till Göteborg så föll
det sig inte sämre än att vi hade en
husar som för närvarande var en
av cheferna i hamnen bland oss,
nämligen Erik Nicklasson. Erik
inledde sin bana på K 3 i Skövde
som några av er kanske kommer
ihåg.
Han berättade om Nordens största
hamn, Göteborgs hamn. Här finns
en stor oljehamn som samsas med
bilar, papper och stål. En halv
miljoncontainrar lastas per år här.
Det finns en containerterminal,
en ro-ro terminal och en
kryssningsterminal.
Världens
största containerfartyg kan lägga
till här som tar 15000 20-fots
containrar!
Bilder
Upp och ned för trappor i trång utrymmen var miljön för de som jobbade
här men allt fanns här - kök, sovsalar, toaletter och allt skydd man kan tänka sig på den tiden. Överst till höger: Den stora kanonen vakar ännu över
inloppet till hamnen! Mitten till höger: Claes Tilander berättar. Nederst till
höger: Eric Nicklasson informerar om Göteborgs hamn.
Livhusaren 2011
Inne i berget - det var flott en gång i tiden!
KA 4 förbandsmuseum
När vi var klara med Oscar II fort
passade vi på att fika en stund i
solskenet. Det var vår kontakthusar
på plats, Mikael Forsgren, som
ordnat till det. Mikael tjänstgör för
närvarande som bevakningschef
i garnisonen och hade engagerat
sin hustru Carina också i besöket
för att göra det så bra som möjligt
för oss. Carina fixade all mat som
hungriga husarer immundigade på
kvällen exempelvis!
Föreningen vill här i tidningen
uttrycka ett varmt tack till Mikael
och carina som var en stor del i ett
lyckat besök!
Nästa punkt på programmet
var ett studiebesök på KA 4
förbandsmuseum där Krister
Fagervall guidade oss runt bland en
mängd saker som naturligtvis gav
upphov till ett antal historier bland
husarerna.
Larsåke Paulsson samspråkar med de tre jubilarerna Johan Thorp, Örjan Jävermo och Roland Johansson
(När vi stod där utanför museet
så framgick det också att det var
några som hade ett jubileum att
fira. Det var Roland Johansson,
Örjan Jävermo och Johan Thorp
som firade 50 årsjubileum efter
inryckningen på Livskvadron den 8
maj 1961. (se bild)
Livhusaren 2011
Inkvartering, middag och
marsch till mässen
Vi inkvarterades i en kasern på
området och bytte därefter om till
middag.
Till hemvärnets stora förvåning
(Hemvärnsövning pågick och delar
av hemvärnet höll till i samma
kasern) ställde husarerna upp på
gården och marscherade (ja, något
i den vägen i alla fall) på kolonn
till mässen med ordförande Uno
i spetsen. Utanför mässen togs vi
emot av chefen GarnE, Erik Pousar
som också var vår guide i Göteborg
dagen därpå.
Middagen Inleddes med en sillbit
som enligt traditioner från I
15 avnjöts stående. (roligt med
traditioner). Några husarsnapsvisor
blev det i alla fall till sillen i gammal
god ordning.
Det blev en mycket trevlig middag
och samkväm efteråt där vi stod på
terrassen och blickade ut över havet
i ett underbart sommarväder.
Kamratföreningens äldste deltagare Hugo Odelberg förärades
föreningens guldnål som Uno fäste
på kavajslaget.
Bilder:
Överst:
Mot mässen! Uno Bohman i täten
för deltagarna i föreningens utflykt
till Göteborg
Mitten:
Hugo Odelberg föräras kamratföreningens guldnål.
Nederst:
Uno tackar Carina och Mikael
Forsgren samt Mats Svenningsson
för allt stöd under resan.
Livhusaren 2011
Stadsvandring
Söndagens program bjöd på
Stadsvandring i det gamla
Göteborg.
Med en karta från 1700-talet i
handen och en av senare dato
orienterade vi oss fram under
ledning av Erik Pousar i de centrala
delarna av stan, utgående ifrån
Järntorget.
Vi förevigade oss framför
restaurangen Husaren på Övre
Husargatan och gjorde ett besök på
en gammal husarförläggning. Det
var ett detachement ur Mörnerska
husarregementet, K 7, numera
Kronprinsens husarer, som med
40 – 50 man posterades i Majorna.
Ordningstjänst innanför vallgraven
var uppgiften.
Husen blev sedermera polisstation
för ridande polisen i Göteborg.
Den intressanta guidningen där
vi såg hur Göteborg var tänkt att
försvaras på den tiden avslutades
vid Kronhusbodarna där vi satt
ned på torget och njöt av en fika i
solskenet. Vi avtackade Erik och tog
sedan bussen åter mot Skaraborg.
Jens Ramhöj
Eric Pousar berättar om husarerna i Göteborg. Den gamla kasernen
och stallet finns kvar - se bilder ovan och nedan
Mikael Forsgren och Stefan Peterzon njuter i solskenet
Livhusaren 2011
Fotografier berättar
Plutonsfoto 1960 av Bengt Borg
Som gammal man hittade jag bl.
annat detta foto när jag rensade
lite bland gamla foton o dyl.
Bilden visar hur man såg ut förr,
uppklädda.
Lite av det gamla har kommit
upp då jag blivit bekant med en
gammal Furir, Sigvard Koldemar,
som slutade i mitten av 50-talet,
efter en ridolycka och efterföljande
sjukhusvistelse, och var samtida
med bl. a. RS Karlsson och Läth.
Han berättade om en del kollegor
som jag som värnpliktig kommer
ihåg. Läth träffade jag för övrigt
vid rundturen om Slaget vid Lund.
Lätt var sig lik, vad jag minns.
På bilden är det med några av K 3:s
mera välkända personer och någon
kanske tycker det vore kul att se på
och kanske känna igen några.
10
Bilden togs sommaren 1960
och föreställer befälseleverna på
Livskvadron som blev vicekorpraler
till jul. Dag ersättningen var då
2.75/dag som efter jul ökades till
3.75/ dag. Skvadronchefen hette
Hamilton.
På bilden ses Arne Håkansson,
löjtnant, bredvid honom överfurir
”Ping” och en sergeant Hansson
som efter en olycka bara hade ett
öga att se med.
Rakt bakom Håkansson står
Bernhard Englund som får agera
riktkarl i detta sammanhang. Till
höger om Englund står en kille från
Brösarp vid namn Larsson, enl.
uppgift släkt med Håkansson.
På andra sidan Englund en kille
som dog i en bilolycka på K 3
strax efter fotot tagits, Jonasson
från Landskrona. Själv står jag till
vänster om Englund som nummer
4.
De flesta namnen har jag glömt,
men några kommer jag ihåg. Från
vänster framifrån översta raden
nr 2 Eriksson, andra raden från
vänster som nr 3 Malmgren, nr 4
Lindström. Till höger om Englund,
som nr 2 Nilsson. Dom flesta
nämnda skåningar!
Jag och de andra skåningarna blev
vid uppdelningen flyttade till den
pluton som överfurir RS Karlsson
och furir Blom ledde. Jag tror att
serg Hansson också var där.
Ett minne är i alla fall är att när vi
skulle mucka och hade en fest som
bl.a. serg Hansson var med på.
Han blev efter ett tag illamående
och blev ledd hem till kasernen av
undertecknad och av en som hette
Malmgren. När vi sen kom upp i
trappan blev illamåendet akut och
min mössa förstörd!
Livhusaren 2011
Titta på detta fantastiska foto från ett dop den 24 april 1921 där tre husarer samtidigt låter döpa sina söner! Dopförrättare är K 3 regementspastor
Paul Nilsson som berättades om i en artikel i tidningen Livhusaren för några nummer sedan. Paul Nilsson finns ju att beskåda på porträttet i
gravkammaren på mässen. Här på fotot ser ni från vänster ryttmästaren Harry Hedenstierna med sonen Jan, ryttmästaren Wilhelm Odelberg med
sonen Hugo och löjtnanten Greve Carl Bonde med sonen Gustaf. Fotografiet är ställt till tidningens förfogande av en av de små på bilden nämligen
Hugo Odelberg, i dag en av seniorerna i kamratföreningen. (se bild i Göteborgsreportaget)
Standaröverlämning. På bilden nedan ses fadern Wilhelm Odelberg ta emot Kamratföreningens Göteborgsavdelnings standar utanför kasernen i
Skövde 1937. Den som överlämnar standaret är Prins Eugen. Wilhelm Odelberg var en av grundarna till Göteborgsavdelningen.
11
Livhusaren 2011
25 år efter hans död skrevs och
talades det mycket om Olof Palme
och hans roll och egenskaper
som
statsminister.
Mindre
uppmärksamhet ägnades åt Olof
som en fängslande personlighet
i andra sammanhang. Jag vill
försöka bredda bilden av honom
en aning.
Jag kände Olof personligen från
en ganska kort men intensiv
samvaro på K 3 i Skövde 1955.
Vi tjänstgjorde tillsammans som
löjtnanter i kavalleriets reserv på
officerskurs för beridna troppchefer.
Olof Palme var då handsekreterare
till statsministern Tage Erlander.
Olof Palme skiljde sig från vanliga
politiker genom sin begåvning, mod,
talförhet, fanatism och förmåga att
förblinda sin omgivning. I kraft av
sin personlighet var Palme också
i hög grad en militär begåvning.
Att han oftast kom för sent till
militära avlämningar och med icke
reglementsenlig klädsel balanserades
av hans egenskaper som skicklig
truppförare.
Under fältövningar imponerades
man av hur han fängslade sina
soldater vid ordergivning vid våra
fältmässiga övningar med trupp;
12
Minne av Olof Palme
av Tage Lundberg
t.ex. vid stridsövning i mörker
med anfall mot fientlig stab. Då
sågs Palme i mitten av sin trupp
vid ordergivning, ritande i sanden
i en ficklampas sken. Med viskande
och tydlig röst organiserar han
anfallet och fördelar stridsuppgifter,
suggestivt och med glasklara
order. Jag minns hans soldaters
ansiktsuttryck. De trodde att det
var på riktigt.
Olov var charmig, trevlig och
social när det begav sig. Han var
som förhäxad i sin beundran av
Tage Erlander. Som statsministerns
handsekreterare var han ständigt
i tjänst som både inspiratör och
lärjunge.
Under dessa kursveckor i Skövde
i mitten av 1950 talet var det
beridna kavalleriets vara eller icke
vara under utredning i regeringen
och i försvaret. Att statsministerns
handsekreterare fanns gripbar på
nära håll under kursen undgick inte
många lobbyister, som ville framföra
synpunkter till statsministern. Men
Olof Palme höll masken.
En middag på en officersmäss vid
kavalleriet på den tiden var speciell.
Mässofficeren Gösta Streiffert höll
hårt på uppträdande och etikett.
Vin var drycken. Utbringande av
skålar följde förutbestämd ritual.
Yngre officerare, till vilka bl.a. Olof
Palme och jag räknades, bevakades
noga. Varje brott mot mässetikett
noterades.
Så vid en middag hände det.
Mässuppassaren trädde in i matsalen
och anmälde att statsministern
söker löjtnant Palme på telefon.
Tystnad. Varpå mässofficeren ger
order till mässuppassaren: Meddela
statsministern att löjtnant Palme
äter middag.
Samvaron med Olof Palme som
beriden kavallerist hade också
andra poänger. En natt skulle vi
öva nattorientering till häst. Vid
midnatt hade nästan alla kommit
i mål. Endast Palme fattades. Vi
väntade på mässen.
Så hördes klapper av hovar i valvet.
Det var Palmes häst. Efter en stund
kom Olof Palme med tyglar och
träns i handen. Med glad min och
uppsluppet sinne deltog han ändå i
det sena firandet på mässen.
Vid våra många intensiva politiska
ideologiska
diskussioner
på
officersmässen i Skövde var Olof
ofta hatisk i olika samhällsfrågor på
ett sätt som senare återkom i hans
demagogi, speciellt i utrikespolitiska
sammanhang.
Jag mötte Olof Palme också
senare år på min IBM tid och fick
hans hjälp att nå kontakter med
regeringen. Inrikespolitiskt var han
utan skrupler. Han väjde inte ens
för tanken på retroaktiv lagstiftning.
Hans politiska häftighet och
känslofulla talekonst gav honom
makt över sinnen. Den som har
sådan politisk makt blir beundrad
men också hatad till döds.
Fotot visar kursens deltagare
Bo Westerhult, Bengt Torssell,
Bertil Lynge, Tom Wachtmeister,
Asbjörn Olsen, Olof Palme, Philip
von Schantz, Håkan Aldén, Tage
Lundberg, Lennart Bahre. Bakom
kameran Olof Hildebrand. Stående
i bakgrunden kursledaren Mats
Brunner.
Tage Lundberg, Livhusar, major
Livhusaren 2011
bildningsväg var de kunskaper,
som vid denna tid meddelades vid
Karlberg. Dessa var icke stora, men
i jämförelse med kunskaperna hos
de som vid denna tid, utan någon
examen blev officerare, tämligen
försvarliga.
Leuhusen förstod att hastigt sätta
sig in i alla de förtroendeposter,
som gavs honom. Bättre ordförande
i landstinget i Skaraborgs län
kunde man ej få. När han 1858
vid lägret på Axvall, fullkomligt
oförberedd
befordrades
som
brigadchef, lånade han om aftonen
ett infanterireglemente, läste hela
natten och slog gamla majorer på
fingrarna vid nästa förmiddags
exercis.
C H Leuhusen
Det var bättre förr...
åtmistone roligare!
av Uno Bohman
”Det var bättre förr.” Det påstår
i alla fall äldre husarer. Men, var
det inte bättre så var det i alla
fall roligare! Under många år har
jag samlat gamla böcker och då
i synnerhet Västgötalitteratur.
Men mycket annat har också
hamnat i hyllorna. Skall jag ha
en roligare stund plockar jag
gärna fram Johan Georg Arsenius
”minnesanteckningar”.
Arsenius och jag har en del
gemensamt. Båda har vi gått på
gymnasiet i Skara. Båda fick vi
intresse för hästar och ridning.
Båda blev vi livhusarer och
skvadronchefer. Johan Georg
Arsenius föddes 1818 i Sandhem
söder Falköping. Denna gång väljer
jag att citera några alla dessa roliga
och färgstarka sidor ur boken och
då från Leuhusens sekundchefsår.
Carl Herman Leuhusen, född
1810, var äldste sonen till kaptenen
baron Gustaf Leuhusen och hans
maka, född Gyllenhaal, en syster
till excellensen och presidenten
Lars Herman Gyllenhaal. Sonen
Carl blev kadett vid Karlberg och
kornett vid Livregementets husarkår
1829, löjtnant 1836, ryttmästare
och skvadronchef 1849, major
1855 och samma år överste.
Det dröjde sedermera ej mer än
fyra år, tills han blev generalmajor
och 1:ste adjutant hos konung
Carl XV, fick storkors av S: t
Olof och Dannebrogen samt
kommendörsbandet med stora
korset av Svärdsorden, beklädde
kavalleriinspektörsplatsen
från
1862, transporterades därifrån
till generalbefälhavare i tredje
militärdistriktet och tog avsked, jag
minns inte viket år, men dog i alla
fall i Mariestad den 4 april 1879.
Av prosten Brandelius i Fredsborg
hade han fått en liten humanistisk
utbildning i sin tidigaste ungdom.
Allt vad han senare erhöll i
Som chef för sitt husarregemente
var han utan like. Stor och prydlig,
ljust hår och mustascher med ett ej
precist vackert, men kraftigt och
anslående ansikte, alltid beriden
på stora, vackra och väl ridna
hästar, var han en prydnad framför
fronten på sitt regemente. Hans
kommandoröst var inte sjungande
vacker, men skarp och tydlig, och
han exercerade sin bataljon med en
sällsynt energi.
Då, efter det hastiga avancemanget
1855, hade han i många år samma
fem skvadronchefer, nämligen
Granath, Adlercreutz, Lagerhjelm,
Palmstierna och mig, och hade
därigenom
kunnat
uppdriva
exercisen till en färdighet, som jag
tvivlar på, att kåren varken förr eller
senare haft.
År 1862 hade Carl XV sagt, att
han skulle komma till Sanna hed
för att visa husarerna för en mängd
utlänningar, som varit inbjudna
till lägret i Stockholm. Redan
första dagen började det regna,
och det fortsatte oavbrutet. Efter
två dagar var Sanna hed sådan, att
man knappt kunde gå däröver, än
mindra exercera. Hästarna stod i
luckorna redan halvvägs till knäna
i väta och sörja. På tredje dagen
fingo vi order att bryta upp och
kantonera i byarna. Regnet fortfor
oavbrutet. Allt vad vi kunde göra
var att motionera hästarna på
landsvägarna.
Mer än en gång hade översten
rapporterat
ställningen
till
konungen, men han var fast besluten
att komma. På lördagen gjordes sista
försöket att slippa det höga besöket,
som var utsatt till måndagen därpå.
Men åter nej. Då sammankallade
översten oss ryttmästare på lördags
eftermiddagen och sa: ”Jag har
skonat i det längsta närkingarnas
fält, nu kan jag det ej längre. Nu
får ni varsin timme på söndagen
att där öva er till uppvisningen.
Gör det så gott ni kan.” Det lilla
fältet var tämligen tomt och svagt
gräsbevuxet, men ej större än
att bredden knappt rymt de 5
skvadronerna i linje och längden
var kanske en skvadrons längd. Det
var trevligt! Men nöden har ingen
lag, det måste gå.
Vid uppvisningen fick första
livregementet rycka fram till enskild
ridning, därpå jag med Vadsbo.
Sedermera skvadronsexercis med
två skvadroner i sänder, sist jag
ensam med den femte. Man gjorde
vad man kunde på den trånga
platsen och skojade på bästa sätt,
allt under hällande regn.
När jag slutat, blåstes signalen till
bataljon och Leuhusen genomgick
med en överlägsen förmåga på
det lilla fältet hela reglementet,
t.o.m. marsch, marsch. Först kl. 6
avtackade konungen oss. Hur vi såg
ut kan ingen tänka sig, genomvåta
och nedstänkta av smuts och dy.
Vi hade naturligtvis exercerat i full
parad med päls på rygg; silver och
vita snören voro svarta, hästarna
drypande av lödder och väta.
Också gav konungen oss tillstånd
att byta om kläder till middagen
och begagna bigescher. Detta var
nu snart gjort och vi samlades till
middag i närkingarnas paviljong.
Aldrig ska jag glömma den glädje
jag själv kände, att dagen hade så
väl lyckats, och den fröjd, som lyste
i allas ögon.
Konungen var vid det bästa lynne
och tävlade med oss i att tömma
champagnebuteljerna.
Man
pokulerade med utlänningarna
och rådbråkade fransyskan. Även
dessa blev mycket glada, utom
Castenman, som bibehöll en
otrevlig stelhet och betraktade med
missnöje och ogillande blickar, det
kamratliga sätt, varpå konungen
umgicks med oss alla, - men det
brydde sig ingen om.
Översten vid Kronprinsens husarer,
sedermera
kavalleriinspektören
Bror Ceder-ström drack brorskål
med mig och sade: ”Det skall jag
säga dig, att nog har jag sett en
exercis gå bättre, men aldrig någon
så hurtig och livlig.”
Uno Bohman
13
Livhusaren 2011
Minns du? Lite minnen från tidningen
Livhusaren - året är 1971
1971 hette sekundVi ses vid
chefen Gustaf Malmström.
ensamma gran!
I sitt förord skrev han bland annat att :
”Vi är ett gammalt förband. Detta
går alltid att reta sig på för den som
inte inser att vi alltid är på väg mot
någonting nytt. På vår traditionsbundna grund är vi därför alltid
unga!
”Framåt är vårt valspråk. Det duger
länge. Att följa denna enkla regel
rensar undan småbekymren och ger
styrka att satsa”
”Man orkar mer än man själv anar.
Tillsammans orkar man mer. Att
verka och strida en för alla - alla för
en är vår andra regel. Däri ligger
kravet på egendisciplin”
”Den tredje regeln är självklar. Det
gäller att överleva. Man får aldrig
ge upp. Det gäller alltid att komma
tillbaka. I detta ligger stridsviljan”.
”Vi skall fostra krigsförband med
befäl och soldater som kan gå i täten, kan ta ansvar och som inte vill
gå i kön”!
” Det mesta är sagt och det är ärvt.
Arv skall föras vidare!”
Gustaf Malmström
Kommentar: Läs dessa kloka ord
gärna en gång till! Skulle de kunna vara skrivna idag!? Glöm inte
det som tidigare generationer lagt
grunden till. Livhusarer har ett arv
att förvalta!
1971 års nummer av Livhusaren
berättades utöver detta bland annat
om kavalleriets aspirantskola i en
artikel av lt Anders Kihl, Militärpolisutbildning i danska armén av
lt Larsåke Paulsson som just hade
gått kurs där. Per-Erik Roth skrev
om sina funderingar efter kadettskolan 1971, mj Sven Littorin berättade om en gammal husar vid
namn Erik Granell som efter tjänst
vid husarerna blev anställd vid
Stockholmspolisen där han tjänstgjorde som överkonstapel vid ridande statspolisen. Mj Karl-Erik
Norgren berättade om KavKas och
Petrus Kastenman diktade i ”Kom
ihåg att du är Livhusar”. Det finns
således mycket att läsa i denna skatt
av minnen!
14
av Ryttmästare Jörn Beckman
Publiserad i Livhusaren nr: 2, 1971
Jag släntrar med resväskan i handen - den lilla parken framför
stationen - kyrkan - gamla flickskolan - gatan med träden och
järnvägsövergången. Där ligger
P 4 och där ligger livhusarernas
kasern. Det mesta är sig likt men
blåst och regn har gnagt på den
klassiskt strama kasernfasaden.
Ett logementsfönster på nedre
bottten står öppet. Var det från den
fönsterbrädan vi hoppade när posten försvann bakom buskarna och
fritiden inte räckte till för unga
plutonchefskolleger just nedflyttade från Norrlandsdragonerna och
marsvintern i Umeå. Hur är egentligen de unga livhusarerna av årgång 71-72? Man har hört mycket
om dagens soldater i arméstabens
korridorer.
Samma här säger vaktchefen när jag
nämnt mitt namn. Javisst ja - hovslagarsmedjan är borta och ridhuset
likaså. Volvo Penta har gapat över
mycket.
Trots stundande VMHÖ (Västra
Milots Höst Övning) kan jag inte
låta bli att titta in på Östra Nerikes
skvadron. Korridor, logement, anslagstavlan och putsrum - allt är sig
likt. Adjutanten visar sina domäner
för den nya skvadronchefen.
Några husarer sitter på bänkarna i
korridoren. Skall man hälsa på den
nye officeren? Enklast att fingra på
vapnet och se i golvet. Vilka bestämmelser för hälsning råder idag?
Idiotiskt att jag inte hann att studera Armésoldat de sista hektiska
dagarna på Militärhögskolan. I det
civila hälsar man på de man känner
igen på sin arbetsplats - få se hur
lång tid det tar för den nya skvadronchefen att bli igenkänd.
En vecka senare sitter man på den
egna expeditionen. Stabsofficeren i
ledningens stab under VMHÖ har
blivit kung i sitt eget rike. Jag lutar mig till baka i stolen och tänder
pipan. Härligt, äntligen chef för ett
eget förband. Långt borta är arméstabens taktikavdelning och Kungliga Militärhögskolan. Nu skall
man avnjuta det lugna trupplivet.
Telefonen ringer. Får MP-sidan
låna Klasborgs södra? Klasborgs
södra - vad är det - jaha - naturligtvis går det bra. Det gäller att samarabeta för att höja utbildningseffekten. Jag lägger på luren. Hur var det
med skjutbanan? Skulle inte 2.spaningsplutonen på min skvadron ha
den? Säkrast att kolla. Mycket riktigt, så var det - bäst att anteckna
”ring MP och beklaga!” Det står
redan en del på anteckningslistan ”studera Samarb” bland annat. Jag
kastar mig över denna bestseller.
Reglerad arbetstid - vad är det? Vilka huvudvillkor skall var uppfyllda
för att en övning skall kunna anses
ha förbandsövningskarraktär?
Telefonen ringer igen, adjutanten
knackar på och lägger in ett hundratal sidor TK. Är jag kvar på arméstaben? Någon i luren frågar om jag
kan följa med ut och se på skjutplatser för sekundchefens utbildningskontroll på Hene? - HENE?
Var inte det ett skjutfält på Billingekanten? Sekundchefens utbildningskontroll - javisstja, planen
skall föredras i morgon. Äntligen
- en plan! Något för en stabsofficer
att bita i. Vad skall stå i planen? Övningens omfattning, tider, platser?
Platser ja - vid närmare betraktande
söderfaller Hene skjutfält sannolikt i ett antal skjutplatser. Rösten
i luren säger - ”Är skvadronchefen
kvar?” - Ja ha, då föreslår jag att vi
träffas vid gip 5. Gip 5 på Hene
skjutfält på Billingekanten - fantastiskt - men vilka vapen kan man
skjuta med där? Jag störtar ut i korridoren för att hinna i tid till Hene.
Var står min bil, frågar jag adjutanten. I 3:e skvadronens garage, ryttmästare! Var ligger det??
När jag rusar genom skvadronskorridoren tänker jag på den äldre, erfarnare trupputbildarens råd: ”Kom
ihåg att inte springa i korridoren
som på arméstaben! Rör dig lugnt
och värdigt!”
På två hjul tar 903:an kurvan på
återvägen från Hene. Jag har lärt
mig på regementsmästerskapen i
bilorientering att även den skickligaste kan välta en 903:a. Denna
gång är bilen snäll. Utbildningen
(den enda grundutbildning jag har)
i beriden jägartjänst sitter i - man
vill klappa hästen - jag menar motorhuven på det välartade fordonet.
Jag kommer en minut för sent till
skvadronchefens timme i Lundasalen. Jag vet precis var den ligger.
Skvadronen tittar nyfiket på sin nye
chef. Skall jag göra mig 10 år äldre
och fördjupa min röst? Nej - jag är
den jag är - en något jäktad skvadronchef med ett antal års stabstjänstgöring bakom mig.
Vad har skvadronen åstadkommit förra veckan och vilka mål vill
jag att ni skall uppnå kommande
vecka? Livhusarerna verkar relativt
likgiltliga inför mina ”intelektuella”
utsvävningar. Jag försöker konkretisera mig. Här gäller det att få liv i
en debatt! Jag tänker inte stå och
mässa inför frimodiga ungdomar!
Försvarsupplysning - varför sitter ni
egentligen här? Behöver vi ett försvar? Finns det några krigsrisker i
denna fredliga del av världen? Man
ser förvånat på skvadronchefen ifrågasätter han meningen med vårt
försvar? Några händer åkte upp,
tunga ögonlock börjar att blinka
livligare.
TRUPPTJÄNST - kontakt med
verkligheten och de värnpliktiga!
Skönt att vara i sitt kungarike!
På skvadronsexpeditionen möter
jag adjutanten som låser skrivbordet. ”Det skall bli bättre så små-
Livhusaren 2011
ningom rustmästaren. Snart har jag
tid att sätta mig här och prata i lugn
och ro!”
Skvadronsassistenten kommer in.
”Har ni haft er pratstund med
tjänsteförrättande skvadronchefen i
fredags när jag var borta?”
”Nej ryttmästare, jag tyckte att det
var bättre att vänta tills skvadronchefen kom tillbaka!”
”To win hearts and minds” anser
engelsmännen vara en av framgångarna i trupptjänst.
Jag slår mig ner på kungatronen
och ser nöjd på den gamle livhusaren som i naturlig storlek står i en
hörna i chefen för Östra Nerikes
skvadronsexpedition. Pipan smakar
väl - den blå röken singlar iväg över
telefonen.
Telefonen ringer, sekundchefen säger: ”Jag vill visa dig övningsfältet
i morgon, vi ses vid ensamma gran
klockan 0800!”
Var f-n
GRAN??”
ligger
ENSAMMA
Trossen
av vpl per Lundgren
Publiserad i Livhusaren nr: 2, 1971
Utbildningsåret 1970-71 tog
”Pigge” (rustmästare Lundbäck)
och ”Gnidde” (rustmästare Läth)
över utbildningen av trosstroppen även kallad ”diskplutonen”.
Vi utgjorde säkert ingen vacker
samling de första veckorna och
många decibel skulle gå åt för att
göra oss bättre.
Avdelningen grillades och jagades
fram och tillbaka, kors och tvärs i
veckor som blev månader. Slutligen
mot jultid visade sig resultatet vara
riktigt hyfsat.
Under tiden hade specialutbildningen påbörjats för att lära t ex datagubbar, snickare, målare mm att
tillaga ätlig korv och välling. Skvadronen har vi sedan lyckats förse
med ofarlig mat under alla övningar även om ”Skåneplutonen” var
misstänksam i början.
Det allvarligaste som hänt i samband med mat var när en av fänrikarna utan ficklampa trillade i avfallgropen en mörk kväll och var
En spaningspluton framrycker. Kan det vara ur Östra nerike skvadron?
nära den otäcka drunkningsdöden.
Men vi lagar inte bara mat. Trossen
består ju också av ”am och pack”.
Även ”rep och driv” vars uppgift
är at hålla skvadronen rullande ingår i ”diskplutonen”. Vi i ”rep och
driv” har gjort vårt bästa, stundtals
på gränsen till det omöjliga, för att
hjälpa. Till och med arméinspektören har lagt ner mycket tid på vår
utbildning som t ex lärt oss att laga
fläktrem med hängslen.
Om man skall säga något enkelt om
”am och pack” så är det väl att det
är ett gäng i trossen med krut i och
kort stubin. Framför allt om in och
utlämning inte fungerat. Många
lyckliga ”skitar” på 123.spaningsskvadronen är väl också skyldiga ett
tack för vår lyxiga bänk med ring
och lock (latrin av ny modell).
Till sist är bland oss i trossen fyra
herrar med fin utbildning från
tjänstgöring på T 2. Sjukvårdsgruppen kommer säkert att få mer nytta
av denna utbildning under verkliga
förhållanden än under de fredsövningar som varit.
Vi i ”diskplutonen” tackar ”pigge”
och ”Gnidde” för god utbildning
och tackar K 3 för gott kamratskap.
Östra Nerike skvadron på sommarmarsch
av vpl Roos från Livhusaren nr: 2, 1971
Sommarmarsch är en årligen
återkommande händelse för åldersklassen. För oss på ”tredje”
förlades den till Ramsvik utanför Smögen. Detta kom att bli vår
första kontakt med ”fältlivet”.
Marschen började tidigt måndag
den 16 augusti. Vädret var vackert
och humöret steg ju närmare västkusten vi kom.
Valparna rullade vid middagstid in
på lägerplatsen. Ramsvik var rena
campingparadiset.
Hela måndag eftermiddag gick åt
till förläggningsarbeten med grävandet av ett otal massa p-gropar.
Inget tält längre än hundra meter
från öppna havet. Senare på kvällen var det skönt att åla sig ner i
”säcken”.
Under tisdagen var det drillövning
med tunga vapen. ”Ksp här, grg
här, mot det ena och mot det andra - ladda”. Bilförarna hade en roande terrängkörning vilken visade
sig vara ganska krävande för en och
annan.
Dagen avslutades med närstrid,
närstrid, närstrid och närstrid. Allt
enligt T-sons mönster med det kände japanska vrålet.
Onsdagen blev mer händelserik.
Orientering inledde dagen. Under
eftermiddagen prövade vi gummidräkter, gummibåtar, patrullbåtar
och överskeppningsbåtar. En av
gummidräkterna läckte vilket gjorde det hela mer intressant. Avslutningsvis skulle vi pröva hur många
man en gummibåt kunde bära.
1.plutonens husarer räckte inte till
utan plutonchefen Grafström fick
också bidraga med sin vikt.. Av någon anledning började ”fartyget”
att gunga och efter en stud låg halva Nerike skvadron i havets salta
vatten. Fänriken visade sig vara en
riktig marinsoldat.
Med den vackra torsdagsmorgonen
kom tvåmilamarschen med dess bekymmer. Varje man slet som en tiger. Viljan fanns där verkligen trots
skavsår och blåsor.
Veckan gick mot sitt slut. Förläggningen bröts med hundraprocentig
efterstädning - inga spår efter en
spaningssoldat.
Man måste ju så här efteråt påstå att
maten inte var som hemma på K 3,
men det var ju inte toaletterna heller så det kan gå på ett ut. Veckan
var givande och vädret var toppen!
15
Livhusaren 2011
Livhusarernas kamratförening
Du som är anställd, varit anställd eller har gjort din värnplikt vid K 3 samt tjänstgjort vid någon av de
enheter som utbildats vid regementet i modern tid; Kavalleribataljon, Ryttarskvadron, Spaningsskvadron,
Militärpoliskompani, Jägarbataljon, Fördelningsunderrättelsekompani, Militärpolisskvadron, Vakt- och
eskortpluton, Luftburen bataljon eller Underrättelsebataljon - ett har vi gemensamt - alla är vi Livhusarer.
Livhusarernas kamratförening är en länk mellan alla Livhusarer, vilken utbildning de än fått, och
regementet i dag.
Kamratföreningens mål är:
- att informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet
- att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med sitt regemente
- att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementet dess historia och traditioner
- att utgöra ett enande band mellan medlemmarna samt
- att sammanföra dessa till kamratlig samvaro under enkla och värdiga former
Medlemmar och verksamhet
Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90 år. Under året kommer du att inbjudas till följande aktiviteter:
• Vårresa - under en helg i början av maj åker vi någonstans i regementets ”fotspår”. Resan genomförs som en en- eller tvådagarsresa.
• Husarträff - dags- eller kvällsträff med något aktuellt tema. • Nationaldagsfirande med försvarsutställningar i Karlsborg den 6 juni
• Regementets besöksdag. (2012 planeras besöksdag den 14-15 september i Karlsborg)
• Kamratföreningens högtidsmiddag och årsmöte. (Genomförs alltid i anslutning till regementets högtidsdag den 4 december. (2012
genomförs detta möte 6-7 december)
Som medlem får du också en pappersutgåva av tidningen ”Livhusaren” som innehåller valda delar av regementets nätutgåva. Vill du ta
del av den kompletta utgåvan finner du den på www.forsvarsmakten.se/k3
Hur blir man medlem?
Betala in årsavgiften på föreningens PlusGirokonto (PG) 9 72 59-6 och ange Livhusarernas Kamratförening som betalningsmottagare.
Uppge ditt namn, adress, personnummer, telefonnummer, e- postadress och när du tjänstgjorde på K 3.
Medlemsavgiften är 100 kronor per år.
Medlemskapet innebär att Du blir registrerad med personuppgifter i Kamratföreningens medlemsregister enligt Personuppgiftslagen,
Datainspektionen. Har du några frågor så kontakta sekreteraren eller kassören.
Glöm inte! Att till kassören anmäla adress-, telefonnummer- eller e- postadressförändringar.
Kamratföreningens styrelse 2011 har varit:
Ordförande Uno Bohman, Skara, tfn 0511- 61048, [email protected]
Vice ordförande Roland Johansson, Skövde, tfn 0500- 436577
Sekreterare Jens Ramhöj, Karlsborg, tfn 0505- 12855, [email protected]
Kassör Johan Thorp, Skövde, tfn 0500- 483969, [email protected]
samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén, Sven Oscarsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm.
.
16