Handledare: Linda Kjellberg

INNEHÅLL:

REFERAT_______________________________________________________________3 INLEDNING

____________________________________________________________ 3

LITTERATURÖVERSIKT

________________________________________________ 4 OLIKA TYPER AV KRAFTFODERMEDEL

_________________________________ 4

Spannmål

______________________________________________________________

4 Kvarnbiprodukter _______________________________________________________ 5 Sockerfodermedel _______________________________________________________ 5 Proteinfodermedel _______________________________________________________ 5 Energifodermedel _______________________________________________________ 5 Fabriksblandade fodermedel _______________________________________________ 5 NORMAL KONSUMTION _______________________________________________ 6 HÄSTTANDENS UPPBYGGNAD _________________________________________ 6 TUGGNING ___________________________________________________________ 7 BETEENDESTÖRNINGAR

______________________________________________

7 Krubbitning ____________________________________________________________ 7 Vävning _______________________________________________________________ 8 Boxvandring ___________________________________________________________ 8 Träätning ______________________________________________________________ 8 Koprofagering __________________________________________________________ 8

MATERIAL OCH METODER

_____________________________________________ 9 STATISTISKA ANALYSER ________________________________________________ 9

RESULTAT

_____________________________________________________________ 9

DISKUSSION

__________________________________________________________ 12 SLUTSATS OCH HYPOTESPRÖVNING ____________________________________ 13

REFERENSER _________________________________________________________ 13

Personliga meddelanden ___________________________________________________ 13

BILAGA 1 _____________________________________________________________ 14

2

REFERAT

Syftet med denna studie är att undersöka om det för hästen tar olika lång tid att äta olika sorters kraftfodermedel och huruvida detta väsentligt kan förlänga ättiderna hos hästar. Förlängda ättider innebär för hästen att den sysslosätts under en längre period. Detta är till stor fördel då man vill försöka eliminera eller minska förekomsten av beteendestörningar. De beteendestörningarna som är närmast förknippade med foder/utfodringsrutiner är framför allt träätning och krubbitning. Även tandproblem kan uppstå om hästen äter för kort tid och inte sliter ned sina tänder på det sätt som är önskvärt. Frågeställningen var vilket av hel havre, krossad havre och pellets som ger längst ättid. Nio stycken framlottade hästar deltog i undersökningen och ett cross-over försök tillämpades. Ättider för tre olika kraftfodermedel (hel havre, krossad havre och pellets) uppmättes under tre dagar. Hänsyn togs till eventuella avvikande beteenden i ätandet. Därefter gjordes statistiska tester för att kontrollera om det gick att se någon skillnad mellan ättiderna hos de olika fodermedlen. Vår hypotes var att det är mest tidskrävande att äta krossad havre och att det tar kortast tid att äta pelleterat foder. Resultatet visade att olika sorters kraftfoder tar olika lång tid att äta. Studien visade signifikant skillnad mellan fodermedlen och vi kunde anta våra hypoteser. Generellt äts dock kraftfoder relativt fort, vilket innebär att man genom att byta till ett annat kraftfoder endast skulle förlänga ättiden marginellt. För att minska sysslolösheten hos hästar bör man istället eftersträva att utfodra dem med en större grovfodergiva.

INLEDNING

Hästar är sedan tusentals år vana vid att livnära sig på näringsfattig mat, vilket kräver stora mängder för att täcka näringsbehovet. En vild häst spenderar upp till 18 timmar per dygn med att beta och söka mat. Detta har lett till att hästar idag fortfarande har samma fysiska och psykiska behov av att äta ofta och länge. Att äta är helt enkelt en av hästens vanligaste naturliga aktiviteter. På grund av det aktiva användandet av den tama hästen så skulle inte detta näringsfattiga gräs täcka hästens näringsbehov, utan ett mer näringsrikt foder krävs. Detta är orsaken till att vi idag, förutom ett betydligt mer näringsrikt grovfoder, även utfodrar våra hästar med olika typer av kraftfoder. Då tamhästar får ett näringsrikare foder än vildhästar har de inte behov av en lika stor mängd, vilket i sin tur resulterar i kortare ättider. Genom att förkorta hästens ättid tar vi bort en av hästens naturliga huvudsysselsättningar. För få utfodringstillfällen påverkar också detta. Minskad mängd foder tillsammans med alldeles för få utfodringstillfällen förkortar alltså den tid som hästarna spenderar att äta. Detta kan leda till psykiska problem, så som beteendestörningar. Beteendestörningar uppträder ofta på grund av sysslolöshet. De beteendestörningar som är vanligast är träätning, luftsnappning och krubbitning. Hästar kan även börja väva eller boxvandra. 3

Också hästens tänder påverkas av ett högt intag av kraftfoder istället för grovfoder. Kraftfoder kräver, förutom en mindre mängd, även färre tuggor/kg vilket i sin tur resulterar i att tänderna slits mindre. Längre ättider ökar saliveringen, vilket också är positivt för fodersmältningen. Ett sätt att minska uppstallade hästars sysslolöshet är att öka ättiderna – det naturligaste sättet för hästen att tillbringa dagen. Syftet med studien är att undersöka om det går att förlänga ättiden av kraftfoder. De frågeställningar vi tar upp är; Vilket av nedanstående kraftfoder ger längst ättid? Kan man genom att byta kraftfoder till sin häst väsentligt förlänga ättiden och därigenom få den sysselsatt en längre tid? De kraftfoder som jämförs är hel havre, krossad havre och pelleterat foder. Vår hypotes är att det tar längst tid för hästarna att äta den krossade havren och kortast tid att äta pelleterat foder.

LITTERATURÖVERSIKT

OLIKA TYPER AV KRAFTFODERMEDEL Det finns många olika typer av kraftfodermedel. Dessa brukar traditionsenligt delas in i spannmål, kvarnbiprodukter, sockerfodermedel och proteinfodermedel. I dagens hästutfodring tillkommer ofta även energifodermedel (Planck et al., 1998). Idag fodras det även till stor del med fabriksblandade fodermedel. Utöver dessa fodermedel ges även tillskott av vitaminer och mineraler (Olsson & Planck, 1991).

Spannmål

Till spannmål räknas havre, korn, vete och majs. Hästar fodras inte med råg. Generellt för dessa är de innehåller mycket stärkelse och därigenom i första hand en energikälla för hästen (Olsson & Planck, 1991).

Havre kan utfodras hel, stöpt, klippt, krossad eller skalad. Fördelen med hel havre är att det är lättare att hålla en god hygienisk nivå på fodret. Nackdelen är att den för somliga hästar kan vara svår att tugga sönder ordentligt om den är för hårt torkad. Detta kan då leda till att hästen inte kan tillgodogöra sig innehållet som önskat. Stöpt havre innebär att man slår hett vatten över den hela havren. På detta vis kan havren smältas bättre, samtidigt som dammet binds. Klippt eller krossad havre innebär att den näringsrika havrekärnan blir mer lättillgänglig för hästen eftersom skalet är trasigt. Klippt/krossad havre bör dock förbrukas inom tio dagar annars kan enzymer och värdefulla fettsyror påverkas negativt. Skalad havre är ovanligare och ges till hästar som behöver ett stort energitillskott (Olsson & Planck, 1991). 4

Korn fodras pga sin hårda kärna alltid stöpt, krossad eller grovmald. Smakligheten är lägre än hos havre

.

Vete är däremot ett smakligare foder. Liksom korn bör det fodras krossat eller grovmalt (Olsson & Planck, 1991).

Majs kännetecknas av ett högt energivärde och ett högt innehåll av lysin. Detta är vanligare ute i världen, men börjar användas allt mer i Sverige. Den går att utfodra hel, men föredras krossad (Olsson & Planck, 1991).

Kvarnbiprodukter

Vetegroddar och vetekli är biprodukter från kvarnindustrin vid vetemjölframställning. Dessa är bra för fodersmältningen (Olsson & Planck, 1991). Övriga kvarnbiprodukter är havrekli och havreskal som är biprodukter från havregrynsframställning och vid skalning av havre (Planck et al., 1998).

Sockerfodermedel

Betmassa, betfor, betfiber och melass är biprodukter vid sockertillverkningen (Planck et al., 1998)

.

Gemensamt för dessa är att de har en stor smaklighet. Betfor skall alltid blötläggas före utfodring (sväller) och man rekommenderar även att melassen blandas med 1/3 vatten för att bryta dess seghet (Olsson & Planck, 1991).

Proteinfodermedel

Hit räknas fodermedel med proteininnehåll <17 % (Planck et al., 1998). Det finns både vegetabiliska och animaliska proteinfodermedel. Exempel på proteinfodermedel är sojamjöl, protamyl, ärtor och rapsfrökaka. Dessa ges vid behov som komplement till den övriga foderstaten (Olsson & Planck, 1991).

Energifodermedel

Vegetabiliska oljor av olika slag kan användas som energifodermedel till hästar. Oljan skall vara av livsmedelkvalitet (Planck et al., 1998).

Fabriksblandade Fodermedel

Det finns två sorter fabriksblandade fodermedel. Det ena är helfoder, som ofta innehåller spannmål, och det andra koncentrat. Helfodren, som kan ha många olika sammansättningar, 5

kan ges som enda kraftfoder, medan ett koncentrat är ett tillskottsfoder. Fabriksblandade fodermedel. kan vara i form av pellets eller müsli (Olsson & Planck, 1991). NORMAL KONSUMTION Hur mycket en häst behöver äta för att kunna upprätthålla en god fysik beror på dess storlek, ålder, ras, kön, temperament och arbetsinsats. Även utomhustemperatur påverkar foderbehovet (Olsson & Planck, 1991). Av grovfoder (hö, halm, bete, lucern/grönpellets) behöver en häst få i sig

minst

1 kg ts/100 kg kroppsvikt. Ts står för torrsubstans. I allt grovfoder förekommer en viss vattenhalt. Denna halt beror på hur mycket torkat fodret är. 1 kg ts motsvarar ca 4-7 kg bete, 1,8-2,5 kg hösilage, 1,2 kg hö och 1,1 kg halm. En häst som väger 500 kg behöver således minst 5 kg ts. Fodras den med hö innebär detta 5x1,2 = 6 kg hö. Grovfodergivan bör delas upp på minst två utfodringstillfällen och optimalt är 3-4 utfodringstillfällen per dag. Av kraftfoder bör man maximalt ge 0,4 kg/100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle (Planck et al., 1998).

Kraftfodergivan bör inte överstiga 50 % av den totala fodergivan (pers. medd. Kjellberg, 2003). Fri tillgång till vatten rekommenderas (Planck et al., 1998). HÄSTTANDENS UPPBYGGNAD Hästens mun består av 36 (ston) till 40 tänder (valacker/hingstar). Utöver dessa kan de även ha 1-2 stycken så kallade vargtänder, vilka här inte är medräknade, eftersom inte alla hästar har dem. Överkäken är bredare än underkäken. Framtänderna, 6 stycken i den övre och 6 stycken i underkäken, benämns incisiver. Dessa finns från början som mjölktänder och ersätts senare av permanenta tänder. Kindtänderna, 6 stycken i vardera käkhalva, delas in i premolarer och molarer. Premolarerna finns hos den unga hästen som mjölktänder och byts sedan till permanenta, medan molarerna från början är permanenta. Hos halvblod och fullblod kan hingstar/valacker även få 1-4 extra tänder, canintänder (hingsttänder). Dessa är belägna i mellanrummet mellan fram –och kindtänderna i både över och underkäke. Alla hästar kan få en till två extratänder i överkäken, vargtänder. En vargtand är en mycket liten tand, belägen alldeles framför den första stora kindtanden (Sandgren, 1990). Hästtanden består av 4 olika delar; pulpa, dentin, emalj och cement. Emalj är kroppens hårdaste material. Hästens fram – och kindtänder är strecktecknade. Deras tandemalj är veckad. Veckningen sker vid tandbildningen och ger inbuktningar både från tuggytan och tandens sidor. Denna inbuktning är fylld med benväv och kallas cement. Cementen är till för att hindra att tanden spräcks av grus eller andra hårda partiklar som annars skulle kunna pressas in mellan emaljvecken. Hästen är växtätare och växtfibrerna sliter vid tuggning ned emaljen, trots att detta är kroppens hårdaste material (Björnhag et al., 1996). Tillväxten sker i tandens rot och skjuts successivt ut, men nöts ned lika mycket så att tanden fortfarande bibehåller samma längd (ca två mm per år). Detta sker i ca 10 år och därefter sker tillväxten genom en pålagring av cement och sedan genom atrofi. Tänderna växer totalt i ca 20 år. När tändernas tillväxt upphör kan djuret endast leva så lång tid som återstår tills tänderna nötts ned helt. (Björnhag et al., 1996). 6

TUGGNING Hästen tar upp foder med hjälp av läpparna och framtänderna. Eventuella bettavvikelser, t.ex. överbett, utgör här inget problem för den uppstallade hästen, men kan ha betydelse för en häst på bete. Eftersom hästens överkäke är bredare än dess underkäke, så kan den bara tugga på en sida i taget. I gengäld kan de röra käken i sidled. Den tuggar ungefär 5 minuter på en sida innan den byter. Tuggrörelsen sker med en roterande rörelse så att fodrets fibrer skärs sönder av emaljåsarna.

et al., 1996). Denna roterande rörelse sker genom att underkäken rör sig utåt åt ett håll med öppna käkar och in mot medellinjen med sammanpressade käkar. Samtidigt rör sig underkäken längsgående.

Parallellt med denna mekaniska sönderdelning av fodret sker dessutom en kemisk bearbetning av fodret genom smörjande saliv. Tuggningen har till uppgift att sönderdela fodret för att näringsinnehållet skall bli mer lättillgängligt för matsmältningsapparaten. Saliven i sin tur underlättar för hästen att tugga och svälja (Björnhag Man har i tidigare studier på ponnier (Meyer et al., 1975) 3500 tuggningar. Även Ellis kommit fram till att krossad havre tar längre tid att äta än hel havre och även att det krävdes fler tuggningar för krossad havre än för hel havre. Det konstaterades att 1 kg kraftfoder generellt tar runt 10 minuter med 800 till 1200 tuggningar för en häst att äta, medan 1 kg hö tar 40 minuter och kräver mellan 3000 och och Hill (2002) har undersökt tuggfrekvens och ättider. De kom fram till att antal tuggor/minut uppgår till omkring 65-75 när de äter grovfoder. Att äta 1 kg hö tog ca 35 minuter medan 1 kg lucernhack tog ca 20 minuter. BETEENDESTÖRNINGAR Gemensamma nämnare för alla sorts stereotypier är att individen ser inåtvänd ut och upprepar regelbundet morfologiskt lika rörelser, samt att dessa saknar uppenbar funktion (Mason, 1991).

Med stereotypi menar man för hästen onormala beteenden (Pers. medd., Rundgren, 2001). De vanligaste är krubbitning, vävning och boxvandring. Utöver stereotypier förekommer även naturliga beteenden/rörelser som är riktade mot fel mål (Fraser & Brown 1990).

Denna beteendestörning är i sig ett naturlig beteende, men i sammanhanget blir det onaturligt. Stereotypier och övriga beteendestörningar anses bero på att hästen just då inte kan utföra de beteenden till vilka den är starkt motiverad (Duncan et al., 1993). Risken för stereotypier hos t.ex. galopphästar ökar om kraftfodergivan ökar. Den minskar dock om de får mer grovfoder (Redbo, 1997).

Krubbitning

Detta är en stereotypi där hästen tar stöd med framtänderna mot krubbans (eller annan) kant, böjer sin nacke och frambringar ett gulpande ljud (McGreevy et al., 1995b). Det ansågs tidigare att detta ljud förorsakades av att hästen sväljer luft. I färskare studier har man dock, 7

med hjälp av endoskopi och video– och röntgenteknik, påvisat att hästen inte sväljer luft trots de gulpande ljuden (McGreevy et al., 1995a). Studier har visat att antal utfodringstillfällen/dag har ett starkt samband med frekvensen av krubbitning. Krubbitningen ökar dessutom strax före och efter en kraftfodergiva (Kusunose, 1992).

Vävning

Hästen vaggar från sida till sida på frambenen under kortare eller längre tid (McGreevy et al., 1995b). Framdelen svänger som en pendel, vilket leder till att frambenen utsätts för en onaturlig belastning och kan ge skador på senor och leder (Green & Pettersson, 1999). Detta kan utvecklas spontant eller läras av andra hästar (social facilitering) (Pers. medd., Rundgren, 2001).

Boxvandring

Hästen går oavbrutet runt i boxen i en cirkel (McGreevy et al., 1995b). Samma skador som vid vävning är vanligt.

Träätning

Detta är ett för hästen naturligt beteende, som dock får utlopp mot fel föremål och klassas därför som en beteendestörning, inte stereotypi. Hästen äter på staket eller stallinredningar av och till (McGreevy et al., 1995b). Beteendet återfinns naturligt hos hästen då trä och bark är en naturlig del av hästens föda, framför allt under perioder med betesbrist. Så är dock inte fallet i den uppstallade hästens situation och tyder här på sysslolöshet, nervositet eller stress. Det är vanligast förekommande hos hästar som är uppstallade, ofta i samband med en för låg grovfodergiva (Gagnon & Barbizon, 2002).

Minskad grovfodergiva ökar dessutom risken för träätning hos både trav- och galopphästar (Redbo, 1997).

Koprofagering

Frilevande hästar koprofagerar vid extrem näringsbrist och är liksom träätning då ett naturligt beteende. Hos unga föl är koprofagering helt naturligt och förmodligen ett sätt att stimulera etablering av tarmfloran. Hos tamhästen kan det också vara ett tecken på en brist av något slag, men likväl ett tecken på sysslolöshet (pers. medd. Rundgren, 2001). 8

MATERIAL OCH METOD

I denna studie användes nio stycken halvblodhästar. Dessa var uppstallade i varsin box i Kungsgårdsstallet på Ridskolan Strömsholm, Kolbäck. Hästarna lottades fram bland lämpliga hästar. Med lämpliga hästar ansågs de vara, som inte hade några anmärkningsvärda ätstörningar, tandfel eller andra problem som kunde ge ett missvisande resultat. Tre stycken valacker och sex stycken ston av en ålder mellan 6 och 16 år deltog i studien. Samtliga hästar hade stått uppstallade i samma stall, på samma anläggning under en längre tid. De hade alla samma rutiner gällande hagvistelse och motion. Ättider på hel havre, krossad havre och pelleterat foder mättes. Försöken utfördes som ett cross-over försök, dvs. alla hästar fick under olika tillfällen äta 1 kg av de olika fodermedlen. Detta gjordes under tre utfodringstillfällen. Samtliga tillfällen var förlagda till eftermiddagen då hästarna inte fick något grovfoder. Hästarna fick inte heller något annat foder iblandat (mineraler etc.), som kunde ha påverkat studien. Alla krubbor var nyligen rengjorda så inte heller rester av annat foder kunde finnas kvar. Samtliga hästar i hela stallet utfodrades samtidigt. Nio stycken personer utrustade med tidtagarur vilket innebar en tidtagare per häst. Tidtagningen startades då hästen satte mulen i krubban och avslutades då hästen lämnade krubban definitivt. Tidtagningen fortgick med andra ord även fast hästen tog en drickpaus innan den fortsatte äta, tittade upp eller dylikt. Detta på grund av att hästen trots allt fortfarande var sysselsatt med ätandet. Vattendrickande, irritation mot andra hästar eller andra avbrott noterades också av tidtagaren. STATISTISKA ANALYSER Då försöken var avklarade gjordes en envägs variansanalys för upprepade mätningar. Analysen gjordes i Sigma Stat. Den jämförde om behandlingarnas medelvärden och mätområden skiljde sig åt. Man undersökte därigenom om det fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna (hel havre, krossad havre och pelleterat foder). För att sedan kunna urskilja om någon eller några av grupperna skiljer sig från de andra gjordes sedan en parvis jämförelse (Tukeys Test). Här jämfördes havrekross/pelleterat foder, havrekross/helhavre och pelleterat foder/helhavre. Resultatet visar då om överlappningen är tillräckligt liten för att de olika grupperna skall kunna anses vara signifikant skilda.

RESULTAT

Alla individer som ingick i studien fullföljde försöken, dvs. inga bortfall förekom. Däremot fick två stycken observationer göras om på grund av tidtagaren bedömde att hästarna första gången var mycket misstänksamma mot krossad havre, vilket ledde till att de inte började äta förrän efter flera minuter. Inga aggressioner mot boxgrannar, vattendrickande eller andra längre pauser inträffade, se bilaga 1. Flera av hästarna gjorde dock kortare pauser under ätandet, men detta verkar inte ha 9

påverkat studien då dessa hästars resultat ändå blev detsamma som övrigas. Flera av hästarna tog korta pauser i ätandet då de åt krossad havre jämfört med de andra fodermedlen. Ingen analys har dock gjorts på detta i denna studie. Samtliga hästar tog längst tid på sig att äta den krossade havren, den hela havren tog nästlängst tid och pelleterat foder gick fortast att äta, se figur 1. 10

Antal minuter 18,00 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Figur 1. Försökhästarnas uppmätta ättider av de olika fodermedlen. De ljusgrå staplarna längst till vänster visar hur lång tid det tog att äta krossad havre, de mörkgrå, mellersta staplarna visar hel havre och de vita pellets. Y-axeln visar antal minuter hästarna åt och x-axeln visar de individuella resultaten för varje häst. Variansanalysen visade att ättiden på de olika kraftfodergrupperna skiljde sig signifikant åt (p=<0,001), se figur 2. Det tog ca 10 minuter för hästarna att äta krossad havre, drygt 8 minuter för hel havre och knappt 7 minuter för pellets. Största standardavvikelsen uppvisade krossad havre och lägst pelleterat foder. De olika grupperna jämfördes sedan parvis, se tabell 1. Även där skiljde sig fodergrupperna signifikant åt och störst skillnad uppvisade krossad havre och pellets. 14 12 10 8 6 4 2 0

Krossad havre Hel havre Pellets

Figur 2. Figuren visar de olika fodermedlens medelvärde och standardavvikelse av den uppmätta ättiden. 11

Tabell 1 Fodergruppernas signifikanta skillnader enligt Tukey test Jämförelse Kross vs. Pellets <0,001 Ja Kross vs. Havre Havre vs. Pellets <0,028 <0,014 Ja Ja

DISKUSSION

Ättiderna mellan de olika kraftfodermedlen: pellets, hel havre och krossad havre, skilde sig markant från varandra. Den statistiska analysen visade att skillnaderna mellan de olika fodermedlens resultat var tillräckligt stora för att inte bero på slumpen (P=<0,001). Även Meyer et. al (1975) fann att ättiden för krossad havre var längre än för hel havre. För att säkerställa resultatet och se vilken/vilka fodermedel som skilde sig mest från de övriga gjordes även en parvis jämförelse (Tukey test). Även här syntes en signifikant skillnad, då samtliga resultat underskred P<0,05. Resultatet visade att överlappningen var tillräckligt liten för att säga att behandlingarna var signifikant skilda i alla tre fallen. Noteras bör att ingen invänjning gjordes på något utav fodermedlen, vilket kan ha inneburit att vissa hästar åt fodermedlen för första gången. Detta kan ha påverkat ättiden. Dock gjordes två observationer om eftersom dessa hästar var mycket misstänksamma. Vårt förslag är att man om möjligt har en invänjningstid för varje kraftfodersort och därigenom få ett säkrare resultat. Ättiden ökade då vi utfodrade krossad havre, men eftersom hästarna, oberoende av kraftfodersort, äter kraftfoder relativt fort så anser vi inte att detta kan komma att påverka graden av sysslolöshet hos dem. För att förlänga ättiderna bör man istället eftersträva att ge mer grovfoder, som tar längre tid för hästen att äta, vilket medför att de är mer sysselsatta och risken för eventuella beteendestörningar borde då minska. Ett förslag till en ny studie att är att undersöka ättider av grovfoder med olika ts-halter. Kan grovfodrets ts-halt påverka ättiden? Här borde det gå att urskilja skillnad eftersom ts-halten i olika grovfoder kan skifta väsentligt. Som tidigare nämnts är det optimalt att ge grovfoder 3-4 gånger per dag. På så sätt får man en lagom spridning av utfodringstillfällen och hästarna hinner lugnt äta upp foder från föregående giva. Studier har dock visat att krubbitningsfrekvensen ökar med antal ökade kraftfodertillfällen/dag (Kusunose, 1992), vilket innebär att man kanske bör eftersträva att ge kraftfoder vid färre tillfällen är grovfoder. Hos tävlingshästar och andra hästar som kräver stora mängder kraftfoder för att kunna täcka sitt näringsbehov kan tyvärr detta vara en omöjlighet, eftersom man ej bör ge mer än 0,4 kg kraftfoder per 100 kg häst och giva. Det anses ej heller lämpligt att kraftfodergivan utgör mer än 50% av den totala fodergivan. Intressant vore att göra vidare studier på om fodrets volymvikt påverkar ättiden. I denna undersökning tog det längst tid för hästarna att äta det foder som hade lägst volymvikt och kortast tid att äta det som hade högst. Någon studie på detta gjordes dock inte och man kan inte heller utesluta om fodrets struktur eller smaklighet påverkade ättiden. För att öka kunskapen om hästarnas ättider i relation till volymvikten borde man alltså jämföra ättider på samma kraftfodermedel med olika volymvikt (ex. havre, pellets eller andra fabriksblandade färdigfoder). På så sätt kan man utesluta ovanstående faktorer. Müslifoder kan vara 12

smakligare än vårt försöks-fodermedel och det vore intressant att mäta om detta påverkar ättiden. Tidigare studier (Meyer et al., 1975) har visat att krossad havre tar längre tid att äta än hel havre och även att det krävdes fler tuggningar för krossad havre än för hel havre. Att jämföra antal tuggor/minut på andra fodermedel vore också intressant att undersöka, samt om det finns något samband mellan kraftfodrets volymvikt och antal tuggor. SLUTSATS OCH HYPOTESPRÖVNING Slutsatsen av studien är att det finns en signifikant skillnad mellan kraftfodersort och hästars ättider, men att hästars totala ättid under ett helt dygn påverkas marginellt. Vi antar därmed vår hypotes att krossad havre tar längst tid att äta, därefter kommer havre och kortast tid tar det för pellets.

REFERENSER

Litteratur Björnhag G., Jonsson E., Lindgren E. och Malmfors B. 1996.

Husdjur.

s. 175-176, 180-184. Centraltryckeriet, Borås. Ellis A.D

.1

, Hill J.

2 2002.

Feed Factors Affecting Intake Behaviour and Water Consumption in Horses.

1 Research Institute for Animal Husbandry, PV, Lelystad, The Netherlands 2 Writtle Agricultural College, Chelmsford, UK. EAAP, Cairo. Gagnon L.C. och Barbizon D. 2002.

Consumption Time of Cubed Rations As Compared to Long stemmed Hay and Grain in Weanlings.

Publications and Information, Animal and Range Sciences, Extension Service, Montana State University, MT 59717. Kusunose R. 1992.

Diurnal pattern of Cribbing in Stabled Horses

. Jpn. J. Equine Sci. Vol. 3 s. 173-176. McGreevy P. D., Richardsson J. D., Nicol C. J. och Lane J. G. 1995a.

Radiographic and endoscopic study of horses performing an oral based stereotypy.

Equine vet. Journal. Vol. 27, s. 92-95. McGreevy P. D., Cripps N., Green L.E. och Nicol C. J. 1995b.

Management factors associated with stereotypic and redirected behaviour in the Thoroughbred horse.

Equine vet. Journal. Vol. 27 (2) s. 86-91. Meyer, v. H., Ahlswedeu L. och Reinhardt H.J. 1975.

Untersuchungen über Fressdauer, Kaufrequenz und Futterzerkleinerung beim Pferd.

Deutsche Tierärztliche Wochenschrift. Vol. 82, s. 49-96. 13

Olsson B.A. och Plank C. 1991.

Rätt foderstat – bättre häst.

Andra upplagan. Hermods, Malmö. Pettersson H., Green B. och ICA-Förlaget AB. 1999.

Håll hästen frisk.

Femte upplagan. s. 233-234. Västerås: ICA Bokförlag.

Planck C., Lindberg J.E., Rundgren M., Roneus M., Lundström B., Åhäll P.G., Larson L.H. och Leander B. 1998.

Hästen – näringsbehov och fodermedel.

Andra upplagan. SLU. Skara. Redbo I. 1997.

Grovfoder minskar hästars beteendestörningar.

Fakta husdjur. SLU. Vol 12. Rundgren M. 1996.

Beteendestörningar och oönskade beteenden.

Allmänna Veterinärmötet, 6-8 sep, Malmö. Sandgren B. 1990.

Hästens anatomi.

S.10-11. Ansvarig utgivare STC. Avesta Offset AB. Personliga meddelanden Rundgren, Margareta. 2001. Agronomie Dr. Sveriges Lantbruksuniversitet. Föreläsning Flyinge Kungsgård. Kjellberg, Linda. 2003. Agronom. Ridskolan Strömsholm. 14

Bilaga 1

1 2 3 4 Häst Nr Dricker vatten Foder: Pellets Paus i Aggression Slickar/biter Övriga Tid ätandet mot grannen i krubban observationer Min´sek 1 ggr 8´20 6´52 6´50 5´53 4 5 6 7 8 9 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 Foder: Hel havre Häst Dricker Nr vatten 4 ggr 2 ggr 2 ggr 1 ggr 2 ggr 1 ggr 2 ggr 2 ggr 1 ggr Paus i Aggression Slickar/biter Övriga Tid Ätandet mot grannen i krubban observationer Min´sek Spiller ut 7´54 7´37 5´15 7´19 5´57 11´08 6´56 7´35 7´54 10´47 9´41 8´22 8´04 7´44 Foder: Krossad havre Häst Nr Dricker vatten Paus i Aggression Slickar/biter Övriga Tid ätandet mot grannen i krubban observationer Min´sek 15´46 7´21 9´57 3 ggr 1 ggr 1 ggr Spiller ut 7´58 14´38 10´22 8´09 11´01 7´54 15