Transcript Gårdar 1200talet

De älsta gårdarna från 1200-talet
Vid efterforskningar av Hamras fornminnen gavs
även ger en bild över socknens bebyggelse från medeltiden och framåt. Dessa lämningar utgörs inte
av nedrasade stensträngar och övertovade stensättningar utan lever vidare som namn på de gårdar som finns och blomstrar än idag. De flesta av
Hamras nuvarande gårdar är namngivna redan på
1200-talet och kan således betraktas som fornminnen trots att de fungerar som moderna lantbruk
och bostäder.
Källorna utgörs av en rekonstruerad jordebok
från 1285, en skattelängd från 1646 (Enekvist,
1985), en revisionsbok för Gotland 1653 samt
lantmätare Gabriel Elephants förteckning och
kartor från 1703. I dessa dokument nämns några
gårdar som idag har försvunnit. De stora gårdarna
finns emellertid kvar, men har idag blivit delade
och utgörs numera av flera enheter. Det gäller t.ex.
Sallmunds som tycks ha varit den största gården
Hamras gårdar från 1200-talet
såväl 1285 som 1703 och som idag består av flera
stora gårdar och mindre fastigheter.
Flera av gårdarna hade på 1600-talet svårigheter att betala sin ålagda skatt och några var ofria,
dvs. kronohemman. Skattebefrielse beviljades bl.a.
med hänvisning till ”boskapsbortmistande” eller att
gården legat öde och nyligen tagits i bruk.
Det är intressant att notera att flera av de södra gårdarna beskattades inom Vamlingbo fjärding,
trots att de tillhörde Hamra socken. Alla gårdar
söder om Storms tycks ha hört till Vamlingbo, när
det gällde den s.k. skattegardgangen – den väg fogden tog för att inhämta skatterna.
Nedan följer en tabell över gårdarna som nämns
i de åberopade källorna. De förtecknas i storleksordning enligt 1600-talets skatt. Namnen skrivs olika
under de olika århundradena, eftersom stavningen
var fri, men i de flesta fall går det lätt att identifiera
dagens gårdar.
Skattetabell 1285
Revisionsboken 1653
Gabriel Elephant 1703
2013
Bartholomeus
Bertmesse
Bartelmäsa
Bertelsmässe
Botraifr i langa skoghe
(Lange skoughs, 1585)
–
–
Botraifr
Botreps (cronohemman)
Botreifs
Botrajvs
Liknhvatr
Lignate
Linhatta
G:a Linhatte
Salmundr i lange myre
Langemyyr
Langemyhre
Långmyre
Petar i norgardum
Norregårdh
Norgårda
Norrgårde
Aimundr
Eimunds
Öijmunds
Ojmunds
Aimundr a rume
Roms (cronohemman)
Rums
Rums
Salmundr
Salmons
Sallmons
Salmunds
Sigmundar arfi
Stoore Sindarfwe
Lille Sindarfwe
St Sindarfwa
L Sindarfwa (cronohemman)
Stora Sindarve
Lilla Sindarve
Thori i ainawik
Eenwijcka tomt (brukat
under St Sindarfwa)
–
–
Botraifr i skoghe
Skogs
Skogz
Skogs
Botraifr a stor-rume
Storms
Storms
Storms
Thiegnvidar sudr
Suders
Suders
Suders
Aimundr suteri
Store Sutarfwe
Lille Sutarfwe (cronohemman)
St Sutarfwa
L Sutarfwe
StoraSutarve
Lilla Sutarve
Herrens
Herrans (cronohemman)
–
–
Thiengvidar arfi
Tingdarfwe (cronohemman)
Tiängdarfwe
–
1
Hamras gårdar från 1200-talet
Agnetas karta med de älsta
gårdarna inritade
2
Hamras gårdar från 1200-talet
Bertelmässe
Bertilsmässa hör till de gårdar som tillkommit under hög eller sen medeltid. Det berättas att den ursprungliga gården varit belägen på en annan plats
men senare flyttat till sin nuvarande plats. Enligt
berättelsen drabbades Hamra svårt av digerdöden
omkring 1350 och bland dem som föll offer för
denna farsot fanns socknens präst. Vid den här tidpunkten hade varje socken sin egen präst.
I Hamra fanns då en ung man vid namn Bartel
eller Bertel, som var ämnad att studera till präst.
Sedan den ordinarie sockenprästen dött fick denne
Bertel sköta de prästerliga sysslorna och han gjorde
det på ett så förtjänstfullt sätt att han tilldelades ett
stycke jord från Hamra kyrka, som kom att benämnas Bertelsmässe eller Bertilsmässa och som blev
upphovet till den nuvarande gården.
I Ivar Axelsson Thotts räkenskapsbok för Gotlands län åren 1485–1487 nämnes en Pedher Bertholomeus från hoffborigh thing (Hoburgs ting) som
fraktar ett parti torsk till Wisborgs slott och för
detta erhåller han en mark.
Av kyrkoräkenskaperna från år 1614 kan utläsas att Bertilsmässe hör till de mer välsituerade
gårdarna i socknen då erlade nämligen ägaren Joen
Barthemers tre marker i tionde till Hamra kyrka.
År 1646 hette ägaren här Morten Berthomeus och
möjligen var han svärfar till den Rasmus Mattsson, vilken nämnes som ägare här 1653 enligt
beskrivningen här nedan.
I den revisionsbok som upprättades i samband
med en allmän skattläggning 1653 över alla Gotlands gårdar, kallad 1653 års jordebok beskrives
gården enligt följande:
”Bertmesse är ett hallft hemman om ett markeleij, hafwer åcker till 10 tunnelandh, äng till 8 manss slätt,
aagh i Langemyyr, humblegårdh till 40 stänger, ringa
skogh , fiskie i Neejnwiksträäsk och salta siöön. Bruckas
af Rassmus Mattsson, hwilcken hafwer ärfdt gården
medh hustrun.”
Även 1694-års mantalslängd nämns en Rasmus
Bärtmesse som ägare.Troligen hade man då inga
tjänare, utan det är endast bonden och hans hustru
som erlägger mantalspengar. Samma år är det angränsande kronohemmanet
År 1703 upprättades skattläggningskartor över
hela Gotland, socken för socken och gård för gård.
Av inledningen framgår att gården var skattehemman, vidare kan läsas att den var enstaka, vilket
innebär att man inte bildade grannlag med någon
annan gård. Då brukades Tjengdarve av Rasmus
Rasmusson, samtidigt som Bertilsmässa står utan
brukare.
Enligt den beskrivning som gjordes över Bertilsmässa kan man utläsa att gården hade sammanlagt 10 tunnland åker och 7.75 mansslätt äng, dessutom fanns en del myr och utmarker. Åkrarna var
utspridda på sju olika ställen och ängsmarken på
samma antal lotter.
Varje ägolott hade sitt särskilda namn och sin areal,
enligt följande.
Storåker 3 tvärar är av sand.
Långåker är av sand.
Fongård är av sand
Burgåker 3 tvärar är av sand
Två stycken i Solmungsåker är av sand
Stora Gärdet är av gråt sand.
Även de olika ängslotterna hade sina namn
Burgängen är sidlänt
Hagen är silänt
Tre stycken i Sålmungs änge
Högården
Lillegärdet
Sidländet i Stora gärdet
Sidländet i Stora åker
3
Hamras gårdar från 1200-talet
Enligt mantalslängden 1751 hette ägaren här Jacob
Jacobsson. Om hans förhållanden kan man läsa i
en bouppteckning från år 1776, efter hans avlidna
hustru Catharina Jacobsdotter, grundägerska till ¼
mantal Bertilsmässa.
Av dokumentet framgår att han under sitt äktenskap även inköpt 1/8 mantal Tjengdarve och
”äfvensom sammanaflat fyra stycken barn 3:ne söner
och en dotter”
Äldste sonen Jacob Jacobsson, f.1744 hade avlidit och efterlämnat änkan Ingrid Nilsdotter
från Rembs i Vamlingbo, f.1743 och en dotter
Catharina.f.1770.
Andre sonen Pehr Jacobsson var gift hemma med
Gertrud Nilsdotter från Rembs i Vamlingbo,
f.1750. Ingrid och Gertrud var systrar, men blev
även svägerskor.
Det fanns även en hemmavarande son Lars, som
var myndig, samt en omyndig dotter Anna, var
förmynderskap fadern skulle åta sig. Alla bodde
på Bertilsmässa. Även Jacob Jacobssons blinda syster Maria Jacobsdotter. Sammanlagt bestod detta
hushåll av åtta personer.
År 1786 avled Jacob Jacobsson den äldre, 68 år
gammal. I samband med dennes bouppteckning
företogs även arvsskifte. Skälet härtill var ” att sedan enklingen ( Jacob Jakobsson) nu gammal är
och ej åstundar att med sine barn i delo gå” så önskar han nu fördela sin egendom. När Jacob skrev
detta var han endast 58 år, men enligt hans önskan
förordnades att han och den blinda systern Maria
skulle få kvarbo hos den äldste kvarlevande sonen
Per Jacobsson och dennes hustru.
Per skulle lösa ut sina syskon, vilket kom att leda
till att gården senare delades mellan Per Jacobsson
och hans brorsdotter Catharina, senare gift med
Claes Sörensson, (se 2:a hushållet)
Bouppteckningen i övrigt ger en detaljerad bild
av vad som fanns på en sudergutnisk bondgård
under det sena 1700-talet. Den berättar om ett
självhushåll, men även en kombination av jordbruk
och fiske.
Bouppteckningen nämner ett relativt stort antal fiskeredskap, särskilt olika slags nät och garn,
men man hade även en egen ”Tårskebåt” samt 1/3
del i en garnbåt och ¼ i en treroning (tremänning).
Gårdens mest värdefulla jordbruksredskap var en
4
ny järnskodd vagn, värderad till 28 riksdaler silvermynt.
År 1784 begärde Per Jacobsson, som då blivit
husbonde, att bo kvar på sin nuvarande gårdsplats.
Man hade tidigare inköpt den relativt närbelägna
gården Tjengdarve och häradsrätten ansåg att Per
Jacobsson borde återuppbygga de raserade husen
på den här platsen.
Nu företogs syn på Bertilsmässe för att pröva
om domstolen kunde tillmötesgå Per Jacobssons
begäran och utslaget blev att han och hans familj
skulle få bo kvar på platsen.
Det syneprotokoll som då upprättades ger en fullständig bild av hur gården såg ut för mer än 220 år
sedan.
Manbyggnaden
1. En stenbyggning i sydost och nordväst, 15½ alnar
lång och 10½ alnar bred, med flistak; innehållande en
dagelig stuga, en kammare, samt förstuga, varförutan
å densamma är en vidbygg-nad av sten 10 alnar lång
och 8 alnar bred.
2. Jämte och i lika sträckning med förenämnde byggnad är en av träd uppsatt täckt med flis,10 och1/4
aln lång och 8 alnar bred, vari är en förstuga och en
gästestuga.
3. I öster och väster en liten flattakad träbyggning 9
(5.4 m) alnar lång och 7 (4.2 m) dito bred, bestående
av en stuga, förstuga och en liten spiskammare.
4.Ett brygghus med kölna 8 ( 4.8 m) alnar långt och 6
(3.6m )dito brett.
5. En smedja, 6 aln 3.6 m.) lång och 5 ( 3 m.) dito
bred.
Ladugården
1.En sträcka i norr och söder 30 alnar (18 m.) lång
och 10 ½ aln (6.3 m.)bred av sten uppförd innehållande loge med ett sädesbås, samt stall, oxhus och
ungnötshus, med behörigt foderrum försedda.
2. I vinkel med denna ännu en hussträcka 28 alnar
(16.8 m.) lång och 11( 6.6 m.) alnar bred bestående
av loge med ett sädesbås, samt ett kohus med sin
hömd.
3.För änden av denna sist nämnda sträcka, en byggnad inrättad till lammhus och svinhus, 12 (7.2 m.)
alnar lång och 8 (4.8 m.) alnar bred, samt på andra
sidan här emellan varande grind.
År 1796 avled Per Jacobsson, endast 46 år gammal
och i samband med bouppteckningen efter honom
delades nu gården i två parter.
Hamras gårdar från 1200-talet
Per Jacobssons brorsdotter Catharina, f.1770 hade
1792 gift sig med Claes Sörensson f. vid Allmungs
i Stånga.
Sedan bouppteckning och arvskifte avslutats delades gården så att Per Jacobsson och hans familj
bodde kvar på den ursprungliga gården, (PART
A) medan Claes Sörensson och hustrun Catharina
flyttade ut och bildade en ny part norr om Bertilsmässe. (PART B)
Boende
1400-talet Pedher
1646 Joen Bartemers
1653 Rasmus Mattsson
1694 Rasmus Bärtmässe
1751 Jacob Jacobsson, f.1718 och d.1786 gift med
Catharina Jacobsdotter, f.1722 vid Bertilsmässe.
Barn:
1. Jacob, f.1744, gift med Ingrid Nilsdotter från
Rembs i Vamlingbo, f.1743.
2. Per,f.1749, gift hemma
3. Lars, f.1752, gift till Sibbjens i Vamlingbo med
Anna Hansdotter, f.1750
4. Anna, gift till Tiricke i När 1784, med Per
Olofsson,f.1763.
(2) Per Jacobsson, f.1749 och d.1795. Gift 1774
med Gertrud Nilsdotter, f. 1750 vid Rembs i Vamlingbo och d. här 1834.
”Per Jacobsson var en redlig man och en god hushållare.” (Öja C:2).
Deras son:
1. Jacob Persson, f.1778, hemmagift
Per Jacobsson blev den siste ägaren till hela Bertilsmässe med Tjengdarve.I fortsättningen skall de
olika gårdsparterna följas.
Part A (nuv. Bertelmässe XX??)
Jacob Persson, f.1778 och d.1861, gift 1800 med
Pernilla Zachrisdotter, f. vid Norrgårde 1780 och
d. här 1849.
Deras barn:
1. Per, f.1802, gift och husbonde hemma, se nedan.
2. Brita, f.1804, gift 1831 till Amlings i Linde med
husbonden Per Olofsson
3. Gertrud, f.1808, gift 1838 med tjänstedrängen
Hans Westergren.
4. Catharina Margareta, f.1815, gift 1843 med hus-
bonden Per Jacobsson Suders.
( 1) Per Jacobsson, f.1802, gift hemma med Margareta Hansdotter, f. 1803 vid Sallmunds, och d.
här 1890, dotter till husbonden Hans Nilsson, Sallmunds och hans hustru Margareta Marcidotter.
Per Jacobsson, blev aldrig skriven för gården, då
han omkom i en drunkningsolycka den 27 januari
1843, han blev återfunnen den 11 februari samma
år.
Pers och Margaretas barn:
1. Pernilla Maria, f.1826 och d. 1837.
2. Jacob Niclas f.1832 och d.1833.
3. Hans Petter, f.1835, husbonde hemma.
4. Margareta Catharina f.1839, till Sundre 1859
5. Jacob Niclas, f.1843 (efter faderns död), gift 1874
med Anna Margareta Wennerström Bertilsmässe,
(2:a hushållet)
Änkan Margareta Hansdotter ingår 1844 nytt äktenskap med Christoffer Hansson, f. vid Hallvards
i Silte 1814, han blev husbonde här 1845.
Deras äktenskap var barnlöst.
Omkring 1880 övergår denna part till (3) Hans
Petter Petterson, f. här 1835 och son till Per och
Margareta.
Han gifte sig 1859 med Anna Helena Persdotter,
f.1837 i Silte, hon var brorsdotter till Christoffer
Hansson och född vid Hallvards.
Barn:
1. Petter Christoffer, f.1861 och d. 1944. Han gifte
sig 1883 med Anna Maria Jacobina (Bina) Jacobsdotter, f. vid Sallmunds i Hamra 1864, och död
1947, dotter till husbonden Jacob Pettersson och
hans hustru Anna Catharina Olofsdotter.
Dessa makar hade inga barn utan gården såldes
1925 till Gustav Westberg, f. 1874 vid Bjerges i
Vamlingbo. och d. här 1945.
Han var gift med Viola f. Andersson, f. 1883, dotter
till predikanten och målaren J.A. Andersson och
dennes hustru Emma f. Månsson.
Deras barn
1. Knut, f.1909, d.1934
2. Alma, f.1911, emigrerade 1930, gift i Cape Cod,
USA med Philip Brakett
3. Gösta, 1913, utflyttat till Visby
4. Harry f.1916, husbonde hemma
5. Allan, f. 1918, utflyttat till Visby, senare bosatt i
Hamra.
5
Hamras gårdar från 1200-talet
6. Karl-Gustaf, f.1926, bosatt i Hamra och verksam
vid Bertilsmässa tillsammans med brodern Harry.
Näste ägare här blev Harry Westberg, f. 1916, i
Vamlingbo, och d. 1995 i Burgsvik, gift med Sylvia
Vestberg, f. Dahlberg, f. 1912 i Burgsvik och d. här
1983
Gården styckades 1961 och lades då till Sallmunds dit familjen Westberg flyttade. Manbyggnaden såldes till konstnären Georg Lodström
och hans familj. Efter hans bortgång sålde hustrun Mona Lodström och sönerna fastigheten till
familjen Serner, vintertid bosatta i Stockholm.
Familjen Serner: ????
Part B var är den och vilken gård är det?
Mer bilder ska in.
Ordet manbyggnad??
6
Hamras gårdar från 1200-talet
Botreifs
7
Hamras gårdar från 1200-talet
Gamla Linhatte
Det Linhatte, vars historia summariskt beskrivs
här, är gården ovanför Vändburgs gamla hamn,
mitt emot Suderhälsan och som idag benämns
Gamla Linhatte.
Linhatte nämns i jordeboken 1285 som Liknhvatr, ett egennamn som kan härledas i två delar:
likn betyder godhet och hvatr betyder rask, djärv.
(Att namnet Liknhvatr användes finns belagt på en
gravhäll i Stenkyrka där mannen i fråga dog 1200
och på en gravhäll i Othems kyrka från 1300-talet.)
Gården tillhörde på denna tid de större i Hamra
och var dubbelt så stor som granngården Suders. I revisionsboken 1653 skrivs att Lignate ähr
ett halfft hemman om 3 marckeleij, hafwer åcker
till 15 tunnorlandh, ängh till 15 mans slätt. Aagh
i Langemyyr, ingen skough, fiskie i Neenwijcksträäsk och salta siöön. Brukas af Jönss Olofsson,
hwilcken hafwer ärfdt gården effter sine föräldrar.
Hafwer 1/2 marckeleij as ödhe eenwijck som förr
är specificerat.
År 1703, när Gabriel Elephant kartlade Gotland
skrevs namnet Linhatta och gården var ett skattehemman. Då var gården nr 9 av 19 i Hamra
socken. Ägorna var splittrade i mindre delar, men
samlade på ett område från nuvarande Sallmunds
till Skvalpvik. Till gården hörde ett stycke ”myr
i Långamyr” där det togs myrfoder och ”Burge
skog beväxt med tall till bränne”. Vidare hörde
”ett stycke på Hamarshagen till gården”, men låg
”öde”. År 1703 brukades gården av Per Mårtensson
”hwilcken haf:r aefft den med sin hustru Brita Nils
doter, hwilcken haf:e ärft den effter sijn Sal. Moder
Margareta Jacobz doter”.
8
I början av 1900-talet innehades gården av Per
(Petter) Jakobsson. Han var kommunalt engagerad
i Hamra kommun och barnlös. På gården fanns
Amanda som var hushållerska och Agen som var
piga, samt Ahlström, en inneboende f.d. sjöman.
De bebodde gården till c:a 1927 då den togs över
av Ragnar Pettersson med fru Emli (Emilia) och
deras fyra barn, Henry, Mary, Bengt och Birgit.
En familjetragedi medförde att de lämnade gården
efter fyra år.
1931-41 arrenderades gården till hälften av Södergren på nya Linhatte och till hälften av Ahlins. Huset beboddes av en fiskar Ljunggren med familj till
1945. Boström köpte gården men huset stod tomt
1945-53. 1953 köptes Linhatte av Harry Eriksson
från Visby för att användas som sommarbostad.
1982 delades fastigheten i två delar, vilka innehas
av Harrys barnbarn Mariann Dommen respektive
Kjell Granström.