Transcript Gullabo Tidningen

Gullabo
Gullabo
a l l t
i
s k o g e n
Tidningen
Fö r a t t d e t f i n n s a l l t i s k o ge n , ä ve n n y h e t e r !
I dettta numret:
Gullabo, Edition dec ’10
Ungdomsredaktionen
har bildats
Jambo!
Vi hyllar
en pigg
pensionär
sida 11
sida 14/15
sida 8
Välljudande
stämmor
från Gullabo
Gullabo
Sockenstämma
- av Marita Ehrnborg
Jag skulle precis ta
igång med kvällsdisken när jag kom på att
jag nog ville ha lite underhållning till arbetet.
En junikväll som denna passade det bra med
CD:n ”Musik i sommarkväll”, tänkte jag,
och puttade in skivan i
spelaren.
En glädjeklingande brudmarsch (”Lima brudmarsch”) med välljudande kvinnostämmor ljöd
ut i köket, och det började spritta i både kropp
och själ. Snart kom ”En
vänlig grönskas rika
dräkt” och jag pendlade
mellan vackra naturbilder, skolavslutningar och
fragment ur bygdespel i
mina tankar. När disken
var klar och skivan avfortsättning på sida 3 >
- av Marita Ehrnborg
Julmarknad i vinterskrud
dagen. - I butiken Matsleven sålde och
signerade bygdens egen poet Sven Velo
Lagom till Gullabo Julmarknad tog Pettersson sin tredje diktsamling och
kung Bore ett bastant grepp om Dack- författaren Bo Alvemo sin roman om reeland och ryssvinden bet ordentligt i bellen Nils Dacke.
kinderna. Det fanns dock möjligheter
att värma sig med både
Gullabo Värdshus serve”Gullabo
mat och dryck samt en
rade välsmakande kroppsprakande eld. Trots ky- Sockenstämma kakor och i butiken Blomlan var marknaden välbemorna kunde man göra
utsåg Elin
sökt och det var försäljare
estetiskt tilltalande julsom sålde slut på ett par
klappsinköp.
Karlsson
timmar.
till Årets
Gullabo Sockenstämma
Grundbulten i själva markGullabobo” utsåg Elin Karlsson till
naden är att visa upp vad
Årets Gullabobo. Utöver
bygden har att erbjuda när det gäller blommor fick Elin ett vackert smycke
när-producerat men också att bereda som minne och gåva. Elin är mycket
plats för kulturen och föreningslivet. välmeriterad som skytt och senast tog
Stämningen var god och såväl små som hon en individuell bronsmedalj i världsvuxna barn kunde bland annat glädja sig
åt tomtebesök vid ett par tillfällen under
fortsättning på sida 5 >
- av Bengt Eriksson
är en partipolitiskt
obunden förening med
uppgift att värna om
den egna bygdens utveckling och framtid.
Medlemmar i föreningen är alla som är
mantalsskrivna inom
föreningens verksamhetsområde. Röstberättigade är alla som
fyllt 15 år.
Ja, det är en del av det
som står i den anrika föreningens stadgar. Gullabo Sockenstämma bildades när Gullabo slutade
vara en egen kommun
och i stället gick upp i
Torsås kommun. (Kan
det ha varit 1958...?)
Tanken var att man i nära
samarbete med kommunledningen skulla representera folket i Gullabo socken. Man kan säga
att man redan då arbetade efter slogan Gullabo är också med och utvecklar Torsås kommun.
Föreningen har varit olika aktiv i olika omgångar, beroende på aktuella
fortsättning på sida 6 >
2
Gullabo Tidningen, dec ’10
ute i världen
Gullabobor
Jambo!
Jag heter Annie Svensson och
kommer från Kyrkebo. Jag
har studerat Afrikakunskap
på Österlens folkhögskola i
Tomelilla. Jag valde Afrika för
jag har alltid haft dragning till
denna enorma kontinent.
Vi har studerat allt från kultur,
deras politiska system och problem, jämnställdhet och historia. Vi riktade in oss mest på öst/
syd Afrika. Lektionerna kunde handla om allt från kvinnlig
könsstympning och dess påverkan till hur många elefanter det
finns kvar i Zambia. Vi gjorde
studiebesök, hade gästföreläsare
och inte minst en fantastisk lärare som varit i Afrika ett 50 tal
gånger. Den största utmaningen
i vår utbildning var att vi skulle
åka till Afrika och resa runt i 3
månader.
Vi skulle börja 2 veckor i Kenya
med att bo i en massaiby i södra
Kenya, men jag och fyra klasskamrater beslöt oss för att försöka klättra uppför Kilimanjaro, Afrikas högsta berg med sina
5892 m. Det gick sådär. Jag har
aldrig mått så dåligt i hela mitt
liv. Jag kom upp till 5600 sen
fick jag vända för jag drabbades
av höjdsjukan. Höjdsjukan är
liknande dykarsjukan, man får
vävnadsvätska i lungorna och
kan ”drunkna invärtes” om man
fortsätter.
Dom vanliga symtomen är illamående, yrsel, huvudvärk och
svimmattacker. Jag drabbades
av alla fyra, plus att jag tappade
känseln i händer och ben. Så vid
5600 meters höjd fick jag vända medan mina vänner fortsatte. Jag fick hjälp av en av
våra guider på vägen ner. Flera
gånger på vägen ner så rasade
jag omkull i en hög och klarade knappt att resa mig upp,
men guiden bara drog upp mig
gång på gång tills vi var framme vid campet.
Efter Kilimanjaro skildes vi åt
och det var dags att börja med
fältarbetet. Jag och min klasskamrat Anna valde att intervjua 3 olika kvinnor som jobbar med jämställdhet i Kenya
på olika sätt. En som jobbar på
organisationen WILDAF, en
annan hade byggt upp ett center för unga flickor som inte
ville bli könsstympade eller
bli bortgifta med äldre män.
Men det som berörde mig
mest var när jag träffade Rebecca Lolosoli.
Rebecca är en samburukvinna
som har startat upp en kvinnoby vid namn Umoja i Kenya.
Där bor enbart kvinnor och
dom sköter allt själva. Allt
från att göra smycken, ta hand
om boskapen eller bygga hus.
Alla kvinnor som kommer
till denna by har blivit utsatta av män på olika sätt. Vissa
har blivit våldtagna och misshandlade av sina egna män.
Andra har blivit våldtagna av
män från den brittiska armen.
Denna by är en slags fristad
för kvinnor och även män är
välkomna om dom följer kvinnornas regler.
Rebecca själv har blivit hotat till
livet och misshandlad och nu
senast försökte hennes ”make”
( dom är fortfarande gifta eftersom inom samburukulturen
skiljer man sig inte) att skjuta
henne för att kunna få marken
där Umoja ligger.
Jag har aldrig träffat en mer
stark, vänlig, jordnära och öppen människa som har påverkat
mig så mycket. Hon har varit
med om så mycket hemskt och
sett så mycket ondska hos män
och ändå kan hon sitta där och
säga att hon inte hatar män. Det
är en stark och förlåtande människa.
Vi bodde i den här byn i 8 dagar sedan var vi tvungna att resa
vidare mot paradisön, Zanzibar.
Jag hade pratat om den här ön
sen jag började på skolan så jag
blev väldigt lycklig när jag kom
dit. Vi skulle vara där i 5 dagar
och bara njuta av turkos vita
stränder, dricka färgglada drinkar och bada. Trodde jag.
Självklart brände jag mig så illa
första dagen så jag fick ligga i
skuggan och tredje dagen blev
jag magsjuk ( dock enda gången
på hela resan). Så jag fick inte se
så mycket av ”paradisön”.
Efter Zanzibar skulle vi åka vidare mot Zimbabwe där vi skulle träffa resten av klassen, men
vi tog en lite omväg.
Vi åkte med det kända ”tazaratrain” tåget som skulle ta oss
från Dar es salaam i Tanzania
mot Lusaka Zambias huvudstad, en resa på 48 timmar. Den
vackra naturen som finns i Tanzania är nog bland det vackraste
jag har sett. Vi stannade bara ett
par dagar i Zambia innan vi åkte
vidare mot Kwekwe i Zimbabwe som man har hört så mycket
om, både ont och gott.
Positivt om Zimbabwe, människorna. Jag har aldrig träffat så
trevliga och öppna människor.
Negativt, dom har nog väldens
sämsta regering som gör allt för
att behålla makten som gör att
dom kan suga till sig allt bistånd
och bli ännu rikare än vad dom
redan är.
Efter Kwekwe åkte vi till en
Lejonpark vid namn ”antilope park” i Gwero. För 60 dollar
kunde man promenera med lejon vid solnedgången. Detta är
ett ”rebuild-programe.
Detta går ut på att man gör lejonen tillräckligt tama, så att turister kan klappa på dom och ta lite
bilder. Men bara fram tills dom
är 20 månader, efter det bli dom
lite väl lekfulla. . Dom gör denna satsning pga att för 20 års sen
fanns det 200 000 lejon i södra
Afrika. Nu finns knappt 20 000.
Men nu försöker denna park
föda upp fler lejon men undviker att göra dom allt för tama
och beroende av människan.
Efter Lejonparken åkte vi en
bussresa på 15 timmar mot Victoriafallen, även kallad för ”den
dundrande röken”. Det var mäktigt när vi var ca 1km från fallet
kände jag regndropparna. Samma dag så var det några klasskompisar som valde att hoppa
bungyjump över Zambezifloden.
Aldrig tänkte jag. Men dom
hade något mindre läskigt för
oss vanliga människor. Bridge
sving. Man sitter fast i en slags
gunga, tar ett steg ut rätt i ingenstans, faller 70 meter sen fångas
linan upp och man börjar gunga.
Allt detta över Zambezifloden.
Sådan kick, att falla 70 meter
över en flod som dånar, ja det är
ganska svårt att beskriva. Men
häftigt var det.
3
Sedan var det att åka vidare igen.
Jag och tre klasskamrater valde
att ta kustvägen till vårt slut giltliga mål, Kapstaden i Sydafrika.
I Johannesburg blev vi varnade
för att gå någonstans för att vi
skulle kunna bli rånade. Vi åkte
till Durban med sina surfstränder, palmer och sitt härliga uteliv. Trevlig stad som jag älskade
trots att jag nästan blev av med
allt jag ägde , pga att en 15 årig
kille försökte ta min väska. Men
jag sprang ifatt honom, kanske
inte det smartaste jag har gjort
med tanke på vapen, men jag
fick tillbaka min väska.
Tillslut så samlades vi alla igen
i Kapstaden med sitt berömda
Taffelberg. Här gjorde vi olika
studiebesök b la på Robben Island där Nelson Mandela satt
fängslad, guiderna där var gamla fångar som själva suttit fängslade på denna ö.
Vi såg en U-21 match mellan
Brasilien- Ghana på VM-arenan och jag kan fotfarande höra
dessa tutor dom blåser i , en fantastisk känsla för en fotbollstok
som jag. Vi besökte människor
som bodde i slumområden, och
gick på massa museum.
Den 19 april var dags att åka
hem efter att åkt landvägen mellan länderna Kenya, Tanzania,
Zambia Zimbabwe och Sydafrika. När vi sedan kom hem så
skulle allt från våra fältstudie redovisas. Jag kommer nog aldrig
finna dom rätta orden för att beskriva denna resa. Det ord som
ligger närmast är fantastiskt.
Men det var så mycket mer.
Och jag har lärt mig så otroligt
mycket, men framför allt har jag
blivit medveten på ett helt annat sätt.
Och insett hur lycklig lottad jag
är som har sån fantastisk möjlighet att kunna uppleva detta.
Och jag vet inte när, men jag är
övertygad om att jag kommer
resa tillbaka. Tillbaka till den
här fantastiska kontinent.
Annie Svensson
Gullabo Tidningen, dec ’10
Blommorna
stänger.
- av Lena Persson
Efter årsskiftet stänger Gullabos blomster- och presentaffär Blommorna igen dörrarna
i sitt röda trähus.
”Det var inget lätt beslut och jag
har funderat över det noga. Men
med sorg i hjärtat bestämde jag
mig för att stänga - jag har verkligen älskat min affär men tyvärr är det svårt att driva affär
på landet, säger Silvia. Jag vill
verkligen passa på att framföra
ett stort tack till alla kunder för
varit med och förgyllt tillvaron
under tiden som varit!”
Vi är många kunder som beklagar beslutet men naturligtvis måste verksamheten gå runt
för att det ska vara någon idé att
fortsätta.
”Det är ju så mycket mer jobb
än under öppettiderna att driva
en affär, förklarar Silvia. Även
om man älskar sitt jobb så kan
man inte jobba gratis, och all
tid som jag lägger före och efter
öppnings- och stängningsdags
ser ju bara jag.”
Fram till nyårshelgen har affären öppet som vanligt och under mellandagarna hoppas hon
att så många som möjligt kommer och hjälper henne att tömma den på varor.
”Men att affären stänger betyder kanske inte att Blommorna
behöver vissna för alltid”; säger
hon lite hemlighetsfullt. ”Kanske kommer den fortsätta i någon form, någonstans, på något
vis…”
Vi som deppar över stängningen
väntar med spänning…!
Uteverksamhet i skolan
- av Jenny Arvidsson
På torsdagseftermiddagar varje
vecka har klass 1-4 på Gullabo
skola uteverksamhet. Då ger vi
oss ut i skogen för att uppleva
naturen och för att lära oss om
djur och natur, säger pedagog
Jenny Arvidsson. Även andra
ämnen såsom matematik arbetar
vi med vid dessa tillfällen. Barnen får på ett konkret sätt arbeta
med tex. olika djur, svampar och
träd. Vi lär oss om olika djurarter, träd och svampar där vi i
grupper undersöker och diskuterar. Grupperna är åldersblandade och det ser vi bara en fördel
med. Barnen lär sig av varandra och det är härligt att se hur
de samarbetar. Vi har pratat om
myran och studerat myrstackar.
Vad händer när man lägger en
vit näsduk på stacken? Föredrar
myran salt eller socker?
När vi jobbar med matematik så
får barnen ofta en eller flera uppgifter som de ska lösa tillsammans. Då använder vi oss av det
skogen har att erbjuda. Det kan
t ex. vara att hämta pinnar i olika längd, mäta omkretsen runt
träd osv. När alla grupper har
gjort sina uppgifter så brukar vi
redovisa i hela gruppen tillsammans.
Vi har ett litet uppehåll på vintern när det är som kallast, men
sedan sätter vi igång igen när det
blir lite varmare, säger Jenny. På
våren studerar vi bl a knoppar på
olika träd och på hösten tittar vi
på olika sorters löv. Barnen är
väldigt naturintresserade och de
uppskattar dessa tillfällen vi har
i skogen.
Efter ungefär halva tiden i skogen är det dags för fika, där eleverna själva har med sig en frukt
eller smörgås och lite dricka.
Vi har alltid tid för fri lek vid
dessa tillfällen. Och då är det
bara fantasin som sätter gränser.
Barnen leker allt ifrån affär till
kullekar. En del bygger torn av
grenar och ris. Såhär säger Josefin Niklasson: - Jag tycker att
det bästa med torsdagarna i skogen är att äta min matsäck. Det
är mysigt!
-Jag tycker också att det bästa
är att äta min matsäck och när
vi har fri lek, säger Noomi Martinsson.
4
Gullabo Tidningen, dec ’10
Välljudande
stämmor från
Gullabo
Från idé till café
Vill du ha kaffe? frågar Lise när jag besöker henne på hennes arbetsplats Grankotten i Gullabo. Jag säjer aldrig nej till
kaffe, det är en ljuvlig dryck.
Det står 2 kakburkar på bordet.
- Varsågod, om du vill ha en kaka till kaffet? säjer Lise. Jag skruvar på mej och säjer ”Nej tack, jag försöker låta bli”.
- Då ställer vi in dom så slipper du bli frestad säjer Lise.
Och just i det ögonblicket lades nivån av
min tillit för kvinnan framför mej. För Lise
sa inte ett ord för att truga eller fresta och jag
visste att allt Lise sa i fortsättningen av vårt
samtal skulle vara med omdöme och sant.
Lise Eriksson eller Liselott Eriksson som
hon egentligen heter började jobba i Torsås kommun som barnskötare. Men det var
svårt för att inte säja omöjligt att få en fast
tjänst om man inte hade förskolärare eller
fritidspedagog utbildning. Därför beslutade
sej Lise för att utbilda sej till fritidspedagog.
Detta gjorde hon i Växjö och år 1983 tog hon
sin examen. Fast arbete hade Lise fått året
innan sin examen, på fritidshemmet Eklövet
i Söderåkra.
När Lise jobbat några år i Söderåkra blev
hon tillfrågad om hon ville starta upp en
verksamhet i Torsås tillsammans med Carina Augstusson. Det skulle bli en kombinerad
verksamhet av fritids/öppen förskola. Lise
tyckte att det verkade kul och antog därför
utmaningen.
Vi fick 100 000 kr i startkapital utöver verksamhetspengar att handla för berättar Lise.
På 20 barn hade vi 3 heltider, vi lagade all
mat, städade lokalerna, lämnade och hämtade på skolan osv.
Det var roliga tider för det fanns pengar till
verksamheten och arbetsgivaren ville att
både barn och personal skulle trivas och ha
det bra.
Med tiden behövde dagis mera utrymme
då fick fritids flytta till ett nyrenoverat hus
”Linnean” i Torsås.
År 1990 skulle ett fritidshem starta upp i
Gullabo. Lise blev återigen tillfrågad och insåg att detta var ännu en rolig utmaning.
Det var här i Gullabo i den här tiden som
idén till Alla hjärtans café föddes och förverkligades.
Hjälp med stort
och smått
- av Linda Eriksson
5
fortsättning av sida 1 >
slutats med ”Kajsas udde” av
Alf Hambe ville jag inget annat
än kliva ut i den ljuvliga svenska sommargrönskan.
Ve den politiker eller tjänsteman som vågar röra
Alla hjärtans café i Gullabo!
Liselotte och hennes arbetskamrat Anita
Bertilsson hade under ett fritidsråd förklarat
för barnen om caféet och frågat om barnen
ville testa. Barnen vill gärna testa Alla hjärtans café. Arbetet startade med att göra fina
inbjudningskort, affischer, sy serveringskläder, hårband och servetter som pojkarna kunde ha hängande på armen, planera vad som
skulle bakas och handlas, skriva cafémenyer,
prislappar (hjärtan med tänkvärda budskap)
m.m. Temat var helt naturligt hjärtan.
Serien företag i Gullabo fortsätter och vad passar väl bättre så här i juletid än att presentera L & A allservice beläget i
Torhult. Lite till mans önskar
vi nog att någon kunde komma hem till oss och ta hand
om städningen och hänga upp
julgardinerna.
Detta är bara en bråkdel av vad
Lina Peltonen, Anders Andersen
och deras praktikant Lotta Andersson kan erbjuda. Som namnet anger har de många tjänster att välja på så som flytthjälp,
släputhyrning, städ i olika utsträckning, fixartjänst mm.
-Vi ville att namnet skulle signalera att vi gör allt möjligt, säger Lina.
Det var efter en tids arbetslöshet som tanken på att ta saken i
Ja, det var då det - i början av
den sköna sommaren. Nu har vi
nått fram till julhelgen och den
är också fylld av vacker och
mycket traditionsrik musik.
De välsjungande rösterna på
CD:n kom från sånggruppen
”G-klaven”, sju kvinnor med
rötter och/eller fötter här i Gullabo. Namnet är en musikalisk
term men står också för ”Gullabo-klaven”. Medlemmarna är
fortsättning på sida 14 >
egna händer dök upp.
Så startades företaget i september 2010 och förhoppningarna
är att många ska se möjligheten
att få hjälp med stort och smått
för en rimlig peng.
Det finns gott om idéer och vilja
att utöka och anställa.
Tanken är att öka valfriheten
och kanske kunna komplettera
de tjänster som tex hemtjänsten
utför eller ge barnfamiljer mer
tid för varandra.
-Gammal eller ung, stort eller
smått spelar ingen roll
nöjda kunder är vårt jobb, Säger
Lina och Lotta.
Så vill du kunna lägga upp fötterna och njuta lite extra av
glöggen, ringer du 072-7430236
eller 072-7430237.
systrarna Britt, Lena och Gunilla (som ogifta Torstensson),
systrarna Gunvor och Inger
(som ogifta Olsson), Gun Olsson samt Gunilla Bondesson
(som ogift Aspernäs), kommen
från Bergkvara men se´n länge
boende i Gullabo. Alla är uppväxta med musik och musicerande omkring sig. När jag pratar med Britt berättar hon att hon
och hennes systrar lyssnade på
radion och hittade på egna stämmor till olika låtar. Musiken i
skolan betydde också mycket.
Britt minns sång- och musiklektionerna med läraren ViviBritt Sjölander i Juansbo skola.
Hon tyckte att Vivi-Britt hade så
fina sångböcker (med bland annat visor av Lennart Hellsning)
Gullabo Tidningen, dec ’10
att hon har själv skaffat några av
dem.
Det startade 1973. Gullaboflickorna var med i Kyrkokören när
dåvarande kantor Marion Sjödin uppmuntrade dem att bilda
en egen flickkör, även den inom
kyrkan. Det gjorde de, och när
de kom upp i 30-årsåldern, då
också Gunilla Bondesson fanns
med, bildade man kören ”G-klaven”.
Julmarknad i vinterskrud
Numera bor medlemmarna utspridda på skilda håll, men de
tycker mycket om att träffas och
öva. Det är ett bra sätt att hålla
kontakten och man passar också
på att äta nå´t gott tillsammans.
Det är på de här träffarna man
ger varandra nya ideér och uppslag till förändringar i repertoaren. Det är viktigt att hitta nya
noter och variera programmen,
säger Britt.
Speciellt för G-klaven är den
vackra stämsången. De sjunger vanligen 3-stämmigt men
använder också fyra och fem
stämmor. Kören uppträder mest
i kyrkor men även ute hos olika föreningar. Återkommande är de populära sommar- och
julkonserterna. I somras var det
naturligtvis sommarkonserter
som gällde, i kyrkor i bl.a. Flymen, Jämjö, Söderåkra och Gullabo.
Med på konserterna är de uppskattade musikerna Jörgen Axelsson (piano, fiol), Mats Andersson (gitarr) och Bengt
Magnusson (bas, klarinett). I det
privata är Jörgen kyrkomusiker,
Mats lärare i Musikskolan och
Bengt musiker i Marinens musikkår, alla verksamma i Karlskrona. Det är också de som ackompanjerar på skivan ”Musik i
sommarkväll” från 2004. Man
siktar på att så småningom spela
in en ny skiva tillsammans.
Jag vet att G-klaven ska framträda i vår egen fina kyrka här
i Gullabo söndagen den 19 december, och jag kan varmt rekommendera ett besök!
fortsättning av sida 1 >
mästerskapen för juniorer. Hon
är på alla sätt en värdig och god
representant för vår bygd.
arglädje och kunnande och dirigeras på ett mästerligt sätt av
Mathz Runesson.
Rallybilar fanns också på plats.
I Juansbo gamla skola, numera galleri, kunde man njuta av
vacker konst av konstnären Inga
Grimm. Hos Gullabo Antik
kunde man inhandla antikviteter
samt fynda på loppis.
Vi kommer som arrangörer att
efter nyår göra en utvärdering.
Vår målsättning och ambition
är att successivt och metodiskt
utveckla vår julmarknad så det
blir en tradition i själva hjärtat av Dackeland. - Efter samtal och intervjuer med såväl besökare som försäljare framgår
klart att en utomhusjulmarknad
i rätt miljö står högt på önskelistan inför julen och detta har
vi som arrangörer för avsikt att
i framtiden tillgodose.
Julmarknaden avslutades med
en konsert med den nybildade
kören Gullabo Gospel. Kören
består av ett trettiotal sångare
och musiker och konserten blev
på något sätt själva kronan på
verket. Kören präglas av sång-
6
Gullabo Tidningen, dec ’10
Gullabo Sockenstämma
fortsättning av sida 1 >
samhällsfrågor och behov, svårigheter med
rekrytering av styrelsemedlemmar samt tidsbrist och intresse. En period var den t o m
nerlagd.
Gullabo Sockenstämmas styrelse
Sockenstämman har en styrelse som består
av minst 7 ledamöter och minst 2 ersättare. Ordförande utses på föreningens årsmöte och sitter 1 år i taget. Nuvarande styrelse består av Roland Feith (Kyrkebo), Börje
Pettersson (Råbäcksmåla), Åke Karlsson
(Törnemåla), Marita Ehrnborg (Gullabo),
Yvonne Sördal (Torhult), Mikael Persson
(Skruvemåla), Erik Hinsch (Troxhult) och
Tina Heiman (Gullabo). Roland Feith är föreningens ordförande.
Vad gör då Gullabo Sockenstämma?
Under verksamhetsåret 2009 hjälptes Joel
Parde från Hembygdsföreningen och Roland
Feith från Sockenstämman åt för att leda in
turister i våra vackra och historiska Gullaboskogar. Det ledde till en informationsskylt om Gullabo socken, en turistbroschyr
Under nuvarande verksamhetsår 2010, ordnade man ett allmänt politikermöte inför valet. Representanter från alla partier var inbjudna och mötets moderator kom från
grannkommunen Emmaboda. Ett särskilt
diskussionsunderlag togs fram och alla hade
möjlighet att ställa frågor till våra folkvalda.
I samma veva arbetade man fram dekalen
”Gullabo är också med och utvecklar Torsås
kommun”.
Gullabo Sockenstämma ger även ut bladet
du håller i din hand, Gullabo-Tidningen,
där ideélla krafter i en egen redaktion samt
ideélla krafter utifrån socknen hjälps åt och
formar innehållet. Redigerar och sätter samman bilder och texter gör Roland Feith.
På senare tid har utgivningen av tidningen
haltat beroende på tids- och penningbrist.
Att försöka få fram en innehållsrik och attraktiv tidning till våra läsare är ett mycket
roligt och inspirerande arbete, och vårt mål
är att kunna ge ut den 4 gånger per år. En
tidningsprenumeration ger 4 nr av tidningen, oavsett när den kommer ut. Nyligen har
en ansökan om projektpengar från Leader
gjorts, men i skrivande stund vet jag inte hur
det har gått.
Sockenstämman har åter tagit upp den påbörjade traditionen att utse Årets Gullabobo.
I år gick utmärkelsen till duktiga skytten
Elin Karlsson, och utnämningen skedde på
Gullabo Julmarknad. Tidigare utmärkelser
har gått till Sven Velo Pettersson och
Torsten och Barbro Widman.
om hela vår bygd samt även två cykelleder som är utmärkta på kartan. Cykellederna heter Dackeleden, 30 km lång, och Gullaboleden, 50 km lång. I anslutning till detta
tog man fram skyltar till lederna samt även
till sevärdheterna längs dem. Informationsskylten finns i Gullabo centrum vid raststället, inte så långt ifrån världsmästarsleven.
Allt det här skedde i samarbete med Torsås
kommun (med turismansvariga), Möre Resurscenter och 24 st. sponsorer, och den totala kostnaden blev mellan 40- och 45.000
kronor (exkl. moms).
Gullabo Sockenstämma har
ansökt om bidrag från Länsstyrelsen till att skaffa och ev. driva en
bensinstation i Gullabo. Diskussioner
har skett mellan Sockenstämman, Torsås
Kommun och landsbygdsmentorn Stig
Hellström. I så fall skulle det bli ett pilotprojekt, och då gäller det för alla inblandade att det blir så bra som möjligt.
Om svaret blir positivt kommer styrelsen
så småningom att bjuda in till ett informationsmöte. I nuläget ser det ljust ut!
För att ge invånare och turister lite mer
”kött på benen” om Gullabos historia har
vi långtgående tankar om att levandegöra
vissa platser och händelser längs cykelleder-
na. En kombination av upplevelse, berättande och teater, kan man säga.
Alla behövs!
Gullabo socken har ett mycket rikt föreningsliv, och det har vi väldigt stor glädje
av. Vi arbetar tillsammans vid många olika
tillfällen - alla föreningar har många ideélla resurser och med olika förutsättningar kompletterar vi varandra. Vi är ett kraftfullt nätverk när vi går samman. Det finns
så mycket vi kan göra för att utveckla vår
bygd i positiv riktning, och vill vi få nå´t
gjort måste vi hjälpas åt, på det ena eller andra sättet.
Om du är intresserad av att vara med och
delta i styrelsearbetet, ta kontakt med någon
av oss eller med vår valberedning Ulla Gustafsson. Om du vill vara med och arbeta i något av våra projekt - skriva till Gullabo-Tidningen, jobba med en historisk cykelrunda
eller något annat - är du också välkommen
att kontakta oss.
Vi i Gullabo Sockenstämmas styrelse välkomnar alla som är intresserade att höra av
sig - med små eller stora tankar.
Ett är dock säkert - det är mycket roligt och
givande att uträtta saker tillsammans, för andra och för varandra!
7
Gullabo Tidningen, dec ’10
Till Gullabo skola
år
90
Mel.: “SJ, SJ, gamle vän”
Gamla skola, kära vän,
festligt att du lever än.
Du har funnits många dar
men står här ännu kvar.
Kunskap, visdom viktigt är,
lär för Livet gör vi här.
Vårda dig på bästa sätt
så gör vi alla rätt.
Räkna, skriva, läsa bok,
möjlighet att bli så klok.
Alla kan ni väl förstå
att skolan ska bestå.
Du är skolan mitt i byn,
för oss alla vacker syn.
nitti´ år är du i år,
ja, tiden går och går.
av Ann-Chatrin “Anki” Schaefer
Gullaboitiska
I vinterkylan smakar det varma
kaffet extra gott!
För i händelse att du blir bjuden
på äkta Gullaboitiska, kommer
här en liten ordlista:
Dave - förmiddagskaffe
Mejraften - eftermiddagskaffe
Den mystiska masken
- av Ingeborg & Joanna Kohnen,
Tånghult
Gambia, Afrika. Det var en
outhärdlig hetta, den varma
vinden blåste bland buskar
och knotiga träd. Det fanns
inte mycket att se förutom
ett par fiskebåtar på stranden och några invånare som
nyfiket tittade fram bakom
sina hyddor. Den blå kolossen
väckte stor uppmärksamhet.
Det var ännu en resa som jag
och min man begav oss på när
vi jobbade på kryssningsfartyget World Discoverer.
När vi promenerade genom
byn blev vi abrupt stoppade
av en märklig figur, en urgammal kärring utsmyckad med ben
och andra kusliga grejer. Hon
sprang så snabbt hon kunde mot
oss och viftade hejvilt med fjäd-
rar och hönsklor på sina knotiga
fingrar. Hon babblade upphetsat
på ett fornt språk vi ej förstod.
Vi stannade och såg förvånade på varandra och märkte att
vi helt plötsligt blev omringade
av några barn. En pojke började
tala engelska med oss. Han tittade förskräckt på oss och började berätta vad kärringen hade
försökt förklara. Ondska skulle drabba oss! Men hon kunde
hjälpa oss. Vi fick varsin benkedja och denna mask. Den
skulle vi hänga upp utanför vårt
hem för att skrämma bort det
onda. Sedan dess har den varit i
tjänst och vakat över oss...
mystiskt vis, dessförinnan hade
den legat i vedboden mycket
länge.
Näe...I själva verkat köpte vi
masken på en helt vanlig gatumarknad i Gambia, utan någon som helst magi. Vi tyckte
den var gräslig, men rolig. Men
en dag försvann masken på ett
Efter alla dessa år har masken
smält in i trädstammen och tjänar nu tryggt och troget som
hem åt skogens bin...
Långt senare, framåt höstkanten,
tog jag och min lilla flicka en
promenad i skogen. Helt plötsligt började hon skrika vildsint!
Hon pekade förskräckt upp mot
ett träd - en allvarlig blick mötte
oss! Där hängde masken.
När min far var på besök denna
sommar 1996 tyckte han synd
om masken - inte skulle den behöva brännas! En kväll försvann
han hemlighetsfullt, med cykel
och stege...
8
Vi hyllar en pigg pensionär
Gullabo Tidningen, dec ’10
Då Ann-Chatrin efter lång och
trogen tjänst beslutat sig för
att ägna lite mer tid åt alla sina
fritidssysselsättningar ville vi
som kollegor hitta på något
roligt tillsammans med henne.
Efter en kidnappning på morgonen gick färden till Hovman-
9
Gullabo Tidningen, dec ’10
En Bygdeskald till
eftermiddagskaffet
se som har etsat sig fast i Svens
minne.
- av Marita Ehrnborg
- av Ann-Christin Gustavsson
torp där Anki under många glada skratt fick pröva på att köra
gocart vilket hon klarade med
den äran. Sedan fortsatte dagen på Korrö naturreservat med
en hälso och gourmetvandring.
Anki har genom åren väckt
många barns naturintresse så vi
trodde att det skulle passa hen-
ne. Vi fick en underbar dag tillsammans med vandring över de
vackra slåtterängarna där guiden
Ann-Louise bjöd på delikatesser
i form av lokalproducerad mat
medan hon berättade om naturen
och växterna.
Många är de barn som genom
åren har fått ta del av Ankis kreativitet. Fyll hela papperet har
varit hennes motto i bildarbetet,
då hon har lockat fram skaparglädjen hos barnen. Ett annat av
hennes specialintressen har varit
teater. Även där har hon fått barnen att se sin egen förmåga att
våga sjunga och spela teater.
Vid skolavslutningen i Gullabo kyrka blev skratten många
och hjärtliga då Anki dök upp i
grå peruk med en käpp att stödja sig på. Hon deklarerade att
hon skulle vara tjänstledig ett
år för att se om pensionärslivet
passade henne. På skolan kommer hon att vara saknad av både
elever och personal men vi hoppas att hon tar sig tid att komma
och hälsa på.
Hur gjorde man då?
- av Pamela Nilsson
När du blir sjuk går du till doktorn som
skriver ut en medicin som du sedan kan
hämta på ett apotek. Bra! Men, hur gjorde man förr?
Kloka gummor och gubbar har vi väl alla
hört talas om. De som såg mer än andra, kunde bota sjuka och kanske även stämma blod.
Men, det var inte alltid så enkelt att komma iväg ens till en sådan läkekunnig, utan
många, jag skulle vilja säga de flesta hade
lite kunskaper om hur man tog om hand och
vanliga växters medicinska verkan.
En av de växter som användes var Fläder
Sambucus nigra. Man använde såväl blommorna som bären.
Blommorna användes till beredning av ett te
som är starkt svettdrivande och därför kan
användas vid alla sjukdomar som det kan
vara bra att svettas ut, t ex snuva, hosta, influensa, lunginflamation och reumatism.
Teet bereds genom att man tar två rågade teskedar av de torkade blommorna till en kopp
kokande vatten och låter detta dra tio minuter. Drick sedan dettta klunkvis, 3 – 4 koppar/dag.
De mogna bären, som inte ska ätas råa, innehåller en mängd vitaminer. De kan användas
som mos och är då effektiva vid tarmkanalinflamationer, nervsmärtor, ischias och som
blodreningsmedel. Även vin på fläder anses
vara bra mot diverse magåkommor.
Redan hos germanerna ansågs flädern vara
helig, men fläderfrön hittar man redan mycket tidigare, på stenåldersboplatser och i pålbyggnader.
Att hugga ner en fläder var förr på sina håll
ett allvarligt brott som medförde olyckor och
t o m döden. Enligt en gammal kristen tradition hägde sig Judas i ett fläderträd.
(Ref: Läkeväxter i färg)
Ja, så var det. Sven Velo Pettersson satt hemma i mitt kök en
eftermiddag i början av december, och jag funderade djupt på
vad jag skulle fråga om och hur jag skulle gå tillväga för att göra
denne populäre poet rättvisa i vår tidning. Strunt, inte behövde
jag fundera, Sven är självgående! Det gällde bara att hänga med
med pennan...
Sven är född i Kråksmåla på
den gård han lever nu. Han föddes nå´n gång under “yngre stenåldern”, som han uttryckte det
själv, och tillade snabbt att där
fanns minsann mycket sten. De
var sex syskon, två pojkar och
fyra flickor, och de tillbringade
sina skolår på Gullabos eget universitet, dvs i Gullabo skola. Han
gick 6 år och ytterligare 2 fortsättningsterminer. Det sistnämnda innebar att man läste under
några lovveckor i två omgångar
två år efter avslutad skolgång.
fläskflott. Det kallades även för
“råmack” då potatisen var rå. Till
det här hade man stekt fläsk. Rejäl mat för grovarbetande karlar!
När Sven var 10 år började han
arbeta hos bönder i form av dagsverken och drängplatser.
Det är nästan svårt att förstå att
det var så, om man jämför med
hur 10-åringar i Sverige har det
idag. Sedan plockade han fram
ett märkligt minne. När han var
i 7-8-årsåldern fick han mässlingen (eller om det möjligen var
påssjuka). Han låg i sin säng och
var tämligen så sjuk, när han såg
sig själv sväva ovanför sin egen
kropp i sjuksängen. Sven funderade lite när han sagt det här för
att se´n konstatera “Jag hade antagligen hög feber.”
Se´n var det dags för lumpen då
han genomgick utbildning till
fänrik. Sven var i Karlberg och
vidare upp till Östersund och Duved vid norska gränsen. Det här
var åren 1943-1945 så de fick
vara beredda med vapen. Sven
berättade att det var ganska tufft
däruppe. De fick dra pulkor med
tung utrustning i fjällbackarna
och bl.a. övernatta i igloos. Han
minns också hur de fick sicksacka nerför Åres störtloppsbacke med pulkorna - det gällde
verkligen att sick-sacka! Skidåkning ingick naturligtvis, och de
fick skidutbildning ute på Frösön
i Storsjön.
På hösten 1940 var Sven och
kamraten “Kalle i Kröken” på
Öland och tog upp betor. De cyklade till Kalmar, tog färjan över
och väl på fast mark cyklade de
vidare till arbetsplatsen. De var
inhysta i ett litet kyffe där gårdsfolket också kokade “grisapotater”. Sven minns hur Kalle agerade kock och “kokte mack”. Han
tärnade potatisen, saltade
och lagade till anrättningen i
1942 var det dags för Sven att ta
körkort - med gengasbil! “Jag behövde inte köra så mycket, jag
hade redan provat på det en hel
del hemma”, förtäljde han. Därefter körde han tidvis lastbil. Han
hoppade in och körde mjölkbilen och han körde åt Skruvemåla
Träindustri - det senare med gengasdriven lastbil.
När lumpen var över och Sven
var hemma på gården igen köpte
han sig en häst som han tämjde
själv. De var kompanjoner i 8 år
och det blev mer och mer skogsarbete. 1945 träffade han sin blivande fru, Rut. “Det var på den
första hembygdsfesten i Gullabo,
den 19 augusti”, minns Sven. De
fick 65 år tillsammans, Rut gick
tyvärr bort i år. De fick 4 barn
“som jag har glädjen att ha kvar
runt mig”, sa Sven med värme i
rösten. Rut och Sven drev bondgården i Kråksmåla med häst,
kor, grisar och höns fram till
1963, då den avvecklades.
På 50-talet jobbade han ihop med
svågern Alf Eriksson och -55 - 56
dök motorsågen upp i deras tillvaro. Så småningom sökte sig
Sven till Algutsboda, till Bröderna Olsson på AB Åfors skogar. Det var innan elens framfart, så man avverkade för att få
ved till glastillverkningen i området. Där var han kvar i 25 år. Det
ingick även sprängningsarbete
- det krävdes bättre transportvägar i skogarna - som var tämligen
riskfyllt. “Jag har varit med om
mycket”, sa Sven, “och jag har
tänkt många gånger att jag har
haft en väldig tur. Eller
har nå´n högre makt varit med
mig.” Efter Algutsboda arbetade
han på Jarlträ i 2 år.
Sven tycker mycket om att se sig
om i världen - både på nära håll
och längre bort. Han uppskattar
mycket Norges storslagna natur
- fjordarna, dalarna och Trollstigen med sina serpentinvägar. Ett
särskilt minne har han dock från
Storsjön i Härjedalen här hemma
i Sverige.
Han och resekamraten Sigge satt
ute på sjön i en båt och fiskade. Det var alldeles ljust trots att
klockan var 11 mitt i natten, samtidigt som nattens tystnad spred
sitt lugn över trakten.
Prick klockan 11 hörde de kyrklockorna från Storsjö kapell, allt
annat annat var helt stilla. Det var
en speciell och säregen upplevel-
Hur kom det sig då att Sven
började skriva dikter? “Det var
slumpen”, menar han. Han skulle
skriva en hyllningsdikt till Rut på
40-årsdagen, och där började det.
Han hade aldrig skrivit nå´t
innan dess. Det som har inspirerat honom är olika personer, livsöden, händelser och ibland nå´n
skoj grej. “Det dyker upp små
strofer med olika ämnen och olika takter, inte sällan när jag ligger
vaken om nätterna”. Det här bygger han se´n vidare på och dikten
är igång. Fördelen med dikten
är att man kan säga mycket med
några få rader, och se´n är det en
utmaning att få ihop ord, takt och
mening på ett bra sätt.
Den första diktsamlingen kom ut
till Julmarknaden vid adventstid
1989. Det kostade åtskilliga tusen
att trycka upp ett antal exemplar,
och Sven funderade på hur detta skulle gå ihop. Inom en vecka
hade han tjänat in alltihop! Den
andra utgåvan kom 2004, även
den i adventstid och den tredje i
år lagom till julmarkanden här i
Gullabo. Böckerna trycks fortlöpande och åtgången har varit och
är stor. Det fantastiska är att Sven
har fler dikter på hög därhemma i
byrålådan och vi får se några av
dem i en ny diktsamling till nästa
år vid samma tid.
Velo är mästare på att plocka
fram de små tingen, händelserna
och människorna och visa dem
i sitt rätta ljus. Han synliggör betydelsen av det lilla i tillvaron
- rikemän och penningfåfänga
göre sig icke besvär!
Jag beundrar Svens ödmjukhet
och känner stor värme och respekt för hans person. Jag känner
också stor respekt för hans enorma minnesförmåga, skulle det
vara så att nå´t i texten inte stämmer beror det inte på Svens minne, kan jag säga.. Wienerbröd
och kanelsnurror i all ära, jag kan
varmt rekommendera en bygdepoet till kaffet!
Om inte kroppsligt så i bokform....
10
Gullabo Tidningen, dec ’10
Hur man gör en lyckad
bilträff med dans.
- Av Tina Heiman
I flera år hade Björn ”Bönan” Nilsson funderat på hur det skulle vara att anordna en bilträff på
Björkängens festplats i Gullaboås. ”Platsen är både vacker och ändamålsenlig” tänkte Bönan och
med ”Gnistans” bilträff i Karlskrona i färskt minne beslutade sej Bönan för att undersöka intresset i den egna klubben ”EMMABODA US CAR CLUB”. På ett möte i klubben ställde Bönan
frågan:”Kan ni tänka er att medverka i en bilträff på Björkängens festplats?”
Klubbkamraterna var bara positiva och sakta men säkert tog
processen sin början, processen
som så småningom skulle leda
till en succé på Björkängens
festplats.
När kamraterna i klubben givit
sitt klartecken vände sig Bönan
till Bengt Bertilsson i Gullaboås idrottsförening som äger festplatsen. Bengt Bertilsson som är
ansvarig för festplatsen i föreningen blev positivt överraskad,
han hade haft samma tanke själv,
att en bilträff med dans skulle
vara perfekt evenemang just på
Björkängens festplats.
Ja nu fanns det ju inga hinder
bara möjligheter, berättar Bönan.
Bengt och Gullaboås idrottsförening har ju lång erfarenhet av
att ordna liknande evenemang,
de ordnade med de tillstånd som
behövdes och likaså med försäljningen av mat och dryck.
Bengt som hade följt dansbandskampen på tv, föreslog att de
skulle försöka boka in dansbandet ”Playtones” . Men bandet
låg på finalplats i dansbandskampen och ville inte binda upp
sej förrän de visste hur de skulle
placera sej.
Valet av band var däremot Bönan inte lika säker på som
Bengt. Anledningen till detta var
helt enkelt att Bönan inte visste(!) vilka ”Playtones” var. Bönan blev tillsagd av Bengt att
titta på en repris av dansbands-
- Idéerna flödade och alla bidrog med något, särskilt mycket
engagemang har Viola Ryding,
Helen Augustsson från EUCC
(Emmaboda US car club), Jörgen Folkesson och Bengt Bertilsson GIF haft säjer Bönan,
dom har jobbat hårt för att detta
skulle gå i lås.
Datum valde man genom att titta i olika evenemangskalendrar
så att det inte krockade med någon annan träff i regionen. Man
ville ha det i början på säsongen då entusiasterna är som mest
sugna på att åka ut. Det är ju
meningen att träffarna ska komplettera varandra, inte ta ut varandra.
11
räknar att ca. 1200 människor i olika åldrar sökte sej till
Björkängens festplats den här
lördagen i juni, ca. 150 entusiastfordon anslöt sej till utställningsplatsen. Entré betalades ej
av barn under 15 år samt de som
hade fordon att visa.
Tävlingen ”Peoples choice”
vanns av Björn Yvermark, Rödeby med sin Plymoth Belverde cab, 1957, på andra plats
kom Åke Svensson i Gullabo
med sin Ford Mustang 302 Boss
1970, och tredje pris gick till
Stig Ohlsson från Tvärskog med
sin Citroen DS 19S 1960.
Så kom då den stora dagen lördagen den 12/6. Bönan som alltid sover gott om natten hade
sovit extra gott just den här natten. Dagen innan hade tillbringats med förberedelser på Björkängens festplats och natten till
lördagen skulle en hel del av arrangörsstaben sova i husvagnar
i Gullaboås. När alla gick och
lade sej så var allt förberett och
klart, det var bara att starta dagen när den kom berättar Bönan.
kampen. När Bönan gjort detta
var han också övertygad, ”Playtones” var helt rätt för evenemanget. Dessutom kände Bönan
igen vokalisten Stefan Jonasson,
han hade tidigare uppträtt på
värdshuset i Gullabo, och hade
då varit riktigt bra säjer Bönan.
I och med den här informationen måste härmed slås hål på en
vandringssägen som florerat angående bokningen av ”Playtones”. Det har sagts att Bengt och
Bönan lyckades boka bandet
innan de vann dansbandskampen och därmed fått ett mycket billigare pris. Detta stämmer
inte. Bandet lät sej inte bokas
innan dansbandskampen var
klar.
I november månad hade de båda
föreningarna ett gemensamt
möte där datum och upplägget
fastställdes. Det skulle bli en
heldag på Björkängen med veteranmarknad, modevisning från ”Rock och design” i
Kvilla, ännu mera musik i form
av ett band från Kalmar med
omnejd som heter ”Danny Ryan
and the snapshots” samt dansuppvisningar av 3 olika slags
danser. Kvällen skulle avslutas
med dans till ”Playtones”.
Och lördagsmorgonen kom. Arrangörerna insåg att de hade 3
”V” emot sej nämligen Vädret, som var milt sagt växlande,
Vägen som höll på att få ny asfaltsbeläggning och rivits upp
i förberedande syfte och VM
i fotboll. Men trots detta kom
flera besökare än väntat, man
Gullabo Tidningen, dec ’10
bola och chokladhjul, och karusell och hoppborg för de minsta,
ingen skulle behöva sakna någonting.
Till sist blev kl.21:00 och ”Plytones” spelade upp till kvällens
första dans och succén bilträff
med dans på Björkängen festplats fullbordades.
Tack alla som gjorde detta möjligt, nästa år kör vi igen, den
11/6-2011 är ”Plytones” preliminärbokade, hälsar en glad
och nöjd eldsjäl Björn ”Bönan”
Nilsson.
Här följer receptet på hur man
gör en lyckad bilträff med dans.
Recept på lyckad
bilträff med dans
Ingredienser:
1st Björn ”Bönan” Nilsson
1st idé
1 handfull goda, driftiga vänner
1st Gullaboås idrottsförening
1st Emmaboda US car club
Lagom många veterandelsförsälja
re
1 del Modeshow från Rock och
design i Kvilla
1st vacker festplats med utedan
sbana
Entusiastfordon, levande musik
med dans efter smak och tillgån
g.
Blanda och omskaka väl!
Kan avnjutas 14h men smaken sit
ter
kvar länge….länge…..
/Tina Heiman
Dagens program med
dansuppvisningar av Ostkantens Linedancers, Squaredancegruppen Crystal Dancers och
bugg av Gullabo Swingers blev
mycket uppskattat och modevisningen med Maggies designade kläder från ”Rock och design” i Kvilla blev en succé.
Danny Ryan and the Snapshots
spelade i olika omgångar under dagen. Bönan påpekar:” De
var helt suveräna, de är värda
all uppmärksamhet. Många besökare frågade om de inte hade
gjort någon skiva de kunde sälja, tyvärr hade de inte det”. Men
en skiva är enligt uppgift på
gång.
Under hela evenemanget såldes
mat och dryck, det fanns tom-
Temp 15°-20°
12
Gullabo Tidningen, dec ’10
Julefrid och
julestrid – ur
en julmammas
dagbok
hur det funkar! Maken går ut
och skottar snö, bär in ved, fixar
och donar, visslar lite...
Granen står där, så grön och
grann i stugan...
Decemberdag klockan 11.00
Barnen klär på sig, glada och
förväntansfulla, kompis står utanför dörren och väntar, pulkabacken skall invaderas, maken
tar fram snowracers, jag plockar
fram sockor och halsdukar – alla
är på strålande humör.
Och granen står så grön och
grann i stugan...
Samma dag klockan 11.20;
Jag ser genom fönstret hur barnen kommer tillbaka från pulkabacken... Hysteriskt kastar jag
ner alla julklappar, fortfarande
lika oinslagna, i lådorna igen,
slänger ut kartonger i tvättstugan. Lilleman ylar och tjuter,
storebror är vansinnig, pappa är
jätteirriterad och grälar på barnen, pulkorna flyger, lilleman
har ingen mössa...
De kommer in. Lilleman snorar
och deklarerar att:
”DET-GÅR-JU-INTE-ATTÅKA-PULKA-FÖR-NÅNHAR-HUGGIT-NER-MASSAGRANAR-SOM-LIGGERNEDANFÖR-BACKEN-OCHS TO R E B R O R - K A S TA D E EN-SNÖBOLL-OCH-SNÖNHAMNADE-INNANFÖRJACKAN-OCH-LIVET-ÄRPEST-OCH-PULKAN-FUNKAR-INTE-OCH-VARFÖRFÅR-VI-INTE-TITTA-PÅ-TVOCH-VI-SKULLE-JU-GÖRAGODIS!!!!!!!”
Å granen… ja, den ja. Den ligger där så grön och...
Samma dag klockan 11.05;
Barnen försvinner, jag får raskt
fram kartonger med oinslagna
julklappar och tänker naturligtvis passa på att slå in dem nu
när arvingarna är ute. Fram med
papper, tejp, sax, snöre - ni vet
Luk 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning
om att hela världen skulle
skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den
hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då
för att skattskriva sig, var och
en till sin stad.
Decemberkväll klockan 22.00
Julgranen är färdigklädd och
julefrid råder. Barnen är jättegoa, planerar pulkabacke och
snölekar hela morgondagen.
Maken och jag dricker glögg,
har det mesta under kontroll det ska nog bli jul i alla fall!
Granen står så grön och grann i
stugan...
Julevangelium
Jesu födelse
God Jul!
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen
upp till Judeen, till Davids stad
Betlehem, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och
hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade
honom i en krubba, eftersom det
inte fanns plats för dem inne i
härbärget.
I samma trakt låg några herdar
ute och vaktade sin hjord om
natten. Då stod Herrens ängel
framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och
de greps av stor förfäran. Men
ängeln sade till dem: ”Var inte
rädda. Jag bär bud till er om en
stor glädje, en glädje för hela
folket. I dag har en frälsare fötts
åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött
barn som är lindat och ligger i en
krubba.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån
dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå
in till Betlehem och se det som
har hänt och som Herren har låtit oss veta.”
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda
barnet som låg i krubban. När
de hade sett det berättade de vad
som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade
och lovade Gud för vad de hade
fått höra och se: allt var så som
det hade sagts dem.
Gullabo Gospelkör
- av Lena Persson
en kör med go!
Gullabo Julmarknad avslutades med ett taklyftande framträdande av Gullabo Gospelkör i en fullsatt Sionkyrka.
Det var en kör på 30 personer
inklusive musiker som fyllde
scenen.
hade varit kul att kunna presentera något nytt till årets Musikoch familjefest i Gullabo. Förra
årets come back av White Fight
skulle inte gå att göra om, så det
handlade om att tänka i andra
banor…
Men… Gullabo Gospelkör?
Vad är det? Var kom den ifrån?
Genom att sådär journalistiskt
fräckt (som jag sett på TV att
man gör) helt enkelt trycka mig
ner hos Mathz och Linda Runesson under fikat vid Luciafirandet
i Skruvemåla skola fick jag svar.
I somras kände Mathz att det
Han mailade runt en intresseförfrågan om att starta upp en Gospelkör men fick inte direkt något
större gensvar. Då. Han var lite
osäker på om det skulle gå att
få ihop det. Men till första träningstillfället kom 25 (!) personer som alla ville vara med!
Vad är det då för speciellt med
13
Gullabo Tidningen, dec ’10
gospel? Som åhörare behöver
man inte ställa frågan. Gospel
är medryckande energi, glädje,
vilja och entusiasm - en ”wow”upplevelse som de flesta av oss
känner igen. Men vad är det för
skillnad att sjunga i en gospelkör mot andra körer?
Linda Runesson försöker
förklara:
Det är andra rytmer, det är livfullt och man sjunger med hela
kroppen! Att sjunga gospel är
roligare än att lyssna på det, det
är så tillåtande. Det ger utrymme till spontanitet och är inte så
uppstyrt och korrekt. Man kan
putta lite på sångare bredvid och
det är helt okej, skrattar hon.
Repertoaren bestäms gemensamt men som samordnare är
det Mathz som plockar fram
förslag och idéer. Han använder
sig mycket av internet när han
letar och hittar uppslag till nya
låtar som kören övar in.
Gullabo Gospelkör bjuder på en
bred blandning körmedlemmar.
Vi består av alla sorter och modeller i kören, berättar Linda.
Det är ett brett spann både åldersmässigt och stilmässigt. Det
är det som är en del av det roliga
med gospel – man kan mixa lite
hur man vill, det passar ett väldigt brett spektra av människor.
De musiker som är med är Mathz Runesson på synt, Jonathan
Runesson på bas, Johan Arvidsson på gitarr och Janne Arvidsson på trummor.
Du som är nyfiken på och vill
höra denna härliga kör kan göra
det i Sionkyrkan i Gullabo på
juldagen klockan 18.00 eller i
Söderåkra kyrka den 16 januari.
De kommer också att medverka vid Körslaget den 19 mars i
Mjölnerskolan.
Tag chansen!
Gillar man gospel gillar man
Gullabo gospelkör!
Pepparkakan
Julkakor som äts året runt!
- av Lena Persson
”Varför heter det pepparkaka
om det inte är peppar i dem?”
är en fråga som de flesta barn
någon gång ställer till sina föräldrar. Föräldrarna svarar
förmodligen som jag, lite svävande att ”vet inte riktigt men
de är goda tillsammans med
ett glas mjölk, ta en näve till,
man blir snäll av dem…”. Eller något liknande.
Enligt pepparkakstillverkaren
Annas (Kunglig Hovleverantör)
användes faktiskt peppar i medeltida pepparkaksdegar. Peppar
kallades alla exotiska kryddor
och kanske är det därför ordet
pepparkaka levde vidare stället
för det mer kanske riktiga namnet ”kryddkaka”.
Och våra pepparkakor kan innehålla en hel del intressanta kryddor, även om alla idag kanske
inte kallas direkt exotiska; kanel, ingefära, kryddnejlika, muskotblomma, paradiskorn, kardemumma, fänkål, anis, pomerans,
citronskal, cederolja och cederpeppar.
Pepparkakans historia
Redan 1444 åt nunnorna i Vadstena pepparkakor. Peppar ansågs ha en lugnande effekt och
vara bra för matsmältningen.
Likaså åts pepparkakor i Mesopotamien på 1800-talet före
Kristus; romerska krigare hade
de hållbara kakorna med sig när
de drog ut i fält.
Kung Hans, regent 1497-1501,
var ofta på dåligt humör och ordinerades pepparkakor av sin
doktor! Än idag säger vi ju att
man blir ”snäll” av pepparkakor…
Pepparkakan blir julkaka
Pepparkakor var alltså egentligen ”medicinkakor” från början som åts under hela året. På
1800-talet, när folket kunde
köpa socker och mjöl, storbakades det till jul och i och med det
blev pepparkakan en julkaka.
Då användes pepparkaksformar
av trä, men dessa ersattes senare av formar av bleckplåt. Hjärtat användes som kärlekssymbol
i klostren, grisar stod för livets
välfärd och änglar för godhet.
Man började också garnera kakorna.
Av pepparkaksdegen gjordes
också Pepparnötter; man rullade pepparkaksdeg till små kulor
och gräddade dem. Pepparnötter
åts som godis av barnen på medeltiden.
Annas Pepparkakor säljs över
världen under namnet Swedish
Thins eller Annas Thins. Man
säljer dem i olika smaker såsom
Ginger Thins, Almond Thins,
Lemon Thins, Blueberry Thins.
Här äter vi helt enkelt Pepparkakor utan peppar. Och det är gott
tillsammans med kall mjölk!
Källa: www.annas.se
14
Gullabo Tidningen, dec ’10
Från idé till café
fortsättning av sida 4 >
Barnen och personalen bakade 7 sorters kakor,
mjuk kaka och vetebröd och Semlor. Prislistan
från det första Alla hjärtans café finns fortfarande kvar: te eller kaffe kostade 3kr, små kaka 1kr,
mjuk kaka 2kr och Semlor 5kr. Överskottet av försäljningen har i alla tider gått till en upplevelse för
barnen till exempel att resa till Agebo, ölands djurpark eller Leos lekland m.m.
Anita och Lise tränade barnen med rollspel hur
det skulle göra när det kom gäster. Barnen fick
träna både att vara severingspersonal och gäster.
Det första Alla hjärtans Café ägde rum den 14/2
1992 i Gullabo Sportklubbs klubbstuga. När gästerna kom stod barnen uppradade i entrén, serveringsklädda och tog snyggt emot gästerna. Det
blev succé och barnen fick Dagens Ros i tidningen. Alla önskade en fortsättning till nästa års alla
hjärtans dag.
Livskunskapen startade med en stunds ljusmeditation.
Vi satt alla och tittade kisande in i levande ljus, vi
funderade och gick ner i varv. När allt var i lugn
och ro började man prata om olika saker man funderade på. Om man inte vågade säja sin fråga högt
fick man skriva en lapp och lägga i en burk så kunde Lise läsa upp den högt. En talarsten skickades
runt och den som höll i stenen hade ordet. Om man
kände att man behövde lite extra stöd kunde man
låna nallen Qvintus. Lise hade även olika metoder
för att barnens placering i gruppen för att inte någon skulle känna sej utanför.
Livskunskapen med allt vad det innebar av förtroende och pedagogiska utmaningar är det roligaste
jag har gjort i mitt yrkesliv säjer Lise.
Det märks tänker jag. Och det märks att Lise är en
mycket skicklig pedagog som kan få ihop delar till
helheter och även formulera det begripligt.
År 1993 började den nya läroplanen och skolre- Men så kom besparingstider i Torsås kommun. Det
formen att gälla. Detta innebar att fritids bytte för- bestämdes att fritidspedagogernas tjänster skulle
valtning från socialförvaltningen till Barn och ut- vara 75%. Skolsköterskan och skolans personal
bildningsförvaltningen. Bun:s chef hette vid den tog över Livskunskapen.Men nu i mindre omfatthär tiden Sven Höper. Han var en chef med många ning än tidigare. Lise sökte en förskollärartjänst
goda idéer och annorlunda grepp när det gällde fri- på Gullabo förskola och fick den. Detta trodde
tids och skola i samverkan. Detta resulterade bland hon skulle innebära en försämring för hennes del
annat i att Gullabo Barnskola bildades. I Gullabo för hon har alltid sagt att mellanstadieungdomar
Barnskola skulle förär hennes målgrupp.
skolelärare, fritidspeMen nu känner Lise att
Detta är Alla hjärtans caféets skapare:
dagoger och 1-6 lärare
det är en fin närhet att
samarbeta med gemenjobba med de lite yngNamn:Lise Eriksson
samma barn.
re barnen och ser tjusYrke: Fritidspedagog, arbetslagsledare
ningen även i det.
Detta var ett lyft. Vi
Favoritmat: Mammas kroppkakor
hade 20-25 barn i varGenom upp och nerFavoritdryck: Vatten
je grupp och jobbade
gångar, med och motSenast lästa bok: Läser mest facklitteratur och
mycket i olika teman.
vind, flyttningar av
är periodare när det gäller skönlitteratur.
Det kunde vara täljarverksamhet hit och dit,
Fritidsintressen: Trädgården, inredning,
skola, trädgårdstema
nya chefer och växlannaturen
m.m. säjer Lise.
de barnantal så har Alla
hjärtans café funnits
Drömmar: Här får Lise en finurlig min…
Detta innebar också att
kvar i alla år. Det har
funderar länge och säjer att hon skulle vilja
personalen fick möjligvarit uppehåll 1år på
leva närmare naturen i ett lugnare tempo.
het att delge och forgrund av att barngrupma verksamhet utefter
pen var lite för ung, anegna kunskaper och ernars har det rullat på år
farenheter. För Lises del innebar det att hon fick efter år. Nuförtiden med god hjälp från matsalspermöjlighet att utforma ämnet ”Livskunskap”.
sonalen i Gullabo som till exempel gör alla Semlor.
Lise berättar intensivt med glöd i ord och ögon om Och alla vi som en gång varit där och upplevt det
hur hon utformade sitt ämne för mellanstadiet. Det speciella med Alla hjärtans café vill komma dit
var killar och tjejer var för sej i olika grupper. Det igen….och igen.
pratades om allt, alla i rummet hade tystandsplikt.
Ingenting som sades fick föras utanför väggarna i Ve den politiker eller tjänsteman som vågar röra
rummet där gruppen samlades. Detta var mycket Alla hjärtans café i Gullabo!
viktigt för att slippa bl.a tråkningar.
I Skruvemåla
fångar vi solen!
- av Lena Persson
Under hösten har ett gäng solfångarbyggare träffats och
konstruerat, sågat och skruvat i Skruvemåla skola.
Det är Skruvemåla Skolrotes
Byggnadsförening som anordnat en kurs i hur att bygga luftsolfångare. Med hjälp av bidrag
från Leader Sydost har de kunnat bekosta materialet och med
hjälp av internet har de hittat instruktioner och ritningar.
Konstruktionen går i enkelhet ut
på att man gör en ram i vilken
man sedan monterar fönsterglas, plåt och isolering samt ansluter en fläkt. Fläkten kan vara
solcellsdriven. När luften i luftsolfångaren värmts upp till exempelvis 20 grader slår fläkten
igång och pytsar in den varma
luften i byggnaden. När luften
understiger 20 grader slår fläkten ifrån.
15
Syftet med den luftsolfångare man nu bygger i skolan är
att genom den sänka uppvärmningskostnaderna i Skruvemåla
skola. Den planeras vara klar för
uppsättning under januari månad och man kommer sedan under perioden fram till mars föra
loggbok över vad den ger.
Därefter gör vi en utvärdering
under våren för att se vad den
ger, berättar Tomas vidare. De
som varit med på kursen och
byggt den här har nu kunskaperna att gå hem och bygga egna!
Den av er som eventuellt bli lite
nyfikna på hur det fungerar och
går till får gärna komma och inspektera den luftsolfångare som
under våren sitter på skolan. Det
går också bra att kontakta Tomas Israelsson i Skruvemåla om
ni önskar mer information.
(Med reservation för eventuellt
tekniska missförstånd från en
inte alltför teknisk skribent).
Gullabo Tidningen, dec ’10
Gullabo elever
vann Triaden
Laget Gullabo fighters vann
6:ornas final i tävlingen TRIADEN.
Hela läsåret 2009-2010 har hela
år 5 och 6 i Torsås kommun deltagit i en tävling som heter TRIADEN. TRIADEN är en tävling
där deltagarna lär sej om mobbing och droger.
Efter finalen som ägde rum 22/5
stod det klart att det var 6:orna
från Gullabo som hade vunnit.
Priset var en resa till Tyskland.
Även Gullabos 5:or vann kommunfinalen i TRIADEN. Deras
vinst blev en resa till Danmark
och tivolit Bakken.
/Johanna Riberth
Tävling
Vi vill ha namnförslag på Gullabo Tidnings ungdomssida. Vad tycker du att sidan ska heta?
Sänd in namnförslag till redaktionen [email protected]
Fint pris till vinnande förslag.
Jullovstävling
Nedan beskrivs handlingen i en sommarbok.
Det är ett utmärkt stöd till kompletteringsvärme i exempelvis
källare, garage, sommarstugor
eller andra ouppvärmda utrymmen som lätt bli fuktiga och
”råare”, säger Tomas Israelsson, ordförande i Skruvemålas
Skolrotes Byggnadsföreningen och en av initiativtagarna
till projektet.
n
o
i
t
k
a
d
e
r
s
m
o
d
g
n
U
Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefonen? Hur ska man
tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga
gravstatyn kvar och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett eget
liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller något
annat? Här är den fantastiska berättelsen om några ungdomars mystiska
upplevelser i byn Ringaryd i Småland. Och om hur två till synes tillfälliga
händelser gör att vissa förhållanden rullas upp och slutligen avslöjas.
Vet du vilken bok detta handlar om? Sänd in ditt tävlingssvar till redaktionen: [email protected]
Prisutdelning till de 3 första som sänder in rätt svar.
Ungdomsredaktion i Gullabo Tidning
För att även belysa och bevaka Gullaboungdomarnas intressen i
Gullabo Tidning har det bildats en ungdomsredaktion.
På ungdomssidan kommer det att skrivas om saker som rör och
berör ungdomarna samt lite tävlingar, vitsar och annat skoj. Har
du förslag på vad du tycker ungdomsredaktionen ska skriva om
maila dessa till: [email protected]
Ungdomsredaktionen består av från vänster: Rebecka Wärnlund, Bidalite. Johanna Riberth, Torhult, Rebecka Gustafsson,
Bidalite.
Gemensamt för oss är att vi gillar att tycka till och att skriva.
Gullabo marknad
Du som missade Gullabo marknad kan läsa om den här och nu.
Gullabo marknad var som vanligt där den brukar vara, mitt i samhället med olika knallar. De startade redan kl.08:00 på morgonen
och höll på att sälja saker hela dagen, trots regn och rusk. Inte förrän vid 17-tiden avslutades marknaden.
Under marknadsdagen träffade jag många olika människor.
Jag frågade lite vad de tyckte om marknaden.
Här är några kommentarer:
-” Den är ganska bra”
-” Sådär, ganska dåligt väder”
-” Regnigt i år”
-” Bra, men inte så många knallar i år”
-” Blött, men kallat och ruggigt”
Visst var det kallt och blött men ändå så roligt. Trots kallt väder så
träffade jag så många människor som var glada.
/Johanna Riberth
16
Gullabo Tidningen, dec ’10
Kolofon
Gullabo
a l l t
i
s k o g e n
Liten blänkare
Har du något du tycker är värt
att uppmärksammas?
Är du intresserad av att själv
skriva en artikel i tidningen?
Kontakta någon av oss,
ni når oss genom
[email protected]
Redaktion:
Pamela Nilsson
Lena Persson
Marita Ehrnborg
Ann-Christin Gustavsson
Tina Heiman
Roland Feith
Linda Eriksson
Fotografi:
Pamela Nilsson
Lena Persson
Marita Ehrnborg
Ann-Christin Gustavsson
Tina Heiman
Roland Feith
Linda Eriksson
Henrik Runesson
K-G Nicklasson
Originalarbete:
Roland Feith
Stor tack:
Gullabo Sockenstämma,
Björn Nilsson & Christer
Gustafsson.
Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå
vill ha Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration
kostar 100 kr om året, och då skickar vi tidningen direkt
hem till dig. Mejla oss på [email protected] eller klipp ut
kupongen och skicka den direkt till oss!
Gullabo Sockenstämma
Gullabovägen 32
385 92 Gullabo
oJa, jag vill också ha Gullabo Tidningen!
Namn:
______________________________________
Adress:
______________________________________
Postnr.:
______________________________________
Postort:
______________________________________
#
Natten gick tunga fjät
Underskrift: ______________________________________
Som traditionen bjuder har
det åter varit Luciafirande i
Skruvemåla skola. I år bjöds
på extra stämning tack vare
snötäcket och de -11 graderna utanför skolhuset. Inomhus
var det dock varmt, glöggdoftande och uppdukat med julfika enligt konstens alla regler i
den fullsatta skolsalen.
Björnen sover innan Luciatåget
skred ut igen.
Årets Lucia var Rebecca Runesson och hon assisterades av
både stjärngosse, tomte och pepparkakor som framförde sånger
och verser. På Pepparkakan Alvas egen begäran sjöngs också
Thomas Israelsson berättade om
Skruvemåla Skolrotes Byggnadsförenings lite småhemliga
planer framöver och vad det blir
lär vi få återkomma till… Men
det lät spännande!
En tredjedel av Gullabo Gospelkör var närvarande och passade
på att bjuda på ett smakprov och
det förrättades lotteri. Bland annat fick en lycklig lottvinnare ett
exemplar av Velos nya diktsamling med sig hem.
Gullabo Sockenstämma
önskar alla läsare en riktigt
God Jul samt
ett Gott Nytt År!