Transcript Boken om Frödinge Sågverk Hällerums Trä

Vi ska skapa trygghet för våra kunder, anställda och leverantörer och
på det sättet gemensamt generera vinster för att kontinuerligt utveckla
och förbättra verksamheten.
Som slutförbrukare av skogsråvaran skall vi ta tillvara på värdena
på ett ansvarsfullt och miljöriktigt sätt.
Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB
ISBN 978-91-977027-3-7
Boken om Frödinge Sågverks AB & Hällerums Trävaru AB 1912–2012
Vår affärsidé
Vi ska alltid utnyttja det lilla företagets stora flexibilitet. Med det senaste
inom tekniken ska vi utvinna maximalt sågutbyte ur råvaran.
Vi ska erbjuda sågade och vidareförädlade trävaror som motsvarar kundernas
behov avseende volym, kvalitet och specifikation. Med maximal flexibilitet
och kort leveranstid ska vi vara en tillförlitlig samarbetspartner.
1912–2012
Boken om
Frödinge Sågverks AB
Hällerums Trävaru AB
Boken om
Frödinge Sågverks AB
Hällerums Trävaru AB
1912–2012
ii ii
 iii
Copyright: © 2012 Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB.
Projektredaktör, research och textbearbetning: Janne Larsson
Redaktionskommitté: Christer Karlsson, Torbjörn Svensson, Janne Larsson och Daniel Svensson
Foto: Örjan Karlsson, Anders Nilsson, privata bilder från Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB
Bilder också från Assar Svensson, Torgny Klingstedt och Gullringens Bygdeförening samt Vimmerby kommuns
bildarkiv, fotograf: A. Ohrlander.
Grafisk form: Peter Winqvist, Örjan Folcke
Utgiven av:
Frödinge Sågverks AB
Adress: Frödinge, 598 95 Vimmerby.
Tfn: 0492-402 25
E-post: [email protected]
Hemsida: www.frodingesagverk.se
Hällerums Trävaru AB
Adress: Hällerum 224, 598 93 Vimmerby
Tfn: 0492-511 00
E-post: [email protected]
Hemsida: www.hallerumtra.se
ISBN: 978-91-977027-3-7
Tryckeri/bokbinderi: Ecoprint
Produktion: Roxx Communication Group AB
Adress: Box 164, 598 23 Vimmerby
Tfn: 0492-793 00,
E-post: [email protected]
Hemsida: www.roxx.se
Tack till alla som ställt upp på intervjuer och medverkat, granskat texter samt i övrigt bidragit.
Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB.
September 2012
Frödinge Sågverks AB & Hällerums Trävaru AB reserverar sig för eventuella tryck- och faktafel i boken.
iv iv
Innehåll
Inledning.................................................................................................................................................................vi
kapitel 1: två anrikra sågverksindustrier..............................................................................................................1
Händelser i vår omvärld 1912 och 1943.....................................................................................................................3
En stark och genuin koncern....................................................................................................................................5
Tryggar råvaruförsörjningen till sågverken.................................................................................................................7
Certifiering..............................................................................................................................................................8
kapitel 2: två anrika sågverksindustrier................................................................................................................9
Skogen gav arbete och inkomst............................................................................................................................... 10
kapitel 3: från vattenkraft till modern högteknologi....................................................................................... 19
Industrialiseringen utvecklade sågverken................................................................................................................. 20
Frödinge – en bygd i förändring.............................................................................................................................. 23
kapitel 4: frödinge sågverks ab............................................................................................................................. 27
Grundades efter vinterstormen 1943....................................................................................................................... 28
Banade väg för fotbollen......................................................................................................................................... 39
Tredje generationen Karlsson tog över..................................................................................................................... 40
kapitel 5: hällerums trävaru ab............................................................................................................................ 49
Hjälpte Karl med ett viktigt startkapital................................................................................................................... 50
Karl Svensson etablerade sitt första sågverk 1912...................................................................................................... 53
Sönerna förde sågverkstraditionen vidare................................................................................................................. 65
Ett avgörande vägval vid generationsväxlingen........................................................................................................ 72
Leder idag verksamheten i Hällerum....................................................................................................................... 77
Hällerums Trävaru AB idag...................................................................................................................................... 80
Arbetet i skogen krävde muskulösa huggare............................................................................................................. 82
Sågverken blev den industriella basen...................................................................................................................... 85
Källor..................................................................................................................................................................... 88
 v
Inledning
Frödinge och Tuna är två socknar i Vimmerby kommun i nordöstra Småland, där framför allt lantbruket
och skogsnäringen har präglat bygden genom sekler.
Det är en bygd med rik tillgång på skogsråvara. För
att på bästa sätt ta hand om och förädla den skog som
växer in på knutarna har det resulterat i olika verksamheter som skapat viktiga arbetstill­fällen i bygden.
Här blomstrade en gång i tiden många sågverk. De
flesta har försvunnit men två anrika, fina sågverks­
rörelser lever i hög grad fortfarande.
Dessa är Frödinge Sågverks AB och Hälle­rums
Trä­varu AB, som sedan 2007 är ett gemensamt bolag,
men båda drivs som två separata enheter specialiserade
på olika områden. I Frödinge sågar man gran medan
skogsråvaran i Hällerum är furu.
Sågverken i Frödinge och Hällerum är också
exempel på industrianläggningar som hör till de
allra mest typiska, inte bara för Vimmerby kommun
utan för hela Småland. Här har sågade trävaror
varit en viktig exportprodukt sedan 1700-talet och
sågverks­näringen har utgjort en basnäring under
hela den industrialiserade eran.
Syftet med den här boken är att berätta historien om
Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB,­
genom att spegla utvecklingen från gångna tider
fram till nutid.
Kontrasten är synnerligen stark till hur man
under svunnen sågverkshistoria stod och langade
bräder och gick och bar plank på axelkuddar till hur
arbetet numera utförs.
Idag är datoriserade och helautomatiserade såglinjer med avancerad elektronik, olika styrsystem
och fotoceller vardag i produktionen. Gemensamt
för dessa två sågverk är att de aldrig har ryggat för
ny teknik, tvärtom har de legat i framkant genom
strategiska investeringar i senaste teknik.
Här ses Åke Svensson, en av sönerna till Karl Svensson som
grundade Hällerums Trävaru AB 1912.
vi vi
Hällerums Trävaru AB är det äldsta av de två sågverks­
företagen och har en historia som sträcker sig hundra
år bakåt i tiden. År 1912 startade Karl Svensson sin
Tunga manuella moment på sågverken är idag borta, men för att säkra hög kvalitet på de trävaror som produceras krävs stor yrkeskunskap och ett vaksamt öga i processen. På bilden Tomas Pettersson vid produktionen i Hällerum.
första sågverksrörelse. Sex år senare, 1918, grundade
han sitt första stationära sågverk i Hällerum som genom
åren har utvecklats till dagens moderna furusågverk.
I grannsocknen var det Erik Karlssons stora intresse
för skogen och dess näring som ledde till att han,
mitt under brinnande världskrig, grundade Frödinge
Sågverks AB 1943. På samma sätt som i Hällerum har
också sågverket i Frödinge expanderat, vunnit nya
landvinningar och gjort många viktiga tekniksprång.
I boken visar vi även vad dessa två företag har
betytt, och fortfarande betyder, för många på olika
sätt. Dels genom alla arbetstillfällen som sågverken
skapat, både direkt och indirekt, dels hur sågverken
skapat möjligheter för avsättning av timmer för
många skogsägare i närområdet.
Inte att förglömma är naturligtvis alla de trävaror
av hög kvalitet som varit möjliga att producera, tack
vare stor yrkesstolthet och kunskap hos personalen.
En viktig förutsättning för framgång är också goda
relationer med skogsägare och timmerleverantörer
genom alla år.
Trävaror från Frödinge Sågverks AB och Hälle­
rums Trävaru AB ingår idag i såväl bostäder som
andra byggnader lika väl som i olika snickerier,
i Sverige och även långt utanför rikets gränser.
 vii
viii viii
kapitel i
Två anrika
sågverksindustrier
två anrika sågverksindustrier 1
HMS Ulven
Andra världskriget
Per Albin Hansson
”Mora-Nisse” Karlsson
1912 sjönk
oceanångaren
Titanic på sin
jungfruresa.
2 två anrika sågverksindustrier
De olympiska spelen i Stockholm
Strindberg
Raskenstam
Händelser i vår omvärld 1912 och 1943
1912, året då Karl Svensson startade sin första sågverks­
rörelse i Hällerum, uppgick rikets folkmängd till
5 604 192 personer. 18 117 svenskar emigrerade detta
år. Populäraste namnen var Erik före Karl och Margit
och Anna, det framgick i en tävling som Dagens
Nyheter anordnade. Stockholm stadion invigdes och
de femte moderna olympiska spelen arrangerades i
Stockholm med stadion som huvudarena. Sverige
vann medaljligan före USA.
I Sverige härjade barnförlamning (polio) och författaren August Strindberg avled. Begravningståget
till Norra begravningsplatsen i Stockholm bestod av
60 000 sörjande, Stockholm hade då cirka 300 000
invånare. Ett förslag om kvinnlig rösträtt i Sverige
röstades ner av Första Kammaren. En svensk utredning
visade att gårdfarihandeln hade ökat så mycket att
övrig handel led ett avbräck. Läseböckerna ”Sörgården”
och ”I Önnemo” avsedda som läroböcker i småskolan kom ut. Likaså introducerades traditionen att
använda adventsstjärnor.
Detta år inträffade också historiens största marina
katastrof i fredstid när oceanångaren Titanic på sin
jungfruresa över Atlanten kolliderade med ett isberg
och gick till botten. Ombord fanns 2 224 personer,
varav 1 514 personer omkom. Fartyget var bara utrustat
med livbåtar för 1 178 personer. Ombord fanns omkring 130 svenskar, av dessa omkom 90 personer. I
vår omvärld skulle några år senare första världskriget
(1914-1918) bryta ut och ryska revolutionen äga
rum (1917).
1943, när Erik Karlsson grundar Frödinge Sågverk,
rasar andra världskriget i Europa och påverkar i hög
grad även livet för många i Sverige, där Per Albin
Hansson är statsminister. Den försvunna svenska u-båten
HMS Ulven hittas minsprängd på svenskt vatten
utanför Marstrand, ingen i besättningen överlevde.
Det infördes skoransonering och lädersulor ersattes
allt mer av träbottnar. Samtidigt blev detta år starten
för en lång rad av Vasaloppssegrar för Nils ”MoraNisse” Karlsson när han vinner Vasaloppet för första
gången av nio. Sveriges riksdag inför nöjes­skatt på
dans!
Den svenske sol-och-våraren Gustaf Raskenstam
ställs inför rätta och döms året efter till 3,5 års straffarbete. Ett gott tecken på framtidstro, trots rådande
tider, visade en framsynt Ingvar Kamprad genom att
grunda det svenska företaget Ingvar Kamprad Elmta­
ryd Agunnaryd, som kom att bli mera känt som IKEA
kort och gott.
två anrika sågverksindustrier 3
4 två anrika sågverksindustrier
En stark och genuin koncern
Frödinge Sågverks AB förvärvade år 2007 Hällerums
Trävaru AB.
Årsproduktionen i koncernen uppgår till närmare
65 000 kubikmeter sågad vara, varav ungefär två
tredjedelar av volymen plan- eller profilhyvlas. Närmare 70 procent av hela produktionen i Frödinge
och Hällerum exporteras. Totalt uppgår omsättningen till cirka 165 miljoner kronor per år och antalet
anställda l­igger på ungefär 45 personer.
Samgåendet 2007 innebar att två välkända och
anrika sågverksföretag, båda belägna i norra Kalmar
län i nordöstra Småland och Vimmerby kommun,
fick en gemensam ägare.
Såväl Frödinge Sågverks AB som Hällerums Trävaru
AB har genom åren visat en mycket intressant utveckling och har båda lång historia.
Hällerums Trävaru AB är äldst och har sin grund
i det första sågverk som Karl Svensson startade för
hundra år sedan. Frödinge Sågverks AB är något
yngre men kan år 2013 summera sjuttio år sedan
Erik Karlsson grundade företaget.
Alltjämt är det två skilda produktionsenheter,
belägna ett par mil från varandra, men som numera
arbetar tillsammans mot gemensamma mål.
Ett första beslut blev att satsa på två träslagsrena
sågverk, vilket innebär att Frödinge Sågverks AB
uteslutande sågar gran och Hällerums Trävaru AB är
ett renodlat furusågverk.
Framför allt skapar detta stor flexibilitet och bättre
möjligheter att möta efterfrågan på marknaden och
att snabbt kunna ställa om till nya kundkrav.
Genom att samordna resurser på olika sätt ökar
man också sin konkurrenskraft, vilket leder till en
ännu starkare aktör på marknaden.
Produktionsmässigt ser man på gemensamma lösningar och hjälper också varandra vid behov. Såg­verken
jobbar integrerat inom framför allt administration, men
också på försäljningssidan och säljer trävaror från
varandras lager.
Båda sågverksföretagen har genom åren visat stort
intresse för ny teknik inom alla områden, vilket yttrat
sig i viktiga investeringar och nya tekniksprång hela
tiden.
Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB
har idag en synnerligen modern produktion med
ett rationellt och effektivt flöde, genom hela processen. Det omfattar hela produktionskedjan från
timmerintag, barkning, sågning, delning, råsortering,
ströläggning till färdiga virkespaket.
Teknikutveckling och nödvändiga investeringar
har också bidragit till ett stort resursutnyttjande och
ett högt råvaruutbyte. En av koncernens grundtankar
är att utnyttja varje stock optimalt för högsta sågutbyte, där framför allt reducerbandsågtekniken med
tunna sågsnitt borgar för detta.
I koncernen ingår förutom Frödinge Sågverks AB
och Hällerums Trävaru AB också Frödinge Skog AB.
två anrika sågverksindustrier 5
6 två anrika sågverksindustrier
Frödinge Skog AB har i nuläget sex anställda. Främre
raden från vänster Karl-Bertil Johansson, Gertrud Pettersson och Kristoffer Bjerker. Bakre raden från vänster Jonas
Persson, Joakim Rosén och Sören Davidsson.
Tryggar råvaruförsörjningen till sågverken
Den 1 juli 2011 blev starten för Frödinge Skog AB,
som i praktiken är ett renodlat inköpsbolag för anskaffning av skogsråvara till både Frödinge Sågverks
AB och Hällerums Trävaru AB. Den huvudsakliga
uppgiften är att köpa in tall- och grantimmer som
leveransvirke och rundtimmer för att trygga råvaru­
försörjningen till sågverken, nu och i framtiden.
Inköpen kan gälla avverkningsuppdrag och att köpa
skog på rot.
Frödinge Skog AB köper även rotstock, massaved,
lövkubb, lövtimmer och energisortiment.Tjänster man
också erbjuder skogsägare är slutavverkning, gallring,
röjning, föryngring, plantering, hjälp med att producera
gröna skogsplaner samt ekonomi och juridik.
Verksamhetsområdet sträcker sig från norra
­Kalmar län till södra delarna av Östergötland.
Frödinge Skog AB har sex anställda, men beräknas
sammantaget sysselsätta cirka 45 personer på heltid
i närområdet, om man även räknar in entreprenörer,
åkerier och andra som anlitas vid dessa uppdrag.
I decennier har sågverken i Frödinge och Hälle­rum
varit viktiga köpare av råvara från skogsägare i närområdet. De har byggt upp goda relationer och viktiga
leverantörsnät med många enskilda skogsägare, och
är tacksamma över att ha fått förtroendet att ta hand
om den fina råvaran i bygden.
Skogsägarnas lojalitet har betytt mycket för sågverkens utveckling genom åren, vilket gör att man
lägger stor vikt vid att värna om redan uppbyggda
kontaktnät och det förtroende som ligger till grund
för ett stabilt samarbete också i framtiden.
Att köpa råvara från närområdet är samtidigt en
viktig miljöaspekt, eftersom korta, lokala transporter
till sågverken gynnar miljön.
Sågverken i Frödinge och Hällerum har genom åren
också etablerat kontakter med entreprenörer, som
anlitas vid avverkningsuppdrag. Kundanpassning
av dagens trävaror kan man säga börjar redan ute i
skogen. Skördarnas sofistikerade apteringsprogram
gör det möjligt att förbereda speciella dimensioner,
längder och kvaliteter. Genom skördarrapporten kan
sågverken sedan se exakt vilka längder, dimensioner
och kvaliteter som tagits ned.
Att köpa råvara från närområdet ger korta transporter och är en
viktig miljöaspekt.
två anrika sågverksindustrier 7
Certifiering
Frödinge Skog AB är certifierat enligt PEFC och
innehar spårbarhetsbevis för FSC®. Certifiering
innebär att en produkt eller tjänst utförs enligt
en viss bestämd standard. För vår del betyder
det att vi skall efterfölja ett uthålligt, lönsamt
och miljövänligt brukande av skogen och dess
produkter. Vi skall ha utbildade och certifierade
entreprenörer som bedriver en korrekt naturvård
i skogen.
Om man som skogsägare väljer att certifiera sin
skogsfastighet betyder det att man ska ta hänsyn
till nationella, kulturella och sociala intressen. En
viss frivillig avsättning av den produktiva skogen
skall avsättas för inriktning på naturvård. Det
krävs även att skogsägare har en Grön Skogsbruksplan. Utöver vinsten att bedriva ett uthålligt
skogsbruk betalas till skogsägare ett tillägg för
certifierad virkesråvara. Frödinge Skog AB är
ombud för att certifiera skogsägare.
8 två anrika sågverksindustrier
kapitel 2
Sågverkens historia
sågverkens historia 9
Skogen gav arbete och inkomst
Redan Gustav Vasa var medveten om Tunaläns
värde­fulla skogar. I ett brev till sin fogde i Kalmar,
Germund Somme, skriver han år 1553 ”att det i
Tunalän finnes mycken god skog”och han uppmanar nu sin fogde att tala med tunaborna i ett betydligt vänligare tonläge än då han tidigare uttryckte
sin förargelse över den förrädarhop som bodde i
Tunalän.
Skog- och skogsbruk tillsammans med jord och
boskapsskötsel var också huvudnäringen i Tuna
under flera hundra år. Skogen gav inkomster till dess
ägare, men också arbetstillfällen och möjligheter
till försörjning för många människor. Inte endast
genom skogsarbete i form av avverkning, utan så
småningom i en allt högre grad genom virkesframställning.
Yxan var det första verktyget, med den kunde
träden fällas och med den kunde det ”skräs” stockar
för olika slag av byggnation.
nedre delen. I botten av denna grop gjordes ett hål
som stod i förbindelse med den väl täckt ränna där
tjäran kunde flyta ut i kärl där den samlades. För
denna tjärbränning användes främst några år gamla
stubbar som finfördelades, och så fylldes gropen
med detta material. Därefter tändes tjärdalen, täcktes
över med mossa och ris för att minska lufttillförseln,
och efter något dygn började tjära sippra fram. I ett
byaprotokoll från mitten av 1700-talet framgår att
tjärdalen i Fjälster var byns gemensamma egendom
och angelägenhet.
Röken och doften från kolmilor spreds över
tunabygden under några århundraden. I skogarna
höggs klenvirke som restes till kolmilor. Från de små
sågverken kom också ytor och material som kunde
användas vid kolningen. Kolet var en eftertraktad
vara, den kom till användning vid ett flertal bruk
och så småningom som drivmedel för maskiner och
till och med för bilar.
Under 1500- och 1600-talet var tjära en viktig vara,
inte enbart för befolkningen i de närmaste omgivningarna, nej, det var en för Sverige synnerligen
viktig exportvara. I flera delar av Tuna finns också
tjärdalar som vittnar om att denna produktion pågått långt in på 1800-talet.
Tjärdalen anbringades på en liten kulle eller
upphöjning och i den grävdes en trattformig grop
som invändigt kläddes med granbark och jord. Ofta
förstärktes också insidan med stenar, i varje fall i den
På en mängd platser i Tuna socken finns kolbottnar
som minner om kolning och om kolarnas liv. Rester av kolarkojor ger oss en bild över de primitiva
förhållanden som kolarnas liv innebar. Milorna
skulle resas, täckas, tändas och framför allt vaktas så
att kolningen inte övergick i öppen eld. Därefter
kunde kolet krattas ut och ösas upp i boxar för
vidare transportering till brukarna.
Visserligen var Tuna rikt på skog, men de verkligt
stora avverkningarna och sågverken fanns främst vid
10 sågverkens historia
Bilden är från 1949 och visar Kalle Nilsson, Sven-Erik Karlsson och Valter Gustavsson som här var syssselsatta med massavedsbarkning.
den norrländska kusten. Här fanns också sågverk av
helt annan storlek än i övriga delar av landet, och
dessutom betydligt tidigare, redan i mitt av 1700talet fanns ramsågar med 7-9 finbladiga sågar. Dessa
valsade finbladiga sågblad importerades bland annat
från Holland, för driften av dessa ramsågar krävdes
vattenkraft och då av en större dimension än vad de
småländska åarna förmådde ge.
Sågverkens historia går emellertid tillbaka till
1400-talet. I Vadstena Klosters Jordebok från år
1500 omnämnes en ”sågequarn” vid Forsvik i
Västergötland, i närheten av Vätterns västra strand.
Att just detta kloster ägde en av våra tidigaste sågverksanläggningar tyder på att våra första sågverkskonstruktörer varit präster och munkar.Vi föreställer
oss munkarna instängda i sina celler, avstänga från
sågverkens historia 11
yttervärlden genom tjocka klostermunkar, men det
rätta förhållandet var ett helt annat, munkarna fick
på denna tid lära sig ett eller flera yrken. Klostrens
tid av timmersågande verksamhet skulle dock få
ett brått slut. I samband med kyrkoreformationen
konfiskerades klostrens egendomar och övergick till
kronan. På så sätt fick den konung som genomförde
reformationen, nämligen Gustav Vasa, mycket att
beställa med de tämligen små, nyanlagda ”sågequarnarna”, och han gav de små sågverken sitt fulla stöd.
Tuna var rikt på vattendrag, och vid många av dessa
byggdes också små sågverk. Ett vattenhjul drev ett
kraftigt sågblad som arbetade sig genom stockarna.
Den tidigaste sågen i Tuna var troligen en s.k.
krono­såg i Kulltorp. Dylika sågar anlades i Syd- och
Mellansverige redan på 1500-talet och det var
således härifrån övriga Sverige lärde sig att använda
vattenkraften för framställning av virke. Att en sådan
såg funnits i Kulltorp framgår av gamla dokument
där Kulltorp år 1580 ålades att från kronosågen
leverera 50 tolfter bräder till Kalmar. Det finns också
uppgifter som visar att Gustav Vasa långt tidigare
ålagt Kulltorp liknande leveranser.
En av de första typerna av vattendriven såg
­kallades ”nickesåg” och bestod av ett kraftigt blad
som genom vattenkraften drogs upp och ner genom
stocken. Så småningom ersattes nickesågens blad
med den cirkelklinga, utvecklingen gick framåt.
Sågverk av denna typ fanns på många orter i Tuna,
fanns det lämpliga vattenflöden, ja då fanns det kraft
att driva dessa sågar.
Men – det fanns en enklare variant av sågverk,
12 sågverkens historia
den kallades för kransågning, här skedde sågningen
med en tandad såg som drogs av två personer. Man
rullade upp stockarna på en ställning, märkte med
krita ut den önskade tjockleken på brädet och så
kunde sågningen börja. En man stod på översidan av
ställningen och stocken och en man, undersågaren,
stod under stocken. Så drogs sågen och nötte sig
centimeter för centimeter genom stocken. Kunde
man på så sätt få fram ett 20-tal plankor eller bräder,
då hade sågarna utfört ett ordentligt dagsverke.
På flera platser i Tuna fanns så sent som i slutet av
1800-talet rester kvar av dessa, bland annat i Knastorp och Gunnarsmåla och så sent som i början av
1900-talet kunde äldre tunabor berätta om ”Olle på
Lia”. Denne ”Olle på Lia” var född i torpet Degerhult under Väderumsgodset och blev senare hälftendelägare i en gård i Fjälster. Det berättas att han var
en god sångare och fiolspelare, men också att denne,
”Olle på Lia”, var en skicklig kransågare.
Driften vid vattensågarna var givetvis i hög grad
beroende av vattentillgången, det fick ibland göras
dammar eller ”dämmor” för att reglera vattentillförseln. Is och kyla kunde också ställa till förtret och
i slutet av 1800-talet brann en såg i Vånga ner till
grunden.Vattnet hade frusit och för att få bort isen
användes så mycket värme att elden tog fart och
ödelade sågen. Det torde annars ha hört till ovanligheten att en vattensåg härjades av eld.
Under den senare delen av 1800-talet började allt
fler sågverk att drivas med ångmaskiner. Nu blev
det en helt annan kraft och produktionen ökade
väsentligt. Dessa maskiner eller lokomobiler kunde
Sju sågverksarbetare i Frödinge 1952 har tagit rast. I främre raden från vänster ses Ragnar Andersson, Janne Gustavsson och Einar
Axelsson. I bakre raden från vänster Valter Gustavsson, Per-Erik Nilsson, Kalle Nilsson och Sven-Erik Karlsson.
transporteras till skogrika trakter och så kom tillfälliga
sågplatser att få en stor spridning. Flera av dessa
tillfälliga sågverk kom emellertid att bli stationära i
form av fasta anläggningar, drivna av ångmaskiner
eller som senare drevs av råoljemotorer. Samtidigt
utrustades sågverken med ­modernare anläggningar,
kantverk, hyvelverk etc.
Ett av de första sågverken av denna typ var Tuna
Gårds sågverk som, när det omkring år 1900 flyttades från Lövås till Roslätt, utrustades med en ångmaskin. Övergången från vattendrift till ångmaskin
vid dessa sågverk har berättats av Erik Karlsson i
Spångenäs som i sina ”Minnesanteckningar från
min hembygd” berättar om sin morfar Per August
Persson, född den 9 februari 1843, och som arrenderade Holmen under Tuna Gård. Denne ”Per i Holmen” var en händig och kunnig man, som berättat
att han under senare hälften av 1800-talet varit om
att restaurera och bygga ett nytt vattenhjul för att få
kraft till sågverket.
Den så kallade dammen vid Tuna herrgård var
fordom en mindre sjö som sträckte sig mellan
sågverkens historia 13
Dambäck och fram mot kyrkogården. Dess utlopp
mot Tunasjön vid Lövås bildades ett fall som sedan
sekler tillbaka använts för att dra ett vattenhjul
som gav kraft till en såg och säkerligen också någon
kvarn. Den vatten­drivna sågen hade endast en stor
stockklinga men saknade kantverk vilket gjorde, att
om virket skulle kantas, fick man först blocksåga
stockarna.
Vid kalla vintrar hände det att vattenhjul och
vattenrännor blev helt nedisade och det tog då flera
timmar att hugga bort isen för att kunna påbörja
sågningen. De plank och bräder som sågades fördes
sedan med oxforor till Figeholm, varifrån de skeppades
vidare.
Omkring år 1900 inköpte Hammarskjöld en ångmaskin, den nya ångsågen blev förlagd till Roslätt
och här blev Frans Larsson utbildad till maskinist.
Den nya sågen blev också utrustad med kantverk,
hyvleri och spånhyvel. Dessutom med en stickhyvel
för hyvling av takstickor, i första hand till ladugårdar
och uthus.
Ett 20-tal år senare fanns flera liknande sågar i Tuna
och här bör nämnas Hällerums sågverk startat av Karl
Svensson år 1918. Denne hade emellertid haft transportabla sågverk tidigare, bland annat vid sjön Möckeln.
Hällerums sågverk är ett av ortens få sågverk som
utvecklats och fortfarande är i full verksamhet.
Ett sågverk som möjligen startades något tidigare
var Johan Nilssons såg i Kvilleholm och som senare
drevs av hans son Ossian Johansson. Längre fram på
1900-talet tillkom Eric Östs sågverk i Knastorp, Sixten
Nilssons sågverk i Väderum och John Johanssons såg
14 sågverkens historia
i Gunnarsmåla. Under 1940-talets senare del inköpte
Nässjö Stolfabrik ett markområde i närheten av Vibo.
Nässjö Stolfabrik var vid denna tidpunkt stora tillverkare av möbler, framför allt av stolar. I Vibo uppfördes en sågverksbyggnad utrustad med sågbänk
och cirkelklinga och här sågades under några år
björkkubb, som så småningom fraktades till Nässjö
där de förädlades till stolsitsar, stolben och stolpinnar.
I slutet av 1800-talet hade efterfrågan på skog för
virkessågning ökat oerhört kraftigt. Stora skogsbolag mer eller mindre skövlade stora arealer. I en
tidningsartikel från den 16 januari 1889 berättas
om en stor skogsavverkning i Tuna: ”Vid Syserums
och Kulltorps ägor i Tuna socken har nu påbörjats
en stor skogsavverkning. Den stora trävarufirman
Broms i Stockholm, som förut inom Tjust härad
köpt betydliga skogspartier till avverkning, har nu
inköpt Syserums och Kulltorps skogar för att avverkas och exporteras till utlandet. Icke mindre
än mellan 200-300 man skola sysselsättas vid dessa
skogshyggen, varav man kan finna, att det är frågan
om ett större företag. Det är liv och verksamhet upp
i Tuna sockens skogsbygder, där det ena mastträdet
efter det andra faller för yxan och sågen”.
Att det fanns masthöga träd i Tuna finns ett synbart bevis för vid ingången till Hembygdsparken
i Tuna. Där ligger, väl bevarat, en granstock som
mäter 48 meters längd. Den har för länge sedan fått
benämningen ”Tuna gran” och hade vuxit upp på
Tuna Gårds ägor alldeles vid sidan om landsvägen i
närheten av Hembygdsparken.
– Menard Karlsson
sågverkens historia 15
16 sågverkens historia
I hembygdsparken i Tuna kan man skåda en väl
sågverkens
historia
17 lång. Det
bevarad granstock
som är nära
48 meter
vittnar om vilka resliga träd som har vuxit i trakten.
18 sågverkens historia
kapitel 3
Från vattenkraft till
modern högteknologi
från vattenkraft till modern högteknologi 19
Industrialiseringen utvecklade sågverken
Sågverksbranschen är ett tydligt exempel på hur
industrialiseringen har utvecklat sågverken i flera
viktiga steg. I början var vatten- och vindkraft
helt avgörande för att kunna bedriva verksamhet.
Därefter kom ångmaskiner och ångkraften, följt av
elektricitet och förbränningsmotorn.
Senare kom i hög grad hydraulikmotorer att förbättra och underlätta arbetet på sågverken, följt av
modern teknik med automation och datoriseringen.
Bakom industrialiseringen och samhällsutvecklingen
har alltid människans ständiga strävan att se och skapa
nya möjligheter varit en viktig drivkraft. Ser vi på
de första sågverken så krävde de mankraft för att dra
sågen upp och ner genom stocken på höga bockar.
Övergången till vattenkraft eller vindkraft underlättade
därefter arbetet att såga timmer. Kraftöverföringen
löste man genom att sågblad var drivna av forsande
vatten eller vind, via sinnrika tranmissioner.
Ångkraften blev nästa viktiga utvecklingsskede
och möjliggjorde konstruktionen av snabbramarna
som mobila cirkelsågverk, drivna av lokomobiler.
Ångmaskinerna eldades med sågspån. Under denna
epok flottades timmer där det var möjligt, samtidigt
behövdes också transportmöjligheter på land. Detta
ledde till att järnvägar började byggas och anläggas
från stora kalhyggen till nyuppförda sågverk. För
transporter till havs användes bogserbåtar som drog
stora timmersläp långa sträckor utefter kusten.
20 från vattenkraft till modern högteknologi
Järnvägen nådde våra bygder 1877, då sträckan
Vimmerby-Hultsfred invigdes. I Hultsfred anslöt
banan till Nässjö-Oskarsham. Två år senare invigdes
smalspårsjärnvägen mellan Hultsfred och Västervik.
Därmed fick kommunens sydöstra delar flera
hållplatser eller stationer, bland annat i Spångenäs
och Tuna. Norrut från Vimmerby, förbi Södra Vi
och Gullringen och vidare mot Linköping, dröjde
järnvägen till 1902. Fyra år senare, 1906, tillkom en
avstickare till Västerviksbanan, från Vimmerby till
Spångenäs som också passerade Hällerum genom
sågverkets område. Den senare sträckan lades ner 1958.
För att underlätta virkestransporter hade Vimmerby en
smalspårsförbindelse med Ydre mellan 1923 och 1933.
Genom elkraften, som gjorde sitt intåg efter ångdriften, kunde man gå ifrån komplicerade transmissionslösningar. Sorteringsbord, flistuggar och barkmaskiner kunde drivas separat. Fläktmotorer gjorde
det möjligt att bygga och använda virkestorkar.
Cirkelsågar drevs med fotogenmotorer.
Förbränningsmotorn bidrog också till att lastbilar
började användas för transport av timmer och sågat
virke. Nya och bättre transportlösningar gjorde
också att större inlandssågverk började växa upp och
det tidigare beroendet av sjötransporter minskade.
Nästa revolutionerande utvecklingsskede var hydraul­
motorns intåg, vilket radikalt skulle komma att under­
lätta arbetet på sågverken. Efter andra världskriget
Foto:Vimmerby kommuns bildarkiv, fotograf: A. Ohrlander.
Bilden från Spångenäs 1910 visar ett blomstrande nytt samhälle. Järnvägen, där man bland annat fraktade timmer, tillkom 1906. Det
var en avstickare till Västerviksbanan, från Vimmerby till Spångenäs. I Hällerum passerade järnvägen genom sågverkets område. Järnvägen lades ner 1958. På sista turen den 31 augusti 1958 åkte bland annat Göte Svensson i Hällerum tur och retur till Vimmerby.
importerades från USA de första lyfttruckarna
som var hydraulmanövrerade. På sågverken ersattes
enstyckshanteringen med pakethantering tack vare
truckar. Lastbilar fick kranar och truckarna kunde
hantera hela timmerlass. Det var också under denna
epok som lastbilar övertog en betydande andel av
transporterna av färdiga trävaror. Inlandssågarna låg
också centralt i sina råvaruområden.
Stor betydelse för den fortsatta utvecklingen i branschen fick automatiseringen, genom ny elektronik
och datoriseringen. Successivt har modern teknik,
genom hela flödet och produktionskedjan, tagit
över det arbete som en gång utfördes manuellt.
Detta ledde till att antalet mantimmar reducerades
till mindre än en tiondel av antalet jämfört med hur
det var under ångmaskinsepoken.
I skogen ersatte avancerade processorer och
skogsmaskiner, med inprogrammerade apteringsinstruktioner, de tidigare skogshuggarna. Utvecklingen
har dessutom resulterat i sågverk specialiserade inom
olika områden och nischer.
från vattenkraft till modern högteknologi 21
Ett tåg kommer lastat till Yxerns hållplats
vid Krogfall. Spåret från Blägda trafikerades
i ett halvsekel fram till början av 1940-talet.
22 från vattenkraft till modern högteknologi
Frödinge – en bygd i förändring
Frödinge är en mycket gammal odlingsbygd och många
fornlämningar i bygden vittnar om tidiga odlingsplatser,
men det var först efter skiftesreformerna på 1800-talet
som åkermarken röjdes och befriades från större och
mindre stenar. Genom att bygga upp stenmurar runt
åkrarna kunde nyodling ske på tidigare ängsmarker.
Något som påtagligt påverkade socknen var skiftes­
reformerna, som tillkom för att få en rättvisare
fördelning av jorden i stora byar med små hemmansdelar och skiftande kvalitet på åker och ängsmark. ­
Av naturliga skäl var det lättare att genomföra skiften
i mindre byar med några få ägare än i större byar
med många ägare. När en förrättning var klar och
skiftet fastställt skulle det verkligt svåra genomföras,
nämligen att ta ner husen och flytta isär dem eller
bygga nya vilket tog sin tid. Där det var tvillinghus
som i byn Boda sågades huset mitt itu.
För att kunna färdas i bygden hade gästgiverier och
gästgivare stor betydelse. Alternativen var att själv ta
sig fram till fots eller till häst, ofta på knaggliga vägar.
För att förbättra kommunikationerna, framför allt
för person- och postbefordran, upprättades ett nät
av gårdar med övernattningsmöjlighet, enkel matservering och droskstation.
Uppdraget som gästgivare kunde cirkulera men
också gå i arv. En känd gästgivare i Frödinge under
många år var August Karlsson eller som han kallades
”Gästgivarn”. Hans äldste son Erik Karlsson skulle
senare komma att grunda Frödinge Sågverk.
Taxan för en skjuts från Frödinge till Vimmerby var
en krona och tolv öre vid mitten av 1940-talet. Droskan fungerade också som ”Doktorsskjutsen” vilket
var dåtidens ambulans.Vid ett tillfälle hade en man i
Frödinge sågat av sig en arm. Ensam körde August
Karlsson honom så snabbt hästen kunde springa.
Färden till Vimmerby lär bara ha tagit runt 20 minuter och vid framkomsten var en stor del av vagnen
nedblodad.
Gästgivarna transporterade också gods, bland annat
körde man många tunnor med potatis till Västervik.
En viktig vara från hamnstäderna var lysfotogen som
var nödvändig för att få hjälplig belysning i bostäder
och ladugårdar under vinterhalvåret. Fotogen fick
inte transporteras på järnväg, utan måste fraktas med
hästar och senare med lastbil.
Sjön Yxern fick tidigt stor betydelse både som transportled och för fisket. De många öarna och kobbarna
gjorde Yxern till en fiskrik sjö. Främst fångade man
den feta och näringsrika braxen, som var en uppskattad fisk av många när fattigdomen var stor.
Flera båtar och pråmsläp använde sjön som
transportled. Järnvaror och trävirke fraktades ner i
sjöbäckenet mot Ankarsrum. På vägen tillbaka hade
de med sig olika förnödenheter till byar, brukshandel
och bofasta.
Järnvägslinjen Norsholm-Västervik-Hultsfred
(NVHJ) byggdes 1879 och sjötrafiken kompletterades
från vattenkraft till modern högteknologi 23
Transporten ut från torvmossen underlättades så småningom av motorkraft och lastbilar.
samtidigt genom ett två kilometer långt stickspår,
från Blägda station till Krogsfall där det slutade vid
en stor brygga vid Yxerns strand. Stickspåret fick
stor betydelse för olika transporter i bygden. Timmer
och virke fördes ut ur skogarna. Runt Yxern växte
det upp mindre ångmaskinsdrivna sågverk och virke
drogs på pråmar med en bogserbåt.
En viktig verksamhet i bygden var även torvbrytning.
Redan 1912 började man bryta torv i Höghults mosse.
Torv som användes till strö i stallar.Verksamheten
pågick i 70 år. Man kan gott säga att det var den första
industrin i Frödinge, men sysselsatte aldrig mer än
30-talet anställda. Balar med torvströ skeppades med
båt och pråmar över sjön Grindeln till järnvägs­
24 från vattenkraft till modern högteknologi
stationen i Hällerum. Därifrån transporterades sedan
torven vidare till kunder i norra Småland och Öster­
götland. Efterhand övertog lastbilar torvtransporterna.
Bygdens lantbruk ledde även till mejeriverksamhet
som blev en basnäring i Frödinge. Redan i början på
förra seklet startade Dalens mejeri, likaså ett mejeri i
Grinderum och i grannsocknen etablerades Tuna
mejeri. I Sevede härad fanns det 1925 nio små mejerier och totalt 37 mejerier i norra Kalmar län.
Frödinge mejeriförening ledde till starten för
Frödinge mejeri 1929. Smör och ystvaror fraktade
gästgivaren August Karlsson till Vimmerby. Senare
kom ostkakor att känneteckna Frödinge mejeri.
Ostkaketillverkning startade i mitten på 1950-talet.
från vattenkraft till modern högteknologi 25
Ostkaka är den produkt som idag
mest förknippas med Frödinge mejeri.
26 från vattenkraft till modern högteknologi
kapitel 4
Frödinge
Sågverks AB
frödinge sågverks ab 27
Grundades efter vinterstormen 1943
Skogen har i alla tider haft en stor betydelse i de
skogrika småländska bygderna, vilket det också hade
i Frödinge. Skogsbruk, skogsnäring och skogens
produkter har skapat arbetstillfällen och haft stor
ekonomisk betydelse för många, även långt före sågverksindustrins blomstring i slutet av 1800-talet.
Försörjningsbasen för de cirka 2 000 invånare, som
var bosatta i Frödinge socken i mitten av 1800-talet,
var framför allt jorden och i någon mån skogen.
Odlingarna var främst korn och havre till fodersäd
samt råg och potatis. Till djuren användes även skogen när betesmarker saknades, men ett bekymmer
var att betande djur inverkade menligt på tillväxten
och skogsföryngringen.
Gästgivare August Karlssons äldste son Erik Karlsson
(1904-1977) i Frödinge visade tidigt ett intresse för
skogen och vad den kunde ge. Han fick därför gå
en kurs på skogs- och lantmannaskolan i Osby. Vid
avslutningen gav föreståndaren alla elever ett råd:
”Skogen står sig. Håll fast vid den. Skaffa gärna en
skogsgård”.
Hemma i Frödinge tog den nyutexaminerade Erik
fasta på det, så vid sidan av jordbruket började han såga
timmer och hade ett litet flyttbart sågverk. En råolje­
driven tändkulemotor drev verket. I arbetslaget ingick
två sågare, en kantare, en kombinerad timmer­rullare
och maskinist plus plankbärare och stabbläggare.
När skogsägare i bygden ville sälja rotposter
kontaktade många Erik Karlsson, som även köpte
28 frödinge sågverks ab
skogspartier och högg allt manuellt vid den här tiden.
Det mobila sågverket flyttades mellan olika avverkningsplatser och timret kördes ut ur skogen med häst.
Eriks far, gästgivare August Karlsson som hade
gästgiveri i Frödinge, köpte 1928 en svart Chevrolet.
I sin bil körde han nästan allt som gick att frakta, i
viss mån användes bilen även för att frakta trävaror.
Samtidigt hade gästgiveriet hästar och det var
körningar till Oskarshamn, en del till Västervik eller
vart gästerna nu skulle åka.
Erik Karlsson var bosatt med sin hustru Britta på
gården Lundsberg, som låg vid Frödinge kyrka, cirka
en kilometer från nuvarande sågverk. Paret fick sönerna
Sven-Erik och Karl-Inge samt dottern Ulla. SvenErik föddes 1928 och växte upp i familjens lantbruk
men fick tidigt, precis som sin far, ett intresse för
skogen. Men att Sven-Erik senare i livet helt skulle
ägna sig åt sågverksrörelse var mer en slump. En sak
visste han emellertid tidigt, lantbruket var inget för
honom, har han berättat. Sven-Erik var 15 år gammal när hans far startade Frödinge sågverk 1943 och
han kom direkt in i verksamheten. Även yngre brodern Karl-Inge började senare arbeta på sågverket.
När andra världskriget utbröt stannade mycket av
den verksamhet som var knuten till skogsnäringen
av. En ljuspunkt i detta mörker var att Frödinge fick
elektricitet 1939, vilket skulle få stor betydelse.
Sven-Eriks minnen från krigsvintrarna är den
Sven-Erik Karlssons stora intresse för innovationer har gjort att han aldrig har ryggat för ny
teknik. Genom alla år har Frödinge Sågverk
investerat i toppmodern produktionsutrustning.
frödinge sågverks ab 29
I mörk hatt till vänster ses Erik Karlsson, som mitt under brinnande världskrig grundade Frödinge Sågverk 1943, här tillsammans
med hans son Sven-Erik, en virkesmätare från Vetlanda samt Per-Erik Nilsson och Karl Johansson.
stränga kylan. Under flera vintrar i rad sjönk kvicksilvret i termometern ner mot minus trettio grader,
ibland lägre än så. Dessutom var det djup snö att pulsa i.
1942 var Sven-Erik 14 år och gick och konfirmerade
sig. Han har berättat om en händelse då han och
Gunvor, som senare blev hans hustru, skulle gå till
kyrkan en mycket kylslagen söndag. Sven-Erik bodde
visserligen bara några hundra meter från kyrkan i
Frödinge, men Gunvor hade mer än en kilometer
att gå. Trots att det denna söndagsmorgon var minus
42 grader hindrade det inte Sven-Erik och Gunvor
att traska iväg till kyrkan i den bistra kylan. Under
30 frödinge sågverks ab
hela konfirmationstiden var det närvaroplikt vid
gudstjänsten på söndagarna.
Året därpå följde en mycket mild vinter och en vinter­
storm den 2 mars 1943 fick en avgörande betydelse
i Frödinge Sågverks historia. Eftersom vintern varit
mild och blöt var det ingen tjäle i backen, vilket
gjorde att stormbyarna fällde stora mängder träd.
Bara över en natt blev det plötsligt mycket skog att
ta hand om. Sven-Erik har beskrivit den här stormen som värre än både stormarna Gudrun och Per,
som drog fram över bygden under senare år.
Efter stormen 1943 låg träd kors och tvärs och
om vartannat överallt i skogen. Hur skulle all värdefull råvara kunna tas om hand?
Erik Karlsson var inte sen att se möjligheterna som
öppnades. Han skulle ju kunna utveckla sitt ambulerande sågverk till en mer stationär verksamhet. Det
handlade nu om att på bästa sätt försöka ta hand
om allt vindfällt timmer i trakten och någon skulle
ju såga upp det. Sagt och gjort tog Erik Karlsson
vid denna tidpunkt beslutet att starta ett stationärt
sågverk, vilket blev Frödinge Sågverks AB, som han
grundade 1943.
En nyckelfråga var att snabbt få tag i nödvändig
sågverksutrustning. Erik fick nys om en ångmaskin
som stod på en nerlagd fabrik i Nelhammar mellan
Ukna och Edsbruk. En stor ångmaskin hade ut­
annonserats i Vimmerby Tidning. I sällskap med sin
son åkte han för att titta på ångmaskinen, och det
blev affär.
Erik hade nu en ångmaskin för att kunna driva sitt
sågverk, men han behövde också utrustning för att
kunna såga timret. Erik visste att byggmästare Ivar
Andersson hade en del utrustning och frågade om
han kunde tänka sig att hyra ut en stockbänk och
ett kantverk och så blev det.
Utrustningen monterades upp och strax före mid­
sommar 1943 sågades den första stocken på Frödinge
Sågverk. Under lång tid sågades uteslutande stormfällt timmer och i takt med att verksamheten tog fart
skaffade Erik snart egen och modernare utrustning.
När Frödinge Sågverk grundades fanns samtidigt
en rad små sågverk i bygden. Det var gårdsågar och
bysågar, ambulerande och fasta. Efter kriget hade
Sevede kommun, det vill säga Rumskulla, Pelarne,
Vimmerby och Frödinge socknar som låg söder,
öster och väster om Vimmerby stad, totalt 27 sågverk. Bara i Frödinge socken var antalet 6-7 sågverk
i slutet av 1940-talet.
Sven-Erik Karlssons första jobb på sågen blev att sköta
ångmaskinen. Det var tidiga morgnar för honom.
Redan vid fem-snåret begav han sig till sågen för att
elda ångmaskinen med spån så att den hade fyr klockan
sju när manskapet skulle börja såga. En annan
arbets­uppgift för honom var att rulla timmer till
stockbänken. Dagpenningen uppgick till fem kronor.
Man sågade ungefär från april fram till juni, övrig
tid under året stod sågen stilla. På hösten och vintern
fick man i stället bege sig ut i skogen för att hugga.
Teknik har alltid varit Sven-Eriks intresse så ­redan
1949 köpte sågverket den första motorsågen. Märket
var Jobu, ett norskt fabrikat, men det var en tung
pjäs. Säkert vägde den här motorsågen minst tio
kilo minns Sven-Erik. Ändå var det ett stort tekniksprång och en lättnad att kunna använda motorsåg
i skogsarbetet. Tidigare hade det krävt två man, som
sågade från var sitt håll, när man skulle fälla ett träd.
Ett bekymmer var transporterna från skogen till sågverket. Men Hans och Per-Birger Karlsson, som var
bröder till Erik, hade åkeri. De hade startat rörelse
under kriget med gengasdrivna bilar. Nu åtog de sig
att köra timmer till sågen, men lastmöjligheterna var
begränsade och det gick bara att rulla på stockar för
frödinge sågverks ab 31
En vanlig syn på sågverken en gång i tiden var att
manskapet bar virket på särskilda axelkuddar ut till
brädgården. Det var innan truckar gjorde sitt intåg.
Frödinge sågverk skaffade sin första truck 1956.
32 frödinge sågverks ab
hand. Skulle de frakta virke fick de lasta planka för
planka på bilflaket
När kriget var över och freden ett faktum sålde Svenska
Kronan ut bilar som de inte längre behövde. Hans och
Per-Birger kom över ett sådant fordon. Det var en
90 hästars bensindriven lastbil som formligen slukade
bränsle. Förvisso kostade bensinen då inte mer än
30-40 öre litern men drivmedel skulle ju anskaffas.
1947 auktionerade Erik Karlsson ut sitt lantbruk,
men behöll den äldsta hästen och två vagnar. Hästen
var en stor ardenner och hette Tor och var länge en
trotjänare på Frödinge Sågverk. Tor användes för att
både köra stockar och sågat virke. Sågat virke som
lastades på vagnen hade olika dimensioner och kördes ut till brädgården för att torka. Enligt Sven-Erik
var hästen så klok och van att när de skulle lasta av
stannade han vid rätt stapel med rätt virkesdimension.
Efterhand som verksamheten utvecklades i Frödinge
tillkom kunder både i Sverige och utomlands. Sågverkets första exportorder kom från Tyskland direkt
efter krigsslutet och var okantad snickerifuru. I början
levererades också en del virke till hamnen i Oskarshamn, där det skeppades ut för transport till England.
Det mesta levererades ändå inom landet och mycket
sågat virke gick till husfabriken Standard­hus i Hultsfred.
En del lastades på järnväg i Vimmerby för vidare
transport till Tyskland, som tidigt blev en stor och
viktig marknad för den småländska furan.Virke av
hög kvalitet var eftertraktat och behövdes när man
byggde upp landet igen efter krigets förödelse.
Skogsråvaran till Frödinge Sågverk kom under de
Att lasta ett virkeslass var en svår och krävande arbetsuppgift.
Bilden är från 1948.
tidigaste åren från socknen, men mottagningsområdet utvidgades efterhand.
För att lasta timmer började sågverket på 1950-talet
använda virekranar, men det krävde ändå tre man för
att lasta en bil. Sven-Erik har berättat att en man körde
kranen, en fick sätta saxen på stockarna och en fick ta
emot. På detta sätt utfördes transporter och lastning
under många år till den första ”elefantkranen” kom.
För driften av sågverket tjänade ångkraften fram till
1950 då i stället elkraft fick ersätta den gamla ångmaskinen. En uppgörelse med Sydkraft ledde till att
kraftbolaget lät bygga en 900 meter lång ledning, en
avstickare över mossarna, och kopplade på sågverket
till elnätet.
Det gjorde att ångmaskinen såldes och gick till
skrot. Något som Sven-Erik långt senare kunde
känna en viss ånger för, tänk om vi hade haft kvar
den gamla klenoden säger han i vår intervju.
Elektrifieringen gav Frödinge Sågverk helt andra
möjligheter. Man kunde nu placera ut flera elmotorer
frödinge sågverks ab 33
som drev olika maskiner. Drivremmar, som under
ångmaskinsepoken varit 20 meter långa, behövde
inte längre vara speciellt långa.
En av de stora tekniska milstolparna i sågverkets
historia var när man körde igång den första hyveln
1951, vilket ökade sysselsättningsgraden på sågen. Nu
kunde man hyvla virke som hade legat och torkat
under sommaren. Snart arbetade 8-10 man på sågen.
Sven-Eriks stora intresse för ny teknik resulterade
i att sågverket 1958 installerade en barkmaskin och
flistugg. Genom barkmaskinen blev det möjligt
att ha två stockbänkar, som tog in timmer och två
sågklingor klöv blocken. Tack vare flistuggen kunde
man nu börja leverera flis. Tidigare hade restmaterial
från sågningen använts till bränsle i traktens kolmilor.
Två herrar, Paul och Göran Paulsson i Höghult åtog
sig att köra flis från sågverket till Edsbruk. Det blev
ungefär ett lass varannan dag.
Samtidigt var tillgången på timmer god och sågverket
gick nu på högvarv. Under flera år sågade man i skift.
Till de stora och revolutionerande tekniknyheterna
inom sågverksindustrin räknas gaffeltruckens intåg.
Frödinge Sågverk skaffade den första trucken 1956.
Sven-Erik hade kommit över ett gammalt lastbils­
chassi hos Be-Ge Bil i Oskarshamn. Detta blev
den första trucken, som utvecklades tillsammans
med smidesfirman Liljegrens i Vimmerby. Den nya
trucken innebar ett otroligt framsteg och kom direkt till stor användning. Sågverket byggde nämligen
1957 sitt första virkesmagasin där trucken användes
när man reste takstolarna.
34 frödinge sågverks ab
Efter några år köpte sågverket den första färdiga
trucken, en LMV från Lidhults Mekaniska Verkstad.
Under 1960-talet och en bit in på 70-talet hade
Frödinge sågverk 59 anställda. Den sågade virkes­
volymen uppgick till omkring 10 000 kubikmeter
furu och gran per år.
Delvis hade leveranserna ändrats jämfört med
tidigare. Mycket virke gick fortfarande till England,
men en exportmarknad som började växa var
Danmark. Till Frödinge anlände allt oftare danska
chaufförer för att hämta trävaror. Tyskland var ändå
den största marknaden. Samtidigt fortsatte Frödinge
Sågverk att leverera mycket virke till Standardhus
eller Hultsfreds-Hus, som blev namnet på en av
Sveriges största husfabriker.
En viktig milstolpe i sågverkets utveckling är satsningen på en bandsågslinje. Den första bandsågen
köptes 1961, sju år senare tillkom ytterligare fyra.
Bandsågsgruppen gjorde att stockbänkar togs bort.
En dubbel klinga sågade block och i bandsågen
sönderdelades blocken i olika dimensioner.
Sågverkets första torkanläggning byggdes 1966
och fyra år senare tog man i bruk ett nybyggt
hyvleri. En stor händelse var också att företaget
samtidigt investerade i ett justerverk.
Såglinjen utvecklades i mitten på 1970-talet
genom ytterligare två bandsågar, som användes för
att reducera block och ersatte den tidigare dubbelklingan. En teknikutveckling som resulterade i
ett högre uttag och gjorde att man fick ut mer virke
per stock. Senare investeringar har bidragit till ett
ännu högre resursutnyttjande av råvaran.
Hästen Tor var länge en
trotjänare på Frödinge
Sågverk. Karl Nilsson är
här på väg till sågen med
stockar.ab
De körde
frödinge sågverks
35 även
sågat virke från sågen till
brädgården för torkning.
bland annat skador, böjar och kraftiga så kallade rotben
noteras. Alla uppgifter lagras och utgör grund för
ersättningen till leverantörerna. När timret anländer
utför Virkesmätningsföreningen en opartisk inmätning
och varje parti får ett redovisningsnummer.
En milstolpe i sågverkets utveckling var när de första truckarna
kom. Genom åren har det blivit ett antal olika modeller.Truck­
föraren här heter Inge Andersson.
Frödinge Sågverk hade egna anställda huggare. I början
kördes timret ut från skogen med hästar till bilväg. År
1967, samma år som vi fick högertrafik i Sverige,
skaffade Frödinge Lill-Nalle som var den första
skotaren. Det var en gul traktor med driv på vagnen.
I början på 1980-talet var det dags att köpa skördare.
Sven-Erik och sonen Christer begav sig en tidig
morgon från Frödinge och satte kurs mot Ljusdal i
Hälsingland, där de skulle titta på en maskin. När vi
kom fram vid 16-tiden, berättar Sven-Erik, var det
kolsvart ute men vi kunde ändå inspektera skördaren.
Det blev affär och sågverket var därmed ägare till en
två år gammal maskin. Det dröjde inte länge förrän
ännu en skördare köptes in.
1979 hade Frödinge Sågverk byggt en mätstation
för inkommande timmer.Vid inmätning mäts längd
och dimension, likaså sker en kvalitetsbestämning, där
36 frödinge sågverks ab
Ett stort tekniksprång och en rationalisering var när
Frödinge Sågverk investerade i råsortering 1981.
Tidigare hade sex-sju man ströat virket när det kom
ut från sågen. Genom råsorteringen klarade nu två
man detta arbete.
Nuvarande kontorsbyggnad i Frödinge byggdes
1985. Tidigare hade man bara haft ett kontor ovanpå
en virkestork, vilket inte var den ultimata lösningen.
Dels förde torken mycket oväsen, dels kunde det
ibland uppstå lite dråpliga situationer som när någon
kom och frågade efter Erik eller Sven-Erik på sågen
och fick svaret att de sitter på torken!
På området, där man en gång i tiden spelade fotboll på
Björnskans, tillkom 1990 ett nytt stort virkesmagasin.
Två år senare byggde man två kammartorkar och 1994
ersattes det tidigare justerverket med ett nytt. 1998 tog
sågverket i bruk ett nytt, helautomatiskt timmerintag.
Som vi kan se har verksamheten under årens lopp
utvecklats och moderniserats på många olika sätt
- hela tiden på befintligt industri­område och i en
lagom och försiktig takt.
Fortfarande är Sven-Erik Karlsson verksam på
sågen i Frödinge.Varje morgon beger han sig vid
sextiden till sågverket och flyttar fram i torken och
ser även till pannan. Men som han säger: idag styr
jag själv när jag kan komma och gå.
På området, där man en gång i tiden spelade fotboll på Björnskans,
tillkom 1990 ett nytt stort virkesmagasin. Två år senare byggdes två
frödinge
ab 37 med ett
kammartorkar och 1994 ersattes
det sågverks
tidigare justerverket
nytt. 1998 tog sågverket i bruk ett nytt, helautomatiskt timmerintag.
1950-talets framgångsrika fotbollslag. Övre raden från vänster Erik Gustavsson, Erik Carlgren, Knut Karlsson, Allan Lindvall,
Lennart Karlsson och Hans Gustavsson. I undre raden Allan Fröberg, Per Anders Nilsson, Gert Jonsson, Per-Olof Sethson,
Karl-Erik Svensson och Bengt Pettersson.
38 frödinge sågverks ab
Banade väg för fotbollsklubben
Frödinge Bollklubb bildades 1929, då man började
spela fotboll på Eriks kulle.Verksamheten har genom
åren bedrivits på flera olika planer. Det som kan
beskrivas som den moderna fotbollen startade på
den plan som i folkmun kallades ”Gustavs Moer”.
Frödinge sågverk kom att få en viktig roll för
klubbens forsatta utveckling. Klubben hade hyrt
mark för en fotbollsplan men framförde 1949 att de
behövde en ny plan. När de ville köpa marken som
de hyrde hade markägaren begärt ett väl högt pris.
Därför lade sågverket ett bud på 3 000 kronor och
köpte hela området, som idag är platsen där Frödinge
sågverk är beläget. Området upplät sågverket till fotbollsklubben. Detta gjorde att 1951 blev Björnskans
klubbens nya hemvist. 1950-talet kom att bli fotbollens storhetstid i Frödinge, ofta var det en publik vid
matcher på 400-500 personer.
Genom åren hade verksamheten vid sågverket vuxit,
vilket gjorde att virkesstaplar kantade Björnskans.
I takt med att sågverket blev allt mer trångbott
behövde man nu grannfastigheten där idrottsplatsen
låg till sin egen expansion.
Erik Karlsson insåg samtidigt vilken stor betydelse
idrottsplatsen hade för många och kom med ett förslag om att köpa mark av Ludvig Karlsson nedanför
Bygdegården, för att där anlägga en ny fotbollsplan åt
klubben. Hans förslag föll i god jord och Frödinge
Sågverk bidrog på så vis i hög grad till att bygga
nuvarande Lundavallen. Omklädningsrum från
Björnskans flyttades och bas för flyttningen blev
Sven-Erik Karlsson. 1965 invigdes Lundavallen genom
att Östers IF, med bland andra Tommy Svensson,
spelade på den nya fotbollsplanen.
I unga år var Sven-Erik Karlsson själv med och
spelade fotboll på Björnskans, men han kunde inte
fortsätta med fotbollen längre när det var dags för
honom att göra lumpen i Karlskrona. Men det blev
ändå lite fotboll emellanåt. Sven-Erik gick med i
brandkåren och han har ett minne från en match
som brandmännen spelade mot Frödinges damlag.
Brandchefen stod i mål, men efter första halvlek låg
brandmännen under med några mål. Lagkamraterna
sa då till sin målvakt, som inte var så van vid sin
uppgift, att hans roll var att stoppa bollarna. Trots att
det gick lite bättre för honom efter pausen slutade
det ändå med att damlaget segrade.
1965 flyttades omklädningsummet från Björnskans till Lunda­
vallen som är Frödinge BK:s än idag.
frödinge sågverks ab 39
Tredje generationen Karlsson tog över
Idag leder Christer Karlsson familjeägda Frödinge
Sågverks AB. Han är tredje generationen i ledningen
för sågverket, som hans farfar en gång grundade och
som hans far utvecklade och drev under många år.
Årsproduktionen vid Frödinge Sågverk uppgår
i dagsläget till 35 000 kubikmeter sågad vara, mer
än hälften eller 18 000-20 000 kubikmeter av hela
volymen, plan- eller profilhyvlas. Mellan 60 och 70
procent av hela produktionen exporteras. Företagets
omsättningen uppgår till cirka 85 miljoner kronor
och antalet anställda är för närvarande 25 personer.
Den familjära känslan har genom alla år kvarstått i
företaget, där även fjärde generationen tagit steget in
genom Christers döttrar Angelica och Emmelie och
hennes sambo Joakim Rosén. Joakim arbetar sedan
2006 som råvaruinköpare.
Den lokala närheten och de korta beslutsvägarna
är också djupt rotat och kännetecknar företaget
mycket väl. Christer Karlsson betonar att ett viktigt
mål är att kunder och leverantörer ska uppleva det
som enkelt och lätt att samarbeta med företaget.
Han gläds åt den positiva utveckling som företaget
visat genom åren, men är också medveten om att
utan kunniga och lojala medarbetare, trogna virkes­
leverantörer och kunder som köpt företagets produkter
hade situationen varit annorlunda.
Christer framhåller också att utan yrkesstoltheten
hos de anställda hade företaget inte kunnat leva upp
till kundernas höga förväntningar.Yrkesstoltheten är
40 frödinge sågverks ab
en garanti för att kunna hålla kvalitet och leveranssäkerhet på högsta nivå. I praktiken betyder det att
kritiska ögon noga synar produkterna i flödet.
Christer började jobba direkt efter grundskolan. Då
hade han redan hunnit jobba på sågen under flera
sommarlov. Så ofta han kunde begav han sig till
sågverket. Det blev ett mellanår för att göra värnplikten innan Christer 1977 inledde karriären som
timmerinköpare.
Han hade varit med sin farfar i skogen när han
köpte skog till sågverket. Framför allt köpte man
leveranstimmer och skog på rot i närområdet. Leverantörerna var främst enskilda skogsägare men sågverket köpte även skog från större gods och gårdar.
Verksamhetsområdet sträcker sig från norra ­Kalmar
län till södra delarna av Östergötland.
Efterhand tog Christer själv över ansvaret för inköpen av timmer och skötte detta under de följande
tio åren. Det innebar att han åkte ut och bedömde
skog och dess kvalitet. Framför allt sökte han kvistfri
fura som hade mycket stamblock och även finkvistig
gran. Han lämnade sedan anbud och hoppades natur­
ligtvis på att få köpa timret som han sett ut.
Frödinge Sågverk skötte även avverkning när man köpte
skog och utförde transporter genom egna fordon.
Christer ägnade sig huvudsakligen åt inköp fram till
mitten på 1980-talet. Tiden var då mogen att än mera
avlasta sin far, som både höll i sågverkets drift och
Christer Karlsson är tredje generationen
i det familjeägda Frödinge Sågverks AB.
Han inledde sin karriär som timmerinköpare och var tidigt med sin farfar i
skogen när han köpte skog till sågverket.
frödinge sågverks ab 41
Idag sågar man uteslutande gran i Frödinge. Stockarna löper från timmerintaget in i den högeffektiva produktionsanläggningen.
försäljning. Successivt tog Christer ett allt större
ansvar för sågverkets försäljning. Han minns den
första exportaffären som var en leverans av furuvirke till Egypten. Det var ett virkesparti på 500600 kubikmeter.
Vid den här tiden levererade Frödinge Sågverk
trävaror främst till snickeriföretag och hustillverkning. Stora exportmarknader var England, Irland,
Tyskland, Danmark, Holland och länder i Nordafrika.
42 frödinge sågverks ab
Senare har man även exporterat virke till länder som
Saudiarabien, Australien och Malta.
Idag är de främsta exportmarknaderna Danmark,
Tyskland och Holland.Virket som levereras är huvudsakligen byggnads- och konstruktionsvirke som
används vid byggnation och på snickeriindustrier.
Numera ingår Frödinge Sågverk i ett nätverk
med exportörer, där en rad agenter världen över
sköter marknadsföring och kundkontakter på ex-
Under decennier har Frödinge Sågverk byggt upp en industri som kan hantera stora mängder timmer samtidigt.
portmarknaderna. Flera av dessa agenter har man
samarbetat med under lång tid.
Efter att under många år ha sågat både tall och gran
blev det under 80-talet och hela 90-talet en förskjutning mellan dessa träslag. I början på 2000-talet
kom gran att dominera produktionen i Frödinge.
Förändringen berodde främst på ökad efterfrågan på
byggnadsvirke i gran, såväl hyvlat som ohyvlat.
Sedan 2007 sågar Frödinge Sågverk uteslutande
gran, vilket blev ett beslut i samband med förvärvet
av Hällerums Trävaru AB. Man bestämde sig för att
satsa på två renodlade sågverk, vilket skulle generera
flera synergieffekter.
När Christer Karlsson själv tog över ledarskapet efter
sin far beskriver han det som en mjuk övergång. Han
kan inte direkt sätta en bestämd tidpunkt för detta,
utan han tog stegvis över ansvaret efterhand som hans
far trappade ner.
I en intervju när Frödinge Sågverk 60-årsjubilerade
frödinge sågverks ab 43
Dagens virkesproduktion i Frödinge är i
hög grad kundorderstyrd och präglas av
en kvalitetssyn som bygger på snabba,
kundanpassade leveranser till utsatt tid.
På bilden Magnus Djurstedt.
44 frödinge sågverks ab
frödinge sågverks ab 45
sa Christer: ”Att spå om framtiden är vanskligt.Vad
vi dock med säkerhet vet är att konkurrensen ökar,
att kundernas krav och behov förändras och att ny
teknik ständigt står i farstun. Jag tror att vi bäst möter framtiden genom ökad förädling och ett fördjupat samarbete med både kunder och leverantörer.
Tillsammans kan vi ge kvalitetsbegreppet ytterligare
dimensioner. Alla nya teknikinvesteringar ska bidra
till rationellare produktion och ökad kundnytta
men även vara till gagn och nytta för arbetsmiljön.
Vid val av teknik och processer ska vi så långt som
möjligt välja det mest miljöanpassade alternativet.”
Ser vi på vad som hänt sedan dess har företaget fort­
satt att ta nya steg, inte minst när det gäller förädling.
2008 satsade Frödinge Sågverk på en helt ny nisch
och investerade i en linje för tillverkning av råspont­
luckor, som är en specialprodukt till husfabriker.
Christer berättar att de även tidigare hade gjort dessa
produkter, men då manuellt, nu fann man teknik för
en mer rationell och automatiserad tillverkning.
I flera avseenden har Frödinge Sågverk aldrig ryggat
för ny teknik. Detta har också gjort att många tunga
monotona arbetsmoment försvunnit och sedan
länge utförs av fjärrövervakade och processorstyrda
maskiner, som haft stor betydelse för både arbetsmiljö och produktion.
Nuvarande produktion är i hög grad kundorderstyrd och präglas av en kvalitetssyn som bygger på
snabba, kundanpassade leveranser till utsatt tid. En
försenad virkesleverans håller inte högsta kvalitet, även
om virket är av bästa kvalitet, resonerar Christer
Karlsson.
46 frödinge sågverks ab
För att kunna leva upp till detta har man under
decennier byggt upp en industri som kan hantera
stora mängder timmer samtidigt, och där dagens
rationella virkesproduktion till största delen styrs
och kontrolleras av datorer och automatik för att få
en jämn och hög kvalitet.
Under 2012 har företaget inlett nya, stora investeringar.
Även detta är helt i linje med det som Christer
förutspådde för tio år sedan om framtida teknik­
investeringar för rationellare produktion och arbetsmiljöförbättrande åtgärder.
Nya säkerhetskrav för sågverksindustrin har
nämligen gjort att företaget har bytt ut alla el- och
styrsystem i såglinjen. Samtidigt har det inneburit
en omflyttning av maskiner i sågen. Fortsatta
investeringar kommer att ske i etapper framöver.
Satsningar som leder till effektivare produktion och
ett ännu bättre sågutbyte.
Resursutnyttjandet av råvaran gör även att biprodukter kommer till nytta. När företaget 2004
investerade i en panncentral blev detta starten för
fjärrvärmeproduktion och leverans av närvärme
till företag, anläggningar och enskilda hushåll i
Frödinge. Anslutningsgraden blev mycket hög,
omkring 90 procent av möjliga abonnenter är
anslutna till närvärmen i Frödinge. Sågspån och
bark används som bränsle i den egna anläggningen
som försörjer hela sågverket med värme, inklusive
virkestorkarna samt närvärme i samhället. Sedan
länge har sågverket också levererat cellulosaflis till
papperstillverkning, likaså kutterspån till pellets- och
brikettillverkning och även som ströspån.
Nuvarande arbetsstyrka vid Frödinge Sågverk samlad på sågplanen. Längst bak från
vänster Anders Pettersson, Marcus Lind, Arne
Dahlström, Michael Johansson, Bo Andersson, Kjell Södling och Chrster Karlsson. I
mitten från vänster Ann Karlsson, Arne Larsson, Lennart Karlsson, Magnus Djurstedt,
Peter Holmberg, Alexander Dahlström,
Anders Lindström,Tomas Alexandersson,
Berth Jonsson, Mikael Lindström, Rune Jonsson, Sören Jonsson och Bengt Jonsson. Främre
radn från vänster Katarina Andersson, Inge
Gustafsson, Ulf Svensson, Andreas Gunnars­
son, Kenny Lind och Monica Henrysson.
frödinge sågverks ab 47
48 frödinge sågverks ab
kapitel 5
Hällerums
Trävaru AB
hällerums trävaru ab 49
Hjälpte Karl med ett viktigt startkapital
Det finns all anledning att ägna en tanke åt Nils Petter
Danielsson (1854-1926) till att Karl Svensson kunde
starta sågverksrörelse i Tuna socken, drygt en mil
utanför Vimmerby på den småländska landbygden i
södra Sverige, för hundra år sedan.
Nils Petter Danielsson var morbror till
Karl Svensson. Han föddes i Fjälster
i Tuna socken där han tidigt fick
överta jordbruket på gården. Men
Nils Petter ville annat än att vara
småtorpare och var urtypen för en
sann entreprenör.
Snart tjänade han pengar även
som körkarl och började så smått
också handla med timmer.
Han köpte skog på rot som han
avverkade och sålde. När han var 30
år gammal övertog han arrendet på
Eriksta gård, en stor gård söder om
Linköping. Bygden var rik på skog och
virkesaffärerna ökade. Danielsson hade både vana
och goda kontakter för att kunna avverka, förädla
och sälja trävaror.
För många svenskar var 1800-talet emigrationens
århundrade, men Nils Petter Danielsson hade inga
planer på att utvandra, utan såg möjligheter i det
egna landet. Han ville starta industrier som gav syssel­
sättning och levebröd till de många fattiga. På detta
sätt kom han att skapa tusentals nya arbetstillfällen i
skogs- och trävarubranschen under sin livstid.
50 hällerums trävaru ab
Trävaruaffärerna ökade efter hand. Nya sågverk
uppfördes och anlades. I Norrköping byggde han
ett nytt, stort exporthyvleri och startade 1903
Trävaru AB Norrköpings Exporthyvleri. En snabb
expansion tog fart.
1906 bosatte sig Nils Petter Danielsson i
Småland igen. Han kom till Ålhult säteri
i Södra Vi socken. Den anrika släktgården hade varit i samma familjs
ägo i precis hundra år när den blev
till salu 1905. Till historien hör att
Ålhult säteri en gång hade köpts
av en son till general Carl Fredrik
Pechlin, som är ett välkänt namn i
den svenska historien. Pechlin slutade sina dagar på Varbergs fästning,
anklagad för medverkan i mordet på
Gustav III.
Nils Petter Danielsson tillträdde Ålhult
säteri 1906. Fastigheten hade stora arealer med
avverkningsbar skog så det första han gjorde var att
anlägga en såg för att kunna utnyttja egendomens
skogstillgångar. Sågen placerades vid järnvägen som
hade dragits genom socknen. Saxen var ett litet torp
i bygden och blev en anhalt för järnvägen. Saxen
utvecklades så småningom till Gullringens samhälle,
där Nils Petter Danielsson grundade industrin genom att anlägga en ångsåg och senare en lådfabrik.
Nils Petter Danielsson hade tiderna med sig, vilket
bidrog till att han blev en mycket framgångsrik
för ångloksdrivna små järnvägsvagnar för att transportera timmer från de stora kalavverkningarna till
sågverken som han drev i Tunaberg, Gullringen och
Bestorp. Danielsson var också en av de allra första att
redan i början av 1920-talet övergå från brädgårdstorkning till artificiell torkning.
Efter första världskriget stod han på toppen av
sin karriär. Nils Petter Danielsson hade cirka 15 000
hektar skogsfastigheter, sågverk med 16 sågramar,
sex exporthyvlar, två lådfabriker och några cirkelsågverk, dessutom viss rederiverksamhet.
Totalt omsattes cirka 100 000 kubikmeter sågat
virke. Nils Petter Danielssons förmögenhet var
1918, enligt uppgifter i Länsstyrelsens arkiv i Kalmar,
17 miljoner kronor.
Foto från Gullringens Bygdeförening
affärs­man. En snedvriden åldersfördelning i skogarna
hade lett till ett kraftigt överskott av god timmerskog. Hundra år tidigare hade man nämligen nästan
kalhuggit hela södra Sverige för bränsle till bostäder
och järnbruk.
Ålhult var i början på 1900-talet åter beskogat med
mogen skog av fin furu och gran och sågen i Gullringen, som tog hand om timret, var det modernaste
som stod att uppbringa.
En av hans övriga sågar var Blankaholms såg. Köpet
sägs ha gått till som så att när Nils Petter Danielsson
besökte Blankaholm 1912 för att besiktiga en gruva
i skärgården fick han ett råd av roddaren under återfärden; ”Varför köper inte direktören Blankaholms
såg i stället. Hela fjärden är full med sjunket timmer.
Det räcker säkert att driva sågen ett år”. Det blev
affär och Nils Petter Danielsson byggde en ny såg
med fyra av Bolinders nya snabbramar.
1912 startade också Karl Svensson sin första sågverksrörelse. Nils Petter Danielsson hade en viktig
del i tillkomsten av den rörelsen, genom att låna ut
ett nödvändigt startkapital till sin systerson.
Sex år senare grundade Karl Svensson Hällerums
Trävaru, där han kom att bygga upp en stationär såg.
Virket såldes under Hällerumssågens tidigaste år till
Nils Petter Danielsson. Det var såväl furu som gran
och även lövträ.
Nils Petter Danielsson var en entreprenör som
inte var främmande för att tillämpa nya metoder
och använda nya transportsätt. Järnvägsspår anlades
Nils Petter Danielsson lät bygga en smalspårig skogsjärnväg
för att frakta timmer till sin ångsåg. Ångloket kallades ”SkogsSara” som såg ut så här 1914.
hällerums trävaru ab 51
Edvard var timmerkultrere’
En man som gick under namnet Edvard i Hällerum, ett original i bygden, hade som yrke timmerkultrere’. Han rullade timmerstockarna för
hand på sågverket från lastbilar när timmerlassen anlände.
Edvard arbetade på Tuna gård och åkte en gång tåg till Västervik.
På kvällen när han skulle resa hem kom han inte i tid till
tåget.Vad skulle han göra? Han måste ju hem till sina
ladugårdssysslor till nästa morgon. Han fick därför gå
de sex milen från Västervik till Tuna och anlände till
Tuna gård, lagom för att klä om och börja arbeta!
52 hällerums trävaru ab
Karl Svensson etablerade
sitt första sågverk 1912
När Karl Svensson (1882-1970) startade sågverks­
rörelse i Tuna socken hade hans morbror Nils Petter
Danielsson en viktig del i detta. Morbrodern lånade
nämligen ut ett nödvändigt startkapital, vilket gjorde
att Karl Svensson kunde grunda sin första sågverksrörelse 1912.
Det blev starten för den verksamhet som kom att
blomma ut och utvecklas till ett modernt och framgångsrikt sågverksföretag i bygden.
Samtidigt är 1912 ett år som gått till historien
av andra anledningar och händelser i vår omvärld.
Under sin jungfruresa över Atlanten förliste oceanångaren Titanic och skördade mer än 1 500 dödsoffer.
I Sverige avled författaren August Strindberg. Men
det var också ett glädjens år när Sverige stod i centrum
som värd för de olympiska spelen 1912, ett OS som
kom att kallas Solskensolympiaden i folkmun. Huvud­
arena var nybyggda Stockholm stadion. Sverige vann
medaljligan före USA.
Karl Svensson grundade sin första sågverksrörelse 1912.
Trettio år tidigare, 1882, föddes Karl Svensson. Han
växte upp på gården Boda vid sjön Möckeln i Tuna
socken. När han var 16 år gammal tjänade han i
Fjälster som slaktare och gick i gårdarna och slaktade
grisar, får och nötkreatur. Han köpte även djur som
han slaktade och åkte till Hultsfred där han sålde sitt
kött.
hällerums trävaru ab 53
Utan tvekan var Karl Svensson en mycket driftig
och företagsam person. Snart började han också köpa
upp gårdar när tillfälle gavs. Sammanlagt förvärvade
han nio fastigheter i Tuna socken. Den första gården
köpte han 1915, fastighetsbeckningen var Kronoberg I.
Två år senare köpte han Hällerum, som ju kom att
få stor betydelse för Karl Svenssons sågverksrörelse.
Gårdar som han också köpte var Kronoberg II,
Virbo, Nyhagen, Östrahult och Pipetorp. Att köpa
gårdar med tillhörande skogsarealer var ett sätt för
honom att både säkra råvarutillgången till sina sågar
och att investera sina intjänade pengar.
Det var kärva tider när Karl Svensson började ägna
sig åt virkesaffärer. Han köpte in timmer och sågade,
problemet var att få tillbaka pengarna som han lade
ut. 1909 fick Karl låna 5 000 kronor av sin morbror
Nils Petter Danielsson, dessvärre förlorade han hela
summan på sina virkesaffärer.
Karl Svensson tvingades därför att göra ett viktigt
vägval i sitt liv. Skulle han fatta samma beslut och lämna
Sverige för att emigrera till Amerika som så många
andra redan hade gjort? Tanken fanns verkligen hos
honom, men Karl valde att stanna i sitt fosterland.
Räddningen för honom, och det som gjorde att
Karl skulle kunna förverkliga sina drömmar om att
bedriva sågverksrörelse, bidrog onekligen Nils Petter
Danielsson till. Han beviljade Karl ytterligare ett
lån på 5 000 kronor. Pengarna blev ett synnerligen
viktigt startkapital till att Karl Svensson 1912 kunde
börja bygga upp en mer stabil verksamhet.
Det första sågverket, där inledningsvis en råolje54 hällerums trävaru ab
motor och senare en ångmaskin svarade för driften,
grundade han i Danevik vid södra änden av sjön
Möckeln.
Råoljemotorer, eller tändkulemotorer som de även
brukar benämnas, var förbränningsmotorer som
användes för att bland annat driva sågverk, men de
förekom även i traktorer, tröskverk, pumpar och till
och med i fiskebåtar. Bränslen av låg kvalitet, såväl
tjock mineralolja som trätjära, gick att använda eftersom förgasningen av bränslet skedde vid mycket
hög temperatur. Det är också därför som motor­
typen kallas råoljemotor.
Timmer till Karls första såg avverkades runt sjöarna
Möckeln och Fjälstern och flottades till sågen i
Danevik. Flottningen var ett tungt och farligt arbete.
Man använde sig av en eka med en vinsch i aktern,
så rodde man fram cirka 200 meter, ankrade fast
ekan och vinschade in flotten, och fortsatte så tills
timret var framme vid sågen. Normalt sett tog det
över en dag, men vid medvind gick det på bara
några timmar.
Arbetet vid sågen började på våren, när isen var
borta och pågick sedan i 3-4 månader. Här arbetade
8-10 personer som sågade cirka 200 stockar per skift,
vissa år förekom det 2-skift. På hösten plockades virket
ned från staplarna, mättes och kördes med hästtransport till Väderums station, där virket lastades om till
järnvägsvagnar för vidare transport till Västervik.
Karl Svensson hade även två mobila sågverk, så kallade
motorsågar som drevs med råoljemotorer. Ambu-
Kontoret och bokföringen hade Karl
Svensson på fickan. I sitt anteckningsblock
förde han noggrant in alla utgifter och
inkomster och annat som var viktigt.
hällerums trävaru ab 55
lerande sågar sattes upp där råvaran fanns, direkt på
eller i närheten av avverkningsplatsen. Under en
sågsäsong kunde dessa verk flyttas tre-fyra gånger.
Rekordet lär ha varit elva olika sågplatser under en
och samma vinter.
Eftersom man bara sågade vintertid var detta
säsongsarbete för många. På somrar och höstar
Karl Svensson gifte sig med Adele 1919.
56 hällerums trävaru ab
krävdes visserligen folk för att plocka ihop virket
och kola ribbved, men framför allt arbetade många i
bygden under sommarhalvåret vid torvströfabriken i
Höghult eller inom lantbruket.
1918 är nästa historiskt viktiga skede genom att det
blev starten för den verksamhet som Karl Svensson
kom att bygga upp i Hällerum. Till en början drevs
sågverket med hjälp av en råoljemotor. Sågen hade en
stockbänk och ett enkelt kantverk. Manskapet fick
bära sågat virke samt ribb och ytor ut till brädgården.
Det allra första såghuset låg ungefär vid den plats
där nuvarande virkesmagasin ligger. För övrigt var
sågen belägen intill järnvägen som på den tiden
trafikerade sträckan Spångenäs och Vimmerby.
Ute i världen hade första världskriget rasat sedan
sommaren 1914, men nu närmade sig kriget sitt slut.
I november 1918 var freden ett faktum. Som om inte
krigets alla offer var nog utbröt Spanska sjukan och
blev en omfattande epidemi i hela Europa. Man räknar
med att cirka 25 miljoner människor dog i sjukdomen.
Samma år såg i Sverige ett litet gossebarn sitt
första ljus. Det var en person som kom att bli världsberömd regissör och filmskapare, nämligen Ingmar
Bergman. I Sydafrika föddes Nelson Mandela.
Ett samtalsämne bland folket i bygden var säkert
också att ångbåten Per Brahe förliste på Vättern den
20 november och 25 personer omkom. Bland dessa
fanns konstnären John Bauer och hans familj.
Karl Svensson fick betala 43 000 kronor för fastig­
heten Hällerum. Detta var den största gården som
han köpte genom åren. Fastigheten omfattade bo-
Året är 1925 med familjen Svensson framför sin fastighet i Hällerum. Huset revs 1927 men på samma plats byggdes det nya huset
upp. Från vänster ses pigan Edit, Olle, Karl, Carl-Bertil, Birgit och Karls hustru Adele.
stadshus, uthus och ladugård samt skogsmark. Men
det var ingen avverkningsbar skog. All skog som var
åtta tum och grövre hade redan avverkats när Karl
köpte gården.
I Hällerum började han bygga upp ett stationärt
sågverk och bosatte sig där. Det blev platsen för hans
familj och miljön där hans barn skulle växa upp.
Karls hustru hette som ogift Adele Maria Andersson.
Paret gifte sig den 8 februari 1919 och fick sex barn.
Carl-Bertil föddes 1919, Birgit 1921, Olof 1924, Åke
1926, Anne-Marie 1927 och Göte 1935.
Gårdens lantbruk skötte en arrendator. På gården
fanns bland annat 3-4 kor och en häst. En dräng
utförde ladugårdssysslorna och arbetade i lantbruket.
Yngste sonen Göte berättar att han ibland fick sitta
på axlarna på drängen när han plöjde på åkrarna.
Virket som sågades i Hällerum under de tidigaste
åren var framför allt furu och gran men också en del
hällerums trävaru ab 57
lövträ. Sågade trävaror levererades huvudsakligen till
byggen i trakten. Många av bygdens faluröda stugor
och ladugårdar som vi fortfarande ser har virke från
Hällerum sågverk. Sågade trävaror såldes även till
Nils Petter Danielsson, som drev Blankaholms såg
och även exporterade en hel del virke.
Sågverken behövde arbetskraft under den säsong
sågningen pågick, vilket skapade arbetstillfällen för
ortens befolkning. Samtidigt gav försäljningen av
skog och timmer inkomster till skogsägare i byarna.
Även avverkningar och körning av timmer och virke
skapade sysselsättning och inkomster för många.
På sågverken skulle stockarna sågas till virke och
sågaren var en mycket viktig person.Virket skulle
sedan staplas för att torka. Eftersom detta var långt
före truckarnas intåg så bar manskapet virket på sina
axlar ut till virkesstabbarna.
Även barn och ungdomar kunde tjäna några
kronor i samband med avverkningarna, genom
att plocka tallkottar som sedan levererades till fröklängar i Tuna.
1938-39 tjänade en fullgod arbetare 85 öre i timmen,
och då hade redan lönekostnaderna börjat stiga. Olle,
Karls näst äldste son, berättade i en intervju: den dag
då lönerna går till 10 kronor i timmen då är det slut.
Då går det inte att driva företaget vidare. När företaget
firade 70-årsjubieum 1982 betalades mellan 50 och
60 kronor i timmen med sociala avgifter!
Under höstarna steg röken från kolmilor i bygden.
Kolningen sysselsatte många och milorna övervakades dag som natt av kolare. De bodde ute i skogen i
kolarkojor under tiden som kolningen pågick.
58 hällerums trävaru ab
För att göra träkol användes ribb och ytor från
sågverken. Det berättas att några omtalade kolare i
trakten var Axel i Grindstuga och Lindor i Brantestad, båda två hade kolmilor i Hällerum varje höst.
Från milorna transporterades den färdiga kolen
till försäljning och en stor del lastades på järnvägsvagnar i Hällerum för vidare transport till olika
järnbruk i Bergslagen.
Under krigsåren 1939-1945 kolades även meterved av
olika träslag och blev kol till gengasbilar. I samband
med krigets slut upphörde i stort sett all kolning.
Fortfarande kan man se spår av kolmilor i skogen
i form av kolbottnar, som är platsen för en gammal
mila. Där det finns kolbottnar avviker ibland vegetationen från omgivningens växtlighet.
Genom alla år har Hällerums Trävaru AB präglats
av en ständig utveckling. Ägarna har alltid varit
framsynta och intresserade av nya lösningar och ny
teknik, vilket inneburit ett ständigt byte av maskiner
och en utökning av maskinparken. Samtidigt ska sägas
att en viktig orsak till många maskinvesteringar är
att sågverksutrustning utsätts för stora påfrestningar,
som gör att slitaget är stort.
Hur många maskiner av olika slag som sågverket
i Hällerum har förbrukat eller bytt ut under snart
hundra år vet man inte riktigt, men antalet är stort.
En summering som gjordes i samband med företagets
90-årsjubileum 2002 visade att det till exempel har
varit 4-5 såglinjer, fem hyvelmaskiner inklusive plan­
hyvlar, två barkmaskiner, två huggmaskiner, 3-4 kant­
verk, två rotreducerare, en barkkvarn, tio lastbilar, 5-6
truckar och tre lastmaskiner.
Karl Svensson utvecklade sakta men säkert sin
rörelse. Under många år drev han sågverk i både
Hällerum och Danevik. Den senare drevs fram till
1950. Parallellt med de stationära sågarna hade han
länge också två mobila sågar.
Kontoret och bokföringen hade han på fickan, vilket
de gamla kassaböckerna som fortfarande finns kvar
vittnar om. Handskrivna noteringar visar vad han
betalade för rundtimmer av skogsägare i bygden, lika­­
så ersättningar till huggare och anställda och olika
inköp. Intäkterna är lika väl dokumenterade och
visar vad Karl fick för virket som han sålde och vilka
som var köpare.
För sågverket i Hällerum blev 1933 ett viktigt år.
Man hade under några år haft en mindre ångmaskin
som kraftkälla, men investerade nu i en ångmaskin
på 24 hästkrafter. Därmed byggdes också det första
pannhuset, eller i själva verket var det ett maskinhus
i betong för att inrymma den nya skapelsen. Ångmaskinen drev hela anläggningen och eldades först
med sågspån och senare med hyvelspån. Ångdrift
gjorde att eldaren var tvungen att ha en nattvakt
vid sågen och som fyrade på så att det var full ånga
när arbetet skulle börja på morgonen. En av dessa
nattvakter hette Karl-Vilhelm i Lövskogen. Han
gick till fots, till och från sågverket, både morgon
och kväll. Det var runt sju kilometer att gå genom
skogen. Karl-Vilhelm berättade att han såg mycket
”oknytt” när han i sin ensamhet gick och vaktade
på sågen under nätterna.
Ångmaskiner blev en avgörande faktor i industrialiseringen och var länge den viktigaste kraftkällan
Ett av de tidiga manskapen vid sågverket i Hällerum. Från
vänster Olle Svensson, Sigge Axelsson, okänd, okänd, Henning
Helander, Hasse Axelsson, Bert Axelsson och Karl Nilsson.
inom flera verksamheter. Användningsområdet för
ångmaskiner i större skala var i början för att pumpa
vatten ur kolgruvor i England. Den första ångmaskinen
kallas ”Newcomenmaskinen” efter uppfinnaren
Thomas Newcomen. Första exemplaret uppfördes
1712. Omfattande tillverkning av ångmaskiner
etablerades och gjorde att England blev ledande på
ångmaskiner under många år. I snabb takt började
ångmaskiner användas som drivmotor inom allt fler
områden och denna kraftkälla gjorde också att en
stor del av tunga manuella arbetsmoment försvann.
Den första svenska ångmaskinen, kallad ”Eld- och
Luftmachin” uppfördes 1726-1728.
Några år in på 1930-talet bestämde sig Karl
Svensson även för att installera den första hyveln i
Hällerum. Att man började hyvla virke är också en
hällerums trävaru ab 59
Karl Svenssons första sågverk vid sjön Möckeln. Här ses
några av de flottare och sågverksarbetare som fick sin utkomst
vid Karl Svenssons sågverk vid sjösågen vid Möckelns sydspets. Från vänster Karl Klingstedt, Folke Nilsson i Flatebo,
Verner Alp, Uno Nilsson i Danevik,Ture Andersson i Lund,
Karl Karlsson i Fågelkullen, Karl Svensson i Höghult och
Elis Klingstedt.
60 hällerums trävaru ab
hällerums trävaru ab 61
historisk tidpunkt och ett viktigt steg till vidareför­
ädling av det virke som sågades. Tidigare hade Hälle­
rum enbart levererat ohyvlat virke. Att man började
hyvla virke på somrarna, då sågen tidigare hade stått
stilla, gav ökad sysselsättning.
Det tidiga transportmedlet för att få ut timmer från
avverkningarna i skogen var häst och vagn och timmerkälke, men så småningom började man frakta
timmer med lastbil och traktor.
Karl Svensson köpte sin första lastbil 1936. Det var
en Chevrolet med en lastkapacitet på fyra ton. Timret
rullades upp för hand på bilflaket, men med tiden
kom kranar vilket betänkligt underlättade lastning
och gjorde det enklare att frakta både råvara och
virke. Nya och bättre transportmöjligheter gjorde
att de mobila verken försvann och koncentrerades
till stationära sågverk.
Under många år drev Karl Svensson sågverk i både Hällerum
och Danevik. Den senare drevs fram till 1950.
62 hällerums trävaru ab
Den andra lastbilen köpte Karl Svensson 1939 och
fram till 1947 köpte han även en Bedford och en
Volvo. Den senare kunde lasta sex ton. Lastbilarna
var bensindrivna och slukade bränsle. Först när sågverket 1952 skaffade en Scania var det första dieseldrivna fordonet. Den nya lastbilen kostade 49 000
kronor, vilket var mer än vad Karl Svensson 35 år
tidigare hade fått betala för sin gård i Hällerum.
Ett nyckelår är även 1949 då man installerade elektri­
citet. Att övergå till el som kraftkälla till maskinerna
i såghuset öppnade nya möjligheter. Anläggningen
moderniserades också genom att bygga nytt såghus
med ny stockbänk, klyvsåg och dubbelt kantverk.
1952 sattes den första huggmaskinen in. Ribbor och
ytor kunde därmed huggas sönder till bränsleflis,
vilket i huvudsak såldes till Västervik.
Den första traktorn var en två-cylindrig luftkyld
Deutz på 30 hästkrafter, och gjorde att man från
1950 kunde köra virket ut i brädgården och slapp
bära. Ny teknik som också förbättrade arbetet var
en flaktrucksvagn som införskaffades något senare.
Det var också en stor händelse när man i slutet av
1950-talet köpte en BM-Boxer 350 med griplastare.
Fordonsflottan berikades den 11 september 1965
med den första lastmaskinen, en BM 218. Omedelbart fick man stor nytta av den lastmaskinen, inte
bara för det användningsområde som den främst
var avsedd för. Det blev nämligen en mycket snörik
vinter, långt in i april 1966 låg snön fortfarande
kvar, så lastmaskinen användes även för att röja
snö på sågplanen och vägar. Några år senare byttes
lastmaskinen ut mot en ny modell och snart kom
det första 4-hjulsdrivna fordonet, en BM 846. Efter
hand har sedan nya och ännu större lastmaskiner för
timmerhantering införskaffats.
På 1950-talet gjorde också truckarna sitt intåg. 1955
skaffade Hällerum sin första gaffeltruck. Det var ett
”hemmabygge” som smeden Gunnar Karlsson i
Tuna och bilreparatör Gösta Lyrenhed i Falla var
upphovsmännen till. De byggde helt sonika om en
gammal Volvolastbil till gaffeltruck och den utmärkte
sig genom att ha servostyrning. Senare truckar köptes
från Silverdalens mekaniska verkstad, den första Atletmodellen levererades 1960.
Truckarna underlättade naturligtvis mycket av det
tidigare tunga och krävande arbetet. Genom att virket
nu kördes ut till olika staplingsstationer behövde inte
sågverksarbetarna längre bära det nysågade virket på
axelkuddar och stå och langa bräder upp på staplarna i
brädgården. Ett teknikgenombrott var även hydrauliken,
som ledde till hydrauliska timmer­kranar och truckar.
Ett nytt utvecklingsskede blev 1961, då sågen till viss
del byggdes om och avdragsbordet eller bandet som
det kallas för dimensionssortering av nysågat virke
till­kom. Länge utfördes all barkning av stockar
manuellt, men upphörde när den första barkmaskinen
installerades 1963. Genom att all flis blev barkfri kunde flis användas som råvara för cellulosaproduktion.
Karl Svensson hade nu passerat 80-årsdagen och
det var sedan flera år tillbaka hans söner som drev
sågverket i Hällerum.
Företaget installerade 1964 ett nytt justerverk för
Leveranser av färdigsågat virke har Hällerums Trävaru AB alltid
utfört med egna fordon. På taket står Åke Svensson och Göte
Svensson, pojken på marken är Sten-Olof Svensson.
torrt virke. Det användes under tiotalet år innan man
övergick till att färdigkapa allt nysågat virke färskt.
Man hade byggt det första virkesmagasinet i trä 1959.
Fyra år senare byggdes ytterligare ett magasin och
därefter tillkom nya virkesmagasin i stålplåt 1975-76
och 1984. Det senaste virkesmagasinet byggdes år
2000 i trä, på gammalt vis med långa stolpar.
hällerums trävaru ab 63
Företaget i Hällerum engagerade stora delar av
familjerna Svensson. Det administrativa arbetet
vid sågverket skötte Olles fru May och Götes
fru Eleonore samt Olles dotter Inga-May. Här
ses på trappan utanför kontoret från vänster
Carl-Bertil, May, Åke, Inga-May, Göte och
Eleonore. Närmast Urban och Olle.
64 hällerums trävaru ab
Sönerna förde sågverkstraditionen vidare
Karl Svensson fick fyra söner; Carl-Bertil (1919-2002),
Olof (Olle) (1924-2012), Åke född 1926 och Göte
född 1935. De gick alla i faderns fotspår och har ägnat
hela sitt yrkesliv åt sågverksrörelsen i Hällerum. De
började jobba på sågen så snart de slutade skolan,
eller tidigare än så till och med. Senare i livet övertog de verksamheten efter sin far och drev tillsammans
företaget med stor framgång.
När yngste sonen Göte började jobba i Hällerum 1952
var hans första timlön fyra kronor. Det var ändå
betydligt mer jämfört med hur löneläget var på
1930-talet. Dagpengen, som det hette, var då bara 2
kronor och 50 öre har Olle berättat.
Äldste sonen i brödraskaran var Carl-Bertil Svensson.
Han ägnade hela sin livstid åt sågen. Tidigt arbetade
han i skogen vid avverkning av rotposter. När någon ringde och ville ha hjälp med aptering på fällda
träd, från 9-18 fot och på ibland 150 träd, så åkte
Carl- Bertil ut, mätte av, markerade och skrev upp.
Han arbetade även med virkesmätning, sorterade
virke och arbetade också i brädgården. Han körde
lastbil då man fick rulla upp timmer för hand på
lastbilsflaket på utlagda plankor. Arbetet krävde
styrka och gjorde honom mycket armstark. Han var
för övrigt också en duktig tävlingscyklist.
Så småningom tog Carl-Bertil hand om trävaruhanteringen, där senare hans son Urban ansvarade
för platsförsäljningen av byggmaterial, den så kallade
minutförsäljningen. Kundkretsen för byggmaterial
var både byggföretag och enskilda. Carl-Bertil gick
bort i september 2002.
Olof eller Olle Svensson som de flesta tilltalade
honom arbetade i 55 år tills han fyllde 70. Han
berättade i vår intervju till den här boken att han i
15-årsåldern fick börja med att kanta brädor. Sågen
i Hällerum hade då ett dubbelt kantverk med två
sågklingor. Olles uppgift var att bedöma och ställa
in bredd från 3-9 tum, vilket var de dimensioner
som då sågades. Han fick senare sköta en hyvelmaskin och man började då arbeta i sågen även under
somrar och höstar, när vinterns sågning var över.
Virke sorterades, en del skulle hyvlas och plank
justerades och las ihop i paket. Senare var Olle
företagets vd under många år och arbetade samtidigt
också med exportförsäljning och hyvleri. Olle gick
bort i juni 2012.
Näst yngste sonen Åke Svensson drev även jordbruk
samtidigt som han arbetade på sågverket. När han
slutade 1989 hade han arbetat i 45 år. På sågverket fick
han i början hoppa in där det behövdes folk. Åke blev
en skicklig sågare och var förstesågare i 25 år. Han berättar att det arbete som under hans tid krävde fem
man klarar nu två man att såga. Åke blev senare inköpare av skog, en uppgift som han hade under tiotalet år. På höstarna åkte han runt och köpte rotposter
i närområdet, i Tuna,Vena, Hjorted och Vimmerby.
hällerums trävaru ab 65
Det här var manskapet vid Hällerum Trävaru AB 1979. Längst bak Ingemar Vigren. Mellanraden från vänster Eleonore Svensson,
Stefan Johansson, Gösta Petersson, Arne Larsson, Urban Svensson,Taivo Kägu, Stefan Larsson, Kjell Nord, Kennet Andersson och
May Svensson. Främre raden från vänster Åke Svensson, Inga-May Svensson (lite bakom de andra), Göte Svensson, Astor Eklund,
Björn Svensson, Carl-Bertil Svensson, Olle Svensson och Stig Andersson.
Göte Svensson arbetade fram till millennieskiftet år
2000. För hans del blev det nästan 50 år vid sågen. Han
var 17 år när han började 1952. Inledningsvis fick
även Göte hoppa in där det behövdes folk. Han
plockade ihop virkespaket och hjälpte till i hyvleriet.
När sågen skaffade en barkmaskin fick man rulla
stockar för hand med en krok. Ett tungt jobb som
även satte sina spår. Göte visar och berättar att hans
högra arm är 2,5 centimeter längre än den vänstra.
66 hällerums trävaru ab
Om det beror på tungt arbete vet han inte, kanske
har det inte alls med det att göra. Senare körde han
fram timmer med lastmaskin. Götes ansvarsområde
blev så småningom timmerleveranser och driftsfrågor.
Genom att bröderna Svensson tidigt var involverade
i verksamheten och mer eller mindre växte upp på
sågverket föll det sig naturligt att de övertog företaget när deras far började trappa ner. 1968 kände
de att tiden också var mogen att bilda aktiebolag.
Produktionen i Hällerum så som det såg ut i slutet av 1970-talet.
hällerums trävaru ab 67
Sönerna till Karl Svensson förde sågverkstraditionen vidare. Från vänster Göte, Åke, Olle, Urban som är son till Carl-Bertil som här
står framför honom.
Företags­namnet blev Hällerums Trävaru AB. 1968
var också ett skottår och detta blev verkligen startskottet och upptakten till en påtaglig modernisering
av hela maskinparken.
Som en parallell kan noteras att samma år beslutade man att 110 km/h skulle vara högsta tillåtna
hastighet på svenska motorvägar. Ett högre tempo
präglade också verksamheten på sågverket. Genom
68 hällerums trävaru ab
att sågsäsongen utökades i början på 1970-talet fick
personalen anställning året runt och produktionen
ökade till 8 000-10 000 kubikmeter sågat virke.
Maskininvesteringarna fortsatte i sågen, bland annat
i en rotreducerare, ny barkkvarn och ombyggnad av
timmerintaget. 1974 byggdes ett nytt hyvleri med två
hyvellinjer. Av sågverkets totala produktion hyvlades
nu cirka 30 procent och vidareförädling blev allt
viktigare i företagets fortsatta utveckling. 1979 byttes
det gamla kantverket ut mot ett nytt med två flyttbara
klingor. Det innebar även att före­tagets allra äldsta
produktionsmaskin ersattes med ny teknik.
Oroande var att det under slutet av 1970-talet rådde
stor råvarubrist i regionen. Råvaruköpen av rotposter,
som hade svarat för cirka 40 procent, krympte märk­
bart. Trots detta kunde Hällerum hålla en hög produktionsnivå, bland annat genom import och tillförsel
av timmer även från norra Sverige. Sågverkets produktionskapacitet låg vid detta skede på 12 000-13 000
kubikmeter sågad vara per år.
För att på lång sikt säkra en god tillgång på råvara
ställdes hoppet till regionens enskilda skogsägare,
som man huvudsakligen köpte sin råvara av. Goda
kontakter med skogsägare i närområdet har gjort att
Hällerums Trävaru nästan uteslutande köpt in rundtimmer sedan 1990-talet.
I början på 1980-talet gick skogsnäringen riktigt bra
med hög aktivitet i skogsbruket. En framgångsfaktor
var att exporten hade tagit fart. I Hällerum ökade
andelen som exporterades från cirka 40 procent av
hela produktionen 1979 till närmare 60 procent 1982.
Hjulen snurrade inte bara på för sågverksindustrin,
utan hela industrisverige hade fullt upp att göra.
Landets industriproduktion växte med sju procent,
vilket överträffade USA. Exporten växte i nästan
samma takt och industrin hade det starkaste konkurrensläget efter kriget.
I Hällerum var man inte sena att ta nästa viktiga
steg då man 1980-81 byggde ett nytt kombisorte-
ringsverk. Det var en investering på fyra miljoner
kronor som i hög grad effektiviserade arbetet och
även gjorde att mycket manuellt arbete försvann.
1982 firade företaget 70-årsjubileum och verksamheten
i Hällerum engagerade nu stora delar av familjerna
Svensson. Det administrativa arbetet vid sågverket
skötte Olles fru May och Götes fru Eleonore samt
Olles dotter Inga-May. En viktig förutsättning för att
kunna driva sågverket var naturligtvis också arbetsstyrkan som uppgick till cirka 20 man. Manskapet
var sysselsatt i både sågverks- och skogsarbete.
Året efter jubileet byggdes panncentral och den
första stora torken, som möjliggjorde förädling av
virke under hela året. Tidigare hade sågat virket fått
torka ute i det fria.
Under ångmaskinsepoken hade man haft en mindre
tork, som fick värme från ångmaskinen, men den var
skrotad sedan lång tid tillbaka.
I sågverkets nya stora pendeltork kunde cirka 60-70
procent av den sågade volymen torkas och sågsäsongen
kunde förlängas. Det i sin tur säkrade kontinuerliga
virkesleveranser plus att sågverket fick ordentlig värme i sina produktionslokaler. Senare moderniserades
den gamla pendeltorken till två kammartorkar.
Den nya vägen till Hällerum tillkom på 1980-talet
och fick stor betydelse för transporter till och från
sågverket. Tidigare hade genomfartsvägen passerat
genom sågverksområdet med allt vad det innebar.
Ombyggnaden av sågen 1988 och ny utrustning
kom också att få stor betydelse. En fyrbladig bandsågsgrupp med reducerare ersatte nu de tidigare
hällerums trävaru ab 69
1977 gick landsvägen rakt genom såghällerums
verksområdet i70
Hällerum.
Den trävaru
nya vägenab
tillkom på 1980-talet och fick stor betydelse för transporter till och från sågverket.
klingsågarna. Första stocken gick genom den nya såg­
linjen i januari 1989.
Den nya sågen gjorde stor skillnad och gav en
kapacitetshöjning med 40-50 procent och ledde till
rationellare arbetsmetoder. Att det vid sågningen nu
bara matades ut små mängder med sågspån vittnade
om ett nästan maximalt råvaruuttag.
Fördelar som investeringen också gav var en mer
flexibel sågning, bättre och renare arbetsmiljö, ökad
brandsäkerhet, ökad volym och bättre lönsamhet.
Produktionsvolymen låg på cirka 20 000 kubikmeter sågad vara per år och man producerade alla
förekommande dimensioner. Nya investeringar förfinade produktionsanläggningen ytterligare genom
en kantautomat, som helt automatiskt gör beräkning
och kantning av brädämnet. Den som arbetade som
kantare fick nu mest en övervakande funktion.
När företaget firade 80-årsjubileum var det ett högeffektivt sågverk med en årskapacitet på 30 000 kubik­
meter rundtimmer per år. Såglinjen hade bandsåg,
automatkantverk, råsortering och justering i kombi-
Torkanläggningen vid Hällerums Trävaru AB 1992 var en av
landets modernaste.
verk. Hyvleriet hade två hyvellinjer och en klyvsåg
och nästan hela virkesproduktionen torkades i en
toppmodern torkanläggning.
Sågverkets produktionsinriktning var byggnadsvirke, paneler, lister, virke till möbelindustrier och
emballagevirke. Ungefär 70 procent av produktionsvolymen såldes på exportmarknaden.
Sågverket förfogade över ett 70 000 kvadratmeter
stort område för lagring av timmer och virke.
Leveranser av färdigsågat virke har alltid utförts med
egna fordon. Företaget köpte 1985 sin tionde lastbil,
en Scania 142 H med V8 motor. Tio år senare köptes
en Scania 143 H på 500 hästkrafter. Noterbart är att
den här lastbilen hade mer än tjugo gånger så många
hästkrafter som den ångmaskin som drev hela sågverket hade i svunna tider.
Nytt timmerintag med rotreducerare byggdes 1992.
När bröderna Svensson sålde företaget 1994 kom nya
generationer Svensson att överta och driva Hälle­rums
Trävaru AB vidare.
hällerums trävaru ab 71
Ett avgörande vägval
vid generationsväxlingen
I takt med att åren gick och företagsledningen vid
Hällerums Trävaru AB blev äldre blev frågan om
företagets framtid allt mer uppenbar.Vem eller vilka
skulle driva sågverket vidare efter Carl-Bertil, Olle,
Åke och Göte Svensson?
Urban Svensson har förklarat att man i detta skede
stod inför en viktigt vägval, att antingen satsa vidare
eller kanske upphöra med verksamheten. Ett vägval
med tydliga paralleller till hur Karl Svensson 80 år
tidigare hade stått inför nästan samma val innan han
bestämde sig för att grunda sin verksamhet 1912. Då
liksom nu vägde det över att våga satsa och gå vidare.
När Olle Svensson skulle fylla 70 år 1994 såg man
tiden mogen för ett generationsskifte i Hällerum.
Frågan hade då diskuterats i säkert tio år, men det
var inte lätt att bestämma hur framtiden skulle bli
och hur man skulle driva verksamheten vidare. Skulle
familjeföretaget kunna leva vidare i släkten och var
en ny generation Svensson intresserad av att ta vid?
När man väl hade bestämt sig för hur det skulle bli
så gick det snabbt att Carl-Bertils tre söner Urban,
Börje och Lars samt sonsonen Per skulle överta före­
taget. Därmed blev tredje och fjärde generationen
Svensson nya ägare till sågverket.
Urban Svensson hade vid övertagandet arbetat på
sågen i drygt 20 år och kände verksamheten väl. Han
72 hällerums trävaru ab
började jobba 1973, direkt efter att han slutade gymnasiet. Först fick han syssla med diverse sågverks­arbete
men fick efterhand ägna sig åt försäljning. Han hade
snart kontakter med såväl agenter som exportörer
och virkespartierna från Hällerum ökade i volym.
Hemmamarknaden har alltid utgjort en hörnsten i
verksamheten, samtidigt har även exportförsäljningen
varit betydelsefull i alla år. 1979 exporterades 30-40
procent av hela produktionen. Frankrike var på 1970talet största köparen av framför allt nysågat virke i
grövre dimensioner. Tidigt blev även Danmark en
viktig marknad. Länge har också handeln med England varit stor, men oro på den engelska arbetsmarknaden dämpade under en tid affärsverksamheten där.
I stället kom då nordafrikanska länder in i bilden,
bland annat Egypten, som blev en stor marknad för
framför allt ohyvlat virke.
Urbans far Carl-Bertil blev pensionär 1984 men
jobbade fram till 1989. Urban har berättat att diskussioner fördes allt oftare om hur företaget skulle
möta framtiden. Samtidigt diskuterades investeringar
och 1988-1989 byggdes sågen om för ökad kapacitet.
I en tidningsartikel vid denna tidpunkt beskrev man
produktionen så här:
”I såghuset i Hällerum sågas stockarna snabbt och
effektivt. Till sågarna, fyra Supersavers från AKE, som
Urban Svensson hade vid övertagandet 1994
arbetat på sågen i drygt 20 år och kände verksamheten väl. Inför generationsväxlingen stod
man inför ett viktigt vägval, att antingen satsa
vidare eller kanske upphöra med verksamheten.
hällerums trävaru ab 73
ligger i grupp kommer stockarna flytande på bandet
och passerar de dubbelmonterade reducerarna utan
någon hastighetsförlust. Det gör också att det är tomt
på folk på sågverkets inmatningssida, vilket vittnar
om ett högeffektivt och modernt produktions­flöde.
En operatör följer, via monitorer och direkt genom
rutan till kontrollrummet, vaksamt stockarnas väg
och bedömer dess kvalitet på deras väg mot sågbladen.
Så går det till i Hällerum sedan 1989.”
Tidigare arbetade tre cirkelsågsgrupper här, en
trebladig, en tvåbladig och en enkel klyvsåg. Genom
bytet 1989 uppnåddes en betydande kapacitetshöjning.
Att det var svåra ställningstaganden inför generations­
skiftet och inga enkla beslut att ta förstår man genom
att inledningen på 1990-talet också var synnerligen
tuffa år. Många företag upplevde den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet och fick stora problem
att överleva. Det gjorde att under 1992 och 1993
försattes mer än 40 000 företag i Sverige i konkurs.
I en tidningsartikel vid denna tidpunkt framgick
att priserna på timmer och massaved hade gått ned
cirka tio procent och ingen ljusning gick att skönja.
I Hällerum pågick trots detta stora investeringar,
men när banken 1992 plötsligt sa nej till banklån blev
läget kritiskt. Bygget av ett nytt timmer­intag pågick
ju som bäst.
Orsaken till den uppkomna situationen var devalveringen av den svenska kronan. Bomben var ett
faktum när riksbankschefen Bengt Dennis den 16
september 1992 meddelade att Riksbanken höjer
räntan till osannolika 500 procent. Riksbanken hade
74 hällerums trävaru ab
försökt att stödköpa kronor för att hålla växelkursen
stabil, men åtgärden var inte tillräcklig för att stoppa
utflödet av miljardbelopp från Sverige.
Upplösningen blev att drygt två månader och
flera krispaket senare släpptes den svenska kronan
att flyta fritt. Svenska politiker och ekonomer fick
ge upp sin tro på en fast växelkurs.
För Hällerums del blev det lättare att sälja virke
igen, genom de effekter som finanspolitiken ledde
till när läget hade stabiliserats efter denna vinter.
Man gav inte upp, utan fortsatte enträget att jobba
på, vilket gav resultat. Hällerums Trävaru AB var
1994 ett av landets 6 815 företag som beviljades den
högsta kreditvärdigheten och ratingen AAA. En beundransvärd prestation med tanke på de svåra år som
hela branschen hade genomlidit.
Kanske var det också detta som underlättade när
beslutet togs 1994 om hur man skulle staka ut den
framtida vägen för Hällerums Trävaru AB.Tidpunkten
då Carl-Bertils söner Urban, Börje och Lars samt
sonsonen Per övertog företaget. Urban har berättat
att det var förmånliga villkor för dem att köpa av de
tidigare ägarna, vilket också var ett sätt att säkra att
verksamheten skulle leva vidare inom släkten Svensson i ytterligare en generation.
Urban och Börje fick ledningsansvaret. Börje var
passiv ägare men hade controllerfunktioner. Efter
tio år gick han bort i cancer, vilket gjorde att Urban
kände sig osäker inför hur det nu skulle fortsätta. En
styrka hos Urban var att han alltid haft en analytisk
förmåga. Tankarna kretsade igen kring hur företaget
skulle leva vidare och idén föddes att försöka hitta
Ett klipp ur Vimmerby Tidning den 4 november 1992.Till höger brevet som vittnar om att Hällerums Trävaru AB 1994 beviljats
den högsta kreditvärdigheten AAA.
en långsiktig lösning. Urban började se om han
kunde hitta en lämplig köpare och på den vägen
blev det att Frödinge Sågverks AB köpte verksamheten sommaren 2007. Det var en mycket lämplig
lösning i flera avseenden. Sågverket i Hällerum hade
sina kunder och Frödinge Sågverk sina. Det enda
man egentligen konkurrerade om var råvaran.
När sågverkets nya ledning tog över 1994 fortsatte
de på samma sätt som tidigare generationer hade
gjort för att utveckla och modernisera verksamheten.
Nya investeringar ledde till rationellare och effektivare produktion och bidrog till bättre arbetsmiljö.
Man byggde till kontor och byggde under senare
delen av 90-talet också om sorteringsverket med
bland annat nytt styrsystem, automatpressning och
automatisk ströning av nysågat virke.
En ny panna installerades 1998 vars kapacitet mot­
svarade att kunna förse minst 200 villor med värme.
För tiotalet år sedan moderniserades hyvleriet när
man tog i drift en ny hyvellinje, vilket ökade möjlig­
heterna att i ännu högre grad tillgodose marknadens
krav på hyvelfinish, paketering, märkning, buntning
och sortering.
Bland senare investeringar är till exempel hållfast­
hets­sortering i hyvellinjen, fuktighetsmätare online i
justerverk och gnistsläckningssystem i spånledningar.
Företaget startade pelletstillverkning 2003 med kutter­
spån som råvara.
hällerums trävaru ab 75
76 hällerums trävaru ab
Idag leder Torbjörn Svensson, son till Göte Svensson,
verksamheten vid Hällerums Trävaru AB.
Leder idag verksamheten i Hällerum
Torbjörn Svensson flyttade till Hällerum 2008. Ett
beslut som hade vuxit fram under några år.
Han hade från början alls ingen tanke på att söka
jobb på sågverket i Hällerum, eftersom han hade ett
bra arbete som han trivdes med. Torbjörn jobbade
med försäljning och export av maskiner.
Året innan han bosatte sig Hällerum hade man
också sålt Hällerums Trävaru AB till Frödinge Sågverks AB, men det blev ändå så att Torbjörn Svensson
kom att bli ansvarig för verksamheten i Hällerum.
Olika faktorer gjorde att Torbjörn tillfrågades om han
ville tillträda som platschef i Hällerum. Eftersom han
i grunden hade god kunskap och insikt om maskinkonstruktioner för sågverk kunde man genom
Torbjörns erfarenhet och kompetens få in den resurs
som företaget sökte.
Till en början hade Torbjörn hand om drift och
personal eller som han själv beskriver det, allt utom
försäljning. Tidigare hade han uteslutande arbetat
med försäljning under tio år.
När Torbjörn ser tillbaka på hur det blev tycker
han att det var skönt att komma hem och att det
blev den här lösningen för honom.
Att han är son till Göte Svensson, en av de fyra
bröderna i kvartetten som tidigare i historien drev
sågverket, gör också att familjebanden sluts på nytt.
Återigen ingår en Svensson i ledningen för Hällerums
Trävaru AB.
hällerums trävaru ab 77
78 hällerums trävaru ab
I dagens virkesproduktion vid Hällerums Trävaru AB
utförs alla moment
med hjälp
av högteknologisk
och
hällerums
trävaru
ab 79
avancerad maskinutrustning genom hela sågnings­
processen. På bilden Peter Hultquist.
Hällerums Trävaru AB idag
Hällerums Trävaru AB producerar idag 25 000-30 000
kubikmeter sågad vara per år. Större andelen, 15 00020 000 kubikmeter, förädlas i det moderna hyvleriet,
bestående av hyvellinje och klyvlinje. Råvaran är till
stor del Vimmerbyfuran, känd för hög kvalitet.
Omkring 70 procent av dagens produktion exporteras.
Exportmarknaderna är huvudsakligen England,
Danmark, Tyskland, Frankrike, Norge, Nordafrika
och Medelhavsländerna.
Virkesleveranser till kunder inom Sverige går fram­
för allt till kunder inom byggmaterialhandeln, hus­
byggnadsindustrin, byggnadsfirmor och emballageindustrin.
hållfasthetssortering, buntning och exaktkapning.
Hela processen styrs i hög grad med hjälp av datateknik, vilket även optimerar råvaruutaget för att få
ut optimalt utbyte från varje stock.
Arbetsstyrkan vid Hällerums Trävaru AB har genom
alla år varit ganska konstant och legat på 20-talet
anställda. Företagets omsättning uppgår till cirka
80 miljoner kronor.
Genom att produktionen till stor del är kundorderstyrd betonar Torbjörn Svensson, ansvarig för verksamheten vid Hällerums Trävaru AB, att det kräver
stor flexibilitet. Att man lyssnar på kunder och snabbt
kan ta fram den kvalitet, speciella dimensioner eller
viss längd som efterfrågas.
När det gäller det en gång så krävande tunga och
manuella arbetet finns i princip inget längre kvar
av detta. Numera utförs alla moment med hjälp av
högteknologisk och avancerad maskinutrustning
genom hela sågningsprocessen.
Centrala delar i processen är hantering, sönderdelning, torkning och lagring, där företaget har
modern sågteknik och utrustning för till exempel
80 hällerums trävaru ab
Omkring 70 procent av dagens virkesproduktion exporteras.
På bilden Roger Hultgren.
Arbetsstyrkan vid Hällerums Trävaru AB har genom alla år varit ganska konstant och legat på 20-talet anställda. Dagens styrka
är följande: bakre raden, stående från vänster Johan Sethsson, Peter Hultquist, Gustaf Johansson, Mikael Thorsell, Daniel Södling,
hällerums
trävaru
ab Eklund,
81
Christoffer Cederstrand, Per Svensson och Jerry Brolin. På huk till vänster Stefan Ebbesson. Sittande
från vänster
Roger
Torbjörn Svensson, Tomas Pettersson och Urban Svensson. Stående från vänster Gertrud Pettersson, Stefan Danielsson, Kicki
Pettersson och Roger Hultgren. Simon Pettersson och Ola Carlsson saknas på bilden.
82 hällerums trävaru ab
Gustav Klingstedt var en erkänt duktig huggare
och var Hällerum sågverk troget genom åren. Så här
såg det ut när han arbetade i skogen i mitten av
1960-talet. Motorsågarna var fortfarande relativt
nya men hade under cirka tio års tid gjort sitt intåg.
Arbetet i skogen krävde
muskulösa huggare
Avverkningen i skogen har genomgått stora förändringar. Det som en gång krävde styrka och muskulösa skogshuggare gick efterhand över till motorsågar
och allt mer avancerade skördare och skogsmaskiner.
I slutet av 1800-talet och under 1900-talets första
hälft skedde avverkningen med en tvarsåg, som
innebar att två man drog sågen genom det träd som
skulle fällas. För att det skulle falla i rätt och lämplig
riktning gjordes en ”fällhuggning”, då man högg
bort en liten klack på roten med yxa på den sida
man önskade att trädet skulle falla åt.Var det vinter
och mycket snö fick huggarna skotta runt trädets
rot för att få så låga stubbar som möjligt.
De nedsågade stammarna skulle sedan kvistas.
Därefter var det dags för köparens mätningsman att
markera stockarnas lämpliga längd.
En man som gjorde sig känd som duktig skogshuggare var Gustav Klingstedt. Han föddes 1916 i torpet
Modal, en halvmil från Tuna, på Holfredstorps
kronopark. Där växte han upp i en syskonskara med
åtta barn. Familjens 4-5 kor och några grisar var
huvudstommen för mathållningen tillsammans med
potatis, grönsaker, frukt och bär.
Vid den här tiden var det många grindar att passera
när man skulle färdas på vägarna i trakten. Då djuren
gick på bete gick de lösa i skogen så bara mellan Vakt­
hem och Holfredstorp lär det ha varit 23 grindar att
öppna och stänga så att inte djuren gick bort sig.
Hos Gustav Klingstedt fick alla i familjen hjälpa till
med vad de kunde utföra, även de yngre barnen. Så
fort barnen hade gått och läst gällde det sedan att
hitta ett arbete och ta plats för att försörja sig.
Gustav var 13 år gammal när han fick börja arbeta.
Till en början följde han med sin far ut i skogen
som arbetade åt Domänverket.
Skogen kom att bli nästan som ett andra hem för
Gustav, som stortrivdes med att vistas i naturen, se
Skogsarbetet krävde både muskelkraft och kunskap i tider då
man varken hade motorsågar eller skördare.
hällerums trävaru ab 83
en person vägde runt tolv kilo. Genom att motorsågarna i början var så tunga och otympliga innebar
de knappast någon lättnad för huggarna. Utvecklingen
ledde efterhand till allt lättare motorsågar och till
dagens motorsågar med en vikt på 4-5 kilo.
1958 var en sträng vinter med mycket snö minns Göte Svensson.
När en lastbil skulle hämta ett timmerlass i skogen fick Göte och
Gustav Klingstedt till för hand skotta meterdjup snö lång väg ut
i skogen. Lasset som skulle hämtas var bara på tio kubikmeter.
de olika skiftningarna mellan årstider och känna
friheten som detta gav.Våren var något särskilt då
naturen stod i sin vackraste skrud och skogens djur
skymtade både här och där, berättade han i en intervju
när han vid sin 90:e födelsedag såg tillbaka på sitt liv.
Genom åren blev det åtskilliga furor som Gustav
Klingstedt fällde, till en början med handsågar och
senare med motorsågar när dessa gjorde sitt intåg
under 1950-talet. Klenare träd, ungskog och liknande
kunde en person fälla med hjälp av en bågsåg.
En av de första motorsågarna var av fabrikat Vebo,
en tvåmansmotorsåg som vägde mellan 18 och 20 kilo.
De första motorsågarna som kunde manövreras av
84 hällerums trävaru ab
Gustav Klingstedt hade god kondition och ett gott
humör kännetecknade honom alltid. Oavsett vilka
arbetsuppgifter det var som skulle utföras resonerade
han som så att ingenting var omöjligt. Han blev på
detta sätt och genom sitt stora yrkeskunnande en
erkänt duktig huggare som Hällerum sågverk flitigt
anlitade. På sågverket fick den muskulöse huggaren
även bära plank när man behövde hjälp. Eftersom
skogsarbetet var säsongsbetonat varvade Gustav detta
med arbete på en torvmosse och på en cementfabrik,
men var genom alla år Hällerums Trävaru troget.
När huggarna i skogen hade gjort sitt skulle ju den
avverkade skogen sedan köras fram till sågverket
eller senare till bilväg. En körning som i regel gjordes
med häst och timmerkälke, men tidigt användes också oxar som var utomordentliga dragdjur i skogen.
Så småningom ersattes både huggare och körare
av modernare metoder. Under 1990-talet gjorde på
allvar stora skogsmaskiner av olika slag sitt intåg.
Avverkningen kom mer eller mindre att påminna
om ett skördearbete och kalhyggen blev ett allt
vanligare inslag i naturen.
När Gustav Klingstedt gifte sig och bildade familj
byggde makarna villa Ekbacken, belägen i Hällerum
som blev familjens hem i alla år. Gustav blev senare
Göte Svenssons svärfar.
Sågverken blev den industriella basen
Under 1920-talet grundades flera mejerier i Vimmer­
by kommun, men framför allt ökade antalet sågverk
vid denna tid.
Sågverken har genom alla år främst legat i kommunens östra delar. Många startade i Södra Vi, Djurs­
dala, Frödinge och Tuna socknar. I flera fall rörde det
sig om att ambulerande sågverk permanentades och
blev fasta anläggningar. I industrihistoriens utveckling
framstår sågverken som Vimmerby kommuns industriella bas från 1920-talet och framåt. Det lär totalt
sett ha funnits ett 50-tal registrerade sågverk, varav
knappt hälften varit handelssågar.
”Vimmerby kommuns industriarv” är ett projekt
och en rapport utgiven 2009. Bakom detta arbete
står Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kalmar län,
Region­förbundet i Kalmar län och Vimmerby kommun. Antikvariaterna Susann Johansson och Lotta
Lamke vid Kalmar läns museum har kartlagt och
beskrivit Vimmerby kommuns kulturhistoriskt sett
viktigaste industrimiljöer.
Om Hällerums Trävaru AB och Frödinge Sågverks AB
sägs följande: ”Hällerums Trävaru i Tuna socken,
startat 1918, är ett exempel på ett äldre sågverk som
kontinuerligt moderniserats och utökats. Den befintliga
miljön framstår som helt modern, men sågverkets
läge invid både vattendrag och järnväg är historiskt
talande. Hällerums Trävaru är ett i många avseenden
typiskt småländskt sågverk och i detta ligger sanno­
likt dess främsta kulturhistoriska värde.
Frödinge sågverk startades år 1943 och drivs idag
i tredje generation. Byggnadsbestånd och maskinell
utrustning har kontinuerligt moderniserats. Sedan år
2007 äger man sågverket i Hällerum och liksom detta
är Frödinge ett ­”typiskt” medelstort småländskt sågverk och även en god representant för Vimmerby
kommuns och Smålands mest känne­tecknande industri, sågverksnäringen.”
Sågverken framstår som Vimmerby kommuns industriella bas
från 1920-talet och framåt. På bilden syns Arne Larsson,
Frödinge Sågverk.
hällerums trävaru ab 85
86 hällerums trävaru ab
Den här tallen hos Sven-Inge Svensson i Alsarp har
”överlevt” två skogsavverkningar.Vid det första hygget på
Alsarp 1954 lät Karl Svensson tallen stå kvar. När det
var dags för ny avverkning nästan 50 år senare (2003)
lämnades tallen återigen kvar. Alltjämnt står den här lite
speciella och resliga tallen kvar på sin plats i skogen i Alsarp.
hällerums trävaru ab 87
Källor
Samtal och intervjuer med bröderna Olle, Åke och Göte Svensson i Hällerum.
Minnesanteckningar av Olle och Göte Svensson.
Karl Svenssons kassaböcker.
Samtal med Urban Svensson och Torbjörn Svensson i Hällerum.
Samtal och intervjuer med Sven-Erik och Christer Karlsson i Frödinge.
Tidningsartiklar i Vimmerby Tidning,
Branschtidningen Sågrevyn, utgiven av Sågverksföreningen SÅBI.
Tidningen Sågverken, facktidningen för Sågverkens Råvaruförening.
Skrifter av Hubert Danielsson, ättling till Nils Petter Danielsson.
Jubileumsbroschyr utgiven av Hällerums Trävaru AB 1992.
Menard Karlsson som gett ut böckerna böckerna ”om byn Fjälster” och ”Mogens funderingar”.
Boken ”Frödinge förr och nu”, utgiven av Frödinge Hembygdsförening.
Vimmerby kommuns digitala bildarkiv.
Gullringens Bygdeförening.
”Vimmerby kommuns industriarv”, utgiven 2009 av Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kalmar län,
Regionförbundet i Kalmar län och Vimmerby kommun, där antikvariaterna Susann Johansson och
Lotta Lamke, Kalmar läns museum, har kartlagt och beskrivit Vimmerby kommuns kulturhistoriskt sett
viktigaste industrimiljöer.
Wikipedia – Den fria encyklopedin.
88 källor
Vi ska skapa trygghet för våra kunder, anställda och leverantörer och
på det sättet gemensamt generera vinster för att kontinuerligt utveckla
och förbättra verksamheten.
Som slutförbrukare av skogsråvaran skall vi ta tillvara på värdena
på ett ansvarsfullt och miljöriktigt sätt.
Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB
ISBN 978-91-977027-3-7
Boken om Frödinge Sågverks AB & Hällerums Trävaru AB 1912–2012
Vår affärsidé
Vi ska alltid utnyttja det lilla företagets stora flexibilitet. Med det senaste
inom tekniken ska vi utvinna maximalt sågutbyte ur råvaran.
Vi ska erbjuda sågade och vidareförädlade trävaror som motsvarar kundernas
behov avseende volym, kvalitet och specifikation. Med maximal flexibilitet
och kort leveranstid ska vi vara en tillförlitlig samarbetspartner.
1912–2012
Boken om
Frödinge Sågverks AB
Hällerums Trävaru AB