En kort presentation 1 En kort presentation 2 Missbruk

Transcript En kort presentation 1 En kort presentation 2 Missbruk

2012-04-24
En kort presentation 1
 Robert Bohman, utbildad alkohol- och drogterapeut
 Föreläsare i missbruksfrågor
 Tidigare bland annat verksam som beroendeterapeut
på Attendo Healthcare
 Författare till boken ”Droger & Sånt”
 Konceptdesigner
En kort presentation 2
Missbruk
- en familjesjukdom
 Katerina Janouch:
 Även små barn blir medberoende
 Författare, bl a till boken ”Anhörig” samt ett stort antal
andra både skönlitterära och faktamässiga verk
 Tvingas växa upp och bli stora fortare än andra barn
 Journalist
 Föreläsare i barnoch föräldrafrågor samt relationer
och missbruk
400.000
 Bär ofta en tung börda av dels lojalitet mot föräldrarna,
dels önskan om att dölja familjehemligheten
 Inte sällan dessa barn blir duktiga och kontrollerande
 Trots att de avskyr alkohol och droger påverkas de av
uppväxtmiljön och riskerar själva missbruk
Vad är egentligen en
dysfunktionell familj?
 Mellan 300 000-500 000 personer är beroende av
alkohol och/eller droger i Sverige idag.
 Dysfunktionell betyder att en familj inte fungerar på
ett bra sätt.
 Beroende klassas av WHO som en sjukdom.
 Familjen kan inte uppfylla de psykiska, fysiska och
känslomässiga behov som barnen har.
 Man räknar med att det på varje missbrukare går minst
5 personer som drabbas, oftast personens familj. Man
säger att runt 400 000 barn lever med en eller två
föräldrar som har problem med alkohol, droger eller
både och. En del experter tror att den verkliga siffran är
högre.
1
2012-04-24
Kan man se på en familj om
den är dysfunktionell?
 73% av missbrukarna har fast arbete.
Vanliga uppfattningar om
dysfunktionella familjer
 95% är inte socialt utslagna.
 Kommer från lägre socialgrupper/problemtyngda
områden
 Ytterst få barn i Sverige är hemlösa idag
 Stökiga, utåtagerande barn
 Man kan vara snygg utanpå men trasig inuti
 Smutsiga, trasiga
 Alkohol- och drogmissbruk syns sällan på ytan och döljs
också både av vuxna och av barn
 Övervägande invandrarbakgrund
 Vuxenvärlden föredrar ofta att blunda inför missbruk och
barn som inte mår bra
 Ett annorlunda barn har ofta problem hemma
Finns det några ”normala” familjer?
 Att vara normal är en bred definition
 Man kan vara ”normal” på många olika sätt
 Viktigast är kontinuitet, trygghet och förutsägbarhet –
att barn vet vad som väntar
 …men även ett ”normalt” drickande kan ge barn
problem.
Vad säger FN:s barnkonvention?

Några viktiga punkter:

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom.
(åsikten ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.)

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller
utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Varje barn har rätt till social trygghet.

Varje barn har rätt till lek, vila och fritid.

Varje barn har rätt att skyddas mot droger. (Alkohol är en drog).
För hundratusentals barn är det
inga självklarheter
Vad tänker du på när du hör ordet ”familj”?
 Trygghet
 Kärlek

Otrygghet
 Stöd

Känslokyla

Ointresse

Ett icke-fungerande hem

Mat, kläder och hygien garanteras inte
 Sammanhållning

Löper vind för våg
 Samhörighet

Misstro, osäkerhet, vilsenhet
 Funktionellt boende – trevligt hem
 Mat, rena kläder, god hygien
2
2012-04-24
…och hur det kan vara
 Missbruk finns i alla miljöer men i högre socialklasser är det mer
osynligt
 Tysta, lugna, blyga barn kan ha lika mycket problem som stökiga
– tvärtom blir en del barn i dysfunktionella familjer mer introverta
och tar ingen plats
 Många alkoholistfamiljer är mycket måna om att ytan ska se bra
ut!
 Tvärtom är alkoholmissbruk mer ovanligt i vissa invandrargrupper
Barn blir beskyddande
 Barn i familjer där det dricks för mycket väljer ofta att
skydda sina föräldrar. De är tysta om vad som pågår
inom hemmets väggar.
 Kan ta på sig en del av skulden för familjeproblemen.
 Hoppas att det hela ska försvinna om de bara biter
ihop och inte ”skvallrar”.
 ”Annorlunda” barn kanske tvärtom vågar vara trygga…
Känslor av ensamhet
Skam och skuld
 Barn vars föräldrar dricker för mycket känner sig ofta
ensamma och tror att deras fall är unikt.
 Barn skäms för att en eller båda föräldrarna dricker för
mycket och för att de inte beter sig på ett sätt som vuxna
borde.
 Det finns så mycket skuld och skam runt alkohol och
droger, vilket gör att människor håller tyst om våra
negativa upplevelser.
 Många barn lägger också skulden för föräldrarnas problem
på sig själva. ”Om jag bara pluggade mer i skolan, då
kanske mamma och pappa skulle bli gladare och dricka
mindre? Om jag städade mitt rum, hjälpte till hemma mer…
 Barn försöker dölja konsekvenserna av missbruket. Tar på
sig ansvaret och oron. Barn i familjer där alkohol och droger
är ett problem far därmed illa på många olika sätt.
Ilska, sorg, hat
Kroppen tar stryk
 Många olika känslor, som varierar i styrka:
 Diffusa smärtor – i huvudet, magen, ryggen
 Kanske undrar barnet varför just det drabbats.
 ”ofta sjuk”
 Han kan känna sig avundsjuk på dem som har ”vanliga”
föräldrar, sådana som kan ta ett glas vin utan att de blir
fulla.
 Sömnproblem
 Ätstörningar
 Hon kan vara bitter för att hon får ta hand om sådant som
barn egentligen inte borde behöva göra.
 Självskadebeteende
 Barn kan vara fruktansvärt arga och till och med hata sina
föräldrar.
 Destruktivt beteende, alkohol, droger, sexualitet,
kriminalitet
3
2012-04-24
Vilsna barn lättare offer
Myter om alkohol…
 Söker vuxenkontakter
 ”Om de får smaka hemma blir inte alkohol så spännande
 Utsatta på nätet
 ”Om jag köper ut, vet jag vad de dricker istället för något
farligt hembränt”
 Offer för tex sexhandel
 ”Förbud löser ingenting, då ljuger de bara”
 Tar risker, begår brott/blir brottsoffer
 ”Jag fick själv smaka vin hemma och titta, inte blev jag
alkoholist för det”
 ”Alkohol är socialt, barn tycker att vuxnas drickande är
hemtrevligt och mysigt”
…och sanningen
Vägen till tillfrisknande
 Alkohol är lika spännande även om de dricker hemma! Barn
som bjuds på alkohol hemma och har alkoholliberala
föräldrar, alkoholdebuterar tidigare och dricker mer än barn
från alkoholrestriktiva hem.
 Först och främst – nykterhet!
 De dricker det du köpt ut – OCH det hembrända
 I stället för slutenhet – öppenhet
 De ljuger ändå – men förbud ger tydliga regler och hjälper
mentalt till att dricka mindre
 I stället för förnekande – erkännande
 Grattis! Men ditt barn har kanske inte samma tur.
 I stället för ilska – acceptans
 Istället för lögn – sanning
 Nej, barn tycker att fulla vuxna är otrygga och dumma.
Hur talar man med barnen?
Kommunikation
 Förklara enkelt på deras egen nivå
 Tålamod
 Låt dem ställa egna frågor
 Förklara och svara på frågor
 Var beredd på frågor långt senare
 Var beredd på olika reaktioner
 Var beredd på reaktioner långt senare
 Tillfrisknande tar tid, låt det göra det
 Förklaringar kan behövas i repris beroende på ålder
 Uppföljning genom åren
4
2012-04-24
Tonårens reaktioner
 Känslor mognar och nya frågor uppstår
 Bearbetning som leder till kris
 Känslor av förlust eller svek
 Aggressioner, destruktivt beteende, riskbeteenden
Alkoholdebuten
 I genomsnitt alkoholdebuterar svenska tonåringar i 1314-års åldern
 75% av niondeklassare dricker alkohol
 Frågeställningarna om alkohol och missbruk bör
aktualiseras igen
 Både tysta och utåtagerande barn kan vara i riskzonen
för eget missbruk
Normen är att dricka…

Vi säger att tonåringar inte ska dricka – men innerst inne förväntar sig många
att de kommer att dricka

Dubbla budskap om alkohol/droger från vuxenvärlden

Föräldrar kan vara rädda att tonåringen ska hamna utanför gänget. Att de inte
är tillräckligt sociala om de inte dricker. Att de inte ska bli bjudna på fester
och därmed går miste om något.

Normen i samhället är att man ska dricka alkohol, men gärna måttligt. 100%
nykterhet ses ofta som ett tecken på att man är onormal.

Det krävs karaktärsstyrka hos tonåringarna att tacka nej till alkohol. De måste
stå emot trycket från sina jämnåriga kompisar och från vuxna.
Nolltolerans – vad är det?
 Att dricka före 18 är inte tillåtet enligt lag
 Lika lite ok att dricka före 18 som att begå andra brott
 Var tydlig med din ståndpunkt
 Vässa dina argument
 Nolltolerans leder till att tonåringar dricker mindre
Vuxna bör säga nej
– enligt tonåringarna
 Enligt en undersökning som Barnombudsmannen (BO)
gjorde bland 771 barn och ungdomar i åldrarna 9-19 år
2005, så vill de unga ha tydliga gränser kring alkohol,
narkotika och tobak.
 De vill att relationen till föräldrarna ska vara
respektfull och att gränserna ska motiveras.
 En klar majoritet tycker INTE att föräldrar ska bjuda
sina barn på alkohol.
Preventivt arbete
 För att försöka förebygga att missbruket förs vidare behövs
preventivt arbete:
 Avdramatisera genom att tala om missbruket som en
sjukdom eller allergi
 Nykterhet något självklart
 Öppen dialog om alkohol och droger
 Ett större perspektiv på alkohol och droger, drogindustrin
och ekonomiska intressen
5
2012-04-24
Slå sönder fasaderna!
 Alkoholen är tabubelagd för många
 Dubbelmoral i många familjer.
 Vi borde börja tala mer öppet om alkohol och droger.
 Föregå med gott exempel, var inte feg.
 Ifrågasätt, lägg dig i.
6
2012-04-24
Vår syn på ett barn och på barnets
situation skiljer sig åt. Varför?
Staffan Olsson [email protected]
070-277 0737
 Den egna uppväxten
 Egen personlighet – jag ser bara det jag vågar
eller vill se. Konflikträdsla ger handlingsförlamning
 Den egna erfarenheten genom livet – hur
möter jag barn och i vilka sammanhang?
 Samverkar jag med andra yrkesgrupper och
befruktas av deras perspektiv?
NÅGRA FRAMGÅNGSFAKTORER
FÖR SAMVERKAN
TYDLIGA MÅL
LEDNINGENS INSTÄLLNING
FÖRANKRAD HOS LEDNINGEN
INTRESSE OCH ENGAGEMANG
ATT IDENTIFIERA SKILLNADER OCH LÄRA SIG ATT HANTERA DESSA
GEMENSAMT SPRÅK OCH TERMINOLOG
GEMENSAMT BARNPERSPEKTIV
UPPMANING TILL MYNDIGHETER
ATT SAMVERKA MED VARANDRA
 3) Samverkansbestämmelser när barn riskerar att fara
illa eller far illa i bl.a.:
 SoL 5 kap. 1 a §: Socialnämnden skall i frågor som rör
barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka
med samhällsorgan, organisationer och andra som
berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de
begränsningar som följer av 15 kap. denna lag och
offentlighets- och sekretesslagen. Nämnden skall
aktivt verka för att samverkan kommer till stånd.
UPPMANING TILL MYNDIGHETER ATT
SAMVERKA MED VARANDRA
 Skollagen 29 kap 13 §: Huvudmannen för verksamhet
som avses i denna lag och den som är anställd i sådan
verksamhet, ska på socialnämndens initiativ i frågor
som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa
samverka med samhällsorgan, organisationer och
andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter
gäller de begränsningar som följer av 14 § och
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
 Hälso- och sjukvårdslagen 2 f §: Hälso- och sjukvården
skall på socialnämndens initiativ, i frågor som rör
barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka
med samhällsorgan, organisationer och andra som
berörs...
1
2012-04-24
GRÄNSDRAGNING VID SAMVERKAN FÖR
BARN- LAGSTIFTNING OCH ETIK
 *Sekretess mellan skilda myndigheter (OSL 8:1)
 *Sekretess inom en myndighet mellan självständiga
SAMTYCKE UTTRYCKT I OSL
Sekretess i förhållande till en enskilde själv -12
kap.
verksamhetsgrenar (OSL 8:2)
 *Menliga uppgifter om barn skyddas, olika starkt i
olika sammanhang.
 * Sekretess/Tystnadsplikt för handlingar och för det
som skyddas av vad i övrigt vet.
 Samtycke är en bra väg att vandra för den som vill
informera andra (OSL 10:1, 12:2)
NÅGRA GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER I
SEKRETESSKYDDET FÖR ENSKILD PERSON
 * Sekretessen är en juridisk fråga, men lika mycket en
fråga om metoder i arbetet och om etik.
******************************
Endast de som har gemensamma arbetsuppgifter eller fattar
gemensamma beslut ska utbyta känslig information.
Ställ i ditt arbete den etiska frågan:
*****************************
Vilka behöver veta det jag vet och hur mycket behöver de veta för
sitt arbetes skull?
*****************************
Denna etiska regel ska följas då du talar med någon annan
inom din myndighet och självständiga verksamhetsgren.
NÅGRA VIKTIGA SAMARBETSÖPPNINGAR I
SEKRETESSBESTÄMMELSERNA
 Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas till
annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning, t.ex.
vittnesplikt, anmälningsplikt och
uppgiftsskyldighet till socialnämnden vid en
utredning som gäller barns skydd och stöd
2 § En enskild kan helt eller delvis häva
sekretess som gäller till skydd för
honom eller henne, om inte annat
anges i denna lag.
SEKRETESS I FÖRHÅLLANDE TILL
VÅRDNADSHAVARE
OSL 12:3 § Sekretess till skydd för en enskild gäller, om
den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes
vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i
förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning
denne enligt
föräldrabalken har rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som rör den
underåriges personliga angelägenheter, såvida inte
1. det kan antas att den underårige lider betydande men
om uppgiften röjs för vårdnadshavaren, eller
2. det annars anges i denna lag.
Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne enligt
ensam eller, beroende på
den underåriges ålder och mognad, tillsammans med
den underårige över sekretessen till skydd för den
underårige.
NÅGRA VIKTIGA SAMARBETSÖPPNINGAR I
SEKRETESSBESTÄMMELSERNA
 Möjlighet att polisanmäla brott, om fängelse är
föreskrivet för brottet och detta kan antas
föranleda annan påföljd än böter.(OSL 10:24)
Undantag gäller för bl.a. hälso- och sjukvård och
socialtjänst, som endast får lämna uppgift vid
brottsmisstanke om det för det misstänkta brottet är
stadgat lägst ett års fängelsestraff eller är ett försök till
brott, för vilket är stadgat lägst två år.
2
2012-04-24
NÅGRA VIKTIGA SAMARBETSÖPPNINGAR I
SEKRETESSBESTÄMMELSERNA
ANMÄLNINGSPLIKT +
UPPGIFTSSKYLDIGHET TILL
SOCIALNÄMNDEN (14 KAP. 1 § SOL)
 St. 1: Var och en som får kännedom om något som kan
 Misstanke om könsstympningsbrott mot
underårig samt brott riktat mot underårig
enligt 3, 4 och 6 kap. BrB (brott mot liv och
hälsa, brott mot frihet och frid samt
sedlighetsbrott) får anmälas till polis och
åklagare även av hälso- och sjukvård och
socialtjänst.
ANMÄLNINGSPLIKT +
UPPGIFTSSKYLDIGHET TILL
SOCIALNÄMNDEN (14 KAP. 1 § SOL)
 St. 4: Myndigheter, befattningshavare och
yrkesverksamma som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter
som kan vara av betydelse för en utredning av ett
barns behov av skydd.
UTREDNINGSSKYLDIGHET FÖR
SOCIALTJÄNSTEN
SoL 11 kap. 4 §
Socialnämnden är skyldig att slutföra en utredning
enligt 2 § och fatta beslut i ärendet även om barnet
byter vistelsekommun. Detsamma gäller om en
utredning inletts enligt 1 § och ärendet avser vård av
missbrukare. Den nya vistelsekommunen är skyldig att
på begäran bistå med den utredning som
socialnämnden kan behöva för att fatta beslut i ärendet.
Första stycket gäller inte om den nya vistelsekommunen
samtycker till att ta över utredningen av ärendet eller
om ärendet annars flyttas över. (Se SoL 16:1, 4)
(Utredning till barns skydd och stöd samt vård av
missbrukare)
innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns
skydd bör anmäla detta till nämnden.
 St. 2: Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom…
är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är
verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven
enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på
socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället
vad som sägs i tredje stycket.
UTREDNINGSSKYLDIGHET FÖR
SOCIALTJÄNSTEN
SoL 11kap 1 §
Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom
ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som
kan föranleda någon åtgärd av nämnden.
Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes
avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.
(Varje utredning)
SoL 11 kap 2 §
Vid en utredning om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall
bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den skall
inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständligheterna i
ärendet.
Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra
månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga
utredningen för viss tid.
Den som berörs av en sådan utredning skall underrättas om att en utredning
inleds.
(Utredning till barns skydd och stöd)
BBIC – BARNS BEHOV I CENTRUM
 Barn och unga som kommer i kontakt med
socialtjänstens insatser ska ha samma livschanser
som andra barn och ungdomar. BBIC syftar till att
stärka barns och ungdomars ställning i den sociala
barnavården, vilket också står i samklang med FN:s
barnkonvention.
 Barnets grundläggande behov ska vara
utgångspunkten för allt socialt arbete och barnets
behov ska fångas upp och bedömas utifrån sju
behovsområden.
 Barnets behov sätts i relation till föräldrarnas
förmåga och faktorer i den omgivande miljön. Det
ger en helhetsbild av barnet. Modellen illustreras
med hjälp av en triangel.
3
2012-04-24
 ÅTTA LÄNKAR I DEN KEDJA SOM MÅSTE HÅLLA
FÖR ATT BARN SOM FAR ILLA SKA KUNNA FÅ ETT
BRA STÖD
**********************
1) Den oro som vuxna i barnets närhet känner.
2) Den lokala handläggningen hos förskolan/
skolan/sjukvården när en anmälan övervägs
eller har gjorts.
3) Hur anmälan till socialtjänsten ser ut.
ÅTTA LÄNKAR I DEN KEDJA SOM MÅSTE HÅLLA
ÅTTA LÄNKAR I DEN KEDJA SOM MÅSTE HÅLLA
4) Socialtjänstens tidiga handläggning, då man
bedömer om en utredning ska öppnas.
5) De förhållanden som styr den utredning som väl
öppnas.
6) Kvalitativa förhållanden i utredningen i form av
kontakt, bemötande och bedömning.


7) Det beslut som fattas med stöd av SoL eller
LVU
8)Den eventuella uppföljning/utvärdering som
görs.
Kontakt med klienten
Kontakt med uppgiftslämnaren
ANMÄLNINGSPLIKT – NÅGRA VIKTIGA PUNKTER
1) Ta alltid din egen oro på allvar,
2) Hemmets roll är viktig i en utredning – engagera
oftare vårdnadshavarna,
3) Försök bidra till att föräldrarna känner oro för sitt
barn, när detta är befogat,
4) Tidiga insatser för barn är viktiga,
5) Förskola, skola och sjukvård känner sig ofta bortglömd efter en anmälan - vad händer?
ANMÄLNINGSPLIKT – NÅGRA VIKTIGA PUNKTER
6) Eftersträva trepartsmöten och trepartssamtal, vid anmälan och i
utredningen,
7) Försök finna sådana former för anmälan och utredning, som inkluderar
vårdnadshavarna,
8) Chefer har en viktig roll i att stödja sin personal,
9) Samverkan med socialtjänsten behövs – och kraven på att samverka är
ömsesidiga,
10) Skapa en gemensam handlingsplan för samverkan, över gränserna,
VÅGA HANDLA!!
4
2012-04-24
SAMMANFATTNINGSVIS
 Samverkan till stöd för barn och ungdomar kan
ske effektivt om bl.a. dessa utgångspunkter finns
och följs:
 ”Samverkan för barn är alltid möjlig för den som
tycker den är möjlig och viktig”

1)Samverka med den unge och dennes vårdnadshavare
och inte i första hand över huvudet på dem eller
bakom deras ryggar.
 ”Sekretessen är bara ett hinder i samverkan för
den som inte kan lagen och därför inte förstår de
möjligheter lagen faktiskt ger”
2) Samtycke från den det berör är en viktig rättsprincip
som ger möjlighet till sådana insatser och kontakter
som annars inte vore möjliga.
5
2012-04-25
• Barn i väntan, BIV, är stödgrupper för
barn och ungdomar i asylsökande familjer.
• Barn i start, BIS, är stödgrupper för
barn och ungdomar i familjer som nyligen
erhållit uppehållstillstånd i Sverige.
En stödgruppsverksamhet för
nyanlända barn och ungdomar
Ett pedagogiskt program
BIV & BIS vill
genom samtal,
pedagogiska lekar
och olika kreativa
övningar hjälpa barn
och ungdomar att
utveckla verktyg för
att bättre kunna
handskas med sin
situation.
Syftet med BIV&BIS
• Vi vänder oss också till ensamkommande
barn och ungdomar som är nya i Sverige.
Därför behövs BIV&BIS
• Asylprocessen är ofta svår att förstå och skapar
en ovisshet som kan vara svår att leva i för både
vuxna och barn.
• Att möta ett nytt land kan väcka stor osäkerhet.
• BIV & BIS ger möjlighet att lära sig mer om sig
själv och förstå hur livet förändrats.
Programmets upplägg
Att barn och ungdomar ska:
• Upptäcka att de inte är ensamma.
• Känna gemenskap och träffa andra som är i en
liknande situation.
• Få uttrycka tankar och känslor kring sin nya situation.
• Grupperna träffas under en period om ca 14 veckor.
• Vi ses en gång i veckan, alltid samma tid, plats och
veckodag.
• Varje träff är 2 timmar och ligger efter skoltid
• Förstå att de är värdefulla precis som de är!
1
2012-04-25
Programmets innehåll
• Introduktion
• Min historia
Kontakt BIV&BIS Göteborg
Verksamhetsutvecklare/Gruppledare
Lina Börjesson
Tel: 0707-894781
[email protected]
Suzan Sharif
Tel: 0707-894782
[email protected]
Adress
Mellangatan 1
413 01 Göteborg
www.biv.nu
• Att leva i Sverige
• Framtid och Drömmar
2
Grunden för vårt arbete
 HOPP är en partipolitiskt och religiöst obunden
organisation som arbetar mot sexuella övergrepp
 HOPPs övergripande mål är att verka för ett
samhälle där sexuella övergrepp inte längre
förekommer
www.hopp.org
 HOPP är uppbyggt av HOPP-föreningar
HOPP Göteborg
Verksamhet
 Startade 2009
 Stöd
 Personer utsatta för sexuella övergrepp
- Grupp, individuellt, familjer/nätverk
- Telefon, mail, hemsida
 Anhöriga
 Professionella
 Information
 Alla typer av övergrepp och förövare
- Föreläsning, workshops, seminarium
- Påverka och förändra villkor
Syfte och mål
 HOPP verkar som kompetensutvecklare, remissinstans
och opinionsbildare i frågor som rör sexuella
övergrepp.
 HOPP förstår och förklarar sexuella övergrepp utifrån
ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Bildades 1998
 HOPP ska verka för att förbättra arbetet med och
behandlingen av sexuella övergrepp.
1
Utgivet
 Mail
 Chatt
 VÅGA SE
- Tidning som utges av HOPP
 Hemsida
 Utbildning
 HANDBOK
 SERIETIDNING
SEXUELLA ÖVERGREPP
SEXUELLA ÖVERGREPP
Antal utsatta
 Ca 5-10 % av alla sex. övergrepp anmäls
- skam, skuld, misstroende mot polisen
Vad är sexuella övergrepp?
Vem kontaktar HOPP?
- Juridiskt
- Ur utsattas perspektiv
 Är det här ett övergrepp?
 Berätta för första gången
 Sexualitet
 Anhöriga föräldrar, partners
 Kan man förtränga övergrepp?
- Exempel på övergrepp
 Min terapeut/den jag pratat med förstår inte
 Var ska jag vända mig?
2
Hur vi bemöter sexuella övergrepp
Hur vi bemöter sexuella övergrepp
 Ställ frågor
 Hur benämner vi övergrepp
 Tro på det som sägs – oavsett..
- osäkerhet hos utsatta, egna fördomar
 Skam och skuld
 Talar om sex och sexualitet
 Berättelser
- utan känslor, utan fullständiga minnen
 Ta orden i sin mun
 Anmälan
Mellangatan 1, Göteborg
[email protected]
www.hopp.org/goteborg
3
i
l
b
n
a
m
n
Ka
?
d
r
o
v
a
sjuk
själen
t
o
m
t
vålde
a
g
i
l
n
y
Det os
(QVWXGLHRPSV\NLVNEDUQPLVVKDQGHORFK
HPRWLRQHOORPVRUJVVYLNWL%5,6EDUQNRQWDNWHU
– Barnens Rätt I Samhället – är en ideell, partipolitiskt och religiöst
obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa. BRIS
är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är
BRIS 116 111 (Barnens Hjälptelefon), BRIS-mejlen och BRIS-chatten dit barn och
ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd
av en vuxen. BRIS fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att öka
vuxnas respekt för barn som individer och för att de principer som slagits fast i FN:s
barnkonvention ska tillämpas fullt ut. BRIS använder sin samlade kunskap om barns
och ungdomars situation för att på olika plan informera, påverka och skapa opinion
i barnrättsliga frågor. BRIS tar även emot samtal från vuxna som behöver någon att
prata med om egna eller andras barn.
BRIS bildades år 1971 och är organiserat i ett förbundskansli och fem regionala kanslier. Kanslierna finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå. BRIS
verksamhet bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl
privata som offentliga givare. BRIS har sammanlagt över 600 frivilliga medarbetare som
bemannar BRIS 116 111 , BRIS-mejlen och BRIS-chatten. De frivilliga medarbetarna
rekryteras, utbildas och handleds av anställd brispersonal. BRIS Vuxentelefon – om
barn, bemannas vanligtvis av anställda brisombud och kostar som ett vanligt samtal.
BRIS 116 111
Måndag till fredag: kl 15-21
Lördag, söndag och helgdag: kl 15-18
BRIS Vuxentelefon – om barn
077-150 50 50
Måndag till fredag: kl 10-13
Barnperspektivet.se
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
BRIS-mejlen och BRIS-chatten
www.bris.se
BRIS-mejlen ger personligt svar inom några
dagar. På Diskussionforum som också finns
på BRIS.se kan barn och ungdomar
kommunicera med varandra med översyn av
en vuxen moderator.
Alla barn föds med
en drivkraft för att
leva och en potential för
att utvecklas.
innehåll
'HÀQLWLRQDYEHJUHSSHQ
(0DQI|UV|NHUO|VDSUREOHPHQ
(0DQI|UV|NHUVWnXWPHGVLWXDWLRQHQ
(0DQI|UV|NHUI|UVWn
(0DQDJHUDUXWnW
(0DQYlQGHUGHWPRWVLJVMlOY
(0DQYLOOKDKMlOS
(0DQYLOOÁ\WWDKHPLIUnQHOOHUG|
$9X[QDVPLVVEUXN
$9X[QDVRKlOVD
$9X[QDVRI|UPnJD
$6W\YI|UlOGUDU
$$GRSWLYI|UlOGUDU
$)|UlOGUDUIUnQDQGUDNXOWXUHU
$6\VNRQPHGVWRUDEHKRY
$%DUQHWVHJHQSDUWQHU
$6NRODQ
$.7,936<.,6.0,66+$1'(/
%$WWXWVlWWDVI|UYHUEDOW\UDQQL
%$WWXWVlWWDVI|UKRWRFKVWUDII
%$WWXWVlWWDVI|UDJJUHVVLRQHURFKKDW
%$WWInVNXOGRFKRULPOLJWDQVYDU
%$WWXWVlWWDVI|UI\VLVNPLVVKDQGHO
%$WWXWVlWWDVI|UVH[XHOOD|YHUJUHSS
%$WWEOLPREEDG
3$66,936<.,6.0,66+$1'(/
%(PRWLRQHOORPVRUJVVYLNW
,1',5(.736<.,6.0,66+$1'(/
%9LWWQHWLOOYnOGKRWRFKDJJUHVVLRQHU
&$WWDQSDVVDVLJ
&$WWSURWHVWHUD
&$WWVN\GGDVLJJHQRPDWWGUDVLJXQGDQ
'5HDNWLRQHURFKUHVSRQV
'%OnPlUNHQLVMlOHQ
'6\PWRPSnSV\NLVNRKlOVD
'gYULJDNRQVHNYHQVHU
)%DUQHWVKLQGHU
))|UlOGUDUVKLQGHU
)+MlOSDUHQVKLQGHU
*0DQInUDGHNYDWKMlOSPHQGHQlUEULVWIlOOLJ
*cWJlUGHUYLGWDVVRPI|UYlUUDUVLWXDWLRQHQ
*0DQÀFNDGHNYDWKMlOSVRPPDQYDUQ|MGPHG $ %DUQHQVELOGDYIDPLOMHQ
%'HROLNDIRUPHUQDDYSV\NLVNPLVVKDQGHO
&(IIHNWHUDYSV\NLVNPLVVKDQGHO
RFKHPRWLRQHOORPVRUJVVYLNW
'0|WHWPHGKMlOSDUHQnWJlUGHURFKUHVXOWDW
+6DPEDQG
,%DUQVVSUnNQlUGHEHUlWWDU
WHO
ZZZEULVVH
3*
.DULQ-RKDQVVRQ
-RKDQ%HUJOLQJRPVODJ,QJYRU)DULQRWWH
+HOHQD/XQGLQJ
/HQD6MY EHUJ6Y GHUEHUJ$JHQWXU
*UDÀVND3XQNWHQ9l[M|
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Sammanfattning
9b/',*7 /,7( ),116
skrivet om detta i svensk forskning och klinisk
dokumentation. Då BRIS har tillgång till en unik databas med
över   kontakter med barn varje år där barn, tack vara att
de är anonyma, väljer att berätta sådant som de kanske aldrig tidigare berättat för någon, finns möjlighet till fördjupningsstudier
om barns utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, som kan ge kunskap som annars skulle vara svår att få.
Denna studie har gjorts utifrån   kontakter där barn själva valt
att berätta om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt,
begrepp som de oftast inte använder själva.
Det går att identifiera vissa typer av riskfaktorer som har betydelse för att barn ska löpa extra stor risk att drabbas av psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt, till exempel familjer där
det förekommer missbruk eller familjer där någon vuxen lider av
psykisk sjukdom. Men emotionell omsorgssvikt kan också uppträda i socialt välfungerande familjer och då som ett resultat av att
föräldrar arbetar för mycket eller av andra anledningar väljer att
prioritera annat än barnen.
Att leva med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
innebär en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa, ökad risk
för att skolarbetet drabbas och ökad risk för negativa sociala konsekvenser.
När barn och ungdomar i dessa former av utsatthet söker hjälp
hos elevhälsan, socialtjänsten eller  möts de ibland av oförståelse. Det uppstår en sköld som hindrar såväl barnet från att berätta
om sin situation som ”hjälparen” från att lyssna. Skölden blir ett
hinder i kommunikationen. Både föräldrar, barn och hjälpare bidrar till att skapa och upprätthålla denna sköld.
Ett annat skäl till att det är svårt för barn att nå fram till vuxna
utanför familjen med sitt hjälpbehov, är att barnen använder ord,
vars allvarliga innebörd de vuxna inte alltid förstår.
Studien har gjorts av Karin Johansson, utredare och leg. psykolog
i samarbete med utvecklingssekreterare Peter Irgens. Båda är
anställda inom BRIS. Vi vill framföra ett varmt tack till alla som
hjälpt till med att granska studien och kommit med synpunkter
och kloka idéer; Inga Tidefors, Eja Pedersen, Annalena Ståhl,
Eva Waltré, Eva Stenelund, Tomas Jonsland, Ingeborg Moqvist
och Cecilia Nauclér.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Bakgrund
&,5.$+b/)7(1$9dessa
kom via telefon och hälften via mejl. BRIS får ta del av många hemligheter. Då barn och ungdomar är helt anonyma när
de vänder sig till BRIS vågar de berätta om sådant
som de aldrig berättat för någon annan. Ibland
har de under många år ensamma burit på tunga
hemligheter. Många är i ett stort och akut behov
av hjälp. Många har redan kontakt med myndigheter och professionella hjälpare men tycker inte
att den hjälp de får räcker.
BRIS driver ett opinionsbildande arbete som
grundar sig på den information barnen ger i stödverksamheten. I BRIS omfattande databas finns
många berättelser från barn som utsätts för olika
former av misshandel, övergrepp och omsorgssvikt.
Alla barn föds med en drivkraft för att leva och
en potential för att utvecklas. Jung/von Franz
() beskriver utvecklingsprocessen (i deras
terminologi kallad individuationsprocessen)
som ett långsamt, omärkligt, fortgående växande som inte kan åstadkommas genom medveten
ansträngning eller viljestyrka utan sker ofrivilligt
och naturligt. Individuationsprocessen är sam%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
spelet mellan de medfödda anlagen och de yttre
öden som möter människan.
Varje steg i barnets utveckling kräver en plattform att stå på, en känsla av säkerhet om vad det
är som gäller så här långt. Behovstillfredsställelse,
förutsägbarhet och stabilitet är viktiga grundstenar i plattformen. ”För att spädbarnet ska kunna
använda föräldern som en trygg bas, utifrån vilken det kan utforska världen, måste det ha haft
tillräckligt mycket erfarenhet av att föräldern har
hört, förstått och velat hjälpa barnet.” (
.. ) Förmågan att uthärda och vänta på
behovstillfredsställelse utvecklas inte genom att
barnet utsätts för tidig frustration, utan genom
tryggheten i att någon ser behoven och tillfredsställer dem. Emotionell omsorgssvikt i form av
utebliven stimulans och behovstillfredsställelse
kan få ett litet barn att sluta sig inom sig själv och
uppvisa i det närmaste autistiska drag. Detta är
vad många adoptivföräldrar möter när de hämtar barn i länder där
barnen från sin första
stund i livet tvingats
konkurrera med allt
för många andra barn
om uppmärksamhet
från alltför få vuxna på barnhemmet.
Samma sak kan möta
socialtjänsten när de
upptäcker barn vars
liv tagit sin början i
en tillvaro av bristande fysisk och emotionell omsorg. Bowlby
() kallade detta
tillstånd för ”modersdeprivation”, vilket
innebär att livskraften liksom rinner ur
barnet i en form av
depression, barnet blir uppgivet och ger upp sin
strävan att leva, vilket är ett livshotande tillstånd.
Den medicinska termen ”nonorganic failure to
thrive ()” anger ett tillstånd som karaktäriseras av dålig viktuppgång och fysisk tillväxt till
följd av bristande omsorg och för lite stimulans
(). När man i början av -talet öppnade barnhemmen i Rumänien i samband med
slutet av ”det kalla kriget” gavs rika möjligheter
att studera vilka effekter barn drabbas av som ett
resultat av bristande anknytning.
För att kunna
växa och utvecklas
behöver individen
få positiv feedback
på sina framsteg,
något som gäller
alla människor.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
För att kunna växa och utvecklas behöver individen få positiv feedback på sina framsteg, något
som gäller alla människor. Från sin allra första
stund i livet söker barnet bekräftelse, kärlek och
känslomässig näring från sina närmaste vårdnadshavare. Barnet befinner sig i en egocentrisk
tillvaro där upplevelsen av att själv vara världens
medelpunkt genomsyrar alla upplevelser. Vårdnadshavarnas spegling av barnet ska också bekräfta att det lilla barnet står i centrum för deras
uppmärksamhet. Genom omvärldens bemötande bygger barnet sakta men säkert upp sin bild
av sig själv och världen. Om bemötandet är gott
och varmt får barnet en känsla av att världen är en
god och varm värld att leva i. Barnet fylls också
av känslan av att själv vara god och värd att älskas,
vilket är grunden till den självbild och självtillit
som ska utvecklas.
Crafoord () beskriver vad som händer i
samspelet mellan barn och föräldrar och benämner det som den ”utvecklande dialogen”. I
dialogen finns ett ständigt känslomässigt flöde,
vars strömmar och kvaliteter bestämmer barnets
möjligheter att bygga upp sitt inre referenssystem.
Bekräftelse är det centrala och ett positivt flöde
stimulerar barnet och hjälper det att öppna och
utveckla sitt inre referenssystem. Bekräftelsen i
dialogen är en komplicerad process som hämtar
material från föräldrarnas eget inre referenssystem, vilket förhoppningsvis gör det möjligt för
dem att se barnet och dess behov och bekräfta det
på ett känslomässigt nyanserat och adekvat sätt.
Rogers () använder begreppet ”en hjälpande
relation”, vilket kan vara både en relation mellan
barnet och vårdnadshavaren, relationen mellan
barnet och den person (professionell eller annan)
som barnet söker hjälp hos men även relationen till
exempelvis en lärare. En hjälpande relation kan
definieras som en relation som ger uppskattning,
uttrycksmöjligheter och funktionell användning
för de latenta inre resurser som individen besitter.
Sålunda en relation som gynnar utveckling.
I de första nära relationerna bygger barnet upp
fundamentet till sin världsbild och bilden av sig
själv. Barnets inre värld, dess tankar och känslor
blir en slags spegelbild av den värld det vistas i.
Om barnet har en väl fungerande relation till en
eller flera stabila, trygga och kärleksfulla vuxna,
kommer även barnets inre värld att bli trygg och
stabil. Känslan av att vara en individ som är värd
att få ett gott liv och
att det goda finns
och är möjligt att få,
blir till ett fundament, en grund som
resten av utvecklingen kan byggas på.
När barnets tillvaro
präglas av kontinuitet och förutsägbarhet kommer barnet
också att känna tilllit till andra vuxna
människor
och
andra barn. Om de
vuxna runt barnet
själva har ett språk
för att förklara livshändelser, livsvillkor, känslor
och tankar kommer barnet också att utveckla sådana förmågor. Språket som förklarar den yttre
och inre världen blir ett viktigt redskap som
hjälper barnet att hantera händelser i livet och
att bygga nära relationer till andra människor.
Detta är vad som med en anknytningsteoretisk
term kallas för en trygg bas (, ).
Det finns en växande kunskap om att barn
som utsätts för fysisk misshandel och sexuella
övergrepp inte bara skadas fysiskt utan också
psykiskt. Övergrepp är traumatiska upplevelser
som kan leda till psykiska besvär också långt efter det att övergreppen upphört. Trauma kännetecknas av händelser som är överväldigande och
okontrollerbara och som innebär en extraordinär
psykisk påfrestning för de barn eller ungdomar
som drabbas. Vanligtvis sker detta hastigt och
oväntat, men vissa händelser upprepar sig i mer
eller mindre samma form, som till exempel misshandel och sexuella övergrepp, utan att barnen
kan förhindra detta. (, ) De trauman som består av upprepade upplevelser kallas
kumulativa trauman och de psykiska effekterna
byggs upp över tid. Barn reagerar således både
omedelbart och på längre sikt. Några barn kan
reagera med förfäran, protest och ett slags känslostorm medan andra barn blir som förlamade.
Dyregrov beskriver normala efterreaktioner som
visar att vårt mentala system behöver tid för att
bearbeta det som skett. Några av de vanligaste
efterreaktionerna, som kan beskrivas som krisreaktioner, är rädsla och ångest, sömnsvårighe-
ter, skuldkänslor, koncentrationsproblem, inlärningssvårigheter, nedstämdhet och depression,
psykosomatiska reaktioner, ätstörningar, beteendestörningar och relationsproblem. Senare
forskning visar också att trauman under barndomen kan ge efterverkningar långt senare i livet.
Detta gäller både när barn och ungdomar utsätts
för kumulativa trauman och efter en enstaka
traumatisk händelse. På längre sikt kan detta
enligt Dyregrov bland annat orsaka störningar
i personligheten, problem i relationer till andra
människor, störningar i den biologiska utvecklingen, försvagad självtillit och självkänsla samt
inlärningssvårigheter.
Via forskning har också konsekvenser av
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt belysts. Forskning har visat att psykiska
problem av känslomässig, beteendemässig och
kognitiv natur kan förknippas med utsatthet för
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
Problemen kan visa sig senare i barndomen eller
under tonårstiden och kan kvarstå i vuxenlivet.
(, ).
Om barnet i ett tidigt skede får hjälp att bearbeta traumat minskas risken för psykiska svårigheter på kort och lång sikt. Familjens sätt att
handskas med erfarenheterna, familjens nätverk
eller barnets tillgång till andra och mer välfungerande vuxna runt barnet har också betydelse för
bearbetningen. Salutogena faktorer (friskfaktorer) kan ha avgörande betydelse för vilka effekter
ett trauma får för ett barn på längre sikt.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Definition
av begreppen
Det var svårt att fastlägga
en kort definition som tog
hänsyn till alla nyanser i
och aspekter av fenomenen
psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt.
Psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt
kan uppstå vid ganska
många olika slags
förhållningssätt mot barn
och det kändes viktigt att
inte utelämna något av
detta i definitionen.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Barnmisshandelsutredningen 2001
SOU 2001:72
Killén () och Hindberg () föreslår definitioner som innefattar konsekvenserna av
psykisk misshandel, vilket då skulle innebära att
allt bemötande som leder fram till dessa konsekvenser är att betrakta som psykisk misshandel.
Man kan tycka att definitionen då blir något begränsad i det att den förutsätter konsekvenserna
för att definitionen ska uppfyllas. Ett destruktivt
förhållningssätt kan ju vara psykisk misshandel
även om det inte leder till att barnet reagerar i
enlighet med definitionen, det vill säga att förhållningssättet ”är förödande för eller förhindrar
utvecklingen av en positiv självbild hos barnet”
() eller ”stör barnets intellektuella och
emotionella utveckling, sociala kompetens och
förutsättningar för nära känslomässiga relationer.” () Samtidigt ger detta sätt att
formulera definitionen en öppenhet för att begreppen kan innehålla former av psykisk misshandel som man inte tänkt sig men som visar sig
vara psykisk misshandel eftersom de leder till de
nämnda konsekvenserna.
'HÀQLWLRQDYSV\NLVNPLVVKDQGHO
När man resonerar kring och försöker förstå fenomen som psykisk misshandel behöver man en
definition som ramar in begreppet. I litteratur
och forskning definierar man begreppet på snarlika sätt.
3V\NLVNPLVVKDQGHOlUHWWSHUPDQHQWIY UKnOO
QLQJVVlWWKRVIY UlOGUDUHOOHUDQGUDYnUGQDGVKD
YDUHVRPlUIY UY GDQGHIY UHOOHUIY UKLQGUDUXW
YHFNOLQJHQDYHQSRVLWLYVMlOYELOGKRVEDUQHW
3V\NLVNPLVVKDQGHOlUYDUMHKDQGOLQJHOOHU
XQGHUOnWHQKHWDWWKDQGODVRPVWY UEDUQHWV
LQWHOOHNWXHOODRFKHPRWLRQHOODXWYHFNOLQJVMlOY
NlQVODVRFLDODNRPSHWHQVRFKIY UXWVlWWQLQJDU
IY UQlUDNlQVORPlVVLJDUHODWLRQHU
När vi har kategoriserat de barnkontakter som vi
haft i BRIS, har vi utgått från den definition som
den statliga Barnmisshandelsutredningen ,
under ledning av Bodil Långberg, kom fram till.
Den är ganska heltäckande men tar inte med
mobbning som en situation där det förekommer
psykisk misshandel, ofta i form av kränkningar,
hot och social isolering, vilket man skulle kunna
komplettera den med.
3V\NLVNEDUQPLVVKDQGHOLQQHElUDWWHQYX[
HQ SHUVRQ V\VWHPDWLVNW HOOHU RIWDVW XQGHU
OnQJWLGXWVlWWHUHWWEDUQI|UQHGYlUGHUDQ
GH RPGY PHQ QHGEU\WDQGH EHKDQGOLQJ
HOOHU DYVLNWOLJW NlQVORPlVVLJW OLGDQGH 'HW
NDQlYHQYLGDOOYDUOLJDIDOOKDQGODRPHQ
HQVWDND I|UHWHHOVH I|U DWW EHWHFNQDV VRP
PLVVKDQGHO
6RPSV\NLVNEDUQPLVVKDQGHOUlNQDVWH[
RULPOLJWKnUGDEHVWUDIIQLQJDUI|UO|MOLJDQGH
NULWLNKnQQHGYlUGHULQJDYYLVDQGHXWIU\V
QLQJRULPOLJDNUDYSnWYLQJDGLVROHULQJIUnQ
VRFLDOD NRQWDNWHU RFK nOGHUVDQSDVVDGH
DNWLYLWHWHU HOOHU NRQVWDQW YlJUDQ DWW O\VVQD
SnEDUQHWVV\QSXQNWHU
6RP H[HPSHO Sn QHGEU\WDQGH EH
KDQGOLQJ NDQ QlPQDV IRVWUDQ WLOO DVRFLDOW
EHWHHQGH HOOHU NULPLQDOLWHW 9LVVD VNDGOLJD
H[SRVLWLRQHU VNDOO RFNVn VHV VRP SV\NLVN
PLVVKDQGHO WH[ DWW EDUQHW WYLQJDV EH
YLWWQDVHHOOHUK|UDYnOGLVLQQlUPLOM|HOOHU
OHYD L HQ PLOM| GlU YnOG HOOHU KRW RP YnOG
I|UHNRPPHURIWD
3V\NLVNWOLGDQGHKRVHWWEDUQNDQWDVLJXW
WU\FNLVNUlFNnQJHVWJOlGMHO|VKHWHOOHUQH
JDWLYSnYHUNDQDYEDUQHWVVMlOYI|UWURHQGH
, DOOD IRUPHU DY I\VLVND |YHUJUHSS PRW
EDUQ LQNOXVLYH VH[XHOOD |YHUJUHSS LQJnU
SV\NLVNPLVVKDQGHO
.UlQNQLQJLQQHElUDWWHQYX[HQSHUVRQRI
WDVW XQGHU OnQJ WLG VNDGDU HOOHU lYHQW\UDU
EDUQHWVSV\NLVNDKlOVDJHQRPDWWLRUGHOOHU
KDQGOLQJEHKDQGODEDUQHWQHGOnWDQGHHO
OHUDQJULSDEDUQHWVSHUVRQOLJKHW
.UlQNQLQJ PHG Á\WDQGH JUlQV PRW
SV\NLVN EDUQPLVVKDQGHO NDQ H[HPSHOYLV
YDUDDWWSnHWWI|UQHGUDQGHVlWWNRPPHQ
WHUD EDUQHWV XWVHHQGH VSUnN EHJnYQLQJ
VlJDDWWEDUQHWlURGXJOLJWHOOHUDWWV\VNRQ
lU P\FNHW V|WDUH RFK PHU IUDPJnQJVULND
I|UROlPSDEDUQHWI\VLVNWHOOHUYHUEDOWLQI|U
NDPUDWHUHOOHUYX[QDOlVDEDUQHWVGDJERN
HOOHUOLNQDQGH
)\VLVNRFKSV\NLVNPLVVKDQGHOVDPWVH[X
HOOD |YHUJUHSS LQQHElU DOOWLG DWW EDUQHW
NUlQNV
'HSV\NLVNDVNDGRUQDYLGI\VLVNPLVVKDQ
GHORFKVH[XHOOD|YHUJUHSSlURIWDVWDOOYDU
OLJDUHlQGHWLOOIRJDGHI\VLVNDVNDGRUQDµ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
'HÀQLWLRQDYHPRWLRQHOORPVRUJVVYLNW
När det gäller emotionell eller känslomässig omsorgssvikt så är det ett begrepp utredaren valt att
använda för att beskriva det som förekommer i
gränslandet till psykisk misshandel. Om psykisk
misshandel beskriver ett mer aktivt destruktivt
förhållningssätt till barnet, så beskriver emotionell omsorgssvikt snarare ett passivt förhållningssätt, en brist i relationen till barnet som tar
sig uttryck i frånvaro av de komponenter i relationen mellan vårdnadshavare och barn som skulle
vara stärkande för barnet. Relationen präglas av
avsaknad av psykiskt och känslomässigt stärkande komponenter. Istället för emotionell omsorg
uppstår ett tomrum där denna skulle vara och
den ersätts inte av något annat. Frånvaron av
känslomässig omsorg kan i vissa fall ersättas av
psykisk misshandel vilket då försätter barnet i en
dubbelt belastande situation. Man skulle kunna
beteckna emotionell omsorgssvikt som det primära tillståndet, det tillstånd som ligger till
grund för att det ska bli möjligt att även utsätta
barnet för psykisk misshandel. Det närmaste en
renodlad definition av begreppet emotionell omsorgssvikt man kan komma finner man i Barnmisshandelsutredningens definition av psykisk
försummelse (se ruta).
Man skulle också i en kort sammanfattning
kunna definiera psykisk misshandel som olika
former av systematisk destruktiv kommunikation med psykiskt nedbrytande effekter, samt
emotionell omsorgssvikt som olika former av
systematiskt utelämnad konstruktiv kommunikation som förhindrar psykisk uppbyggnad.
Man bör även lägga till att psykisk misshandel
kan utgöras av en enstaka påfrestning, om den
är tillräckligt kraftfull, till exempel ett väldigt
aggressivt eller förnedrande angrepp såsom en
våldtäkt eller misshandel.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Psykisk
försummelse
(SOU 2001:72)
µ3V\NLVNI|UVXPPHOVHLQQHElUDWWHQYX[
HQ SHUVRQ RIWDVW XQGHU OnQJ WLG VNDGDU
HOOHUlYHQW\UDUEDUQVSV\NLVNDKlOVDHOOHU
XWYHFNOLQJJHQRPDWWXQGHUOnWDDWWWLOOJR
GRVHHWWEDUQVJUXQGOlJJDQGHEHKRYDY
WH[XSSPlUNVDPKHWWLOOK|ULJKHWIRVWUDQ
YlJOHGQLQJVWLPXODQVRFKXQGHUYLVQLQJ
3V\NLVNI|UVXPPHOVHNDQWH[YDUDRWLOO
JlQJOLJKHW RFK NlQVORPlVVLJ OLNJLOWLJKHW
I|UEDUQHWPHGÁ\WDQGHJUlQVPRWSV\
NLVN PLVVKDQGHO XQGHUOnWHQKHW DWW JH
EDUQHWHUIDUHQKHWHUDWWOlUDEDUQHWYDG
VRPlUUlWWRFKIHORFKDWWVHWLOODWWEDUQHW
InUVNROXWELOGQLQJ
$OOD WlQNEDUD DVSHNWHU DY EDUQV XW
YHFNOLQJ DYVHV PHG GHÀQLWLRQHQ WH[
I\VLVN SV\NLVN NlQVORPlVVLJ VRFLDO PR
UDOLVN LQWHOOHNWXHOO RFK XWELOGQLQJVPlV
VLJ 6RP EDUQPLVVKDQGHO UlNQDV lYHQ
I|UVXPPHOVH DWW UHVSHNWHUD EDUQHWV UlW
WLJKHWHUµ
Syfte och
frågeställningar
1 Vad berättar barn om psykisk misshandel
och emotionell omsorgsbrist? (övergripande fråga)
2 Kan man utifrån barns berättelser identifiera speciella riskfaktorer?
3 Hur beskriver barn att den psykiska misshandeln går till?
4 Hur beskriver barn att det går det till när
de utsätts för emotionell omsorgssvikt?
5 Vilka effekter får psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt för barnet och
vilka konsekvenser beskriver barn att de
drabbas av?
6 Hur uttrycker och förmedlar barn sina
upplevelser och vilka strategier använder
barn för att hantera sin situation?
7 Vad, enligt barns beskrivningar händer,
när de söker hjälp?
8 Vilken hjälp får barnet och vad händer i
mötet med hjälparen?
Studien är gjord med målsättningen att belysa
barnets perspektiv i den psykiskt nedbrytande
process som psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt innebär. Utifrån föräldrars
och professionella hjälpares perspektiv skulle
barnens situation troligen beskrivas annorlunda.
Men det perspektivet ser inte BRIS som sin uppgift att belysa. De barn som väljer att kontakta
BRIS för att berätta om sina erfarenheter, är i
första hand barn och ungdomar vars situation
ännu inte kommit till hjälpande instansers kännedom eller de som inte är nöjda med de försök
att hjälpa dem, som gjorts från samhällets sida.
Vår förhoppning är att studien ska leda till ökad
kunskap om barn som tillhör en utsatt grupp
och som inte alltid får den hjälp som de behöver
och vill ha.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Material
& metod
'(5,.$%(5b77(/6(5som barn och ungdomar förmedlar till
BRIS ger oss ett unikt material att bearbeta och analysera.
Varje år får BRIS över   berättelser där barn på eget
initiativ berättar om sina liv, sina tankar och känslor. Vi
vet sedan länge att vi många gånger får ta del av berättelser
och hemligheter som barnet aldrig tidigare vågat delge någon. Vi känner ett stort ansvar att förvalta detta material
på bästa sätt så att den kunskap som ryms i berättelserna
kommer makthavare, myndigheter och yrkesutövare,
men även privatpersoner till del. Vi ser det som en viktig
uppgift att försöka förmedla barnens röster så mycket som
möjligt utifrån deras eget perspektiv.
Den kvantitativa informationen i denna studie kan inte sägas vara representativ
för gruppen ”alla barn i Sverige”. Siffrorna
säger således ingenting om hur vanligt det
är med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Siffrorna säger inte heller något om hur vanligt förekommande
det är bland de barn som väljer att kontakta BRIS. Denna form av utsatthet kan
mycket väl förekomma även hos många
av de barn som valt att berätta om något
annat. Däremot berättar siffrorna hur
stor andel av de barn och unga som kontaktar BRIS som berättar om just de här
ämnena.
Det betyder att det kvantitativa resultatet troligen skiljer sig från vad som
skulle framkomma vid en enkätundersökning av ett
slumpmässigt urval av svenska barn. Siffrorna i tabell 
(bilaga), resultatet från kodningen, ger en uppfattning om
förekomsten av de olika formerna av psykisk misshandel
i materialet.
De barnkontakter som analyserades var ett urval av de
sammanlagt drygt   kontakter som BRIS hade med
barn under år . Urvalet bestod av dokumentation
från telefonsamtal och mejl från barn och ungdomar som
själva valt att kontakta BRIS och själva valt vad de vill
berätta. Dokumentationen består av jourarens1 kategorisering av kontaktområde, jourarens samtalsbeskrivning
samt de genuina mejltexterna.Vi har inte ställt samma
frågor till alla barn utan bara gjort det möjligt för dem
att berätta vad de har på hjärtat. I en tidigare kvantitativ
sammanställning av hela databasen för år , vilken redovisats i BRIS-rapporten , visade sig ca  procent2 av
'HLGHHOODPHGDUEHWDUHL%5,6VRPVYDUDUSnEDUQHQV
WHOHIRQVDPWDORFKPHMONDOODVMRXUDUH
9LGGHQGLUHNWDGRNXPHQWDWLRQHQDYNRQWDNWHUQD
KDQGODUSURFHQWRPSV\NLVNPLVVKDQGHO9LGHQVlUVNLOG
JHQRPJnQJDYNRQWDNWHUQDVHUPDQDWWGHWVQDUDUH
I|UHNRPPHULXSSWLOOSURFHQWDYNRQWDNWHUQD
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
kontakterna handla om psykisk misshandel och en okänd
andel3 om emotionell omsorgssvikt. De kontakter som
ligger till grund för denna studie har inkommit mellan
januari-augusti .   kontakter har analyserats.
För att generera ny kunskap om och förståelse för den
process som barn och ungdomar blir indragna i när de utsätts för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt,
har vi valt en kvalitativ analysmetod. En kvalitativ analysmetod används för att generera teori ur en textmassa som
i detta fall utgörs av barnens genuina mejltexter inkomna
till BRIS-mejlen samt den skriftliga dokumentation som
gjorts av BRIS telefonjourare efter
varje telefonsamtal till Barnens
Hjälptelefon.
Materialet har läst igenom noga
och kodats i flera omgångar. Analys är inte en linjär process av att
endast röra sig från en fas till en
annan. Istället är det en mer återupprepande process, där rörelse
framåt och bakåt är nödvändigt,
genom de olika faserna (
 ). Under en inledande
förutsättningslös genomläsning
registrerades ca  koder. Den
övergripande frågan ”Vad berättar barn och ungdomar för BRIS
om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt” var utgångspunkten. Alla data i texterna har inte kodats utan bara
de som på något sätt svarar på den övergripande frågan.
Allt eftersom data samlades in och ett mönster började
skönjas, gick det att formulera ett antal underliggande
frågeställningar utifrån vilka ytterligare analys gjordes.
Den inledande kodningen var öppen i den bemärkelsen
att det inte fanns några förväntningar på vilka koder som
skulle hittas, bara att de på något vis skulle relatera till den
övergripande frågan.
(QPHUGHWDOMHUDGPHWRGEHVNULYQLQJnWHUÀQQVLVOXWHWDY
ELODJDQ
,GHWVWDWLVWLNIRUPXOlUVRP%5,6MRXUDUHI\OOHULHIWHUYDUMH
NRQWDNWPHGHWWEDUQI|UDWWVDPODNYDQWLWDWLYVWDWLVWLN
KDUKLWWLOOVLQWHIXQQLWVQnJRQNU\VVUXWDI|UHPRWLRQHOO
RPVRUJVVYLNW'lUI|UÀQQVLQJHQVLIIUDSnKXUVWRUDQGHODY
NRQWDNWHUQDVRPXWJ|UVDYGHWWD0HQYLGHQJHQRP
OlVQLQJDYWH[WHUQDLQI|U%5,6UDSSRUWHUQDRFK
IDQQYLDWWHWW|YHUUDVNDQGHVWRUWDQWDONRQWDNWHU
KDQGODGHRPGHWWDDYGHVVDNRQWDNWHUPDUNHUDGHV
LHIWHUKDQGRFKLQJnULGHWQXDQDO\VHUDGHPDWHULDOHW
Resultat
Totalt omfattade denna studie   kontakter från januari – augusti 4, med
barn och ungdomar som själva valt att
berätta om sådant som vi senare kategoriserade som psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt. Av dessa var 
kontakter via telefon och  kontakter via
BRIS-mejlen.  procent av kontakterna
handlade om flickor,  procent om pojkar
och  kontakter där vi inte visste barnets
kön. Medelåldern var , år, vilket var
ungefär samma medelålder som på samtliga kontakter till BRIS (, år). ( )
Vi kunde se att fenomenen psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt ofta
sitter ihop med andra problem. Många
av de berättelser som BRIS fått ta del av
innehåller flera komponenter samtidigt i
form av beskrivningar av familjens historia, ofta med skilsmässor och långvariga
familjekonflikter. Barnen berättar om hur
omogna styvföräldrar kommit in i deras
liv, beskriver hur den psykiska och fysiska
misshandeln går till och vilka former den
emotionella omsorgssvikten tar sig. Barnen
beskriver också hur de mår och vilka fysiska och psykiska symtom de lider av. Ibland
finns även en beskrivning av hur det gått
när barnet sökt hjälp hos någon utanför familjen, på grund av att de mått så dåligt att
de inte längre orkat försöka hantera problemen ensamma.
Resultatet redovisas under rubriker som
beskriver processens olika delar i tur och
ordning. Texten kompletteras i vissa fall
med exempel från barnens berättelser. Som
kommer att märkas går en del av kategorierna in i varandra och det finns inga vattentäta skott emellan dem, de är ofta inte
varandra ömsesidigt uteslutande vilket
innebär att vissa begrepp uppträder under
mer än en rubrik. Till exempel är självskadebeteende både en strategi för att hantera
sin smärta, ett symtom på psykisk ohälsa,
ett sätt att respondera gentemot familjen
och ett sätt att skicka signaler (uttryck) till
omvärlden.
$YWRWDOWXQGHUSHULRGHQ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Som framgår av tabell , skiljer sig barnens boende i de undersökta kontakterna något från barnens boende i BRIS kontakter totalt för samma
period . Bland dessa barn är det mindre
andel som bor i kärnfamilj, större andel som bor
med en ensamstående mor eller far och större
andel som bor i styvfamilj.
Som framgår av tabell  skiljer sig dessa kontakter en hel del jämfört med BRIS kontakter
totalt för samma period, när det gäller jourarnas
registrering av kontaktområden. De kontakter
som denna studie bygger på handlar fyra gånger
så ofta om fysisk misshandel, mer än tre gånger
så ofta om missbruk i familjen och fysisk/psykisk
ohälsa i familjen, dubbelt så ofta om familjekonflikter, skilsmässoproblem, sexuella övergrepp,
sorg och stress, jämfört med alla barnkontakter
under samma period. Psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt sitter alltså ofta ihop
med andra problem.
Som framgår av tabell  är det i första hand barnets egen pappa ( procent) och mamma (
procent) som utsätter barnet för psykisk misshandel. I  procent av fallen är både pappa och
mamma tillsammans de som utsätter barnet.
Sammanlagt återfinns  procent av förövarna
inom familjen och  procent av förövarna är
jämnåriga. Ser man på förövarnas kön, utgörs 
procent av män/pojkar,  procent av kvinnor/
flickor och i  procent av kontakterna utgörs
förövarna av båda könen tillsammans.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Vad beträffar det utsatta barnets kön, visar siffrorna en något större andel pojkar som utsatts
för fysisk misshandel, jämfört med i det totala
antalet kontakter samt en övervikt för flickor när
det gäller sexuella övergrepp. Både för psykisk
misshandel och sexuella övergrepp är medelåldern något högre än för det totala antalet kontakter. När det gäller både psykisk och fysisk
misshandel ser vi en överrepresentation av barn i
familjer där föräldrarna genomgått en skilsmässa. ( )
Vi har jämfört kontakterna om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt med hela databasen av barnkontakter från samma tid år 
utifrån ytterligare några aspekter. Kontakterna
om psykisk misshandel tar i genomsnitt avsevärt
längre tid i anspråk jämfört med medelvärdet för
det totala antalet kontakter,  minuter jämfört
med  minuter per kontakt. Mejl om psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt innehåller i genomsnitt  procent mer ord än ”normalmejlet”.
Arbetet bygger på ett omfattande material,
vilket avspeglas i presentationen av resultatet.
För att underlätta läsningen presenteras först
en modell över hur data hänger samman med
varandra. Därefter inleds presentationen av varje
huvudtema med en tabell över vilka teman som
återfinns under respektive huvudtema.
Processen
D
F
A
G
E
B
C
Barnet
Modellen (. ) illustrerar den process som utkristalliserar sig ur barnens berättelser. I modellen är barnet (D) den centrala figuren, eftersom
det är barnets perspektiv som hela studien utgår
ifrån och det är med hjälp av barnens berättelser vi får bilder av vad som händer och hur det
hänger ihop. Barnen har för att beskriva sin situation lämnat information som de själva ansett
vara relevant, för att vi på BRIS ska förstå deras
situation. Processen kan beskrivas som ett flöde
som utgår ifrån familjen (A) och de beskrivningar som finns av föräldrar, styvföräldrar, andra
vuxna, syskon, släktingar och egna partners. Vi
får en bild av vissa riskfaktorer som visar sig vara
vanligt förekommande i dessa beskrivningar. Sedan följer barnens beskrivning av vad de utsätts
för och hur det går till, dvs. själva utsattheten (B).
Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
kommer att beskrivas både som två fenomen var
för sig och sammanvävda när gränserna mellan
dem är otydliga eller där man kan se att fenomenen är beroende av varandra. Detta illustreras
med den högerriktade pilen. Barnen beskriver
också sin egen respons gentemot familjen på vad
de utsätts för (C). Detta illustreras av den vänsterriktade pilen. Som en följd av vad de utsätts
för reagerar barnen på olika sätt och utsattheten
Sköld
Familjen
Möjlig
hjälpare
utanför
familjen
får olika effekter och konsekvenser för dem (D).
Här beskriver barnen de inre processer som följer
på utsattheten. De har sedan olika medvetna och
omedvetna sätt att uttrycka och kommunicera
detta på (E). Här beskrivs deras respons gentemot omvärlden utanför familjen och de strategier de använder för att hantera eller försöka lösa
problemen. De barn som söker hjälp hos någon
vuxen utanför familjen beskriver vad som hänt
och händer i denna kontakt och vilken form av
hjälp eller brist på hjälp som kontakten leder fram
till (G). Det kan vara professionella tjänstemän
inom socialtjänsten, sjukvården, kommunen,
kyrkan eller skolan. Slutligen beskrivs den sköld
eller de hinder som uppträder mellan barnen
och den möjlige hjälparen och som byggs och
upprätthålls med hjälp av både föräldrar, barn
och de möjliga hjälparna (F). Denna sköld hindrar kommunikation om barnets situation att nå
fram till den möjlige hjälparen.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Familjeförhållanden &
riskfaktorer
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
(77 6b77 $77 identifiera möjliga riskfaktorer är
att titta på en över- eller underrepresentation
av något. Man ser om det i det undersökta materialet går att finna fler eller färre exempel på
vissa omständigheter än vad som återfinns i en
normalfördelning eller i ett annat material som
man jämför med. Här tittade vi dels på överrepresentation i bakgrundsvariabeln ”barnens
boende” och dels utgick vi från den kvalitativa
analysen av barnens berättelser för att se vilka
omständigheter de beskrev som kunde tolkas
som möjliga riskfaktorer.
Generellt för alla former av psykisk misshandel är att den sker systematiskt och att den till
allra största delen äger rum i situationer när inga
utomstående har någon insyn. Bakom hemmets
stängda dörrar förändrar människor karaktär
och visar sidor av sig själva inför sina familjemedlemmar, som man väljer att inte visa i andra
sammanhang. ”Ingen kan ana hur min pappa
är”5. I den privata sfären kan man slappna av och
släppa de normer för socialt umgänge som man
efterlever utanför familjen. Man släpper kontrollen, lättar på fördämningarna och visar alla de
former av känslouttryck som annars inte anses
socialt acceptabla. Medvetenheten om vad som
”inte passar sig” och om att man egentligen träder över gränser för vad som rent allmänt skulle
uppfattas som respektfullt bemötande av sina
närstående, gör att man håller isär sina olika sätt
att relatera till människor i och utanför familjen. Barnen beskriver hur föräldrar uppträder på
olika sätt hemma och utanför familjen.
A.1. Vuxnas missbruk
Att ha föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar som använder mycket alkohol och andra
droger innebär en ökad risk, både för att utsättas för psykisk misshandel och för att drabbas av
emotionell omsorgssvikt. I  eller  procent
(  .) av kontakterna berättar barnen att
de vuxna dricker mycket alkohol eller använder
andra droger. Alkohol och andra droger spelar
ofta en stor roll när det gäller hur vuxna klarar
av att hantera sin ilska och frustration och när
det gäller förmågan att prioritera barnen och deras behov. Pappor blir enligt många barn argare
och våldsammare efter att de druckit. Bland de
alkoholdrickande papporna och styvpapporna
dominerar risken för att de ska tappa kontrollen över sin ilska och få aggressionsutbrott,
6DPWOLJDH[HPSHOLGHWWDGRNXPHQWlUJH
QXLQDEDUQFLWDWVRPKlPWDWVXUVW|GYHUNVDPKH
WHQVGDWDEDVI|UnU([HPSOHQlUNRPSUL
PHUDGHRFKGHWDOMHULGHPlUlQGUDGHI|UDWW
EDUQHQLQWHVNDNXQQDLGHQWLÀHUDV9LVVDVWDYIHO
RFKJUDPPDWLVNDIHOKDURFNVnNRUULJHUDWVI|U
DWWXQGHUOlWWDOlVDQGHWRFKI|UDWW\WWHUOLJDUH
DYLGHQWLÀHUDH[HPSOHQ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
som ibland leder till fysisk misshandel, medan
konsekvensen efter mammornas drickande oftare blir brister i den fysiska och emotionella
omvårdnaden. Mammor dricker ibland tills de
somnar på soffan mitt på dagen och barnen kan
inte väcka dem förrän nästa dag. Ofta beskrivs
att föräldrars drickande eller missbruk av andra
droger tilltagit efter en skilsmässa eller efter en
partners död. Extra komplicerat för barnen blir
det när föräldern är psykiskt sjuk och dessutom
missbrukare.
µ0LQSDSSDGULFNHUIY UP\FNHWRFKEOLURIWD
YnOGVDP-DJNRPWLOOVNRODQPHGEOnPlUNHQ
ÁHUDJnQJHU$OODPLQQHQMDJNDQLQWHJO|P
PDDOOWVRPKlQWÀQQVGlURFKGHWlUEDUDVn
KHPVNW+DQNDQKHOWRYlQWDWG\NDXSSKHPPD
KRVPDPPDRFKRPMDJlUHQVDPGHJnQJHUQD
GnEOLUMDJOLNDUlGGVRPGHJnQJHUMDJERGGH
KRVKRQRP-DJNODUDULQWHPHU-DJNDQLQWHHQV
VRYDOlQJUHµ
A.2. Vuxnas ohälsa
I 100, eller 9 procent av kontakterna, berättar barnen om föräldrars fysiska eller psykiska ohälsa.
$)\VLVNRKlOVD
Att ha en eller två föräldrar som lider av fysisk
ohälsa kan medföra en ökad risk för framför allt
emotionell omsorgssvikt men även i vissa fall
risk för psykisk misshandel. Barn berättar om
hur den friska föräldern tvingas ta ett dubbelt
ansvar för familjens försörjning och för hemmets
skötsel och därmed har mindre ork över för barnen. Det leder till ökad risk för konflikter eftersom både den sjuka och den hårt belastade friska
föräldern har mindre tålamod än vanligt. Den
oro och maktlöshet som barnen känner orkar
ingen av föräldrarna hjälpa dem med och de blir
därför lämnade med många svåra tankar som de
försöker hantera på egen hand. Om den sjuka
föräldern dessutom är ensamstående, lämnar det
barnen i en ännu större utsatthet.
$3V\NLVNRKlOVD
Barnen till de vuxna som lider av psykisk ohälsa
blir ofta osynliga, eftersom mest fokus hamnar
på den sjuke. Den sjuke har själv så stora behov
att barnens behov inte uppmärksammas vare sig
av dem eller av andra. Den sjuke har ofta mer
fokus på sitt eget lidande än på barnen. Barnen
har inte alltid tillräcklig kunskap om förälderns
sjukdom och ibland ställer de egna diagnoser
med hjälp av information från bland annat internet. De beskriver föräldrar som lider av de-
pression, utbrändhet och stress och föräldrar som
pratar om sina självmordstankar och även gör
självmordsförsök. Någon beskriver en mamma
som skadar sig själv efter konflikter med barnen
och det förekommer även föräldrar med ätstörningar. Föräldrarna orkar inte axla föräldrarollen och samtidigt försöka ta hand om sin egen
smärta.
Istället för att härbärgera sin egen ångest eller
hantera sin aggression och frustration projicerar6
föräldrar med psykiska störningar ut dessa känslor på barnen genom att anklaga dem för olika
saker eller uppträda provocerande och hotfullt
och de slutar först när barnen gråter, blir arga
eller på annat sätt visar sin förtvivlan. Men det
förekommer bara i något enstaka fall att barn
berättar att föräldern bett om ursäkt för sitt beteende. Däremot berättas om föräldrar som agerar
martyrer och ger barnen skulden för att de själva
gått över gränserna, vilket kan ses som ytterligare en projektion.
(IWHUHWWJUlOVnYDUDOODYlOGLJWOHGVQDRFKMDJ
JUlWSnPLWWUXP'nNRPSDSSDXSSLQWHIY U
DWWVlJDIY UOnWXWDQDQWLQJHQIY UDWWEHUlWWDKXU
YLGULJWDOOWLQJYDUHOOHUµ-DGXGLQSDSSDlUMX
VRPVDJWGXPLKXYHWRFKDOODKDWDUKRQRPIY U
GHWLQWHVDQW"µKDQVNXOOH$//7,'YDUDPDUW\U
SUHFLVLQQDQYLVNXOOHVOlFNDIY UQDWWHQNRPKDQ
LQ,QQHLPLWWOLOODEDUQDKMlUWDVNDUVRUJHQGMXSW
PHQMDJYLVDGHLQWHVnP\FNHWPDQÀFNMXLQWH
YLVDVYDJKHWIY USDSSDµ
µ0LQSDSSDlUXWEUlQG+DQVNULNHUYlOGLJWRIWD
RFKEOLUDUJ6nGDQWNODUDULQWHPLWWSV\NHDY
-DJKDUSDQLNnQJHVWRFKlYHQJDQVNDP\FNHW
GHSUHVVLRQHU
A.3. Vuxnas oförmåga
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
barnen det som vi i den här studien har valt att
kalla vuxnas oförmåga.
$%ULVWDQGHHPRWLRQHOO
NRPSHWHQV
Av olika skäl har en del föräldrar brister i sin förmåga att tillgodose barnens behov. De situationer
som barnen beskriver kan förstås med hjälp av begreppet emotionell kompetens och många föräldrar visar prov på brister i denna eller ibland total
avsaknad av den. Oförmågan kan utgöra en ökad
risk för att barnen utsätts för psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt. Denna oförmåga
6HDYVQLWWHWRPSURMHNWLRQHULGLVNXVVLRQVGHOHQ
kan ha sin grund i att föräldrarna under sin egen
uppväxt inte fått ett bra bemötande och inte fått
med sig redskap för att hantera nära relationer till
barnen eller att de är omogna eller lider av någon form av begåvningshandikapp, bakgrundsfaktorer som några få barn i materialet beskriver.
Barn beskriver föräldrar som inte har förmåga att
känna empati eller kärlek och som inte kan lyssna
på dem, inte har förmåga att sätta sig in i hur saker
och ting blir för barnen, föräldrar som inte förstår
att de kan ta barnens parti gentemot den andre
föräldern eller gentemot en styvförälder som utsätter barnet för kränkningar, utan betraktar vad
barnen utsätts för med vad barnen upplever som
ointresse eller likgiltighet. Barnen beskriver det
som att de vuxna struntar i dem.
Ibland när vuxna ger utlopp för sin frustration inför eller emot barnen, saknar den vuxne
ord för att uttrycka sig på annat sätt än genom
att skrika och gapa. Barnen beskriver också de
vuxnas oförmåga att hantera konflikter på ett
konstruktivt sätt. I beskrivningarna återfinns
många vuxna med ett väldigt temperament, de
är lättkränkta, egocentriska och har stora svårigheter med att förstå hur barn fungerar, tänker
och känner. Lättkränkta föräldrar reagerar oproportionerligt på vad barnen säger och gör. De ger
ofta uttryck för att barnen mest är i vägen. Några
barn beskriver att föräldrarna tycks oförmögna
att prata med dem i normal samtalston.
$6RFLDOWRFKHNRQRPLVNW
YlOIXQJHUDQGHYX[QD
Det går även att identifiera en annan grupp föräldrar som brister i sin emotionella omsorg om
barnen. Det är föräldrar där båda jobbar heltid,
ibland med mycket övertid och där de på sin fritid prioriterar något annat än barnen. De ägnar
sig åt datorspel, fritidssysselsättningar, renoverar
huset, ser på TV, träffar vänner eller ägnar sig åt
sin partner. Det finns exempel på vuxna som rest
tre veckor på semester och lämnat barnen (-
år gamla) ensamma hemma.
$6YnULJKHWHULI|UlOGUDUROOHQ
Svårigheter i föräldrarollen visar sig särskilt när
barnen blir tonåringar. Då förändras relationen
mellan barn och deras föräldrar från att ha varit
trygg och positiv till att bli kaotisk. Föräldrar
famlar efter lösningar på relationsproblem och
prövar uppfostringsmetoder på sätt som ofta leder till konflikter och missförstånd och man anar
att uppgiften som tonårsförälder många gånger
är dem övermäktig. Här finns också flera exempel på föräldrar som helt enkelt abdikerat genom
att antingen flytta själv, slänga ut barnet eller
vända sin uppmärksamhet åt ett annat håll.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
$6NLOVPlVVRU
Svårigheter i föräldrarollen i samband med skilsmässor är också något som många barn rapporterar om. Föräldrarnas egen upptagenhet av att
hantera skilsmässan resulterar i emotionell omsorgssvikt under ibland långa perioder vilket gör
att barnen kan lämnas med att själva hantera
känslor och tankar som väcks i samband med
separationen samt själva får hantera allt annat
som händer i livet just då. Konflikter mellan de
vuxna som både föregår skilsmässan och följer i
dess spår drabbar barnen på flera sätt;
1. barnen hör på när föräldrarna bråkar,
2. barnen dras in i bråken,
3. barnen ges skulden för bråken eller för hela
skilsmässan,
4. föräldrarna talar illa om varandra inför barnen
5. föräldrarna vill att barnen ska ta den enes
parti,
6. konflikterna slukar föräldrarnas energi och
uppmärksamhet som barnen hade behövt.
$(QVDPVWnHQGHI|UlOGUDU
Andelen ensamstående mammor ( procent)
och pappor (, procent) visar på en klar överrepresentation i förhållande till andelen ensamstående föräldrar i det totala antalet kontakter
till BRIS och även en överrepresentation när det
gäller andelen ensamstående pappor i denna studie, i förhållande till andelen ensamstående pappor i hela befolkningen (, procent mammor
och , procent pappor) ( ). I de flesta
av de kontakter där föräldern är ensamstående,
föreligger även andra omständigheter som till
exempel missbruk eller en svår skilsmässa. Det
är också i flera fall så att barnet bor hos den ena
föräldern, i de flesta fall mamma, men utsätts
för psykisk misshandel eller emotionell omsorgssvikt av den andre föräldern.
$)UnQYDUDQGH
SDSSRURFKPDPPRU
Förvånansvärt många barn rapporterar om pappor som inte alls finns med i deras liv. En del
har försvunnit redan innan barnet föddes eller
när barnen var mycket små. Andra har försvunnit när barnen varit äldre, några har flyttat långt
bort, bildat nya familjer och helt släppt kontakten med de ”gamla” barnen. I dessa kontakter
finns ingen information från barnen som beskriver papporna, utan man kan bara spekulera i den
oförmåga att förstå barnens behov av dem, som
ligger till grund för att de helt släppt kontakten.
Det finns även några exempel på mammor som
helt försvunnit ur barnens liv.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
$)|UlOGUDU
PHGDQGUDSUREOHP
Det förekommer också beskrivningar av föräldrar som har andra egna problem, till exempel problem på arbetet eller ekonomiska problem som
gör att de inte har tillräcklig kraft kvar för barnen eller lätt förlorar tålamodet. Någon förälder
beskrivs också ha utvecklat ett datorberoende
vilket får till följd att barnen försummas.
A.4. Styvföräldrar
När föräldrarna träffar nya partners och dessa
kommer in i barnens liv, har barnen ofta inte så
mycket att säga till om. I , eller  procent av
kontakterna, beskriver barnen att det finns en
eller två styvföräldrar med i bilden, enligt kodningen som gjorts i samband med denna studie.
Enligt den registrering som gjorts av jourare
är andelen barn som lever med styvföräldrar
 procent7. Barnen beskriver hur föräldrarna
prioriterat sina egna behov av att ha sin partner
på nära håll och flyttat ihop med denne utan att
egentligen ta så mycket hänsyn till vilka konsekvenser det får för barnen. I många fall har
barnen plötsligt fått styvföräldrar som inte är
lämpade för eller beredda på föräldrarollen, en
del barn upplever att styvföräldern hatar dem
och dessutom tydligt ger uttryck för detta mot
dem. Situationen blir ännu värre när den biologiska föräldern inte tar barnens parti när en
styvförälder hotar, trakasserar och slår barnen,
utan låter det ske. Vissa barn har styvföräldrar
som inte tycker om dem både när de bor hos
mamman och hos pappan, vilket inte ger dem
en fristad någonstans.
A.5. Adoptivföräldrar
Ett fåtal av kontakterna,  eller  procent av kontakterna, handlar om barn vars adoptivföräldrar
behandlar dem illa. Det berättas om adoptivföräldrar som favoriserar sina biologiska barn, som
har rasistiska åsikter och uttrycker förakt för
invandrare trots att de har ett färgat barn, som
lämnat barnen i Sverige och återvänt till missionärsarbetet utomlands och adoptivföräldrar som
ångrat sig när de väl insett vad det innebär att
ha barn. Det finns också exempel på barn som
adopterats till terrorliknande förhållanden med
föräldrar som leker sadistiska och förnedrande
lekar där barnen utsätts för fysisk såväl som psykisk misshandel och sexuella övergrepp under en
följd av år samt barn som adopterats av psykiskt
6NLOOQDGHQNDQI|UNODUDVPHGDWWMRXUDUHKDU
JMRUWPDUNHULQJDUI|ULQIRUPDWLRQVRPIUDP
NRPPLWLHWWWHOHIRQVDPWDOPHQVRPLQWHÀQQV
QHGVNULYHWLGHQNYDOLWDWLYDGRNXPHQWDWLRQRP
GHVVDVDPWDO
sjuka föräldrar som utsatt dem för både psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt.
µ-DJKDUKDIWlWVWY UQLQJDURFKJMRUWIY UVY NWLOO
VMlOYPRUG'HWVRPNlQQVYlUVWlUDWWIDPLOMHQ
QlVWDQXWHVOXWHUPLJLQWHEDUDV\UUDQKDWDU
PLJXWDQDOOWLGVnlUGHWPLWWIHORFKSDSSD
GUDUDOOWLGXSSDWWMDJKDUIY UVWY UWVnP\FNHW
I|UGHQKlUIDPLOMHQ0LQV\VWHUYLOODWWMDJÁ\WWDU
WLOOEDNDWLOOPLWWKHPODQGWLOOPLQELRORJLVNDIDPLOM
MDJlUDGRSWHUDG-DJPnURFNVnGnOLJWDYPLQ
SDSSDVRPKHODWLGHQKDUUDVLVWLVNDnVLNWHUµ
A.8. Barnets egen
partner
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
flickor hur de far illa i sin kärleksrelation, oftast i ett samboförhållande med en något äldre
pojkvän. Pojkvännerna beskrivs som svartsjuka,
hotfulla, våldsamma och kontrollerande omväxlande med att de är ångerfulla och kärleksfulla.
A.9. Skolan
A.6. Föräldrar från
andra kulturer
Det finns flera exempel på det som brukar kalllas hedersrelaterat fysiskt och psykiskt våld, dvs.
barn med föräldrar från andra kulturer som med
aga, stränga regler och hot begränsar barnens liv
och hindrar dem från att leva som andra tonåringar. I , eller  procent av kontakterna, berättar barnen att det är på grund av kultur eller
religion som föräldrarna är så stränga. Föräldrar
beskrivs ibland som desperata i sina försök att få
barnen att efterleva deras regler. Flera av föräldrarna lider själva av psykiska problem till följd av
traumatiska upplevelser i krig, förluster av anhöriga, förföljelse och flykt.
I ingen av de kontakter som beskriver föräldrar från andra kulturer återfinns dock berättelser
om sexuella övergrepp och i endast två kontakter
beskrivs föräldrars missbruk.
Eftersom långvarig mobbning ofta utgörs av psykisk misshandel i form av systematisk utfrysning
och isolering, hån, hot, verbala kränkningar och
förödmjukande behandling, utgör även skolan
en riskmiljö.  procent av det totala antalet
kontakter till BRIS under år  handlade om
mobbning. De flesta av de beskrivna mobbningssituationerna ägde rum i skolan.
A.7. Syskon med
stora behov
Barn som lever med syskon som lider av sjukdomar eller handikapp får ofta stå tillbaka när
syskonets behov blir överskuggande. Den mesta
av föräldrarnas energi går åt till att ta hand om
och oroa sig för det sjuka eller handikappade
syskonet. I , eller  procent av kontakterna,
beskrivs detta. Det finns beskrivningar av hur
syskon med olika diagnoser som /
och Aspergers syndrom får ofta återkommande
aggressiva utbrott, kastar saker, slåss och skriker
och situationer där föräldrarna inte kan eller orkar skydda barnen från att fysiskt och psykiskt
misshandlas av sina syskon.
Under den här kategorin hamnar också de beskrivningar som skildrar hur syskon behandlas
orättvist och hur föräldrarna gör orättvisa jämförelser mellan syskon.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Hur går det till?
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%$51(1%(6.5,9(5+85 den psykiska misshandeln
och den emotionella omsorgssvikten går till, vilka uttryck den tar sig. De använder inte mer än i
undantagsfall begreppet psykisk misshandel och
aldrig begreppet emotionell omsorgssvikt, utan
de förklarar med andra ord. Inte sällan beskrivs
flera olika sorters psykisk misshandel samtidigt.
Psykisk misshandel kan beskrivas tillsammans
med fysisk misshandel och sexuella övergrepp
men också helt fristående från dessa.
Det finns en skillnad mellan aktiv och passiv psykisk misshandel. ( ) Den aktiva är
resultatet av en (destruktiv) kommunikation /
förhållningssätt medan den passiva är resultatet
av en utebliven (konstruktiv) kommunikation /
förhållningssätt. Det senare är det som benämns
som emotionell omsorgssvikt. Den aktiva psykiska misshandeln kan dessutom vara antingen
direkt riktad mot barnet eller indirekt då den
riktar sig mot någon annan än barnet, men där
konsekvenserna drabbar barnet ändå.
%9HUEDOW\UDQQL
%+RWRFKVWUDII
%$JJUHVVLRQHURFKKDW
%6NXOGSnOlJJQLQJ
%)\VLVNPLVVKDQGHO
%6H[XHOOD|YHUJUHSS
%(PRWLRQHOO
RPVRUJVVYLNW
9LWWQHWLOORYDQVWnHQGH
)LJXU
AKTIV PSYKISK
MISSHANDEL
B.1. Att utsättas för
verbal tyranni
Detta är den kanske mest uppenbara formen
av psykisk misshandel och den görs med hjälp
av språket och det talade ordet som vapen. Verbal psykisk misshandel beskrivs i , eller 
procent av kontakterna, och är därmed den näst
vanligaste formen av psykisk misshandel. Den
innebär att nedsättande ord och uttryck riktas
direkt mot barnet samtidigt som aggression eller
känslor av förakt och i vissa fall hat förmedlas.
Detta sker i vissa fall dagligen. Vissa av barnen i
materialet berättar att de aldrig fått höra något
positivt eller bekräftande från de vuxna i familjen. Istället blir de ständigt påminda om att de
gör fel och får utstå negativ kritik för det mesta de
företar sig, eller ingen feedback alls. Det handlar
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
om rejält nedsättande och nedvärderande kommentarer som ofta uttrycker en stor dos förakt.
Man kallar sina barn för hora, slampa, värdelös,
ful, fet, för dum, elak, djävla snorunge och säger
till dem att man önskar att man aldrig hade fått
dem och att de aldrig blivit födda eller att de var
 år så att de kunde flytta hemifrån. Vuxna kan
tydligt säga att de inte anser att barnen är värda
att få prata och att de hatar dem. ”Mamma kalllar mig gris, jävla ungjävel, dum i huvudet och
världens elakaste syster.” Vissa föräldrar använder enligt barnen en svordom i varje tilltal. ”De
hårda orden är mycket värre än när mamma slår”,
skriver en flicka.
µ-DJKDWDUPLQSDSSD9DUMHGDJVlJHUKDQ
DWWMDJlUHQMlYODVQRUXQJHVRPLQWHERUGH
EOLIY GGDWWMDJYDUHWWMlYODPLVVWDJDWWKDQ
Y QVNDUDWWMDJLQWHYRUHIY GGRFKPRUVDQKnOOHU
EDUDPHG+RQVlJHULQWHLPRWHOOHUQnJRW
)DUVDQVOnUPLJLEODQGRFNVnMDJYLOOEDUDVOn
WLOOEDNDPHQGnYHWMDJDWWMDJEDUDInUPHU
VWU\N.RPPHUWDOLYHWDYPLJRPGHWIRUWVlWWHU
VnKlUbUGHWPLWWIHODWWPLQDIY UlOGUDULQWHW\FNHU
RPPLJ"-DJYLOOEDUDDWWGRPVNDGYVOLSSDGRP
MlYODLGLRWHUQDµ
0HMOIUnQÁLFND
µ3DSSDVDWLOOPLJLGDJGUDnWKHOYHWHGLQEY J
MDJKDWDUGLJIY UVWDGDJHQMDJVnJGHMVnKD
WDGHMDJGHMnNWLOOGLQPDPPDLVWlOOHWIY UMDJ
YLOOLQWHKDGHMKlUMDJnQJUDUDWWGLQPDPPD
JMRUGHGHM.$11,69$5$-$*%(+g9(5
+-b/3µ
Vid verbal psykisk misshandel använder de vuxna
systematiskt ord och utryck som är nedsättande
gentemot barnet. Kraften i uttrycket förstärks
om de inbegriper generaliseringar med hjälp av
orden ”aldrig” och ”alltid”, till exempel ”du kan
aldrig göra rätt” eller ”du gör alltid fel”. Generaliseringarna förstärker effekten av det som sägs
och den negativa känslan hos barnet blir starkare.
Det blir då inte enstaka handlingar som kritiseras utan hela barnet underkänns.
B.2. Att utsättas för
hot och straff
%+RWDG
Den andra kategorin av aktiv psykisk misshandel
som är direkt riktad mot barnet utgörs av hot och
straff. I , eller  procent kontakter, beskriver
barnen detta (i siffran ingår även bråk, hat och
aggressioner riktade mot barnet), vilket gör detta
till den vanligaste formen av psykisk misshandel.
Man kan ibland skilja hot och straff åt men i flera
fall är de sammanlänkade genom att de vuxna
många gånger hotar om att barnet ska straffas.
Hotet i sig kan också vara ett straff och ytterligare straff verkställs inte om själva hotet fått önskad
effekt. Hoten kan förmedlas både med och utan
aggressivitet. Men hoten kan också utgöras av
själva aggressiviteten och det aggressiva förhållningssättet i form av skrik och bråk som riktas
mot barnen. Hoten handlar om att bli skickad
till en fosterfamilj eller bara utslängd, hot om att
få stryk, hot om indragna rättigheter och till och
med dödshot förekommer.
µ6W\YPRUVDQKDWDUPLJRFKKDUVDJWWXVHQ
JnQJHUDWWKRQYLOOPY UGDPLJ-DJlUOLYUlGG
DWWKRQYHUNOLJHQNRPPHUDWWJY UDGHWHQ
GDJ+RQKDUVDJWDWWLPRUJRQJlOOHUGHW«
9DGPHQDUKRQ"-XVWQXKY UMDJDWWKRQVWnU
RFKVOLSDUHQNQLYLNY NHW+RQNDQVNHEDUDYLOO
VNUlPPDPLJGHWYRUHW\SLVNWKHQQH«VQlOOD
+-b/3PLJµ
%6WUDIIDG
Barnen förstår inte alltid varför de utsätts för så
stränga straff. Straffens allvarlighetsgrad står inte
i för barnen rimlig proportion till vad de har gjort
för fel. Straffen verkställs ofta helt överraskande
för barnen samtidigt som det finns vissa som berättar att de nästan förväntar sig att bli straffade,
trots att de inte egentligen har gjort något, eftersom straffandet sker systematiskt och har blivit
ett slags förhållningssätt. Som straff har barnen
blivit utslängda, misshandlade, blivit utan mat i
flera dagar, fått sitt liv begränsat, blivit fråntagna
sina pengar och inlåsta. Ett inte så vanligt, men
dock förekommande straff är att utsätta barnet
för tystnad, ignorera och sluta relatera till det,
vilket kan pågå i flera dagar i sträck.
%6NUlPG
Barnen berättar ibland att de har blivit skrämda
av de vuxna, särskilt när de var små. Det kan
gå till så att den vuxne ställer sig nära barnet
och skriker med hög röst, eller gör överraskande plötsliga uppdykanden eller oförutsägbara
handlingar. Lite äldre barn berättar att de blivit
skrämda om att de eller någon annan ska drabbas av hemska saker och dö. En flicka berättar att
hennes mamma visar henne otäcka sårbilder från
läkarböcker trots att mamman vet att flickan
tycker det är otäckt.
µ0HQHIWHUGHWGlUEY UMDGHPLQIDUPRUDWW
PLVVKDQGODPLJRFKPLQV\VWHUSV\NLVNWRFK
VNUlPPDRVVVDPWSUDWDLOODRPPDPPDRFK
SDSSD'HWDODGHRPIY URVVKXUHODNDRFK
GXPPDYLYDUDWWGHNRPPHUDWWGY RFKDWW
GHWlUYnUWIHORFKDWWGHWIDQQVDQGUDEDUQGH
JDYERUWVDNHUGHNY SWWLOORVVWLOOHIWHUVRPYLYDU
GnOLJDPlQQLVNRUµ
%)Y UYGPMXNDG
Vuxna förödmjukar sina barn på olika sätt. En
flicka berättar att hennes pappa spottat på henne,
en annan om att hennes pappa brukar sträcka
upp långfingret åt henne i en föraktfull gest, flera
andra vittnar om att föräldrar pratar nedsättande om dem och hånskrattar åt dem inför andra
eller läcker förtroenden till andra om sådant som
barnen inte vill att andra ska veta.
µ-DJYHWLQWHYDGMDJVNDWDPLJWLOO3DSSD
HUNlQQHULQWHOlQJUHDWWMDJlUKDQVGRWWHUKDQ
VSULGHUU\NWHQRPPLJDWWMDJlUHQKRUDIDVW
MDJlUKDQVGRWWHU6HUKDQPLJSnVWDQQXVlJHU
KDQLQJHWLQWHHQVKHMEDUDKRUDWLOOPLJRFKJHU
PLJHQGY GVVNUlPPDQGHEOLFN-DJPnUVNLWYLOO
YHUNOLJHQLQWHOHYDPHUIY UMDJSDOODUYHUNOLJHQ
LQWHµ
%/LYHWEHJUlQVDV
Det är framför allt flickor med föräldrar från
andra kulturer som berättar att de lider av den
stränghet med vilken deras föräldrar och släktingar begränsar deras liv. Ungdomarna kan förvägras rätten att träffa pojk- och flickvänner, klä
sig som de vill, vara ute tillsammans med vänner
de själva valt, gå på bio eller lyssna på den musik
de vill. Några ungdomar känner sig intvingade
i arrangerade äktenskap. Med hjälp av hot och
straff ser föräldrarna till att reglerna efterlevs.
B.3. Att utsättas för
aggressioner och hat
%$JJUHVVLRQHURFKKDW
Den stämning som råder i många av dessa barns
hem präglas av aggressioner och fientlighet, i vissa
fall hat. Aggressioner och hat fanns inte med som
en separat kategori vid den selektiva kodningen,
utan ingick i kategorin hot och straff vilket gör
att här inte finns separata siffror, trots att vi valt
att förklara aggressioner och har separat.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
µ'XInUPLJDWWNlQQDPLJYlUGHOY VRFKKDWDG
QlUGXVlJHUDWWGXYHUNOLJHQKDWDUPLJ'XlU
PLQPDPPDGXVNDVlJDDWWGXlOVNDUPLJ
,QWHWYlUWRP-DJVOLWHUVRPHWWGMXUI|UDWWVOLSSD
EUnNRFKWMDIVµ
Vuxna som inte kan hantera sin ilska och frustration utsätter dagligen sin familj för terror. Ordet
”skrik” förekommer i  av kontakterna ( ) och ordet ”skäll” i  kontakter. Många
barn berättar att de vuxna nästan alltid är arga.
”Mamma blir arg för minsta lilla grej.” Barn beskriver hur deras föräldrar eller i vissa fall syskon
får anfall av raseri dagligen. Ett barn berättar
att till och med hunden blir nervös av pappas
aggressivitet.
Några barn beskriver hur man kommit in i
en ond cirkel där barnens psykiska ohälsa driver
föräldrarna till vansinne, vilket ytterligare förvärrar situationen.
µ0LQSDSSDInUGDPSRFKVOlQJHUVDNHU2FK
VNULNHUVRPIDQnWPLJXWDQDWWMDJKDUJMRUWQnW
GXPW6HQWYLQJDUKDQPLJWLOOVODYDUEHWH,GDJ
SHWDGHKDQSnPLJKnUWLUHYEHQHW)Y UUVORJ
KDQPLJRIWDIY UVPnVDNHURFKVNULNHUSnPLJ
MlPW+DQVNULNHUSnPLJGDJOLJHQµ
µ0LQDIY UlOGUDUIY UYUlQJHUDOOWMDJVlJHUVn
DWWGRPNDQVNlOODSnPLJRPGHW0LQSDSSD
lUHQGLNWDWRUPHGDJJUHVVLRQVSUREOHP+DQ
VlJHUDWWMDJlUSV\NLVNVWY UGKHODWLGHQµ
%*UlORFKEUnN
I vissa familjer grälar man enligt barnen om allt.
I familjer där det dricks mycket alkohol skriks
det också mycket. Man verkar ha fastnat i ett
mönster där konflikter till slut blir det enda sättet
att kommunicera. Ordet bråk förekommer i 
av kontakterna och ordet gräl i  av kontakterna.
( )
B.4. Att få skuld och
orimligt ansvar
Olika former av skuldpåläggning beskrivs i ,
eller  procent av kontakterna.
%$WWEHOlJJDVPHGVNXOG
Barnen får ofta skulden för allt möjligt. De vuxna
skyller på barnen när det blir bråk. De får också
höra att det är deras fel att mamma och pappa
mår dåligt, att familjen har dålig ekonomi eller
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
att pappa är arbetslös. De får skulden för sådant
som de inte har gjort och inte har ansvar för, till
exempel för sjukdomar, olyckor och skilsmässor.
I familjer där det förekommer mycket konflikter
dras barnen ofta själva in i bråken vilket spelar
de vuxna i händerna eftersom de då kan lägga
skulden för konflikterna på barnen.
µ,EODQGVNDPDPPDRFKSDSSDVNLOMDVHMRFK
GnlUGHWPLWWIHOIY UDWWMDJEUnNDURFKIY UVWY U
IDPLOMHQ,EODQGVnVOnUSDSSDPHMHOOHUWU\FNHU
XSSPHMPRWYlJJHQQlUYLEUnNDU2FKVnEOHY
MDJQlVWDQDYVWlQJGIUnQVNRODQDYUHNWRUQIY U
MDJEUnNDPHGOlUDUQDRFKVWY UGHVnP\FNHW
9DUMHGDJlUMDJOHGVHQEUnNDUHOOHUIXQGHUDU
SnDWWWDVMlOYPRUG-DJVNlUPHMIY UMDJPnVWH
InXWPLQIUXVWUDWLRQµ
%$WWYDUDVlUEHKDQGODG
LIDPLOMHQ
Syskon är ofta väldigt noga med att saker och
ting ska fördelas rättvist mellan dem och det är
lätt att som syskon känna att man blivit orättvist
behandlad i familjen. Det händer nog alla då och
då. Men när särbehandlingen sker systematiskt,
när familjen gett något av barnen en lägre status än övriga då talar man ibland om Askungesyndromet ( ). Dessa barn får ofta
skulden för sådant som händer, vare sig de bär
ansvar för det eller ej, de få dra ett tyngre lass än
andra när det gäller att hjälpa till hemma, de får
färre presenter och kläder än övriga syskon och
de utsätts för större påfrestningar i form av gnäll
och utskällningar. De blir inte bara utsatta för
psykiska övergrepp av sina föräldrar utan även
av syskonen.
µ-DJKDUEY UMDWPnYlOGLJWGnOLJWSnVLVWD
WLGHQ0LQV\VWHUInUDOOXSSPlUNVDPKHWRFKInU
DOOWKRQYLOO7URUGXPDPPDRFKSDSSDJ|UVn
PRWPLJIY UDWWMDJlUIXORFKWMRFNHOOHUYDGJY U
MDJIY UIHO"0LQDIY UlOGUDUKDWDUYHUNOLJHQPLJ
'RPKDUWLOORFKPHGVDJWDWWGRPJY UGHWVnMDJ
NDQYDUDVlNHUSnDWWGRPLQWHJLOODUPLJ9DG
VNDMDJJY UD"µ
0HMOIUnQÁLFND
%$WWWYLQJDVWDRULPOLJWDQVYDU
Barn ges ibland så stort ansvar för vissa saker
att de inte får tid och ork kvar för åldersadekvata aktiviteter. De beskriver hur de varje dag
har ansvar för att lämna och hämta småsyskon
på dagis, sköta städning, matlagning, tvätt och
handla eftersom föräldrarna arbetar till sent, är
sjuka eller missbrukare. De kan vara så sysselsatta med hushållsarbete att de inte kan börja med
sina läxor förrän vid niotiden på kvällen när de
nattat sina småsyskon. Barn till missbrukande
och psykiskt sjuka föräldrar tar också orimligt
stort ansvar för att sköta om sina föräldrar, de
uttrycker det ibland som att de blir föräldrar till
sina föräldrar.
B.5. Att utsättas för
fysisk misshandel
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
barnen att de utsätts för olika former av fysisk
misshandel. Barn kan utsättas för enbart psykisk
misshandel men om de utsätts för fysisk misshandel så innebär det alltid även en psykisk misshandel. Barnen beskriver att de blir slagna, puttade in i väggar och ned för trappor, fasthållna,
upptryckta mot väggar, nedbrottade på golvet,
dragna i håret och spolade i kallt vatten för att
de inte ska få blåmärken när de sedan blir slagna.
Ibland kan de inte gå till skolan på mer än en
vecka eftersom de har så tydliga blåmärken.
B.7. Att bli mobbad
Det är ingen tvekan om att mobbning ofta är
psykisk misshandel. Den orsakar stor psykisk
smärta och ofta långvarigt lidande för de drabbade barnen. Deras förtvivlan förstärks av att både
föräldrar och skolpersonal ofta nonchalerar dem
när de söker hjälp. Den mobbning som beskrivs
av barnen är ofta grov och systematisk. Barnen
blir kallade för nedsättande uttryck, tvingade att
säga förnedrande saker om sig själva, hotade till
livet, inlåsta på toaletterna, slagna och förföljda.
Mobbning fanns inte med som en separat kategori vid den selektiva kodningen, därför finns
här inga siffror.
B.6. Att utsättas för
sexuella övergrepp
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
barnen att de utsatts eller fortfarande utsätts för
sexuella övergrepp eller ofredanden. Ett sexuellt
övergrepp innebär alltid även ett psykiskt övergrepp. De sexuella övergrepp som beskrivs äger
rum i skilda sammanhang. Mest frekvent (BRISrapporten ) är att det händer i hemmet och
de mest frekventa förövarna är biologiska pappor
och därefter styvpappor. Men det finns även ett
antal flickor som beskriver regelbundna sexuella
övergrepp som de utsätts för i sina samboförhållanden. De beskriver pojkvänner som hotar,
misshandlar, våldtar och förnedrar dem. Några
beskriver också att de blivit inlåsta.
Det förekommer beskrivningar av hur män i
familjer utnyttjar barnen sexuellt, varefter barnen skär sig för att döva sin inre smärta, något
som gör förövarna upphetsade, varpå de hjälper
barnen att skära sig och ser till att skärsåren blir
ännu djupare än barnen tänkt sig.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
barnen genom att inte ringa när de har lovat eller
inte komma och titta när barnen tävlar i någon
idrott trots att de lovat komma.
Den förälder som inte själv utövar den fysiska
eller psykiska misshandeln men ser på utan att
ingripa orsakar med sin passivitet en skada hos
barnet. Bristen på civilkurage och bristen på lojalitet med barnet upplevs av barnet som ett svek.
PASSIV PSYKISK
MISSHANDEL
B. 8. Emotionell
omsorgssvikt
Begreppet emotionell omsorgssvikt beskriver
brist på och avsaknad av positivt och konstruktivt bemötande i relationen mellan förälder och
barn. Barnen får inte tillräcklig känslomässig näring i form av närhet, kärlek, uppmärksamhet,
bekräftelse, stöd, positiv feedback och gränser.
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
barnen detta.
När barnen beskriver brister i den emotionella omsorgen gör de det ofta utifrån någon
slags insikt om vad de borde ha fått men som
uteblivit. De känner avsaknaden och märker av
tomrummet som uppstår där omsorgen skulle ha
funnits. Vissa berättelser antyder att föräldrarna
haft svårigheter från början med att knyta an till
sina barn.
µ-DJKDUIY UVY NWNRPPDQlUDPDPPDPHQ
GHWIXQNDULQWH-DJKDUDOGULJKDIWEUDNRQWDNW
PHGPDPPDHOOHUQnJRQDQQDQLVOlNWHQµ
Vi ser att det ofta förekommer även emotionell
omsorgssvikt när det förekommer psykisk misshandel, det ligger på något sätt strukturen hos
fenomenet psykisk misshandel, att man inte
kan ge barnet den känslomässiga omsorg som
det behöver. Som framgått av definitionen av
begreppet emotionell omsorgssvikt tidigare, kan
man betrakta emotionell omsorgssvikt som det
primära tillstånd som gör det möjligt att även
utsätta barn för psykisk misshandel. Vi ser att det
ibland stannar vid detta primära tillstånd, dvs.
barnet utsätts inte dessutom för aktiv psykisk
misshandel.
%$WWLQJHQEU\UVLJ
Barnen uttrycker ofta den bristande emotionella
omsorgen som att ”ingen bryr sig”. Om man gråter så kommer ingen och tröstar, om man är ute
sent är det ingen som vill att man ska komma
hem och om man skadar sig eller blir sjuk så är
det ingen som tycker synd om en. Det berättas
om föräldrar som jobbar så mycket att barnen
nästan aldrig träffar dem och om föräldrar som
lämnat sina barn och flyttat någon annanstans,
tonårsföräldrar som abdikerat eller föräldrar
som gett upp tidigt i barnens liv. Föräldrar sviker
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
µ9LVVWKRQVOnUPLJLQWHHOOHUQnJRWVnGDQW
PHQKRQYHUNDULQWHEU\VLJlYHQRPKRQJY U
GHW7\SRPMDJVlJHUQnJRQWLQJRPGHWDWW
SDSSDVORJPLJKRQYHWRPGHWIY UKRQVnJ
VMlOYSnVnYHUNDUKRQOLNVRPLQWHDOOVEU\VLJ
6NXOOHMDJYDUDPDPPDVNXOOHMDJKDVNULNLWDUJW
SnSDSSDVRPJMRUWGHWRFKW\SDQPlOD«PHQ
LQWHKRQµ
%$WWLQWHInKMlOSHOOHUVW|G
Till den emotionella omsorgssvikten hör också
de berättelser där barn beskriver traumatiska
händelser och kriser som de upplevt, men som
de inte fått hjälp att bearbeta. Det kan vara att
en betydelsefull person, kanske en förälder dött,
barnet har varit med om en olycka eller någon
annan omtumlande upplevelse som långt efteråt
fortfarande ger dem ångestanfall, krampanfall
och flashbacks. Den livskris som en skilsmässa
innebär för ett barn, kan de också bli lämnade
ensamma med att försöka hantera. Bristen eller
avsaknaden av hjälp med krishantering och hjälp
att hantera och bearbeta det inträffade gör att
barnen inte kommer vidare i läkningsprocessen
utan uppvisar reaktioner som går utöver vad som
kan betraktas som normala krisreaktioner.
%$WWSUHVVDV
Bland berättelserna finns några exempel på barn
som mår dåligt och till exempel drabbas av ätstörningar som ett resultat av att föräldrarna pressar
dem för hårt i olika idrotter. De får kroppsliga
skador och försöker förmå föräldrarna att förstå
att de inte orkar träna och tävla så mycket. Då
kan de få höra att de är lata och på olika sätt bli
pressade att fortsätta trots att de inte vill längre.
Föräldrarna ger uttryck för egna önskningar om
att barnen ska bli framgångsrika inom sin idrott
men förmår inte vara lyhörda för barnens behov.
Det finns också exempel på barn som mår dåligt
och känner stress över att föräldrar pressar dem
för hårt och ställer för stora krav på skolprestationer.
INDIREKT PSYKISK
MISSHANDEL
B. 9. Vittne till våld, hot
och aggressioner
I , eller  procent av kontakterna, beskrivs
olika former av indirekt psykisk misshandel.
Den situation i hemmet som flera barn och
ungdomar beskriver är i flera fall närmast att
betrakta som en psykologisk krigszon. Stämningen som råder är mer eller mindre ständigt
laddad av fientlighet och strider, med ständiga
konflikter som ofta utmynnar i både fysiskt och
psykiskt våld, ibland även sexuellt våld. Men
aggressionerna är inte alltid direkt riktade mot
barnet utan förekommer ofta mellan vuxna eller
riktar sig mot syskon eller mot personer utanför
familjen. Det vanligaste enligt BRIS statistik är
pappor och styvpappor som slår och hotar mammorna men det förekommer även mammor som
slår pappor som inte kan eller vill försvara sig.
Barnen beskriver hur de maktlösa tvingas se
och höra hur mamma eller någon enstaka gång
pappa blir misshandlad och hur mamma efter
långvarig systematisk misshandel ändå inte vågar eller vill göra en anmälan eller söka hjälp.
Ofta förekommer en blandning av direkt och
indirekt psykisk misshandel. Ibland är misshandeln riktad direkt mot barnet och ibland bevittnar
barnet när den riktas mot någon annan.
µ0LQPDPPDVPDQPLQOnVVDVSDSSDKDU
VODJLWKHQQHÁHUDJnQJHU(QJnQJEU|WKRQWLOO
RFKPHGDYUHYEHQQlUKDQVORJKHQQH-DJ
SDOODULQWHPHGGHUDVEUnNKlUKHPPDMDJYLOO
EDUDKHPWLOOSDSSD0HQQlUMDJlUGlUVnWURU
MDJDWWPLQOnVVDVSDSSDVOnUPLQPDPPD-DJ
VLWWHURFKJUnWHUQlVWDQYDUMHNYlOOIY UDWWKRQlU
VNDGDGRFKOHGVHQµ
0HMOIUnQÁLFND
I avsnitt D samt i diskussionen under avsnitt
C beskrivs vilka konsekvenser indirekt psykisk
misshandel kan leda till för de barn som drabbas.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Barnets respons
gentemot familjen
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
)g5 %$51 620
lever med psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt innebär livet ofta
en daglig kamp för att försöka behålla sin värdighet. Man hittar olika sätt att försöka anpassa
sig till den rådande situationen men finner ofta
att det inte spelar så stor roll vad man gör, man
blir lika utsatt ändå. Valet när det gäller respons
gentemot familjen står mellan att anpassa sig,
protestera eller dra sig undan. Responsen gentemot familjen varierar beroende bland annat på
vad barnen utsätts för. I , eller  procent av
kontakterna, har barnen beskrivit olika former
av reaktioner och respons både gentemot familjen och gentemot omvärlden.
C.1. Att anpassa sig
Barn som utsätts för omsorgssvikt responderar
ofta med att bli ansvarstagande och försöka
kompensera för de vuxnas brister. De lär sig att
sköta hushållssysslor och ta hand om småsyskon.
De kan också agera omhändertagande gentemot
föräldrarna och stötta dem både fysiskt och psykiskt. De ser till att fysiskt sjuka föräldrar får mat
och mediciner och de lyssnar på psykiskt sjuka
och missbrukande föräldrar när de har behov av
att prata av sig.
Barn tar också stort ansvar för en förälder
som är misshandlad, vilket kan leda till att barnet inte vågar lämna hemmet om det innebär
att den misshandlade föräldern blir ensam med
förövaren.
Barns behov av kärlek, bekräftelse och stöd
finns där oavsett om föräldrarna tillfredsställer behoven eller inte. I sina berättelser beskriver barnen hur de gör allt de kommer på för att
försöka vinna föräldrars kärlek. En del barn anstränger sig allt vad de kan för att föräldrar som
ställer orimligt höga krav på skolprestationer ska
bli nöjda med barnens skolresultat, oftast till
ingen nytta eftersom bekräftelsen, trots mvg i
alla ämnen, fortsätter att utebli.
I många fall där man skulle förvänta sig en
respons gentemot den som gör dem illa, uteblir
responsen, ofta beroende på rädsla för att allt
skulle bli ännu värre om man protesterade.
När de försöker förbättra och förändra sitt sätt
att vara för att åstadkomma någon slags förändring i de vuxnas beteende, märker de till slut att
det inte spelar så stor roll vad de gör.
Flickor som blir hotade, skadade och våldtagna av pojkvänner som de bor tillsammans med
finner sig i situationen länge, men till slut är det
något som får dem att känna att måttet är rågat
och de tar kontakt med BRIS för att få någon
form av spegling på sin situation. Däremot vågar
de inte berätta något för sina föräldrar.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
C.2. Att protestera
Barn som växer upp med aggressiva vuxna hamnar i ett dilemma när de kommer i tonåren och
ska försöka frigöra sig. Det är svårt att revoltera
mot aggressiva föräldrar för det blir en kamp som
de vuxna alltid vinner och detta komplicerar frigörelsen. Tonåringarna väntar på en upprättelse
som aldrig kommer, men som de skulle behöva
för att kunna göra avstampet bort från familjen.
Aggressionerna binder på detta sätt barnen till
familjen, trots att de mår dåligt och uttrycker att
de inte orkar bo kvar hemma längre.
Barn som utsätts för aggressioner blir själva
bärare av aggressioner. De kan antingen svara
med att uttrycka aggressioner eller kuvas i relation till aggressorn och vända sina aggressioner
mot sig själva eller mot andra i sin omgivning.
När barnen vänder aggressionerna mot familjen
kan det ta sig uttryck i misshandel av familjemedlemmar eller skadegörelse. De kan också ge
sig på syskon för att få utlopp för sin ilska.
C.3. Att skydda sig
genom att dra sig undan
Efter många år av kamp för att relationen till föräldern ska bli vad man uppfattar som någorlunda
normal, ger man ibland till slut upp. Istället för
att fortsätta anpassa sig eller protestera, vilket varit strategier som inte gett önskat resultat, väljer
man att dra sig undan.
µ+XUIDQVNDPDQYYHUOHYD"0LWWOLY«GHWlU
YlOLQWHVnP\FNHWWLOOOLYYYHUKXYXGWDJHW'HW
JnUPHVWXWSnDWWIY UVYLQQDRFKJY PPDVLJ
,QWHIDQVNXOOHPDQNXQQDWURDWWIDUVDQPLQYDU
SV\NLVNWVMXNDWWPLQPRUVDYDUQlVWDQPHUVMXN
lQKDQSnJUXQGDYVWUHVVHQµ
Det finns barn vars förtroendekapital gentemot föräldrarna är helt förbrukat. De orkar inte
längre relatera till de vuxna i familjen utan uppträder känslomässigt avstängda i umgänget, som
ett sätt att skydda sig från att bli sårade.
µ+RQKDUVOlQJWXWPLJIUnQKXVHWVODJLWPLJ
WU\FNWQHUPLJKRQKDUDOOWLGYDULWVMXNPHQKDU
DOGULJInWWKMlOSIY UGHW-DJEUYWGHWNlQVOR
PlVVLJDEDQGHWIUnQKHQQHIY UnUVHGDQµ
De vuxna som utsätter barnen för fysisk misshandel är oftast starkare än barnen, så det händer
oftast inte att barnen slår tillbaka, men det förekommer. Istället drar sig de misshandlade och
kränkta barnen undan genom att stänga in sig på
sitt rum där de gråter eller fortsätter misshandeln
genom att skada sig själva.
Barn väljer ibland väldigt medvetet att inte
visa den sorg de känner, eftersom de då skulle
framkalla skuldkänslor hos den vuxne. För att
skydda sig själva mot skulden över att ha fått
den vuxne att känna skuldkänslor, bär de sorgen
inom sig. Ett annat sätt att skydda sig är att vara
hemma så lite som möjligt och att passa på att
gå hem när man vet att den som kan såra en inte
är hemma.
Ibland är det möjligt för barnen att söka hjälp
inom familjen. Några av barnen berättar om utsatthet för psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt bara hos den ena av de skiljda föräldrarna. I dessa fall händer det att de rymmer
till den andra föräldern för att söka skydd och för
att komma till en lugnare miljö. Några berättar
också om hur de söker en fristad hos mor- och
farföräldrar.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Effekter
för barnet
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
D.1. Reaktioner
och respons
Reaktioner uppstår direkt efter det att barnet
utsatts för en psykisk påfrestning. Reaktionen är
den känslomässiga händelse som blir det omedelbara psykiska resultatet av en utsatthetssituation, till exempel en känsla eller en tanke. En
reaktion blir inte ett bestående tillstånd. Ordet
respons betecknar den utåtriktade rörelse, eller
det agerande som utlöses av reaktionen, till exempel ett känslouttryck eller en aktiv handling.
Reaktioner och respons kan vara både medvetna
och omedvetna. Begreppen är oftast tvinnade
in i varandra och därför presenteras de tillsammans.
'%UnNRUVDNDUVPlUWD
Barn känner en inre smärta både när de vuxna
bråkar med varandra och när de själva dras in i
bråken. Det gör så ont att man får svårt att sova,
gråter eller skadar sig själv. Barn beskriver hur
de gråter sig till sömns efter bråk och utskällningar. På morgonen när man vaknar känns det
lika smärtsamt men då beskriver barnen hur de
vuxna tycks ha lagt grälet bakom sig och uppträder som om inget har hänt, vilket gör att barnet
ifrågasätter sina känslor och undrar om de är för
känsliga eller har uppfattat situationen fel.
µ0LQOLOOHEURUKDUQnQVRUWV$'+'RFKPDPPD
RFKSDSSDEUnNDUKHODWLGHQRFKMDJOLJJHU
LPLQVlQJRFKKnOOHUIY UY URQD'HWKlUKDU
SnJnWWLnUQXlUMDJnURFKYHWLQWHRPMDJ
VWnUXWOlQJUH1lUMDJRFKPLQOLOOHEURUVlJHUDWW
GRPVNDVOXWDEUnNDEOLUPDPPDVXURFKNDVWDU
XWPLJXUKXVHWµ
0HMOIUnQÁLFND
Minst lika smärtsamt som den ena förälderns
angrepp, är den andra förälderns frånvaro av reaktion. Att mamma inte bryr sig när pappa slår
barnet och skriker, eller att pappa inte tycker att
styvmammans nedsättande ord är något att bry
sig om, upplever barnen som ett stort svek. Den
ena förälderns passivitet är många gånger förvånande för barnen, då de ofta förväntat sig att
föräldern skulle stå på deras sida. Detta leder till
att de känner besvikelse.
Alla former av psykisk misshandel leder till
att barnen känner sig ledsna. Barnen beskriver
det på olika sätt. I  av mejlkontakterna använder barnen ordet ” ledsen”,  kontakter ordet
”gråt”.
När föräldrar talar illa om varandra inför barnen känner sig barnen sårade.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
'0DNWO|V
Känslan av maktlöshet är central för hela processen. Barnen lever i ett beroendeförhållande till
de vuxna i familjen och har ingen möjligheter
att välja en annan familj. När familjen inte är
trygg och när ens olika strategier för att förhålla
sig till det inte hjälper, känner man sig maktlös.
Man känner sig maktlös över att man befinner
sig i situationer som man inte kan påverka, trots
att man försöker med alla medel man känner
till. Man känner sig och man är maktlös inför föräldrars missbruk, föräldrars fysiska eller
psykiska sjukdom, föräldrars oförmåga och de
uttryck den tar sig i form av destruktivitet och
aggressivitet.
Känslan av maktlöshet är också kännetecknande för de barn som bevittnar våld mellan
föräldrarna. Man känner sig ofta förtvivlad över
att inte kunna göra något för att förhindra att
den ena föräldern blir misshandlad av den andre.
Man känner inte bara maktlöshet gentemot den
aggressive föräldern utan även gentemot den
slagna föräldern och dennes oförmåga att ta sig
ur den destruktiva relationen.
'8WWUYWWDGRFKXSSJLYHQ
Efter tillräckligt lång tid av maktlöshet drabbas
många av känslan av uppgivenhet. I många av
mejlkontakterna uttrycks ungdomarnas uppgivenhet med orden ”nu orkar jag inte mer” eller
” jjag klarar inte mer”. Man ser ofta två olika möjliga utvägar, den ena är att flytta och den andra
är att ta livet av sig. (se E)
'2PVNDNDGRFKUlGG
På senare år har man förstått att barnet inte själv
behöver vara utsatt för våld i eller utanför hemmet
för att skadas av det, det räcker med att bevittna
det. Oftast förekommande när det gäller det våld
som barn bevittnat är enligt BRIS statistik pappor eller styvpappor som slår mammorna, något
som orsakar stor förtvivlan hos barnen. Men det
förekommer även mammor som slår och sparkar
pappor, vilket ur barnens perspektiv inte skiljer
sig från hur barnen upplever det. Att bli vittne
till hur en älskad förälder blir ett hjälplöst offer
för hänsynslös misshandel och kränkande behandling är omskakande och skrämmande och
knappast något som ett barn vänjer sig vid. Det
är traumatiska upplevelser som försätter barnen
i chocktillstånd, framkallar oro, ständig rädsla,
sömnproblem och en känsla av maktlöshet. Det
framkallar också ilska hos barnet som kan ta sig
olika uttryck men som barnet ofta inte vågar visa
för den som misshandlar. Ordet ”rädd” förekommer i  kontakter.
När de vuxnas aggressioner riktas direkt mot
barnen blir de ofta väldigt rädda.
µ9DUMHJnQJQlUPDPPDKDUGUXFNLWVnEOLU
KRQDUJKRQNDQVOnVVRFKKRWDVGn'HWJY U
PLJYlOGLJWUlGG9DUMHGDJQlUPDPPDKDU
GUXFNLWVLWWHUMDJYLGGDWRUQRFKJUnWHURFK
IY UVY NHUOnWVDVVRPLQJHQWLQJµ
'.UlQNWI|UQHGUDG
RFKPLVVI|UVWnGG
Vare sig man utsätts för psykisk misshandel, fysisk misshandel eller sexuella övergrepp har man
blivit utsatt för en kränkning, dvs ett övertramp
över den personliga integritetsgränsen. Någon
har visat att de inte anser att man är värd att
respekteras, vilket försätter en i en känsla av att
vara förnedrad och förminskad. Eftersom man
egentligen känner att man är värd att bli behandlad på ett bättre sätt, något som många barn ger
uttryck för, känner man sig missförstådd. När
barnen ska förklara hur det känns skriver de att
de ”mår dåligt” och att de blir ” ledsna”.
'9lUGHO|VRFKLYlJHQ
Som en direkt reaktion på nedvärderande behandling kommer känslan av att vara värdelös.
När föräldrar ger uttryck för att barnen står i
vägen för deras egna möjligheter i arbets- eller
privatliv och att föräldraskapet är ett hinder för
dem, känner barnen att de är i vägen.
')\OOGDYDJJUHVVLRQHU
Det barn som utsätts för mycket aggressioner och
frustrationer fylls själv av aggressivitet. Ungdomar berättar att de lider av att vara så fyllda av
aggressioner att de inte kan kontrollera dem. Deras utbrott ställer till det för dem både i sociala
relationer och i kärleksrelationer. Ofta känner
de skuldkänslor för att de förorsakar lidande hos
andra med sin ilska.
µ3nJUXQGDYVNLOVPlVVDQRFKKHQQHVPDP
PDVlQGUDGHKXPY UKDUMDJKHOWlQGUDWVVRP
PlQQLVND-DJNlQQHUPHUKDWRFKLOVNDRFK
VNULNHUPHUlUDOOWPHUYnOGVDP+DUWLOORFKPHG
KDPQDWVnIHODWWMDJJLFNLHQVnNDOODGµIRWEROOV
ÀUPDµVRPVOnVVEDUDI|UVNRMVVNXOOµ
'2UR
Livet i den kaotiska familjen är många gånger
oförutsägbart. Det går inte för barnet att lita på
sådant som utlovats och barnet vet att det bara
är en tidsfråga innan en lugn period förvandlas
till ett konfliktfyllt helvete igen. Barnet vet inte
vad som ska komma att utlösa nästa storm men
de vet att den kommer. Det går aldrig att slappna
av helt och hållet.
När föräldrar och syskon är utsatta för misshandel känner man oro när man inte är där, vilket gör att man kan känna motstånd mot att vara
hos kompisar, sova borta eller till och med mot
att gå till skolan. Man oroar sig för vad som händer hemma medan man är borta.
Barn till missbrukande eller sjuka föräldrar eller föräldrar som hotar att ta sitt liv, känner också
oro för vad föräldrarna ska ta sig till. När barnens
föräldrar lider av fysisk sjukdom innebär det en
ständig oro för att föräldern ska försämras eller
för att de ska dö.
'6NXOGRFKVNDP
Oavsett om föräldrarna sagt att de tycker att
barnet bär skulden för familjesituationen eller
inte, så känner många barn skuld. Det hänger
delvis samman med att barn är egocentriska i sitt
tänkande och tror att saker och ting som händer
runt dem beror på dem. Men i de fall där föräldrarna som en del av sin psykiska misshandel
lägger skulden på barnen för både det ena och
det andra, är det ännu större risk för att barnen
tar på sig skulden för att de blir illa behandlade
och därefter dessutom anklagar sig själva för att
de inte lyckas lösa situationen.
Barnen kan känna skuld för allt möjligt. De
som utsatts för sexuella övergrepp känner sig
smutsiga och skyldiga efter övergreppen. Barn
kan känna skuld över att de inte lyckas hjälpa
föräldrar att sluta missbruka, eller bli friska från
sina psykiska eller fysiska sjukdomar. En stor
börda av skuldkänslor vilar på de barn vars föräldrar hotar med att ta livet av sig eller faktiskt
gjort det. Inför sina kompisar kan man känna
skuld för att man inte har det som andra. Man
kan också klandra sig själv för att man aldrig
vågar prata och berätta för någon om hur man
har det. Barn som sökt hjälp kan känna skuld
för att de sviker familjen eller för att de väntat
så länge med att söka hjälp. Barn som får hjälp
när inte syskon får det, känner skuld för att de
sviker syskonen.
Om barn förväntas ta parti för den ena föräldern mot den andre kan de drabbas av en inre
lojalitetskonflikt och försätts i en olöslig situation. Hur de än gör så gör de fel. Eftersom barnet
oftast känner kärlek till båda föräldrarna får de
skuldkänslor när de blir utnyttjade som ett redskap i de vuxnas konflikt. De upplever också ett
underkännande eftersom de gör ”fel” som älskar
den andre föräldern också.
När man har blivit så stor att man kan förstå
att alla barn inte har det så som man själv har
det i sin familj, kan man känna skam. Om man
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
har föräldrar som missbrukar eller är psykiskt
sjuka undviker man att ta hem kompisar därför
att man skäms för sina föräldrar. Att inte kunna
ta hem kompisar är även i sig en orsak till att man
känner skam.
'6WUHVVDG
När föräldrar ställer orimligt höga krav på barns
skol- eller idrottsprestationer känner sig barnen
stressade. När föräldrarna saknar förmåga att
vara lyhörda för barnens behov och för hur mycket de orkar, vet barnen inte vart de ska vända sig
för att få stöd.
D.2. Blåmärken i själen
I , eller  procent av kontakterna, har barnen beskrivit det som utredaren valt att kalla
blåmärken i själen. Många av de psykiska konsekvenser som drabbar barn som utsatts för psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt blir till
långsiktiga problem för dem. Många år efter det
att misshandeln och sveken upphört lever de fortfarande med ett stukat självförtroende, en negativ självbild och känslan av att vara en misslyckad
människa. När de får beröm av andra kan de inte
ta emot det, ta till sig det eller tro på det, för de
tycker inte att de är värda det. De plågas av minnen från skrämmande upplevelser och beskriver
hur bilder från våldsamma situationer fortsätter
att dyka upp på näthinnan många år efteråt. Den
rädsla de känner för personer som utsatt dem för
psykisk misshandel sitter kvar även om de inte
träffar personen längre, vilket kan leda till att de
begränsar sitt liv och isolerar sig.
Känslan av hat mot de människor som gjort
dem så illa ersätter den lojalitet och kärlek som
de i det längsta försökte klänga sig fast vid. Efter
år av kränkningar förvandlas kärleken till hat.
De känner sorg över en förlorad barndom som
aldrig går att få åter och en oro för att de själva
ska bli likadana som sina föräldrar när de blir
vuxna. Många bär med sig en känsla av ensamhet, de har svårt för att känna tillit till vuxna
människor och svårt att känna hopp om att de
ska kunna få ett bra liv.
µ)HPnUDYEUXWQDOY IWHQKnUGDRUGYlUOGVNULJ
VYHNRFKIY UlGHUL2FKQlUMDJYDUIMRUWRQWRJ
KRQOLYHWDYVLJ-DJSDOODUIDQLQWHPHGVRUJHQ
-DJYHWLQWHYHPMDJlUMDJYHWLQWHYDGMDJJY U
MDJYHWLQWHYDGMDJNlQQHUMDJYHWLQWHHWWMlYOD
GXJJ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Som ett resultat av emotionell omsorgssvikt
uppstår ett inre tomrum i barnet. Där föräldern
skulle ha planterat inre referenser för det som är
gott i livet i form av goda minnen, där det skulle
ha funnits förutsättningar för tillit till den egna
förmågan, inre trygghet, förmåga att knyta an
till andra människor och skapa givande relationer
och där det skulle ha funnits en tro på att andra
människor kan ge hjälp när man behöver det, där
finns ingenting. Där är tomt. Och den tomheten
är smärtsam och kan vara förlamande. Man lever
med en ständig längtan efter det man aldrig fick,
kombinerat med en svårighet eller oförmåga att
ta emot det när det bjuds. Tomrummet och den
känslomässiga näringsbristen kan också utgöra
grogrunden för depressioner, självskadebeteende,
ätstörningar och annan psykisk ohälsa.
µ9LOOLQWHEOLPLVVKDQGODGPHUDPHQNlQQHUPLJ
VRPHWWOLWHWNUDIWOY VWEDUQVRPYLOOEOLlOVNDWRFK
RPW\FNWRFKKDWU\JJKHWHQ9LOOKDHQIDPLOMµ
D.3. Symtom på
psykisk ohälsa
Med begreppet psykisk ohälsa menas i detta
sammanhang de över en längre tid bestående
tillstånd av subjektivt upplevda psykiska besvär
som inte kan anses tillhöra den normala tonårsutvecklingen eller vara normala krisreaktioner.
Psykisk ohälsa kan leda till psykisk sjukdom,
men är inte liktydigt med det. Med begreppet
symtom menas de uttryck eller de tecken genom vilka den psykiska ohälsan manifesterar sig.
Symtom är uttryck som man inte upplever sig
ha full kontroll över. I , eller  procent av
kontakterna, beskrivs olika symtom på psykisk
ohälsa som drabbat barnen.
Det är en lång lista över symtom på psykisk
ohälsa som barnen beskriver. Ibland beskriver de
symtomen med egna ord och ibland använder
de kliniska begrepp, eller diagnoser som de fått
när de varit i kontakt med barnoch ungdomspsykiatrin eller som de ställt på sig själva efter att
ha hittat information på Internet eller som de
känner till från andra sammanhang.
”Kan man bli sjuk av ord?” frågar en -årig
flicka när hon ringer till BRIS. Hon anar att det
finns ett samband mellan hur hon behandlas
och hur hon mår och behöver få det bekräftat.
Att leva med psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt innebär en ökad rik för att drabbas
av psykisk ohälsa.
'bWVWY UQLQJDU
I de beskrivningar som flera av dessa barn ger av
sin situation och sina symtom går det att se ett
samband mellan utebliven känslomässig näring
och ätstörningar. Man hetsäter för att trösta sig
när föräldrarna konsekvent sviker, man låter bli
att äta eller framkallar kräkningar för att man
inte känner att man duger som man är, vilket i
dessa fall är kopplat till nedvärderande behandling eller utebliven emotionell omsorg.
'0DQVNDGDUVLJVMlOY
I många av kontakterna berättar barn, framför
allt flickor att de skadar sig själva. En del beskriver att de gör det i direkt anslutning till bråk eller
övergrepp och andra beskriver att de gör det som
en konsekvens av hur de mår och som ett sätt
att hantera smärtan i efterhand. Många skär sig
själva i handlederna, på magen eller på benen,
sätter en plastpåse över huvudet eller tar strypgrepp på sig själva tills de svimmar, bränner sig
själva med cigaretter eller håller händerna under
rinnande hett vatten för att slippa gråta. Några
beskriver insiktsfullt att de har fler sexuella relationer än de mår bra av, några låter sig utnyttjas
sexuellt eller prostituerar sig, några missbrukar
droger och alkohol sedan tidig ålder eller sniffar
tändargas (boffar).
Några barn beskriver att de skär sig eller drabbas av ätstörningar som ett resultat av att föräldrarna ställer för höga krav på dem när det gäller
skol- eller idrottsprestationer.
''HSULPHUDG
Många av barnen använder uttrycket ”Jag mår
dåligt” vilket kan betyda många olika saker, inte
bara att man känner sig deprimerad. Men som
ett resultat av systematisk psykisk misshandel,
övergrepp eller emotionell omsorgssvikt uppger
många att de lider av depression, man använder
ordet eller beskriver känslan av att vara deprimerad som att man saknar lust och ork att göra saker,
man upplever en inre tyngd och ett inre mörker.
Man känner hopplöshet och uppgivenhet. Ofta
är känslan av att vara deprimerad kopplad till
tankar om att inte vilja leva längre.
'cQJHVW
Barnen beskriver olika former av ångestupplevelser som antingen uppkommer i direkt anslutning
till övergrepp eller som uppträder i efterhand.
Man beskriver hur man får panikattacker, hyperventilerar, faller ihop, svimmar, kräks, skakar
i hela kroppen, svettas och får hjärtklappning.
µ-DJKDUDOOYDUOLJEXOLPL0HUlQKlOIWHQMDJ
lWHUNRPPHUXSSLJHQ-DJEY UMDGHPHGGHW
KlUSJDSDSSDVVNÁLFNYlQ+RQKDUPREEDW
WUDNDVVHUDWPLJLVQDUWnU-DJNODUDULQWHPHU
-DJlUYlOGLJWVNDGDGSV\NLVNW1lUKRQKnOOHUSn
VnJnUKDQEDUDGlULIUnQKDQKDUDOGULJIY UVY NW
VWRSSDWGHWHOOHUQnWWµ
'6MlOYPRUGVWDQNDU
RFKVMlOYPRUGVI|UV|N
När man befunnit sig i en situation präglad av
missförhållanden under en längre tid, när man
inte tycker sig se någon ljusning och när den psykiska ohälsan blir alltför plågsam och outhärdlig,
ser man till slut döden som en möjlig utväg eller
som en lösning. Som tidigare nämnts går självmordstankar ofta hand i hand med depression.
Men att ha självmordstankar och att ha gjort
självmordsförsök betyder inte nödvändigtvis att
man egentligen vill dö. I alla kontakter som innehåller självmordtankar går det att finna uttryck
för att man vill leva, bara inte så här. Bara det
faktum att man kontaktat BRIS för att berätta
om sina självmordstankar visar att man inte helt
gett upp hoppet. Man vill egentligen leva och ha
det bra men man ser inte hur det ska bli möjligt
när alla inre och yttre vägar känns stängda.
Barn som utsätts för långvarig mobbning får
ofta en känsla av maktlöshet. Det är bland annat
den känslan som kan utvecklas till självmordtankar.
µ-DJYLOOLQWHWDVMlOYPRUGPHQMDJVHUVQDUW
LQJHQDQQDQXWYlJµ
')\VLVNDV\PWRP
Kroppen reagerar ibland med olika former av
symtom till följd av psykiska påfrestningar. Barn
berättar att de lider av ont i magen, ont i lungorna, svårt att andas, ont i huvudet, ont i öronen
när de vuxna skriker, ont i hjärtat, diffusa smärtor och värk i hela kroppen, magkatarr, nedsatt
immunförsvar och ont i muskler och leder. Man
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
beskriver att symtomen uppstått som en följd av
det man utsatts för. Barn beskriver också smärta
och blåmärken som uppkommit när de blivit
fysiskt misshandlade och då fått ont i tänderna,
ont i sidan eller ont i axeln, samt smärtor som
uppkommit i samband med sexuella övergrepp,
inte bara i underlivet utan även på andra ställen
när man blivit fasthållen eller slagen i samband
med övergreppet.
D.4. Övriga
konsekvenser
''HWJnUXW|YHUVNRODUEHWHW
Det blir svårt att somna när man är fylld av ångest och oro. Barnen beskriver hur de ligger vakna
länge, många gråter, tankarna snurrar kring det
som hänt och man är fylld av starka känslor. När
man äntligen somnar har klockan blivit mycket
och när man vaknar på morgonen har man inte
fått tillräckligt med sömn.
I , eller  procent av kontakterna, beskriver
barnen att situationen medför negativa konsekvenser för skolarbetet. För många barn leder
sömnsvårigheterna och den ständiga oron till att
man är väldigt trött på dagarna och får svårt att
hålla sig vaken och koncentrera sig på skolarbetet.
Man får svårt att hänga med och det märks på
skolresultatet. Om man har mycket blåmärken
eller andra skador efter fysisk misshandel kan det
hända att man stannar hemma från skolan för
att slippa frågor om vad som hänt. Det händer
också att man väljer att skolka från gymnastiken
på grund av att man har blåmärken och andra
skador.
'gYULJDV\PWRP
'6RFLDODNRQVHNYHQVHU
Barnen beskriver även andra symtom som de
drabbats av såsom psykotiska upplevelser i form
av röster och syner, tvångsmässigt beteende, bacillskräck och koncentrationssvårigheter,
När man inte mår bra är det inte lika lätt att
fungera socialt. Många berättar att de ofta
hamnar i bråk med kompisar, hamnar utanför
eller att kompisarna tycker de är konstiga. Om
man har en förälder som är psykiskt sjuk eller
missbrukar alkohol eller droger kan man inte ta
hem kompisar och inte heller förklara detta för
kompisarna. Samma sak gäller om det ständigt
är bråk hemma.
Har man en förälder hemma som pratar om
självmord, vågar man inte åka hemifrån för att
vara med kompisar eftersom man är rädd för att
föräldern ska ta livet av sig medan man är borta.
Några berättar att de låter sina uppdämda aggressioner gå ut över pojk- och flickvänner, trots att
de inte vill det.
'6YPQSUREOHP
RFKPDUGUYPPDU
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Strategier
& uttryck
0DQYLOOÁ\WWDKHPLIUnQ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%$51 620 876b776 för psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt kan uppleva både ett
yttre och ett inre kaos. Till det yttre kaoset förhåller de sig på olika sätt, vilket tidigare beskrivits under rubriken Barnets respons gentemot
familjen. De utvecklar också olika strategier för
att hantera känslor och de har olika sätt uttrycka
sig gentemot omvärlden. I , eller  procent
av kontakterna, återfinns beskrivningar av detta.
Strategier och uttryck kan vara konstruktiva
eller destruktiva och de syftar inte till att lösa
problemet, om det inte står i barnets makt. Istället kan de syfta till att avleda uppmärksamheten
från det egentliga problemet och till att försöka
få resten av livet att fungera så bra som möjligt,
trots allt.
Barn som utsätts för mycket aggressioner
blir själva bärare av aggressivitet, som tidigare
nämnts. När de ska ge uttryck för vad de känner,
vad de behöver och vad de vill, eller när de ska
ge utlopp för uppdämda känslor, sker det inte
alltid på ett medvetet och planerat sätt. En del
uttrycksformer är helt omedvetna, andra är medvetna men ändå inte möjliga för barnet att kontrollera. Uttrycket kan vara tydligt riktat mot
omvärlden men man kan också rikta det mot sig
själv. Barn och ungdomar kommunicerar både
med ord och ordlöst.
E.1. Man försöker lösa
problemen
Många barn och ungdomar vars berättelser ligger till grund för denna studie lägger mycket
kraft på att försöka tänka fram lösningar på sina
problem. Det tar mycket energi vilket leder till
att de ofta känner sig trötta. De försöker förmå
föräldrar och syskon att ändra sitt beteende gentemot dem, samtidigt som de försöker handskas
med sin egen psykiska ohälsa.
E.2. Man försöker stå ut
med situationen
När barnen märker att de inte kan förändra sin
situation, försöker de hitta olika strategier för att
stå ut med den. Ett sätt att försöka få någon slags
kontroll är att inte visa för någon vad man känner. Man lär sig att visa upp en glad och stark
fasad gentemot omgivningen och håller alla tankar och känslor för sig själv. Genom att låta andra
se bilden av en person som klarar sig fint i livet,
upprätthåller man lite av sin självkänsla.
Det är inte för alla av de utsatta barnen som
det går ut över skolarbetet på ett negativt sätt. Att
lägga all energi på skolan och bli verkligt duktig kan vara ett sätt att behärska situationen när
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
hemmiljön blir kaotisk. Skolan kan vara något
som får stå för det friska i livet, en fristad där
man slappnar av och hämtar kraft för att stå ut
med allt annat. Här får man bekräftelse på att
man trots allt inte är så värdelös som det påstås
hemma. Genom att anstränga sig och åstadkomma bra resultat i skolan överlever man, trots svårigheter hemma. Flera skriver att de inte tror att
någon på skolan anar hur de har det egentligen.
µ-DJYHWYDGIRONIY UYlQWDUVLJDYPLJRFKMDJ
JY UVRPMDJDOOWLGKDUJMRUW²OHYHUXSSWLOOIY U
YlQWQLQJDUQDIY UGHWlULDOODIDOOHWWPnOµ
Flera flickor berättar att de skriver dikter som ett
sätt att stå ut med övergrepp och hantera självmordstankar och annan psykisk ohälsa. Oftast
får ingen annan än BRIS ta del av dikterna.
Många söker tröst hos djur, för vilka de berättar
alla sina hemligheter. De beskriver djuren som
sina enda vänner och de enda som älskar dem,
tröstar och förstår. När dessa enda vänner dör,
sörjer barnen så mycket att det blir oförståeligt
för den omgivning som inte känner till barnets
utsatthet.
E.3. Man försöker förstå
För att kunna leva med sin situation försöker
man förstå den. Man letar efter förklaringar till
varför man blir så illa behandlad. Ibland hittar
man förklaringen i föräldrars missbruk eller psykiska sjukdom eller i att de själva har haft en svår
barndom och ibland lägger man skulden på sig
själv.
Barnen brottas med frågor om vad som är rätt
och fel och om hur vuxna egentligen får bete sig
mot barn. De undrar om det kan vara riktigt att
vuxna får göra barn så illa. ”Hur arg är det ok att
vara?” De ställer frågor om detta eftersom de är
osäkra över vad som egentligen gäller och över
vilka rättigheter de har.
E.4. Man agerar utåt
Pojkars uttryckssätt är utåtagerande i högre grad
än flickornas. De får aggressionsutbrott som
de har svårt att kontrollera, de hamnar oftare
i bråk med jämnåriga och vuxna och de lever i
högre utsträckning ut sina destruktiva impulser.
Även flickor kan bli utåtagerande och precis som
pojkarna hamna i en ond cirkel av att reagera
destruktivt på omvärldens bemötande, handla
impulsivt och aggressivt för att därefter få ytterligare negativ feedback från omvärlden.
+DQEHUlWWDUDWWKDQVIY UlOGUDUPLVVKDQGODUKR
QRPRFKDWWGHGULFNHU'HWWDKDUSnJnWWLIHP
nUKDQYHWLQWHYDGKDQVNDJY UD+DQYLOOGY GD
GHPKDQEU\UVLJLQWHRPYDGVRPKlQGHUVHQ
E.5. Man vänder det
mot sig själv
Självdestruktivt beteende är ett symtom på psykisk ohälsa som ungdomarna ofta uppger att de
tar till som en strategi för att försöka hantera psykisk smärta. Men det är också, vilket några beskriver, ett sätt att försöka signalera till omvärlden, ett sätt att försöka få andra att förstå det inre
lidande man bär på. Man skulle kunna tro att
självskadebeteende är ett sätt att kommunicera
som man tar till när man saknar ord för att beskriva vad man känner, men i de kontakter som
har analyserats här saknas ofta inte orden, utan
någon som kan lyssna och förstå vad man vill ha
sagt. Det saknas även en tillit till vuxna, vilket är
en förutsättning för att man ska våga berätta.
Ett sätt att försöka döva smärtan över tomrummet är att använda droger och alkohol, vilket
flera av barnen i studien berättar att de gör sedan
tidig ålder. Ett annat sätt kan vara att söka en
partner som är betydligt äldre än man själv för
att i denna kärleksrelation försöka finna något av
det man saknar. Eller så söker man bekräftelse
genom att ha många sexuella relationer.
µ,MXODVE|UMDGHMDJEDQWD0LQK|JVWDGU|P
YDUDWWInDQRUH[LD(QDYDQOHGQLQJDUQDYDU
DWWRPMDJEOHYLQODJGSnVMXNKXVHWVnVNXOOH
SDSSDEOLWYXQJHQDWWEU\VLJRPPLJµ
E.6. Man vill ha hjälp
Många mejl avslutas med ordet ” hjälp”. I  mejl
förekommer ordet. Man vill ha hjälp men vet oftast inte hur det ska gå till. Det är ofta oklart vad
barnen menar med ordet hjälp. Ibland framgår
att de önskar att situationen ska förändras, vilket
innebär
Ofta har man hört talas om, eller till och med
varit i kontakt med sociala myndigheter, barnoch ungdomspsykiatrin eller elevhälsan, men
har som regel ganska lite kännedom om vilka
resurser som finns eller vilket ansvar och vilka
skyldigheter de olika instanserna har. När man
kommit fram till att man vill ha någon form av
hjälp, är det ofta efter att själv ha försökt lösa eller
stå ut med situationen under lång tid. Men till
slut har man nått en punkt när man märker att
man inte klarar mer. Ibland finns en förhoppning
om att BRIS ska kunna hjälpa när ingen annan
kunnat det, trots att man i många år haft kontakt
med socialtjänst,  och andra. Ibland söker de
stöd hos kompisar eller stöd och hjälp hos vuxna
utanför familjen, till exempel på skolan.
E.7. Man vill flytta
hemifrån eller dö
När man kämpat i många år med att försöka
hantera en svår familjesituation och gång på
gång märkt att man inte rår på den, ger man till
slut upp och hamnar i en känsla av uppgivenhet.
Man orkar inte hoppas längre på att situationen
ska förändras. Många ser till slut bara två möjliga utvägar; den ena innebär att man på ett eller
annat sätt flyttar från familjen, antingen till den
andra föräldern, till eget boende eller till en annan familj och den andra utvägen är att ta livet
av sig.
µ'HWlUVnKlUDWWMDJlUWUYWWSnDWWLQJHQ
W\FNHURPPLJLPLQIDPLOMOlQJUH0LQDIY UlOG
UDUVOnUPLJEnGHI\VLVNWRFKSV\NLVNWPHGHODND
RUGRFKLEODQGVOnUMDJWLOOEDNV-DJVNlUPLJ
RFKMDJKDUI|UV|NWWDVMlOYPRUGÁHUDJnQJHU
RFKGRPKDULQWHEU\WWVLJ-DJVNXOOHKRSSD
PHQGRPVDEDUD*|UGHWWURUGXYLEU\URVV9L
KDUSUDWDWPHGHQSV\NRORJÁHUDJnQJHUPHQ
GHWKDULQWHKMlOSW6nQXKDUMDJNRPPLWIUDPWLOO
DWWMDJYLOOÁ\WWDVWLOOHQDQQDQIDPLOM(QIDPLOMVRP
NRPPHUDWWlOVNDPLJ0LQDIY UlOGUDUKDURFNVn
JnWWPHGSnDWWMDJNDQDGRSWHUDVERUW'RPVD
DWWGRPLQWHRUNDGHPHGPLJOlQJUHRFKRPMDJ
LQWHJMRUGHGHWVnVNXOOHGRPWDRFK'g'$PLJµ
tBUUEFWVYOBJGBNJMKFOTLBÊOESBTJUU
beteende eller
tBUUCBSOFUTLBGÌIKÊMQBUUUBTJHEÊSJGSÌO
eller
tBUUCBSOFUTLBGÌTUÚEGÚSBUUPSLBTUÌVU
med situationen sådan som den är
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Skölden
som hindrar
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
1b5 %$51(1 )g56g.(5 kommunicera till en möjlig hjälpare för att få denne att förstå situationen,
finns det olika hinder som gör att bara en del av
informationen kommer fram. Dessa hinder har
vi i denna studie valt att kalla ”sköld”, därför att
den fyller funktionen av att skydda den rådande
situationen från att förändras genom att hindra
insyn. Både föräldrar, barnet själv och hjälparen
bidrar på olika sätt till att bygga upp och bibehålla skölden.
Att psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt till största delen äger rum bakom familjens stängda dörrar, gör psykisk misshandel till ett
osynligt fenomen i samhället. Osynligheten och
det faktum ett detta rör sig om familjehemligheter gör det komplicerat för barn och ungdomar att
förmedla till omvärlden vilka missförhållanden
som råder inom familjen, vilka kränkningar de
utsätts för och hur det påverkar dem.
F.1. Barnets hinder
Barnen känner ett motstånd mot att söka hjälp.
Motståndet grundar sig ofta på en oro för vad
som ska hända när andra får kännedom om deras situation och uttryck ofta med orden ” jag
vågar inte”. Oron kan bottna i faktiska hot som
riktats mot dem, och i erfarenheter av hur vuxna
brukar reagera i liknande situationer. Oron kan
också bottna i fantasier grundade på sådant som
de hört av kompisar eller fått information om på
annat sätt. Barnen kan också känna motstånd
som grundar sig på tidigare tillfällen då de sökt
hjälp men inte känt att de fått ett bra bemötande,
inte blivit trodda eller tagna på allvar. Motståndet kan också grunda sig i att man ju älskar sin
förälder när denne inte är arg och skriker eller
utsätter en för misshandel och övergrepp.
Barnets motstånd mot att söka hjälp eller mot
att berätta allt när de väl söker hjälp, kan också
ha att göra med känslan av skam som omsluter
hela situationen. Barn beksriver ofta att det är
svårt att berätta när de sitter ansikte mot ansikte
med en person som de inte känner, eller som de
hunnit bygga upp ett förtroende för. Barnens
egna hinder beskrivs i , eller  procent av
kontakterna.
µ-DJYHWLQWHKXUP\FNHWWLOOMDJRUNDU-DJPnVWH
InSUDWDPHGQnQPHQMDJW\FNHUGHWlUVNlP
PLJWRFKMDJYLOOLQWHYDUDLQLWLDWLYWDJDUHQµ
F.2. Föräldrars hinder
Föräldrar agerar på olika sätt för att se till att
information om familjesituationen (familjehemligheten) inte läcker ut till omvärlden. Deras bi%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
drag till konstruktionen och upprätthållandet av
skölden mellan barnet och omvärlden kan se ut
på flera olika sätt. Barnen hindras genom att föräldrarna olika sätt hotar och varnar dem på för
vad som kommer att hända om de berättar sanningen. Barn berättar för BRIS att de inte vågar
säga som det är hos socialtjänsten eller BUP, på
grund av påtryckningar från föräldrarna.
Flera barn berättar också att när familjen träffar socialtjänstemännen så ger föräldrarna en helt
annan bild av sig själva och situationen än den
som barnet upplever. Barnen upplever sina föräldrar som manipulativa och att de genom att
presentera lögner, förvrida sanningen och vara
trevliga både mot tjänstemännen och mot barnen medan de är där, lyckas få tjänstemännen
att tro att det inte är någon fara. De kan också
vägra att över huvud taget kommunicera med socialtjänsten. Flera barn berättar att när sexuella
övergrepp uppdagats inom familjen vill familjen
inte blanda in någon utomstående utan försöker
lösa det själva.
µ0LQMXORFKQ\nUKDUYDULWVnMlYODKHPVNPLQ
SDSSDGULFNHUDOOGHOHVIY UP\FNHWRFKEOLURIWD
YnOGVDPRFKHODNPLQPDPPDEU\UVLJLQWH
HQVbYHQIDVWVRFlULQEODQGDGHRFKWLOOGHP
KDUKRQVDJWDWWSDSSDNQDSSWGULFNHUDOOVRFK
DWWMDJLSULQFLSOMXJHUµ
F.3. Hjälparens hinder
Hinder i kommunikationen kan vara beroende
på sändaren men även på mottagaren. Den del av
skölden som beror på hjälparen beskrivs ofta av
barnen som att de inte förstår vad barnet försöker säga eller struntar i det. Barnet upplever inte
alltid att hjälparen tror att barnet talar sanning,
utan tror mer på föräldrarnas beskrivning. De
hinder som beror på hjälparen beskrivs i , eller
 procent av kontakterna.
)+LQGHUWLOOI|OMGDYEULVWDQGH
NXQVNDSRFKHUIDUHQKHW
Vad hjälparen har för kunskap och erfarenhet får
vi inte veta något om i barnens beskrivningar.
Man ser bara att det verkar finnas ”blindfläckar”
där man inte ser det som barnet upplever som
uppenbart, till exempel när barnet skär sig eller
uppvisar andra symtom eller när barnet försökt
beskriva situationen med sina egna ord. Barnet
upplever sig ha berättat eller signalerat men det
har inte uppfattats som så allvarligt av hjälparen.
Man får känslan av att hjälparens ”språkkunskaper” inte alltid möjliggör en förståelse för barnets
sätt att uttrycka sig och att hjälparens kunskap
och erfarenhet av vilka allvarliga missförhållan-
den som skulle kunna dölja sig bakom det som
barnen berättar, är bristfällig.
µ+HM-DJXQGUDUYDUJUlQVHQJnUIY U
·SV\NLVNPLVVKDQGHO·-DJIY UVWnUDWWGHWlU
HQUlWWOXGGLJJUlQVPHQMDJYLOOYHWDRP
MDJKDUEOLYLWXWVDWWI|UGHWHOOHULQWH$OOWMDJ
VlJHUWLOOVRFRPKXUPLQDIY UlOGUDUOnVWLQ
PLJWDODWRPKXUYlUGHOY VMDJlUPDPPD
KDUVDJWDWWKRQVNDWDVMlOYPRUGSJDPLJDOOW
VnGDQWVWUXQWDUGRPEDUDLµ
)+LQGHUWLOOI|OMGDYEULVWHU
LUXWLQHURFKDUEHWVVlWW
Flera barn berättar att de inte fått möjlighet att
tala enskilt med tjänstemannen på socialtjänsten.
Det kan delvis tillskrivas lagstiftningen, som hittills gett föräldrarna rätt att bestämma om tjänstemannen ska få prata enskilt med barnen. Det
kan även bero på de de rutiner och arbetssätt som
tillämpas i utredningsarbetet. När barnen inte
fått tala enskilt med tjänstemännen har de inte
vågat berätta om sin situation.
Eftersom många barn upplever att det är svårt
att berätta för någon som de inte träffat förut
och inte hunnit bygga upp något förtroende för,
berättar de inte alltid som det är trots att de får
träffa socialtjänstemannen enskilt. Några ger uttryck för att de skulle vilja få mer än en chans.
µ9DUIY UIUnJDUYX[QDEDUDHQJnQJRFKVHGDQ
QY MHUVLJPHGVYDUHW·EUD·"µ
Samma sak gäller i barnets kontakt med .
Många barn beskriver att de inte vågar berätta
allt om hemsituationen eller sina symtom eftersom föräldrarna deltar i behandlingen eller får
information i efterhand om vad barnen sagt.
(BRIS )
Av någon anledning förekommer det ofta att
skolkuratorer, lärare och ibland skolsköterskor
går vidare med de förtroenden de fått av barnen genom att ringa hem till barnens föräldrar
bakom barnets rygg, trots att barnet kan ha förklarat att de inte vill att kontakten ska tas. Detta
gäller även situationer som borde ha föranlett en
omedelbar anmälan till socialtjänsten. I flera fall
berättar barnen att skolpersonalens agerande lett
till att deras situation ytterligare förvärrats. De
har blivit slagna och bestraffade hemma och förbjudna att prata mera med den de har sökt hjälp
hos. När skolpersonal kontaktar föräldrarna
utan att ha barnens medgivande förlorar barnen
ofta förtroendet och avbryter sina försök att få
hjälp.
)+LQGHUWLOOI|OMGDY
RUJDQLVDWRULVNDRUVDNHU
De hinder som kan hänföras till organisatoriska
orsaker hänger ibland ihop med ekonomi och
resurser. Det handlar om sådant som att kuratorn eller skolsköterskan är svåra att nå, eller att
det inte finns någon skolpsykolog eller kurator
på skolan. Det är också svårt för barn att hitta
rätt om de på egen hand vill söka hjälp hos socialtjänsten eller sjukvården.
)+LQGHUWLOOI|OMG
DYODJVWLIWQLQJ
Det är framför allt på två sätt som lagstiftningen
(via hjälparen) bidrar till att hindra barnens kommunikation. Det ena handlar om att barn som
känner till lagen om anmälningsskyldighet drar
sig för att berätta, av rädsla för att den de berättar för ska göra en anmälan till socialtjänsten,
vilket känns oroande och oöverblickbart för barnet. Detta är också något av baksidan av socialtjänstlagens paragraf om anmälningsskyldighet,
nämligen att den blir till ett hinder för barn som
behöver hjälp att vända sig till någon professionell, eftersom denne enligt lagen ska göra en
anmälan omedelbart, när misstanke uppstår om
att ett barn far illa. Lagen medger inte att man
inväntar att barnet känner sig redo för en anmälan, eller ens att man hinner informera barnet om
att man anmäler och lagen medger ännu mindre
att en vuxen hinner bygga upp en stödjande relation som sedan kan finnas kvar under det att
utredningen pågår. Om barnet först och främst
vill ha en stödjande relation kan det innebära att
de måste undanhålla viktig information för att
inte ge anledning åt den professionelle att göra
en anmälan.
Det andra hindret handlar om att sekretesslagen inte alltid tolkas till barnets fördel när det
gäller huruvida föräldrar ska informeras om att
barnet sökt hjälp eller inte. Det finns ett stort utrymme för tolkning när det gäller tolkning av sekretesslagen gentemot föräldrabalken. Ingen enhetlighet råder dels när det gäller bedömningen
av barnets mognad som ska göras för att avgöra
om barnet själv kan få råda över sekretessen och
dels bedömningen av huruvida det föreligger risk
för att barnet ska lida betydande men om föräldrarna informeras. På grund av osäkerhet kring
vilken sekretess som råder och av rädsla för att
föräldrarna ska få kännedom om det, avstår barn
från att söka hjälp. Att det inte råder samma sekretess för skolkuratorn som för skolsköterskan
och skolpsykologen leder till ytterligare förvirring och osäkerhet för barnen om vad som gäller.
För barnen leder det till ytterligare förvirring och
osäkerhet om vad som gäller.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Vad händer
i mötet med
hjälparen
och vad blir
resultatet?
0DQÀFNDGHNYDWKMlOS
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
G.1. Man får adekvat
hjälp men den är
bristfällig
De beskrivningar som barnen ger av att de fått
hjälp på ett sätt som de upplevt som positivt, är
oftast inbegripna i en kedja av hjälpinsatser där
allt inte varit lika bra. I , eller  procent av
kontakterna, beskrivs detta. Det finns exempel
på att professionella gjort insatser för att förbättra
barnens situation genom att skriva ut mediciner
mot depression och sömnproblem, man har sjukskrivit barnen från skolan på grund av depression,
någon har fått en personlig assistent till följd av
självmordsrisk eller fått armarna gipsade för att
de inte ska kunna skära sig. Flera barn har fått
/-diagnoser.
Flera barn berättar om hjälp som de fått som
de tyckt var bra, men på olika sätt inte varit tillräcklig. Det kan vara så att de blev placerad hos
en familj där de trivdes och började må bättre
men av någon anledning fick de inte stanna där
och nu önskar de att de fick komma dit igen. Det
kan också vara så att de haft en fungerande samtals eller terapikontakt men av någon anledning
så har den avslutats för tidigt.
Flera av ungdomarna ser som enda utväg att
flytta hemifrån eftersom de inte orkar med påfrestningarna hemma längre. Några har fått socialtjänstens hjälp till ett eget boende och det blev
kanske inte riktigt som de tänkt sig. Enbart ett
eget boende har inte räckt för att lösa problemen
eftersom det är så mycket känslor och minnen de
bär med sig. Det börjar ofta bli riktigt kaotiskt
på insidan först när man lämnat det yttre kaoset.
Allra svårast är det på kvällar och nätter. I samma
veva som man hjälper barnet till ett eget boende,
drar man ner på stödet från  och kontakterna
med skolkurator glesas ut.
µ-DJÀFNÁ\WWDWLOOHQHJHQOlJHQKHWVRPVRF
VWnUIY URFKGlUERUMDJQX'HWNlQQVYlOEUD
DWWERIY UPLJVMlOYVNYWDPLJVMlOYYLONHWMDJ
DOOWLGJMRUWRFKDWWVOLSSDSDSSD0HQMDJ
NlQQHUPLJVnRWUROLJWERUWJOY PGRFKHQVDP
cQJHVWHQVRPMDJWURGGHVNXOOHEOLElWWUHDYDWW
Á\WWDKDULVWlOOHWYX[LWWLOORKDQWHUEDUDQLYnHU
1lWWHUQDlUPLQVNUlFNWLGI|UGHEHVWnUDOOWLG
DYNROVYDUWDWDQNDUSDQLNRFKnQJHVW0LQD
VMlOYPRUGVWDQNDUVRPIY UXWIDQQVGlUSHULRGYLVlU
QXVWDUNDRFKLKnOODQGH'HÀQQVGlUG\JQHWUXQW
$WWDOOWKDUEOLYLWlQQXYlUUHYlJUDUGHDWWLQVH+XU
P\FNHWMDJlQIY UVY NHUIY UNODUDµ
Barn berättar också att det ibland dröjer innan den beslutade åtgärden vidtas. Det kan leda
till en period av väntan som präglas av oro för vad
som ska hända och av ökade konflikter i familjen.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Några av dessa barn har haft kontakt med BRISombud under väntetiden i en sk. uppdragskontakt8 eftersom de har behövt stöd då.
µ1XQlUGHWlUNODUWDWWMDJVNDInÁ\WWDWLOO
IDPLOMHKHPKDUPLQIDPLOMEY UMDWVOnPLJYlUUH
lQQnJRQVLQ)Y UXWVnSXWWDGHGHRFKVORJ
PLJµEDUDµPHGDQQXVnVOnURFKVSDUNDUGRP
6SDUNDUJY UVSHFLHOOWPLQDV\VNRQ«0HGDQ
PDPPDLJQRUHUDUPLJWRWDOWRFKEDUDIUlVHUnW
PLJPHGUHMlODRUG«RFKSDSSD«KDQVOnUPLJ
YDUMHJnQJKDQPYWHUPLJGlUKHPPD9lUUHlQ
QnJRQVLQ«-DJVNDMXInKMlOSQXVnPDQNDQMX
LQWHSUHFLVNODJDPHQGHWJ|UVnRQW%nGHNURS
SHQRFKVMlOHQ
Några barn berättar att de har sökt hjälp och försökt förmedla information om sin situation men
situationen har inte uppfattats som tillräckligt
allvarlig och därför har hjälpen uteblivit. Barn
som beskriver detta uttrycker stor besvikelse.
G.2. Åtgärder vidtas
som förvärrar
situationen
Det är framför allt när barn vänder sig till lärare,
skolkuratorer och ibland även skolsköterskor
som dessa genom att kontakta barnets föräldrar,
bidrar till att förvärra situationen. Kontakterna
tas ofta bakom ryggen på barnet och när barnet kommer hem straffas de för att ha kontaktat
någon utanför familjen och berättat om hemsituationen. Barnen riskerar att bli utskällda och
misshandlade och föräldrarna förbjuder barnen
att ha mer kontakt med den de pratat med. I ,
eller  procent av kontakterna, beskrivs åtgärder
som förvärrat situationen.
Några av de placerade barnen berättar att
de ofta flyttats runt. De förklarar det med att
familjen eller institutionen de placerats på inte
orkar med dem, eller blir besvikna på dem då de
inte mår bättre. När de om och om igen rycks
upp och tvingas flytta och förhindras att knyta
an någonstans, blir de mer och mer rotlösa och
3nWUHnUKDUKRQE\WWIRVWHUKHPHOYDJnQJHU
+RQKDUVYnUWDWWNQ\WDDQWLOOQnJRQIDPLOMSn
JUXQGDYUlGVODQDWWInÁ\WWDPHGDQVRFLDOHQ
NUlYHUDWWKRQPnVWHEMXGDWLOOOLWHIY UDWWKRQ
µVNDEOLEUDµRFKInVWDQQDLQnJRQIDPLOM2P
KRQLQWHJ|UIUDPVWHJÁ\WWDVKRQWLOOHQDQQDQ
IDPLOM
(QXSSGUDJVNRQWDNWL%5,6LQQHElUDWWHWWEDUQ
HIWHUDWWKDULQJWWLOO%DUQHQV+MlOSWHOHIRQNDQIn
HWWVSHFLHOOWWHOHIRQQXPPHUWLOOHWW%5,6RPEXG
DQVWlOOGI|UHWWDQWDOVW|GHOOHUPRWLYDWLRQV
VDPWDORP%5,6RPEXGHWJMRUWEHGY PQLQJHQ
DWWGHWlUOlPSOLJW
oroliga. Förflyttningar i syfte att åstadkomma
en snabbare förbättring hos barnet verkar många
gånger få motsatt verkan.
G.3. Man fick adekvat
hjälp som man var nöjd
med
I , eller  procent av kontakterna, berättar
barnen om att de fått adekvat hjälp eller att åtgärder vidtagits som de är nöjda med. Även om
åtgärderna vid tidpunkten för barnets kontakt
med BRIS, ännu inte har lett till ett för barnet
önskvärt resultat.
µ(QRUROLJNlQVODÀQQVMlPWNYDURFKYLOMDQDWW
OHYDJnUQHUIY UYDUMHGDJ-DJVNlUPLJRFKKDU
WYnQJ0DPPDRFKSDSSDJnULQWHLKRSRFK
GHWNDQEOLULNWLJWVWRUDEUnN+DQEUXNDUVNULND
KRUDRFKÀWWDRFKVnQWWLOOPDPPD-DJKDUHQ
OHGVDJDUH+RQlULERUWUHVWQXRFKMDJVDNQDU
KHQQHIY UKHPPDKRVKHQQHlUGHWVRPHQ
IULVWDGIY UPLJ-DJPnUEUDGlU-DJPnUElVW
GlUµ
0HMOIUnQÁLFND
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Samband
0$1.$1/b77 tänka sig att de olika delarna i den process som beskrivs hänger samman med
varandra; att föräldrars missbruk, sjukdom eller oförmåga leder fram till svårigheter i föräldrarollen som tar sig uttryck i psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt; att denna
utsatthet, vilken barnen beskriver ganska detaljerat, förorsakar psykiskt lidande och i många
fall psykisk ohälsa hos dem; att barnen kämpar med att hantera situationen och försöker lösa
problemen. Till slut kommer de till en punkt när de känner att de inte orkar längre och att de
i det läget ibland söker en utomstående vuxens hjälp. Om man skulle tvivla på sambandet så
kan man luta sig mot de berättelser där barnen själva beskriver orsak- verkansamband. Det
finns många exempel på när barnen själva beskriver hur processen hänger ihop; när de själva
berättar att de effekter de drabbats av i form av blåmärken i själen, reaktioner och respons,
symtom på psykisk ohälsa, konsekvenser i skolan och sociala konsekvenser, beror på den
utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt de levt eller fortfarande lever
med. Om barnet själv ger uttryck för tanken att utsattheten har orsakat effekterna, har detta
kodats som ”samband”. I  av kontakterna uttrycker barnen olika exempel på samband.
Sambandet finns troligen i de flesta kontakter men då utan att barnet själv är medveten om
det eller beskriver det.
µ)Y UVWDYDOOWMDJKDUOHYWKHODPLWWOLY
PHGPLQDIY UlOGUDUDONRKROLVWHU-DJ
KDUSUREOHPLVNRODQRFKMDJGULFNHU
P\FNHWDONRKRO-DJKDUOlQJHKDIW
SUREOHPPHGlWVWY UQLQJDU-DJKDU
VNXULWPLJSnDUPDUQDLI\UDnUPHQ
LQJHQVlJHUQnJRWRPGHW'HVlJHU
EDUDDWWMDJEDUDYLOOKDXSSPlUNVDP
KHW-DMDJYLOOKDXSSPlUNVDPKHWPHQ
MDJInUMXLQWHGHW9DGlUGHWIY UPHQLQJ
DWWIRUWVlWWDLQJHQlOVNDUPLJRFKLQJHQ
YHUNDUEU\VLJRPPLJ/LYHWlUMXEDUDHWW
KHOYHWHµ
0HMOIUnQÁLFND
µ0LQIDPLOMlULQWHVnEUDVRPDOODWURUEDN
RPVWlQJGDGY UUDUVnYLVDUVLJHQVSOLWWUDG
IDPLOMHQIDPLOMVRPKDUVYnUWDWWDFFHSWHUD
YDUDQGUDPHGHQPDPPDVRPKDUJUDYD
DONRKROSUREOHPPHGHQOLOODV\VWHUVRPEOLU
OlPQDGXWDQIY URFKVRPKDUEOLYLJWVODJHQ
DYSDSSDQRFKNULWLVHUDGDYEURGHUQRFK
PDPPDQHQOLOODV\VWHUVRPYLOOEOLlOVNDG
DYIDPLOMHQPHQLQJHWKRQJY UGXJHUHQOLO
ODV\VWHUVRPVLWWHUYDNHQHQVDPSnQlWWHUQD
RFKJUnWHUKRQNROODUSnUDNEODGHWPHQYHW
DWWGHWLQWHKMlOSHUKHQQHPHQlQGnEOLUGHW
VnDWWKRQJUDEEDUWDJLGHWRFKWU\FNHULQGHW
LKDQGOHGHQHQV\VWHUPHGPnQJDPY UND
KHPOLJKHWHUVRPEDUDKHQQHVVNULYEORFNYHW
RP'HQOLOODV\VWHUQlUMDJµ
0HMOIUnQÁLFND
0LQVW\YSDSSDVOnUPLJWU\FNHUQHUPLJ+DQNDQEOLDUJIY UYDGVRPKHOVWVPnVDNHURFK
VWRUDVDNHU,EODQGVnEOLUKDQVnDUJDWWKDQVOnUPLJLVLGDQSnPDJHQ2FKSnUXPSDQ+DQ
KRWDUDWWKDQVNDJHPLJVSYRFKKDQWU\FNHUQHUPLJVWlQGLJW6nIRUWKDQEOLUDUJNDQKDQ
EY UMDVNULNDVDNHUVRPGXVXJHUMXSnIRWEROOLQWHXQGUDSnDWWGXYDUDYE\WDUHLGDJHOOHU
LQWHXQGUDSnDWWGXLQWHKDUQnJUDYlQQHUGXlUMXVnIXORFKHODNGXWlQNHUEDUDSnGLJ
VMlOY2FKQlUPDQVNDVlJDQnJRWHPRWKRQRPVNULNHUKDQKY JWVnPDQWURUDWWJUDQQDUQD
ERUGHK|UD7<<<67GXlULQWHYlUGDWWSUDWDHOOHU7<<67'XlUI|UGXPI|UDWWVlJDQnJRW
KlU'HWKlUJ|UDWWMDJInUHQJU\PRVlNHUKHW,DOOW2FKQlUQnJRQJHUPLJHQNRPSOL
PDQJNDQMDJLQWHWDHPRWGHQRFKVlJDWDFNMDJVlJHUQHMVnlUGHWLQWHDOOVHOOHUPHQ
VOXWD/MXJLQWH(IWHUVRPDWWGHWlUGHWMDJKDUOlUWPLJDWWYDUDVlPUHlQDOODDQGUDDWW
DOGULJYDUDVMlOYJRGµ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Barns språk
när de berättar
(1$1/('1,1*7,// att information om barnens situation inte når fram till de personer som de söker
hjälp hos, kan vara att de använder ord vars allvarliga innebörd hjälparen inte förstår. Det verkar
uppstå missförstånd ibland när barn försöker berätta i samband med att de söker hjälp och dessa
missförstånd beror säkerligen delvis på att barn
och hjälpare använder olika ord för att beskriva
missförhållanden, omständigheter och effekter.
Själva anser barnen att de har varit tydliga och
att de har berättat om situationen men från den
professionella hjälparens sida har det inte uppfattats så. Därför har vi här valt att titta närmare på
vilka ord och utryck barnen använder när de vill
berätta om sin situation.
Det visar sig att barnen till stor del använder
ord och uttryck som kan tolkas som att de syftar
på något som inte är så allvarligt. Det visar sig
också att barnen endast i två fall av de undersökta   kontakterna använde begreppet psykisk misshandel och då i form av frågor. (” är det
psykisk misshandel när….”) Begreppet emotionell
omsorgssvikt använder barnen aldrig. Men man
förstår ändå av deras hela berättelse att det är
detta de talar om.
För att få en uppfattning om vilka ord barnen
använder för att beskriva sin situation har gjorts
textsökningar på de vanligast förekommande orden. Textsökningarna anger i hur många av de totalt  mejlkontakterna, som barnen använder
orden ( ). Telefonkontakterna har inte
tagits med här, eftersom den dokumentationen
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
enbart består av jourarnas ord, så exakt vilka ord
barnen använt i telefonkontakterna vet vi inte.
Siffrorna säger inget om hur många av barnen
som upplever det som orden beskriver, utan bara
i hur många mejlkontakter de själva väljer att
använda orden.
För att beskriva allvarliga situationer av psykisk misshandel använder barnen ord som kräver
ytterligare förklaring för att man ska förstå omfattningen av problemet. Det är därför viktigt
att man i mötet med barn som använder dessa
ord, ger sig tid att ställa följdfrågor för att klarlägga vad barnet försöker beskriva, så att man
får en bild av hela sammanhanget. Det finns
ofta starka laddningar i orden som man behöver
höra mer om för att förstå. När ett barn berättar
att ”pappa är arg” är det annars lätt att tänka att
arga blir vi väl alla då och då, det går väl över,
när det som barnet försöker beskriva i själva verket handlar om systematiska aggressionsutbrott
och en terrorliknande situation i hemmet. För
att beskriva psykisk misshandel använder barnen ord som ”pappa skriker”, ” dom bråkar varje
dag”, ” jag får alltid höra att jag är värdelös” eller
”mamma är elak”.
Ett av de mest frekvent använda ordet i barnens
texter är ordet ” hjälp”. Det förekommer i 
kontakter ( ). När barnen använder ordet är det oftast i form av att de ber om hjälp, eller
uttrycker att de vill ha hjälp med sin situation
eller med hur de mår. Det finns inte så ofta några
konkreta beskrivningar av vilken slags hjälp de
vill ha, utan ordet verkar användas som ett uttryck för att man behöver och önskar någon form
av åtgärd för att situationen ska förändras och
förbättras. Barnet har kommit till slutsatsen att
de inte klarar av att lösa problemen själva och vill
därför ha en vuxen som bistår dem på ett eller
annat sätt. Det är utredarens uppfattning att det
har gått ganska långt när ett barn ber om hjälp
och att det är ett för barnet stort steg att ta att
formulera en sådan önskan.
Ordet ”bråk” förekommer i  kontakter
och används för att beskriva påfrestande konfliktsituationer i familjen och att det regelbundet
förekommer allvarliga bråk där barnet är iakttagare eller inblandad. Ordet ” hat” används också
i  kontakter och används dels för att beskriva
det hat som de utsätts för och som riktas mot
dem av vårdnadshavare och syskon men också
för att beskriva det hat som vuxit fram i dem
själva efter långvarig psykisk misshandel. Även
orden ”skriker”, ”skäller”, ”arg” och ” hot” används
frekvent för att beskriva psykisk misshandel.
När barnen vill beskriva psykisk misshandel
kan de också använda ordet ” dum”. ”Mamma är
dum och säger hemska saker” kan användas för att
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
försöka förklara att man blir utsatt för det som
i denna studie kallats för verbal tyranni, det vill
säga någon utsätter en systematiskt för nedsättande kommentarer och omdömen. Orden” hemska
saker” syftar i flera fall på kränkande nedvärderingar. Oftast beskriver ordet ” dum” någon annan och det orätta bemötande som man utsatts
för av den personen, men det kan också beskriva
att man känner sig dum, till exempel när man
ska söka hjälp och då syftar det på att det känns
genant eller obekvämt. Ordet ” dum” förekommer i  kontakter.
När barnen skriver att de känner sig ”rädda”,
vilket förekommer i  kontakter så används
det för att beskriva dels att de känner rädsla och
ibland fruktan för livet i själva misshandelssituationen, särskilt då de själva eller någon familjemedlem utsätts för starka okontrollerade aggressioner, och dels för att ge ord åt den rädsla de
känner i efterhand för personer som gjort dem
illa och som kanske hotat med att göra det igen.
När barnen vill beskriva emotionell omsorgssvikt gör de ofta det genom att använda orden
” inte bry sig om”. Ordet ”bry” förekommer i 
kontakter. Det kan då handla om vuxna som
inte alls engagerar sig i barnen eller ger dem stöd
bekräftelse eller gränser, till exempel ”mamma
bryr sig inte” eller ” ingen bryr sig om mig”. Ordet
används när de på olika sätt känner sig försummade.
Det är många barn som skriver att de ”gråter”.
Ordet förekommer i sammanlagt  kontakter
och beskriver oftast barnens egna reaktioner.
Många skriver att de gråter ofta, kanske varje
kväll innan de ska somna eller att de går in på
skolans toaletter flera gånger i veckan och gråter
därför att de lider och bär på så mycket smärta
till följd av missförhållandena. De beskriver ibland att de gråter medan de skriver eller att de
grät under eller direkt efter misshandeln. Många
använder också odet ” ledsen” för att beskriva sin
psykiska smärta och att de känner sorg.
µ-DJJUnWHUGDJXWRFKGDJLQMDJJnULQWH
WLOOVNRODQLQJHQEU\UVLJYDUNHQPDPPDHOOHU
SDSSDHOOHUQnJRQDQQDQEU\UVLJ$OOWEOHYI|U
VWY UW3DSSDEY UMDGHGULFNDRFKEOHYDJJUHVVLY
RFKWDUXWGHWSnPLJPDPPDNXQGHLQWHSUDWD
PHGQnJRQ0DPPDYHUNDULQWHEU\VLJRPPLJ
OlQJUHMDJInUJ|UDYDGMDJYLOO,EODQGYHWKRQ
LQWHHQVRPMDJlUKHPPDHOOHUVnÀQQVGHWDOGULJ
QnJRQPDWµ
0HMOIUnQÁLFND
Ordet ” dö” förekommer i  kontakter, i de
allra flesta av dessa för att uttrycka självmordtankar, vilket kanske inte är så svårt att förstå.
Vad som däremot är anmärkningsvärt är att de
förekommer i så många av kontakterna. I några
enstaka fall handlar det om någon närstående
eller ett djur som dött eller som man är orolig för
ska dö. Barnen kan också vara tydligare och rent
ut säga att de funderar på ”självmord” eller att de
” inte orkar leva mer”.
Uttrycket ”vågar inte” förekommer i  kontakter och beskriver oftast barnets motstånd mot
att söka hjälp eller mot att berätta alla fakta för
den de söker hjälp hos. Att de inte vågar söka
hjälp eller vågar berätta allt hänger samman med
rädslan för vilka negativa konsekvenser som det
skulle kunna innebära. Det hänger också samman med att de känner skam och skuld för sin
livssituation.
Samma sak som för att beskriva själva utsattheten gäller när de ska förklara vilka effekter den
rådande situationen får på deras psykiska hälsa.
Här använder de också ord som lätt kan missförstås och tas för något som inte är så allvarligt. De
kan till exempel skriva att de ”mår dåligt”, att de
” är nere”, att ” det är jobbigt” eller att de ” inte orkar
längre” och då förstår man av sammanhanget att
de menar att de är deprimerade, funderar på att
rymma eller har självmordstankar.
När barnets krafter håller på att helt ta slut och
de känner att de har prövat alla sätt de känner till
för att lösa problemen men inte lyckats, använder
de orden ”orkar inte”, vilket förekommer i 
kontakter. Det skulle lätt kunna missförstås utifrån ett vuxenperspektiv och uppfattas som slöhet eller tonårströtthet men i dessa sammanhang
handlar det om att man inte längre står ut med
en ohållbar situation eller inte längre orkar bära
sin psykiska ohälsa. Man står nära en gräns efter
vilken man på något sätt vill ge upp, till exempel
genom att ta livet av sig, rymma hemifrån eller
söka hjälp, ibland med förhoppningen om att få
hjälp att flytta hemifrån.
Utredarens slutsatser om vad de ord som barnen använder egentligen betyder, grundar sig på
vad som framkommer av sammanhanget i barnens hela berättelser.
När barnen vill berätta om sexuella övergrepp använder de ofta, precis som för att beskriva verbal
tyranni, ordet ” dum”. Till exempel ”…han lägger henne ner på sängen och tar isär hennes ben och
sedan är han mer dum mot henne och det gör ont på
flickan….” I detta exempel ser vi också att barnet
väljer att berätta sin historia i tredje person. Hon
berättar då historien som om hon berättar om
någon annan. Det som ser ut som en saga eller en
prosatext är i själva verket barnets berättelse om
sitt liv och sin situation. Några av de barn som
skriver på detta sätt, berättar att deras situation
kommit till skolans kännedom sedan de skrivit
uppsatser av detta slag som de lämnat in till sin
lärare. Att skriva prosatexter eller skriva i tredje
person kan alltså vara ett sätt som barn ibland
använder för att signalera till omvärlden och be
om hjälp. Andra barn skriver dikter och förklarar
att det handlar om dem själva.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Diskussion
5(68/7$7(7)5c1'(11$ studie visar att det utifrån
barnens berättelser om sin situation går att beskriva den psykologiskt nedbrytande process som
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
innebär för ett barn. Man kan följa processen från
de riskfaktorer som finns i barnens familj till beskrivningar av hur den psykiska misshandeln går
till, hur barnen responderar gentemot familjen,
vilka inre konsekvenser och effekter utsattheten
leder till, hur barnen uttrycker detta gentemot
omvärlden, vilka strategier de använder för att
hantera situationen och vad som händer i mötet
med de personer utanför familjen som barnet söker hjälp hos. Många av barnen förklarar själva
sambandet mellan utsatthet och effekter. Det visade sig att det uppstår en sköld eller ett hinder
som både barn, vuxna i familjen och hjälparen bidrar till att konstruera och upprätthålla; en sköld
som står i vägen för kommunikationen mellan
barnet och hjälparen, hindrar förståelse för barnets situation och försenar eller helt blockerar de
hjälpinsatser som barnet är i behov av.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
A. Barnens bild
av familjen
Som framgår av resultatet går det att identifiera
vissa riskfaktorer. Att barn riskerar att utsättas
för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt i familjer där det förekommer missbruk
och psykisk eller fysisk sjukdom är inget nytt
och knappast förvånande. Men något som kanske kan sprida lite nytt ljus över barns situation
är de kontakter som kategoriserats som Vuxnas
oförmåga. Behandlare och utredare står många
gånger frågande inför varför vissa barn och ungdomar drabbas av psykisk ohälsa, när det inte
finns några yttre tecken som tyder på att de far
illa. Föräldrarna verkar engagerade och måna
om barnens bästa när man möter dem och familjen verkar vara socialt välfungerande. Men i barnens berättelser får vi bilder av familjer där man
troligen inte vid första anblicken skulle kunna
tro att det förekommer psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt, familjer som utåt sett
klarar av att tillgodose barnens behov. Barnens
materiella behov tillgodoses väl men vi ser att
barn till heltidsarbetande föräldrar drabbas av
emotionell omsorgssvikt när föräldrarna inte har
ork och tid över för dem. Det finns ingenting
i dessa kontakter som tyder på att föräldrarna
skulle vara på något sätt sämre rustade för föräldrarollen, såvida man inte betraktar det faktum att man inte ger sina barn hög prioritet som
ett tecken på något som har att göra med brist
på egen mognad eller bristande förmåga att se
tillvaron ur barnens perspektiv. Carlberg ()
skriver att bakom den materiella upptagenheten
döljer sig ofta tomhet och depression. När barnet inte får den kontakt och närhet de söker från
föräldrarna, finns det risk för att de övertar deras
depression och känsla av tomhet. Barn i denna
såväl som i andra former av utsatthet, signalerar
till omvärlden med hjälp av sin psykiska ohälsa.
Enda sättet att få veta hur det verkligen förhåller sig är att skapa goda förutsättningar för att
barnen ska kunna berätta.
Styvförälderrollen är komplicerad på många sätt
och rollen som styvbarn är komplicerad av i stort
sett samma anledningar. Styvföräldern har inte
i första hand valt relationen till barnen utan har
valt relationen till sin partner. Barnen har de så
att säga fått på köpet. Barnen har inte valt styvföräldern heller, så själva utgångspunkten är att
parterna hamnat i relationen till varandra utan
att ha valt det själva. Det kan fungera utmärkt
men det lika gärna bli katastrofalt dåligt och
konfliktfyllt. Situationen ställer stora krav på
förälderns förmåga att kommunicera med båda
och att få båda att känna sig viktiga. När det inte
fungerar upplever både barnet och styvföräldern
att den andre står i vägen för deras relation till
föräldern.
Många styvföräldrar hamnar i föräldrarollen
samtidigt som det finns en förälder till utanför
hemmet som styvföräldern ”konkurrerar” med.
Styvföräldern kommer också ofta in i en redan
etablerad familj där relationen mellan barnen
och föräldrarna redan har en form. Barnen är
kanske inte små längre utan är individer med
egen vilja, egna intressen och egna planer för sitt
liv och sin tid. För att man ska få en styvfamilj
att fungera så att alla trivs och mår bra, krävs en
tillräcklig grad av mognad och mycket tålamod
hos de vuxna. Om denna saknas ökar risken för
konflikter.
När det gäller adoptivföräldrar som riskfaktorer så har detta sin grund i att även rollen som
adoptivförälder kan vara komplicerad. Denna
roll ställer också stora krav på mognad hos de
vuxna. Plötsligt blir man förälder till ett barn
som redan har en historia, en historia som många
gånger innehållit komponenter av emotionell
omsorgssvikt under första tiden av barnets liv.
Barnen bär med sig konsekvenser av emotionell
omsorgssvikt i form av en sårbarhet som adoptivföräldern måste hantera på ett tillräckligt moget
och klokt sätt. Familjerättens utredare har ett
stort ansvar när det gäller att bedöma den blivande adoptivförälderns mognad och förmåga
att hantera barnets speciella sårbarhet. I denna
studie framkommer att barn ibland fått adoptivföräldrar som inte klarat av uppgiften.
Ensamstående mammor och pappor är precis
som styvfamiljerna, överrepresenterade i detta
material jämfört med det totala antalet kontakter till BRIS. Och andelen ensamstående pappor
är överrepresenterad i förhållande till andelen
ensamstående pappor i hela befolkningen. Det
hänger troligen samman med flera faktorer. Dels
vilar en tung belastning på många ensamstående
föräldrar att klara av hela föräldraansvaret på
egen hand, vilket gör att ensamstående föräldrar
riskerar att bli tröttare än vuxna som kan dela
föräldraansvaret och dels blir familjen väldigt
sårbar om den ensamstående föräldern fastnar
i missbruk, drabbas av sjukdom eller annat. Att
döma av resultatet i denna studie, så kan det vara
ännu mer förknippat med svårigheter att vara
ensamstående pappa än att vara ensamstående
mamma.
Den här gruppens andel i materialet går inte
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
att jämföra med det totala antalet kontakter eftersom motsvarande kategori inte återfinns där.
Här berättar barnen om föräldrar från andra kulturer i  (, procent) av kontakterna. I ingen av
dessa kontakter berättas om sexuella övergrepp
och i endast två av de  kontakterna berättas
om föräldrars missbruk.
för misshandel eller omsorgssvikt. (
 , )
Det finns nog ofta en medvetenhet hos föräldrar om att man inte riktigt räcker till, har
förmågan eller orkar vara en sådan förälder som
barnen behöver och som man själv skulle vilja
vara. Man gör kanske så gott man kan utifrån
sina förutsättningar men det blir ändå inte ”tillräckligt bra.” Man ser sina brister men har inte
en aning om hur man ska göra för att komma
Under arbetets gång har bilder vuxit fram av familjen som ett i många fall väldigt slutet system,
tillrätta med dem och bli en bättre förälder. Det
kan i sin tur leda till att man känner skam och
en liten värld i världen där ingen utanför egentligen vet vad som händer. Innanför dörrarna utskuldkänslor över att man inte riktigt räcker till
för barnen och möjligheten att söka professiospelas dagligen scener som ingen i familjen skulle
nell hjälp känns oftast avlägsen. Bara tanken på
önska att andra fick se och man säger saker till
varandra och till barnen som inte skulle kunna
att visa upp sina tillkortakommanden inför en
vilt främmande människa känns som någonsägas i andra sammanhang. Att familjens proting man inte ser som en väg mot
blem hålls hemliga förstärker den
problemens lösning. Föräldrars
skada som situationen åsamkar
barnen. Om det vore fritt fram att
barnen försetts motstånd mot att söka hjälp när
tala med personer utanför familmed en osynlig föräldrarollen känns övermäktig
fortplantar sig till barnen och bijen om hur man har det, så skulle
munkavle som drar till det motstånd de känner
kraftfullheten i den destruktiva
dels består av
mot att söka hjälp.
processen genast reduceras. En
motvikt eller friskfaktor i form av
dålig själtillit
en vuxen utanför familjen, som
och ett ganska
man kan tala med och som vet hur
urholkat
man har det, kan ha stor betydelse.
Att känna sig misslyckad som förförtroende för
Därför är det bästa råd man kan
älder innebär en prestigeförlust.
ge till barn som drabbas av psyVi förväntas ju klara av det. Och
vuxenvärlden
kisk misshandel och emotionell
eftersom det inte hör till vanligomsorgssvikt, att tala om det med
heterna att människor samtalar
med vänner, arbetskamrater och släktingar om
både vuxna och andra barn utanför familjen och
svårigheterna med att vara förälder, så är det lätt
låta dem få veta hur man har det, att bryta mot
familjens tabu mot att tala med andra. Men man
att tro att alla andra klarar av uppgiften utan problem. Man känner att sådant som rör familjens
måste vara medveten om att det är ett väldigt
situation och vad som händer i familjen är det
stort steg för barnen att ta.
bäst att skydda mot insyn. Familjens situation
och svårigheter blir en hemlighet.
Det gör att det sällan finns några vittnen till
Många vuxna kämpar oerhört hårt med förälddet som händer, utan barnet får ensamt ta ansvar
rarollen. Det är långtifrån självklart att man
klarar av att axla den rollen, när man får barn.
för att försöka förklara situationen för en ofta
ganska oförstående omvärld. Eftersom långvarig
Barn ställer stora krav på den vuxnes mognad
och förmåga att improvisera och hantera nya sipsykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
ofta leder till ett utarmande av själva livsgnistan
tuationer. Barns behov av omsorg, spegling, käroch även kan ta ifrån barnet dess handlingsförlek, stimulans och gränser är ett komplext batteri
av krav att leva upp till som förälder. Det vore
måga, är det symtomatiskt att dessa barn inte
själva kan driva på vuxna utanför familjen mot
egentligen konstigt om alla skulle klara uppgiften tillräckligt bra.
en ökad förståelse för deras situation. Man skulle
Forskning har visat att förälderns egna erfakunna säga att barnen försetts med en osynlig
renheter och uppväxtmiljö har stor betydelse för
munkavle som dels består av dålig själtillit och
hur man själv blir som förälder. Man har också
ett ganska urholkat förtroende för vuxenvärlden
och dels av ett mer eller mindre tydligt uttalat
visat att det har stor betydelse om de egna upplevelserna är medvetna och bearbetade eller inte.
förbud från familjens sida mot att barnet etableMedvetenhet om att det man själv utsatts för är
rar kontakter utanför familjen som skulle kunna
misshandel till skillnad från en idealiserad bild
leda till att någon utomstående fick inblick i fasom bygger på förnekande eller dissociation, ger
miljens inre liv.
bättre förutsättningar för föräldraskap och minskar risken för att man själv ska utsätta sitt barn
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
B. De olika formerna
av psykisk misshandel
I en amerikansk studie har man graderat olika
former av psykisk misshandel på en skala från
- där  utgörs av ”Mild” psykisk misshandel
och  utgörs av ”Emotionell tortyr”.  (Mild)
psykisk misshandel beskrivs som ”Skrik, ouppmärksamhet, mild kontroll och lättare kritik”. 
(Låg) beskrivs som ”Skrämmande skrik, förolämpningar över barnets beteende, kritik mot
vänner och intressen, avvisande, någon kontroll
och inkräktande”.  (Måttlig) beskrivs som ”Extremt nedsättande karaktärisering, förödmjukande bestraffning och avvisande, hot om våld,
allvarliga beskyllningar och tydlig favorisering
av andra barn”.  (Extremt allvarlig) beskrivs
som ” Hot om att döda, skada eller överge barnet, hatfull karaktärisering, allvarliga sadistiska
beskyllningar eller smädanden, total kontroll
och inkräktande”.  (Emotionell tortyr) beskrivs
som ”Intensiva hot mot barnets liv, tvinga barnet
att misshandla andra eller tortera eller fördöma
sig själv”. (  . ) Samtliga dessa
graderingar finns representerade i det material
som ligger till grund för BRIS studie, dock utan
att de olika formerna av psykisk misshandel har
graderats eller värderats.
Goldsmith & Feyd () skiljer på följande
typer av psykisk misshandel: avvisande, nedlåtanden/nedvärdering, terrorisering, isolering,
korrumpering, exploatering, förvägran att tillgodose behov av viktig stimulans, känslomässig
respons och tillgänglighet samt opålitligt eller
inkonsekvent föräldraskap. Formen av utsatthet
samt allvarlighetsgraden har säkerligen betydelse för vilka effekter det leder till för barnet.
I den här studien har vi valt att använda begreppet ”verbal tyranni” för att understryka
det destruktiva i kommunikationen och det
smärtsamma i att utsättas för den. Ordet tyrann
(av grekiskans tyrannos) betyder egenmäktig
envåldshärskare som utövar absolut makt, det
vill säga där härskaren inte delar makten med
någon, till exempel en diktator. Samma form
av förtryck och maktmedel kan utövas inom en
familj och samma form av underkastelse krävs
då av dess medlemmar. Det nedsättande språket
kan räcka för att uppnå en önskad effekt. I annat
fall kan det kombineras med olika former av hot
och straff. Att verbal tyranni leder till så starka
reaktioner hos den drabbade, hänger delvis samman med att det bakom orden oftast döljer sig en
projektion, det vill säga en känsla som omedvetet
förflyttas från i detta fall den vuxne till barnet.
Oftast rör det sig om aggression, förakt eller hat.
Det är den starka känslan bakom orden som orsakar den stora skadan, inte så mycket orden i
sig. Känslan kan förmedlas subtilt, det vill säga
med väldigt små och diskreta signaler via kroppsspråket, den behöver inte skrikas ut. Det gör att
psykisk misshandel kan förekomma mitt bland
andra människor utan att någon annan än den
som är utsatt märker det. Fenomenet beskrivs
lite utförligare under rubriken ”Vad händer när
man utsätts för projektioner?”.
Mycket av det som blir psykisk misshandel uppfattas nog av föräldrarna som uppfostringsmetoder, eftersom de syftar till att ändra barnens
beteende när man anser att de gör fel. Det verkar
ofta röra sig om desperata försök att uppfostra
barnen och försöka förmå dem att lyda. Men när
man läser vad barnen skriver får man ofta känslan av att straffen inte bara syftar till att korrigera
barnens beteende, utan också fyller funktionen
av en aggressiv urladdning och en spänningsreduktion för den vuxne.
Några barn berättar om vuxna som medvetet
skrämmer dem på olika sätt. Att skrämma någon
kan vara ett sätt att få makt, att visa sig överlägsen och genom skrämmandet manifestera sin
egen kraft och den andres underlägsenhet. Att
skrämma någon är att plötsligt göra ett intrång
innanför den andres integritet. Den som överraskas av att bli skrämd hinner inte upprätta något
psykologiskt försvar. Reaktionen blir ofta väldigt fysisk i form av adrenalinpåslag, ökad hjärtfrekvens och muskelanspänning det vill säga en
chockreaktion. När ett litet barn blir skrämt av
en vuxen kan det ta allvarlig skada, inte minst
när det gäller att känna tillit till vuxna. En förutsättning för att barn ska känna tillit är att de
vuxnas beteende är förutsägbart, vilket det inte
blir när man skrämmer barnen.
Vuxna som skriker mycket uppfattas av barn
som hotfulla och får barnen att känna rädsla.
Därför har beskrivningar om att de vuxna skriker samlats under detta begrepp.
När barnen antagit samma destruktiva kommunikationsmönster som föräldrarna, vilket lätt
blir följden av att vistas i en miljö där destruktiv
kommunikation är vanlig, kan de också lätt ges
skulden för bråken. Det går inte för barnen att
i det läget lägga tillbaka ansvaret på föräldrarna
även om man kan tycka att det är där ansvaret
hör hemma.
Negativ särbehandling av ett av barnen är oftast
en omedveten process i familjen som syftar till
att öka sammanhållningen mellan övriga famil%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
jemedlemmar och ta fokus från ett annat problem som man inte har förmåga att ta itu med,
exempelvis relationsproblem mellan föräldrarna.
När övriga syskon märker att de tjänar på att något annat syskon blir negativt särbehandlat kan
de drabbas av skuldkänslor och det är inte alls
säkert att de heller mår bra av situationen.
Barnen befinner sig mitt i ett kaos där de kämpar för att överleva, för att vinna gehör för sina
behov och för att bli respekterade och få sina behov tillgodosedda. Det är självklart att barnen
redan tidigt blir indragna i familjegrälen, det
vore orimligt att tänka sig att ett barn skulle
kunna hålla sig lugn, saklig och diplomatisk. Ett
sådant förhållningssätt skulle, förutom att det
skulle upplevas som provocerande av den som är
laddad med frustration och ilska, kräva en distans till situationen, något som inget barn i en
sådan situation kan förväntas ha. Därför är det
inte ovanligt att hela familjen dras in i gräl och
konflikter. Men bara för att barnen deltar i bråken betyder det inte att de vill ha dem, tvärt om.
Den flicka som beskriver hur hon och mamman
kallar varandra hora och slyna och slår varandra, önskar inget hellre än att detta ska upphöra
eftersom hon mår mycket dåligt av att ha det så
här. Men det är näst intill omöjligt för ett barn
att bryta ett invant kommunikationsmönster
som hela familjen fastnat i. Därför är rådet ”Du
måste försöka prata med dina föräldrar” ibland
ett ganska dåligt råd, problemet kan inte lösas
på det viset.
Flera av de sätt på vilka psykisk misshandel utövas bidrar till att ge barnen en uppfattning om
verkligheten som är förvrängd i förhållande till
omvärldens uppfattning om hur saker och ting
förhåller sig. Det kan handla om att barnet ges
en förvrängd och felaktig bild av sig själv och
sina egenskaper, eller av familjen och omvärlden.
Barnen kan också ges en förvräng uppfattning
om vilka sociala regler som gäller i umgänget
med andra eller om vad som är rätt och fel, vilket
kan vara en bidragande orsak till att barn som
utsatts för psykisk misshandel kan få svårigheter i sociala relationer. I synnerhet gäller detta
barn till föräldrar som lider av psykisk sjukdom,
begåvningshandikapp eller psykiska störningar.
När barn utsätts för emotionell omsorgssvikt är
det ofta resultatet av bristande emotionell kompetens hos den vuxne. Vi ser att det ofta förekommer i samband med vuxnas missbruk och
vuxnas psykiska eller fysiska ohälsa. Men vi ser
också att det förekommer i familjer där de vuxna
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
egentligen har de mognadsmässiga och sociala
förutsättningarna för att ge barnen en god emotionell omsorg. Likväl prioriterar man inte att
ge barnen den tid och uppmärksamhet som de
skulle behöva utan lägger kraften på annat.
Emotionell omsorgssvikt är också det svek
som vuxna utsätter barnet för genom att inte
agera till dess försvar, trots att de vet att barnet
utsätts för misshandel eller övergrepp av den andre föräldern, styvföräldern eller ett syskon.
Det är utredarens uppfattning att fysisk och
materiell omsorgssvikt inte med nödvändighet
innebär att man också utsätts för emotionell och
social omsorgssvikt. Det kan mycket väl finnas
ett känslomässigt gott omhändertagande även
om det finns brister i den fysiska och materiella
omvårdnaden. Däremot kan det vara en belastning för ett barn att leva med bristande materiell
omsorg om ingen annan i omgivningen gör det
och om omsorgsbristen medför ett utanförskap
eller när man jämför sitt liv med hur andra barn
har det och finner att man har det betydligt
sämre.
฀
En form av psykisk misshandel som inte återfunnits i materialet men som ändå känns värdefullt
att omnämna, är det som kallas Münchhousen
by proxy-syndromet. Det innebär att en förälder
”uppfinner” en sjukdom eller sjukdomssymtom
som de menar att barnet lider av. De kan också
framkalla symtom genom att till exempel ge barnet laxermedel för att framkalla diarréer eller på
annat sätt. Barnet kan på detta sätt tvingas genomgå undersökningar och ibland behandlingar
helt i onödan, som ett sätt för föräldern att kanalisera sin egen ångest. ( )
C. Effekter av
psykisk misshandel
och emotionell
omsorgssvikt
Utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt är förbundet med ett brett
spektrum av effekter. Forskning visar samband
mellan psykisk misshandel och depression, suicidalitet, ångest, dissociation och drog- och alkoholmissbruk hos collagestudenter. Studier har
visat att psykisk misshandel är den enda form
av misshandel som kan förebåda ohälsosamma
ätvanor hos vuxna kvinnor och man har funnit
att psykisk misshandel förebådar mer depression och ångest än andra typer av misshandel.
(  , )
De krisreaktioner i form av rädsla och ångest,
sömnsvårigheter, skuldkänslor, koncentrationsproblem, inlärningssvårigheter, nedstämdhet
och depression, psykosomatiska reaktioner, ätstörningar, beteendestörningar och relationsproblem som i modern forskning visat sig vara effekter av fysisk misshandel och sexuella övergrepp
eller annat trauma, visar sig även vara effekter
av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Detta talar för att man i många fall även
bör betrakta psykiskt misshandlade barn som
traumatiserade.
I materialet framkommer tydligt att psykisk
barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt
kan leda till förödande konsekvenser för de utsatta barnen. Det visade sig att barnen drabbas av
psykisk ohälsa, kommer efter i skolan och drabbas av problem i sociala sammanhang. Många
beskriver långsiktiga problem likvärdiga med
de som Dyregrov anger drabbar barn som traumatiserats. Dyregrov () och Glaser ()
talar också om att barnen på längre sikt riskerar
att drabbas av störningar i personligheten, störningar i den biologiska utvecklingen, problem av
känslomässig, beteendemässig och kognitiv natur, något som inte motsägs alls av denna studie
men som varit svårt att hitta exempel på. Vi kan
till exempel inte utifrån dessa barns berättelser
bedöma om de drabbats av utvecklingsförseningar till följd av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Man skulle behöva få mer
information från barnen än vad som framkommit här, för att kunna dra de slutsatserna. Men
det finns ju som sagt modern forskning som visar
det. De långsiktiga skador som barnen beskrivit
i dessa berättelser finns samlade under rubriken
Blåmärken i själen. (D samt nedan)
Det är svårt att se på ett barn att det utsatts för
psykisk misshandel eller emotionell omsorgssvikt. Det finns ingenting på barnets kropp eller
i dess ansikte som talar om det för oss. Men i de
fall där vi ser fysiska skador på barnets kropp och
förstår att barnet varit utsatt för någon form av
misshandel eller övergrepp, då kan vi vara 100
procent säkra på att de skador som samtidigt
åsamkats detta barn i själen, kommer att sitta
kvar avsevärt längre än de synliga skadorna på
kroppen, samt att de psykiska skadorna troligen
är ännu allvarligare för barnet än de fysiska skadorna.
Att vid något enstaka tillfälle bli psykiskt kränkt
av någon genom ord eller handling får oftast inte
några konsekvenser på längre sikt, såvida inte
kränkningen är väldigt kraftfull vilket den är
till exempel vid en våldtäkt eller en misshandelssituation då den förorsakar ett trauma. Man kan
annars hantera det som hänt med hjälp av sina
psykologiska försvarsmekanismer och en naturlig läkningsprocess och behåller, efter det att de
direkta efterreaktionerna lagt sig, sin självkänsla
ganska intakt. En skada har uppstått men den
är begränsad och möjlig att reparera. I synnerhet om den som uttryckte sig nedsättande eller
betedde sig skrämmande ångrar sig och ber om
ursäkt.
Men när nedsättande kommentarer och uttryck eller aggressivt och hotfullt beteende blir
något som barnet tvingas höra varje dag och
kanske flera gånger varje dag, så bryts till slut
de psykologiska försvaren ner. Såren får svårt att
läka, i synnerhet om man tillfogas ny skada med
jämna mellanrum. Varje kränkande tillmäle är
ett integritetsintrång och det skydd som utgörs
av en grundläggande positiv självbild och ett välfungerande självförtroende krackelerar till slut.
Den destruktiva spegling man utsätts för avsätter en självbild som är allt annat än positiv.
Flera av barnen i materialet har aldrig fått möjlighet att bygga upp en grundläggande positiv
självbild och ett välfungerande självförtroende.
De har från första stund levt med en destruktiv
speglig och har till stor del integrerat föräldrarnas negativa eller förvrängda syn på dem i sin
självbild. De uppfattar sig själva som dåliga,
misslyckade, svaga och osjälvständiga.
Alla de sätt på vilka barnen reagerar och responderar är helt normala reaktioner på negativ och
destruktiv stimuli. Inga barn reagerar för mycket
eller är för känsliga. Deras många gånger kraftiga reaktioner kan snarare betraktas som en
mätare för hur kraftfull påfrestningen har varit.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Utan att överdriva kan man säga att alla barn
mår dåligt av gräl och bråk i familjen, vare sig det
gäller bråk mellan de vuxna, mellan syskon eller
bråk där både vuxna och barn är involverade. En
och annan urladdning då och då kan de flesta
barn leva med och ganska snabbt hämta sig ifrån,
men när man bråkar i stort sett varje dag kan
barnen inte värja sig från känslan av sorg och
vanmakt. Av gräl känner man sig ensam. Man
känner sig ständigt missförstådd och inte sedd
och respekterad för den man är.
När barn blir fysiskt misshandlade eller utsatta för sexuella övergrepp sker ett intrång innanför
deras personliga integritetsgräns. När rätten till
den personliga sfären inte respekteras upplever
man att man fråntagits sitt människovärde, det
vill säga rätten att själv bestämma vem som ska
få komma fysiskt nära och på vilket sätt. Man
upplever sig genom denna handling exkluderad
från sina medmänniskor, såvida de inte råkar ut
för samma sak. Detta är ett av skälen till att det
är så svårt att berätta om fysiska övergrepp, man
vill inte att andra ska veta att man upplever att
man egentligen inte tillhör gruppen längre.
Vuxna som begår fysiska övergrepp mot barn
vet oftast om att de gör något som är fel. Det är
därför de avkräver tystnadslöften och uttalar hot
för att försäkra sig om att barnen inte berättar.
NRQÁLNWHURFKVNLOVPlVVD
Som studien har visat utgör föräldrars skilsmässa
en riskfaktor när det gäller psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt. Andelen kontakter där barnen berättar om skilsmässa är dubbelt
så stor i detta material jämfört med i det totala
antalet kontakter till BRIS under samma period
( ). Vad är det då som gör skilsmässoprocessen så svår för barnen?
I barnens inre värld finns representationer
(, ) av båda föräldrarna i form av
det som bland annat Melanie Klein () kallar
inre objekt. De inre objekten utgör delar i barnets
identitet. Hur de inre objekten skapas, utformas
och förhåller sig till varandra är till största delen en spegling av vad som sker i den verkliga
världen. För att barnet ska känna harmoni kan
inte dessa inre objekt befinna sig i konflikt med
varandra. När föräldrarna lever i konflikt med
varandra eller separerar så genomlever barnet en
delning, inte bara av sin yttre värld utan även av
den inre, en delning av det som utgör barnets
identitet, eftersom barnets inre objekt är beroende av de yttre. I spåren av delningen av den inre
världen följer känslor av sorg därför att det gör
ont att bli av med stabiliteten, ilska över att föräldrarna raserat fundamentet för barnets tillvaro,
skuldkänslor om barnet tror att separationen beror på något som det själv har gjort eller inte gjort,
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
lättnad över att en tid av långvariga konflikter ser
ut att ta slut och de känner oro för hur livet ska
komma att gestalta sig efter skilsmässan.
Efter föräldrars separation går barnet igenom
en läkningsprocess för att återställa den inre harmoni som rubbats i samband med separationen.
Det sker en inre anpassning till de nya yttre förhållanden som råder. Om föräldrarnas konflikt
inte tar slut utan fortsätter även efter skilsmässan, fördröjs barnens läkningsprocess. Ofta är
föräldrarna i dessa barns berättelser så upptagna
av att själva hantera skilsmässan att de inte förmår hjälpa barnen i deras läkningsprocess. Det
är i dessa situationer barnen utsätts för emotionell omsorgssvikt, något som kan pågå under
långa perioder. De blir då flerdubbelt belastade
eftersom de både får för lite känslomässig näring
i vardagslivet, de får för lite hjälp att bearbeta
känslorna i samband med separationen och de
får för lite stöd att hantera allt annat som händer
i livet just då, särskilt om de befinner sig i en så
känslig utvecklingsfas som tonåren.
Flera av barnen som berättar att de varit utsatta
för psykisk misshandel stora delar av livet har
fått diagnoserna / (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) eller Aspergers syndrom,
diagnoser som många menar innebär att barnet
har neurologiska skador eller handikapp som
antas vara genetiskt betingade eller förvärvade
i samband med graviditet eller förlossning. Efter
att ha tagit del av barnens berättelser kan man
ställa sig frågan om det kan vara så att flera av
de diagnostiserade barnen egentligen inte lider
av medfödda neurologiska handikapp, eller åtminstone inte enbart, utan att deras uppvisade
symtom egentligen är resultatet av en ibland
livslång utsatthet för psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt.
Mycket forskning har visat att barn med /
-diagnoser i högre utsträckning än andra
barn kommer från familjer med psykosocial belastning, har föräldrar med missbruksproblem
eller som lider av psykisk sjukdom och att barnen
i högre utsträckning kommer från familjer med
ett dåligt känslomässigt klimat. Man har också
funnit att barn som utsatts för allvarliga traumatiska händelser, som misshandel av en nära anhörig, kan få kvarstående psykiska problem i form
av sömnsvårigheter, mardrömmar, ”flash-backs”,
ångest- och depressionsproblem eller  (Post
Traumatic Stress Disorder). Hos en grupp barn
som omhändertagits på grund av att de utsatts
för fysisk och psykisk misshandel eller vanvård
fann man enligt en annan undersökning oftare
barn med diagnosen /. ( )
Trots att det finns gott om forskning som talar
för att / till en del är fysiologiskt betingat,
finns det anledning att ta i beaktande att det kan
vara psykosociala faktorer som får vågskålen att
väga över, så att de gränsvärden överskrids som
gör att diagnoskriterierna för / uppfylls
(enligt  ). Ett barn med en fysiologiskt betingad sårbarhet kan i en psykosocialt välfungerande miljö undvika att utveckla /, medan
ett mindre känsligt barn i en psykosocialt dålig
miljö med exempelvis psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt, kan utveckla /.
Det verkar vara många olika faktorer som samverkar för att / ska utvecklas, varav den psykosociala miljön är en viktig faktor. (
)
D. Mötet med hjälparen,
åtgärder och resultat
+MlOSDUHQVGLOHPPD²GHÀQLWLRQHQ
Glaser () reder ut några av anledningarna
till att psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt uppmärksammas för lite och att åtgärder sätts in för sent. Förutom svårigheter till följd
av att man inte har kunnat enas om en definition
av begreppen, anses av en del även termerna övergrepp och misshandel vara onödigt nedsättande
och problematiska när de används om psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt. I synnerhet i de fall där det inte föreligger en klar avsikt
att skada barnet, även om förhållningssättet är
tydligt skadligt för barnet. Det blir ett språkligt
och begreppsmässigt dilemma mellan hjälparens
önskan att skydda barnet och motvilja mot att
stämpla eller beskylla föräldrarna, som ju har det
primära ansvaret för barnets välmående. Detta
trots det faktum att det är föräldern som, möjligen oavsiktligt, orsakar barnet skada. Detta
motstånd mot att använda termerna övergrepp
och misshandel leder till underrapportering och
försening av åtgärder. För den professionella hjälparen påtvingar begreppen psykiska övergrepp,
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, ett handlande för att skydda barnet och
förbättra dess situation. Därför är det viktigt att
använda rätt begrepp.
I en familj med två vuxna är det antingen
båda föräldrarna som deltar i misshandeln eller bara den ena, medan den andra inte förmår
skydda barnet. Om man måste skilja barnet från
förövaren kan detta innebära att man klipper av
barnets viktigaste anknytningsband, om än ett
otryggt sådant. Om missförhållandena upptäcks
tidigt finns emellertid möjlighet till terapeutiska
åtgärder utan att flytta på barnet. En ytterligare
svårighet med att försvara ett ingripande, är att
den psykiska misshandeln inte orsakat någon
fysisk skada på barnet.
Vidare skriver Glaser () att kvalitén på
föräldra- barnrelationen befinner sig någonstans
på en skala från bra till allvarligt skadlig. Tröskelvärdet för när relationen anses kräva någon
form av åtgärd, sätts godtyckligt. Konsekvenserna av att missförhållanden inte får tillräcklig
uppmärksamhet och att åtgärder sätts in för sent,
blir att barnen exponeras för ytterligare misshandel och omsorgssvikt och att relationsmönster
och familjens förhållningssätt befästs och blir
allt svårare att ändra.
Barn och ungdomar förmedlar berättelser ur sina
liv när de skriver eller ringer till BRIS. Dessa berättelser är ofta rika på bilder och beskrivningar
av barnets situation. Barnen har ofta full insikt
i sambanden mellan vad som händer i familjen
och vilka konsekvenser deras utsatthet leder till.
De kan till exempel se sambanden mellan en
kedja av händelser som ägt rum i familjen och
att det lett fram till att de börjat må dåligt och
utvecklat olika psykiska och fysiska symtom. Att
beskrivningarna ger så mycket information och
är så detaljrika tror vi beror på att barnen vet
att de är anonyma när de kontaktar BRIS. De
beskriver själva att det dessutom är lättare att
skriva till BRIS-mejlen, än att ringa om sådant
som är svårt att berätta. När man inte ens hör
rösten på den som man berättar för känner man
sig ännu mer anonym. Det verkar också vara så
att själva formen underlättar berättandet. Man
skriver ett mejl, vilket på många sätt är som att
skriva dagbok, man kan sitta för sig själv, man
kan ta all tid på sig som man behöver och man
kan skriva vilken tid på dygnet man vill. Barnen
berättar själva att mejlskrivandet fungerar som
att sätt för dem att sortera sina tankar, som en
dagbok där man dessutom får respons. Men redan innan de har fått ett svar har det hänt något
positivt för barnet genom att de skrivit av sig det
som cirkulerat i deras tankar och på så vis fått
en viss distans eller perspektiv, vilket kan ha en
lugnande effekt.
Av olika skäl är det svårt för barnet att förmedla
samma bild av livssituationen i ett fysiskt möte
med en professionell hjälpare, vare sig man går
till skolsköterskan, kuratorn, socialtjänsten, ungdomsmottagningen eller . Brister i kunskap
hos hjälparen bidrar också till att man kanske
inte är öppen för att ta in det som barnet vill förmedla. Man har kanske svårt att tro att det kan
vara så allvarligt, barnet ser ju helt normalt ut,
har inga blåmärken, rapporterar inte om någon
fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Det
kan ofta finnas väldigt lite information att gå på
när det gäller barnets fysiska uppenbarelse, ”hon
ser inte ut som om hon far illa”.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Det är nog sällan så att den professionella
hjälparen medvetet blundar för att slippa se och
förstå barnets situation. Det rör sig nog snarare
om en kombination av barnets många gånger
ganska komplexa motstånd mot att berätta och
den vuxnes bristande kunskap om hur man får
syn på och förstår psykologiskt nedbrytande
processer i föräldra- barnrelationer. Till detta
kommer också svårigheter att riktigt förstå vad
barnet försöker förmedla till följd av att barn och
professionella hjälpare talar ”olika språk”.
I hjälparens svåra roll ingår uppgiften att
göra en bedömning av trovärdigheten och allvarlighetsgraden i det som barnet berättar. Som
nämnts ovan är det flera faktorer som spelar in
för utfallet av denna bedömning. Något som
också får stor betydelse är hjälparens förmåga
att se barnperspektivet det vill säga att sätta sig
in i hur den beskrivna situationen blir för barnet. Om hjälparen redan har en relation till eller kontakt med barnets föräldrar, vilka troligen
framställer situationen annorlunda än barnet,
grumlas lätt hjälparens barnperspektiv. Inte bara
så att siutationen bedöms som mindre allvarlig
när barnets ord ställs mot föräldrarnas, utan
också så att man bedömer problemets påverkan
på barnet som mindre allvarlig. Utan tvekan är
det så att vuxna som har till profession att hjälpa
utsatta barn, behöver validerade och standardiserade verktyg till hjälp, för att kunna göra rätt
bedömningar av situationens allvarlighetsgrad
och barnets skador, vilket ska ligga till grund för
valet av åtgärder.
Som läsare av barnkontakterna ställer man sig
frågan hur det kommer sig att så många barn
berättar att lärare, skolkuratorer och ibland även
skolsköterskor som första åtgärd när ett barn
berättat om missförhållanden i hemmet, ringer
hem till föräldrarna, utan att ha barnets medgivande. Vad tänker man sig att man ska åstadkomma med det? Är det fråga om en misstolkning av anmälningsskyldigheten? Lagen säger
tydligt att en anmälan omedelbart ska göras till
socialtjänsten om man misstänker att ett barn
far illa, inte att man själv ska kontakta föräldrarna. Enligt barnen ställer detta till problem för
dem, både i form av att de bestraffas hemma för
att de sökt hjälp utanför familjen och i form av
förlorat förtroende för vuxenvärldens förmåga
och vilja att hjälpa barnet.
När ungdomar efter år av missförhållanden i
hemmet till slut lyckas ta sig loss ur familjen eller
placeras i annat boende av socialtjänsten, tycks
omgivningen ofta förvänta sig att det mörka i
livet ska börja tona över i ljusare nyanser, nu när
det onda är över. Men att ha lämnat ett kaotiskt
liv fyllt av övergrepp och svek är att jämföra
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
med en politisk flykting som flytt sitt land för
att slippa förföljelser och terror. Man bär med
sig skräcken, sorgen och minnena och får ingen
ro. Efter att ha lämnat ett land där man vuxit
upp, har sina rötter och känner språket ska man
försöka etablera sig i en helt ny värld där det talas
ett språk som man inte förstår och där helt andra
regler gäller än de man är van vid. Det uppstår
en kulturkrock.
Ungdomar som flyttat från den dysfunktionella familj de vuxit upp i upplever en liknande
kulturkrock. De plågas ofta av ångest och depressioner och har svårt att känna sig hemma och
etablera sig i ”det nya livet”. Man har vetat vilken
identitet man haft i det gamla livet men vet inte
vem man är i det nya. I kaoset har man haft någorlunda fungerande strategier för att överleva,
strategier som man plötsligt inte har användning
för längre. Många isolerar sig, därför att de inte
vet hur man skaffar sig vänner och umgås ”normalt”. Det gamla livet har man vetat hur man ska
förhålla sig till, men man saknar redskap för att
hantera ett liv som ser annorlunda ut. Inför det
som andra ungdomar fått en viss förberedelse för,
står man vilsen och man känner inte igen sig. I
den situationen behövs massor av uppbackning
från människor som förstår ens vilsenhet och
som kan finnas till hands under en lång inskolningstid. Samhället behöver ta ett aktivt ansvar
för dessa ungdomar tills de är åtminstone  år,
ibland ännu längre. Därför kan man tycka att
det är ansvarslöst av samhället att släppa taget
om ungdomarna när de fyller  år, vilket sker
när BUP-kontakter eller fosterhems- och institutionsplaceringar avslutas i samband med att
ungdomarna blir myndiga.
Att bli placerad i en välfungerande fosterfamilj efter att levt hela livet med exempelvis en
alkoholiserad far och en psykiskt sjuk mamma,
tagit ansvar för småsyskon och varit den som sett
till att hemmet har fungerat någorlunda med mat
och städning, är som att hamna på månen. Även
om man har enormt stora och uppdämda behov
av att bli omhändertagen, så känns det som en
kravfylld och ibland omöjlig uppgift att kunna
anpassa sig i den nya familjens system.
Många av dessa ungdomar uttrycker en önskan om att få ett eget boende istället och en del
får det. Men då händer något annat som man
varit helt oförberedd på, man är plötsligt helt
ensam. Efter att ha varit en självklar del i ett
familjesystem, om än med en kommunikation
som präglats av konflikter, hat, intolerans och
oförståelse, så till den grad att man drabbats av
psykisk ohälsa och sett som enda alternativen
att antingen dö eller flytta hemifrån, så är man
plötsligt alldeles själv. Man stänger dörren om sig
i den lägenhet som ordnats genom socialtjänstens försorg och står där som ett frågetecken, vad
ska man göra nu? För denna situation har man
inga referensramar, här har man aldrig varit förut, bara förställt sig hur skönt det skulle vara att
äntligen få rå sig själv. Det är inte säkert att man
har problem med allt det praktiska runt att bo
för sig själv, man kan städa, handla, laga mat och
betala räkningar och är van vid att ta den sortens
ansvar. Men det är ändå här som luften går ur för
många, här tar orken slut. Man har kämpat så
länge för att överleva och nu har man gjort det,
men trots att man kommit ut i andra änden av
en lång mörk och besvärlig tunnel, så har man
så mycket obearbetade känslor och minnen som
man bär inombords att krafterna nu är slut. I den
här situationen kan det ligga nära till hands att
ta till alkohol eller droger eller skada sig själv för
att försöka hantera smärtan som det innebär att
vara vilsen och känna sig ensam.
Efter ett tag händer något ytterligare som
komplicerar det hela, man börjar känna skuldkänslor. Van som man är vid att ta ansvar och
bära skulden för det som andra gjort mot en,
känner man nu sig misslyckad för att man inte
klarar sig, för att man inte orkar hålla farten i
skolan eller ens ta sig dit på dagarna, för att man
inte skaffar vänner och bygger upp ett socialt liv.
Den tid som kommer efter att man flyttat till
eget boende är en tid väl så kritisk som tiden i
ursprungsfamiljen. Trots det vittnar många om
att de känner sig helt utlämnade här. Det är när
man fått ett eget boende som besöken på  eller hos skolkuratorn glesas ut, socialsekreteraren
hör inte av sig lika ofta och den fosterfamilj som
man kanske provat att bo hos har man tappat
kontakten med eftersom man inte klarade av att
bo där helt och hållet. Man känner sig och man
är helt övergiven. I tystnaden översköljs man av
känslor och minnesbilder och det är svårt att
känna hopp och framtidstro.
Eftersom det många gånger är förenat med
fara att till fullo vara medveten om sina känslor
och reaktioner så länge misshandeln pågår och
så länge man befinner sig i ett beroendeförhållande till förövaren, uppstår full medvetenhet
ofta först när man lämnat situationen. Därför
uppstår ofta en psykisk smärta efter att man lämnat familjen.
H. Samband
Forskning i framför allt USA har, liksom denna
studie, visat på samband mellan psykisk misshandel och olika former av effekter. Man har
funnit att barn som utsatts för psykisk misshandel har lägre nivåer av social kompetens, sämre
anpassningsförmåga och mer beteendeproblem
än kontrollgruppen. Barn vars mammor var
psykologiskt otillgängliga har visat en märkbar kompetensmässig tillbakagång tidigt i livet.
Man har också visat att barn, vars mammor lider
av depression som ger brister i föräldraförmågan,
uppvisar utvecklings- och beteendeproblem
samt att barn som utsatts för psykisk misshandel
löper stor risk att drabbas av skolrelaterade problem och uppnå sämre skolresultat. Ytterligare
forskning har påvisat samband mellan psykisk
misshandel och problem med anknytning, social
kompetens, social anpassningsförmåga, beteende, kognitiv förmåga, förmåga till problemlösning och skolresultat. (  . )
I Schneiders m fl. studie fann man samband
mellan psykisk barnmisshandel, ökad ilska hos
barnet och posttraumatiskt stressyndrom.
I studier gjorda i USA har man undersökt
vilken roll interpersonella trauman spelar för utvecklandet av psykossjukdomar. Interpersonella
trauman var över huvud taget vanligt förekommande i bakgrunden hos de som drabbats av
psykossjukdomar. Man undersökte då sambandet mellan psykossjukdomar och . separation
och förlust, . fysisk omsorgssvikt, . psykisk
misshandel,  fysisk misshandel, . bevittnande
av våld och . sexuella övergrepp. När man undersökte de olika formerna av trauma var för sig,
fann man att det var psykisk misshandel ensamt
som var den form av trauma som var signifikant
mest förebådande för psykossjukdomar. Den
stora majoriteten av förövare vid psykisk misshandel utgjordes av den ena eller båda föräldrarna. (Simeon m fl. )
I studier gjorda i Lettland, Litauen, Makedonien och Moldavien fann man signifikanta
samband mellan föräldrars alkoholmissbruk och
psykisk och fysisk misshandel samt mellan psykisk och fysisk barnmisshandel och att barnet
upplever ilska och depression.
Higgins & McCabe () utgår från fem typer av barnmisshandel; sexuella övergrepp, fysisk
misshandel, psykisk misshandel, omsorgssvikt
och bevittnande av våld i familjen. De skriver
vidare att en svårighet för forskare är att skilja
ut vad som blir resultatet av de olika formerna
av misshandel, eftersom de oftast förekommer i
kombination med varandra. Det skulle således
vara svårt att veta att det är just den psykiska
misshandeln som lett till de effekter barnen beskriver, eftersom de många gånger är utsatta för
mer än en sorts misshandel. Själva interaktionen
mellan två eller flera olika sorters misshandel leder säkerligen till för barnet unika effekter.
När man talar om orsak- verkansamband mellan
den utsatthet som barnen upplever och de effekter detta ger i form av olika former av lidande för
barnen, så kan man betrakta sambandet från två
håll. ( )
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
8WVDWWKHW
%
8WVDWWKHW
%
%
%
%
%
%
%
%
6\PWRPXWWU\FN
(IIHNW
'
'
'
'
'
'
'
'
'
(
(
(
(
(
(
(
6\PWRPXWWU\FN
(IIHNW
'(
)LJXU
)LJXUHQLOOXVWUHUDUGHRUVDNYHUNDQVVDPEDQGVRP
NRPPHUIUDPLVWXGLHQ
Dels kan man utgå från utsattheten och därefter
titta på vilka effekter / konsekvenser det leder
till. Vilken form av effekt som utsattheten kommer att leda till styrs av en mängd modererande
faktorer i en komplex process. Det kan också finnas skyddsfaktorer som inverkar bromsande på
ett förlopp som annars stor sannolikhet skulle ha
lett fram till någon form av lidande, till exempel
psykisk ohälsa eller försenad kognitiv, emotionell och social utveckling.
Man kan också utgå ifrån effekterna och symtomen och ställa sig frågor kring vad som kan
ligga bakom ett visst symtom. Då finns det inte
heller några självklara orsak- verkansamband,
dvs att en särskild form av utsatthet skulle ha
orsakat just den här formen av effekt. Man får
istället betrakta sambandet som en tratt där man
går in i den smala änden, vilket håll i processen
man än utgår ifrån. En viss typ av utsatthet kan
alltså orsaka en bred rad av effekter eller symtom
och en viss typ av effekter kan ha orsakats av
olika former av utsatthet. Men likväl är det befogat att tala om samband, i synnerhet när barnen
själva beskriver det.
Det skulle kanske vara möjligt att utifrån det
undersökta materialet finna en tydligare kausalitet mellan vissa former av utsatthet och vissa typer av effekter. Om det till exempel visade sig att
självskadebeteende var starkt relaterat till bråk i
familjen, vilket inte är osannolikt, så skulle man
trampa på säkrare grund när man föreslog åtgärder för att hjälpa barn som skadar sig själva. Men
egentligen behöver man inte bevisa en starkare
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
eller tydligare kausalitet mellan vissa orsaker och
viss form av verkan. Man behöver varken gissa
eller luta sig mot forskningsrön, i de flesta fall
räcker det med att fråga barnen.
Trots att mycket forskning bekräftar sambanden
mellan psykisk barnmisshandel och psykiska
symtom såsom depression, dissociation och ångest, kan många som överlevt misshandel beskriva
en medvetenhet om vad de upplevt men utan att
själva uttrycka någon medvetenhet om att de
utsatts för misshandel. En anledning till denna
diskrepans kan ha att göra med professionellas
och allmänhetens oförmåga att enas om en definition av psykisk barnmisshandel. Dessutom
fokuserar många behandlare på de ovanstående
diagnoserna utan att undersöka möjligheten till
bakomliggande misshandel i barndomen. En
annan trolig orsak kan vara att omedvetenhet
om att man utsätts för något så felaktigt som
misshandel, är en överlevnadsstrategi. Eftersom
hemsituationen för det mesta varken går att kontrollera eller fly från, måste barn som lever med
misshandlande vuxna antingen förstå eller bortse ifrån den behandling de får. Att själv ta på sig
skulden för det man utsätts för och betrakta det
som bestraffningar som man har förtjänat, är ett
omedvetet försvar mot den outhärdliga insikten
att man är ett offer och att de vuxna som man är
beroende av är förövare och inte goda och trygga
vårdnadshavare. Barn kan isolera övergreppserfarenheter från minnet och medvetandet för att
behålla en nödvändig relation till vårdnadshavaren, (  , ).
Peter E. Sifneos () myntade begreppet
Alexithymi som används för att beskriva avsaknad av förmåga att beskriva sina känslor. Ordet
härstammar från grekiskans a= avsaknad, lexis=
ord, thymos= humör eller känsla. Sifneos fann
att många av hans patienter som led av psykosomatiska symtom saknade ord för att beskriva
sina känslor.
Goldsmith & Freyd () har undersökt
sambandet mellan psykisk misshandel och känslomässig medvetenhet, det vill säga förmågan
att kunna iaktta och beskriva sina känslor. I en
misshandelsmiljö kan barn lära sig att det är oacceptabelt och farligt att uttrycka sina känslor, i
synnerhet de negativa. Eftersom misshandel och
omsorgssvikt skapar negativa känslor, kan barn
anpassa sig till övergreppen med hjälp av en bristfällig medvetenhet om sina känslor. Bowlby ()
beskriver att brister i känslomässig medvetenhet
kan uppkomma när föräldrastilen kräver ett förnekande av vissa känslor, till exempel genom att
föräldrar instruerar sina barn att inte gråta eller
uttrycka negativa känslor. Barnen lär sig då att
de måste distansera sig från sina egna behov och
känslor för att få kärlek och omvårdnad.
Andra sätt att snedvrida barnets uppfattning
om sina känslor är att ogiltigförklara dem genom att för det första hävda att barnet bedömt
situationen och sin egen erfarenhet fel och för det
andra hävda att de känslor som barnet uppvisar
och upplever är felaktiga och oacceptabla. Konsekvensen blir att barnet inte lär sig att benämna
sina känslor och upplevelser rätt, vilket kan få till
följd att de uppvisar en dålig förmåga att anpassa
sina känslouttryck.
Neuroanatomiska och neuropsykologiska
empiriska studier har påvisat samband mellan
psykisk misshandel och förmågan till känslomässig medvetenhet. Man har visat att psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt kan
förändra annars friska barns hjärnstruktur,
funktion och organisation och att barns hjärnor
är speciellt känsliga under perioder när neuroner
genomgår snabb utveckling. Tidig utsatthet för
psykisk misshandel påverkar de områden i hjärnan där känslomässig medvetenhet just håller på
att utvecklas.
Ovanstående kan delvis hjälpa till att förklara
varför vuxna överlevare av psykisk barnmisshandel inte nödvändigtvis betraktar sig själva som
misshandlade. (  , )
Som beskrivits inledningsvis har alla barn en
inneboende och medfödd drivkraft för att utvecklas och det är framför allt i relationerna till
de närmaste människorna som utvecklingen finner näring. När förutsättningarna i familjen är
tillräckligt bra kommer barnet att utvecklas tillräckligt nära sin ultimata utvecklingspotential.
Av detta följer att när förutsättningarna inte är
tillräckligt gynnsamma och skydds- eller friskfaktorer (salutogena) saknas, löper barnets utveckling och psykiska hälsa stor risk för att störas.
Brist på kärlek ger en grogrund för ångest men
också för aggression. Upplevelsen kan vändas till
ångest, vrede, fruktan eller hat. När hotet blir för
stort för att övervinnas med hjälp av aggressioner
och anfall blir resultatet snabbt ångest och flykt.
(, )
Broberg, Almqvist och Tjus () beskriver
reaktioner hos barn som far illa. Barn som utsatts för övergrepp i familjen beskrivs ibland som
traumatiserade och får ibland diagnosen Posttraumatiskt stressyndrom (). Diagnosen
anger ett ångesttillstånd som uppkommit till
följd av en svår händelse eller chockartad upplevelse. Tillståndet karaktäriseras av ( ) .
Extrem traumatisk stress följd av intensiv rädsla,
skräck eller oorganiserat beteende. . Ihållande
återupplevanden av traumat (”flashbacks”), eller
återkommande påträngande tankar. . Undvikande av det som påminner om händelsen och
överspändhet eller känslomässig stumhet. .
Ihållande psykisk hyperaktivitet eller upprymdhet. . Tecken eller symtom kvarstår i mer än
en månad efter traumat. . Kliniskt signifikanta
funktionsstörningar. Utifrån barnens berättelser
till BRIS är det vanskligt att spekulera om diagnoser, men en del symtom som beskrivs som
effekter av psykisk misshandel för tankarna till
, till exempel flashbacks, undvikande, överspändhet och ångest. Med tanke på det chocktillstånd ett barn kan försättas i, efter att på nära
håll ha upplevt en vuxens raseriutbrott, är det
högst troligt att även psykisk misshandel kan
leda till .
Alla barn som utsätts för traumatiska upplevelser utvecklar inte . Modererande faktorer såsom om familjen är kaotisk eller strukturerad har betydelse för om barnet är sårbart
eller motståndskraftigt. (  , )
Emotionell omsorgssvikt skulle sålunda kunna
öka barnets sårbarhet och öka risken för 
som en följd av en traumatisk upplevelse inom
eller utanför familjen.
Avvikelser i utvecklingen hos barn som far illa
på grund av omsorgssvikt eller övergrepp har på
senare tid börjat uppfattas som ett uttryck för
anknytningsstörningar. Både i  (Världshälsoorganisationens klassificeringssystem för olika
diagnoser) och   (American Psychiatric
Association´s manual över kända psykiatriska
sjukdomstillstånd och störningar) beskrivs omsorgssvikt som den avgörande faktorn för att barn
ska drabbas av allvarliga störningar i sin förmåga
att knyta an och relatera till andra människor.
Det finns enligt Broberg, Almqvist och Tjus
() ett tydligt samband mellan i vilken utsträckning barn har utsatts för brister i omvårdnaden och hur allvarliga anknytningsstörningar
de utvecklar. När föräldrarna beter sig skrämmande aktiveras barnens rädsla. Det naturliga
för ett skrämt barn är att söka trygghet hos den
vuxne, ett anknytningsbeteende aktiveras. Men
när det är föräldern som är orsaken till barnets
rädsla, får inte anknytningsbeteendet önskad
effekt och den process som skulle leda till att
barnet utvecklar inre arbetsmodeller som kan
ligga till grund för hur man relaterar till andra,
blir störd. Barn som far illa riskerar istället att
utveckla kaotiska och osammanhängande inre
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
arbetsmodeller för hur man relaterar till andra.
(). Fenomenet projektion finns beskrivet av
De får en förställning om att nära relationer är
bland annat Clarence Crafoord ().
förknippade med rädsla och fara och att de själva
När barn utsätts för systematiskt upprepade
inte är värda vare sig skydd eller omsorg.
projektioner från de vuxna i familjen bromsas
När de vuxna runt barnet inte själva har
barnets utvecklingsprocess. Det beror på att
förmågan att hantera livshändelser på ett kondet egentligen inte är den vuxne som ska utöva
struktivt sätt, inte förmår spegla barnet på ett
kraftfulla projektioner mot barnet utan tvärt om.
sätt som stärker barnets identitet på ett positivt
Klein () beskriver projektion som det lilla
barnets sätt att kommunicera med modern (elsätt, inte ger det lilla barnet känslan av att få
vara skapelsens medelpunkt och inte förmedlar
ler vårdnadshavare, den vuxne). Genom att föra
bekräftelse och kärlek som kan stärka barnets
över sina starka känslor till modern, får barnet
växtkraft, måste barnet efter bästa förmåga förmodern att känna barnets känslor och därmed
söka bygga fundamentet till sitt liv på egen hand.
förstå dess behov, något som är nödvändigt för
Resultatet blir en ganska ofullständig och bristatt hon ska kunna tillfredsställa dem. Som ett
skydd mot ångest kommer denna primitiva förfällig konstruktion som inte klarar påfrestningar
svarsmekanism senare i utveckpå samma sätt som den annars
skulle ha gjort, påfrestningar i
lingen att träda tillbaka för att
form av separationer, konflikter,
till stor del ersättas av så kalllade högre försvarsmekanismer,
svikna löften och traumatiska
händelser. Lägg därtill att ett
till exempel bortträngning. När
Den vuxnes
barn med en otrygg inre bas
barnet utvecklat ett språk för
fokus ligger
känslor i kombination med att
troligen kommer att vistas i en
inte på barnets
barnet har en omgivning som
miljö där påfrestningarna blir
utveckling,
många och kommer ofta.
förstår detta språk, behövs inte
längre projektionen som ett sätt
utan på barnet
att kommunicera sina behov.
som avlastare
Utvecklingen sker gradvis och
för den vuxnes
Psykisk misshandel kan ur
håller normalt på långt upp i
egen ångest.
vuxen ålder. Men detta förutett barnperspektiv vara ännu
sätter att vårdnadshavaren varit
svårare att upptäcka än fysisk
misshandel och sexuella övertillräckligt mogen för att kunna
ta emot och omvandla barnets
grepp – att barnet utsätts för
projektioner kan vara en bidragande orsak. Som
projektioner till behovstillfredsställelse. Om
vi har sett är det just projektioner som många
vårdnadshavaren istället skulle reagera genom
barn utsätts för i samband med psykisk misshanatt ge efter för sin egen ångest med fysiskt och
del. Projektion är ett sätt för psyket att göra sig
psykiskt tillbakadragande, sker ingen bearbetning och barnet hamnar i ett emotionellt och
av med fragment som inte kan hanteras. Mekanismen är ett omedvetet försvar som hänger samkommunikativt tomrum. ( )
man med jagets förmåga till klyvning (
När det istället är den vuxne som riktar pro). Ett svagt (eller ungt) jag har inte förmåga
jektioner mot barnet, blir det barnet som får till
att hantera både gott och ont samtidigt, det som
sin tunga uppgift att tillfredsställa den vuxnes
behov. Barnet kan inte värja sig mot den vuxnes
kallas ambivalens, utan världen upplevs som
svart eller vit, företeelser och människor upplevs
inre konflikter och mot de destruktiva impulser
och starka känslor som hela tiden upptar barnets
som antingen goda eller onda. Ju svagare jaget är
uppmärksamhet. Barnets behov av att den vuxdesto starkare är dess förmåga till klyvning. För
att bevara sig själv som god, projiceras hotfulla,
ne kan spegla barnets känslor och impulser och
omvandla dem till att bli hanterbara för barnet,
destruktiva och aggressiva impulser ut från jaget.
Den impuls eller känsla som projiceras ut härrör
förblir otillfredsställt, så också barnets behov av
tröst, bekräftelse och av att få vara i fokus. Den
från en omedveten del av psyket som på grund
vuxnes fokus ligger inte på barnets utveckling,
av ett inre ”övertryck”, försöker göra sig av med
utan på barnet som avlastare för den vuxnes egen
denna. Genom att tillskriva någon annan person,
ångest. Detta blir till hinder för barnets utvecki detta fall barnet, negativa egenskaper uppstår
en reaktion och känslor väcks inom den andre,
ling.
de känslor som man själv inte kan härbärgera.
När barnet introjicerat (tagit in) och uppvisar
Flera av barnen i materialet berättar att de lider
den utprojicerade känslan, upplever den vuxne
av depression och att de gjort det under en lång
en lättnad och en ångestreduktion. Barnets
mottagande av känslan kallas projektiv identitid. De beskriver också händelser tillbaka i tiden
som man kan förstå har försatt dem i ett tillstånd
fikation, ett begrepp myntat av Melanie Klein
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
av sorg. Det kan vara föräldrars skilsmässa, en
anhörigs död eller att de tvingats flytta eller byta
skola. De berättar också att de gråter när föräldrar grälar och att de drar sig tillbaka till sina
rum för att skada sig själva som ett sätt att slippa
känna sorgens smärta efter att ha blivit psykiskt
misshandlade. Eftersom de samtidigt vistas i en
miljö präglad av emotionell omsorgssvikt, får de
ingen hjälp att hantera eller bearbeta dessa svåra
känslor. Mahlan () skriver att en viktig orsak bakom depressioner handlar om känslor av
förlust, och i synnerhet om sorgkänslor som på
något sätt slagit fel och aldrig blivit ordentligt
genomarbetade.
Det finns en nära koppling mellan rädsla och
ångest och även mellan aggression och ångest
(, ). Kopplingen handlar i första
hand om vår kropps biologiska och genetiskt
nedärvda förmåga att mobilisera energi vid fara.
Kroppen laddas så att säga automatiskt upp och
förbereds för strid eller flykt. När ingen urladdning sker och den ansamlade energin inte ges
någon form av utlopp, kvarstår laddningen i
kroppen i form av så kallat tunnelseende, muskelspänningar, ökad hjärtfrekvens och förhöjt
adrenalinpåslag. Känslan av att vara utsatt för
hot utifrån ersätts med känslan av att vara utsatt
för hot inifrån. Det kan kännas som man är på
väg att explodera, upplösas som person eller sugas in i ett tillstånd av galenskap. Ångesten kan
klinga av i takt med att verkligheten stabiliserar
sig men anfall av ångest kan dyka upp i situationer när man omedvetet associerar till det som
ursprungligen var skrämmande, till exempel när
man närmar sig huset där man bor, när telefonen
ringer eller när någon helt annan människa gör
eller säger något som påminner om den person
man är rädd för. Ångesten kan också dyka upp
när man slappnar av och minnen gör sig påminda. Tillståndet kan upplevas som i det närmaste
paralyserande. Barn och ungdomar beskriver
att de ibland drabbas av panikångestattacker,
då de plötsligt övermannats av förlamande ångest, utan att nödvändigtvis göra kopplingen till
den skräckupplevelse som ångesten härrör ifrån.
Ångest kan också ta sig uttryck som ett krampanfall, något som några av barnen berättar ett de
drabbats av.
Människan är först och främst en social varelse.
Det är i relationer till andra människor som vi
utvecklas. Att vara accepterade av och tillhöra en
grupp (familj) är ett av våra mest fundamentala
behov. Som tidigare nämnts bygger barnet upp
sin självbild med hjälp av omvärldens spegling.
Blir barnet speglat som en positiv person, en per-
son som är värdefull för individerna och för gruppen, är förutsättningarna stora för att det ska utveckla en positiv självbild. Självbilden ger bland
annat svar på frågorna, Vilket värde har jag för
andra? Vem är jag? Hur är jag? Vad kan jag? och
Vilka förutsättningar har jag att klara mig i livet?
När barnet systematiskt speglas som om det besitter negativa egenskaper och reflekteras som om
det vore en negativ person blir barnets självbild
till slut negativ.
Utvecklings- och växandeprocessen har en medfödd, inneboende drivkraft som med den rätta
speglingen transporterar barnet längs en optimal
utvecklingsbana när det gäller social, kognitiv
och emotionell utveckling.
När barn och ungdomar utsätts för psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt som
beskrivits tidigare och därmed utsätts för en
negativ och destruktiv spegling, motverkas och
fördröjs den optimala utvecklingen.
I. Barns språk
när de berättar
Den språkliga analys som avslutar resultatdelen
utgör inte studiens huvudfokus. Språkanalysen
hade kunnat göras betydligt grundligare, mer
analytiskt och mer omfattande, men det har inte
funnits tid till det i denna studie.
Det är intressant att se vilka ord barnen använder för att beskriva sin situation och sitt sinnestillstånd. De använder ofta ord som troligtvis kan uppfattas beskriva en mindre allvarlig
situation, än den situation som barnen faktiskt
försöker förmedla information om. När ett
barn till exempel säger att ”pappa är dum” eller
”mamma är elak” så är det inte säkert att man i
första hand associerar till sexuella övergrepp eller
psykisk misshandel. Det är som att det finns en
språkbarriär mellan barnet och den vuxne som
barnet söker hjälp hos. Många barn i studien
upplever att de verkligen har försökt att beskriva
sin verklighet, men att de inte fått gehör. De kan
ha använt sig av ord som hjälparen inte uppfattat
allvaret bakom och detta är varken barnet eller
hjälparen medvetna om. I mötet med hjälparen
sker något av en kultur- eller språkkollision, något som ställer stora krav på hjälparens kulturkompetens och språkkunskap och då menar jag
kunskap om barns och ungdomars språk och sätt
att berätta.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Avslutning
'(1)5c*$620fått utgöra rubriken för hela studien, ”Kan man bli sjuk av ord?”, är hämtad från
ett av telefonsamtalen till Barnens Hjälptelefon
och ställdes av en -årig flicka som en inledning till samtalet. Därefter berättade hon om
de missförhållanden under vilka hon levde. Det
är min förhoppning att frågan i och med denna
studie blivit besvarad. Det råder enligt min mening ingen tvekan om att man kan bli sjuk av ord,
allvarligt sjuk. De starka krafter som påverkar
ett barn som utsätts för psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt, går inte för barnet att
värja sig emot. Vi har sett att barn som utsätts
för dessa former av övergrepp löper stor risk att
drabbas av psykisk ohälsa. Dessutom ser vi att
det föreligger risk för att skolarbetet ska drabbas negativt samt att utsattheten ska leda till sociala konsekvenser, dvs problem i kamrat- och
kärleksrelationer. På grund av att hanterandet av
situationen tar så mycket av barnets energi och
uppmärksamhet i anspråk och att barnet inte får
den emotionella omsorg som det behöver för sin
utveckling, riskerar barnet även att drabbas av
förseningar i sin kognitiva, sociala och emotionella utveckling.
Det är också min förhoppning att denna studie ska bidra till en ökad kunskap åt alla de som
har som sitt yrke att försöka hjälpa barn i utsatta
situationer samt åt andra vuxna som möter barn
i sitt yrke eller privat, så att barn som drabbas av
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
i större utsträckning kan få den hjälp och det
stöd de behöver. Kanske kan denna studie, tillsammans med den vetenskapliga forskning som
gjorts om psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt, ligga till grund för kompetensutveckling och för utvecklandet av ett validerat och
standardiserat verktyg, med vars hjälp professionella som har till uppgift att hjälpa utsatta barn,
lättare kan bedöma om barn är utsatta för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Bilagor
7$%(//
7$%(//
$YJnU
$QWDOWHOHIRQVDPWDO
Q $QWDOPHMO
6W\YI|UlOGUDU
6\VNRQPHGVWRUDEHKRY
%DUQHWVGHQXQJHVHJHQSDUWQHU
9HUEDOW\UDQQL
+RWRFKVWUDIILQNOEUnNVNULNKDW
RFKDJJUHVVLYLWHW
6NXOGSnOlJJQLQJ
6H[XHOOD|YHUJUHSS
9X[QDVRI|UPnJD
.|QRNlQW
$GRSWLYI|UlOGUDU
0HGHOnOGHU
nU
7$%(//
KMlOS
)|UlOGUDUIUnQDQGUDNXOWXUHU
)\VLVNPLVVKDQGHO
GY
KDW
(PRWLRQHOORPVRUJVVYLNW
5HDNWLRQHURFKUHVSRQV
EUnN
UlGG
EU\
RUNDULQWH
JUnWJUlW
Á\WWD
GXP
VNULNVNUHN
DUJ
MREELJW
KRW
OHGVHQ
YnJDULQWH
PnUGnOLJW
VNlOO
HODN
VMlOYPRUG
GULFNHU
VNLOGVNLOMDV
IXOO
DONRKRO
LQWHOHYD
U\PWU\PPDU\PGH
$
$
$
$
%
$
$
%%
%
%
%
%
%
'
%OnPlUNHQLVMlOHQ
'HWJnUXW|YHUVNRODQ
'
6\PWRPSnSV\NLVNRKlOVD
'
'
6WUDWHJLHURFKXWWU\FN
%DUQHWVKLQGHU
)
%ULVWDQGHKMlOS
*
$GHNYDWDnWJlUGHUKDUYLGWDJLWV
*
+
+MlOSDUHQVKLQGHU
cWJlUGHUVRPI|UYlUUDWVLWXDWLRQHQ
%DUQEHVNULYHUVDPEDQG
Q
(
)
*
nQJHVW
VNXOG
Q QHUH
$
$
VNUlPGVNUlPPD
,QGLUHNWSV\NLVNPLVVKDQGHO
VN\OODVN\OOHU
WUY VW
nWHUÀQQV
9X[QDVRKlOVD
3RMNDU
)OLFNRU
9X[QDVPLVVEUXN
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
7$%(//
7$%(//
MlPI|UWPHGL%5,6EDUQNRQWDNWHUWRWDOWI|UVDPPD
SHULRGRFKWRWDOWLODQGHW
.lUQIDPLOM
6W\YIDPLOM
'HODWERHQGH
(QVDPVWnHQGHPRU
(QVDPVWnHQGHIDU
LXQGHUODJHWI|UGHQQDVWXGLHMlPI|UWPHG
L%5,6NRQWDNWHUWRWDOWI|UVDPPDSHULRG
)DPLOMHNRQÁLNWHU
(QVDPKHW
)\VLVNPLVVKDQGHO
0LVVEUXNLIDPLOMHQ
$QQDQSV\NLVNRKlOVD
%HKDQGOLQJVKHPHOPRWVY 6RUJ
Q
)DPLOMHIRVWHUKHP
(JHWERHQGH
$QQDW
%RHQGH
6H[XHOOD|YHUJUHSSRIUHGDQGHQ
6MlOYPRUGVMlOYPRUGVWDQNDU
6MlOYGHVWUXNWLYLWHW
)\VLVN3V\LNLVNRKlOVDLIDP
6NLOVPlVVRSUREOHP
6WUHVV
%DUQHWVPLVVEUXN
0\QGLJKHWVSUREOHP
,QYDQGUDURFKHOOHUÁ\NWLQJIUnJRU
)\VPLVVKHOOHUVH[|YHUJURIU
7RWDOW
6D3V\NLVNRKlOVD
7$%(//
(NRQRPL
7$%(//
)DU
0RU
%nGDYX[QD
6W\YIDU
3RMNYlQ)OLFNYlQ
6\VNRQ
/lUDUHVNROSHUV
$QQDQNlQGYX[HQ
$QQDQNlQGMlPQnULJ $QQDQRNlQG
Q
DYGHNRQWDNWHUVRPKDQGODWRP
SV\NLVNPLVVKDQGHOL%5,6EDUQNRQWDNWHUIUnQ
KHOD
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
$QGHONRQWRPSRMNDU
0HGHOnOGHUnU
,NlUQIDPLOM
(QVDPPRU
$QGHONRQWRPÁLFNRU
,IDPLOMSRVWVNLOVP
(QVDPIDU
Q
Detaljerad
metodbeskrivning
$//7()7(56205(68/7$7(7växte fram i form av de primära ca  ko-
derna har begrepp formulerats för att samla dessa koder i kategorier (kluster), dvs grupper av koder som på något sätt hör samman
eller beskriver liknande saker. Kategorierna har sedan samlats
ytterligare under övergripande begrepp eller teman (på en högre
abstraktionsnivå) utifrån hur de visade sig relatera till fenomenen
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. I detta moment
användes teoretiska tolkningsredskap som grundade sig både i
utredarens kunskap om psykologiska teorier och i utredarens erfarenhet från tidigare analyser av BRIS barnkontakter och arbetet
i BRIS stödverksamhet. Tolkningsakten är en subjektiv, skapande
process mellan den tolkande och det tolkade i vilken betydelser
uppstår, lever och dör bort. (Ödman ) All tolkning grundar
sig på tolkarens förförståelse.
Därefter gjordes ytterligare en kodning, en selektiv kodning
utifrån övergripande teman. Under och efter den selektiva kodningen har nya kategorier vuxit fram och det har uppstått behov av
att splittra vissa kategorier och formulera nya begrepp och teman.
Den sekundära kodningen med efterföljande kvantitativt resultat,
omfattar de övergripande begreppen eller temana men inte alla
 kategorier.
De övergripande begreppen eller temana visade sig utgöra delar
i en process eller ett förlopp som illustreras i resultatredovisningen
med hjälp av en modell, en tematisk karta av hela analysen. Samtliga kategorier, begrepp och hela modellen för att beskriva processen, har därefter prövats mot materialet för att se om teorierna och
modellen håller.
Den första kodningen gjordes manuellt och den andra kodningen gjordes med hjälp av en datoriserad kodningsmall direkt i
databasen varefter kvantitativa data lätt kunde tas fram.
Presentationen av studien görs med modellen som utgångspunkt och underliggande struktur och rubrikerna utgörs av de
övergripande begreppen som huvudrubriker och det begrepp som
samlar varje kategori som underrubriker.
Resultatet presenteras tillsammans med ett antal genuina exempel ur materialet. Av sekretesskäl har dessa exempel komprimerats
och vissa data i dem har ändrats. Exemplen har också genomgått
språkliga förändringar för att underlätta läsandet samt ytterligare
avidentifiera dem.
För att få en uppfattning om vilka ord barnen använder för att
beskriva sin situation gjorde vi härutöver textsökningar på vanligt
förekommande ord.
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
Litteratur
%DUQVRPEHYLWWQDWYnOGPRWPDPPD
*YWHERUJV6WDG
µRFKKDQVSDUNDGHPDPPD«µ5lGGD%DUQHQ
$VHFXUHEDVH7DYLVWRFN5RXWOHGJH
6HSDUDWLRQDQ[LHW\DQGDQJHU%DVLF%RRNV
8VLQJWKHPDWLFDQDO\VHVLQSV\FKRORJ\
4XDOLWDWLYH5HVHDUFKLQ3V\FKRORJ\
9DGEHUlWWDUEDUQRPVLQDNRQWDNWHUPHG%83
VWXGLH%5,6
%5,65DSSRUWHQ
.OLQLVNEDUQSV\NRORJLXWYHFNOLQJSnDYYlJDU1
.
%UREHUJ*UDQTYLVWPÁ
$QNQ\WQLQJVWHRUL%HW\GHOVHQDYQlUD
NlQVORPlVVLJDUHODWLRQHU1.
3RVWWUDXPDWLF6WUHVV'LVRUGHULQ&KLOGUHQDQG
$GROHVFHQWV7KH&KLOG7UDXPD$FDGHP\%D\ORU
&ROOHJHRI0HGLFLQH+RXVWRQ7H[DV
'\QDPLVNXWYHFNOLQJVSV\NRORJL1.
(PRWLRQDODEXVHDQGQHJOHFWSV\FKRORJLFDO
PDOWUHDWPHQWDFRQFHSWXDOIUDPHZRUN&KLOG
$EXVH1HJOHFW
(IIHFWVRI(PRWLRQDO$EXVHLQ)DPLO\DQG:RUN
(QYLURQPHQWV$ZDUHQHVVIRU(PRWLRQDO$EXVH
-RXUQDORI(PRWLRQDO$EXVH9RO
&KLOGKRRG6RFLDOL]DWLRQ$OGLQHGH*UX\WHU
1HZ<RUN
)DPLO\&KDUDFWHULVWLFVDV0HGLDWRUVRI
$GMXVWPHQWLQ0DOWUHDWHGDQG1RQPDOWUHDWHG
&KLOGUHQ3DSHUSUHVHQWHGWRWKH$XVWUDOLDQ
)DPLO\5HVHDUFK&RQIHUHQFH%ULVEDQH$XVWUDOLD
1RYHPEHU6FKRRORI3V\FKRORJ\
'HDNLQ8QLYHUVLW\%XUZRRG
1lURPVRUJHQVYLNWDU5lGGD%DUQHQ
%DUQPLVVKDQGHO5lGGD%DUQHQ
+MDOPDUVRQPÁ
+HDOWK\ULVNDZDUHQHVVPRWLYDWHVIUDFWXUH
SUHYHQWLRQEHKDYLRXU$JURXQGHGWKHRU\
DQDO\VHV,QWHUQDWLRQDO-RXUQDORI4XDOLWDWLYH
6WXGLHVRQ+HDOWKDQG:HOOEHLQJ
6SUnNHWVSV\NRORJL$:(*HEHUV
&KLOGKRRGHPRWLRQDODEXVHDQGGLVRUGHUHG
3HUVSHFWLYHVRQSHUVRQDOLW\$OO\QDQG%DFRQ
HDWLQJDPRQJXQGHUJUDGXDWHIHPDOHV
0HGLDWLQJLQÁXHQFHRIDOH[LWK\PLDDQGGLVWUHVV
&KLOG$E\VH1HJOHFW
(QERNRPERUGHUOLQH1DWXURFK.XOWXU
8WYHFNOLQJVSV\NRORJL1.
+XUEDUQWlQNHU$OPTYLVW:LNVHOO
%DUQRFKWUDXPD6WXGHQWOLWWHUDWXU
8QJGRPVSV\NRORJLXWYHFNOLQJRFKOLYVYLONRU
1.
(PRWLRQDODEXVH163&&
'HYHORSPHQWDQGLQLWLDOYDOLGDWLRQRIDVFDOH
WRPHDVXUHHPRWLRQDODEXVHDPRQJVFKRRO
FKLOGUHQDJHG\HDUVLQ6UL/DQND&KLOG
$EXVH1HJOHFW
&RJQLWLYHGHYHORSPHQW3UHQWLFH+DOO
,QWHUQDWLRQDO(GLWLRQV
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
2EMHNWUHODWLRQHURFKSV\NRWHUDSL1.
-DQVVRQPÁ
9nOGPRWEDUQ$OOPlQQD%DUQKXVHW
RFK.DUOVWDGV8QLYHUVLWHW
-HOOHQ/PÁ
&KLOG(PRWLRQDO0DOWUHDWPHQWD\HDUVWXG\RI
86$UP\&DVHV&KLOG$EXVH1HJOHFW
-XQJ&DUO*YRQ)UDQ]PÁ
0lQQLVNDRFKKHQQHVV\PEROHU)RUXP
7KH,PSDFWRI&KLOGKRRG(PRWLRQDO$EXVHDQ
([WHQVLRQRIWKH&KLOG$EXVHDQG7UDXPD6FDOH
&KLOG$EXVH1HJOHFW9RO1R
7KH,PSDFWRI&KLOGKRRG(PRWLRQDO$EXVH&KLOG
$EXVH1HJOHFW9RO1R
'HQHYLJDIDPLOMHQ1.
6YLNQDEDUQ::
6HEUH6PÁ
&URVVFXOWXUDOFRPSDULVRQVRIFKLOGUHSRUWHG
HPRWLRQDODQGSK\VLFDODEXVHUDWHVULVNIDFWRUV
DQGSV\FKRVRFLDOV\PSWRPV&KLOG$EXVH
1HJOHFW
7KHQDWXUHH[WHQWDQGHIIHFWVRIHPRWLRQDO
DEXVHRQSULPDU\VFKRROSXSLOVE\WHDFKHUVLQ
.lUOHNVNXOGRFKJRWWJ|UHOVH1DWXURFK.XOWXU
=LPEDEZH&KLOG$EXVH1HJOHFW
'XVNDOOLFNHVOn/LEHU
7KH3UHYDOHQFHRI¶$OH[LWK\PLF·&KDUDFWHULVWLFV
LQ3V\FKRVRPDWLF3DWLHQWV3V\FKRWKHUDS\DQ
3V\FKRVRPDWLFV
$'+'LQ\WWOMXV([LULV
)|UlGHULHWPRWNURSSHQ::
/XQGVE\HPÁ
)DPLOMHWHUDSLQVJUXQGHU1.
3V\NRWHUDSLRFKSV\NRG\QDPLVNYHWHQVNDS
1.
$VVRFLDWLRQ%HWZHHQ&KLOGKRRG3K\VLFDO
DQG(PRWLRQDO$EXVHDQG'LVRUGHUHG(DWLQJ
%HKDYLRUVLQ)HPDOH8QGHUJUDGXDWHV$Q
LQYHVWLJDWLRQRIWKH0HGLDWLQJ5ROHRI
$OH[LWK\PLDDQGGHSUHVVLRQ-RXUQDORI
&RXQVHOLQJ3V\FKRORJ\YRO1R
)|UVYDUI|UGHWDQQRUOXQGD1.
9DUGDJHQVnQJHVW1.
'HWWLGO|VDYnOGHW5lGGD%DUQHQ
2QEHFRPLQJD3HUVRQ+RXJKWRQ0LIÁLQ
&RPSDQ\%RVWRQ
7KH0HDVXUHPHQWRI3V\FKRORJLFDO
0DOWUHDWPHQW(DUO\'DWDRQ&KLOG$EXVHDQG
7UDXPD6FDOH&KLOG$EXVH1HJOHFW
9RO1R
%DUQRFKGHUDVIDPLOMHU6WDWLVWLVND
&HQWUDOE\UnQVGHPRJUDÀVNDUDSSRUWHQ
6FKQHLGHU0:PÁ
'RDOOHJDWLRQVRIHPRWLRQDOPDOWUHDWPHQW
SUHGLFWGHYHORSPHQWDORXWFRPHVEH\RQGWKDW
RIRWKHUIRUPVRIPDOWUHDWPHQW"&KLOG$EXVH
1HJOHFW
5HVHDUFK0HWKRGV6WDWLVWLFVIRU3V\FKRORJ\
%URRNV&ROH
6LPHRQ'PÁ
7KHUROHRI&KLOKRRG,QWHUSHUVRQDO7UDXPDLQ
'HSHUVRQDOL]DWLRQ'LVRUGHU$PHULFDQ-RXUQDORI
3V\FKLDWU\-XO\
%DUQPLVVKDQGHO$WWI|UHE\JJDRFKnWJlUGD
6WDUULQ/DUVVRQPÁ
)UnQXSSWlFNWWLOOSUHVHQWDWLRQ6WXGHQWOLWWHUDWXU
6SlGEDUQHWVLQWHUSHUVRQHOODYlUOG1.
(WWOLWHWEDUQVGDJERN1.
6WUDXV0$PÁ
7KHPXOWLGLPHQVLRQDO1HJOHFWIXO%HKDYLRU6FDOH
SDSHU)DPLO\5HVHDUFK/DERUDWRU\8QLYHULW\RI
1HZ+DPSVKLUH'XUKDP
3V\NRORJLVNWDUEHWHPHGEDUQ1.
(PRWLRQDOO\DEXVHGFKLOGUHQSUHVHQWLQJWRFKLOG
SV\FKLDWU\FOLQLFV&KLOG$EXVH1HJOHFW9RO
1R
7RONQLQJI|UVWnHOVHYHWDQGH+HUPHQHXWLN«
$:(*HEHUV
)RRWQRWHV
DYGHWRWDOWNRQWDNWHUQDYLVDGHVLJLQWHLQQHKnO
ODQnJRQLGHWWDVDPPDQKDQJDQYlQGEDULQIRUPDWLRQ
RFKDYJnUGlUI|U$WWGHKDPQDWLPDWHULDOHWEHURUSn
DWWGHKDUHQNYDQWLWDWLYPDUNHULQJI|USV\NLVNPLVVKDQGHO
PHQLGHQNYDOLWDWLYDLQIRUPDWLRQHQVDNQDVEHVNULYQLQJDU
DYGHWWD
'HQNDWHJRULVHULQJVRPJMRUGHVDYMRXUDUHGLUHNWHIWHU
YDUMHNRQWDNWYLVDGHHQPLQGUHDQGHONRQWDNWHURP
SV\NLVNPLVVKDQGHOlQYDGVRPYLVDGHVLJYLGHQQRJ
JUDQQDUHJHQRPOlVQLQJDYNRQWDNWHUQDVRPJMRUGHVLQI|U
%5,6UDSSRUWHQ
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
%5,6
%5,6PHMOHQ%5,6FKDWWHQ
ZZZEULVVH
%5,69X[HQWHOHIRQ±RPEDUQ
%DUQSHUVSHNWLYHWVH
0HGOHPVNDSJnYD
3J
%5,6.DQPDQEOLVMXNDYRUG"
.DUODYlJHQ
6WRFNKROP

En kort presentation 1 En kort presentation 2 Missbruk

Transcript En kort presentation 1 En kort presentation 2 Missbruk

Directory