Transcript SKAPA OCH VÄLJA ELLER GAPA OCH SVÄLJA

Ann-Sofie Moring
Nilla Hafvström
Lärarlyftet estetiska lärprocesser
Lå 10-11
SKAPA OCH VÄLJA ELLER GAPA OCH SVÄLJA
Inledning/Historik
”Vi behöver mer fika här och var snäll och lägg upp mer bröd”, ” Var är det laktosfria brödet?”
”Har vi några avbokade platser till nästa föreställning? Det är en mamma som absolut vill se en
föreställning till”, ”Nu är det Grand Finale, nu ska alla gå in, stå beredda med blommor!”. ”Åh, vad
duktiga ni var! Fantastisk föreställning!”. ”Vilka fina kläder!”, ” Ni var otroliga på att dansa!”.
Detta var några röster, från personal och föräldrar, som kunde höras i foajén på Gustavsbergs teater,
under de sex föreställningar av ”Stormen” som sattes upp av Viks skola oktober 2010.
Det var den fjärde uppsättningen av musikaler som skolan gjort mellan 1999-2010.
Det hela startade med att Viks skola befann sig i en riktig kris (läs utveckling).
I slutet av 90-talet hände fler saker som gjorde att skolan hamnade i en djup svacka. Vi hade fått
utrymma flera skolhus p. g. a. mögel och var inhysta i baracker. En planerad 1-9 skola fick nej av
kommunen av ekonomiska skäl. Luften gick fullkomlig ur personalen. Många, både elever och
personal, sökte sig till andra skolor. Friskolorna började poppa upp med olika profiler som lockade
våra elever till sig.
1997 fick vi en ny rektor som ville lyfta skolan och det gjorde hon genom att satsa på kulturprofil.
Som en följd, fortbildades lärarna i Musiklust med Siv Lindberg som från början arbetade på Luleå
lärarhögskola och senare på Piteå musikhögskolan. Hon engagerades för fortbildning för all
personal. Hon blev sedermera Viks skolas ”kulturguru”.
Vik gjorde upp en kulturplan för skolan och vad de olika årskurserna skulle få utveckla i olika
estetiska utryck. Var tredje år skulle det sättas upp en musikalföreställning.
Vår nya rektor tog initiativet till att gå med i Skolverkets försöksprojekt med ”lokal styrelse med
föräldramajoritet”. I styrelsen satt även representanter för personalen och eleverna. Det innebar att
beslut rörande skolans verksamhet fattades i samråd mellan rektor, föräldrar, personal och elever.
Rektorn och styrelsen engagerade sig i kulturprofilen och även i musikalerna. En ny musiklärare
började samma år som den första musikalen sattes upp. Det visade sig vara” helt rätt person”. Vår
nya musiklärare var mycket engagerad.
Det började hända något på Viks skola. Vi lyckades vända trenden och det kändes lustfyllt, igen.
Sedan början av 90-talet hade Viks skola en vänskola, Santa Isabel, i Nicaragua. Skolan samlade in
material som skriv- och räknehäften, bekostade nya toaletter och såg till att elevers skolgång
betalades. Behållningen av de två första musikalerna gick till vänskolan.
Vi som varit med från början har inte undgått att lägga märke till förändringar när det gäller
tillblivelsen av de olika produktionerna. Skillnaderna är slående mellan den första musikalen och
den sista. Vi vill i denna text lägga fokus på upplevelsen av arbetet med musikalerna men även på
om vi kunnat göra annorlunda, för att få alla delaktiga i den skapande processen.
Våra föreställningar
1999 Galleri Tiden
Galleri Tiden var vår första musikal. Handlingen utspelade sig på det märkliga Galleri Tiden. Där
fanns tavlor från olika tider och från olika delar av världen. Barn som besökte galleriet blev
indragna i händelserna som tavlorna föreställde. Här fanns stenåldersmamman som vaggar sina
barn, Odysseus som överlistar trojanerna, Gustav Vasa som slåss mot danskar, Karl den XII som
jagar björn, Gustav den III som går på fest, Grindslanten, månlandningen och datorer.
Skolans 350 elever var fördelade på 4 arbetslag. Varje arbetslag fick en tidsperiod att forska kring
och gestalta på scenen. Alla de yngre barnen i år F-3 var med på scenen medan de äldre barnen i år
4-5 fick välja om de ville arbeta med, sång, dans, teater, manus, scenografi, kostym, program eller
affischer. Det blev en stor variation i framträdandena på scen både i form och innehåll. All personal
var mycket engagerade och la ner mycket tid och energi på arbetet med musikalen. Till vår hjälp
hade vi Annika från Värmdö scenskola som hjälpte oss med koreografi, regi och manus och Eric
Clarke, dansare och danspedagog som koreograferade våra danser. Vi hade också ett stort stöd från
den lokala styrelsen som hjälpte oss med både stort och smått.
Galleri Tiden spelades upp tre gånger för publik på Gustavsbergsteatern och det blev en
dundersuccé! Musikalen bekostade sig själv med biljett-, lott- och fikaförsäljning och sponsring.
Vinsten gick till vår vänskola i Nicaragua.
Musikalen filmades och såldes som videofilm till skolans familjer.
Detta var första gången skolan jobbat med en produktion, där alla elever och personal var
inbegripna, samtidigt. Visserligen hade vi många traditioner som Valborg med hattparad och alla de
andra återkommande, årliga traditionerna. Men aldrig hade vi haft något så stort projekt och som
dessutom skulle visas upp på en RIKTIG teater! Detta var första gången och känslan av att det var
något speciellt och högtidligt i detta arbete, infann sig i ett tidigt stadium. Ingen visste hur man
gjorde men alla jobbade på känn och det fungerade bra. Vi upplevde att vi var på väg mot något nytt
och spännande, med denna föreställning. Vi bröt ny mark.
Att få utveckla elevers kreativitet och stimulera deras lust att lära är ju vårt uppdrag. Men att få göra
det på det här sättet var nytt. Personalen hade minst lika roligt som eleverna. Vi fick också stor lust
att skapa och att lära.
Snilleblixten 2002
Temat för vår andra musikal var uppfinningar och fick heta ”Snilleblixten”. Det var den lokala
styrelsen som föreslagit temat. Eleverna fick komma med förslag på olika uppfinningar som
förändrat världen. Varje arbetslag valde sedan ut tre uppfinningar att fördjupa sig i. Dynamiten,
pengar, tiden, fyren, kompassen, elektriciteten, telefonen och Coca Cola var några av de
uppfinningar som gestaltades på scenen. De flesta barnen valde att vara med i någon av de grupper
som sjöng, dansade eller spelade teater. Några elever arbetade med biljettförsäljningen eller med att
göra rekvisita och vara scenarbetare.
Musikalens olika scener med uppfinningar, bands ihop av familjen Zappa som zappade runt på de
olika tv-kanalerna och fick se olika program, som sedan tog plats på scenen. Familjen Zappa
spelades av elever, som hade valt teater som profilval. Tillsammans med Anette, dramapedagog
skrev de också manuset. Annika från Värmdö Scenskola hjälpte oss återigen med koreografi och
regi. Den lokala styrelsen var ett stort stöd och medverkade under hela projektet precis som under
vår första musikal .
Musikalen låg delvis utanför skolans ordinarie budget och gick runt genom biljettintäkter,
försäljning av fika, program och lotter men också genom sponsring. Vinsten gick till vår vänskola i
Nicaragua.
Snilleblixten gavs i tre föreställningar på Gustavsbergsteatern. Vi hade också en utställning av
elevernas arbeten i Kristallsalen som ligger en våning över teatern.
Musikalen filmades men redigerades aldrig till en färdig film att säljas.
Målet för snilleblixten var att stimulera barnens kreativitet och lust att lära och att utveckla och
använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt, som språk, bild,
drama och dans. (ur Lpo94)
Alla Tiders 2007
Det tog fem år innan vår tredje musikal sattes upp. Den stora anledningen var att skolan firade 100årsjubileum, 2007 och det ville vi fira med en hejdundrande föreställning.
”Alla tiders” är vår mest påkostade musikal och sattes upp på Siggesta Loge, som har en stor scen
och där salongen har 530 sittplatser. Ett liveband med vår musiklärare som kapellmästare,
ackompanjerade de flesta dans- och sångnumren. Ett filmteam filmade föreställningen och tryckte
upp filmen på dvd, som såldes till skolans föräldrar och elever. Transporterna till och från genrepen och föreställningarna ute på Siggesta Loge var kostsamma. En del av musikalens kostnader
täcktes av biljettintäkterna men den största delen togs från skolans budget. Vi fick inte ha någon
fikaförsäljning ute på Siggesta Loge. Vi gav 3 föreställningar av” Alla tiders”. Den lokala styrelsen
hade svårt att hitta föräldrar som ville engagera sig i styrelsearbetet och höll på att upplösas. Det var
ändå många föräldrar som ställde upp med tid och kunskap och hjälpte oss med både det ena och
det andra.
Alla tiders var en musik- och dansföreställning som tog publiken på en resa genom de senaste
hundra åren, från 1900-talets början och fram till våra dagar. Läraren och hans familj (spelades av
profilvalsgruppen i teater) som bodde i lärarbostaden ovanpå skolsalarna, tog oss med genom
årtiondenas olika händelser och musikgenrer. Manuset skrevs av Malin som ansvarade för
teatergruppen. På scenen fick man se soldater marschera till ”Någonstans i Sverige”, vackra kvinnor
i långklänningar dansa till ”Vill du se en stjärna”, höra 6-åringarna sjunga ett Alice Tegnér medley
och se Spice Girls och Backstreet Boys sjunga och dansa tillsammans. Det dansades foxtrot, twist
och bugg. Björne, Mora träsk och Magnus, Brasse och Eva, fanns också med bland ”gästerna” på
scenen.
Annika och Liliane från Värmdö scenskola hjälpte oss med regi och koreografi.
Arbetslagen blev tilldelade tre årtionden var där elever och personal själva fick bestämma
innehållet. Arbetslagen valde olika sätt att organisera sig. I ett arbetslag fick barnen välja hur de
ville arbeta med musikalen, om de ville dansa, sjunga, spela teater eller hjälpa till med rekvisita. I
ett annat arbetslag gick klasserna ihop två och två och skapade ett nummer tillsammans. Det blev en
stor variation på de olika framträdandena. Profilvalsgrupperna (år 4-6) fick tillfälle att visa upp sina
färdigheter. Ukulelegruppen spelade ”Dagny kom hit och spill”. Profilvalsdansarna dansade
aerobics till ”Barbie Girl” och profilvalssångarna sjöng ”Yellow Submarine”. Bildgruppen gjorde
våra kulisser och slöjdgrupperna kläder och rekvisita av alla de slag.
2010
Den här gången valde vi att utgå från ett redan befintligt verk, William Shakespeares drömspel
Stormen. Handlingen utspelar sig på ön Melonia där trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda
blev strandsatta, efter att Prosperos bror med hjälp av kungen av Neapel avsatt Prospero, som hertig
av Milano och själv tagit över makten. Prospero vill hämnas och med hjälp av anden Ariel
iscensätter de en storm som för hans fienders skepp till Melonia. Skeppet med följe, förliser och de
överlevande spolas i land. Utspridda på ön och utsätts de för Prospero hämndplaner. Till slut
kommer Prospero på andra tankar och försonas med sina fiender och allt slutar lyckligt.
Stormen är en invecklad berättelse som innehåller allt från maktkamp, intriger, magi, kärlek och
försoning. De flesta av oss i personalen och de flesta eleverna kände inte till handlingen i Stormen
innan vi startade projektet. För att bekanta oss med berättelsen tittade vi på ”Resan till Melonia”, en
tecknad film, som till stora delar baseras på Stormen. Många klasser ägnade sig, veckorna innan
föreställningen, åt att fördjupa sig i Shakespeares liv och verk.
De ekonomiska förutsättningarna var att kostnaderna för föreställningen skulle ligga utanför skolans
budget och gå runt med hjälp av intäkterna från biljett- och fikaförsäljningen. Valet av lokal föll
därför på Gustavsbergsteatern som var det billigaste alternativet. Teatern har 250 sittplatser i
salongen och högst 100 personer kan vistas bakom scenen. Lokalens begränsningar gjorde att vi var
tvungna att dela upp skolans 530 elever (år F-5) på tre föreställningskvällar med två föreställningar
per kväll. Rummen som vi använde som loger bakom scenen låg i källaren eller med utgång via en
trång trappa vilket ställde krav på att vi skulle ha brandvakter utplacerade, som kunde hjälpa barnen
ut om en nödsituation skulle uppstå. Vi lånade lokaler runt omkring Gustavsbergsteatern för att få
tillgång till fler loger så att barnen hade någonstans att vara mellan scenerna. Logistiken kring
föreställningen var komplicerad och tog mycket tid och kraft. Vi satsade också pengar på bra ljud
och ljus för att barnens framträdande skulle nå fram till publiken .
Eleverna i årskurserna 4 och 5 (ca 45 st.), som valt teater som sitt profilval under höstterminen, var
den elevgrupp som dramatiserade och band ihop själva berättelsen på scenen. Manuset skrevs av
Malin och Pernilla som ansvarade för teatergruppen. Varje årskurs fick två scener, en i varje akt, att
gestalta, förutom förskoleklasserna som bara var med i första akten. Även till denna föreställning
hade vi hyrt in Liliane och Annika från Värmdö scenskola för att få hjälp med koreografi och regi.
Magnus från Kulturskolan, som under läsåret hade dans med alla ettor på skolan, koreograferade
ettornas danser.
Profilvalsgrupperna i syslöjd och träslöjd hjälpte till med kostymer och rekvisita. Eleverna som valt
ensemblespel, sjöng och spelade i en scen.
Lokalernas begränsning gjorde att vi inte kunde ta hjälp av föräldrarna i den utsträckning vi gjort
tidigare. Personalen skötte i stort sett alla arbetsuppgifter inför och under föreställningarna så som
brandvakter, fikaförsäljning, sminkning, biljettförsäljning mm. Föräldrarna bidrog däremot med
fikabröd till fikaförsäljningen och det gjorde de med besked. Vi fick så mycket fikabröd att vi kunde
bjuda barnen på ett stort bull- och kakkalas, dagen efter, att Stormen spelats för sista gången.
Höstens föräldramöten
På hösten innan ”Stormen” hade blivit en färdig produktion, hade skolan sina föräldramöten, i
vanlig ordning. Våra tre arbetslag, hade möten under tre olika kvällar. Innan/efter klassmötet
träffade rektor, föräldrarna och hade en genomgång av de strävansmål eleverna skulle nå genom
arbetet med ”Stormen”. Här ett axplock, vad som togs upp på mötet;
Mål att uppnå i grundskolan.
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola,
 kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som
möjligt, som språk, bild, drama och dans.
 utvecklar ett kritiskt och konstruktivt förhållningssätt till egna och andras resonemang med
respekt och lyhördhet för andras ställningstaganden.
Strävansmålen i SO
Skolan ska i sin undervisning inom SO sträva efter att eleven
 utvecklar förståelse för hur verksamheter och kulturer avspeglas i och påverkas av konst,
litteratur och musik.
Strävansmålen i svenska
Skolan ska i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven
 utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och i
samarbete med andra.
 får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap
från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen.
Strävansmålen i idrott och hälsa
Skolan ska i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven
 utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild.
 utvecklar och fördjupar sin rörelseförmåga och lust att röra sig.
 stimuleras att ge uttryck för fantasi, känslor och gemenskap.
Strävansmålen i musik
Skolan ska i sin undervisning i musik sträva efter att eleven
 utvecklar kunskaper på instrument och i sång som en grund för musicerande, enskilt och i
grupp och för fortsatt självständig vidareutveckling i musik.
 utvecklar förmåga att själv skapa musik för att kommunicera tankar och idéer.
 blir förtrogen med musikens beröringspunkter med andra kunskapsområden och utvecklar
förmåga att kombinera musik med andra gestaltningsformer som bild, text, drama, dans och
rörelse.
Elevernas utvärdering
Genom intervjuer och skriftliga utvärderingar har det framkommit att den största och allenarådande
upplevelsen för barnen, av uppsättningen ”Stormen”, är att ha stått på scen inför en stor publik. Allt
annat kommer i bakgrunden. De flesta vi pratat med, kommer av sin skoltid på Viks skola, alltid
minnas starkt, föreställningarna av musikalerna (år 5 har varit med om 2 olika föreställningar).
Några elevröster:
Det bästa med Stormen var att få stå på en stor scen inför publik.
Det kändes tomt när allt var slut.
Vi fick inte vara med och bestämma vad vi skulle göra. De vuxna hade redan bestämt.
Spännande historia, men många förstod nog inte allt.
Kul att få vara med likasinnade som gillar att spela teater(teatergruppen).
Synd att vi inte hade fler föreställningar, när vi ändå var i farten.
Personalens utvärdering av Stormen
Slutprodukten blev sex fina föreställningar. Bra organisation. Positivt för skolans självkänsla.
Skicklig produktionsgrupp. Tidsschemat fungerade perfekt.
Lagom utmaning, alla lyckades.
Alla praktiska detaljer har fungerat mycket bra, och allt hade tänkts på. Detta beror på
erfarenheten från de tidigare föreställningarna.
Föreställningarna sammansvetsade både barn och personal (även föräldrar).
Bra att ta in koreografer ”utifrån”. Proffsigt!
Barnen lärde sig varandras dansnummer på skolgården.
Detta var några positiva röster. Men det fanns en del att jobba på, också.
De i personalen som hade hand om musik och teater gick på knäna. Mer krävande med tre olika
uppsättningar och sex föreställningar.
Föräldrarna kunde inte följa med i handlingen. Stormen var för ”svår”
Det var ett stort minus att barn och personal inte hade chans att se en hel föreställning.
För sent för de små barnen med den sena kvällsföreställningen.
Alla i personalen var inte lika engagerade. En del hade inte riktig koll eftersom man fick välja själv
hur mycket man skulle engagera sig. Bara en liten del av personalen jobbade mycket istället för att
låta alla göra lagom. Känslan att det är allas musikal uteblev.
Det sistnämnda är en återkommande åsikt bland många i personalgruppen, personal som ”varit med
från början” och har erfarenhet från de tidigare föreställningarna.
Några exempel från våra intervjuer visade också på det faktum att både barn och personal fick en
känsla av att inte har varit med i den skapande processen.
Utvärdering/slutord
Genom att ha tagit del av utvärderingar och intervjuer har vi fått stor kunskap om hur vi i
personalen och hur våra elever, har förhållit oss till de olika produktionerna, genom åren.
Vi ser att i takt med att produktionen ökat i omfång, har den skapande processen, för eleverna
minskat i samma takt. En utveckling från att den skapande processen fanns i centrum och var
tillgänglig för alla, till att skapandet blev en angelägenhet för ett litet antal personer. Temana för
föreställningarna har också haft stor betydelse för hur stor frihet vi haft att skapa våra
framträdanden tillsammans med eleverna. När det gäller Stormen var handlingen redan klar och vi
hade små möjligheter att sväva ut. Varje årskurs fick två ”pusselbitar” att gestalta, men vi lärare
visste för lite om hur den biten passade in i handlingen. Vi förlitade oss därför på våra duktiga
koreografer Annika och Liliane och lät dem ta ansvaret för de olika dansnumren. Det blev
fantastiska scener med häftig musik, ljus och dans. Vi valde den enkla vägen och lät proffsen ta över
och blev själva passiva. Vi utförde våra danser men var inte med i processen att skapa dem. Det
fanns vinster i den senaste produktionen, Stormen; att alla barn fick göra två olika framträdanden.
Men med tanke på att den skapande processen fick stryka på foten, var det verkligen en vinst? Vi
blev tilldelade två scener där handlingen var given och vi borde ha tagit chansen att vara med i att
kreera fram scenerna tillsammans med barnen men det visade sig vara för svårt.
Om man jämför ”Stormen” med ”Alla tiders”, som är den föreställning som ligger närmast i tiden,
så visade utvärderingarna från ”Alla tiders”, att upplägget i den produktionen passade oss bättre.
”Bra med uppdelning av de olika decennierna på arbetslagen”.
Till grund för den produktionen låg en uppdelning av olika årtionden, för varje arbetslag. Varje hus
(läs arbetslag) fick sig tilldelade ett antal årtionden, där friheten var stor, att skapa kring. Ramen var
händelser, de senaste 100 åren, inom vitt skilda områden men gemensamt var att de skulle passa för
scenen, som musik- sång- eller dansnummer. Med den produktionen fanns en ingång för alla att
knyta an till den skapande processen. Så det blev ett fantastiskt myller av händelser från de olika
årtiondena. Från 40-talet, handlade scenen om storbandsjazz. På 50-talet var miljön Folkets Park
med foxtrot och på 80-talet var det Michael Jackson, som fick representera, årtiondet.
Trots att ”Alla Tiders” var den största produktionen, öppnade den upp för delaktighet genom den
smarta organisationen. Så organisatoriskt är det alltså möjligt att ”bygga in” delaktighet i den
skapande processen. Genom att ge alla en tom påse som ska fyllas får man igång en hel skola.
Med facit i hand vet vi nu att ett effektivt upplägg, av arbetet med en föreställning, är viktigt, för att
få en bra slutprodukt. Men det får inte ske på bekostnad av den skapande processen. Så vi hoppas
nu, att vi med denna skrift kan komma att påverka tillblivelsen av Viks skolas framtida
produktioner, så att alla blir delaktiga.