Transcript BILDEN AV PSYKOPATEN - Arkiv för Rädda Sverige.nu

ERSTA-SKÖNDAL HÖGSKOLA
Institutionen för socialt arbete- Sköndalsinstitutet
Socionomprogrammet 160 poäng
Sköndal - Stockholm
BILDEN AV PSYKOPATEN
En jämförande diskursanalys mellan en vetenskaplig och en populär
diskurs
Socialt arbete – uppsats, 10 poäng, T8
C-uppsats
Vårterminen 2002
Handledare: Jonas Alwall
Examinator: Bengt Börjesson
Författare: Britt-Inger Movall
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING .............................................................................................. 2
SAMMANFATTNING............................................................................................................3
1
BAKGRUND ..................................................................................................... 4
2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING.................................................................. 5
3
METOD.............................................................................................................. 5
4
HISTORIK OM SJUKDOMSBEGREPPET PSYKOPATI .............................. 6
4.1
Hur diagnostiseras psykopati?............................................................................ 7
5
OM PSYKOPATINS UPPKOMST ................................................................... 8
5.1
En interaktiv modell ........................................................................................... 8
5.2
Naturteorin.......................................................................................................... 9
5.3
Sociala och psykologiska aspekter ................................................................... 10
5.4
Den svarta pedagogiken ................................................................................... 10
6
DEN VETENSKAPLIGA LITTERATURENS BESKRIVNING AV
PSYKOPATINS YTTRING ............................................................................ 12
6.1
Nationalencyklopedin....................................................................................... 12
6.2
Robert D. Hare ................................................................................................. 13
6.3
Psykopatins yttringar i boken Psykopatens värld............................................. 13
6.4
Brott.................................................................................................................. 18
6.5
Cullberg Dynamisk psykiatri............................................................................ 20
7
POPULÄRKULTURENS SKILDRINGAR AV PSYKOPATI ...................... 21
7.1
American psycho.............................................................................................. 21
7.2
American psychos orsaksförklaring till psykopati ........................................... 21
7.3
American Psychos skildring av psykopatins yttringar ..................................... 22
7.4
Böckerna När lammen tystnar och Hannibal ................................................... 25
7.5
Skildringen av psykopatins yttringar i När lammen tystnar och Hannibal ...... 26
8
JÄMFÖRANDE DISKURSANALYS MELLAN VETENSKAPLIG- OCH
POPULÄR DISKURS...................................................................................... 30
8.1
American psychos orsaksförklaring till Patricks psykopati ............................. 30
8.2
American psychos skildring av psykopatins yttringar jämfört med den
vetenskapliga diskursen.................................................................................... 31
8.3
Orsaks förklaring till Dr Lecters psykopati jämfört med den vetenskapliga
diskursen........................................................................................................... 33
8.4
Skildring av psykopatins yttringar i När lammen tystnar och Hannibal jämfört
med den vetenskapliga diskursen ..................................................................... 34
8.5
Slutresultatet av diskursanalysen...................................................................... 37
9
SLUTDISKUSSION/REFLEKTION .............................................................. 38
LITTERATURFÖRTECKNING .......................................................................................... 40
3
SAMMANFATTNING
Psykopaten är en självcentrerad, känslokall och samvetslös person som saknar empati och
förmågan att upprätthålla varma känslomässiga relationer till andra människor. Psykopaten är
en person som följer sina egna regler utan att hindras av ett samvete. Psykopati är en
djupgående och allvarlig beteendestörning som, i nuläget, inte går att behandla framgångsrikt.
Psykopatin yttrar sig på många olika sätt. Psykopater kan vara massmördare, våldtäktsmän,
tjuvar, sol- och vårare och manschettförbrytare. De finns ibland oss och har alla typer av
arbeten, allt från chefer, högre tjänstemän, advokater och läkare till narkotikakungar,
terrorister, sektledare och legosoldater.
Det finns två olika psykiatriska klassificeringssystem; i Sverige används ICD-10 som
togs i bruk 1997. ICD-10 systemet omfattar även somatiska sjukdomar och systemet används
i 145 länder. Det andra systemet är amerikanskt och heter DSM-IV. Forskare i hela världen
använder detta system. Båda systemen är a-teoretiska, det vill säga att de inte har någon
bestämd sjukdomsuppfattning; deras syfte är enbart att beskriva patientens sjukdom.
I uppsatsen beskrivs fyra olika orsaksmodeller: Den första är den interaktiva modellen,
som utgår ifrån att det är biologiska anlag som gör att en individ utvecklat psykopati, men att
det är de sociala villkoren som avgör störningens uttryck. Den andra orsaksmodellen är
naturteorin, sociobiologin, som anser att psykopati är ett uttryck för en särskild genetiskt
betingad reproduktionsstrategi och ingen psykiatrisk störning. Strategin går ut på att sprida
individens egna gener genom att sätta så många barn till världen som möjligt. Den tredje är
sociala och psykologiska aspekter, att psykopater ofta kommer från hem med extremt svåra
hemförhållanden och att psykopaten haft en inkonsekvent och ryckig uppfostran med olika
vårdnadshavare. Detta har gjort att uppbyggnaden av jaget och överjaget brustit vilket orsakat
dem skada med bestående men i vuxen ålder. Den fjärde teorin, teorin om den svarta
pedagogiken, har beskrivits av psykoterapeuten Alice Miller. Alice Miller menar att det
handlar om en hård uppfostran med både psykisk och fysisk misshandel som går i arv på
grund av att barnet förtränger och idealiserar barndomen och föräldrarnas kärlek. De vet inte
att det är det förtryckta barnet inom dem som slår sin gamla ”baneman”. Miller gör en
koppling mellan den svarta pedagogikens uppfostran och ”Det tredje rikets” ledare.
Den vetenskapliga litteratur jag använt för att beskriva psykopatins yttringar är
Nationalencyklopedins beskrivning av psykopati, psykiatriprofessor Johan Cullbergs bok
”Dynamisk psykiatri” och den amerikanske psykologen och världsledande forskaren i
psykopati Robert D. Hares bok ”Psykopatens värld”, vilken är den vetenskapliga huvudboken
i denna uppsats eftersom den beskriver psykopatins yttringar mycket detaljerat. Hare har gjort
en psykopatichecklista, som används världen över, där han tar upp nyckelsymtomen på
psykopati, med de emotionella/interpersonella dragen och det socialt avvikande beteendet.
Dessa har jag sedan beskrivit mer ingående liksom de olika kriminella vägar psykopatin kan
ta sig.
Jag har därefter analyserat tre skönlitterära verk: ”American psycho”, ”Hannibal” och
”När lammen tystnar”, och belyst både hur böckerna beskrivit psykopatins uttryck samt dess
orsak. Avsikten med uppsatsen är att klargöra om den vetenskapliga bilden av psykopati är i
överensstämmelse med den ”populära” bild som ges via skönlitteraturen. Jag har utfört en
jämförande diskursanalys och kommit fram till att orsaksförklaringarna till psykopati i
skönlitteraturen inte stämmer med den vetenskapliga diskursen. Psykopatins yttringar
stämmer däremot bättre in på den vetenskapliga diskursen förutom att psykopaten ibland
beskrivs som mer påtagligt galen med dålig verklighetsuppfattning.
4
1
BAKGRUND
Sociopati, karaktärsstörning, antisocial personlighetsstörning eller patologisk narcissism.
Dessa är några av de många namn som finns på de mörka personlighetsdragen hos de
individer som är huvudpersoner i denna uppsats. För att få en uppfattning om hur många
psykopater det kan finnas har Hare exempelvis uppskattat att minst 2 miljoner av
Nordamerikas population på 300 miljoner invånare är psykopater. De allra flesta psykopater
fungerar i samhället utan att mörda andra människor men de lurar och bedrar dem i stället
(Hare 1997:15,18).
Psykopati är ett begrepp som väcker starka känslor; många tänker på dessa individer som
känslokalla, våldsbenägna och manipulerande personer som man bör akta sig för. Psykopati
har under 1900-talet varit ett omstritt begrepp inom psykologi och psykiatri. På 1970-talet
talade man om sociopati för att understryka att det orsakades av social missanpassning och
utstötning. Nu på 2000-talet har det återigen blivit helt i sin ordning att tala om och ställa
diagnosen psykopati och det råder en tämligen stor enighet bland psykiatriker och psykologer
om att det går att ställa diagnosen (Personal & ledarskap nr 3/2000). Den oenighet som nu
råder är om psykopatin beror på biologiska/fysiologiska orsaker eller psykosociala orsaker.
Det är inte fråga om en totalt renodlad uppdelning av orsakerna utan de flesta menar att
psykopati beror på både genetiska/biologiska och psykologiska/sociala faktorer. Skillnaden
mellan de två åskådningarna ligger i hur stor vikt de lägger vid de genetisk/biologiska
respektive de psykologiska/sociala orsakerna. Valet av term speglar användarens syn på
psykopatins orsaker och avgörande faktorer till beteendestörningen. De som kallar störningen
för sociopati är de som tror på sociala faktorer och uppväxtmiljö, de som anser att
psykologiska, biologiska och genetiska faktorer bidrar till störningen använder termen
psykopati (Hare 1997:34).
Sociala institutioner som träffar psykopater står ofta maktlösa och vet inte vad de ska
göra med den störda klienten och det finns ingen effektiv behandling för psykopati. En
grundläggande förutsättning för att kunna behandla en person med psykiska och
känslomässiga problem är att individen först erkänner att han har problem och att han vill ha
hjälp med dessa. Svårigheten är, att till psykopatibilden hör att psykopaten, upplever att han
varken har psykiska eller känslomässiga problem och han ser heller ingen anledning att
förändra sitt beteende. Han vill helt enkelt inte rätta sig efter de samhällsnormer som han själv
inte har valt (a.a:179,180). Psykopatiska mördare är inte galna enligt accepterade juridiska
och psykiatriska normer. De befinner sig inte i något sinnesrubbat tillstånd när de begår sina
gärningar utan begår dessa gärningar under kallt beräknande förnuft kombinerat med en
oförmåga att se andra människor som tänkande, kännande varelser (a.a:18).
När man pratar om att psykopati skulle finnas redan i barndomen värjer sig många och
tycker att tanken är ofattbar och farlig. Farlig dels för att det skulle kunna vara ett sätt för
samhället att inte ta sitt ansvar för människors sociala miljö, dels för att diagnosen skulle
kunna verka både stämplande och som en självuppfyllande profetia för barnet. Det finns barn
som är oemottagliga för alla försök till socialisering och det finns ingenting som kan förklara
deras beteende. De ljuger ogenerat och tanklöst, de stjäl, följer inte regler, trotsar föräldrarna,
är ständigt aggressiva, de skolkar, de plågar och dödar djur, de har tidig sexdebut, de
vandaliserar samt är likgiltiga eller förstår inte andras känslor, andras smärtor eller
förväntningar . Flertalet barn som i vuxen ålder blir psykopater uppmärksammas mycket tidigt
av lärare och kuratorer. Det är av största vikt att kuratorerna och lärarna förstår vidden av de
problem som de kommer att ställas inför. Den enda chansen, enligt experterna, är att man
måste sätta in behandlingsåtgärder i tidig ålder om man ska lyckas. Det är för sent att
behandla psykopaterna när de har kommit upp i tonåren (a.a:147-151).
5
Socialarbetare har de senaste decennierna traditionsmässigt inriktat sig på att de flesta
beteendestörningar uppkommer på grund av miljö och uppväxt och att de är behandlingsbara.
Den populäraste generaliseringen om psykopati är att störningen uppstår på grund av tidiga
psykiska trauman eller andra svåra upplevelser så som exempelvis fattigdom, fysiska eller
känslomässiga förluster, sexuella övergrepp, avvisande föräldrar och inkonsekventa
uppfostringsmetoder (Hare 1997:158, Cullberg 2000:235). Hare har inte lyckats hitta några
säkra bevis för att psykopati orsakas av sociala eller miljömässiga faktorer. Kanske är det
dags för socialarbetare, kuratorer och lärare att omvärdera sin tro på miljöteorin.
Vi har svårt att förstå psykopaterna och deras handlande utifrån vår verklighet och vår
känslovärld. Bilden av psykopaterna har vi till stor del fått från skönlitteraturen.
Psykopater beskrivs i skönlitteraturen ofta som grymma men intelligenta massmördare utan
känslor. Hur stämmer denna bild med den vetenskapliga diskursen?
2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med uppsatsen är att se hur facklitteraturens bild av psykopaten stämmer med
skönlitteraturens psykopatbild. För att uppnå syftet har jag valt ut ett antal vetenskapliga
faktaböcker om psykopati och från dessa böcker har jag valt ut fyra teorier om psykopatins
orsak. Jag har också valt ut tre kända skönlitterära verk, med psykopater som huvudpersoner,
som jag jämför med den vetenskapliga diskursen.
De primära frågor jag ställer till materialet är:
• Hur beskrivs psykopatins uppkomst och dess yttringar i den vetenskapliga diskursen
jämfört med skildringen i populärdiskursen?
• Är bilderna samstämmiga?
3
METOD
Eftersom jag avser att göra en jämförelse mellan hur den vetenskapliga diskursen
(facklitteraturen) beskriver psykopatins uppkomst och yttringar med hur populär diskursen (i
det här fallet skönlitteraturen) skildrar psykopaten och psykopatins uppkomst, kommer jag
först att beskriva den vetenskapliga diskursens förklaringar om psykopatins uppkomst och
dess yttringar. Till den vetenskapliga diskursen har jag valt ut Robert D. Hares bok
Psykopatens värld som huvudbok kompletterad med Johan Cullbergs bok Dynamisk psykiatri
och Alice Millers bok I begynnelsen var uppfostran samt Nationalencyklopedins förklaring på
begreppet psykopati.
Sedan har jag valt ut tre skönlitterära verk, Amerikan psycho skriven av Bret Easton Ellis
och När lammen tystnar och Hannibal skrivna av Thomas Harris, som får stå för populär
diskursen, där jag kommer att analysera utifrån olika indelade kategorier hur författarna
skildrat psykopaterna och psykopatins yttringar och orsaksförklaringar. Slutligen kommer jag
att sammanföra dessa bilder i en jämförande diskursanalys genom att jämföra
populärdiskursens kapitel 7, avsnitt efter avsnitt med den vetenskapliga diskursen med
hänvisningar till de olika kapitelindelningarna. En diskursanalys är en analys av de mönster
som man kan utläsa ur en text (Winter Jørgensen, Phillips 2000:7). Kategorierna jag använder
är: bilden stämmer helt, bilden stämmer delvis men inte helt och bilden stämmer inte alls.
Jag kommer att använda sjukdomsbegreppet psykopati och kalla dem som lider av
psykopati för psykopater. Jag har valt dessa begrepp på grund av att de är de vanligast
6
förekommande beteckningarna på sjukdomstillståndet och de personer som bär på sjukdomen.
Jag kommer även att kalla psykopaterna ”han”, dels för att det förenklar framställningen men
också för att fenomenet psykopati är mest uppmärksammat hos män.
Med följande sökord: psykopati, sociopati och antisocial personlighetsstörning har jag
fått fram den litteratur jag läst. Anna Dåderman, doktorand på Stockholms universitet, har gett
mig tips över intressant litteratur som handlar om psykopati. En del historik har jag fått av
Sten Levander, professor i psykiatri med särskild inriktning på rättspsykiatri, per e-mail. De
databaser jag använt är Libris, Spray och Stadsbibliotekets sökdatabas samt Stockholms
universitets webbsida.
Frågorna om validitet och reliabilitet ter sig inte helt relevanta i en undersökning som
dels är helt kvalitativ, dels innehåller en analys av texter. Det som däremot blir väsentligt är
om jag, som har gjort undersökningen, har gjort detta på ett sakligt, icke fördomsfullt sätt.
Detta menar jag att jag har gjort i och med att jag strävat efter att låta den litteratur jag
analyserat spegla en bredd av föreställningar och perspektiv på psykopatibegreppet.
Undersökningen i denna mening har hög ”validitet” men låg ”reliabilitet”, eftersom det är
troligt att en annan person hade kommit till delvis andra slutsatser i sin analys av materialet.
Metoden jag använt när jag utförde den jämförande diskursanalysen har fungerat väl.
Materialet var lättbearbetat.
4
HISTORIK OM SJUKDOMSBEGREPPET PSYKOPATI
En av de första som skrev om psykopati var Philippe Pinel, en fransk psykiater i början av
artonhundratalet. Han använde termen psykisk sjukdom utan förvirring, detta för att beskriva
beteendemönster karakteriserat av total avsaknad av ånger och en absolut brist på hämningar.
Det var ett mönster som han ansåg avvek från det ”vanliga onda människor gör” medan andra
såg psykopaten som psykiskt sjuk i moraliskt hänseende som ondskan personifierad. Debatten
inleddes och har pågått i flera generationer kring huruvida psykopater är ”galna” eller enbart
onda. Under andra världskriget förnyades diskussionen i och med att militären ville veta om
det gick att identifiera, diagnostisera och eventuellt behandla människor som störde eller
omintetgjorde den militära kontrollen. När sen nazisternas förstörelsemaskineri och det
kallblodiga utrotningsprogrammet blev känt intensifierades debatten. Vad kunde ligga bakom
denna utveckling? Hur kunde människor utföra detta? Under denna tid skrev Hervey Cleckey
en bok som numera är en klassiker vid namn The Mask of Sanity utgiven 1941. Cleckey
uppmärksammade där, ett i hans mening, förbisett socialt problem (Hare 1997:36-37).
Sverige har en tradition av engagemang för de utsatta. Levander hänvisar i förordet till
Hares bok Psykopatens värld att uppsalafilosofen Hägerströms värdenihilism fortfarande är
stark i Sverige. Levander berättar att Hägerström hävdade att det varken fanns gott eller ont i
sig utan att det var en överenskommelse, ibland ett påbud från makten, staten, om vad som var
gott eller ont. Den som har makten bestämmer spelreglerna och har tolkningsföreträde. Med
andra ord kunde det ses som ett maktövergrepp mot en svagare människa om ordet psykopat
användes om denne. Levander berättar också i samma förord att det 1950 fördes en debatt om
diagnosen psykopati. Det var rättspsykiatrikerna Bo Gerle och Karl-Erik Törnkvist som var de
mest aktiva debattörerna. Gerle ville avskaffa psykopatbegreppet och ersätta det med ”så
kallade psykopater”. Törnkvist vann dock debatten och striden om termen ebbade ut. En ny
strid blossade emellertid upp i mitten på 1960-talet då myndigheterna beslutat att bygga upp
ett antal ”psykopatsjukhus”. Vänsterns kritik bestod av att de ifrågasatte diagnosen i sig och
att de snarare såg det som ett uttryck för det ojämnlika maktförhållandet i samhället, de
kallade psykopati för en ”social missanpassningsdiagnos” (a.a:7). Myndigheterna backade och
döpte om psykopati till sociopati i ett försök att mildra kritiken. Detta hjälpte dock inte så man
7
bestämde att målgruppen till specialsjukhusen skulle kallas ”särskilt vårdkrävande”.
Karlsudden blev det enda specialsjukhus som byggdes (a.a:7).
Den Amerikanska diagnosförteckningen Diagnostic and Statistical manual of Mental
Disorders (DSM-III 1980) samt efterföljaren (DSM-III-R 1987) antog termen antisocial
personlighetsstörning och den hade i stort sätt samma innebörd som ”psykopat” eller
”sociopat”. De diagnostiska kriterierna för antisociala beteendestörningar bestod mest av en
lång rad antisociala och kriminella beteendemönster. Diagnosen baserades på mer
lättvärderade kriterier så som objektiva, socialt avvikande beteenden. De hoppade helt över
bristen på empati, den utpräglade egocentricitet och oförmågan att känna skuld. Flertalet
kriminella uppfyllde kriterierna för antisocial personlighetsstörning men det betydde inte att
de var psykopater Det är av stor vikt att påpeka att psykopati och antisocial
personlighetsstörning är två skilda sjukdomar och det råder fortfarande förvirring om
begreppens innebörd. 1994 kom dock DSM-IV och de nya kriterierna ligger mer i linje med
Robert Hares syn på psykopati som definieras med hjälp av både karaktärsdrag och socialt
avvikande beteenden (a.a:8).
4.1 Hur diagnostiseras psykopati?
I Sverige tillämpas WHO:s klassifikationssystem ICD-10 (10:e versionen av International
Classification of Diseases, utgiven 1997) vilket är ett system som också innefattar somatiska
sjukdomar. Omkring 145 länder är anslutna till ICD-systemet. Bland forskare runt om i hela
världen används dock det amerikanska klassifikationssystemet DSM, Diagnostic and
Statistical manual of Mental Disorders, i och med att de stora internationella tidskrifterna
ogärna publicerar vetenskapliga arbeten som inte använder DSM-systemet. Både ICD och
DSM-systemet är a-teoretiska, det vill säga att de inte har någon bestämd
sjukdomsuppfattning. Deras syfte är att enbart beskriva patientens sjukdom, vilket kan kallas
för en deskriptiv klassifikation (Cullberg 2000:32).
4.1.1 Klassifikationssystemet ICD-10
Den psykopatiska personlighetsstörningen ska enligt ICD-10 uppfylla minst tre av följande
karakteristiska:
– bristande hänsynstagande till andra människors känslor
– bristande ansvarskänsla och respekt för rådande sociala normer och förpliktelser.
– bristande förmåga att upprätthålla relationer med andra.
– låg frustrationströskel och låg tröskel för aggression
– bristande förmåga att känna skuld. Beteendet modifieras knappast av obehagliga
erfarenheter, inklusive straff
– tendens till att skylla på andra eller bortförklara beteenden (a.a:233).
4.1.2 Klassifikationssystemet DSM-IV
DSM-IV har tagit till sig Hares definition av psykopatibegreppet men kriterierna står under
diagnosen antisocial personlighetsstörningar.
Ett genomgående mönster av bristande respekt för och kränkningar av andras
rättigheter som varat sedan femton års ålder. Mönstret tar sig minst tre av följande uttryck:
8
(1) är oförmögen att anpassa sig till rådande normer för lagligt beteende vilket visar sig i
upprepade brottsliga handlingar.
(2) har ett bedrägligt beteende, vilket visar sig i upprepade lögner, bruk av falska
namnuppgifter eller försök att lura andra för nöjes eller personlig vinnings skull.
(3) är impulsiv eller oförmögen att planera.
(4) är irritabel och aggressiv vilket visar sig i upprepade slagsmål och misshandel.
(5) nonchalerar obekymrat såväl egen som andras säkerhet.
(6) är ständigt ansvarslös, vilket visar sig i en oförmåga att etablera ordnade
arbetsförhållanden eller att uppfylla ekonomiska åligganden.
(7) visar brist på ångerkänslor, vilket visar sig i likgiltighet eller bortförklaringar efter att
ha sårat, svikit eller bestulit någon.
B. Personen är minst aderton år.
C. Det finns belägg för uppförandestörningar med debut före femton års ålder.
D. Det antisociala beteendet uppvisas inte enbart i samband med schizofreni eller manisk
period.
(Mini-D IV 1995:218)
5
OM PSYKOPATINS UPPKOMST
5.1 En interaktiv modell
Hare (1997) har bland annat utarbetat en serie diagnostiska instrument för att bedöma grad av
psykopati. Hans ståndpunkt är att psykopati uppkommer utifrån ett komplext samspel mellan
biologiska och sociala krafter. Denna ståndpunkt utgår ifrån att genetiska faktorer bevisligen
medverkar i hjärnans biologiska grundfunktioner och inverkar på den grundläggande
personlighetsstrukturen. Personlighetsstrukturen påverkar i sin tur hur individen reagerar på
och interagerar med livserfarenheter och den sociala miljön. De faktorer som behövs för att
psykopati skall utvecklas tillhandahålls till viss del av naturen men möjligen också av någon
okänd biologisk påverkan på det växande fostret och spädbarnet. De utvecklas till personer
med försämrad förmåga att utveckla interna kontrollmekanismer, samvete och känslomässiga
relationer till andra människor (Hare 1997:161). Detta betyder att psykopatens biologiska
anlag utgör en dålig grund för socialisering och utvecklandet av ett samvete. Hare drar här
fram en liknelse:
Krukmakaren formar lergods av leran (miljön), men vilka egenskaper lergodset kommer att få är också
avhängigt vilken sorts lera som finns tillgänglig (natur). (a.a:161).
9
Föräldrarna och uppväxten är dock faktorer som påverkar hur störningen utvecklar sig och
inverkar på beteendet hos psykopaten. En individ med psykopatiska personlighetsdrag som
växer upp under goda förhållanden, med en stabil familj och som får en bra utbildning, skulle
kunna utvecklas till en bedragare, manschettförbrytare eller politiker. De som växt upp under
svåra förhållanden skulle kunna utvecklas till att bli dagdrivare, legosoldater eller
våldsbrottslingar. I båda fallen bidrar uppväxten med dess sociala faktorer till att forma
störningens beteendemässiga uttryck, men individens oförmåga att känna empati eller
utveckla ett samvete påverkas inte. De sociala villkoren styr med andra ord störningens
uttryck men är inte orsaken till störningen (a.a:161-162).
5.2 Naturteorin
Forskning om orsaken till psykopati visar att biologiska faktorer styr vårt temperament och att
vissa hjärnskador kan ge psykopati liknande symtom samt att beteendemönster med
psykopatiska drag uppkommer tidigt hos barn. Den relativt nya disciplinen, sociobiologi,
hävdar att psykopati är ett uttryck för en särskild genetiskt betingad reproduktionsstrategi och
inte en psykiatrisk störning. Strategin hos en psykopat är extrem, han försöker ofta skaffa sig
så många barn som möjligt så att vissa kommer att överleva. De lägger inte mycket energi på
att bekymra sig om barnen som ofta blir försummade och överges. På detta sätt sprids deras
gener utan att de behöver engagera sig i barnen. Sociobiologerna menar inte att människorna
medvetet styr sitt sexuella beteende för att överföra sin genuppsättning, utan bara att naturen
gett oss vissa strategier att göra detta på. De menar att psykopaten använder
bedrägeristrategier. Det är svårt att pröva teorin vetenskapligt, det som stöder teorin är
huvudsakligen av anekdotisk art (a.a:155-156).
En biologisk teori, som funnits en längre tid, är att psykopatens hjärnceller skulle mogna
onormalt långsamt av okända skäl. Teorin bygger på två faktorer; dels att det finns likheter
mellan vuxna psykopaters EEG och normala barns, dels att det finns likheter mellan vissa
psykopaters egenskaper så som egocentricitet, impulsivitet, själviskhet och ovilja att skjuta
upp personlig tillfredsställelse och barns egenskaper. Vissa forskare menar att det skulle
kunna tyda på en försenad utveckling hos psykopaten och att dess hjärna mognadsmässigt är
som hos ett nio till tio årigt barn. Teorierna är intressanta men håller inte fullt ut, de typiska
hjärnvågorna kan även tyda på antingen sömnighet eller leda hos normala vuxna eller hos
uttråkade psykopater. Hare ställer sig även tvivlande till att barns och psykopaters
egocentricitet och impulsivitet är jämförbara med varandra. (a.a:157-158).
Ytterligare en biologisk modell bygger på att psykopati beror på tidiga hjärnskador eller
dysfunktioner i hjärnans främre del, den del som är betydelsefull för mentala aktiviteter på
hög nivå. Denna modell bygger på att det finns uppenbara beteendemässiga likheter mellan
psykopater och patienter med skador i frontalloben i hjärnan. De har svårt att planera
långsiktigt, har låg tolerans för besvikelser, visar ytliga affekter, irritabilitet och aggressivitet.
De beter sig också olämpligt socialt sett och är impulsiva. Den senaste forskningen har inte
lyckats påvisa några frontallobsskador hos psykopater. Hare anser att likheterna kan vara
ytliga och/eller så kan skillnaderna vara viktigare än likheterna (a.a:158
Dock skriver Levander att om vi ställer diagnosen psykopati med hjälp av PCL-R
(innebär en specifik konceptualisering av psykopati i tre facetter: interpersonell, affektiv och
normöverskridande) så hittar vi en mängd biologiska särdrag som rimligen inte alla kan ha
sociala orsaker. Psykopater sägs exempelvis ha högre födelsevikt, mer muskelmassa, kortare
kroppslängd, mindre frontallober, högre nivå av manligt könshormon, lägre serotoninnivåer,
lägre stresshormonnivåer, mer långsamma vågor i EEG.
10
Psykopatidiagnosen har samma karakteristika som andra medicinska diagnoser av samma slag
(dvs. personlighetsstörningar)- de är variabla över tid, kulturrelativa, deskriptiva, a-teoretiska
(säger inget om orsaker) och representerar extremvarianter av normalfenomen (Levander
2002).
5.3 Sociala och psykologiska aspekter
Människor med psykopatidiagnos kommer enligt Cullberg ofta från extremt svåra
hemförhållanden. Kriminalitet, självmord samt alkoholism förekommer ofta i dessa hem
tillsammans med en inkonsekvent och ”ryckig” uppfostran med olika vårdnadshavare. Detta
gör att uppbyggnaden av jaget försvåras. Om personerna som barnet ska identifiera sig med
har en hotande och inkonsekvent framtoning kan även överjagsuppbyggnaden skadas. Då kan
djungelns lag bli logisk, det vill säga man tar för sig så gott man kan. Individen resonerar att
det inte är någon ide att planera framåt eftersom allt rycks undan och förstörs om man väntar.
Med detta perspektiv blir det för riskabelt att lita på någon annan än sig själv. Detta är en
inlärd kunskap som säkerligen kan läras om med rätt förebilder och med rätt förståelse om
inte jaguppbyggnaden skadats med mera bestående skador som följd. Skadorna kan yttra sig i
bristande ångesttolerans, bristande hämningsförmåga, primitiva försvarsmekanismer samt
svårigheter till kreativitet och syntetiskt tänkande. Intelligensen behöver inte vara påverkad
(Cullberg 2000:235).
5.3.1 Överjagsutveckling vid psykopati
Den dåliga identifikationen med vårdnadshavaren kan resultera i ett mycket splittrat överjag.
Individens överjag kan ha mycket stränga arkaiska delar med hyperstark normutveckling när
det gäller gruppbeteenden ”sviker du gruppen får du böta med ett allvarligt straff”. Samtidigt
kan de viktiga empatiska jagegenskaperna saknas, de som skulle ha kunnat mildra det hårda
överjaget och gjort det möjlig för individen att ha en djupare förståelse för människor. Man
tror att dessa brister uppkommer väldigt tidigt i separationsindividuationsförloppet där
individen varken får svar eller bekräftelse från en förälder, eller att föräldern försvunnit tidigt
och inte ersatts av någon annan bra person (a.a:235-236).
Grundmönstret för överjaget brukar i stort sätt vara utvecklat i och med att
oidipalperioden är över vid ca 5 års ålder (a.a:82), överjaget befästs sedan i tonårsfasen. Det
handlar om en uppväxt under svåra förödmjukande förhållanden för det barn som utvecklar en
psykopatisk karaktär. Det handlar om mäktiga, skiftande, lynniga och hårda fadersgestalter
eller en total brist på nära män, och en mor med en starkt förvriden mans- och kvinnobild.
Detta kan göra att överjaget byggs upp i hatiska strukturer där tendensen till mjukhet eller
inkännande upplevs som livsfarligt och byts ut mot en slug strategi eller en aggressiv
handling. (a.a:236)
5.4 Den svarta pedagogiken
Det som händer med ett barn under de första levnadsåren återverkar oundvikligen på hela
samhället, att psykoser, narkotikaberoende och kriminalitet och andra psykiska störningar är
förtäckta uttryck för de tidigaste livsupplevelserna. Barn har genom tiderna utsatts för fysisk
misshandel. På senare tid har misshandeln bytts ut mot en psykisk grymhet, det kallas för
uppfostran. Uppfostran börjar redan vid spädbarnsålder i den fas då mor och barn är
11
symbiotiskt knutna till varandra. Det uppstår en tidig betingning som gör att barnet inte kan
upptäcka det rätta förhållandet. Barnets idealisering av föräldrarnas kärlek gör det även senare
omöjligt för det att förstå de traumatiseringar som döljer sig bakom de första årens
föräldraidealisering. Övertygelsen om att föräldrarna alltid har rätten på sin sida och att de
medvetna och omedvetna grymheterna är ett uttryck för kärlek är djupt rotad i människan just
därför att den går tillbaks till de första levnadsårens idealiseringar, till tiden före
objektseprationen (Miller1982:18-19). Uppfostran på 1850-talet var hård och uppfostringsmetoderna kan liknas med dressyr av barn. Ur J.Sulzer, Versuch von der Erziehung und
Unterweisung der kinder har Miller tagit ut följande exempel på uppfostringspedagogik ett
citat efter Katharina Rutschky Schwarze Pädagogik:
Det är helt naturligt att själen vill ha sin vilja fram, och om man inte har skött saken rätt under de första två
åren är det svårt att därefter uppnå målet. Dessa första år har bland annat den fördelen att man då kan
använda våld och tvång. Barnen glömmer med åren allt som de upplevde under tidigaste barndom. Om man
då kan beröva barnen viljan, så minns de senare aldrig mer att de haft en vilja, och att den stränghet som
man får lov att tillämpa får därför heller inga skadliga följder. Redan från början, så snart barnet kan lägga
märke till något, måste man alltså såväl i ord som i handling visa dem att de måste underkasta sig föräldrarnas
vilja. Lydnaden består i att 1. gärna göra vad de är tillsagda, 2. gärna låter bli vad man förbjuder dem och
3. finner sig i de föreskrifter man ger dem. (a.a:26). (Miller har själv kursiverat citaten).
Miller tar upp åtskilliga böcker som handlar om skadliga och grymma former av barnuppfostran från sjuttonhundratalet till slutet på artonhundratalet. Följande medel används i
den svarta pedagogiken för att undertrycka det levande barnet: man gillrar fällor, ljuger,
använder list och förtäckta åtgärder, skrämmer och manipulerar, drar in kärleksbevis och
isolerar, förödmjukar och skämmer ut barnen samt slutligen använder man våld intill tortyr
(a.a:69). Uppfostran går sedan i arv från generation till generation och är svår att stoppa på
grund av att barnet förtränger oförrätterna och idealiserar barndomen och föräldrarnas kärlek.
Utan att veta om det behandlar de barnen på samma sätt som de blev behandlade av sina
föräldrar utan att veta varför. De vet inte att det är det förtryckta barnet inom dem som slår sin
gamla ”baneman”. De har blivit förnekade den egna viljan och de har lärt sig att förneka sig
själva.
5.4.1 Den svarta pedagogikens verkningar
Rangordning och makt avgör vilken handling som ska räknas som god eller ond. Samma
princip härskar i hela världen, det är den starke som dikterar åsikterna och den som segrat i
kriget blir förr eller senare erkänd oavsett vilka förbrytelser han begått på vägen för att nå sitt
mål. Miller menar att bland alla Tredje rikets ledare har hon inte funnit en enda som inte blivit
strängt och hårt uppfostrad (a.a:74). De som i barndomen har haft möjligheter och tillåtelse att
reagera adekvat till exempel med vrede på de smärtor, kränkningar och motgångar de
medvetet eller omedvetet utsatts för, behåller denna förmåga till sund reaktion även i vuxen
ålder. De märker när de blivit sårade och kan uttrycka det verbalt och behöver inte kasta sig
över någon. De som fått en hård och sträng uppfostran och som inte fått visa sin vrede
förnekar sin vrede och måste ständigt vara på sin vakt så att deras fördämningar inte rasar. En
del reagerar med att undvika spontana reaktioner medan det hos andra sker en urladdning då
de kan drabbas av obegripliga, och våldsamma vredesutbrott eller i form av direkta
våldshandlingar så som mord och terrordåd. Det är när man inte begriper sin vrede som
behovet att slå andra uppstår (a.a:75).
Med denna bakgrundsinformation är det inte förvånande att, det enligt statistiken, 60% av de
tyska terroristerna på senare år kommer från prästhem. Det som är tragiskt är att dessa
föräldrar velat väl. De ville att deras barn skulle bli goda, förstående, rättskaffens, snälla,
12
anspråkslösa, behärskade, hänsynsfulla och inte egoistiska, egensinniga eller trotsiga och de
ville framför allt ha fromma barn. Detta försökte de få genom att uppfostra dem med våld om
det behövdes, bibeln säger (Syrak 30:1 apokryfisk bibelskrift) ”Den som älskar sin son, han
spar icke på riset, på det att han tillslut må få glädje av honom” (Miller 1982:7). ”Det är det
omedvetna upprepningstvångets grymma och tragiska lagbundenhet--- (terroristen berättar)
omedvetet i sitt upprepningstvång vad som en gång gjordes med honom i de höga
pedagogiska idealens namn”. Adolf Eichmann, Heinrich Himmler och Rudolf Höss är
exempel på när den svarta pedagogikens uppfostran ”lyckats” fullkomligt. Som exempel var
Rudolf Höss fader, en sträng katolik. Han hade för avsikt att uppfostra sonen till att bli katolsk
missionär. Mycket tidigt fick Rudolf Höss lära sig att man alltid måste lyda överheten vad den
än begärde av en. När sen överheten begärde att han skulle bli ledare för Auschwitz så var det
självklart för honom. Varken Rudolf Höss, Adolf Eichmann eller Heinrich Himmlers lydnad
sviktade, det fanns ingen känsla som kunde rubba lydnaden. De utförde befallningarna de fått
från Hitler (som också haft en sträng och hård barndom) utan ifrågasättande, inte för att de
tyckte att de var rättmätiga utan för att de var just befallningar i den svarta pedagogikens anda
(a.a:76-78).
Även Hitler hade en sträng uppfostran och misshandlades dagligen av sin far Alois.
Alois var ett ”oäkta” barn och enligt en teori var hans far, enligt Hitlers omgivning, en jude på
vars gård Hitlers mor arbetade (a.a:149-150). Miller menar att Hitler överförde sitt
familjetrauma utifrån det omedvetna upprepningstvånget på det tyska folket. Han gav sig på
judarna och skapade raslagarna. ”Liksom juden nu inte hade någon chans, så hade en gång
barnet Adolf inte kunnat undkomma sin fars slag...” (a.a:163). Alice Miller skriver inte
specifikt att den svarta pedagogiken kan resultera i psykopati men jag anser att det är mycket
troligt att psykopaterna kan vara barn av den svarta pedagogiken.
6
DEN VETENSKAPLIGA LITTERATURENS BESKRIVNING AV
PSYKOPATINS YTTRING
6.1 Nationalencyklopedin
I nationalencyklopedin har de definierat begreppet psykopati på det här viset: Psykopati´
(nylat. Psychopathi’a, av psyke och grek. Pa’thos ’lidande’), sociopati, antisocial
personlighetsstörning. En personlighetsstörning kännetecknad av frånvaro av skuldkänslor,
obenägenhet att underordna sig samhällets regelsystem, brist på planering, svårighet att leva
sig in i andras situation och att lära av egna misstag. Störningen visar sig redan i tidiga år
genom skolk, snatteri, slagsmål, vandalisering och missbruk av droger. De sociala problemen
fortsätter i vuxen ålder med dålig arbetsanpassning, instabila relationer, trasslig ekonomi och
kriminalitet. Enligt psykodynamisk teori kan psykopati förstås som en följd av ett svagt
utvecklat överjag (samvete, normer, ideal) som kan spåras till kontaktbrist och normlöshet
under tidig barndom. Vissa fall kan orsaken återföras på tidiga hjärnskador. Någon verksam
behandling finns inte men psykopatiska drag brukar avta med åren. Psykopat kallas den som
lider av psykopati. (Nationalencyklopedin 1994)
13
6.2 Robert D. Hare
Robert D. Hare är verksam i Kanada och har forskat om psykopati sedan1960 talet. Hare har
utverkat en serie diagnostiska instrument för att bedöma grad av psykopati. Det är en
checklista som ger en detaljerad bild av psykopatens störda personlighet. Hare har sin
bakgrund inom den experimentella psykologi och den kognitiva psykofysiologin och han
lägger inte in många psykodynamiska aspekter på psykopati i och med att han inte tycker att
det ökar förståelsen för psykopati. Hare ser psykopati som ett syndrom – en kombination av
symtom som hör samman (Hare 1997:44).
6.2.1 Nyckelsymtomen på psykopati enligt Hares psykopatichecklista
Emotionella/interpersonella drag
Socialt avvikande beteende
*Munvig och charmig.
*Impulsiv.
*Egocentrisk och grandios.
*Behov av spänning.
*Saknar ånger- och skuldkänslor.
*Brist på ansvarskänsla.
*Dålig inlevelseförmåga (empatistörning).
*Tidiga beteendeproblem.
*Svekfull och manipulativ.
*Antisocialt beteende i vuxen ålder.
*Flackt känsloliv.
*Bristande kontroll över beteendet,
lättväckt aggressivitet.
(a.a:43)
6.3 Psykopatins yttringar i boken Psykopatens värld
Alla människor som Hare skriver om är inte psykopater men de har många poäng på
psykopatichecklistan. Redan i förordet finns Hares beskrivning av psykopaten, beskrivningen
är närmast lik en skönlitterär varning.
Psykopater är samhällets vilddjur och de charmar, manipulerar och banar sig hänsynslöst väg genom livet.
Efter sig lämnar de krossade hjärtan, gäckande förväntningar och tomma plånböcker. Samvetslöst och
utan känslor för andra människor tar de vad de vill ha och gör som de tycker och bryter därigenom mot
samhällets normer och våra sociala förväntningar utan att känna skam, skuld eller ånger (Hare
1997:13).
Psykopater är inte galna enligt accepterade juridiska och psykiatriska normer. De är inte
sjuka när de begår sina gärningar utan utför handlingarna med kallt beräknande förnuft. De
kombinerar detta ”förnuft” med sin oförmåga att behandla andra människor som kännande
tänkande individer (a.a:18). Psykopater är ofta både slagfärdiga och vältaliga. De är ofta
underhållande som konversatörer och ger både kvicka och intelligenta svar. De kan berätta
osannolika men övertygande historier som framställer dem förmånligt. De ”showar” och lurar
oss med deras snygga utseende, karisma, ordflöde och sina utstuderade metoder att förvirra
andra människor. De spelar en roll med avsikt att lura människorna. De försöker ofta verka
insatta i områden som exempelvis sociologi, psykologi, medicin litteratur, konst eller juridik
och de tycks inte bry sig om ifall de blir avslöjade. De ger ett gott intryck och är ofta
charmerande och sympatiska. Dock kan andra människor uppfatta dem som insmickrande,
ytliga och uppenbart oärliga. Skarpsynta människor kan få intrycket att psykopaterna bara
spelar roller och har bestämda repliker som de läser upp (a.a:44).
14
6.3.1 Narcissism
Psykopater har en narcissistisk sida och en överdriven syn på det egna värdet och sin
betydelse. De är egocentriska och ser sig som överlägsna varelser som är universums
medelpunkt. De anser sig ha rätt att leva efter sina egna regler. Hare beskriver en psykopat
som satt i fängelse för bland annat rån, våldtäckt och bedrägeri och som blev tillfrågad om
huruvida han hade några svagheter. Psykopaten svarade ”Jag har inga svagheter, förutom
kanske att jag är för omtänksam”.
Hare beskriver vidare att psykopaten på en 10-poängsskala klassade sig själv som ”en
som har en 10 på allt. Jag skulle vilja säga 12, men det skulle verka skrytsamt. Om jag hade
haft bättre utbildning skulle jag vara ett geni”. Psykopater är ofta arroganta och fräcka
skrävlare som är självsäkra, påstridiga, dominanta och inbilska. De försöker att få makt och
kontroll över andra människor och har svårt att tro att andra människor kan ha välgrundade
åsikter om dessa går emot deras egna ståndpunkter. Psykopater blir sällan besvärade av
problemen de får utan ser dem som tillfälliga bakslag, otur, opålitliga vänner eller ett orättvist
system. Psykopaten tror ofta att han har så stora talanger att han kan ägna sig åt vad som helst.
Tur, tillfälle och villiga offer kan göra att hans grandiositet betalar sig. Psykopaten tänker
stort, men använder oftast andras pengar till eventuella förverkliganden (a.a:47-48).
6.3.2 Skuldkänslor och ånger
Psykopaten saknar också intresse för de följder som deras handlingar får för andra människor.
De känner inga skuldkänslor och de ångrar sig inte trots att de orsakar andra människor
smärta. I Stephen Michaud och Hugh Aynesworths Conversation with a killer, New
Amerikan Library, New York 1989 gjordes flera intervjuer om skuld med psykopaten Ted
Bundy som hade mördat ett hundratal unga kvinnor. I intervjuerna kan man läsa:
(Vad) jag än gjort i mitt liv... du vet, vad jag känner inför vad jag gjort, sånt stör mig inte. Det går inte att
komma åt det förflutna. Det är inte verkligt. Det är bara en dröm!” I fängelset konstaterade han att ”skulden är
ett sätt att kontrollera människor. Den är en illusion. Skulden är ett sorts social kontrollmekanism – och den är
mycket skadlig. Den gör fruktansvärda saker med våra kroppar. Det finns mycket bättre sätt att kontrollera
människors beteende än det där konstiga skuldtänkandet. (Hare 1997:50).
Ånger är något psykopater kan ge uttryck för, men motsäger sig själva sedan i ord eller
handling. De bortförklarar ofta sitt beteende och tar inte ansvar för sina handlingar. De kan för
det mesta förklara sitt beteende eller helt förneka att de gjort något överhuvudtaget. En intern
som satt inne för mord på en man efter ett gräl om en restaurangnota uttryckte sig så här;
Killen hade sig själv att skylla... Alla kunde se att jag var på dåligt humör den där kvällen. Varför skulle han
reta upp mig? Killen behövde hur som helst aldrig lida. När man skär upp en blodåder dör man snabbt
(a.a:50).
Psykopaten kan stå för sina handlingar ibland men de förringar eller förnekar ofta de
följder som handlingarna kan få för andra människor (a.a:51).
6.3.3 Inlevelse
Psykopaten har en djupgående oförmåga till inlevelse i andra människor. De verkar inte
kunna sätta sig in hur andra människor har det eller känner det utan de saknar helt intresse för
andra människors känslor. Den allmänna dåliga inlevelseförmågan som psykopaten har gör att
15
de ofta ser sina familjer som ägodelar. De förstår inte sina offers känslor och ser på dem som
om de vore föremål som kan användas för att tillfredsställa dem själva (a.a:51-52). En
kvinnlig psykopat tillät till exempel sin pojkvän att förgripa sig på hennes femåriga dotter för
att hon inte ville ha mer sex den natten och tyckte att pojkvännen slet ut henne. Hon hade
mycket svårt att förstå att myndigheterna omhändertog dottern. Hon sa ”Hon tillhör mig, hur
hon mår är min sak”. Psykopatens oförmåga till inlevelse gör att en del psykopater kan tortera
och stycka sina offer med samma lätthet som en vanlig människa styckar en kyckling (a.a:53).
Det är emellertid ytterst få psykopater som begår den sortens brott. Den känslokyla de dock
visar kan likafullt ödelägga andra människors liv, genom att beröva dem på deras ägodelar,
pengar och värdighet (Hare:53-54).
6.3.4 Svekfull och manipulativ samt förmåga att se andras svagheter
Att ljuga, bedra och manipulera är naturligt för psykopater. Om de avslöjas med lögnen
förblir de oberörda, de ändrar helt enkelt på berättelsen eller omarbetar fakta så att de ska
passa lögnen bättre. Uttalandena blir därför ofta motsägelsefulla och åhöraren konfunderad.
Psykopater verkar ibland ljuga mer för att det är roligt att narra människor än för att det är
nödvändigt. Psykopater verkar rent av stolta över deras förmåga att ljuga. Psykopaters
förmåga att lura människor oavsett om de är vänner eller ej gör att de ofta gör sig skyldiga till
bedrägeri och förskingring. De kan vara allt från att sälja falska aktier till att genomföra
svindelaffärer. Att psykopater har så lätt att lura människor gör att de lätt kan lura exempelvis
kriminalvården att de är bättre människor, ny frälsta och inte något hot mot samhället längre.
Allt för att ge sken av att de är rehabiliterade och redo att släppas ut (a.a:54-58).
Om det finns någon svaghet i läggningen hos den människa som psykopaten möter hittar
han den snabbt och utnyttjar den. Psykopaten har en stor förmåga att avslöja andra
människors svagheter och trycka på rätt punkter. Hare berättar att under en intervju berättade
en psykopat som var bedragare öppenhjärtigt att ”när jag jobbar kollar jag först vad du går för.
Jag letar efter en infallsvinkel, ett övertag, jag tar reda på vad du behöver och ger det till dig.
Sen är det dags att betala tillbaka, med ränta. Jag drar åt skruvarna.” (a.a:138).
6.3.5 Flackt känsloliv
Psykopater verkar lida av en emotionell fattigdom som begränsar omfattningen och djupet i
deras känslor. De kan verka okänsliga och kalla samtidigt som deras känsloliv kan vara
dramatiskt men ytligt och kortlivat. Goda iakttagare har beskrivit det som att de ger ett intryck
av att de spelar en roll och att känslorna bara finns på ytan. Psykopaten själv hävdar ibland att
han har starka känslor men kan inte beskriva dessa särskilt nyanserat. Exempelvis likställer de
kärlek med sexuell upphetsning och sorgsenhet med frustration. Psykologerna J. H Johns och
H. C. Quay konstaterade att psykopaterna ”kan orden men inte musiken” när det gällde
avsaknaden av normala känslor och känslomässigt djup hos dem (a.a:60). Psykopaten Jack
Abbot skrev i sin bok om hat och våld att;
Det finns en massa känslor som jag bara vet namnet på, som jag läst om och som bara finns i min omogna
fantasi. Jag kan föreställa mig att jag upplever dessa känslor (och därför vet vad de handlar om), men det
gör jag inte. Vid trettiosju års ålder är jag knappt ett brådmoget barn. Mina passioner är en pojkes (a.a:60).
16
Hare hänvisar även till klinikerna som länge varit medvetna om att psykopaterna känner till
exempelvis orden kärlek, älska och ledsen, de känner till ordens innebörd som om de slagit
upp förklaringen i ett lexikon (a.a:122-123).
Det har visat sig vid laboratorieexperiment med biomedicinsk registrering att psykopater
inte visar upp normala fysiologiska reaktioner som man vanligtvis brukar se vid rädsla. De
flesta människor känner en obehagskänsla när de hotas av smärta eller bestraffningar och blir
skrämda, denna känsla fungerar som en drivfjäder hos normala individer så att de undviker att
göra saker de kommer att få ångra. Det handlar om en känslomässig medvetenhet om
eventuella följder som förmår individen att utföra handlingen. Psykopaten fungerar inte på det
sättet, de struntar glatt i följderna, möjligtvis är de medvetna om vilka konsekvenser som kan
komma men de verkar i realiteten inte bry sig (a.a:61).
De flesta människor som känner rädsla och oro reagerar fysiskt med exempelvis
handsvett, hjärtklappning eller darrningar. Vi beskriver ofta rädslan med uttryck som att ha
”hjärtat i halsgropen”, ”darrande knän” och så vidare. Psykopater däremot kopplar inte ihop
rädsla med fysiska sensationer. De känner inget psykologiskt kaos och följdaktigen så
påverkas de inte av detta. För psykopaten är rädsla något ytligt, något andra känner, något han
kan lära sig betydelsen av (a.a:62).
6.3.6 Impulsivitet och bristande beteendekontroll
Psykopaten väger sällan för och nackdelar med sina handlingar och handlar ofta impulsivt
utan att tänka på eventuella konsekvenser. Det impulsiva beteendet uttrycker något som är
centralt i psykopatens liv nämligen att uppnå omedelbar tillfredsställelse. Det verkar som att
psykopater inte kan skjuta upp det njutningsfyllda och anpassa sig till omvärldens
begränsningar. De kan liknas vid spädbarn som vill ha tillfredsställelse, njutning eller lättnad
på direkten.
Psykopaten tycks heller inte någonsin lära sig att vänta på tillfredsställelse utan ignorerar
andra människors behov eller känslor bara de får sina behov uppfyllda. Det är inte ovanligt att
omgivningen undrar vad det var som hände. Till exempel var det en kvinnlig psykopat som
reste sig och gick från bordet, sedan var hon borta från familjen i två månader utan att förklara
varför. De ändrar ofta planer och lever dag för dag, de lever i nuet (a.a:64).
Utöver psykopatens impulsivitet reagerar de även starkt på vad de uppfattar som
förolämpningar eller nonchalans. Kontrollmekanismen som hämmar vårt beteende och som
håller de flesta människor lugna, trots att de egentligen är arga, fungerar mycket dåligt hos
psykopaten. Minsta provokation kan sätta psykopatens kontrollmekanismer ur spel.
Psykopater är med andra ord lättretade och hetlevrade och reagerar ofta på besvikelser,
misslyckanden eller kritik med att plötsligt bli våldsamma och komma med hotelser och
skymford. Psykopater är lättstötta och blir lätt arga för småsaker. Utbrotten kommer ofta i, för
andra, olämpliga situationer. Det kan vara intensiva men kortlivade utbrott och efteråt kan
psykopaten uppträda som om ingenting särskilt hade hänt (a.a:65).
Psykopater har kontroll över vad de gör trots att de har kort stubin och blir aggressiva
snabbt. De vet exakt vad de gör när de får ett raserianfall. De har ”kalla” aggressionsutspel
där den känslomässiga upphetsningen saknas, de förlorar inte behärskningen känslomässigt
som andra människor gör. De kan skada andra människor allvarligt både fysiskt och
känslomässigt men ändå vägra att erkänna att de inte kan behärska sitt humör. Vanligtvis ser
de sina egna aggressionsutbrott som naturliga reaktioner på provokation (a.a:65-66).
17
6.3.7 Spänningsbehov och bristande ansvarskänsla
Psykopaten vill ha kontinuerlig spänning i livet. De vill vara där det händer något. En del
psykopater använder droger för att de vill uppleva något nytt och spännande De flyttar också
ofta och byter arbete i ett ständigt sökande efter nya kickar. Som exempel berättar Hare om en
tonåring med psykopatitendenser som hade hittat på ett helgnöje, han och hans vänner lekte
”fegis”, det innebar att de skulle stå tillsammans på en bro och vänta på godståget. Den som
hoppade först fick bjuda de andra på öl och hittills hade han inte förlorat en enda gång. Många
psykopater berättar att de begår brott för spänningens och upphetsningens skull. En annan
psykopat berättade att han tyckte om sitt arbete just för den adrenalinkick han fick av det, han
arbetade som ”torped” åt en langare.
Rutiner och monotonier blir med andra ord svåra att leva med för den spänningssökande
psykopaten. De blir lätt uttråkade och ägnar sig sällan till repetitiva eller tråkiga saker som
kräver koncentration under längre perioder.
Spänningsbehovet är en faktor som gör att förpliktelser och åtaganden inte betyder något
för psykopater. Ord som ”jag ska aldrig mer bedra dig” betyder ingenting det är bara tomma
löften. Psykopater skaffar sig ofta skulder och struntar i att betala dessa. Ansvarslösheten och
opålitligheten genomsyrar psykopaternas liv. Det är vanligt att de missbrukar sina
befogenheter på arbetet för egen vinnings skull eller bryter mot företagets policy. Respekten
för formella eller underförstådda förpliktelser gentemot andra människor, organisationer eller
principer saknas.
Psykopater ser ofta sina barn som besvärliga. De säger sig älska dem och bry sig om dem
trots att de kan vanvårda dem eller lämna dem till opålitliga barnvakter. När sen
myndigheterna reagerar och omhändertar barnen så förstår de det inte alls hur myndigheten
kan beröva barnet deras kärlek och då spelar det ingen roll att barnet är undernärt (a.a:68).
Familjen blir inte skonad från psykopatens handlande. De tvekar inte att utnyttja och lura dem
när de själva befinner sig i trångmål. De bryr sig heller inte om att de utsätter andra människor
för risker. Det kan vara allt från att köra vårdslöst ett flertal gånger eller att smitta ner andra
med HIV.
Ofta lyckas psykopater att prata sig ur svårigheterna det är allt från – ”Du har mitt ord på
att det inte kommer att hända igen” till – ”lita på mig”. De lyckas ofta att lura domstolarna om
sina goda föresatser och att de är trovärdiga. Därför får de ofta skyddstillsyn eller villkorlig
dom eller så blir de villkorligt frigivna i förtid (a.a:66-69).
6.3.8 Tidiga beteendeproblem
Psykopater visar ofta i mycket tidiga år allvarliga beteendemässiga problem. Det kan vara allt
från lögner, bedrägerier, stölder och skolk till anlagda bränder, ofredande, vandalism och våld
samt en tidig sexuell brådmogenhet. Det är viktigt att betona att den blivande psykopaten,
jämfört med andra barn med problem som kan visa några av dessa beteenden, på ett
allvarligare och mera omfattande sätt visar dessa beteenden. Ett tecken på psykopati hos barn
är när de visar exceptionell grymhet mot djur.
Vuxna psykopater beskriver ofta sin grymhet mot djur i sin barndom. De ser grymheten
som normal och till och med som något njutbart. En psykopat berättade bland annat hur han
brukade binda en löpsnara runt halsen på en katt, binda fast den andra änden högst uppe i en
stolpe för att sen slå katten runt stolpen med ett tennisracket. Han brukade också hjälpa sin
syster som höll på med hundavel att döda de hundvalpar hon inte ville behålla, han brukade
binda dem vid ett räcke och använda deras huvuden när han tränade baseboll (a.a:71).
Den unga psykopaten är också ofta grym mot andra barn och även mot syskon. Den unge
psykopaten saknar den empati som behövs för att hindra dem från att lyda sina impulser när
18
de blir arga. En mamma berättar hur deras psykopatiske son klippte bort huden i nacken på sin
syster när hon låg i vaggan.
Alla psykopater är inte så här grymma när de är barn men praktiskt taget alla råkar i
svårigheter med lögner, vandalism och promiskuitet. Dock är det vanligt att omgivningen ofta
är totalt ovetande om vad de gjort, de blir överraskade och kan nästan inte tro att det är sant
(a.a:71).
6.3.9 Regler och brist på samvete
Socialiseringsprocessen lär oss samhällets normer och lagar och hur vi ska uppträda gentemot
varandra. Den bidrar också till att bygga upp vårt samvete och ge oss den ”inre röst” som ska
hjälpa oss att stå emot frestelser samt få oss att känna skuldkänslor om vi misslyckas att stå
emot frestelsen. Denna process har på något sätt blivit störd hos psykopaten.
Psykopaten känner till reglerna och normerna i samhället men väljer vilka han vill följa.
Detta är möjligt på grund av att han inte har ”den inre rösten” som styr hans samvete. Han har
svårt att stå emot frestelser och får inga skuldkänslor om han överträder normerna. I avsaknad
av samvete och skuldkänslor är han fri, i sin värld, att tillfredställa sina behov och önskningar
och behöver inte ta hänsyn till andra människor.
Ingen vet varför psykopatens samvete är så outvecklat, om det existerar över huvudtaget,
men psykopatens oförmåga att uppleva rädsla och ångest gör att utvecklingen av samvetet
försvåras. Kopplingen mellan förbjudna handlingar och ångest är svag hos psykopaten därför
hjälper inte bestraffning dem att avstå från det de vill göra.
Hare refererar till den sovjetiske psykologen A.R. Luria som visat att internaliserat tal,
den inre rösten, spelar en avgörande roll för att avpassa beteendet. Alla människor talar till sig
själva i inre samtal, vad de bör eller inte bör göra och vilka konsekvenser en handling kan få
men psykopaten saknar den känslomässiga kraften när han talar till sig själv (om han gör det
över huvud taget). Luria menar att när psykopaten talar till sig själv ”läser” han snarare
repliker och dessa har inte någon känslomässig betydelse för honom.
Psykopater är inte helt oemottagliga för regler och tabun i samhället. De reagerar inte blint på
omedelbara behov, begär eller möjligheter. Skillnaden ligger i att de är mycket friare att välja
bland de regler som de vill anpassa sig till. Det är mer att likna vid ett intellektuellt val än ett
känslomässigt val (a.a78-81).
6.4 Brott
”Om brott är arbetsbeskrivningen är psykopaten den perfekta arbetssökanden.” (a.a85). När
man tänker på psykopatens brist på inre kontroll, deras känslokyla och samvetslöshet och
deras egocentriska syn på världen så kan man undra hur psykopaten skulle kunna undvika att
komma i konflikt med samhället någon gång i sitt liv. Många psykopater begår brott, det kan
vara allt från mindre stölder och förskingring till våldsbrott. Alla kriminella är inte psykopater
men det finns gott om psykopater i våra fängelser och i förhållande till sitt antal begår de
oproportionellt många brott. Omkring 20 procent av de intagna på fångvårdsanstalterna (i
Kanada) är psykopater och mer än 50 procent av de allvarliga brotten utförs av psykopater
(a.a:88). Utifrån en intervju med Sten Levander i Svenska dagbladet den 9 maj 1999 gjord av
Caroline Stein drar jag slutsatsen att siffrorna även är överförbara till svenska förhållanden
(Stein, C. Svenska dagbladet 1999-05-09).
19
6.4.1 Psykopatens våld
Psykopater uppträder oftare våldsamt och aggressivt än andra människor. De utmärker sig
även i jämförelse med andra kriminella. De begår mer än dubbelt så många våldshandlingar,
både i och utanför fängelset, som andra kriminella. För psykopaten är våld det verktyg de
använder när de blir frustrerade, uppretade eller utmanade. De tänker inte på att de utsätter
offren för smärta och förödmjukelse. Våldet är kallblodigt och fungerar som hjälpmedel för
att tillfredsställa enkla behov eller för att skaffa sig något, exempelvis sex. Känslomässigt kan
de reagera med antingen likgiltighet eller glädje och självbelåten tillfredsställelse. De ångrar
inget och ligger inte sömnlösa efteråt (Hare 1997:89-89). Psykopaten förlorar inte kontrollen,
det är ett kallt beräknande våld som genomförs lidelsefritt. Våldet är inte ett uttryck för smärta
utan snarare okomplicerat och affärsliknande för dem.
Uppskattningsvis är hälften av våldtäktsmän som gör upprepade våldtäkter psykopater.
De styrs ofta av hämningslösa sexuella drifter och fantasier med en önskan om makt, kontroll
och de uppfattar offren som ting som de utnyttjar för nöjes skull.
Det finns också tecken på att en betydande andel hustrumisshandlare är psykopater. Hare
(1997) hänvisar till en undersökning på ett antal män som, antingen på frivillig grund eller
med tvång ingick i ett behandlingsprogram, de fann att 25 procent av männen i urvalet var
psykopater (a.a:94).
6.4.2 Psykopaten som manschettförbrytare
En psykopat med affärstalang, utbildning och personliga kontakter kan framgångsrikt utan att
använda våld lura människor och institutioner på mycket pengar. De lyckas ofta undvika
fängelse och om de grips brukar de med sin manipulativa vältalighet få milda straff samtidigt
som deras brott kan få katastrofala konsekvenser för samhället. Till skillnad på ordinära
manschettförbrytare som endast är ohederliga när det gäller att tjäna pengar är psykopaten
opålitlig och manipulativ mot allt och alla, även familjen. Deras egenskaper präglar deras
handlande och om de åker fast så får de ofta milda domar så som villkorligt eller tidig
frigivning (a.a:102).
Psykopater vinner andra människors förtroende med sin charm, vältalighet och sina
manipulativa egenskaper. Har psykopaten dessutom hög utbildning och goda kontakter i
affärsvärlden så är hans lycka gjord. Överallt lämnar han människor efter sig med krossade
karriärer och framtiden i spillror. Det värsta är den förödelse som han lämnar efter sig i form
av mänskligt lidande och psykiska skador. Driften att bli rik gör att psykopaten utnyttjar
människor brutalt utan några tankar på medmänsklighet. En psykopat vid namnet Gambling
var en manschettförbrytare som lurade allt och alla, han använde sin charm och sina
familjekontakter för att vinna andras förtroende. Han ville bli omtyckt av alla och var rädd för
att tappa ansiktet. Gambling såg sig själv som en ”finansarkitekt” och ansåg att alla som var
tillräckligt dumma för att lita eller tro på honom fick ta konsekvenserna (a.a:104-105). Det
som hjälpte honom var att människor i allmänhet litar på människor med vissa yrken så som
jurister, präster, läkare, lärare, politiker och advokater. Det som gör den kategorin av
psykopater så farliga är att de bättre kan upprätthålla ett sken av normalitet och lätt kan
utnyttja andra människor i svag position (a.a:106).
6.4.3 Subkriminella psykopater
Många psykopater hamnar någon gång i fängelse eller på anstalt men de psykopater som inte
hamnar där fungerar ganska bra ute i samhället. De kan arbeta som exempelvis advokater,
20
affärsmän poliser, politiker eller läkare utan att bryta mot lagen eller åtminstone utan att åka
fast. En del kallar dem för ”framgångsrika psykopater” medan Hare föredrar att kalla dem för
”subkriminella psykopater”. Dessa psykopater är minst lika egocentriska, manipulativa och
okänsliga som de kriminella psykopaterna, men deras intelligens, familjebakgrund och
klasstillhörighet gör det möjligt för dem att ha en fin fasad av normalitet så att de kan få det
de vill ha (a.a:110).
De subkriminella psykopaterna lämnar kvar krossade hjärtan, förstörda karriärer och
utnyttjade människor längs vägen. Deras framgång sker oftast på andra människors bekostnad
men inom lagens gränser och inga etiska regler tycks gälla för dem. De subkriminella
psykopaternas familjer lider ofta, många gånger i tysthet, och om de berättar sanningen om
psykopaten blir de inte trodda utan blir tvärtemot syndabockar till psykopatens beteende
(a.a:112).
6.5 Cullberg Dynamisk psykiatri
Cullberg har i sin bok Dynamisk psykiatri valt att använda begreppet psykopati och inte
begreppet antisocial personlighetstörning. Detta för att begreppet täcker en klar heterogen
grupp inom psykiatrin och att inget förändras genom att man byter beteckning. Cullberg
skildrar psykopatins yttringar genom att hänvisa till ICD-10. Cullberg menar att det främst är
tre olika kombinerade karaktärsdrag skiljer psykopatibegreppet i psykodynamisk1 bemärkelse
i jämförelse med andra störningar:
- Jagsvaghet med låg frustrationstolerans och svårigheter att härbärgera och bearbeta
besvikelser, vrede och oförrätter.
- Tendens till att agera ut psykisk spänning i handlingar och beteenden, dvs. bristande
hämning av primitiva behov.
- Dålig social och interpersonell relationsförmåga.
(Cullberg 200:233)
Psykopati hör hemma inom personlighetsstörningarna men är inte en könsbunden
diagnos trots att många författare säger att endast en femtedel av alla psykopater är kvinnor.
Cullberg menar att kvinnorna ofta får andra diagnoser än män. Många kvinnliga sol-ochvårare diagnostiseras med hysterisk eller histrionisk eller så kallas de för infantila
personligheter. De personlighetsstörningar Cullberg jämför psykopati med är neurotiker, den
narcissistiska personligheten, borderline samt psykiska störningar beroende på hjärnskador.
Neurotikern har ett jag som är starkt nog att driva bort drift impulser och eventuella
aggressiva fantasier. Neurotikern omvandlar dessa impulser till ångest eller något annat
neurotiskt symtom. Hos psykopaten tar däremot den olustiga driftimpulsen sig till uttryck i en
impulsiv handling (a.a:233).
I jämförelsen med diagnosen borderline hänvisar Cullberg till Kernberg (1975) som
pekar på att den psykopatiska personligheten har en borderlineorganisation, det vill säga en
identitetsdiffusion2, ett svagt jag och en primitiv försvarsorganisation. Psykopaten har liksom
borderlinepersonligheten ingen påfallande realitetsstörning eller psykosbenägenhet. Det som
skiljer dessa diagnoser åt är främst den defekta överjagsutvecklingen med den bristande
inlevelseförmågan samt den egocentriska upplevelsevärlden hos psykopaten (a.a:234).
1
Med psykodynamisk menas de grenar inom psykologin som undersöker motivation och känsloliv; som avser
processer som förändras eller utvecklas (Bra böckers lexikon 1988).
2
Identitetsdiffusion innebär en dålig integration av uppfattningen om sig själv och om sina närmaste.
21
Den narcissistiska personligheten beskrivs liknande men psykopaten har en större benägenhet
för impulsgenombrott. Narcissisten kan dock få våldsamma utbrott men bara om den sociala
situationen tillåter det vilket inte skulle störa psykopaten (a.a:234).
Vissa hjärnskador kan ge störningar som påminner mycket om psykopati. Exempelvis
kan gamla boxare eller alkoholister med förvärvade pannlobsskador få ett psykopatiskt
beteende. Detta brukar dock vara förenat med dåligt minne och tjatighet både i tal och i tanke
(a.a:234).
7
POPULÄRKULTURENS SKILDRINGAR AV PSYKOPATI
7.1 American psycho
Boken handlar om Patrick Bateman, en ung, rik och intelligent advokat som arbetar på
advokatbyrån P & P med kontor på Wall Street i New York. Han kommer från en rik familj
och behöver inte arbeta för att få pengar. Han arbetar på P & P mer för att det ger hög status
än för att han behöver en inkomst. Att ha hög status är mycket viktigt för honom. Han äger ett
American Express platina kort som han gärna visat upp och det ger honom högsta rang ibland
hans vänner. Han umgås enbart med det ”fina folket” på exklusiva inneställen. Han är något
av ”etikettens guru” och blir ständigt tillfrågad om hur man ska kombinera olika klädesplagg
för att man ska klä sig rätt. Människorna i boken beskrivs som mycket ytliga och de lever ett
känslokallt liv klart separerade från några varmare känslor. Boken beskriver en tom känslokall
och omänsklig värld där människor bedöms efter hur mycket pengar de har, var de arbetar och
hur de klär sig.
Patrick har flera förhållanden på gång samtidigt och kvinnorna verkar mycket
intresserade av honom. Om det är för att de skulle uppnå högre status eller om de uppriktigt är
intresserade av honom som person framgår inte riktigt. Patrick klär sig dyrt och rör sig på de
exklusiva klubbarna och ingen kan ana att det bakom den perfekta fasaden döljs en grym
massmördare, en psykopat, som njuter av att tortera människor och djur. Han avskyr tiggare
och njuter av att slita ögonen ur dem. Prostituerade tar han upp till sin lägenhet två och två för
att där kunna tortera dem inför varandra så att de ska lida extra mycket. Boken innehåller flera
pornografiska beskrivningar som övergår i fruktansvärd tortyr. Detta blir ”vardagsmat” för
Patrick och våldet ökar ständigt och förgrovas. Han kommer på mer och mer avancerade
tortyrmetoder, bland annat så svälter han en råtta och fyller vaginan på en prostituerad med
ost, sedan släpper han in råttan i vaginan på henne med hjälp av ett rör. Den prostituerade
lider fruktansvärt när hon blir uppäten inifrån av råttan men Patrick tröttnar dock på
skådespelet och klyver henne mitt itu med en motorsåg.
Patricks beteende blir bara sjukare och sjukare och galenskapen i boken eskalerar. Detta
blandas med att det kontinuerligt beskrivs hur människor är klädda, vad de äter och vilka
ställen man ska gå på. I slutet på boken vet läsaren knappt själv vad som är verklighet eller
fantasi, om allt har hänt eller om det har skett i Patricks fantasi.
7.2 American psychos orsaksförklaring till psykopati
Boken tar inte upp någon speciell anledning till att Patrick Bateman blivit psykopat.
Orsaksförklaringen är helt min egen tolkning. Boken beskriver hans relationer med familjen
som mycket kall. Relationen med lille bror Sean, en kronisk kokainmissbrukare, beskrivs som
22
mycket hatfylld och konkurrensfylld. De har nästa ingen kontakt med varandra och Sean
verkar leva sitt liv helt avskilt den övriga familjen. Patrick firar Seans födelsedag efter
påtryckning av Patricks fars kamrer för att ta reda på vad Sean gör med sitt liv. När Sean och
Patrick äter middag så beter de sig som främlingar inför varandra men i beskrivningen av
Sean så kan man se vissa likheter mellan bröderna, samma ytliga sätt, samma kvinnosmak
men i slutet på middagen kallar Sean Patrick för Damien (jag drar slutsatsen att det är
djävulens son i filmen Omen) som för att markera att han anser att Patrick är född ond (Ellis
2000:241).
Relationen till modern är så kylig den kan bli. Modern som är beroende av lugnande
tabletter bor på ett privatsjukhus och läsaren får endast träffa henne en gång. Patrick och
modern pratar förbi varandra och besöket verkar mest påtvingat. Modern gör några tappra
försök till att få igång en konversation och påpekar att han ser olycklig ut. Detta förnekar inte
Patrick, han svarar med att hon inte ser så lycklig ut själv.
Bokens beskrivning av Patricks familj antyder en social konstruvistisk syn på Patricks
utveckling till psykopat. Underförstått i boken är att Patrick växte upp i en kall och ytlig miljö
där pengar och status betydde mer än känslor och omtanke. Boken ger en känsla av att något
varit fel i hans uppväxt och jag får en känsla att det förekommit både fysisk och psykisk
misshandel.
Det enda som skulle kunna tyda på att bokens författare har en biologisk förklaring till
psykopati, att det skulle ligga i släkten, är att Patrik beskriver att ”det är något fel med hans
(sin fars) ögon” på fotografiet (a.a:380). Det ger en känsla av att fadern, som man för övrigt
inte får lära känna, är en ond människa som fört arvet vidare till Patrick.
7.3 American Psychos skildring av psykopatins yttringar
7.3.1 Patricks narcissistisk läggning med en overklighets uppfattning
Patrick är utseendefixerad och mycket noga med hur han klär sig. Hans självbild är klart
narcissistisk, han ler bland annat åt sin egen spegelbild för att han tycker att han ser så bra ut.
Patrick kallar sig själv, inför sig själv, för en snygg galning (a.a:19,55). Samtidigt verkar det
som om han lider av att vara som han är. Patrick har en lång monolog om sig själv i boken där
han menar att det bara finns en ide´ om en Patrick Bateman; han är något slags abstraktion.
Det finns inte ett verkligt ”jag”, bara ett väsen, något skenbart. Patrick hävdar att han inte
existerar trots att han kan dölja sin kalla blick och att andra kan röra hans hand. Han säger att
hans ”jag” är fabricerat, en illusion, att han är en osammanhängande mänsklig varelse. Patrick
fortsätter att beskriva sig själv och förklarar att hans personlighet är skissartad och formlös,
hans hjärtlöshet ligger djupt och är orubblig. Hans samvete, medkänsla och förhoppningar
försvann för länge sedan om de någonsin existerat. Han känner gemenskap med det
okontrollerbara och vansinniga, det grymma och onda och han ser förödelsen han
åstadkommit. Han är fullständigt likgiltig över förödelsen men säger sig kommit förbi den.
Han varnar sedan för att ingen är trygg och att det inte finns något bot för honom. Trots
det anser han att han är utan skuld, att alla mänskliga varelser måste ha någon giltighet, någon
funktion. Han undrar om ondskan är något man är eller om det är något man gör. Han berättar
om sin smärta och beskriver den som konstant och vass och vill att andra ska drabbas av hans
smärta och hans önskan är att ingen ska komma undan. Patrick har kommit fram till att det ger
honom endast en lättnad för stunden när han givit andra sin smärta och att han inte vinner
någon djupare kunskap om sig själv. Det finns ingen katarsis för honom, det vill säga
frigörelse genom känsloutlevelse av psykologiskt laddat material (a.a:390-391).
23
7.3.2 Vännernas beskrivning av Patrick
Jean, hans sekreterare och vän, anser att han bryr sig om andra, han är rar, omtänksam, blyg
och samtidigt mystisk. Hon ser honom som ledsen och tror honom inte om någonting ont.
Patrick försöker värja sig mot Jeans beskrivning genom att säga att skenet kan bedra men vad
han än säger ändrar hon inte åsikt. Han upptäcker att det finns ett annat land, ett annat liv och
att han skulle kunna finna det med Jean. Han blir rädd för det är en skrämmande värld för
honom och avstår för hennes skull, eftersom hans värld skulle förstöra hennes och då skulle
hon också bli fångad i vansinnets värld. För ett ögonblick känner han att han kanske skulle ha
förmågan att ta emot hennes kärlek. Han känner hur kylan lämnar honom men märker att
känslolösheten är kvar. Han överväger att följa med henne men avstår som för att rädda henne
(a.a:391-394).
Carnes, Patricks advokat, beskrivning av Patrick är något helt annat. Carnes beskriver
Patrick som en arselslickare och inställsam, menlös djävel. Carnes som fått ett erkännande av
Patrick per telefon tror honom inte när han säger att han dödat eskortkvinnor. Han
argumenterar och säger att det vore otroligt om Patrick överhuvudtaget kunde ragga upp en
eskortbrud och ännu osannolikare att han skulle ha dödat henne (a.a:401-403). Patrick
reagerar med förvirrad ilska på beskrivningen. Patrick erkänner allt igen och blir mycket
upprörd när ingen tror på honom (a.a:402-403).
7.3.3 Patricks förebilder
Patrick är medveten om att han är psykopat, han har själv diagnostiserat sig och njuter av att
andra inte vet om att han är ”... en ond djävla psykopat” (a.a:28). Patricks förebilder är kända
psykopater. Han läser deras biografier exempelvis Ted Bundy, Son of Sam, Fatal Vision och
Charlie Manson (a.a:101). Patricks vänner är medvetna om hans intresse för psykopater och
massmördare men ser det mest som en lustig egenhet. Patrik citerar ibland sina förebilder. Vid
ett tillfälle citerar han för en vän vad en av hans idoler, massmördaren Ed Gein, sagt ”När jag
ser en vacker flicka komma gående på gatan tänker jag två saker. En del av mig vill gå ut med
henne och prata med henne och vara jättetrevlig och rar och behandla henne väl” och när då
vännen frågar vad den andra delen av honom tänkt svarar Patrik, ”Hur skulle hennes huve se
ut på en käpp” (a.a:101-102). Patrick ser upp till Ed Gein men det uppfattar inte vännerna.
7.3.4 Patricks sexuallitet
Patrick gjorde sexdebut i tidigt tonår och när Patrick var fjorton år våldtog han en barnjungfru
(a.a:357). Sex och våld hör ihop och är naturligt i Patricks värld, Patrick verkar inte kunna
njuta av sex fullt ut utan våld. Han tar vid flera tillfällen upp prostituerade och har sex med
dem för att sedan övergå till att tortera dem. Ibland överlever de tortyren men många gånger
slutar det med att han dödar dem. Det sexuella våldet eskalerar i boken och sättet han torterar
på blir alltmer makabert och hemskt. Han tar till exempel vid ett tillfälle upp en före detta
studiekamrat som han träffat. Hon torteras genom att hon spikas fast med en spikpistol och de
fingrar som inte är fastspikade försöker han tugga av. Sen våldtar han henne oralt innan han
slutligen dödar henne (a.a:258-260).
Patrick tappar sedermera greppet över sina handlingar och han erkänner för sig själv att
han inte kan behärska sitt ”störda jag” (a.a:315). Patrick har en sned kvinnosyn, han tycker att
det enda skälet att brudar existerar är för att männen ska tända på dem för artens överlevnads
skull (a.a:102). Patrick är inte intresserad av att reproducera sig. Han har flera gånger själv
24
sett till att hans kvinnor har gjort abort, antingen utförda på sjukhus eller så har han gjort det
själv (a.a:394-395).
Patrick använder också telefonen för att bli sexuellt upphetsad. Han ringer upp kvinnor
och skrämmer dem. Deras rädsla hetsar upp Patrick och framkallar erektion hos honom
(a.a:72).
7.3.5 Patricks hat mot olika folkgrupper
Många av Patricks blodiga fantasier förverkligar han på ett mycket sadistiskt sätt på uteliggare
och tiggare. Han lurar dem först att han bryr sig om dem och viftar med dollarsedlar framför
deras ögon för att sen utstuderat sätta kniven i dem. Han inriktar sig ofta på deras ögon och
varierar mellan att spetsa ögonen eller krossa dem utanför ögonhålan. Det är inte alltid han
dödar dem efteråt utan han verkar njuta av att deras smärta inte tar slut (a.a:139-142). En
annan grupp som Patrick avskyr är homosexuella män. Han blir ofta uppvaktad av dem,
förmodligen för att han är klädmedveten och ser bra ut. Det slutar ofta med ond bråd död för
den homosexuelle vare sig han stött på Patrick eller ej (a.a:175-177).
7.3.6 Patricks driftkontroll, drogintag och lögner
Patrick lever ett hektiskt liv med droger, framförallt kokain och lugnande. Om driften att
plåga blir för stor och han inte har tid eller ork att stilla den på en människa köper han ett djur,
allt från råttor till hundar, som han torterar ihjäl så att hans begär tillfälligtvis stillas (a.a:149,
342).
Det bekommer inte Patrick något när flickvännen Evelyn ertappar honom med att ljuga,
han ifrågasätter snarare hur sanningen kommit fram till henne. Detta förvirrar Evelyn så
mycket så att hon tappar bort lögnen och allt fortsätter som vanligt (a.a:331).
7.3.7 Patricks sadistisk humor
Patricks har en sadistisk humor, han bjuder bland annat flickvännen Evelyn på en urinkaka
med chokladöverdrag som han själv gjort. När hon sen inte äter upp hela kakan blir han
besviken och irriterad. När hon sen beställer vatten för att skölja ner den vidriga smaken
tolkar han det till att hon inte dyrkar honom utan att hon är med honom på grund av girighet.
Han bryter deras förhållande (a.a:351-357).
Patricks känsloliv är verkligen kallt. Efter att ha tvingat en av sina älskarinnor att göra
abort tar hans sadistiska humor över. Han ger bort en barnskallra, en bitring, en Gundisbjörn i
present till henne utan att bry sig om hennes känslor (a.a:394-395).
7.3.8 Patricks ångest, självinsikt och kannibalism
Galenskapen eskalerar, han börjar mala ner liken som han har i lägenheten, kokar köttet av
benen och kokar kropparnas blod. Begraver sitt huvud i magen på en uppsprättad kvinna för
att dricka hennes blod. Allt detta gör han under kraftig tablettpåverkan och är inte helt
medveten om vad han gör. Patrick har en overklighetskänsla och inser att det inte är helt
normalt att göra det han gör. Han bryter ihop, börjar gråta och skriker högt inför sig själv, ”jag
vill bara vara älskad” sen svär han över jorden och allt han fått lära sig: principer,
25
distinktioner, val, moral, kompromisser, kunskaper, endräkt, bön – alltsammans var fel och
utan någon mening. Allt det gick ut på var att anpassa sig eller dö. Efter utbrottet börjar han
åter att gråta och detta för att han inte vet om han tillagar kvinnokropparna rätt (a.a:358-360).
7.3.9 Patricks hallucinationer
I en sekvens i boken håller Patrick på att åka fast efter att ha dödat en saxofonist. Han dödar
en polis i flykten och virrar livrädd omkring på gatorna. Tar sedan sin tillflykt till arbetet men
tar fel på byggnad. Kort sagt är Patrick förvirrad och paranoid. Patrick ser helikoptrar med
sökarljus som förföljer honom. Patrick ringer sin advokat Carnes och erkänner alla hundra
mord han begått, erkänner i telefon och inför sig själv att han är en ”rätt sjuk snubbe”. Patrick
avslutar sedan samtalet som om det hela vore ett skämt genom att bestämma preliminärt att de
ska mötas på ett inneställe som heter Da Umberto`s nästa kväll (a.a:362-366). I slutet av
boken börjar Patrick även att hallucinera, han får budskap från bankomaten som säger åt
honom att ”Ställ till en förfärlig scen på Sotheby’s”, ”Döda presidenten”, eller ”Mata mej med
en strykarkatt”. Han blir även förföljd av en talande parkbänk i sex kvarter (a.a:410).
7.4 Böckerna När lammen tystnar och Hannibal
Böckerna är skrivna av Thomas Harris och Hannibal är en uppföljare till När lammen tystnar.
Dr Lecter skildras med ungefär samma personliga egenskaper i båda böckerna. I När lammen
tystnar får vi lära känna Dr Lecter med såväl kroppsliga som psykiska egenskaper. I Hannibal
får vi även tillträde till Dr Lecters inre drömmar och en orsaksförklaring till att han utvecklat
psykopati.
När lammen tystnar handlar om jakten på seriemördaren ”Buffalo Bill”. Offren är alltid
storväxta unga kvinnor som är flådda och slängda i olika vattendrag. Den senast kidnappade
kvinnan heter Catherine Martin. FBI-agenten Clarice Starling får till uppdrag att intervjua den
ökände Psykopaten psykiatrikern Hannibal ”the Cannibal” Lecter som sitter inspärrad på
livstid på den specialbevakade anstalten Baltimore State Hospital för kriminella sinnessjuka.
Dr Lecter tar emot Starling och deras samarbete startar. Överenskommelsen mellan dem är att
de ska byta information med varandra. Starling får berätta en hemlighet i sitt liv mot
information om Buffalo Bill. Dr Lecter talar i gåtor men verkar hysa respekt för Starling.
Starling får ett svårt arbete med att tyda det han säger samt arbeta med de känslor som rörs
upp när Dr Lecter frågar sina ingående frågor. Starling arbetar mot tiden för att hinna rädda
Catherine Martin. Läsaren lär känna psykopaten Dr Lecter allt eftersom och får en relativt klar
bild av hur han är som person. Hannibal rymmer i slutet på boken och försvinner spårlöst.
Vi möter Dr Lecter nästa gång i boken Hannibal, efterföljaren till När lammen tystnar.
Sju år har gått sedan Dr Lecter rymde och han är fortfarande på fri fot och njuter på sitt sätt av
livet. Dock finns det personer som inte kan glömma honom. Mason Verger, Lecters sjätte
offer, är besatt av hämndbegär. Mason lever fjättrad vid sängen och respiratorn på grund av de
skador han fick i ett möte med Dr Lecter som hans patient. Mason använder Starling som
lockbete för att Dr Lecter ska träda fram och rädda sin skyddsling.
Dr Lecter befinner sig i Florens, Italien, under identiteten Dr Fell och har nästan inte
tagit livet av någon med undantag för sin företrädare, intendenten på Capponibiblioteket. Dr
Lecter alias Dr Fell arbetar som översättare och intendent i Capponibiblioteket där han trivs.
Dr Fell håller på att bli avslöjad som Dr Lecter av italienska polisen. Mason lyckas muta den
italienska polisen Pazzo som mot betalning går med på att fånga Dr Fell alias Dr Lecter.
Boken vimlar av människor med psykopatliknande störningar men de lämnar jag därhän.
26
7.4.1 Dr Lecters bakgrund och en orsaksförklaring till psykopati i Hannibal
Dr Hannibal Lecter föddes i Litauen och hans far var greve. Hans mor var välboren italienska,
en Visconti3. Lecter har släktforskat och tror att han även är släkt med Machiavelli4 (Harris
2001:129).
Hannibal har en syster som han älskar mer än allt annat och han var älskad tillbaks.
Under tyskarnas reträtt från Ryssland under andra världskriget sköt ett pansarförband sönder
familjens egendom i utkanten av Vilnius och båda föräldrarna dog (a.a:253). Dr Hannibal och
hans syster Misja togs tillfånga tillsammans med andra barn av desertörer från Östfronten
1944. Svält råder och Hannibal minns att soldaterna hade fångat in en liten mager hjort som
de dödade med en yxa. Hjortköttet räckte inte länge till desertörerna så när de senare behövde
mat gick de bara och tog ett barn som hade lite hull kvar och åt upp det. En gång när de kom
kände de på honom, men tog Misja istället. Hannibal försökte förtvivlat rädda sin syster
genom att hänga sig fast vid henne men som sexåring hade han inte en chans att rädda henne.
Hannibal hängde kvar i Misja tills han var tvungen att släppa taget om henne då de slängde
igen den tunga dörren så hårt att hans arm gick av. Hannibal bad förtvivlat till Gud att hans
syster skulle komma tillbaka och trodde förtvivlat på detta, trots att han hörde ljudet av yxan
när den träffade Misja. När han senare hittade sin systers mjölktänder i latringropen förstod
han att hon var död och hans tro på Gud som god försvann, numera anser Hannibal att gud är
ondare än han själv (a.a:242).
7.5 Skildringen av psykopatins yttringar i När lammen tystnar och
Hannibal
7.5.1 Dr Lecters störning
Dr Lecter kallas för sociopat i När lammen tystnar men för psykopat på bokens baksida. Dr
Lecter behandlas på Baltimore Hospital som en mycket farlig person och de har rigorösa
säkerhetsföreskrifter som alla är tvungna att följa i mötet med Dr Lecter. Dr Chilton beskriver
konsekvensen av att inte vara försiktig nog genom att berätta om hur Dr Lecter åt upp en
sjuksköterskas öga och tunga och hur han bröt av hennes käke för att komma åt hennes tunga.
Chilton berättar även att Dr Lecters puls inte ökade över 85 trots det makabra övergreppet
(Harris 1999:18-19).
Förutom att Dr Lecter har begått brott som mord, misshandel, ärekränkning och kannibalism
så måste han även kunna förfalska papper och dokument för att han ska klara sig ute i det fria
sedan han har flytt. Dr Lecter är en skicklig förfalskare exempelvis förfalskade han ett
gravöppnings dokument för att komma åt Starlings faders ben i Hannibal (Harris 2001:322323).
7.5.2 En intelligent, ärlig, och manipulativ gentleman
Dr Lecter beskrivs i båda böckerna som mycket artig, intelligent och belevad, med goda
kunskaper om vett och etikett. Han har dyra och snobbiga vanor och hans svagheter är musik,
3
Visconti Lombardisk fursteätt som under 1300-talet hade stora delar av Norditalien (Bra Böcker del 24)
Machiavelli (1469-1527) är en italiensk politiker och författare till bland annat Fursten, en handbok i läran om
att en furste eller diktator i statens intresse kan och bör använda alla medel för att behålla makten, även svek list
och våld utan hänsyn till för enskilda individer gällande moraliska normer (Bra Böcker del 15).
4
27
vin, böcker, mat och Starling (Harris 2001:215). Det belevade sättet visar sig även i hur han
tillreder maten. Hans kannibalism beskrivs på ett mycket sofistikerat sätt i Hannibal, han
marinerar sitt kött som han fick efter jakten på den tölpaktige tjuvskytten och hans hjort
(a.a:303-304).
Dr Lecter är beläst och mycket allmänbildad och han njuter av att visa sin bildning i När
lammen tystnar. Trots att han uppför sig belevat och artigt så säger, Lecter vad han vill och
bestämmer vem han vill prata med. När Starling kommer med för närgångna frågor svarar
Lecter med drypande sarkasm, han vänder och vrider på allt som sägs. Han förolämpar först
för att sen avsluta med beröm;
Ni är mycket ambitiös, eller hur? Vet ni hur jag uppfattar er med er fina väska och er billiga skor? Ni ser ut
som en lantis med dålig smak. Era ögon är billiga månadsstenar – de glänser när ni lyckats prestera ett svar.
Och ni är klok bakom ögonen också, eller hur? (Harris 1999:27).
Att vara belevad men oförskämd är helt i sin ordning för Dr Lecter i När lammen tystnar men
när Miggs, en medpatient, kastar sperma på Starling blir Dr Lecter upprörd över
”tölpaktigheten”. Lecter manipulerar senare Miggs till att begå självmord genom att övertala
honom att svälja tungan. Dr Lecter är stolt över sin ”bragd”, men erkänner aldrig mordet helt
(a.a:59-60). Starlings och Dr Lecters samarbete börjar. Dr Lecter byter sin information om
”Buffalo Bill” mot Starlings privata smärtsamma minnen. Dr Lecter njuter av Starlings plåga
när de smärtsamma minnena från hennes barndom dyker upp (a.a:206-207).
Dr Lecter talar i gåtor och trollbinder omgivningen i När lammen tystnar genom att hålla
dem på halster. Att ge rak information är något han gör när han vill ha något specifikt i utbyte
som han tjänar på. Han leker med sina offer intellektuellt. Till exempel när han säger sig ge ut
det riktiga namnet på Buffalo Bill till senator Martin, detta enbart för att få en transport till ett
annat ställe så att han kunde rymma. Han uppger att det är en William Rubin även kallad Billy
Rubin (a.a:180-181). Han avslöjar sedan skämtet själv genom att lämna en lapp med
bilirubinets biokemiska beteckning (a.a:242).
Starlings chef på FBI Crawford ser igenom Lecter och ifrågasätter om hans intelligens är
så unik. Den svaghet som Crawford upptäckt hos Lecter är att ”- att han vill verka slug,
slugare än alla.”. Det har han hållit på med i flera år (a.a:88). Dr Lecter ger Starling precis så
mycket information han har lust med (a.a:138). Dr Lecter visar sin intelligens genom att
analysera fram en profil på ”Buffalo Bill” där han beskriver honom som en störd person som
försöker vara transsexuell och som ansöker om könsbyte. Dr Lecter ger också en beskrivning
på vad det är som de ska titta efter, kriminalitet, störningar i barndomen orsakade av våld och
om personen varit omhändertagen av myndigheterna som barn (a.a:148-154).
7.5.3 Dr Lecters kropp
I När lammen tystnar beskrivs Dr Lecter som mycket vig och smidig och graciös som en
dansör (a.a:134-235). Det avslöjas i Hannibal att Lecter har polydactyli det vill säga sex
fingrar på vänster hand men opererade bort det sjätte fingret för att inte avslöja sin identitet
(Harris 2001:120). Starling beskriver Dr Lecters blick i När lammen tystnar ”Bakom hans
ögon fanns en ändlös natt” (Harris 1999:147). Ögonen beskrivs av Starling senare i När
lammen tystnar som egendomligt mörkbruna med ett mörker som suger till sig ljus (a.a:198).
Rösten beskrivs av Starling i Hannibal som metallisk (Harris 2001:34).
Dr Lecters luktsinne är mycket utvecklat. I När lammen tystnar kan Dr Lecter känna
lukter som ingen annan, exempelvis att Starling brukar använda parfymen L’Air du Tems
men att hon denna gång var oparfymerad (Harris1999:23-24). Han berättar också att han kan
bedöma vilken sorts schizoid sjukdom Sammie, en medpatient i När lammen tystnar, lider av
28
genom lukten av hans svett, ”Ja kan ni känna lukten av hans svett? Denna egendomliga
getliknande lukt är trans-3-metyl-hexensyra. Kom ihåg det, så luktar schizofreni.” (Harris
1999:135-136). Dr Lecter avböjde att få avsmaka ett vin efter flykten i När lammen tystnar
bara för att han tyckte att kyparens klockarmband luktade illa (a.a:324).
7.5.4 Beskrivning av Dr Lecter
Dr Chilton på Baltimore Hospital använder begreppet sociopat i När lammen tystnar när han
beskriver Dr Lecter. Han beskriver Dr Lecter som en sociopat helt omöjlig att nå och för
avancerad för att använda några tester på (Harris 1999:18). Även Dr Allan Bloom, ledande
auktoritet inom psykiatrin och konsulterad av FBI, beskriver i Hannibal Dr Lecter som en ren
sociopat (Harris 2001:133). Starlings chef på FBI, Jack Crawford, kallar Dr Lecter för ett
monster (Harris 1999:14).
Starling beskriver i Hannibal Dr Lecter som en försiktig man med flera bra identiteter att
ta till om han hotas med att bli avslöjad (Harris 2001:248). Dr Lecter beskrivs i Hannibal
precis som en orm,
Då, som om den haft en egen vilja, stack den rosa tungspetsen ut ur munnen, som en liten orm som letade sig
fram ur hans ansikte... Sedan lutade han sig tillbaka igen, med tungan tillbaka i sitt bo (a.a:268).
Många ansåg att Dr Lecter som barn var kuslig, skrämmande, intensiv och brådmogen
(a.a:267). I Hannibal möter vi en gammal kvinnlig bekant till Lecter, Mrs Rosencranz, hon
beskriver honom som ”en synnerligen charmerande man, absolut unik.”. Hon berättar att han
gav flickorna gåshud och att det tagit henne flera år att acceptera det man berättade om
honom. Hon beskriver Dr Lecters smak som utsökt både när det gällde presenter och vin
(a.a:282-283).
Barney som var Dr Lecters mentalskötare på sjukhuset i Baltimore beskriver i Hannibal
att Dr Lecter alltid uppträdde perfekt, inte högfärdigt utan snarare lättsamt och elegant. Men
”Det betydde inte att han inte skulle dödat mig om han fått minsta chans...En egenskap
utesluter inte den andra. Det goda och det onda kan existera samtidigt” (a.a:85). Barney var
och är inte rädd för att Lecter ska ge sig på honom nu när Dr Lecter är fri. Dr Lecter är en man
som man kan lita på. (a.a:85). Vid ett annat tillfälle i Hannibal säger Barney att Dr Lecter inte
skulle värdigas att ljuga, det vill säga inte nedlåta sig eller förnedra sig att ljuga (a.a:259).
Många inom det psykiatriska samfundet tvivlade på att Dr Lecter ens borde liknas vid en
människa. I Hannibal betraktades han, av sina kolleger inom den psykiatriska branschen, i
brist på adekvata termer för ”monster” (a.a:129). Dr Doemling gör ett annat psykiatriskt
utlåtande i Hannibal, han menar att Lecter saknar känslor som beundran och respekt samt att
han inte känner värme eller tillgivenhet (a.a:262). Lecter beskrivs i Hannibal också som
onormalt stark. ”... räknat efter storlek är han stark som en myra” (a.a:347)
En zigenarkvinna i Hannibal som var lejd av polisen Pazzi beskriver sitt möte med
Dr Lecter som ett möte med djävulen;
... i samma ögonblick som hon nuddade vid doktor Fell (Dr Lecter) mötte hon hans blick och kände suget från
de rödaktiga pupillerna, kände ett bottenlöst, kallt vakuum suga hjärtat mot revbenen... Det var djävulen...
Shaitan, nu har jag sett honom” (a.a:146-147).
29
7.5.5 Dr Lesters omänsklighet
Lecter framstår i Hannibal som omänsklig när han betraktar publiken på en utställning av
tortyrredskap. Han njuter av deras reaktioner av fasa (a.a:152). Dr Lecter klarar av allt i
Hannibal; han sprättar upp polisen Pazzi och hänger honom utanför fönstret med tarmarna
hängande utanför buken, han dödar en av kumpanerna som skulle kidnappa honom, allt utan
att få ett blodstänk på sig (a.a:188-194).
En annan omänsklig egenskap han tillskrivs i Hannibal är när han blivit tillfångatagen av
Mason, en av hans plågoandar. En av Masons medhjälpare tar en elektrisk pådrivare och kör
upp den i ögat på Dr Lecter. Lecter ger inte ett ljud ifrån sig (a.a:381). Dr Lecter ger heller
inte ett ljud ifrån sig när de bränner hans bröstvårta med en eldgaffel så mycket att skjortan tar
eld (a.a:391). I slutet på Hannibal får vi möta den omänskliga kannibalen Dr Lecter. Han har
tillfångatagit politikern Krendler, Starlings plågoande nummer ett; bundit fast honom i stolen
och tagit bort övre delen av skallbenet så att Dr Lecter kommer åt hans hjärna. Dr Lecter får
Krendler att äta sin egen hjärna tills talet blir oanständigt och Krendler kommer med
irrelevanta observationer, då tröttnar Dr Lecter och skjuter Krendler med en armborst
(a.a:444-446).
Omänskligheten tar sig också uttryck i fysisk och psykisk sadism. Mason är ett offer som
överlevt Dr Lecters behandling när han var verksam som psykiater. Dr Lecter drogade ner
Mason med metaamfetaminer, LSD och angel dust. Dr Lecter manipulerade sedan Mason att
under sitt rus skära loss bitar från sitt ansikte och mata hundarna med det. Mason minns själv
ingenting av händelsen men har fått berättat för sig att det tog lång tid. Dr Lecter bröt sedan
av nacken på Mason, detresulterade i att han blev förlamad (a.a:61). Efter överfallet på Dr
Lecter i Florens så skickar Lecter ett brev till Mason där han på ett sofistikerat sätt hotar
Mason till livet. Han berättar otäcka detaljer om hur det verkligen gick till när Mason miste
sitt ansikte. Bland annat beskriver han hur Mason själv åt upp sin näsa och hur det lät och
smakade ”Smakar precis som kyckling” (a.a:217-218).
7.5.6 Känslor och impulsivitet
Dr Lecters avsaknad av rädsla beskrivs när Pazzi pratar med Dr Fell första gången i Hannibal
och frågar lite frågor angående den försvunne intendenten. Pazzi reagerar på att Dr Fell borde
känna lite rädsla för honom (a.a:119). Lecter känner på sig att han befinner sig i fara och att
han blivit avslöjad men vetskapen om faran stör inte hans sömn på något sätt (a.a:174).
Starling är medveten om att hon roar Dr Lecter och att han leker med henne. Hon
berättar att när hon intervjuade Dr Lecter så brukade han peka på blottor i utbildningen och att
han tyckte att hon var naiv (a.a:48). När hon får frågan om Lecter tyckte om henne svarade
hon
Kort efter vårt första möte sa han saker om mig som var helt korrekta. Jag tror att det är lätt att blanda ihop
förståelse och empati – vi vill så gärna vara omtyckta” men hon vet inte om han tycker om henne eller ej, bara
att han förstår henne (a.a:49).
Dr Lecter handlar ibland impulsivt. Bland annat dödar han en man i Hannibal när han
utsätts för ett rånförsök. Lecter kan i samanhanget omöjligen veta om att rånförsöket är ett sätt
att få Dr Lecters fingeravtryck. Dr Lecter sprättar upp mannen, en impulshandling med dödlig
effekt (a.a:154). En annan impulshandling är när han skjuter en Hannibal tjuvskytt i som varit
oförskämd när han mötte honom i en vapenbutik. Dr Lecter skjuter mannen med pil och
30
sammanfogar en hjort med honom sida vid sida, styckade på samma sätt och med brässen
borttagen på dem båda. Starling kallar detta för ett infall av Lecter (a.a:288-289, 293).
7.5.7 Dr Lecters inre palats
I Hannibal får vi veta att Dr Lecter har ett minnespalats som han flyr till när hans livssituation
varit outhärdlig. Han är där med hela sinnet och det är som en parallellvärld han har skapat till
sig själv, ett inre palats. Där finns det bibliotek, och utställningar och belysningen är bra. Han
har själv målat väggarna med fresker. Palatset är stort och i medeltida stil med högt i tak. Allt
är inte vackert i palatset, ibland så ramlar Lecter ner i någon av de underjordiska stinkande
hålorna där ingen kan ta sig ut. Där finns smärtan som kan driva oss till farligt beteende.
Dr Lecter kan förflytta sig genom minnespalatset salar med en onaturlig hastighet. Med
sina reflexer och sin styrka, sin fattningsförmåga och snabba tankeverksamhet är Dr Lecter
väl rustad i den fysiska världen. Det finns dock platser inom honom som inte är säkra ens för
Lecter att gå till. I ett av de rummen finns minnet av Misjas död och när han befinner sig där
upplever han hennes död gång på gång och det är outhärdligt och sen vaknar han av sitt egna
skrik (a.a:239-243).
Dr Lecter ser Misja i Starling och kopplar ihop dem i sitt inre. Den värdigaste platsen i
världen för Misja är Starlings plats. Dr Lecter drömmer om att Misja och Starling skulle byta
roller, Starlings försvinnande skulle lämna plats för hans älskade Misja (a.a:345). I slutet på
Hannibal har Lecter lyckats hjärntvätta Starling med hjälp av hypnotiska droger. Han får
henne att möta sitt förflutna och göra upp med det (a.a:423-427). Boken Hannibal slutar med
att Dr Lecter och Starling lever ihop i Buenos Aires och det behövs inte längre några droger
för att hålla Starling kvar. Dr Lecter själv har slutat att drömma om sin syster Misja.
8
JÄMFÖRANDE DISKURSANALYS MELLAN VETENSKAPLIGOCH POPULÄR DISKURS
8.1 American psychos orsaksförklaring till Patricks psykopati
Det är svårt att hitta en orsaksförklaring som stämmer in på Patrick, detta främst beroende på
att orsaksförklaringen är framtolkad och inte konkret. Det vi vet är att Patrick växte upp i en
kall och ytlig miljö med mycket pengar och status. Ingenting talar för att han ska ha blivit
fysiskt misshandlad under sin barndom, vi vet däremot att hans mor är beroende av tabletter
och hon förmodligen varit avtrubbad av sina tabletter även under Patricks barndom. En tidig
störning i separations-individuationsförloppet där individen inte får svar eller bekräftelse från
en förälder kan göra att de empatiska jagegenskaperna blir bristfälliga. Det är de som mildrar
överjaget så att individen kan få djupare förståelse för sina medmänniskor (se rubriknummer
5.3.1)5. Det biologiska arvet kan härledas till faderns eventuella störning.
Facklitteraturens Interaktiva modell (se 5.1) är den orsaksförklaring som jag menar
stämmer bäst in på Patrick. Det vill säga att genetiska faktorer och biologiska och sociala
krafter i ett komplext samspel gör att psykopati kan uppkomma. Den sociala miljö som
personen är uppväxt i avgör psykopatins yttring. Det som inte stämmer med denna teori är att
Patrick är våldsam och mordisk. Om de sociala villkoren ska styra störningens uttryck så
anser jag att Patrick borde vara antingen en manschett förbrytare, politiker eller affärsman om
jag jämför med vad Hare skrivit om manschettförbrytare och subkriminella psykopater (se
6.4.2, 6.4.3). Bilderna stämmer delvis men inte helt.
5
Numren är hänvisningar till kapitlen i uppsatsen och skrivs i fortsättningen enbart med (se numret).
31
8.2 American psychos skildring av psykopatins yttringar jämfört med den
vetenskapliga diskursen
8.2.1 Patricks narcissistiska läggning och overklighetsuppfattning
Patrick är utseendefixerad och lever efter egna regler. Intrycket av Patrick är att han är
ambivalent. Patrick ser på sig själv som överlägsen och intelligent samtidigt som han är
arrogant, fräck och självsäker. Allt detta är typiskt för en narcissistisk läggning (se 6.3.1).
Samtidigt har han en känsla av overklighet som inte alls är typiskt för psykopater, att det
inte finns något ”jag”, att han känner sig som en illusion och att hans personlighet är
skissartad (se 7.3.1). Psykopaten har tvärt om ingen påfallande realitetsstörning enligt
Cullberg (se 6.5). Patrick är också medveten om att hans samvete saknas och han beskriver att
han har en smärta som bara går bort för stunden när han plågar någon annan. Detta är inte
heller typiskt för psykopater enligt den vetenskapliga diskursen. En psykopat är inte
medveten, alternativt har han inget intresse av andra människors smärta. Psykopater saknar
inlevelse och ser andra människor som föremål som de kan använda efter egna behov (se
6.3.3). Bilderna stämmer delvis, men inte helt.
8.2.2 Vännernas beskrivning av Patrick
Tre skilda bilder på Patrick ges av hans vänner. Jean, Patricks sekreterare, beskriver Patrick
som en omtänksam människa som bryr sig om andra och hon tror inget ont om honom. Den
andra vännen är Patriks advokat Carnes och han beskriver Patrik som en ”arselslickare” och
menlös djävel (se 7.3.2). Patricks bror Sean beskriver Patrick som Damian, djävulens son i
filmen Omen (se 7.2). Det är mycket troligt att psykopaterna ger människor olika bilder
utifrån vilka syften han har med dem. Psykopater beskrivs ofta som charmiga, sympatiska,
slagfärdiga, vältaliga och underhållande konversatörer som ger kvicka och intelligenta svar
(se 6.3). Utifrån det samanhang människan möter psykopaten skapas bilden av denne olika.
Jean är underlydande till Patrick, hon ser upp till sin chef samtidigt som han ser bra ut och har
gott om pengar. Hon drömmer förmodligen om ett förhållande med honom. Han har ingen
anledning att vara elak mot henne därför ser hon endast hans goda sidor som han visar upp på
arbetet samt att förälskade ögon ser oftast bara det de vill se. Carnes är advokat och ser
honom oftast enbart i professionella samanhang där Patrik som advokat manipulerar och
smickrar för att nå sina mål, därav hans bild. Seans bild av Patrick grundar sig på deras
uppväxt och Seans erfarenhet av sin bror. Bilderna stämmer helt.
8.2.3 Patricks förebilder
Det är svårt att se att psykopater med sin narcissistiska sida skulle kunna ha förebilder och
idoler. Men kanske kan de ha människor som de beundrar och identifierar sig med. Samtidigt
är det ett sätt för Patrick att roa sig, att chockera människor i sin omgivning och briljera med
otäcka citat och händelser. Det hela har lite en show över sig vilket inte är helt ovanligt bland
psykopater (se 6.3). Bilderna stämmer delvis, men inte helt.
32
8.2.4 Patricks sexualitet
Patrick hade en tidig sexdebut och för honom hänger sex och våld ihop. Den tidiga sexuella
debuten stämmer med den vetenskapliga diskursen som berättar att psykopater ofta i mycket
tidiga år visar allvarliga beteendemässiga problem, allt från lögner, stölder, vandalism och
våld samt en tidig sexuell brådmogenhet (se 6.3.8). Patrick verkar inte kunna njuta av sex utan
våld. Det sexuella våldet eskalerar med tiden tills det nästan helt tar över och Patrick tappar
greppet. Det stämmer överens med den vetenskapliga diskursen som uppskattar att hälften av
alla våldtäktsmän som gör upprepade våldtäkter är psykopater som ofta styrs av hämningslösa
sexuella drifter och fantasier med en önskan om makt och kontroll. Däremot stämmer inte
bilden av att Patrick skulle tappa greppet, enligt gängse uppfattning förlorar psykopater inte
kontrollen, utan är oftast kallt beräknande. De uppfattar offren som ting som de utnyttjar för
nöjes skull (se 6.4.1). Patrick njuter och blir upphetsad sexuellt även av att skrämma kvinnor
per telefon. Deras rädsla framkallar erektion hos Patrick (se 7.3.4). Jag ser detta som en makt
demonstration där Patrick känner sin makt och blir upphetsad av den, det överensstämmer
med den vetenskapliga diskursen (se 6.4.1).
För Patrick existerar kvinnan enbart för att sexuellt hetsa upp männen och för att
fortplantning ska kunna ske. Det stämmer med naturteorin, sociobiologin, som hävdar att
psykopati är ett uttryck för en särskild genetisk betingad reproduktionsstrategi och inte en
psykiatrisk störning. Reproduktionsstrategin går ut på att psykopaten försöker skaffa sig så
mycket barn som möjligt (se 5.2). Motsägelsefullt nog är Patrick inte intresserad att
reproducera sig. Han har själv tvingat flera kvinnor att genomföra abort och de som han inte
lyckats övertala har han själv utfört ingreppet på (se 7.3.4). Bilden stämmer delvis, men inte
helt.
8.2.5 Patricks hat mot olika folkgrupper
Patrick hatar uteliggare och homosexuella, varför han utför sadistiska mord på dem eller
misshandlar dem grovt (se 7.3.5). Det är överensstämmande med den bild Alice Miller ger när
det gäller den svarta pedagogiken. Hitler blev misshandlad som barn av en sadistisk far. När
han sen blev vuxen riktade han allt sitt hat mot judarna helt omedveten om att det egentligen
var hans far, juden, som han hatade. Ett barn som blivit misshandlat har ett omedvetet
upprepningstvång. Det skulle kunna vara det förtryckta barnet inom Patrick som slår sin
”baneman” när han inriktar sitt hat och sin vrede på de olika folkgrupperna (se 5.4, 5.4.1). Nu
vet jag inte vad som hänt Patrick i hans barndom men detta är en möjlig förklaring. I och med
att vi inte vet hur Patricks barndom var så kan jag inte säga att bilden stämmer helt. Bilden
stämmer delvis, men inte helt.
8.2.6 Patricks driftkontroll, drogintag och lögner
Patrick lever ett hektiskt liv med mycket droger. Det stämmer med den vetenskapliga bilden
av att psykopaten har ett kontinuerligt spänningsbehov. De vill uppleva något nytt, vara där
det händer och en del använder droger för att uppleva något nytt och spännande (se 6.3.7).
Patrick gillar att plåga djur på olika sätt, det är allt från hundar till råttor (se 7.3.6). Den
vetenskapliga diskursen visar att psykopater ofta i mycket tidiga år visar grymhet mot djur,
och den vuxne psykopaten ser det som normalt och till och med som njutbart (se 6.3.8).
Att det inte bekommer Patrick något när han avslöjas att han ljuger för Evelyn (se 7.3.6)
är mycket samstämmigt med den vetenskapliga diskursen. Att ljuga, bedra och manipulera är
33
naturligt för psykopaten och blir de avslöjade förblir de oberörda och ändrar berättelsen eller
omarbetar fakta (se 6.3.4). Bilderna stämmer helt.
8.2.7 Patricks sadistiska humor
Patrick har en sadistisk humor och bryr sig inte om offrens känslor när han leker med dem.
Att ge bort en barnskallra till en kvinna som nyss har tvingats att göra abort är grymt (se
7.3.7). I klassifikationssystemet DSM-IV är ett av mönstren som räknas upp för att man ska
klassas för att lida av antisocial personlighetsstörning, att ha ett bedrägligt beteende, vilket
visar sig i upprepade lögner, bruk av falska namnuppgifter eller försök att lura andra för nöjes
skull eller för personlig vinning (se 4.1.2). Utifrån en vetenskaplig diskurs skulle detta
mönster kunna passa in på Patricks ”sjuka humor”. Psykopaten saknar samtidigt förmågan till
inlevelse vilket resulterar i att de inte kan sätta sig in i andra människors känslor (se 6.3.3).
Därför förstår Patrick inte hur smärtsamt skämtet är när han först tvingar en kvinna att göra
abort och sen ger en barnskallra till henne i present. Bilderna stämmer helt.
8.2.8 Patricks ångest, självinsikt och kannibalism
Patrick våldtar, torterar, kokar och äter upp sina offer (se 7.1, 7.3.8). Enligt den vetenskapliga
diskursen är det fullt möjligt att psykopater kan utföra detta. Det är psykopatens oförmåga till
inlevelse som gör att de kan stycka och tortera sina offer lika lätt som en normalt frisk
människa styckar en kyckling (se 6.3.3). När Patrick sen bryter ihop (se 7.3.8) får jag en
känsla av att han faktiskt ångrar sina handlingar. Det är inte troligt, enligt vetenskaplig diskurs
har psykopater inte sådana känslor. De kan ge uttryck för att de ångrar sig men de motsäger
sig sedan i handling eller ord (se 6.3.2) Bilderna stämmer delvis, men inte helt.
8.2.9 Patricks hallucinationer
Patrick håller på åka fast i en sekvens i boken när han dödat en saxofonist. Han beskrivs som
förvirrad och rädd (se 7.3.9). Enligt den vetenskapliga diskursen är rädsla något ytligt, något
andra känner, men som psykopaten bara kan lära sig betydelsen av. De flesta människor
reagerar fysiskt på rädsla med hjärtklappning, handsvett eller darrningar. Psykopaten känner
inte något psykiskt kaos så de får inte dessa fysiska besvär (se 6.3.5). Att Patrik skulle
erkänna sina brott för sin advokat är föga troligt utifrån vad den vetenskapliga diskursen visar.
De kan ibland stå för sina handlingar men oftast förringar de dem eller förnekar följderna av
dem (se 6.3.2). Patrick erkände i ett förvirrat ångestfyllt tillstånd. Psykopater ångrar inte sina
handlingar och jag ifrågasätter om de överhuvudtaget kan känna ångest. Den vetenskapliga
bilden av psykopaten är att han har kontroll över både sig själv och sina handlingar.
Hallucinationerna som Patrick har i slutet är inte typiska för psykopaten som inte har någon
påfallande realitetsstörning eller psykosbenägenhet (se 6.5). Bilderna stämmer inte alls.
8.3 Orsaks förklaring till Dr Lecters psykopati jämfört med den
vetenskapliga diskursen
Dr Lecter hade mycket traumatiska upplevelser vid sex års ålder. Först miste han sina
föräldrar och sedan blev han tillfångatagen tillsammans med sin syster och andra barn av
34
desertörer från östfronten. Barnen blev dödade och uppätna en efter en av desertörerna och till
slut blev hans älskade syster uppäten (7.4.1). Att denna upplevelse kan åstadkomma livslånga
psykiska skador är det ingen tvekan om, men att skadan skulle yttra sig i psykopati med
kannibalistiska böjelser är mycket tveksamt. Dr Lecter verkar ha haft en relativt harmonisk
tidig barndom med djupa känslor för sin syster. Det talar för att han inte hade någon
psykopatisk störning innan traumat. Traumat i sig torde inte skada vare sig jaget eller
överjaget som är relativt utvecklade vid sex års ålder. De flesta teorier om psykopati, utom
två, talar om en tidig störning under barndomen med dåligt utvecklat jag och överjag (5.3,
5.3.1, 5.4). De två andra teorierna talar också om en tidig störning i barndomen men med
orsaken riktad till biologiska hjärnskador eller omogna hjärnceller (5.1, 5.2). Bilderna
stämmer inte alls
8.4 Skildring av psykopatins yttringar i När lammen tystnar och Hannibal
jämfört med den vetenskapliga diskursen
8.4.1 Personen Dr Lecter
Att Dr Lecter i När lammen tystnar kallas sociopat i boken men för psykopat på baksidan det
kan bero på att boken och förordet är skrivna i olika tider. När boken skrevs i slutet på 80-talet
talade den vetenskapliga diskursen om sociopati för att understryka att störningen orsakades
av sociala faktorer och tidiga upplevelser (se 1). Omslaget däremot är från 2000-talet då
debatten om terminologin har svängt och man återgått till termen psykopati (se 1).
Dr Lecter beskrivs som en ytterst farlig intelligent och blodtörstig man och de har
rigorösa föreskrifter för hur de ska handskas med honom. Bilden som läsaren får motsvarar en
totalt galen man med blodiga drifter han inte kan eller vill stoppa. Populärdiskursens bild av
psykopaten är mer lik en varulv än en människa med beteendestörning. Dr Chilton berättar att
Dr Lecters puls inte ökade nämnvärt under anfallet på sjuksköterskan (se 7.5.1). Enligt den
vetenskapliga diskursen har psykopaten ett flackt känsloliv. Det har visat sig vid
laboratorieexperiment med biologiskt registrering att psykopater inte visar upp normala
fysiologiska reaktioner så som tillexempel hjärtklappning vid rädsla (se 6.3.5). Överfört på Dr
Lecters låga puls vid tillfället med sjuksköterskan är det inte allt för otroligt att detta skulle
överensstämma med den vetenskapliga diskursen.
Dr Lecter är en mångsidig brottsling och hans talang för förfalskning stämmer väl in på
den vetenskapliga diskursen. De flesta psykopater lurar och bedrar oss, de är allt från
advokater, affärsmän till politiker och en del kallar dem för ”framgångsrika psykopater” (se
6.4.3). Vi får inte glömma att Dr Lecter arbetade och var respekterad inom sitt yrke innan han
blev avslöjad som Hannibal ”The Cannibal”. Bilderna stämmer delvis men inte helt.
8.4.2 Dr Lecter som intelligent, ärlig och manipulativ gentleman
Att en psykopat skulle kunna uppträda som en gentleman med snobbiga vanor kan stämma
överens med den vetenskapliga diskursen. Den vetenskapliga diskursen berättar om att
psykopater med utbildning och många personliga kontakter kan bli mycket framgångsrika
med sin manipulativa förmåga (se 6.4.2). Det ligger i deras intresse att lura människor och
vem skulle inte lita på en psykiater som Dr Lecter med sitt, i mitt tycke, engelska
societetsuppträdande. Det som däremot inte stämmer helt med den vetenskapliga diskursen är
att Dr Lecter dödar och lemlästar människor. Enligt den interaktiva modellen så styr den
35
sociala hemmiljön störningens uttryck. En individ med psykopatiska personlighetsdrag som
växer upp under goda förhållanden, med god utbildning och stabil familj borde utvecklas till
en manschettförbrytare, politiker eller något annat yrke där de kan utföra sina bedrägerier och
inte till en blodtörstig belevad mördare och kannibal (se 5.1). Visserligen blev han föräldralös
när han var sex år (se 7.4.1) och det framkommer inte hur hans senare uppväxt var. Men vid
sex års ålder borde hans överjag redan stabiliserats i och med att den oidipala perioden är över
då enligt Cullberg (se 5.3.2).
Något som passar in i den vetenskapliga diskursen är att han njuter av att visa sin
bildning (se 7.5.2). Psykopater har narcissistiska sidor med en överdriven syn på det egna
värdet och sin betydelse (se 6.3.1). Dr Lecter är ytterst vältalig och intelligent (se 7.5.2) och
det stämmer med Hares beskrivning av psykopaterna som slagfärdiga, vältaliga och
underhållande som konversatörer som ger både kvicka och intelligenta svar (se 6.3). De
känner heller inga skuldkänslor om de gör illa människor (se 6.3.2) och det passar in på Dr
Lecters verbala hänsynslöshet mot Starling (se 7.5.2). Att den fiktiva Dr Lecter är intelligent
finns det inget tvivel om, men det intelligenta i hans agerande är hans sätt att utnyttja den
information han besitter. Där den ”normala” människan skulle stoppas av normer,
skuldkänslor och samvete finns det inget som kan stoppa psykopaten. Psykopaten lever inte
helt regellöst men han är mycket friare att välja vilka regler som ska gälla för honom (se
6.3.9). Bilden stämmer delvis, men inte helt.
8.4.3 Dr Lecters kropp
Dr Lecter beskrivs ha ögon som stjäl ljus eller som en ändlös natt och att pupillerna är röda
(se 7.5.3, 7.5.4) men i den vetenskapliga diskursen finns det inte något som skulle tyda på att
deras ögon skulle skilja sig från genomsnittets ögon. Det samma gäller för Dr Lecters
onaturligt utvecklade luktsinne tillsammans med hans luktanalyser (se 7.5.3). Att man
däremot eventuellt kan känna lukten av schizofreni är troligt men inte specifikt för
psykopater, vissa sjukdomar kan man känna på lukten exempelvis diabetes. Beskrivningen av
Dr Lecters kropp både i När lammen tystnar och i Hannibal går ut på att göra honom
skrämmande och speciell och stämmer inte med den vetenskapliga diskursen. Bilden stämmer
inte alls.
8.4.4 Beskrivning av Dr Lecter som person
I både När lammen tystnar och i Hannibal finns det många experter som uttalar sig om Dr
Lecters störning, både Dr Chilton och Dr Bloom kallar Dr Lecter för sociopat. Men det är
endast Dr Chilton som beskriver att Dr Lecter är omöjlig att nå. Dr Doemling har träffat
Dr Lecter och menar att Dr Lecter saknar känslor som beundran och respekt, samt att
Dr Lecter inte kan känna värme eller tillgivenhet (se 7.5.4). Detta överensstämmer med Hares
beskrivning av psykopater som känslolösa (se 6.3.5). Många inom det psykiatriska samfundet
tvivlade på att Dr Lecter ens borde liknas vid en människa. I Hannibal betraktades han bland
sina kolleger inom den psykiatriska branschen i brist på adekvata termer för ”monster” (se
7.5.4). Enligt klassifikationssystemen DSM-IV och ICD-10 så stämmer diagnosen
sociopat/psykopat på Dr Lecter. Han uppfyller mer än tre karakteristiska i ICD-10 och i DSMIV uppfyller han nästan alla kriterier för att kallas psykopat (se 4.1.1, 4.1.2).
Dr Lecter beskrevs också av en del som ett kusligt barn (se 7.5.4). Psykopater har, enligt
Hare, som barn ofta varit grymma mot djur och syskon, haft beteendestörningar så som
lögner, vandalism och promiskuitet (se 6.3.8). Här stämmer inte bilderna riktigt ihop för Dr
36
Lecter älskade, och älskar fortfarande, sin syster Misja (se .7.4.1). Förhållandet att Dr Lecter
älskar sin syster stämmer heller inte in med bilden som Hare förmedlar om den känslolöse
psykopaten. Hare menar att känslorna är så ytliga hos en psykopat att en god iakttagare skulle
få ett intryck av att det bara var en roll som spelades upp (se 6.3.5).
Dr Lecters kvinnliga bekant från förr, Mrs Rosencranz beskriver i Hannibal Dr Lecter
som en charmerande man med utsökt smak som gav flickorna gåshud. Det hade tagit henne
flera år att acceptera det man berättade om honom(se 7.5.4). Denna beskrivning är helt
samstämmig med den vetenskapliga diskursen, psykopater kan vara synnerligen charmerande
(se 6.4.2). Även att hon hade svårt att acceptera det man berättade för henne om Dr Lecter
stämmer med Hares beskrivning av att omgivningen ofta är helt ovetandes om vad psykopaten
gjort och tvivlar på att det verkligen är sant (se 6.3.8) Dr Lecter blir även beskriven som en
orm i Hannibal. Denna beskrivning stämmer inte (om man inte är en ormfantast) med den
vetenskapliga diskursen som beskriver psykopaten som charmig (se 6.4.2). Barney, Dr
Lecters före detta mentalskötare, har en mycket positiv bild av Dr Lecter trots att han är
medveten att Dr Lecter kunnat döda honom om han fått chansen (se 7.5.4). Det stämmer in på
den vetenskapliga diskursen om man tänker på den svekfulla och manipulativa psykopaten
som Hare beskriver (se 6.3.4). Motsägelsefullt är det däremot när Barney berättar att man kan
lita på Dr Lecter och att han är en ärlig person (se 7.5.4). Detta visar att Barney, trots sin
kunskap om Dr Lecter, är manipulerad av honom och det stämmer väl med den vetenskapliga
diskursen om psykopaternas manipulativa förmåga (se 6.3.4). Zigenarkvinnans beskrivning av
Dr Lecter som djävulen passar inte in i den vetenskapliga dikursen. Att psykopatens offer
däremot upplever honom som djävulen eller som ondskan personifierad överensstämmer med
den vetenskapliga diskursen (se 4). Bilderna stämmer delvis, men inte helt.
8.4.5 Dr Lecters omänsklighet
Dr Lecter njuter av att se andra människors skräck, han fick Mason att äta sitt eget ansikte och
lyckades få Krendler att äta sin egen hjärna (se 7.5.5). Hare har beskrivit psykopaterna som
samhällets vilddjur (se 6.3) och frågan är om inte det är det böckerna vill att Dr Lecter ska
framstå som. För att säga att någon är omänsklig, måste man definiera vad som är mänskligt.
Hare beskriver psykopaten även som självcentrerad, känslokall, samvetslös med bristande
empatiförmåga och med en oförmåga att upprätthålla varma känslomässiga relationer till
andra människor (Hare 1997:16). Dr Lecter saknar mycket av vad som vanligtvis räknas som
mänskliga egenskaper exempelvis varma känslor, samvete, empatiförmåga och ånger.
Populärdiskursen beskriver Dr Lecter som en människa utan mänskliga egenskaper.
Bilden boken ger oss av att Dr Lecter inte skulle känna och reagera på smärta (se 7.5.5)
stämmer inte överens med den vetenskapliga diskursen. Tvärt om reagerar psykopaten på allt
som de uppfattar som förolämpningar eller nonchalans. Minsta provokation kan sätta
psykopatens kontrollmekanismer ur spel (se 6.3.6). Att bränna honom och att skada honom
med elfösaren måste ses som en mycket stor provokation för vem som helst och inte minst för
en psykopat. Bilderna stämmer delvis, men inte helt.
8.4.6 Dr Lecters känslor och impulsivitet
Att Dr Lecter inte känner någon rädsla för polisen Pazzi (se 7.5.6) stämmer väl in på Hares
beskrivning av psykopatens dokumenterade avsaknad av rädsla (se 6.3.5). Starling är klarsynt
när det gäller Dr Lecters eventuella känslor för henne och utifrån Hares beskrivning av
psykopaten som känslokall (se 6.3.5) stämmer den vetenskapliga diskursen. Hon inser att det
37
är osäkert om Dr Lecter tycker om henne eller inte. Hon påpekar att det är lätt att förväxla
förståelse med empati (se 7.5.6). Detta stämmer med den vetenskapliga diskursen som
påpekar psykopatens oförmåga att känna empati (se 5.1).
Dr Lecters impulsiva handlande stämmer också väl in på Hares beskrivning av
psykopatens beteende, att döda någon på impuls eller för att hämnas en oförrätt är typiskt för
den våldsamma psykopaten. Psykopaten reagerar starkt på vad de uppfattar som en
förolämpning (se 6.3.6). När Dr Lecter tror att han håller på att bli rånad kan han mycket väl
se det som en förolämpning och reagera impulsivt genom att döda rånaren. Dr Lecter
uppfattade tjuvskyttens beteende som oförskämd och kände sig troligtvis förolämpad (se
7.5.6). Bilderna stämmer helt.
8.4.7 Dr Lecters inre palats
Dr Lecters inre själsliv beskrivs som ett inre palats som han kunnat fly till när han haft det
svårt (se 7.5.7). Det stämmer dåligt med den vetenskapliga diskursen, enligt Hare som
hänvisar till klinikerna som länge varit medvetna om att psykopaterna känner till exempelvis
orden kärlek, älska och ledsen, de känner till ordens innebörd som om de slagit upp
förklaringen i ett lexikon (se 6.3.5).
Dr Lecters starka och varma känslor för både Starling och sin döde syster Misja (se
7.5.7) är inte heller typiskt för psykopaterna som enligt Hare har en oförmåga att upprätthålla
varma och känslomässiga relationer till andra människor (Hare 1997:16). Bilderna stämmer
inte alls.
8.5 Slutresultatet av diskursanalysen
Varken Patricks och Dr Lecters orsaksförklaring till psykopati är överensstämmande med den
vetenskapliga diskursen. Patricks orsaksförklaring stämmer endast delvis, det kan bero på att
jag själv tolkat ut orsaksförklaringen ur boken. Jag kan omedvetet ha tolkat fram en
orsaksförklaring som passade in i en modell som jag själv tror på. Orsaksförklaringen till
Dr Lecters psykopatistörning är däremot helt fel enligt den vetenskapliga diskursen.
I min jämförande diskursanalys så stämde de flesta yttringar in delvis men inte helt. De
andra kategorierna; Bilderna stämmer helt, Bilderna stämmer inte alls var jämnt fördelade
mellan Patrick och Dr Lecter. Skillnaden mellan Dr Lecters och Patricks missvisande bilder
av psykopati var att Dr Lecters var så fundamentalt fel utifrån den vetenskapliga diskursen
jämfört med de felaktiga bilderna på Patrick.
De flesta av Patricks sjukdomsyttringar stämmer delvis men inte helt med den
vetenskapliga diskursen. Den yttring som gör att bilden inte riktigt stämmer är den bristande
verklighetsuppfattningen samt Patricks hallucinationer. Bortsett från förhållandet att Patrick
bryter ihop vid två tillfällen så stämmer bilden av att Patrick är en psykopat med den
vetenskapliga diskursen.
Även hos Dr Lecter stämmer de flesta sjukdomsyttringarna delvis, men inte helt med den
vetenskapliga diskursen. Det som dessa yttringar har gemensamt är en bild av Dr Lecter som
galen med ett ormlikt eller djävulskt utseende. Bilden av att Dr Lecter inte känner rädsla och
att han reagerar kraftigt på oförrätter och förolämpningar stämmer helt med den vetenskapliga
diskursen. Det som inte stämmer med den vetenskapliga diskursen är Dr Lecters inre själsliv
samt beskrivningen av hans kropp med onaturligt bra luktsinne och med en blick som
beskrivs i det närmaste som diabolisk. Bilden är mer likt, enligt min uppfattning, ett onaturligt
väsen i stil med Varulven eller Dracula med deras onaturliga diaboliska förmågor och krafter.
38
9
SLUTDISKUSSION/REFLEKTION
De vetenskapliga diskursernas bild av psykopatins orsaker och yttringar skiljer sig delvis med
skönlitteraturens populärdiskurs bild av psykopaten. Skillnaden är påtaglig när det gäller de
kriminella yttringarna. Vetenskapens bild av psykopaten är att de flesta fungerar relativt
normalt i samhället, men de lever på gränsen till kriminalitet nästan hela tiden, exempelvis
som sol- och vårare på gränsen till kriminellt bedrägeri. Många har suttit i fängelse någon
gång på grund av ekonomiska brott. Många barn med tidiga beteendestörningar finns i våra
socialregister på grund av grymhet med djur, skolkning och/eller vandalism.
Enligt den vetenskapliga diskursen är det bara ett fåtal psykopater som utvecklas till
massmördare, våldtäktsmän och det är ytterst ovanligt med kannibalism. Populärdiskursens
bild av psykopaten är mycket råare, den beskriver psykopaten som en blodtörstig intelligent
massmördare om torterar sina offer innan han äter dem. Psykopaten beskrivs ibland mer som
ett onaturligt djävulskt väsen, i stil med varulven eller Dracula, än som en människa. Jämsides
med denna bild beskriver populärdiskursen även psykopatens brist på känslor, samvete, ånger
och regelnonchalans samt den charmiga och manipulativa sidan av psykopaten på ett sätt som
överensstämmer med den vetenskapliga diskursen. Men vilka är de? Och hur ska vi känna
igen dem? Vad ska vi göra om vi träffar på dem?
Socialarbetare har de senaste decennierna traditionsmässigt inriktat sig på att de flesta
beteendestörningar uppkommer på grund av miljö och uppväxt och att störningarna går att
behandla bara man får klienten att bli motiverad. Ett av problemen med psykopati är att man
hittills inte har hittat någon effektiv behandlingsform. Det beror på att en grundläggande
förutsättning för att kunna behandla en människa med psykiska och känslomässiga problem,
är att individen först måste erkänna att han har problem samt att han vill ha hjälp. Till
psykopatibilden hör att psykopaten själv inte upplever att han har psykiska eller
känslomässiga problem och att han heller inte ser någon anledning att förändra sitt beteende.
Han vill helt enkelt inte rätta sig efter de samhällsnormer som han själv inte har valt.
Den bild av psykopater som socialarbetaren har, kan vara präglad av den bild som den
populära diskursen ger, det vill säga att psykopaten är en vuxen man som våldtar, torterar och
mördar oskyldiga människor. För socialarbetaren är populärdiskursens psykopat inte den
”normala” klienten som hon/han förväntar sig att träffar i sitt dagliga arbete. Förmodligen
kommer socialarbetaren aldrig att träffa på den typen av psykopat som finns beskriven i
skönlitteraturen men det är ytterst sannolikt att hon/han kommer att träffa på klienter med
psykopati som vanvårdar sina barn och som reagerar på ett sätt som socialarbetaren inte är
van vid. Det finns då en risk att socialarbetaren inte upptäcker att han/hon mött en psykopat
och tar på sig skulden för ett misslyckat arbete och skickar klienten vidare till andra helt
ovetande instanser. Det är även möjligt att socialarbetaren lägger ner onödigt mycket tid och
resurser till ingen nytta. Det är förmodligen inte ovanligt att socialarbetaren avskriver
utredningar där den manipulativa psykopaten lyckats att manipulera och charmera
socialarbetaren till att allt är ett missförstånd som ska rättas till. Det är ett dilemma,
socialarbetaren får inte vara alltför misstänksam mot det klienten berättar, men hon/han bör
göras uppmärksam på att psykopater ofta med lätthet lurar oss.
Men åter igen vilka är de? Och hur ska vi känna igen dem? Psykopaterna lurar oss därför
att vi förväntar oss att folk är ärliga. Möter vi en charmig klient som ett flertal gånger blivit
anmäld men där det inte lett till någon åtgärd, bör vi titta lite extra. Får klienten dig att känna
dig i underläge genom att spela på dina svagheter. Verkar klienten leva ett impulsivt liv, har
klienten korta aggressiva utbrott, svär klienten på att det aldrig kommer att hända igen med ett
leende. Detta tillsammans med charm och munvighet är tecken på att man träffat på en klient
som kan vara psykopat. Ordna om möjligt ett möte med klientens föräldrar och andra
anhöriga och be dem beskriva klienten som barn, har klienten haft beteendestörningar redan
som barn har du troligtvis stött på en psykopat eller åtminstone ett gränsfall. Om vanvården
39
av barnen är allvarlig, försök att omplacera barnen i och med att du inte kan räkna med någon
bättring.
Bilderna jag har kommit fram till när jag jämfört de olika diskurserna är relativt lika, det
gör att populärdiskursens bild kan bli förväxlad med den vetenskapliga diskursens bild. Jag
befarar att många människors bild av psykopaten blir den som beskrivs i populärdiskursen.
Om vi godtar populärdiskursens bild av psykopaten som en blodtörstig mördare kan detta
medföra att vi inte är rustade att möta den subkriminelle psykopaten, exempelvis han som har
ett vanligt yrke och tillsynes är en ”normal” person. Vi får också svårt att acceptera att barn
kan ha psykopati i och med att vi associerar psykopaten med en blodtörstig massmördare.
Störningen är behandlingsbar hos barn tills de kommer upp i tonåren, sedan går det inte att
behandla psykopati. Dilemmat vi ställs inför är att när vi blundar för att barn kan ha psykopati
stänger vi samtidigt dörren för behandling. Samtidigt är jag medveten om att diagnosen
psykopati kan ha en stämplande effekt och att diagnosen även kan bli en självuppfyllande
profetia för barnet. Därför anser jag att vi även fortsättningsvis bör vara återhållsamma med
att diagnosticera barn som psykopater.
40
LITTERATURFÖRTECKNING
Bra böckers lexikon del 19, 15, 24. (1988) Höganäs: Bra böcker AB.
Cullberg, J. (2000). Dynamisk psykiatri. Falkenberg: Natur och kultur.
Ellis, B.E. (2000). American Psycho. Norhaven A/S, Danmark: Norstedts förlag
Hare, R.D. (1997). Psykopatens värld. Lund: Studentlitteratur.
Harris, T. (1999). När lammen tystnar. Stockholm: Forum.
Harris, T. (2001) Hannibal. Stockholm: Forum AB
Miller, A. (1982. I begynnelsen var uppfostran. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DMS-IV. (1995) Danderyd: Pilgrim press.
Nationalencyklopedin (1994) Höganäs: Bra böcker AB.
Personal & ledarskap nr 3/2000. Den fängslande psykopaten lämnar ingen oberörd.
Stein, C. ”Psykopater är omöjliga att bota” Svenska dagbladet 1999-05-09
Winter Jørgensen, M., Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund:
Studentlitteratur
Andra källor
Levander, S. (2002) E-mail korrespondens (2002-03-12).