Transcript Tonsättaren Nr 4 2012 - FST - Föreningen svenska tonsättare

Nr 4
| 2012
FÖRENINGEN SVENSKA TONSÄTTARE
TONSÄTTAREN GÅR I KYRKAN
Möte med:
Fredrik Sixten
Mattias Wager
New:Aud – ett europeiskt samarbete
Musiken versus Ordet
tonsättaren
nr 4 • 2009
TONSÄTTAREN
NR 4 • 2012
g
1
1
LEDAREN
Martin Q Larsson
ordförande
Musik som möte
vensk samtida konstmusik är något
mer än våra lysande fixstjärnor som komponerar för
internationellt erkända
orkestrar. Svensk samtida
konstmusik är också
elektronika i överfyllda
källarlokaler i Berlin och en
gruva i Norberg, det är
ljudkonstutställningar på
Bonniers konsthall och
oktobersalongen i Belgrad,
det är friimproviserande
musikgrupper på Nefertiti
och hemliga södermalmskaféer.
Det är frilansande instrumentalduos som spelar unga
tonsättare i New York och Ulricehamn, det är intima
kammarmusikaliska samarbeten med danskompanier och performanceartister i Säffle och Paris. Från
att ha varit en någorlunda enhetlig »modern klassisk
musik« har den samtida konstmusiken utvecklats till
en brokig fauna, som erövrat snart sagt varje vrå.
Med en exploderande teknikutveckling har tillgängligheten till tidigare osynliga musikformer ökat
tusenfalt, men det är inte bara i datorn och iPaden vi
vill tillägna oss musik. Det är svårt att erbjuda någon
upplevelse som kan slå just konsertformen, där
levande musiker brinner sig fram till publikens öron.
2 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
yrkomusiken är en kulturyttring som
uppfyller alla kulturpolitiska kriterier, men
som alla tar för så självklar att man nästan
glömmer bort att den finns. Samtidigt är det här medborgarna mer än någon annanstans kommer i
kontakt med musik, som lyssnare, som utövare och
som arrangörer. Det samtida konstmusikaliska
området spänner över en mängd skilda genrer, men
de har alla ett gemensamt. De uppstår alla först i
mötet mellan dem som skapar musiken och de som
lyssnar. p
Martin Q Larsson
ordförande
illustration: adam herlitz
venska kyrkan är utan konkurrens
Sveriges största konsertscen. Kända som
obekanta musiker framför musik som
spänner alltifrån 1100-talet till förra veckan, från
hymner till jazz, för ung som gammal. Samtidigt hör
vi så gott som aldrig sakral musik utanför kyrkans
lokaler; kyrkomusiken lever utanför alla regionala
kulturplaner och satsningar på kulturella och
kreativa näringar. Nyskriven och uråldrig musik
repeteras och framförs av amatörer och professionella
sida vid sida, vecka efter vecka, helg efter helg.
Ömsom sprängfullt – under advent och sommarkvällar – ömsom för spridda kyrkobesökare, som lika
mycket är där för den inre reflektion som kyrkorummet erbjuder som för själva musiken, gärna båda i
kombination.
INNEHÅLL
r e h e r r a r s om på olika sätt
har figurerat i mitt eget liv
medverkar i det här numret.
Tonsättaren Fredrik Sixten var
min körledare under ungdomsåren i Viksängskyrkan i
Västerås, tonsättaren Kjell
Perder min lärare i musikhistoria vid musikvetenskapen i
Uppsala och organisten Mattias Wagers barn leker
med mina.
Vad i hela friden vill jag egentligen säga med det?
Att jag bara gör tidning om folk jag känner? Nej, så är
det förstås inte. Dessa herrar är, var och en på sitt
sätt, företrädare för det kyrkomusikaliska tonsättandet och/eller framförandet och det faktum att
dessa tre har korsat min väg visar väl, så väl som
något, hur kyrkomusik, på olika sätt, kan tangera
våra liv när vi minst anar det. Kyrkans traditioner
finns i blodomloppet på många av oss trots att vi
själva kanske inte tror det. Extra sant är detta förstås
så här i juletid, då det nog kan slinka en psalm ur
både en och annan snapsfuktad strupe.
pro på p s a l m e r berättade förresten ovan
nämnde Mattias Wager, som regelbundet
visar Storkyrkans orgel för skolklasser, att
den enda klass som bett att få sjunga just en psalm,
vid sitt besök nu i höst, kom från den islamiska
skolan i Spånga. Starkt, högt och med alla ord och
toner rätt sjöng eleverna Den blomstertid nu kommer
foto: anna hedelius
Psalmsång för alla
Anna Hedelius
redaktör
till Wagers orgelkomp. Ett (sju)sjungande inlägg i
debatten kring skolavslutningar i kyrkan kanske?!
a , i d e t ta n u m m e r av Tonsättaren vänder
vi i fyra texter vårt argusöga mot kyrkans
musik, främst musiken inom den protestantiska
kristendomen. Vi berättar också om det europeiska
samarbetet New:Aud, som syftar till att hitta nya sätt
för den nya musiken att möta publiken.
Som vanligt är ni mer än välkomna att skriva till
Tonsättaren och tycka till om vad vi skriver, alternativt om det vi ännu inte har skrivit om! p
Trevlig läsning!
Anna Hedelius
redaktör
Tidningen Tonsättaren ges ut av Föreningen Svenska Tonsättare och kommer ut med fyra nummer per år.
Tidskriften är gratis. Vill du börja prenumerera, sluta prenumerera eller annonsera, vänd dig tillnedanstående
adress och telefon eller till [email protected]. Lyssna till ny musik på www.composersradio.com • Postadress:
FST, Box 17092, 104 62 Stockholm • Besöksadress: Hornsgatan 103, 13tr, Stockholm • telefon: 08-783 95 90 •
fax: 08-783 95 40 • hemsida: www.fst.se • ansvarig utgivare: Martin Q Larsson • [email protected] • redaktör: Anna
Hedelius • [email protected] • formgivning: Adam Herlitz • omslag: Storkyrkan • omslagsfoto: Magnus Aronson
• tryck: Grafiska Punkten • 0470-700 700 • ISSN 2000-7485
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
3
foto: anna hedelius
Med tron som inspirationskälla skriver han
musik, som man gärna får diska till. Han är
emot gränsdragningar och drömmer om att
skriva opera. Möt tonsättaren Fredrik Sixten,
som nyligen tackat ja till tjänsten som domkyrkoorganist i Nidarosdomen i Trondheim.
Organist
med rätt att
komponera
TEXT • MAINA ARVAS
prästson
sitter och omsorgsfullt ritar
av notlinjer och noter – utan
att ännu riktigt förstå vad
han gör. Han vet bara att
han är fullkomligt uppslukad av den
grafiska upplevelsen av notskriften.
Många år senare sitter han i Härnösands domkyrka och hör originalframförandet av sitt eget verk – den första
svenska passionsmusiken, byggd på de
två sista kapitlen av Markus evangelium. Snart ska han inse att det är en stor
succé.
– Jag hade skrivit musik lite oregelbundet. Det var först efter 15 år som jag
beslöt mig för att satsa på det. Det som
var avgörande var uruppförandet 2004
av En svensk Markuspassion, berättar
Fredrik Sixten, numera en av landets
mest publicerade och framförda tonsättare av kyrkomusik.
n körsjungande
4 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
– Succén blev ett kvitto på att »det här
går att göra, det här vill jag göra!« Nu är
den framförd nästan femtio gånger. Det
finns knappast någon motsvarighet till
det vad gäller nyskrivna oratorier. Sedan
dess betraktar jag mig som tonsättare.
Kallar du dig tonsättare av kyrkomusik eller säger du konstmusik?
– Jag säger tonsättare. Och jag skulle
hellre tala om samtida musik, eftersom
det inte antyder att musiken ska vara på
ett visst sätt. Begrepp som konstmusik
och avantgarde, att dela upp tonsättare
i moderna respektive traditionella,
tycker jag är lite töntigt i dag. Det är
hundra år sedan de första fritonala
styckena skrevs – moderna tonsättare
är nu lika mycket traditionalister som
vi som skriver tonalt. Nu handlar det
om att lägga pussel av det som redan är
funnet. Det är blandningarna som är
intressanta.
mellan de två inledande ögonblicks-
bilderna hann Fredrik Sixten lära sig
spela orgel och piano »ganska väl«, göra
revolt mot kyrkan i 17-årsåldern (»Jag
var trött på allt om Gud och Jesus, och
själva kyrkan«), utbilda sig till pianolärare i stället för kyrkomusiker som han
”
Folk blir ofta
glatt överraskade när de hör något
av min hand. De får
kanske en annan hållning till samtida konstmusik – den måste inte
vara fin i kanten, obegriplig och kräva specialkunskaper.”
Fredrik Sixten
tänkt, bara för att få kontakt med
kyrkan igen och ta en tjänst som
kantor, och slutligen avlägga högre
organistexamen samt studera komposition för professor Sven-David Sandström vid Kungliga Musikhögskolan.
Numera är han domkyrkoorganist i
Härnösands domkyrka. Och tonsättare. Kombinationen är inte självklar, alla
kyrkor uppmuntrar inte komponerande på arbetstid.
– Det finns en myt om kompositören
som något märkvärdigt. Det göder jantelagen: »Vi har ju Bach, inte ska väl du
tro att du kan skriva något likvärdigt?«
Men jag drev på, fick god respons, och
fick med i arbetsbeskrivningen att komponera. Nu förväntas det av mig att jag
accentuerar festligheter eller speciella
gudstjänster genom nyskriven musik.
Här finns en insikt om att musiken kan
sätta kyrkan i fokus, nå långt över församlingsgränserna, och visa en vilja att
söka nytt.
i samhället
har förändrats de senaste decennierna
– den ändrade relationen till staten, en
successiv minskning av antalet
medlemmar, en pågående diskussion
om vad kyrkan ska vara. Jag undrar
om Fredrik tror att man i kyrkomusikens utveckling kan se en spegling av
kyrkans utveckling i stort.
– Musik i sig är inte en självklar dörröppnare – den kan stänga lika mycket
som den öppnar. När människor inte
längre kommer till kyrkan för att de
känner sig tvingade av en tradition
måste kyrkan anpassa sitt språk och bemötande för att tillgodose andra behov.
Det är klart att musikens roll har följt
med i den ändrade strategin. Kanske att
den samtida konstmusiken har fått
stryka på foten till förmån för genrer
som pop, visa och gospel.
Kan din musik öppna eller stänga
dörrar?
– Folk blir ofta glatt överraskade när
de hör något av min hand. De får kanske
en annan hållning till samtida konstmusik – den måste inte vara fin i kanten, obegriplig och kräva specialkunskaper. Min musik är ju tonal i
sin grundkaraktär, även om jag känner mig fri att söka olika uttryck.
Det finns inget egenvärde i att den
ska vara svår. Även om den är komplicerad, om man frågar exekutörerna, kan den låta lättillgänglig.
Vi glider in på skillnaderna mellan
sakral och profan musik. Fredrik som är
emot absoluta gränsdragningar – det
svenska kyrkans roll
återkommer flera
gånger under samtalet –
tror att mycket beror på
kontexten (»Jag menar, spelar man Adagio for strings av
Samuel Barber i kyrkan på en långfredag så färgas den och kan tolkas
sakralt«). Sakral musik skulle nog
också kunna uppfattas som profan, om det inte finns en text med
religiöst budskap.
Men som troende kompositör vill
man väl att ens verk ska uppfattas
sakralt?
– Jo, jag har ju ett budskap i min
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
5
foto: anna hedelius
Fredrik Sixten får snart en så här pampig
arbetsplats. Nidarosdomen i Trondheim räknas
som den viktigaste kyrkan i Norge.
musik. Det sakrala är en drivkraft för
mitt skrivande. Min egen tro, de
odödliga berättelserna i Bibeln och
kyrkans tusenåriga liturgi är inspirationskällor. Men var någonstans verket
framförs är väl egentligen inte viktigt
för mig. Man kan sätta på en cd-skiva
när man står och diskar eller dukar ett
bord – och musiken fungerar där också.
Man får bedöma från situation till
situation vad man tycker är ärligt mot
musiken, eller gör den mest rättvisa.
det finns normer att
förhålla sig till inom kyrkomusiken –
något påbjudet eller förbjudet vad
gäller tonspråk eller ämnen – svarar
Fredrik tveklöst nej. Sedan skrattar
han till:
– Det vill säga, inte för mig. Det finns
ju många inom kyrkan som tycker det.
Men jag är emot allt vad förbud heter.
Gränser är till för att undersökas. Jag gör
det dock på mitt sätt. Man kan göra det
drastiskt som i Sven-David Sandströms
Requiem: De ur alla minnen fallna där
de skriker ut runda ord. Eller bara ge-
på frågan om
6 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
nom att låta en kvinna sjunga rollen som
evangelisten, som i mitt första oratorium. Det är logiskt då alla får i uppdrag
att gå ut och sprida budskapet om Jesu
död och uppståndelse, men hittills har
det alltid varit en man som sjungit det. Vi
har visserligen kvinnliga präster i Sverige, men diskussionen lever fortfarande.
när vi talas vid har Fredrik Sixten
precis tackat ja till tjänsten som
domkyrkoorganist i Nidarosdomen i
Trondheim, den viktigaste kyrkan i
Norge. Han glädjer sig över att de
bejakar att han är komponist, två
väldigt bra körer och möjligheten att
utveckla den egna musiken. Viljan att
nå ut internationellt har hela tiden
funnits där.
– Jag har varit konsekvent med det.
Min musik har blivit spelad en hel del
utomlands och uppförs regelbundet i
främst usa. Jag vet att den har en potentiell kraft att bli väldigt spridd.
Finns det ett nytt musikaliskt steg
som du längtar efter att ta?
– Även om jag oftast får mina upp-
drag inom kyrkan skulle jag inte ha något emot att skriva för den profana musikvärlden. Orkestermusik till exempel.
När Radiokören gjorde mitt Requiem sa
de att »du borde skriva en opera«. Det
skulle verkligen vara intressant. p
Fredrik Sixten
p Född i Skövde 1962.
p Studier vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
p Tonsättare, domkyrkoorganist
i Härnösands domkyrka, från
april 2013 domkyrkoorganist i
Nidarosdomen, Trondheim.
p Har skrivit oratorier (En svensk
Markuspassion, 2004, Requiem,
2007, Ett svenskt Juloratorium,
2009), körmusik, orgelverk, kammarmusik.
Ända sedan 300-talet har det tvistats om tonernas plats jämte det heliga
Ordet i kyrkan. Mot en historisk bakgrund reflekterar tonsättaren Kjell
Perder kring hur öppen dagens kyrka är för nyskapande musik.
Musik till glädje och
förargelse i kyrkan
TEXT • KJELL PERDER
betraktas allmänt som dominerande
kulturhärd i Europa under åtminstone de första 1700 åren av vår tideräkning. Även efter det att upplysningstiden inledde en långsam sekulariseringsprocess kom kyrkan att härbärgera en viktig del av västerlandets
konstnärliga utveckling och förnyelse,
inte minst musikens.
Inom ramen för det sakrala har det
komponerats och gestaltats; i katakomber, kloster och katedraler har musiken
klingat till uppbyggelse och glädje, men
också förargelse. En röd tråd går nämligen genom historien när det gäller musikens relation till kyrkorum och kristen dogmatik; kampen mellan musikens
konstnärliga egenvärde och kyrkans
ängsliga bevakande av det heliga Ordets
primat. Kyrkan insåg tidigt musikens
enorma kraft – som levandegörare, retoriskt redskap och dekoration – men
har uppenbarligen också känt sig hotad
en kristna kyrkan
av konstnärlig frihet och av musikens
inneboende »sofistikationsprocess«.
Musik döms ut som hädisk
Redan kyrkofadern Augustinus fick på
300-talet gå i försvar för de orientala
Alleluia-melismerna, då redan en enkel
vokal utsmyckning ansågs fördunkla
Ordet och förskjuta fokus. Att instrumenten inte på allvar kom in i kyrkorummet förrän efter ett årtusende (och
i vissa delar av östkyrkan fortfarande
inte är accepterade i gudstjänsten) har
förstås flera orsaker, men den främsta
torde vara en seglivad skepsis mot den
musik som inte entydigt bär fram bibelordet.
Det liturgiska dramat kastades ut på
kyrkbacken på 1100-talet, en påve bannlyste den moderniserade medeltidsmotetten på 1300-talet, Trient-konciliet på
1500-talet diskuterade på fullt allvar att
avskaffa all flerstämmig musik och
1800-talets så kallade cecilianism var en
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
7
reaktion mot kyrkomusikens »symfoniering« och vurmade för gregoriansk
enkelhet.
Även i tider närmare vår egen har instrument utdömts som »djävulens redskap«, nya musikstilar ansetts »oandliga« och musikaliska protester (ända fram
till Pussy Riot) stämplats som hädiska.
Djävulens intervall
Det är ingen tvekan om att många av
8 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
”
Det är ingen tvekan
om att många av
oss som komponerar
idag fortfarande ser
kyrkorummet som en
viktig spelplan.”
kjell perder
oss som komponerar idag fortfarande
ser kyrkorummet som en viktig spelplan – inte minst för att att existentiella
frågeställningar är en sådan bördig
jordmån för kompositorisk bearbetning – men ofta till priset av såväl anpassning som begränsad ekonomisk
utdelning.
Akustiken i många äldre kyrkor
lockar oss att raffinera klangparametern, det stora antalet körer med aptit på
nyskrivet material ger oss omedelbar
bekräftelse, ibland finns till och med
chansen för tonsättaren att – som komplement till kända verk – få en beställ-
foto: Sforzando
Snäv musikbudget i kyrkan
foto: adam herlitz
Mycket har givetvis kretsat kring inramning, textläggning och beteendemönster, men också den musikaliska
utformningen i sig själv har ifrågasatts.
Tritonus-intervallet upplevdes under
medeltiden som så skärande att det kallades »diabolus in musica«, men undvikandet av denna sataniska samklang
kan rentav ha bidragit till flerstämmighetens tidiga utveckling, då motrörelse
tvingades fram i parallellsången.
Palestrinas musik lär, med sin överpersonella karaktär och förberedda dissonansbehandling, ha bevekat prelaterna i Trient, men den samtida Gesualdos
madrigalismer och halsbrytande harmoniska ryck torde inte ha släppts innanför kyrkporten även om texterna
hade varit sakrala. Å andra sidan: Bach
kallades »den gamle perukstocken« av
sina egna barn, men inom ramen för
traditionella kyrkomusikaliska former
utvecklade han stor originalitet!
Det finns åtskilliga exempel på hur
musikaliska innovationer, som till exempel oratoriet, fötts i kyrkans hägn,
och därefter successivt vuxit ur den liturgiska kostymen, för att så småningom bli renodlad konsertform. I vissa
fall har kyrkan fortfarande varit öppen
för den fristående sakrala musiken,
men inte sällan har andra konsertsalar
fått ersätta då musiken inte längre ansetts uppfylla de primära kyrkliga
brukskriterierna.
ning för röster och orkester. Oftast
hänger det dock på personliga kontakter och förutsätter en stor portion idealitet. Royaltynivån för ett kyrkligt
framförande är fortfarande en bråkdel
av vad samma stycke skulle generera i
en konsertsal.
Svenska kyrkans medlemsantal sjunker och därmed minskar också det ekonomiska utrymmet för en generös musikbudget, en utveckling vi bara sett
början på. I frikyrkan är det i än högre
grad idealitet och gratisarbete som gäller,
och dessutom en långt mer instrumentell syn på användningen av konstarter.
Hur mycket tål kyrkan idag av rebellisk
konst och musik som utmanar? Är vi så
måna om att behålla denna – i vissa fall
– sista bastion att vi lydigt ikläder oss
den framlagda kostymen?
Jag har mött stor nyfikenhet och personlig generositet hos många musikansvariga inom kyrkan, men ibland också
rigiditet och en chockerande snäv musiksyn. Inte alla kyrkor skulle till exempel tillåta framföranden av min kärleksduett Hög visa, eftersom den erotiskt
laddade bibeltexten är tonsatt för sopran och mezzosopran, och homosexualitet fortfarande, i vissa kretsar, är en
känslig fråga.
Ödesfrågan för musikens plats i den
framtida kyrkan är förstås inte teologiska invändningar mot melismer,
ogudaktiga instrument eller alltför
dansanta rytmer. Den stora utmaningen torde snarare bli hur kostsamma
musiksatsningar ska försvaras mot pastorala och diakonala behov. »Volontärismen« kan mycket väl ta över musikutrymmet om inte vi – musikskapare
och kyrka tillsammans – kan ge övertygande argument för att upplevelsekvalitet kräver professionalism, tid och resurser. Och nyskapande musik kan
bevisligen locka en bred publik! p
foto: adam herlitz
Kyrkomusiken behöver resurser
Visby domkyrka har
ett rikt musikliv.
Kjell Perder är tonsättare och har bland
annat komponerat oratorier, körverk och
operor med koppling till religiösa
och existentiella frågor. Han arbetar just
nu med ett nytt rekviem.
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
9
Fattig församling, rikt musikliv. Mattias Wager är domkyrkoorganist i
Storkyrkan och spelar omväxlande de stora orgelverken, improviserad nattmusik och en stor portion nyskrivet. För att han tror på det!
NYTT UTAN
MÅSTEN
I STORKYRKAN
TEXT • ANNA HEDELIUS
ljusets
tid, men dunkelt på
Storkyrkans orgelläktare.
En vink om att musiken
kommer i sista hand i
kyrkan föreslår jag lite offensivt, men
Mattias Wager, domkyrkoorganist
sedan 2011, protesterar.
– Nej, det beror på att Stockholms
domkyrkoförsamling är en av Stockholms fattigaste församlingar. Det tänker inte folk på, men det bor bara 3 000
personer i Gamla stan. Där du bor, i Katarina, betalar runt 20 000 personer
kyrkoavgift.
Detta ekonomiska faktum tycks inte
bekymra Mattias Wager nämnvärt.
Och ärligt talat lever musiken ett gott
liv i församlingen. Tre heltidsanställda
musiker – förutom Mattias Wager även
Gary Graden och Michael Waldenby –
fyra körer och en regelbunden konsertverksamhet.
Den nyskrivna musiken har en naturlig plats. Att Karin Rehnqvist skrev
nytt till kronprinsessbröllopet för ett
et är adventstid ,
foto: magnus aronson
10 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
Inga måsten
par år sedan har väl knappast undgått
någon (jodå, Mattias Wager satt vid orgeln), men också till vardags – om det
nu går att säga så om en verksamhet
som till största delen sköts under helgdagar – integreras nyskrivet som en naturlig del.
Mattias Wager själv vill ogärna dela in
musiken i gammal respektive ny, eller i
alla fall inte värdera den utifrån dessa
kriterier.
– Om man liknar konstmusiken vid
en produkt, så kan man prata om att
man ska ha den allra senaste. Men man
kan också bestämma sig för att inte
tänka i de termerna över huvud taget.
Begreppet Ny musik är i dag bara ett varumärke, musik skriven av tonsättare
uppfostrade och verksamma i vad man
kan kalla för västerländsk musiktradition. Men musiken är inte alltid ny i betydelsen att den representerar något
aldrig hört. Det är lika svårt att hitta
sant ny i bemärkelsen nyskapande musik bland tonsättare av nutida musik
som i vilket annat sammanhang som
helst.
– Själv har jag alltid haft lite svårt för
det där att man ska ta ansvar för den
nya musiken, fortsätter han. Som musiker vill jag ta ansvar för att framföra
grejer jag tror på. Man ska givetvis testa
saker, ge dem chansen, men om man
känner att man gör det mest för att man
borde – då blir det fel.
Mattias Wager tystnar över lunchsoppan en kort stund – funderar över
om de tonsättare som läser artikeln,
kommer att stämpla honom som hopplös med tanke på vad han just har sagt,
men ämnet tycks engagera honom och
han är rätt övertygad om att de ska förstå vad han menar.
– Konstmusiken är uppbyggd av väldigt mycket strukturer hämtade ur ett
gammalt samhälle – ett samhälle styrt
av överhet och elittänkande. Där menar
jag att kyrkan har en möjlighet att släppa garden. Vi kan blanda gammalt och
nytt som vi känner för det. Inom kyrkan har vi också den fantastiska blandningen av amatörer och proffs – detta i
en värld där alla musiker snart är proffs
och de andra inte ens spelar piano hemma. I kyrkan bereder vi människor
möjlighet att musicera själva. När vi uruppför ett körverk av till exempel SvenDavid Sandström eller Kristina
Forsman så är det faktiskt amatörer –
körsångarna – som gör jobbet. Så är det
sällan på konserthusen!
ning, via studier i Paris och Bonn, till
att själv undervisa både i Sverige och
utomlands. Sedan 2006 är han anställd
i Storkyrkan.
– Kyrkan är på många sätt den roligaste värld att jobba i för en musiker i
Sverige i dag, för det finns fortfarande
ett stort antal jobb, där man är både anställd och entreprenör, producent, utövare och dessutom har en fast publik,
som man bygger upp en relation till.
Man gör det dessutom utan någon form
”
Det konstiga
är att man
kan uttrycka sig hur
mysko och avantgardistiskt som
helst när man improviserar.”
MATTIAS WAGER
Mattias Wager får allra
bäst publikkontakt då han
improviserar på någon av
Storkyrkans orglar.
foto: anna hedelius
Rolig arbetsplats
Också gränsdragningen mellan profan
och sakral musik är tämligen ointressant, menar han.
– Förut skrev alla tonsättare kyrkomusik eftersom det var den värld som
omslöt alla. Kyrkan var som ett slags EU
man var med i. Så är det tack och lov
inte i dag. Ju äldre jag själv blir, desto
mer intresserad blir jag av vad musik är
i sig själv. Ger den någonting är det inte
så intressant att diskutera i vilket rum
den framförs.
Att han själv valt kyrkorummet som
arbetsplats är dock ingen slump. Efter
att ha »ramlat in på orgel« gick han hela
vägen från Kungliga Musikhögskolans
kyrkomusikerlinje och diplomutbild-
av kulturpolitik i ryggen.
– Den stora möjligheten med kyrkan
är att den inte är ett konserthus, konstaterar han. Hela den sekulära scenen har
blivit extremt förstelnad och rigid. Det
handlar om att förhålla sig till ett estradframförande, där premisserna är
klara. Vi sitter och lyssnar när jättejätteduktiga musiker gör jättejättesvåra
saker som vi blir fascinerade av och så
ska vi klappa i händerna efteråt.
– Kyrkorummet däremot är väldigt
bra, för det är både stort och litet samtidigt, både högtidligt och väldigt intimt.
I Storkyrkan har vi dels en speciell konsertverksamhet med dyra biljetter, men
vi har också gratisgrejer som har en mer
diakonal funktion. Dit kommer människor som inte har någon självklar plats
i andra sammanhang. De vill gärna
komma i dialog med oss och varandra
om musik. Någonting som verkligen intresserar människor är att se och höra
ett kreativt samspel och känna sig del-
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
11
foto: magnus aronson
Även vid ett framförande av
Händels Messias i Storkyrkan
ingår inslag av improvisation.
foto: per hortlund
aktiga i det. Det nya i musiken kanske
inte består i enbart nya tonkombinationer utan i att göra musik i en ny social
kontext, att sudda ut de knivskarpa
gränserna mellan musiker och åhörare.
Det sant nutida i kyrkomusik handlar
om vilket tilltal man har till publiken.
Improviserar fritt
Både tilltalet och samspelet är något
Mattias Wager och hans musikerkolleger arbetar mycket med i Storkyrkan.
En viktig del i detta är improvisationen. Den improviserade serien
Nattmusik, med sex konserttillfällen
per år, föddes ur Mattias Wagers
samarbete med Gary Graden och
slagverkaren Anders Åstrand.
– Improvisationstraditionen på orgelsidan är ganska stark. Gary, som är
en bra sångare har nära till spontant
skapande och tillsammans med Anders
har vi gjort mycket triogrejer. Genom
improvisationerna fångar vi ett sätt att
musicera som det inte går att etikettera.
Det ingår komponenter av allsång, av
12 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
genrebred improvisation, av spontanarrangemang.
I Nattmusik har musiker som blockflöjtisten Kerstin Frödin, trumpetaren
Tora Thorslund, Peder af Ugglas, cellisten Svante Henryson, sopranen Anna
Tarantino, mezzosopranen Paula Hoffman och estradpoeten Daniel Boya-
”
Det nutida i
kyrkomusik
handlar om vilket
tilltal man har till
publiken. Det som
verkligen intresserar människor är att
se och höra ett kreativt samspel och
känna sig delaktiga
i det.”
MATTIAS WAGER
cioglu samt tonsättaren Kristina Forsman också medverkat. Arbetssättet är
otvunget.
– Vi samlar material på bordet och
skapar utifrån det en struktur som gör
att vi rör oss runt i kyrkan, använder
alla instrument vi har – högtalare, metronomer, väckarklockor, tre orglar, flygel – och drar runt dem i kyrkan. Noter
är i regel bara en utgångspunkt.
Lyssnarnas reaktioner kommer varje
gång som ett brev på posten.
– Det slår allt jag har varit med om.
Det konstiga är att man kan uttrycka sig
hur mysko och avantgardistiskt som
helst när man improviserar. Alla tar in
det, lyssnar uppmärksamt och tycker
att det är spännande, men om jag hade
spelat samma toner och delat ut ett program där det stod att musiken skrivits
av en spännande ny tonsättare – då
skulle många dra öronen åt sig direkt.
Vad beror det på tror du?
– Vi människor filtrerar allting. De
flesta av oss är inte så öppna som vi tror.
Om man har haft många negativa upplevelser av så kallad nutida musik; man
kanske inte har känt sig välkommen,
man kanske har känt sig dumförklarad,
eller kommer från en miljö där det anses
att man gör sig till – då ska det mycket
till att man öppnar öronen och tänker
att det inte gör något att det inte är någon
melodi eller några ackord i musiken.
men allt är inte improvisation i
Storkyrkan. Michael Waldenby är en
flitig tonsättare, Gary Graden beställer
foto: per hortlund
Mattias Wagers kollega Gary Graden
är dirigent och beställer flitigt ny
musik till St Jacobs kammarkör.
mycket nyskriven körmusik.
– Att spela och sjunga nyskrivet är
självklart. Vi spelar det av naturlig lust
och för att variera oss, inte för att vi ska.
Så du följer med i det nutida musiklandskapet?
– Viss koll har jag. Samtidigt känns
det ibland som om jag bara har tid att
gå på mina egna konserter. En del viktiga, omtalade stycken, till exempel
Anders Nilssons Requiem, har jag inte
hunnit höra än. Det är jag nyfiken på,
för tidigare har jag spelat musik av
Nilsson ganska flitigt, bland annat den
reviderade versionen av hans Partita
för orgel som jag uruppförde i St Paul’s
Cathedral 1996.
och Erland
Hildén är andra favorittonsättare.
Mattias Wager samarbetar också sedan
snart tjugu år med Erik Westbergs
vokalensemble i Piteå – en ensemble
som uruppför mycket svensk musik.
Tonsättare är han för övrigt också
själv, fast inte ansluten till fst. Han har
komponerat musik till två sceniska spel
inom kyrkan – Per Ragnars föreställ-
b tommy andersson
ning om Martin Luther och Agneta
Pleijels spel om den heliga Birgitta med
Margareta Byström i rollen. Dessutom
skrev han 2008 musiken till Lennart
Hjulströms uppsättning av Mäster Olof
på Stockholms stadsteater. Komponerade gjorde han under pågående repetitionsarbete i full interaktion med skådespeleriet.
– Det var bland det roligaste jag har
gjort. Jag går absolut igång på att komponera när någon ger förutsättningarna, men jag sitter inte och tänker att jag
bär en symfoni inom mig. p
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
13
Några tonsättare berättar…
Genom ljud, ljus, fotoutställning, scenografi och
åtta kanalers surround vill
Eva Erbenius blåsa liv i
Sveriges övergivna kyrkor.
...om ro och musik
I Tonsättaren fokuserar
vi denna gång på nutida
musik inom den protestantiska kyrkan. Men vi
skickade också ut en
fråga till föreningens
medlemmar och bad dem
berätta om de har komponerat religiös musik
för annan tro än protestantisk kristendom. Här
några av svaren.
» J AG HAR KOM P ONERAT
musik med orto-
doxa kristna texter.«
Djuro Zivkovic
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
i Stockholm uruppförde häromdagen mitt körverk med
» J AC O B S UNGDOMSKÖ R
14 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
kort textutdrag ur bhagavad-gita på originalspråk = hinduistisk text.«
Mattias Sköld
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
zen-buddhistiska historier för barnkör, för länge sen. Men det
kanske inte räknas...«
Palle Dahlstedt
» J AG HAR TONSATT
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
» J AG HAR KOM P ONERAT och framfört i
svenska kyrkan soundscapen Ljudresan i
Indialand, som 2009 framfördes i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Ett stycke på fyrtio minuter inspelat i det allra heligaste för
en hindu – Varanasi. Man får följa med till de
heliga ceremonierna vid soluppgång och
solnedgång, följa med mig när jag träffar
heliga män och besöker de backpackerfyllda smågatorna, hundra meter från Ganges.
Mitt nya projekt heter Upplevelsekyrkan
och jag gör det tillsammans med min son
Theo Erbenius. Piloten görs första helgen i
februari i den lilla träkyrkan Spannarboda
i Lindesbergs kommun, där min pappa arbetade som kantor i 35 år. Sedan skall jag
marknadsföra och sälja Upplevelsekyrkan
till Svenska kyrkan. Jag tänker blåsa liv i de
tysta och övergivna kyrkorna i Sverige genom ljud, ljus, fotografiutställning, scenografi och åtta kanalers surround. På piloten
använder jag bara mina egna stycken, men
när det större projektet kommer igång tar
jag även in andra tonsättares åttakanalerskompositioner, Kalla det meditation, feel
good eller en ljud/ljus/bild-utställning.«
Eva Erbenius
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
kantat, A challenge
to humanity? Den skrevs för fred och försoning mellan alla världens folk och religioner.
Deltog gjorde bland annat de fem största
religionerna plus samisk religion.«
Ylva Q. Arkvik
» DUGER DET MED MIN
••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Ett samlat grepp
om publiken
illsammans med sina europeiska systerorganisationer och
med stöd från EU driver Föreningen Svenska Tonsättare (fst) projektet New:Aud. Trettioen professionella
musikensembler från sjutton europeiska länder ska under två års tid samarbeta för att lära av varandra och diskutera fram nya idéer. Från Sverige deltar
Gageego! och KammarensembleN. New:Aud föregicks av ett liknande
samarbete, Re:new music, som pågick
2008–10. Musikensembler från olika
Hur ska nyskriven musik nå ut till publiken?
En gammal fråga, men
snart kan det europeiska samarbetsprojektet
New:Aud leverera nya
svar. Ivo Nilsson från
KammarensembleN är
en av de inblandade.
foto: PEter Knutson
TEXT • DITTE HAMMAR
KammarensembleN
är en av de ensembler
som knäcker idéer i
New:Aud.
europeiska länder satte upp en
gemensam databas med den musik de
själva på var sitt håll hade beställt och
spelat. Man delade med sig av partitur,
inspelningar och information kring
verken, för att råda bot på det faktum
att nyskrivna verk så sällan spelas mer
än en gång och sällan utanför sitt
upphovsland.
Samarbetet gav mersmak och i
New:Aud har man alltså flyttat perspektivet till publikarbetet. Under två
års tid ska de trettioen ensemblerna
bolla idéer i sju grupper och göra varsina
två konserter. KammarensembleNs Ivo
Nilsson deltog vid
upptaktsmötet 24–25
oktober i Bryssel.
– De olika ensemblerna visade sig ha
utvecklat sitt publikarbete på olika sätt,
berättar han. En del
hade spelat mycket
för och med barn
och unga, andra använt sig mycket av
internets möjligheter, medan några
hade utforskat samarbetet med andra
konstformer.
Här
fanns mycket man
kunde lära av varandra över nationsgränserna.
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
15
Strukturproblem att lösa
KammarensembleN är själva inte några
nybörjare när det gäller publikarbete.
– Att hitta nya konsertformer känns
egentligen inte särskilt nytt för oss, säger Ivo Nilsson. Vi har arbetat med dansare, konstnärer och regissörer, vi har
samarbetat med bland andra Cullbergbaletten och Vokalharmonin och har
nyligen spelat på bland annat Fotografiska och Liljevalchs. Vårt projekt Virtuoser med regissören Etienne Glaser
drev blandformen mellan teater och
”
Vi har en strävan att skapa
ett större fokus kring
musiken, till exempel
genom att framföra
långa helaftonsverk.”
Ivo Nilsson
musik till sin spets och skapade en stor
debatt på 90-talet.
Vad hoppas du lära dig av att vara med
i New:Aud?
– Att hitta ny repertoar, att få ett socialt
nätverk att utbyta erfarenheter i. Vad är
likt, vad är olikt? En förhoppning är också att kunna påverka de strukturella förutsättningarna för konserter, att få tillgång till ordentliga lokaler och teknisk
assistans. Som det nu är har ingen av de
svenska nutida musikensemblerna någon
egen konsertlokal. Det blir svårt med publikarbetet när det inte finns någon fast
plats där publiken känner sig hemma.
– Man kan luras tro att det bara handlar om förpackningen av konserter, till
exempel ljussättning eller yttre attribut,
fortsätter Ivo Nilsson. Men för oss är det
precis tvärtom. Vi vill istället lyfta fram
16 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
musiken och ge den de bästa förutsättningarna att nå fram.
Han menar att ett av problemen för
den nutida musiken är att den kan
framstå som splittrad. På till exempel
jurybaserade festivaler kan det vaskas
fram fem olika verk med sinsemellan
helt olika karaktär.
– Det blir som en sorts musikens eviga Vårsalong, säger Ivo Nilsson. Vi har
en strävan att skapa ett större fokus
kring musiken, till exempel genom att
framföra långa helaftonsverk. Eller att
arbeta med teman som skapar fördjupning kring musiken.
Han lyfter fram ett positivt exempel
från ensemblen Klangforum i Wien, så
kallade symposium.
– Det är långa kvällar, där man gör
flera konserter i kortare intervall och
varvar med till exempel mat och dryck.
Man spelar 30–40 minuter, sen kanske
någon berättar om musiken. Sedan spelar man ett set till och så vidare. Det ger
en helt annan potential att skapa förståelse för musiken och att också kunna
lyfta fram olika sättningar, solon och
smågrupper vid sidan av helgruppen.
– Det blir mycket så att svenska musiker spelar svenska tonsättare för en
svensk publik, säger han.
Ivo Nilsson tycker också att det skulle vara spännande om ensemblerna
kunde gästa varandra och spela på varandras konserter, i mera handfasta,
musikaliska samarbeten. Likaså skulle
det vara intressant med en europeisk
festival där kanske alla ensemblerna
kunde delta. Men framför allt framhåller han vikten av en internationell festival för ny musik i Sverige och att festivaler som exempelvis Sound of Stockholm
ska få fortsatt och utökat stöd.
Vad KammarensembleNs kommande New:Aud-konsert kommer att innehålla vill Ivo Nilsson inte avslöja.
– Det är en del av idén att konsertkonceptet ska växa fram under året,
med inspiration av diskussionerna
inom New:Aud. Men någon gång i september 2013 kan publiken vänta sig en
New:Aud-konsert med KammarensembleN och en med Gageego! p
Ideella krafter viktiga
När Ivo Nilsson har träffat de andra deltagarna i New:Aud har han slagits av att
de europeiska förhållandena för musiker är bättre än de svenska.
– Vi svenska ensembler är i europeisk
strykklass, säger han. Vi och Gageego!
är de enda på mötena som inte har någon avlönad administrativ resurs för
våra verksamheter. I Sverige sker allt
sådant på ideell basis. För framtiden hoppas han att europeiska ensembler ska kunna göra korsvisa beställningar från varandras länder. I nuläget kan man i princip bara
beställa musik från kompositörer i det
egna landet. New:Aud
New:Aud går ut på att trettioen musikensembler från sjutton
europeiska länder genom workshops, möten och repertoarutbyte utforskar nya sätt för den nutida musiken att möta publiken.
p Projektet pågår mellan 2012
och 2014 och varje grupp ska under den perioden ha två publika konserter. Från Sverige deltar
grupperna Gageego! och KammarensembleN.
p Projektets hemsida:
www.newaud.eu
Notiser
foto: anders alm
Pristagare
vid FST:s
julmiddag
Norrbotten Neo har fått FST:s
interpretpris, tonsättaren Klas
Torstensson har fått Hilding Rosenbergpriset och Thomas Bjelkeborn vid IDKA (Institutet för
digitala konstarter) i Gävle har
tilldelats priset Musikens Möjliggörare för 2012. Samtliga priser
delades ut vid Föreningen Svenska Tonsättares julmiddag på
Waterfront hotel i Stockholm
den 14 december.
Christ
Johnsonpriser till
Staern och
Byström Christian
På nya poster
Jesper Thorsson, som
1 januari börjar sin
anställning som vd för
Export Music Sweden.
Benjamin Staern har tilldelats
Stora Christ Johnsonpriset på
180 000 kronor för sitt verk Worried Souls och Britta Byström
har tilldelas Lilla Christ Johnsonpriset på 60 000 kr för sitt verk
Picnic at Hanging Rock.
Christ Johnson-priset tilldelas
en tonsättare för ett orkesterverk komponerat under senare
år. Verket kan vara en solokonsert eller innehålla vokala och/
eller elektroakustiska inslag.
Bägge priserna delades ut av H
M Konungen vid Kungliga Musikaliska akademiens högtidssammankomst.
Engquist
vann
körtävling
Med stycket It is so peaceful here
now vann Christian Engquist första priset i tävlingen Svanholm
Singers Composition Award.
Tävlingen, som har inrättats för
att stimulera komponerandet av
modern manskörsmusik, tog
emot 46 bidrag från fem världsdelar. Priset består av 5 000 euro
samt utgivning av Gehrmans
musikförlag.
Karin Rehnqvist
och Ann-Sofi
Söderqvist med
medalj
Tonsättarna Karin Rehnqvist
och Ann-Sofi Söderqvist fick
Kungliga Musikaliska Akademiens främsta utmärkelse, nämligen Medaljen för tonkonstens
främjande, vid akademiens årliga högtidssammankomst den
26 november.
Medaljen delas ut till högt förtjänta personer för betydande
insatser i svenskt musikliv.
Sven-David
i topp
Tillsammans med Storkyrkans
kör och Hässelby motettkör har
Sven-David Sandström komponerat Musik för kyrkoåret, det vill
säga musik till kyrkoårets samtliga söndagar. »En sinnligt avlyssnande musik, med på sina
ställen andlöst svaga halleluja i
pianissimo, som också fångar
årets ljusväxlingar.« skrev Dagens Nyheters Martin Nyström,
då han placerade Sandströms
verk topp på sin Bäst just nu-lista
i november.
Nutida Sound till Hanna Hartman,
Sten Sandell och Monomono.
Hanna Hartman, Sten Sandell
och text/elektronmusikduon
Monomono får musikpriset Nutida Sound. Priset, som delas ut
för andra året, uppmärksammar 2011 års tre intressantaste
skivor inom den nyskapande
musiken – Hanna Hartmans H^2,
Sten Sandells trippel-cd Music
Inside the Language och Monomonos ADSR. Bakom priset,
som delades ut under festivalen
Sound of Stockhom, står tidskriften Nutida Musik.
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
17
Andra tongångar
Gränslöst
skapande
Lurarna mot
omvärlden
NY MUSIK MÖTER:
VI LYSSNAR IN:
»PADDAN«, då tonsättarna Jesper Nordin och Jonatan Liljedahl samt producenten Emelie Bergbohm sprider
Gestrument – en musikapp för
iPad över världen. Teknologin
i den nya musikapplikationen
är från början utvecklad för
Jesper Nordins eget komponerande och går ut på att med
hjälp av rörelser spela inom
givna skalor och rytmer.
Intresset för appen sprider sig snabbt och lovorden
låter inte vänta på sig: »This
is the chocolate and peanut
butter of gesture and instrument. Yum.«, skriver till exempel SmiteMatter Music i sin
recension. Projektet belönades nyligen med Stockholms
Berlin, där det händer
mycket spännande på undergroundscenen NK i NeuKölln,
en scen vikt för experimentella konserter, ljudinstallationer,
workshops och samtal kring
ljudkonst.
Den 17 januari spelar Born of
Six: Amelia Cuni, Catherine
Christer Hennix, Werner Durand, Stefan Tiedje (soloröst,
bordunröst, egenhändigt gjorda blåsinstrument), bland annat inspirerade av den indiska
meditativa musikformen dhrupad och tidig minimalism.
Amelia Cuni kan höras på NK i
Berlin.
stads innovationsstipendium
i klassen Kulturella och kreativa näringar. »Denna nya teknik bedöms kunna nå en bred
marknad bestående av såväl
professionellt arbetande musiker och tonsättare som musikkreatörer i alla åldrar«, skriver juryn i sin motivering.
Det där med alla åldrar verkar stämma. Gestrument används i workshops med barn
och enligt Jesper Nordin älskar hans egen ettårige son att
spela på det.
www.gestrument.se
18 TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
Den 26 januari hålls en workshop under rubriken ERS/
Electromagnetic and radiation
spaces, ett projekt som undersöker effekten av elektromagnetiska vågor och joniserande
strålning på levande organismer.
Anmälan görs på:
[email protected]
Mer information om båda evenemangen samt hela NK:s vårkalendarium:
www.nkprojekt.de
URUPPFÖRANDET
Mirjam Tally, Stjärnorna, Niguliste church, Tallinn med Vox
Clamantis och SaxEst, 15 januari
Berätta om ditt verk
Stjärnorna?
– Det är mitt tredje
verk där jag använder text av poeten
Edith Södergran. Tidigare har jag skrivit
Animalisk hymn för
Radiokören och En
strimma hav, som nyligen uruppfördes i
Slovenien av kammarkören Ave. Styckets
längd är åtta minuter,
den exakta besättningen är altsolo och vokalensemble med mest manliga röster. I Estland har vi en jättebra ensemble som
heter Vox Clamantis och fokuserar på gregoriansk
sång. Jag anpassade verket till deras besättning. De
håller konsert i januari med saxofonkvartetten SaxEst. Jag har lagt till några ad libitum-instrument, som
heter singing bowls på engelska och spelas av körmedlemmar. Verket finns i två versioner, en på svenska och en på engelska.
Du skriver musik för traditionella instrument, för röster och elektronmusik. Vad gör du helst?
– Helst skulle jag vilja kunna skriva musik på heltid.
Och om jag då fick välja skulle jag koncentrera mig på
enbart orkester och elektronmusik, helst i filmsammanhang. Du samlar på ljud. Har du något favoritljud?
– Ja, det har jag. Hamngnissel! Jag har spelat in
ljud i olika hamnar, bland annat båtar och metallkonstruktioner i stormvind. Dessa ljud har inspirerat mina
andra verk, till exempel orkesterstycket Turbulence.
Vad arbetar du med just nu?
– Jag skriver musik till Jesper Kurlandskys två filmer Yellow Hat och Red Hat. Så har jag några arrangemang på gång. Den estniska ensemblen Weekend
Guitar Trio, som består av tre elgitarrer, har jubileum
i mars 2013 och till jubileumskonserten arrangerar
jag några av deras jazzlåtar till ensemblen Una Corda
med besättningen kannel, harpa och cembalo. Så har
jag några seriösa verk lite längre fram.
FRÅGESTÄLLARE: ANNA HEDELIUS
Konsertkalendarium
JANUARI
romantiska valser, Den
norske kirke, Hege-Marie
Korshavn-mezzosopran,
Karl-Otto Hagen-Olsenpiano, 18.00, Stigbergsgatan 24, Stockholm
2013
06
Kjell Perder, Ett barn är
fött, Spånga Motettkör,
19.00, Spånga kyrka,
Stockholm
10
Klas Torstensson composer in residence, Four
Brass Links, musikFabrik,
20.15, Muziekgebouw
aan ’t IJ, Amsterdam,
Nederländerna.
14
Rolf Martinsson, New
commission, Württembergische Philharmonie
Reutlingen, dir. Ola Rudner,
inviger det nya konserthuset i Reutlingen, Tyskland.
Uruppförande
15
Rolf Martinsson, Concert
Fantastique, Martin Fröst,
klarinett, Helsingborgs
symfoniorkester, Andrew
Manze, 19.00 Konserthuset, Kufstein, Österrikisk
premiär
15
Mirjam Tally, Stjärnorna,
19.00, Niguliste kyrka,
Tallinn, Vox Clamantis och
SaxEst. Uruppförande
16
Daniel Fjellström, Fåglar
och ljus, Anders Lagerqvist, violin Kari Sandnes,
cello Mats Widlund, piano.
18.00, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm.
Uruppförande
16
Rolf Martinsson, Concert
Fantastique, Martin Fröst,
klarinett, Helsingborgs
symfoniorkester, Andrew
Manze, Grosses Festspielhaus Salzburg. Även 17 och
18 jan.
17
Andrea Tarrodi, Camelopardalis för orkester, Helsingborgs symfoniorkester,
dir. Andrew Manze, 19.30,
Mozart Festival, Großes
Festspielhaus, Salzburg,
Österrike
19
Andrea Tarrodi, Lucioles,
Spartanburg Philharmonic,
dirigent: Sarah Ioannides,
19.00, Twitchell Auditorium, Spartanburg, USA
22
Krystyna Pettersson,
Barnen i träden, Uruppförande, Morgon, Tre
25
Rolf Martinsson, A. S. in
Memoriam, Scottish Chamber Orchestra, dir. Andrew
Manze, 19.00, City Halls,
Glasgow, UK
07
Klas Torstensson composer
in residence, Licks & Brains
II, Syrène Saxophone Quartet, Asko|Schönberg Ensemble, Christian Karlsen
dirigent, 20.15, Muziekgebouw aan ’t IJ, Amsterdam.
Uruppförande
08
Anna-Lena Laurin, Dance
of the fairies, Musik mellan
fjärdarna, Anders Inge
och Kjell-Åke Hamrén, vln
– Jonna Inge, viola – Anja
Inge, cello 1 och Werner
Schmitt, cello 2, 16.00,
Baptistkyrkan, Hudiksvall,
Uruppförande
26
Klas Torstensson composer in residence, Nytt
verk för storband, David
Kweksilber Big Band, 20.15,
Muziekgebouw aan ’t IJ,
Amsterdam, Nederländerna. Uruppförande
26
Rolf Martinsson, A. S. in
Memoriam, Scottish Chamber Orchestra, dir. Andrew
Manze, 19.00, Queens Hall,
Edinburgh, UK
26
Klas Torstensson, Nytt
verk för bigband, David
Kweksilber Bigband, 20.15,
Muziekgebouw aan ’t IJ,
Amsterdam, Nederländerna. Uruppförande
14
Andrea Tarrodi, Liguria
för orkester, Norrköpings
Symfoniorkester, dir. Stefan
Solyom, 19.00, Konserthuset, Stockholm
15
Rolf Martinsson, Open
Mind, Kungliga Filharmoniska Orkestern/Sakari
Oramo, 19.00, Carnegie
Hall, New York, USApremiär
16
Andrea Tarrodi, Liguria,
Norrköpings Symfoniorkester, dirigent: Stefan Solyom, 15.00, De Geerhallen,
Norrköping
FEBRUARI
01
Tobias Broström,
Lucernaris – Concerto for
Trumpet, Live Electronics &
Orchestra, BBC Philharmonic Orchestra, Håkan Hardenberger – trumpet, John
Storgårds – dirigent, 19.30,
The Bridgewater Hall, Manchester, Storbritannien
16
Jan Sandström, Wahlberg
Variations, Christian Lindberg, Lapland Chamber
Orchestra, 19.00, Korundi,
Rovaniemi, Finland
21
Albert Schnelzer, A Freak
in Burbank, Göteborgs
Symfoniker, dir. Stefan
Solyom, 19.00, Göteborgs
Konserthus, Göteborg.
Även 22 februari.
02
Eva Erbenius, Upplevelsekyrkan, 11.00, Spannarboda kyrka, Lindesberg,
Uruppförande
03
Rolf Martinsson, Composer
in Residence, Helsingborg
symfoniorkester, Orchestral
Songs, Lisa Larsson,
sopran, Helsingborg symfoniorkester, dir. Andrew
Manze, 19.30, Helsingborgs
konserthus
06
Rolf Martinsson, Open
Mind, Kungliga Filharmoniska orkestern/Sakari
Oramo, 19.00, Konserthuset, Stockholm
09
Torbjörn Nilsson, Violinkonsert op. 21, Katarina
Andreasson, violinsolist;
Karlskoga symfoni orkester,
tons. dir, 16.00, Karlskoga
kyrka, Uruppförande
16
Thomas Lindahl, Karlsson på Taket, Samuel
Jarrick (Karlsson), Conny
Thimander (Lillebror) Dir:
David Björkman, 18.00,
Kungliga Operan, Stora
scen, Stockholm
17
Johan-Magnus Sjöberg,
That Love, Stråkkvartett
(med mezzosopran) no 3,
Kvartett 168 och sångerskan Sabina Zweiacker,
17.00, Allhelgoonakyrkan,
Lund. Uruppförande
21
24
Jan Sandström, Echoes
of Eternity, Jonas Bylund,
Christian Lindberg, Düsseldorfer Symphoniker, 16.30,
Großer Saal, Düsseldorf,
Tyskland
APRIL
11
Klas Torstensson composer
in residence, Nytt verk för
New European Ensemble,
Christian Karlsen dirigent,
20.15, Muziekgebouw aan ’t
IJ, Amsterdam, Nederländerna. Uruppförande
11
Benjamin Staern, Tranströmersånger (ensembleversion), Carina Vinke, New
European Ensemble, dir.
Christian Karlsen, 20.15.
Muziekgebouw aan’t IJ,
Amsterdam, Nederländerna, Nederländsk premiär
MARS
02
Rolf Martinsson, Nytt verk
för blåskvintett, Crusellkvintetten, Spegelsalen, 19.00, Linköping
Konsert & Kongress.
Uruppförande
08
Anna-Lena Laurin,
Snowfall, Erika Bjerstedt,
Clarissa Imperatore, Leyla
Peker, 19.00, Medborgarhuset, Eslöv, Uruppförande
Daniel Fjellström, Quiet
arcs/Pulsating surfaces,
Västerås sinfonietta, 19.30,
Västerås konserthus
12
Andrea Tarrodi, Lucioles
för orkester, Gävle symfoniorkester, dir. Christian
Vasquez, 19.00, Gävle konserthus, Gävle
17
Rolf Martinsson, Double
Bass Concerto No. 1,
Edicson Ruiz, double bass,
Göteborgs symfoniker,
dir. Manuel Lopez-Gomez,
Konserthuset Göteborg
(premiär för den höga versionen av solostämman).
TONSÄTTAREN NR 4 • 2012
19
Föreningen Svenska Tonsättare
Box 170 92
104 62 Stockholm
TEXT • Anna Hedelius
FOTO • Anders Lind
Sexton träplattor med gummiyta på en rödmålad
metallställning, brandvarnarhöljen och elektronik.
Fire alarm instrument är ett slagverksinstrument som
syns och hörs.
” Folk kan
nog stå ut
även om
det finns
vissa starka
partier i
orkesterverket jag har
skrivit.”
Anders Lind
hända, och skickar ljudet vidare ut i
fyra högtalare.
Instrumentet är byggt av en tekniker på Norrlandsoperan efter Anders
Linds ritningar och inför premiärspelningen på Norrlandsoperan (14
december), då verket med den talande titeln Fire alarms and orchestra
uruppförs, är Lind full av tillförsikt.
– Slagverkaren som ska använda
det säger att det är väldigt skönt att
spela på, eftersom det fungerar bra
att förhålla sig till motoriskt. p
Musik av Syntjuntan
spelas i Composer’s
Radio
et må låta som
Composer’s Radio sänder ny musik av
svenska tonsättare, huvudsakligen komponerad de senaste tio åren. Producent
för programmen är Paulina Sundin och
programvärd är Jamie Fawcus. Ett nytt
program varvas med repriser och läggs
ut på FST:s webbsida varje fredag.
Under december och januari månad
kommer repriser med musik av följande tonsättare att spelas:
D
att elden
är lös, men det finns ingen
anledning att springa för livet om du råkar höra Fire alarm instrument, som både visuellt och audiellt har klara likheter med de små
brandvarnarna i varje hem.
– Jo, grundljudet är hämtat från
brandvarnare och brandalarm, så
visst känns atmosfären och klangen
igen, men ljudet är bearbetat, så folk
kan nog stå ut även om det finns vissa
starka partier i orkesterverket jag har
skrivit, berättar Anders Lind, som är
pappa till instrumentet.
Det var Länsförsäkringar Västerbotten och Norrlandsoperan som
gav honom beställningen att skriva
ett verk för brandvarnare, och han
gick igång direkt. Fire alarm instrument fungerar som ett slagverk och
är uppbyggt av piezokomponenter,
det vill säga de elektroniska beståndsdelar, som finns i alla brandvarnare.
– Komponenten fungerar som en
kontaktmikrofon, som då den känner av vibrationer skickar iväg signaler. Jag har täckt elektroniken med
brandvarnarhöljen och monterat på
sexton plattor, som en slagverkare
slår på. Signalerna plockar jag sedan
in i datorn, där jag har skapat ett program som talar om vad som ska
Marcus Fjellström, Lise-Lotte Norelius, Pär Johansson, Sebastian Lakatos,
Eva Erbenius, Marcus Fjellström, Kent
Olofsson, Anders Eliason, Eva Sidén,
Kjell Perder, André Chini samt musik
av Syntjuntan bestående av tonsättarna Ida Lundén, Lise-Lotte Norelius och
Ann Rosén.
Dessutom sänds en nyinspelad inter-
Öronbedövande symfoni.
Ljudet från brandvarnare blir musik.
vju med Johannes Bergmark och nya
program där några av FST:s stipendiater 2012 presenteras med sin musik.
Lyssna varje fredag på: www.composersradio.se eller www.fst.se.
INSTRUMENTET
B
foto: magnus Bergström