Transcript HANDBOK I RENT SPEL

HANDBOK
I RENT SPEL
För mer etisk motion och idrott
1
Tunnusversiot
OhessaonesitettySLU-tunnukseneriversiot.
SLU – Graafinen ohjeisto 8/2010
SLU-symboli
Suomen Liikunta ja Urheilu SLU ry tunnus suomeksi
Suomen Liikunta ja Urheilu SLU ry tunnus ruotsiksi
Suomen Liikunta ja Urheilu SLU ry tunnus englanniksi
Symboli SLU-lyhenteellä
Symboli sloganilla suomeksi
HANDBOK
I RENT SPEL
För mer etisk motion och idrott
7
Suomen liikunta ja Urheilu SLU ry,
Finlands Idrott rf
Radiokatu 20, 00093 Helsinki
http://www.slu.fi
(Red. Juha Beurling)
Första upplagan
Översättning: Annika Rikberg
Illustration: Laura Lehtinen
Tryck: SLU-paino
SLU-julkaisusarja 3/2011
ISBN 978-952-5828-30-6
ISSN 1455-9781
2
3
Innehäll
Inledning
DEL 1. Medvetet,
ansvarsfullt, hållbart
Idrottsgemenskapens ideal och
mål för Rent Spel
4
6
9
Utgångspunkter
Lika möjlighet till motion och idrott Ansvar för fostran
Hälsa, säkerhet och välbefinnande
Miljömedvetenhet och hållbar utveckling
Öppenhet, demokrati och rättvisa 10
12
15
18
21
25
DEL 2: Handbibliotek för mer
etisk motion och idrott
En samling sammanfattningar av
några centrala handböcker och
publikationer om Rent Spel
29
Jämlikhet
Många perspektiv på jämlikhet
Kulturell mångfald en positiv kick för
föreningsverksamheten
Könsroller och jämställdhet
Sexuella minoriteter och könsminoriteter
Lagstiftning om jämlikhet
30
31
FOSTRAN
Drömmen om en bättre idrott 52
53
Hälsa, säkerhet och välbefinnande Hälsofrämjande i föreningsverksamheten
Sexuella trakasserier
Förebyggande
Säkra idrottstjänster och evenemang för
allmänheten
Dopningsfri idrott är den ädlaste
formen av Rent Spel
66
67
71
75
90
93
Miljö
Grundläggande miljökunskap för
idrottsföreningar
102
God organisationsstyrning
God organisationsstyrning i grenförbundet
Intern kommunikation
133
134
151
Övrigt
Sigillföreningsverksamheten
168
169
103
36
40
44
50
5
Inledning
Välkommen med i Rent Spel! I din hand håller du nu Finlands Idrott rf:s
Handbok i Rent Spel, som behandlar centrala etiska frågor inom motion
och idrott. Är flickor och pojkar verkligen jämställda i vår gemenskap?
Måste också vi värna om miljön? Tänk om det finns en bög i vårt lag!
Hur tillämpar vi god organisationsstyrning i vår egen organisation? Alla
dessa frågor dyker upp i den finländska motions- och idrottsvärlden.
Den här handboken är tänkt att besvara dessa och många andra frågor
om Rent Spel.
Motion och idrott är den viktigaste hobbyn bland barn och unga. Också
största delen av den vuxna befolkningen utövar olika former av motion
och idrott. Idrott är en av de populäraste formerna av underhållning.
Mer än en miljon finländare hör till någon av Finlands Idrotts över
hundratrettio medlemsorganisationer. Motionens och idrottens genomslagsförmåga i samhället ökar idrottsorganisationernas ansvar för
idealen och målen för Rent Spel. Hur dessa mål uppnås påverkar hela
idrottsgemenskapens framtid.
Den här handboken bygger på de ideal och mål för Rent Spel som
godkändes av Finlands Idrott rf:s höstmöte 20.11.2010. Det uppdaterade programmet för Rent Spel, som finns i första delen av den här
boken, är skrivet i vi-form. ”Vi” avser i första hand Finlands Idrott rf och
dess medlemsorganisationer. Det syftar också på alla aktörer inom den
finländska motions- och idrottsvärlden, såsom föreningar, lag, motionärer, idrottare, frivilliga föreningsaktiva, anställda arbetstagare, tränare,
ledare, domare, lagledare, beslutsfattare och föräldrar. Rent Spel är allas
rättighet och skyldighet. Ansvaret för Rent Spel kan inte skjutas över på
någon annan. Varje individ och organisation bär ansvaret på egen hand
och tillsammans.
I arbetet med handboken har vi speciellt tänkt på idrottsföreningarna.
Avsnittet God organisationsstyrning i grenförbundet har en annan
infallsvinkel, men samma principer för god organisationsstyrning kan
tillämpas också i föreningarna.
rättvisa, dvs god organisationsstyrning. Vi hoppas att indelningen underlättar användningen av boken.
Innehållen i de olika temaområdena kan inte jämföras med varandra,
eftersom källmaterialen inte heller kan jämföras. Vi har velat högakta
källtexterna och deras disposition i så hög grad som möjligt. Avsnittens
längd varierar beroende på hur mycket material framför allt Finlands
Idrott har sammanställt tidigare. En annan avgörande faktor är hur stort
intresse som har visats för varje ämne i form av förfrågningar till Finlands
Idrott. Till exempel sexuella trakasserier får stort utrymme i den här
boken, eftersom Finlands Idrott redan en längre tid har fått flest förfrågningar inom just det ämnet.
Det största tacket för bokens innehåll går till alla dem som har planerat
och skrivit Finlands Idrotts tidigare handböcker inom de ovannämnda
ämnena. Innehållet i den här handboken bygger i huvudsak på innehållet i dessa. Ett stort tack också till Ung i Finland rf och doktor Sami
Kokko samt Katri Kemppinen på A-Klinikstiftelsen som har bidragit med
material.
Handboken ges ut på finska, svenska och engelska. Den som vill fördjupa sig i de ämnen som tas upp i boken hittar alla de handböcker och
publikationer som hänvisas till på Finlands Idrotts webbplats. De ursprungliga källorna nämns i början av varje avsnitt.
Givande stunder av Rent Spel!
Helsingfors 15.12.2010
Juha Beurling
Expert på samhällsansvar
Finlands Idrott rf
Handboken är i indelad i samma temaområden som programmet Ideal
och mål för Rent Spel: 1) jämställdhet, 2) ansvar för fostran, 3) hälsa,
säkerhet och välbefinnande, 4) miljö och 5) öppenhet, demokrati och
6
7
1 TIETOISEMMIN,
VASTUULLISEMMIN,
KESTÄVÄMMIN
DEL 1. Medvetet,
ansvarsfullt,
hållbart
SLU – yhteisön Reilun Pelin ihanteet ja tavoitteet
Idrottsgemenskapens ideal och
mål för Rent Spel
Hyväksytty Suomen Liikunta ja Urheilu
SLU ry:n syyskokouksessa 20.11.2010
8
9
Utgångspunkter
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
Rent Spel är en fortgående process. Var och en av oss har ett lika stort
människovärde oberoende av ålder, kön, bostadsort, position i samhället, förmögenhet, hälsa, nationalitet, modersmål, etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning eller andra liknande personliga egenskaper. Vi
behandlar andra människor såsom vi själva vill bli behandlade. I idrott
finns inga motståndare utan bara medtävlare. Vår verksamhet bygger
på ömsesidigt förtroende och gällande lagstiftning och förordningar.
Det är till fördel för oss alla om dessa allmänna principer för Rent Spel
följs och främjas.
Vi rekommenderar att styrelserna i Finlands Idrotts medlemsorganisationer behandlar principerna för Rent Spel med tanke på den egna organisationens verksamhet. Vi rekommenderar också att organisationerna
gör upp en egen modell för hur idealen och målen för Rent Spel ska omsättas i praktiken i den egna organisationen. Utgående från modellen
kan Finlands Idrott rf:s medlemsorganisationer stödja sina medlemmar i
arbetet med att nå målen för Rent Spel.
Exempel 1.
Ett större grenförbund började arbeta fram egna regler för Rent
Spel. Förbundet utsåg en styrgrupp som valde en koordinator inom
gruppen. Hennes uppgift blev att ”förbereda regler för Rent Spel i
samarbete med styrgruppen”. Koordinatorn inledde sitt arbete med
att träffa viktiga personer inom förbundet och föreningarna för att få
en överblick över vilka slags etiska frågor de möter i vardagen och hur
dessa har lösts på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Därefter skissade
koordinatorn upp ett första förslag till förbundets regler för Rent Spel.
Styrgruppen ordnade ett öppet seminarium där intresserade fick
kommentera förslaget till spelregler. Kommentarerna antecknades
som stöd för bearbetningen. Förslaget lades också upp på förbundets
webbplats där vem som helst fick kommentera och diskutera det. Efter
det bearbetade styrgruppen förslaget så att det blev ännu tydligare
och exaktare. Styrgruppen överlämnade sitt slutliga förslag till förbundsstyrelsen som gjorde några finjusteringar och skickade förslaget
till förbundets höstmöte för godkännande. Reglerna för Rent Spel
godkändes av höstmötet efter en öppen, livlig och kritisk diskussion.
Koordinatorn i grenförbundets styrgrupp har därefter fortsatt som
expert på spelreglerna för Rent Spel. Hon har gett råd åt föreningarna
och förankrat reglerna.
10
11
Lika möjlighet till
motion och idrott
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
Motion och idrott är till för alla. Vår gemenskap bygger på jämlikhet,
mångfald och rättvisa. Vi vill samverka med alla parter som är intresserade av motion och idrott och tillsammans utveckla en mångformig
idrottskultur.
Vi arbetar för en mångformig idrottskultur där alla medverkande respekteras. Vi försöker utveckla motions- och
idrottsformerna så att de passar så
många som möjligt.
Vi arbetar för att idrottsplatserna och
samhällsplaneringen ska stödja en
fysiskt aktiv livsstil. I arbetet för bättre
förhållanden för motion och idrott
betonar vi bland annat säkerheten och
tillgängligheten.
Vi arbetar för att de resurser som används till motion och idrott ska fördelas
rättvist mellan regionerna och mellan
olika grupper, såsom kvinnor och
män. Vi ger inte avkall på en övergripande jämställdhet. Alla bör kunna
utöva motion och idrott oberoende av
inkomstnivå. Vi strävar efter att alla, så
långt det är praktiskt möjligt, ska ha
12
Exempel 2.
14-åriga Mattias har redan länge spelat i sin egen förening och tycker
om att träna och träffa sina vänner. Den senaste veckorna har det ändå
spridits ett rykte att Mattias kanske inte alls är intresserad av flickor. Några av hans lagkamrater har kallat honom för ”homo” och ”bög”. Efter
en match råkade också tränaren höra det här. Han bestämde att samla
laget efter nästa match och prata om Rent Spel. Han riktade sina ord
till hela laget och betonade särskilt att alla slags öknamn och glåpord
är strängt förbjudna. Spelarna gjorde tillsammans upp en lista över
påföljder för den som ropar glåpord eller hittar på öknamn. Samtidigt
diskuterade laget några andra saker som hade tärt på lagandan. Efter
diskussionen renskrev tränaren överenskommelsen och höll en föräldraträff för att gå igenom reglerna också med spelarnas föräldrar.
rätt och möjlighet till träning och handledning oberoende av nivå och
målsättning.
Vi respekterar individens rättigheter. Mobbning, diskriminering, glåpord,
öknamn, fysiskt och psykiskt våld, översitteri, förakt, sexuellt ofredande,
könsdiskriminering och rasism hör inte hemma i motion och idrott – inte
ens i humoristiska ordalag. Varje lag och förening bör komma överens
om uppföranderegler och rutiner, liksom om tillräckliga påföljder för
den som bryter mot dessa.
Genom vårt eget agerande skapar vi en atmosfär där också svåra saker
kan diskuteras öppet. Vårt budskap är att det inte ska finnas ihjältigna
frågor inom motion och idrott. I vår gemenskap låter vi var och en fritt
och utan tvång och press avgöra om han eller hon vill prata om sina
privata angelägenheter, såsom sin sexuella läggning, eller hellre låta bli.
Vi vill ingripa i tid om vi ser eller hör att någon behandlas osakligt. Var och
en är också skyldig att försvara den som utsätts för en sådan handling.
I tävlingsregler och andra bestämmelser redogörs klart och tydligt för
följderna av osportsligt beteende. Var och en av Finlands Idrott rf:s med13
lemsorganisationer har anvisningar för hur de kan lösa sådana situationer i sina egna föreningar.
Ansvar för fostran
De viktigaste reglerna och anvisningarna för verksamheten erbjuder vi
vid behov i olika format (t.ex. som text och bild), så att reglerna är lätta
att förstå.
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
Exempel 3.
Kommunen har redan länge pratat om att bygga en ny idrottshall. Nu ser situationen bra ut och kommunen har slagit fast
finansieringen för idrottshallen. I kommunen finns två stora
idrottsföreningar som kommunen också vill höra när hallen planeras. När föreningarna träffar planeringsgruppen framför de sina
önskemål och påpekar också att det är mycket viktigt att hallen
handikappanpassas så att också de som behöver olika slags
hjälpmedel kan använda den. Skyltarna i hallen bör ha tydliga
bilder och vanliga internationella symboler så att också kommunens invandrare kan förstå dem så bra som möjligt. Föreningarna
föreslog också tydliga och rättvisa regler för fördelningen av
träningsturerna i hallen.
14
Vi är alla fostrare. I praktiken innefattar all motions- och idrottsverksamhet ett fostringsperspektiv – träningar, matcher, turneringsresor,
talkokvällar, föräldraträffar. Vi fostrar genom att föregå med gott
exempel och vår drivkraft är alltid barnens och ungdomarnas bästa. Vi
ger oss själva och andra tid att växa och utvecklas enligt vars och ens
egna förutsättningar. Vi uppmuntrar till livslångt lärande också inom
motion och idrott. Vi uppmuntrar och stöder var och en att bära sitt
ansvar för sin egen närmiljö och på bredare front för hela samhällets
välbefinnande.
Motions- och idrottsvärlden är en bra uppväxtmiljö för människor i alla
åldrar. Den är också en av de största och viktigaste fostrings- och fostrargemenskaperna i vårt land. Det här innebär ett ansvar för var och en av
oss, men det ger också möjlighet till livslångt lärande.
15
Vi inspirerar, uppmuntrar,
tackar och instruerar, men
vi ger barnen och ungdomarna tid att växa och
utvecklas i sin gren på sin
egen färdighetsnivå. En
rolig och rättvis barn- och
ungdomsverksamhet
utgör grunden också för
dem som drömmer om
en elitkarriär. Barnen bör
ha tillräckligt med tid för
livet utanför idrotten och
tävlingarna. Vi uppmuntrar
alla till sunda levnadsvanor
på alla plan.
Vi uppmuntrar motions- och idrottsaktörerna att delta i arbetet för det
gemensamma goda till exempel genom att hjälpa, stödja och bistå dem
som har det sämst ställt så att också de kan delta i motion och idrott. Vi
uppmuntrar och stöder var och en att bära sitt ansvar för sin närmaste,
sin organisation och sitt samhälle, och vi räds inte heller att kräva att
ansvaret bärs.
Sexuella relationer mellan vuxna och barn under 16 år är absolut
förbjudna. Relationer mellan 16–17-åringar och vuxna är inte önskvärda.
Minderåriga sällskapande par delar inte rum under föreningsresor utan
inkvarteras som alla andra. Vuxna i ledande ställning inser sitt ansvar i
umgänget med dem som deltar i verksamheten.
Exempel 4.
Genom att föregå med
gott exempel fostrar vi
såväl barn, ungdomar som
vuxna. Vi är alla fostrare
och växande individer. Ju
yngre personer det är frågan om, desto mer tar de
till sig yttre påverkan. När
idrottarna bär föreningens
symboler på sin fritid representerar de alltid också sin
förening. En toppidrottare
är ett superproffs inom sin bransch och samtidigt en representant för sin
gren och för idrottsgemenskapen också på sin fritid.
I laget finns många ungdomar som har deltagit aktivt en längre tid.
Tränaren har emellertid märkt att en av de unga pojkarna redan en tid
har varit väldigt frånvarande, irriterad och på dåligt humör. Småningom börjar han delta i träningarna allt mer sällan. En gång när han kom
till idrottshallen slog han skåpet i omklädningsrummet så att det gick
sönder. Han hotade också några lagkamrater med våld.
Vi har ett helhetsansvar för barnen och ungdomarna. Till exempel en
tonåring som uppför sig dåligt blir inte i första taget utesluten från
verksamheten, utan ges stöd för sin sociala tillväxt och hänvisas vid
behov till utomstående experter för att få hjälp. Vi är ändå alla skyldiga
att uppföra oss ansvarsfullt och sakligt. Agerande och uppförande som
bryter mot gemensamma principer bör få tillräckliga påföljder.
När tränaren hade fått veta det här lämnade han inte saken åt sitt
öde utan bad om att få träffa pojkens mamma, som också kände sig
deprimerad och hjälplös över familjens situation. Tränaren uppmuntrade och hjälpte mamman att kontakta kommunens socialrådgivning
för att få information om vilka alternativ kommunen kunde erbjuda vid
alkoholproblem.
16
Tränaren, som kände pojken sedan många år och hade en bra relation
till honom, bad om att få träffa pojken på tumanhand efter träningen. I
början av samtalet förklarade han att han inte vill klandra eller förebrå
pojken, utan bara höra hur det är med honom. Under diskussionen
framgick att pojkens pappa hade blivit arbetslös för ett knappt år sedan och börjat använda stora mängder alkohol. Pojken var också rädd
för att gå hem, för pappan var ibland aggressiv när han var full.
17
Hälsa, säkerhet och
välbefinnande
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
Allt vi gör främjar hälsan, säkerheten och välbefinnandet. Rusmedel
och våld hör inte ihop med motion och idrott. Vi ingriper i fysiska och
psykiska problem och försöker aktivt förebygga sådana. Vi skapar säkra
förhållanden för motion och idrott. Idrottsprestationerna är inte den
enda mätaren på idrottarens värde. Antidopningsarbetet är en väsentlig del av vår verksamhet.
Varje motionärs och idrottares hälsa, säkerhet och välbefinnande är viktigare än prestationerna – också inom toppidrotten. Ingen verksamhet
får ge upphov till allvarliga och bestående hälsoproblem. God hälsa är
en förutsättning för framgång i idrott. Om man är osäker på en idrottares fysiska eller psykiska hälsotillstånd bör man be en läkare utvärdera
situationen. Utvärderingen är av största vikt för en säker fortsatt tränings- och tävlingsaktivitet.
Föreningarna tar reda på och grenförbunden informerar föreningarna
om hur de kan hjälpa idrottare och andra föreningsaktiva med hälsoproblem att söka experthjälp. Också personer som är beroende av spel,
narkotika eller alkohol hänvisas till experthjälp. Om vi som medlemmar
i en idrottsorganisation observerar beteende som utgör ett hot mot
någons hälsa och välbefinnande har vi rätt och skyldighet att anmäla
detta åt en tränare, lagledare eller annan ansvarsperson, som i sin tur ser
till att personen i fråga får nödvändig experthjälp.
Vi ingriper i det ständigt växande spelproblemet. Vid det förebyggande
arbetet och utvecklingen av vårdmetoder betonas barn och ungdomar.
Vi stöder och söker experthjälp och stöd åt personer med spelproblem
och främjar arbete för att förebygga spelproblem.
18
Motions- och idrottsverksamheten arrangeras av ett stort antal frivilliga
och anställda personer. Vi inser och erkänner värdet av deras arbete och
de får stöd för att må bra och orka vara aktiva. Utbildning för frivilliga
föreningsaktiva är viktig för att öka kunskaperna, orken och gemenskapen. Vi överbelastar inte de anställda eller de frivilliga. Var och en bär sitt
strå till stacken enligt sina egna förutsättningar.
Vi ordnar utbildning i första hjälpen och uppmuntrar de föreningsaktiva
att delta i kurserna. Genom att upprätthålla kunskaperna i första hjälpen
kan vi minimera följderna av olycksfall som sker i samband med föreningsverksamheten. Vi håller fast vid principen om förebyggande och
gör vårt bästa för att minska antalet skador och olycksfall.
Vi tar säkerhetsföreskrifter på tillräckligt allvar. Vi försäkrar oss om att
våra egna säkerhetsplaner på arbetsplatser och vid evenemang är uppdaterade och att alla har kännedom om dem. Vi arbetar målmedvetet
och målinriktat för att förbättra motions- och idrottsaktörernas fysiska,
psykiska och sociala trygghet och välbefinnande.
Idrottarens värde avgörs aldrig endast av idrottsprestationerna. Vi erbjuder idrottarna möjligheter att diskutera sina misslyckanden. På så sätt
visar vi att vi stöder dem också då behovet är störst. Vi försöker hjälpa
19
Exempel 5.
I föreningen har det redan länge funnits ett aktivt lag som har vunnit
många matcher. Under den senaste tiden har lagets segersvit emellertid brutits och laget har åkt på många förluster. Humöret är på botten
och många söker skyldiga till förlusterna.
Lagets tränare och föreningsledningen beslutar tillsammans att ordna
en prisresa till den närliggande badinrättningen för att tacka spelarna
för deras långvariga engagemang. Samtidigt påpekar de för spelarna
att dessa är lika viktiga för föreningen oberoende av om de vinner eller
förlorar eftersom deras engagemang och föredömlighet är på högsta
nivå och eftersom de är viktiga förebilder för många av föreningens
ungdomar.
Spelarna ges möjlighet att fundera över sina känslor ensamma eller
tillsammans med tränarna. Samtidigt påpekas att föreningen inte söker
skyldiga utan att alla vill gå vidare av glädjen till idrotten och inte av
tvång.
Miljömedvetenhet och
hållbar utveckling
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
Vi är en del av naturen. Vi värnar om vår gemensamma miljö och vägleder och instruerar också andra att göra det. Vi lär oss tillsammans att
visa respekt för naturen och söker balans mellan våra handlingar och
en hållbar utveckling. Var och en av oss deltar ansvarsfullt i åtgärder för
ett samhälle med lägre utsläpp.
varje motionär och idrottare att hitta ett lag eller en träningsnivå och
träningsmängd på rätt psykisk och fysisk nivå för att främja hans eller
hennes hälsa och välbefinnande.
Alkoholreklam och alkoholrelaterad imagereklam är förbjuden vid
idrottsevenemang och i lokaler som används av barn och ungdomar.
På idrottsplatser och läktare är det förbjudet att röka och att använda
snus eller rusmedel. Under verksamhet för barn och unga är det absolut
förbjudet att servera alkohol. Vuxna föregår med gott exempel för barn
och unga genom sitt eget rusmedelsbeteende. Ansvaret framhävs när
minderåriga är på de vuxnas ansvar bland annat under matchresor.
Dopning hör inte till motion och idrott. Att arbeta för ren idrott är allas
uppgift. Inte heller tobak, snus, alkohol, narkotika och andra rusmedel
hör hemma i motions- och idrottsvärlden. I fråga om våld gäller nolltolerans.
20
21
Den finländska motions- och idrottsgemenskapen känner och bär sitt
ansvar för miljön och naturen. Den finska naturen har i alla tider varit finländarnas viktigaste motionsplats. Genom att handla ansvarsfullt i naturen
bär vi vårt ansvar för att också kommande generationer tack vare den unika
allemansrätten får njuta av motions- och idrottsglädje i en välmående miljö.
Idrottsorganisationerna och enskilda utövare deltar i klimattalkon. Klimatperspektivet beaktas i allt beslutsfattande.
I arbetet för bättre förhållanden för motion och idrott främjar vi hållbar
utveckling och ett kolsnålt samhälle. Vi driver en ansvarsfull och långsiktig
idrottsplatspolitik. Vårt mål är att byggandet av idrottsplatser ska stödja en
hållbar idrottskultur, inte konsumtion som bygger på kortsiktiga behov och
trender.
Vi påverkar aktivt beslutsfattarna så att byggandet av idrottsplatser inte
styrs endast av ekonomiska faktorer, utan också av ekologiska aspekter
och social hållbarhet. Vid byggprojekt föredrar vi lösningar som stöder
en hållbar utveckling, såsom energisnåla, varaktiga och mångsidiga lösningar som utnyttjar förnybar energi. Vi påverkar också att existerande
idrottsplatser renoveras så att deras ekologiska fotspår minskar.
Föreningsaktivitet är ett bra sätt att lära sig miljöansvar i praktiken. Vi
är förebilder för ett respektfullt miljömedvetet agerande. Tillsammans
märker vi att också en liten individuell insats ger
ett tydligt resultat om vi alla arbetar för samma
mål.
Vi skräpar eller smutsar inte ner vår miljö.
Vi förespråkar kollektivtrafik och samåkning och uppmanar våra medlemmar att gå och cykla. Vi uppmanar
barn och ungdomar att ta sig till
träningarna på egen hand alltid när
det är möjligt utan att ge avkall
på säkerheten. När vi planerar
verksamheten beaktar vi målet
att minska privatbilismen, och vi
använder personbilar med låga
utsläpp.
Vi återanvänder användbara idrottsredskap. I kansliarbetet minskar vi
pappersanvändningen och undviker onödig energiförbrukning.
Vi strävar efter att arrangera stora
motions- och idrottsevenemang på platser
med goda kollektivtrafikförbindelser. Vid stora
och viktiga idrottsevenemang beaktar vi miljöfrågorna i ett tidigt skede
av förberedelserna och sammanfattar åtgärderna i ett miljöprogram.
Vid behov anlitar vi experthjälp. Också vid mindre evenemang följer vi
kraven för idrottens miljömärke, Liikunnan Ekomerkki.
Mera information om Ekomerkki på finska: www.slu.fi/reilu_peli/ymparistotyo/liikunnan_
ekomerkki
I idrottsorganisationerna gör vi miljöansvaret genomskådligare genom
att rapportera om vår verksamhet. Vi utvecklar ständigt vår verksamhet
så att den belastar miljön så lite som möjligt bland annat genom att
utnyttja idrottslokalerna effektivare och minska resebehovet inom organisationen med hjälp av virtuella möten.
22
23
Exempel 6.
Branschorganisationen har på generalsekreterarens initiativ beslutat
att begränsa sin konsumtion av el och papper. Samtidigt vill man att
kansliarbetet ska tära mindre på miljön och naturresurserna. Organisationen kontaktade WWF och gick med i programmet Green Office, som
erbjuder stöd, hjälp och uppföljning i den här processen. Samtidigt
beslutade organisationen att förespråka virtuella förhandlingar och att
i mån av möjlighet undvika att röra sig med egen bil. Arbetsgivaren
beslutade också att ta i bruk personalbiljetter för kollektivtrafik.
Exempel 7.
Laget tränar flera gånger i veckan i kommunens idrottshall. Många
vuxna skjutsar barnen med egen bil och nästan ingen använder kollektivtrafiken, som inte fungerar riktigt bra i kommunen och inte heller
är särskilt omfattande. Föräldrarna har nu tillsammans bestämt att de
lägger ut samåkningslistor på lagets webbplats. Där kan alla intresserade föräldrar och ungdomar anmäla sig och komma överens om vilka
deltagare från samma delar av kommunen som kan åka tillsammans.
Öppenhet, demokrati
och rättvisa
Idrottsgemenskapens ideal och mål:
När vi ska fatta beslut förbereder, lyssnar och motiverar vi noggrant.
De spelregler som gäller beslutsfattandet är tillgängliga för alla. Vi tar
alltid brott och förseelser på allvar. Vi tror ändå på människan och kan
ge en ny chans. VI bygger ekonomin på en realistisk och hållbar grund.
Samarbete är en outsinlig resurs. Vi bemöter andra jämlikt och rättvist
oberoende av till exempel typen av relation eller en eventuell gemensam bakgrund.
Idrottskulturens olika beslutandeorgan har alltid tillgång till den information som är väsentlig för beslutsfattandet och ledandet av verksamheten. Beslutsfattarna bör också skaffa information på förhand och ta
del av tillgängligt relevant material med betydelse för beslutsfattandet,
såsom föredragningslistor och bilagor till dessa. Varje beslutsfattare bör
också särskilt främja god organisationsstyrning och öppet beslutsfattande i enlighet med välkända och beprövade principer för god organisationsstyrning.
Samarbete är en
outsinlig resurs.
24
25
Vår ekonomi är öppen och transparent. Endast av ytterst vägande och
motiverade skäl är det möjligt att begränsa den offentliga öppenheten
till exempel om sponsoravtal så kräver. Planeringen av ekonomin bör
vara mer realistisk än optimistisk.
Exempel 8.
Omrösting
Grenförbundet planerar en omfattande administrativ och strukturell
förändring. Styrelsen påpekar från början att förändringen ska vara till
nytta för förbundets medlemmar. Före den egentliga beredningen gör
förbundet och medlemsorganisationerna tillsammans upp en samarbets- och påverkningsplan enligt vilken medlemsorganisationerna
ska höras under hela beredningsprocessen. Under processens gång
hålls planen hela tiden framme och den preciseras vid behov.
Vi informerar öppet och regelbundet om vår verksamhet, våra beslut,
våra mål och våra ideal. Spelreglerna för beredningen av besluten är
tillgängliga för alla. Vi kan lyssna och vi uppskattar möjligheten att lära
oss av varandra. Öppenhet är en möjlighet som ökar vår gemenskap.
I Finlands Idrotts medlemsorganisationer utövas beslutanderätten av
medlemmarna, vilkas röst hörs i beslutsfattandet. Vi fattar beslut och
driver vår verksamhet i samarbete med alla våra medlemmar och andra
intresserade. Tillsammans når vi längre.
Grenförbunden har tydliga och transparenta kriterier och principer för
hur idrottare utses till träningsgrupper, landslag, tävlingar och andra
grupper och evenemang. Valen av idrottare och andra liknande val görs
öppet och i god tid.
Uppgjorda matcher, penningtvätt, olaglig vadslagning och liknande fenomen hör inte hemma i motion och idrott. Var och en som upptäcker sådan
verksamhet är skyldig att ingripa och avslöja den. Vi låter inte någon form
av ohederlig och olaglig verksamhet få fotfäste i vår organisation.
Grenförbundens regler utvecklas så att det framgår hur förbundet ska
handla i situationer där en idrottare åtalas eller döms för ett allvarligt
brott.
26
27
1 TIETOISEMMIN,
VASTUULLISEMMIN,
DEL
2: Handbibliotek
KESTÄVÄMMIN
SLU – yhteisön
Reilun
Pelin ihanteet
ja tavoitför
mer
etisk
motion
teet
och idrott
En samling sammanfattningar av några
centrala handböcker och
publikationer om
Rent Spel
Hyväksytty Suomen Liikunta ja Urheilu
SLU ry:n syyskokouksessa 20.11.2010
28
29
JÄMLIKHET
Texten bygger i huvudsak på material ur följande publikationer: Näköaloja laaja-alaisiin
tasa-arvokysymyksiin; Våga höras – våga synas; Våga bry dig om – våga ingripa; ”Sopivia”
tyttöjä, ”oikeita” poikia; Liikunta on yhteinen kieli (Finlands Idrott rf:s publikationer).
Många perspektiv på
jämlikhet
Vad menas med jämlikhet inom idrottskulturen?
Frågan kan säkert besvaras på många sätt, men här följer ett svar:
”Alla har möjlighet att utöva motion och idrott – oberoende av ålder, kön,
ekonomisk status, hälsotillstånd och andra personliga egenskaper.”
Det här är en allmän definition på jämlikhet också i samhället över lag. I
själva verket definieras jämlikhet ofta med hjälp av idrottskulturens idé
om jämlika möjligheter.
Ett annat alternativ när man talar om jämlikhet är ett perspektiv som
omfattar inte bara möjligheter utan också upplevelser, rättvisa, sociala
kontakter och självförverkligande. Det handlar inte längre bara om
materiella eller allmänna möjligheter att utöva motion och idrott, utan
motionen och idrotten har fått fysiskt, socialt och etiskt innehåll. Också
social interaktion och jämlikt bemötande blir lika viktiga som själva möjligheterna. Ett perspektiv som kombinerar den faktiska jämlikheten
och den som utgår från möjligheter kunde vara följande:
”Motion och idrott erbjuder var och en upplevelser av framgång, goda sociala kontakter och möjligheter att förverkliga sig själv oberoende av fysisk
talang, förmögenhet, social status, ålder, kön eller bostadsort.”
En liknande syn på jämlikhet beskriver Pekka Himanen (Välittävä, kannustava ja luova Suomi – Katsaus tietoyhteiskuntamme syviin haasteisiin. Katsaus eduskunnan tulevaisuusvaliokunnalle. 2004.) med ordet
omsorg, ett uttryck för rättvisa, hederlighet och lika möjligheter att
delta. Omsorg betyder att förespråka lika möjligheter för alla finländare
– på global nivå för alla människor. Utöver möjligheterna är det också ett
uttryck för människornas direkta omsorg om varandra.
30
31
Ett tredje perspektiv på jämlikhet
kan innebära en definition som
inte längre handlar om möjligheter
eftersom de antingen redan antas
vara uppnådda eller uppfattas som
mindre viktiga än den så kallade
faktiska jämlikheten. Betoningen
ligger på jämlikt bemötande, jämlik
interaktion och allmän delaktighet.
Då behöver ingen känna sig nedvärderad, åsidosatt, ignorerad eller
utesluten:
Politisk och språklig jämlikhet:
Med politisk och språklig jämlikhet avses att motion och idrott är
en jämlik omgivning för personer som representerar olika politiska
åsikter, har olika socioekonomisk bakgrund eller hör till olika språkgrupper.
Ekonomisk jämlikhet:
Ekonomisk jämlikhet inom motion och idrott innebär att alla har möjlighet att utöva motion och idrott oberoende av ekonomisk status.
Jämlikhet i fråga om utbildning:
”Likvärdigt bemötande av människor
inom motion och idrott oberoende av
kön, etnisk bakgrund, hälsotillstånd,
ålder, sexuell läggning eller annan
personlig egenskap.”
Jämlikhet i fråga om utbildning kan inom motion och idrott ses ur många perspektiv, bland annat ...
• utbildningens samband med motionsaktivitet och hälsa
”Det betyder att du oberoende av till
exempel kön, hudfärg, socioekonomisk status eller avvikande språkbruk
och språk får din röst hörd och får
delta i motion och idrott.”
De här definitionerna är bekanta
också från den finländska jämlikhetspolitiken och jämlikhetsforskningen. På politisk nivå har man börjat tala om faktisk jämlikhet, vilken omfattar egna erfarenheter, känslor, interaktion och till exempel rätten att
bestämma över sin egen kropp. Rangordning och tillhörande kulturell
och ekonomisk uppskattning är en del av tävlingsidrotten. Tävlingsidrottens värderingar och metoder bör ändå inte överföras på all motion och
idrott.
Regional jämlikhet:
Regional jämlikhet handlar om vilka möjligheter invånarna på olika håll
i Finland har att använda regionala idrottstjänster som erbjuds av bland
annat kommunerna, de regionala idrottsorganisationerna – till exempel
Finlands Idrotts regionalorganisationer – och idrottsföreningarna antingen på egen hand eller tillsammans.
32
• idrottens ställning vid olika läroanstalter, det vill säga jämlik rätt till fysisk
fostran
• möjligheterna för personer inom olika organisationer att delta i ledar- och
tränarutbildning
• säkerställande av de aktiva idrottarnas grund- och yrkesutbildning
• olika befolkningsgruppers möjlighet att få yrkesutbildning inom idrott
Jämlikhet i fråga om motions- och idrottsformer:
I Finland finns ett brett grenutbud i förhållande till den ekonomiska
regionens storlek. Jämlikhet i fråga om motions- och idrottsformer kan
till exempel betyda olika grenars och träningsgruppers mediesynlighet,
inflytande och möjlighet att få offentligt stöd (ekonomiskt stöd, lokaler,
underhåll av idrottsplatser osv.).
33
Jämlikhet mellan generationer:
Med jämlikhet mellan generationer avses ålderns inverkan på individens
möjligheter att delta i motions- och idrottsverksamhet som utövare,
funktionär och beslutsfattare.
Jämlikhet mellan barn på olika nivå:
Jämlikhet i fråga om ålder, utvecklingsnivå, talang och prestationsförmåga kan granskas ur många synvinklar:
• hur tävlingssystem och andra strukturer förhåller sig till skillnader i ålder,
utvecklingsnivå och färdighetsnivå samt hur dessa inverkar på möjligheterna att utöva en viss gren
• hur inlärnings- och observationsförmågan samt psykosociala och emotionella faktorer inverkar på möjligheterna att utöva motion och idrott
Jämlikhet för handikappade, långtidssjuka och äldre :
Jämlikhet för sexuella minoriteter och
könsminoriteter:
Jämlikhet inom motion
och idrott innebär att personer som tillhör sexuella
minoriteter och könsminoriteter är välkomna som
utövare, funktionärer och
beslutsfattare utan rädsla
för att individens sexuella
läggning, könsidentitet
eller könsuttryck påverkar
bemötandet eller fördelningen av resurser.
Läs mer om detta ämne i
avsnittet ”Sexuella minoriteter och könsminoriteter”.
Etnisk och interkulturell jämlikhet:
Jämlikhet i fråga om funktionsförmåga innebär att var och en har möjlighet att få motionstjänster på sin egen nivå och enligt sina egna behov
samt nödvändiga stödtjänster för att kunna utnyttja motionstjänsterna,
såsom assistenter eller transporttjänster. Alla bör också garanteras möjlighet att delta i annan motions- och idrottsrelaterad verksamhet och
beslutsfattande.
Etnisk och interkulturell jämlikhet innebär att alla som är bosatta i Finland har lika möjligheter att delta i motion och idrott som utövare, funktionärer eller beslutsfattare oberoende av etnisk eller kulturell bakgrund.
Läs mer om detta ämne i avsnittet ”Kulturell mångfald en positiv kick för
föreningsverksamheten”.
Jämställdhet mellan könen:
Jämställdhet mellan könen innebär att flickor, pojkar, kvinnor och män
har lika möjligheter att delta i motion och idrott som utövare, funktionärer och beslutsfattare. Dessutom har kvinnors och mäns metoder,
ambitioner och behov samma värde och samma status i motions- och
idrottsverksamheten.
Läs mer om detta ämne i avsnittet ”Könsroller och jämställdhet”.
34
35
Kulturell mångfald en
positiv kick för föreningsverksamheten
Föreningen har helt klart nytta av att aktivera invandrare. Förutom att föreningen får nya utövare får
den också nya aktiva frivilliga. Invandrarna för med
sig helt nya synsätt och annorlunda metoder och
funderingar. Invandrarna berikar vår motions- och
idrottskultur med nya grenar, såsom cricket, afrodans,
kampsporten sambo och netball. Bland invandrarna
finns också ytterst duktiga tränare, vilket vissa grenar
och föreningar redan utnyttjar med stor framgång.
Rätt utnyttjad kan den kulturella mångfalden bli en
verkligt positiv resurs för föreningen.
De som deltar i mångkulturell verksamhet får öppnare attityder och
lär sig om andra kulturer. Mångkulturell verksamhet kan vara ett roligt
alternativ för finländska föreningsaktiva, och deltagarna kan främja en
fördomsfri inställning till invandrare också utanför idrotten, till exempel i arbetslivet och bland sina släktingar, vänner och bekanta. När de
berättar om sina erfarenheter och sin hobby sprider de helt obemärkt
kunskap om invandrarna och på det sättet kan attitydfostran ske också
utanför föreningen.
36
Via mångkulturell verksamhet har
många föreningar hittat helt nya
samarbetspartner bland annat i
daghem, skolor, församlingar, Röda
Korsets lokalföreningar, internationella klubbar, invandrarföreningar
och kommunala myndigheter som
sköter invandrarärenden. Nätverksbildningen har frambringat
nya verksamhetsformer och med
gemensamma resurser har också
större projekt och evenemang varit
möjliga.
Lyckade erfarenheter
•
Bättre språkkunskaper
”Jag lär mig och vågar prata finska.”
”Jag lär mig och vågar prata engelska.”
•
”Jag lärde känna en främmande kultur när jag fick en ny vän.”
•
”Vi fick en jätteduktig tränare!”
•
Nya grenar: afrodans, netball, cricket …
•
”Vi fick positiv respons och föreningen blev mera känd.”
37
Utmaningar i mångkulturell verksamhet
Invandrarna bör kunna delta i föreningsverksamheten på samma villkor
som majoritetsbefolkningen. Jämlika möjligheter att delta kräver ändå
vissa specialåtgärder. Också den finländska modellen med frivilligarbete
kan vara ovan för personer från andra kulturer. En mångkulturell föreningsverksamhet medför alltså vissa utmaningar.
Att nå invandrarna
För att invandrarna ska ha samma möjligheter att delta i motions- och
idrottsverksamhet bör de få information om verksamheten på samma
sätt som majoritetsbefolkningen. En annons i lokaltidningen eller på
väggen i idrottshallen läser invandrarna inte, eller om de läser kanske de
inte förstår den. Informationen går fram bättre om man skriver på både
finska, svenska och engelska och sprider informationen via till exempel
mångkulturella föreningar, skolor, läroanstalter och invandrarmyndigheter. Också vid öppna evenemang får man god kontakt med invandrare.
När man får personlig kontakt med invandrarna blir det lättare att informera dem
om verksamheten. Ett gemensamt idrottsevenemang för majoritetsbefolkningen
och invandrarna ökar också toleransen.
”Vi har informerat på skolans anslagstavla,
men det var väl ingen som kom på grund av
det, utan alla kom med sina kompisar. Vi har
också prövat på medlemsbrev, men det har
nog fungerat bäst när medlemmarna har
bett sina kompisar följa med.”
(Finsk förening)
Kulturens och religionens
inverkan på
idrottsaktiviteten
inte idrotta tillsammans. Det betyder att kvinnorna inte kan träna i en lokal
som är i allmänt bruk och som män har tillträde till. Med små specialarrangemang kan man göra det möjligt också för dessa kvinnor att delta. Man
kan till exempel använda lokaler utan fönster eller täcka för fönstren med
gardiner. Egna simturer och vattengymnastikgrupper för invandrarkvinnor har varit mycket populära och de har intresserat också sådana invandrarkvinnor som inte har haft några tidigare erfarenheter av motion och
som har haft ytterst få kontakter med finländare. Med bland annat stadens
hjälp har verksamheten kunnat ordnas utanför de normala öppettiderna
eller i simbassänger som ägs av någon annan part.
Vad bör en förening som planerar motionsverksamhet för
invandrarkvinnor tänka på?
”Det viktigaste är att kunna bjuda in invandrarkvinnorna. En person som
inte hör till idrottsföreningen vågar inte nödvändigtvis fråga om den får
vara med. Därför ska initiativet komma från föreningen. Dessutom bör man
komma ihåg att fråga invandrarkvinnorna vilken slags verksamhet de är
intresserade av.” (Mirja Huovinen, ledare för motionsprojektet Kuntoa
suvaitsevassa seurassa, TUL:n Keski-Suomen piiri)
Verksamheten planeras och genomförs tillsammans
Genom att planera verksamheten tillsammans med invandrarna kan
man garantera att verksamheten intresserar dem. Det lönar sig att låta
invandrarna delta i planeringen från början och att utnyttja dem också
i själva verksamheten om det bara är möjligt. Ledare med liknande
bakgrund har konstaterats vara ett mycket bra sätt att få invandrarna
intresserade. Det är viktigt skapa förtroende så att man undviker missförstånd och misstankar. Bland annat är det viktigt att visa vart deltagaravgifterna går, så att nya utövare inte känner att de måste lägga ut
pengar utan att veta hur pengarna används.
För representanter för vissa kulturer och
religioner, framför allt kvinnor, kan kulturella
faktorer påverka deltagandet i motion och
idrott. I vissa kulturer får kvinnor och män
38
39
Könsroller och
jämställdhet
Tankegymnastik:
• Vilka jämlikhetsfrågor är mest aktuella i min organisation?
• Vad betyder ojämlikhet för mig? Och i min organisation?
Jämställdhet innebär inte att alla ska vara likadana
eller lika starka utan att olika människor har samma
värde.
• Vem bär huvudansvaret för att min organisations verksamhet
är jämlik?
• Vilka kunde vi samarbeta med i vårt jämlikhetsarbete?
En allmän missuppfattning är att jämställdhet förutsätter att kvinnor
anpassar sig till en manlig modell, det vill säga tillägnar sig egenskaper
som traditionellt har ansetts vara manliga. Till exempel i idrottsvärlden
kan kvinnor få slita för att accepteras eller noteras i ett mansdominerat
sällskap. Att anpassa sig till en mansdominerad grupp kan till exempel
betyda att en kvinna måste uppträda som ”en av grabbarna” och följa
med gruppen dit där besluten fattas. På motsvarande sätt kan män i
klar minoritet, till exempel inom vårdbranschen, uppleva att kvinnorna
utsätter dem för ett slags fördolt förtryck genom beröm med stor fokus
på könet.
Det här beskriver emellertid inte en genuint jämställd situation. Jämställdhet mellan könen innebär inte att kvinnor och män ska vara likadana utan att alla individer ska ha samma värde.
Då kan normen inte vara det ena könet, utan båda könens särskilda
beteendemönster, strävanden, behov och handlingar värdesätts lika
mycket och har samma status.
I en genuint jämställd situation kan båda könen delta och påverka på
sina egna villkor som individer – inte som representanter för sitt kön – i
samhället, arbetslivet, medborgarverksamheten och familjekretsen. Då
kan man också tala om könssensitivitet.
40
41
De populäraste grenarna bland
flickor och pojkar
Flickor Pojkar
1. simning 1. fotboll
2. cykling
2. innebandy
3. skidåkning
3. cykling
4. promenader och joggning 4. ishockey
5. konståkning, dans, gymnastik 5. skidåkning
Källa: Idrottsundersökningen 2005–2006
Könsstatistik för motion och idrott i ett nötskal
• det finns inga stora skillnader mellan pojkar och flickor i fråga om idrottsutövning i allmänhet: 92 % av pojkarna och 91 % av flickorna idrottar eller
motionerar
• en större del av kvinnorna än männen rör på sig tillräckligt, även om
mängdskillnaderna mellan män och kvinnor är små
• av idrottsföreningsmedlemmarna är 58 % män och 42 % kvinnor
• i frivilligarbete inom idrott deltar idag 530 000 finländare, av vilka 221 000
(42 %) är kvinnor
• av idrottsorganisationernas styrelsemedlemmar är en dryg fjärdedel (26
%) kvinnor
• av idrottsorganisationernas ordförande är 14 % kvinnor
• av idrottsorganisationernas verksamhetsledare är en dryg femtedel (22 %)
kvinnor
• Målet att göra båda könen delaktiga i beslutsfattandet har uppnåtts med
varierande framgång i Finlands Idrotts medlemsorganisationer. År 2009
var kvinnornas andel i Finlands Idrotts och dess medlemsorganisationers
styrelser totalt 27 procent.
42
43
Sexuella minoriteter och
könsminoriteter
Vad handlar det om?
”Alla bör ha rätt att leva som de individer de är, att berätta eller låta bli att
berätta om sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det är viktigare att
samhället ger utrymme för var och en att själv besluta om att berätta eller
tiga utan tvång eller press.”
Sexuella minoriteter
Könsminoriteter
homosexuella
transkönade
lesbiska
transvestiter
bisexuella
interkönade
Sexuell läggning
Vårt samhälle präglas av heteronormativitet, det vill säga ett antagande
om att människor av naturen är intresserade av det motsatta könet och
att en familj endast kan utgå från ett parförhållande mellan en man och
en kvinna. Icke-heterosexuella erfarenheter anses vara mindre acceptabla och kräva en förklaring. Heteronormativiteten hindrar oss från att se
mänsklighetens faktiska mångfald.
Heterosexuella är i fråga om känslor, fantasier och beteende i huvudsak
intresserade av personer av det motsatta könet.
Bisexuella är i fråga om känslor, fantasier och beteende intresserade av
personer både av samma och det motsatta könet eller så spelar partnerns kön ingen roll.
Homosexuella är i fråga om känslor, fantasier och beteende i huvudsak
intresserade av personer av samma kön. Homosexuella män kallas ofta
gay eller bög medan homosexuella kvinnor kallas lesbiska. En del av de
homo- och bisexuella har alltid varit medvetna om sin sexuella läggning.
Andra har haft känslor som de först senare har förstått är homosexuella.
Heterosexualitet och icke-heterosexualitet utesluter inte varandra. En
person med heterosexuella känslor kan också ha icke-heterosexuella
känslor och fantasier och icke-heterosexuellt beteende. Under livets
gång kan människans känslor, beteende och identitet förändras också i
fråga om sexualiteten.
”Homosexuella känslor blir ofta medvetna flera år innan de namnges och
accepteras.”
Homofobi: Hos vissa människor ger homosexualitet upphov till starka
rädslor och negativa reaktioner. Homofobi tar sig uttryck i fördomar,
diskriminering, trakasserier och våld. En homofob person har ofta svårt
att ta till sig information om sexuell mångfald.
44
45
Upplevelsen av könet
Kön uppfattas ofta som en tudelning mellan man och kvinna. En sådan
definition utesluter den mångfald könet och upplevelsen av det omfattar
och de personer som tycker att indelningen i man och kvinna är för snäv.
Uppfattningen om könet består av det psykologiska, biologiska och sociala
könet.
Ibland motsvarar barnets uppfattning om sitt eget kön inte det biologiska könet eller det sociala könet, som definieras enligt yttre omständigheter. Barnet kanske inte hittar ord, förståelse, godkännande eller
stöd för sin upplevelse. För barnet är ändå alla känslor naturliga. Hur
mycket utrymme barnet får för upplevelsen av sitt kön och sin självdefinition beror på omgivningen. Senast i skolan blir barnet tvunget att
anpassa sig till indelningen i flickor och pojkar.
Personer som hör till en könsminoritet kallas transpersoner. Hit hör
bland andra transkönade, interkönade och transvestiter. De kan vara
hetero-, homo- eller bisexuella.
Transkönade eller transsexuella upplever att de inte tillhör det kön
som de vid födseln har konstaterats ha och som de har fostrats till. Det
biologiska könet känns främmande.
Transvestiter har ett behov av att uttrycka manligheten och kvinnligheten i sig själva. I vår kultur har kvinnor större frihet än män att uttrycka
olika dimensioner av könet bland annat genom sin klädsel. Därför känner vi sällan igen kvinnliga transvestiter medan män som klär sig som
kvinnor väcker uppmärksamhet. Manliga transvestiter har ett behov av
att leva ut sin kvinnlighet till exempel genom att då och då klä sig i kvinnokläder, använda kvinnligt kroppsspråk och leva sig in i en kvinnlig roll.
Det får dem att må bra, slappna av och känna att de får vara sig själva.
”Jag fick ofta höra att pojkar är pojkar och flickor är flickor – och ingenting
däremellan. Men det förändrade ingenting, jag var ändå någonting där
mitt emellan.”
Transkönad kvinna, pappa till två barn
Androgyner känner sig både maskulina och feminina. De kan också vara
könsneutrala, ta avstånd från könsrelaterade förväntningar och undvika
att framhäva någotdera könet i sin uppenbarelse.
Gender-bender handlar om ifrågasättande av könsrollerna, lekfullhet
och vilja att i olika situationer fritt blanda olika könsegenskaper och
könsuttryck.
Källa: Sexuellt likaberättigande SETA
Transkönade kvinnor föds med pojkkropp men känner sig som kvinnor
och kan låta korrigera sin kropp genom könskorrigerande behandling.
De vill bli bemötta som kvinnor.
Transkönade män föds med flickkropp men känner sig som män och kan
låta korrigera sin kropp genom könskorrigerande behandling. De vill bli
bemötta som män.
Vid könskorrigerande behandling korrigeras kroppen via medicinsk behandling så att den motsvarar personens jagbild och könsidentitet. Den
här processen tar många år och involverar också byte av juridiskt kön
och namn. Personen lär sig också att i sociala sammanhang leva som
den kvinna eller man han eller hon upplever sig vara.
Interkönade eller intersexuella föds med egenskaper av båda de biologiska könen och kan uppleva sig tillhöra båda könen samtidigt.
46
47
De ovan beskrivna begreppen är bara
ett sätt att uttrycka mångfalden kring
sexualitet och kön. Många upplever alla
slags klassificeringar som otillräckliga för
att beskriva den egna identiteten och vill
inte definiera sig själva med några termer
överhuvudtaget.
Det är också viktigt att se till att alla medlemmar är medvetna om,
förstår och förbinder sig till Rent Spel, det vill säga de etiska principerna
inom motion och idrott. Alla har samma rättigheter och skyldigheter.
Det finns flera orsaker till att många människor kan ha svårt att hantera
frågor om sexuella minoriteter och könsminoriteter:
• ämnet väcker ofta starka känslor
”En dag kom Jannes pappa till vår match
tillsammans med sin pojkvän. Janne sa åt
oss, att det där är min pappa, han är bög,
och den där andra är hans bögkompis.
Saken var klar och det behövdes inga vidare
förklaringar.”
Regnbågsfamilj är en vanlig benämning
för barnfamiljer som utgår från något annat än ett heterosexuellt parförhållande:
familjer med två kvinnor eller två män, familjer med icke-heterosexuella
ensamföräldrar och familjer med fler än två föräldrar.
• när man inte vet hur man ska hantera en svår situation på ett sakligt sätt
vill man ofta inte alls fundera på eller diskutera frågan
• man tror att ”problemet” försvinner av sig självt
• det kan vara svårt att hitta information och experthjälp för att bearbeta
fördomar
• många skräms av starkt grupptryck och är rädda för att bli stämplade om
de ensamma försvarar minoriteten
Också en familj som bildas av ett heteropar kan vara en regnbågsfamilj
om ena eller båda föräldrarna är bisexuella eller transpersoner. Det finns
en brokig blandning av olika slags familjer. Det finns lika många olika
regnbågsfamiljer som barnfamiljer i allmänhet.
En öppen diskussion är utgångspunkten för behandling av sexuella
minoriteter och könsminoriteter inom motion och idrott. Man bör skapa
en atmosfär där man kan tala om vad som helst.
Människornas attityder och värderingar förändras långsamt. Därför
lönar det sig att fokusera på hur man kan fungera tillsammans. Man kan
diskutera sig till ett sätt som passar alla, även om alla har olika åsikt om
sexualitet och könsidentitet. Gemensamt överenskomna spelregler är
det bästa sättet att förebygga konflikter. Vid behov kan man också bjuda
in en utomstående expert.
48
49
Lagstiftning om
jämlikhet
Enligt 6 § i Finlands grundlag får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse,
åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som
gäller hans eller hennes person.
Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder all diskriminering på grund av bland annat kön,
ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk,
religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till
nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder, sexuell
läggning eller annan liknande orsak.
Lagen om jämställdhet (1986) visar att jämställdhet anses vara viktigt i
vårt samhälle. Det är en rättighet och skyldighet också för idrottsorganisationerna. Ändamålet med lagen om jämställdhet är att hindra diskriminering på grund av kön, främja jämställdheten mellan kvinnor och
män och förbättra kvinnans ställning i arbetslivet.
Jämlikhet är ett av de idrottskulturens centrala begrepp med förankring
i idrottslagen. Jämlikhet nämns i lagens första paragraf: ”Syftet med
denna lag är dessutom att med hjälp av motion och idrott främja jämlikhet och tolerans samt stödja kulturell mångfald och en hållbar utveckling av miljön.”
Den uppdaterade lagstiftningen i sin helhet: www.finlex.fi
Lagen om likabehandling (2004) förbjuder diskriminering på grund
av bland annat etniskt ursprung, funktionshinder, övertygelse, sexuell
läggning, ålder eller språk. Lagen gäller idrottsorganisationerna ur två
perspektiv: som arbetsgivare och som producent av tjänster.
50
51
FOSTRAN
Texten är ett utdrag ur Ung i Finland rf:s dokument ”Unelma hyvästä urheilusta”.
Drömmen om en
bättre idrott
Barns och ungas idrottande bygger på lek och viljan
att leka. Glädje, välbehag, spänning, frihet och många
andra djupa känslor utgör kärnan för lek och välplanerad idrott. Lekfullheten i idrott och motion grundar sig på upplevelser. Därför kan den inte förklaras
enbart på rationella grunder. Leken är en individuell
upplevelse för var och en.
Barns och ungas idrottande bygger på lek och viljan att leka. Glädje,
välbehag, spänning, frihet och många andra djupa känslor utgör kärnan
för lek och välplanerad idrott. Lekfullheten i idrott och motion grundar
sig på upplevelser. Därför kan den inte förklaras enbart på rationella
grunder. Leken är en individuell upplevelse för var och en.
Leken glöms lätt bort i ungdomsidrotten. Via idrottssystemet kan framför allt tonåringar börja agera alltför vuxet och seriöst. En välgenomtänkt idrottsträning håller lekfullheten och viljan att leka vid liv. Leken är
en viktig del också av elitträningen. Inte heller en framgångsrik idrottare
har råd att förlora lekfullheten i idrotten.
Praktiska exempel:
52
•
I karate är juniortävlingarna mycket lekfulla. Deltagarna försöker
plocka klädnypor från varandras tävlingsdräkter.
•
I lämpliga förhållanden föds lekfullheten och aktiviteten av sig
själva. En välorganiserad skidvärld erbjuder ypperliga möjligheter
att lära sig åka skidor. I backar, gupp och kurvor lär sig barnen
skidteknik effektivt vid sidan av leken.
53
Praktiskt exempel
Som 13-åring hade spelaren redan tre gånger haft med polisen att
göra misstänkt för mindre förbrytelser. I idrottsföreningen fick hon stöd
och uppmuntran, men också tydliga gränser. Idag spelar hon i landslaget och har fått en studieplats vid handelshögskolan.
I bästa fall är leken spontan. Under ledda träningspass tenderar den vuxna att låsa aktiviteten för mycket så att barnens och ungdomarnas egen
lekfullhet inte får spelrum. I organiserad idrott borde man därför välja
metoder som påminner om barns och ungdomars spontana lek.
För barn och ungdomar är idrotten en viktig del av
uppväxten
För barn och ungdomar är idrott och föreningsaktivitet en värdefull och viktig
upplevelse. Det är en hel värld av spännande upplevelser som inte går att
få någon annanstans. Idrotten är en viktig uppväxtmiljö vid sidan av familjen, skolan och vännerna. Idrotten ger ungdomarna möjlighet att dela sina
erfarenheter med sina jämnåriga, men också med många vuxna. God föreningsverksamhet engagerar deltagarna i den omgivande gemenskapen och
skapar grunden för det viktiga sociala kapitalet. Barnens och ungdomarnas
idrottsintresse är i bästa fall ett utvecklingsredskap för hela familjen.
Många föräldrar vill via idrottsföreningarna ge sina barn möjligheter att
utvidga och utveckla de färdigheter, egenskaper och förmågor som barnen
tillägnat sig med familjen. Ur den vuxnas perspektiv kan idrotten resultera
i hälsa, psykiskt välbefinnande och livslång vänskap. I gemensamma lekar,
övningar och matcher kan barnen använda sin fantasi och samtidigt träna
koncentration, långsiktighet och social kompetens. Idrotten ger barnen
livsglädje och förbättrar känslan av kontroll över livet. Föräldrarnas viktigaste önskemål är att idrottsföreningen ska vara en god uppväxtmiljö.
Idrotten beaktar barnens och ungdomarnas behov
och den omgivande världen och får
mångsidiga erfarenheter. De erfarenheter idrotten ger barn och ungdomar
är redan i sig en tillräcklig orsak för att
utöva idrott.
Det viktigaste för alla barn och unga
är de egna föräldrarnas och andra
närstående vuxnas kärlek. Idrottsledaren har möjlighet att stödja varje
barn i sin grupp genom att visa det
genuin uppskattning. För barn är det
viktigt att känna att de vuxnas kärlek
och uppskattning inte är beroende av
barnens prestationer eller placeringar i
tävlingar.
I varje skede av utvecklingen behöver
barn och ungdomar också trygghet av
de vuxna. I idrottssituationer bör den
vuxna sätta upp gränser som garanterar att barnets psykiska och fysiska
hälsa inte äventyras. Barn har olika förmåga att tåla stressituationer. De
vuxna bör stödja varje barn enligt dess individuella behov, så att barnet
kan utveckla sin egen stresstålighet. Barn och ungdomar bör alltid kunna känna sig trygga när de idrottar.
Barn och ungdomar bör skyddas mot särskilda problem som förekommer också inom idrotten. I alla situationer bör man värna om
barnets personliga integritet. Man bör framför allt undvika situationer där barnet kan känna sig sexuellt trakasserat av vuxna eller idrottskamrater. Barn och ungdomar bör också skyddas från rusmedel
och medicinmissbruk.
Praktiskt exempel:
Den unga idrottaren skulle ha behövt särskilt skydd när en erfaren
tränare erbjöd honom dopningsmedel. De vuxna i närheten, föreningen eller grenförbundet borde ha insett risken och ingripit i tid.
Leken är ett viktigt behov för barn och ungdomar. Genom att leka och
röra på sig undersöker och gestaltar barnet sin kropp, sina förmågor
54
55
Barn har behov av verksamhet på sin
egen utvecklingsnivå. Barn bör inte
ses som vuxna i miniatyr, eftersom
deras personlighet fortfarande är
under utveckling. Alla barn och unga
bör därför erbjudas verksamhet enligt
intresse och förutsättningar. Barn har
ganska likadana förväntningar på sin
idrottshobby, medan större individuella skillnader förekommer bland
ungdomarna. En kreativ ung människa
vill ha en kreativ hobby, den tävlingsintresserade vill ha tävlingsträning och
den som rör på sig för skojs skull vill
bara ha en trevlig hobby som skapar
välbefinnande. Idrotten bör erbjuda
något för var och en.
Idrott utvecklar förmågan
att hantera känslor ”Det är klart att det alltid stör lite när vi förlorar. Man måste bara hålla
masken när vi skakar hand också.” pojke, 11 år
Barns och ungdomars känsloliv, emotionella intelligens och förmåga
att kontrollera sina känslor kan utvecklas gynnsamt via idrotten. Barn
känner glädje och tillfredsställelse när de lyckas. När de känner hur bra
det känns att få positiv respons, lär de sig också att ge varandra respons
och glädjas över kamraternas prestationer.
Som medlemmar i en idrottsgrupp kan barnen också träna självbehärskning: att tåla besvikelser och frustration samt att hantera hat, skam,
avundsjuka, rädsla och ilska. En positiv utveckling sker då ledarna hjälper barnen att identifiera sina känslor i prestationssituationer, förstärker
positiva upplevelser och hjälper barnen att hantera motstridiga känslor.
En del av idrottens tjusning beror på att så många känslor är i omlopp.
Tävlingar och andra spännande situationer lockar lätt fram känslorna.
Förluster och segrar erbjuder utmärkta möjligheter att öva på att hantera sina känslor.
Idrott utvecklar självkänslan
Självkänslan är mycket viktig för utvecklingen av barnets personlighet.
Självkänslan bygger till stor del på vad barnet upplever sig kunna.
Barnets uppfattning om sig själv påverkas i hög grad av värderingarna
i uppväxtmiljön och av hur viktiga dessa är för barnet. Hur självkänslan utvecklas beror på hur barnet upplever sin sociala, intellektuella,
emotionella och fysiska kompetens. Den fysiska kompetensen är viktig
för ungdomar, framför allt för pojkar. I tävlingar sätts den på prov, och
ungdomar med sämre prestationsförmåga erfar ofta mindervärdeskänslor. Självkänslan kan bli ytterst negativ om barns och ungdomars fysiska
kompetens ständigt mäts genom att jämföra deras prestationer med
andras resultat.
Praktiska exempel:
•
Om en ung spelare tas i byte på grund av dåligt uppförande på
planen kan det också ske konstruktivt. ”Du betedde dig osportsligt på planen. Jag vet att du kan bättre. Du får en ny chans nästa
match.”
•
I friidrott är ”personliga rekordens dag” ett bra sätt att följa med
sin egen utveckling. Då avgörs ordningsföljden utgående från
vem som förbättrar sitt tidigare resultat i samma gren mest. Golfens handikappsystem bygger på samma princip.
Praktiskt exempel:
I många idrottsgrenar har man för vana att skaka hand med motståndaren efter tävlingen eller matchen. Oftast möts två olika slags
känslor, vilket ger vardera parten utmärkt träning i att hantera sina
egna känslor.
56
57
Osjälviskhet betyder att avstå från sin
egen fördel till förmån för andra. Gruppens bästa och arbete mot ett gemensamt mål är mycket viktiga för utvecklingen av den sociala kompetensen.
I en träningsgrupp kan man lära sig
beakta andras känslor och bemöta alla
jämlikt. Lagsporter erbjuder utmärkta
möjligheter att träna sociala färdigheter, även om inte heller de av sig själva
utvecklar sociala färdigheter om de
inte speciellt betonas.
I idrottsverksamheten bör man särskilt tänka på att jämföra varje barns
prestation bara med dess egna tidigare prestationer. Det är viktigast att
följa upp den individuella utvecklingen. I ledd idrottsverksamhet bör man
fokusera på att uppmuntra barnen att försöka, lära sig och göra framsteg.
När barnen leker och spelar flödar glädjen och ivern, men vid officiella
tävlingar och matcher är självkänslan betydligt sårbarare. De officiella tävlingarna och matcherna bör vara klart färre än träningarna. För de yngsta
bör tävlingar ordnas endast sporadiskt.
Idrott utvecklar den sociala förmågan
Oberoende av färdighetsnivå bör var
och en ha en viktig roll i idrottsverksamheten. Man kan lära deltagarna tolerans och fördomsfrihet genom
att betona att alla har rätt att delta i verksamheten oberoende av kön,
etnisk eller social bakgrund eller någon annan olikhet.
Att bemöta andra föreningar, lag och idrottare på rätt sätt är en utmaning för de sociala färdigheterna. För stor själviskhet eller fel slags
laganda försämrar respekten för motståndaren och kan i extrema fall
framkalla hat.
Praktiska exempel
Förmågan att bygga vänskap och förtroende är en av de viktigaste
mätarna på livskvalitet. Tillfredsställande känsloband till andra människor utvecklas under social interaktion i barndomen. Erfarenheterna av
interaktionen i barndomen avgör också hur barnet klarar sig som aktiv
medborgare i samhället.
•
Operation Spelregler (www.nuorisuomi.fi/pelisaannot) på finska
är ett bra redskap i arbetet för öppenhet och jämlikhet inom
idrotten. Diskussioner mellan ledare, barn och föräldrar skapar
grunden för utvecklingen av de sociala färdigheterna och ett
jämlikt bemötande.
Individualitet innebär att barnet utvecklar en självständig personlighet.
Via olika sociala situationer och evenemang hjälper vi barnet att förstå
reglerna i samhället och närmiljön. I idrott bör man beakta dels barnets
egna tankar och känslor, dels hemmets och samhällets normer. Styrningen mot de rådande normerna får inte vara så stark att den motarbetar
barnets individuella utveckling.
•
Redskapsgymnastikföreningen startade en grupp för handikappade barn. De andra barnen i föreningen lärde sig att förhålla sig
naturligt till handikappade och acceptera dem som fullvärdiga
medlemmar på föreningens gemensamma läger, fester och andra
evenemang.
58
59
Idrott utvecklar förmågan att ta ansvar
”Jag tycker om idrottstävlingar om idrottarna är ärliga.”
Pojke, 10 år
Moralisk självständighet innebär förmåga att inse följderna av sina handlingar. I idrott lär sig barn lätt gränsen mellan rätt och fel. Samtidigt kan
de lära sig vad rättvisa innebär. Ledarna bör också prata med barnen om
situationer där det uppstår moraliska konflikter.
Om ansvaret för att reglerna följs läggs på de vuxna kan det utvecklas en dubbelmoral. Då kan barnen lära sig att när domaren inte är
närvarande eller inte ser är det rätt att bryta mot de gemensamma
spelreglerna eller skada andra spelare. Regelbrotten, fusket och i
sista hand också dopningen inom idrotten kan minska om barnen
och ungdomarna får vara med och bestämma om och övervaka att
reglerna följs.
Att ledaren föregår med gott exempel är en viktig förutsättning för Rent
Spel. När ledaren följer reglerna och löser konflikter på ett rättvist sätt får
barnen en modell för hederligt agerande och jämlikt beaktande av allas
rättigheter.
Idrotten bör också utveckla förmågan att ta ansvar för sin egen hobby.
Att kunna träna på egen hand och på eget initiativ är viktigt framför allt
när man slutar delta i organiserad idrott.
Idrott främjar den fysiska hälsan
Praktiska exempel:
60
•
Ett basketlag hade infört principen att spelarna skulle sträcka upp
armen om de såg att någon begick ett fel. Om flera spelare sträckte upp armen blåste tränaren av spelet och spelarna fick framföra
sina åsikter om vilket fel medspelaren hade begått.
•
I streetbasket, beachvolley och golf är det vanligt att spela utan
utomstående domare. Tack vare spelsättet kan spelarna själva ta
ansvar för att reglerna följs och då är Rent Spel en förutsättning
för en bra match.
Ett välgenomtänkt idrottande under barndomen och ungdomen ger en god
grund för hälsan. Mångsidig idrott utvecklar den fysiska hälsan och konditionen. Det betyder att förhållandet mellan belastning och återhämtning bör anpassas till utvecklingsnivån och att belastningen bör fördelas jämnt över hela
kroppen. Då sker en gynnsam utveckling av cirkulationsorganen, fettcellernas
storlek, benbyggnaden samt musklernas och nervsystemets funktionsförmåga. För intensiv eller ensidig träning kan leda till belastningsskador eller störa
utvecklingen av den fysiska funktionsförmågan senare i livet.
I idrott för barn och unga är lindriga skador och stötar mycket vanliga.
För att förebygga skador bör träningen alltid anpassas till barnens färdighetsnivå och ske under trygga omständigheter.
61
Grenens subkultur kan också omfatta sådant som är skadligt för den
fysiska hälsan. Rusmedel, framför allt snus och alkohol, är mycket
vanliga inom vissa grenar och åldersgrupper. Tävlings- och matchresor
med övernattning är särskilt besvärliga med tanke på användningen av
rusmedel.
Idrott utvecklar
mångsidiga fysiska
färdigheter
”Det bästa med idrott är fotboll,
för då lär man sig att hålla kontroll över bollen. Det nästbästa
är kulstötning, för då blir man
stark.”
pojke, 8 år
Praktiskt exempel:
Gränserna för sund idrott kan överskridas utan att man märker det.
Unga uthållighetsidrottande flickors tendens att insjukna i anorexi är
ett oroväckande exempel på hur farligt det kan vara att vara mån om
sin hälsa, sin prestationsförmåga eller sitt utseende.
Idrottens uppgift är att utveckla mångsidiga fysiska basfärdigheter. Mångsidig motion och idrott är det bästa sättet att utveckla
de motoriska färdigheterna. Genom att träna de motoriska basfärdigheterna kan vi också utveckla de kognitiva och sociala färdigheterna och
förebygga uppkomsten av inlärningssvårigheter.
Under barndomen skapas också grunden för det fysiska välbefinnandet
senare i livet. De motoriska färdigheterna utvecklas bäst hos barn som
rör på sig mångsidigt. Ett motoriskt skickligt barn har också som vuxen
lättare att hitta intressanta motionsformer.
I idrott för barn innebär mångsidighet högklassig mångsidig vägledning
och möjlighet att träna flera olika grenar. Att lära sig basfärdigheterna
i flera olika grenar är ofta också mer meningsfullt för barnen än att lära
sig svåra specialfärdigheter i en enda gren.
Praktiskt exempel:
Den gamla idén om en gemensam idrottsskola för många olika
grenar är fortfarande utmärkt. Målet är att träna allmänna motoriska
färdigheter och basfärdigheter i olika grenar. Mångsidigheten kan
genomföras i praktiken till exempel med ett gemensamt juniorpass
med vilket barnen kan delta i olika föreningars träningar.
62
63
Praktiskt exempel:
En bra mätare på hur föreningen lyckats skapa ett livslångt motionsintresse är hur unga idrottare gör när de slutar delta i organiserad
träning. Om de fortsätter idrotta och motionera i olika former på egen
hand har idrotten sannolikt bidragit till ett livslångt motionsintresse.
Idrott sår fröet för ett livslångt motionsintresse
”Idrott, att röra på sig, är viktigt tycker jag, alltså att barnen får en aktiv
livsstil och tycker om att röra på sig. Jag tycker att det är en sådan grund, att
om man inte lär sig den som barn, kommer den inte senare heller.”
Saaras pappa
Ett varaktigt intresse för motion och idrott består av olika motivationsfaktorer. Uppkomsten av en personlig motivation för motion och idrott
är starkt beroende av positiva upplevelser och av familjens och närmiljöns värderingar i fråga om en aktiv livsstil och sunda levnadsvanor. De
väcker intresset för motion och idrott.
En inre motivation för motion och idrott bildas när barnet känner att
det kan, att det hör till en grupp och att det deltar av egen vilja. Om
prestationerna i huvudsak jämförs med egna tidigare prestationer ökar
sannolikheten för att alla deltagande barn känner sig duktiga. Ett individuellt uppföljningssystem ökar möjligheten för positiva upplevelser
och känslor av skicklighet. Utveckling av mångsidiga färdigheter gör det
möjligt för var och en att hitta sitt sätt att njuta av motion i olika skeden
av livet.
Självständigheten i det egna agerandet utvecklas när barnen får delta i
planeringen, beslutsfattandet och genomförandet av träningen. Social
samhörighet innebär att alla har en viktig roll i gruppen och att varje
deltagare har nära vänner i gruppen. När barnen trivs i föreningen minskar risken för att de slutar och samtidigt ökar chansen för ett livslångt
motionsintresse.
64
65
Hälsa, säkerhet och
välbefinnande
Hälsofrämjande i
föreningsverksamheten
Texten och rekommendationerna bygger på Sami Kokkos doktorsavhandling ”Health
Promoting Sports Club – Youth sports clubs’ health promotion profiles, guidance, and
associated coaching practice, in Finland” som granskades i januari 2010. Texten har skrivits
av forskare HvD Sami Kokko, professor Lasse Kannas och forskare Jari Villberg.
Att utveckla idrottsföreningarnas barn- och ungdomsverksamhet i
hälsofrämjande riktning är en lång process. Det primära målet är att
integrera hälsofrämjandet i föreningarnas nuvarande arbetsmetoder.
Redan en liten förändring i synsättet kan öka det hälsofrämjande inslaget
i föreningsverksamheten.
Det hälsofrämjande arbetet är till nytta också för motionen och idrotten
– välmående och friska ungdomar med sunda levnadsvanor orkar och
utvecklas bättre som idrottare.
66
67
Hälsofrämjande en del av verksamhetsprinciperna
Med verksamhetsprinciper avses här föreningens offentliga verksamhetsprogram eller beslut om målen med verksamheten och de principer,
idéer och värderingar dessa bygger på.
arbetsgrupp för utvecklingsarbetet. Då bör man se till att arbetsgruppen
är officiell och behörig och har en ledare.
6. Försök få alla föreningsfunktionärer att förbinda sig till utvecklingsprocessen. Det uppstår nästan alltid motstånd mot förändringar. Det är
ändå viktigt att alla arbetar för samma mål.
1. Slå fast föreningens vilja i fråga om hälsofrämjande.
Föreningen kan ordna ett utvecklingsseminarium för deltagare ur alla
grupper. Idén är att diskutera hälsofrämjandets roll i föreningens verksamhet och verksamhetsprinciper. Alternativt kan saken diskuteras till
exempel i samband med ett styrelsemöte.
2. Formulera mål för föreningens hälsofrämjande arbete. Skriv ner
målen och överför dem till motions- och idrottsspråk. Skriftliga mål
består, även om personerna byts ut. Varje registrerad förening har egna
stadgar. Många föreningar har dessutom ett mer praktiskt inriktat verksamhetsprogram. Hälsofrämjandet bör ingå i båda två. I stället för sunda
levnadsvanor kan man tala om en fysiskt aktiv livsstil. Dessutom kan
man specificera vad det betyder i den egna föreningen, till exempel om
näringslära och drogfrihet också ingår.
3. Framhäv föreningens viktigaste mål för hälsofrämjandet. Det finns
många ämnen att ta upp, såsom fysisk aktivitet, näring, sömn och
psykisk hälsa. Lyft fram ämnen och åtgärder som passar föreningens resurser och kunskaper och som är möjliga att genomföra. Förebyggande
av droganvändning bör alltid finnas med.
4. Diskutera i vilken mån föreningen har resurser att satsa på hälsofrämjande. Utvecklingsprocessen kräver alltid resurser, såväl pengar som tid.
Utvecklingsarbetet kan börja som ett projekt. Då är det möjligt att få
ekonomiskt stöd för arbetet. Gör upp en realistisk tidtabell för utvecklingsarbetet och bestäm arbetsfördelningen.
5. Utnämn en ansvarsperson som leder processen. I föreningar som
har utsett en ansvarsperson för utvecklingen av hälsofrämjandet har
hälsan en mer framträdande roll i verksamhetsprogrammet. Personen
som leder hälsofrämjandet kan vara till exempel en styrelsemedlem,
en funktionär, ungdomschefen eller en förälder. Man kan också utse en
68
7. Samarbeta med andra föreningar. Det är bra att diskutera med andra
föreningar som kanske redan har hittat bra metoder och idéer. Man
behöver inte hitta på allting själv.
8. Utvärdera med jämna mellanrum målen och möjligheten att förverkliga dem. Målen borde vara sådana att deras betydelse och eventuella effekter kan utvärderas på något sätt. Utvärderingen är en del av
föreningens årliga verksamhetsberättelse.
Omsätt målen i praktiken
För att föreningens principer, idéer och värderingar ska synas också i
praktiken krävs målmedvetet arbete. Tränarna bör instrueras och motiveras
och man bör försäkra sig om att de förbinder sig till målen. Dessutom bör
tränarnas kunskaper i hälsolära förbättras. Föreningen kan ordna egna kurser eller ge tränarna möjlighet att delta i kurser som arrangeras av andra.
9. Planera hur målen ska konkretiseras. Föreningen kan till exempel välja ett hälsotema för varje säsong eller några åtgärder som kan tillämpas
inom flera teman. Finlands Ishockeyförbund har till exempel gått inför
treårscykler i sitt eget program för hälsofrämjande. Under det första
året fokuserade förbundet på att förebygga användning av rusmedel,
framför allt snus, medan temat under det andra året var näring och under det tredje året sömn, vila och hygien. I ishockeyförbundets program
finns anvisningar för såväl regional nivå som förenings- och lagnivå. I
anvisningarna redogörs för vad varje part förväntas göra.
10. Satsa på intern information och anvisningar till tränarna. En verksamhetsprincip som nästan ingen känner till kan inte omsättas i praktiken.
Använd beprövade informationsmetoder. Informera tränarna under
diskussionskvällar före säsongen. Hälsofrämjandet kan nämnas också i
tränarnas avtal och under föreningens kurser.
69
11. Motivera tränarna för hälsofrämjandet. Tränarna bör fundera på
varför de borde satsa på hälsofrämjande och vilken nytta de själva
och idrottarna har av det. Föreningen bör kunna besvara dessa frågor.
Utgångspunkten kan vara att ”den som sover tillräckligt, äter mångsidigt
och inte använder rusmedel orkar och utvecklas bättre inom idrott”.
Detta torde väcka tränarnas intresse oberoende av nivå.
Sexuella trakasserier
Texten baserar sig på handboken ”Våga bry dig om – våga ingripa”
(Finlands Idrott rf:s publikation)
12. Utbilda tränarna och andra funktionärer.
Vad är sexuella trakasserier?
Om föreningen vill att tränarna och de övriga funktionärerna ska satsa
mer på hälsofrämjande verksamhet bör den se till att de får delta i kurser
för att få tillräckliga kunskaper i ämnet. Hälsofrågorna kan integreras i
innehållet i nuvarande tränarkurser eller tas upp under särskilda temakurser, till exempel kurser i näringslära. Utomstående kurser ordnas av
många parter, till exempel idrottens paraply- och regionalorganisationer
och olika aktörer inom hälsobranschen.
Det är omöjligt att ge en entydig definition av sexuella trakasserier. Vad
som upplevs som trakasserier beror på individen, situationen, interaktionen och tidigare upplevelser. Utgångspunkten bör alltid vara hur
den utsatta själv upplever situationen. Om han eller hon känner sig
trakasserad bör saken alltid tas på allvar.
Sexuella trakasserier kan ta sig uttryck bland annat i form av:
13. Iaktta hälsofrämjandet i den dagliga verksamheten.
• öknamn
I föreningen finns ofta flera undergrupper, såsom lag eller träningsgrupper. Ur
föreningens perspektiv är det viktigt att
alla grupper följer de verksamhetsprinciper som föreningen har fastställt. Om
någon av föreningens verksamhetsprinciper inte fungerar kan den justeras
redan under säsongen så att den börjar
fungera bättre.
14. Utvärdera de praktiska åtgärderna
i förhållande till målen med verksamhetsprinciperna.
I utvärderingen är det viktigt att se
sambandet mellan målet, åtgärderna och
det förväntade slutresultatet. Om målet
till exempel är att förbättra tränarnas
kunskaper i hälsolära, bör man följa upp
vilka åtgärder som har vidtagits för att
förbättra kunskaperna och utvärdera om
kunskaperna faktiskt förbättrades.
70
• gester eller miner med sexuella anspelningar
• kommentarer eller frågor om någons kropp, klädsel eller privatliv
• sexuell beröring (nypningar, kyssar, klämmande osv.)
• telefonsamtal, textmeddelanden, e-postmeddelanden eller brev med
sexuell underton
Tankegymnastik
• Är vi så vana vid ojämlikhet att vi inte alltid upptäcker diskriminering,
trakasserier eller utnyttjande? Inser inte heller den utsatta att det är ett
problem, utan ser han eller hon det som något ”naturligt”, något som
hör till, eller anklagar sig själv för situationen?
• Hur förhåller vi oss i vår organisation till olika uttryck för ojämlikhet,
till exempel öknamn?
71
• att visa eller skicka sexuella bilder och annat material
att fostra jämlika människor som kan bemöta andra jämlikt och också
vågar kräva det av andra.
• hånfulla och sexistiska skämt överlag
• upprepade förslag med sexuell underton eller inbjudningar till sexuellt
beteende
• tvingande till sexuell kontakt
Vid sexuella trakasserier och sexuellt ofredande handlar det ofta om en
process som framskrider stegvis. Därför är det ofta svårt för den utsatta
att berätta för andra om det som hänt. Om en enskild händelse rycks
lös från en kedja av händelser är det ofta svårt för en utomstående att
se hur allvarlig den utsatta upplever situationen. Med undantag för våldtäkt eller försök till våldtäkt är det ofta svårt att utpeka någon enskild
handling eller något enskilt ord som sexuella trakasserier eller sexuellt
ofredande, utan trakasserierna och upplevelserna är knutna till den
rådande kulturen, personrelationerna, tiden, platsen osv.
Trakasserier kan förekomma också i relationer mellan barn och ungdomar. Dåligt uppförande är till exempel att smutskasta någon eller att
kalla någon ”hora” eller ”bög” eller något annat sårande. Att ingripa i
sådana situationer ingår i den vuxnas fostraruppgift. Gränserna för barns
och ungdomars beteende är på de vuxnas ansvar. Att inte ingripa tolkas
ofta som ett tyst godkännande, även om det i själva verket kan bero på
att den vuxna känner sig rådlös eller rädd.
Vad som upplevs som trakasserier beror på individen, situationen,
interaktionen mellan de inblandade och deras tidigare erfarenheter. Det
avgörande är ändå alltid hur den utsatta upplever situationen. Om
han eller hon känner sig trakasserad bör saken alltid tas på allvar.
Det är inte lätt att ställa upp exakta regler för nära interaktion och fysisk
kontakt inom motion och idrott. Fysisk kontakt har en funktion; beröring
och artighetsbetygelser får inte bli tabu inom idrotten.
Såväl flickor som pojkar, män som kvinnor kan
utsättas för sexuella trakasserier.
Sexuella trakasserier, diskriminering och utnyttjande är maktmissbruk.
Ledarens och tränarens relation till en ung idrottare är alltid en maktrelation. Den vuxna bör undvika flirtande och sexuellt anspelande
kommentarer, som inte hör till gott uppförande och kan vara skadliga
för barnens och ungdomarnas utveckling. Däremot är saklig och öppen
sexualfostran och information en del av god träning och fysisk fostran.
Mellan genuint jämlika personer uppkommer inte situationer eller
relationer som involverar trakasserier eller utnyttjande, även om den
ena har mer makt än den andra. På ett allmänt plan kan man säga att
sexuella trakasserier inom idrotten kan förebyggas både genom att
göra idrottens organisation mer demokratisk och öppen och genom
72
73
Sexuella trakasserier kränker individens rätt till personlig frihet och
självbestämmande. Barn och unga vet inte var gränserna för vad som
är tillåtet går och vågar vanligen inte sätta sig emot en främmande
persons auktoritet, eftersom de har uppfostrats att lyda. Man kan alltså
inte förutsätta att barn och unga kan eller vågar säga att de tycker
att en tränares eller en klubbkamrats beteende är kränkande eller
motbjudande. Man kan inte heller anta att de kan säga nej till störande
beteende. Sexualitet kan dessutom kopplas ihop med skam, kränkning,
sårbarhet och förvirring. Därför berättar ett barn som blivit utsatt för
sexuella trakasserier inte nödvändigtvis om sina upplevelser vare sig
genast eller långt senare även om det blir tillfrågat om saken.
Därför är det ytterst viktigt att de vuxna i föreningen blir medvetna om
eventuella problem, ingriper i tid och försöker förebygga situationer där
det finns skäl att misstänka trakasserier eller någon annan form av maktmissbruk. En öppen och fortgående samtalskultur där ingen anklagas är
alltid det bästa skyddet mot oönskade situationer
Förebyggande
Rekommendationer för en god atmosfär
Avsikten med följande rekommendationer är att hjälpa de vuxna att inse
vad sexuella trakasserier kan innebära inom idrottsvärlden. I sista hand
handlar det ju om att bemöta alla med respekt och att skapa en trivsam
atmosfär.
Med vuxen avses här alla vuxna som är aktiva inom motion och idrott,
också vuxna idrottare.
•
Teknisk personal: ledare, tränare, lärare
•
Medicinsk personal: fysioterapeuter, massörer,
läkare, psykologer
• Ordningspersonal: funktionärer, övervakare, städare,
idrottsplatsskötare
•
Administrativ personal: föreningsfunktionärer o.d.
•
Föräldrar och släktingar
Det är de vuxna som ansvarar för att dessa anvisningar följs, inte barnen eller ungdomarna.
1. Den vuxna skapar en atmosfär och omgivning där
idrottaren inte upplever något hot mot sin kroppsliga integritet, självbestämmanderätt och rätt att röra sig.
Detta innebär till exempel att man får diskutera och fritt framföra sina
åsikter också om svåra saker, att de vuxna lyssnar på idrottaren och att
idrottaren tas på allvar.
2. Den vuxna undviker allt sådant agerande eller bemötande som kränker
idrottarens människovärde och undviker att lägga sig i idrottarens privatliv
utöver vad som är nödvändigt för att kunna nå ett gemensamt överenskommet mål.
74
75
Idrottaren kan tycka att bland annat följande situationer är obehagliga:
•
•
•
den vuxna vill skaka hand orimligt länge när man träffas eller skiljs
den vuxna drar idrottaren mot sig för att kyssa honom eller henne
den vuxna pressar sig mot idrottaren
6. Den vuxna ingriper i integritetskränkande ordväxling med sexuell underton mellan barn och ungdomar och undviker sådan själv.
Det gäller kommentarer och anspelningar med sexuell underton, såsom
•
•
•
Detta innebär till exempel att den vuxna inte lägger sig i idrottarens
privatliv till exempel genom att ställa frågor om det eller stämma träff
med idrottaren.
3. Den vuxna undviker sexuella trakasserier och alla tänkbara former av
utövande av sexuell makt över idrottaren.
Detta innebär till exempel att
•
•
den vuxna inte tillfredsställer sina egna sexuella eller aggressiva
behov via idrottaren
den vuxna inte skapar en sexuellt laddad atmosfär
4. Samlag och andra sexuella kontakter mellan en vuxen och en ung
idrottare är knappast tillåtna under några omständigheter och de tolkas i
allmänhet som sexuellt utnyttjande, även när det är frågan om ett förhållande mellan en äldre spelare och en yngre lagkamrat. Sexuell kontakt med
en person under sexton år är alltid ett brott.
5. Den vuxna får inte vidröra idrottaren på sätt som någondera parten
rimligtvis kan tolka som sexuella eller erotiska, såsom att avsiktligt röra vid
(eller be den andra röra vid) könsorgan, rumpa eller bröst.
76
oanständiga kommentarer och öknamn
dubbeltydiga skämt under förevändning att ”allt är tillåtet när det
sägs med humor”
osakliga frågor om idrottarens sexliv
7. I alla tränings- och handledningssituationer, på tävlingar och på resor
beter sig den vuxna finkänsligt och respektfullt gentemot idrottaren och de
lokaler idrottaren använder, såsom omklädningsrum och hotellrum.
Ungdomar på väg att bli vuxna och självständiga upplever i en viss ålder
ofta maktrelationer som besvärliga särskilt om personen med mer makt
(till exempel tränaren) är den egna föräldern. Därför rekommenderas
att ungdomar från och med femton års ålder behandlas på samma sätt
som de övriga i laget och att de vuxna bor för sig själva till exempel på
tävlingsresor.
Den här rekommendationen om
finkänsligt och respektfullt beteende
gentemot idrottaren och de lokaler
idrottaren använder gäller också
dem som underhåller och sköter
idrottsplatserna, till exempel medicinsk personal, städare, övervakare
och övrig personal, vilka bör följa de
yrkesetiska principerna.
8. Barn och ungdomar får inte inledas
i föreställningen att de förväntas eller
förutsätts utföra en sexuellt betonad
gentjänst för någon tjänst den vuxna
77
utfört, till exempel ekonomiskt eller annat stöd.
Vad gör man när trakasserier förekommer?
9. Det är på den vuxnas ansvar att vägra godta sexuellt betonade förslag
från en ung person, eftersom den unga inte nödvändigtvis inser följderna av
sitt agerande.
Anvisningar för behandling av trakasserifall
Idolkärlek riktas ofta mot en vuxen. Den vuxna bör inse sitt ansvar också
då en ung idrottare blir förälskad i en vuxen i maktposition – en tränare,
ledare, idrottsledare osv. Den vuxna får inte besvara den unga idrottarens känslor och han eller hon bör vänligt sätta gränser för den ungas
beteende.
”Nu kan jag alltså inte mera klappa någon på axeln?”
Det är inte lätt att ställa upp exakta regler för nära interaktion och fysisk
kontakt inom motion och idrott. Det är inte heller det som är avsikten
med de här rekommendationerna. Vissa former av fysisk kontakt fyller
en funktion och en klapp på axeln kan vara både trevlig och motiverande. Beröring och artighetsbetygelser får inte bli tabu inom idrotten.
Avsikten med de här rekommendationerna är att ge den vuxna riktlinjer för förebyggande av all slags sexuella trakasserier. De bör ses som
principer som styr den vuxnas beteende snarare än som detaljerade
anvisningar om vad man får och inte får göra. De är utgångspunkten för
diskussioner (till exempel spelregeldiskussioner) om den vuxnas eget
och andra vuxnas beteende inom motion och idrott, där man inte alltid
är van vid att behandla svåra frågor.
Förebyggande
Man måste kunna tala öppet också om svåra frågor. Därför är det viktigt
att skapa en atmosfär där man betonar för barnen och ungdomarna
att man kan samtala om vad som helst. En sådan atmosfär är det bästa
sättet att förebygga sexuella trakasserier.
Innan ett tränar- eller ledarförhållande inleds bör man göra upp spelregler tillsammans med föräldrarna till exempel enligt rekommendationerna i den här handboken. Diskutera fram ett lämpligt sätt att fungera
tillsammans. Det är viktigt att klargöra att alla former av sexuella trakasserier är förbjudna i idrottsföreningen och annan idrottsverksamhet.
Att ingripa i trakasserierna: Vad bör man göra?
I exemplen nedan beskrivs metoder som en vuxen inom idrottsvärlden
kan ta till för att ingripa i sexuella trakasserier. Det är alltid de vuxna som
har ansvar för att ingripa, aldrig barnen eller ungdomarna.
a) Den vuxnas eller ungas beteende börjar bli oetiskt
I det här skedet har inget allvarligare inträffat, men man försöker bryta
ett snedvridet eller osakligt beteende i tid. Den vuxna som har upptäckt
situationen strävar efter att fostran av barnen och ungdomarna ska bli
mer jämlik och utveckla deras självbestämmanderätt. Det är också möjligt att det har skett ett missförstånd.
Det är rätt att ingripa i osakliga situationer. Den vuxna bör våga bry sig
om – våga ingripa. Det visar att den vuxna inser sitt ansvar. Likgiltighet
är värst av allt. Att bry sig om och ingripa innebär att man ingriper i
dåligt beteende oberoende av om det gäller barn eller vuxna.
Den som upptäcker situationen: Den vuxna behöver inte grubbla på
situationen ensam. Diskutera frågan genast med din kollega eller en
rådgivande expert med tystnadsplikt till exempel i nedannämnda
organisationer. Ingen fråga eller iakttagelse är för liten eller för obetyd-
78
79
lig. Också för att undvika eventuella missförstånd är det bra att först
kontakta en expert.
Idrottaren försöker undvika att hamna på tumanhand med den vuxna.
Idrottaren berättar direkt om sexuella trakasserier inom idrotten:
Kommunens familjerådgivning
Sexpo säätiö
Telefonrådgivning: (09) 6866 4556
www.sexpo.fi (på finska)
Våldtäktskriscentralen Tukinainen
Gratis kristelefon: 0800 97899
www.tukinainen.fi
Väestöliittos projekt NUSKA
(Nuorten Seksuaalinen Kaltoinkohtelu)
för ungdomar som utnyttjats sexuellt
www.vaestoliitto.fi/nuoret (på finska)
• Diskutera saken så fort som möjligt med den skyldiga.
• Kontakta barnets eller den ungas föräldrar, om de inte är medvetna om
situationen.
• Kontakta föreningens ordförande eller någon annan person som ansvarar för etiska frågor i föreningen.
”När vi misslyckas i en match får vi som straff sitta i tränarens famn. Han
rör vid oss på ett äckligt sätt och beter sig obehagligt. Igår hade vi snabbhetsträning och den som kom sist måste sitta i famnen på tränaren, så alla
sprang som om det gällde livet …”
Den som upptäcker situationen: Den vuxna ska inte försöka lösa situationen på egen hand. Diskutera situationen omedelbart med en rådgivande expert med tystnadsplikt eller möjligen också med en kollega. Du
kan kontakta följande ställen:
Kommunens familjerådgivning
Mannerheims Barnskyddsförbunds Telefon för barn och unga:
0800 120 400
www.mll.fi
Våldtäktskriscentralen Tukinainen
Gratis kristelefon: 0800 97899
www.tukinainen.fi
•
Se till att barnet eller den unga är trygg på alla sätt.
För vidare råd, kontakta Finlands Idrotts expert på samhällsansvar:
växel tfn (09) 348 121
•
Kontakta omedelbart barnets eller den ungas föräldrar, om de inte
är medvetna om situationen.
b) Allvarlig misstanke om utnyttjande
•
Om föräldrarna inte har gjort en
anmälan till barnskyddsmyndigheterna, kontakta kommunens eller stadens socialverk.
•
Om misstanken omfattar fysiska
tecken, för omedelbart barnet
eller den unga också till hälsovårdscentralen för läkarundersökning.
Barnet eller den unga uppför sig oroväckande och berättar antingen
direkt eller indirekt om problem med sexuella trakasserier inom idrottsverksamheten.
Exempel på indirekt budskap av en ung idrottare:
•
80
Barnet eller den unga har psykosomatiska symptom och smärtor
som inte har med grenens fysiska krav att göra. Resultatutvecklingen
stannar upp och behandlingen leder inte till nästa logiska stadium.
81
•
Efter anmälan till barnskyddsmyndigheterna ligger ansvaret för
utredningen hos barnskyddsmyndigheterna och polisen.
c) Tecken på sexualbrott
Den som upptäcker situationen: Om du tycker att handlingen eller försöket till handling uppfyller beskrivningarna i strafflagen nedan, kontakta
omedelbart polisen och barnskyddsmyndigheterna.
Ett offer för sexualbrott har rätt till rättsbiträde på statens bekostnad oberoende av inkomster och förmögenhet.
Vad står det i strafflagen om sexuellt utnyttjande av
barn och unga?
Med sexuella trakasserier avses ofta situationer som inte klassas som
brott utan som osakligt beteende som man bör ingripa i. Följande
utdrag ur 20 kapitlet i strafflagen ger grundläggande information om
allvarliga fall som klassas som brott.
STRAFFLAGENS 20 KAPITEL OM SEXUALBROTT
1 § Våldtäkt
Den som genom våld på person eller med hot om sådant våld tvingar någon
till samlag skall för våldtäkt dömas till fängelse i minst ett och högst sex år.
För våldtäkt skall också den dömas som efter att ha försatt någon i
medvetslöshet eller i ett tillstånd av rädsla, eller i något annat försvarslöst tillstånd, med utnyttjande av denna försvarslöshet har samlag med
honom eller henne.
Försök är straffbart.
2 § Grov våldtäkt
Om vid våldtäkt
1) någon uppsåtligen tillfogas svår kroppsskada, en allvarlig sjukdom
eller försätts i livshotande läge,
2) brottet begås av flera eller genom brottet orsakas synnerligen kännbart psykiskt eller fysiskt lidande,
3) brottet begås på ett synnerligen rått, grymt eller förnedrande sätt eller
4) används skjut- eller eggvapen eller något annat livsfarligt hjälpmedel
eller annars hotas med allvarligt våldoch våldtäkten även bedömd som
en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov våldtäkt dömas till
fängelse i minst två och högst tio år.
Försök är straffbart.
82
83
3 § Tvingande till samlag
beroendeställningen,
Om en våldtäkt, med hänsyn till att våldet eller hotet har varit ringa eller
andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet har begåtts
under förmildrande omständigheter, skall gärningsmannen för tvingande till samlag dömas till fängelse i högst tre år.
till samlag eller att företa eller underkasta sig någon annan sexuell
handling som väsentligt kränker hans eller hennes sexuella självbestämmanderätt, skall för sexuellt utnyttjande dömas till böter eller fängelse i
högst fyra år.
För tvingande till samlag döms också den som med annat hot än sådant
som avses i 1 § 1 mom. tvingar en annan till samlag.
För sexuellt utnyttjande skall också den dömas som genom att utnyttja att
någon till följd av medvetslöshet, sjukdom, handikapp eller något annat
hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka
sin vilja, har samlag med honom eller henne eller förmår honom eller
henne att företa eller underkasta sig någon annan sexuell handling som
väsentligt kränker hans eller hennes sexuella självbestämmanderätt.
Försök är straffbart.
4 § Tvingande till sexuell handling
Den som med våld eller hot tvingar en annan att företa eller underkasta
sig någon annan sexuell handling än en sådan som avses i 1 § och handlingen väsentligen kränker den andras sexuella självbestämmanderätt,
skall för tvingande till sexuell handling dömas till böter eller fängelse i
högst tre år.
Försök är straffbart. 6 § Sexuellt utnyttjande av barn
Försök är straffbart.
1) har samlag med ett barn som är under sexton år,
5 § Sexuellt utnyttjande
2) genom beröring eller på annat sätt utsätter ett barn som är under sexton år för en sexuell handling som är ägnad att skada hans eller hennes
utveckling, eller
Den som genom att utnyttja sin ställning förmår en person som
Den som
1) är under aderton år och i en skola eller annan inrättning står under
gärningsmannens bestämmanderätt eller övervakning eller i något
annat därmed jämförbart underordnat förhållande till gärningsmannen,
3) förmår honom eller henne att företa en handling som avses i 2 punkten,
2) är under aderton år och vars förmåga att självständigt besluta om
sitt sexuella beteende på grund av hans eller hennes omognad samt
åldersskillnaden mellan parterna är väsentligt svagare än gärningsmannens, genom att grovt missbruka dennas omogenhet,
En gärning som avses i 1 mom. anses likväl inte som sexuellt utnyttjande
av barn, om det inte mellan parterna råder någon stor skillnad i ålder
eller själslig och kroppslig mognad.
3) vårdas på ett sjukhus eller en annan inrättning och på grund av
sjukdom, handikapp eller något annat svaghetstillstånd har en väsentlig
nedsatt förmåga att försvara sig, eller
skall för sexuellt utnyttjande av barn dömas till fängelse i högst fyra år.
För sexuellt utnyttjande av barn döms också den som handlar på ett sätt
som avses i 1 mom. med ett barn som har fyllt sexton men inte aderton
år, om gärningsmannen är barnets förälder eller i förhållande till barnet
står i en ställning som motsvarar en förälders samt bor i samma hushåll
som barnet.
4) är synnerligen beroende av gärningsmannen, som grovt missbrukar
Försök är straffbart.
84
85
7 § Grovt sexuellt utnyttjande av barn
Om vid sexuellt utnyttjande av barn
1) brottet begås mot ett barn vars ålder eller utvecklingsnivå är sådan
att brottet är ägnat att orsaka barnet synnerlig skada,
2) brottet begås på ett synnerligen förödmjukande sätt eller
3) brottet är ägnat att orsaka barnet synnerlig skada på grund av det
speciella förtroende som barnet hyser för gärningsmannen eller på
grund av att barnet på annat sätt står i särskilt beroende ställning i förhållande till gärningsmannen,
8 a Köp av sexuella tjänster av ung person
och brottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för
grovt sexuellt utnyttjande av barn dömas till fängelse i minst ett och högst tio år.
Försök är straffbart.
8 § Utnyttjande av person som är föremål för sexhandel
Den som genom att utlova eller ge en ersättning som representerar
ett direkt ekonomiskt värde får någon som är föremål för ett brott som
avses i 9 eller 9 a § eller i 25 kap. 3 eller 3 a § att ha samlag eller företa en
därmed jämförlig sexuell handling skall, om gärningen inte utgör brott
enligt 8 a §, för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som genom att utlova eller ge en ersättning får någon som är under 18
år att ha samlag eller företa någon annan sexuell handling, skall för köp av
sexuella tjänster av ung person dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
För köp av sexuella tjänster av ung person döms även den som använder i 1 mom. avsedda sexuella tjänster, för vilka någon annan har utlovat
eller givit ersättning.
Försök är straffbart.
9 § Koppleri
Den som för att skaffa sig eller någon annan ekonomisk vinning
För utnyttjande av person som är föremål för sexhandel döms också den
som drar fördel av en ersättning enligt 1 mom. som utlovats eller getts
av en tredje part genom att ha samlag eller företa en därmed jämförlig
sexuell handling med en person som är föremål för ett brott som avses i
nämnda moment.
Försök är straffbart.
1) ordnar ett rum eller något annat ställe för samlag eller en därmed
jämförlig sexuell handling som utförs av någon mot ersättning,
2) på annat sätt utnyttjar att någon utför sådana handlingar, eller
3) förleder eller genom påtryckning förmår någon till sådana handlingar,
skall för koppleri dömas till böter eller fängelse i högst tre år.
Försök är straffbart.
86
87
10 § Definitioner
Med samlag avses i detta kapitel inträngande med könsorgan i en annans kropp eller sexuellt inträngande i en annans könsorgan.
Med sexuell handling avses i detta kapitel en handling som utförs i syfte
att uppnå sexuell upphetsning eller tillfredsställelse och som med hänsyn till gärningsmannen och den som är föremål för handlingen samt
omständigheterna vid handlingen har en väsentligt sexuell innebörd.
Att offentligt kalla någon för ”hora” eller ”bög” eller något annat
sexuellt kränkande
Lagen godkänner inte att en 15-åring eller äldre offentligt kallar någon
annan för till exempel ”hora” eller ”bög”. I 24 kap. 9 § i strafflagen bestäms om ärekränkning att den som 1) framför en osann uppgift eller
antydan om någon så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller
lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning,
eller 2) på något annat än i 1 punkten avsett sätt förnedrar någon, skall
för ärekränkning dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Det straffrättsliga ansvaret börjar när man fyller 15 år, men enligt 6 kap.
8 § i strafflagen får 15–18-åringar dömas till högst tre fjärdedelar av det
maximala straff som föreskrivs för brottet.
88
Lag om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar
med barn
Sedan början av år 2003 är arbetsgivaren enligt lag skyldig att kontrollera den brottsliga bakgrunden hos personer som arbetar med barn.
Lagen gäller arbete som varaktigt och i väsentlig grad består i att utan
vårdnadshavarens närvaro fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand
om minderåriga barn.
Arbetsgivaren är skyldig att be en ny arbetstagare visa upp ett utdrag ur
straffregistret innan arbetstagaren utnämns eller arbetsavtalet ingås. Av
utdraget bör framgå om personen med stöd av strafflagen har dömts för
sedlighetssårande handling, sexualbrott, grovt brott mot liv och hälsa
eller narkotikabrott.
Man har rätt att avgiftsfritt få ett straffregisterutdrag om sig själv. Lagen
ger inte rätt att samla och spara känsliga uppgifter om en person.
Kontrollen av en persons brottsliga bakgrund gäller inte frivilligarbete
med barn, även om där ofta uppstår interaktionssituationer där det kan
finnas möjlighet till sexuellt utnyttjande. Till lagen hör emellertid också
ett utlåtande, enligt vilket regeringen förutsätts reda ut eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att förebygga sexuellt utnyttjande av barn också inom frivilligarbetet.
89
Säkra idrottstjänster
och evenemang för
allmänheten
Texten bygger på säkerhetshandboken Yhdistyksen turvallisuusopas av Sirpa Arponen
(Finlands Idrotts publikation).
Det har alltid varit tryggt och säkert att idrotta i en bra förening. Kraven
och lagstiftningen har emellertid hela tiden skärpts. I början av år 2004
trädde den nya räddningslagen i kraft och den ställer nya krav på säkerhetsarrangemangen under evenemang för allmänheten. Konsumentverket gav hösten 2003 ut anvisningar för främjande av säkerheten hos
kringaktiviteter. Produktsäkerhetslagen ersattes i februari 2004 av lagen
om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet och samtidigt
utvidgades lagens tillämpningsområde.
Föreningar och idrottsföreningar förväntas nu i högre grad än tidigare
främja säkerhetskulturen, höja sin egen beredskap, veta hur man kan
förebygga olyckor och olycksfall samt dokumentera verksamheten.
Klara säkerhetsregler underlättar gemensamt agerande. Säkerhet är ett
tecken på högklassig verksamhet.
90
Idrottsföreningarna i Finland ordnar årligen hundratusentals evenemang och aktiviteter av olika omfattning. Föreningarna är också påverkare och informatörer på sina egna orter. I föreningarna finns inte bara
idrottare och målmedvetna motionärer, utan också personer som rör
på sig av hälsoskäl. För hälsomotionärerna bör motionen medföra nytta
men ingen skada. Deltagarnas konditions- och färdighetsnivå bör beaktas vid alla arrangemang, vilket ställer krav på säkerhetsarrangemangen
och det förebyggande riskhanteringsarbetet.
Finlands Idrott rf och Suomen Latu ry har sammanställt anvisningar för
idrottsevenemang och annan verksamhet. Anvisningarna i sin helhet
finns i Yhdistyksen turvallisuusopas (endast på finska), som kan läsas
bland annat på webbplatsen www.slu.fi. Anvisningarna tar upp fördelarna med att göra upp ett säkerhetsdokument för föreningen och diskuterar olika slags evenemang för allmänheten samt idrottsevenemang, kurser, läger och utflykter som ordnas för att anskaffa
medel till föreningen och som räknas som
kringaktiviteter. Evenemang för föreningens egna medlemmar omfattas inte av
lagstiftningen om konsumenttjänster,
men det är ändå ytterst viktigt att
evenemangen håller hög kvalitet
och säkerhet.
91
Recept på ett säkert evenemang
• noggrann planering i god tid
• erfaren och engagerad arrangör
• samarbete med myndigheterna
• intern kommunikation
• klar arbetsfördelning
• kunniga funktionärer och instruktörer
• realistisk riskkalkyl
• motivation och kunskap att hantera risker
• motivering och inskolning av funktionärer
• kunskaper i första hjälpen, tillräcklig beredskap
• förhållanden och miljömedvetenhet
• redskap i gott skick och av hög kvalitet
• deltagarnas utgångsläge beaktas
• plan för krisinformation
• organisation för krisledning
• försäkringar
Dopningsfri idrott är den
ädlaste formen av Rent
Spel
Texten har sammanställts av projektplanerare Katri Kemppinen, A-klinikstiftelsen.
Rent Spel och ren idrott bygger på total respekt. En
idrottare som vill nå toppen med rena metoder respekterar de andra idrottarna och de gemensamma reglerna och är samtidigt mån om sitt eget välbefinnande.
Antidopningsarbetet främjar idrottarnas hälsa och
jämlikhet. Det garanterar alla idrottare rätt till rättvis
motion och idrott – till rena, högklassiga och etiskt
hållbara prestationer.
Användningen av dopning inom idrotten avspeglar sig på hela idrottens
och motionens värderingar och image. Samtidigt visar den vilka val
idrottarna och andra personer inom idrotten har gjort i fråga om värderingar, moral och attityder. De idrottare som använder dopning bryter
mot idrottens egna regler. Samtidigt får de eller försöker åtminstone få
försprång till sina medtävlare med hjälp av förbjudna medel. De som
använder dopning ställer sig själva över sina medtävlare och de gemensamma reglerna.
Varje idrottsaktiv kan främja ren idrott och etiskt hållbar verksamhet.
Dessa värderingar och val värdesätts också utanför idrottslivet och efter
idrottskarriären.
92
93
Idrottsorganisationerna och idrottarna bör följa
antidopningsreglerna
Finlands antidopningsregler följs inom hela den organiserade idrotten i
Finland. Dit hör alla idrottsorganisationer och andra samfund som är registrerade i Finland, dessas medlemmar, idrottare som deltar i tävlingsverksamhet och dessas stödpersoner. De idrottare som har förbundit sig
att följa reglerna omfattas av dopningsövervakningen. Som medlemmar
av det nationella grenförbundet är idrottsföreningarna skyldiga att följa
de rådande antidopningsreglerna. Dessutom förutsätter de internationella grenförbunden att deras medlemmar, det vill säga de nationella
grenförbunden, följer deras egna antidopningsregler.
Grenförbunden och idrottsföreningarna har en viktig uppgift i arbetet
för ren idrott. I varderas officiella stadgar bör fastställas att verksamheten följer Finlands antidopningsregler och de grenspecifika antidopningsreglerna och att medlemmarna är skyldiga att följa dessa regler.
I stadgarna bör också fastställas vilka disciplinära åtgärder som kan
vidtas. Styrelsen övervakar att stadgarna följs.
Förbundet och föreningen kan med fördel göra upp särskilda antidopningsavtal med sina idrottare på internationell och nationell nivå samt
dessas stödpersoner där dessa förbinder sig att följa de rådande antidopningsreglerna. På så sätt garanterar man att såväl föreningen som
idrottaren och dennes stödpersoner är medvetna om sina rättigheter
och skyldigheter i antidopningsfrågor.
I grenförbundets antidopningsprogram fastställs
åtgärder och ansvar
Grenförbunden ansvarar för sitt eget antidopningsarbete, vilket i
praktiken innebär kurser, kommunikation och information samt aktivt
samarbete med ADK (till exempel gällande vistelserapporteringen).
Grenförbundens antidopningsarbete och uppföljningen av det fastställs
i varje förbunds eget antidopningsprogram. Programmet bör utgå från
förbundets värderingar, vision, mål och strategiska val. I dessa långsiktiga planer beskrivs grenförbundens ansvar och skyldigheter liksom
föreningarnas roll i antidopningsarbetet. Programmen är offentliga och
94
fritt tillgängliga. Utöver de etiska linjerna bör programmen innehålla
konkreta åtgärder för främjande av ren idrott. Ett bra antidopningsprogram respekterar Finlands idrotts ideal och mål för Rent Spel.
Grenförbunden och idrottsföreningarna bör också då och då utvärdera
och utveckla sin verksamhet så att den uppmanar till ren idrott. Dopning och föreningens ansvar i antidopningsarbetet bör också tas upp i
de interna diskussionerna om föreningens värderingar. Alla föreningsaktiva bör vara medvetna om riskerna och inse sitt ansvar.
Idrottare och funktionärer representerar alltid sin förening, sin gren och
hela idrotten också på fritiden. Agerande som strider mot principerna om
rent spel och ren idrott kommer ofta via medierna till allmänhetens kännedom och inverkar negativt på såväl idrottsgrenens som hela idrottens rykte och status. Sådana handlingar kan också leda till ekonomiska förluster:
den offentliga finansieringen och samarbetsavtalen kan skäras ner.
Antidopningsarbetet börjar med barn och unga
Idrottsföreningen bör ha en klar värdegrund för föreningens fostringsmål. Det är viktigt att föreningens gemensamma regler och principen
för Rent Spel framhålls i all verksamhet och att ledarna, tränarna och
föräldrarna vid sidan av planen föregår med gott exempel för barnen
och ungdomarna. En högklassig föreningsverksamhet skapar grunden
för livslång fysisk aktivitet och sunda levnadsvanor.
Tränarna och ledarna har stor inverkan på vilken slags värdegrund de
unga idrottarna får och vilka val framtidens toppidrottare kommer att
göra. De har också ett helhetsansvar för barnens och ungdomarnas
fostran. Antidopningsfostran är en del av föreningens fostringsarbete
och fostringsansvar. I junioridrott betyder
det att föreningen lär ut sunda levnadsvanor,
rusmedelsfrihet, sunda matvanor och Rent
Spel. Ungdomar som tävlar bör också informeras om antidopningsfrågor och idrottarens
ansvar. Tränaren bör känna till antidopningsreglerna och styra idrottarna till ansvarsfullt
agerande.
95
Junioridrottarnas föräldrar kan oroa sig för de negativa fenomenen inom
toppidrotten, till exempel dopningen, och dessas inverkan på barnidrotten. Föräldrarna har rätt att veta vilka diskussioner som har förts i träningsgruppen och vad gruppen har kommit överens om till exempel i fråga
om att följa principerna för Rent Spel. Föräldrarna kan följa med tävlande
ungdomar till läkaren och hämta mediciner på apoteket, så också de bör
vara medvetna om de antidopningsregler idrottarna bör följa.
Idrottaren, även en minderårig idrottare, är alltid själv ansvarig för användningen av dopning. Idrottaren bör också se till att han eller hon inte
av misstag får i sig till exempel mediciner eller kosttillskott som innehåller förbjudna läkemedelssubstanser. Tränaren bär sin del av ansvaret för
idrottarens hälsa. Inte ens hård träning får äventyra hälsan.
ADK sprider budskapet om ren idrott
Antidopningsverksamhetens viktigaste uppgift är att med hjälp av
utbildning och information främja en ren idrott och få idrottarna att
förhålla sig negativt till dopning och användning av dopningsmedel.
ADK deltar aktivt i utbildning inom motion och idrott och sprider budskapet om ren idrott. ADK sammanställer material åt grenförbunden och
idrottsföreningarna, ordnar utbildning om antidopning och hjälper föreningarna med stadgeändringar och avtalsfrågor som gäller antidopning.
Även om barn inte testas för dopning bör idrottande barn och ungdomar fostras att följa antidopningsreglerna. I praktiken betyder det att de
redan i ett tidigt skede tillsammans med föräldrarna lär sig ansöka om
dispens för eventuella mediciner och att kontrollera att de mediciner de
använder är tillåtna.
Alla har rätt att ingripa i dopningsförseelser
I enlighet med principerna om Rent Spel bör de föreningsaktiva uppmana alla idrottare att leva sunt på alla plan. Hälsa är en förutsättning
för framgång. Alla bör handla ansvarsfullt och sakligt, föregå med gott
exempel, sträva efter att förebygga problem och arbeta för en öppen
atmosfär.
En god atmosfär gör det lättare att vara öppen också i svåra frågor. Varje
idrottsaktiv bör vara medveten om sin rätt och skyldighet att anmäla
eventuella dopningsförseelser åt sin tränare, sin lagledare, sitt grenförbund eller ADK. Alla förseelser och brott bör tas på allvar. Också förmedling av dopningsmedel och uppmuntran att använda dopningsmedel är ett brott. Om det riktas mot en minderårig idrottare är det ett
särskilt allvarligt brott.
Genom ansvarfullt agerande kan var och en visa att fusk inte är något
alternativ inom idrotten. Den person eller organisation som gör sig
skyldig till en förseelse bör ändå stödjas när saken har offentliggjorts.
Genom ansvarsfullt agerande förebygger vi också utslagning och andra
tänkbara negativa följder av användning av dopningsmedel.
96
97
Förbjudna substanser och metoder i
idrotten
ADK publicerar årligen listan ”Förbjudna substanser och metoder i
idrotten”. Listan bygger på listor som publiceras av den internationella
antidopningsbyrån WADA.
Inom vissa grenar avviker det internationella grenförbundets regler
från WADA:s regler. Det internationella grenförbundets regler är juridiskt bindande för idrottarna.
Listorna innehåller inte juridiskt bindande information om förbjudna
och tillåtna medel inom idrotten. Listan finns till för att ge råd och
underlätta idrottarnas användning av mediciner.
I listan finns information om dopningsmedel och dopningsmetoder,
men också om regler, dispensförfaranden och dopningsövervakning.
Idrottarna och deras stödpersoner bör se till att de alltid har tillgång till
en aktuell lista.
98
Ta ställning via programmet Rent spel är bäst
ADK och Fazer startade år 2008 programmet Rent spel är bäst, som främjar
ren idrott. Programmet högaktar rena idrottare och värderingarna inom Rent
Spel. ADK och Fazer vill lyfta fram i rampljuset de idrottare som idrottar på ett
etiskt sätt: de som respekterar sin gren, sina medtävlare och sig själva. Programmet utmanar alla idrottsintresserade finländare att delta i Rent Spel.
En del av programmet Rent spel är bäst utgörs av ett upprop för ren
idrott. Målet är att samla världens största upprop för Rent Spel. Uppropet överlåts till den internationella antidopningsbyrån WADA. Finland
utmanar då alla andra länder att föra kampanjer för en rättvis idrott.
Uppropet kan undertecknas på webbplatsen för programmet Rent spel
är bäst. Din underteckning är ett ställningstagande för ren idrott.
Komihåglista för grenförbundets och
föreningens antidopningsarbete
Grenförbund och föreningar bör kontrollera att de har tydliga svar på
följande frågor om etisk idrott:
-
Hur har vi sett till att alla aktörer förbinder sig till
antidopningsreglerna?
-
Har antidopningsfrågorna beaktats i våra stadgar, och är våra
stadgar uppdaterade?
-
Vem i förbundet eller föreningen ansvarar för antidopningsärenden? Vem ansvarar för informationen om eventuella
ändringar i anvisningarna om förbjudna substanser och metoder
i idrotten?
-
Hur för vi fram att dopning inte hör till idrotten? Hur berättar vi
att vi förespråkar ren idrott?
-
Hur når budskapet om ren idrott alla i vårt förbund eller vår
förening?
-
Är vårt antidopningsprogram tillgängligt för alla?
99
Tjänsten Dopinglinkki ger motionärer
hälsoinformation om dopningsmedel
Dopning förknippas ofta med toppidrott, men också andra utövare
använder dopningsmedel till exempel för att förbättra sin prestationsförmåga eller öka sin muskelmassa. Användning av dopningsmedel
medför emellertid olika hälsorisker. Avsikten med tjänsten Dopinglinkki
är att främja motionärernas hälsa genom att presentera forskning om
dopningsmedel, näring och motion och erbjuda experthjälp åt personer
som har problem eller vill ha hjälp att göra sunda val.
Webbsidor med mer information
Finlands Antidopingkommitté ADK rf: www.antidoping.fi
Programmet Rent spel är bäst: www.puhtaastiparas.fi
Internationella antidopningsbyrån WADA: www.wada-am.org
Det uppskattas att det finns ungefär 10 000 dopningsanvändare i Finland. Största delen av dem är unga män. Det är möjligt att stora mängder dopningsmedel blandas och används en längre tid, vilket innebär
stor risk för sjukdomar och till och med för dödsfall. De allvarligaste
skadorna uppstår i hjärtat och cirkulationsorganen. En del av symptomen uppkommer först efter långvarig användning eller efter avslutat
missbruk. Risken för skador förvärras av att en del av dopningsmedlen
på marknaden är förfalskningar, vilket leder till att användaren inte kan
vara säker på det verkliga innehållet. Ofta används också andra rusmedel vid sidan av dopningsmedlen.
I Finland har det inte tidigare funnits någon dopningsrådgivning där
motionärer har kunnat fråga råd av experter. Webbtjänsten Dopinglinkki
fyller denna lucka och erbjuder pålitlig och opartisk information om
dopningsmedel. Via Dopinglinkkis rådgivningstjänst kan motionärer
anonymt och avgiftsfritt få svar på frågor om dopningsmedel av experter inom social- och hälsovård. Dessutom innehåller tjänsten information
om dopningsmedel, kosttillskott och motion. Tjänsten är avsedd för
motionärer som använder eller överväger att börja använda dopningsmedel, deras närstående, experter inom idrott, ungdomsarbete, rusmedelsarbete och hälsovård samt alla övriga intresserade.
Tjänsten Dopinglinkki är ett samarbete mellan A-klinikstiftelsen och
Finlands Antidopingkommitté ADK rf.
Mer information: www.dopinglinkki.fi (på finska)
100
101
Miljö
Texten bygger i huvudsak på publikationen Urheiluseuran ympäristöopin perusteet –
kouluttajan opas (Finlands Idrott rf:s publikation 7/02) och delvis på Liikunnan Ympäristökouluttajan kansio (Sirium Oy, 2001). De ursprungliga texterna är redigerade av Marja-Liisa
Suomalainen, Marjut Joensuu och Kirsi Verkka, Sirium Oy.
Grundläggande
miljökunskap för
idrottsföreningar
Vad gör jag själv?
Den som vill värna om miljön kan börja med sig själv. Du kan utvärdera
din egen motions- och idrottsrelaterade miljöpåverkan genom att besvara följande frågor:
•
Kräver din motionshobby långa resor?
•
Hur tar du dig till idrottsplatsen? Finns det andra mer miljövänliga
alternativ? Om du tar bilen, hur många personer är ni vanligen i bilen?
•
Rör du dig i naturen eller i bebyggd miljö?
•
Förbrukar din hobby naturtillgångar?
•
Förbrukar din idrottsplats mycket energi?
•
Uppstår det buller eller avgasutsläpp när du motionerar?
•
Brukar du fundera på miljöpåverkan när du köper idrottsutrustning?
•
Låter du reparera trasig eller sliten idrottsutrustning?
•
Tvättar du din idrottsutrustning i fulla tvättmaskiner? Är ditt
tvättmedel miljömärkt?
• Låter du begagnad men användbar utrustning gå vidare åt nya
användare?
102
•
Skaffar du själv begagnad idrottsutrustning om det är möjligt?
•
Försöker du spara varmvatten i duschen?
103
•
Köper du buteljerat vatten eller fyller du flaskan med kranvatten?
•
Orsakar ditt mellanmål mycket avfall: aluminiumfolie,
engångsförpackningar och plastpåsar?
•
Kommer du alltid ihåg att lägga skräpet i skräpkorgen?
•
Sorterar du soporna när det är möjligt?
Det finns många webbräknare som man kan använda för att uppskatta
sin egen miljövänlighet. Resultaten och möjligheterna att förbättra dem
kan man gärna diskutera tillsammans, till exempel inom laget.
•
Finlands miljöcentrals klimatverktyg Ilmastodieetti.fi (på finska): http://
ilmastodieetti.fi/Ilmastolaskuri.html
•
Helsingin Sanomats test av det ekologiska fotavtrycket (på finska):
www.hs.fi/viesti/hiilijalanjalkitesti.
•
Tammerfors stads räknare Ekotallaaja för uppskattning av det
ekologiska fotavtrycket (på finska)
www.tampereenkaupunki.net/ekotallaaja/peli
Miljöfrågorna en del av idrottsorganisationernas
arbete
Att värna om miljön är en del av idrottsorganisationernas samhällsansvar. Målet med miljöarbetet inom idrotten är att styra idrottskulturen
mot hållbar utveckling genom att främja ansvarsfullt miljöbeteende
och minska de negativa miljöeffekterna av idrottsutövning och idrottsevenemang. I praktiken innebär miljöarbetet vardagliga handlingar för
miljön och miljöfostran genom idrott.
Miljöfrågornas utveckling avspeglas i samhällsutvecklingen och för att
bevara sina egna verksamhetsförutsättningar bör idrottsorganisationerna följa med i den här utvecklingen. Idrottsorganisationernas uppgift är
att bära sitt ansvar för miljöarbete och hållbar utveckling.
hållit fast vid och vidareutvecklat. Orienteringsförbundet har gjort
upp ett miljöprogram för tävlingsarrangemang och golfförbundet har
fokuserat på miljöfrågor i anslutning till planunderhållet. Inom båtsport
och segling är vattenvårdsåtgärderna av central betydelse medan de
populära bollsporterna har tagit tag i miljöfostran och trafikarrangemang. Finlands Idrott stöder medlemsorganisationernas arbete genom
information, konsulttjänster och nätverksarbete. Finlands Idrott erbjuder
alla idrottsaktörer information, modeller och arbetsredskap för miljöarbetet.
Finlands Idrott har utvecklat ett miljömärke för idrotten, Liikunnan
Ekomerkki, som tilldelas miljömedvetna idrottsaktörer: föreningar, lag
och andra grupper samt evenemang som förbinder sig att förbättra sin
miljöpåverkan. Miljömärket kan också användas som ett verktyg för
Hållbar utveckling
är en fortgående och styrd global, regional och lokal samhällsförändring vars mål är att trygga goda levnadsförhållanden för nuvarande och kommande generationer. För att miljöproblemen ska kunna
lösas krävs förändringar i konsumtionsvanorna och produktionsmetoderna. Hållbar utveckling handlar om att styra de här ständiga
förändringarna i rätt riktning. Det innebär att miljön, människan och
ekonomin har lika stor betydelse i allt beslutsfattande och all verksamhet.
miljömedvetenhet i den egna verksamheten. Avsikten med miljömärket
är att uppmuntra såväl utövare som åskådare till miljömedvetet agerande inom lag och föreningar, på läger och vid idrottsevenemang. Mer
information: www.slu.fi/ekomerkki (på finska)
Att främja hållbar utveckling är en del av vardagen i idrottsorganisationerna. Finlands Idrotts, orienteringsförbundets och Finlands motorförbunds kanslier har gjort upp miljöprogram enligt WWF:s program Green
Office. Avsikten med programmet är att minska miljöbelastningen.
Dessutom försöker vi skapa en miljömedveten anda och uppmuntra
medlemsorganisationerna att gå med i Green Office.
Mer information: www.wwf.fi/greenoffice (på finska)
Under årens lopp har många organisationer hittat sin grej som de har
104
105
Många stora idrottsevenemangs anvisningar för hållbar utveckling har
fört det miljömedvetna tänkandet i idrottskulturen framåt. Till exempel
vid VM i friidrott följdes ett omfattande miljöprogram och en miljöhandbok för arrangörer (Eco-Efficient Major Event Manual – Greening the
Events, 2005) sammanställdes.
Kopplingar mellan idrott och miljö
Idrotten och miljön påverkar varandra på många sätt både direkt och
indirekt. Miljön påverkar idrottarens hälsa och trivsel. En sund miljö är
en förutsättning för att man ska kunna utöva och njuta av motion och
idrott. Många motions- och idrottsformer utövas i naturen. Motion och
idrott orsakar miljöpåverkan. Med miljöpåverkan avses den förändring i
miljön som någon part orsakar. Negativ miljöpåverkan försvagar miljön,
positiv förbättrar. Det finns stora skillnader mellan olika idrottsgrenar i
fråga om hur miljöpåverkan uppstår.
I största delen av idrottsgrenarna är trafiken den största orsaken till miljöpåverkan. En annan betydande orsak är byggandet och användningen
av idrottsplatser (energi- och vattenförbrukning). Idrotten kan också
medföra positiv miljöpåverkan, bland annat i form av miljöfostran och
en positiv relation till naturen.
Idrottens miljöpåverkan orsakas av
•
trafik
•
byggande och underhåll av idrottsplatser
•
terränganvändning
•
utsläpp i naturen (bl.a. bly, avgaser)
•
buller
•
idrottsutrustningsindustrin
•
utrustningsvård
106
•
tvätt
•
inkvartering
•
måltider
•
avfall (speciellt vid evenemang)
•
nerskräpning
Nedan berättar vi kort om varje orsak till
miljöpåverkan.
Trafiken är allmänt taget den största orsaken till miljöpåverkan inom
idrotten. Trafikens andel av den totala miljöpåverkan inom olika grenar
varierar ändå väldigt mycket. En motionsrunda som startar vid hemdörren kräver inga resor alls, medan grenar vars träningsplatser ligger
långt borta eller till och med utomlands orsakar mycket trafik. Toppidrott förutsätter resor till träningar, läger och tävlingar. Också utövande
av vanliga grenar på hemorten kräver numera resor till idrottshallen,
kommunens skidspår, orienteringsbanor, simhallen, idrottsplanen och
så vidare. Trafikens andel av idrottsutövningens totala förbrukning av
naturtillgångar (MIPS, Material Input per Service Unit) är upp till 66–80
procent (Motions-MIPS – Förbrukningen av naturtillgångar i idrottsverksamhet, Konsumentforskningscentralen). Under de senaste åren har näridrottsplatserna blivit allt mer populära då man har velat föra idrotten
nära barnen och hälsofrämjande motion har nått större uppskattning.
Den här utvecklingen gynnar också miljön.
Tips!
Med hjälp av spelet En resa i Finland kan du jämföra hur miljövänliga
olika färdmedel är: www.motiva.fi/matkalla_suomessa
Med hjälp av spelet Matkalla Suomen kaupungeissa (på finska) kan
du jämföra hur miljövänliga olika färdmedel är i några finska städer:
http://ilmansuojelu.ytv.kaapeli.fi/matkalla/v1.02/
107
Den största orsaken till trafikens negativa påverkan är bränsleförbrukningen. Flygplan, personbilar, bussar och mopeder använder än så länge
i huvudsak fossila bränslen, vilkas utbrytning, transporter och förädling
förbrukar energi och naturtillgångar och orsakar utsläpp. När de fossila
Finländarna rör sig årligen hundratals
miljoner kilometer med personbil för att
utöva motion och idrott. I genomsnitt reser
vi över tio kilometer per dag på vår fritid.
Finländarnas personbilstrafik orsakar ungefär
tio procent av alla koldioxidutsläpp i Finland.
Den största orsaken till koldioxidutsläpp
är energiproduktionen (ungefär ¾ av alla
koldioxidutsläpp).
bränslena förbränns i atmosfären frigörs stora mängder koldioxid
(förbränning av en liter bensin orsakar 2,34 kg koldioxid) som kommer ut i atmosfären utöver kolets normala kretslopp (till det normala
kretsloppet hör bland annat växternas assimilation, människornas och
djurens andning samt vedeldning, om veden ersätts av nya träd).
Också byggande och underhåll av idrottsplatser orsakar miljöpåverkan.
Energiförbrukningen är störst på idrottsplatser som kräver nedkylning, uppvärmning och service som utförs med maskiner. Enligt energigranskningar på
idrottsplatser skulle det vara möjligt att spara in 25 procent av värmeförbrukningen, 11 procent av elförbrukningen och 8 procent av vattenförbrukningen.
Ventilationens andel av energikostnaderna för offentliga byggnader
är 35–65 procent. Med riktiga inställningar kan man spara energi och
pengar. Vilken energiform som används har också stor betydelse. De
bästa lösningarna för miljön är förnybara energikällor, såsom vindkraft,
solenergi, jordvärme, bioenergi och fjärrvärme. Kondensvärme är miljövänlig och förmånlig.
Läs mer om byggande av idrottsplatser:
•
I publikationen Liikuntapaikkarakentamisen ympäristövaikutukset
(2007) presenteras grundläggande information och forskningsresultat
om miljöpåverkan vid byggande av idrottsplatser (Opetus- ja kulttuuriministeriön liikuntapaikkajulkaisu 91).
•
Andra handböcker om energieffektivitet och miljöpåverkan vid byggande av idrottsplatser är bl.a. Jäähallien lämpö- ja kosteustekniikka
suunnittelu- ja rakennuttamisopas (2007, nr 92) om värme- och fuktteknik i ishallar samt Ampumarataopas (2005, nr 87) om skjutbanor.
•
I inriktningsdokumentet om byggande av idrottsplatser framläggs mål
för ett idrottsplatsbyggande som följer principerna för hållbar utveckling (Liikuntapaikkarakentamisen suunta, OKM:n julkaisuja 2008:45,
sidorna 21–28).
Miljöprinciper för byggande av nya idrottsplatser
108
•
mångsidiga omvandlingsbara lokaler som tjänar en stor användargrupp
•
idrottsplatserna bör kunna nås med kollektivtrafik
•
inhemska giftfria återvinningsbara material framställda av naturmaterial, i mån av möjlighet också returmaterial
109
•
energisnåla lösningar
•
förnybar energi
När man talar om idrottens miljöpåverkan bör man inte glömma
markanvändningen. Av all miljöpåverkan idrotten medför har markanvändningen störst betydelse också för utövarna själva. Att placera
idrottsplatserna nära bosättningen, hålla motionsmiljöerna trivsamma,
bevara naturliga friluftsmiljöer och värna om allemansrätten är en del av
bevakningen av motions- och idrottsutövarnas intressen. Utövarna kan
påverka motions- och idrottsmiljöernas kvalitet genom sitt eget agerande. På sätt och vis är hela Finland en motions- och idrottsmiljö. I naturen
ordnas också evenemang, till exempel orienteringstävlingar, och många
träningsplatser och rutter har byggts mitt i naturen. Sådana grenar
är bland annat skidåkning, snöskotersport och ridsport. Vid byggda
idrottsplatser och områden som reserverats för särskilda grenar har
slitaget på terrängen och annan eventuell miljöpåverkan (till exempel
buller) beaktats redan när områdena planerades.
områdena eller vattendragen utgör det inte någon större fara. Med stor
sannolikhet är det i framtiden möjligt att förhindra att blyet sprids i jordmånen. Blyhaltig jord är problemavfall som inte bör användas för andra
ändamål. I framtiden kommer det att vara möjligt att samla in blyet med
hjälp av kulfång och nät som bryter haglets projektilbana. Mer information om miljöfrågor inom sportskytte fås av sportskytteförbundet.
Buller är en betydande miljöolägenhet inom idrotten, men i Finland har
dess betydelse tillsvidare varit liten. Buller orsakas främst av motorsport,
skytte, flygsport och storevenemang. Den som arrangerar evenemang
och tävlingar bör på förhand göra en bulleranmälan till kommunens
miljövårdsmyndighet (miljöskyddslagen), om bullret förväntas förorsaka
olägenheter. Myndigheterna kan vid behov begränsa verksamheten.
Starkt buller är också en sanitär olägenhet, men lindrigare buller är en
miljöolägenhet som uppfattas mycket subjektivt. Antalet decibel är inte
alltid avgörande, utan snarare hur mycket bullret besvärar. Det lönar sig
En del idrottsgrenar orsakar också direkta utsläpp i naturen. I motorsport och flygsport utgörs utsläppen av avgaser och koldioxid som
frigörs vid förbränning av bränsle. Utsläppen är ändå betydligt mindre
än den totala mängden utsläpp som orsakas av idrottsrelaterad trafik
(uppskattningsvis högst två procent av all idrottsrelaterad trafik; exakta
undersökningar finns inte). I grenarna bör också andra viktiga miljöfrågor beaktas. Till exempel bör man se till att spillolja som uppkommer
vid service av utrustningen förs till insamlingskärl för problemavfall
och att kemikalier inte hamnar i jordmånen eller vattendragen. Det bör
finnas en räddningsplan för eventuella olycksfall och missöden. Mer information om miljöfrågor i dessa grenar fås av AKK-Motorsport, Finlands
Motorförbund och Finlands Flygförbund.
De mest skadliga utsläppen inom sportskytte är bly (i hagel och patroner) och PAH-föreningar (i lerduvorna). Sportskyttets andel av alla
blyutsläpp har inte utretts, men med tanke på verksamhetens omfattning och antalet utövare torde mängden utsläpp vara klart mindre än
de blyutsläpp som orsakas av jakt, försvarsmakten och industrin. På
skjutbanorna stannar blyet i skjutvallen, men när man skjuter i naturen
sprids blyet i små mängder över stora områden. Det pågår undersökningar om blyets spridning i jordmånen och om möjligheten att samla
upp blyet på skjutbanorna. Om blyet inte sprids från skjutvallen till när110
alltså att tänka på bullret och inkludera det i intressebevakningen. Håll
regelbundet kontakt med intressentgrupperna och grannarna och informera i tid om bullerframkallande verksamhet. Diskussioner och presentationer av verksamheten är också en viktig del av intressebevakningen.
Bullret av flygplanen i samband med fallskärmshoppning känns mindre
besvärande om man själv får bekanta sig med grenen och framför allt
med utövarna.
På skjutbanor och motorsportbanor kan bullret nå en nivå som är skadlig för hälsan. Föreningarna bör låta undersöka ljudnivån vid olika väder111
och vindförhållanden och förbereda sig på att vid behov erbjuda åskådarna hörselskydd. Bullernivån kan också sänkas betydligt med hjälp av
moderna bullerbekämpningsmetoder. Information om decibelgränser
och bullerbekämpningsmetoder fås av kommunens miljövårdsmyndighet och av de förbund som utövar bullerframkallande grenar.
Idrottsutrustningsindustrins miljöpåverkan per enskild utövare är liten
jämfört med trafikens och idrottsplatsernas miljöpåverkan. Eftersom
industrin är stor kan man ändå inte avfärda den med en axelryckning.
Rättvisemärkta fotbollar är ett exempel på etiskt producerade idrottsredskap. Producenterna får åtminstone den lagstadgade lönen, barnarbetskraft är förbjuden och köparen betalar ett extra tillägg för Rättvis
handel, vilket används till samhällsnyttiga projekt, såsom hälsovård och
utbildning. En god tumregel är att slitstark idrottsutrustning är förmånligare än lågprisprodukter och samtidigt bättre för miljön.
Visste du detta?
•
Varje finländare använder i genomsnitt 155 liter vatten per dygn.
Av detta går 60 liter åt till att tvätta oss.
•
Att spara vatten är bra på många sätt: det går åt mindre kemikalier
till vattenrengöring och mindre energi till rengöring, pumpning
och uppvärmning av vatten. Genom att spara vatten får vi också
lägre avgifter för vatten och avloppsvatten!
•
Som tvätt- och rengöringsmedel lönar det sig att använda växtoljebaserade medel, tvål och ättika samt miljömärkta produkter.
Utrustningens miljöpåverkan kan minskas också genom att vårda
utrustningen regelbundet och reparera den vid behov. Det ökar utrustningens livslängd betydligt. Idrottsutrustning behöver tvättas ofta.
Man kan minska vatten- och energiförbrukningen och användningen
av tvättmedel som övergöder vattendragen genom att tvätta fulla
maskiner, använda sparprogram och dosera tvättmedlet noggrant. Det
finns också skillnader mellan olika tvättmedel. Det bästa miljövalet är ett
miljömärkt tvättmedel.
112
Förutom sin utrustning tvättar idrottsutövarna också sig själva ofta. Finländarna använder mest vatten just till att tvätta sig. När man duschar
använder man i genomsnitt 12 liter vatten per minut. Man kan spara
stora mängder vatten – och energi som går åt till att värma vattnet –
genom att stänga av duschen när man tvålar in sig och undvika att stå i
duschen alltför länge.
Idrottsutövare som reser mycket kan tänka på miljön inte bara vid valet
av färdmedel utan också vid valet av inkvartering. Många hotell har ett
eget miljöprogram, vissa är också miljömärkta.
Avfallet är det synligaste och mest omtalade miljöproblemet vid idrottsevenemang. Ännu viktigare än att sortera avfallet är det att försöka
undvika att det överhuvudtaget uppkommer avfall. Det är ändå inte
alltid möjligt att undvika avfall, utan serveringen vid evenemanget
orsakar säckvis med engångsmuggar och engångstallrikar. Det lönar sig
emellertid att inleda planeringen av avfallshanteringen med att planera
serveringen och serveringskärlen. En annan utgångspunkt är praxisen
och möjligheterna inom den lokala avfallshanteringen. Att samla bara
blandavfall som går direkt till soptippen är ett alternativ endast om
kommunen inte har något system för sortering av avfall. Det lokala
avfallshanteringsbolaget eller kommunens miljövårdsmyndighet kan ge
råd om avfallshanteringen.
Nerskräpning hör till avfallshanteringen under evenemang, men det
förekommer ibland också på idrottsplatser och till och med på friluftsområden. Det finns två grundregler för att undvika nerskräpning. För det
första bör det finnas tillräckligt många
avfallskärl på evenemangsområden och
idrottsplatser och de bör placeras där
deltagarna eller motionärerna rör sig. För
det andra bör den som orkar bära fulla
förpackningar med sig på utflykten också
orka bära hem tomma förpackningar.
113
Motion och idrott som miljöfostrare
Åtgärder för en mindre miljöpåverkan
Idrottsföreningarna är vid sidan av hemmen och skolorna viktiga för
barnen och ungdomarna både som fostrare och som uppväxtmiljö.
Föreningsverksamheten ger också goda möjligheter att ta upp miljöfrågor. Barn och ungdomar lär sig lätt och tar gärna till sig miljömedvetna värderingar, attityder, kunskaper och färdigheter. I idrottsverksamheten är ledarna och toppidrottarna viktiga förebilder.
I det här kapitlet ger vi exempel på hur idrottsföreningen kan minska
sin egen miljöpåverkan i fråga om trafik, evenemang, kafé- och kioskverksamhet och utrustning. Vi valde de här fyra ämnena eftersom alla
föreningar oberoende av gren lätt kan ta itu med dem och eftersom de
alla också passar bra i föreningens miljöspelregler.
Idrottsföreningsverksamheten äger ofta rum utomhus. Motion och
idrott erbjuder många möjligheter till positiva upplevelser i naturen. När
man rör sig i naturen får man en positiv relation till naturen och lär sig
att uppskatta och värna om en ren miljö.
Trafik
Trafiken är den största orsaken till miljöpåverkan inom idrotten. Det
finns alternativ, åtminstone om idrottsplatsen inte ligger för långt borta
eller inte kan nås med kollektivtrafik. Att cykla eller jogga till träningen
kan också utnyttjas som uppvärmning.
Cykla mera
•
Gör cyklingen till en del av träningsprogrammet: värm upp och
varva ner genom att cykla till träningsplatsen och hem igen efter
träningen.
•
Det bör finnas trygga förvaringsplatser för cyklar.
•
Kan man förvara utrustningen i idrottshallen i stället för att köra den
fram och tillbaka med bil när den ändå bara används i hallen?
Att lämna den egna bilen hemma är alltid en miljögärning. Om flera
personer åker till träningsplatsen från samma håll är samåkning en bra
lösning. Om tre personer åker tillsammans sparar man nästan två tredjedelar av bränslekostnaderna och utsläppen.
Börja samåka
1. Fundera på om det finns behov för och möjlighet till samåkning.
2. Markera allas adresser på kartan och planera grupperna så att de
som bor nära varandra eller längs samma väg åker tillsammans.
3. Kom överens om gemensamma regler för samåkningen.
114
115
4. Samla kontaktuppgifterna och dela ut dem åt alla parter.
Utöver att föredra samåkning och muskeldrivna färdsätt kan man
minska trafikens miljöpåverkan genom att köra ekonomiskt. Genom att
köra mer ekonomiskt kan man beroende på utgångsläget spara flera
liter bränsle per hundra kilometer. I genomsnitt minskar ett ekonomiskt
körsätt bränsleförbrukningen med 1,2 liter per 100 kilometer. En kurs
i ekonomisk körning (EcoDriving) betalar vanligen sig själv på mindre
än ett år, så det lönar sig att satsa på den. Föreningen kan till exempel
ordna kursen för sina aktiva bilförare eller inbjuda alla att delta på egen
bekostnad. Mer information om ekonomisk körning och lokala utbildare
fås på webbplatsen www.ecodriving.com.
Bilistens tio miljöbudord
1.
Planera din körning och undvik att köra korta sträckor.
2.
Förvärm motorn när temperaturen är under 5 °C.
3.
Accelerera snabbt till önskad hastighet.
4.
Kör på så hög växel som möjligt.
5.
Titta långt framåt och förutse hinder.
6.
Undvik att stanna i onödan
7.
Närma dig trafikljus så att du kommer fram när det lyser grönt.
8.
Utnyttja bilens egen fart när det är möjligt.
9.
Kontrollera däcktrycket två gånger i månaden.
10.
Följ med och försök minska medelförbrukningen.
Man kan påverka trafikmängden betydligt genom
att planera verksamheten.
På förbundsnivå kan man
minska trafiken genom att
förnya tävlingssystemet till
116
exempel genom att ändra de yngre åldersklassernas nationella turneringar till regionala. När föreningen gör upp sin läger- och tävlingsplan
kan man uppskatta antalet deltagare vid varje evenemang och planera
trafiken enligt det. För en liten grupp är samåkning det bästa alternativet, men för en större grupp lönar det sig att överväga minibuss eller
buss. Om det blir många resor kan man redan i början av säsongen göra
upp ett transportavtal med ett lokalt bussbolag. Om miljöfrågorna är ett
viktigt motiv för avtalet lönar det sig att föreningen diskutera det med
bussbolaget.
För bussar och tung trafik har miljöfrågorna utvecklats märkbart under
de senaste åren, så det är stor skillnad mellan olika fordon. Vissa bussbolag har dessutom egna miljöprogram och utbildar sina chaufförer i
ekonomisk körning, så det lönar sig att fråga efter sådana alternativ. Mer
information om trafik och miljö finns på webbplatsen www.motiva.fi.
Tävlingsresor
För tävlingsresor gäller samma regler som för träningsresor. De kan
emellertid gå betydligt längre, ibland till och med utomlands. På längre
resor lönar det sig att använda tåg eller buss. Om resan förutsätter flygning bör man i mån av möjlighet använda direkta flygrutter.
Idrottsevenemang
De saker som tas upp i det här avsnittet kan tillämpas också på läger och
mindre tävlingar.
Idrottsevenemang är en mycket väsentlig del av idrotten. För många sportfantaster är evenemangen den enda kontakten med idrottsgrenen och de
är därför en viktig kanal för att föra fram grenens image. Därför är miljöfrågorna en viktig del av evenemangsorganisationens arbete i många grenar.
Evenemangets miljöplanering börjar med valet av plats för evenemanget. Genom valet av plats kan man påverka trafikarrangemangen,
så beslutet är synnerligen viktigt ur miljöperspektiv. De tillstånd och
anmälningar som krävs för arrangemanget (bland annat bulleranmälan och anmälan till polisen) bör skötas i god tid. Andra miljöfrågor
117
Miljöplanering inför evenemang
•
•
•
•
•
val av plats för evenemanget
tillstånd och anmälningar
energi, vattenförsörjning, trafik, buller, avfallshantering, städning
ansvar, resurser och tidtabeller
utbildning av arrangörerna och information
-> evenemangets miljöprogram
som arrangören bör tänka på är servering, energilösningar, vatten och
avloppsvatten (specialarrangemang behövs särskilt på grundvattenområden), buller, avfallshantering, städning, utbildning av arrangörer
och information.
de. Anmälan görs till den lokala miljövårdsmyndigheten, som har rätt
att ange decibel- och tidsbegränsningar för bullret. Anmälnings- och
tillståndsförfaranden för evenemang behandlas uttömmande bland annat
i publikationen Yleisötilaisuuden järjestämisopas (Suomen Ympäristö- ja
Terveysalan Kustannus Oy 2009).
I bulleranmälan meddelar man den uppskattade bullernivån och andra
miljöolägenheter under evenemanget och beskriver hur man kommer
att begränsa och övervaka bullernivån.
Avfallslagen förbjuder nerskräpning och ålägger avfallsproducenten
ansvaret för avfallet. I avfallslagen betonas förebyggande av uppkomsten av avfall samt sortering av avfall. Tips för anordnande av avfallshanteringen finns i kapitel 3.
Principerna i avfallslagen
Idrottsevenemang samlar en stor mängd människor på evenemangsområdet. Därför innebär trafiken ofta den största och värsta miljöbelastningen. Att påverka allmänhetens trafikbeteende är svårt, men om det
lyckas är det ett ytterst effektivt sätt att minska miljöbelastningen.
Trafikarrangemang under
evenemanget
•
•
•
•
•
Evenemangsplatsen bör kunna nås med kollektivtrafik.
Förespråka samåkning (t.ex. lägre parkeringsavgift för fulla bilar).
Placera parkeringsplatserna på områden som tål slitage.
Under evenemanget rör sig alla till fots och med cykel.
Genom planering och information kan onödig körning undvikas!
Med tanke på lagstiftningen är buller och avfall de viktigaste miljöfrågorna under ett evenemang. Arrangören bör på förhand (minst 30 dygn
före evenemanget) göra en bulleranmälan om tillfällig verksamhet som
orsakar buller eller skakningar, om bullret kan antas bli speciellt störan118
1.
undvika att avfall uppstår
2.
återanvända föremål
3.
återvinna material
4.
utnyttja energi
5.
slutplacera på avstjälpningsplats
Hur lyckas avfallshanteringen?
•
minimera uppkomsten av avfall
•
fundera på förhand vilken typ av avfall som uppkommer under
evenemanget
•
se till att det finns tillräckligt många avfallskärl och placera ut dem
på lämpliga platser
119
•
häng upp klara och tydliga anvisningar
•
sorteringsrådgivare vid avfallskärlen
Om evenemanget ordnas i terräng eller på någon annan plats som inte
har elektricitet och vatten- och avloppsrör bör man kontakta de lokala
energi- och vattenbolagen. När det gäller avloppsvatten är det bäst att
kontakta kommunens miljövårdsmyndighet.
När man funderar på miljöfrågorna vid ett evenemang är det mycket
viktigt att se till att alla arrangörer utbildas. Goda planer genomförs inte
om de som ska genomföra dem inte är medvetna om dem eller inte är
tillräckligt motiverade. Utbildningen bör ordnas i tillräckligt god tid så
att arrangörerna själva kan delta i planeringen. Det är det bästa sättet
att garantera att arrangörerna är motiverade och att man lyckas genomföra planen. Miljöutbildningen för talkofolket kan hållas i samband med
någon annan utbildning närmare evenemanget. Det bästa sättet att
ordna miljöutbildning är att kombinera den med annan utbildning, så
att det inte behövs separata lektioner i miljökunskap. Evenemangets
styrgrupp kan ordna utbildningen eller åtminstone bjuda in deltagarna.
och stora förpackningar för att undvika onödigt förpackningsavfall. Genom
att använda lokala producenter kan man förkorta transportsträckorna och
produkterna behöver inte packas in lika mycket.
Avfallet från kafé- och kioskverksamheten sorteras enligt möjligheterna på
den egna orten. Åtminstone bioavfall, papper, kartong, glas och blandavfall
bör sorteras. Om personalen i kiosken eller kaféet varierar lönar det sig att
ha speciellt tydliga sorteringsanvisningar vid sopkärlen. För kunderna bör
sopsorteringen vara så enkel som möjligt. Stora förpackningskärl, såsom
kvarg- och gräddfilshinkar och godislådor, är populära för bärplockning, infrysning och förvaring. I samband med kaféet kan man ha en återvinningspunkt där kunderna gratis får ta med sig hinkar och lådor.
Det enklaste sättet att minska energiförbrukningen är att spara varmvatten
och använda elapparater ändamålsenligt. När man lagar mat kan man spara
energi genom att planera tillagningsordningen på förhand. Det lönar sig
också att utnyttja ugnens eftervärme och använda kokkärl i rätt storlek.
Information aktiverar alla
•
före evenemanget: kollektivtrafik, specialarrangemang
•
under evenemanget: parkering, förflyttning på området, avfallssortering, andra anvisningar
•
tydliga skyltar och anvisningar
•
vid behov rådgivare på plats (t.ex. vid avfallskärlen)
Utrustning
Miljökriterier vid anskaffning av utrustning
Kafé och kioskverksamhet
När man planerar anskaffningarna för kafé- och kioskverksamheten bör
utgångspunkten vara att producera så lite avfall som möjligt. När det gäller
kärl är det här enklast om man använder flergångskärl. Tvättmedlen bör
vara miljömärkta alternativ som belastar miljön mindre. Vid valet av livsmedel
lönar det sig att satsa på ekologiska, närproducerade, vegetariska och
rättvisemärkta produkter som passar årstiden. Köp livsmedel i stora partier
120
•
skaffa begagnad utrustning om det är möjligt
•
föredra inhemskt och hållbart
•
modet går i vågor, bra kvalitet uppskattas alltid
•
välj material som är lätt att återvinna eller bryta ner
•
utrustning som behövs mer sällan kan man också hyra
•
fundera på vad du verkligen behöver: det lönar sig inte att köpa
något som bara står och samlar damm
121
En redskapsloppmarknad inom föreningen är ett bra sätt att effektivera
användningen av utrustningen. Den kan hållas till exempel två gånger om
året eller pågå fortgående. En redskapsbank, alltså möjlighet att låna eller
hyra utrustning av föreningen, lönar sig om föreningen ordnar verksamhet för
utomstående eller om utrustningen är dyr och behövs sällan. I många grenar
är en redskapsbank en bra idé också för att den sänker tröskeln att pröva på
grenen och kan ge föreningen nya medlemmar. Redskapsbanken kan startas
med fungerande utrustning som medlemmarna inte längre använder.
Reservera tillräckligt med tid när ni gör upp miljöspelreglerna. En liten
arbetsgrupp kan ta fram ett utkast som finslipas och godkänns i ett
annat sammanhang. Spelreglerna kan med fördel göras upp via grupparbete, så att alla som deltar i planeringen får framföra sina åsikter. Till
exempel kan alla först fundera ut några regler, sedan diskutera reglerna
med ett par och slutligen parvis framföra sina åsikter för hela gruppen.
Reglerna väljs bland de framförda idéerna genom att diskutera, kombinera olika förslag och vid behov rösta om prioritetsordningen. Nedan
finns ett fiktivt exempel på en fotbollsförenings miljöspelregler:
Föreningens miljösteg
Det effektivaste sättet att ändra på rutinerna är att tillsammans bestämma vad man ska göra och på vilket sätt. En enskild persons eller en
liten grupps beslut om att halvera personbilstrafiken verkställs inte om
inte de andra förbinder sig att följa beslutet. Med gemensam planering
åstadkommer man gemensamma beslut som alla vill följa.
1. Kom till träningarna med cykel eller buss eller samåk alltid då det
är möjligt.
2. Vårda utrustningen regelbundet så att den håller längre.
3. Låt utrustning som blivit för liten eller som du inte använder gå
vidare via föreningens redskapsloppmarknad.
Miljöspelregler
4. Ta alltid med dig en egen vattenflaska så att engångskärl inte
behövs.
•
gemensamt överenskomna miljösparande arbetsmetoder
6. Sortera soporna alltid när det är möjligt.
•
hela gruppen och alla stödpersoner bör vara engagerade
•
för juniorerna är ledarnas föredöme och föräldrarnas uppmuntran
viktig
•
spelreglerna bör medföra gemensam, konkret nytta också för gruppen
•
den sociala kontrollen garanterar att reglerna följs
•
belöning när målen uppnås
5. Stå inte för länge i duschen, utan tvätta dig snabbt.
7. Tacka och uppmuntra kompisarna när de följer miljöspelreglerna.
8. Föregå med gott exempel på turneringar och evenemang.
Miljöspelreglerna är ett bra första steg i rätt riktning. När man gör upp
spelregler bör man också tillsammans komma överens om en tidtabell
för när alla ska följa spelreglerna. Det lönar sig att kontrollera reglerna
då och då och vid behov ändra dem eller lägga till nya regler.
Initiativet till föreningens miljöspelregler kan komma från föreningens ungdomar, ledare, föräldrar, styrelse eller funktionärer. Beslutet bör ändå fattas
på så officiell nivå som möjligt, för ledningen bör ta ansvar för uppgörandet
av spelreglerna. När det gäller spelregler för hela föreningen kan beslutet
lämpligen fattas av föreningens styrelse eller motsvarande organ.
122
123
Utvecklingsprojekt inom miljöfrågor
Utvecklingen av miljötänkandet kräver kontinuitet och långsiktighet,
men det är tryggast och säkrast att ta ett steg i taget. I det här kapitlet
berättar vi hur man kommer igång med miljötänkandet och vilka knep
som ger de säkraste resultaten.
Motionens och idrottens miljöpåverkan är synnerligen olika i olika
motions- och idrottsformer. Hur ska man då veta vad den egna föreningen borde ta tag i först? En bra tumregel är att det lönar sig att börja
där ribban är lägst och sedan systematiskt gå vidare. Att engagera
föreningsfolket, de frivilliga tränarna, funktionärerna, utövarna och
föräldrarna i utvecklingsverksamheten är ett av de första stegen – och
det allra viktigaste. Samarbete är en resurs och genom att utveckla saker
tillsammans hittar man också enklast det som känns viktigt för en själv
och för grenen. Det är inte ändamålsenligt att göra idrottsföreningen
till en miljöklubb – för det finns det andra organisationer. Idrottsorganisationernas uppgift är att se till att motion, idrottsträning, tävlingar och
evenemang inte skadar miljön och att idrottsorganisationerna verkar i
samförstånd med andra intressentgrupper.
Att göra miljöfrågorna till en del av verksamheten inom den egna
grenen, i föreningen, under ett evenemang eller på en idrottsplats går
vanligen inte i en handvändning. För att öka miljömedvetenheten i en
idrottsorganisation krävs ett långsiktigt utvecklingsarbete som erbjuder
meningsfulla uppgifter för aktiva, kanske också nya intresserade. Förutsättningen för att lyckas är en engagerad person eller grupp som söker
information, personer och samarbetspartner, styr planeringen, sätter i
gång projektet och uppmuntrar och belönar aktiva personer. Det finns
många sätt att lyckas; vägvalet beror på verksamheten som ska utvecklas och personerna som deltar.
kriterium när anslag beviljas. På en god andra plats kommer det faktum
att miljötänkandet förbättrar föreningens image, vilket är mycket viktigt
för många föreningar och evenemang. Det tredje vanligaste motivet är
att man vill hållas med i utvecklingen – och hellre bland de första än de
sista.
Varför borde miljöfrågor beaktas?
•
ansvarsfull image, positiv publicitet
•
acceptabilitet och kontinuitet i verksamheten
•
bättre relation till intressentgrupperna
•
noggrann kännedom om den egna verksamheten, lägre kostnader
•
riskhantering och förebyggande av problem
•
miljöfostran, goda förebilder
•
framtida kriterium för finansiering
Jag är full av iver – hur motiverar jag
de andra?
Faktum är att verkställande av principerna för hållbar utveckling är ett
tillräckligt motiv bara för några få. De bästa sätten att motivera andra är
ekonomiska inbesparingar (bl.a. lägre trafikkostnader och avfalls- och
vattenräkningar) eller nya förmögna sponsorer som kräver miljömedvetenhet. Lika avgörande är det att miljöfrågorna har blivit ett allt viktigare
124
125
Åt vilket håll ska vi ta det första steget?
Ständig förbättring – miljöplan
När man väljer det första utvecklingsobjektet är det bäst att skynda
långsamt. Det lönar sig inte att börja med en för stor utmaning eller helhet. För att arbetet ska framskrida i så snabb takt som möjligt på längre
sikt behövs det delmål som visar att man är på rätt väg.
Den ledande principen för utvecklingen av miljötänkandet är ständig
förbättring. Det låter enkelt och okomplicerat – man behöver alltså inte
göra världen färdig på en gång. Ständig förbättring kräver emellertid
också långvarigt engagemang och långsiktiga insatser för miljön. Ett sex
månader långt utvecklingsprojekt som utförs av en studerande garanterar tyvärr inte permanenta resultat om det inte finns resurser för att
utnyttja resultaten. Ständig förbättring innebär också att hela organisationen så småningom deltar i det gemensamma miljöarbetet. För att det
ska lyckas måste man påverka människornas värderingar och attityder,
sprida information och skapa goda rutiner. Viktiga redskap också i den
här träningsprocessen är ett bra träningsprogram och en tränare, på
miljöspråk alltså en miljöplan och en person eller grupp som ansvarar
för miljöfrågorna.
Ett annat stort misstag är att börja med ett för svårt utvecklingsobjekt.
Ett klassiskt exempel är sopsorteringen vid evenemang för allmänheten.
Även om sopkärlen och anvisningarna är ytterst tydliga är det svårt att
påverka besökarnas beteende – få evenemang har råd att ha avfallsrådgivare eller avfallsövervakare på heltid vid varje avfallskärl. De bästa resultaten i avfallsfrågor får man genom att påverka mängden och typen
av avfall genom att planera måltiderna också ur den här synvinkeln.
Det bästa utvecklingsobjektet är ett som ger så stor nytta som möjligt
för miljön och organisationen med så liten insats som möjligt. Det uppmuntrar till fortsatt arbete och ger mod att välja nya utvecklingsobjekt.
Efter ett lyckat moment är det också enklare att diskutera långsiktiga
mål. Det behövs långsiktiga mål som visar vägen för delmålen.
Arbetet med miljöplanen eller miljöprogrammet börjar med att man
ställer upp ett mål: ett högt mål kräver flera åtgärder. Om föreningen
redan har gjort upp miljöspelregler utgör de en god grund för ett
kortsiktigt mål. Arbetet med miljöplanen kan också börja med att man
ställer upp långsiktiga mål, men i stundens hetta kanske en del av planerarna vill ställa upp mycket höga mål medan de mer passiva realisterna
bromsar upp planeringen. I värsta fall leder det till ett saftigt gräl istället
för en bra miljöplan. Kortsiktiga mål är ofta praktiska och passar därför
bra för dem som gör upp sin första miljöplan.
I miljöplanen antecknas för varje mål de åtgärder som krävs för att nå
målet samt en tidtabell, ansvarsperson och vid behov resurser för varje
åtgärd. Bestäm också en kontrolltidtabell och följande möten. Miljögruppens möten kan gärna då och då kombineras med någon form av
utbildning eller rekreation, så blir arbetet intressantare.
126
127
Förberedelser för föreningens miljöplan
•
utse en miljöarbetsgrupp och bestäm när den ska träffas
•
utse en miljöansvarig i föreningen
•
kartlägg miljöfrågorna och möjliga åtgärder i olika delar av verksamheten:
•
träningar
•
trafik
•
anskaffning och vård av utrustning
•
idrottsplatser
•
möten
•
kafé- och kioskverksamhet
•
tävlingar och andra evenemang
•
miljöfostran
•
ställ upp långsiktiga mål
•
bestäm var ni ska börja
•
välj åtgärder och skriv ner dem
•
bestäm tidtabellen för åtgärderna
•
utse en egen ansvarsperson för varje område
Miljöpolitik är en beskrivning av organisationens principer och avsikter.
Den ger riktlinjerna för verksamheten och utformningen av miljömålen.
En miljöplan eller ett miljöprogram innehåller åtgärder, resurser och
tidtabeller för att nå miljömålen. I miljöprogrammet bestäms också vem
128
som ansvarar för de olika åtgärderna. Åtgärderna i miljöprogrammet är
avsedda att minska verksamhetens skadliga miljöpåverkan.
Att planera miljövänliga kurser och möten
När man håller möten om miljöfrågor är det till fördel om arrangemangen överensstämmer med de miljöfrågor som tas upp under kursen. Det
blir lättare att förstå budskapet om handlingarna överensstämmer med
orden och om utbildaren föregår med gott exempel. Här följer några
tips för kurser eller möten med miljötema.
Välj en plats som kan nås med kollektivtrafik. Ni kan också organisera
samåkning för deltagarna: kartlägg transportbehovet vid anmälningen
och bilda samåkningsgrupper för dem som kommer från samma håll.
Välj en plats så nära deltagarna som möjligt så undviker ni onödig trafik
och sänker samtidigt tröskeln för att delta. Om det gäller ett längre
möte kan det däremot vara en bra idé att komma bort från vardagsomgivning-en och kunna fokusera ordentligt på de aktuella frågorna.
I samband med mötet kan deltagarna besöka till exempel en lokal
natursevärdhet. Beroende på plats kan det vara bra att inleda mötet
vid ett sådant klockslag att deltagarna inte behöver resa i morgon- eller
eftermiddagsrusningen.
Vid serveringen kan miljön beaktas på många sätt. Flergångskärl är ett
miljövänligt val och de är också trevligare än engångskärl. I mån av möjlighet lönar det sig att använda ekologiska och rättvisemärkta matvaror.
På kurser och möten har det av tradition gått åt mycket papper. Med
små förändringar är det emellertid lätt att minska pappersförbrukningen. Informationen före och efter tillställningen kan skötas snabbt och
behändigt via e post eller webbplatser. Skriv ut bara de nödvändiga
sidorna, förminska till rimlig storlek och ta dubbelsidiga kopior åt deltagarna – det lönar sig inte att använda en hel sida för bara några ord.
Använd svanmärkt papper för utskrifter och kopior; märket vittnar om
mindre miljöbelastning än för andra motsvarande produkter. Ställ ut ett
insamlingskärl för pappersavfall och för avfallet till återvinningsstationen. Använd videokanon vid presentationer istället för gammalmodiga
stordior och blädderblock. En traditionell krittavla kan också vara ett
fräscht alternativ!
129
•
Avfallslag (1072/1993) – t.ex. adekvat avfallshantering
•
Markanvändnings- och bygglag (132/1999) – t.ex. sanitära krav
och säkerhetskrav i bebyggda miljöer
•
Naturvårdslag (1096/1996) – t.ex. fridlysning av naturskyddsområden
Den uppdaterade lagstiftningen www.finlex.fi
Utöver lagstiftningen bör man beakta
•
Kommunens miljövårdsbestämmelser
•
Allemansrätten
Källor för vidare information
Lagstiftning om miljöfrågor inom motion och idrott
•
Miljöskyddslag (86/2000) och miljöskyddsförordning (169/2000)
– Miljöskyddslagen är en omfattande helhet om bl.a. förebyggande av förorening av miljön, förebyggande av uppkomst av avfall,
bedömning av miljökonsekvenserna i fråga om förorenande verksamhet samt tillstånds- och anmälningsskyldighet.
•
Det finns många slags material om miljöfrågor, allt från vetenskapliga
publikationer till reklambroschyrer. Allt material är tyvärr inte neutralt,
utan ibland presenteras partiska synvinklar och påståenden, till exempel
för att marknadsföra en produkt eller förbättra ett företags eller en organisations image. När man väljer kursmaterial bör man kritiskt kontrollera
åtminstone följande saker:
•
Vem eller vilken organisation har framställt materialet? Finns upphovsmannens kontaktuppgifter eller andra källor för mera information?
Terrängtrafiklag (1710/1995) – t.ex. tillstånd för övningar och
tävlingar i terräng
•
Har upphovsmannen kompetens att behandla ämnet? Är upphovsmannen expert inom ämnet?
•
Sjötrafiklag (463/1996) – t.ex. tillstånd för övningar och tävlingar
på vattenområden
•
Behandlas ämnena ur flera perspektiv eller ensidigt?
•
Hälsoskyddslag (763/1994) – t.ex. förebyggande av buller och
damm i bostäder
•
Vilken relation har upphovsmannen till ämnet? Är det till fördel för
upphovsmannen om det som sägs i materialet stämmer?
•
Lag angående vissa grannelagsförhållanden (26/1920) – förbud
mot att orsaka oskäligt besvär, t.ex. buller
•
För vilket syfte har materialet framställts? Försöker man sälja något
med hjälp av det?
•
Kemikalielag (744/1989) – t.ex. tillräcklig omsorg vid förvaring av
kemikalier
130
131
För att få hjälp med material och experter kan man vända sig till någon
som är insatt i ämnet. Lämpliga samarbetspartner i idrottsföreningens
miljöarbete är bland andra de lokala miljövårdsmyndigheterna och
-organisationerna. Information om miljöministeriet, Finlands miljöcentral och de regionala miljöcentralerna hittar man enklast på webbplatsen
www.miljo.fi. Information om den egna kommunens miljövårdsmyndigheter får man genom att kontakta kommunen. Också miljömedvetna
företag och företag som arbetar med miljöfrågor (t.ex. avfallshanteringsbolag) kan vara lämpliga samarbetspartner.
God organisationsstyrning
Texten bygger på publikationerna Hyvä hallinto lajiliitossa och Seurajohtajan käsikirja
2009 – Päätä oikein. För den som vill fördjupa sig ytterligare rekommenderas också Yhdistystoiminnan perusteet. Publikationerna finns på Finlands Idrotts webbplats www.slu.fi. Du kan läsa mer om miljöfrågor inom motion och idrott på webbsidan
www.slu.fi/ymparisto (på finska) och på flera utländska webbplatser,
bland andra:
•
Global Forum for Sports and the Environment www.g-forse.com
•
Internationella olympiska kommitténs miljösidor
www.olympic.org > Olympism in Action > Environment
•
FN:s miljöprograms (UNEP) temasidor om idrott och miljö
www.unep.org/sport_env
•
Kanadensiskt forum om hållbar idrott www.greengold.on.ca.
132
133
God organisationsstyrning i grenförbundet
Vad är god organisationsstyrning?
God organisationsstyrning innebär att fullfölja organisationens syfte i
enlighet med lagar, stadgor, bestämmelser, god sed och goda praktiker
så att organisationens medlemmar och andra intressentgrupper är nöjda och grenförbundets verksamhet garanteras även på lång sikt. I det
här avsnittet diskuteras principer för god organisationsstyrning ur grenförbundens synvinkel (med undantag för den sista delen, som är skriven
ur föreningsperspektiv), men delar av innehållet kan också tillämpas i
idrottsföreningar.
Varför behövs god organisationsstyrning i grenförbundet?
God organisationsstyrning i grenförbundet påkallas särskilt av den
ökande juridifieringen av samhället, behovet att engagera frivilliga och
förtroendevalda i verksamheten, intressentgruppernas behov, medieintresset samt allmänna krav på öppenhet. Rent Spel är en princip som
har sitt ursprung i idrotten. Idealen och målen för Rent Spel bör synas
också i grenförbundens organisationsstyrning. Om arbetsfördelningen
mellan olika organ och personer inom grenförbundet fungerar har förbundet bättre förutsättningar att svara på omvärldens krav och fullfölja
sitt syfte.
Grenförbundets roll i idrottsvärlden och samhället
Pyramidmodellen
Idrottsgrenarnas organisation utgår i såväl Finland som Europa i allmänhet från en pyramidstruktur. På följande nivå i pyramiden finns
idrottsföreningarna, dit idrottarna vanligen hör som personliga medlemmar. Föreningarna bildar ett övergripande grenförbund, vars uppgift
är att arbeta för grenen på nationell nivå och organisera deltagandet i
internationella tävlingar. I större grenar finns det dessutom mellan föreningen och grenförbundet en regional enhet (distrikt, region osv.) som
arbetar för grenen inom sin egen region. Om den regionala enheten är
en registrerad förening kan den vara medlem i grenförbundet. Samma
struktur är allmän också internationellt. Då toppas pyramiden av grenens internationella paraplyorganisation.
Pyramidmodellen bygger på engagerade medlemmar och föreningsaktiva, på demokratiskt beslutfattande, på gemensamma mål från topp
till gräsrotsnivå och på principen att varje idrottsgren har bara ett nationellt grenförbund.
Föreningsautonomi
Den juridiska grunden för föreningsverksamhet i Finland är föreningsfriheten, som fastställs i grundlagen. Föreningsfriheten innebär bland
annat självbestämmanderätt, autonomi, för föreningarna. Varje förening
får således själv bestämma om sin organisation och också i övrigt fatta
sina egna beslut. Det betyder att föreningen är oberoende av bland
annat myndigheter.
Till god organisationsstyrning hör idag också öppenhet. Öppenhet
betyder ändå inte att grenförbundet avstår från sin autonomi eller sitt
självständiga beslutsfattande i fråga om vilka andra än de lagstadgade
uppgifterna om förbundets verksamhet som ges till utomstående. Myndigheterna kan ändå ställa upp villkor för bland annat bidrag utan att
ändå lägga sig i det egentliga beslutsfattandet i föreningen.
134
135
Utgångspunkter och mål för grenförbundets verksamhet
Idealitet
Grenförbunden är ideella föreningar. Idealitet innebär att förbundets
medlemmar arbetar i andra syften än att nå ekonomisk vinning, vilket
bör synas också i verksamheten. Allmännyttighet
Allmännyttighet är ett begrepp som används och definieras i inkomstskattelagen, inte i föreningslagen. Grenförbundet är allmännyttigt om:
•
det verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig,
sedlig eller samhällelig bemärkelse
•
dess verksamhet inte gäller enbart begränsade personkategorier
•
det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga i föreningen ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av
sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt
Syfte och verksamhetsformer
Av grenförbundets stadgar bör tydligt framgå vilka syften förbundet har
med sin verksamhet. Syftet bör uttryckas klart och detaljerat och det bör
vara ideellt. I stadgarna kan inget sådant syfte nämnas som stadgarna
inte fastställer någon verksamhetsform för.
I stadgarna bör också de verksamhetsformer nämnas genom vilka syftet
ska fullföljas. Paragrafen om föreningens syfte och verksamhetsformer
bör kontrolleras då och då för att
försäkra att den vid varje tidpunkt
motsvarar förbundets verkliga
verksamhet.
Sammanfattat betyder allmännyttighet att grenförbundet är befriat från
inkomst- och mervärdesskatt för sina inkomster från allmännyttig verksamhet och en del av sina inkomster från näringsverksamhet. Grenförbundet bör verka så att det bevarar sin status som allmännyttigt.
Mål, värderingar, vision, strategi och program
Strategin och dess beståndsdelar, det vill säga värderingarna, visionen
och målet, har med grenförbundets syfte och målsättning att göra och
bygger inte på föreningslagen. Målet, eller åtminstone vissa delar av det,
liksom värderingarna, kan ändå nämnas i grenförbundets stadgar.
Verksamheten bör alltid snabbt kunna förändras enligt de aktuella kraven, oberoende av den nerskrivna strategin.
För att styra sin dagliga verksamhet kan grenförbundet anta olika
program, till exempel ett miljöprogram. Varje grenförbund bör ha ett
antidopningsprogram.
136
137
Lagstiftning
Föreningens stadgar
Föreningsfrihet
En viktig uppsättning normer för grenförbundets dagliga verksamhet utgörs av dess egna stadgar. I enlighet med principerna om föreningsautonomi kan grenförbundet inom ramarna för föreningslagen i sina stadgar
fritt organisera sin verksamhet i enlighet med sitt syfte. Stadgarna och
andra bestämmelser som bygger på stadgarna är avgörande för en god
organisationsstyrning. Det är viktigt att kontrollera stadgarna regelbundet, så att de motsvarar de aktuella kraven vid varje tidpunkt.
Bestämmelser om föreningsfriheten finns i Finlands grundlag. Föreningsfriheten innefattar rätt att utan tillstånd bilda föreningar, höra till
eller inte höra till föreningar och delta i föreningars verksamhet. Närmare bestämmelser om föreningsfriheten finns i föreningslagen.
Föreningslagen
Föreningslagen tillämpas på grenförbunden. Föreningslagen sätter
ramarna för grenförbundets verksamhet. I lagen bestäms bland annat
om bildande av förening, medlemskap, beslutanderätt, beslutsfattande,
förvaltning och upplösning. En del av bestämmelserna i föreningslagen
är tvingande och en del icke-tvingande. Föreningens stadgar kan inom
vissa gränser avvika från de icke-tvingande bestämmelserna.
Det internationella grenförbundets stadgar
Grenförbundet är vanligen medlem i det internationella grenförbundet
och möjligen också i grenens europeiska paraplyorganisation. De internationella grenförbunden räknas vanligen som juridiska personer enligt
den nationella lagstiftningen i förläggningslandet och lyder under dess
rättssystem. Grenförbundet förbinder sig via sitt medlemskap att följa
det internationella grenförbundets stadgar och bestämmelser, och de
nationella stadgarna och bestämmelserna bör därför hålla samma linje.
Bestämmelser om tävlingsverksamhet
Bestämmelserna om grenförbundets tävlingsverksamhet (tävlingsregler,
straff- och disciplinbestämmelser) styr tävlingsverksamheten i grenen.
De är därför av central betydelse i den dagliga verksamheten.
Bestämmelserna om tävlingsverksamheten ligger under grenförbundets
stadgar i hierarkin. De kan inte strida mot stadgarna och kan inte innehålla bestämmelser om sådant som kan bestämmas endast i stadgarna.
Annan lagstiftning och normer
Grenförbundet är en självständig juridisk person och styrs av samma
lagstiftning som andra registrerade föreningar. Grenförbundets bokföring och revision styrs av särskilda lagar och som arbetsgivare bör
förbundet följa arbetslagstiftningen och normerna om förskottsinnehållning. Vid skattepliktig verksamhet bör bland annat inkomst- och
mervärdesbeskattningen beaktas och i monopolställning bör förbundet
138
139
beakta bestämmelserna i konkurrenslagstiftningen, bland annat förbudet mot att missbruka dominerande ställning på marknaden. När verksamheten ökar i omfattning blir grenförbundet tvunget att tillämpa de
tvingande normerna i lagstiftningen allt mer i sin dagliga verksamhet.
Grenförbundets administration Medlemmar/medlemskap
Den viktigaste intressentgruppen med tanke på förbundets basverksamhet är dess medlemskår. I själva verket består grenförbundet av sina
medlemmar. Grenförbundet är också en serviceorganisation som har i
uppgift att producera högklassiga tjänster åt sina medlemmar och driva
medlemmarnas intressen. Medlemmarna utövar sin beslutanderätt på
grenförbundets möte, som vanligen kallas förbundsmötet.
Frivilliga
Organisationsverksamheten inom idrott sker ofta på frivillig basis. Principerna för god organisationsstyrning gäller frivilliga på samma sätt som
anställda arbetstagare. Administrationen bör skötas omsorgsfullt i alla
grenförbund oberoende av personernas bakgrund.
En utmaning för organisationen är hur de frivilliga ska engageras, motiveras, belönas och tackas. Organ
Förbundsmötet och förbundsfullmäktige
Förbundsmötet är grenförbundets universellt behöriga beslutande
organ. Principerna för representation bör fastställas i stadgarna om förbundet inte följer principen om en man och en röst. Fullmäktige ligger
inte under förbundsmötet i hierarkin. Fullmäktige kan skapa flexibilitet
i beslutsfattandet. Förbundsmötets och fullmäktiges arbetsfördelning
och mötesrytm bör bestämmas i stadgarna. Grenförbundets egna erfarenheter är avgörande för valet av organisation.
I föreningslagen fastställs vad som kan beslutas endast av förbundsmötet eller fullmäktige. Mötesförfarandet bör följa föreningslagen och
bestämmelserna i stadgarna. I förbundsmötets eller fullmäktiges arbetsordning kan inte ingå sådana ärenden som kan bestämmas endast i
stadgarna.
Ordföranden för förbundsmötet och fullmäktige tolkar föreningslagen
under mötet och ansvarar för att ordningen upprätthålls och medlemsrättigheterna respekteras samt för att mötet beslutar om ärenden
som det har befogenhet för. En utomstående ordförande kan användas
om inte stadgarna hindrar detta.
Förbundsmötets och fullmäktiges mötesförfarande bör följa föreningslagen och eventuella bestämmelser i stadgarna. Mötesprotokollet är
offentligt för medlemmarna. Möteskallelsen bör tillsändas medlemmarna enligt bestämmelserna i stadgarna, och det hör till god organisationsstyrning att mötesdeltagarna får det viktigaste mötesmaterialet på
förhand.
En medlem får inte rösta eller ge förslag till beslut när förbundet beslutar om avtal mellan denna medlem och föreningen eller om något annat
ärende där denna medlems personliga fördel är i strid med föreningens
fördel.
Beslutsfattandet styrs av bestämmelserna i lagen och stadgarna. Det är
tillrådligt att vid beslut i sakfrågor kräva absolut majoritet (över hälften
av rösterna) och vid personval relativ majoritet (de som fått flest röster
väljs).
omröstning
140
141
Kansliet bereder styrelsemötena. Verksamhetsledaren och styrelsens
ordförande bör komma överens om hur beredningen går till. Styrelseordföranden ansvarar ändå alltid för möteskallelserna.
Under mötena ansvarar styrelsens ordförande för att nödvändiga beslut
fattas och för att alla styrelsemedlemmar har lika möjligheter att påverka.
Mötesprotokollet är inte offentligt. Styrelsen kan emellertid besluta att
offentliggöra protokollen.
Det kan finnas bestämmelser om styrelsens beslutsfattande och beslutanderätt i föreningens stadgar.
Styrelsen
Styrelsemedlemmar eller funktionärer får inte delta i behandlingen eller
avgörandet av ärenden som gäller avtal mellan dem själva och förbundet eller andra frågor där deras personliga fördel kan stå i strid med föreningens fördel. I disciplinära ärenden föreligger jäv också vid släktskap.
Styrelsen är föreningens rättsliga företrädare och organ och har i uppgift
att sköta föreningens ärenden. Styrelsemedlemmarna väljs av förbundsmötet eller fullmäktige. Styrelsen bör ha en ordförande.
Den fördelning av befogenheter mellan olika organ som bestäms i föreningens stadgar och i föreningslagen är bindande.
När de förtroendevalda ska utses bör förbundet diskutera hurdana förtroendevalda det vill ha. Med tanke på demokratin är det bra om väljarna får veta så mycket som möjligt om kandidaterna före omröstningen.
I de ärenden som fördelningen av befogenheter mellan styrelsen och
förbundsmötet (eller fullmäktige) inte bestäms i lagen kan fördelningen
i viss mån vara flexibel.
I sin uppgift företräder styrelsemedlemmarna grenförbundet och
bör alltid driva dess intressen. De representerar alltså inte bara sin
bakgrundsorganisation i grenförbundet. Styrelsemedlemmarna bör
agera konsekvent vid olika uppgifter inom grenförbundet, såsom styrelsemöten, förbundsmöten, fullmäktige och utskott. För att effektivera
arbetet kan styrelsen överväga att hålla ett idémöte vars föredragningslista inte innehåller beslutsärenden. I samband med idémötet är det
också möjligt att låta styrelsemedlemmarna utvärdera sitt eget arbete.
Utskott
Utskotten är förberedande och föredragande organ som vanligen utses
av styrelsen. De kan fatta beslut endast om så bestäms i stadgarna. Det
är tillrådligt att utskotten lyder under verksamhetsledaren.
Styrelsen bör under hot om skadeståndsansvar sköta föreningens ärenden med omsorg.
Styrelsen fattar i regel sina beslut under styrelsemöten. Det är också
möjligt att fatta beslut per e-post. Styrelsen sammanträder på kallelse av
ordföranden. Det är bra att bestämma mötesdatumen på förhand för ett
halvår eller hela verksamhetsåret.
142
143
Personal
Verksamhetsledaren
Verksamhetsledarens uppgift är att leda föreningens kansli. Till uppgifterna hör bland annat att förbereda styrelsens möten, verkställa styrelsens, fullmäktiges och förbundsmötets beslut, utveckla verksamheten,
sköta ekonomin och leda personalen.
Föreningens verksamhetsledare eller verkställande direktör är inte ett
förvaltningsorgan såsom den verkställande direktören för ett aktiebolag.
Verksamhetsledaren åtnjuter därför uppsägningsskydd. Brist på förtroende är inte en tillräcklig orsak till uppsägning.
Ett välfungerande samarbete mellan styrelsen och verksamhetsledaren
främjar god organisationsstyrning inom grenförbundet. Verksamhetsledaren har i uppgift att föredra ärenden för styrelsen och informera
styrelsen om ärenden som har betydelse för verksamheten.
I förhållande till kanslipersonalen representerar styrelsen arbetsgivaren.
Den närmaste chefen är ändå verksamhetsledaren eller en annan chef
lägre ner i hierarkin. Styrelsen kan inte ignorera verksamhetsledaren i
dennes chefsroll.
Kansliet bör tillhandahålla styrelsemedlemmarna den information de
behöver för sin uppgift.
I ett välorganiserat grenförbund är det tillrådligt att ge nya styrelsemedlemmar ett särskilt informationspaket eller på annat sätt introducera
dem i sin uppgift. Inom föreningen bör man bestämma i vilka ärenden
var och en får skriva föreningens namn eller på annat sätt representera
föreningen. Hit hör också frågan om i vilka ärenden representationen
kräver ett beslut av något organ.
Grenförbundets organisation kan också omfatta ett presidium som består av ordföranden, vice ordföranden och verksamhetsledaren.
Styrgrupp
Med styrgrupp avses en grupp som bildas av kansliets högsta ledning
och leds av grenförbundets verksamhetsledare. Styrgruppen hjälper
verksamhetsledaren att leda förbundet. Styrgruppen kan inte fatta beslut i ärenden som överskrider verksamhetsledarens befogenheter.
Övrig personal
Personalen bör förbinda sig till att fullfölja grenförbundets syfte. God
organisationsstyrning innefattar bland annat gemensamma spelregler som alla bör följa. Personalen får inte påverka valet av personer för
förtroendeuppdrag. Varje anställd bör utöver arbetsavtalet få en skriftlig
arbetsbeskrivning.
Regionala enheter
Grenförbundet verksamhet kan fördelas mellan regionala enheter,
såsom distrikt eller regioner, vars uppgift är att utveckla grenens verksamhetsförutsättningar i regionen i samarbete med grenförbundet och
att fungera som en länk mellan föreningarna och grenförbundet.
Grenförbundets uppgift är att organisera och utveckla den riksomfattande och toppidrottsinriktade verksamheten och att ansvara för den
internationella verksamheten och kontakten.
Den regionala enheten ansvarar för den lokala verksamheten enligt den
arbetsfördelning som överenskommits med förbundet.
Utöver den här överenskommelsen kan grenförbundet effektivera de
regionala enheternas verksamhet genom olika slag av belöningar. För
grenens utveckling är det önskvärt att de regionala enheterna har samma struktur och samma arbetsmetoder. Regionala aspekter bör ändå
beaktas.
144
145
Specialfrågor gällande organisationen av
verksamheten
Externalisering av funktioner
•
När funktioner externaliseras bör åtminstone följande saker beaktas:
•
externaliseringen gäller en begränsad och skälig tidsperiod
•
den part som sköter den externaliserade funktionen bör i mån av möjlighet följa grenförbundets stadgar och bestämmelser
•
i stadgarna bör åtminstone möjligheten att externalisera tävlingsverksamhet nämnas
•
grenförbundets kontrollerande makt bör bevaras under avtalets giltighetstid
•
betydande avtal om externalisering bör behandlas åtminstone av
styrelsen
Grenförbundet som en del av en koncern
•
I många grenförbund sköts verksamheten av ett aktiebolag eller
en stiftelse. När olika enheter lyder under samma bestämmande
inflytande kan man också tala om en förbundskoncern. Bestämmande inflytande uppkommer när grenförbundet äger över hälften
av aktiestocken i ett aktiebolag eller har rätt att utse majoriteten av
styrelsemedlemmarna.
•
Frågor som bör beaktas i koncerner:
•
de enheter som lyder under förbundets bestämmande inflytande är
självständiga juridiska personer
•
de personer som utses till chefer för de enskilda enheterna bör ha samma mål som grenförbundet
•
styrelsen bör informeras också om de andra enheternas verksamhet
och ekonomi
146
Intressentgrupper
En intressentgrupp är en part som påverkas av grenförbundet eller som
med sin verksamhet kan påverka antingen positivt eller negativt. De
viktiga intressentgrupperna bör identifieras. Rapportering till och dialog
med intressentgrupperna utvecklar verksamheten.
Ekonomiförvaltning
Syftet med grenförbundets verksamhet är inte att eftersträva vinst
utan att fullfölja grenförbundets ideella syfte. För att kunna trygga
finansieringen av verksamheten och utveckla verksamheten också i
fortsättningen krävs ändå tillräcklig soliditet, vilket förbundet kan uppnå
endast genom intern finansiering. Grenförbundets verksamhet kan
bara i undantagsfall finansieras med lånat kapital. Styrelsen ansvarar för
att grenförbundets bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse har
uppgjorts enligt lag och god bokföringssed. Styrelsen bör fastställa den
eftersträvade soliditetsnivån.
Utöver den lagstadgade verksamhetsberättelsen sammanställer
grenförbundet en friare årsberättelse åt sina intressentgrupper. Årsberättelsen bör följa principerna om öppenhet och transparens. Styrelsen ansvarar för att det av årsberättelsen
framgår hur grenförbundets och förbundskoncernens inkomst har uppkommit, vilken
deras ekonomiska status är och hur kassaflödet
uppkommer.
Styrelsen ansvarar för att grenförbundets
inkomster, utgifter, investeringar och finansiella
transaktioner budgeteras ärligt och realistiskt.
Budgeten följer strukturen i verksamhetsplanen
och innehåller såväl en resultatbudget som en
finansieringsbudget. Budgeten bör också innehålla en reservering för oförutsedda utgifter
och kostnader.
Styrelsen ansvarar för att finansförvaltningen
övervakas på ett ändamålsenligt sätt och bör
inse, utvärdera och följa upp riskerna i gren147
förbundets verksamhet. Riskhantering utgör en del av grenförbundets
övervakningssystem.
Styrelsen slår fast principerna för en tillräcklig intern övervakning med
tanke på verksamhetens kvalitet och omfattning och följer upp hur
övervakningen fungerar. Inom ekonomiförvaltningen bör så kallade
farliga arbetskombinationer undvikas.
Styrelsen bör skapa ett tillräckligt omfattande rapporteringssystem som ger
styrelsen tillräcklig information inför beslutsfattandet och stöder styrelsens
övervakningsansvar. Rapporteringen bör vara aktuell, skriftlig, tydlig och
öppen.
Revisionen ersätter inte styrelsens övervakningsansvar. Revisionen är en
kontroll av lagligheten, inte av ändamålsenligheten. Det är tillrådligt att
även små grenförbund utser en revisor.
Disciplin, protester och övriga tvistefrågor
Skyldigheten att följa bestämmelser om straff, disciplin och andra tävlingsrelaterade frågor uppstår direkt via regler, regelkedjor, avtal eller
anskaffande av idrottarlicens. Beslut bör kunna överklagas till idrottens
rättsskyddsnämnd. Besluten bör vara opartiska, alla berörda parter bör
höras och besluten bör motiveras och tillkännages. Det är tillrådligt att det
inte är styrelsen som fattar beslut vid disciplinära frågor och protester.
Den interna disciplinen inom förbundet bör i mån av möjlighet vara
tvådelad. De disciplinära organens sammansättning, storlek och beslutsförfarande liksom medlemmarnas behörighetsvillkor och bestämmelser om jäv bör fastställas i stadgarna. Medlemmarna i de disciplinära
organen bör utses av förbundsmötet eller fullmäktige. De bestämmelser
om straff eller disciplinära åtgärder som antagits av förbundsmötet eller
fullmäktige kan utgöra separata bestämmelser. Beslutsfattandet bör
vara och te sig opartiskt. Möjligheten att överklaga de regionala enheternas beslut bör också beaktas i bestämmelserna.
Vid behandling av protester tillämpas i huvudsak samma förfaranden
och principer som i disciplinära frågor. Förfarandet vid behandling av
protester kan ingå i tävlingsreglerna, som kan godkännas av styrelsen.
148
Idrottens rättsskyddsnämnd kan anlitas
som skiljedomstol vid interna tvister inom
grenförbundet.
Kommunikation
God kommunikation inom grenförbundet
ökar engagemanget, medan dålig kommunikation skapar känslor av utanförskap. Styrelsens mötesprotokoll är inte offentliga, men
att informera om besluten hör till god organisationsstyrning. Det finns aldrig för mycket
noggrann kommunikation. Om det inte är
möjligt att informera om ett visst beslut kan
man informera om processen. Beredskap för
kommunikation i krissituationer är en del av
god organisationsstyrning. Läs mer om kommunikation i avsnittet ”Kommunikation”.
Ur föreningens perspektiv
Medelsanskaffning
Ideella samfund har som mål att fullfölja det ideella syfte som fastställs
i stadgarna. Deras primära mål är inte att eftersträva ekonomisk fördel,
utan de jobbar för ”det allmänna bästa”. Samfunden kallas allmännyttiga
samfund. Begreppet allmännyttighet utgör tillsammans med begreppet
näringsverksamhet de två viktigaste begreppen med tanke på föreningens beskattning. Om föreningen är allmännyttig åtnjuter den skatteförmåner. Om föreningen inte är allmännyttig bör den följa de lagar som
gäller näringsverksamhet.
Föreningen som arbetsgivare
Även om största delen av arbetet i medborgarorganisationerna inom
motion och idrott utförs med frivilliga krafter som så kallat talkoarbete
har allt fler föreningar nu också blivit arbetsgivare. Gränsdragningen
mellan talkoarbete och arbete som utförs i anställningsförhållande kan
ändå vara problematisk, till exempel om talkoarbetarna får sina resekostnader ersatta. Å andra sidan har arbetskraftsmyndigheternas stöd
149
för sysselsättningsmöjligheterna inom tredje sektorn varit betydande.
En väsentlig fråga är därför när förhållandet mellan en förening och en
arbetstagare är ett anställningsförhållande. Anställningsförhållandet är
avgörande för om föreningen anses vara arbetsgivare och om arbetslagstiftningens normer ska tillämpas. Många frågor kan också överenskommas i kollektivavtal. Inom motion och idrott finns det kollektivavtal
för de anställda inom nationella och regionala idrottsorganisationer.
Arbetstagarnas sociala trygghet omfattar arbetsgivarens socialskyddsavgift samt pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringar.
Även idrottarnas sociala trygghet fastställs i lagen, för till exempel i
början av maj 2009 trädde en ny lag om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare i kraft. Jämfört med den förra lagen förlängdes
försäkringsskyldigheten från 38- till 43- åriga idrottsutövare. För utövare
av individuella idrottsgrenar är försäkringen numera frivillig. Idrottare
omfattas ändå inte av lagen om pension för arbetstagare eller lagen
om olycksfallsförsäkring. De arbetsgivar- och arbetstagaravgifter som
bestäms i dessa lagar betalas inte för idrottsinkomster. En skyldighet
för arbetsgivaren att betala socialskyddsavgifter för idrottsinkomst har
diskuterats men tillsvidare betalas inte heller socialskyddsavgifter för
idrottsinkomst.
Frågor som hör ihop med idrottarens sociala trygghet är försäkringsskyldighet, ålderspension, olycksfallsskydd, arbetslöshetsfrågor och lönegaranti. Det finns också särskilda bestämmelser i lagen om utländska
idrottares och tränares sociala trygghet och rätt att arbeta i Finland,
också beroende på om arbetstagaren är EU-medborgare eller ej. Föreningar som planerar att anställa en utländsk arbetstagare kan kontakta
arbets- och näringsbyrån.
Också domares, speldomares och poängdomares ställning kan bestämmas utgående från lagstiftningen beroende på om de anses ha
ett anställningsförhållande eller ej. För domarna uppfylls sällan kännetecknen för ett anställningsförhållande, för den arrangerade föreningen
har ingen rätt att leda och fördela domarens arbete. I vissa grenar kan
domarna ändå vara anställda av förbundet eller seriearrangören.
Är du bra på att kommunicera?
•
•du kan lyssna
•
•du svarar gärna på frågor
•
•du ser medlemmarna som en resurs
•
•du söker ny information
•
•du vill dela med dig av ny information
•
•du utvecklar din berättarförmåga
•
•du prövar nya metoder
KOMMUNIKATION
Texten baserar sig på ”Urheiluseuran viestintäopas” (Finlands Idrott rf:s publikation)
Intern kommunikation
Kommunikation är att dela med sig
Kommunikation är målinriktad verksamhet, ledning och ständig interaktion och ett sätt att granska det som påverkar föreningens verksamhet.
Det viktigaste är att sprida information åt dem som har nytta av den. Lika
viktigt är att medlemmarna delger sina egna värderingar och motiv. Att
bli medveten om och dela med sig av sina värderingar är berikande.
Den interna kommunikationen visar hur hela idrottsföreningen fungerar
och mår. Många föreningar har en bättre och mångsidigare verksamhet
än de berättar för sina medlemmar. En god intern kommunikation kan
öka stoltheten över den högklassiga verksamhet som medlemmarna har
åstadkommit tillsammans.
Intern kommunikation är mer än bara information som får arbetet att
löpa smidigt. Den förstärker också de frivilligas gruppkänsla, vilja att
dela med sig och möjlighet att påverka.
150
151
I bästa fall går föreningens kommunikation ut på att aktivt lyssna på
medlemmarna och lära sig nytt. Förmågan att lyssna är en viktig egenskap inom kommunikation och ledning och det lönar sig att utveckla
den. Det är klokt att på förhand försöka höra sig för om hur nya tankar
och förslag kommer att tas emot och att beakta den respons som ges.
God intern kommunikation
•
inspirerar och aktiverar
•
sprider nyttig information
•
effektiverar verksamheten
•
skapar gruppanda
•
gör läsaren glad
•
presenterar nya idéer
•
ger utrymme för diskussion
Ledning är kommunikation
När man leder frivilliga är kommunikationen av avgörande betydelse. Den
avgör hur arbetet lyckas när de praktiska arrangemangen i övrigt är under
kontroll. God kommunikation inspirerar och engagerar, fördelar ansvaret
och förhindrar att arbetsbördan blir för stor för enstaka personer.
God kommunikation gör det klart för alla av vem, var och hur idrottsföreningens ärenden bereds och avgörs. Varje medlem bör veta när och
på vilka grunder föreningen utser personer till förtroendeuppdrag och
hur man kan påverka viktiga val. Ju fler som deltar i diskussionen, desto
större är chansen att hitta engagerade frivilliga när det verkligen behövs.
Hitta föreningens eget budskap
Det är viktigt att föreningen hittar sitt eget budskap som skiljer föreningen från andra och berättar för såväl medlemmar som utomstående
vilken föreningens huvuduppgift är. Det bästa budskapet är kort och
tilltalande, och effektiv kommunikation upprepar budskapet systematiskt i många olika sammanhang. I dagens värld där vi blir överösta
med budskap och intryck kan föreningen inte skilja sig från mängden –
åtminstone inte till sin fördel – utan ett klart budskap. Ändå är det också
många större organisationer som saknar ett klart budskap.
Intern kommunikation samlar gruppen
En god intern kommunikation garanterar att alla som hör till gruppen
kan delta i föreningen som fullvärdiga och jämlika medlemmar. Ett tydligt och lättbegripligt språkbruk och vid behov översättningar till flera
språk garanterar att olika mottagare förstår innehållet. Alla får också
all nödvändig information i god tid och kan framföra sina egna åsikter
redan på planeringsstadiet.
Att höra till föreningsledningen eller sköta andra ansvarsfyllda uppgifter
är ett serviceuppdrag. Det finns ingen så stor förening att avståndet
mellan föreningsledningen och de övriga medlemmarna kan bli stort.
Att lyssna är en allt större utmaning ju mer ansvarsfyllda uppgifter man
sköter i föreningen. Den som är bra på att kommunicera är redo att ta
emot nya idéer och dem som framför idéerna.
152
153
Exempel: FC Reipas är en juniorfotbollsförening från Lahtis med verksamhet
i alla åldersklasser.
Föreningens interna och externa kommunikation är två dimensioner av
samma sak och kan inte skiljas från varandra. Den yttre imagen skrotas snabbt om den inte motsvarar de verkliga erfarenheterna bakom
fasaden.
Många kommunikationskanaler
Det finns många sätt att se till att budskapet går fram. Det lönar sig att
använda olika kanaler i den interna kommunikationen, för alla medlemmar och andra intresserade läser inte e-post hela tiden eller följer med
föreningens webbplats.
Om man vill att medlemmarna ska vara särskilt aktiva i vissa frågor bör
innehållet och de tillbudsstående möjligheterna göras attraktiva för
dem oberoende av hur mycket de använder e post, internet, sociala
medier eller telefontjänster.
Föreningens webbplats berättar åtminstone
•
var och hur föreningen verkar
•
vad föreningen erbjuder sina medlemmar
•
vilka lag som finns i föreningen
•
vilka evenemang som är på gång
•
vem som ansvarar för verksamheten
•
hur man kan komma med
•
kontaktuppgifter
154
Gott uppförande och Rent Spel börjar med
att man vänligt önskar deltagarna välkomna
och vid tillfälle visar intresse för andras
När du skriver för webben
•
skriv det viktigaste i rubrikerna
•
sätt in mellanrubriker
•
komprimera ditt budskap
•
skriv korta stycken
•
lyft fram citat och sammanfattningar
•
använd förteckningar
•
utnyttja tabeller och grafik
•
liva upp texten med bilder
•
använd understrykning endast för länkar
•
placera länkar till mer information sist
Bemötanden stannar i minnet
Bemötanden är kommunikation som man ofta minns bra. Bemötandet
avgör hur personer på olika tillställningar och möten och vid idrottsplanen tycker att de har blivit sedda eller hörda eller överlag välkomna
med. Gott uppförande och Rent Spel börjar med att man vänligt önskar
deltagarna välkomna och vid tillfälle visar intresse för andras erfarenheter och åsikter. Särskild finkänslighet krävs för att märka och rätta till
egna fördomar eller attityder gentemot personer som tänker annorlunda, är i en annan ålder eller ser annorlunda ut.
155
Traditionella möten är emellertid inte de mest lämpliga tillfällena för fri
diskussion och nya insikter. Även i samband med möten kan man reservera tid för fri samvaro och utbyte av funderingar, för många människor
kommer sig lättare iväg på mer informella träffar.
Lagar, regler och rekommendationer för föreningens interna kommunikation
Kommunikationen styrs av många lagar och rekommendationer. Föreningslagen och föreningens stadgar ställer också vissa minimikrav på
den interna informationen. Hit hör åtminstone möteskallelser, verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser.
Datasekretessen kräver sina åtgärder och upphovsrätten måste också
tas i beaktande. Fotografier, teckningar, serier och andra skapelser får
inte användas utan upphovsmannens eller rättsinnehavarens tillstånd.
Även när man har fått tillstånd bör man komma ihåg att nämna källan.
Bilder ska inte användas utan lov och föreningarnas medlemsregister
och kontaktuppgifter är inte offentliga.
Föreningens kommunikationsansvariga bör då och då kontrollera på
Finlands Idrotts webbplats hurdan kommunikation som krävs för en god
föreningsstyrning.
156
Att samla in och utnyttja respons
Den viktigaste responsen för styrning och utveckling av verksamheten
får man i möten ansikte mot ansikte. Man kan öva sig att lyssna och lära
sig att be motparten ge sina förslag innan man framför sina egna åsikter.
Att lyssna och samla in respons är viktigt också på föreningsnivå.
Det lönar sig att göra det så enkelt som möjligt att ge respons till exempel via ett färdigt webbformulär. Nya kommunikationsmedel erbjuder
bra metoder för interaktion och insamling av respons. För många är
webbplatser, diskussionsforum och föreningens, lagets eller gruppens
egen sida på Facebook naturliga kanaler för diskussion och respons.
Planer sparar tid och besvär
En noggrann plan för intern kommunikation sparar tid och besvär i den
hektiska vardagen. Planen är ett bra verktyg vid inskolningen av en
ny kommunikationsansvarig och är till nytta också för en mer erfaren
informatör.
Planen för den interna kommunikationen fastställer
•
målen med kommunikationen
•
intressentgrupperna
•
föreningens eget budskap
•
de viktigaste meddelandena åt intressentgrupperna
•
kontakten med den externa kommunikationen
•
kanaler, metoder och regelbundna rutiner
•
resurser och ansvar
•
uppföljning, utvärdering och utveckling
157
Mediekommunikation
Vilken är den vanligaste orsaken till att idrottsföreningen och dess verksamhet inte syns i medierna? Många journalister svarar: ”Föreningen
informerar inte.” Vårt hetaste tips är alltså: informera aktivare.
En bra förening informerar öppet, jämbördigt och tillförlitligt. Informationen är aktuell och inspirerar läsarna att delta.
I föreningen finns det hela tiden intressanta evenemang och personer. Bara fantasin begränsar hur föreningen och dess medlemmar syns i medierna. Kommunikationen påverkar föreningens trovärdighet och attraktivitet,
möjligheten att få nya medlemmar och samarbetspartnernas synlighet.
Idrottsföreningens informationsspelregler
Idrottsföreningen bör ha en kommunikations- och informationsansvarig. Alla föreningsaktiva deltar ändå i kommunikationen. Därför är det
viktigt att komma överens om gemensamma spelregler för kommunikation och information.
Klar arbetsfördelning
•
vad informerar vi om
•
vem informerar
•
hur informerar vi
Föreningen bör årligen komma överens om vilka saker och evenemang
den ska informera aktivt om. Det kan vara till exempel tävlingar, evenemang, personval, statistik, kampanjer, årsmöten, uppvisningar och fester.
Det mångfasetterade mediefältet
Mediefältet växer, splittras och förändras ständigt. Det består traditionellt av tv, radio och tidningar. Dessutom sprids innehållet numera
också via internet och mobiltelefoner. I dessa blir de olika formerna av
158
innehåll – text, bilder, ljud och filmsnuttar – allt mer omfattande och
mångsidiga i rasande fart. Också för många traditionella tidningar blir
webbplatsen en allt viktigare kanal för nyheter och annat innehåll.
Olika typer av medier har mycket gemensamt, men det finns också
avgörande skillnader. Det gäller att välja rätt information för varje kanal.
I bästa fall kan föreningen erbjuda olika medier precis det som de är
intresserade av. De lokala medierna är guld värda för föreningen, så det
är till fördel att känna dem så bra som möjligt.
Medierna är till för publiken
Det finns inte två likadana medier. Regionaltidningarna är olika och
radiokanalerna sänder olika slags program. Medierna – det tryckta ordet
och de elektroniska medierna – bestämmer själva vad de vill publicera.
Den som skickar information kan bli besviken när föreningen trots goda
försök inte syns i tidningen eller hörs på radio. Tappa ändå inte humöret.
Medierna vill framför allt tjäna sin egen publik. Tyngdpunkten förändras
vanligen långsamt. Nya grenar kan komma in på sportsidorna, på tv
eller i radio nästan utan att man märker det.
Gör dig själv känd
Du står på fast mark om du lär känna journalisterna – och de dig. Fråga
och berätta om din förening och bjud in journalisterna, till exempel på
en vanlig träning. Om du lovar något, stå för ditt ord. Hur samarbetet
framskrider beror till stor del på dig själv. Om till exempel dina kontaktuppgifter ändras, meddela genast tidningsredaktionen.
Trovärdigheten får inte tyna bort. Medierna skyr fel som är pinsamma att
korrigera i kommande sändningar och tidningar. Trovärdighet uppnås
genom idogt arbete under en lång tid, men kan förloras på ett ögonblick. ”Den som lämnar bastudörren öppen på vintern, får aldrig värmen
åter”, säger proffsen.
159
Olika redaktioner
Från redaktör till chef
Den informationsansvariga bör fundera på vilka redaktioner som kunde
tänkas skriva om föreningen och vilken infallsvinkel som bäst tjänar
föreningens syften. Om föreningens huvuduppgift är hobbyverksamhet
för barn och ungdomar, men bara toppidrottarnas resultat syns i tidningen, motsvarar profilen inte nödvändigtvis föreningens egen uppfattning
om sig själv och tjänar inte föreningens syften.
I medierna arbetar yrkesfolk med många olika benämningar. Redaktör
och chefredaktör är bekanta begrepp, men också nyhetschefer, redaktionschefer och redaktionssekreterare kan vara viktiga kontaktpersoner.
De är arbetstagare i ledande ställning på redaktionen och har ansvar till
exempel för arbetet på en särskild redaktion, såsom sportredaktionen,
och för valet av de artiklar och reportage som redaktionen publicerar i
sin tidning eller sina program.
Olika motions- och idrottsteman kan till och med i samma massmedium
höra till olika avdelningar. Undersök alltså fördomsfritt de olika avdelningarna i era viktigaste medier och kom med lämpliga idéer.
På små lokal- eller gratistidningar finns det inte nödvändigtvis särskilda
sportredaktörer. Många skriver alla slags nyheter.
Informationsplanen ger framförhållning
Informatören kan inte förutspå tävlingsresultaten, men en långsiktig
informationsplan är bra att ha. Då glömmer man inte viktiga saker,
behöver inte hasta i sista minuten och vinner tid i förberedelserna. I
föreningen finns det mycket att informera om under årets lopp. En stor
del av händelserna vet man om på förhand.
Nästan alla möten kan skrivas in i informationsplanen redan i god tid.
Det är lätt att skriva ett pressmeddelande om personvalen på årsmötet,
belönade idrottare, nästa års verksamhetsplan och andra liknande saker.
Om föreningen står inför ett jubileumsår bildar jubileumsevenemangen
stommen för informationsplanen. Viktiga föreningsfunktionärers bemärkelsedagar kan nå över nyhetströskeln. Säsongsstarten i olika grenar
intresserar medierna: ”Vårt lag kämpar på allvar om en plats i ligan.”
Informationsplanen får ändå inte begränsa arbetet. I idrottsföreningen
händer det hela tiden intressanta saker som det lönar sig att tipsa och
informera om, och å andra sidan kan överraskande händelser ge anledning att skicka ut information snabbt.
160
161
Många kanaler
•
Textavsnitt som kompletterar det viktigaste
meddelandet bör i första hand placeras i
textfältet. Efter noggrant övervägande kan
de dessutom skickas som bilaga med ett omnämnande att samma text finns som bilaga.
•
Ett bättre alternativ än att skicka materialet
som bilaga är att lägga ut det på föreningens
webbplats till exempel i en dokument- eller
bildbank och skicka en länk till sidan eller filen
i e-postmeddelandet (kom ihåg att skriva ut
filens format, storlek och datum i dokumentbanken).
Föreningens information går via många kanaler: pressmeddelanden, personliga möten och kontakter, brev, trycksaker, e-post och webbplatser.
Det lönar sig inte att förlita sig på ett enda verktyg, utan utnyttja olika
kanaler. Ibland kan det vara bra att först ringa och genast efteråt skicka
ett e-postmeddelande. På så sätt garanterar man att redaktören minns
evenemanget. Basuppgifterna kan han eller hon sedan kolla i e-postmeddelandet eller på webbplatsen när det är dags att sätta sig in i saken.
Varje veckoslut ordnas tiotals eller till och med hundratals idrottsevenemang. Det finns ingen idrottsredaktion som har tid att hela tiden
under arbetsdagens gång kolla på föreningarnas eller grenförbundens
webbplatser om resultaten har kommit. Det behövs annan slags hjälp,
alltså e-post.
E-postanvisningar i ett nötskal
•
•
Ett e-postmeddelande ska vara kort och koncist. Det viktigaste innehållet bör rymmas på skärmen samtidigt (högst en halv A4). Eventuellt
kompletterande material (t.ex. ett pm till en inbjudan) kan vara längre.
Undvik skrikiga färger, blinkande bilder och liknande, liksom oftast också fetstil och olika textstorlekar.
I princip bör bilagor undvikas. Fundera mycket noggrant om de är
nödvändiga, särskilt om du tänker skicka flera.
162
Ett bra meddelande
Tröskeln för att börja informera är ofta onödigt hög. Ett meddelande är
inte beroende av vem det är avsett för. Samma grundregler gäller alla
meddelanden, oberoende av om de ska skickas till medlemmarna eller
massmedierna.
Spelreglerna är mycket enkla. Ett meddelande ska svara på samma
frågor som en nyhetsartikel:
•
Vad händer?
•
Vem ordnar? Vem ger mer information?
•
Var?
•
När?
•
Hur?
•
Varför?
163
Textmeddelandet går fram direkt
Upphovsrätt
Textmeddelandet är ett enkelt och snabbt sätt att nå en enskild person
eller en grupp. Kom ändå överens på förhand om att ni får skicka textmeddelanden, för det är mer personligt än e-post. Också telefonen är
ett personligt medium som inte är till för allmän information utan bara
för välövervägd kontakt.
När man kopierar eller lånar text som någon annan har skrivit eller använder fotografier som någon annan har tagit måste man komma ihåg
att man inte får kränka upphovsrätten.
När ni har kommit överens om det kan ni skicka omedelbar information om
tävlingsresultat till representanter för medierna. I bästa fall går textmeddelandet vidare här och nu och blir genast en nyhet på internet, i
pressen eller på tv.
Upphovsrättslagen skyddar verk som uppfyller kraven på kreativitet och
egenart, såsom skriftliga verk och fotografier. Däremot gäller upphovsrätten inte så kallade små nyheter, faktaförteckningar, idéer och data.
Föreningens webbplats
Den elektroniska kommunikationen blir allt viktigare för motions- och
idrottsföreningarna. Det är redan en självklarhet att föreningen ska ha
en webbplats där den informerar både internt och externt. Webbplatsen
är ett skyltfönster för föreningens verksamhet och har en viktig roll när
föreningen försöker få nya medlemmar. Nuförtiden hittar allt flera nya
medlemmar, framför allt ungdomar, sin förening via internet. Därför är
det viktigt att sidorna är snygga och lätta att använda. Internet är ett
viktigt arbetsredskap också för journalister.
Arkivering
För att kunna beundra resultaten av arbetet och för att kommande generationer och historieforskare ska kunna få information om föreningen
är det bra att ta en titt på arkiveringsanvisningarna. Av informationsmaterialet bör åtminstone följande arkiveras:
•
alla tidningsurklipp
•
programblad
•
trycksaker som föreningen producerat
•
reklamer, affischer
•
manus för tal o.d.
•
fotografier
Mer information om arkivering fås av Finlands Idrottsmuseum.
164
165
Kommunikation i krissituationer
Det är meningen att motion och idrott ska skapa glädje och ge deltagarna
positiva upplevelser och goda nyheter. I världens största folkrörelse händer det emellertid också negativa saker. Vem som helst kan när som helst
behöva sköta kommunikation i en krissituation: olyckor, dopning, ekonomiskt trassel, rykten, läktarvåld, opassande beteende, personalfrågor.
I krissituationer behövs information här och nu – genast och mycket.
Det är viktigt att organisationen själv tar initiativ så att frågeställarna
genast får rätt information. De första krisnyheterna bygger vanligen upp
en bild som består – ”så är det om det ser så ut”. Om den som råkar ut
för krisen inte ger information sprids rykten och falsk information. Att
korrigera falsk information kan vara närapå omöjligt.
Förbered er i tid
I en krissituation hinner man vanligen inte göra upp nya planer. Därför
är en plan för kommunikation i krissituationer en viktig del av organisationens kommunikationsstrategi och kommunikationsplan.
De flesta kriser kan förutses, även om man inte kan vara beredd på allt.
Här följer några tips om vad varje organisation kan göra på förhand så
att man vid behov klarar av kommunikationen i en krissituation:
1. Min organisation är beredd på att det kan uppstå en kris.
2. Min organisation har gjort upp anvisningar för typiska krissituationer.
3. Min organisation har bestämt vem som ger kommentarer i krissituationer.
Viktigt att komma ihåg:
•
Informationen ska vara riktig och saklig – inga spekulationer, inga
underdrifter – lögner avslöjas alltid. Det är viktigt att vara ärlig och
noggrann. Kom ändå ihåg att det också finns saker som inte får offentliggöras (på grund av till exempel integritetsskydd och andra lagar som
begränsar publicering).
4. Min organisation är snabb och öppen och vill föra dialog.
5. Min organisations ledning har god beredskap att uppträda inför medierna i krissituationer.
6. Nya anställda och förtroendevalda görs förtrogna med anvisningarna.
I krissituationer ska man inte improvisera eller utveckla nya idéer. Tänk
först, tala sedan. Ge korta och välmotiverade svar. Låt inte den som
frågar sätta orden i munnen på dig.
7. Nödvändiga kontaktuppgifter är uppdaterade och genast tillgängliga.
•
När man är skyldig är den enda rätta strategin att erkänna sin skuld.
9. Min organisations basuppgifter i ett nötskal (personal, organisation,
stadgar) är genast tillgängliga.
•
Vid olycksfall är det viktigt att uttrycka empati och deltagande.
•
8. Vi har förutsett behovet av en informationslokal och vet att den fungerar.
10. Vi har tillsammans gått igenom hur vi handlar i en krissituation och alla
vet vem som ger kommentarer och åt vem, vem som skickar ett pressmeddelande, vem som informerar vem och på vilket sätt.
166
167
Övrigt
Sigillföreningsverksamheten
Nio gemensamma kvalitetskriterier
Sigillföreningarna är idrottsföreningar som uppfyller nio gemensamma
kvalitetskriterier. Utöver dessa kriterier kan varje gren ställa upp egna
kriterier. Sigillkriterierna garanterar att idrottsföreningens barn- och
ungdomsverksamhet är av hög kvalitet.
Etiska och pedagogiska kriterier
1. Föreningen tar hand om alla barn och ungdomar som deltar i verksamheten.
2. Föreningens verksamhet är fostrande.
Föreningens organisation och verksamhet
3. I föreningen finns en person som ansvarar för ungdomsverksamheten.
4. Föreningen har skriftliga riktlinjer för verksamheten.
5. Föreningen informerar och aktiverar sina medlemmar att förbinda sig
till föreningens riktlinjer och göra upp spelregler.
6. Föreningen tackar alla föreningsaktiva för deras värdefulla arbete.
Träningens kvalitet
7. Föreningen aktiverar sina medlemmar att röra på sig mångsidigt och
tillräckligt mycket.
8. Föreningens ledare är utbildade barn- och ungdomsledare.
9. Föreningen tar hand om ledarnas fortbildning och kompletterande
utbildning.
168
169
Det lönar sig också att bekanta sig med Operation Spelregler
(www.nuorisuomi.fi/pelisaannot), som är ett program som främjar
diskussion och överenskommelser inom idrott för barn och ungdomar.
Mer information om sigillföreningarna fås på webbplatsen
www.nuorisuomi.fi.
170
171
De etiska principerna inom motion och idrott får allt större uppmärksamhet. Det är inte längre bara idrottsresultaten som intresserar, utan
också hur människorna behandlas och hur de verkligen mår såväl
psykiskt som fysiskt.
Den här handboken i Rent Spel ger läsaren en inblick i de ämnen som är
aktuella i idrottsvärlden. Bland annat jämlikhet, miljövård och god organisationsstyrning hör naturligtvis hit. Boken har sammanställts speciellt
för föreningarna, men ämnena berör var och en som har med motion
och idrott att göra. Rent Spel gäller oss alla.
Målet är att handboken ska fungerar som en allmän informationskälla
där läsaren lätt hittar vägen till vidare information. Den här boken är
ett standardverk för alla motions- och idrottsföreningar, men den kan
också användas av alla som är intresserade av och vill studera de etiska
frågorna inom idrotten. Genom att ta del av tipsen och infallsvinklarna
i den här boken kan föreningarna göra nya utspel mot en allt mer etisk
verksamhet.
Juha Beurling
Expert på samhällsansvar
Finlands Idrott rf
www.slu.fi
172