Transcript Sockenbladet Nr.3 - Västra Torsås Sockenråd

Västra Torsås
SOCK EN B L A D
NR 3 2014
Tema
HULEVIK
Huleviks station. Årtal för
fotot är okänt men det är,
med all säkerhet,
tagit före 1939.
”Lansen-plan kraschar
på Åsnen”
FRIGIVNA KRIGSFÅNGAR TAS OM
HAND I HULEVIK
Västra Torsås
SOCKEN B L A D
www.vastratorsas.se
[email protected]
Ansvarig utgivare, Agnetha Wendel [email protected]
Redaktionen.
Tema:
Renée Markusson, [email protected]
Ann Nilsson, [email protected]
Agnetha Wendel, [email protected]
Föreningsinformation och annonsering:
Pia N Svensson, [email protected]
Britt-Mari Andersson, [email protected]
Rolf Erlandsson, [email protected]
Korrektur: Ingrid Riis
Webbmaster: Rolf Erlandsson, [email protected]
Distribution: Pia N Svensson, [email protected]
Medarbetare i detta nr:
Roland (Fille) Erlandsson, Bengt Qvistgaard, Marie Riis,
Örjan Riis, Ingrid Riis, Bosse (i Kolmården) Petersson,
Jan-Erik Petersson, Evan Karlsson och Ingvar Andersson.
Grafisk form & produktion: Agnetha Wendel
Tryck: TMG Tabergs.
Västra Torsås Sockenblad utkommer med fyra nummer per år.
Redaktionen ansvarar inte för insänt obeställt material.
SOMMAR, TURISM OCH
NATIONALPARK
Vilken sommar vi haft, mycket sol och lite lagom med
regn. Naturen omkring oss har fått visa sig i sin allra
vackraste gröna prakt.
Den mängd av turister som uppskattat vår bygd har
överträffat alla tidigare år. Antalet bilar med svensk
registreringsskylt har nästan varit i minoritet, och då
kanske det varit en turist i den svenska bilen också.
Våra stuguthyrare har väl aldrig haft så hög beläggning
som detta år. Uthyrning för veckoboende har vi ju gott
om, men de som vill stanna för en kortare period har
lite svårare att finna boende på västra åsnensidan.
Det borde finnas en stor potential när det gäller turister
och där en källa till utkomst för oss västratorsåsbor.
Vi kan se hur man lyckats i urshultstrakten. Ett lysande
exempel på att skaffa sig lite extra inkomster är Gunnar
Eriksson i Hulevik som ordnat boende och spännande
arrangemang runt detta. Vi får hoppas att våra politiker
tänker om lite så att han lyckas med resten av sina
planer, även om det för tillfället ser lite mörkt ut.
Våra gårdsbutiker utvecklas och får större sortiment.
Detta gör att de får kunder mer än de två månaderna på
sommaren då det är högsäsong och ju större del av året
de får avsättning för sina produkter desto större möjlighet att få utkomst.
Vad vi saknar i Västra Torsås är någon form av näringsställe. Flera har ju under årens lopp försökt, men inte
lyckats, men snart är kanske tiden mogen. Om ett par
år invigs Västra Åsnens Nationalpark, vilket ytterligare
kommer att öka antalet besökare och därmed kundunderlaget. Om vi, några månader om året, hade någonstans att träffas och äta, skulle det säkert uppskattas av
både bofasta och hitresta.
Tågtidtabell från 1917
DET STÅR EN
Mer om den i nästa
GAMMAL CYKEL! numer av sockenbladet.
Sockenrådet är bl. a engagerat i Destination Åsnen,
vars uppgift är att stimulera och samordna verksamheter som ska öka turisttillströmningen runt Åsnen.
Är ni intresserad kan ni kontakta sockenrådets styrelse
eller www.destinationasnen.se
Fotograf Evan Karlsson
På styrelsens vägnar
Örjan Riis och Mats Runesson
02
S O C KE N B L A D
3 2014
INNEHÅLL
NR 3 2014
TEMA HULEVIK
04 E.ON INFORMERAR
05 FOTOTÄVLING
06 TEMA HULEVIK
DET STORA HUSET I RINGSHULT
MITT LIV SOM ULLHUND
HULEVIKS FABRIKER
ALBRECHT QVISTGAARD
NYINFLYTTADE
LANSEN-PLAN KRASCHAR PÅ ÅSNEN
FRIGIVNA KRIGSFÅNGAR TAS OM HAND I HULEVIK
JÄRNVÄGEN I KORTHET
SLÄKTEN DANIELSSON
ÄLGPASS I STOCKHYLTAN
18 EN TURISTENTREPRENÖRS VEDERMÖDOR
20 TORHULTS BY UNDER 1800-TALET
22 FÖLJETONGEN
23 MER OM C.M PAY
23 VEM VAR ALLAN?
Mor Ingrid
Läs om henne och övria släkten
Danielsson på Örjanstorp
sidan16
”Lansen-plan kraschar
på Åsnen”
Sidan 11
Sidan 9
Albrecht Qvistgaard och
Huleviks fabriker
FRIGIVNA KRIGSFÅNGAR TAS OM
HAND I HULEVIK Sidan 12
SO CK E N B L A D
3 2014 03
FÖRENINGSINFO
E.ON informerar...
KVINNOFRUKOST
E.ON kommer under sensommaren att
avsluta de förbättringsarbeten som påbörjades efter Stormen Gudrun 2005.
Större delen av ledningsprojekten har
genomförts under åren 2009 till 2011.
Den nya 130 kV/10 kV fördelningsstationen Finnanäs Högadal driftsattes på försommaren i år och efter det har inkopplingen av de 5 utgående facken pågått.
Först ut att kopplas in var facket mot
Lönashult.
Totalt har ledningsprojekt för drygt 80
miljoner genomförts och lägger man till
kostnaden för fördelningsstationen
Högadal så hamnar slutnotan på strax
över 110 miljoner kronor. 1072 kunder
har därmed fått ett betydligt robustare elnät i området Västra Torsås – Härlundaområdet.
Lördagen den 13 september
kl.9.00-11.00 kommer Christian
Svahn, ambulanssjuksköterska
och medarbetare på Wennergren
Maskin i Grimslöv, till Församlingshemmet i Skatelöv och berättar
bl.a. om bilsäkerhet.
Ni som läser dessa rader vet att terrängen i det aktuella området är besvärlig och
detta har inneburit att enorma mängder
sten har grävts upp.
Ett Stort Tack till alla som stått ut med de
besvärligheter som varit under byggtiden.
Ett speciellt Tack riktar vi till Västra Torsås
Fiber med Tommy Eriksson i spetsen för
ett fantastiskt bra samarbete.
Bild Tommy Eriksson
E.ON Elnät Sverige AB Växjö
04
S O C KE N B L A D
3 2014
Vi börjar som vanligt med frukost!
Välkommen med anmälan senast den
9 september till:
Aina von Bredow, tel 0470-750393,
e-post [email protected]
Britt-Mari Andersson, tel. 0470-754262,
e-post [email protected]
Christian Svahn
”
FÖRENINGSINFO
FOTOTÄVLING
I samband med att Västra Torsås
Sockenråd fyller 25 år inbjuder vi
till en fototävling med temat
”Vår bygd idag och
visioner inför framtiden”.
Regler för fototävlingen:
• Bilderna ska så klart vara tagna i
Västra Torsås.
• Bilderna ska vara fotograferade under
år 2014.
• Varje tävlande får tävla med max
fem bilder.
• Sockenrådet ska få rätt att använda
bilderna utan vederlag. Om bilderna
nyttjas skall klart framgå vem som
är fotograf.
• Tävlingsbidragen ska vara inlämnade
senast 1 oktober 2014.
• Jury är styrelsen för Västra Torsås
Sockenråd. Juryns beslut kan inte
överklagas.
• De tre bästa bilderna kommer att
premieras.
• Bilderna skall vara i digitalt format.
• Tävlingen är öppen för alla, även
de som inte bor i socknen.
• Bidragen sänds till
[email protected]
Björkbackens
utedansbana i Hynnenäs
Av Tomas Olofsson
Festplatsen kunde under 50-talet hyras ut till traktens föreningar, en i taget,
som där fick pengar för sin verksamhet.
På 60-talet började publiken att glesna,
efter att en väldigt aktiv tid hade gått.
Föreningen hade nu ändrat sitt namn
till Hynnenäs Byggnadsförening, dess
nuvarande namn.
Minskat intresse för ideellt arbete gjorde
att föreningen beslöt hyra ut dansbanan till Percy Rosenberg, som glasade
in banan, grävde brunn och byggde ny
serveringslokal. År 1975 till 1995 hyrde
Gerd och Allan Svensson, Häradsbäck,
festplatsen och höll den i ordning, men
den började bli i behov av underhåll. Då
Byggnadsföreningen övertog festplatsen
fick man möjlighet till s. k. ALU-arbete
vid festplatsen i fyra månader och underhållet förbättrades.
Styrelsen för Västra Torsås Sockenråd
SOCKENBLADSVÄN?
Föreningar
DU SOM ÄR UTSOCKNES kan
stödja arbetet med Sockenbladet
genom ett medlemskap i
”Sockenbladets Vänner”.
Ni vet väl att ni i Sockenbladet,
kan informera om er verksamhet.
Skicka text och eventuella. bilder
eller slå en signal/skicka ett mail
om det är något ni tycker att vi
ska uppmärksamma.
Som medlem får du, givetvis,
bladet hemskickat. Du som bor
i socknen är också välkommen
som medlem.
Sätt in 200 kr på bg. 5162-0367
Glöm inte uppge namn och adress.
SO CK E N B L A D
3 2014 05
TEMA
Hulevik
”
FULL FART
i HULEVIK
Dagligen rullar tågen in på perrongen och på stickspåret till fabriken. Där, i fabriken, är det full fart.
Tågen lastas med leksaker, möbler och träull för
vidare transport i Sverige och runt om i världen.
En fackföreningsklubb har bildats (på fabriken) och
på skytteföreningens ”paviljong” dansas det till långt
in på natten. De dagliga inköpen görs hos lanthandlare Riis på Brobacken och/eller hos Hugo
Petterssons speceri- och diverseaffär. Förutom dans
på ”paviljongen” roar man sig med film och teater i
föreningslokalen i Ringshult.
Kanske är det inte lika full fart i Hulevik idag men…
”Jag håller på och skriver om familjen Danielsson på Örjanstorp”
säger Ingrid Riis (Örjanstorpsbo som sedan en tid tillbaka bor i Lönashult).
Ett mail från Roland (Fille) Erlandsson (uppvuxen och fortfarande boende
i Hulevik) dyker ner. ”Jag har skrivit om de nyinflyttade (bifogar text och
bild) och Evan Karlsson (boende i Hulevik) håller på med en artikel om
militärplanet som störtade här i Hulevik”.
Ytterligare mail landar i inkorgen. Denna gång från Bosse (i Kolmården)
Petersson (uppvuxen i Ringshult, strax norr om Hulevik).” När det snart
blir Hulevik som tema, kan kanske den gamla Föreningslokalen vara värd
att nämnas”, skriver Bosse.
Själv försöker jag skriva en kortfattad historik om Huleviks fabriker. Jag
skickar min artikel till Bengt Qvistgaard (Boende i Hulevik) för faktakoll
och passar samtidigt på att fråga om han möjligen vet något om de koncentrationslägerfångar som kom till Hulevik vid krigsslutet. I svarsmailet
skriver Bengt, ”Märkligt att du skulle fråga om detta. Jag har den senaste
veckan funderat på just detta med avsikt att skriva vad jag kommer ihåg
från denna händelse”.
Ytterligare ett pling i inkorgen ” Jag och Marie kommer eventuellt att
bidra med en artikel som berör området runt Hulevik”, skriver Örjan Riis
(Örjan bor, tillsammans med hustrun Marie, på Örjanstorp strax utanför
Hulevik). Några dagar senare dyker artikeln ”älgpass i Stockhyltan” ner.
”Tror ni på redaktionen att ni kan ha någon nytta av min lilla berättelse
så får ni gärna sätta in den i V Torsås sockenblad”. Skriver Jan-Erik
Petersson (Ringshult) i ett mail.
...full
fart på Huleviksborna är det i alla fall…
Agnetha Wendel
06
S O C KE N B L A D
3 2014
Vi minns den tid när i Hulevik
det fanns järnväg, post och stor fabrik
men av allt som här var
under fornstora da’r
finns ej idag ens en livsbutik.
Bosse (i Kolmården) Petersson
Hulevikssången
Varje ort av rang behöver en egen sång för att
kunna ta fram och sjunga vid gemensamma tillställningar. Här följer sången om Hulevik.
Melodi: This land is your land (Det här är ditt land)
Musik: Woody Guthrie
Text: Vers 1: Mikael Wiehe
Vers 2-4 Heidi Händle, Hanni Finger,Jörg Finger
och Lars Wikenhed
Det här är ditt land, det här är mitt land
Från Ale stenar till norra Lappland
Från Bohus klippor till Gotlands raukar
Landet det tillhör dej och mej
Det här är ditt land, det här är mitt land
Från Ströbergs Torne till Ulvö svängbro
Från Torsås kyrka till Ramnaberg
Landet tillhör dej och mej
Det här är ditt land, det här är mitt land
Med gamla Blenda från Åsnens strand
Vi far med vänner till Flakarna
Landet tillhör dej och mej
Det här är ditt land, det här är mitt land
Jag fiskar gäddor i morgonluften
I Hulevik trivs vi allra bäst
Landet det tillhör dej och mej
TEMA HULEVIK
Det stora huset i
Ringshult
Fotograf Yvonne Petersson
Av Bosse (i Kolmården) Petersson
En knapp km norr om Hulevik, på höger
sida av vägen mot Torne, kan man se en
stor rödfärgad byggnad med valmat tak.
Vi är många som minns, men bland
yngre och inflyttade sockenbor finns det
kanske några som undrar över det gamla husets bakgrund.
I Hulevik bildades i början på 30-talet, efter initiativ från
bland andra bygdens amatörteatergrupp, en ekonomisk förening med uppgift att planera, bygga och driva en samlingslokal, för föreningsverksamhet och evenemang av olika
slag. Byggplats blev Ringshult och 1935 stod den nya fina
Föreningslokalen klar att invigas.
bygdens folk. En relativt kort men synnerligen berikande
och händelsemättad tidsperiod, för alla de människor från
förr och nu, som i olika sammanhang hade förmånen att
få beträda golvtiljorna i Huleviks Föreningslokal.
En längre artikel om aktiviteter i lokalen, var införd i Sockenbladet nr
4, 2011.
Teatergänget hade nu fått sin efterlängtade hemmascen och
bland de första att använda lokalen för sina möten, var sannolikt den relativt nybildade NTO-logen, 2676 Hulvik och
ungdomsklubben SDUK. Exempel på andra föreningar och
sammanslutningar som kom att ha möten och aktiviteter i
lokalen, är den S-märkta Arbetarkommunen, JUF, 4-H,
Fruktodlarföreningen, Huleviks GoIF och Pingstvännerna.
Bland återkommande evenemang minns vi Folkbiografens
torsdagsfilm, midsommardans runt majstången och den alltid lika uppskattade luciafesten. De då unga Bröderna Lindqvist och den omåttligt folkkäre smörsångaren Gösta
”Snoddas” Nordgren samt trollerikonstnärerna Hector el
Neco och Georg Neij, är ett litet urval av alla artister som
framträtt på scenen här.
Lokalen har även varit upplåten som krigsflyktingförläggning och för skolköksutbildning. Av andra förekommande
verksamheter och begivenheter, kan nämnas exempel som,
folkbildande föreläsningar, studiecirklar, idrottsträning,
pingisspel och olika typer av auktioner.
Stationen i Hulevik 1955
Fotograf okänd
Under några år på 50-talet var det här huset en förutsättning, som mötesplats och dansgolv för ”Hul i Kul Club”.
Det var den tidens mycket populära, men smått kontroversiella, nöjesklubb för dans och underhållning.
I mitten av 60-talet såldes fastigheten, som idag är i privat
ägo. Kanske ser vår gamla lokal lite sliten ut, men den har
ändå kvar sin speciella förmåga, att locka fram härliga
minnesbilder hos många av oss.
Närmare 30 år, var lokalen en levande social funktion för
SO CK E N B L A D
3 2014 07
TEMA HULEVIK
Mitt liv som
Ullhund
(i Huleviks Fabrik)
Av Jan-Erik Petersson
Året var 1959, denna varma sommar då vattnet sinade i
brunnarna, jag var 14 år gammal och jag jobbade nästan
hela sommaren på Ulvö Torvströfabrik. Så brun som jag
blev då har jag inte lyckats att bli senare, det kan bero på
det starka solskenet i kombination med torvdamm och för
lite vatten.
Framåt sensommaren när all torv var bärgad och ny torv
skulle skäras fick vi småpojkar sluta, det var ett alldeles för
tungt arbete för oss. Istället fick jag anställning på Huleviks
Fabrik som ullhund. Problemet var bara att prästen John
Lindgren kallade till konfirmationsundervisning och den
varade hela vintern och fram till pingst kommande år.
Detta problem löstes dock som så att de dagar vi skulle ha
andlig spis fick vi vara lediga från fabriken, jag tror att det
var verkmästaren Karl Ströberg som hjälpte oss med denna
lösning. Varför jag nu skriver i viform beror på att min
skolkamrat Arne Nilsson också jobbade i fabriken, så vi
båda fick ledigt från fabriken när prästen kallade.
Min första dag som ullhund minns jag
fortfarande mycket väl, för när jag svängde in ge-
med skottkärror. Det var mycket att undersöka och ett
måste var ju att kolla hur allt fungerade. Alla hyvlarna
och pressarna drevs direkt av ångmaskinen som var själva
hjärtat i fabrikens produktion. Denna ångmaskin drev
också en generator som gav energi till alla elmotorer i
sågverket och maskinisten Klas Petersson visste exakt
hur mycket han skulle brassa på med ytved för att det
skulle vara rätt tryck i pannan. Detta jobb som maskinist
var inget för en morgontrött person. Kl. 07.00 ljöd ångvisslan och arbetet skulle börja och då skulle trycket i
pannan också vara på topp. Ångvisslan hördes långt och
var ett rättesnöre för folket även utanför fabrikens område, för alla visste att när visslan ljöd kl. 12.00 så var
middagen färdig och när den hördes 17.00 så var det dags
att ta in korna för mjölkning. Även skorstenen var ett
riktmärke, särskilt när man var på sjön. För att hitta de
bästa abborrgrunden hade vi ofta skorstenen i linje med
någon sten i sjön eller liknande och då kom man alltid rätt.
”
Min korta sejour i Huleviks fabrik lärde mig hur arbetet
på fabriken bedrevs och vilken stor betydelse den haft för
hela bygden runt Hulevik.
Är det någon som är intresserad av Huleviks historia
rekommenderar jag att ni läser materialet som studiecirkeln, Hulevik förr och nu från 1986, tog fram.
nom grindarna med min cykel och parkerade den i cykelstället som fanns på norrsidan av hyvleriet så hade jag satt
cykeln på fel plats. Jag blev genast tillsagd att flytta den
och blev anvisad en annan plats. Lite tillplattad och slokörad gick jag sedan in till matsalen vars ingång var till
vänster om skorstenen. En liten betongtrappa ledde upp
till matsalen. När jag såg denna skapelse, där väggarna
var reveterade och målade i någon gulvit färg med spindelväv och damm som täckte varje hörn, fick jag en obehagskänsla av fängelse. Vis av vad som hänt vid cykelstället så
ställde jag mig i dörren , för jag visste inte vilket bord jag
kunde sätta mig vid. En doft av kåda, svett och hyvelspån
mötte mig också vid denna dörr och man var ju inte så
katig första dagen på jobbet inför alla gubbarna som satt
på sina platser och skärskådade mig. Men min fasters man
Gunnar Karlsson räddade situationen för mig och ropade
på mig: ”Kom och sätt dig här pojke” ,och sedan hade jag
en plats också.
Utdrag ur Svensk
industrikalender 1936
Själva jobbet som ullhund innebar att man skulle ta träullen från hyveln och lägga den i en våg som vid rätt vikt
tömdes till pressaren. Vi skulle också förse hyvlaren med
massavedsbitar som var cirka 50 cm långa och hämtades
Tågen börjar rulla genom
Hulevik
Hulevik får tågstation (från
början hade Torne och Ulvö
stationer)
1874
08
S O C KE N B L A D
3 2014
1876
Huleviks sågverk startar
1880
Brand i Huleviks fabriker
1911
Tillverkning av träull startas
i Huleviks fabriker
1913
TEMA HULEVIK
Utdrag ur ”Svensk industrikalender” 1947
Huleviks
fabriker
Av Agnetha Wendel
Albrecht Qvistgaard
Från 1880-talet och fram till mitten av
1960-talet var Hulevik en blomstrande
industriort. Från Huleviks fabriker exporterades, bland annat, leksaker och träull
över hela världen.
igång. Några år senare, 1946, utökades produktionen med
träullsplattor.
Från Hulevik exporterades nu träull och träullsplattor till
världens alla hörn. Bland annat till Marocko, Sydamerika
och England. Produktionen fortsatte fram till 1962.
1965 köpte Göte Lundkvist fabrikslokalerna och startade
blöjtillverkning. ”Kissemissblöjan” blev en stor framgång
och i fabriken jobbade man nu två-skift för att kunna
möta efterfrågan. Trots framgångarna hade företaget usel
ekonomi och 1970 såldes fabriken på exekutiv auktion.
Albrecht Qvistgaard (Hulevik) bildade 1880, tillsammans
med Carl Magnusson, Huleviks sågverk.
Vid sekelskiftet, nu med Albrecht Qvistgaard som ensam
ägare, utökades verksamheten. Ytterligare en fabriksbyggnad uppfördes och maskiner för tillverkning av svarvade
produkter inhandlades. På fabriken tillverkades nu bland
annat salongsbord, spelbord och stolar.
Albrecht Qvistgaard
1903 ombildades företaget till aktiebolag med Albrecht
Qvistgaard som VD. Förutom bord och stolar tillverkade
man också trådrullar, handtag, leksaker och spelbrickor
som gick på export till England.
1908 var aktiekapitalet förbrukat och fabriken övertogs av
”Wärends Träindustrier AB”. Möbeltillverkningen fortsatte fram till 1911 då en brand ödelade fabriken. Tomten
såldes, 1912, till bröderna Jöns och Anton Nilsson som lät
bygga en ny fabriksbyggnad i tegel. Den nya byggnaden
stod klar 1913 och träullstillverkningen kunde starta.
(Träull användes bland annat till emballering och möbelstoppning). 1927 skulle ytterligare en brand ödelägga
fabriken. En ny fabrik, dubbelt så stor, byggdes.
Stora delar av produktionen exporterades till Kanarieöarna,
Sydafrika och England.
1942 var det dags igen. En ny brand som även denna gång
lämnade en ödelagd fabrik i sitt spår. Återuppbyggnadsarbetet påbörjades återigen och året därpå var produktionen
Återigen brinner det i
Huleviks fabriker
1927
En fackföreningsklubb bildas
på Huleviks fabriker
1931
Albrecht Qvistgaard föddes den 28 september 1839 i
Välinge socken, Malmöhus län. Han studerade vid Kungliga
skeppsbyggeriinstitutet i Karlshamn där han, 1863, avlade
examen som skeppsbyggmästare och skeppsmätare.
1869 tog han examen som civilingenjör vid Kungliga krigshögskolan.
1909 utarbetade Albrecht, på eget initiativ, ett förslag på
en tunnel under Öresund som skulle förbinda Sverige och
Danmark.
Tillsammans med sin danske kollega, Henrich Orth presenterade Albrecht, till den danska och svenska regeringen, såväl ritningar som kostnadsberäkningar. De båda herrarna hade
två förslag på var tunneln skulle byggas.
Helsingborg – Helsingör eller Malmö-Köpenhamn.
Järnvägsbyggnadsbyrån fick i uppdrag att utvärdera förslagen. De bad, i sin tur, civilingenjör Erik Winell att yttra sig
i ärendet. Två år senare kom han med sitt yttrande och 1919
togs följande beslut i ärendet: ”På grund av ekonomiska skäl
föranleder ansökningen ingen åtgärd”.
Albrecht dog, 83 år gammal, i sitt hem i Hulevik.
Källa; Boken ”Hulevik förr och nu” artikel skriven av Östen Toft
Logen ”Hulevik” bildas
1933
Bygget av föreningslokalen
är klart
Huleviks fabriker brinner
igen
1935
1942
SO CK E N B L A D
3 2014 09
TEMA HULEVIK
Nyinflyttade
Text och bild Roland (Fille) Erlandsson
Det är snart mitten på januari och jag går huvudgatan i
Hulevik. Än har det inte kommit någon snö, det är plus fem
grader, mörkt och lätt regn. På väg ner mot hamnen går jag
förbi hus som när jag var ung hyste familjer som var i aktiv
ålder, men nu står många av husen tomma.
Jan på trappan till Lyckebo.
Till höger, Brana, Baloo och Anders
Däremot så har det kommit upp många nya fina hus som än
så länge mest fungerar som sommarbostäder. Vi är förstås
jätteglada och tacksamma för dessa människor som har valt
att tillbringa sin fritid i vår by. Vad vi däremot skulle vilja
se mer av är att fler tar steget att flytta hit permanent. Det är
därför som jag är på väg neråt sjön; för att titta in till ett par
som har tagit detta steg.
Jan och Ingrid
Jan och Ingrid Andersson, samt borderterriern Basse,
från Virestad är nyinflyttade i Hulevik.
Egentligen var det inte meningen att de skulle komma
hit. För 4-5 år sedan började planerna på en sommarstuga växa fram. Valet stod att bygga något i Hällevik
eller Mellbystrand. Men eftersom de med vänner hade
varit på midsommarfirande i Hulevik i 25 år, älskade
platsen och det helt plötsligt dök upp en fastighet till försäljning så var valet lätt. Den plats som hade bästa läge
och fiske var Hulevik och då kunde planerna på sommarstuga läggas åt sidan och renovering av den befintliga fastigheten tog vid. Nu blev det en 1 ½-plansvilla i
stället för en Västkuststuga. En stor renovering påbörjades. I stort sett hela huset utom stommen har bytts ut.
Jan poängterar särskilt hur vackert han tycker det är
här. Utsikten över sjön med morgonsol och en kopp
kaffe på balkongen ser han fram emot nu till våren som
blir deras första på denna plats.
När huset nu är färdigt så undrar man ju vad tiden ska
läggas på framöver. Både Jan och Ingrid säger med en
mun att det absolut inte ska bli några som helst problem
att hålla sig sysselsatta. Jan (och Basse) har stort intresse
för jakt, och till sommaren blir det även fiske. Frågan är
om Basse är med på detta också. Planer finns också på
Koncentrationslägerfångar
tas om hand i Hulevik
Huleviks GoIF bildas
Går, 1959, tillsammans med
VTIF
1945
10
S O C KE N B L A D
3 2014
1950
nytt garage och friggebod. Ingrid lägger gärna mycket tid på
trädgården. Jag vet själv av erfarenhet att en trädgård blir aldrig färdig så där har hon och göra. Kan inflika ett kinesiskt
ordspråk som säger:
Vill du bli lycklig en dag – drick dig berusad
Vill du bli lycklig ett år – skaffa dig en kvinna (man)
Vill du bli lycklig ett liv – odla din trädgård
Efter en kopp kaffe och småprat tackar jag för mig. Jan säger
då något som gör mig mycket glad. Han och Ingrid är mycket
tacksamma för det fina välkomnande som de fått. ”Ett underbart mottagande” är ord som värmer.
Åter ute i mörkret och regnet är det som att stegen är lite
lättare på hemvägen. Återigen lyser ljusen i husen i byn och
det är nästan som att jag ser hoppet om en levande landsbygd
kanske kan uppnås. Till saken hör att på ytterligare ställen i
byn har det kommit bofasta.
Anders och Brana
Anders och Brana Örnvinsson är ett annat par som bosatt sig i Hulevik. De bodde tidigare i Torsåsby men när
barnen var utflugna blev huset där plötsligt för stort och
de började se sig om efter något mindre. Anders har sina
rötter i Hulevik och när det dök upp ett mindre hus med
bra läge tvekade de inte att slå till.
Första sommaren som man
har simskola i byn
1955
Ett lansenplan störtar i
Åsnen utanför hulevik
1963
Göte Lundkvist köper
Huleviks fabriker och startar
blöjtillverkning
1965
TEMA HULEVIK
Bild från artikel i Smålandsposten 22 januari 1963
Först gick tankarna på att ha huset som sommarstuga,
men det övergick snart till att bli det nya hemmet. Efter
renovering och tillbyggnad, det behövdes ju trots allt
lite mer plats till allt, så flyttade de in permanent i våren
2013.
Anders har sitt företag MT-svets i Grimslöv och Brana
arbetar som tandsköterska i Räppe. På frågan om hur det
känns att pendla svarar de båda att det inte är några som
helst problem. Att komma hem och kunna titta ut över
Åsnen från det nya uterummet kompenserar mer än väl
den lilla extra tid det tar att komma till och från jobbet.
Första vintern här har det inte heller varit några svårigheter att ta sig igenom. Vi hoppas att det blir många
somrar och vintrar tillsammans framöver, och vi önskar
Anders och Brana välkomna till byn.
Tre rådiga Huleviksbor gav den svårt skadade spanaren första hjälpen. Fr.v.
Bengt-Göran Pettersson, fabriksarbetaren Hugo Pettersson samt Mats magnusson
”Lansen-plan kraschar på Åsnen”
”Rådiga Huleviksbor hjälpte spanaren av med syremask”
Av Evan karlsson
Den 21 januari 1963 havererade en Lansen S 32 C i sjön
Åsnen utanför Hulevik. Planet var ett av flera som den
här dagen övade navigeringsflygning sträckan NyköpingEmmaboda-Vislanda-Nyköping. Besättningen utgjordes av
föraren Bengt Göran Johansson och navigatören Karl Erik
Törn, båda från F 11 i Nyköping.
Från sitt hus nära stranden mot Åsnen kunde Hugo Petersson och hans son Bengt-Göran se hela förloppet innan
kraschen. Av allt att döma försökte piloten göra en nödlandning på isen. Landningen misslyckades och planet
bröts mitt itu, vingarna slets loss och kabinen fortsatte en
bra bit över isen.
Hugo, sonen Bengt-Göran och Mats Magnusson sprang
direkt ut på isen. Här fann de navigatören liggande på rygg.
Han var vid liv och av hans gester kunde de förstå
att syrgasmasken måste bort för att han inte skulle kvävas.
Med gemensamma krafter fick man till slut av masken
och räddade därmed livet på navigatören. Piloten hittades
fastklämd i den illa söndertrasade kabinen. Här fanns inget
man kunde göra. Han var redan död.
Under tiden hade Anna-Lisa Kling, föreståndare för poststationen i Hulevik, larmat ambulans och polis. Hon hade
också kunnat följa planet när det kretsade över samhället. Det var landsfiskalerna Kindgren och Dahlgren från
Älmhult som tillsammans med ortens polis John Samuelsson såg till att området spärrades av och sattes under
bevakning.
Navigatören fördes till Växjö lasarett med benbrott och
svåra ryggskador med brott på två kotor. Så småningom
skulle han tillfriskna och fortsätta flyga.
Under många år efter olyckan skickade Karl Erik Törn
en bukett rosor till sina räddare i Hulevik. Blommorna
anlände punktligt på årsdagen för olyckan.
Det blev ett omfattande arbete att försöka plocka ihop
delarna till planet som spritts över ett stort område. Det
kraschade planet värderades till 6 miljoner kronor (motsvarar 62,8 miljoner 2014).
Haveriet utanför Hulevik var ingen engångsföreteelse.
Antalet haverier var stort under kalla krigets år. På
1960-talet hade Sverige runt sex gånger högre dödlighet
per 100 000 flygtimmar jämfört med USA. Antalet omkomna under 1960-talet var i snitt tretton per år.
I minneshallen i försvarsbyggnaden Tre vapen på Östermalm i Stockholm finns en hel vägg med mer än ett
tusen namn på döda flygare, förolyckade sedan det svenska militärflyget startade för runt 100 år sedan.
SO CK E N B L A D

3 2014 11
TEMA HULEVIK
De allra flesta namnen härrör från några decennier efter
andra världskrigets slut. Sverige hade fred, men längs gränserna rasade det kalla kriget mellan öst och väst.
Varför blev det så? Hur kunde man tillåta att så många
dog i fredstid? Man kan peka på flera orsaker.
Hotbilden uppfattades som skarp. Man var tvungen att
komma fienden så nära som möjligt. Övningarna som
skedde då skulle aldrig ha beordrats idag. Vissa plan hade
också rena systemfel. Enligt flygsakkunniga skulle varken
Tunnan, Lansen eller Draken ha blivit godkända idag.
Hela parken skulle ställts av.
En annan orsak var de låga åldrarna på flygarna. En fältflygare kunde börja som 17-åring. Ledningen var heller inte
den bästa. Man drev på för hårt, det blev för grabbigt.
Dagens piloter får gå igenom omfattande tester inte bara
med hänsyn till fysiken utan i ökad omfattning vad avser
psyket. Vildhjärnorna och chanstagarna kommer inte
längre ifråga för utbildning till stridspiloter.
Källor:
Artikel daterad 22 januari 1963 i Smålandsposten.
Artikel daterad 29 april 2013 i Expressen ”Nu utreds massdöden inom
flygvapnet” signerad av Arne Lapidus.
Frigivna krigsfångar tas om
hand i Hulevik
Av Bengt Qvistgaard
Under andra världskriget 1939-1945 var
(Nederländerna) Holland ockuperat av
Tyskland och fick utstå svåra umbäranden. Judeförföljelsen var mycket omfattande vilket väl de flesta hört talas om
inte minst genom den lilla flickan Anne
som i sina efterlämnade dagboksanteckningar ”Anne Franks dagbok” mycket väl
dokumenterat detta.
Motståndsrörelsen i Holland växte sig allt starkare genom
åren vilket innebar att ockupationsmaktens förtryck ökade.
Som exempel kan nämnas att drygt 20 000 medlemmar i
motståndsrörelsen arresterades och att drygt 2000 av dem
12
S O C KE N B L A D
3 2014
avrättades.
Tyskarnas krigslycka vände och den 9 april 1945 blev den
officiella fredsdagen, dock inte i Holland där ockupationsmakten höll sig kvar och de allierade tvingades återuppta
befrielsekampen. Den 5 maj kapitulerade de tyska styrkorna i Holland. Just denna dag anlände en grupp, ca 25 holländare och 5-6 belgare, till Hulevik där en förläggning för
frigivna krigsfångar hade iordningställts.
När Folke Bernadotte i krigets slutskede på uppdrag av
Röda Korset förhandlade med Heinrich Himmler, en av
Hitlers närmaste män och chef för S S, om frigivning av
tyska krigsfångar var det från början bara fråga om skandinaviska medborgare men efterhand också övriga europeiska fångar. De ”Vita bussarna” blev symbolen för dessa
fångtransporter. Ramlösa Brunn, utanför Helsingborg, var
slutstation för transporterna varifrån fångarna därefter
sändes vidare till snabbt iordningställda läger i Sydsverige.
Varför just Hulevik blev en av dessa platser vet jag inte,
kanske berodde det på att här fanns Hemvärn och
Lottakår.
Innan de frisläppta fångarna lämnade Ramlösa Brunn hade
de ekiperats med, förutom nödvändiga underkläder,
varsin kostym skjorta och slips.
Föreningslokalen i Hulevik hade snabbt anpassats till förläggning för ett 30-tal personer. Robert på Vanstighultet
och Per i Tykatorp tillverkade våningssängarna. Hemvärnsmän och lottor fyllde madrassvaren med halm.
Filtar och övrigt oumbärligt införskaffades. Jag antar att
det var civilförsvaret och andra myndigheter som stod
för samordning och andra administrativa och ekonomiska
åtgärder som krävdes för att genomföra projektet.
Lokalen var naturligtvis inte någon idealisk byggnad för
detta ändamål. Inga sanitära funktioner, inget rinnande
vatten. Ett litet dåligt kök var vad som fanns.—Den stora
resursen var alla fantastiska människor som helt ideellt
klarade av att få allt att fungera—Jag minns inte namnen
på alla men nämner här några. Förutom Robert och Per
fanns Gustav Pettersson i Torne, Sven-Johan på Sjödalen
m fl. hemvärnsmän. Majken Thuné, Ida Karlsson, Astrid
Pettersson på Ringatorpet, Ninni Riis och Karla Qvistgaard var de lottor jag tror mig känna igen på samlingsfotot, liksom Karin Söderlund som också hjälpte till.
Min mor som var sjukvårdslotta (varför vet jag inte eftersom hon inte var utbildad i sjukvård) kunde en del tyska
och var den som tolkade lägrets behov och vilja att aktivera sig, att börja leva igen, att förbereda sig för det fria
liv som väntade i hemlandet och som de i många år varit
grymt fråntagna. Ett av mors första initiativ var att uppdra åt min bror Hans och mig att, utrustade med tvålar
och handdukar, lotsa männen genom skogen till Abbanäs
där de fick tvätta och löga sig i det fortfarande kalla vattnet, vilket de med förtjusning gjorde. En dramatisk
TEMA HULEVIK
händelse var när en av männen drabbades av tyfus och
fick föras till infektionsavdelningen på Växjö lasarett.
Lyckligtvis utbröt ingen epidemi och mannen kunde
efter tillfrisknande återkomma till lägret.
I lägret fanns många olika intressen representerade. Där
fanns duktiga fotbollspelare, någon skådespelare, några
musiker mm.
Allehanda aktiviteter startades. Fotbollsspelarna lyckades att i en utmaningsmatch slå Tornes duktiga elva. Vi
hulevikspojkar tog naturligtvis holländarnas parti och
konstaterade överlyckliga att vi slagit Torne i fotboll.
Man skrev och framförde något litet spex eller skådespel
som visades för intresserade huleviksbor. I mitt hem
fanns en gammal taffel som några av de duktiga musikerna gärna trakterade. Jag minns också att en duktig
hantverkare tillverkade fackinredning till ett silverschatull som fortfarande finns i hemmet.
Några av holländarna blev personliga vänner i en del
hulevikshem. De två äldsta männen i gruppen 50-55 år
gamla sökte sig gärna till mitt hem. De hette De Baun (?)
och Pieter Smolder. Smolder var gift och hans fru väntade hemma i Holland. Han skrev efter något år att han
hade fått en son som hade döpts till Bengt. Jag minns
också en ung student, Vessel Dellman, som upprätthöll
förbindelsen med ett flertal huleviksfamiljer under
många år. Han återkom också minst en gång till Hulevik.
Hur länge lägret bestod kommer jag inte ihåg men tror
att det var ungefär 3-4 månader. Jag minns däremot väl
den glädje våra gäster utstrålade när de vinkades av på
stationen där flertalet huleviksbor hade samlats för att
önska dem lycka till.
Bengt Qvistgaard skrev, i Västra Torsås
hembygdsbok 1996, en mycket intressant och utförlig historia om järnvägens tillkomst och utveckling. All fakta
kommer från den artikeln och den kursiva texten är Bengts ord.
J ä r n v ä g e n i korthet
Vid pennan Agnetha Wendel
Vid stadsfullmäktigesammanträdet i Karlshamn, den 15
juli 1864, framfördes önskemål om att låta utreda möjligheterna till en järnvägsförbindelse mellan Karlshamn och
”lämplig anknytningsplats till stambanan”. Utredningen
genomfördes och resulterade i ett förslag till bredspårig
järnväg från Karlshamn, via Ålshult-Lönashult-GottåsaVislanda (Exakt den sträcka som väg 126 har genom vår
socken).
Erik Danielsson (Örjanstorp) griper in,
Åsnenalternativet
Det var nu (efter förslag om sträckning)Erik Danielsson
kom in i bilden. Han var inte nöjd med den föreslagna
sträckningen genom Västra Torsås utan ansåg att en
sträckning utefter Åsnens västra strand skulle vara ett
bättre alternativ.
Erik Danielsson kontaktade Erik Sandell och presenterade sitt förslag. (Erik Sandell var ingenjör på Väg- och
Vattenbyggnadskåren och hade under senare hälften av
1860-talet fått Riksdagens gillande för byggandet av ett
billigare alternativ ”smalspåret”)
Sandell blev klart intresserad och åtog sig att på Erik
Danielssons bekostnad utföra en alternativ stakning och
kostnadsförslag.
(Järnvägsbolag-) Styrelsen fann Danielssons förslag vara
långt bättre än den koncessionsansökta sträckningen
över Lönashult.
Sandell fick i uppdrag att omedelbart påbörja bygget.
I februari 1872 var Sandell klar med förberedelsearbetena och hade anställt 6 st. ingenjörer varav en var
Albrecht Qvistgaard.
Med en arbetsstyrka på 1200 man bedrevs arbetena i ett
högt temp.
Den 29 juni 1874 invigdes högtidligen KarlshamnVislanda järnväg av ingen mindre än konung Oscar II.
(Slutkostnad 2 448 373 Rkmt inklusive rullande materia.)
SO CK E N B L A D
3 2014 13
TEMA HULEVIK
Släkten Danielsson på Örjanstorp
Släkten Danielsson på Örjanstorp
Örjanstorp har en lång och tidvis riktigt spännande historia. Från den förste Örjan, som för
länge sen odlade upp en bit mark där, till den nuvarande ägaren med samma namn
Av Ingrid Riis
Gårdens registerbeteckning är Hagsverksmo, men det
namnet används inte så ofta.
Följ nu med på en resa i den gamla, men för många inte
särskilt goda tiden, och lär känna den intressanta släkten
Danielsson, som bodde på Örjanstorp en period på 1700talet och 1800-talet. Visst är de borta nu de här människorna, men för den skull inte helt bortglömda: Erik Danielsson, Daniel Eriksson och ytterligare en Erik Danielsson,
som blivit mest dokumenterad av de tre.
När det gått en tid, och Daniel var 50 år, gifte han om sig
med en soldatdotter från Opparyd Gunnarås. Det var den
rejäla pigan Ingrid Svensdotter Trogen, som var 18 år
yngre än sin man. De fick sex barn tillsammans. Ingrid ansågs ha viss hand med det övernaturliga, som hon vid flera
tillfällen lyckades beveka. Daniel dog av lungsot 1831, och
då var änkan bara 51 år och de flesta barnen minderåriga.
Erik Danielsson d.ä., ”Vässlar-Eriken”, levde mellan 1723
och 1793. Enligt den muntliga traditionen var hans samvete ganska rymligt. Bland annat ville man göra gällande
att han hade lurat till sig Örjanstorp.
Då maken skulle begravas, tog Ingrid linfrön och strödde
på vägen vid grinden intill gården, där likfärden skulle gå
fram. Detta för att den avlidne inte skulle gå igen.
Det skulle ha skett på gästgiveriet i Torsås Hinsegård en
söndag efter gudstjänstens slut. Efter en del käbbel och
intag av starka drycker bytte Erik den lilla gården Ringatorpet lika mot det betydligt värdefullare Örjanstorp. Man
kan väl tänka, att han som blev lurad var den mest berusade av de båda.
Som änka hade Ingrid länge undantag hos sin son Erik
Danielsson d.y., som var född 1816, och som övertagit gården i unga år. Till undantaget hörde bland annat en egen
ko. Den brukade gå ner till en källa i närheten för att dricka och sedan ta sig hem själv. En dag kom den inte tillbaka. Det visade sig då, att en varg hade varit framme och
rivit ihjäl Ingrids ko.
”
Är detta lögn eller sanning?
Inte lätt att veta efter alla dessa år.
Eriks ende son, Daniel Eriksson, som var född 1762, hade
betydligt bättre anseende än sin far i bygden. Han hade
uppdraget att vara sexman i socknen. Det innebar att han
hade uppsikt över kyrkotukten, det vill säga, att han skulle försöka se till att människorna levde gudfruktigt, efter
kyrkans normer.
Daniel hämtade sin första fru i Flyaboda i Almundsryd.
Hon hette Elin Karlsdotter.De bådas initialer samt årtalet
1798 finns på en järnhäll framför öppna spisen i farstukammaren i Röda Huset. Paret hade tre söner, som bosatte sig i Jätsbygd, Möllekulla och Odensvallahult i Urshults socken. I längden blev Daniels och Elins äktenskap
olyckligt.
Hugo Petterssons specerioch divärsehandel läggs ner
Huleviks fabriker går i
graven
1967
14
Det slutade med skilsmässa, något som var väldigt ovanligt då. Den direkta orsaken ansågs ha varit hustruns otrohet.
S O C KE N B L A D
3 2014
1968
Det här berättade Axel Johansson i Stockhyltan för mig,
bland mycket annat. Han var intresserad av vad som hänt
på gården, eftersom han på sin mors sida härstammade
från Daniel Eriksson via den ena urshultsgrenen.
Erik Danielsson d.y.-s fru hette Ingrid liksom hans mor.
Hon hörde hemma i gården Håralycke i Virestad. Ättlingar till Ingrids ene bror har varit bosatta där ända in
i vår tid. Jag var bekant med en av dem, Greta Trollius,
som avled i maj 2014. Hon berättade gärna om sina gamla
anförvanter.
Ingrids föräldrar var av den förmögna sorten, som försåg
sina barn med rikliga hemgifter. Man sa, att det fanns
drakaguld i huset. I bygden skämtades det med talesättet,
att hästarna i Håralycke var försedda med skor av silver.
Sissta tåget rullar genom
Hulevik
1970
Huleviks samhällsförening
bildas
1982
Boken ”Hulevik förr och nu”
ges ut
1985
TEMA HULEVIK
En dag kom den unga Ingrid till sina föräldrar och anförtrodde dem, att Germund i granngården Mölleryd och hon
tyckte om varandra och ville gifta sig. Då fick hon klart
besked av sin far, Peter Olsson. Det där med Germund fick
hon allt slå ur hågen med detsamma. För Daniel Eriksson
på Örjanstorp och han, Peter Olsson, hade för länge sedan
kommit överens om, att deras barn Erik och Ingrid skulle
ha varandra. Ingrid blev grymt besviken. Men vad kunde
hon göra annat än lyda far sin. Ingrid Petersdotter och Erik
Danielsson, 19 och 21 år gamla, förenades i ett äktenskap,
som var så tydligt arrangerat.
Men Ingrid hade svårt att förlåta sina föräldrar. I flera år
vägrade hon att hälsa på i Håralycke. Men tiden gick, och
för en husmor i ett dåtida allmogehem med mångahanda
dagliga bestyr blev det väl inte så mycket tid över till kärleksfunderingar. Den krassa verkligheten tog över. Kanske
fick Erik och Ingrid ett någorlunda drägligt liv tillsammans.
Några ekonomiska problem var det knappast tal om. Nio
barn såg dagens ljus på gården. Bara fem nådde mogen
ålder.
Erik Danielsson hade ord om sig att vara en krävande
husbonde. En gång, när han var bortrest, blev det mycket
strul med arbetet hemma på gården. Då lär Ingrid ha suckat
uppgivet: Ja, inte är det lätt när Hålle är hemma, men det
blir minsann inte bättre när han är i väg. ”Hålle” var en dialektal benämning på en, som ville hålla sträng ordning.
Kanske var Erik inte så olik andra arbetsgivare vid den här
tiden. Levnadsvillkoren var verkligen mycket hårda för
många. Tjänstefolk hade långa arbetsdagar, och lönen för
mödan var ringa. Ofta hade man stora barnkullar, och det
gällde att kunna sätta fram mat på bordet varje dag.
Människovärde, ja det var väl i regel något som knappast
ansågs gälla den fattige.
Ingrid kallades allmänt för mor Ingrid och blev känd för
att vara en hjärtego kvinna. Vid den här tiden fanns det
många tiggare, som strök omkring längs vägarna. De behövde aldrig gå iväg hungriga från mor Ingrid i Stora Kök
på Örjanstorp. Särskilt under nödåren 1868 och 1869 kom
det många till gården och sökte arbete. Ibland var de nöjda
med bara maten som ersättning. Lyckligtvis kunde arbete
erbjudas, eftersom man höll på att dika och odla upp en
stor mosse, Näset. I våra dagar är det området ängsmark
som delas mellan Åke Karlsson och Roy Nyberg.
En sak är helt säker; Erik Danielsson var en synnerligen
handlingskraftig karl. Han utvidgade sina domäner genom
att köpa gårdar både i närheten och längre bort i Härlunda
och Almundsryds socknar.
Han var med när Skatelövs & Västra Torsås sparbank
grundades och tillhörde länge dess styrelse. 1879 kunde
man i februari läsa i bankprotokollet: Enär kyrkovärd Erik
Danielsson ej längre kunde fungera som ord. Ledamot i
direktionen, beslöt denna enhälligt att välja honom till
hedersledamot, för att vid dir.-sammanträden lämna sina
alltid mogna råd; med sitt namn, då så erfordras, vara
behjälplig att bispringa banken under tider då banken
möjligen blev i behov av goda och värdefulla namn.
Redan i unga år valdes Erik Danielsson till kyrkvärd.
Sockenkyrkan fanns då i Torsåsby nära den nordöstra
gränsen. Att ta sig dit på dåliga vägar från den södra delen av Torsås var inte det enklaste. Ulvöborna färdades
först ”tvärtomsvägen” till Örjanstorp, den vägbit som
Örjan Riis nu så lämpligt kallar Gamla kyrkvägen. Den
raka vägen mot Hulevik, som vi har i våra dagar, fanns
inte då.
Man åkte vägen strax norr om Röda Huset upp mot det
vi kallar Högelid. Så bar det av fram till den slingriga
Holländarvägen. Väl där åkte man först uppför branta
backar vid Ramnaberg och sedan neråt. Sen körde man
uppför nya backar vid Norregården. Flogmyra, Fårshult
och Åsen passerades, och sedan var man snart framme
vid målet, den gamla träkyrkan från 1700-talet.
Ja, nog var det krångligt för örjanstorpare och andra långväga att åka till kyrkan. Men hur svårt var det då för de
sockenbor, som inte hade tillgång till häst och vagn.
I december 1873 lämnade Erik Danielsson sitt uppdrag i
kyrkans tjänst efter 28 år. Då hade han tidigare under
året tjänstgjort vid den nya kyrkans högtidliga invigning
på Kristi Himmelsfärdsdagen. Kyrkan, som efter så många
stridigheter om placering, äntligen var på plats- i Lönashult.
En vällingklocka anskaffades till gården från Nyby bruk.
Den fästes i en stapel och blev placerad på drängstugans
tak. Det var vällingklockan, som talade om för tjänstefolket, när det var dags att ta paus för att äta. På klockan
står årtalet 1861, så det är många människor som under
årens lopp har lyssnat på dess klang. Sedan drängstugan
rivits, finns klockan nu på ett av uthusen.
I våra dagar brukar familjen ringa i vällingklockan vid
tolvslaget på nyårsnatten. Även vid andra speciella tillfällen får klockan klämta en stund. Det har förstås också
hänt, att barnen på gården har roat sig med att okynnesringa.
Under 1800-talet tillverkade man brännvin i ett ångbränneri på Örjanstorp. Byggnaden låg en bit österut räknat
från gårdsmiljön vid den nuvarande skogskanten.
Jag har hört berättas, att man ofta hämtade potatisråvaran
från odlare på andra sidan Åsnen. Potatisen forslades då
med båt över sjön till Ulvö, där dagasverkstorpare lastade
av och transporterade den hem till bränneriet. Ibland
kunde det bli förseningar, så att man fick hålla på fram
mot midnatt. Någon övertidsersättning var det väl
knappast tal om, nej det tror jag inte.

SO CK E N B L A D
3 2014 15
TEMA HULEVIK
Det är svårt att föreställa sig nu, hur det såg ut vid bränneriet, när produktionen var i full gång. Några stora stenar
från den gamla husgrunden är det enda som finns där nu.
Kvar finns däremot magasinet, ett stabilt timmerhus med
gallerförsedda fönster. Där förvarade man den färdiga produkten. I tunnor, förmodar jag. Ett gammalt polhemslås till ena dörren finns bevarat. Magasinets nuvarande
ägare Torsten Riis och hans Laila har allvarliga tankar på
att låta restaurera byggnaden på ett så pietetsfullt sätt som
möjligt någon gång framöver.
Olof Eriksson från Horgenäs berättade på gamla dar om
bränneriet för Stig Tornehed i ett radioprogram. Olof
växte upp i Horgemo Södergård. En söndag fick man främmande oväntat i hans hem. Då sa Olofs far till honom:
-Olof, här har du en 50-öring. Spring nu så fort du vinger
te Örjanstörp och köp en kanna brännvin! En kanna motsvarade 2,66 liter.
Något annat som minner om bränneritiden är drankahålan, som är belägen snett framför ladugården. Där i den
stensatta hålan förvarade man dranken, som var en restprodukt vid brännvinstillverkningen. Den proteinrika
massan hade man som foder åt kreaturen. Längs med den
fyrkantiga hålans sidor har nu gårdsfolket planterat
vackra, gammaldags växter.
Under Erik Danielssons tid kom järnvägen till vår bygd.
Först hade man planerat en sträckning, som gick från
Gottåsa söderut över Lönashult. Erik Danielsson var missbelåten, för han ville ha järnvägen på närmare håll. Han
hjälpte till att bekosta en ny stakning utmed Åsnens västra
strand. Detta förslag visade sig förmånligt på flera sätt och
godkändes. Järnvägen var klar för invigning 1874. Med
premiärtåget åkte landets nye kung Oscar II. Tågen kom
att stanna på tre ställen inom vår socken, i Torne, Hulevik
och Ulvö. Under en följd av år var de här byarna väldigt
livaktiga. Tyvärr blev järnvägsepoken inte så lång, bara
knappt hundra år. I maj 1970 gick sista tåget.
En person, som hade en viktig roll vid järnvägens tillkomst,
var ingenjören Albrecht Qvistgaard, som hade danska anor.
Han gifte sig med Erik Danielssons dotter Blenda, och de
båda bosatte sig på Huleviksberg. Gun, Hans och Bengt är
barnbarn till Albrecht och Blenda Qvistgaard. Och förstås
barnbarnsbarn till Erik Danielsson och Ingrid Petersdotter.
Albrecht Qvistgaard hade ett varmt kulturintresse och var
en driftig man, som bland annat startade Huleviks Fabriker.
En annan av Erik Danielssons döttrar, Christina, gifte sig
med Johan Petersson i Östregård, storodlare och brännvinskung i Torsåsby.
1881 lät Erik Danielsson uppföra ett präktigt undantagshus hin sidan vägen, det vi nu kallar Gula Huset. Men han
hann aldrig flytta ditin, för han avled i april 1882 och fick
”stå lik” i det nya huset. Efter hans hädangång kunde man
16
S O C KE N B L A D
3 2014
läsa i Smålandsposten den 27 april: I går afled å sin egendom Hagsverksmo i W. Thorsås en af våra större jordegare bland den gamla allmogestammen, kyrkvärden Eric
Danielsson, hvilken med en jämförelse ringa ärfd förmögenhet som grundplåt förstått att upparbeta sig till ett för
småländska förhållanden ansenligt välstånd. Under en
sträf och mera hård yta gömde den aflidne ett redbart
sinne.
Mor Ingrid levde i elva år efter makens bortgång och
bodde kvar i mangårdsbyggnaden.
Till sin hjälp med gårdens drift hade hon en rättare, som
hette Magnus Kristiansson. Han bodde i Norratorp. Förutom arbetshästar och möjligen oxar, hade man ett varmblodigt sto, som lystrade till det flotta namnet Aspasia.
Magnus tyckte om att köra snabbt med stoet spänt för
vagnen. Då var det några fruntimmer, som skvallrade hos
Ingrid och påstod, att Magnus var en djurplågare. Av den
anledningen blev han inkallad på förhör hos husmor:
-Dom säjer att Magnus kör alldeles för fort med Aspasia.
-Ja, det gör jag kanske, svarade Magnus, -men kärringarna
springer fortare.
Den här historien, berättade Ingrids barnbarn Gunnar
Qvistgaard på gamla dar gång på gång med stor förtjusning.
När ”pojkarna” häromkring hade byggt en kolmila för en
del år sedan, skulle den förstås ha ett namn. Visst var det
väl trevligt, att den fick heta Aspasia?
Så dog mor Ingrid 1893 vid den då relativt höga åldern
75 år. Arvingarna sålde gården, som nu efter många år
gick ur släkten Danielsson. Nya ägare blev familjen
Lundström från Gnarp i Hälsingland. -”norrlänningarna”.
Nu började en ny tid för Örjanstorp.
Men se det är en helt annan historia.
”
Mor Ingrid
TEMA HULEVIK
Älgpass
i Stockhyltan
Av älgjägarna
Marie och Örjan Riis
Stockhyltans älglag har funnits länge. Det äldsta protokollet som finns bevarat är från 1967, men laget fanns innan dess.
Vårt jaktområde sträcker sig från Stockhyltan i norr, till Ulvö i söder. Under årens lopp har det skapats namn på olika pass
och namnen har ofta då en historia bakom sig. Vi har gått igenom passen för att bevara detta stycke kulturhistoria för fram
tiden. Alldeles säkert har många älglag samma tradition av att döpa annars anonyma ställen runt om i markerna. Nedan
följer några av dem med sin historia.
Träbössepasset
Rättningen
Utmed vägen till norra Stockhyltan. I början av 1970-talet
bommade en man en älg här och han hade ett gevär med
helstock i trä, därav passnamnet.
Raksträckan när man kommit in på Ulvövägen från väg 126.
Tinas pass
Bussen
Strax invid rättningen på Ulvövägen i tallskog sköt Tina
Steinberg sin första älg.
Nära vändplanen på Flyavägen från Stockhyltan stod en
gång en gammal övergiven buss.
Stenstorp
Bussen
Utmed vägen mot August Magnussons från Ulvövägen
finns en väldigt stenig plats som kallas Stenstorp.
Det fanns även en buss i gränsen mellan Bokhultet och Hagsverksboda. Denna buss nyttjades av en skogshuggare, John
Johansson i Kvarnäng, som rastkoja. Medan han arbetade
här i skogen fick han en hjärtinfarkt och avled samma kväll.
Bussen blev kvar.
Kjells odling
Tornet i gränsen mellan Örjanstorp och Ulvö där Gamla
Kyrkvägen kommer ut på Ulvövägen. Passet är döpt efter
Kjell Petersson.
Leahålet
Pålen
Detta pass utgörs av en öppning i stengärdsgården vid Sjöstens på Holländarevägen.
På platsen fanns en gränspåle mellan Fridaforsskogarna
och Erik Axelssons ägor. Pålen ligger utmed väg 5.
Fårastängslet
Mellan Fållen och Skogs
Hagsverksboda åkrar. Vid detta pass fanns en öppning i fårstängslet. Stängslet är borta men namnet lever kvar.
Ligger strax norr om byn Stockhyltan.
Lille Plan
Kalkhögen
Pass innanför Johannelund där det en gång funnits ett torp.
Strax norr om gården Truvedsmåla låg på vänster sida av
Stockhyltevägen en hög med kalk.
Tegelpannorna
Fågelholken
På väg 5, strax bakom Tommy Erikssons, har en skogsväg
förbättrats med gamla tegelpannor.
Strax söder om vägen till Johannelund har Olle Olsson satt
upp en fågelholk.
Ramnagårdsskiften
Spånbunken
Pass i tallskog strax innanför norra Ulvö 6-vägskälet från
väg 126.
Det finns flera olika spånbunkepass. Dessa är uppkallade efter platser där man täljde bjälkar och sleepers. Spånorna är
restprodukter från tillverkningen. En spånbunke finns strax
efter infarten på Stockhyltevägen från väg 126.
Hallarna
Tjärbacken
Myrholmen
På Flyavägen från Stockhyltan finns en stor tjärdal.
Maries torn
Mellan Örjanstorp och Hagsvarten sköt undertecknad sin
första älg. När skogen växt upp vid detta pass byggdes ett
nytt torn, alldeles vid Oskars väg, och det är nu Maries
nya torn.
Stora stenblock på vägen ner mot Ulvamossen från Flyavägen.
En skogsklädd backe i en myr strax söder om stora Nävsjön.
Flyahällan
Sluttning ner mot Flyens östra sida.
SO CK E N B L A D

3 2014 17
TEMA HULEVIK
Ormagranen
Drygt 1 km in på Högelidsvägen står en ormgran på
höger sida. Passet är i sluttningen ner mot Hagsvarten
på andra sidan grusvägen.
Det brända
Pass mellan transformatorn och Sakrestue vägskäl vid
kanten på brandområdet från 1969.
Ragnars odling
Pass på Jörgen Christensens mark i en öppning ner mot
Hagsvarten.
Det finns flera odöpta pass idag som kanske
kan se fram emot att bli döpta och dokumenterade efter nästa älgjakt.
INSÄNT MATERIAL
”
En
”turistentreprenörs”
vedermödor
Av Gunnar Eriksson
Jag köpte Hulevik 1:16 den 5 juni 2011 och till fastigheten hörde ett då tämligen fallfärdigt hus och dito
”trädgård” på Fiskarvägen 23. Vid den tidpunkten
bodde jag och min familj i Lenhovda socken i Uppvidinge kommun.
Jag kom i kontakt med Hulevik genom min hustru
Mayvor Möller i början av 80-talet. Mayvor är barnfödd i
Hulevik på villa Tillflykten som Mayvors morfar lät bygga
på 30-talet. När jag kom dit var det en plats där Mayvors
mor Kerstin Möller och hennes syskon brukade träffas på
sommaren och där vem som ville i släkten fick ta in i mån
av plats. 1987 när min familj kom tillbaka efter några år i
Kenya hade svärmor köpt en tomt på Fiskarvägen 38 där
hon låtit bygga ett litet hus. Ett litet hus som vi efter att
Mayvor tagit över byggt ut med virke efter stormen Gudrun och därefter döpt det till Lilla Tillflykten. Under tiden
som gått har jag mer och mer blivit förälskad i platsen
Hulevik. Här är ett otroligt lugn som endast störs på morgonen av knastret i gruset när en bil passerar på Fiskarvägen eller av någon hund som skäller. När sen gräsklipparna drar igång på sommaren vet man att nu är det hög
tid att stiga upp. Hulevik och dess omgivningar brukar jag
beskriva för människor som aldrig varit där som ”fastlandets Saltkråkan”. Vi har ju en fantastisk skärgård med alla
öar rakt ut från vår lilla hamn och fin badstrand. Fortfarande finns ett antal fastboende och en aktiv samhällsförening som borgar för att idyllen underhålls. Utan fastboende med arbetsplatser på rimligt avstånd dör den här
typen av samhällen ut.
Älgpassen Myrholmen
och Fågelholken.
Fotograf Örjan Riis
18
S O C KE N B L A D
3 2014
Jag har jobbat med projektverksamhet större delen av mitt
liv och bl.a. som vatteningenjör vid svenska fredskåren i
Tanzania. Tanzania som efter självständigheten 1961
anammade ett planekonomiskt styrelseskick där inriktningen på landsbygden var att samla folket i ”ujamaa”
byar. En underliggande tanke var att därigenom på ett
kostnadseffektivt sätt förse sin befolkning med investeringar i infrastruktur som skolor, sjukhus, vatten etc. i dessa
centra. Tanken var god men man glömde fråga människorna om de var villiga flytta från sina hem till dessa uppbyggda byar. När jag kom till landet kunde vi redan konstatera att man inte ville det. Folket levde vidare som man
alltid gjort med sitt smutsiga vatten från vattenhål kilometervis bort från sina hem. Barnen fortsatte att valla boskapen som man alltid gjort och man fortsatte gå till sin
lokala medicinman.
INSÄNT MATERIAL
Vår uppgift var att fortsätta projektera för nya ”ujamaa”
byar trots dessa negativa resultat. Så var ju direktiven från
huvudstaden Dar es Salaam. När jag som ny vatteningenjör
i Mwanza projekterade för nya projekt med ledningsdragningar rakt genom existerande byar och bosättningar föreslogs vattenposter även på dessa platser i strid med gällande direktiv. Protester kom genast från den lokala
administrationen men då vi kunde visa att den företagsekonomiska kostnaden var låg för dessa extra poster och
den samhällsekonomiska nyttan stor då de låg längs linjen godtogs förslagen.
(Efter oljekrisen 1973 raserades dock snabbt även våra
nya inkluderande projekt då lokalsamhället inte längre
hade råd att köpa diesel till de av oss projekterade stora
dieseldrivna pumparna.)
Men det planekonomiska Tanzania visade i början på
sjutiotalet i ovanstående exempel prov på flexibilitet och
visionär förmåga genom att se förbi givna direktiv och
godkänna projektförslag som gick något utanför givna
ramar.
2011 var det tämligen igenvuxet kring huset i
Hulevik och i skogen ner till nedre Nävsjön likaså.
Så sommaren 2011 ägnades bara åt att röja skog.
Hösten och vintern 2011 eldades en del på tomten
och 2012 började planering och renovering av det
gamla huset från början/mitten av 1800-talet.
Först på plats var en två man stark delegation från Alvesta
sotningsdistrikt som i en okulärbesiktning dömde ut alla
gamla kakelugnar inklusive skorsten. Kakelugnsmakare
tillkallades och de två som fortfarande finns på rimligt avstånd lämnade anbud på renovering. Kakelugnsmakarna
uttryckte förvåning över att ingen provtryckning utförts.
Efter att jag framfört detta till sotningsdistriktet kom den
två man starka delegationen åter ut och genomförde en
provtryckning och kunde konstatera att de haft rätt i sin
okulärbesiktning. Trots protester från mig fick jag betala
även denna provtryckning som enligt mig och kakelugnsmakarna borde utförts vid första tillfället.
Sen behövde en ny entré byggas till på huset. För detta
och besök på platsen fick nya avgifter erläggas till Alvesta
kommun trots att huset ligger utanför stadsplanelagt område. Därefter skickades in en anmälan/ansökan om att få
borra för bergvärme. Ny i detta fall liten avgift att betala.
Sedan köpte jag in en badtunna för uteplatsen och anmälde detta till kommunen. Ny avgift, sammanträdesavgift denna gång + stränga förhållningsorder på skötsel
av badtunna och vattenprover för att hålla koll på
vattenkvalitén då vattnet tas från egen brunn. Denna
självkontroll ska sedan registreras i en form av loggbok
som ska finnas tillgänglig vid inspektioner. Dessutom avi-
serades återkommande kontrollavgifter från kommunens
sida på 5x730 kr per gång. Här gick man mig lite till
mötes då jag protesterade och sänkte avgiften från 5x730
kr till 3x730. Hur många gånger per år jag kan förväntas
få betala dessa avgifter framgår inte och nu är det mycket
tveksamt om jag har råd att använda badtunnan i kommersiellt syfte då det kan bli svårt att få ekonomi i verksamheten.
Under förra året byggde jag en väg genom mitt skogsskifte förbi den försumpade nedre Nävsjön. I samband
med detta begärdes en strandskyddsdispens för att få
bygga en ”pir” ut till kanten av den ursprungliga sjön.
Tanken har hela tiden varit att här anlägga ett enkelt
stolphus i den tidigare strandkanten där intresserade ska
kunna sova och turas om att studera djurlivet som rör sig
i området. I månsken eller genom mörkerkikare.
Alvesta kommun godkände byggande av piren och länsstyrelsen hade inget att invända då sjön inte har några
speciella naturvärden. Till båda instanserna fick jag naturligtvis betala avgifter.
I år ansökte jag så åter om strandskyddsdispens för att
bygga stolphuset. Att jag ville bygga ett stolphus framgick
aldrig av min ursprungliga ansökan. Detta nämndes bara
muntligen som min idé till granskande tjänstemän. I min
ansökan nu begärde jag också kommunens synpunkter på
mina planer att i nästa steg bygga en mindre sommarrestaurang och fler hus i närheten av denna.
I min oskuld trodde jag att det moderatstyrda Alvesta
kommun skulle välkomna den här typen av privat initiativ särkilt nu med tanke på att Kronobergs läns första Nationalpark sannolikt kommer till bygden och att den ena
anslutningen till parken blir I Gamla Hulevik. Men också
för att moderater alltid gett uttryck för att människornas
egna beslut och initiativkraft ska stödjas.
Resultatet i nämnden för Samhällsplanering blev att min
ansökan röstades ned med röstsiffrorna sju mot sex efter
en enligt uppgift lång debatt. Moderater och Alvesta
Alternativet röstade tillsammans med en folkpartist mot
och socialdemokrater och centerpartister reserverade sig
mot beslutet och röstade följaktligen för min ansökan. I
motiveringen till sitt beslut anges främst att man ser min
lilla plattform som en privatisering!? I protokollet anges
naturligtvis att jag ska beläggas med avgifter då ärendet
är avslutat. Min begäran om yttrande angående mina
planer på byggande av sommarrestaurang och ytterligare
hus nämns inte med ett ord.
Jag har överklagat beslutet men har inga illusioner vad
gäller resultatet.
Huset är nu i det närmaste färdigt och redo för att ta emot
sina första gäster. Huset som hade två kök har fortsatt två
kök men nu med en ingång till övervåningen från utsidan.
Ursprungligen var det en trappa upp till övervåningen
SO CK E N B L A D

3 2014 19
INSÄNT MATERIAL
och dessutom dörrar mellan alla sovrum något som vi
idag inte uppskattar och därför finns nu bara en dörr till
varje sovrum. Det är nu alltså två ganska likvärdiga lägenheter med kök, badrum och två sovrum med 2 + 4 sängar.
Alltså totalt 12 sängplatser. Detta innebär överskridande
av gränsen för icke anmälningspliktigt antal sängplatser
(9) och nya avgifter. Denna gång till polisen. Dessutom
kopplades brandvärnet in och larm, eldsläckare, instruktioner etc måste in i huset plus utanpåliggande stege från
ävervåning.
20 m väster om huset har anlagts en uteplats och där
finns nu den vedeldade badtunnan och en grillplats.
När jag tillfrågades av samhällsföreningen på försommaren om att skriva om mina planer hade jag tänkt mig
berätta om visioner med sommarrestaurang etc. Men som
i sagan blir berättelsen inte någon grandios klädesdräkt
utan möjligen bara en tumme.
Och tummen är väl gott nog! Vi i familjen tycker fortsatt
om Hulevik och barnen och hustrun är nog närmast glada
över att pappan och maken lägger sina projekt åt sidan
och istället njuter av livet som det ter sig här i det idylliska Hulevik.
Torhults by under
1800-talet
Text och bild Leif Jaxmar
Karl Svensson i Torhult köpte sin gård 1937 av sin
far August Svensson. 1941 gifte han sig med Karin
från Mannatorp. Döttrarna Majlis och AnnaKarin har
växt upp på gården och som barn kunnat plocka
smultron, kantareller, lingon och blåbär runt omkring. Karl och Karin brukade skogen och det lilla
jordbruket fram till slutet av 1970-talet. Efter att
hästen sålts var det bara hönsen kvar. Åkerjorden
var då sedan en tid utarrenderad.
20
bouppteckningar och Lantmäteriets historiska kartor
gjorde det möjligt att glänta lite på dörren till historien
om Torhults by och Karls förfäder.
På Ortsnamnsregistret i Lund finns en uppgift om att
Torhults by omnämns redan år 1667, men byn är förmodligen ännu äldre. – Karls farfars farfar, Olof Gummesson och hans hustru Anna Jönsdotter, var de som år 1778
förvärvade den blivande släktgården i Torhults by, detta
med hjälp av bytesbrev för andra gårdar de på något sätt
haft del i.
Från 1808 års storskifte för Torhults bys inägor framgår
att det då fanns fyra hemmanslotter inom byhemmanet.
Dess ägare var bröderna Sven och Jöns Nilssöner, Sven
Jonsson, Olof Gummesson och Sven Fredricsson. Utöver
att kartan visar hur inägorna efter skiftet var fördelade
mellan de olika hemmansägarna får vi också en god bild
över hur Torhults by såg ut. Eftersom ägandeskapet av
alla små kålgårdar, tomter och gårdsplaner runt husen är
mycket väl beskrivet i protokollet, kan man också med
god sannolikhet peka ut vem som bodde i byns olika hus.
– Byns gemensamma utägor runt omkring berörs inte i
detta storskifte.
I vattendraget från sjön Linnen, på inägornas norra del,
det som idag benämns kanalen, visas på dessa kartor två
eller tre så kallade skvaltkvarnar. Skvaltkvarnen var en
enklare och mindre form av vattenkvarn, där bönderna i
byn malde sin säd för eget behov. Skvaltkvarnar var
sällan skattelagda och då fick bara den egna säden malas
på den. När väl säden var mald hade mjölet inte någon
hållbarhet, därför malde man vad som behövdes för det
närstående baket. Ett problem var att kunna hålla säden
tillräckligt torr för att den inte skulle kleta ner och göra
kvarnstenarna obrukbara. När detta inträffade fick den
bonden, som hade ställt till det, själv rensa och eventuellt
hacka stenarna innan nästa bonde kunde mala. Här skall
ovänskap lätt ha uppstått mellan byns bönder.
Kulturen i Lund har i sin årsbok för 1938 ingående beskrivit hur dessa kvarnar fungerade och användes. Bra
artiklar i ämnet finns också i många Hembygdsföreningars
skrifter, med flera.
Här fick jag, som svärson, under några år återuppleva min
barndoms höhässjning, såväl som tillsammans med AnnaKarin och våra två barn glädjas åt promenader i en skog
så vacker och välhållen. – Det berättades om gården och
bygden runt omkring. Jag fick veta att det gamla numera
rivna boningshuset skulle ha rullats från en plats bortåt
Ernsts håll. Det hade funnits en sjö Linnen som blivit torrlagd. Det finns spår av en stärkelsefabrik bara hundra
meter från gården och mycket annat därtill som väckt
mitt intresse.
1838 genomfördes ett Laga skifte för hemmanet Thorhult,
denna gång inte bara på inägorna utan på byns samtliga
markegendomar, enskilda såväl som gemensamma.
Skiftet innebar också att byn nu kom att splittras,
eftersom några av ägarna fick flytta ut från bygemenskapen. Intressant med kartan från detta skifte är markeringen
av det som måste ha varit fägator, speciellt söder om byn.
Än idag är gatorna intakta med sina stengärdsgårdar på
båda sidor.
I en gammal kista i källaren förvarades en bunt gamla
dokument och brev, det äldsta daterat redan 1758. Efter
Karl och Karins bortgång fick jag förtroendet att förvalta
dessa dokument och kunde snart börja fördjupa mig i
dess spännande innehåll. Dessa dokument, kyrkoböcker,
Vid skiftet 1838 var hemmansägarna de samma som år
1808. Olof Gummesson avled dock redan 1809 men gården drevs i hans namn av hans sonhustru, Märtha Jönsdotter – även hon änka 1838, och hennes två söner, Olof
d.y. och Sven Gummesson.
S O C KE N B L A D
3 2014
INSÄNT MATERIAL
I skiftesprotokollet hittar vi en detaljerad, tresidig beskrivning och kostnadsberäkning för hur just Karl och Karins
gård kom att flyttas till sin nuvarande plats.
Här ett kort ordagrant utdrag ur protokollet från 1838:
”Dess Stugubyggnad bestående af Stuga, Kammare, Kök
och Jäststuga i nedre, samt Vind och Kammare i öfre wåningen, har en mur med Skorsten och 3ne Eldstäder,
är 19 1/4 alnar lång, 10 1/4 alnar bred och 7 1/2 alnar hög
till takhofsen. Hela byggnaden i godt stånd, uppförd af
godt och moget Furutimmer; Och flyttningskostnaden
derföre som följer:
Nedtagning fordrar 18 dagswerken á 21 sk 16 rst.
Afföringen af huset till nya tomtplanen 780 alnar norr
ifrån den gamla, medtager 8 Öke- och 8 Löskedagswerken
á 1 Rdr 16 sk. ……..”
Någon gång tidigt 1840-tal flyttades boningshus, stall med
loge, vedbod och vagnsbod dit där gården står idag. Dessutom byggdes en ny jordkällare och grävdes ny brunn.
Änkan Märtha Jönsdotter och de två sönerna, blev därmed de första av Karls förfäder att driva gården på sin
nuvarande plats. Än idag kan vi bese brunnen och jordkällaren på sin plats fullt användbara Troligen är det
också den gamla vedboden och vagnsboden vi ser där.
Thorhults by med inägor efter 1808 års Storskifte. Siffrorna anger vem som
ägde de olika jordlotterna samt var i byn de bodde. Lott nummer 1 ägdes
av Sven och Jöns Nilssöner, 2 av Sven Jonsson, 3 av Olof Gummesson och
nummer 4 av Sven Fredricsson. Vägar markerade med dubbellinjer är idag
befintliga vägar.
Redan 1826 togs de första trevande initiativen till att torrlägga sjön Linnen. I ett brev från det året, som jag fann i
brevhögen i kistan, påpekades också att driften av de
vattenkvarnar som låg runt sjön skulle komma att påverkas av en torrläggning. Först år 1882 var torrläggningen kommen så långt att lantmätaren kunde fördela den
frilagda marken mellan bönderna runt sjön. Den torrlagda
sjöbottnen avsågs endast användas för gräsväxt och inte
för odling, påpekas det i protokollet från 1882.
Idag är det de nya ägarna Kent och Marie Petersson och
deras barn som gett gården ett nytt liv. Kent och Marie
har renoverat och satt sin prägel på gården, på ett sätt
som skulle göra både Karl och Karin stolta, såväl som alla
de övriga förfäder som tidigare levt och bott där.
Trolig fägata söder om Torhults by, utmärkt på 1838 års karta från Laga
skiftet. Foto 2013.
Fram till idag har jag från kyrkoböcker och bouppteckningar fått en god bild av de förfäder på Karls sida som
verkat på gården. För att göra detta till en komplett
bygdeberättelse över Torhult, bör samma kunskap om de
övriga familjerna i byns gårdar tas fram. På Landsarkivet
i Vadstena, där domböcker med lagfartsprotokoll och
mycket mera finns förvarat, finns säkert mycket intressant om Torhults by att finna.
Jag tar gärna emot synpunkter och frågor på telefon 042 99520 eller
e-mail [email protected]
Förklaringar:
Myntslaget avser : 1 Rdr (Riksdaler banco) = 48 sk (skilling),
1 sk = 12 rst (runstycken).
Ökedagsverk utfördes av en person med häst och vagn, medan ett
Löskedagsverk bara utfördes av en ofta inte bofast person,
en lösdrivare = löske.
1938 genomförde Kulturen i Lund ett projekt för att dokumentera
skvaltkvarnens konstruktion och användning.
SO CK E N B L A D
3 2014 21
INSÄNT MATERIAL
Följetongen
del ett
En ”Hållvikaheres” hembygdsminnen
(Ett utdrag från en längre berättelse, tillägnad min familj.)
Som ”Bosse i Kolmården”, har jag under några år haft
förmånen att få ett antal blandade inlägg publicerade i
Sockenbladet och många känner säkert till min bakgrund
som Västra Torsåsbo. Vi hade då Hulevik som postadress
och därför anser jag mig vara en sådan here, trots att jag
inte bodde i själva samhället.
Det är ofrånkomligt, att det mesta rör sig kring mig och
vad jag upplevde, eftersom det är så i den ursprungliga
berättelsen, men i det här sammanhanget skall detta ges
en underordnad betydelse. Här är det viktiga i budskapet,
och då kanske i första hand till de yngre, att visa hur det
kunde vara och gå till i vår bygd, vid den här tiden. De
lite äldre sockenborna, minns hur det var och kan säkert
känna igen det som beskrivs. Avslutningsvis omnämns
även det händelseförlopp, som resulterade i att jag lämnade mitt kära Småland. /Bo i Ringshult
Barn- och ungdomstid
Vid tiden när jag kom till världen, var det mer regel än
undantag att barnen föddes i hemmet, åtminstone ute på
landsbygden. För mig var det i vår lilla sängkammare i
Ringshult och behjälplig var sannolikt barnmorskan fru
Runvik från Lönashult, som då själv var i ett, vad man
brukade kalla, välsignat tillstånd. Det skulle senare samma år (1940), visa sig bli en liten Anders. Mitt namn fick
jag av min storebror, som vid knappa två års ålder hade
svårt för att säga lillebror, så det blev ”lilleBo” och det
namnet tog föräldrarna fasta på.
Ovädret som sommaren 1947 härjade vilt, bland annat i
Lönashultstrakten, är ett av mina tydligaste minnen från
de tidiga åren. En riktigt kuslig upplevelse, av tidningarna beskriven som en tromb. Det finns en skröna om den
legendariske Petter skräddare i Slagestorp, som på äldre
dar hade problem med såväl hörsel som syn. Det sägs att
han, när han läste i tidningen om tromben, högljutt lär
ha utbrustit: ”Tornebo härjar i Lönashult, bryter träd som
tändstickor - det var mig en baddare!” Ingen sanningsgaranti lämnas för detta.
Andra och något lugnare minnen, är från skolstarten samma år i Flogmyra skola, där vi presenterades för småskolelärarinnan, fröken Ingeborg (Hulda) Danielsson. Hon
hade klasserna ett och två, i ett gemensamt klassrum. En
liten episod från den dagen har fastnat i minnet. Det var
Lars-Erik Söderlund, som när han fick frågan om sitt födelsedatum, helt frankt svarade: ”Missommardán!” Då
och fram till 1953, var detta alltid en gällande sanning.
Lite anmärkningsvärt är, att min far en tid hade samma
fröken Danielsson, under sin skolgång.
22
S O C KE N B L A D
3 2014
I storskolan var det en gemensam lärare, för de fyra klasser som satt tillsammans i en stor skolsal. För vår årsgrupp
var det Gustaf Petersson, i klasserna tre, fyra och fem. När
han efterträdde Erland Magnusson, bördig från Norretorp
i Horgemo, som överlärare (senare rektor) och därmed
flyttade till Torsåsby skola, blev prästsonen och teologie
kand. Claës-Erik Sjöfors, vår lärare i klass sex.
Även några vikarier, gjorde tillfälliga och mer eller mindre populära gästspel. Här minns jag namn som Inga-Lisa
Edlund, Sven Johansson och Wally Lagerkvist. Sjunde
och sista skolåret gick vi hos Uno Håkansson i Lönashult.
Det innebar många nya och trevliga bekantskaper, eftersom det var en sammanslagning av klasserna från Lönashult, Torsåsby och Flogmyra.
I skolplikten ingick, att efter egen förmåga, ta sig till och
från skolan. För många av oss blev det att traska genom
skogen, de första åren. Senare fick jag ibland låna min
mors gamla cykel. Under vårterminen i fyran, kunde jag
på min 11-årsdag, uppleva den stora lyckan att bli ägare
till en egen cykel. En röd hoj som hette Jagaren och var
köpt hos grannbonden Gunnar Gustavsson, som hade en
liten cykelverkstad på sin gård. Till klass sju, i Lönashults
gamla skola (sockenstugan), fick vi åka skolskjuts i Ture
Berglunds fina Volvodroska modell PV800, populärt
kallad ”Suggan”.
Begreppet skollunch var inte uppfunnet i glesbygden vid
den här tiden. I den smått oumbärliga ryggsäcken, som
då faktiskt levde upp till sitt namn, fanns därför utöver
läxböckerna, även vår medhavda matsäck. Den hade alltid samma fantasieggande komposition, i form av smörgåsar och en flaska med mjölk eller saft. På vintern var
det oftast en termos med varm choklad. Tyvärr kunde ganska många termoskraschar noteras genom åren och störst
tragik var det naturligtvis, om detta hände på väg
till skolan. Eftersom det inte fanns någon matsal eller kyl,
fick vi på vår middagsrast, avnjuta de småsvettiga mackorna och en något ljummen dryck, lite varstans där man
kunde slå sig ner. När det var lämpligt väder, satt vi alltid ute i det gröna.
Inför den obligatoriska fortsättningsskolan, var någon
form av skogsbrukskurs aviserad, men av okänd anledning blev det skolkök i Bohults skola, där Sigbritt Hedeby
var vår unga och mycket omtyckta kökslärarinna. Pingsten 1955 konfirmerades jag, tillsammans med 37 andra
förhoppningsfulla ungdomar, i vår vackra kyrka. Vi var
kyrkoherde John Lindgrens första konfirmander i
V. Torsås. Samma datum 2005 samlades 22 av oss åter,
för att fira 50-årsjubileum.
INSÄNT MATERIAL
MER OM
C . M . PA Y
Av Renee Markusson
I förra numret av Sockenbladet skrev jag om generalkonsul C.M Pay. Då jag inte hittade så mycket
information om honom bad jag läsarna om hjälp.
Ove i Finnanäs kommer ihåg en hel del.
”Det var tidig morgon hemma i torpet 1945. Jag vaknade
av ett ljud värre än åskan, ett flygplan på låg höjd passerade. Kunde kriget vara här? undrade jag fem år gammal.
Senare talades det om ett tyskt sjöflygplan som navigerat
fel och som på grund av bränslebrist landat i sjön Femlingen. Det ryktades att det landade utanför Högaholme
där Pay var boende, och han var tyskvänlig. Hemvärnet
inkallades för att bevaka att allt stod rätt till. Piloterna
förhördes och skickades hem, planet beslagtogs och flögs
till Linköping (där det än idag finns att skåda).
I sjuårsåldern minns jag den då åldrade konsulen tutandes
i sitt jakthorn. Hushållerskan fick äran att bära hans gevär.
Jakthornet fick mig att skynda fram till grinden och vara
beredd att öppna för sällskapet samt få 25 öre för besväret.
Efter Pays död tog hans son Kåre över stället på Högaholme (jag skrev felaktigt att Pay hade en dotter). Han flyttade in med fru och dotter. Kåre var en skicklig stridspilot
i engelska flygvapnet. Han deltog i kriget mot tyskarna.
Kåres fru öppnade läkarpraktik i Virestad. När frun blivit
änka sålde hon Högaholme.”
En begravning 1952
Nedtecknat av Ove i Finnanäs
”Min farbror Fritiof hade avlidit. Han hade levt ett liv
med tattare och löskefolk, därför ville ingen i familjen
ära honom med sin närvaro på begravningen.
Faster Tilda hade dessutom bestämt att sprit skulle få serveras. Jag var 12 år och väldigt nyfiken på detta, så jag fick
löfte om att få cykla till Virestad för att få se ”skådespelet”.
När jag kom till Skeppshult såg jag tre gubbar (Albert Klas i
Prinsa, Träan, Nissa Klas) som väntade på Hörbergs taxi. De
var väl styrkta innanför västen. Jag fick åka med till fattiggården där begravningen skulle hållas. Kistan med farbror
Fritiof stod ute på gården omgiven av granar med brutna
toppar. De som ville fick gå runt den öppna kistan för att ta
ett sista avsked. Gubbarna ville inte, ty deras dryckesbroder
var död. Föreståndarinnan var av en annan åsikt, hon sa.
En supebroder mer eller mindre kan väl göra detsamma!
Sedan bars kistan 400 meter till den grävda graven. Förr
fick inga kistor komma in i kyrkan. När detta var gjort blev
det fest på Videns Café. Spriten flödade och när spriten
rann in skyndade sig vettet ut!
Fritiof var vid sin död 55 år och dog av ett batongslag som
utlöste ett epilepsianfall.”
C.M står för Carl Marius Pay, född 1866. Från 1913 var
han den norska generalkonsuln i Köpenhamn. Gift med
Ellen och sonen Kåre föddes 1906. Kåre arbetade för RAF
Ferry och var första officer.
Skolfoto från Flogmyra skola.
Andra klass 1948
SO CK E N B L A D
3 2014 23
ANNONSER
TORNE CAMPING
& FISKECAMP
Öppet från 1:a maj till
20:e oktober 2013
DU STYR ...
... men vi kan hjälpa dig med rätt vägval.
Du kan ditt företag och din bransch bäst.
Det är vi medvetna om.
Därför är vi noga med att lyssna.
Din information ligger sedan till grund för att
vi ska kunna erbjuda dig de bästa alternativen
för just ditt företag.
Oavsett om det gäller grafisk produktion av
rollups, mässväggar, traditionell tryckproduktion,
integrerade system & IT-tjänster, affärsutveckling, lager & logistik eller distribution
– ja, för vi har allt det där.
Men maskiner och IT-system i alla ära.
Det är alltid människor som har förmågan att ta
helhetsgrepp.
Och ansvar.
Vi hyr ut båtar,
kanoter och cyklar.
Boka gärna en båtutflykt med ”Sofabåten”.
Liten Kiosk & Café
Välkommen att titta förbi!
Vi välkomnar även lokalbefolkningen
Tel 0470-75 41 20
www.tornecamping.se
Välkommen att kontakta oss på TMG Växjö!
Och som sagt, vi börjar med att lyssna!
– ja, för vi har allt det där.
Men maskiner och IT-system i alla ära.
Det är alltid människor som har förmågan att ta helhetsgrepp.
Och ansvar.
Bästa hälsningar
Marie Jonsson
Välkommen att kontakta oss på TMG Växjö!
Och som sagt, vi börjar med att lyssna!
Bästa hälsningar
Marie Jonsson
Håkan Fridell
Pernilla Mattisson
Ronny Båland
Jonas Hafström
0470 - 70 97 29
0470 - 70 97 06
0470 - 70 97 34
0470 - 70 97 10
0707 - 85 49 20
0702 - 92 86 03
0705 - 76 36 73
0708 - 34 24 63
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
HYNNENÄS BYGDEGÅRD
Samlingslokal för fester och sammankomster.
Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning.
Kök med service för 120 personer.
BJÖRKBACKEN
– Omtanke hela vägen!
Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid.
BOKNING: Lisbeth Lindberg
Telefon 0470-755072 Mobil 076-0065072
[email protected]
Smedjegatan 39, 352 46 Växjö. Tel 0470-70 97 00.
www.tmgtabergs.se
integrerade system
och it-tjänster
lager, logistik
och inköp
studio, idé och
grafisk produktion
tryckeri och
konsulttjänster
INSÄNT MATERIAL
Cykel till Björkbacken i Hynnenäs
Av Tomas Olofsson
Den här sommarlördagen 1939 skulle två ynglingar från
Virestad när arbetet var slut åka till Hynnenäs och dansa
på Björkbackens utedansbana. Den ene var Gustav Bengtsson i Östra Garanshult (född 1919). Han var näst äldst av
bröderna i sin syskonskara. Gustav blev sen lantbrukare
på gården Sunnansjö utanför Ingelstad. Han avled år 2003.
Gustav och en god vän från Boön hade bestämt sig för att
roa sig i grannsocknen. Framåt kvällningen träffades man i
Garanshult och åt sig mätta på några rejäla smörgåsar. Sen
klädde man sig fin, packade ner lite ”färdkost”, och påbörjade cyklingen mot Västra Torsås.
Vägen man tog var via Kistiga och Boön över myren mot
Mörhult, och sen vidare till Långasten och Loftsboda. Till
att börja med var det många pojkar i cykelgänget, som pratade ivrigt med varandra om den kommande kvällen, och
vilka flickor där kunde vara på dansbanan.
Vem var ”Allan”?
Av Bosse (i Kolmården) Petersson
När jag var liten var det nog vanligast att föräldrarna kallades mor och far. Mamma och pappa förekom givetvis
också och jag minns särskilt en liten flicka från Hulevik,
som helt naturligt hade mamma och pappa i sitt eget hem.
Lika naturligt hade hon mor och far hemma hos sin lekkamrat, ett par hus därifrån. Det är inte alltid så lätt för
ett litet barn att förstå skillnaden, mellan vad man heter
och vad man kallas i en roll.
I mitt hem var det mor och far som gällde för oss äldre
i syskonskaran, men för de yngsta blev det mamma och
pappa. Vid tiden när min storebror och jag var små, hade
man den föga utvecklande ovanan, att ge barnen ett jollrigt språk, så vi fick lära oss att säga ”mollan” och ”fallan”.
Men om det råkade vara en uppförsbacke på färdvägen,
så hoppade Gustav och hans vän av sina cyklar och tog
lite paus, och plockade fram sina fickpluntor för att ta sig
en stärkande ”backa-sup”. Detta tog sin lilla tid, men upplevdes som något nödvändigt innan färden kunde fortsätta. Det resulterade i att resten av cykelgruppen inte
ville vänta utan cyklade före. Men för Gustav och kamraten visade det sig vara många backar på cykelfärden
mot Hynnenäs.
När de båda unga herrarna sent omsider hade kommit
fram till festplatsen, glada i hågen, och förväntansfulla
inför kvällens dans på Björkbackens sommardansbana,
så parkerade man sina cyklar vid parkeringen. På väg in
till dansen hör man orkestern meddela: ”Och nu blir det
kvällens sista dans!”
”
Jag kunde inte för mitt liv begripa vem den där Allan var.
Mor kunde ge mig den enkla och lite gulliga förklaringen.
Det är inte ovanligt att små barn tappar bort en besvärlig
konsonant i uttalet, så i stället för ”fallan” hade far fått
heta ”allan”. Visst var det fint av honom att tänka på
detta och signera kortet på det sättet. Mor hade naturligtvis inga problem med att förstå och känna värmen i den
kära hälsningen.
Lite längre upp i ålder, skämdes jag över fjolligheterna
och jag minns att jag bestämt förnekade att det varit så,
när jag på väg hem från skolan, fick frågan av en storskolegräbba. Jag förstår min lögn, när jag tänker tillbaka
på den skräck jag kände, för att detta skulle komma ut på
skolan och vilket mobbläge det kunnat leda till. Betydligt
trevligare är däremot ett annat och ganska fint minne,
som är en följd av dessa uttryck.
Någon gång i tonåren höll jag på att rota i en låda med
gamla foton och vykort. Där hittade jag ett kort som
gjorde mig extra nyfiken. Jag är osäker på, om det var
adresserat till mor eller till min storebror, som då var enda barnet i familjen. Det var ganska uppenbart att kortet
kom från far, som låg inkallad vid Ing 2 i Eksjö, men förbryllande nog var det undertecknat ”Allan”.
SO CK E N B L A D
3 2014 25
ANNONSER
&
RUT
ROTAVDRAG
Skogskörslor
Mindre röjning
Trädfällning
Flytthjälp
Städning
Utomhusmålning
Gräsklippning
Snöskottning
Vedhuggning
OLOFSHYLTE
SKOGSBRUKutför
ALLTJÄNST
Humana priser
Kontakta Sigge
070-21 66 306
Välkommen in!
Grimslöv telefon 0470-74 18 50
Öppettider:
Måndag - fredag kl. 10.00 - 15.00
torsdag även kl. 16.00 - 18.00
26
S O C KE N B L A D
3 2014
www.sparbankeneken.se
ANNONS
”Kryssa för
en Torsås-bo”
Centerpartiet arbetar för att HELA kommunen ska
ges goda möjligheter till utveckling. Det betyder inte
att allt ska finnas överallt. Men även Västra Torsås
är en del av Alvesta kommun och vi arbetar för:
• Tillgång till byggbar tomtmark för både permanentboende
och fritidsboende (även sjönära).
• Hyreslägenheter i Lönashult och Torne.
• Bibehållande av en god äldreomsorg.
• Möjlighet för anslutning till fibernät.
• Resurser för att sköta de enskilda vägarna på ett bra sätt.
• Skola och förskola ska finnas nära och med bra kvalitet.
• Att Banvallsleden och Nationalparken prioriteras högt.
Detta är några av de punkter vi arbetar för i
Västra Torsås.
Från vänster
Margaretha Berggren Grönhult
Håkan Stigsson Torsås by
Nils-Gunnar Skoglund Övdens Backe
Sven Sunesson Opparyd
SO CK E N B L A D
3 2014 27
ANNONSER
VILL DU ANNONSERA
Kontakta redaktionen,
[email protected]
FRISK
Helsida 1.200 kr 180x250 mm, utfallande, 210x297 mm (3 mm utfall)
Halvsida 600 kr Liggande, 180x125 mm.
Liggande med utfall, 210x148,5mm ( 3 mm utfall)
Stående, 90x250 mm. Stående med utfall, 105x297 mm ( 3 mm utfall)
Kvartsida 300 kr Stående, 90x125 mm.
Sjättedelssida 150 kr Liggande, 90x80 mm
VÅRD
under samma tak!
Kerstins massage & friskvård
Kerstin Petersson Tel : 070 517 29 75
Tid för fötter Fotvård
Gun-Britt Johansson Tel : 070 329 85 74
Massage och
hälsoutveckling
Gröna Ekens Hälsa
Monica Haraldsson Tel : 070 539 45 30
Magnus Karlsson Hulevik
070-391 79 79
VÄLKOMMEN TILL OSS!
Storgatan 10 Vislanda
INTE TILL SALU!
Vi fortsätter att försvara välfärden,
skolan och miljön.
-Detta är inte till salu!
28
Miranda Murre Eriksson
Börge Nielsen
8:de namnet på kommunlistan
1:a namnet på kommunlistan
S O C KE N B L A D
3 2014
Vänsterpartiet i Alvesta
www.kronobergsvansterparti.se
ANNONSER
Per Ribacke, Torne
Socialdemokraternas lokala
representant till Kommunalrådsposten i Alvesta.
I de småländska skogarna blir idéer till verklighet
Specialiserade på produktutveckling och tillverkning av mindre serier
i metalltråd hjälper vi dig att ta din idé till verklighet, oavsett om du
är världens största möbeltillverkare eller en ung designer i början av
din karriär. Precis som våra förfäder lever vi på vår drivkraft
- att göra det omöjliga möjligt.
Prototyp och helhetslösningar i metalltråd
MT-Svets AB - Skatelövsvägen 69 - 340 32 Grimslöv
Tel: 0470 754 119 - Fax: 0470 754 118
[email protected] - www.mt-svets.se
SO CK E N B L A D
3 2014 29
ANNONSER
Säkerhet kostar !
VID OLYCKA
112
Ring
Beställ våra goda exotiska
plankor och kalla bufféer.
Potatissallad och bröd ingår.
Pris från:
69:-/ port
SOS Alarm
Vi gör oftast förstainsatsen i Västra Torsås.
Vi samarbetar med Värends Räddningstjänst.
Se mer på www.exotiskplanka.se
Dags för helgens festligheter!
Om du tar hand om gästen, fixar vi festen!
Vill du bidra till vår verksamhet
och ditt skydd? Gåvor mottages tacksamt
via vårt bankgiro 5169-3653
Vill du veta mer?
kontakta Ingvar Andersson (ordf.) Torsås by
Tel.0470-75 42 62 [email protected]
Grimslöv
Stationsgatan 15 0470-75 00 09
Öppet för dig: Mån-Fre 9-19. Lörd 9-17
-närhet räddar
Byggnadsvaror till lågpris
Asfaboard Gips Masonite Spånplattor
Gullfiber isolering Benders takpannor
Takduk Alcoplan Tryckimpregnerat Reglar
Brädor ListerGolv Tak SpikVitvaror Kaminer
Nybyggen Renoveringar
ÖPPET: vardagar
6.30 - 9.00
16.00 - 18.00
lördagar
8.00 - 12.00
tel 0470 75 50 01, fax 0470 75 50 90, mobil 070 544 93 51
[email protected]
30
S O C KE N B L A D
3 2014
ANNONSER
Behöver du hjälp
i trädgården eller med allt
som rör din tomt?
STRÖBY
ELEKTRISKA
Åke Aronsson
Telefon 0470-75 07 07
Mobil 070-653 33 18
Ströby
340 32 Grimslöv
Vi utför b.la.
• Infiltrationsanläggningar (Diplomcertifierad)
• Omläggning och sättning av plattytor,
stödmurar och kantsten
• Grund och dräneringsarbeten
• Anläggning utav effektbelysning
• Gräv och schaktningsarbeten med hjälp
utav maskin i lämplig storlek
• Planteringar, borttagning av stubbar, träd mm
• Snöröjning på tak, planer, vägar mm
• Det mesta utav den yttre skötseln,
T.ex Gräsklippning, lövborttagning, häck
och busk-klippning även snickeriarbeten
Hör av dig om du behöver hjälp,
vi kommer gärna ut och delar
med oss utav vår kompetens
och lämnar offerter på jobben!
GÅR DU I
BILBYTARTANKAR?
KONTAKTA MIG!
NYA VOLVO
NYA RENAULT
NYA DACIA
BEG. BILAR
Olle
O
Ol
le Erics
Ericsson
sso
son
0470-77 57 19
Sebastian Bergquist
Hynnenäs Kvarnkullen 342 53 Lönashult
Tel: 0734 239 484
[email protected]
SO CK E N B L A D
3 2014 31
ANNONSER
Välkomna till Lilla Hörnan,
Försäkring, lån, sparande & pension
– Jag hjälper dig hitta rätt. Och du –
du vet väl att du kan ringa mig även
kvällar och helger?!
omna
Heminredning, blommor och presenter
för de flesta tillfällen.
Vi utför även enklare binderier av olika
slag på beställning.
Håll utkik efter ökade öppettider i sommar
Varmt välkomna,
Tommy Eriksson
Ditt lokala försäkringsombud
0470-75 80 80 / 070-675 80 46
[email protected]
LFkronoberg.se
Camilla 073-82 80 990, Anna 073-05 15 406
www.lillahörnan.se
Ni hittar oss på Boklövsvägen 38 i Lönashult.
Sväng upp vid macken och så tredje huset på
höger sida.
Efter sommaren startar vi
vår mötesplats igen måndagar
onsdagar och fredagar!
Ni vet väl om att man kan äta
middag på Torsgården varje
dag i matsalen?
Välkomna till
Torsgården
Vi utför även bygg
och reparationsarbete
TACK!
Skatelövsvägen 71, 340 32 Grimslöv
Vi vill även rikta ett stort tack till alla
frivilliga och de föreningar som på olika
sätt har stöttat oss och gjort att vardagen
blir meningsfull för alla!
Vill ni komma i kontakt med oss så ring 0472-595650!
32
S O C KE N B L A D
3 2014
Tel: 0470-75 01 90, Mob: 0707-75 01 90
Fax: 0470-75 07 20
E-post: [email protected]
Öppettider:
Mån-fre 07.00-18.00
Lördag 09.00-13.00
ANNONSER
M L ENTREPRENAD
utför all slags grävning
Magnus Lundh, Södra Ebbön 1, 342 53 Lönashult
Mobil: 073-829 77 43
SO CK E N B L A D
3 2014
33
ANNONSER
Gröna
Ekens Hälsa
i Kronoberg
Du är viktigast i Ditt liv!
Välkommen att
ringa och boka
Din tid hos
Monica Haraldsson
Mobil : 073 539 45 30
MASSAGE ger avkoppling och mjukar
upp muskler för Dig eller på FÖRETAG
STRETCH för bättre rörelse
KOST och HÄLSA -insidan är viktig.
DETOX.
www.gronaekenshalsa.com
Oberoende återförsäljare
Forever Living Products
Försäljning av Ekologiskt odlad
ALOE VERA - gör val med KVALITE´
90 dagars Nöjd Kund Garanti
ALL MÅLNING
LÅGA PRISER
Sunessons
Måleri
JÖRGEN SUNESSON
Mobil. 070-607 91 97
[email protected]
Tel/fax. 0470-75 41 47
Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö
Lektionsridning
Långridning i grupp
Ridläger för barn och vuxna
Torsåsby
0470-75 43 15
www.stallhinsegard.se
STALL
hinsegård
ÖVDENS FISKEVÅRDSOMRÅDE
Lönashults
Bilservice AB
Reparationer utav
Volvobilar och veteranbilar
Öppet Mån-tors. 7.00-18.00
Fre. 7-17.30
Lunchstängt 12-13
0470-757 016
Välkomna
Bengt-Eric
34
S O C KE N B L A D
3 2014
Fiskekort säljes av
Tommy’s Lanthandel
Lönashult
Årskort 150kr/person
Veckokort 50kr/familj
Dagkort 30kr/familj
ANNONSER
Specialsnickeri
Möbeltillverkning av egendesignade möbler
samt specialtillverkning efter er ritning eller idé.
Försäljning och service av värmepumar, ventilation, kyl o
Frysanläggningar, Entreprenader
Installation av anläggningar med solpaneler el
Paul Bengtsson
0702969469
Bosse Frank
0706291562
Bosse Widnemark 0702969468
Gunnar Gunnarsson
Rubbatorp 1, 342 53 Lönashult
Tel. 0470-75 71 37, 070-295 71 37
www.gunnarsmobler.se
Återvinningsstationer
för papper, hårdplast,
glas och metall finns i
Grimslöv, Torne och
Lönashult
ULVÖ
TORV AB
Kurt Johansson
Horgeboda Västra Torsås
342 53 Lönashult
Telefon 070-665 80 36
ALVESTA
RENHÅLLNING
Box 104
342 22 Alvesta
Tel. 0472-151 90
Fax. 0472-149 56
Bemannad Återvinningsstation
som dessutom tar emot grovavfall
typ möbler, ris, trädgårdsavfall,
byggavfall mm, samt farligt avfall
typ lysrör, färg/oljerester och dyl
finns i
Grimslöv, vid Föreningslokalen.
Öppettider: Ons-Fre 9-18 Lö 9-14
Lunchstängt vard 13-14
Tel. 0470-75 41 25, Fax. 0470-75 42 88, e-mail: [email protected]
SO CK E N B L A D
3 2014 35
ANNONSER
n
Skatelövsvägen
v
slö
rim
G
Välj tandvård
på hemmaplan!
GRIMSLÖVS FÖRENINGSLOKAL
www. foreningslokalen.se
foreningslokalen.
www.
Moderna lokaler för ALLA ändamål.
Vi servar hela familjen.
Vandrarhem, välutrustat godkänt kök,
Komplett AV-utrustning,
Tel. 0470-75 00 72
BO KUNGLIGT PÅ TORNE GÅRD
RUM OCH FRUKOST I HERRGÅRDSMILJÖ
Njut av den småländska
miljön på ett kungligt vis.
Huseby Bruks systergård
erbjuder närhet till natur,
bad och goda möjligheter
till fiske.
Lönashults Garnbò
Stick- virk- väv- garner, broderier
Öppet fre. 13-18 lör. 9-12
Övrig tid efter överenskommelse
0470-757 237 Välkomna Pia
36
S O C KE N B L A D
3 2014
Välkommen med din bokning!
Torne Gård, 342 53 Lönashult
Telefon: 0470-75 43 45, 0705-77 15 01
E-post: [email protected]
www.tonegard.se
Edith Karlsson & Lars Bergström
ANNONSER
Din lokale och fristående
fastighetsmäklare
Örjan Riis
www.landsbygdsmaklaren.com
Svelands Hästförsäkring
ger dig det lilla extra!
Bonusrabatt för friska hästar.
Veterinärvårdförsäkring livet
ut i A.1-försäkringen.
150 dagars behandlingsperiod
innan ny självrisk.
Vill du veta mer och få ett
försäkringsförslag, kontakta
vårt ombud!
Ture Pettersson 070-530 59 50
Ströbergs i Torne
Telefon 0470-75 40 08
L-G Persienn & Markis
Eliassons Skogstransporter
Skogstransporter, vägkantsröjning, fläckmarkberedning
och div. traktorkörning
Håkan Eliasson
Torsås by, 342 53 Lönashult
0705-75 00 58, [email protected]
Persienner, Markiser, Rullgardiner
Ring för prisuppgifter:
Mobil. 070-663 81 00
Lars-Göran Gustavsson
Opparyd, Västra Torsås,
342 53 Lönashult
Tel/Fax bostad: 0470-75 10 56
SO CK E N B L A D
3 2014 37
Behöver du en snickare?
BOSSE LINDS SNICKERI
Jag utför alla jobb såsom
reparationer, om- och tillbyggnad.
Mobil. 070-535 40 75
Birger Jonssons
MURERI
070-526 01 83
Möcklehult
342 53 Lönashult
säkrast kvällar och helger
Hönetorp Nyborg 342 52 Vislanda
Vid behov av skogskörslor kontakta:
Sandra Eriksson
Järnvägen 23, 355 97 Växjö
Tel. 073-5085978 [email protected]
www.finastolen.se
Välkommen
Salong Agnetha
KLIPPNING FÖR HELA FAMILJEN
TEL. 0470-75 71 80
Håldalavägen 6 Lönashult
till
SKOGSENTREPRENÖR
Wallentin Landtborg
Långasten 340 32 Grimslöv Tel. 0476-280 07
Mobil. 070-273 89 47
Lönashults
bensin &
diesel ab
&
Bensin Diesel
ÖPPET DYGNET RUNT
När verkstaden är stängd tankar du med
ditt bankkort
telefon; 0470-757 016
38
S O C KE N B L A D
3 2014
Alkylatbensin
GRIMSLÖVS MATSERVICE
Skatelövsvägen 33, 340 32 Grimslöv
Telefon: 0470-750053
Mobil: 070-3372997
Mariann Salomonsson dipl zonterapeut
zonterapi – öronakupunktur
medlem i kroppsterapeuternas yrkesförbund
tel 0470-750 780
mobil 0708-223 383
Praktik
Grimslövs Föreningslokal
Källarplanet
Skatelövsvägen
340 32 Grimslöv
Pizzor, gatukök, kiosk, smörgåstårtor och tårtor.
Öppettider: Månd- fred: 16.00-21.00
Lördag: 13.00-21.00
Sön-o helgdagar: 13.00-20.00
Torv för alla tänkbara ändamål.
HYLTETORPS TORV AB
Elinshylte Västra Torsås 342 53 Lönashult
Telefon 0476-240 33
Mobil 070-540 92 16
KOMPETENS SOM
KVALITETSANSVARIG
BYGGNADSFIRMA
ARNE
GUNNARSSON HB
Kvarnholmen
Tel. 0470-75 60 01
0470 75 70 54
Försäljning av byggmaterial.
Slipning & behandling av golv.
Mattläggning, även i våtrum.
Murning, putsning.
Varsam renovering av
kulturbyggnader.
Kakel & klinker.
TOMMY´S
Lönashult
0470-757 112
Vi mal färs,
finstyckar kött och
skivar pålägg, i butiken.
SO CK E N B L A D
3 2014 39
Västra Torsås
SO C KEN B L A D
NR 4 2014 kommer i december V 50
TEMA torsås by
Sista manusdag 20 november Skicka till [email protected]
Bild Ingvar Andersson