brf rådhuset 1, visby – sankta katarina 6

Download Report

Transcript brf rådhuset 1, visby – sankta katarina 6

BRF RÅDHUSET 1, VISBY – S:TA KATARINA 6 HISTORIK OCH SKYDDSBESTÄMMELSER
BRF RÅDHUSET 1, VISBY – SANKTA KATARINA 6
S:t Hansgatan med Theodor Rethwisch blomsterhandel och Edvin G Krohns speceriaffär, omkring 1920.
Blomsteraffärens ingång på hörnet tillkom 1898. Gatan är belagd med storgatsten, Klosterplan i övrigt har
kullerstensbeläggning (Foton ur Waldemar Falcks Bildarkiv)
Historik
Under den här delen av staden, kring Stora Torget, har tidigare
påträffats förhistoriska boplatser. Vid grävningsarbeten under
flygelbyggnaden 2010 påträffades boplatslämningar i massorna
under byggnadens tidigare golvnivå. Lämningarna bestod av
matavfall i form av djurben.
Byggnaden med Henrik Petterssonvåningen uppfördes som flygel
till huvudbyggnaden som ligger utmed S:t Hansgatan.
Huvudbyggnaden består huvudsakligen av två parallellt ställda
packhus från 1200-talet. Efter en kort tid förbands husen med en
tunnvälvd passage. Utrymmet ovanpå passagen byggdes igen och
gjorde passage mellan husen möjlig. Det var troligtvis även då
som valvhuset över S:t Hansgatan tillkom. Packhusen hade från
början över- och en underkällare. Överkällaren låg ungefär i
dagens marknivå. Byggnadens öde fram till 1600-talet är höljt i
dunkel. Sannolikt harbyggnadernas övre delar efterhand förfallit.
Spår av brand har påträffats, främst i den nordvästra delen.
Rekonstruktion av hur de två 1200-talspackhusen bör ha sett ut, utifrån hur dessa
brukar vara uppbyggda och placerade.
(Teckning av Leif Zerpe, 1985)
1
BRF RÅDHUSET 1, VISBY – S:TA KATARINA 6 HISTORIK OCH SKYDDSBESTÄMMELSER
Vid kommunens ombyggnad av husen till kontor genomfördes 1983 en arkeologisk undersökning
inför uppförandet av hisschakt och trapphus. Man påträffade en medeltida källarstuga med golv av
stora kalkstenshällar. I källarens sydöstra hörn var en färskvattenbrunn anlagd. Källarstugan fylls
troligen igen vid eller strax innan flygellängans tillkomst. Det sker någon gång under sent 1700-tal.
Vid utgrävningen 1983 påträffades i fyllnadsmassorna ”sopor”, exempelvis matavfall i form av
djurben och kasserade bruksvaror som lerkärl. En skärva av ett fat med årtalet (17)52 som hittades i
fyllningen, anger tidigast möjliga tidpunkt för källarens slutgiltiga övergivande. De yngsta fynden var
en ettöring från 1772 och en skärva Rörstrandsfajans.
Under andra halvan av 1600-talet blev troligen båda packhus ombyggda till bostadsändamål. Enligt
uppgift bodde kanngjutare Michael Anthoni i det norra huset. Han är noterad som ägare till "hus och
gård" från 1665. Han finns troligen kvar här fram till sin död, omkring 1702. Tomten är då större och
sträcker sig österut och förbi S:ta Karins klosterlänga, in på nuvarande S:ta Katarina 4. Anthoni äger
även valvhuset över S:t Hansgatan, vilket sedan ingick i fastigheten fram till omkring 1900.
Under 1700-talets första del ägdes gården av skräddarråldermannen och medlemmen av
kännmärsrätten Johannes Collberg (1669-1756). Det finns uppgifter om att regementsfältskären och
bryggaren Johan Mazkau 1744 byter till sig valvhuset och norra delen av nuvarande tomten. 1755
övergår ägandet till Mazkaus änka Chatarina, född Sjöberg.
1759 köps hela fastigheten av handelsmannen och rådmannen Lars Fåhraeus (1717-1786). Fåhraeus
bor inte själv i fastigheten utan i det hus som han låtit bygga åt sig vid S:t Hansgatan 23, det så kallade
Läroverksannexet, Annexet 1. Han har dock troligen lager för sina handelsvaror här på S:ta Katarina 6.
Det är sannolikt även Lars Fåhraeus som, under sent 1700-tal bygger ut huvudbyggnaden och
flygellängan österut längs Klosterbrunnsgatan. På det södra husets tidigare yttermur, lokal SL1
återfanns 2010 makulatur i form av fragment från Stockholms Post & Tidningar från 10 juli 1758
respektive 8 februari 1759. Dateringen stöder antaganden, om att tillbyggnaden av det sydvästra hörnet
gjorts under första delen av 1700-talets andra hälft, där början av 1760-talet låter rimligt. På yttervägg
mot söder i samma rum påträffades makulatur med tryck ur Post- och Inrikestidningar från 26 juni
1826, ungefär den tid som de äldsta tapeterna i våningsplanet ovanför.
Makulatur – underlag för tapeter – Stockholms Post & Tidningar från 10 juli 1758
2
BRF RÅDHUSET 1, VISBY – S:TA KATARINA 6 HISTORIK OCH SKYDDSBESTÄMMELSER
Under samma period bröts troligen även tunnvalvet mellan 1200-talsbyggnaderna upp, då det
befintliga trapphuset tillkom i passagen.
Handelsmannen Jacob Gerle köpte år 1800 fastigheten av Per Fåhraeus, även han handelsman. Under
Gerles tid moderniserades byggnaderna. Ett medeltida valvhus, som sträckte sig tvärsöver
Klosterbrunnsgatan till Laboratorn 10, var i så dåligt skick att Gerle lät riva detta.
1818 köpte glasmästaren och byggnadsinspektören Carl Bergman fastigheten. Han övertar 1822
utgivningen av Wisby Tidning och flyttar tryckeriet till sitt hus vid S:t Hansgatan. Möjligen är det han
som låter sätta in stentrappan med det vackra träräcket mellan de medeltida stenhusen. Under denna
finns rester bevarade efter en tidigare trappa av trä där namnet ”Bergman” finns inskrivet på ett av
vangstyckena. Bergman dör ca 1850. Hans arvingar låter senare även bredda flygeln. 1836-1865 fanns
DBW: s sparbank som hyresgäst. Banklokalen låg först i bottenvåningen mot Klosterplan, men
flyttade senare till den kryssvälvda lokalen mot S:ta Katarinagatan.
Norr om valvhuset ligger Schulzes konditori och därefter E. Holms Cigarr- och kortvaruaffär.
Foto från omkring 1895. (Ur Waldemar Falcks Bildarkiv)
I bottenvåningen inreddes kring sekelskiftet 1900 flera butiker. Mot S:ta Katarinagatan fanns Hilda
Fornells specerimagasin, där det salufördes vin med mera. Ett tiotal år in på 1900-talet övertogs
rörelsen av Edvin G Krohn, specialiserad på delikatesser som choklad och karameller. I lokalen fanns
delikatessaffär kvar ända in på 1950-talet. Mot Klosterplan låg trädgårdsmästare Rethwischs
blomsterhandel.
Kring sekelskiftet 1900 etablerades bageri på fastigheten. Henrik Petterssons bageri låg först på gården
vid S:ta Katarinagatan, men flyttade sedan in i flygeln. Sveriges flitigaste filmskådespelerska, Hjördis
Pettersson (1908-1988), dotter till Henrik, växte upp i huset under denna period.
1945 startade Werkelins Kemiska Tvätt och Färgeri i flygeln och fanns kvar fram till 1970-talet.
Bageriet fanns kvar i flygelns västra del till omkring 1960.
1983-84 övertog Gotlands kommun husen på S:ta Katarina och genomförde genomgripande
renoveringar och ombyggnader. I bottenplanet fanns posthantering och vaktmästeri. På de övre planen
och den nyinredda vinden får man kontor. 2010 inleder Peab ombyggnaderna som gör att man åter får
bostäder i husen.
3
BRF RÅDHUSET 1, VISBY – S:TA KATARINA 6 HISTORIK OCH SKYDDSBESTÄMMELSER
Hjördis Pettersson
Hjördis Pettersson, omkring 1930
Med över 140 filmroller är Hjördis Olga Maria Pettersson,
tillsammans med Julia Caesar (1885-1971), den skådespelerska
som medverkat i flest filmer i Sverige. Hon föddes i Visby 17
oktober 1908. Som barn tog Hjördis pianolektioner och visade sig
vara musikalisk. Redan som 9-åring ackompanjera hon stumfilmer
och några år senare även teaterföreställningar vid Visby
Amatörsällskap. Hjördis filmdebuterade som cigarrfröken i
Kanske en diktare 1933. Hon spelade ofta riviga fruntimmer och
blev känd som hela Sveriges "satkärring". Hon utbildade sig på
Dramatens elevskola 1927–1930 och debuterade på Folkteatern i
Göteborg i farsen Gröna Hissen 1930. Hjördis Pettersson arbetade
sedan på Kungliga Dramatiska Teatern under flera perioder fram
till 1985. Bland uppsättningarna på Dramaten där Hjördis hade
framträdande roller kan nämnas Gösta Berlings saga 1936, Som ni
behagar 1938, Änkeman Jarl 1939, Tolvskillingsoperan 1969 och
slutligen Kattlek 1985. Hon undervisade även vid elevskolan.
1931 spelade hon för första gången revy med Karl Gerhard. 1943 gestaltade hon en av de mordiska
fastrarna i Arsenik och gamla spetsar på Oscarsteatern. Hjördis Pettersson hade mycket humor och en
stor musikalitet och platsade bra i revysammanhang. I 22 säsonger spelade hon i Kar de Mummas
revyer.
Den roll som Hjördis Pettersson blivit mest känd för är som Selma Olsson i den radioserien
om Lilla Fridolf med Douglas Håge i titelrollen. Det blev även 4 filmer om Fridolf och Selma
1956–1959. Hjördis var också en duktig kuplettsångerska och även en framstående tolkare av
poeten Bo Setterlind.
När Hjördis Pettersson medverkade i TV-programmet Gäst hos Hagge 1975, berättade hon
inför tre miljoner svenska tittare att hon under flera års tid varit alkoholist men att hon numera
var "helt fri från alkoholbegäret". Det blev omedelbart tyst i studion, men strax därpå följde
en stor applåd från studiopubliken.
Hjördis gav ut sina memoarer Rosor & ruiner 1983. Hon fick rader av utmärkelser, som till
exempel Nordstjärneorden, S:t Eriksmedaljen och Karl Gerhards medalj.
Hon var gift två gånger, första gången med kapellmästare Olle Lindholm 1937–1940 och
andra gången med styrmannen Alfred Renström 1942–1948.
Hjördis Pettersson avled 27 maj 1988 i Stockholm och ligger begravd på Tofta kyrkogård.
4
BRF RÅDHUSET 1, VISBY – S:TA KATARINA 6 HISTORIK OCH SKYDDSBESTÄMMELSER
Skyddsbestämmelser
Exteriört bär husen, trots 1900-talets ombyggnader, tydligt 1800-talsuttryck, med exponerade detaljer
som minner om det medeltida ursprunget. I bottenplanet och i källaren finns bevarade medeltida
uttryck i kalkstensmurar med öppningar, kryssvalv och nischer. I byggnaden finns även ett inbyggt
väggskåp från 1600-talet och en bevarad 1700-talskakelugn.
Byggnader på fastigheten S:ta Katarina 6 och flera av de övriga i S:t Hansområdet, ingår i den
exklusiva skara, om cirka 350 byggnader i Visby innerstad, som bedömts vara ”synnerligen märklig
genom sitt kulturhistoriska värde”. Länsstyrelsen beslutade därför, 20 juni 1994, att Sankta Katarina 6
skulle vara enskilt byggnadsminne.
Huvudbyggnadens höga kulturvärden som gör den så unik att den är byggnadsminnesförklarad har
tidigare beskrivits så här: Trots byggnadens anpassning efter skiftande verksamheter genom tiderna,
har den betydande medeltida delar bevarade, samt en exteriör med tydliga 1700- och 1800-talsdrag,
vilket ger den ett högt kulturhistoriskt värde. Dessutom har byggnaden ett miljö- och rumsskapande
värde då den har ett framträdande läge intill Klosterplan i söder. Vad gäller interiören har man
dessutom även skrivit att ”..det tunnvälvda trapphuset, med trappa och räcke samt bevarade snickerier
och kakelugn från 1600-1800-tal framhålls som särskilt bevaransvärda och kräva särskild hänsyn.
Flygelns kulturvärden skildras så här: trots de förändringar som byggnaden genomgått har den genom
stommen från sent 1700-tal och genom den ålderdomliga exteriören, främst ut mot
Klosterbrunnsgatan, både ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde.
Byggnadsminnesförklaring är ett juridiskt instrument, en del av Kulturminneslagens (KML) 3 kapitel,
som används för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. När en byggnadsminnesförklaring
genomförs upprättas skyddsbestämmelser (tidigare skyddsföreskrifter) och ett skyddsområde.
Skyddsbestämmelserna anger vad som inte får göras inom byggnadsminnets skyddsområde, samt hur
vård- och underhållsåtgärder skall utföras. Skyddsbestämmelserna utformas specifikt för varje
byggnadsminne.
Med skyddsbestämmelserna som tas fram i samband med byggnadsminnesförklaring ges ett lagstadgat
skydd mot åtgärder som kan minska eller förstöra anläggningens kulturhistoriska värde. Tillstånd till
ändring kan, i särskilda fall, tillåtas efter skriftligt beslut från länsstyrelsen.
I byggnadsminnesbeslutet, från 1994-06-20, som omfattar huvudbyggnaden [byggnad 1] med
flygelbyggnad [byggnad 2] och gårdsmur samt tillhörande tomt, fastställs följande skyddsföreskrifter:
1. Ovan angiven byggnad får inte rivas eller till sitt yttre byggas om eller till. Inga förändringar får
heller ske vad gäller huvudbyggnadens murverk och stomme och flygelbyggnadens yttermurar.
Inga förändringar får ske vad gäller tak- och fasadmaterial, eller övrig exteriör utformning.
2. I huvudbyggnadens inre får inte göras ingrepp i eller ändring av bärande konstruktioner, äldre
rumsindelningen (stenväggar), eller fast inredning som kakelugn och väggskåp, spegeldörrar,
listverk, ytterdörren mot S:t Hansgatan samt bevarade äldre fönstersnickerier. Bottenvåningens
valvrum samt den tunnvälvda förstugan får ej förändras.
3. Byggnaden skall underhållas så den inte förfaller. Vid underhålls- och reparationsarbeten får
endast traditionella material och metoder användas och utförandet skall ske på ett sådant sätt att
det kulturhistoriska värdet inte minskar. Alla framtida arbeten skall ske i samråd med
länsantikvarien.
4. Den tillhörande tomten skall hållas i sådant skick att byggnadens utseende och karaktär inte
förvanskas.
Dessutom är eventuella kvarvarande medeltida murverksrester och marken på innergården och i
anslutning till gatan och källarplanet skyddade, enligt KML 2 kap, som fasta fornlämningar (RAÄ
Visby 107), liksom övriga delar av mark och äldre murverkrester i området och i staden.
5