Stress

Selye definierade stress som "kroppens icke-specifika respons på varje krav som ställs på den", och kallade denna respons för det generella anpassningssyndromet (General Adaption Syndrome) G A S.

Det består av tre stadier: 1. alarmstadiet 2. motståndsstadiet 3. utmattningsstadiet Stressens mekanismer har dokumenterats noggrant, men de näringsmässiga konsekvenserna har inte till fullo värderats eller utforskats. Avsikten med denna uppsats är att diskutera de dynamiska, näringsmässiga förändringar som äger rum under de olika stadierna och användandet av TMA (hårmineralanalys) som en teoretisk modell för att bestämma varje stadium av stressens förlopp. Utökning av antalet stresstadier Vi föreslår ett tillägg till Selyes tre stadier, nämligen återhämtningsstadiet och anpassningsstadiet och då skulle hela schemat se ut på följande sätt: 1. Alarmstadiet 2. Motståndsstadiet 3. Återhämtningsstadiet 4. Anpassningsstadiet 5. Utmattningsstadiet Återhämtningsstadiet (3) kan lämpligen läggas till eftersom de flesta av de vardagliga stressreaktionerna följs av återhämtning snarare än utmattning; annars skulle ju varje stressfaktor vara förödande. Anpassningsstadiet (4) läggs till så att även Selyes beskrivning av "anpassningens sjukdomar" blir inkluderade. På det här stadiet varken återhämtar eller uttömmer sig kroppen utan anpassar sig till en fas av stressen som kan resultera i kroniska sjukdomstillstånd såsom magsår, hjärtsjukdomar etc. Utmattningsstadiet, när kroppen slutgiltigt blir utmattad/utbränd beroende på en oförmåga att återhämta sig från en kronisk anpassningssjukdom eller beroende på en felaktig anpassning, har flyttats till nummer 5. Endokrin respons mot stress Vi bör först erkänna att all stress inte är dålig för kroppen. Selye beskrev träffande denna skillnad som "stress and distress" = (nödläge, smärta, utmattning). Mänskliga varelser är konstant satta under stress. Det är en både oundviklig och oumbärlig del av livet. Selye satte likhetstecken mellan frihet från stress och döden. En del typer av stress kan vara motiverande och positiva. "Distress" däremot, är destruktivt för kroppen och kan om den får pågå under längre tid, leda till fysisk försämring. En av de första responserna på stress är en sympatisk, neuroendokrin utsöndring förmedlad av hypotalamus. Detta stimulerar hypofysen att utsöndra TSH (thyroid stimulating hormone) = sköldkörtelstimulerande, ADH (antidiuretic hormone) = antiurindrivande, ACTH (andrenocorticotrophic hormone) och GH (growth hormone) = tillväxthormon). Dessa reaktioner producerar en ökning i cellulär, metabolisk aktivitet i hela kroppen. Detta resulterar i sin tur i en rad reaktioner, såsom ökat upptag av aminosyror i cellerna, perifär proteinnedbrytning och minskad perifer respons på insulin för att bara nämna några få. Ökningen av kroppstemperaturen sammanfaller med den ökade utsöndringen av aldosteron och ADH. Binjurarna blir förstorade, vilket orsakar brässen och annan lymfvävnad att dra ihop sig och inflammation utvecklas. Detta är de väsentliga grundmekanismer som är involverade i stressförloppets alarmstadium. Motståndsstadiet består av fortsatt sympatisk stimulering. Antiinflammatoriska hormoner, kortisol, utsöndras för att kontrollera inflammationen. På grund av att kortisol producerar nedbrytning av vävnad, eller katabolism, och höjer blodsockret, brukar det betecknas som ett glukokortikoidhormon. Allt eftersom stressen bringas under kontroll, avtar den förhöjda stimuleringen av det sympatiska neuroendokrina systemet , reparation av vävnad sätter in och normala funktioner återvänder (återhämtning). Denna uppsats framlägger tesen att alla stadier av G.A.S kan resultera i ett sjukdomstillstånd beroende på dålig anpassning eller kroppens oförmåga att gå vidare från ett stadium till ett annat. Om en person, som ett exempel, inte kan komma förbi alarmstadiet, blir detta stadium en sjukdom d v s en inflammatorisk process. Om en person inte kommer igenom motståndsstadiet, blir katabolismen dominerande, vilket resulterar i ett kroniskt svaghetstillstånd. Odensvivägen 5 731 34 Köping Tfn: 0221-185 16 Fax: 0221-286 21 www.solpunkten.se [email protected]

Indikationer angående G.A.S från hårmineralanalys Första stadiet av stress är alarmstadiet. En sympatisk neuroendokrin process äger rum som medför en ökning i produktionen av binjurehormonet aldosteron och det antiurindrivande hormonet ADH. Detta medför en ökning av natrium (Na) och vattenretention (retention = uppsamling, kvarhållande) i kroppen. Alarmstadiet indikeras av en ökning av proportionen mellan Na och K (kalium) som är lika med eller överstiger förhållandet 5:1. Detta mönster i ett hårmineraldiagram indikerar en inflammatorisk process som antagligen kan påverka de svagaste organen eller vävnaderna och resultera i gastrit (magkatarr), divertikulit (inflammation i slingrande delen av tjocktarmen), kolit (inflammation i tjocktarmen), sinuit (bihåleinflammation), artrit (ledinflammation) etc. Under den andra etappen av stressprocessen, motståndsfasen, blir antiinflammatoriska hormoner dominanta och reducerar inflammationen. De viktigaste binjurehormonerna är glukokortikoiderna (GC). De är kataboliska, vilket innebär att de medverkar till proteinnedbrytning och ökad glukoneogenes (omvandling av aminosyror till blodsocker). GC hormonerna påverkar ett lågt Na/K-förhållande, mindre än 2.4:1. Om kroppen inte fortsätter med nästa stadium, blir motståndsstadiet kroniskt. Detta resulterar i kronisk försämring och försvagning. Om kroppen reagerar som den ska, kommer Na/K-värdet att återgå till ett normalvärde, vilket är ett förebud om återhämtningsstadiet. Om kroppen blir kvar i ett kroniskt motståndsstadium kommer så småningom utmattnings/utbrändhetsstadiet att inträda. Näringsbehov under G.A.S Som nämnts tidigare inträder Na-retention under stressens alarmstadium. Detta resulterar i sin tur i förluster eller ökat behov av Mg, K och Zn. Förlust av dessa mineraler kan vara ett krav för att alarmstadiet skall inträda. Tillgång till vitaminerna C, D, E, B1, B6, B12 och mineralerna koppar, kobolt och kalcium behövs också för att denna reaktion skall kunna äga rum. Näringsmässiga brister kan alltså medföra en oförmåga hos kroppen att initiera alarmreaktionen. I sådana fall skulle stressfaktorn bli kroppen övermäktig. Ökat behov av vitaminerna A, B1, B2, B3, B5, B6 och C utvecklas. Dessa kan klassificeras som antiinflammatoriska näringsämnen som behövs i tillräckliga mängder för att patienten skall kunna gå vidare till motståndsstadiet. När den antiinflammatoriska processen (stadium 2) börjar, ökar glukokortioiderna, vilket ger en ökning av vävnadskalium. Förlust av eller ökat behov av Zn, Fe, mangan och Mg fortsätter parallellt med förlust av Ca och Cu (koppar). För att återhämtningsstadiet skall kunna påbörjas, måste adekvata mängder av mineralerna Ca, Mg, Cu, kobolt och selen finnas. Vitaminerna C, D, E, B1, B6 ,B12 och folsyra behövs också. Näringsämnen som krävs för alarmstadiet: Vitaminer: Mineraler: C, D, E, B1, B6, B12 kalcium, koppar, kobolt, natrium, selen Näringsämnen som krävs för motståndsstadiet: Vitaminer: Mineraler: C, A, B1, B2, B3, B5, B6 kalium, zink, mangan, järn, magnesium Näringsämnen som krävs för återhämtningsstadiet: Vitaminer: Mineraler: C, D, E, B1, B6, B12, folsyra kalcium, magnesium, koppar, kobolt, selen Detta är en förenklad bild av G.A.S som kan ses genom förändringar i vävnadsmineralmönster. De mekanismer som är involverade är mycket mer komplexa och involverar många cellulära, biokemiska processer som är för talrika för att kunna nämnas i detalj här. Vi kan kortfattat konstatera att inte bara fysiska utan även emotionella förändringar äger rum i varje stadium av G.A.S. TMA (hårmineralanalys) kan utvecklas som ett användbart verktyg för att utvärdera de olika stegen i stressprocessen. Eftersom stress ökar de näringsmässiga behoven, kan TMA också visa sig bli en värdefull hjälp i bestämmandet av de individuella näringsbehoven under G.A.S.

Mikael Gunnarsson

Näringsmedicinare

Odensvivägen 5 731 34 Köping Tfn: 0221-185 16 Fax: 0221-286 21 www.solpunkten.se [email protected]