Transcript null

C
Calux Företag som 1955 övertog Melin & Söners fabrikslokal vid Åkers kanal. Tillverkade där
möbelkylskåp men övergick efter en tid till tillverkning av komponenter till LM Ericsons AXEväxlar. Omkring 1980 flyttade Calux från Åkersberga. Överlät senare lokalen till Björcks
verkstäder.
Carlssons Café ”Huldas Saloon”, café i Åkersbergas centrum på den mark där bensinstationen
Preem idag ligger. Kaféet drevs av Carl-Erik Edvin Carlsson och hans hustru Hulda. Rörelsen
startade våren 1936 och omfattade då också restaurangrörelse. Matserveringen upphörde på grund
av livsmedelsransoneringarna under andra världskriget. I husets källare låg bageriet, som sköttes av
Carl-Erik Carlsson. Rörelsen avvecklades 1961. Samlingspunkt för det unga Åkersberga, 25-50
personer kunde samlas i lokalen på en vanlig kväll. Schackturneringar genomfördes regelbundet på
måndagkvällar.
Carlström, Hans Apotekare1918-1924. Apotek.
Centralskolan Bergaskolan.
Centrum Bio Biografen inrymdes i det tredje Folkets Hus. Denna fastighet byggdes ursprungligen
1937 av en byggmästare för att konkurrera ut dåvarande Folkets Hus som biograf. Byggmästaren
gjorde konkurs några år efter invigningen och Folkets Husföreningen köpte då fastigheten. I
byggnadens källarvåning fanns Folktandvårdens lokaler. Huset revs 1979 för att bereda plats för
Skutan och nya Folkets Hus.
Centrum-Konditoriet Bagerier.
Collart, Claude - 1567 (?). Fransk militär rådgivare åt Erik XIV, ståthållare i Stockholm, erövrade
Jämtland 1564. Erhöll Tuna gård som förläning. Död sannolikt 1567.
Collenius, Carl Georg 1857-1918. Kronolänsman 1914, arrenderade Skånsta. ” en gammal
försupen men snäll farbror…” .
Cramner Allgon.
Cronberg, Stefan 1945-. Politiker (m). Student vid Norra Latin, Stockholm 1965, fil mag 1969,
lärare i historia och samhällskunskap vid bl.a. Enskilda Gymnasiet. Biträdande partiombudsman för
Moderaterna i Stockholms län 1970. Flyttade till Åkersberga 1973. Ordförande i Österåkersmoderaterna 1974, suppleant samma år i kommunstyrelsen. Kommunstyrelsens ordförande 1977–
1988. Startade Cronberg Management Consulting 1989. Cronberg medverkade till att bringa
kommunens ekonomi i balans och att bromsa den höga utbyggnadstakten i kommunen.
Representerar 2012 Roslagspartiet.
D
Dagsverkstorp/are Torpen i vår del av Sverige skapades på marker som inte var så intensivt
utnyttjade. Torparen fick där disponera ett område för egen odling. Som ersättning för denna mark
utförde torparen och hans familj arbeten – dagsverken - på den gård under vilken torpet lydde.
Dahlbeck, Eva 1920-2008. Svensk film- och teaterskådespelerska, född i Saltsjö-Duvnäs men
under ett antal år bosatt på Österskär. Dahlbeck gjorde debut på filmduken 1942 och kom att göra
en lång rad minnesvärda roller, t ex i ”Sommarnattens leende” och ”En lektion i kärlek”. Hennes
litterära ambitioner tog dock överhanden och resulterade i ett dussimtal romaner.
Dahlberg, Elsie 1916-2005, konstnärinna, skulptör, född i Stockholm, under många år verksam i
Österåker. Rikt representerad med offentliga utsmyckningar i vårt land. I Åkersberga har Dahlberg
bl a skapat ”Kultplatsen”, en skulptural lekplats med timmerstockar vid Margretelundskolan samt
”Ljugarbänken”, en bronsskulptur utanför entrén till Alceahuset.
Dahlgren, C.F. 1835-1926. Smed vid Wira bruk, far till John Dahlgren.
Dahlgren, John 1866–1948. (enligt en uppgift 1865-1947), smed vid Wira bruk, en mångsidigt
begåvad man; mästersmed, poet, musikant och uppfinnare.
Dahlgren Smedsläkt, verksam i Wira bruk. C.F. Dahlgren verkade ensam på bruket från mitten av
1920-talet fram till sin död då sonen John övertog verksamheten.
Dalsgaard, Carl 1907-(?) Distriktsläkare i Österåker ????-????. Bosatt på Centralvägen 47? 49?.
Hade mottagning på Storängsvägen.
Dambi, fabrik för tillverkning av dammsugare. I början av 1950-talet belägen i ett äldre hus i
centrum i närheten av Föreningshuset. Fabriken hade ett tiotal anställda. Verksamheten upphörde
1958.
Rödbosunds dansbana 1930-tal
Dansbanor har genom åren funnits på åtskilliga platser i Österåker, somliga välkända, andra
anonyma. En av de mera kända och populära låg omkring 1920 i en skogsbacke nära Säby gård.
Banan ägdes av en man som allmänt kallades ”Jazzmästarn”. Hans fru förestod serveringen, kaffe
och bullar, bredvid banan. Sommartid anordnades dans där varje lördag och söndag.
Omkring 1930 upphörde danserna på Säby. I stället övertog dansbanan i Luffarbacken rollen som
ungdomens samlingsplats. Banan byggdes av IFK Österåker 1929. Den var illuminerad med kulörta
lyktor i träden, det fanns givetvis servering men också pilkastning, skjutbana och tombola.
Danserna i Luffarbacken fortsatte en bit in på 1940-talet, men hade konkurrens av dansbanan på
Rödbosund, ”Roslagens vackrast belägna dansbana”. Det var dock skillnad på de besökande;
medan Luffarbacken var den ’vanliga’ ungdomens dansbana besöktes Rödbosund främst av
studerande ungdom från Margretelund och Österskär. Danserna på denna bana, som drevs privat av
Ester och Harald Lindahl, startade på 1920-talet och pågick fram till 1952. Dansbanan utvidgades
med en paviljong 1934. Idag är Rödbosunds dansbana bevarad som ett monument över gångna
tiders nöjesliv.
”Lördag-söndag dansades det på Rödbosunds dansbana bortom Margretelund, med den underbara
sjöutsikten. Det var där som vår operastjärna Elisabeth Söderström började sjunga för oss. Att de
närmaste grannarna hade svårt att sova förstår man, eftersom den moderna dansmusiken ekade ut
över sjön”
En utedansbana fanns på 1930-talet vid Bammarboda invid de stora ekarna. Denna flyttade senare
till Gallboda men flyttades 1939 tillbaka till Bammarboda och placerades då på Ängsudden.
Inom Täljö sommarstugeområde dansade man på flera ställen; på ängen vid Bragevägen, vid
Sigurdsvägen och på logen vid Täljö gård. Också ute vid Härsbacka fanns ett par dansbanor, en av
dem på en platå på berget ovanför stenmjölsfabriken.
Även ute på Ljusterö fanns välkända banor, bl.a. på Rastaborg vid Linanäs och den kanske mest
kända av dem; Balders hage, som var i bruk 1913 – 1930 med servering, biograf och dansbana.
”Davida” var den sista klinkbyggda roslagsskutan, byggd på Svartlöga 1911. Ägdes av skepparen
Valle Andersson och hans familj. Till skillnad från klanen Johanssons skutor fraktade ”Davida”
mest grus, sten och sand. ”Davida” avriggades 1922 och motoriserades samma år. Var i drift till
andra hälften av 1940-talet.
Doktorsvillan på Värdshusvägen 15 i Åkerstorp var bostad och mottagning för provinsialläkaren
doktor Hugo Wik. En tid inrymdes också socknens apotek i huset. Idag är villan privatbostad.
Domarudden kurs- och friluftsgård vid Drängsjön. Ursprungligen i Svenska Turistföreningens ägo
men anläggningen ägs nu av Österåkers kommun. Här finns nu möjligheter för övernattning i
gäststugor, båtuthyrning, bastu, friluftsbad, restaurang med fullständiga rättigheter, bollplan och
lekplats.
Domus Varuhus i Åkersberga centrum. Invigt den 15 november 1962. Varuhuset brann den 20
februari 1966 men återinvigdes nio månader senare. Verksamheten blomstrade fram till slutet av
1990-talet, då lönsamheten sviktade. Varuhuset bytte namn och ägare ett antal gången innan det
slutgiltigt lades ned 2008. Byggnaden revs 2009 för att bereda plats för Åkersbergas nya
centrumbyggnad Kompassen.
Dragon, en beriden infanterist, d.v.s. en soldat som förflyttade sig på häst men som i regel stred till
fots. Med åren minskade skillnaderna mellan dragoner och vanliga kavallerister. I Österåker fanns
mellan 1782 och 1905 tio dragontorp med dragoner tillhörande Livregementets dragonkår Nr 3
Roslags skvadron.
Drakbacken Del av gamla landsvägen mellan Norrö tingshus och Garnsviksvägen. Namnet är
sannolikt en förvanskning av Dragbacken och anses ha uppkommit eftersom kuskarna tvingades dra
hästarna uppför den långa backen.
Drängsjön en av kommunens finaste sjöar, belägen fyra kilometer nordost om Åkersberga centrum.
Sjön är ungefär 0,3 km² stor, har ett maximalt djup av elva meter och är ganska opåverkad av
miljöförstöring med klart vatten, något brunfärgat av humusämnen. Den badbara skogssjön ger
goda möjligheter till ädelfiske. Vid sjön ligger Domaruddens friluftsgård.
Dyviks gård, säteri i Roslagen, vid havet, 13 kilometer nordost om Åkersberga centrum. Gården
omnämns första gången år 1296 som Diupuvik. Gården erhöll sätesfrihet under 1610-talet och ägdes
då av Erland Björnsson Bååt. Huvudbyggnaden av trä i två våningar i säteristil med brutet tak är
sannolikt uppförd på 1700-talet. Under större delen av detta århundrade tillhörde gården medlemmar av ätten Lejonflycht. År 1841 övergick Dyvik och Östanå fideikommiss till släkten Boström.
År 1888 köptes gården av Oscar Hybbinette som sålde den vid sekelskiftet 1800-1900.
Dyviks skola byggdes 1909 och barnen undervisades enligt D1-form, d.v.s. barnen hade enbart en
småskollärarinna som lärare. 1927 ändrades skolformen till B3-form. Fram till nedläggningen
1938 som ägde rum i samband med att en sjunde årskurs infördes i kommunen var det sex års
skolgång med inskrivning vartannat år, en lärare och en skolsal. Som mest var elevantalet 47 barn.
Sista lärarinnan var Gunnel Olsson. Dyviks skolhus brann ner den 3 januari 1978. Kolsvedens skola
Dyviks såg byggdes under första världskrigets år. Ägare var då David Carlsson, stor virkeshandlare
och ägare till sågar i Viggbyholm och Sorunda. Virket från Dyvik gick på export till Tyskland, från
vilket land stora ångbåtar låg utanför på djupt vatten och lastade från virkespråmar som bogserades
ut till dem. Nykvarn och Dyvik var fram till slutet av 1940-talet sammantaget en av de största
arbetsplatserna i dåvarande Österåker. 1932 startades Dyviks bruk, där man bl. a. tillverkades
byggplattor.