Transcript läs rapporten här

Teknikcollege i Östergötland –
möjligheter och utmaningar
Oktober 2008
Malin Ljungzell och Erik Jakobsson, APeL FoU
Innehåll
Inledning och bakgrund........................................................................................................... 3
Teknikcollege i Sverige.......................................................................................................... 3
Teknikcollege i Östergötland ................................................................................................. 4
Vårt uppdrag ............................................................................................................................ 5
Syfte och frågeområden ......................................................................................................... 6
Metod ..................................................................................................................................... 6
Fallstudier med intervjuer .................................................................................................. 6
Stöd för diskussion i regional styrgrupp ............................................................................ 7
Dialog med regional projektledare och regional styrgruppsordförande............................. 7
Skriftlig rapport .................................................................................................................. 8
Partnerskap – en framkomlig väg för regional samverkan inom TCÖ? ............................ 8
Identifierade kritiska områden ............................................................................................. 10
Organisering och styrning .................................................................................................... 11
Exemplet Finspång ........................................................................................................... 12
Exemplet Motala .............................................................................................................. 13
Reflektioner ...................................................................................................................... 13
Arbetssätt.............................................................................................................................. 14
Exemplet Finspång ........................................................................................................... 15
Exemplet Motala .............................................................................................................. 16
Reflektioner ...................................................................................................................... 17
Marknadsföring och rekrytering........................................................................................... 18
Exemplet Finspång ........................................................................................................... 18
Exemplet Motala .............................................................................................................. 19
Reflektioner ...................................................................................................................... 19
Framåtsyftande diskussion.................................................................................................... 20
Vad innebär regional samverkan för TCÖ? ......................................................................... 21
Vad innebär ett regionalt partnerskap för TCÖ? .................................................................. 22
Lokal, regional och nationell nivå........................................................................................ 24
Bilaga: Intervjuade personer ............................................................................................ 25
2
Inledning och bakgrund
Hur ska industrin i fortsättningen klara rekryteringen av kompetent arbetskraft? Hur ska
industrijobben göras attraktiva för ungdomar, så att program med teknisk och industriell
inriktning blir valet för fler? Verkstadsindustrin i Östergötland, liksom på andra håll i landet,
står inför stora utmaningar de närmaste åren, med stora pensionsavgångar och brist på
teknikutbildade personer att rekrytera. Detta är en utmaning som företagen har att hantera
tillsammans med politiken och det offentliga ”utbildningssystemet”. Under en ganska lång tid
har det varit svårt att få tillräckligt många studerande på gymnasieprogram med teknisk och
industriell inriktning och många sådana lokala program har fått avvecklas. Den nationella
satsningen på Teknikcollege1, som beskrivs översiktligt nedan, kan förstås som ett sätt att i
samverkan mellan skola och näringsliv försöka vrida utvecklingen i en mer gynnsam riktning.
I syfte att studera och inte minst stödja utvecklingen av Teknikcollege i Östergötland (TCÖ)
har dess regionala styrgrupp beslutat om ett samarbete med Helix2 vid Linköpings universitet.
Det handlar om en utredning med ett framåtriktat syfte att vara ett processtöd i utvecklingen
av TCÖ. Utredningen syftar närmare bestämt till att ge en bild av hur Teknikcollege har
uppstått, utvecklats och – framförallt – att visa på potentialen för fortsatt utveckling samt
vilket engagemang och ägarskap som detta kräver. APeL FoU3, som i olika projekt
samarbetar med Helix, har fått detta processinriktade uppdrag och resultatet av utredningen
redovisas i denna rapport.
Rapporten inleds med att kortfattat beskriva Teknikcollege, som koncept i Sverige och i
regionen Östergötland. Sedan beskrivs uppdraget som ligger till grund för den här rapporten
och hur vi har gått tillväga. Det följs av några mer teoretiska resonemang om samverkan och
partnerskap, som bildar bakgrund för en analys och diskussion kring den fortsatta
organiseringen av Teknikcollege i Östergötland (TCÖ), vilket slutkapitlet handlar om.
Dessförinnan redovisas resultat från intervjuer i två kommuner och från samtal i samband
med regionala styrgruppsmöten. Vi bidrar med några reflektioner och frågor som anknyter till
resultatet under respektive rubrik. Uppdraget har en framåtsyftande inriktning, varför
slutkapitlet presenterar ett antal idéer om en hållbar samverkansstruktur efter TCÖ:s
projektperiod.
Malin Ljungzell och Erik Jakobsson har tillsammans arbetat med uppdraget, som i hög grad
handlat om att fungera som ett processtöd för TCÖ, dess styrgrupp och samordningsfunktion.
Vi har tillsammans arbetat med strukturen, analysen och de kritiska reflektionerna i
föreliggande rapport. Malin har haft ett huvudansvar såväl för datainsamling som
rapportskrivande, men vi ansvarar tillsammans för innehållet.
Teknikcollege i Sverige
Teknikcollege (TC) är tänkt att fungera som en kvalitetsstämpel som visar att flera kommuner
och utbildningsanordnare tillsammans med industrin i en region utvecklar utbildningar utifrån
de krav som industrin ställer. Skolor som blivit godkända som Teknikcollege erbjuder
1
Se http://www.teknikcollege.se
HELIX – ett centrum vid Linköpings universitet för forskning och samarbete mellan forskare, företag och
organisationer för att utveckla nya kunskaper och metoder om rörlighetens betydelse för lärande, hälsa och
innovationer http://www.liu.se/helix/
3
APeL FoU – ett nationellt centrum för forskning och utveckling i arbetsplatslärande http://www.apel-fou.se/
2
3
utbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå, t ex olika inriktningar med utgångspunkt i
Industri- eller Teknikprogrammet, Kvalificerad yrkesutbildning (KY) och
yrkeshögskoleutbildning.
Företagen har en nyckelroll i Teknikcollege. De ska vara aktiva både i planering av
utbildningarnas inriktning, utformning och i den löpande verksamheten genom att
tillhandahålla praktikplatser med mera. Det yttersta ansvaret ligger dock hos kommunerna. På
så sätt är det tänkt att det skapas utbildningar som har en koppling till den regionala och
lokala industristrukturen och de behov som finns.
Teknikcollege ska bidra till bättre resursutnyttjande genom krav på kommunal samverkan och
samverkan med eftergymnasial utbildning och företagsutbildningar. I många fall kan såväl
lokaler och maskinpark som lärarresurser utnyttjas av flera olika utbildningsanordnare.
Teknikcollege bygger på tio kriterier som industrin anser ska uppfyllas för att en utbildning
för industrins behov ska vara bra. Kriterierna har valts ut utifrån de framgångsfaktorer som
visat sig vara gemensamma nämnare på väl fungerande utbildningar med inriktning mot
industrin. Kriterierna är:
Regionalt perspektiv
Infrastruktur för utbildningen
Tydlig profil
Samverkan med arbetslivet
Kvalitetssäkring
Kreativ och stimulerande lärmiljö
Maskiner och utrustning
Sammanhållna arbetsdagar
Lagarbete och ämnesintegration
Lärande i arbete
För konceptet Teknikcollege ansvarar tillsammans Industrikommittén4 och Riksföreningen
Teknikcollege Sverige5. Industrikommittén har varit aktiv sedan tillkomsten av TC.
Riksföreningen bildades 2007. Industrikommittén ansvarar för granskning och certifiering av
TC. Riksföreningen är en ideell förening som ansvarar för utveckling av konceptet.
Industrikommittén har sex platser i styrelsen i föreningen och resterande fem platser ska
rotera mellan TC-regioner. Det finns idag 12 regioner i Sverige som är godkända som
Teknikcollege.
Teknikcollege i Östergötland
Teknikcollege i Östergötland (TCÖ)6 är ett samarbete mellan kommunerna Finspång,
Linköping, Motala, Mjölby, Norrköping, Åtvidaberg och de fristående skolorna Curt
Nicolingymnasiet (CNG) och Framtidsgymnasiet Proteam. I den regionala styrgruppen sitter
även representanter från Arbetsförmedlingen, Industriellt Utvecklingscentrum i Östergötland,
IF Metall, Tranås kommun, Teknikföretagen, Regionförbundet Östsam, Industrikompetens
4
Se http://www.industrikommitten.se
Se http://www.teknikcollege.se/24.html
6
Se http://www.teknikcollege.se/62.html
5
4
AB, PartnerTech, SAAB Aerostructure, BT, Saltängens Mekaniska och Branschrådet
industri/teknik.
Våren 2008 finns Teknikcollege på tre skolor i Östergötland, nämligen på Carlsund
Utbildningscentrum i Motala, Mjölby Gymnasium och Teknikcollege Linköping. Hösten
2008 startar Teknikcollege i Finspång på Curt Nicolingymnasiet och Bergska skolan. Fler
skolor i andra kommuner kommer med stor sannolikhet att bli certifierade Teknikcollege
inom kort. För närvarande riktar sig Teknikcollege Östergötland till ungdomar i
gymnasieåldern, men det finns en ambition att utöka målgruppen även till vuxna kvinnor och
män så småningom.
Teknikcollege Östergötland invigdes i september 2006. Under 2006-2008 har projektmedel
funnits tillgängliga och en projektledartjänst (50 procent) för Teknikcollege har varit placerad
inom Östsam. Förutom projektmedel från yrkesutbildningsdelegationen har kommunerna som
ingår i TCÖ bidragit med 100 000 kr var per år för utvecklingskostnader. Från och med 2009
kommer TCÖ att upphöra som ”projekt” och behöver hitta formerna för hur arbetet ska
organiseras i fortsättningen.
I ansökan om Teknikcollegestatus i Östergötland (2006-08-15) står det att ”syftet med TCÖ är
dels att påverka attityden till industriteknisk yrkeskarriär och dels att utveckla utbildningar
som är attraktiva för både män och kvinnor, för unga och äldre, för den som söker nytt yrke
och för den som önskar sig vidareutveckla sig inom området.” Ansökan beskriver också att
avtalet mellan skolorna som ingår ska binda samman nätverket på fem plan, nämligen elever,
lärare, skolledare, intresseföretag och samhället. Det finns även redovisat att regionala
arbetsgrupper ska arbeta med fyra utvecklingsområden, nämligen Mätbara kvalitetskrav,
Pedagogisk grundsyn, Utvecklingsinriktning och Marknadsföring. ”Målet för Teknikcollege
Östergötland är att via samverkan bygga upp och optimera den industritekniska utbildningen i
Östergötland och att få fler elever att gå tekniskt inriktade utbildningar, att försörja näringen
med efterfrågad kompetens samt att hitta lika former för samverkan mellan
huvudmännen/kommunerna och näringslivet/branschorganisationer.”
Vårt uppdrag
Styrgruppen för Teknikcollege i Östergötland (TCÖ) tog beslut i februari 2008 om ett
samarbete med Helix vid Linköpings universitet om en utredning med framåtriktat syfte att
bidra till utvecklingen av TCÖ. De olika huvudaktörernas intressen och förutsättningar bör
vara i centrum för analysen. Fokus ligger på långsiktiga och strategiska lösningar som kan
vara hållbara för inblandade parter.
APeL Forsknings- och utvecklingscentrum fick uppdraget och presenterade uppdragets
frågeställningar vid ett regionalt styrgruppsmöte i april, där även ansvariga operativa
projektledare/rektorer var närvarande, för att diskutera fortsatt arbete. Uppdragets
processinriktade karaktär har påverkat dess genomförande och fokus genom att försöka fånga
upp styrgruppens förväntningar och reflektioner om vilka områden som är aktuella och
intressanta för utvecklingen av TCÖ.
Malin Ljungzell, forskningsassistent, och Erik Jakobsson, forskare, vid APeL FoU har
genomfört uppdraget. I ett inledningsskede medverkade även Mats Andersson, då
utvecklingsledare vid APeL.
5
Syfte och frågeområden
Syftet med uppdraget är att stödja utvecklingen av TCÖ genom att bidra i resonemang utifrån
insamlat material, medverkan vid relevanta möten, kontinuerlig dialog med projektledaren
och ordföranden i den regionala styrgruppen samt utifrån aktuell forskning kunna ställa
kritiska frågor.
Vilka områden är det då som framstår som mest kritiska och angelägna att lyfta fram? Med
tanke på att TCÖ upphör som ”projekt” från och med 2009, och ska hitta formerna för
fortsättningen, har frågorna både om vad den regionala samverkan innebär och hur den ska
organiseras upplevts som viktigast. Detta inkluderar bl.a. frågor kring rollfördelning och
styrning av TCÖ. Vidare har vi, utifrån att Teknikcollege som koncept bygger på företagens
aktiva engagemang och delaktighet, lyft fram samarbetet mellan företag och skola som ett
kritiskt område. Detta berör bl.a. frågor om skilda kulturer och ömsesidig förståelse och
anpassning. Under diskussionerna har som ytterligare ett kritiskt område framkommit
svårigheter med marknadsföring av och rekrytering av elever till Teknikcollege.
Metod
Rapporten bygger på insamlat material från intervjuer från två exempelkommuner,
diskussioner som förts på regionala styrgruppsmöten samt på samtal med den regionala
projektledaren och styrgruppens ordförande. Utifrån tidigare forskning kring regional
samverkan, organiseringsformer i nätverk och partnerskap samt samverkan arbetsliv –
utbildning och arbetsplatslärande försöker vi reflektera och problematisera de kritiska
områden som framkommit under arbetets gång.
I ett senare skede genomfördes också tre kompletterande telefonintervjuer med företrädare för
Teknikcollege på nationell nivå, nämligen ordföranden för Riksföreningen Teknikcollege
Sverige, en ledamot från Teknikföretagen som i hög grad ligger bakom satsningen på
Teknikcollege i Sverige, samt kanslichefen från Riksföreningen Teknikcollege Sverige.
En lista över intervjupersoner finns som bilaga, sist i rapporten.
Fallstudier med intervjuer
Två exempelkommuner, Finspång och Motala, valdes ut i dialog med den regionala
projektledaren. I Finspång genomförde både Erik Jakobsson och Malin Ljungzell intervjuer,
medan Malin Ljungzell själv genomförde intervjuerna i Motala.
I Finspång har VD:n på friskolan Curt Nicolin-gymnasiet (CNG) varit en av de drivande i
processen kring Teknikcollege Östergötland. Där har man redan sedan tidigare arbetssätt i
sina utbildningar (Industri- och Elprogrammet) som överensstämmer med de kriterier för
arbetssätt och samverkan med arbetslivet som gäller för Teknikcollege, även om man inte
förrän nu – hösten 2008 – formellt har startat Teknikcollege. I Teknikcollege Finspång arbetar
nu CNG tillsammans med den kommunala gymnasieskolan, Bergska skolan. På Bergska
skolan finns elva gymnasieprogram, bl. a. Teknikprogrammet och dessutom
lärlingsutbildning.
6
I Finspång intervjuades VD och rektor för CNG samt tre lärare och tre elever på olika
gymnasieprogram på samma skola. Dessutom intervjuades tre personer från ett företag som
samarbetar med CNG, nämligen en HR-specialist, en handledare för gymnasieelever på
praktik och en driftsledare på Sapa Heat Transfer.
I Motala, på Carlsunds Utbildningscentrum, har Teknikcollege funnits i ett år med en klass
med 25 elever som till hösten 2008 ska börja år 2. En ny klass tas in till år 1. På Carlsund
finns nio gymnasieprogram, t ex Industri- och Teknikprogrammet samt Lärlingsutbildning
inom industri.
Vid besöket i Motala intervjuades projektledaren för Teknikcollege Motala (TCM),
enhetschefen för Carlsund utbildningscentrum samt två lärare/klassföreståndare för TCklassen och två elever år 1 TCM. Från företag intervjuades två personer, nämligen VD för
Holms AB och dessutom ordförande i programrådet TC samt en produktionschef vid
ThermoRegulator.
Dessutom genomfördes en telefonintervju med den regionala styrgruppens ordförande, som
även är ledamot i styrelsen för Riksföreningen Teknikcollege Sverige.
Intervjuerna genomfördes med frågor kopplade till de temaområden som arbetats fram av
APeL efter avstämning med den regionala styrgruppen och den regionala projektledaren.
Intervjumaterialet syftar inte till att beskriva helhetsbilden av Teknikcollege i dessa
kommuner, utan till att tjäna som underlag för en diskussion kring vissa kritiska områden för
utvecklingen av TCÖ.
Stöd för diskussion i regional styrgrupp
För att kunna stödja utvecklingen av TCÖ, med fokus på det regionala
samverkansperspektivet, har vi deltagit vid de styrgruppsmöten som har ägt rum under
uppdragsperioden. Det har inneburit vid fyra tillfällen:
−
−
−
−
17 april: presentation av uppdraget, förslag till frågeområden, diskussion
29 maj: ledning av gruppdiskussioner kring uppfattningar kring TCÖ fr.o.m. 2009,
möjligheter och hot, organisering och styrning
28 augusti: presentation och diskussion kring två tänkbara organiseringsformer,
återkoppling från förra mötets diskussioner
25 september: utökad mötestid som möjligjorde mindre analysseminarium
Vi har ansvarat för dokumentation av dessa diskussioner som underlag i den fortsatta
processen och för denna rapport.
Dialog med regional projektledare och regional styrgruppsordförande
Vi har under uppdraget haft kontinuerlig kontakt med den regionala projektledaren, för att få
information om TCÖ och för att diskutera fortsatt arbete i processtödet och de frågor som
både hon och vi har stött på. En träff med projektledaren för Teknikcollege i Örebro län
genomfördes för erfarenhetsutbyte och samtal om organisering och styrning. Inför
styrgruppsmötena har vi planerat vår medverkan tillsammans med den regionala
projektledaren och ordförande i styrgruppen. Det har varit väsentligt att vår insats är relevant i
den process som TCÖ befinner sig i.
7
Skriftlig rapport
Som stöd för fortsatta diskussioner och utveckling av TCÖ har vi i denna rapport försökt att
ge en bild av Teknikcollege utifrån vårt uppdrag. Ambitionen har inte varit att beskriva TCÖ i
sin helhet, utan att visa på några områden som vi tycker kräver särskild uppmärksamhet. Vi
ger även några mer teoretiska perspektiv som går att reflektera kring. Vi hoppas att denna
rapport kan användas som diskussionsunderlag både på regional och lokal nivå.
Partnerskap – en framkomlig väg för regional
samverkan inom TCÖ?
Följande avsnitt syftar till att ge perspektiv på frågan om regional samverkan och hur en över
tid hållbar struktur för sådan samverkan kan skapas. Det är frågan om regional samverkan och
organisering som varit mest central i det uppdrag som denna rapport är en del av. Självklart
hänger frågan om regional organisering och styrning samman med vad det är som den
regionala samverkan syftar till och går ut på. En utgångspunkt för de fortsatta diskussionerna
om regional organisering bör därför vara en klarare gemensam förståelse av vad det är som
kräver regional samverkan och styrning, innan man kan bli på det klara med hur denna
regionala samverkan och styrning ska gestalta sig.
Under senare år har nätverk och partnerskap blivit vanligt förekommande organiseringar för
utveckling i samverkan på olika områden. Varför är det så? Det har att göra med att
kommuner och andra offentliga aktörer blivit alltmer beroende av att interagera och samverka
med sin omgivning för att klara av att lösa de uppgifter som de är ålagda. Ingen aktör, varken
staten, kommunerna eller någon annan har resurser eller kompetens att realisera sina mål på
egen hand. Detta är en förklaring till varför det bildas nätverk och partnerskap av olika slag7.
Att styra verksamheter genom nätverk istället för mer gängse hierarki kallas ofta för
”governance” i forskningslitteraturen8.
Partnerskap kan förstås som en mer reglerad och formaliserad form av samverkan än vad som
vanligen avses med nätverkssamarbete. I fallet med TCÖ ter det sig mer relevant att tala om
ett framväxande partnerskap än att tala om ett nätverkssamarbete. Det ingår i de nationella
kriterierna för Teknikcollege att samverka regionalt och att upprätta avtal mellan de parter
som ingår – d.v.s. företagen och kommunerna (skolorna). Offentlig-privata partnerskap har
under senare decennier blivit ett relativt vanligt fenomen eller institutionellt arrangemang.
Partnerskap tenderar att vara mer handlingsorienterade och flexibla än de mer reguljära
politiska institutionerna och upplevs ofta skapa nya möjligheter, lösningar och resurser9.
Det är svårt att organisera för ett hållbart utvecklingsarbete10. En studie av nätverket REKO
inom vuxenutbildningen i Örebro län11 visar på en problematik som sannolikt är ganska
7
8
9
Se t.ex. Montin, S., (2004), Moderna kommuner. Malmö: Liber.
Se t.ex. Kjaer, A. M., (2004), Governance. London: Polity.
Se t.ex. Mörth, U. & Sahlin-Andersson, K., (red.), (2006), Privat-offentliga partnerskap.
Stockholm: SNS Förlag.
10
Se t.ex. Svensson, L., Aronsson, G., Randle, H. & Eklund, J., (2007), Hållbart arbetsliv. Projekt som gästspel
eller strategi i hållbar utveckling. Malmö: Gleerups.
8
generell. Det processinriktade och nätverksbaserade arbetssättet hade många fördelar, bl.a.
gav det kreativitet och dynamik åt utvecklingsarbetet, men kom till korta när det gäller att
omsätta idéer och visioner till en förändrad praktik. Deltagarna i nätverket hade i många fall
inte mandatet och positionen att på något mer radikalt sätt ”förändra verkligheten” i sina
respektive organisationer. Nätverket arbetade fram en stark agenda för förändring och
förnyelse, men saknade i mångt och mycket möjligheterna att realisera den.
Nätverk visar sig ofta vara en alltför svag och löslig organisering som saknar kraften till
verklig förändring och hållbar utveckling. Insatserna och förpliktelserna i ett gemensamt
utvecklingsarbete behöver tydliggöras och regleras i någon form. Forumet för samverkan
behöver legitimitet och eget beslutsmandat för att inte processerna ska stanna upp när det
börjar närma sig ”skarpt läge” för förändring. Det lärande som sker behöver kunna omsättas i
praktisk handling. Här kan partnerskap vara ett mer användbart koncept än nätverk.
Partnerskap innebär ett tydligare och mer formaliserat åtagande inom ett klart definierat och
avgränsat område – ett åtagande som även inkluderar ett ekonomiskt sammanförande av och
ansvar för resurser. Ett partnerskap kräver tydligare svar på frågorna: Vilka deltagare ska
ingå? Vilken inriktning har samarbetet? Vilken insats krävs för att vara med? Vad ska uppnås
och under vilken tid? Avtal mellan deltagarna är ett naturligt inslag i ett partnerskap, vilket
knappast kan sägas om nätverk. Partnerskap kräver mer av planering och struktur än vad
nätverk gör. Här kan ett externt stöd i form av en koordinator vara av mycket stor betydelse.
Samtidigt är Partnerskap i praktiken ett begrepp som används i många olika sammanhang och
som benämning för samverkan av tämligen olika slag och på olika nivåer. Detta gör att
begreppet, trots allt, blir ganska obestämt och ”flytande”. I varje enskilt sammanhang behöver
sannolikt en mer operativ definition av begreppet ske, så att deltagande partners verkligen vet
vad det innebär att ingå i partnerskapet i fråga. Figuren nedan är ett försök att illustrera några
olika tänkbara typer av partnerskap:
Figur 1: Några tänkbara typer av partnerskap
Partnerskap
Partssammansatt
förhandlings- och
beslutsforum
Gemensam
utvecklingsorganisation
Politisk inriktningsoch policynivå
PARTNERSKAP
PARTNERSKAP
Operativ och
verksamhetsnära
nivå
PARTNERSKAP
PARTNERSKAP
11
Jakobsson, E., (2007), Mot en ny vuxenutbildningspolitik? Regional utveckling som policy och praktik.
Linköping Studies in Education and Psychology No. 115. Linköping University, Department of Behavioural
Sciences.
9
Figuren visar fyra tänkbara positioner för ett partnerskap. Givetvis kan det i verkligheten ske
glidningar över de i figuren avgränsade ytorna. Det kan ändå vara bra att ha positionerna klart
för sig som underlag i en diskussion om en hållbar regional organisering och styrning av
TCÖ.
I ”nordväst” i figuren finner vi den typ av partnerskap där deltagarna helt och hållet ser sig
som representanter för sina organisationer som är satta att i partnerskapet vara med och fatta
beslut på en övergripande, om man så vill politisk, nivå. I ”sydväst” ser man sig fortfarande
som företrädare för den egna organisationen enbart, men besluten rör sig på en mer operativ
nivå, exempelvis att säga ja eller nej till projektansökningar. I ”nordost” är tanken att man
ingår i en organisering som ska utveckla något tillsammans i en process, men det man
utvecklar rör sig främst på en mål-, visions- eller policynivå. I ”sydost”, slutligen, handlar
partnerskapet om att gemensamt utveckla konkreta verksamheter. Man bedriver ”verkstad”
tillsammans, nära de verksamheter som partnerskapet har ett gemensamt ansvar för.
Frågan blir då vilken definition av partnerskap som deltagarna i TCÖ uppfattar som
vägledande och kan tänkas sluta upp kring. Hos Teknikföretagen nationellt tycks
uppfattningen vara att en regional styrgrupp ska fungera som en mycket ”aktiv ägare” av
Teknikcollege. Detta kan också beskrivas som att en regional styrgrupp ska fungera som ett
”arbetande partnerskap”, som nära följer utvecklingen, som ger direktiv och styr
verksamheten och som även kan tillgripa sanktioner mot deltagare som inte uppfyller sina
åtaganden.
Identifierade kritiska områden
I vår utredning ser vi några områden eller frågor som framstår som särskilt kritiska när det
gäller fortsättningen för TCÖ. Det handlar till att börja med om själva organiseringen och
styrningen av arbetet, lokalt och regionalt. Här finns en viss komplexitet med ett antal olika
grupper med olika sammansättning lokalt och regionalt. Många personer och organisationer är
inblandade och det är inte helt lätt att förstå tanken bakom den befintliga strukturen och hur
länkarna mellan de lokala ”noderna” och den regionala samordningsfunktionen ser ut. Hur
kan en långsiktigt hållbar organisering skapas?
Ett annat utvecklingsområde gäller det vi kan kalla ”gränssnittet” mellan skola och näringsliv,
vilket handlar om hur man kan utveckla en fungerande operativ samverkan trots delvis ganska
olika kulturer. Hur kan skola och företag hitta flexibla men samtidigt effektiva och hållbara
former för samverkan? Vilken kompetens krävs, från båda håll? Vilken är den vägledande
pedagogiken? Hur säkrar man upp att man, från båda håll, håller vad man lovar?
Slutligen vill vi också lyfta fram det som handlar om marknadsföring av TCÖ och hur man
kan locka ungdomar att välja program inom området och se en möjlighet att relativt snabbt
komma in på en kvalificerad arbetsmarknad. Hur ser nyckeln till framgång ut? Vad är det som
behöver lyftas fram i retoriken kring Teknikcollege?
Vi kommer här att beskriva resultat från genomförda intervjuer och från samtal i samband
med styrgruppsmöten, vilket belyser vart och ett av de utvalda kritiska områdena. Vi kommer
även att diskutera frågor som väcks hos oss i anslutning till respektive avsnitt av
resultatredovisningen, som bidrag till fortsatta diskussioner inom TCÖ. Ett av dessa kritiska
10
områden, nämligen organisering och styrning för en hållbar samverkansstruktur, kommer vi
att behandla ytterligare i slutkapitlet.
Organisering och styrning
Teknikcollege Östergötland är ett samarbete mellan sju kommuner och företrädare för länets
industriföretag. Åtta skolor är antingen certifierade eller arbetar för att bli det, varav två av
dem är privata och sex är kommunala. Organiseringen lokalt i respektive kommun ser något
olika ut, t ex om Teknikcollege är en egen ”skola” som i fallet Teknikcollege Linköping, eller
som en del av en enhet som har fler gymnasieprogram som i fallet Motala. Inom TCÖ finner
vi fyra olika typer av grupperingar som på regional och lokal nivå bidrar i styrningen:
-
Regional styrgrupp
Regional operativ grupp
Lokala styrgrupper
Lokala operativa grupper
Den regionala styrgruppen har idag ca 20 ledamöter, vilka är minst en representant från varje
kommun (oftast förvaltningschef för utbildning/bildning), industriföreträdare som exempelvis
Teknikföretagen och Industrikompetens, enskilda företag, IF Metall, Östsam och
Arbetsförmedlingen. I de nationella kriterierna för Teknikcollege står det under Samverkan
med arbetslivet att ”I Teknikcollege samverkar olika utbildningsanordnare och arbetsliv och
att det finns en regional styrgrupp/kompetensråd med företagen i majoritet”. Under kriteriet
Kvalitetssäkring står det att ”Den regionala styrgruppen är ansvarig för säkerställande av
utbildningens kvalitet vid Teknikcollege.”
Den regionala operativa gruppen består av rektorer och/eller projektledare som finns på
skolorna som har eller befinner sig i någon ansökningsfas för att få Teknikcollege. Motala,
Mjölby, Linköping, Finspång, Åtvidaberg, Norrköping och Tranås är representerade.
De lokala styrgrupperna kan ha olika benämningar i kommunerna, exempelvis Utbildningsråd
Motala kommun, Verksamhetsstyrelsen för Teknikcollege Linköping eller Styrgrupp för
Teknikcollege Mjölby.
De lokala operativa grupperna kan också ha olika benämningar. Dessa samarbetsgrupper där
både rektor, lärare och företagsrepresentanter kan ha funnits sedan länge, även innan
Teknikcollege, för att underlätta samarbete mellan företag och skola vad gäller exempelvis
praktikplatser i olika gymnasieprogram.
De nationella företrädarna berättar att de nationella kriterierna beskriver vad en regional
organisering ska uppnå, men inte hur organiseringen ska se ut. I landets TC-regioner finns
olika sätt att organisera regionala styrgrupper och det regionala arbetet. Det viktiga är att
näringslivet ska inneha ordförandeposten både lokalt och regionalt samt att näringslivet är i
majoritet i dessa styrgrupper, lokalt och regionalt.
Regionen som bildar TCÖ är komplex med relativt många kommuner som sinsemellan är
olika stora och ibland ligger stora industriföretag i mindre orter etc. De deltagande TC har
också kommit olika långt i sin utveckling. Detta bildar försvårande omständigheter, men är
den verklighet för vilken en fungerande struktur behöver skapas. En av de intervjuade som
nationellt under en längre tid varit engagerad i Teknikcollege Sverige menar att den regionala
11
styrgruppen i Östergötland hittills varit lite osäkra på vad man vill samverka om regionalt och
att många aktörer velat göra mycket, men hittills har det varit lite ostrukturerat. Hon har själv
en klar uppfattning om vilka konkreta uppgifter en regional styrgrupp har. Det handlar om att
styra verksamheten på en ganska ”handgriplig” nivå exempelvis beträffande antal elever,
praktikplatser, antal godkända, kvalitetsuppföljning m.m.
Exemplet Finspång
I Finspång finns två skolor med gymnasieprogram. Curt Nicolin-gymnasiet (CNG) och
Bergska skolan. CNG är en friskola som ägs av 14 lokala industriföretag (51 %) och
kommunen (49%). Den är fysiskt belägen i Siemens industriområde och var tidigare Siemens
yrkesskola, därförinnan ABB:s yrkesskola. Den kommunala gymnasieskolan Bergska skolan
har elva gymnasieprogram, bl a Teknikprogrammet och dessutom lärlingsutbildning.
Nuvarande utbildningar är Industriprogrammet och Elprogrammet, med olika inriktningar.
Till hösten startar Teknikcollege Finspong där även Teknikprogrammet från Bergska skolan
kommer att ingå.
Dessa organisationsformer innebär att CNG leds av en bolagsstyrelse bestående av sju
personer, varav fyra kommer från industrin och tre från kommunen (politiker). Det finns även
en annan gruppering, bestående av VD:ar från skolans 14 företag tillsammans med skolans
VD, som träffas någon gång per år. En lokal styrgrupp för Teknikcollege har tillsatts och den
lokala operativa gruppen har funnits för samarbetet mellan CNG och företagen i ett antal år.
Där sitter rektor för CNG, pedagogiska ledare och personalchefer från de lokala företagen.
Det finns även flera handledarnätverk inom olika yrkesområden, där lärare fungerar som
kontaktpersoner.
Den intervjuade HR-specialisten hade vid anställningen ganska nyligen (7-8 månader vid
intervjutillfället) fått uppdraget från företagsledningen att arbeta bl.a. med samverkan med
skolan och med rekrytering. Hon ingår i den lokala operativa gruppen där hon arbetar för att
ordna med praktikplatser och där hon fått information om Teknikcollege, vid ett
uppstartsmöte. Hon kände inte till att Teknikcollege är en regional angelägenhet.
Den intervjuade driftsledaren och handledaren kände inte heller till att Teknikcollege finns i
Östergötland. Driftsledaren hade deltagit i ett uppstartsmöte om Teknikcollege i Finspång.
Tankar i Finspång kring regional organisering och styrning
Både VD:n och rektorn på CNG talar om att det är nödvändigt med en regional samverkan där
man delar upp marknaden mellan sig och samverkar kring kurser, lärare och material. Det
behövs för att skapa en hållbar regional struktur, där kostnader kan fördelas mellan
kommunerna och konkurrensen minska. Rektorn talar om att ett regionalt samarbete skulle
kunna handla om att ”dela upp marknaden” där man gör analyser av behov av volymer och
gör gemensamma marknadsföringsinsatser. Han lyfter även fram problem med ersättningar
mellan kommuner och tycker att det antingen måste till en gemensam prislista eller att man
får bort diskussionen kring hur mycket det kostar.
De intervjuade lärarna tror att olika orter kan hitta sina nischer utifrån sin lokala industri.
12
Exemplet Motala
I Motala är det Carlsunds utbildningscentrum som ansvarar för Teknikcollege Motala (TCM).
Där finns ett antal yrkesförberedande gymnasieprogram, vuxenutbildning och
högskole/universitetsstudier på distans. Carlsund är en kommunal utbildningsenhet. Inom
teknikområdet finns förutom Teknikcollege El-, Teknik- och Industriprogrammet samt
Lärlingsutbildning inom industri.
Enhetschefen för Carlsund är övergripande chef för alla utbildningar på skolan. För
Teknikcollege finns även en projektledare som bl.a. sköter kontakterna med företag kring
praktikplatser. Ett arbetslag bland lärarna (klassföreståndare och kärnämneslärare) ansvarar
för Teknikcollegeklassen (vid intervjutillfället en klass år 1). De samarbetar med
karaktärsämneslärarna, som även undervisar i övriga industri/teknikprogram.
Den lokala styrgruppen kallas för Utbildningsråd Motala kommun. Där ingår företagare och
högre tjänstemän inom kommunerna Motala och Vadstena, inom bildning och näringsliv. Den
grupp som arbetar operativt kallas för Programråd Teknikcollege och har ledamöter från
lokala företag, Carlsund utbildningscentrum och Motala kommun (samverkansansvarig
företag-skola).
De intervjuade personerna från företag anser att den regionala styrgruppens uppgift är att
påverka utbildningsplaner, övergripande frågor och marknadsföring av TCÖ. De upplever att
vissa beslut tar mycket lång tid pga regelverk och ger exempel på att ramavtalet för TC i
Motala tog från september till maj att få till.
Tankar i Motala kring regional organisering och styrning
De två intervjuade företagsrepresentanterna ingår i Programrådet får frågan om vad ”regionalt
perspektiv” innebär för dem och vad de tror är syftet med det. De svarar att det är en fråga
”mer för skolorna, svårt för företagen”. De hade inte reflekterat så mycket över att TC är en
regional angelägenhet. När det gäller handledarutbildning, tycker de att det är bara bra om det
anordnas regionalt, men att det bör placeras lokalt. De tycker det vore bra med några
halvdagar i Motala som företagens handledare kunde delta på.
Den intervjuade enhetschefen på Carlsunds utbildningscentrum ansåg att den regionala
samverkan skulle kunna handla om att samutnyttja maskiner, gemensamma
fortbildningsdagar för alla länets TC-lärare för att bland annat arbeta med en gemensam
pedagogisk grundsyn. ”Vi-känslan” inom TCÖ behöver stärkas, tyckte han. Samtidigt som
han såg möjligheter att dela upp länet i två delar (norra: Norrköping-Finspång och södra:
Linköping-Motala-Mjölby-Åtvidaberg (Tranås) för att underlätta samverkan/samordning. Det
regionala perspektivet stod för honom även för gemensamma målformuleringar, policy och
ekonomi. Han uttryckte att det finns alltför många grupper som arbetar inom TCÖ och att det
även i framtiden behövs en regional koordinator.
Reflektioner
I både Finspång och Motala finns upparbetade kontakter med företagen, där Teknikcollege är
en viktig faktor för att utbilda viss typ av efterfrågad arbetskraft. De intervjuade personerna
från företag hade inte tänkt på Teknikcollege som en regional angelägenhet. ”Regionalt
perspektiv” är ett av de nationella kriterierna och man kan fundera på i vilken omfattning de
lokala företagen bör vara initierade i det regionala arbetet. Skulle TCÖ kunna ”tjäna” något på
att företagen var mer medvetna om detta, eller räcker det med att de engagerar sig lokalt?
13
Skulle företagen kunna ”tjäna” något på att Teknikcollege skulle samverka mer i länet?
Utbyte mellan handledare på flera företag och mellan chefer på företagen – för företagens
egen kompetensutveckling och för de studerande? Hur värderas detta jämfört med ”driften” –
kostnader i relation till investeringar?
I Finspång och Motala framkom flera idéer kring vad det regionala perspektivet handlar om –
att tänka hela regionen och samarbeta kring lärare, material och kurser samt att dela upp
regionen i två samverkansområden (nord respektive syd) för att underlätta samarbete kring
policy, mål och ekonomi. Vi tror att man i det fortsatta utvecklingsarbetet inom TCÖ bör
komma fram till vilket syfte och vilka konsekvenser en regional samverkan har, för att detta
ska kunna mynna ut i någon form av operativt samarbete och formaliserat avtal.
Arbetssätt
När det gäller att förena skola och företag i ett gemensamt åtagande krävs sannolikt mycket av
”fingertoppskänsla” och förmåga att förstå olika kontexter, kulturer och logiker. Båda parter
behöver anpassa sig och tänka innovativt kring flexibla och effektiva lösningar. En stor del av
tiden på ett program inom Teknikcollege tillbringas i företagsmiljön – en autentisk
arbetsplatsmiljö. Handledarna har givetvis en nyckelroll tillsammans med lärarna och andra
nyckelpersoner i företagen och på skolan. Att tillsammans och på jämlika grunder ta ansvar
för de studerande och deras lärande och att organisera för lärande och utveckling, såväl i
skolmiljön som i företagsmiljön, är en helt central uppgift.
Den intervjuade från Teknikföretagen nationellt menar att det krävs många möten mellan
skola och företag. Det är ibland svårt att få företagen att förstå att det är de själva som ska
tänka ut saker och ta initiativ. De förlitar sig alltför mycket på skolan, men kan sedan ändå
vara kritiska när skolan gjort något som de egentligen själva borde ha gjort. Förståelsen och
mognaden kommer genom möten. Lärare måste besöka praktikplatserna. På företagen måste
man vara observant på om eleverna förstått olika saker etc. Hennes erfarenhet är att det finns
en ovana på företagen att hantera elever och att våga resonera om brister och behov. Samtidigt
är lärarna lite osäkra och ”rädda” för företagen. Gränssnittet skola-företag ligger extremt
mycket på det mänskliga planet, menar hon.
Tidigare erfarenheter12 och forskning13,14 visar att chefernas (på olika nivåer) intresse,
kunskaper och inställning till utbildning som en strategisk fråga för företaget är avgörande för
vilka förutsättningar som ges handledare och övriga medarbetare för att bidra till den
studerandes lärande på arbetsplatsen. Dessutom kan lärande stimuleras, inte bara hos den
studerande som går en utbildning, utan även hos övriga anställda vilket kan gagna
utvecklingen av verksamheten. Linjecheferna måste se utbildningen som en viktig del i
företaget. Det är inte något som kan lämnas över till staber – det vill säga personalavdelningar
– eller utbildningssystemet. Cheferna måste vara med och definiera behov, planera
uppläggning och arbetsformer, bestämma innehåll, skapa resurser, återkoppla resultaten av
utbildningen med mera. De kan inte göra detta på egen hand, utan det krävs insatser av flera
personer på arbetsplatsen.
12
Andershed, H., Ljungzell, M., Sjöberg, K. & L. Svensson (2007). Vad kan man lära av arbetsplatslärande?
Utveckling av yrkesutbildningar inom industri, äldreomsorg och kriminalvård. [http://www.apel-fou.se]
13
Larsson, K. (2008). Mellanchefer som utvecklar – om förutsättningar för hållbart utvecklingsarbete inom vård
och omsorg. Avhandling Linköpings universitet
14
Kock, H. (red.) (2008) Arbetsplatslärande – att leda och organisera kompetensutveckling på företag. Lund:
Gleerups
14
Vid regionala styrgruppsmöten inom TCÖ har personer som är aktiva inom industri- och
teknikbranschen gett exempel på egna erfarenheter kring svårigheterna att få företag att satsa
tid på utbildningsfrågor. En av branschrepresentanterna talade om att det är avgörande med
kontakter mellan personer – personliga samtal där utbildning diskuteras som en framtidsfråga
och en angelägenhet för företagets konkurrenskraft och överlevnad. Han menade att det är
mer personberoende – att fånga upp människor med ”rätt intresse” och ha samtal mellan två
personer – än knutet till hur en utbildningssatsning är organiserad. Hans erfarenhet var att
företag kan ha obefintliga, icke uttalade eller uttalade kompetensförsörjningsstrategier.
Ordförande i Riksföreningen Teknikcollege Sverige talade om svårigheter i kommunikationen
som kan finnas mellan industrin och skolan. Det kan vara svårt att omsätta kursplaner till
företagens verksamhet och lärarna bör få mer tid att kunna besöka industrin. Företagen bör bli
bättre på att förstå vad eleven ska lära sig. Han framhåller att det är helheten av arbetssätt som
är det viktiga – där integrering av ämnen, sammanhållna dagar och lärande i arbete ska
motsvara industrins arbetsdagar.
Exemplet Finspång
De intervjuade berättar om att man arbetar integrerat över ämnesgränser och med
sammanhållna dagar på CNG. De vill likna arbetslivets arbetssätt och har därför inga
”lektioner” på schema, utan arbetar med projektarbeten. Därför tror de att det inte uppfattas så
stor skillnad med TC till hösten eftersom sammanhållna dagar och ämnesintegration ingår i
kriterierna. De arbetar veckovis i kärnämnen eller karaktärsämnen och eleverna har stort eget
ansvar. Eleverna tillhör en basgrupp och arbetar i olika grupperingar med fasta arbetsplatser i
lektionssalar. De tror att det blir större omställning för Bergska skolan att börja med TC
eftersom de arbetar mer traditionellt med ämnen, scheman och lektioner. Där har de även
läraravtal och inte semesteravtal, som på CNG, för lärarnas anställning. VD på CNG berättar
att förhandling pågår med en ny sorts avtal, som ett ”mellanting”.
De intervjuade eleverna tyckte inte att kärnämnesveckorna med projekt veckovis fungerade så
bra. De tyckte det blir lite tungt och ibland ”oseriösa” projekt, hade varit bättre med vanliga
lektioner eller förbättrade projektuppgifter. De tror det är svårt för lärarna att bedöma inför
betyg i kärnämnen. De tycker också att det krävs mycket energi för att starta upp nya projekt
hela tiden. De uppfattar att skolan lägger (medvetet) mycket ansvar på eleven. De tycker att
alla synpunkter tas på allvar av rektor och att de har bra kontakter även med VD. Eleverna är
ute på företag varje år, mest för att ”prova på” i ettan och tvåan och i trean blir det mer som
att ”jobba” på företaget och en del får anställning i anslutning till sista året. De tycker
handledarna på företagen är olika bra och att loggbok och pappershantering kan fungera bättre
mellan arbetsplats och skola.
De intervjuade lärarna berättar om hur de arbetar med integrering av kärnämnen och
yrkesämnen, t ex Matematik och NO kopplas ihop med verkstaden i olika projekt. De tycker
inte de har jättemycket tid för kommunikation med handledarna på företagen. Det fungerar
bättre på de större företagen. Det finns nätverk för handledare inom olika yrkesområden. De
intervjuade lärarna anser att de får signaler från operativa gruppen eller genom kontakterna
med handledare om vad som behövs satsats lite mer på, t ex matte eller ritningsteknik. De
tyckte att det krävs mer av lärarna med detta arbetssätt än i den konventionella skolan.
15
Rektor vid CNG berättar om att det är och har varit en stor utmaning att få den operativa
gruppen att fungera. Eleverna är ute nästan hela sitt tredje år på företag och måste tas omhand
och bli produktiva. Under de fyra år som gruppen varit verksam tycker han att företagens syn
på operativa gruppens arbete har förändrats från något ”jobbigt” till något ”jätteintressant”.
Nu konkurrerar företagen om eleverna. Det finns också olika premisser på företagen för
handledarna att utföra sina uppgifter. Det finns förbättringspotential vad gäller information
och kommunikation mellan företag och skola, t ex för närvarorapportering.
VD vid CNG talar även om lärarnas kvalifikationer – för att arbeta på detta sätt krävs att man
vill, kan och har ett drivande sätt, entusiasm för att utveckla ett elevaktivt och integrerat
arbetssätt. En annan viktigt kompetens handlar om förmågan att bygga relationer.
Exemplet Motala
I Motala hade, vid intervjutillfället, en klass snart avslutat sitt första år på Teknikcollege. Det
fanns ett klassrum avsett för dem och i anslutning till det lärararbetslagets arbetsrum. De
intervjuade lärarna berättade om sitt engagemang för TC och klassen. De påtalar att
”Teknikcollege inte är ett gymnasieprogram, utan ett arbetssätt”. TCM har bara funnits i ett
år, så de känner att det finns mycket att fortsätta utveckla. De har satsat på stärka känslan för
vad TC är, både på skolan och bland eleverna och deras föräldrar. De ser som ett mål med TC
att eleverna ska bli anställningsbara, vilket de ser innebär flera inslag. Exempelvis har de
utformat ett kontrakt (”Att vara en elev på TCM innebär”) som elev, målsman, lärare och
rektor skriver under. De har utvecklat en loggbok som ska följa eleven och användas både i
skolan och på arbetsplatsen. Tillämpningen av denna kan förbättras ytterligare.
Lärarna berättar om att de gärna skulle kunna besöka eleverna mer på arbetsplatserna för att
lära sig mer om industrin, men de är bundna av lektioner då inte alla elever är ute på praktik
under samma veckor. De tycker också att företagens deltagande i TC skulle kunna märkas
mer, även på skolan. Företag kommer och presenterar sig och sina produkter, men de ser
gärna på ett närmare samarbete.
De intervjuade personerna från företag engagerar sig i TC (båda sitter med i den lokala
operativa gruppen, Programråd Teknikcollege) på grund av industrins och deras eget företags
rekryteringsbehov i kombination med att de i TC har möjlighet att ”forma” eleverna som
företagen vill för att de ska kunna bli anställningsbara. De tycker att de tydligare kan tala om
för eleverna som kommer ut på företagen vad de förväntar sig av eleverna. De upplever också
att de kan påverka TC mer än traditionella gymnasieprogram.
De intervjuade personerna från företag talar också om svårigheterna när företag inte har
behövt rekrytera personal under 20 år och nu behöver engagera sig i utbildningsfrågor. Det är
svårt och är ett nytt sätt att tänka. De talar dock om att Branschråd industri/teknik och
Teknikföretagen är aktiva i Östergötland för att sprida kunskap och statistik. I samarbetet med
skolan/utbildningsanordnaren ser de intervjuade att företagens roll handlar om att vara
pådrivare i processen och visa på vilka anställningskrav man har. De ser målet för eleven och
känner till ”verkligheten” i industrin.
De ser positivt på en handledarutbildning. Idag utses någon anställd som vill ha med elever att
göra och så används program för nyanställda som verktyg och inriktning för handledarna. De
är mycket positiva till loggböckerna, men ser fördelar med att förbättra användningen. Dessa
16
kan även ge värdefull respons tillbaka till företaget och hur väl de sköter hanteringen av
elever, anser de intervjuade. De har inte tagit del av någon Pedagogisk grundsyn inom TCÖ.
De intervjuade personerna från företag är positiva till uppslutningen till Programråd TC, där
aktuella frågor tas upp, exempelvis kring praktikplatser och de ser att det finns en ambition
för framtiden. De värdesätter samarbetet med skolan, men tycker att det är långa beslutsvägar
som tar tid inom kommunal verksamhet.
Den intervjuade enhetschefen tycker att han har ganska stort mandat för beslut kring skolan
och tycker det bygger på en bra politisk förankring för Carlsund. Han påtalar att det ändå är
ytterst nämnden i kommunen som tar beslut om vilka utbildningar som ska finnas tillgängliga.
De intervjuade eleverna trivdes på TCM och gillade att de är mycket på praktik på företag. De
ansåg att skillnaden mot att gå andra program var att ”när vi är på företag så bryr de sig mer
om oss, vill göra oss anställningsbara”. De tyckte också det var bra att få prova på olika
inriktningar under första året, innan de bestämde sig för vilken de skulle välja. Men de tyckte
att det inte helt fungerade med loggboken och informationen mellan skolan och företagen. Det
kan även variera hur ”bra” handledarna är på företagen.
Reflektioner
Kommunikation och information kan förbättras enligt de intervjuade. Frånvarorapportering,
loggbok m.m. för elevens återkoppling och dokumentation av prestationer är ”nya” uppgifter
för företagen och deras anställda. Det krävs reflektion och förmåga att uttrycka sig kring
kunskaper och lärande, vilket måste ges tid för och hanteras både i handledarutbildning och i
det dagliga arbetet. Tidigare erfarenheter visar att chefernas (från företagsledning till
mellanchefers nivå) inställning till utbildning och handledaruppdrag avspeglar sig i vilka
förutsättningar handledarna har.
Intervjuerna tyder på att det finns stora olikheter mellan företagen, hur de bemöter eller tar
hand om elever, hanterar kommunikation med skolan och handledarrollens ansvar och status.
I en av intervjuerna framkommer en utmaning för Teknikcollege som handlar om att få
företagen att se utbildning som en strategisk fråga och därmed satsa tid på frågor kring detta.
Uppgifter som skulle kunna vara aktuella är ge tid till operativt samarbete mellan företag och
skolor, skapande av goda lärmiljöer på arbetsplatsen, beskriva lärarnas och handledarnas
kompetensbehov samt ge större utrymme för utbyte mellan lärare och handledare. Även på
skolan kan förutsättningarna för ovanstående samverkan förbättras, t.ex. möjligheterna för
lärare att kunna besöka eleverna på sina arbetsplatser.
En fråga att fundera över är: På vems villkor sker samarbetet mellan företag och skola lokalt?
Är det utifrån elevens, lärarnas, kommunens eller företagens förutsättningar och syften? Hur
kan pedagogiska och industriella ”kulturer” främja varandra? Vad kan den regionala nivån
göra för att underlätta detta samarbete? Inom Teknikcollege borde goda förutsättningar finnas
för att skapa goda lärmiljöer för elever anpassade efter både företagens/arbetslivets och
kommunens/utbildningssystemets krav. Men det krävs ett medvetet arbete och människor som
utvecklar detta tillsammans.
17
Marknadsföring och rekrytering
Som vi förstått det hela har det varit ganska svårt att på bred front intressera ungdomar för att
välja program med inriktning mot teknik och industri. Vid ett antal informationsträffar har
antalet deltagare varit litet. Hur ska då idén med Teknikcollege kommuniceras för att det ska
te sig intressant att börja? Vilken retorik är gångbar? Vilka är bevekelsegrunderna för att välja
Teknikcollege? En viktig fråga här är hur den regionala dimensionen kommer in i bilden.
Under en av diskussionerna på ett regionalt styrgruppsmöte framkom värdet av varumärket
Teknikcollege. Vad innebär detta mer konkret? Allt som bedrivs inom ramen för TCÖ måste
hålla en hög kvalitet och präglas av ett gemensamt koncept (nationella kriterier, kultur,
pedagogik, metoder, rättigheter, skyldigheter, möjligheter till jobb m.m.)? Vad är viktigast för
att stärka och bevara varumärket TCÖ? Vad behöver ske regionalt respektive lokalt?
Ett annat, besläktat, tema som återkommer under möten är hur ungdomar ska bli attraherade
av att gå på TC. Hur ska detta ske i praktiken? Ska TCÖ satsa på en informatör riktad mot
ungdomar? Vad är det som kan locka fler att satsa på industrin? Knappast ett ”upprop” om att
rädda kvar industrin. Är det mer ett individperspektiv som gäller – möjligheten att få ett
hyfsat välavlönat jobb med utvecklingsmöjligheter? Att lyfta fram hur miljön idag är helt
annorlunda i industrin än den var förr i tiden? Hur visar industriföretagen vad det innebär att
arbeta i modern industri med ”teknik”? Behövs regional samverkan kring
rekryteringsfrågorna? Kan branschorganisationer göra insatser för att påverka företagens
informationssatsningar?
En av de intervjuade, som engagerat sig under lång tid i Teknikcollege och kommer från
Teknikföretagen nationellt, menar utifrån sin erfarenhet att har man ett bra och fungerande
samarbete mellan skola och företag så får man elever. Eleverna pratar då positivt om skolan
och drar med sig flera. Omvänt, om det inte fungerar så förlorar man elever. Om verkligheten
inte stämmer med vad som utlovas så märker eleverna det.
Ordförande i Riksföreningen Teknikcollege Sverige menar att TC ska framträda som ett nytt
sätt att lära, inte ytterligare ett slags gymnasieprogram. Hans vision är återkommande och
kompletterande möjligheter till utbildning på olika nivåer inför och under en individs
arbetsliv. Han ser enorma vinster i att integrera ungdomar och vuxna i olika slags
utbildningsformer. Han tycker också att industrin måste bli bättre på att visa den mångfald av
spännande arbeten som finns inom teknik i industribranschen.
Exemplet Finspång
I Finspång startade TC höstterminen 2008. Vid intervjutillfället trodde man att man skulle
fylla platserna och i augusti hade man 24 elever som börjar på Teknikcollege Finspång. Både
Bergska skolan och CNG är etablerade skolor. På CNG finns en person anställd särskilt för att
arbeta med marknadsföring och information. Det som skiljer den friskolan från kommunala
skolor är t.ex. att de lockar med att eleverna får varsin bärbar dator.
Siemens är det dominerande företaget i Finspång och har påbörjat en omfattande
generationsväxling, så de bidrar i rekryteringsarbetet till TC och att marknadsföra sitt företag.
Det finns även en rad andra företag som behöver arbetskraft, nu och i framtiden. Den
intervjuade HR-experten berättade om att hon har i sitt uppdrag att marknadsföra sitt företag.
18
Rektorn på CNG ansåg att det behövs konsensus kring marknadsföring och rekrytering
regionalt. Analyser av behov och volymer behövs, anser han.
De intervjuade eleverna (tre tjejer) berättade vad som påverkade att de sökte sig till CNG och
de tekniska utbildningarna där. De hade uppfattat att tjejer behövs i industrin, de var trötta på
den vanliga skolan och verkstadsämnen var det som uppfattades som stimulerande. Mycket
praktik tedde sig också lockade, för att få kontakter och för att ge goda möjligheter till jobb
efter skolan.
Den intervjuade HR-experten talade om företagets framtida rekryteringsbehov och om
företagets vilja att profilera och marknadsföra tillverkningsindustrin mot skolor och
universitet. Hon är positiv till samarbetet inom den operativa gruppen och har kommit med
förslag till innehåll av elevernas inledande praktikperiod.
Exemplet Motala
Flera av de övriga intervjuade berättade om att de hade erfarit svårigheter att ”nå ut” med vad
TC innebär, att skapa ett positivt varumärke, hos företag, inom skolans personal (inkl. SYV)
och ut mot elever och föräldrar.
Initiativet till att starta TC i Motala kom från Teknikföretagen och IF Metall, enligt
enhetschefen på Carlsunds utbildningscentrum, utifrån behovet att klara
arbetskraftsförsörjningen. De nationella kriterierna uppskattades av både företag och
kommunen. Enhetschefen (likväl som lärarna) talar om att de vill att TC-eleverna ska känna
att det satsas lite extra på dem och att det sätts högre krav på dem jämfört med andra
Industriprogram. De ska vara ansvarstagande, motiverade och socialt mogna för att bli
anställningsbara. Ett närmare samarbete med företagen ska göra praktiken mer inriktad på
anställningsbarhet.
Den intervjuade enhetschefen berättar om att i Motala har man upplevt att det finns
svårigheter med att begreppet ”college”. Vad är det? Många associerar till något mellanting
mellan gymnasium och universitet. Man har under många år utbildat ungdomar på Teknik-,
Industri- och Elprogrammet men nu finns både Teknikcollege och lärlingsutbildning också.
Motala är en industristad där verkstadsindustri, ibland tung industri, medför att många av
invånarna har en bild av vad det innebär att arbeta där.
De intervjuade eleverna (två killar) berättade om vad som lockade dem att börja på
Teknikcollege. En av killarna hade gått över från El-programmet och han tyckte att det som
lockade var att på TC är man mycket tid på praktik, redan från första året. Båda killarna talade
om betydelsen av Carlsunds ”goda rykte” som skola med bra lärare. De hade också fått
uppfattning om att det skulle vara goda chanser till att få ett ”bra arbete med bra betalt” direkt
efter skolan med hjälp av praktiken. De tyckte båda att det var bra att få prova på flera
yrkesinriktningar första året, innan man valde inriktning. Att få licens i t ex svetsning lockade
också.
Reflektioner
Görs några mer omfattande, strukturerade analyser av varför marknadsföringsinsatser inte ger
önskade effekter? Vad skiljer mellan orterna/skolorna och vilka faktorer påminner om
varandra? Finns det någon sammanställning av vad som gör att ungdomar söker TC i första
19
respektive i andra hand? Vad kan man lära av analysen? Detta är något för den regionala
nivån att ta tag i tillsammans?
De intervjuer (i begränsad omfattning) som vi har gjort visade att skolans eller utbildningens
”goda rykte” påverkade dessa elever att söka till TC. Det borde tyda på att det lönar sig att
arbeta med kvalitetsarbete. Med tanke på att TC är nystartat, och ännu inte har några elever
som har gått färdigt sina tre år och som också kanske fått arbete, kanske kan förklara en del av
osäkerheten kring innebörden av utbildningen. Det är ingen ursäkt, men kanske visar på
betydelsen av muntliga omdömens betydelse för marknadsföringen.
När det förutom Teknikcollege även finns ”ordinarie” el-, teknik- och industriprogram och
även lärlingsprogram, verkar det finnas svårigheter att nå ut med budskapet vad TC är. Några
frågor går då att ställa: Vad är skillnaden mellan dessa? Ges en enhetlig bild av TC jämfört
med andra industri/teknikutbildningar? Hur förstår elever och deras föräldrar vad dessa
utbildningar innebär? Vad behöver företagen för kompetensprofiler? Behövs alla dessa
varianter? Vad vill kommunen?
En annan fråga som ligger i linje med det nationella kriteriet om en infrastruktur för
utbildning och som kanske skulle kunna öka volymen på teknikutbildad arbetskraft är: Hur
kan TCÖ utvecklas till att inbegripa även eftergymnasiala utbildningar och attrahera vuxna på
olika utbildningsnivåer? Med tanke på minskande ungdomskullar, de ökande behoven av
arbetskraft och tillgången på arbetslösa grupper, däribland invandrare – hur skulle volymen av
TC-elever kunna öka betydligt? Ett större antal sökande borde kunna leda till fler personer
med lämpliga förutsättningar för ett framtida arbete inom industrin, eller?
Framåtsyftande diskussion
I det avslutande kapitlet fokuserar vi diskussionen på hållbar regional organisering av TCÖ,
med koppling till lokal och nationell nivå. Den regionala dimensionen av satsningen på TCÖ
behöver tydliggöras och argumenteras för att TCÖ verkligen ska bli en regional angelägenhet
där de ingående ”noderna” ser ett tydligt mervärde av att delta. Det finns en risk att det hela
stannar vid ett antal lokala TC utan att varken någon operativ samverkan kring
utbildningsprogram eller någon pedagogisk, metodinriktad utveckling sker. Det är ett explicit
kriterium i det nationella konceptet för Teknikcollege att regional samverkan sker. Vi har
uppfattat ett behov av att skapa en gemensam bild av vad den regionala styrgruppen ska
användas till eller åstadkomma. Likaså verkar det behövas en tydligare föreställning av vad en
regional koordinator ska ha för uppdrag inom den regionala samverkan.
Om TCÖ ska kunna leva upp till de nationella kriterierna och sina egna intentioner i ansökan
krävs diskussioner och beslut kring flera saker. Bland annat vad det regionala perspektivet ska
handla om i praktiken. Vilket är syftet med regional samverkan och vilka blir konsekvenserna
och vinsterna? En följdfråga blir då hur denna samverkan ska organiseras. Vi uppfattar att
man inom TCÖ har påbörjat en process där frågor kring organisering, innehåll, ledning och
ansvarsfördelning mellan de olika nivåerna (lokalt-regionalt-nationellt) diskuteras. Vi för in
en del av vad som framkommit under diskussionerna inom den regionala styrgruppen i de
följande avsnitten och hoppas att denna rapport kan bidra i de fortsatta diskussionerna.
20
Vad innebär regional samverkan för TCÖ?
Under diskussioner på styrgruppsmöten har synpunkten framkommit att den regionala
samverkan måste bli mer operativ. Styrgruppens ansvar är bland annat att ansvara för
säkerställande av utbildningens kvalitet vid TC, enligt ett av de nationella kriterierna. Vid
styrgruppens septembermöte framkom tydligt att det är bedömning och uppföljning av
kvalitetskriterierna på respektive TC som är en av den regionala nivåns mest centrala
uppgifter. Styrgruppen ska även ha en ”framtidsspanande” roll för att fånga upp vad
framtidens företag behöver, inte bara vad dagens företag har behov av. Marknaden, i form av
företag och elever, ska styra dimensioneringen av antal platser.
Det finns också tankar om att samarbeta mer konkret kring elever, lärare, utrustning och
resurser av olika slag – men det verkar finnas olika uppfattningar om hur detta ska ske. En
tanke är att samarbete regionalt skulle kunna eliminera konkurrensen mellan skolorna, vilken
till viss del finns idag. Å andra sidan framhålls bland somliga deltagare i styrgruppen
konkurrensen om eleverna som något naturligt och positivt. Någon formulerade en tänkbar
väg framåt i form av fyra K – nämligen Konkurrens, Kommunikation, Koordination och
Kvalitetskriterier. Koordinationen kan exempelvis handla om att komma överens om
utbildningsinriktningar mellan de olika skolorna/kommunerna, så att alla inte har samma
inriktningar och att fler utbildningsinriktningar blir tillgängliga. Kompetensen och andra
förutsättningar hos respektive skola bör här vara avgörande. Tanken att koordinera
verksamheten tycks finna stöd hos de flesta. Man betonar dock att man regionalt inte äger
någon formell beslutanderätt över de ingående verksamheterna. Beslut kring att starta/lägga
ner inriktningar och program inom TCÖ fattas hos respektive kommun. De flesta verkar också
anse att tydliga kvalitetskriterier, som alla är överens om ska följas upp, ger en viss möjlighet
att regionalt styra verksamheten i önskvärd riktning.
Andra delar av samverkan skulle kunna gälla för elever att få tillgång till sitt förstahandsval,
oavsett var denna person bor. Det finns redan ett samverkansavtal mellan kommunerna inom
Östergötland, beträffande gymnasieskolan. Ett liknande samverkansavtal är under utarbetande
gällande vuxenutbildningen. En annan konsekvens av regional samverkan kan vara att lärare
undervisar på flera skolor utifrån tanken att ”det är lättare för lärare att förflytta sig än för en
grupp elever”. En svårighet som framkommit vid ett styrgruppsmöte handlade om att skolorna
inom TCÖ har ”kommit olika långt” i sin utveckling av TC och att detta skulle vara ett hinder
för att dela upp olika inriktningar mellan skolorna. Även en av de nationella företrädarna för
TC påtalade detta med de stora olikheterna mellan skolorna i TCÖ.
I ansökan om Teknikcollegestatus i Östergötland (2006-08-15) beskrevs att avtalet mellan
skolorna som ingår ska binda samman nätverket på fem plan, nämligen: elever, lärare,
skolledare, intresseföretag och samhället. I ansökan finns även beskrivet fyra
utvecklingsområden som regionala arbetsgrupper skulle arbeta med. Vad har hänt med detta
utvecklingsarbete? Det verkar som om detta arbete skulle behöva tas upp på nytt eftersom
frågor kring kvalitetskrav, pedagogik, utveckling av effektiva satsningar i regionen och
marknadsföring kommer upp igen på dagordningen. Vid ett styrgruppsmöte påminns
ledamöterna om de två huvudskäl till regional samverkan som uttrycks i ansökan, nämligen
kvantitativ och kvalitativ effektivitet – att utnyttja kompetens och utrustning med hög
nyttjandegrad och att i utbyte mellan människor, skola och företag höja kvaliteten.
I en av diskussionerna i styrgruppen framkom synpunkten att styrgruppen bör arbeta mer
professionellt med några saker som kan medföra att styrgruppen blir mer handlingskraftig,
21
nämligen: en verksamhetsplan, en kvalitetssäkringsplan och en kommunikationsplan. Dessa
planer bör formuleras, arbetas efter och följas upp regelbundet.
En idé som framkommit på ett styrgruppsmöte är att det mer skulle handla om att utveckla en
”samarbetskultur” än om att skapa en ny organisering. Hur är förhållandet mellan kultur och
formell organisering? En hållbar regional struktur måste på något sätt skapas, med en
samordningsfunktion och med personer som kan driva samarbetet och utvecklingsarbetet.
Styrgruppens och koordinatorns uppgifter behöver klargöras. Vad-frågorna leder över i hurfrågor. Det handlar bl.a. om hur finansieringen av en koordinator kan säkras. Huruvida TCÖ
ska kopplas närmare till Östsam och vilken roll Östsam i så fall har. Hur ska TCÖ kopplas till
det regionala kompetensforum som är under upparbetning genom Östsam? Det verkar här
finnas möjligheter att skapa mer av helhet och överblick när det gäller
kompetensförsörjningen i länet. I nästa avsnitt diskuterar vi, och anknyter till styrgruppens
diskussioner om, ett tänkbart partnerskap för TCÖ.
Vad innebär ett regionalt partnerskap för TCÖ?
Det finns olika uppfattningar inom TCÖ hur man ska skapa en hållbar organisering regionalt,
men alla tycks vara överens om att det behövs en mer strukturerad och formaliserad regional
samverkan fr.o.m år 2009. I de nationella kriterierna för Teknikcollege står det att
”Teknikcollege har ett regionalt perspektiv och är en gemensam resurs för berörda kommuner
och tekniskt inriktade företag. Kommuner i ett närområde samverkar genom avtal.” Frågan är
då hur den regionala organiseringen för samverkan i praktiken ska se ut. En diskussion om
detta pågår under hösten 2008 i den nuvarande styrgruppen och förslag har framförts om
organisering i form av ett gemensamt bolag eller i form av ett partnerskap.
Vi uppfattar att TCÖ kan beskrivas som ett framväxande partnerskap där parterna håller på att
ta ställning till vad partnerskapet syftar till och på vilken nivå det ska arbeta. Är det ett
”arbetande partnerskap” vi ser framför oss inför fortsättningen av TCÖ – med en regional
styrgrupp som fungerar som en ”aktiv ägare”? Vi uppfattar det som att den nuvarande
styrgruppen är positivt inställd till vad som ibland har kallats ”ett utvecklat partnerskap”,
medan det hos de flesta finns en betydande tveksamhet inför tanken att intressenterna i TCÖ
skulle bilda ett gemensamt bolag för TCÖ. Varje lokal huvudmans ”suveränitet” är en central
tanke hos flertalet i styrgruppen.
Ett sådant partnerskap skulle kunna illustreras som en ”tårta” – en illustration som gjordes vid
styrgruppens möte i september. Parterna, d.v.s. ”tårtbitarna” (totalt kanske 15-20
organisationer) skulle kunna bestå av de kommuner som redan har eller är på väg att bli
certifierade för TC, involverade och intresserade företag, branschorganisationer m.fl. Det
handlar här om aktörer som är direkt engagerade i TCÖ och/eller är intresserade av att
diskutera strategier för den tekniska industrins kompetensförsörjning. Möjligen ska en viss
ekonomisk insats i TCÖ vara ett villkor för att kunna utgöra en partner. Den ekonomiska
insatsen i partnerskapet skulle kunna handla om att varje partner bidrar med ekonomiska
medel till gemensamma utvecklingskostnader och till en regional koordinator.
22
Figur 2: ”Tårtan” som illustration av regionalt partnerskap för TCÖ
STYRGRUPP
= KOORDINATOR
PARTNERSKAP
En del i ”tårtillustrationen” gäller centrum på tårtan, d.v.s. ett utsnitt av partnerskapet som
utgör en operativt ansvarig grupp – en styrgrupp. På septembermötet diskuterades att
partnerskapet skulle kunna ledas av en mindre grupp (kanske 5-7 personer) ur partnerskapet.
Detta skulle innebära att ingående partner får bestämma en ordning för hur de representeras
(och representerar varandra) i styrgruppen (som möjligen kan kallas något annat). Behovet av
en koordinator förefaller den nuvarande styrgruppen vara överens om.
En synpunkt som framkommit i diskussionen är att inte bara kommunernas utbildningsenheter
bör ingå i partnerskapet, utan även näringslivsenheterna. Man ser ett värde i att koppla
samman utbildnings- och näringslivsstrategier för att klara framtidens kompetensbehov. Det
handlar här, som redan framkommit, om att kunna agera proaktivt, som resurs i en
utvecklingsdynamik, och inte bara reaktivt, som en respons på uppkomna utbildningsbehov.
Samspelet med kommunernas näringslivsenheter är därvidlag väsentligt.
Vid diskussioner på styrgruppsmöten har det framkommit olika synpunkter om hur
sammansättningen av ledamöter i den regionala styrgruppen bör vara. Att styrgruppen inte bör
vara så stor som den nuvarande tycks vara de flestas mening. Detta för att styrgruppen
verkligen ska kunna fungera som en operativ styrgrupp med deltagare som är initierade och
engagerade på djupet. Hittills har styrgruppen haft en tendens att ”byggas på” allt efter att fler
aktörer blivit intresserade att vara med, vilket i och för sig sannolikt har varit positivt under en
uppbyggnadsfas. Kritik har dock framkommit på senare tid, som pekar på att den regionala
styrgruppen mer fungerat som en ”referensgrupp” än som en ”styrgrupp”. Även kommuner
utanför Östergötlands länsgränser har visat sitt intresse och varit välkomna att delta.
Med utgångspunkt i ”tårtillustrationen” behöver man – för att komma vidare med frågan om
vilka som bör ingå i styrgruppen – först bli klar över vilka som finns med i partnerskapet
(tårtan). Villkor för att vara partner kan vara att man bedriver TC-verksamhet och/eller har ett
intresse i sådan verksamhet samt bidrar ekonomiskt till den regionala samordningen och
utvecklingen av arbetet. Till detta kan föras att man bör vara en avtalstecknande partner, som i
23
avtal förbinder sig att göra vissa saker. Partnerskapet behöver sedan bestämma något
”system” genom vilket representationen i styrgruppen sker. Det är ett nationellt kriterium att
företagen ska vara i majoritet, vilket också behöver beaktas i sammansättningen av
styrgruppen. En möjlighet är att ha ordinarie respektive adjungerade deltagare i styrgruppen,
där enbart de ordinarie deltar i besluten. Detta kan i och för sig medför en risk att styrgruppen
blir ”ohanterligt” stor. Tänkbara adjungerade deltagare är AF, Teknikföretagen, andra
branschorganisationer, arbetstagarorganisationer etc. Men om den typen av aktörer ingår fullt
ut som partner i partnerskapet ställer det sig annorlunda. Då bör de istället, som övriga
ingående partner, enligt något ”system” vara representerade i styrgruppen.
Lokal, regional och nationell nivå
Det har framkommit oklarheter kring ansvarsfördelningen mellan lokal, regional och nationell
nivå. Det finns inom den nuvarande styrgruppen önskemål om att förtydliga rollfördelningen
och klargöra inte minst förhållandet mellan regional och nationell nivå. En central fråga i
detta sammanhang gäller kvalitetskriterier. Vem ska utarbeta och fastställa sådana? Vem ska
sköta uppföljningen? I styrgruppen tycks meningen vara att den nationella nivån bör ta fram
kvalitetskriterier för TC och att den regionala nivån bör sköta uppföljning och tillse att
kriterierna efterlevs. De lokala styrgrupperna för respektive TC bör ha ett tydligt uppdrag och
”regelverk” att arbeta efter.
Ett intryck vi får under intervjuerna i våra två fallkommuner är att den regionala styrgruppen
inte är så välkänd på skolorna och företagen lokalt. De svar vi har fått tyder på att det är den
lokala operativa gruppen som ”gör” TC på orten, vilket logiskt också är deras uppgift. Vi ser
att länken mellan lokal nivå och regional nivå behöver stärkas, vilket hänger samman med
hela diskussionen om regional organisering och samverkan.
En annan fråga som gör sig gällande är varför inga företagsrepresentanter ingår i den
regionala s.k.operativa gruppen. Den består av rektorer, projektledare och utvecklingsledare
för inblandade skolor och kommuner. Behövs överhuvudtaget en regional operativ grupp om
den regionala styrgruppen blir mer operativ och arbetar mer konkret med verksamheten i
TCÖ? Ett förslag som framkom på septembermötet är att styrgruppen för partnerskapet ska
kunna ge uppdrag åt den operativa gruppen (särskilda projektuppdrag) och att den operativa
gruppens arbete i övrigt handlar om erfarenhetsutbyte mellan de lokala TC som ingår.
På lokal nivå finns både en styrgrupp och en operativ grupp. Vi har fått intryck av att det inte
är solklart vilka uppgifter och ansvar respektive grupp har och på vilket mandat respektive
ledamot i grupperna har. Det tyder på att ansvar och roller behöver tydliggöras. En fråga att
ställa är också om alla fyra grupperingar på lokal och regional nivå behövs om deras ansvar
förtydligas? Intressant är också vilka strategier man utvecklar för att styra upp och koordinera
arbetet i de olika grupperingarna, på möten och däremellan. En koordinator skulle kunna bli
mycket betydelsefull för att driva detta strategiarbete och att utgöra en länk mellan det lokala
och det regionala. Koordinatorns roll kan handla om att fokusera på planering och struktur av
partnerskapets arbete. Vi ser behov av att förtydliga och avgränsa koordinatorns uppdrag i
förhållande till avsatt ekonomisk resurs i ett framtida TCÖ.
24
Bilaga: Intervjuade personer
Finspång
Magnus Schenström, VD för CNG
Anders Södergren, Rektor för CNG
Paula Casimiro-Ericsson, HR-specialist på Sapa Heat Transfer
Roland Karlsson, handledare på Sapa Heat Transfer
Tomas Palmkvist, driftsledare på Sapa Heat Transfer
Helen Andersson, lärare (Ma, NO) på CNG
Johan Erlandsson, lärare (Svetsteknik) på CNG
Jendela Lunde, informationsansvarig och lärare (Idrott) på CNG
Tre elever på olika gymnasieinriktningar
Motala
Jan Carlsson, projektledare för Teknikcollege Motala (TCM)
Bo-Stefan Ohlsson, enhetschef för Carlsund utbildningscentrum
Helene Pettersson, lärare/klassföreståndare för TC-klassen
Nils Ahlstrand, lärare/klassföreståndare för TC-klassen
Två elever på TCM
Wiggo Eriksson, VD Holms AB
Roger Månsson, produktionschef vid ThermoRegulator
TCÖ
Sune Karlsson, IUC Öst, Ordförande i den regionala styrgruppen för TCÖ samt ledamot i
styrelsen för Riksföreningen Teknikcollege Sverige
Riksföreningen Teknikcollege Sverige
Bertil Åhnberg, IF Metall, Ordförande i Riksföreningen Teknikcollege Sverige
Karin Thapper, Teknikföretagen, Ledamot i Riksföreningen Teknikcollege Sverige
Elsa Lagström, Kanslichef för Riksföreningen Teknikcollege Sverige
25