Transcript Dag 2, sid 18-19
Onsdag 20 oktober 2010 19 18
DoKumENT VIKBO
Onsdag 20 oktober 2010 SNABBA JoURNALIStER.
Köpings-Posten, Bärgslagsbladet och Expressen visade imponerande snabbhet i sin rapportering från olyckan. Katastrofen inträffade strax före klockan 10 på förmiddagen, och redan samma eftermiddag kom tidningarna ut med nyheten. Det här är ändå femtio år före dagens internet med alla nätupplagor!
FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA ANDERS DAhLBERG SAtt i den första brand bilen som kom till katastrofplatsen. Han var nyanställd vid Köpings brand kår, och under färden till Vikbo diskutera des den kommande räddningsinsatsen.
– Men vi anade aldrig den fruktansvär da omfattningen, säger Anders.
Brandmännen möttes av stark hetta, bränder och utspritt, fräsande aluminium. Det kom ändå som en chock när de för stod att människor funnits i det som åter stod av ett tidigare boningshus.
– Vi var många på brandstationen som fick en mentalt jobbig vecka efteråt.
RUNE ANDERSSoN hAR aldrig glömt tele fonsamtalet. Han anade direkt samban det med de brandkårssirener han hört strax innan, och han och hustrun Marian ne kastade sig iväg i parets lilla folkvagn. Tankarna snurrade, men de åkte aldrig fram till gården i Vikbo. Istället hämtade han mor Anna och kör de till Bro skola där de hämtade brorsdot tern Inger. En åttaårig flicka som på mor gonen lämnat hemmet i Vikbo och som nu förlorat hela sina familj – mor, far och lillasyster samt farfar.
– Jag tog Anna och Inger till läkarstatio nen där de fick lugnande sprutor.
Han körde dem till sitt hem i Köping och återvände själv till katastrofplatsen. I granngårdarna fick familjer besök av en tröstande kyrkoherde Knut Wiklund och provinsialläkare Harry Hartford som de lade ut lugnande sprutor.
SLÄcKNINGSARBEtEt pÅGIcK I Rune Andersson stannade vid Vikbo un der hela eftermiddagen. Han såg hur militären och tidningar, radio och tv vällde in, och hur den ene höga militären efter den andre inspekte rade platsen.
timmar och
Kyrkoherden åkte runt och tröstade och läkaren gav ut lugnande sprutor
’’
Jag såg familjens speciella järnmortel många år senare i ett fönster i Arboga
Rune Andersson om plundringen – Där gick alla fina ”honoratiores” med händerna bakom ryggen, minns Rune.
Få tog notis om Runes närvaro, ingen tog hand om de döda.
– Alla tycktes vara handlingsförlamade.
Rune fick själv med vännen Söderberg på Västlandaholm ordna så att liken un der ett plastskynke kom under tak, att en begravningsbyrå kontaktades och att kis tor bars fram.
Förödelsen var total. Vrakdelar, blan dat med familjen Anderssons ägodelar, låg spridda över stora delar av trädgården och ute på närliggande åker.
Gården kom de närmaste dagarna att vaktas av militär, men Rune Andersson minns än i dag med avsmak hur männis kor försåg sig av de utspridda prylar som fortfarande var oskadade.
– Familjens mycket speciella järnmortel upptäckte jag många år senare i ett källar fönster i Arboga, säger han.
MoR ANNA och hennes barnbarn Inger blev blottställda, och ägde bara de kläder som de bar katastrofdagen. Så när en byråchef från försvarets civilförvaltning två dagar senare kom hem till Rune Andersson, och ställde ned skrivmaskinen på köksbordet för att fylla i rutorna med ersättningskrav, ställde Rune lite försynt en fråga: – Är 5 000 kronor för mycket?
Det var för mycket, 3 000 kronor fick det bli. Pengarna som betalades ut omgå ende skulle även täcka den kommande begravningen.
RUNE ANDERSSoN ÄGNADE många veckor att reda upp i förödelsen på fädernegården. Han hade inga tankar på att lämna kranföraryrket för att istället ta över fa miljen Anderssons genom sju generatio ner ärvda lantbruk. Däremot lovade han sin mor Anna att bygga henne en ny stu ga på gården. Men nu i backen ned mot Västlandasjön.
– Mor tyckte så mycket om platsen, för där brukade korna ligga i eftermiddagens solsken. Hon hade tidigare kunnat se dem från köksfönstret.
ANNA ANDERSSoN och egen lägenhet. åttaåriga Inger bodde till en början hemma hos Rune och Ma rianne i Köping innan de flyttade till en Inger trivdes med sin farmor, men kom efter några år till en fosterfamilj med släkt skap till hennes mamma Ingegärd.
Fosterföräldrarna reste ett nytt hus på samma betonggrund som det utplånade gårdshuset i Vikbo, och huset har därefter tjänat som ett sommarhus i Ingers familj.
ANNA VALDE Att år.
fen.
flytta till egen lägenhet på Hagavägen och levde tills hon fyllde 92 Hon tog under många år efter katastro fen sömntabletter för att kunna sova.
– I sömnen får jag vara ifred, sade hon i en tidningsintervju fem år efter katastro Från Skaderegleringsbyrån vid Riksför säkringsanstalten erhöll hon en livränta efter sin make på 33 kronor och 40 öre i månaden efter katastrofen. När hon se nare fyllde 67 år sänktes livräntan till 25 kronor i månaden.
– Man lär sig att livet kan vara hårt, sade hon.
ULF ENERoth
■ ■ 0221–365 54 [email protected]
PÅ BBLAT.SE
Läs mer på webben.
Fotografen Tage Berggren berättar historien bakom sina bilder från katastrofen.
TRAGEDIN – DAGARNA EFTERÅT De följande dagarna Tidig teori hyschas ned
Militären samlar ihop vrakde lar för att senare söka orsa ken till olyckan. Det finns tidigt en teori om problem med Lansenplanets bränsle försörjning, särskilt som in dikationer tyder på en upp repning av en tidigare flyg olycka med ett Lansenplan. Men det berättas aldrig för journalister och media.
(Foto: tAGE BERGGREN, VLt)
30 oktober 1960 4 november 1960 Kaos när 10 000 åker till Vikbo
Kaos på katastrofplatsen, när nyfikna invade rar Vikbo för att skåda förödelsen. Enligt poli sen och medias uppgifter finns 10 000 perso ner i bilkaravaner ut från Köping och Kolsva. Karavanen slingrar sig fram till stugområdet Sundänge och når sitt mål en kilometer senare i Vikbo. Rune Andersson blir smått förtvivlad när han ser sitt krossade barndomshem inva deras av nyfikna som inte drar sig för det simp laste av människans beteende. Plundring. ”Jag såg själv med egna ögon hur folk stoppade på sig ägodelar från gården.”
Kungen kondolerar från Italien
Kung Gustaf Adolf kondolerar från Italien sitt varmaste deltagande till de närmast anhöriga. Begravningen sker i Bro kyrka, där alla utom Verner Söderkvist begravs. Sorgeakten i en fullsatt kyrka leds av kyr koherde Knut Wiklund, och ute på kyrko gården spelar Flygets Musikkår Sorge marsch av Chopin. Ett 100-tal personer från Flygvapnet är närvarande och parade rar i såväl kyrkan som längs kyrkogången. Det är Flygets personal som bär kistorna. (Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND) höNS och pLÅtSKRIN.
Mitt i kaoset på katastrofplatsen sprang hönsen runt bland alla slangar på gårdsplanen. Överallt fanns krossade möbler, husgeråd och tillhörigheter till familjen Andersson. Mor Anna var bekymrad över att plåtskrinet med 1 500 kronor – pengar som tillhörde syföreningen – förstördes. Det var pengar som samlats ihop för att senare överlämnas till Ersta Diakonianstalt. Foto: tAGE BERGGREN/VLt
”Flygarna är främlingar...”
Signaturen Sven O skrev i Bärgslagsbla det om begravningsceremonin ”Flygarna är som främlingar här i dag. De paraderar unga och allvarliga runt den stora graven och bildar häck längs kyrkogårdsgången. De väller in sex gånger sju stycken i koret för att bära döda till graven. De spelar vid gravsättningen. Men de är alla främling ar eftersom de inte sörjer Axel eller Erik, Ingegärd eller Lena, Agne, Gustaf eller Ver ner, utan sju offer för ett störtat militär plan”. (Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND) MILItÄREN VAKtADE.
En sammanbiten överste Henrik Nordström från F1 i Västerås och en kulsprute beväpnad vakt utanför vedboden dit liken fördes. Militären kallades in för att hålla nyfikna borta från Vikbo gård. Helgen efter katastrofen vallfärdade många tusen människor förbi gården, och bilarnas registreringsskyltar med dåtidens länsbokstäver avslöjade att folk kom från ”halva Sverige”. Foto: tAGE BERGGREN/VLt
Djupt skakad anhörig dog – fler kunde ha suttit vid köksbordet
KöpING.
Vikbokatastrofen krävde indirekt ett åttonde dödsoffer, berättade Bärgslagsbladet några dagar efter händelsen. Ingvar Eriksson, hjärtsjuk bror till Ingegärd Andersson, ska ha blivit så djupt skakad av tragedin att han avled. Katastrofen kunde ha tagit ännu fler liv.
Sjuåriga AnnSofie Jonsson hade nämligen som dag lig rutin att hämta mjölk hemma hos Andersson i Vik bo, och brukade bege sig till granngården i samband med deras förmiddagskaffe. Den här oktoberdagen hann hon inte dit.
Lennart Karlsson vid Långmossen kunde också ha hamnat runt köksbordet med en kaffekopp i handen. Han skulle nämligen till Vikbo för att hämta halm, men det planerade förmiddagsbesöket blev aldrig av.
Lägg därtill de två anställda vid Lyftinge eldistribu tionsavdelning som den här morgonen skulle leverera och installera en frysbox till Anderssons i Vikbo. Men installationsarbeten i Bro kyrka bedömdes vara mer brådskande, och arbetsordningen ändrades därför i sis ta stund.