Transcript Vi Släktforskare - Elisabeth Thorsells

Vi Släktforskare
Nyhetsbrev för släktforskare
Redaktör: Elisabeth Thorsell, <[email protected]>
http://www.etgenealogy.se/vislf.htm
Årgång 10(!)
Juli – oktober 2011
Citera gärna (med källhänvisning, men all kopiering är förbjuden)
Nr. 4-5
Kära vänner
Än är det höst, vid den här tiden förra året hade vi redan
haft snö i bortåt en månad – så
olika det kan vara år från år!
Sedan sist har jag tillbringat
ett par-tre veckor i USA, och
fått se en hel intressant material, som var nytt för mig. Det
kommer förhoppningsvis att resultera i några artiklar så småningom, både i ViSlf och i SAG.
En början finns med en liten
reseberättelse i detta nummer.
Där kan jag nu också tillägga
att jag och min reskamrat Ingrid även träffade SwedGen Tour
2011 i Salt Lake City, vilket förstås var mycket trevligt. SwedGen Tour bestod i år av AnnaLena Hultman, Anneli Andersson, Charlotte Börjesson, Gu-
nilla Didriksson, och Olof Cronberg, som anslöt sig på slutet. I
början av sin resa hade de också
sällskap av svenska Lantmäteriet, som gjorde reklam för sina
Historiska kartor.
Väl hemma igen vidtog ett
idogt arbete med korrekturläsning och en del kompletteringar
av många av de släkter, som nu
är med i den strax utkommande
årgång 2012 av Svenska Släktkalendern.
I början av november stod jag,
ihop med andra volontärer, en
dag i monter på Seniormässan
i Älvsjö för GF, och träffade
många personer, som nog kunde
tänka sig att börja släktforska.
Särskilt imponerade blev de av
GF:s klipparkiv, som är en guld-
Svenska Genealogiska Samfundet
Svenska Genealogiska Samfundet (SGS) bildades av släktforskare från hela landet den 31 januari 2004. Samfundets ändamål
är att befrämja vetenskapliga metoder i släktforskningen. För
att uppnå detta ändamål ger SGS ut Svensk Genealogisk Tidskrift, en kvalificerad tryckt tidskrift för publicering av
släktforskningsresultat.
Nr 1/11, kom ut i tid för att kunna delas ut till medlemmar
som besökte vår monter i Norrköping i augusti. Michael arbetar
nu med nr 2/11, och hoppas få det häftet färdigt tämligen snart.
Har du något du vill skriva om, artiklar, bokanmälningar, etc.,
kontakta Michael! Hans e-post är <[email protected]>
Att bli medlem
Om du vill bli medlem, sätt in 200 kr på postgirokonto nummer
118 46 48 - 2. Glöm inte att uppge namn och adress, och gärna
telefon och e-post.
Besök gärna vår hemsida: (NY ADRESS!):
http://www.genealogiska-samfundet.se
Där finns nu också en sökmotor för innehållet i SGT.
Vi Släktforskare – 2011/4-5
gruva, när man jagar släkt på
1900-talet, vilket ju annars kan
vara knepigt.
Nu tillbringas dagarna rätt
fridfullt i sammanställandet av
nästa nr av SAG, men också av
vad jag på skoj kallar ”praktisk
släktforskning”, nämligen att se
till att minste sonsonen vissa
dagar kommer till dagis i tid,
och att både han och storebror
har sällskap när pappa och
mamma jobbar sent. Senast var
storkillen (9) och jag på Vasamuseet, och sen gjorde han en
tidning när vi kom hem, också
roligt. Det gäller att ligga i, så
man får se dem även när de är
tonåringar!
Vi hörs! Elisabeth
Den 1 december
är det emigrantafton på Historiska Museet i Stockholm i samarbete med Genealogiska Föreningen och Enecopia Släktforskarförening. Evenemanget
är öppet kl. 16–20. Kl. 18 håller
Elisabeth Thorsell föredrag om
”Utvandringen till USA. Dess
historia och vad hände sedan?"
Det är gratis, men biljett måste
bokas via Historiska Museets
Kalendarium:
http://www.historiska.se/
Innehåll
Att växa upp i Långban ... 2
Trolldom i Östergötland .. 4
Uti USA hösten 2011 ....... 6
Sett och hört ..................... 8
Böcker & sånt ................. 11
Länklistan ...................... 12
1
Att växa upp i Långban på 1810-talet
AV CARL ROOS
(Fortsättning från nr. 3/11)
9de Capitlet. Min
första skolgång
Grannnarne betingade en skolmästare wid namn Halt Jan,
denne war som namnet betecknade, halt och en vanlig bondbasse med liten moral, hvilken
hade den ovanan, att alltid
hafva en hatfogel bland sin desipplar [disciplar] för att släcka
sin vrede på. Olyckligtvis blef
jag denne hans skyldige, hvartill just war gynnande omständigheter. Jag war nybörjare och
den yngsta – alla öfriga hade
flera terminer förut bevistat
skolan, hvartill kom att jag war
den fattigaste, en horunge,
begge delar hos svenskar i allmänhet ansedd för stora laster,
mera då än nu, bland de sämre
klasserna.
Detta war nog för att jag
skulle blifva offret för Preceptorns dåliga humör. Utom dess
hade jag mycken svårighet att
tala rent, ehuru jag just icke
war stammandes. Min tillrättavisning begynte genast första
dagen och fortfor uti hela sju
weckor, medelst hårluggande
och nypningar uti öronen och
näsan, att den sednare var beständigt uti sårnader efter lärarens naglar. Denna behandling behagade mina kamrater
Vi Släktforskare
utges av Elisabeth Thorsell,
Hästskovägen 45, 177 39 Järfälla.
<[email protected]>
Alla åsikter står redaktören
för, om ej annat anges.
Bidrag mottages gärna, särskilt i elektroniskt format.
125 kr/år, 6 nr.
Pg 66 55 29-4
© Elisabeth Thorsell 2011
mycket wäl, helst de med ett
par undantag woro af det råaste
slaget samt dålig uppfostran.
Alla snesprång de gjorde skylde
de på mig, och jag var flera resor uti fara för stut och den
sammanvirade tjocka karbasen
af fint björkris samt ett säte
framtaget till min bestraffning;
men jag räddades af barnen på
det stället der skolan hölls,
neml.: Bergsmans Enkan, Nils
Hinders mora kallad, som hade
en son och en dotter i skolan,
hvilka voro nära fullvuxna och
således mera moral än de öfrige.
Ehuru de hvarje resa förklarade den mig åbragta beskyllningen för osann, så war läraren lika ihärdig då nytt klagomål inkom, att utan vidare undersökning, framdraga sina
torrtur instrumenter; mitt nekande war naturligtvis icke
hördt, men väl mina åklagares
ehuru deras skvaller och digter
ofta woro högst abbsurda; men
det tycktes som läraren hade en
werklig mani att agera profoss
embetet, ty han tycktes vid sådana tillfällen blifva hjertans
glad; men deremot ganska mulen då han måste bortlägga sin
karbas, utan att få njutningen
den [att] begagna, likväl hände
att jag en och annan gång fick
ett och annat slag öfver axlarne, efter sedan jag förklarats
oskyldig. Detta skedde likasom
omedvetigt. Men aldrig erhöllo
mina beljugare något tilltal för
sina lögner – detta tycktes han
hellt och hållet förglömma.
Min kamrater togo ändå sin
skade igen under wåra lekar
och synnerligen under hemgåendet, medelst att knuffa mig
af wägen och uti snödrifvan (det
war under wintren), jag war befallt af min moder, att icke med
ord eller handling försvara mig
utan inberätta förhållandet vid
min hemkomst; men detta för-
Vi Släktforskare – 2011/4-5
faringssätt; ehuru wäl det rätta,
hade jag erfarenhet af blef icke
till min båtnad, såsom min moder synnerligen hade mycken
fallenhet för sqvaller och trodde
allt hvad som henne berättades
och den som kunde bäst tala
blef hörd; någon undersökning
om sanningen kom icke i fråga.
Den sista som relaterade saken
hade rätten på sin sida, och jag
war sjelf till det minsta orsaken
om jag slapp med att wara den
anfallande parten.
Men hände det sig, att min
moder på något sätt blef schinerat [generad], då blef det annat ljud i själlan och ovänskap
i grannlaget, till hvilket allt jag
omsider blef skulder och fick
umgälla sviterna af min moders öfverljudande galla under
disputen med sin grannqvinna.
Af allt detta lärde jag mig att
tiga såsom det säkraste och tålde och led min förföljelse af både
lärare och kamrater såsom den
bästa utvägen mellan tvenne
onda ting. Men omsider tog mitt
tålamod slut. Vid ett inträffande
töväder, roade sig kamraterna
vid hemgåendet att kasta snöbollar och deras föremål blef
naturligtvis min person, denna
resan beslöt jag att försvara
mig; men som alla hade mig till
skott-tafla, fann jag snart att
stridsplanen måste förändras,
hvarföre jag skuffade omkull
Grankull Caijsa och mullade
ned henne grundlig uti snöducken [snödrivan?].
Denna flicka war min värsta
fiende och hade derjemte lätt
för att tala d.v.s. hon war vältalig och hade således lätt före att
göra sitt sqvaller trodt. Nu rusade de allesammans på mig
och rullade mig uti snöen, jemte
tilldelande mig hårdrag och
kindpustar; men jag förlorade
inte modet, utan en gång på två
ben igen tog jag fatt uti en
2
björkruska och tilldelade Caijsa, som stått och skrattat åt min
ofärd, ett slag mitt uti ansigtet
och qvick som tankan vände jag
mig mot de öfriga, sex till antalet af begge könen och piskade
på dem af andans kraft, som
bragte dem på hemvägen uti
vildaste flykt, och jag i hack och
häl förföljde dem så långt vi
hade väg tillsammans.
Nästa morgon kommo de till
skolan med blåa ögon och rispor uti ansigtet samt anförde
sina klagomål. Nu war inget
annat att vänta än stut, ty läraren tog icke i betraktande att
mina fiender voro alla äldre än
jag, och dertill sju mot en, att
han bordt betvifla berättelsens
sanningsenlighet; men till min
räddning kom Nils Hinders
mora, hvilken åsett bataljen,
som förklarade ”att gossen
borde i stället hafva beröm, än
att smaka skolkatten som kunde försvara sig mot så många,
och det var sannerligen icke för
bittida, att han satte sig till
motvärn, ett sådant tålamod
som han har är icke många som
besitter. Derjemte får jag rent
ut säga att deräst Preceptorn
icke vill ändra sin behandling
mot gossen, vill jag åtaga mig
att lära honom läsa, ty huru
skall han få någon lust och håg
dertill: illa behandlat hemma,
och värre här; min tanka är att
Calle icke har så svårt för sig
allenast han blifver väl behandlat”.
Gumman var ansedd för en
mycken hederlig qvinna och
dessutom en som hade mycken
respekt med sig, så att läraren
blef ganska flat öfver sin erhållna moral läxa samt bordlade sin skolkatt hvilken icke
mera framtogs för min räkning.
Han tog fingervisningen i god
tro samt tilltalade mig mycket
vänligt den dagen, hvilket gjorde att jag nu fick sluta min
stafning, hwarmed jag hållit ut
uti fem vickors tid, och börja
med min renläsning.
Jemte mina kamraters klagovisor, hade några af deras
mödrar äfven infunnit sig för
att taga hämd på mig, hvilka
blefvo mycket förargade öfver
att erhålla lång näsa, samt tilldelade sina guldklimpar några
lufvar i harmen, som de wäl
förtjent och bordt haft långt förut. Mina kamrater blefvo efter
den betan ganska anständiga
och jag hade icke mera några
ledsamheter från deras sida.
Det war som jag kommit till
en ny werld, jag gick nu mera
med glädje till skolan och läsningen gick förträffligt; jag icke
allenast upphann mina kamrater utan gick förbi de flesta af
dem, detta allt på trenne veckors tid. På examensdagen erhöll
jag mycket beröm af min lärare,
hvilken uttryckte sig: ”Han är
den mäst lättfattliga pilt jag
någonsin haft under mitt lärare
kall. Han borde gå prestvägen,
ty det är ett riktigt läshufvud”.
Detta loford oaktadt kunde jag
icke honom förlåta utan bar
länge hämd i mitt hjerta.
Jag sökte vid alla möjliga tillfällen att få läsa efter skolans
slut, men jag hade inga andra
böcker att tillgå än Cathechesen och Psalmboken samt några
visor och historier såsom Lonkentuss, Tomme liten m.m.
skräp. Psalmboken war den jag
egentligen höll mig till, men den
war snart genomgången och gaf
anledning till förfrågningar efter ett och annat, hvarpå jag
icke fick någon reda; då man
sade mig att det fanns rätt på
uti Biblen, men mina föräldrar
ägde icke någon sådan bok, för
öfrigt war vintern nu förliden
och jag fick annat att göra än
att läsa.
Den följande wintren fick jag
höra att wår granne Jan Christophersson hade en stor kyrkobibel, försedd med så kallade
kopparstycken, d.v.s. taflor föreställande de förnämste händelserna. Likväl war det icke någon lätt utförd affair, att densamma få låna, emedan hans
egen familj icke en gång voro
tillåtna att att bläddra uti
denna heliga bok. Emedlertid
gjorde jag dock ett försök. Det
var en stor alfvarsam gubbe
Vi Släktforskare – 2011/4-5
som aldrig log. Han mottog mig
dock vänligt, framtog boken och
lät mig läsa några wärser för att
erfara på hvad punkt min kundskap stod; hvilket utföll till min
fördel.
Jag fick nu låna den med förbehåll om aktsamhet och att
hvarje söndag komma tillhonom och redovisa mitt arbete.
Hjertans glad begaf jag mig
hem samt arbetade uti min bibel så ofta jag fick tillfälle dertill – en sak som inte alla dagar
medgafs ty Farfostre grinade
och svor öfver den förbannade
läsningen då han var hemma,
likwäl stannade det vid bannor,
det tycktes som båda mina föräldrar i det hela hade respect
för den heliga boken, att jag
undgick wåldsam behandling.
Följande söndagen, en wecka
sedan lånet, infann jag mig hos
Jan Christophersson och läste
utantill flera Capitel för honom,
ty då han ville veta allenast
innehållet af hvad jag läst, upprepade jag alltsammans ordagrant; emedan jag hade ett sådant minne att allt som war af
historiskt innehåll behöfde jag
allenast genomläsa en enda
gång, då jag kunde upprepa det
som en utomlexa. Gubben
skrattade ganska godt och klappade mig på hufvudet och jag
fick rundligt välfägnad af hans
gumma, som påstod att hon på
trettio år icke sett sin man le.
Jag fick af henne tillsägelse att
tidt och ofta komma dit för att
uppmuntra hennes buttra gubbe.
Under denna winter genomläste jag biblen och har verkligen icke sedan läst densamma,
detta oaktadt har jag dess contenta ännu fullkomligt uti mitt
minne. Jag war nu åtta år gammal.
Fortsättning följer.
(Detta avsnitt tidigare publicerat i Bergslagsarkiv 2010).
3
Trolldom i Östergötland år 1810
Man kan ju alltid försöka...
Utdrag ur Åkerbo
Häradsrätt AIa:29
Vintertinget 1810 31/3
§ 5 Kgl Befallningshavande har
till tinget insänt häktade hustru Anna Greta Torin och änkan
hustru Anna Maria Fogelqvist,
anklagade för att gå runt med
signeri och vidskepelse och på
det sättet kommit över flera
klädespersedlar hos hovrättsauskultanten Zanders fru Fredrika Albertina vid Råberga i St
Lars.
Anna Greta Torin, liten till
växten med god kroppsstyrka,
säger sig ha fallandesot och ska
snart föda barn. Hon är 30 år
och gift med lumpsamlaren Jonas Torin vid Cedersholm, som
för närvarande avtjänar fästningsarbete. Anna Greta har
pass från fabrikören JN Cederdahl att samla lump i Kalmar
län och Gärdserums sn.
Anna Maria Fogelqvist, är
också cirka 30 år, längre än den
andra, visade pass utfärdat
1809 6/11 av borgmästare och
råd i Kristinehamn för resa till
Väster- och Östergötland för att
sälja egna tillverkade småsaker,
blommor och tvålkulor, passet
påtecknat av vice borgmästare
Eric Julius Gezelius 6/12, sedan
hon från 2/12 varit intagen på
Vadstena kurhus.
Anna Maria säger att hon
stötte i hop med Anna Greta
Torin 16/2 och att de följts åt
sedan dess, men att hon inte var
närvarande vid samtalet mellan denna och fru Zander.
Anna Greta Torin erkände
ingen vidskepelse, utan bara att
hon sålt 6 lod bävergäll för 8 rdr
till fru Zander, vilket denna förnekar.
På grund av att det inte finns
några vittnen frikänns kvinnorna från anklagelsen att ha
använt signeri, men Anna Greta Torin, som lurat till sig kläder värda 8:32 i banco döms till
2 timmar vid skampålen och 8
dagar på vatten och bröd enligt
16 kap §4 Handelsbalken.
Anna Maria Fogelqvist anses
ha hjälpt till med bedrägeriet
och ska böta 3:16 eller 4 dagar
på vatten och bröd, enligt 61 kap
3 Missgärningsbalken.
Fru Zanders redogörelse för
händelserna fanns fogad till
protokollet:
”Pro memorio
På begäran af Herr Kronolänsmannen och Commissarien Wilhelmsson får jag äran aflemna
följande berättelse, om det som
tilldrog sig hos mig den 17e
sistledne Februarii, i afseende
till 2ne nu arresterade qvinner.
Min man var rest till Vällofl
Hanekinds HäradsRätt, och
nästan alla drängarna voro till
Skogs afsände, och det öfriga
folket hvar på sitt ställe använde till Sine Sysslors förrättande, då desse 2ne qvinner ankommo til mig för at begära
något til mats; men sade sig ej
kunna äta bröd, emedan på deras ort, nemligen Lappland, ej
växte någon Säd, utan önskade
få någon soppa, hvilket jag då
ej hade, helst mitt folk redan
ätit middag af det tillagade;
Men de blefwo varse at jag kokade kaffe, och som förmodeligen denna växt finnes i Lappmarken, begärde de det af mig,
hvilket jag gaf dem; efter de
syntes frusne, hvarefter den
längre ärbod mig Synålar til
köps, hvaraf jag var i behof, och
Vi Släktforskare – 2011/4-5
under utväljandet af desse, bad
den kortare af desse qvinner att
få tala med mig i enrum, hvilket
jag tillät, då hon berättade mig
at mina kor, ungboskap och får
voro sjuke, hvartil jag nekade,
ty jag hade ej blifwit varse sådant; men hon skulle bevisa
mig Sannfärdigheten däraf,
medelst det hon lät mig knyta
flere knutar på en tråd, som hon
sedan vicklade om min ring, och
lade därpå båd trå och ring i en
Sedel, som efter tillsägelse, at i
händelse denna tråd, funnes vid
uppvicklingen af mig, vara utan
knutar skulle jag hafva Sjuklighet i Ladugårdshus, såväl som
i Mannbyggnader att vänta;
men hvar till jag ej var benägen fästa tro, ehuru så var at
inga knutar funnos på den tråd,
som hon i Sedelen invecklat, då
hon medelst et nytt bevis skulle
öfvertyga mig om Sannfärdigheten af sin utsaga, genom följande, at hon begärde en Större
knif och Grädda på en tallrick,
i hvilken grädda hon började
röra med knifven öfver mitt
hufvud, då Gräddan blef Scharlakansröd, detta förskräckte
mig så mycket mer, som jag
kände, at vår betydligaste tillhörighet består i vår Ladugård,
och jag dessutom i all min tid
ej ärfarit nedrigheten til den
höjd Sammansmidd til bedrägeriets framgång; hvarföre jag
och tillät henne, på des begäran,
sammanblanda Botemedlen,
hvilket hon gorde, dock rönte
jag att hon därunder efterfrågade om större sedlar funnos,
hvaraf hon skulle hafva hörnen,
men som ej sådane funnos i mitt
våld, så kunde hon dem ej ärhålla, och under alt detta visade
hon sig höflig och beskedlig,
men sedan Medicamenterna
voro färdige och betalning för
4
de Samma skulle ärhållas, och
som jag ej kunde lemna 48 rdr,
som begärdes, så blef i stället
för höflighet hot användt, då
jag sade henne, at förrän lemna
hvad jag ej ägde, hon kunde
återtaga sina medicinalier, dock
under detta ökades min skrämsel (Dock är att märka att jag
aldrig begärde dessa Medicamenter, som jag feck af henne,
och ej eller vågar begagna det
minsta af dem). I stället för att
återtaga hvad hon tillagadt,
ifrade hon och hotade med både
folks och kreaturs sjukdomar,
om jag icke ville lemna henne
det i varor, som svarade mot den
begärda summan i pengar,
hvarpå hon utsökte, de hos
henne vid min mans efterforskande fundna persedlar,
nemligen En kattunsklädning,
8 alnar kattun sammansytt till
ett täcköfverdrag, en af mine
afledne gossars Syrtuter, ett
läftslintyg, en metwurst eller
köttkorf och 2ne marker Ull,
hvaraf jag dock något återtog,
Ty jag fant betalningen som af
mig blef aftvungen vara för
betydelig för varor som jag ej
ville hafva, och under denna
ullfäktningen oss emillan fant
denna bedragerskan mitt folk
hemkomma, och syntes däraf
något skrämd, hvarpå hon jemte sitt Sällskap, innan jag medelst ett glas vatten hunnit komma till fullkomlig sans, var redan ett långt stycke väg borta,
utan att någon kunnat utforska,
hvilken väg hon tagit, ty de
gingo ej de allmänna.
Detta är alt hvad i saken sig
hufvudsakligen tilldragit, små
bihändelser voro för vidlöftiga
at berätta i denna sak, hälst de
i hufvudsaken intet uträtta.
Dock bör jag nämna, at om torsdagen därefter jag skulle få til
mig (efter hennes berättelse) en
qvinna, kommande i upsåt att
köpa mjölk för en hvit penning,
men hvilket jag skulle neka,
äfven som min man intet skulle
lemna sin penneknif till läns åt
denna människa, ty då skulle
ett nytt ondt inskäras til vår
olycka, som hon sedan ej kunde
bota; men då det ombudna nekades skulle hon släppa, utan
att hvarsna det, en hvitlök, som
då han skars skulle bloga, och i
klyftan finnas hår efter alla
våra kreatur. Då de gingo eller
rättare rymde, ty de togo ej
afsked, sade den mindre, at hon
bekommit så litet för sina tjenster, at en Backstugu käring
skulle betalt mera för mindre
åtnjutna välgärningar.
Råberga 3 mars 1810
Fredrica Albertina Zander”
Inblandade
personer:
1) Fredrica Albertina Zander,
var född 1777 24/4 i Skänninge,
och hennes flicknamn var Enholm. Hennes man var rådmannen Carl Gustaf Zander, f 1772
11/3 i Linköping. Makarna Zander bodde på Råberga Skattegård (1 ½ mtl) med sina fem
barn och en hushållerska. Det
var uppenbarligen ett välbärgat
hushåll, som nog var lockande
för ett par kringströvande lycksökerskor.(S:t Lars AI:5:71)
2) Anna Greta Torin uppger
att hon kommer från Cedersholm, som ligger i Gärdserum.
Hon säger också att hennes
man, lumpsamlaren Torin, är
på ”fästningsarbete”. Vidare är
hon höggravid, men något lämpligt barn finns inte fött under
februari–april i Gärdserum, S:t
Lars, eller Linköping. Hon finns
inte heller i fångrullorna, som
finns på Linköpings universitets hemsida.
Vad gör man då, när man har
letat efter folk, som kanske begått brott i Östergötland? Jo,
man frågar Bo Lindwall, som
har god kunskap om dessa personer. Så här skrev Bo: ”Om
Torins har jag några få data,
lumpsamlaren Jonas Torin var
också sjöartillerist vid Lagerbjelkes kompani nr 17 av 1:a
sjöartilleriregementet i Karlskrona och skall ha avlidit 1821
17/12. Hustrun heter Anna
Greta Möller och de hade en
Vi Släktforskare – 2011/4-5
dotter, Anna Lena Torin, som
föddes 1806 5/4 i Odensvi sn och
avled 1834 2/9 i Ukna sn. Denna
dotter var gift med en ganska
känd resande vid namn Karl
Fredrik Lindgren (1796-1867)
och hade med honom en dotter
Emelie Josefina Lindgren, född
1834 28/7 i Borg & Löt, död 1834
12/9 i Ukna sn.
Om Anna Greta Möller har
jag antecknat att hon uppges
vara 30 år 1810 och skall alltså
vara född ca 1780, jag misstänker att hon är dotter till korpralen vid Sprengtportska regementet Gottfrid Möller och Brita Maria Skenberg, dessa makar hade en dotter Rebecka
född 1780 21/5 i Ryssby sn och
jag misstänker att Anna Greta
är en syster född något år före
eller efter Rebecka”.
3) Anna Maria Fogelqvist
uppger sig också vara ca 30 år,
och alltså född omkring 1780,
och att hon fick pass i Kristinehamn 1809, för att resa omkring
och sälja småsaker. Tyvärr är
detta litet för tidigt för att hon
ska finnas med i Genealogiska
Föreningens Passprojekt, där
man annars kanske skulle kunna hitta något mer om henne.
Om någon vet något mer om
Anna Greta eller Anna Maria
vore det roligt att få ta del av
det.
Vem var hon?
I rullan över intagna på Norrköpings Spinnhus finns 1816–
1818 Anna Maria Netherwood,
f 1782 i Göteborg, men uppvuxen i Varberg. Hon dömdes
1816 10/8 av Konungens Befallningshavande i Karlskrona till
6 månader på spinnhus + arbete på obestämd tid för obehörigt kringstrykande och för att
ej skaffat sig laga försvar. 1818
7/4 släpptes hon lös till Petter
Nilsson i Blickstad, Drothem,
men finns inte i hfl där.
Hon finns inte heller med i
Elgenstierna under adliga ätten
Netherwood, så vem var hon?
(Länk till spinnhuset på länksidan).
5
Uti U.S.A hösten 2011
Kära vänner,
Den här resan blev det inte av
att skicka några vykort, men jag
tänkte att så här i efterhand
kanske det kan vara roligt att
få några glimtar från denna
resa.
Resan sönderföll i tre olika
delar: Först några dagar i
Springfield, Ill., därnäst Chicago, och till slut Salt Lake City,
och så hem igen.
Springfield
Efter avfärden från Arlanda
måndag 5/9 kom jag till Kastrup och mötte där min reskamrat Ingrid Nilsson från Trelleborg, och så tog vi nästa flyg till
Chicago. Därpå flög vi vidare till
Springfield. Staden är Illinois
huvudstad och ligger ungefär
mitt i delstaten. Vi kom fram vid
midnatt, och vårt bokade hotell,
President Abraham Lincoln
Hotel, skickade en taxi och hämtade oss, och sedan var det
skönt att sova.
Nästa dag hade vi inget program utan promenerade i solskenet och konstaterade att nu
var vi hux flux i Mellanvästern.
Vi såg också många spår av att
Lincoln bott åtskilliga år i staden, för det var mycket som
hette något på Lincoln...
Men vad hade vi nu i Springfield att göra? Jo, vi skulle vara
med på det amerikanska släktforskarförbundets årliga sammandragning, ungefär som de
svenska Släktforskardagarna,
som skulle börja på onsdagen.
Vi registrerade oss på tisdagskvällen och fick varsin innehållsrik väska, med program
och annat. Faktiskt träffade vi
också några bekanta från Chicago.
På onsdag förmiddag gick vi
på visning av Abraham Lincoln
Presidential Library, en nybyggd fin byggnad mitt i stan,
som inte bara har Lincolns papper, utan också väldigt mycket
material om hela Illinois historia, inklusive gamla svenskspråkiga tidningar, fick vi veta.
Under resten av dagen var det
olika föreläsningar för funktionärer i föreningarna om trycksaker, marknadsföring, ekonomi
och liknande.
På kvällen var det en mingelkväll, kallat An Oldfashioned
Prairie Social, vilket innebar att
en hel del folk hade 1860-tals
kläder, krinoliner och allt. President Lincoln med fru var också där. Vi undfägnades med
glass, småkakor, popcorn och lemonad. Lokala föreningar hade
små utställningar att titta på
m.m.
Nästa dag började den riktiga
”konferensen” med nationalsång, flaggparad med ”soldater”
från The Civil War och tal av
USA:s riksarkivarie David S.
Ferreiro. Sedan började ett digert föreläsningsprogram med
ca 8 ”spår” med 6 föreläsningar
i varje ”spår”. Dessa kunde ha
teman som lokalhistoria, var
utvandrare kom från, olika typer av arkivhandlingar, datateknik, soldater, hur man bäst
använder sin tid på arkiven, och
mycket mera. Varje föreläsning
var graderad från Nybörjare till
Erfaren.
Vi gick på ett antal föreläsningar, men gick också och tittade på allt som visades i den
stora utställlningshallen, där
amerikanska Riksarkivet fanns
med, och Ancestry, FamilySearch, lokala föreningar och
försäljare av dataprogram, som
Roots Magic, hotell, och folk som
sålde böcker och tröjor. Svenska
Lantmäteriet fanns i en monter
och gjorde reklam för de Historiska kartorna.
Varje dag kunde man också
anmäla sig för att äta lunch med
Vi Släktforskare – 2011/4-5
någon förening, som man var
intresserad av, och efter maten
kunde man då höra ett mer
kåserande föredrag av någon
känd medlem. Arrangerande
föreningar var bl.a Association
of Professional Genealogists,
New England Historic Genealogical Society (grundad redan
1845), National Genealogical
Society m. fl. Vi lyssnade bl.a på
Pat Richley Erickson, mer känd
som bloggaren Dear Myrtle.
Hon talade livligt om vikten av
att skriva mer, och inte låta texter vila i byrålådor. Hon lovade
också att jaga den, som inte
lydde henne, med en stor högaffel!.
På torsdagskvällen deltog vi
i något som kallades Society
Showcase, vilket innebar att vi
fick för en billig peng ($35) tillgång till en monter, där vi sedan gjorde reklam för Swenson
Swedish Immigration Research
Center i Rock Island, samlingspunkten för forskningen om de
svenska invandrarna i USA,
och gav råd om forskning i
Sverige. Bordet hade vi kvar till
slutet, och vi fick prata med
många trevliga svensk-amerikaner.
På lördagen var det tid att
lämna Springfield och vi tog
tåget till vår nästa destination.
Chicago
Under våren hade vi blivit inbjudna av en grupp vänner från
SAG Workshop, som bor i Chicago, att tillbringa några dagar
där och se på intressanta ställen.
Så vi tog tåget under ledning
av Julie Benson, som planerat
det hela, och åkte genom ett
platt landskap till Chicago, där
hon följde med oss på en buss,
som stannade bara något kvarter från hotellet i centrala staden, där vi skulle bo. Eftersom
6
det blivit mörkt, så såg vi inte
så mycket, men nästa morgon
såg vi att vi var mitt i skyskraporna.
Julie hämtade oss och så promenerade vi uppför Michigan
Avenue mot floden. Längs vägen såg vi bl.a Wrigley Building,
byggd av tugggummipengar,
Chicago Tribune Building, som
var prydd av ”snodda” stenar
från sevärdheter från andra
delar av världen, och mycket
mer, som t.ex. den jättestora
statyn av Marilyn Monroe.
Väl framme vid floden åkte vi
på en arkitekturkryssning på
Chicago River, och fick höra
mycket om alla skyskraporna
och hur de arbetar för att göra
områdena vid floden till attraktiva boendeområden.
Vi vandrade sedan vidare in
i The Millennium Park, som
innehåller stora grönområden
och olika konstverk. Det som vi
nog fäste oss mest vid var en
jätterstor silvrig böna, kanske
20-30 meter lång, som man
kunde gå under och då spegla
sig, som i en skrattspegel på
Gröna Lund. Vi gillade också
den stora fontänen Crown, där
två höga, breda pelare av tegel,
var bakgrund av projektioner
av ansikten, som hela tiden spolades av vatten, som ibland förvandlades till duschstrålar. Eftersom det var en mycket varm
dag, så fanns det mängder av
små barn där som plaskade
runt i allt vattnet och hade hur
kul som helst.
Bortåt kvällskröken tog vi en
buss till bortre änden av Michigan Avenue, och kom till John
Hancock Building, där vi besökte baren på 96:e våningen,
och så småningom återvände
till marken och fick åka hästskjuts tillbaks till hotellet.
Det var en härligt och väldigt
innehållsrik dag, som det finns
mycket mer att berätta om, men
mer hände andra dagar. Vår
vän Wayne Nelson körde oss en
dag till Newberry Library, som
är ett stiftelseägt forskningbibliotek om historia och annat,verkade vara ett härligt
ställe. Nästa dag for vi med
Wayne till American Swedish
Museum i Andersonville, där
kuratorn Veronica visade oss
deras fina utställning om när
svenskarna kom till Chicago. Vi
besökte också North Park University där arkivarien Anne
Jenner visade oss de stora samlingarna från Mission Covenant
Church och mycket mer om
svenskarna i Chicago. En annan dag fick vi i sällskap med
Shirley Koelling se den stora
statyn av Carl von Linné, som
numera står i parken vid University of Chicago. Sen tog hon
oss till Pullman, söder om staden, där man i många år byggde
järnvägsvagnar och bodde i ett
Vi Släktforskare – 2011/4-5
högst patriarkaliskt brukssamhälle, som man nu håller på och
förvandlar till ett historiskt
minnesmärke. Över 1100 svenskar arbetade där.
Vännerna i gruppen var också vänliga och inbjöd oss till
sina hem för litet trevlig samvaro.
Salt Lake City
Sen var det dags att flyga iväg
igen, nu till Salt Lake City, där
vi fann att några i vår grupp
redan kommit, och på söndagen
hade alla kommit, och vår intensiva vecka tog fart.
Som vanligt var det en bra
vecka och de nya medlemmarna
verkade snart komma in i sällskapet. Efter måndagens gemensamma middag hade vi frågesport under ledning av Jill
och David, och det gjorde att
alla blev bekanta. Våra vänner
på biblioteket, Margaritha, Liv,
Anka och Geoff ställde upp på
bästa vis. Vid avskedet på lördagen fick vi höra några berättelser om fullträffar, men även
om förfäder som gömde sig. Lokale vännen Tim agerade chaufför, och lokale vännen David
visade sina Lifeflight flygplan
och helikoptrar.
Till slut var det dock skönt att
komma hem igen! Men många
minnen har vi.
7
En märklig historia
Vad allt kan man inte hitta i tidningen?
Nu när jag var i USA i september, så köpte jag en dag i Salt
Lake City den lokala tidningen
The Salt Lake Tribune, som, så
vitt jag vet, är fristående från
den styrande Mormonkyrkan,
eller Latter Day Saints (LDS)
som de kallar sig. Dessa har
också en mycket spridd tidning,
Deseret News, som man kan läsa
i lunchrummet på Family History Library.
I bägge tidningarna finns
många dödsrunor, men inga
dödsannonser i vår mening. Det
är förstås intressant att läsa
dessa runor, för man ser ofta
skandinaviska namn, och det
brukar också stå vad föräldrarna hette.
Den här dagen, 28/9, läste jag
en lång och informationsrik
runa över ett gift par, Beckie och
Douglas Boudreaux, som dött
samma dag veckan innan. Man
fick verkligen veta mycket om
dem, man fick veta när och var
de var födda, hur många syskon
de hade, vem som mannnens
mor gift om sig med efter en
skilsmässa, utbildning, hur
många barn de hade och mängder med information. Deras yrkesliv hade bestått i en firma
som göt trafikhinder i betong
och likande, m.m. Nu var de
pensionärer och umgicks med
sina fyra barn och 16 barnbarn.
Man fick veta när det skulle bli
begravning och vart de efterlevande ville att ev. donationer
skull gå. En ganska typisk dödsruna alltså.
Så döm om min förvåning när
jag vände blad och läste att polisen i Sandy, där just dessa
makar bott, bedömde deras död
som ett mord-självmord!
Tydligen hade hustrun gripits av långvarigt grubbel över
deras ekonomiska situation efter pensioneringen, och skjutit
sin man i garaget, och sedan sig
själv.
Vi Släktforskare – 2011/4-5
8
Sett och hört
EmiWeb har nya
databaser
Om svenska
Ancestry
Medalj till
Örnbergspristagare
Emiweb är en databassida som
har som mål att samla alla möjliga typer av databaser om emigranter från Skandinavien. Sidan sköts av Sverige Amerika
Centret i Karlstad och har nu
funnits några år, och börjar nu
innehålla mycket intressanta
databaser.
Under senaste året är det särskilt två nya databaser som är
av intresse. Den ena innheåller
27.000 mormonska utvandrare
under tiden 1853–1920. Den
har tagits fram i samarbete med
FamilySearch.org. Dessa utvandrare reste ofta på speciella
skepp, chartrade av Mormonerna, och de syns därför inte i de
vanliga utvandrarlistorna.
Den andra databasen upptar
ungefär 4.000 svenskar, som
kom till Alaska, kanske kan
man hitta sin egen guldgrävare
där?
För att använda EmiWeb behöver man ha abonnemang, vilket kostar 500 kr/år.
(Länk på länksidan)
Det har varit en del frågor om
Svenska Ancestry (ancestry.se)
på Anbytarforum.
Följande utdrag ur ett inlägg
av Ann-Louise Paulsson, som är
anställd på Ancestry.se 2011,
29/8 kanske kan ha sitt intresse:
”När det gäller de namnindexerade födelseuppgifterna för
1880-1920 är detta första gången som Ancestry indexerat den
här typen av svenskt material
och tyvärr har det visat sig att
en del av de namnindexerade
uppgifterna är av dålig kvalitet.
Vi arbetar nu intensivt för att
korrigera dessa fel och hoppas
att kunna uppdatera databasen
med rättelserna om några månader.
Abonnemang på Ancestry
kan du säga upp genom att gå
till Min Sida och följa instruktionerna där. Att du måste ange
ditt lösenord när du avslutar
abonnemanget är en säkerhetsåtgärd för att man inte ska säga
upp det av misstag. Det går
även bra att skicka e-post till
[email protected] och meddela att du vill säga upp abonnemanget. Inom kort kommer
vi också att erbjuda telefonsupport och det blir då möjligt
att säga upp abonnemanget genom att ringa supporten”.
2010 års Örnbergpristagare,
Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström från Släktband,
fick 2011 13/10 motta ”Hans
Järtas medalj” av Riksarkivet
för värdefulla insatser för arkivverksamheten.
”Elisabeth Renström och Gunilla Nordlund har i programmet förmedlat spännande personäventyr ur vår svenska historia, byggda på information
från arkivens samlingar. De har
lyft fram fängslande och fascinerande människoöden och
samtidigt visat på arkivens aktualitet genom att presentera
historiska händelser som, med
dagens ögon sett, ger oss perspektiv på tillvaro och levnadsvillkor.
(www.riksarkivet.se)
Ny Svensk
Släktkalender på
gång!
Häromdagen lämndes årgång
2012 av Svenska Släktkalendern på tryck, och beräknas finnas i sinnevärlden i början av
december.
Boken innehåller totalt 68
släkter, av vilka 24 förekommit
i tidigare årgångar, medan 44
är nya. Det sammanlagda antalet släktartiklar i hela serien
är nu 2 714. Detta är volym 46 i
den kompletta serien, som även
omfattar Victor Örnbergs 14
volymer.
Kontakta gärna redaktören
Magnus Bäckmark för mer uppgifter:
<[email protected]
Sekretessgränsen
ger nu tillgång till de
yngre kyrkoarkiven
Riksarkivet har beslutat att en
70-årig tidsgräns ska gälla för
digitaliserade arkivhandlingar
vilket innebär en anpassning
till sekretesslagstiftningen. Beslutet verkställs successivt. Redan idag finns ytterligare 10
000 volymer yngre kyrkoarkiv
motsvarande 3 miljoner bilder
tillgängliga i den Digitala forskarsalen.
(SVAR:s hemsida 2011 15/11)
Nytt från SVAR
Kyrkoarkiv
Skanning av det yngre materialet för Västmanlands län fortsätter enligt plan och beräknas
vara klart under första kvartalet nästa år. Skanning pågår
också av det yngre materialet
från Landsarkivet i Göteborg.
Under vintern planeras skanning av motsvarande material
från Landsarkivet i Lund.
Dessutom har vi skannat
flyttningsattester från mikrofilm för Landsarkivet i Göteborgs upptagningsområde.
Dessa återfinns under respektive församlingsarkiv.
Annat
Nu finns också t.ex. Älvsborgs
lösen (1571 och 1613), Frälseoch rusttjänstlängder –1632,
Sjömanshuset i Gävle, S:ta Katarina församling i S:t Petersburg, och några fler mindre
samlingar på hemsidan. 1910
års folkräkning omfattar i dagsläget 1 878 388 inregistrerade
personer.
(SVAR:s Nyhetsbrev 20111109)
Vi Släktforskare – 2011/4-5
9
Svenskar i USA
Nyligen var jag på Kungliga Biblioteket för att
utnyttja deras förträffliga samling av svensk-amerikanska tidningar på mikrofilm.
Jag letade egentligen efter notiser om en olycka
som tycks ha hänt 1893 15/9 utanför Macinac Island, Michigan, då följande omkom: August Johnson, 30, Charles Ludwig, 30, Erick Johnson, 21,
August Donaldson, 25, alla ogifta fiskare från
Cedar Township, detta enligt dödregistret för
Macinac County.
Tyvärrr hittade jag ingenting just då, men får
fortsätta leta en annan gång.
Däremot hittade jag en del andra saker, som
kanske kan ha sitt intresse.
Svenska Kuriren, Chicago, 1893 19/9:
Svensk-Amerikanska Posten 1893 19/9,
Minneapolis, MN:
Svenska Kuriren, Chicago, 1893 3/10:
Se Voxtorp (F) AI:5:35. Några år senare blev
resan av, men efter några månader var de hemma
igen.
Svenska Kuriren, Chicago, 1893 26/9:
Den här annonsen känns något tveksam?
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Vid en snabb titt i ”Swedish Passenger Arrivals
in the U.S. 1820-1850” kunde hon inte identifieras. Tips mottages tacksamt.
Dessa bilder har fotograferats på fri hand direkt från mikrofilmen, och därför är kvaliteten
inget vidare, men syftet var att visa vilka dolda
resurser det finns i dessa tidningar.
Vi Släktforskare – 2011/4-5
10
Böcker & skivor
En svensk general i
USA
Tack General! , av Tomas
Risbecker. Hft., A5, 422 s, ill.,
personreg., ISBN 978-917517-041-1. Mer info:
http://www.litenupplaga.se/
Tomas Risbecker har under
många år samlat uppgifter om
brigadgeneralen Carl Johan
Meuller Stålbrand, som i USA
kallades Carlos John Stolbrand. Denne var född 1821
11/5, som ”naturlig” son till
överstelöjtnanten Adolph Fredrik Tornérhielm och kammarpigan Christina Möller. Fadern
såg till att han fick en bra uppfostran. Carl Johan ville bli
militär, och tog 1839 värvning
vid Vendes artilleriregemente
i Kristianstad, där han så småningom blev sergeant. Han utvandrade 1850 med hustru och
son till Chicago. När inbördeskriget bröt ut 1861, blev han
uppmärksammand för sina
kunskaper om artilleri, och
blev kapten vid Lätta artilleriet, och avancerade raskt i graderna. Så småningom utnämndes han till brigadgeneral, den
högsta grad en svenskfödd man
nådde i krigets USA.
Tomas Risbecker berättar
Stolbrands historia på ett sätt
som gör att man liksom hör hans
muntliga berättelse om detta,
vilket är trevligt för den som
känner författaren. Andra kanske skulle kunna tänkas efterlysa en bättre disponerad berättelse; nu börjar den dramatiskt
med själva slutkampen i inbördeskriget, och inte förrän långt
senare får man veta mer om
Stolbrands liv i Sverige, och annat man undrat litet om.
Det hade också varit bra om
det funnits en ren genealogisk
uppställning över familjen Stolbrand och dess ättlingar, som
varit lätt att hitta, nu finns denna information litet här och var.
I en så pass tjock bok finns förstås ett och annat fel. På s. 221
anges att Gustaf Unonius var
den som fick pengar av Jenny
Lind för att bygga kapellet i Andover, IL, men det var istället Lars
Paul Esbjörn, som nämner detta
i sin dagbok.
I boken finns också några år
(1844–45) av brodern Christian
Lambert-Meullers dagbok, som
har sitt intresse, men som kanske gjort sig bättre i en separat
skrift.
Och så litet reklam!
Många frågor har jag fått genom åren om hur man ska hitta
sina utvandrare?
Nu har jag samlat en hel del
tips och förslag i ett häfte, som
man kan köpa från mig.
Här finns en liten sammanfattning av emigrationshistorien, uppgifter om olika vägar
att prova för att finna vart de
reste, om databaserna i Sverige,
och andra praktiska tips, Ellis
Island, Ancestry, m.m.
Det finns en utförlig litteraturlista, och en sida med webbadresser, och en hel del annat
smått och gott.
Häftet är i A5-format, illustrerat, 24 sidor, och kostar 50 kr
+ porto.
Köpes enklast genom att
sätta in 50 kr + 12 kr porto på
Plusgiro 66 55 29-4. Glöm inte
namn och adress!
Värmländska smeder
CD-skiva med Smeder i Värmland och Dalsland, o. 16501895, samt några antavlor, ver.8 totalt c:a 94.500 personer
sammanställt av Sven Myhl och Kjell Åberg.
Informationen finns i HTML-filer.
Pris: 300 kr inkl.moms, emballage och porto. Beställs enklast
genom att hela summan 300 kr insätts på mitt pg 83 02 26-7
eller bg 5747-2144. Glöm inte att skriva ditt namn och din
adress!
Säljs genom Kjell G. Åberg, Mellerud
E-post: [email protected]
http://www.kgdata.info/
Vi Släktforskare – 2011/4-5
Ny söktjänst:
Nomago
Jonas Magnusson skriver: ”Här
om dagen så lanserade jag ett
litet hemmabygge vid namn
Nomago, vilken innehåller bokreferenser för ett ganska stort
antal personer. Böckerna som
i dagsläget är inlagda är 69 till
antalet och av typen porträttgalleri (t ex serien Svenskt Porträttgalleri). Länk på länksidan.
11
Länklistan
Alla länkar är klickbara på skärmen!
På svenska:
Folkare Släktforskarförening: http://www.avesta-hasse.se/folkare/index.html
Svenska Porträttarkivet:
http://www.nationalmuseum.se/sv/Forskning/Svenska-Portrattarkivet-SPA/
Litteratur om Lagunda härad (Uppland):
http://www.ekhist.uu.se/Staff/GUlvang/LagundailitteraturenG%C3%B6ranUlv%C3%A4ng.pdf
Alla gamla lagar om fornminnen:
http://www.raa.se/cms/extern/informationstorg/fornminnesinformation/gamla_lagar.html
Värmländskt Konkursregister:
http://varmlandsarkiv.regionvarmland.se/anv%C3%A4nd-arkiven/v%C3%A4rml%C3%A4ndsktkonkursregister
Karolinska Förbundet: http://www.karolinskaforbundet.se/
Svenska Fyrsällskapet: http://www.fyr.org/
Kungliga Bibliotekets skriftserie:
http://www.kb.se/aktuellt/Butik-och-Publikationer/acta/
Rulla för Norrköpings spinnhus: http://www.ep.liu.se/databaser/fangrulla/default.aspx
EmiWeb: http://www.emiweb.eu/EmiWeb/showlogin.x
Enecopia Släktforskarförening (Enköping): http://www.enecopiaslaktforskare.com/e/
Nomago, personbildsöktjänst: http://www.cognatus.se/nomago.php
Om den som forskat åt ”Allt för Sverige”:
http://www.unt.se/osthammar/hon-gravde-at-tv-svenskattlingarna-1531366.aspx
På engelska:
Wisconsin Historical Society: http://www.wisconsinhistory.org/genealogy/
Washington State Archives: http://www.digitalarchives.wa.gov/Home
Canada local history: http://www.ourroots.ca/
Ancestrys samling av födda, vigda och döda i USA: http://www.ancestry.com/vitals
Canadian Headstone Project: http://canadianheadstones.com/
The Family Tree Magazine (USA) Insider Blog:
http://blog.familytreemagazine.com/insider/default,month,2011-11.aspx
Bokrea
Tidskriften för dig som vill veta mer om emigranterna.
På engelska, 4 nr per år.
http://www.etgenealogy.se/sag.htm
Prenumerera genom att sätta in
275 kr på pg 260 10-9
Swedish American Genealogist
Provnummer? Sätt in 40 kr + 12 kr porto på plusgirot.
Vi Släktforskare – 2011/4-5
Swedish Voters in
Chicago 1888,
av Nils William Olsson.
Inbunden, register, ca
300 s.
Pris 100 kr inkl porto,
på pg 66 55 29-4
(Glöm inte namn
och adress)
12