Transcript Kvalitetsbeskrivning för information om

Kvalitetsbeskrivning
1 (5)
12.8.2014
Kvalitetsbeskrivning för Finlands skogscentrals information om
skogstillgångar
Allmänt
Den information som finns lagrad i Finlands skogscentrals system för skoglig information
baserar sig på kartläggningar, värderingar, mätningar och uträkningar som görs med
olika metoder. Tillförlitligheten hos informationen om skogstillgångar beror på
datainsamlingsmetoden, informationskällan och tidpunkten för informationen.
Informationen är lagrad i datasystemet fastighetsvis.
De huvudsakliga datainsamlingsmetoderna är:
• en täckande figurvis terränginventering och
• skogsinventering som baserar sig på fjärranalys.
Den traditionella figurvisa terränginventeringen användes som huvudmetod ännu år
2010, då fjärranalysen togs i bruk som parallellmetod. År 2011 ersatte
fjärranalysmetoden den gamla metoden helt. Fjärranalysen ger dock inte tillräckligt med
pålitlig information. Därför omfattar metoden även riktad fältinventering, samt
komplettering av figuruppgifterna och slutledningar som baserar sig på information från
olika källor. Information om skogstillgångar kan omfatta även
skogsbruksplaneringsinformation av olika aktörer, vilken till sitt innehåll motsvarar den
figurvisa inventeringen som presenteras här. Denna information har dock inte
genomgått en kvalitetsbedömning i terrängen.
Upprätthållandet av informationen om skogstillgångar inbegriper både datainsamling
och regelbunden uppdatering. Informationen uppdateras mellan inventeringarna på
basis av de ansökningar och anmälningar Skogscentralen får och av de uppgifter som
markägaren eller en av markägaren befullmäktigad aktör lämnar. Skogscentralen
kontrollerar inte de uppdaterade uppgifterna separat i terrängen och svarar inte för att
de är korrekta, ifall man inte utfört fältgranskning i samband med ett annat ärende.
Uppdateringen är inte heltäckande eftersom Skogscentralen inte får uppgifter om alla
utförda åtgärder. Förutom åtgärder ska uppdateringen också gälla beräknad odling av
trädbestånd.
Täckande figurvis terränginventering och kvalitetskriterier
Insamlingen av den skogliga informationen har gjorts i terrängen, som figurvis
inventering, där inventeringsenheten är en beståndsfigur. Beståndsfiguren är ett
subjektivt avgränsat enhetligt skogsområde där trädbeståndet och ståndortens
egenskaper samt behovet av skogsvårdande åtgärder är enhetliga. Avgränsningen av
beståndsfigurerna har gjorts med hjälp av flygfoton och kartor och den preciseras i
terrängen. Figuren varierar vanligen mellan 1–3 hektar och den rekommenderade
minimistorleken är 0,5 ha. De livsmiljöer som nämns i 10 § i skogslagen har avskilts som
egna figurer.
Kvalitetsbeskrivning
2 (5)
12.8.2014
På en beståndsfigur har man genom mätningar och med ögonmått samlat in följande
uppgifter med de nämnda kvalitetskriterierna:
• Klassificeringen av ståndort och jordmån har gjorts genom okulär bedömning. Vid
bestämning av ståndorten på skogsmark räknar man inte med större avvikelser än
en ståndortsklass. Mo- och myrmark har skiljts åt, med undantag av gränsfall.
• Mängden träd och deras indelning i olika trädslag har mätts på subjektivt placerade
relaskopprovytor på figuren genom att beståndets summa- och medelvariabler
(grundyta, medeldiameter, medelhöjd och ålder) beräknats för varje trädslag.
Uppgifterna om beståndsvolymen på figuren har härletts matematiskt från de
uppmätta värdena med hjälp av modeller. I plantbestånd används inte relaskop, utan
man uppskattar antalet stammar exempelvis på cirkelformade provytor av en halv ar.
Uppgifterna från provytorna används bara under insamlingen av data och de lagras
inte permanent i datasystemet.
• Den eftersträvade noggrannheten för grundytan, medeldiametern, -höjden och volymen hos totalbeståndet på en figur är ± 20 procent i åtta fall av tio där
utvecklingsklassen är klenare eller grövre gallringsskogar samt föryngringsmogna
skogar. Stamantalet i plantbestånd stämmer med 50 procents noggrannhet.
Utvecklingsklassen motsvarar de uppskattade variablerna.
• Förslagen till avverkningar följer de rekommendationer om skogsvård som gäller
under tidpunkten för datainsamlingen. Tidpunkten för avverkningarna har föreslagits
enligt en tredelad klassificering (brådskande/ska utföras genast, om 1–5 år eller om
5–10 år). Klassificeringen av tidpunkten innehåller inte betydande fel.
• Förslagen till skogsvård följer de rekommendationer om skogsvård som gäller under
tidpunkten för datainsamlingen. De figurer som har utmärkts som kvalificerade för
Kemerastöd uppfyller de gällande kriterierna.
• Faktorerna i skogsnaturens mångfald har beskrivits enligt kraven i certifieringen och i
skogslagen. Livsmiljöerna enligt 10 § i skogslagen har identifierats eller utmärkts
åtminstone som övrig värdefull livsmiljö.
Vid insamlingen av uppgifter har den gällande skogslagstiftningen, Tapios Råd i god
skogsvård, kraven i skogscertifieringssystemet PEFC och anvisningarna för
datainsamling enligt Skogscentralens verksamhetssystem följts. Datainsamlingens
kvalitet har säkrats i terrängen genom en jämförande figurvis värdering enligt
verksamhetssystemet som baserar sig på sampling.
Tidpunkten för datainsamlingen varierar från fastighet till fastighet och uppgifterna har
inte i alla avseenden samlats in helt genomgående. Som information om skogstillgångar
utnyttjas den information som sedan 2004 har uppdaterats på basis av de uppgifter om
åtgärder som erhållits i samband med skötseln av förvaltningsärenden vid
Skogscentralen och utvecklats med tillväxtmodeller för att motsvara dagens läge.
Skogsinventering som baserar sig på fjärranalys samt kvalitetskriterier
Insamlingen av information om skogstillgångar baserar sig på laserskanning,
flygfotografering, provytemätning i terrängen samt på tolkning av trädbestånden enligt
de här materialen. Tolkningen omfattar samtliga privatskogar. Årligen inventeras cirka
10–12 områden på olika håll i Finland, enligt målsättningen sammanlagt ca 1,5 miljoner
hektar privatskog. Inventeringscykeln är då 10 år.
Kvalitetsbeskrivning
3 (5)
12.8.2014
För varje område som ska inventeras placerar man ca 600–800 fältprovytor så att de så
bra som möjligt täcker variationen i skogarna (olika ståndorter, trädslag, beståndsstorlek
och -täthet). Provytorna mäts för att möta behovet av modellering för
beståndstolkningen. Radien i den cirkelformade provyta som används för mätningen är
nio meter. På provytan mäts noggrant alla träd som har betydelse för
beståndstolkningen (grövre bestånd) eller så placeras och mäts mindre underprovytor
(plantbestånd) på den. I glesa trädbestånd kan man även använda en lite större provyta,
vars radie är 12,62 meter. Mittpunktens position på provytan bestäms med minst en
meters noggrannhet (målet är 0,5 m).
För provytorna i terrängen söker man de laser- och flygfotoegenskaper som motsvarar
deras position. På basis av provytemätningar samt laser- och flygfotoegenskaper
skapas statistiska kalkylmodeller för olika beståndsvärden. I den egentliga tolkningen av
ett bestånd är inventeringsenheten en 16 meters gallerruta som till ytan motsvarar den
provyta som mätts upp i terrängen. Med hjälp av de laser- och flygfotoegenskaper som
valts ut vid modelleringen söker man för varje gallerruta på det område som ska
inventeras de provytor som bäst motsvarar den. På basis av dem räknar man ut de
specifika beståndsuppgifterna för varje gallerruta. Beståndsvärdena räknas både för
hela beståndet och för varje trädslag, separat för tall, gran och lövträd. Efter att
beståndet tolkats generaliserar man de beståndsfigurspecifika uppgifterna som summaoch medelvariabler för beståndsuppgifterna hos de gallerrutor som infaller på varje figur.
För en del av figurerna, från vilka man inte får tillräckligt tillförlitliga uppgifter genom
fjärranalys eller utifrån annan existerande kunskap, görs en riktad fältinventering genom
en figurvis inventering. Objekten består i första hand av förnyelseytor och plantbestånd
samt eventuellt av brådskande iståndsättningsobjekt i ungskog eller figurer som är
särskilt ojämna beträffande träden. Riktad fältinventering görs dock inte på sådana
figurer där beståndsuppgifterna och åtgärderna kan avgöras tillräckligt pålitligt genom att
kombinera olika informationskällor. I detta kan man använda de anmälningar om
användning av skog och de Kemera-uppgifter som Skogscentralen har till sitt
förfogande, tillgänglig information om skogsbruksplanering, information om åtgärder från
skogsägare och aktörer, till pålitliga delar beståndstolkning av plantbestånd, vid visuell
granskning trädbeståndets laserhöjdsmodell eller flygfoton, samt även skogsrådgivarnas
lokalkännedom och erfarenhet. Vid komplettering av figuruppgifterna används primärt
kalkylprogrammet i databasen över skogstillgångarna. För varje region definieras
hurdana figurer man kan nå tillräcklig noggrannhet för, genom uppskattning. Andelen
uppskattningar kan ökas i takt med att man lär sig mer. Utgångspunkten är dock att
kvalitetskriterierna uppfylls.
Informationen om skogstillgångar tas i bruk etappvis. Fjärrinventeringsinformation som
uppfyller kvalitetskriterierna, eller sådan information om skogstillgångar som man har
fått genom uppskattning baserad på annan geografisk information, publiceras först.
Sådan figurinformation som har preciserats genom riktad fältinventering publiceras
senare när den blir klar. När den fjärranalyserade informationen publiceras presenteras
dock redan hela figurmaterialet, inklusive figurer som avses genomgå
terränggranskning, utan åtgärdsförslag. Sådana figurer som avses genomgå
Kvalitetsbeskrivning
4 (5)
12.8.2014
terränggranskning motsvarar inte den kvalitet som presenterats här för information om
skogstillgångar, innan figureruppgifterna har preciserats genom fältinventering.
Kvalitetskriterierna för datainsamlingsmetoden är följande, grupperade enligt data:
• Avgränsningen av beståndsfigurerna har gjorts med en automatisk metod som
baserar sig på laserskannings- och flygfotomaterial. Metoden beaktar också
fastighetsgränserna och olika kartmasker (bl.a. åkrar, vatten, vägar/linjer). De
automatiskt avgränsade figurerna är alltid också visuellt kontrollerade och vid behov
preciseras gränserna eller sammanställs de slutliga beståndsfigurerna från mindre
automatfigurer. Dessutom kan man använda figurgränser från en tidigare figurvis
inventering som hjälp. Ett kriterium är att beståndsfiguren är ett enhetligt
skogsområde där träden och ståndortsegenskaperna samt behovet av åtgärder är
enhetliga (figurstorlek vanligen 1–3 ha och den rekommenderade minimistorleken
0,5 ha).
• I klassificeringen av ståndort och jordmån används i första hand uppgifter som har
erhållits vid tidigare figurvis terränginventering och deras tillförlitlighet motsvarar
nivån i ifrågavarande datainsamling. Ifall det inte gjorts någon terränginventering
tidigare på figuren använder man andra sekundära informationskällor av sämre
kvalitet.
• Noggrannheten när det gäller totalbeståndet i gallringsskogar och förnyelsemogna
skogar är i allmänhet bättre med metoder som baserar sig på fjärranalys än med
figurvis terränginventering. Dessutom är fjärranalysinventeringen objektiv och därför
genomgående av jämnare kvalitet än en okulär besiktning som är beroende av vem
som inventerar.
• Hos totalbeståndet på en figur är den eftersträvade noggrannheten för grundytan ± 3
m2/ha, för medeldiametern 3 m2/ha, för medelhöjden 2 m2/ha och för medelvolymen
± 20 procent i åtta fall av tio där utvecklingsklassen är klenare eller grövre
gallringsskogar samt i föryngringsmogna skogar.
• I noggrannheterna för totalbeståndet på enskilda beståndsfigurer kan det förekomma
större avvikelser än de ovan nämnda, särskilt om det gäller en flerskiktad, ojämn
eller i övrigt avvikande figur.
• Noggrannheterna för olika trädslag är sämre än för totalbestånd och det kan
förekomma fel i trädslagsförhållandena (t.ex. man kan ha antagit att det förekommer
ett trädslag på en figur där det i verkligheten inte finns). Ett minimimål är att
huvudträdslaget är rätt bestämt ifall det finns ett tydligt dominerande trädslag på
figuren.
• Förslagen till avverkningar i gallringsskogar och förnyelsemogna skogar görs genom
beräkningar utifrån variablerna för totalbeståndet, gallringsmodellerna enligt
skogsvårdsrekommendationerna och gränserna för förnyelsemognad. Deras kvalitet
är direkt beroende av noggrannheten av beståndsvariablerna. Ett kvalitetskriterium
är att värderingsfelen hos beståndsvariablerna inte signifikativt påverkar kvaliteten
hos åtgärdsförslagen (t.ex. tidpunkten för avverkning).
• Ju mindre bestånd, desto mer utmanande är fjärranalysen. De objekt som förutsätter
plantvård granskas antingen i terrängen eller så baserar sig uppgifterna för dem på
annan befintlig kunskap. Kvalitetsmålet är att stamantalet i plantbestånd är korrekt
med 50 procents noggrannhet och åtgärdsförslagen följer de gällande
skogsvårdsrekommendationerna. En figur som värderats i terrängen kan även förses
med information om figuren uppfyller kriterierna för Kemera-stöd.
Kvalitetsbeskrivning
5 (5)
12.8.2014
•
Man kan i regel inte kartlägga småskaliga naturobjekt med fjärranalys (t.ex. de
viktiga livsmiljöerna i skogslagen). I deras fall baserar sig uppgifterna till största
delen på material som samlats in i samband med en tidigare terränginventering eller
under en separat kartläggning.
I inventeringen har man följt den gällande skogslagstiftningen, Tapios Råd i god
skogsvård, kraven i skogscertifieringen och anvisningarna i Skogscentralens
verksamhetssystem. Kvaliteten i datainsamlingen har säkrats vid Skogscentralen på
basis av sampling i terrängen. Kvalitetssäkringen utförs i olika skeden på följande sätt:
• Kontrollmätning av provytor som används vid beståndstolkning.
• Rapport av den som utför beståndstolkningen om noggrannheten i modelleringen av
tolkningen på provytenivå, som Skogscentralen godkänner enligt de kriterier som har
ställts för den, före den egentliga beståndstolkningen av området som ska
inventeras.
• Kontroll av beståndstolkningen på figurnivå som baserar sig på noggranna
provytemätningar.
• Okulär och figurvis värdering av beståndstolkningen med en lite mer omfattande
sampling än den tidigare, där man speciellt betonar riktigheten i åtgärdsförslagen.