Transcript Lommaryds

Nr 4 – december 2013 | Årgång 18 | Lösnummer: 25:-
Lommaryds-Bladet
Hullaryd planerar
för grannsamverkan
I Hullaryd förbereder man sig
för att inom kort inleda grannsamverkan mot inbrott och stölder. Grannsamverkan innebär
ökad vaksamhet för att skydda
varandra från brott och ett nära
samarbete med polisen.
Initiativtagare till grannsam-
verkan är Peter Ellbrant som
berättar att tanken föddes under förra året efter ett flertal
stölder och inbrott i byn. Ett
informationsmöte med polisen
har hållits och ett nytt planeras
inom kort.
nummer 4 – 2013
sidan 2
Skapa förutsättningar för landsbygden
forum
3
nyheter
5–7
Lommaryds julgran har kommit på plats
Goda grannar, trogna grannar
sidan 4 reportage
10–11
Ty har nästan 2000 serietidningar
Linnéa reste till Zambia
för volontärarbete
Efter tre års studier i Lund
valde hullarydsbördiga
Linnéa Wickberg i höstas
att ta en paus från pluggandet. Genom en vän till
familjen kom hon i kontakt med ett barnhem i
Zambia. I september reste
hon dit för att arbeta som
volontär.
I det första av två avsnitt
berättar Linnéa om den
långa resan ner till landet i
södra Afrika. I nästa nummer fortsätter Linnéas berättelse då vi kommer att
få följa det dagliga livet på
barnhemmet närmare.
sidorna 14–16
Glada barn och volontärer på barnhemmets bakgård.
Längst bak Gertrude, därefter från vänster Purity, Linnéa,
Maranatha, Natalie (också volontär), Linto och längst fram
Austin.
nyheter
12
Historiskt när Lommaryd gick upp i fyran
kennys kåseri
13
Jag ska bli modell
nyheter
17
Häktet visades på torgdagen
barnsidan
18
Barnsidan bjuder på några jullekar från förr
och berättar om några lekar från Zambia.
återblick
19
Oartiga värdar i Romanäs vann över lommarydsdamer
evenemang
sista
”
Folk ställde upp
så mangrant de
kunde
Gertrud Nygren,
sidorna 8–9
www.facebook.com/Lommarydsbladet
sidan 2
Skapa förutsättningar för landsbygden
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
N
är man tänker lite mer på
djupet förundras man över
varför landsbygden håller på
att utarmas som den gör. Landsbygden sitter egentligen med ett betydelsefullt trumfkort på hand. Ett av det
mest påfallande i det avseendet är
bostadsbristen i storstadsområdena.
Därtill också ett tilltagande kaos i
trafiken – oavsett om man reser kollektivt eller med eget färdmedel –
som uppstår när alltfler människor
vill trängas ihop på liten yta.
Här ute på ”vischan” är det relativt
enkelt och smidigt att ta sig fram,
men det kräver i allmänhet tillgång
till egen bil. Men det förekommer
sällan trafikstockningar och man parkerar snabbt och enkelt nära affären,
vårdcentralen, idrottshallen eller vart
man nu ska, och dessutom avgiftsfritt. Några bostadsköer att jämföra
med hur det är i storstadsregionerna
finns heller inte att tala om.
på relativt kort avstånd: dagligvaruhandel, barnomsorg och skola, fritids
– och kulturaktiviteter, kollektivtrafik
där och när den behövs som mest.
Om landsbygdens befolkning ska behöva bege sig in till större tätorter för
att tillgodose dagliga behov blir det
lika svårtillgängligt – eller mer – som
i storstäderna. Och det är en fråga för
våra politiker, inte bara på lokal nivå
utan också i hög grad på riksnivå.
Det nummer av Bladet som du nu
håller i är extra rikt på reportage. I
detta nummer och nästa kan du läsa
Linnéa Wickbergs egen berättelse om
att vara volontär på ett barnhem i
Zambia. Du kan också läsa om Styrbjörn Roos av Hjelmsäter som har
närmare 2000 serietidningar i sin
samling. Som vanligt finns också ett
porträtt, den här gången är det föreningseldsjälen Gertrud Nygrens tur.
M
en förutsättningarna att bo
på landet behöver bli
bättre, för uppenbarligen
räcker inte det ovannämnda. Det
måste också finnas tillgång till service
Fredrik Brehmer
Utgivningsplan 2014
Nummer 1
Nummer 2
Nummer 3
Nummer 4
Manusstopp
21 februari
14 maj
5 september
28 november
Utgivning
7 mars
30 maj
19 september
12 december
Lommaryds-Bladet
Lommaryds-Bladet utkommer med 4
nummer under 2013.
Adress: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik
Brehmer, Sköldseryd, 578 91 Aneby
Upplaga: ca 350 ex. Utdelas som gratistidning till hushållen på Lommaryds sockens landsbygd (postnummer 578 91).
E-post: [email protected]
Samordnare och ansvarig utgivare:
Fredrik Brehmer, 0140-250 52
Internet: www.hullaryd.se alt.
www.lommaryd.se. Tidningen finns
tillgänglig som PDF två dagar efter
papperstidningens utdelning.
Text om
Sydvästlänken
föll bort
I förra numret föll ett par avslutande
textstycken bort från artikeln om att
Svenska Kraftnät fortsätter trotsa kreosotförbudet. Det som saknades var
ett uttalande av Carl Hermelin, och
avslutningen på artikeln lyder som
följer:
Carl Hermelin uttrycker också kritik
mot hur Svenska Kraftnät motiverar
anledningen till varför Sydvästlänken
ska byggas.
– Svenska Kraftnät upprepar som ett
mantra, hur viktig ledningen är för
elsäkerheten med hänvisning till ett
större elfel som inträffade år 2003 och
att ledningen krävs för att motverka
högre elpriser i södra Sverige. Mera
troligt är att ledningen mest behövs för
att transportera Fortums, Eons och
Vattenfalls elproduktion från deras
utbyggda kärnkraft i Forsmark och
Oskarshamn, och så småningom
kanske från Finland, till sina marknader på kontinenten.
– Ur allmän synpunkt, och med
tanke på alla tvångsmässiga intrång
som görs, vore det befogat med en
saklig utredning av ledningens ändamål, avslutar han.
■
Prenumeration, utdelning och
annonser: Gertrud Nygren, 0140-221 05.
Annonsprislista finns även på
www.hullaryd.se alt. www.lommaryd.se
Prenumeration (utanför utdelningsområdet): 100 kr/helår (4 nr).
Bankgiro: 5783-2867
Betalningsmottagare: LommarydsBladet / Hullaryds samhällsförening
Kom ihåg att ange ditt namn och din
adress i samband med inbetalning.
Utges av Hullaryds samhällsförening
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
forum
3
Behåll den gamla sophanteringen
Öppet brev till kommunledningen
och Amaq
Enligt en artikel i Åttingen i septembernumret ska nu ett nytt program
för avfallshantering genomföras.
Amaq delar ut röda och gröna påsar
som ska hämtas varannan vecka året
om.
I den gröna påsen ska matavfall
läggas och fraktas ända till Vetlanda!
Vad innebär det för miljön? I den
röda påsen ska allt brännbart läggas
som också ska fraktas lång väg till ett
värmeverk.
Några av de hushåll som ligger
långt ute på ”linjen” har nu hämtning var åttonde vecka. Många har
var fjärde vecka.
Att ställa det nya kärlet för insamling några meter från tomtgränsen innebär väl inga problem, eftersom de går på hjul. Men om man
inte har några sopor?
Ska sopbilarna köra in på alla småvägar för att konstatera att inget finns
att hämta?
Aneby kommun består av en stor
yta där nästan hälften av innevånarna
bor på landsbygden. Här finns många
hushåll som består av en och två personer, som genererar lite eller inga
sopor alls.
Efter telefonsamtal och mail med
ett flertal hushåll runt om på landsbygden, har jag kunnat konstatera att
de flesta sorterar soporna efter den
utmärkta avfallshanteringen som infördes åren 1990-91 med kompostkärl på tomten och containrar för
olika avfall ute i byarna. Senare kom
Kretsloppsgården till där man kan bli
av med allt som inte kan slängas där.
Enligt det nuvarande systemet
skulle många hushåll på landsbygden
inte behöva någon sophämtning oftare än 2 ggr/år, och inte ens det, om
man ansträngde sig lite mer.
Många har köksspisar, kaminer och
vedpannor och där försvinner allt
brännbart. Askan har många näringsämnen så som kalcium, kalium, mag-
nesium och fosfor, som kan återbördas till träd, buskar och trädgårdsland. En mindre mängd kan komposteras tillsammans med gräs, blast och
kvistar på trädgårdskomposten, eller
lämnas till Kretsloppsgården. Skogsägarna kan lägga ut den i sin skog för
bättre tillväxt.
De flesta har också en kompostbehållare där eventuellt matavfall varje
år ger tillskott till jorden och odlingar. Matavfallet består till största delen
av skal av olika sorter, växtrester och
sump, eftersom många av dessa hushåll inte slänger mat. Tidningar och
annat pappersavfall lämnas på uppsamlingsställena som finns i varje by,
liksom plast och glas. Skrot och skräp
lämnas till Kretsloppsgården.
Här kan man verkligen konstatera
att Aneby kommun låg i framkanten
som lärde oss denna ekologiska sophanteringen! Hur ska vi som vill, göra
för att få behålla den? En fråga som
jag absolut vill ha svar på. Och en
förklaring på vilken nytta den nya
sophanteringen står för!
Ingrid Persson
Hullaryd
Hör av dig!
Kanske har du en vänlig granne som
du vill uppmärksamma med en ros?
Eller reagerar du med glädje eller
med ilska på något som du läser här
i Bladet eller på något annat? Eller
du kanske har en dikt eller ett matrecept eller en fin bild som du vill dela
med Lommaryds-Bladets läsare?
Skicka det till oss! Du får vara anonym i tidningen om du vill.
Mejla till Forum: [email protected].
Papperspost: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik
Brehmer, Sköldseryd, 578 91 Aneby. Du får
skriva under signatur, men LommarydsBladet behöver ditt namn och telefonnummer. Vi förbehåller oss rätten att avböja publicering eller korta ned texter som publiceras.
4
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Snart klart för grannsamverkan i Hullaryd
HULLARYD I Hullaryd håller de
boende just nu på att inleda grannsamverkan mot brott. Initiativtagare är Peter Ellbrant och tidigt i
höstas hölls ett möte med polisen
som lockade cirka trettiofem bybor.
Ett nytt möte med polisen är inplanerat och Kurt Bjerkander och Madelene Sandqvist kommer att fungera som kontaktpersoner.
Skyltar som indikerar ”grannsamverkan” har blivit en allt vanligare
syn både i tätorternas bostadsområden och på småorter. Inom en snar
framtid förväntas även Hullaryd förses med sådana skyltar.
– Det var under förra året som
tanken om grannsamverkan väcktes,
berättar Peter Ellbrant. Det var
många som hade fått inbrott och det
försvann bland annat gräsklippare.
Kurt Bjerkander som kommer att
vara en av kontaktpersonerna för
hullarydsborna råkade själv ut för en
dieselstöld.
– Jag blev av med diesel från traktorn som jag hade fyllt med hundrafemtio liter, berättar han. Nästa
morgon låg tanklocket på fotsteget
Grannsamverkan.
Kurt Bjerkander,
Madelene Sandqvist och Peter
Ellbrant förbereder
för grannsamverkan. Skylten på
bilden finns emellertid inte i Hullaryd
utan på en annan
plats i närområdet.
Fakta: Grannsamverkan
Grannars samverkan och samarbete med lokal polis är en metod att minska det som kallas vardagsbrottsligheten. Inbrott i
bostäder, bilar, förråd och andra utrymmen liksom skadegörelse är exempel på sådan brottslighet. Grannsamverkan har
också betydelse för tryggheten i området. Det ökar självklart
känslan av trygghet att veta att grannar bryr sig om varandra
och varandras egendom.
Grannsamverkan fungerar i såväl villa- och radhusområden
som i områden med flerfamiljshus och i fritidshusområden.
Grannsamverkan har blivit ett begrepp i det brottsförebyggande arbetet och bygger på ett nära samarbete med polisen.
Metoden är enkel. Genom nyfikenhet och engagemang kan
och åtminstone åttio liter hade försvunnit.
I början av september anordnades
ett möte i Thelegården dit polisen
hade bjudits in för att informera.
Mellan trettio och trettiofem bybor
kom för att lyssna.
– Vi fick relativt bra respons från
de boende, men det var för dålig
information från polisen, säger
Kurt. Vi blev besvikna på att det
inte gavs tillfälle att ställe frågor efter fikat som det först var lovat.
Under vintern räknar man emellertid med att det kommer ett nytt
möte till stånd med polisen.
– Det kommer en lapp i lådorna
snart om att det blir ett nytt informationsmöte, säger Peter. Då kommer
vi att sy ihop allt inför starten och
ordna med skyltar.
Förutom Kurt kommer också Madelene Sandqvist att vara kontaktperson. De kommer att fungera som
ett slags sambandscentral mellan
byborna och polisen.
– Vi kommer att ha ögonen öppna
ifall det händer något, säger Kurt.
Text och bild
Fredrik Brehmer
Fotnot: Nytt informationsmöte med polisen äger rum måndagen den 13 januari kl.
18.30.
grannar tillsammans bryta igenom den anonymitet som inbrott,
stölder och skadegörelse sker i skydd av. Mångas vaksamhet
blir ett effektivt skydd och ett larmsystem, som reagerar på det
okända - det som kan vara brott eller förberedelse till brott.
Grannsamverkan är ett sätt att lära sig mer, att bli mer medveten om hur brottsligheten kan se ut och vad man kan göra
för att förebygga den. Därför har organisationen Samverkan
mot brott utarbetat ett utbildningsmaterial för alla som vill engagera sig i Grannsamverkan.
Utbildning och informationsmaterial om hur man bedriver
Grannsamverkan tillhandahålls av polisen.
Källa: samverkanmotbrott.se
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Lommaryds julgran
har kommit på plats
Så var det då dags
igen för den traditionsenliga uppsättningen av Lommaryds julgran.
Kung Bore hade under natten låtit
snöflingorna falla vilket, dagen till
LOMMARYD
ära, höjde adventsstämningen bland
det fåtal personer som hade samlats
för uppdraget.
I snögloppet utreddes sladdhärvor
5
och byttes lampor och det konstaterades att ljusslingan med all säkerhet
hade några år på nacken. Och hur är
det egentligen med energiåtgången i
dessa gamla lampor? Kanske vore det
idé att byta ljusslinga och ska vi i fortsättningen ha en så stor gran?
Granen kapades och tillspetsades
med hjälp av motorsåg hanterad av
Christer Bårring, och med hjälp av
Sven Johansson från Hullaryd och
hans förträffliga lyftanordning på
grävmaskinen restes så en av julens
viktigaste symboler, julgranen.
Enligt tradition serverades efterföljande fika i församlingshemmet, där
Ann-Louise Björklund stod för gott
hembakat bröd och saffranskaka.
Det väcktes under fikastunden tankar om att placera en mindre gran på
samma plats som den nuvarande, och
att det borde köpas in en ny ljusslinga
till densamma. Kanske vore det trevligt med en ljusslinga i ett av de närstående träden också?
Det beslutades att frågan ska tas
upp med det nya församlingsrådet,
tidigare kyrkorådet i Lommaryds församling.
Text och bild
Annica Ride
Lyft. Med hjälp av en lyftanordning kunde julgranen sättas på plats.
Trassligt. Det var en del härvor i sladden att
reda ut innan granen kunde förses med
belysning.
6
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Goda grannar,
trogna grannar
Fler och fler hus på
landsbygden blir sommarbostäder.
Mörka hus mitt i byn under mer än
halva året är ingen uppbygglig syn –
en trend som under de senaste tio
åren har ökat. Det behövs mer folk
för att hålla landsbygden levande. Så
därför är det mest glädjande för alla
oss som arbetar med detta – föreningsfolk, företagare och privatpersoner – när det kommer nyinflyttade.
De blir förstås uppvaktade från
många håll att de ska komma med i
gemenskapen kring det arbete som
krävs för hålla allt igång. Men några
familjer som har flyttat in, vill bara
leva i lugn och ro och är inte alls intresserade av någon bygemenskap. Då
får man acceptera det och med tillfredställelse ändå se att husen hålls i
gott skick.
HULLARYD
Med Tommy Åkesson och Inga-Lill
Wilhelmsson är det tvärt om. De har
åstadkommit imponerande föränd-
ringar i de hus de har köpt, ett mitt i
byn och två borta i Floadalen.
En dag på min vanliga byarunda,
stötte jag plötsligt ihop med en bekanting. Det var Inga-Lill som jag hade
träffat på en skrivarkurs i Askeryds
skola där hon var matmamma. Min
förvåning var stor. Jag hade hört att
hon hade flyttat till Skåne?
– Jamen vi har ju varit här i flera år!
svarade hon. Vi håller på att göra i
ordning det där rucklet borta i Floadalen!
Jo nog hade alla som hade vägarna
förbi Hullaryds badplats, sett att mycket höll på att hända. Allt sedan någon
gång under 1970-talet hade det röda
huset stått tomt, trädgården var helt
igenväxt och huset såg ut som om det
kunde falla ihop när som helst.
Samtidigt som de köpte detta, köpte
de också det bruna huset som ligger
högre upp från vägen. Här fanns varken el, vatten eller avlopp. Det var
gasol som gällde.
Helrenoverat. Under fem års tid har Tommy Åkesson och Inga-Lill Wilhelmsson förvandlat ett
ruckel i Floadalen till att bli en väl fungerande sommarstuga.
Undan för undan röjdes trädgårdarna och undan för undan började nya
byggnader att ta form. Ett stort garage
med verkstad i en utgrävd kulle bakom
rucklet och uppe på kullen en friggebod som senare inrättades till en arbetsplats. Den står på plintar så att den
går att flytta vid behov. För något år
sedan kom en smålandsgärdsgård upp
mot vägen runt hela området. Precis
vid ingången till fastigheterna finns en
skylt som visar att området är kameraövervakat och larmat. Med Tommys
bakgrund är det inte konstigt.
Modern helrenoverad stuga
En blåsig höstdag gick vi husesyn
tillsammans med Tommy och Inga-Lill
– en vandring runt hela området och
in i byggnaderna. Man kan inte låta bli
att bli imponerad och undra hur de
bara under 6 års tid har hunnit med
allt.
– Jo det var verkligen ett ruckel, berättar Inga-Lill. En del av taket hade
fallit in och det fanns inget golv, inget
vatten och ingen el. Huset höll på att
ätas upp av myror.
– Vi hade tänkt flytta hit när vi blev
pensionärer, fortsätter Inga-Lill. Men
vi kände att vi behövde trappa ner tidigare. Tommy hade ett företag i Tygelsjö utanför Malmö med 14 personer
anställda.
Under tiden som de rustade upp
allt, drog in vatten och el och förvandlade rucklet till en modern stuga,
bodde de i det bruna huset uppe på
kullen. Så var det pendlandet mellan
företaget i Tygelsjö och Floadalen som
tog på krafterna.
– Till slut blev jag så trött på pendlandet så jag tog mitt jobb med mig
och satt i friggeboden, medan Tommy
flängde av och an.
Uppe på kullen går vi stigarna mellan höga tallar. Tommy berättar hur
det såg ut när de tillträdde platsen.
– Jättestora tallar, en del minst
hundra år! Tyvärr vi var tvungna att ta
ner flera träd för att få plats med garaget. Han visar på några gamla uthus
som lutar sig mot träd och är nästan
osynliga under täcket av barr.
När vi till sist stiger in det bruna huset blir vi helt övertygade om att detta
7
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Till vänster: Jaktintresse.
Ett av Tommys intressen
är jakt. Här syns en del av
hans troféer. Till höger:
Gröna växter. Att IngaLills intresse är växter
syns tydligt i stora rummet.
måste vara en jaktstuga. Träpaneler på
väggarna, en storstuga, ett litet kök och
sex sängplatser! Här avslöjas ett av
Tommys stora intresse – nämligen
jakt!
– Jo vi kan vara ett helt jaktlag här,
säger Tommy och visar oss runt i en
helt modern stuga men i fin gammal
stil.
Gräddhyllan
Efter några timmar ute i blåsten,
åker vi vidare till Hullaryd där paret
numera har sin året-runtbostad. Även
här finns en skylt som visar att allt är
larmat.
Mitt i byn, med utsikt över Lillån
ligger tre hus på den så kallade Gräddhyllan. Det mittersta huset tillhör
dem. Det är ett annat renoveringsobjekt som de under det senaste året
ägnat sin tid åt för att få det att fungera. Den förre ägaren hade lämnat
det vind för våg i flera år.
Tommy köpte en pelletspanna på
Blocket och gjorde plats för den i källaren. Han var också tvungen att dra
en del nya vattenledningar och element eftersom de gamla hade frusit
sönder.
Så man kan undra flera gånger om hur de har hunnit, hur de har orkat.
Under det senaste halvåret har de
pendlat mellan Tygelsjö och Hullaryd
för att flytta upp allt – möbler och
maskiner.
I husets källare står maskinerna.
Här är det tänkt att företaget ska återuppstå med endast Tommy och IngaLill. Tommy förklarar och visar en
liten del av tillverkningslokalen. Han
beskriver produkter som han utvecklat
och tillverkat i sitt tidigare företag.
– Vi kan ta en båtmotor som exem-
pel – eller hela båten, om den blir stulen, då ringer det ägarens mobil och
vi kan spåra var motorn/båten finns.
Billarm har jag säkert sålt över hundratusen under årens lopp och larm på
grävmaskiner, bensinpumpar och så
vidare. Till larmen har jag tillverkat
olika spårsystem i GSM, GPS och
VHF-system, allt efter marknadens
behov.
Inga-Lill har tagit ett ordentligt kliv i
sitt arbetsliv – från bespisningen i Askeryd till att utbilda sig till elektronikmontör för att hjälpa till i företaget.
Tommy däremot har arbetat med
elektronik sedan 12-årsåldern.
– Min far jobbade på Asea i Västerås
och det var där mitt intresse började.
Jag höll på med allt tekniskt jag kom
över, lödde, knåpade och skruvade.
Skolan var ju skit förstås och jag sumpade nian. Så jag är helt autodidakt i
mina tekniska kunskaper – det gäller
att hänga med hela tiden för utvecklingen går så enormt fort. Därför läser
jag mycket teknisk litteratur.
Redan år 1976 startade Tommy sitt
elektronikföretag .
– Det var en granne som ville ha ett
tjuvlarm. Jag höll på i hörnet på sovrummet – där hade jag min egen lilla
vrå. Snart hakade fler grannar på och
undan för undan växte det för att 35
år senare, bli ett företag med 16 anställda. Nu startar vi om i liten skala,
bara Inga-Lill och jag, när vi får allt i
ordning.
Familjerna
Väl uppe i bostadsdelen, i det stora
rummet som löper genom hela huset –
finns mycket att se som visar parets
tidigare förhållanden. De två träffades
ganska sent i livet när alla barn var
utflugna.
I det ena hörnet finns fotografier på
Tommys familj och Inga-Lills i det
andra. Och nu förstår man att de
måste ha tillgång till flera hus. Om alla
ska träffas hos dem blir de 17 personer
med barn och barnbarn.
Tommy har tre vuxna flickor, fyra
barnbarn och med ett till barn på väg.
Inga-Lill har två flickor och fyra barnbarn – alla flickor. Dessutom har
Tommy flyttat sin mor till Druvan i
Aneby.
– Hon var väldigt ängslig hur det
skulle gå – hon är ju 80 år – att flytta
till ”skogarna.” Men nu stortrivs hon –
jag har inte sett henne så glad på
många år.
I rummet finns också en hörna som
visar på Tommys intresse för jakt. Jakten har tagit honom vida omkring från Tunisien till ”skogarna i Småland”.
– Jo vi var ett gäng – det var innan
den Arabiska våren, som åkte till Tunisien för att jaga vildsvin. Folket uppe i
bergen ville inte ha dem där. De bildade drev på uppåt hundra personer
och djuren kom rusande rakt ner mot
jägarna. Det var rätt häftigt ibland.
Inga-Lills intresse är växter, blommor. Hela det stora rummet är fullt av
växter. Så rätt plats för en sådan hobby
är ju Hullaryds Handelsträdgård där
hon ibland hjälper till. Så här års är
det nästan ett behov hos henne att få
vistas bland amaryllis och hyacinter.
Så visst är de välkomna, de goda
grannarna som ökat på befolkningsstatistiken i Aneby kommun.
Text
Ingrid Persson
Bild
Kenneth Persson
8
porträttet
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Gertrud är en eldsjäl
inom föreningslivet
Under unga år i Trelleborg i början på 70-talet ägde makarna
Nygren hund och gick med i brukshundsklubben. Det blev
början på ett livslångt engagemang som eldsjälar i en rad föreningar för Gertrud Nygren i Hullaryd och hennes man Håkan.
Även om Gertrud nu börjat trappa ner en aning är hon fortfarande på olika sätt delaktig i verksamheten inom ett flertal föreningar i kommunen.
Gertrud Nygren växte upp på landsbygden på den sydskånska slätten, närmare bestämt i Gärdslöv norr om Trelleborg. Ända tills hon slutade skolan
bodde hon kvar i föräldrahemmet. Då
var hon sexton år och tvungen att
flytta in till Trelleborg för att söka
jobb.
– Jag jobbade i en hattaffär först. Jag
gick den snirkliga vägen och gick
kvällskurser för att bli skrivmaskinsbiträde. Jag fick jobb på mejeriets kontor
och skrev där mest för hand, det skulle
vara en vårdad handstil, men man
skulle ändå kunna skriva maskin, berättar Gertrud.
Flyttade till Stockholm
Ett par år senare träffade hon sin
blivande man Håkan. Det var dagarna
före nyår 1963, vilket betyder att de
det kommande nyåret har varit tillsammans i femtio år.
Några år senare bar flyttlasset till
Stockholm. Håkan hade då precis innan gjort lumpen i huvudstaden.
– Jag gick till arbetsförmedlingen i
Trelleborg och sa att jag ville ha jobb i
Stockholm. Jag fick jobb som hålkortsoperatris på Varuskattekontoret. som
var nystartat, då alla företagare skulle
börja redovisa moms. Vi bodde på
baksidan av ett hotell mitt inne i stan
på Vasagatan, mittemot centralstationen, och mitt jobb låg i grannkvarteret.
Det var en liten lägenhet med gasspis,
det hade inte varit godkänt idag, men
det var perfekt när man var ung och
det var nära när man skulle gå och
dansa, minns Gertrud.
Efter blott ett par år i storstaden flyttade Gertrud och Håkan tillbaka till
Ett andra hem.
I många år har
Gertrud varit
engagerad i
Thelegårdens
verksamhet, då
hon har haft
huvudansvaret
för uthyrningarna.
Trelleborg. Gertrud sökte först jobb
som inskriverska först på Trelleborgs
Allehanda.
– Men det blev för lite jobb där, så
två killar på tryckeriet uppmanade mig
att söka jobb på tidningen Arbetet
som behövde inskrivare.
Gertrud arbetade kvällar varannan
vecka under ett antal år. Sonen Ola
var liten och Gertrud ville vara hemma
med honom på dagarna istället för att
ha honom på dagis. När Ola började
skolan övergick hon till att arbeta heltid.
– Jag satt bland sexton andra tjejer
och ett par killar och skrev. Det krävdes att man var närvarande för det
skulle gå fort, minns Gertrud som var
en driven maskinskriverska.
Var hundägare
Vid sidan av sina arbeten – Håkan
arbetade som murare – var paret Nygren aktiva inom flera föreningar.
– Vi var med i brukshundsklubben
när Ola var nyfödd. Vi hade en
rottweiler, det var en stor bamse. Vi
var också fackligt aktiva, jag inom Grafikerna och Håkan inom Byggnads,
berättar Gertrud.
Med tiden började nacke och leder
att krångla till följd av ventilationen
som blåste kall luft rakt i nacken på
medarbetarna. Gertrud drabbades av
värk och regelbundet återkommande
nackspärr. Hon hade haft problem i
flera års tid när hon 1985 blev sjukpensionär.
En släkting till Håkan var bosatt i
Hullaryd och ägare till det hus där
makarna Nygren numera bor. Det var
genom honom som de blev hullarydsbor 1990. Gertrud och Håkan
hade då hunnit besöka Hullaryd åtskilliga gånger under åren.
– Vi valde att flytta hit på prov och vi
trivdes här från första stund. Vi hade
redan lärt känna en del folk, säger Ger-
9
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
trud.
Genom sitt politiska engagemang
inom Socialdemokraterna hade makarna tidigt kommit i kontakt med bland
andra familjen Lax. Gertrud blev aktiv
inom kommunpolitiken i Aneby och
blev invald i kommunfullmäktige
första gången 1994, men tvingades så
småningom hoppa av på grund av
sjukdom.
Ganska snart efter flytten till Hullaryd hade Gertrud och Håkan börjat
engagera sig i en rad föreningar. Gertrud minns när Hullaryds samhällsförening köpte Thelegården av Aneby
kommun för en krona 1994.
– Jag blev sekreterare i föreningen
rätt snart efter att vi flyttat hit. Björn
Zethson var aktiv och vi började jobba
för att renovera Thelegården med medel från kommunen och från Boverket.
Många arbetstimmar
Några år senare, närmare bestämt på
hösten 1998 kunde om- och tillbyggnationen starta. Thelegården var sliten
och i flera avseenden omodern, och
samlingssalen för liten och trång. Nästan exakt ett år senare återinvigdes Thelegården.
– Allt arbete skedde ideellt. Dessutom köptes inte virket utan det skänktes av dem som ägde skog, förklarar
Gertrud.
Handarbete. När Gertrud vill koppla av
sätter hon sig gärna och stickar. Just nu
håller hon på med en mössa.
Varje torsdagskväll satte sig Gertrud
för att ringa runt och samla byborna
till arbete på lördagarna. Tio–femton
personer brukade sluta upp varje lördag, ibland så mycket som uppemot
tjugo–tjugofem.
– Allt som skulle rivas skötte vi
själva. Vi fikade nere i biljardrummet i
källaren. Någon av damerna i byn
kom med fika varje lördag klockan
elva. Folk ställde upp så mangrant de
kunde. Jag ringde runt och de flesta sa
ja.
Gertrud räknar med att byborna la
ned mellan fem– och sextusen ideella
arbetstimmar på renoveringen av Thelegården.
– Det var jätteroligt och härligt. Alla
var engagerade och glada och vi fixade
det på ganska precis ett år, säger Gertrud och ler.
Mitt i alltihopa drog Gertrud och
Håkan tillsammans med Björn Zethson och Ingrid Persson igång en annan aktivitet: datastuga. I ett enda rum
fick renoveringsstöket vänta. Där placerades med hjälp av Leader-bidrag
fyra datorer. Sockenbor i alla åldrar
deltog i datastugan för att lära sig mer
om datorer och Internet som vid det
laget, för blott fjorton år sedan, var en
outforskad värld för många.
Började spela boule
Tillsammans med Björn Zethson
återupplivade Gertrud också den
gamla torgtraditionen i Hullaryd, med
en sedan dess årligen återkommande
torgdag på hösten. Året var 1997.
– Björn hade frack och hög hatt
första året, minns Gertrud. Vi uppmanade besökarna att klä sig i gammaldags kläder.
Gertrud var även en av de drivande
bakom Bon Petite Boule, vars verksamhet inleddes som en sektion inom
samhällsföreningen i början på 1990talet, bara för att något år senare bli en
självständig förening.
Under långa perioder har Gertrud
innehaft ordförandeposten i flera föreningar, däribland Hullaryds samhällsförening och FUB Aneby. Maken Håkan är fortfarande kvar som kassör i
FUB. En viktig händelse under Gertruds tid som ordförande var att kom-
porträttet
Gertrud Nygren
Ålder: 68
Bor: Hullaryd
Familj: maken Håkan, sonen Ola.
Gör: aktiv pensionär, eldsjäl inom föreningslivet
Lyssnar på: allätare, men gärna dansbandsmusik och svensk schlager
Senast lästa bok: läser mycket lite, men
håller på med ”Tvärtomretorikens mästare”
av Irene Wahlin
Senast sedda film: Monica Z – ”värd att se
om man är intresserad av människor”.
Gör om tio år: bor kvar i Hullaryd så länge vi
orkar och kan, är aktiva i flera av ortens föreningar.
munen byggde gruppboendet på
Lundmarksgatan.
– Det var en av de bästa satsningarna
kommunen har gjort, anser Gertrud.
Det hade med lagändringar att göra
som innebar att funktionshindrade
fick rättigheter.
Gertrud har med andra ord inte
bara varit en flitig eldsjäl som hållit
ångan uppe i många ideella verksamheter, utan som också varit med och
påverkat ett antal viktiga politiska beslut. Även om hon nu har valt att avsluta flera av sina uppdrag har hon
mycket kvar att ge.
– Det är svårt att låta bli att engagera
sig, så jag kommer inte att dra mig
tillbaka helt, fastslår hon.
Text och bild
Fredrik Brehmer
10
reportage
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Ty har nästan
2000 serietidningar
Ända sedan barnsben har Styrbjörn ”Ty” Roos af Hjelmsäter
samlat på serietidningar. Det mesta i hans samling är från 60och 70-talen och totalt har han samlat på sig mellan 1500 och
2000 nummer, varav en hel del utgörs av kortlivade utgåvor
av äventyrsserier.
Varulven, Frankenstein, Demonen,
Spindelmannen, Conan – det mesta
finns i Tys samling av serietidningar.
– Jag har mellan 1500 och 2000
tidningar, mest sjuttiotal skulle jag
tro. Jag har flera kompletta årgångar,
som till exempel Agent Modesty
Blaise från 1967, säger Ty och håller
upp en bunt prydligt inplastade exemplar.
Agent Modesty Blaise känner
kanske den yngre generationen igen
som Agent X9. Ett antal av äventyrsserierna har filmatiserats, exempelvis
Conan med Arnold Schwarzenegger i
Mest sjuttiotal. Ty har närmare tvåtusen serietidningar i
sin samling, mestadels äventyrsserier från sjuttiotalet.
huvudrollen och Demonen med Ben
Affleck.
– Det enda som man kan se som
seriöst är några nummer om Andra
världskriget som gavs ut av Hemmets
Journal under 1978, säger Ty.
Högt samlarvärde
Han guidar vidare bland sina tidningar som han lagt ut på golvet och
på en bänk i vardagsrummet. Där
ligger åtskilliga hundra exemplar, det
mesta inplastat och välbevarat. Hela,
snygga exemplar av äldre nummer
kan inbringa ett samlarvärde på flera
Fåtal nummer. Många av tidningarna i Tys
samling utkom med bara ett fåtal nummer.
BIG från 1964 innehöll krigsberättelser och
utkom med fem nummer.
tusentals kronor.
– Jag har betydligt mer än det här,
men man kan inte hålla fram allting.
Nummer 6/1978 av Fantomen då
den trikåprydde hjälten gifte sig med
sin Diana har Ty i två exemplar.
– Om man tittar noga ser man att
det ena exemplaret är ljusare än det
11
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Specialutgåva. När
Spindelmannen gifte
sig 1991 trycktes en
specialupplaga enbart
för prenumeranter. På
omslaget till vänster
bär hjälten kostym, till
höger har han sin
vanliga dräkt. Ty har
förstås båda versionerna.
andra. Man kan tro att det är solblekt, men så är det inte utan det
beror på fel i tryckpressarna. Naturligtvis måste man ha båda, säger han
och ler.
Intressant är också ett nummer av
Spindelmannen från 1991. Även
detta har Ty i två exemplar.
– De gjorde ett specialomslag för
prenumeranter, så då fick jag bli prenumerant illa kvickt, säger han med
ett leende och håller upp specialnumret med Spindelmannen i bröllopskostym på framsidan.
Marknader och antikvariat
Många av tidningarna har Ty köpt
begagnade på marknader, inte minst i
Skänninge. Än idag köper han nya
och gamla exemplar, men idag är det
internetsajten Tradera som har blivit
den dominerande handelsplatsen.
– Men även i större städer som
Stockholm och Göteborg där det
finns antikvariat har jag köpt en del.
När jag är där brukar jag inte lämna
stan utan att gå dit.
Intresset för samlandet startade när
han var tretton, fjorton år. Sedan
dess har mycket förändrats. Förutom
mycket inflation har förstås samlarvärdet ökat på gamla, välbevarade
nummer.
– Tidningarna har stigit i pris så in
i helvete, förklarar Ty och nämner
det så kallade Laholmsexet av det
allra första numret av Kalle Anka
från 1948, som emellertid inte ingår i
hans samling men som värderas till
en kvarts miljon idag.
– Min pappa var
trettiosju år då. Varför kunde inte
han tänkt på att köpa en tidning då?
skojar Ty.
Julalbum och pocket
Värdet på en tidning blir avsevärt
lägre om tidningen är skadad. Ty
nämner det allra första numret av
Tarzan från 1951.
– Det är någon tokskalle som varit
och kladdat på och det sänker värdet
rejält.
En del av tidningarna utgörs av
titlar som bara utkommit med ett
fåtal nummer. Vem har till exempel
hört talas om Gruvmannen som utkom med fem nummer 1975? Eller
krigstidningen Big från 1964 som
också utkom med endast fem nummer?
– Jag har en av dem, och jagar de
andra nu, säger Ty.
Mer känd är Frankenstein genom
böckerna och filmerna. Men kanske
mindre känd som serietidning. Också
av denna blev det bara fem nummer.
I Tys samling finns också många
julalbum, till exempel Fantomens
julalbum från 1950 och många nummer av Kalle Ankas pocket.
– Jag har det mesta jag vill ha, men
på Tradera har jag hittat mer som jag
inte trodde fanns, säger Ty som tänker fortsätta seriesamlandet. Mästaren på karate och Spindelmannen
är svårhittat, men jävligt häftigt alltså.
Ty känner ingen annan samlare av
serietidningar, men märker ändå av
att det finns många med samma passion som han.
– Man tror att det inte är så många
som intresserar sig för sånt här men
på Tradera ser man att det här är
större än vad folk tror, konstaterar
han.
Text och bild
Fredrik Brehmer
nyheter
Historiskt när Lommaryd
gick upp i fyran
12
För första gången i
Lommaryds IF:s nästan sjuttioåriga
historia är klubbens fotbollsherrar
klara för spel i division fyra. Laget
slutade på andra plats i division fem
nordvästra och gick till kval. Den
historiska uppflyttningen stod emellertid klar redan före den sista kvalmatchen.
LOMMARYD
– Vi har gjort vår bästa säsong hittills.
Vår målsättning var att bli bättre än
förra året. Vi kom tvåa i serien igen,
men tog fler poäng, säger tränaren
Fredrik Ström belåtet.
Inför säsongen förlorade klubben
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Fredrik Ström.
Innermittfältaren Johan Nilsson
blev utnämnd till årets spelare i laget.
Han har spelat sju–åtta säsonger i
klubben och har varit med om att ta
laget upp från division sex.
– Det är väldigt roligt att ha varit
flera betydelsefulla spelare, men fick i
med
på hela resan. Det var grädde på
gengäld in flera nya – Oskar Palmér,
moset
att bli årets spelare och riktigt
August Ramde, Viktor Hansson och
Gustav Tryggvesson som har gjort en kul och häftigt att gå upp en division,
svarar han stolt.
stark säsong.
Den sista kvalmatchen spelades
Tidvis hade Lommaryd ledningen i
serien, men hamnade till sist på mot Sävsjö, men redan före matchen
andra plats efter några oavgjorda mat- var det klart att Lommaryd skulle
cher. I övrigt förlorade man endast kliva upp i fyran.
– Vi gick och laddade inför mattre matcher under säsongen.
chen
mot Sävsjö, men fick veta innan
– I och med att vi spelade kval förra
att
vi
skulle gå upp, så då kunde vi
året visste vi vad som krävdes och var
njuta
av
det och ha kul och behövde
bättre förberedda nu. Vi vann bägge
kvalmatcherna och satte oss i respekt inte känna någon press.
Tränaren Fredrik Ström har trots
mot Ölmstad som vi troligtvis komframgången
valt att lämna ifrån sig
mer att möta nästa säsong, förklarar
sitt uppdrag till andra krafter inför
nästa säsong.
– Men fotboll är som ett gift för
mig. Det är sport som jag älskar och
jag har vinnarskalle, förklarar han.
Och det är ett otroligt team runt AGlad a.
En bl öt laget och U-laget. Ingen enskild spetränartrio gläds åt upp- lare utan hela truppen tillsammans
flyttningen. Från väns- har gjort laget.
ter Martin Widell, assisterande tränare, Fredrik Ström, tränare och
Stefan Gustavsson,
lagledare.
Bild: privat
Fredrik Brehmer
Till division fyra. Lommaryds
IF:s A-lagstrupp 2013 som
ordnat så att klubben nästa
säsong spelar i division fyra.
Bakre raden från vänster:
Fredrik, Stefan, Peter, Jakob,
Nicke, Hasse, Peter, Agge,
Oskar, Henrik och Martin. Främre raden från vänster:
Axel, Mattias, Johan, Johan,
Joel, Jonathan, Joel och Johan.
Bild: privat
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
kennys kåseri
Jag ska bli modell
J
ag älskar fläsk med löksås. En fet
kålpudding slinker också lätt ner
liksom en grön Tuborg. Och visst
har midjemåttet tilltagit. Trots det är
jag stolt över min kropp. Det har fått
till följd att vissa anser att jag är exhibitionist.
I Svenska akademiens ordlista kan
man läsa att ordet ”exhibitionism”
betyder att man har en drift att förevisa sig, till exempel att blotta könsorganet för obekanta.
Sån är inte jag. Däremot skulle jag
kunna tänka mig att bli fotomodell
hos Dressmann. Tanken slog mig
efter det obligatoriska besöket på
Adelövs marknad.
År 1734 fick Gränna borgenskap
rättigheter att driva marknad i
Adelöv. Sen dess vallfärdar smålänningarna dit första torsdagen i september – så även Elsa-Lill och jag.
Uppfinningsrikedomen bland knallarna är stor och det tilltalar hustrun
med hennes speciella humor.
I ett av stånden lockar man kunder
med skylten ”Gratis påsättning”. Då
handlar det om klockarmband. Och i
ett annat saluförs högljutt ”Sex för
hundra kronor”. Att det gällde biltvättsvampar förstod vi först senare.
H
ur som helst så slog jag till
och köpte fyra kalsonger för
en hundring.
Väl hemma i Hullaryd drog jag på
mig ett par av märket Uomo. Det lät
italienskt moderiktigt och i tvättråden stod att de var tillverkade av 92
procent poliamida och åtta procent
elastano. Begrep att det sistnämnda
hade nåt med elasticitet att göra och
att kallingen skulle sitta tajt mot min
sexiga underkropp. Det var då tanken
föddes:
Jag skulle bli kalsongmodell.
Nu vill jag alltså visa upp mig för
världen i exklusiva herrmodetidningar som King och Esquire samt kanske
i Lommaryds-Bladet, om redaktör
13
Brehmer kommer med ett erbjudande. Jag är dock medveten om att
detta kan skapa problem för andra
män.
F
ör några år sen lät psykologen
Stacey Tantleff-Dunn engelska
karlar kolla in halvnakenbilder
på fotbollsspelarna Fredrik Ljungberg
och David Beckham samt på skådisen
Brad Pitt. Det visade sig att majoriteten av de intervjuoffren fick komplex
för sina kroppar. Slikt vill man ju inte
medverka till.
När jag berättade om mina drömmar för Elsa-Lill gav hon mig sitt fullhjärtade stöd. Hör och häpna! Hon
förklarade att jag kommer att göra
världen lyckligare och i själva verket
höja självförtroendet hos männen.
– Vad menar du? undrade jag.
– Jo... äntligen ger någon den spolformade gubben ett ansikte.
Kenny Lindquist
14
reportage
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Linnéa blev volontär
på barnhem i Zambia
Efter att ha pluggat tre år i Lund bestämde jag mig för att det
var dags att ta en paus från mina studier. Var jag skulle befinna mig under denna paus eller vad jag skulle göra var länge
oklart. Allt jag visste var att jag ville resa och att jag ville göra
något helt annat än att sitta i en skolbänk, addera tal eller
skriva arbeten. Just som jag gjorde mitt bästa för att planera
min höst hörde en familjevän jag inte haft kontakt med på
flera år av sig, och denna kontakt blev avgörande för mina planer. Hon befann sig nämligen i Zambia sedan en tid tillbaka
där hon jobbade med ett projekt för att bistå utsatta kvinnor
och barn, och detta arbete kontrasterade ju onekligen till min
vardag i Lund, så en oväntad plan började snabbt ta form. Genom henne fick jag kontaktuppgifter till en man som drev ett
barnhem i Livingstone, Zambia och den 9 augusti skrev jag
mitt första mail till honom. I slutet av augusti bokade jag så
en flygbiljett till Zambia och ytterligare en månad senare befann jag mig söder om ekvatorn.
Förberedelserna inför avfärd hade
inget annat val än att lösas snabbt
och smidigt – jag bokade tid för vaccinationer snarast möjligt och
slängde ihop vad jag kunde tänkas
behöva i en resväska. Snabbheten
och smidigheten är dock inte det
som karakteriserar den fysiska resan
till Zambia. Flyget från Arlanda till
Addis Ababa gick förhållandevis
smärtfritt. Flygbolaget var Ethiopian
Airlines, och de var hur mysiga som
helst. Som vanligt visades en säkerhetsfilm innan vi lämnade marken
och här kom första antydan till att
jag var på väg till Afrika – den tecknade figuren som utförde alla uppgifter var mörkhyad och talade ett ytterst främmande språk. Härligt!
I Addis fick jag sedan vänta en
stund innan det var dags att gå på
planet till Harare och Lusaka. Jag
gick till den gate mitt flyg skulle boardas från och bestämde mig för att
blunda en stund, trött som jag var.
När slutligen tiden var inne ställde
jag mig i en enorm kö för att gå ombord, men ingenstans såg jag någon
personal som kontrollerade passagerarnas boarding card vilket gjorde
mig lite nervös. Denna visade sig
dock befinna sig precis innan man
satte fot på planet och det var i
denna kontroll min nervositet stegrades till panikkänslor. På något sätt
hade jag lyckats missa boardingen av
mitt plan då den i sista stund bytt
gate, och jag köade nu för en annan
flight. Jag sprang därifrån mot en den
gate som uppenbarligen var den jag
borde varit vid och skrek hejvilt omkring mig ”Lusaka, Lusaka, I am going to Lusaka – where is my flight?”
Fick panik
Personalen var oerhört lugn och
pekade bara lite förstrött omkring sig
på några bussar som stod framför oss.
Jag var i upplösningstillstånd – yrvaken, förvirrad, panikslagen. Det lugnade mig inte att alla hanterade situationen så lugnt, det kändes som att
de inte förstod mig och att jag nu
kanske skulle hamna på helt fel flyg.
När jag kom in i planet var alla fortsatt jättetrevliga, men när jag inte
kunde hitta min plats blev jag än en
gång orolig över att befinna mig på
fel plats. På mitt boarding card stod
det nämligen att jag skulle sitta på
plats 38J, men planet gick bara till
rad 36. En av flygvärdinnorna försäkrade mig dock om att allt var som det
skulle och gav mig en ny plats: ”Sätt
dig här bara vännen, så ordnar sig allt
ska du se”. Sagt och gjort. Än en
gång fick jag se den underbara säkerhetsfilmen, och betryggad av detta
bredde jag ut mig och somnade äntligen. Helt utmattad.
Planet landade i Harare för att
släppa av och på passagerare, och nu
kom nästa lilla missöde. Jag satt uppenbarligen på någon annans plats
och de verkade inte vara på något
vidare humör. Jag började plocka
ihop mina saker, be om ursäkt, och
titta efter flygvärdinnan. När våra
ögon möttes frågade jag henne om
hon hade en annan plats för mig eftersom den här uppenbarligen var
tagen. Hon stoppade mig i mina försök att samla ihop mina saker och sa
att jag skulle sitta kvar. Istället placerade hon ut de andra, och meddelade
dem att efter att jag gått av planet i
Lusaka kunde de sätta sig där. Med
lite dåligt samvete, men mest en
känsla av lättnad, somnade jag om.
Amerikanska dollar
I Lusaka tog jag mitt pick och pack
och äntrade flygplatsen. Jag kom
fram till passkontrollen med mina
vaccinationsintyg jag hört att man
måste ha med sig i ena handen och
mitt VISA-kort för att betala visum i
den andra, redo att bli insläppt i landet. Snart blev jag varse om att jag
lika gärna kunde stått där tomhänt –
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
15
Ovan: Jag och den andra volontären Natalie leker med våra
små klätterapor Gertrude, Rozaria och Purity.
Ovan till höger: En fokuserad Gertrude jobbar med sina läxor.
Nedan till höger: Den hemmagjorda gungan är bra av många
anledningar; bland annat eftersom det får plats flera barn i
den! Maranatha och Rozaria samsas mer än gärna.
jag hade varit lika illa förberedd oavsett. Mitt intyg kunde jag packa ner
igen, det behövdes inte, och hade jag
varit så korkad att jag inte hade med
mig amerikanska dollar att betala
inträdet med? Personalen suckade
trött. De accepterade bara kontant
betalning så med mitt VISA-kort
skulle jag inte komma någonstans,
och att jag hade en del Euro hjälpte
inte heller eftersom de inte hade
växel och skulle vara tvungna att ge
mig kvitto på dollar. Fråga mig inte
varför. I mitt utmattade tillstånd ville
jag att allt på något magiskt sätt bara
skulle lösa sig, men så var naturligtvis
inte fallet.
Jag blev instruerad att gå in i landet, gå till en uttagsautomat och ta ut
pengar sen till en bank och växla
dessa till dollar, för att sedan gå runt
flygplatsen till säkerhetskontrollen för
de som ska ut och resa, för att sedan
be en man släppa in mig i ankomst-
hallen bakvägen, för att sedan gå tillbaka till passkontrollanterna för ankommande och då kunna betala mitt
visum och på så sätt släppas in på
riktigt. För att förvissa sig om att jag
inte bara skulle stanna i landet utan
uppehållstillstånd behåller de mitt
pass i kontrollen och det ska jag få
tillbaka när jag kommer tillbaka. Då
jag är högst obekväm med att släppa
iväg mitt pass protesterar jag lite, men
får en blick som tystar mig och jag ger
upp. Proceduren tar en knapp timme
och sedan är jag lagligt på zambisk
mark.
Glömde mobilen i taxin
Nästa steg är att ta en taxi till universitetet i Lusaka. Där jobbar en
zambisk man jag är bekant med eftersom han studerade i Lund en termin förra året, och han ska hjälpa
mig runt Lusaka. Jag får låna taxichaufförens mobil för att bereda ho-
nom om att jag är på ingång, och
chauffören pratar själv med honom
för att reda ut var på campus han ska
lämna av mig. Jag tackar och betalar
och pustar sedan ut och känner att
det är oerhört skönt att vara framme.
Men inom loppet av några minuter
drabbas jag av nästa insikt som känns
mardrömslik – jag har glömt min
mobil i taxin. Min utmattning är nu
av den grad att en energikrävande
respons såsom att börja gråta eller
liknande är omöjlig att uppbåda, så
istället blir jag allmänt apatisk. Min
handlingskraftige vän är då min nya
vardagshjälte – han ringer taxichauffören och är helt lugn med att vi
kommer få tillbaka telefonen eftersom det vore ”bad publicity” för
chauffören om det kom fram att en
resenär blivit av med sin telefon i
hans bil.
Min vän visar sig ha rätt, och snart
fortsättning på nästa sida
16
reportage
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Till vänster: Rozaria älskar att
pärla!
Till höger: Färdiga
pärlarmband.
fortsättning från föregående sida
svänger taxin tillbaka in på campus.
När jag fått tillbaka min telefon uträttar vi lite ärenden och rör oss sedan
mot busstationen för att köpa biljett
ner till Livingstone med första bästa
buss. Detta löser sig utan större
missöden och jag får min plats. Den
är inte direkt utformad för personer
med höfter, men jag klämmer mig in.
Jag känner mig minst sagt i minoritet
med mitt bleka skinn, och något uttittad, men är för trött för att orka bry
mig. Så fort vi börjar rulla visar det
sig att en pastor kommit ombord för
att dela med sig av bibelns ord för oss
syndiga i bussen, och det är en gudtjänst jag sent ska glömma. Han var
en riktig retoriker, och mycket övertygande i sitt emfatiska uttryck. Han
snudd på skrek ut sin lovsång; hade
det inte varit för att han predikade på
engelska hade jag varit övertygad om
att han skällde ut mig och de andra.
Våra fina pojkar Peter och Willard tar en
paus från lekarna tillsammans i skuggan av
ett mangoträd på gården.
Mitt säte var dessutom precis där han
stod så allteftersom han blev varmare
i kläderna kunde jag känna hans ord
svämma över mig i form av både svett
och spott. Jag vågade inte blunda.
Frös i bussen
När han till slut tystnade kunde jag
slumra lite, men som vanligt på bussar i varma länder så hade även
denna en förkärlek för att ha luftkonditioneringen på max och ganska
snart satt jag och frös. Det fanns dock
inte så mycket att göra åt detta, utan
jag försökte slappna av och somna
om. Bussen var beräknad att ta sex
timmar, men det visade sig vara lite
snålt tilltaget. Jag som var allmänt
ovetandes om var vi befann oss hade
svårt att sova också av den anledningen att jag kanske till följd skulle missa
Livingstone. Min mobil var dessutom
så gott som död så jag kände inte att
jag kunde hålla kontakt med min
handledare under resan. Istället skickade ett meddelande till honom om
att jag var på väg och hoppades att
resten skulle lösa sig av sig självt.
Så småningom rullade vi in i
Livingstone, och då skrev jag ett nytt
sms. Han bad mig vänta på honom
på stationen så skulle han komma
och hämta upp mig, och det var inget
jag tänkte bestrida. Det hann dock gå
cirka 10 min från det att jag skickat
mitt sms tills vi stannade på busshållplatsen och det var dags att kliva av.
Jag spanade ut genom mitt fönster
över alla taxibilar som samlats där
och såg sedan en man jag tyckte mig
känna igen vinka åt mig. Lättad och
glad kom jag fram till att min handledare hunnit fram så jag skulle slippa
stå och vänta på honom. Jag gick av
bussen och fram till honom och sa att
det var trevligt att äntligen träffas och
att jag bara skulle hämta min väska.
Han nickade kort men sa ingenting,
vilket gjorde mig lite konfunderad.
När jag kom tillbaka bestämde jag
mig för att förvissa mig om att detta
var rätt man, så jag frågade vad han
hette – varpå han frågar “Where do
you want to go?”. Min oro är på så
sätt bekräftad.
Kom fram till sist
Jag känner mig lite bortgjord och
illa till mods över att jag var så nära
på att hamna helt fel, och går tillbaka
till busschauffören. Jag frågade om
jag kunde få låna hans telefon att
ringa min handledare med och säkerställa att han var på väg, och frågar
sen om de har bråttom eller om de
skulle kunna tänka sig att vänta lite.
Han sa att de inte skulle åka förrän
om knappt två timmar så jag behövde
inte oroa mig, men han frågade
”Why are you travelling at this hour?
Why didn’t you take an earlier bus?”
vilket ledde till att jag igen kände mig
dum och malplacerad. Flera taxichaufförer närmade sig mig och ville
att jag skulle åka med dem, och trots
att jag avböjde stod de kvar och
småpratade på stapplande engelska
tills vi såg en personbil parkera vid
oss. Mannen som kom ur bilen såg
bekant ut och denna gång av rätt anledning. Vi åkte till huset där jag ska
bo, och jag kunde krypa ner i en
säng. Nu var jag framme, cirka 30
händelserika timmar efter avfärd.
Linnéa Wickberg
fortsättning i nästa nummer
nyheter
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Häktet visades
på torgdagen
Liksom tidigare år
inbjöds besökare på Hullaryds torgdag till tingshusets häkte. Det blev
rejält trångt inne i häktet då många
ville lyssna till guiden Ingrid Persson, som bjöd åhörarna på en rejäl
dos historia och flera märkliga berättelser.
– Innan järnvägen drogs fram var
Hullaryd centrum, berättade Ingrid
Persson för dryga tjugotalet åhörare.
Ett ting kunde hålla på i upp till fjorton dagar. Man höll laga ting fyra
gånger per år och om det var något
extra, som till exempel vid mord,
kunde man kalla till urtima ting.
Hullaryd var från mitten av 1700talet fram till 1907 tingsplats i det
område som kallades Norra Vedbo
härad, vilket idag motsvarar ungefär
Aneby och Tranås kommuner. Redan i slutet av 1600-talet slog greven
Per Brahe den yngre fast att Hullaryd
skulle vara den fasta tingsstaden i
häradet.
Fjorton krogar
De som for mellan Lommaryd och
Hullaryd på den tiden hade möjligheten att förfriska sig på inte mindre
än fjorton (!) lönnkrogar längs den
blott fyra kilometer långa vägen. I
häktet låste man in de anklagade i
inför tingsförhandlingarna och efter
det flyttades de till fängelset i Jönkö-
HULLARYD
Låstes in. I det
gamla häktet intill
tingshuset i Hullaryd
låste man förr in de
anklagade i väntan på
tingsförhandlingarna.
17
ping i avvaktan på dom.
– En kilometer upp i skogen ligger
det som kallas galgbacken, men det är
ingen galgbacke egentligen, förklarade Ingrid Persson. Det riktiga namnet var ”Hullaryds bränne- och avrättningsplats”. Man avrättade genom
halshuggning, inte genom hängning.
De sista som avrättades i Hullaryd
var två bönder, tillika bröder, från
Adelöv som dömdes till döden efter
att ha mördat och rånat en kringfarande handlare. Det skedde 1837.
Missfärgat vatten
– De kastade liket i en brunn och
två vittnen som också var från Adelöv
fällde träd över vägen mellan Hullaryd och Vireda för att förhindra
fängslandet.
Hullaryd var fram till 1940-talet
även en betydande handelsplats.
Även den verksamheten hade sin
begynnelse under Per Brahe den
yngre som gav tillstånd för Grännas
köpmän att hålla torg i byn. Fram till
1864 rådde normalt näringsförbud
utanför städerna. Anteckningar vittnar om att det vid ett tillfälle kunde
säljas upp till tio ton kött och två ton
smör.
– Näringslivet blomstrade och vattnet i Lillån kunde ibland bli ordentligt missfärgat. Invid ån fanns ett färgeri där man färgade vadmal indigoblått. Det tillsammans med blod
från slaktade grisar och kreatur
gjorde att vattnet i ån blev violett.
Text och bild
Fredrik Brehmer
Ingen knutsdans i Hullaryd
Hullaryds samhällsförening har beslutat att ställa in
säsongens knutsdans som skulle ha
ägt rum i januari. Orsaken uppges
vara att intresset förväntas vara för
lågt.
■
HULLARYD
Stort intresse. Det
var många som ville
lyssna till Ingrid Perssons berättelser när
häktet visades på den
årliga torgdagen.
18
BARNSIDAN
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Nu är det inte långt kvar till julafton och alla barn vet
att väntan på tomten och julklappsöppningen kan bli
olidligt lång. Hur timmarna kan gå så sakta förstår
man bara inte. Så var det även för barnen förr i tiden, men som tur är finns det mycket man kan göra
för att få tiden att gå fortare och dessutom ha roligt
under tiden man väntar. Här kommer några jullekar
från förr. Roligast blir det om barn och vuxna leker
tillsammans.
Blindbock
Blindbock finns i många versioner, den här kallas pipblindbock:
Stå i ring och håll varandras i händerna. En person är
blindbock och står mitt i ringen med förbundna ögon
och en käpp i handen. Alla i ringen går runt tills blindbocken stöter sin käpp i marken. Blindbocken pekar
med käppen mot någon i ringen. Den utpekade ska pipa
tre gånger. Om blindbocken kan lista ut vem som piper
så byter de plats. Annars fortsätter leken tills blindbocken gissar rätt.
Plocka russin
Lägg ut minst 20 russin på ett bord. En person lämnar
rummet. De som är kvar väljer ut ett russin som de
tänker på. Den som lämnat rummet kommer in och ska
ta ett russin i taget, tills han eller hon kommer till
det utvalda russinet. Russinen man plockar upp får
man behålla. När personen tagit det utvalda russinet
får en annan person bli ”russinplockare” och lämna
rummet. Man fyller på med russin och väljer ett nytt
russin.
Packa pappas kappsäck
En person går ut och de andra bestämmer sig för en
viss person (kan vara någon i rummet eller någon känd
person). Var och en packar ner en låtsad sak i kappsäcken, något som utmärker den utvalda personen.
Det kan vara så olika saker som glasögon, envishet,
långt hår, bostad i Stockholm och skivkontrakt. Den
som gick ut kommer in och frågar vad var och en har
packat ner, och med hjälp av svaren ska han eller hon
lista ut vem personen är. Är man få personer som leker, kan varje person packa flera saker.
Linnea Wickberg arbetar i höst med barn i Zambia
och hon har berättat om de här lekarna som barnen i
Zambia tycker om att leka.
Många lekar är samma lekar som svenska barn leker.
Kortspel som ”Finns i sjön” och ”Uno” är populära. Linnea berättar också att barnen älskar att spela fotboll. De gillar även att leka att de är pirater med en
hård fröskida som faller ner från en sorts träd här.
De låtsas att fröskidorna är svärd och fäktar med
dem. Leken "sheep sheep come home", ”får får kom
hem” är samma som vår svenska lek "under hökens alla
vingar kom".
- Den 24 oktober var det Independence day här, så
då hade vi femkamp med barnen och det var roligt,
berättar Linnea. -Vi körde sten, sax, påse, irländsk
julafton, frågesport om Zambia, balanserade en sten
på en sked och tävlade om vem som kunde rocka en
rockring längst, tillägger hon.
Linnea berättar också att barnen gärna vill använda
hennes dator och telefon. Det låter som att svenska
barn och barnen i Zambia har en hel del gemensamt.
Jag känner nämligen en hel del barn i Sverige som
tycker om att hålla på med dator och telefon!
God Jul önskas Barnsidans läsare!!!
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
återblick
19
Oartiga värdar i Romanäs
vann över lommarydsdamer
Men bjöd på sång, vinster, bastu, musik
Riktigt artigt mot gästerna var det väl
inte att ge dem stryk med 11–3 men
nu blev det i alla fall så. Romanäs IFs
fotbollslag premiärspelade och mötte
Lommaryds IFs damlag, som därmed
blev det första damlaget på Romanäs
fotbollsplan genom tiderna. En historisk händelse som betittades av patienter och personal, däribland även
anstaltens direktör, Birger Danielsson, som tyckte det hela var en trevlig
upptakt för säsongen. Fotbollsplanen
är nyplanerad sedan något år tillbaka
och har ett naturskönt läge vid sjön
Sommen med Blåviks kyrka, Romanö
och hela Tranåssjön som färgsprakande ram.
Matchen fortsatte med stort kaffesamkväm i fritidshusets stora samlinggsal, där patienter, fotbollsspelare
och personal även bjöds på storslagen
sång– och musikunderhållning av
Sound 68 under Göran Larssons ledning. Kvällen blev en stor trivselsuccé
och allt som allt serverades bortåt 170
kaffe och bröd.
Jättenöjd var även fritidschefen Bertil Ljungquist, som berättar att detta
innebar upptakten till ett större kontaktutbyte med föreningar, korporationer och enskilda i samhället, som
nu låter sig göras med de resurser
man fått vid vårdanstalten. Till sin
hjälp har han goda krafter inom kamratföreningen, patienternas egen organisation vid Romanäs, duktiga idrottsledare, som väljes ur samma sammanslutning, samt inte minst ett intresserat och gott stöd från anstaltledningens sida. Denna säsong är dessutom engelskläraren vid Romanäs, PerAnders Palmér verksam som fotbollstränare och han tror att RIF
kommer att bli bra. Han hälsar härmed alla intresserade lag välkomna
till matcher på Romanäsplanen!
Kanske hade domaren Rolf Zackris-
Romanäs överlämnar genom sin kapten Bo Lennart
Eriksson en minnesgåva
före avspark till lommarydsdamernas kapten Helena Persson.
son någon del i utgången av matchen,
men på vilket sätt blev aldrig riktigt
klarlagt …
En gåva
Före avspark överlämnade Romanäs genom sin kapten Bo Lennart
Eriksson ett hobbyarbete i mosaik till
damlaget. Efter matchen premiärkördes den separata bastu– och omklädningsavdelningen som förutom patientbastun finnes inrymd i den nya
fritidsanläggningen och som alltså
helt kan ställas till gästers disposition.
Vid samkvämet hälsades alla välkomna av assistent Bertil Ljungquist
som betonade den informella prägeln
för kvällen. Göran Larssons trevliga
och svängigt sjungande kör visade
litet av hur man bygger upp sina repetitioner. Uppskattade och mycket
applåderade sångnummer var Yester-
day, Mac Arthur Park, People – inte
minst – Stockholmsmelodi samt En
dag fylld av kärlek. Den fullständiga
sångsuccén framstod helt vid slutnumret och publiken gav sig inte förrän Sound 68 sjungit ett extranummer. Och med den stora publiken
framför sig och lommarydsdamerna
vid bordet alldeles framför sig lovade
Göran Larsson att extranumret skulle
bli I can’t take my eyes of you …
Lagledaren för damlaget, Kenneth
Wilzén, kommer troligen vad det lider att ordna revansch hemma i Lommaryd, även om damerna nu tog full
revansch, då det blev dragning på
lotterierna genom att plocka hem de
flesta högvinsterna.
Alarik
ur Tranås Tidning 14 maj 1973
evenemang
Lommaryds-Bladet nr 4 – december 2013
Evenemang
Datum
Tid
Konsert
Konsert med Mörlid och Sandwall.
21 dec
19.00
Svenska kyrkan
Gudstjänst
Gudstjänst och uppsättning av julkrubban i kyrkan
med barntimmebarnen. Utdelning av Barnens bibel.
22 dec
11.00
Svenska kyrkan
Julnattsmässa
24 dec
23.00
Svenska kyrkan
Gudstjänst
Ljusgudstjänst med kör.
6 jan
18.00
Svenska kyrkan
Årsmöte
Årsmöte på Norrvalla.
27 jan
19.00
Lommaryds idrottsförening
Gudstjänst
Ljusgudstjänst med barntimmebarn.
2 feb
16.00
Svenska kyrkan
Konsert
Alla hjärtans dag-konsert med pizza i församlingshemmet.
14 feb
19.00
Svenska kyrkan
Årsmöte
2 mar
16.00
Hullaryds samhällsförening
Gudstjänst
Cafégudstjänst med semlor, fasteinsamling och Old
beginners.
2 mar
16.00
Svenska kyrkan
Anmäl evenemang till Christina Gustafsson, 0140–250 45,
[email protected]. Evenemang som anmäls via
hullaryd.se / lommaryd.se publiceras också här.
I nästa nummer publiceras evenemang som äger rum från början av
mars till slutet av maj.
Reservation för fel och ändringar.
… för 10 år sen
Lommaryds skola hade hotats av nedläggning, men kommunstyrelsen
hade dragit tillbaka sitt tidigare förslag att lägga ned skolan redan till
hösten. Kommunen hade tillsatt en
utredningsgrupp som föreslog att alla
landsbygdsskolor skulle behållas så
länge som möjligt. För att eliminera
olika rykten som kommit och gått
bjöds elevråden in till kommunhuset
för att få information av kommunens
företrädare Mikael Bäckström, AnnChatrine Leicht och Lars-Erik Fälth.
Lommaryds skolas elever representerades av Lovisa Carlbom och Sofia
Palmgren.
Följande år, 2004, väntades påfyllning med fjorton elever från Vireda
skola där det blivit för trångt. Hösten
Arrangör
därefter, 2005, planerades för att
Lommaryds skola skulle bli en s.k.
småbarnsenhet med elever endast till
och med årskurs tre.
Lommaryds kyrka renoverades invändigt. I det östra sidoskeppet höll man
på att bygga en lillkyrka med plats för
trettio personer. Anne Håkansson var
i färd med att utföra målningsarbeten
och till sin hjälp hade hon sin pappa
Rune, 81.
Dessutom hade en ny digital orgel
köpts in. I slutet av oktober hade kantorn Claes Ljungdahl hållit en invigningskonsert med musik av bl.a.
Bach och Hesse samt de nutida kompositörerna Rolf Lövland och Time
Rice.
Bönderna oroades av att man fick
sämre betalt för mjölken som man
levererades, närmare bestämt femton
öre mindre per liter. Antalet mjölkbönder i landet hade de tio senaste
åren minskat från tjugotusen till
drygt niotusen, enligt Magnus Grahn,
ordförande för LRF i Aneby.
Arla hade dessutom förlorat striden
mot den nyöppnade lågpriskedjan
Lidl om att få ha sitt varumärke på
mjölkpaketen. Enligt Magnus Grahn
innebar det att kedjan tog mjölken
från det land där den för tillfället var
billigast.
Det spelades boule på rännet i
Raskens lagård i Hullaryd på måndagskvällarna. Det var Bon Petite
Boule som höll öppet hus för barn
och ungdomar i skolåldern. Enligt
Kurt Mauritzon skulle den verksamheten pågå fram till jul.
Nästa nummer utkommer 7 mars. Manusstopp 21 februari.