Transcript Dom Svea hovrätt Mål nr B 325-11

1
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
Rotel 0713
DOM
2011-05-27
Stockholm
Mål nr
B 325-11
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Stockholms tingsrätts dom den 10 december 2010 i mål nr B 47-10, se bilaga A.
PARTER (antal tilltalade 1)
Klagande (Åklagare)
Chefsåklagare Christer Ekelund
Riksenheten för polismål, Stockholm
Klagande (Målsägande)
Aliona Gorjaeva Cederqvist
Rådjursstigen 1
170 76 Solna
Ombud och målsägandebiträde: Advokat Anne-Charlotte Westlund
Östermalmsgatan 90
114 59 Stockholm
Motpart (Tilltalad)
Bo Otto Harald KRISTOFFER Samsing, 730712-0514
Parkgatan 16
112 30 Stockholm
Ombud och offentlig försvarare: Advokat Peter Althin
Skeppsbron 28
111 30 Stockholm
SAKEN
Vållande till kroppsskada m.m.
_____________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt:
a) Hovrätten dömer Kristoffer Samsing för
- vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § brottsbalken,
- dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken och
- tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken,
b) bestämmer påföljden till 100 dagsböter å 470 kr,
Dok.Id 949044
Postadress
Box 2290
103 17 Stockholm
Besöksadress
Birger Jarls Torg 16
Telefon
Telefax
08-561 670 00
08-561 670 59
08-561 670 50
E-post: [email protected]
www.svea.se
Expeditionstid
måndag – fredag
09:00-15:00
2
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
c) förpliktar Kristoffer Samsing att utge skadestånd till Aliona Gorjaeva Cederqvist
med 21 190 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 20 december 2009
till dess betalning sker,
d) förpliktar Kristoffer Samsing att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419)
om brottsofferfond.
2. Peter Althin tillerkänns ersättning av allmänna medel med 34 071 kr, varav
25 652 kr avser arbete, 1 605 kr tidsspillan och 6 814 kr mervärdesskatt.
3. Anne-Charlotte Westlund tillerkänns ersättning av allmänna medel med 24 865 kr,
varav 16 907 kr avser arbete, 2 675 kr tidsspillan, 310 kr utlägg och 4 973 kr mervärdesskatt.
4. Av kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet ska Kristoffer Samsing till
staten återbetala 50 000 kr.
_____________________________
3
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
Åklagaren har yrkat bifall till åtalet.
Aliona Cederqvist, som har biträtt åtalet även i hovrätten, har yrkat bifall till sin vid
tingsrätten förda skadeståndstalan.
Kristoffer Samsing har bestritt ändringsyrkandena. Beträffande skadeståndet har yrkat
belopp för kostnader vitsordats som skäligt i och för sig.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen i hovrätten
Vid huvudförhandlingen i hovrätten har tingsrättens ljud- och bildfiler från förhören
med Aliona Cederqvist, Kristoffer Samsing, Arcady Baziants, Nadezda Ryazanskaya
Jörgen Sanner, Peter Konrad, Thomas Övergaard och Håkan Mellhagen spelats upp.
Även den åberopade filmen från övervakningskameran på T-Centralen i Stockholm har
spelats upp. Åklagaren har åberopat dels samma skriftliga bevisning som i tingsrätten,
dels som ny bevisning en promemoria som upprättats av kriminalkommissarien Eije
Ekengren till styrkande av att det inte skrivits några underrättelseuppslag/spaningsuppslag eller krogtillsynsdokument med anledning av uppgifter i de i målet aktuella
anmälningarna av polis.
Från förhören vid tingsrätten kan här, utöver vad som antecknats i tingsrättens dom,
följande tilläggas av vad förhörspersonerna sagt:
Aliona Cederqvist: Kristoffer Samsing bad inte om att få se något SL-kort eller IDhandling. Han tog tag i hennes jackärm varpå hon drog armen åt sig och sedan förde
han henne till avräkningsrummet utan att säga varför. När hon stod utanför avräkningsrummet sa Kristoffer Samsing att hon skulle ”stå där och skämmas”. När hon
frågade varför hon skulle skämmas svarade han ”Jaha, du är en sådan där som aldrig
skäms.”
4
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
Kristoffer Samsing: Sedan han först försökt avvisa Aliona Cederqvist fortsatte han
med att försöka avlägsna henne, men efter en meter beslöt han i stället att omhänderta
henne enligt 13 § polislagen (1984:387). Det upprättades ett protokoll över omhändertagandet, men han vet inte var det finns nu. Om han sagt åt Aliona Cederqvist att
skämmas, vilket han inte minns att han skulle ha gjort, så var det för att hon gett honom sexistiska och fula tillmälen. När han knackade på dörren till avräkningsrummet
öppnade Thomas Övergaard och släppte in dem.
Thomas Övergaard: Aliona Cederqvist skrek och gjorde motstånd redan då han öppnade dörren till avräkningsrummet för henne och Kristoffer Samsing.
Arcady Baziants: Han stod utanför spärrarna då Kristoffer Samsing kom fram till Aliona Cederqvist och hennes väninna. Han hörde inte att Aliona Cederqvist skrek och
såg heller inte att hon viftade med armarna eller på annat sätt uppträdde våldsamt. Det
stämmer att han inte såg precis hela händelseförloppet, eftersom det är pelare i stationen som skymde sikten vid något eller några tillfällen i någon tiondels sekund.
Åklagaren har upplyst att man har hållit ett flertal förhör med personal på stationen
men att ingen uppmärksammat något ovanligt den aktuella tiden.
Hovrättens bedömning
Skuld- och rubriceringsfrågor
Ingripandet mot Aliona Cederqvist
Den första fråga som hovrätten har att ta ställning till är om Kristoffer Samsing, då han
förde in Aliona Cederqvist i avräkningsrummet på T-Centralen i Stockholm den 20
december 2009, gjorde sig skyldig till ett lagstridigt frihetsberövande.
Enligt hovrättens mening framgår det redan genom övervakningsfilmen att Aliona Cederqvist inte har viftat med armarna och varit våldsam som Kristoffer Samsing har
5
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
gjort gällande. På filmen ser man att Aliona Cederqvist lugnt följer med Kristoffer
Samsing och står tillsammans med honom utanför avräkningsrummet och väntar. Hon
vänder huvudet från honom och hennes ansikte ses tydligt på filmen. Nadezda Ryanzanskaya och Arcady Baziants har under ed bekräftat att Aliona inte varit våldsam mot
Kristoffer Samsing. Nadezda Ryanzanskaya har lämnat en sammanhängande, förhållandevis detaljrik och logisk berättelse om vad som inträffat. Hon befann sig alldeles
bredvid Aliona Cederqvist när Kristoffer Samsing kom fram till dem och följde sedan
efter henne hela vägen till avräkningsrummet. Vad gäller Arcady Baziants har han förvisso kunnat missa någon sekund då Aliona Cederqvist försvann bakom någon pelare,
men han har annars sett händelseförloppet på relativt nära håll. Både Nadezda Ryanzanskaya och Arcady Baziants har lämnat återhållsamma vittnesmål och har genomgående varit noggranna med att påpeka i de avseenden de inte kan vara helt säkra på sina
uppgifter.
Tingsrätten har ifrågasatt främst Nadezda Ryanzanskayas uppgifter då hon och Aliona
Cederqvist lämnat oförenliga berättelser om innehavet av färdbevis. Sådana förhållanden kan leda till att en förhörspersons trovärdighet och tillförlitligheten av samtliga
lämnade uppgifter blir lägre. Anledningen till de skilda uppgifterna om färdbevisen
kan givetvis vara att någon av kamraterna saknade sådant, men utredningen ger enligt
hovrätten inget besked om detta. Det noteras att Nadezda Ryanzanskaya såvitt framgår
inte erinrades om sina rättigheter enligt 36 kap 6 § rättegångsbalken i tingsrätten. I de i
målet väsentliga delarna av Nadezda Ryanzanskayas och Arcady Baziants vittnesmål
kan emellertid konstateras att deras redogörelser sammantaget stämmer väl överens
med vad som kan iakttas på övervakningsfilmen. Hovrätten finner därför skäl att sätta
tilltro till deras uppgifter.
Thomas Övergaard har i sitt vittnesmål berättat att Aliona Cederqvist skrek och var
bråkig redan när Kristoffer Samsing förde in henne i avräkningsrummet. Hovrätten
finner, mot bakgrund av de vittnesmål som redogjorts för ovan, och framförallt den
övervakningsfilm som åberopats i målet, att Thomas Övergaard måste ha misstagit sig
på den punkten. För den slutsatsen talar även det faktum att Thomas Övergaard bedömde situationen som så lugn att han direkt efter att ha öppnat dörren för Kristoffer
Samsing återgick till sitt – med egna ord överflödiga – arbete med att assistera en an-
6
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
nan polis i det angränsande avräkningsrummet och lämnade Kristoffer Samsing ensam
med Aliona Cederqvist.
Hovrätten finner det således visat att Aliona Cederqvist inte gjort sig skyldig till något
våldsamt motstånd ute i biljetthallen. Att hon drog åt sig armen när Kristoffer Samsing
tog tag i hennes jackärm snett bakifrån får anses vara en naturlig reflex och kan inte
rubriceras som våldsamt motstånd. Hovrätten finner det också visat att Aliona Cederqvist inte varit störande för den allmänna ordningen på ett sätt som hade kunnat motivera en åtgärd enligt 13 § polislagen. Någon annan grund att omhänderta Aliona Cederqvist har enligt hovrätten heller inte förelegat. För att ett sådant omhändertagande
ska komma ifråga måste det vara nödvändigt sedan ett avvisande och/eller avlägsnande
visat sig inte vara tillräckligt. En polisman i tjänst har därtill alltid att ingripa på ett sätt
som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter enligt den
s.k. proportionalitetsprincipen (8 § polislagen).
Olaga frihetsberövande alternativt tjänstefel
Kristoffer Samsing hade inte laga grund att beröva Aliona Cederqvist friheten. De objektiva förutsättningarna för ett olaga frihetsberövande är därmed uppfyllda. För ansvar
för detta brott fordras även att uppsåt som täcker de objektiva rekvisiten i bestämmelsen kan styrkas. Kristoffer Samsing har förvisso en lång erfarenhet av polisarbete och
det får förutsättas att han noga känner till de bestämmelser som gäller för frihetsberövanden. Det är emellertid fråga om omedelbara bedömningar som måste göras på plats,
och det kan inte uteslutas att Kristoffer Samsing vid det aktuella tillfället har ansett att
förutsättningarna för ett rättsenligt frihetsberövande varit uppfyllda. Eftersom det således inte visats att Kristoffer Samsings uppsåt omfattat den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt ska han inte dömas för ett olaga frihetsberövande.
Frågan är om ansvar för tjänstefel i stället kan komma i fråga. För att Kristoffer Samsing ska kunna dömas för tjänstefel krävs att han åsidosatt vad som i den angivna situationen gällt för hans uppgift. Den bedömningen ska ske mot bakgrund av de rättsliga regleringar som redogjorts för ovan, det vill säga 8 och 13 §§ polislagen.
7
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
Som hovrätten har konstaterat var omhändertagandet av Aliona Cederqvist i strid mot
dessa bestämmelser. Frihetsberövandet av Aliona Cederqvist har, även med hänsyn
tagen till att det för poliser måste finnas ett betydande handlingsutrymme (jfr. NJA
1993 s. 360), innefattat en sådan klar felbedömning att det innebär ett åsidosättande av
vad som gällt för uppgiften. Kristoffer Samsing ska således fällas till ansvar för
tjänstefel i enlighet med åklagarens andrahandsyrkande.
Misshandel alternativt tjänstefel
Åklagaren har vidare påstått att Kristoffer Samsing har misshandlat Aliona Cederqvist
i avräkningsrummet genom att trycka/knuffa ned henne på en stol, sparka henne på
benet, trycka ned henne på golvet, ta tag i hennes hår och vrida upp hennes vänstra arm
bakom ryggen. Därtill har Kristoffer Samsing, enligt åklagarens påstående, av oaktsamhet tagit i för hårt när han har vridit upp Aliona Cederqvists arm bakom ryggen
vilket har medfört en fraktur. Den sistnämnda frågan behandlas nedan under rubriken
Vållande till kroppsskada alternativt tjänstefel.
Aliona Cederqvist har i stora drag berättat att det gick till så som åklagaren har påstått.
Kristoffer Samsing har förnekat att han skulle ha misshandlat Aliona Cederqvist.
Hovrätten har i och för sig bedömt Aliona Cederqvist som trovärdig. Mot hennes berättelse står dock Kristoffer Samsings uppgifter. I avsaknad av stödbevisning som styrker Aliona Cederqvists uppgifter är det därför inte ställt utom rimligt tvivel att Kristoffer Samsing har misshandlat Aliona Cederqvist genom att trycka/knuffa ned henne på
en stol, sparka henne på benet, trycka ned henne på golvet, ta tag i hennes hår och vrida upp hennes vänstra arm bakom ryggen. Kristoffer Samsing ska således inte dömas
för misshandel i detta hänseende. Eftersom det påstådda skeendet inte är ställt utom
rimligt tvivel kan inte heller ansvar för tjänstefel komma i fråga i denna del.
Beträffande det moment av gärningspåståendet om misshandel som avser att Kristoffer
Samsing skulle ha tagit tag i Aliona Cederqvist arm och böjt den bakom hennes rygg
gör hovrätten följande bedömning. Polismän har en befogenhet att tillgripa visst våld i
tjänsten. Hovrätten finner, som det närmare redogörs för nedan, att det är utrett att
Kristoffer Samsing tog tag i Aliona Cederqvists arm så som påståtts men det är enligt
8
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
hovrätten inte styrkt att Kristoffer Samsings uppsåt i den delen täcker att han gick utöver sin tjänstebefogenhet och gjorde sig skyldig till en misshandel. Åtalet för misshandel i denna del ska således också ogillas. Inte heller ansvar för tjänstefel är aktuellt
beträffande armgreppet.
Vållande till kroppsskada alternativt tjänstefel
Det är klarlagt att Aliona Cederqvist fick en armfraktur under den korta tid som hon
vistades i avräkningsrummet. Hon har berättat att skadan inträffade då Kristoffer Samsing tog ett skuldergrepp på hennes vänstra arm och vred upp den mot hennes rygg.
Kristoffer Samsing och Thomas Övergaard har i huvudsak berättat att Aliona Cederqvist själv gjorde sig tung och orsakade ett fall ned till marken vilket i sin tur orsakade
skadan.
De uppgifter som rättsläkaren Peter Konrad lämnat i förhör stödjer enligt hovrätten att
det har gått till så som Aliona Cederqvist har berättat. Peter Konrad har uppgett att det
för en sådan spiralrotationsskada, som hon uppvisat, krävs ett vridmoment och att exempelvis ett platt fall inte skulle kunnat orsaka en sådan skada. Att hon själv skulle ha
medverkat till skadan på sätt som Kristoffer Samsing och Thomas Övergaard berättat
har Peter Konrad bedömt som föga sannolikt.
Aliona Cederqvist har ända sedan hon först berättade för sin far Jörgen Sanner på
sjukhuset om hur skadan uppstått varit konsekvent i sin beskrivning av händelseförloppet, till skillnad från Kristoffer Samsing som vid flera tillfällen ändrat sin beskrivning. Kristoffer Samsing har i förhör under rättegången varit mycket säker på sin uppgift att han inte tog något skuldergrepp på Aliona Cederqvist och att det inte skulle ha
varit möjligt i den position hon befann sig. I en upprättad anmälan om våldsamt motstånd efter händelsen har han emellertid skrivit bl.a. -- ”Insp Samsing och Pa Övergaard försökte återigen lugna ner henne genom att ta varsitt skuldergrepp. Detta misslyckades och hon slingrade sig ner på golvet igen.--”
Med hänsyn till de konsekventa uppgifter som Aliona Cederqvist lämnat av händelseförloppet, rättsintyget, skadebilden och Peter Konrads uppgifter, finner hovrätten det
9
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
ställt utom rimligt tvivel att Kristoffer Samsing har orsakat Aliona Cederqvist en armfraktur genom att ta i för hårt genom att vrida upp hennes arm bakom ryggen. Detta har
skett av oaktsamhet. Kristoffer Samsing ska därför dömas för vållande till kroppsskada
enligt åklagarens gärningspåstående. Det saknas därvid anledning att också döma honom för tjänstefel i denna del.
Åtalet för dataintrång
Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användningen av IT-system
inom Polisen följer att IT-system som är tillgängliga inom Polisen endast får användas
när det är nödvändigt för att genomföra en viss arbetsuppgift (4 § nämnda föreskrifter).
I 4 kap. 9 c § brottsbalken straffbeläggs dataintrång på så sätt att den som olovligen
bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling döms
för dataintrång till böter eller fängelse 2 år. Med begreppet ”uppgifter som är avsedd
för automatiserad behandling” avses alla uppgifter, dvs. fakta, information eller begrepp, som uttrycks i en för dator anpassad och läsbar form (se prop. 2006/07:66,
s.49).
Kristoffer Samsing har vidgått att han vid samtliga de av åklagaren åtalade tillfällena
har varit inne i datasystemet och tittat på anmälningar som har gjorts mot honom. Han
har berättat att detta är en del av hans arbetsmetod. De anmälningar som han har tittat
på har inte varit åtkomstskyddade. Det har vid varje givet tillfälle varit nödvändigt för
hans arbete att ta fram anmälan.
Åtalspunkten 5 - ”Advokaten”
Det är ostridigt att Kristoffer Samsing och en kollega till honom hade omhändertagit
en person enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
(LOB). Kristoffer Samsing har uppgett att anledningen till att han tog fram anmälan
som den omhändertagna gjorde mot poliserna var för att kunna identifiera mannen,
som bl.a. falskeligen utgett sig för att vara advokat. Åklagaren har visat, vilket Kristoffer Samsing heller inte har bestritt, att Kristoffer Samsing har tagit fram anmälan vid
10
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
två tillfällen. Vid det andra tillfället har han skrivit ut den. Kristoffer Samsing har själv
berättat att han vid det andra tillfället också visade anmälan för sina kollegor.
Enligt hovrätten är det uppenbart att det inte har krävts för Kristoffer Samsings arbete
att ta fram anmälan. Identiteten på den misstänkte måste ha stått klar redan genom omhändertagandet enligt LOB. Därtill kommer att Kristoffer Samsing i vart fall inte haft
behov att för sitt arbete – vilket han måste ha insett – ta fram anmälan vid ett andra
tillfälle och visa upp den för sina kollegor. Han har således gjort sig skyldig till dataintrång.
Åtalspunkten 7 – ”Aliona”
Kristoffer Samsing har efter händelserna enligt åtalspunkterna 1-3 tagit fram den anmälan som Aliona Cederqvists far gjorde mot honom. Kristoffer Samsing har uppgett
att skulle ta reda på ett telefonnummer till Aliona Cederqvist för att ringa till henne och
kontrollera hur hon mådde eller om hon behövde något. Efter att ha fått fram ett telefonnummer rådfrågade Kristoffer Samsing en överordnad som inte tyckte att han skulle ringa till Aliona Cederqvist. Han avstod då från att göra det.
Att Kristoffer Samsing skulle ta fram ett telefonnummer där han kunde nå Aliona Cederqvist har, vilket han måste varit väl medveten om då han också rådfrågade sin chef
om lämpligheten därom, under förhållandena inte varit nödvändigt för att utföra viss
arbetsuppgift. Därför är framtagandet av den anmälan att bedöma som dataintrång.
Övriga åtalspunkter
Beträffande övriga fall av åtalade dataintrång gör hovrätten ingen annan bedömning än
den tingsrätten gjort. Tingsrättens dom ska därför fastställas i dessa delar.
Skadestånd
Kränkningsersättning
11
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
Kristoffer Samsing döms för bl.a. tjänstefel och vållande till kroppsskada där Aliona
Cederqvist är den som är drabbad. När ansvar för tjänstefel aktualiseras får den skadelidande som huvudregel vända sig till staten med ersättningsanspråk. Däremot kan ett
personligt skadeståndsansvar för en tjänsteman aktualiseras vid exempelvis vållande
till kroppsskada.
Av 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) följer att den som allvarligt kränker någon
annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära
skall ersätta den skada som kränkningen innebär. Bestämmelsen gäller således bara
brott som angriper den skadelidandes personliga integritet, men de behöver inte nödvändigtvis vara fråga om uppsåtliga brott. I praxis har även mera allvarligt vållande till
kroppsskada under vissa omständigheter ansetts grunda rätt till kränkningsersättning
(jfr. NJA 1997 s. 315 och NJA 1997 s. 572).
I förevarande fall har en ung kvinna, utan att få information om syftet, blivit föremål
för ett lagstridigt frihetsberövande för att sedan bli instängd i ett avräkningsrum tillsammans med två polismän. Hon har sedan av en av poliserna tillfogats en allvarlig
kroppsskada i form av en armfraktur. Hovrätten finner att omständigheterna vid brottet
är så allvarliga att handlandet har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på Aliona Cederqvists integritet. Situationen måste ha upplevts som oerhört
trängd för henne. Aliona Cederqvist ska därför ha rätt till ersättning på grund av
kränkning för brottet vållande till kroppsskada. Skälig ersättning bestäms till
10 000 kr.
Sveda och värk samt kostnader
Av 5 kap. 1 § skadeståndslagen följer att skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för bland annat sjukvårdskostnad och andra kostnader för
den skadelidande samt ersättning för fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur
(sveda och värk). Hovrätten har funnit att Kristoffer Samsing har vållat Aliona Cederqvists skada. Han är därför ersättningsskyldig gentemot henne. Om yrkade kostnader
för sjukvård och taxiresor – 1 690 kr - råder inte tvist och han ska därför betala yrkat
belopp.
12
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
Aliona Cederqvist har berättat att hon fick gipsa sin arm och inte kunde belasta den
förrän den 8 april 2010. Yrkad ersättning för sveda och värk - 9 500 kr - är beräknad
utifrån en akut sjukdomstid om fyra månader. Beloppet är skäligt och Kristoffer Samsing ska därför betala detta.
Påföljd
Kristoffer Samsing ska dömas för vållande till kroppsskada, tjänstefel och två fall av
dataintrång. Påföljden för denna brottslighet kan stanna vid dagsböter.
Övrigt
Eftersom fängelse ingår i straffskalan för de brott Kristoffer Samsing döms för ska han
betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Med hänsyn till Kristoffer Samsings inkomster har han ekonomisk förmåga att återbetala försvararkostnaderna till staten. Med hänsyn till att åklagaren inte vunnit fullt bifall för sin förda talan jämkas emellertid återbetalningsskyldigheten på så sätt att
Kristoffer Samsing endast förpliktas att återbetala delar av kostnaderna i hovrätten.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast 2011-06-27
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Bertil Ahnborg och Gösta Ihrfelt, tf. hovrättsassessorn Carin Wiklund (referent) och samt nämndemännen Eva Ringbom och Leif
Magnusson (skiljaktig).
Skiljaktig mening, se nästa sida
13
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 07
DOM
B 325-11
2011-05-27
Skiljaktig mening
Nämndemannen Leif Magnusson är skiljaktig och vill på de skäl tingsrätten angett
fastställa tingsrättens dom.
Bilaga A
1
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
2010-12-10
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 47-10
PARTER (Antal tilltalade: 1)
Åklagare
Chefsåklagare Christer Ekelund
Riksenheten för polismål, Stockholm
Målsägande
Aliona Gorjaeva Cederqvist
Rådjursstigen 1
170 76 Solna
Målsägandebiträde:
Advokat Anne-Charlotte Westlund
Advokatfirman Anne-Charlotte Westlund AB
Östermalmsgatan 90
114 59 Stockholm
Tilltalad
Bo Otto Harald KRISTOFFER Samsing, 730712-0514
Parkgatan 16 Bv
112 30 Stockholm
Offentlig försvarare:
Advokat Peter Althin
Advokatfirman Althin
Skeppsbron 28, 3 tr
111 30 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Skadestånd
Aliona Gorjaeva Cederqvists skadeståndsyrkande ogillas.
Ersättning
1. Advokaten Peter Althin tillerkänns ersättning av allmänna medel med 83 928 kr.
Av beloppet avser 16 786 kr mervärdesskatt.
2. Advokaten Anne-Charlotte Westlund tillerkänns ersättning av allmänna medel för
arbete som målsägandebiträde med 73 123 kr. Av beloppet avser 14 625 kr
mervärdesskatt.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 10
08-561 650 04
[email protected]
E-post:
www.stockholmstingsratt.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:00
2
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
3.
DOM
2010-12-10
B 47-10
Kostnaderna för försvaret och målsägandebiträdet ska stanna på staten.
3
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
YRKANDEN M.M.
Åklagaren har yrkat och framlagt bevisning i enlighet med domsbilaga 1.
Målsägandebiträdet har för Gorjaeva Cederqvists räkning yrkat skadestånd enligt
domsbilaga 2.
Samsing har förnekat brott och bestritt yrkandet om skadestånd. Han har vitsordat
som skäliga belopp i och för sig yrkade kostnader för taxiresor och läkarbesök.
DOMSKÄL
Åtalet för olaga frihetsberövande alternativt tjänstefel, misshandel alternativt
tjänstefel och vållande till kroppsskada.
Gorjaeva Cederqvist, som hörts som målsägande i målet, har bland annat uppgivit
att hon vid tillfället ifråga blev förd av Samsing till ett rum i anslutning till Tbanestationen centralen vid Åhléns och att Samsing inne i rummet knuffat ned
henne på en stol två gånger, sparkat henne på benet så att hon skulle sätta sig ned,
dragit henne hårt i håret bakifrån och tryckt ned henne på golvet så att huvudet
kommit mot golvet samt vridit upp hennes vänstra arm bakom ryggen så att armen
skadats. Hon har också uppgivit att hon passerat spärrarna till tunnelbanestationen
genom att uppvisa ett giltigt färdbevis, att hon svarat Samsing när denne frågat
henne vart hon skulle åka att det inte var hans sak, att hon svarade Samsing otrevligt
eftersom Samsing ställt sin fråga på ett otrevligt sätt, att Samsing då gripit tag hårt i
hennes arm och bett henne följa med, att hon därför följde med honom till rummet
ifråga, att det gjort väldigt ont när Samsing inne i rummet vred upp hennes vänstra
arm bakom hennes rygg, att när hon satt på golvet inne i rummet tryckte Samsing
och Övergaard ned hennes huvud mot golvet, att de båda poliserna höll i hennes
armar hela tiden, att de lyfte upp henne och slängde henne ned på golvet, att då hon
låg på magen på golvet kände hon inte sin arm, att båda hennes armar var bakom
hennes rygg och att det var möjligt att hon sade något högt vid något tillfälle samt
att det var riktigt att hon tidigare blivit dömd för att hon har skallat en polis.
4
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
Samsing har bland annat uppgivit att han var vid tunnelbanestationen vid tillfället
ifråga tillsammans med Övergaard och ytterligare en polisman för att övervaka
ordningen, att han iakttog två kvinnor och en man utanför spärrarna, att de fifflade
med något borta vid spärrarna mot varuhuset Åhléns, att han misstänkte att de båda
kvinnorna använt endast ett färdbevis på två personer när de gick igenom spärrarna,
att den ena kvinnan, som senare visade sig vara Gorjaeva Cederqvist, överlämnade
något som han misstänkte var ett passerkort till den andra kvinnan innanför
spärrarna, att han därför beslöt sig för att kontrollera Gorjaeva Cederqvist, att han
uppmärksammade Gorjaeva Cederqvists pojkvän Arcady Baziant när denne befann
sig utanför spärrarna och att denne även uppmärksammade Samsing samt att
Arcady Baziant omedelbart vände sig om och gick mot pressbyrån och köpte en
biljett. Samsing har vidare uppgivit att han gick fram till Gorjaeva Cederqvist och
frågade om hon hade något färdbevis, att Gorjaeva Cederqvist svarade att hon inte
snackade med snuten, att han då upplyste henne om att man måste ha ett färdbevis
annars fick hon gå ut därifrån, att han flera gånger sade till henne att om hon inte
hade något färdbevis fick hon gå ut från tunnelbanestationen, att hon vid något
tillfälle mumlade att hon hatade poliser, att hon fortsatte att ignorera honom och
gick därifrån ned mot trapporna till perrongerna, att han då tog tag i hennes jacka i
ett löst grepp i syfte att avvisa henne från tunnelbanestationen och sade att hon fick
följa med om hon inte kunde visa ett färdbevis och inte kunde visa legitimation, att
hon direkt när han tog tag i henne vred sina armar bakåt i syfte att avvärja hans
grepp och sade att han som var en ”snutdjävul” eller ”bögdjävul” inte skulle ta tag i
henne, att hon sedan oavbrutet fortsatte att använda sexistiska okvädningsord under
hela den tid ingripandet pågick, att han uppfattade att hon gjorde motstånd mot hans
ingripande, att hon var högljudd hela tiden och att när hon försökte slita sig loss
genom att veva med armarna beslutade han att omhänderta henne för våldsamt
motstånd och ordningsstörande uppträdande, eftersom hans försök att avvisa henne
varit lönlöst samt att han sedan förde henne mot avräkningsrummet för
identifiering. Han har vidare uppgivit att hon satte sig på en stol inne i ett förrum till
avräkningsrummet, att hon nästan med en gång reste sig upp och vägrade därefter
5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
att sätta sig på stolen, att hon gapade och skrek så att det hördes in till angränsande
rum, att Övergaard då kom in i rummet, att Samsing tryckte ned henne i stolen, att
han tog ett grepp på henne, dock inte ett skuldergrepp, att han höll hennes arm snett
bakom hennes rygg så att hennes hand var i höjd med ländryggen samtidigt som han
lade höger hand på hennes axel, att Övergaard tog tag i hennes högra arm på samma
sätt som Samsing tagit tag i hennes vänstra arm, att hon stod böjd med överkroppen
mot golvet, att hon gjorde sig tung och föll ned mot golvet, att Samsing i samband
med fallet hörde ett dovt ljud som gjorde att han förstod att hon skadat sig och att
hon i samband med fallet måste ha gjort en rotationsrörelse så att armen skadades
samt att han sedan åkte med henne till sjukhuset. Han har också uppgivit att han inte
sparkat henne på benet, att han inte dragit henne i håret, att han inte vridit upp
armen bakom ryggen och att han således inte tagit ett s k skuldergrepp utan istället
ett s k förenklat skuldergrepp som var ett mellanting mellan ett ledgrepp och ett
skuldergrepp samt att han inte sagt till någon person att han orsakat skadan.
På åklagarens begäran har som vittnen hörts Arcady Baziants och Nadezda
Ryazanskaya, båda kamrater till Gorjaeva Cederqvist, samt Jörgen Sanner, far till
Gorjaeva Cederqvist. Dessutom har på åklagarens begäran hörts som vittne
överläkaren Peter Konrad. På Samsings begäran har som vittne hörts
polisinspektören Övergaard.
Åklagaren har åberopat den skriftliga bevisning som framgår av stämningsansökan,
domsbilaga 1.
Gorjaeva Cederqvist och Samsing har lämnat motstridiga uppgifter om vad som
hänt vid det aktuella tillfället. Gorjaeva Cederqvists berättelse stöder i allt väsentligt
åklagarens talan. Hennes uppgifter när det gäller hela händelseförloppet får stöd av
vad Jörgen Sanner berättat under sitt vittnesförhör. När det gäller frågan om hur
Gorjaeva Cederqvist skadat armen ger rättsläkaren också stöd åt hennes berättelse
och när det gäller vad som hände innanför spärrarna vid tunnelbaneingången får
6
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
hennes uppgifter även visst stöd av vad Nadezda Ryazansaya och Arcady Baziants
berättat. Samsings uppgifter när det gäller vad som hände inne i det s k
avräkningsrummet får däremot stöd av vad Övergaard uppgivit.
Såvitt gäller åtalet för olaga frihetsberövande alternativt tjänstefel gör tingsrätten
följande bedömning.
Samsings uppgifter att Gorjaeva Cederqvist saknat färdbiljett och att han misstänkte
att Gorjaeva Cederqvist gick igenom spärren till tunnelbanan utan eget giltigt
färdbevis får visst stöd av vad Övergaard berättat, nämligen att vid
kroppsvisiteringen av Gorjaeva Cederqvist det inte påträffades något färdbevis.
Dessutom har Gorjaeva Cederqvist och Nadezda Ryazanskaya lämnat motstridiga
uppgifter när det gäller en färdbiljett, nämligen att Nadezda Ryazanskaya har påstått
att hon innanför spärrarna överlämnat sin färdbiljett till Gorjaeva Cederqvist, vilket
Gorjaeva Cederqvist förnekat. Om Nadezda Ryazanskayas uppgifter är riktiga
borde Gorjaeva Cederqvist har haft två färdbiljetter på sig då Övergaard
kroppsvisiterade henne, vilket inte varit fallet. Enligt tingsrättens mening föreligger
därför osäkerhet om riktigheten av både Nadezda Ryazanskaya och Gorjaeva
Cederqvists uppgifter.
Mot bakgrund av vad som sålunda och i övrigt framkommit i målet finner
tingsrätten att Samsings uppgifter om att han misstänkte att Gorjaeva Cederqvist
gått igenom spärren till tunnelbanan utan giltig färdbiljett och att han därför gick
fram till Gorjaeva Cederqvist och bad henne uppvisa färdbevis samt att Gorjaeva
Cederqvist vägrade uppvisa färdbevis inte har vederlagts av åklagaren.
Av övervakningsfilmen framgår att Gorjaeva Cederqvist och hennes kamrat gått
hastigt mot rulltrapporna med Samsing efter sig. Att Samsing därefter tagit tag i
Gorjaeva Cederqvists axel eller jacka råder inte någon tvekan om. Frågan är om
Samsings gjort detta för att avlägsna Gojaeva Cederqvist från platsen i syfte att
7
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
beivra fortsatt våldsamt uppträdande och att beivra brottslig gärning, vilket han
påstått. Det är även fråga om Gorjaeva Cederqvist försökt slita sig loss, viftat med
armarna och varit högljudd, vilket Samsing också påstått.
Det framgår inte av övervakningsfilmen att Gorjaeva Cederqvist försökt slita sig
loss genom att vifta med armarna eller att hon varit högljudd. När det gäller
övervakningsfilmen, vilken spelats upp i rättssalen, har den inte varit så tydlig att
man kunnat se vad som verkligen skett innanför spärrarna när det gäller Gorjaeva
Cederqvists och Samsings kontakter med varandra. Det har således inte gått att se
huruvida Gorjaeva Cederqvist viftat med armarna eller inte. Övervakningsfilmen
har inte heller haft något ljud, varför det inte gått att höra om Gorjaeva Cederqvist
varit högljudd eller inte.
Visserligen har Gorjaeva Cederqvists kamrat Nadezda Ryazanskaya uppgivit att
Gorjaeva Cederqvist varken varit högljudd eller viftat med armarna men som
tingsrätten konstaterat ovan har hon uppgivit att hon gett sin färdbiljett till Gorjaeva
Cederqvist efter det att de passerat spärrarna. Hon har även uppgivit att hon
överlämnat färdbiljetten därför att hennes fickor varit dåliga. Som tingsrätten också
konstaterat ovan har Gorjaeva Cederqvist förnekat att hon tagit emot någon
färdbiljett från Nadezda Ryazanskaya. Tingsrätten finner det inte heller särskilt
sannolikt att Nadezda Ryazanskaya överlämnat färdbiljetten av det skälet att hennes
fickor varit dåliga.
Frågan är då vilket bevisvärde Nadezda Ryanskayas uppgifter om att Gorjaeva
Cederqvist inte viftat med armarna och att hon inte varit högljudd kan ha. Vissa
tveksamheter måste mot bakgrund av vad som ovan och i övrigt framkommit ändå
ställas till bevisvärdet av hennes uppgifter.
Arcady Baziants har uppgivit att han sett att polismannen tagit tag i Gorjaeva
Cederqvist men inte att hon försökt rycka bort armen, vilket han uppgivit att han
8
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
kunnat ha missat eftersom han varit i rörelse. Han har också uppgivit att han inte
heller sett att Gorjaeva Cederqvist gjort motstånd mot polismannen utan istället sett
att hon snällt följt med polismannen.
Som ovan konstateras har det genom övervakningskameran varit svårt att se vad
som verkligen skett när det gäller frågan om Gorjaeva Cederqvist viftat med
armarna och varit högljudd eller inte. Det måste också ha varit svårt för Arcady
Baziant, som befunnit sig utanför spärrarna och som dessutom varit i rörelse, att se
vad som verkligen skett mellan Samsing och Gorjaeva Cederqvist. Frågan är då
vilket bevisvärde Arcady Baziants uppgifter att han inte sett att Gorjaeva Cederqvist
gjort något motstånd mot polismannen kan anses ha. Enligt tingsrättens mening
måste mot bakgrund av vad som ovan och i övrigt framkommit viss tveksamhet
också ställas till bevisvärdet av Arcady Baziants uppgifter.
När det gäller Gorjaeva Cederqvists pappa Jörgen Sanners uppgifter, vilka bygger
på vad Gorjaeva Cederqvists berättat för honom efter händelsen ifråga, har denne
vid huvudförhandlingen dock inte berättat något av betydelse om vad som verkligen
hänt i denna del.
Åklagaren, som har bevisbördan för att händelsen gått till på sätt han påstått, har
enligt tingsrättens mening mot bakgrund av vad som ovan och i övrigt kommit fram
inte lyckats visa att följande av Samsings uppgifter om händelsen varit oriktiga,
nämligen att han misstänkte att Gorjaeva Cederqvist passerat spärrarna utan giltig
färdbiljett, att hon på hans fråga vägrat att visa sin färdbiljett, att hon varit högljudd
och uppträtt ordningsstörande och att han därför har försökt avlägsna Gorjaeva
Cederqvist från platsen i syfte att beivra fortsatt våldsamt uppträdande och brottslig
gärning först genom tillsägelser och därefter genom att ta tag i Gorjaeva
Cederqvists axel eller arm samt att Gorjaeva Cederqvist då gjort motstånd och
försökt slita sig loss genom att vifta med armarna och vara högljudd. Åklagaren har
inte heller vederlagt Samsings uppgifter att han därefter omhändertagit Gorjaeva
9
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
Cederqvist misstänkt för våldsamt motstånd och ordningsstörande beteende och
därför fört henne till avräkningsrummet för identifiering.
Genom den sammantagna bevisningen som presenterats vid huvudförhandlingen i
denna del av målet har tingsrätten således funnit att åklagaren inte har lyckats visa
att Samsings åtgärder att föra Gorjaeva Cederqvist till avräkningsrummet och att
kvarhålla henne där i cirka fem minuter har saknat laga grund. En polisman kan
nämligen dels enligt 23 kap 8 § rättegångsbalken ta en person som är misstänkt för
brott till omedelbart förhör och dels enligt 13 § polislagen (1984:387) tillfälligt
omhänderta en person för ordningsstörande beteende om denne motsätter sig att
avlägsna sig från platsen på det sätt polismannen anvisat. Det är således inte bevisat
att Samsing inte följt lagarna i enlighet härmed. Att Samsing inte skrivit något
särskilt protokoll beträffande hans omhändertagande av Gorjaeva Cederqvist, vilket
Samsing dock påstått att han skrivit, har åklagaren inte lagt Samsing till last i
gärningsbeskrivningen och ändrar inte tingsrättens bedömning. Åtalet för olaga
frihetsberövande alternativt tjänstefel skall därför ogillas.
När det gäller åtalet för misshandel alternativt tjänstefel och vållande till
kroppsskada gör tingsrätten följande bedömning.
Övergaard är den enda av vittnena som varit närvarande när den påstådda
misshandeln och den påstådda vållande till kroppsskadan ägde rum. Hans berättelse
stöder i allt väsentligt Samsings uppgifter, nämligen att Samsing inte sparkat
Gorjaeva Cederqvist på benet, inte tagit henne i håret, inte tryckt ned henne på
golvet och inte heller vridit upp hennes vänstra arm bakom ryggen. Mot dessa
uppgifter står Gorjaeva Cederqvists uppgifter att Samsing gjort på sätt åklagaren
påstått. Hennes uppgifter får också stöd av vad hennes pappa Jörgen Sanner berättat
om vad Gorjaeva Cederqvist berättat för honom efter händelsen, nämligen att
Samsing gjort det åklagaren påstått. När det gäller vridningen av armen stöder
rättsläkaren Peter Konrads uppgifter det Gorjaeva Cederqvist berättat. I rättsintyget
10
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
står dock att det inte helt kan uteslutas att ett fall mot en stolkant också kunde vara
orsak till frakturen. Vid huvudförhandlingen har Peter Konrad även uppgivit att det
var en ovanlig typ av skada för en kvinna i den åldern Gorjaeva Cederqvist varit vid
tillfället ifråga och att man vid ett sådant rotationsvåld som kan ha förekommit
knappast själv kan ha medverkat till skadan. Han har dock på fråga från försvararen
uppgivit att när man är fasthållen med ett grepp som det som Samsing uppgivit att
han tagit och man i samband därmed roterar med kroppen är det föga sannolikt men
möjligt att den roterande personen själv kunnat orsaka skadan. På fråga av
målsägandebiträdet har Peter Konrad även uppgivit att om två personer håller i
personen samtidigt i båda armarna är detta dock inte möjligt. Övergaard, som har
hållit fast Gojaeva Cederqvist i den högra armen, har uppgivit att han inte visste om
han släppte greppet om Gorjaeva Cederqvists arm före eller efter det att den vänstra
armen skadades.
Även om det är högst sannolikt att skadan uppkommit på sätt åklagaren påstått
föreligger mot bakgrund av vad Peter Konrad uppgivit i läkarintyg och vid
huvudförhandlingen en liten men ändock en viss tveksamhet om hur skadan
uppkommit. Genom de olika uppgifter om vad som hänt inne i avräkningsrummet
och som framkommit i målet av Samsing och Övergaard, å ena sidan, samt av
Gorlaeva Cederqvist och hennes pappa Jörgen Sanner, å andra sidan, är det enligt
tingsrättens mening inte helt klarlagt på vilket sätt och när skadan uppkommit.
Eftersom det krävs en bevisning som gör att det skall vara ställt utan allt rimligt
tvivel att Samsing gjort sig skyldig till brott, således även sådana oaktsamhetsbrott
som avser vållande till kroppsskada och tjänstefel, finner tingsrätten att den
sammanlagda bevisningen inte räcker till för att fälla Samsing för varken
misshandel alternativt tjänstefel eller vållande till kroppsskada. Åtalet i dessa delar
skall därför ogillas.
11
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
Åtalet för dataintrång
Samsing har vitsordat de faktiska uppgifterna i denna del och uppgivit bland annat
följande: Syftet med att han gått in och tittat i de olika anmälningarna och tagit ut
vissa utskrifter av anmälningarna har varit att han behövt uppgifter för sitt arbete.
Det har bland annat gällt identifikationsuppgifter eller telefonnummer eller liknande
uppgifter. Uppgifterna har använts bland annat i krogtillsynsdokument som han
upprättat eller beslagsdokument eller i underrättelse- och spaningsrapporter till
olika enheter inom polisen. Nu aktuella anmälningar var inte åtkomstskyddade utan
vilken polis som helst inom distriktet kunde gå in och titta på dessa anmälningar
utan att ha särskild behörighet. I brottsbekämpande syfte arbetade han en hel del
med att inhämta information genom olika anmälningar om brott som var inlagda i
datasystemet. Detta var hans chef helt medveten om och inte haft något att erinra
emot. Om anmälningarna var åtkomstskyddade kunde han bara komma åt
anmälningarna i dataregistret om han fick en särskild behörighet till det och det fick
han begära hos någon chefsperson i varje särskilt fall.
Tingsrättens bedömning.
Åklagaren har åberopat 4 § i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
användningen av IT-system inom Polisen där bland annat följande står skrivet: ITsystem som är tillgängliga inom Polisen får användas endast när det är nödvändigt
för att genomföra en viss arbetsuppgift. Det skall vara sannolikt att användandet i
det enskilda fallet är till nytta för arbetets genomförande.
De sex anmälningarna som Samsing har gått in i dataregistret och tittat på och tagit
ut vissa utskrifter på har varit fråga om anmälningar mot honom själv. Han har
påstått att de uppgifter han tagit fram ur dessa anmälningar – till exempel
personnummer eller telefonnummer - har använts av honom i andra ärenden.
Enligt ovannämnda föreskrifter och allmänna råd skall det vara sannolikt att
användandet av uppgifterna i det enskilda fallet varit till nytta för arbetets
12
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
genomförande. Det är dock åklagaren som skall bevisa att användandet av
uppgifterna i anmälningarna ifråga sannolikt inte varit till nytta för Samsings
arbetsuppgifters genomförande. Den bevisning åklagaren åberopat och presenterat i
detta avseende är vittnesförhöret med Håkan Mellhagen och innehållet i
promemorior rörande dels upprättade handlingar och dels krogtillsynsdokument.
Mellhagen har uppgivit bland annat att Samsing på polisstationen gick in i
dataregistret och fick tag på personnumret beträffande den man Samsing och
Mellhagen tidigare hade gjort ett ingripande gentemot och som Mellgren visserligen
kände igen men som inte var identifierad och att personnumret skulle användas i
den avrapportering som skulle göras av ingripandet mot mannen samt att Mellhagen
först efteråt fick reda på att Samsing gått in och tagit fram personnumret från den
anmälan som mannen gjort mot Samsing och Mellhagen. Mellhagen har vidare
bekräftat riktigheten av att han vid polisförhör har sagt att det inte fanns något annat
sätt att identifiera mannen på än att gå in i anmälningen som mannen gjort mot
polismännen.
Mellhagen har lämnat uppgifter som snarare stöder Samsings uppgifter att vissa
uppgifter i anmälningen mot honom varit till nytta för Samsings arbetsuppgifter än
att så inte varit fallet.
Att det i de olika promemoriorna som åklagaren åberopat antecknats att det inte
skrivits några underrättelseuppslag spaningsuppslag eller krogtillsynsdokument med
anledning av uppgifter i de aktuella anmälningarna mot polis behöver nödvändigtvis
inte betyda att Samsings uppgifter att så skett varit helt oriktiga. Av innehållet i en
promemoria angående upprättade underrättelseuppslag framgår nämligen att
Samsing producerar en enorm mängd spaningsuppslag och att Samsing var bäst i
länet på det samt att i vart fall våldsgruppen hos polisen inte sparade
underrättelseuppslag generellt på något sätt.
13
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 4
Enhet 41
DOM
B 47-10
Visserligen kan det tyckas ha varit olämpligt av Samsing att gå in i dataregistret
beträffande anmälningar mot honom själv men det är inte visat i målet att vissa
uppgifter i anmälningarna ifråga inte varit nödvändiga för att genomföra Samsings
arbetsuppgifter. Det är enligt tingsrättens mening dock anmärkningsvärt att
anmälningarna ifråga inte varit åtkomstskyddade i dataregistret hos polisen.
Eftersom det således inte är visat att sökningarna i dataregistret skett olovligen skall
åtalet i denna del ogillas.
Skadeståndsfrågan
Mot bakgrund av ovan gjorda bedömningar i ansvarsdelen, nämligen att åtalen mot
Samsing ogillats, finner tingsrätten att också yrkandet om skadestånd skall ogillas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR se domsbilaga 3 (DV 400)
Överklagande, ställt till Svea hovrätt, skall inges till tingsrätten med hänsyn till
mellankommande helg senast den 3 januari 2011.
Göran Svedberg
Skiljaktig mening, se domsbilaga 4.
Bilaga 1
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Enhet 41
INKOM: 2010-07-23
MÅLNR: B 47-10
AKTBIL: 11
Bilaga 2
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Enhet 41
INKOM: 2010-11-11
MÅLNR: B 47-10
AKTBIL: 40
Bilaga 3
Bilaga
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller
ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas
till tingsrätten. Överklagandet prövas av den
hovrätt som finns angiven i slutet av domen.
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det
slut som tingsrätten har kommit till,
3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas
av högre rätt, eller
Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten
inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen.
DV 400 • 2008-11 • Producerat av Domstolsverket
Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får
också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga
tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in
till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om
det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas.
Samma regler som för part gäller för den som
inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår
honom eller henne. I fråga om sådant beslut
finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i
hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om
1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har
kommit till,
4. det annars finns synnerliga skäl att
pröva överklagandet.
Om prövningstillstånd krävs och sådant inte
meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det
är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser
att prövningstillstånd bör meddelas.
I vilka fall krävs prövningstillstånd?
Brottmålsdelen
Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten
ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade
1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller
2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer
än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Enskilt anspråk (skadeståndstalan)
För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel
gäller följande undantag:
Överklagas domen även i brottmålsdelen och
avser överklagandet frågan om den tilltalade
ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte
prövningstillstånd för ett till denna gärning
kopplat enskilt anspråk i de fall
www.domstol.se
1. det enligt ovanstående regler inte krävs
prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller
skäl enligt klagandens mening är oriktiga,
5. de bevis som åberopas och vad som
ska styrkas med varje bevis, samt
2. prövningstillstånd i brottmålsdelen
meddelas av hovrätten.
6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för
att prövningstillstånd ska meddelas.
Beslut i övriga frågor
Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs
även prövningstillstånd vid beslut som endast
får överklagas i samband med överklagande av
domen.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla
uppgifter om
1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag
och nummer för domen,
2. parternas namn och hemvist och om
möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart,
3. den ändring av tingsrättens dom som
klaganden vill få till stånd,
4. grunderna (skälen) för överklagandet
och i vilket avseende tingsrättens dom-
Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska
ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller
en förnyad syn på stället, ska han eller hon
ange det och skälen till detta. Klaganden ska
också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är
den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges.
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden
eller hans/hennes ombud. Till överklagandet
ska bifogas lika många kopior av skrivelsen
som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av
tingsrätten. Adress och telefonnummer finns
på första sidan av domen.
www.domstol.se
Bilaga 4
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Enhet 41
INKOM: 2010-12-10
MÅLNR: B 47-10
AKTBIL: 49
Bilaga B