Transcript Indvandreres arbejdsmiljø og tilknytning til arbejdsmarkedet i Finland

Rekruttering af udenlandsk arbejdskraft:
Indvandreres arbejdsmiljø og tilknytning til
arbejdsmarkedet i Finland
Olli Sorainen
Työ- ja elinkeinoministeriö, Suomi
Arbets- och näringsministeriet i Finland
Rapporten
Rekruttering af udenlandsk arbejdskraft: Indvandreres arbejdsmiljø og tilknytning til
arbejdsmarkedet i Finland
Forfattere
Olli Sorainen
Udgiver
Työ- ja elinkeinoministeriö, Suomi, Arbets- och näringsministeriet i Finland
Redaktion afsluttet
September 2010
Finansiering
Denna landrapport är en del av ett förberedande projekt, som finansieras av
Nordiska ministerrådets globalisering projekt ’Udenlandsk arbejdskraft i Norden:
Sammenlignende analyser af arbejdsvilkår, arbejdsmiljø og
rekrutteringsforudsætninger’
Työ- ja elinkeinoministeriö
Arbets- och näringsministeriet i Finland
Södra esplanaden 4
00130 Helsingfors
Finland
Telefonväxel: 010 60 6000
Telefax: (09) 1606 2166
registratur (at) tem.fi
Innehåll
1 Inledning ........................................................................................................................................... 2
1.1 Tema .......................................................................................................................................... 2
1.2 Definitioner ................................................................................................................................ 3
2 Lagstiftning och politik..................................................................................................................... 5
2.1 Tillträde, vistelse och arbete ...................................................................................................... 5
2.2 Anställningsvillkor..................................................................................................................... 9
2.3 Socialskydd och välfärdstjänster ............................................................................................. 13
2.3.1 Bostadsbaserad socialskydd.............................................................................................. 13
2.3.2 Socialskydd på grund av arbete ........................................................................................ 15
2.3.2 Användning av välfärdstjänster bland invandrare ............................................................ 16
3 Åtgärder för att främja arbetsinvandring från utomlands ............................................................... 16
3.1 Regeringens invandrarpolitik................................................................................................... 16
3.2 Rekryteringsåtgärder................................................................................................................ 17
3.3 Integreringsåtgärder ................................................................................................................. 18
4 Aktuella dimensioner och bild av arbetsinvandring ....................................................................... 18
4.1 Läget i samhället ...................................................................................................................... 18
4.2 Arbetsinvandring ..................................................................................................................... 20
4.2.1 Uppskattning av tillgänglig statistik ................................................................................. 20
4.2.2 Antalet och struktur av utländska arbetstagare ................................................................. 22
5 Aktuell bild på arbetsmarknaden av utländska arbetstagare........................................................... 32
5.1 Rekrytering och rekryteringskanaler........................................................................................ 32
5.2 Anställningsvillkor och arbetsförhållanden ............................................................................. 33
5.3 Kvalifikationer ......................................................................................................................... 35
5.4 Mobilitet på arbetsmarknaden.................................................................................................. 37
5.5 Arbetslöshet och marginalisering ............................................................................................ 38
6 Push och pull -faktorer.................................................................................................................... 40
7 Invandrarnas kunskaper om arbetslivets regler .............................................................................. 41
8 Sammanfattning .............................................................................................................................. 41
Litteratur ............................................................................................................................................ 44
2
1 Inledning
1.1 Tema
Under tidernas lopp i Finland har utvandring varit större än invandring. Av olika orsaker har folk
valt eller varit tvunget att söka arbete utomlands. Alltid har dock utlänningar flyttat till Finland,
särskilt efter att Finland blev självständigt. Speciellt före andra världskriget Finland var ett mycket
mångkulturellt land. Finlands ekonomi samt kulturella och politiska livet har fått många drag från
utländska fackmän och företagare som har varit verksamma i Finland.1
Efter krigstiden, speciellt på 1960 - och 70-talen, finsk arbetskraft flyttade i stor utsträckning
utomlands, bland annat till Sverige. Många har sedan kommit tillbaka, men i dag utanför Finland
bor närmare 1,3 miljoner människor som är finnar eller har finsk ursprung.
Invandring till Finland har efter krigstiden ökat bara långsamt. Efterfrågan av arbetskraft i industrin
var knapp och när tjänstesektorn började expandera, arbetskraft fanns bland kvinnor som deltog i
arbetslivet i relativt hög grad. Låg grad av arbetskraftsinvandring i Finland har också påverkats av
det faktum att Finland inte har kolonialhistoria.
Andel av utlänningar bland befolkningen började föröka sig på 1990-talet med anledning av
händelser i Sovjetunionen och återinvandring av ingermanländare. Finland har mottagit
kvotflyktingar sedan 1970-talet och siffrorna för asylsökande började gradvis öka under 1990-talet.
På 1990- och 2000-talet har den vanligaste orsaken för invandringen varit familjeanknytning. Efter
att den svåra ekonomiska recessionen på mitten av 1990-talet var över har också arbetsinvandringen
börjat öka igen. Den senaste recessionen från och med hösten 2008 ledde till kraftigt ökning av
arbetslöshet i allmänhet och också beviljade arbetstillstånd minskade. Antalet utlänningar på
arbetsmarknaden trots det inte minskade på samma takt.
Från utomlands rekryteras arbetstagare ofta till arbetskraftsintensiva branscher som restaurang-,
städning- och annan service och byggnadsektor. Största grupper av utländska arbetstagare kommer
nuförtiden från Estland och Ryssland. Arbetsmarknadslagstiftning gäller alla oberoende av
nationalitet och tillståndskategori etc. Under de senaste tiderna har dock publicerats undersökningar
och rapporter som framhäver att läget med efterlevandet av lagliga anställningsvillkor kanske kunde
förbättras.
I slutet av 2009 var sammanlagt 156 000 utländska medborgare varaktigt bosätta i Finland, vilket
utgör 3 % av hela befolkningen. År 2009 flyttade 25 400 personer till Finland från utomlands och
11 900 personer ur Finland. Nettoflyttningen blev således nästan 13 500. Det finns anledning att
anta att antalet utländska arbetstagare som inte bor fast i Finland är årligen circa 79 000.
I denna rapport beskrivs läget av arbetsinvandring till Finland samt utlänningar och deras
arbetsförhållanden på den finska arbetsmarknaden. Uppgifter för rapporten har hämtats från
statistiken, lagstiftningen och lagberedningsdokument, forskningar och annan litteratur samt
personliga utlåtanden av olika specialister.
1
T.ex. Korkiasaari Jouni & Söderling Ismo (2003).
3
1.2 Definitioner
Invandring, invandrare. Invandring eller flyttning till Finland (maahanmuutto, muuttaa maahan)
har sin lagliga definition i lagen om hemkommun (201/1994) och i lagen om tillämpning av
lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993). Dessa två lagar fastställer
utlänningens rätt till socialskydd i Finland.2
I 4 § lagen om hemkommun stadgas att kriterier för att en utlänning skulle beviljas hemkommun i
Finland. Utlänningen bör:
 ha ett i utlänningslagen (301/2004) avsett giltigt uppehållstillstånd som ger rätt till
kontinuerlig (A) eller permanent (P eller P-EY) vistelse,
 vara medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge eller
Schweiz och ha registrerat sin uppehållsrätt i enlighet med utlänningslagen, om sådan
registrering krävs av honom eller henne,
 vara familjemedlem till en sådan person som har hemkommun i Finland, eller
 ha ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års tillfällig
vistelse (B) och dessutom med beaktande av förhållandena som helhet har för avsikt att
stadigvarande bosätta sig i Finland.
Som faktorer som visar att en i sista punkten avsedd person är stadigvarande bosatt i Finland
beaktas bland annat att han eller hon har ett giltigt arbetsavtal eller annan därmed jämförbar
utredning om minst två års arbete eller studier i Finland.
I 3 a § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet stadgas att
lagstiftningen om social trygghet tillämpas på en person som flyttar till Finland om det med
beaktande av personens helhetssituation anses att han eller hon flyttar till Finland för att
stadigvarande bosätta sig här. Faktorer som visar att utlänningen bosätter sig i Finland
stadigvarande är bland annat:


utlänningen är familjemedlem eller nära anhörig till en person som är stadigvarande bosatt i
Finland,
utlänningen har ett arbetsavtal på minst två år eller något annat därmed jämförbart avtal för
arbete i Finland
Från synvinkel av dessa lagar har sådana utlänningars som vistas i Finland utan att uppfylla kriterier
av ovan nämnda lagar alltså inte invandrat eller flyttat till Finland. De flesta av utländska
arbetstagare som har rekryterats från utomlands hör till denna grupp, vanligen på grund av den
tillfälliga naturen av uppehållstillståndet eller kortvariga arbete t.ex. i jordbruket.
I praktiken finns det ingen klar definition om det vem som konstateras som invandrare. I det
vardagliga språket och också i den politiska debatten inkluderas dock nästan alla utlänningar som
vistas i Finland – utom turister - som invandrare. För att utttrycka sig exakt bör man klargöra varje
gång vad som menas när man talar om invandrare.
Arbetsinvandring, arbetsinvandrare Liksom ovan sagt, invandring i det almänna språket är mycket
brett begrepp. Ofta hänvisar man till och med de utstationerade arbetstagare på byggnadsplatser och
bärplockare på akrar i gruppen invandrare. Likaså är finska ordet ”työperusteinen maahanmuutto”
2
Också tillämpning av integrationslagen baserar sig på definition i lagen om hemkommun (3 § i lagem om främjande
av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999).
4
(”arbetsrelaterade invandring”) omfattande: normalt innehåller det alla utlänningar som arbetar i
Finland oberoende av det om utlänningen har ”flyttat” eller har för avsikt att flytta till Finland.
Den nuvarande finska lagstiftningen känner bara individuella tillstånd för vistelse och arbete. Alla
uppehållstillstånd, också de som innehåller rätt att arbeta, beviljas till en särskild utlänning. För att
bevilja arbetstagares uppehållstillsstånd för en utlänning behövs det en nämnd arbetsgivare.
Tillståndet beviljas dock inte för en arbetsgivare, och arbetsgivaren har inga rättigheter vis a vis
uppehållstillståndet. På grund av 77 § i utlänningslagen berättigar uppehållstillstånd för arbetstagare
till att arbeta inom en bransch eller flera. Av särskilda skäl kan uppehållstillstånd för arbetstagare
begränsas till arbete i anställning hos en viss arbetsgivare.
Arbetstillstånd för grupper finns inte. Arbetsgivaren kan dock be om ett förhandsbesked om
förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd för en eller flera utländska arbetstagare. Detta
regleras i 78 § utlänningslagen.
Med en utstationerad arbetstagare avses en arbetstagare som vanligtvis arbetar i någon annan stat
än Finland och som av en arbetsgivare i en annan stat sänds för att arbeta i Finland under en
begränsad tid i samband med att denna arbetsgivare tillhandahåller tjänster över gränserna.
Vid utstationeringen av arbetstagare är det fråga om situationer där
1) arbetstagaren utstationeras för att utföra arbete under företagets (dvs. arbetstagarens
arbetsgivarföretags) ledning och för dess räkning med stöd av ett avtal som ingåtts mellan
arbetsgivaren och en i Finland verksam mottagare av tjänsterna
2) arbetstagaren utstationeras på en arbetsplats eller i ett företag som tillhör samma
företagsgrupp
3) det företag som hyr eller förmedlar arbetskraft utstationerar arbetstagaren i arbete till ett
annat företags förfogande.
Bestämmelser om utstationerade arbetstagares minimiarbetsvillkor ingår i lagen om utstationerade
arbetstagare (1146/1999). Genom lagen verkställdes direktiv (96/71/EG) om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Med tanke på lagens tillämpning har det
ingen betydelse om arbetsgivaren är från ett annat EU-land eller från ett land utanför EU. Lagen
tillämpas inte på besättning som arbetar på företagens fartyg som bedriver handelssjöfart.
På en i Finland utstationerad arbetstagares arbetsavtal skall vissa bestämmelser i Finlands lag
tillämpas till de delar de är fördelaktigare för arbetstagaren än de bestämmelser som annars skall
tillämpas på arbetstagaren.
Säsongarbetstagare har inte definierats in den finska lagstiftningen eller invandrin gspolitiken. I
utlänningslagen finns olika stadganden som kan tillämpas för en utlänning som arbetar i Finland
säsöngsmässigt. Säsongarbetstagare inkluderas ofta i gruppen ”arbetsinvandrare”. Europeiska
kommissionen har den 13.7.2010 lagt fram ett förslag till direktiv om säsongsarbete (COM(2010)
379 final). Syftet med förslaget är att fastställa ett gemensamt förfarande för inresa och vistelse i
EU och vilka rättigheter säsongsarbetare från tredjeland ska ha. Förslaget leder troligen också i
Finland bl.a. till det att säsongsarbetare definieras i lagstiftningen.
Högutbildade – lågutbildade utländska arbetstagare har inte heller definierats in den finska
lagstiftningen. Enligt utlänningslagen utgör utbildningsnivån inget direkt kriterium i prövningen av
uppehållstillstand. I utlänningslagen finns många paragrafer som kan lättare tillämpas för en
högutbildad utlänning, t.ex. ”en person som har en ledande position i ett företag” eller ”en
5
sakkunnig expert”. I dessa fall är arbete tillåtet med ett vanligt uppehållstillstånd, vilket betyder
mindre byråkrati och snabbare ansökningsprocess.
Direktiv 2009/50/EG (25.5.2009) om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för
högkvalificerad anställning skall också i Finland leda till att högkvalificerat arbete eller arbetstagare
definieras i lagstiftningen.
2 Lagstiftning och politik
2.1 Tillträde, vistelse och arbete
EU-medborgarnas rätt att arbeta
Lagen om övergångsperiod, som gällde medborgare av stater som blev medlemmar i EU 2004,
upphävdes 2006 som oeffektiv och för att orsaka skatteförluster samt att ha vridande effekter på
arbetsmarknaden.3 Övergångsperiodslagen gällde bara direktrekrytering från de nya EU-länderna
men inte utstationering av arbetstagare.4 Övergångsperiodslagen blev ersatt av registeringslagen
som hade för målsättning att förbättra möjligheter att statistikföra arbetstagare från nya EU-länder.5
Lagen hade marginell verkan och det upphävdes 1.5.2009. Sedan 1.5.2006 har har alla EUmedborgare haft rätt att arbeta fritt i Finland.
Unionsmedborgare får uppehålla sig eller söka arbete i Finland i tre månader utan att registrera sin
uppehållsrätt. Den fria rörligheten gäller också EU-medborgarnas och deras makars eller sambors
familjemedlemmar som inte är EU-medborgare. Som familjemedlemmar i dessa fall räknas barn
under 21 år samt barn och föräldrar som måste försörjas.
Uppehållsrätten av EU-medborgare och deras familjemedlemmar skall registreras hos
polismyndigheten.
En EU-medborgare och hans/hennes familjemedlem beviljas permanent uppehållstillstånd efter att
de har bott fem år i Finland. En EU-medborgare kan ansöka om ett intyg om permanent
uppehållstillstånd. Familjemedlemmar som inte är EU-medborgare kan ansöka om permanent
uppehållskort.
Arbetstagare från länder utanför EU/EES
Arbetstagare från länder utanför EU/EES har möjlighet att arbeta på grund av arbetstagares
uppehållstillstånd, vanligt uppehållstillstånd eller utan uppehållstillstånd (visum eller visumfrihet).
Valet av tillsståndskategori beror på arbete eller arbetstagares position.
1) Uppehållstillstånd för arbetstagare
3
Lag om förutsättningarna för förvärvsarbete för medborgare i Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen,
Slovenien och Slovakien (309/2004).
4
SRR 1/2006.
5
Lag om registrering av uppgifter om arbete som utförs av medborgare i vissa av den Europeiska unionens
medlemsstater (418/2006).
6
I utlänningslagen (301/2004) finns föreskrifter om uppehållstillstånd för arbetstagare. Enligt 70 § i
utlänningslagen är syftet med systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare att systematiskt,
snabbt och smidigt främja tillgången på arbetskraft med beaktande av arbetsgivares och utländska
arbetstagares rättssäkerhet samt möjligheterna för den arbetskraft som redan finns på
arbetsmarknaden att få arbete.
Uppehållstillstånd för arbetstagare beviljas enligt ett tvåstegsförfarande. Först bedömer arbets- och
näringsbyrån i enlighet med 72 § i sitt delbeslut de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för
tillståndet, dvs. möjligheten att inom en rimlig tid finna sådan arbetskraft som lämpar sig för det
aktuella arbetet bland den arbetskraft som står till förfogande på arbetsmarknaden. Samtidigt
säkerställer arbets- och näringsbyrån att beviljandet av uppehållstillståndet för arbetstagare inte
hindrar en sådan person som lämpar sig för det aktuella arbetet och som står till förfogande på
arbetsmarknaden från att få arbete. Vid prövningen av huruvida uppehållstillstånd för arbetstagare
ska beviljas beaktar arbets- och näringsbyrån de rikstäckande riktlinjer för de allmänna villkoren för
anlitandet av utländsk arbetskraft som har utfärdats genom beslut av statsrådet, samt arbets- och
näringscentralens regionala riktlinjer.
Enligt 71 § i utlänningslagen deltar också arbetsmarknadsparterna i utformandet av dessa riktlinjer.
Därefter bedömer arbetskraftsbyrån i enlighet med 73 § i utlänningslagen de centrala villkoren för
arbetet samt arbetsgivarens förmåga att uppfylla sina förpliktelser som arbetsgivare.
Vidare granskar arbetskraftsbyrån att utlänningens försörjning är tryggad och säkerställer i enlighet
med 72 § att uppehållstillstånd för arbetstagare endast beviljas personer som uppfyller de
föreskrivna villkoren i de fall då det krävs särskild kompetens eller ett godkänt hälsotillstånd för
arbetet.
Efter att arbetstillståndsenheten har fattat sitt delbeslut beviljas utlänningen enligt 83 § i
utlänningslagen ett första uppehållstillstånd för arbetstagare av Migrationsverket eller ett fortsatt
tillstånd av polisinrättningen i häradet, om de allmänna villkor för beviljande av uppehållstillstånd
som föreskrivs i 36 § i utlänningslagen är uppfyllda. Dessa villkor innebär att det inte får finnas
sådana hinder för beviljande av uppehållstillstånd som gäller allmän ordning eller säkerhet och att
det inte får vara fråga om kringgående av bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet.
Enligt 53 § i utlänningslagen beviljas det första tidsbegränsade uppehållstillståndet för ett år, dock
högst för den tid sökandens resedokument gäller, om inte uppehållstillstånd söks för en kortare tid.
Enligt 55 § i utlänningslagen kan ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för högst fyra år.
Uppehållstillståndet för arbetstagare kan beviljas för tillfälligt arbete eller för arbete av fortgående
karaktär.
Uppehållstillståndet för arbetstagare beviljas i allmänhet för en viss bransch. Arbetstagaren kan byta
jobb inom den bransch som arbetstillståndet gäller. Arbetstillståndet beviljas av migrationsverket
eller polisinrättningen i häraden. Dessa kontrollerar att de allmänna villkoren för uppehållstillstånd
uppfylls enligt utlänningslagen.
2) Arbete på grund av vanligt uppehållstillstånd
I vissa fall får en utlänning arbeta i Finland med stöd av ett vanligt uppehållstillstånd som beviljas
av Migrationsverket eller polismyndighet. Uppehållstillstandet beviljas utan att det utförs någon
prövning av tillgången på arbetskraft.
7
Tillfällen när det är möjligt att arbeta på grund av ett vanligt uppehållstillstånd är listade i
utlänningslagen. Obegränsad rätt att förvärvsarbeta på grund av ett vanligt uppehållstillstånd har
enligt 79 § i utlänningslagen en utlänning som har beviljats
1) permanent uppehållstillstånd, EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta eller kontinuerligt
uppehållstillstånd på grundval av annat än arbete eller yrkesutövning,
2) uppehållstillstånd på grund av familjeband,
3) tillfälligt uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skydd eller annan humanitär invandring,
4) tillfälligt uppehållstillstånd för offer för människohandel,
5) tidsbegränsat uppehållstillstånd, då personen i fråga sköter ledningsuppgifter på högsta nivå eller
mellannivå i ett företag eller utför sakkunniguppdrag som kräver specialkompetens, är idrottare,
tränare eller idrottsdomare, om verksamheten är yrkesmässig, arbetar för ett religiöst eller
ideologiskt samfund, yrkesmässigt verkar inom området för vetenskap, kultur eller konst med
undantag av restaurangmusiker, eller arbetar i en internationell organisation eller sköter uppgifter
som hänför sig till officiellt mellanstatligt arbete.
Rätt att förvärvsarbeta på grund av ett vanligt uppehållstillstånd har också en utlänning vars arbetseller uppdragsgivare inte har något verksamhetsställe i Finland, om han eller hon är yrkesmässigt
verksam inom masskommunikationsområdet, eller undersöker marknaden, förbereder ett företags
etablering i Finland, förhandlar om eller skaffar beställningar eller övervakar hur beställningar
verkställs eller sköter andra motsvarande uppgifter, samt en utlänning som av utrikesministeriet
beviljats uppehållstillstånd för att utföra bygg-, reparations- och underhållsarbete vid en
beskickning. En utlänning som har avlagt examen i Finland har också rätt att förvärvsarbeta på
grund av ett vanligt uppehållstillstånd med stöd av sitt uppehållstillstånd utan att det genomförs
någon prövning av tillgången på arbetskraft.
Enligt 80 § i utlänningslagen har en utlänning begränsad rätt att arbeta på grund av ett vanligt
uppehållstillstånd i Finland om han eller hon
1) har beviljats uppehållstillstånd för studier, om arbetet är arbetspraktik som ingår i examen eller
ett slutarbete som ingår i studierna och som utförs i form av förvärvsarbete, eller om mängden av
arbete utjämnas till i genomsnitt 25 timmar per vecka under den tid då egentlig undervisning ordnas
vid läroanstalten, eller om heltidsarbetet infaller under en tid då egentlig undervisning inte ordnas
vid läroanstalten,
2) kommer till landet för att arbeta i olika lärar-, föreläsar- och forskaruppgifter, varvid den
begränsade rätten att arbeta gäller högst ett år,
3) har kommit till Finland för att utföra arbete som t.ex. ingår i ett avtal om leverans av en maskin,
såsom installation av maskinen eller utbildning angående dess användning, då arbetet pågår högst
sex månader,
4) har beviljats uppehållstillstånd för arbete eller arbetspraktik som ingår i ett mellanstatligt avtal
eller medborgarorganisationers utbytesprogram, om arbetet eller praktiken pågår högst 18 månader,
eller som sker genom att en utlänning som avlagt högskoleexamen förflyttas inom företaget för
högst ett år,
5) kommer till landet för arbetspraktik som utförs av en 18—30-årig utlänning och studerar svenska
eller finska vid en utländsk högskola eller när praktikbranschen motsvarar utlänningens studier eller
examen, om arbetspraktiken pågår högst 18 månader, eller
6) har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 51 § på grund av hinder för avlägsnande ur landet,
när det har förflutit ett år sedan det första uppehållstillståndet beviljades.
8
3) Arbete utan uppehållstillstånd
Det finns fall där utlänningar kan förvärvsarbeta i Finland utan uppehållstillstånd. Den berörda
personen måste ändå ha ett giltigt visum om han eller hon kommer från ett land med vilket Finland
inte har ingått avtal om visumfrihet.
I 81 § i utlänningslagen regleras de situationer där en utlänning får arbeta utan uppehållstillstånd.
Rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd har en utlänning som
1) med stöd av inbjudan eller avtal kommer som tolk, lärare, sakkunnig eller idrottsdomare för
högst tre månader,
2) med stöd av inbjudan eller avtal kommer som yrkeskonstnär eller idrottare för högst tre månader,
inbegripet biträdande personal,
3) arbetar som sjöman antingen på ett fartyg som är inskrivet i handelsfartygsförteckningen eller på
ett fartyg som huvudsakligen går i trafik mellan utländska hamnar,
4) kommer för att plocka eller skörda bär, frukter, specialväxter, rotfrukter och grönsaker eller för
arbete i anslutning till pälsfarmning i högst tre månader,
5) efter att ha sökt internationellt skydd har vistats i Finland i tre månader, högst tills ansökan
avgörs med laga kraft, eller
6) såsom ordinarie arbetstagare hos ett företag som driver verksamhet i en annan EU- eller EES-stat
kommer för att utföra tillfälligt leverans- eller underleveransarbete, förutsatt att utlänningen i
nämnda stat har giltiga tillstånd som berättigar till vistelse och arbete.
När arbetsgivaren eller uppdragsgivaren inte har något verksamhetsställe i Finland, har en utlänning
rätt att förvärvsarbeta utan uppehållstillstånd
1) som demonstratör eller filmarbetare i högst tre månader,
2) som en person som hör till personalen på ett motorfordon i utländsk ägo eller besittning, när
utlänningen framför ett fordon med vilket en gränsöverskridande transport förs till
bestämmelseorten eller hämtas från utgångsorten, eller när trafikeringen i Finland hänför sig till
regelbunden reguljär trafik mellan orter av vilka åtminstone en är belägen utomlands och
utlänningen inte är bosatt i Finland, eller
3) som reseledare för en sällskapsresa från utomlands till Finland.
Enligt 82 § i utlänningslagen får antingen utlänningen själv eller en arbetsgivare för utlänningens
räkning utan fullmakt anhängiggöra en ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare. Ansökan får
lämnas in till en finsk beskickning, till arbets- och näringsbyrån eller till polisinrättningen i häradet.
Regeringens plan för att förändra uppehållstillståndssystem för arbetstagare
Efter att den nuvarande utlänningslagen trädde i kraft den 1.5.2004 har bestämmelser om arbete
kritiserats från många håll för att vara komplicerade och måntydliga.6 Konkreta ändringar
presenterades i rapporten av arbetsgruppen för arbetstillstånd i de bestämmelser och
myndighetsförfaranden som är förknippade med utlänningars arbete. De centrala förslagen till
ändringar i bestämmelserna handlar om att förtydliga paragrafer om utlänningars rätt att arbeta, att
utöka förhandsövervakningen av arbetsvillkoren och kraven från arbetsgivaren till att gälla alla de
uppehållstillstånd som beviljats för arbete samt göra reglerna för uppehållstillstånd för
näringsidkare mer konsekventa.7
6
7
T.ex. Sorainen (2007).
Työlupatyöryhmä (2007).
9
Nu har också regeringen ansett att det gällande systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare har
inte i praktiken fungerat på det sätt som avsågs i samband med beredningen av utlänningslagen.
Regeringen har föreslagit att utlänningslagen skall ändras så att det stämmer bättre överens med
behovet att främja arbetskraftsinvandring. Finlands attraktivitet ska förbättras genom att det
gällande systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare görs enklare och klarare.8
Den viktigaste orsaken till att systemet med uppehållstillstånd för arbetstagare i praktiken inte har
fungerat utgörs av den svårtolkade och mångtydiga regleringen, vilken i kombination med det
mångskiftande förfarandet för anhängiggörande av ansökningar har medfört missförstånd och
dröjsmål vid handläggningen av ansökningarna.
Regeringen föreslår att första uppehållstillstånd för arbetstagare ska kunna beviljas för högst fem år
i stället av den nuvarande ett år. Varje uppehållstillstånd ska innefatta rätt att arbeta. Prövningen av
tillgången på arbetskraft ska slopas. På grund av EU-medborgarnas gemenskapsföreträde förutsätter
beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare i framtiden att att arbetsgivaren först har försökt
rekrytera arbetskraft inom EU/EES område och lägger fram en utredning om detta. Lagarna avses
träda i kraft under 2011.
2.2 Anställningsvillkor
Arbetsavtalslagen9 tillämpas på så gott som allt arbete som utförs i ett anställningsförhållande,
oberoende av arbetets art. Lagen tillämpas på ett rättsförhållande mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren i de fall där arbete utförs för arbetsgivarens räkning under dennes ledning och
övervakning och arbetstagaren får lön för sitt arbete. När de i arbetsavtalslagen föreskrivna
kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls blir även andra arbetslagar och -bestämmelser
tillämpliga.
Begreppet arbetsavtal som finns i lagen är tvingande rätt. Varken parterna i ett arbetsavtal eller de
berörda parterna i ett kollektivavtal kan på ett giltigt sätt avtala om att arbetsavtalslagen inte skall
tillämpas på ett sådant anställningsförhållande som uppfyller kriterierna för ett
anställningsförhållande.
Bestämmelserna om lön, arbetstid och andra ansenliga anställningsvillkor samt anställningsskydd
tillämpas i regel på samma sätt på alla som jobbar i Finland. Samma gäller också utsända
arbetstagare från utomlands – fast arbetsgivaren är utländsk är det inte möjligt att välja utländsk
lagstiftning och kollektivavtal i stället av de finska när det är fråga om lön och andra ansenliga
anställningsvillkor.10
Alla arbetstagare har rätt till likabehandling. Arbetsgivaren får inte diskriminera någon på grund av
kön, börd, etniskt ursprung, nationalitet, nationellt ursprung, religion, ålder, hälsotillstånd,
handikapp, politisk aktivitet, facklig aktivitet eller någon annan motsvarande orsak.
Inom de flesta branscher finns kollektivavtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarförbunden.
Arbetsgivaren och arbetstagaren kan utöver arbetslagstiftningen och kollektivavtalen välja att följa
8
RP 269/2009.
Arbetsavtalslag (55/2001).
10
Lag om utstationerade arbetstagare (1146/1999).
9
10
ett gemensamt avtal där anställningsvillkoren bestäms mer noggrant än i de allmänna
bestämmelserna. Detta avtal kan dock för arbetstagaren inte vara sämre än kollektivavtalen.
Övervakningen av anställningsvillkor av utländska arbetstagare äger rum preliminärt, när det gäller
beviljande av arbetstagares uppehållstillstånd. Enligt 73 § i utlänningslagen hör det till
arbetsgivarens skyldigheter att till en ansökan om arbetstagares uppehållstillstånd foga:
1) sådan information om de centrala villkoren i arbetet som avses i 2 kap. 4 § i arbetsavtalslagen,
2) en försäkran om att villkoren stämmer överens med gällande bestämmelser och kollektivavtalet i
fråga eller, om det inte finns något kollektivavtal som ska tillämpas, svarar mot den praxis som
gäller arbetstagare som är verksamma i motsvarande uppgifter på arbetsmarknaden, samt
3) om arbets- och näringsbyrån kräver det, en utredning om att arbetsgivaren har uppfyllt och i
fortsättningen förmår uppfylla sina förpliktelser som arbetsgivare. De två första punkterna i
bestämmelsen blir alltid tillämpliga i samband med en ansökan om uppehållstillstånd för
arbetstagare.
Informationen och försäkran ska ges såväl när det är fråga om ett första uppehållstillstånd som när
det gäller en ansökan om fortsatt tillstånd. En sådan utredning om att arbetsgivaren klarar av sina
förpliktelser som avses i 3 punkten behöver däremot bara ges då arbets- och näringsbyrån särskilt
kräver det.
Arbetstillståndsenheterna har till uppgift att säkerställa att arbetsgivaren klarar av de
arbetsgivarförpliktelser som föreskrivs i lag innan ett delbeslut fattas i ärendet. En grundläggande
förutsättning för att arbets- och näringsbyråerna ska kunna utföra denna förhandskontroll är att
utlänningen i fråga har vetskap om en anställning och en arbetsgivare eller uppdragsgivare i
Finland, som med sin underskrift eller på något annat sätt bestyrker de uppgifter som framgår av
bilagan till ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare. Vidare krävs information om lönen och
den grund enligt vilken lönen bestäms, den ordinarie arbetstiden och prövotiden,
lönebetalningsperioden, hur semestern bestäms, det tillämpliga kollektivavtalet, den plats där
arbetet huvudsakligen utförs, en utredning över arbetsställena samt information om
uppsägningstiden.
Arbetstillståndsenheten prövar på basis av ansökan om uppehållstillstånd och dess bilagor huruvida
anställningsförhållandets villkor kan betraktas som tillbörliga samt huruvida arbetsgivaren förmår
och är villig att svara för sina arbetsgivarförpliktelser. Arbetstillståndsenhetens prövning grundar
sig dessutom bl.a. på utredningar om arbetsgivarens betalningsstörningar, betalningsdröjsmål,
konkurser, likvidationer, lönegarantifordringar, eventuella intyg över skatteskulder och uppgifter
om iakttagandet av betalningsplaner, informationen i förskottsinnehållningsregistret och
mervärdesskatteregistret, uppgifter om mervärdesskatteskulder, betalningsplaner och iakttagandet
av dem, samt på informationen i arbetsgivarregistret. När det gäller fortsatta tillstånd beaktar
arbetstillståndsenheterna dessutom utredningar över betalda och försäkrade löner, utredningar och
intyg över lönebikostnader, såsom socialskyddsavgifter, pensionsförsäkrings- och
olycksfallsförsäkringspremier, samt bokförarens och revisorns utlåtanden över företagets
verksamhet och soliditet, jämte balans- och bokslutsuppgifter.
Dessutom granskar arbetstillståndsenheterna att det inte har förekommit problem i samband med
tidigare tillstånd som beviljats anställda hos samma arbetsgivare. Arbetstillståndsenheterna ser
också till att de uppgifter som har registrerats i arbets- och näringsförvaltningens
informationssystem för arbetskraftstjänster, dvs. det s.k. URA-systemet, har granskats. Detta gäller
särskilt uppgifterna om arbetsgivaren, samt när det är fråga om fortsatta tillstånd även uppgifterna
11
om arbetstagaren. För ett sådant företags del som håller på att inleda sin verksamhet granskar
arbetstillståndsenheten t.ex. handelsregisterutdraget eller någon annan liknande utredning,
företagets plan för affärsverksamhet och finansieringsplan, eventuella intentionsavtal med olika
samarbetsparter samt avtal eller föravtal angående företagets verksamhetslokaler.
I alla andra fall sker övervakningen efteråt dvs. i anknytning av den normala övervakningen av
arbetarskyddsmyndighet.
I utlänningslagen finns det föreskrifter med avsikt att underlätta övervakningen av
anstallningsvillkor av utländska arbetstagare. En arbetsgivare som anställer en annan person än en
unionsmedborgare, en därmed jämförbar eller familjemedlem eller en utländsk arbetstagare med
permanent uppehållstillstånd skall utan dröjsmål lämna en utredning över de centrala villkoren i
arbetsavtalsförhållandet, bl.a. om de huvudsakliga arbetsuppgifterna, arbetets varaktighet, arbetets
natur, lön, tillämpat kollektivavtal och uppsägningstid, till arbetskraftsbyrån. Dessutom skall
arbetsgivaren meddela förtroendemannen, förtroendefullmäktig och arbetarskyddsfullmäktig den
utländska arbetstagarens namn och vilket kollektivavtal som tillämpas Underlåtelse av den här
skyldigheten är en straffbar handling.
När arbetstagare som är anställda hos en utländsk arbetsgivare arbetar i entreprenad- eller
underentreprenadarbete eller som hyrd arbetskraft, tillämpas arbetsgivarens skyldigheter på den i
Finland verksamma huvudentreprenören eller den som huvudsakligen låter utföra arbetet. Detta
gäller inte skyldigheten om förvaring av uppgifter.
Utstationerade arbetstagares minimilön
I lagen om utstationerade arbetstagare föreskrivs om minimilön. Som en utstationerad arbetstagares
minimilön betraktas vederlag som bestäms med stöd av ett allmänt bindande kollektivavtal som
avses i arbetsavtalslagen. Arbetsgivaren skall iaktta minst det kollektivavtals (ett allmänt bindande
kollektivavtals) bestämmelser vilket anses representativt inom den behöriga riksomfattande
branschen, i fråga om anställningsvillkor och arbetsförhållanden som gäller arbete som
arbetstagaren gjort eller därmed närmast jämförbart arbete. Ett villkor i arbetsavtalet som är i
konflikt med motsvarande bestämmelse i det allmänt bindande kollektivavtalet är ogiltigt och i dess
ställe bör man iaktta bestämmelserna i det allmänt bindande kollektivavtalet.
Kollektivavtalens allmänt bindande natur bekräftas av en nämnd för bekräftande av
kollektivavtalens allmänt bindande natur och som verkar i samband med social- och
hälsovårdsministeriet. Å tjänstens vägnar undersöker nämnden alla riksomfattande kollektivavtals
allmänt bindande natur. Nämnden ser till att de allmänt bindande kollektivavtalen i sin helhet
publiceras på internet i en förteckning över allmänt bindande kollektivavtal.
På utstationerade arbetstagare tillämpas som sådana följande lagar och bestämmelser:
 lagen om skydd i arbete
 lagen om företagshälsovård
 lagen om unga arbetstagare
 följande bestämmelser i arbetsavtalslagen:
o arbete under moderskaps- och föräldrapenningsperioden (4:2 i arbetsavtalslagen)
o lönebetalningsskyldighet (4:8 i arbetsavtalslagen)
o återgång till arbetet (4:9 i arbetsavtalslagen)
12
På utstationerade arbetstagare tillämpas delvis bestämmelser ur lagen om jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Därtill kommer man i de utstationerade arbetstagarnas arbetsförhållanden att iaktta de allmänt
bindande kollektivavtalens bestämmelser om arbetstid, semester och skydd i arbetet.
Lagen om utstationerade arbetstagare övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna med undantag av
jämställdhetslagens bestämmelser, som övervakas av jämställdhetsombudsmannen och
jämställdhetsnämnden. Arbetarskyddsmyndigheterna instruerar arbetsgivarna och arbetstagarna i
frågor rörande lagstiftningen om arbetsförhållanden och allmänt bindande kollektivavtal. Den av
direktiv 96/71/EG förutsatta kontaktmyndigheten i Finland för utstationerade arbetstagare är socialoch hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning.
Beställarens ansvar
Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft
främjar lika konkurrens mellan företag och iakttagande av anställningsvillkoren.11 Lagen förpliktar
företagen att säkerställa att företag som med dem ingår avtal om hyrd arbetskraft och underleverans
fullgör sina lagstadgade förpliktelser.
Enligt lagen är beställaren skyldig att utreda om företaget är infört i förskottsuppbördsregistret och
arbetsgivarregistret samt i registret över mervärdesskattskyldiga. Därtill bör beställaren bl.a. utreda
om företaget betalat sina skatter, tecknat pensionsförsäkringar, vilket kollektivavtal som ska
tillämpas på arbetet eller vilka de centrala anställningsvillkoren är. Dessa uppgifter ska inhämtas
även i fråga om utländska företag.
Om denna utredning inte har gjorts, påförs beställaren en särskild försummelseavgift. Uppgifter
behöver inte begäras, om beställaren har grundad anledning att lita på att avtalsparten fullgör sina
lagstadgade skyldigheter.
Utländska arbetstagares rätt till ledigheter
I samband med ett barns födsel och vården av barnet har föräldrarna rätt till familjeledigheter. Till
dem hör moderskapsledighet, faderskapsledighet, föräldraledighet och vårdledighet. En arbetstagare
som på grund av sjukdom eller olycksfall är förhindrad att utföra sitt arbete har rätt till lön för
sjukdomstid. Stadganden om familjeledigheter samt sjukdomsftånvaro finns i arbetsavtalslagen.
Utländska arbetstagare har en likvärdig rätt till dessa ledigheter.
Moderskapsledigheten börjar ca en månad före barnets beräknade födelse. Ledighetens längd är 105
vardagar. Fadern har rätt till en 18 vardagar lång faderskapsledighet som kan utnyttjas under högst
fyra perioder. Utöver detta får fadern ytterligare 12 dagar faderskapsledigt, om han tar ut
föräldraledighet minst 12 vardagar i slutet av föräldrapenningperioden. På så sätt får fadern en egen
fyra veckors period under vilken han kan sköta barnet när det är ca nio månader gammalt.
Föräldraledigheten börjar omedelbart efter moderskapspenningperioden och dess längd är 158
vardagar.
11
Lag om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006).
13
Föräldrar till barn under 3 år har rätt att stanna hemma för att sköta sitt barn utan att deras
arbetsförhållande avbryts (vårdledighet.). Man har rätt att återgå till arbetet under samma villkor
som tidigare. Vårdledighet kan man få efter föräldraledighetens och den förlängda
faderskapsledighetens utgång, och vårdledigheten kan fortsätta ända till dess det yngsta barnet fyller
tre år.
För tider av moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet samt vårdledighet och sjukdomsfrånvaro
betalar Folkpensionsanstalten (FPA) en föräldrapenning, vars storlek beror på föräldrarnas
inkomster. Under moderskapsledigheten betalar FPA moderskapspenning till modern, om hon har
bott i Finland minst 180 dagar omedelbart före det beräknade datumet för nedkomsten. Under
faderskapsledigheten betalar FPA faderskapspenning, om fadern inte förvärvsarbetar utan sköter
barnet hemma. Under föräldraledigheten betalas föräldrapenning antingen till modern eller fadern.
Under vårdledigheten betalar FPA stöd för hemvård av barn. Stöd på grund av sjukfrånvaro betalas
till arbetsgivaren som har betalat lön under sjukfrånvaro.
I fall av utlänningar krävs ytterligare att personen i fråga bor i Finland.
2.3 Socialskydd och välfärdstjänster
En ansenlig del av finsk social trygghet är baserar sig på bostad i Finland dvs. berättigade till social
trygghet är de som bor eller anses bo i Finland. Till social tryggheten i Finland hör dock också
förmåner som baserar sig på arbete men det som är viktigt nän man betraktar utlänningars rätt till
social trygghet och välfärdstjänster i Finland är begreppet ”boende” som definieras i den nationella
lagstiftningen. Med EU:s utvidgning och arbetstagarnas ökade mobilitet inom inre marknaden har
det finska system dels hamnat till svårigheter. EU-medborgarnas och familjemedlemmarnas rätt till
socialförmåner definieras ju i EU-lagstiftning. På grund av detta och för att ge stöd av regeringens
politik att öka arbetsinvandring har social- och hälsövårdsministeriet utsett en arbetsgrupp med
uppgift att värdera om den nuvarande lagstiftningen om invandring och social trygghet borde
aktualiseras.12
Alla utlänningar i Finland har rätt till sjukvård i situationer som kräver medicinskt akut vård (t.ex.
olycksfall, sjukdomar och besvär, vars vård måste påbörjas utan dröjsmål). Sjukvård i brådskande
fall ges utlänningen oberoende av boende på denna ort var vård behövs.
2.3.1 Bostadsbaserad socialskydd
Förmåner av Folkpensionsanstalten
Folkpensionsanstalten (FPA) sköter bl.a. familjeförmåner, den allmänna sjukförsäkringen,
rehabilitering, grundtryggheten för arbetslösa, bostadsbidrag och studiestöd samt folkpensioner som
tryggar en minimiutkomst. Dessutom sköter FPA vissa handikappförmåner, militärunderstöd och
särskilt stöd till invandrare.
Utländska arbetstagares rätt till sociala förmåner i Finland beror på vistelsens längd. FPA avgör
frågan om utlänningars vistelse i Finland.13 Om personen har för avsikt att bosätta sig stadigvarande
i Finland, omfattas han eller henne i regel av den sociala tryggheten här från och med tidpunkten för
12
13
Arbetsgrupp MAASTO 23.1.2009.
Lag om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet 1573/1993.
14
inflyttningen och har därmed rätt till de förmåner som FPA beviljar. Som stadigvarande bosättning
betraktas till exempel minst två års arbete i Finland. Arbetets varaktighet utreds på basis av
arbetsavtalet eller via arbetsgivare. Dessutom förutsätts att uppehållstillståndet har beviljats för
minst ett år, om uppehållstillstånd behövs. Den som flyttar till Finland tillfälligt, har i allmänhet inte
rätt till de socialskyddsförmåner som FPA beviljar.
Alla utlänningar som flyttar till Finland för att arbeta ska också uppfylla arbetsvillkoret för att de
ska kunna upptas i den sociala tryggheten i Finland. Villkoret gäller dock inte arbetstagare som
anses flytta till Finland med avsikten att bosätta sig här stadigvarande.
Arbetsvillkoret uppfylls om arbetet är minst 18 timmar i veckan och lönen motsvarar minst den lön
som ska betalas enligt branschens kollektivavtal. Om det inte finns något kollektivavtal inom
branschen i fråga, ska lönen vara minst 40 gånger grunddagpenningen i månaden 1052 euro i
månaden (2010).
Utländska arbetstagare har inte rätt till social trygghet i Finland, om han eller hon på basis av EUlagstiftningen eller ett avtal om social trygghet får förmåner från något annat land eller annars
omfattas av ett annat lands system för social trygghet. Denna situation gäller till exempel




arbetstagare som är utsända från ett annat EU/EES-land eller Schweiz
gränsarbetare
familjemedlemmar till arbetstagare som är utsända från ett annat nordiskt land samt
arbetstagare som är anställda av en främmande stat eller en mellanstatlig organisation samt
deras familjemedlemmar.
Den som flyttar till Finland tillfälligt från ett annat EU/EES-land eller Schweiz, har rätt till
nödvändig sjukvård med stöd av ett europeiskt sjukvårdskort. Rätten till social trygghet i Finland
kan också basera sig på avtal om social trygghet.
Social- och hälsotjänster av kommunerna
Enligt lagen skall kommunerna sörja för invånarnas social- och hälsovård i praktiken. Största delen
av social- och hälsovårdstjänsterna är lagstadgade, dvs. lagen ålägger kommunerna att ordna dem.
Utöver de lagstadgade tjänsterna kan kommunerna också tillhandahålla andra social- och
hälsovårdstjänster.
Utlänningars möjlighet att få kommunala social- och hälsötjänster beror på det om personen i fråga
kan beviljas hemkommun. Rätt till hemkommun i Finland definieras av magistraten på grund av
hemkommunlagen (201/1994). Beslutet påverkar inte andra myndigheter. T.ex FPA avgör
självståndigt om utlänningen kan betraktas bo i Finland som är en förutsättning för att få förmåner
av FPA.
Flera tiotals lagar ålägger kommunerna att ordna social- och hälsotjänster för invånarna.
Kommunen får oftast själv bestämma hur stora anslag den reserverar i budgeten för olika uppgifter.
Subjektiv rätt gäller till över tjugo olika slags service för människor som behöver servicen. Enligt
den subjektiva rätten förpliktas kommunen att reservera tillräckliga anslag för denna service.
Arbets- och näringsbyråernas service för invandrare
15
Utlänningar som söker arbete bör anmäla sig på arbets- och näringsbyrån (TE-byrån) efter att flytta
till Finland. TE-byråerna ger information om exempelvis arbetsmarknaden och olika
utbildningsmöjligheter och yrken. Arbets- och näringsförvaltningens landsomfattande kontaktcenter
Jobblinjen ger råd och information per telefon eller e-post om TE-byråernas service och
webbtjänster.
Den som är registrerad arbetssökande har rätt till personliga arbetsförmedlingstjänster och
tillhörande förmåner. Sådana medborgare i andra stater som på basis av internationella avtal som är
förpliktande för Finland och gäller arbetskraftens fria rörlighet har rätt att utan arbets- och
näringsbyråns arbetskraftspolitiska prövning komma till Finland för att söka arbete och utföra
förvärvsarbete, registreras som arbetssökande under samma förutsättningar som finländska
medborgare. I praktiken avses medborgare i EU- och EES-länder och deras familjemedlemmar.
Andra utländska medborgare och statslösa personer registreras som arbetssökande, om de har rätt
att utföra förvärvsarbete med stöd av ett uppehållstillstånd av kontinuerlig karaktär (A) och om
uppehållstillståndet inte är knuten till en viss arbetstagare.
En betydande del av de utländska arbetstagarna börjar arbeta med stöd av ett tillfälligt
uppehållstillstånd (B). Den gällande bestämmelsen innebär dock att personer som fått ett tillfälligt
tidsbegränsat uppehållstillstånd inte kan registreras som arbetssökande vid arbets- och
näringsbyrån. Regeringen har emellertid föreslagit att utlänningar ska ges bättre möjligheter att
registrera sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Målet är att förbättra möjligheter till
arbetskraftsservice av alla utlänningar som arbetar eller har för meningen att arbeta i Finland. 14
Utvidgningen påverkar inte utlänningars rätt att få arbetslöshetsförmåner (nedan).
2.3.2 Socialskydd på grund av arbete
Vid sidan av boendebaserad social trygghet nämns ofta social trygghet på grund av arbete. Former
av social trygghet på grund av arbete är arbetspension, arbetslöshetsskydd, olycksfalls- och
yrkessjukdomsförsäkring och företagshälsovård. Också vid social trygghet på grund av arbete krävs
det boende i Finland, med undantag av olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring och
företagshälsovård.
I Finland består pensionsskyddet av bosättningsbaserad folkpension och förvärvsbaserad
arbetspension. Arbetspension är en skyldighet för arbetsgivaren att organisera via försäkring som
sköts av arbetspensionsanstalterna. En utlänning som arbetar i Finland tjänar in pension enligt finsk
lagstiftning på samma sätt som en finländare.
Arbetslöshetsförmåner är organiserade dels i form av arbetslöshetsförsäkring och dels i form av
allmän social trygghet. Utlänningar i Finland har rätt till arbetslöshetspenning eller
arbetsmarknadsstöd om de är registrerade som arbetssökande i TE-byrån och om de fyller
arbetsmarknadspolitiska kraven stadgad i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002).
Arbetstagaren är skyldig att ta olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring på grund av kriterier i
respektiv lagstiftning. Samtliga arbetstagare i arbets- eller tjänsteförhållande är försäkrade för
olycksfall i arbete och yrkessjukdomar. Arbetstagaren har rätt till ersättningar enligt lagen om
olycksfallsförsäkring också om arbetsgivaren har försummat sin lagstadgade försäkringsplikt.
14
RP 279/2009
16
Alla förvärvsarbetande har rätt till företagshälsovård. Lagen om företagshälsovård (1383/2001)
gäller sådant i Finland utfört arbete på vilket arbetsgivaren är skyldig att tillämpa
arbetarskyddslagen. Utöver lagstadgad företagshälsovård – som år förebyggande och
hälsofrämjande till natur – kan arbetsgivaren ordna sjukvårdstjänster på allmänläkarnivå.
2.3.2 Användning av välfärdstjänster bland invandrare
Invandrare från länder utanför västländerna har enligt internationella undersökningar konstaterats
vara i en sårbar ställning i fråga om sin hälsa, eftersom de ofta använder hälsovårdstjänsterna alltför
lite i proportion till behovet och kvaliteten är sämre än för samma vård för majoriteten av
befolkningen. I en undersökning från år 2006 har det utredats hur den vuxna invandrarbefolkningen
använder hälsovårdens tjänster och socialvårdens anstaltstjänster samt kostnaderna för dessa i det
finländska servicesystemet.15
Undersökningen baserade sig på Statistikcentralens urval på 15 % av invandrarna som bodde i
Finland. På grund av undersökningen använder invandrarna hälsovårdens tjänster mindre än
användarna av finländskt ursprung både när det gäller primärhälsovård (-8 %) och specialsjukvård
(-27 %). Ett undantag är invandrare i åldern 15–29 år, vilka har flera perioder av sjukhusvård och
poliklinikbesök speciellt i samband med graviditet och förlossning. Skillnaderna i användningen av
primärhälsovårdens tjänster är mindre mellan invandrarna och befolkningen av finländskt ursprung.
Invandrarna använder flera mödrarådgivningstjänster och tjänster för munnens hälsovård, men gör
färre besök hos andra yrkesgrupper än läkare eller vårdpersonal.16
I en senare undersökning (2007) intervjuades utlänningar i Finland bland annat om erfarenheter om
arbetshälsoservice. Av 208 utlänningar var femte svarade att de aldrig hade visiterad
arbetshälsoservice. Andelen är betydligt högre än bland hela befolkningen. Möjliga orsaker kan
vara att utlänningar mera arbetar kortvarigt eller är sämre medvetna om arbetshälsoservice än andra
arbetstagare.17
3 Åtgärder för att främja arbetsinvandring från utomlands
3.1 Regeringens invandrarpolitik
Regeringens invandrarpolitiska program (2006) syftar till att utgöra en ram för planeringen och
verkställigheten av invandrarpolitiken. I målen för det invandringspolitiska programmet ingår också
tanken på en aktiv invandringspolitik. Programmets mål främjas till exempel t. ex på följande sätt:



15
invandringen av utländska arbetstagare och deras familjemedlemmar främjas så att
tillgången på kompetent arbetskraft tryggas och befolkningens kompetensbas stärks,
alla invandrares möjligheter till lika och icke-diskriminerande behandling i samhället
förbättras,
utvecklingen av pluralistiska och mångkulturella arbetsgemenskaper främjas och
förutsättningarna för övervakning av utländska arbetstagare arbetsvillkor förbättras,
Gissler et al. (2006).
Gissler et al. (2006).
17
Vartia Maarit et al. (2007).
16
17

alla invandrares, framför allt kvinnornas och barnens, faktiska möjligheter till integrering,
delaktighet och familjeliv stärks18
Genom regeringens strategidokument (2007) effektiveras regeringens medel att främja, styra och
övervaka genomförandet av regeringsprogrammet i synnerhet när det gäller frågor som kräver
tväradministrativt samarbete. Om ökad arbetskraftsinvandring konstateras det att arbetsinsatsen
inom ekonomin ökas också genom att främja möjligheterna att få utländsk arbetskraft till Finland.19
Rekrytering från EU-länderna ska utnyttjas i allt högre grad, och detta gäller även för de branscher
på arbetsmarknaden som lider brist på arbetskraft. När det gäller arbetsrelaterad invandring riktas
resurserna, efter att behovet av arbetskraft utvärderats med beaktande av ändringen i befolkningens
åldersstruktur, till enskilda lämpliga ursprungsländer. Den arbetsrelaterade invandringen ska ske
med beaktande av ursprungslandets egna mål och så att förmedlingsorganisationernas verksamhet
kan övervakas. Åtgärderna mot rasism, utredningen av rasistiska brott och övervakningen av
olagliga arbetsvillkor skall effektiviseras.20 Regeringen har också utgivit ett principbeslut om
åtgärdsprogram för arbetskraftsinvandring för åren 2009–2011.21
3.2 Rekryteringsåtgärder
Stora företag och arbetsgivare, t.ex. Nokia, LM Ericsson, Kone och Helsingfors och Nylands
sjukvårdsdistrikt (HNS) har redan längre tid haft organiserad rekrytering från utomlands. Stora
företag har kunnat utnyttja sina utländska dotterbolag och andra koncernenheter och
sjukvårdsdistrikt olika enskilda leverantörer. Mindre arbetgivare som har haft behov av
utlandsrekrytering har lidit av avgränsningar i internationella rekryteringstjänster av myndigheter.
När Eures-service inte har kunnat svara på behovet, det har ofta varit lätt att anlita sig till agenter
och hyrd utländsk arbetskraft (se 5.1).
Annars har de aktiva rekryteringsåtgärderna från utomlands tills vidare varit fåtaliga och
organiserade på regionellt nivå. Mest aktiva i arbetskraftsrekrytetring från utomlands har varit
arbetsgivare och lokala myndigheter i Södra Österbotten samt Lahtis.
Inrikesministeriet har med ESF-finansiering upprättät en stödstruktur (MATTO) för lokala och
regionella invandraråtgärder. Programmet har som uppgift att integrera den nationella och
internationella dimensionen till en övergripande helhet när det gäller att främja
arbetskraftsinvandring. Detta görs genom att skapa rett samarbetsnätverk mellan projekten och de
viktigaste aktörerna.22
Behovet av ny arbetskraft på grund av åldrandet av befolkning förutses vara störst på
välfärdstjänster. Social- och hälsovårdsministeriet har förberett riktlinjer för att också genom
arbetsinvandring kunna förmildra effekter av demografiutveckling.23
18
Invandrarpolitiska program (2006).
Regeringens strategidokument 2007 (2007), s. 14.
20
Halvtidsöversyn av regeringsprogrammets genomförande (2009), s. 34.
21
Åtgärdsprogram (2009).
22
http://www.intermin.fi/matto
23
Social- och hälsovårdsministeriet (2007).
19
18
3.3 Integreringsåtgärder
Enligt den nuvarande integrationslagen har varje invandrare med hemkommun i Finland rätt till en
integrationsplan och till tjänster enligt den. Förutsättninger dock är att invandraren är arbetslös.
Integreringsåtgärder gäller alltså inte sådana utlänningar som har arbete eller deras
familjemedlemmar om de inte har anmält sig som arbetslösa i TE-byrån.
Inrikesministeriet har beslutat att förbereda förslaget att totalrevidera integrationslagen. I
totalrevideringen ingår bl.a. att ändra tillämpningsområdet så att det beaktar de förändringar som
har skett i invandringen och omvärlden. Avsikten är att utvidga tillämpningsområdet så att det
omfattar invandrare som beräknas stanna i Finland minst ett år, oberoende av orsaken till
invandringen. Forslaget borde vara färdigt 2010.
4 Aktuella dimensioner och bild av arbetsinvandring
4.1 Läget i samhället
Ekonomiska läget
Med recession i världsekonomin har i Finland efterfrågan av arbetskraft minskat betydligt och
arbetslösheten ökat kraftigt. Också arbetsinvandringen förminskade från och med det andra halvåret
2008. Rekrytering av utländska arbetstagare har endå pågått också under lågkonjunkturen.
Uppehållstilsstånd för arbete har beviljats och arbetstagare har utnyttjat fri rörlighet av arbete och
tjänster. T.ex på byggnadsbranschen har andel av utländska byggnadsarbetare ökat också efter
2008.24
Ekonomiska läget har börjat förbättra på ett sådant sätt att det syns också på efterfrågan av
arbetskraft. Näringslivets centralorganisation EK har frågat sina medlemsföretag om utsikter
respektive utländska arbetstagare.
Figur 1. EK:s medlemsföretag som planerar att öka eller förminska antalet utländska arbetstagare
2010 – 2012
24
Hirvonen Markku et al. (2010).
19
Ökar
Förminskar
Hela EK
Tjänster
Byggnadsbransch
Industri
-10,0
0,0
10,0
20,0
30,0
40,0
50,0
60,0
Andel av företag %
Källa: EK:s medlemsenkät 2009.
Invandringsdebatt
Med förändringar i ekonomiska läget och på arbetsmarknaden har almänna inställningen till
invandring hårdnat. I mars 2010 publicerade Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat en
opinionsundersökning enligt vilken 60 % av finländarna angav att de ansåg att man inte bör öka
invandringen. Det är en betydligt större andel än tidigare. Innan dess hade en mer välvillig
inställning till invandring varit en växande trend.I långtidsundersökningarna av Magdalena Jaakkola
om finländarnas attityder mot invandrare 1987 – 2007 hade attityderna i stort förvandlats till att
vara mera toleranta och speciellt mot utländska arbetstagare.25
Förvandlingen i attityder f.om 2008 har varit kraftigt. I och med hårdnande attityder har populismen
medvind. Kritiken mot invandring har förflyttats från marginalen i politiken till att bli ett av de mest
centrala samtalsämnena. Invandringsdebatten har dock inte letts av politiker och de traditionella
partierna har till och med sporadiskt deltagit i debatten. Debatten finns och utvecklas i speciellt i
näten med skydd av pseudonymer. Det som syns och hörs är ”invandringskritiken” medan de
konstruktiva argumenter pro invandring eller arbetsinvandring saknas eller är tystlåtna.
Många politiker har ändrat sina uttalanden om utlänningsfrågor. Närheten av riksdagsval känns.
Stora partier – samlingspartiet och speciellt socialdemokraterna och centralpartiet är bekymrade
över det att den hårdnade inställningen förnyttar kraftigt populistpartiet sannfinländarna.
Partiordföranden och riksdagsgruppens ordförande av socialdemokraterna gick våren 2010 så längt
att deras uttalanden allmänt tolkades som invandrarfientliga och rasistiska. Trots detta bekymmer
har politiker och partier som tidigare varit välvilliga mot invandringen haft mycket låg profil. T.ex.
25
Jaakkola Magdalena (2009), Heikkilä Markku (2010).
20
migrationsminister som representerar det invandringsliberala svenska folkpartiet i Finland (SFP) i
praktiken har inte deltagit i debatten.
Den populära invandringsdebatten har inte reflekterats i riksdagsspörsmål. På grund av ordsök på
riksdagens webbsida (www.eduskunta.fi) har interpellationer och spörsmål av riksdagsledamöter
inte ökats på 2000-talet.
Tabell 1. Ordsök från riksdagens webbsida
Riksmöte
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
Sökord arbetstillstånd och
utländska arbetstag*
4
10
3
2
0
0
3
4
3
3
Riksdagen har reagerat på hårdnade attityder mot utlänningsfrågor på ett annat sätt. En lagändring
har genomförts för att minska antalet asylsökande till Finland genom ålderstester och en skärpning
av bestämmelserna för rätten till familjeåterförening. Regeringens förslag om att förenkla systemet
om arbetstagares arbetstillstånd är i riksdagen också dels i motvind. Vid utskottsbehandling har
många politiker ansett att arbetsmarknaden inte borde” öppnas” för utländska arbetstagare i tiden av
hög arbetslöshet.
En enkät som Finska notisbyrån (FNB) gjorde sommaren 2010 visar att det finns en skillnad mellan
partierna i hur de förhåller sig till behovet av utländsk arbetskraft. Socialdemokraterna och
samlingspartiet anser att det behövs utländsk arbetskraft redan under nästa regeringsperiod. Exakt
hur många inflyttare som behövs beror på de ekonomiska konjunkturerna. Kristdemokraterna,
vänsterförbundet och sannfinländarna anser däremot att man inte ska locka utländska arbetare till
Finland under nästa regeringsperiod. Svenska fokpartiet, centern och de gröna är de mest försiktiga
i sina svar, de säger att behovet av extra arbetskraft beror på konjunkturerna.26
4.2 Arbetsinvandring
4.2.1 Uppskattning av tillgänglig statistik
Statistikförandet av utländskt arbete i Finland har konstaterats som sporadiskt och bristfälligt.27
Helhetsstatistik eller annan information om de olika kategorier av arbetstagare som kommer utanför
EU/EES-område finns inte. Någorlunda statistik finns endast om en enda tillståndskategori,
arbetstagares uppehållstillstånd. Eftersom statistiken förs av olika myndigheter, statistiken måste
samlas ihop. Migrationsverket har statistik över sina beslut (första uppehållstillstånd). Polisens
26
27
Finska notisbyrån 4.8.2010.
T.ex Ruotsalainen Kaija (2009).
21
databas innehåller beslut om förlängningar av uppehållstillstånd för utländska arbetstagare men
dessa beslut kan inte tydligt skiljas från andra beslut om uppehållstillstånd. Arbetstillståndsenheter
av TE-byråer har statistik om sina delbeslut (första uppehållstillstånd och förlängningar).
Om de utlänningar som arbetar i Finland på grund av vanligt uppehållstillstånd eller visum eller
viseringsfrihet finns ingen direkt statistik. Vanligt uppehållstillstånd kan beviljas på många olika
grund av vilka arbete är en. I statistiken av Migrationsverket tillstånd som är beviljade på grund av
arbete endå förekommer på grupp ”annan grund”. De flesta är dock beviljade på grund av arbete.
Finländska ambassader för statistik om visum. Statistiken är dock mycket enkelt och inte innebär
någon information om grund för beviljandet av visum. Utrikesministeriet har uppskattningar om
utländska arbetstagare som arbetar på grund av visum. Bedömningar om arbete på grund av
visumfrihet måste samlas från olika instanser.
Då rätten att vistas i Finland enligt 158 § i utlänningslagen utlöper för en medborgare i Europeiska
unionen och en person som jämställs med honom eller henne måste han eller hon registrera sin
uppehållsrätt.28 Registreringen görs hos häradets polis. Även om en anteckning i utlänningsregistret
statistikförs är statistiken av andra orsaker oinformativ. I statistiken urskiljs inte särskilt noggrant
orsaken till att personen vistas i Finland.
En förutsättning för registreringen är primärt att utlänningens uppehälle i Finland är tryggat.
Registreringsförfarandet för uppehållsrätten vid olika polisinrättningar har också avvikit från
varandra. Vidare har man inte i utlänningslagen inkluderat några bestämmelser om följder av
försummelse att registrera sig. Försummelse att registrera sig inte i sig är grund för att utvisa en
person ur landet. Man kan alltså anta att alla EU-medborgare som vistas i landet i mer än tre
månader inte registrerar sin vistelse. Det är också i praktiken nästan omöjligt att följa upp när
uppehållstiden på tre månader löper ut, eftersom ingen anteckning i allmänhet görs i en EUmedborgares pass eller annat resedokument om tidpunkten för inresan i landet.
Enligt 162 § i utlänningslagen beviljas en EU-medborgare på basis av ansökan ett permanent
uppehållstillståndskort, då han eller hon har bott i Finland kontinuerligt i fyra års tid. Statistiken
över permanenta uppehållstillståndskort är inte väsentlig då det gäller utvärderingen av
verkningarna av lagen om övergångstid.
Enligt EG:s socialskyddsförordning skall en arbetstagare som utstationeras i Finland från ett annat
EU-land ha ansökt om ett intyg för utstationerade arbetstagare som beviljas av
pensionsskyddsmyndigheten i ursprungslandet. Detta s.k. E-101-intyg visar att den utstationerade
arbetstagaren omfattas av den sociala tryggheten i ursprungslandet. Pensionsskyddscentralen inför
E-101- intygen för arbetstagare som utstationeras i Finland i sitt ärendehanteringssystem.
Några faktorer dock försämrar statistikens pålitlighet. Man kan anta att ett intyg för utstationerade
arbetstagare i alla fall inte skaffas, eftersom skyldigheten att skaffa intyget inte har definierats som
någon viss parts skyldighet och eftersom inga följder har bestämts för försummelse att skaffa
intyget. Det kan också vara fråga om okunnighet eller om att man medvetet undviker att skaffa
intyget bland annat därför att intyget visar datumet då EUmedborgarens vistelse i landet inleddes.
28
En medborgare i Europeiska unionen och en person som i utlänningslagen jämställs med honom eller henne får enligt
158 § i utlänningslagen vistas i Finland i högst tre månader utan att registrera sin uppehållsrätt. En EU-medborgare får
också efter detta vistas i Finland som arbetssökande under en rimlig tid utan att registrera sin uppehållsrätt, om han eller
hon fortfarande söker arbete och om han eller hon har faktiska möjligheter att få arbete. En EU-medborgare kan alltså
lagligt vistas i Finland i över tre månader utan att vistelsen registreras i tillståndsförvaltningens statistik.
22
Stattemyndigheten har uppgifter av människör som haft löneinkomst i Finland. Av en utlänning
som kommer till Finland för högst sex månader uppbärs på lönen en primär källskatt på 35 %
(begränsat skattskyldig). Den som betalar lön ger anmälan till skattemyndigheten. Gruppen kan
definieras för statistiska ändamål. Om utländska arbetstagaren kommer till Finland för att arbeta
mer än sex månader, beskattningen sker progressivt på samma sätt som personer som är fast bosatta
i Finland (allmänt skattskyldig). I statistiken är dessa personer svårare att definiera. Det är dock
möjligt genom att tilllägga kriterier” nationalitet annan än finsk” och t.ex ”flyttat till Finland under
två senaste år”. Utländsk arbetsgivare är skyldig att anmäla stattemyndigheten alla lön som har
betalats till utländska arbetstagare som vistas i Finland mera än sex månader. Också dessa uppgifter
kan hittas i statistiken.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsövården (Valvira) har för uppgiften att administrera
centralregistret för yrkesfolk inom hälsovården med tanke på övervakningen. I registret införs också
rätten att utöva yrke och tillstånd som har beviljats utländska medborgare.
Enligt principbeslutet om åtgärdsprogram för åren 2009–2011 har regeringen meningen att utvecla
statistiken om arbetskraftsinvandring i samarbete med olika myndigheter.29
4.2.2 Antalet och struktur av utländska arbetstagare
Arbetstagare från EU/EES-länder
EU-medborgare som har flyttat till Finland är mestadels estlänningar och svenska medborgare.
Statistik om permanent flyttning dvs. som baserar sig på bokförda i beforlkningsregister visar att
antalet andra nationalitetsgrupper är väsenligt lägre.
Figur 2. Invandring från EU-länder 1990 – 2009, årliga tal
29
Åtgärdsprogram (2009).
23
Invandring från EU-länder 1990 - 2009, årliga tal
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Estland
Sverige
Tyskland
Storbritannien
Polen
Frankrike
Ungern
Spanien
Italien
Rumänien
Nederländerna
Danmark
Bulgarien
Lettland
Litauen
Grekland
Irland
Tjeckien
Belgien
Österrike
Portugal
Slovakien
Cypern
Slovenien
Luxemburg
Malta
Statistikcentralen (www.stat.fi)
Figur 3. Befolkning med födelsestat i nuvarande EU-område (1990 – 2009)
35000
…Sverige
…Estland
…Tyskland
…Storbritannien
…Polen
…Frankrike
…Italien
…Spanien
…Ungern
…Nederländerna
…Rumänien
…Danmark
…Bulgarien
…Grekland
…Österrike
…Lettland
…Belgien
…Irland
…Litauen
…Portugal
…Cypern
…Tjeckien
…Luxemburg
…Slovakien
…Malta
…Slovenien
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Statistikcentralen (www.stat.fi)
24
Det har bildats i Finland en permanent befolkning av människor med ursprung i EU/EES-område. I
slutet av 2009 bodde i Finland 56 106 personer med EU-nationalitet annan än finskt och 80 701
personer som är födda i ett annat EU-land. Av utländska EU-medborgare var 45 813 personer i
arbetsför ålder (15–64 år).30 Om de som var i arbetsför ålder, cirka 60 % är ekonomiskt aktiva och
om arbetslöshetsgraden i snitt är cirka 23,4 % (se 5.5), man kan anta att av fast bosätta utländska
EU-medborgare ungefär 21 000 arbetar under årets lopp.
Befolkningsstatistiken ger ingen information om grund för flyttningen till Finland. En arbetsgrupp
som hade för uppgift att förbereda ett utkast till regeringens invandrarpolitiska program bedömde
att arbete utgjorde 5 – 10 % av grunder för invandringen. Det största andel utgjorde
familjeanknytning (60 – 65 %) och andra var humanitära skäl (ungefär 15 %), etnisk återinvandring
(ungefär 10 %) och andra orsak (5 – 10 %). På grund av denna bedömning antal EU/EESarbetskraft som bor permanent i Finland är 3 500 – 7 000. Man kan dock anta att i fall av EU/EESmedborgare arbete är betydligt större orsak för invandring trots familjeanknytning utgör en stor
andel också bland EU/EES medborgare.
Befolkningsstatistiken är alltså inte mycket informativ i fråga om arbetsinvandring från EU/EESländer. Dessutom blir många EU/EES-medborgare som arbetar i Finland aldrig bokförda i
befolkningsstatistiken. För att få en helhetsbild man måste samla ihop information från olika håll
och göra en bedömning.
Pensionsskyddscentralen för statistik om från utomlands utstationerade arbetstagare på grund av E
101-betyg som sckikats från utländska arbetspensionsantalten. På grund av orsaker presenterade på
sidan 23 måste man dock betrakta siffrorna med förbehåll.
Tabell 2. Utstationeringsintyg (E 101) från utomlands
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Tjeckien
Ungern
Slovakien
Slovenien
Tyskland
Andra
Totalt
2002
19
2003
87
12
2004
440
1
60
13
2005
3 795
15
9
355
18
1
2006
3055
2007
4626
2008
11003
2009
8838
594
1531
3794
3124
133
577
4 400
307
727
7 200
809
1182
16 800
1117
1358
14 400
2
19
99
514
4 195
Källa: Pensionsskyddscentralen.
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) har statistik om yrkesutbildade
personer inom hälso- och sjukvården. Följande figur visar antalet personer som har utbildats i
utomlands och har rätt att utöva hälso- eller sjukvårdsprofession i Finland.
Figur 4. Personer som har utbildats i utomlands och har rätt att utöva hälso- eller
sjukvårdsprofession i Finland
30
www.stat.fi
25
600
500
400
300
200
100
0
2004
2005
2006
2007
2008
2009
Källa. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira)
Ett problem med statistiken är att den inte skiljer personer på grund av nationalitet. Också finska
medborgare är inkluderade. De flesta är dock EU/EES medborgare. Enligt Valvira fanns det 2009
tillsammans 410 legaliserade yrkesutövare i Finland som hade kommit från EU/EES länder (228
läkare, 61 tandläkare och 121 sjuksköterskor). Dessa utgjorde 78 % av 523 personer av respektive
år i figuren ovan.
Det är möjligt att tillsammans med EU/EES-arbetstagare som bor permanent i Finland och de som
kommer kortvarigt att arbeta i Finland, antalet EU/EES-arbetstagare är 35 – 40 000 årligen
Arbetstagare från länder utanför EU/EES
På grund av historiska orsaker har invandringen till Finland betonat sig till närliggande områden.
Under de senaste decennier har de mesta invandrare kommit från Ryssland och före detta
Sovjetunionen. Figuren nedan visar att annan än rysk invandring i Finland är relativt liten.
Figur 5. Invandring från stater utanför EU 1990 – 2009, årliga tal
26
6000
Ryssland
Det forna Sovietunionen
5000
Turkiet
Kina
4000
Thailand
Somalia
Förenta Staterna (USA)
3000
Indien
Irak
2000
Etiopien
Det forna Serbien och
Montenegro
Vietnam
1000
Iran
09
08
20
07
20
06
20
05
20
04
20
03
20
02
20
01
20
00
20
99
20
98
19
97
19
96
19
95
19
94
19
93
19
92
19
91
19
19
19
90
0
Statistikcentralen (www.stat.fi)
Figur 6. Befolkning med födelsestat utanför nuvarande EU-område (1990 – 2009)
50000
…Det forna
Sovietunionen
…Somalia
45000
…Det forna Jugoslavien
…Förenta Staterna (USA)
40000
…Irak
35000
…Vietnam
…Ryssland
30000
…Kina
…Turkiet
25000
…Thailand
20000
…Iran
…Indien
15000
…Kanada
…Marocko
10000
…Filippinerna
5000
…Etiopien
…Afghanistan
Statistikcentralen (www.stat.fi)
09
20
07
08
20
20
06
20
04
03
02
01
05
20
20
20
20
20
00
20
99
19
98
19
97
19
96
19
95
19
94
19
93
19
92
19
91
19
19
90
0
27
Bland invandringen från länder utanför EU och befolkningen som är född utanför EU är ryska
medborgare och personer födda i det forna Sovjetunionen absolut de största grupper. Efter de andra
två stora grupper dvs. svenska och estniska medborgare och födda i Sverige eller i Estland är andra
grupper betydligt mindre. I slutet av 2009 bodde i Finland sammanlagd 99 597 utlänningar med
annan än EU-nationalitet och 152 482 personer som är födda utanför EU. Av utländska medborgare
var 79 563 personer i arbetsför ålder (15–64 år).31
Liksom ovan, också här den största enskilda orsaken för invandring är familjeförhållande. Bara 5 –
10 % av invandrare har flyttat till Finland på grund av arbete.32 På grund av denna bedömning vore
antalet arbetstagare från tredjeländer som bor permanent i Finland 4 000 – 8 000. Siffran motsvarar
dock inte verkligheten eftersom under årens lopp mycket flera på något vis deltar i arbetslivet. Om
de som var i arbetsför ålder, cirka 60 % är ekonomiskt aktiva och om arbetslöshetsgraden i snitt är
cirka 23,4 % (se 5.5), man kan anta att av fast bosätta utlänningar ungefär 36 000 på något vis deltar
i arbete under årets lopp.
Befolkningsstatistiken ger inte uppgifter av utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd på
grund av arbete. Normalt bara de utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd med status A kan
bli bokförda i befolkningsstatistiken. De utländska arbetstagare som har beviljats ett
uppehållstillstånd med status B eller som arbetar i Finland på grund av visum eller visumfrihet helt
stannar utanför befolkningsstatistiken.
Om de som arbetar på grund av visum eller visumfrihet finns ingen annan statistik heller. Denna
grupp av utländska arbetstagare ändå utgör i Finland en ansenlig del. År 2007 har utrikesministeriet
bedömt att av alla positiva visumbeslut ungefär 12 000 beviljades på grund av arbete. Nästan alla
(10 000) var beviljade för säsongsarbete i land- och jordbruk och de flesta visumtagare var ryska
medborgare. En del av dessa beviljades också för skogsbärplockare från Fjärran Öster. Ungefär
2000 visum beviljades för varutransport.
Utrikesministeriet beräknar att siffrorna har sedan dess varit ganska stabila. Plockningen av
trädgårdsbär har inte utvidgats och användning av utländska plockare heller. Vis a vis plockningen
av skogsbär har många finska ambassader tagit sig till kvoter av visum som högs kan beviljas till en
enskild förmedlare.33
Migrationsverket gör beslut av alla första uppehållstillstånd på grund av arbete. Statistiken visar att
positiva beslut om arbetstagares uppehållstillstånd ökade kraftigt mellan 2006 – 2008. År 2009
beviljades det bara 3 000 nya arbetstagares uppehållstillstånd. Förändring i antal av nya positiva
beslut om vanliga uppehållstillstånd beviljade på grund av arbete var mindre. Man kan förutse att
siffrorna för år 2010 respektive förra året ökar och möjligen når nivån 3 500 (nya arbetstagares
uppehållstillstånd) och 2 700 (nya vanliga uppehållstillstånd).
År 2008 anhängiggjordes sammanlagt 6 848 ansökningar om uppehållstillstånd för arbetstagare
(första tillstånd), medan motsvarande antal ansökningar år 2007 uppgick till 6 412. Antalet
anhängiggjorda ansökningar om första uppehållstillstånd för arbetstagare ökade således med 7 %
från år 2007 till år 2008. Från början av januari till slutet av augusti 2009 anhängiggjordes
sammanlagt 2 801 ansökningar om första uppehållstillstånd för arbetstagare. Under motsvarande
period år 2008 anhängiggjordes 5 080 sådana ansökningar. Antalet anhängiggjorda ansökningar om
första uppehållstillstånd för arbetstagare har under det innevarande året minskat med ca 45 %.
31
www.stat.fi
Työlupatyöryhmä (2007).
33
Muntlig uppgift från utrikesministeriet / Timo Täyrynen 21.6.2010.
32
28
År 2008 fattade Migrationsverket sammanlagt 6 879 beslut om första uppehållstillstånd för
arbetstagare, medan antalet beslut år 2007 var sammanlagt 6 163. Antalet beslut ökade således med
ca 12 % från år 2007 till år 2008. Andelen positiva beslut var ca 86 % år 2008. Från början av
januari till slutet av augusti 2009 avgjordes sammanlagt 2 978 ansökningar om första
uppehållstillstånd för arbetstagare, medan sammanlagt 5 093 ansökningar avgjordes under
motsvarande tidsperiod år 2008. Antalet avgjorda ansökningar om första uppehållstillstånd för
arbetstagare har under det innevarande året minskat med ca 41 %. Andelen positiva beslut har under
detta år varit ca 73 %.
Vid Migrationsverket fattades år 2008 sammanlagt 22 205 beslut med anledning av ansökningar om
uppehållstillstånd som anhängiggjorts på olika grunder, medan motsvarande antal beslut år 2007 var
20 247. Från år 2007 till år 2008 ökade således antalet uppehållstillståndsbeslut sammanlagt med ca
10 %. År 2008 utgjorde de positiva besluten ca 88 % av alla uppehållstillståndsbeslut.
Figur 7. Positiva beslut av Migrationsverket om arbetstagares uppehållstillstånd och andra
uppehållstillstånd beviljade på grund av arbete(första tillstånd) 2006 2010
6000
5000
Arbetstagares
uppehållstillstånd,
första tillstånd
4000
3000
Annan grund
(mestadels arbete,
"vanligt
uppehållstillstånd"
2000
1000
0
2006
2007
2008
2009
2010
Källa: Migrationsverket (www.migri.fi). Figuren innehåller tillstånd med både status A och B. År 2010 januari – april.
Den lokala polisen gör beslut om ansökan om förlängningar för arbetstagares uppehållstillstånd och
andra uppehållstillstånd. Förlängningarna började öka redan i år 2009.
Figur 8. Positiva beslut av polisen om arbetstagares uppehållstillstånd och andra
uppehållstillstånd beviljade på grund av arbete (förlängningar) 2008 2009
29
7000
6000
Arbetstagares
uppehållstillsstånd,
förlängningar
5000
4000
Andra
uppehållstillsstånd
beviljade för arbete,
förlängningar
3000
2000
1000
0
2008
2009
Källa: Polisstyrelsen
Arbetskraftsbyråer gör delbeslut om ansökan om arbetstagares uppehållstillstånd. Delbeslut krävs
både i fall av första tillstånd och i förlängningar. Delbeslut av arbetskraftsbyråer inte alltid leder till
beviljandet av arbetstagares uppehållstillstånd. Migrationsverket i fall av första tillstånd och polisen
i fall av förlängningar kan avkasta ansökan oavgjort om arbetskraftsbyrås delbeslut har varit
positivt.
Figur 9. Positiva utlåtande (2002 – 2004) och delbeslut (2004 -) av arbetskraftsbyråer om
arbetstagares uppehållstillstånd
30
25000
20000
15000
Första tillstånd
Fortsättningstillstånd
10000
5000
0
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
Källa: Arbetskraftsbyråerna. Obs. åren 2002 – 2004 innebär både första och fortsättningstillstånd. Ny utlänningslag från
och med 1.5.2004. År 2004 innehåller både positiva utlåtande och positiva delbeslut tillsammans. År 2010 januari –
april.
Det är omöjligt att få fullständig information om branschvis fördelning av utlandsrekryteringar.
Arbets- och näringsbyråernas delbeslut ger dock riktning till det vilka är de största branscher från
utlandsrekryterings synpunkt: husbyggnad (1006 första uppehållstillstånd år 2009), restaurang (625)
och städning (708).
Utländska arbetstagare sammanlagd
Samlar man ihop antalet olika tillstånd beviljade för arbete samt bedömningar av utländska
arbetstagare som arbetar på grund av visum eller visumfrihet och fri rörlighet av arbete och tjänster
man kan bilda en följande figur.
Figur 10. Utländska arbetstagare sammanlagt 2009
31
Visum/visumfrihet
15 000
Vanligt uppehållstillstånd, första tillstånd
36 000
Vanligt uppehållstillstånd, förlängningar
12 000
Arbetstagares uppehållstillstånd, första
tillstånd
Arbetstagares uppehållstillstånd, förlängningar
2 700
6 200
Fri rörlighet av arbete ach tjänster
Arbetstagare som är fast bosätta, 3-ländet
3 500
20 000
5 500
Arbetstagare som är fast bosätta, EU/EES
Under året 2009 skulle sammanlagt drygd 100 000 utlänningar ha arbetat i Finland, hälften fast
bosätta i Finland och hälften andra.
Bedömningen kan speglas mot Skattestyrelsens statistik om betalda skatter bedömer att sammanlagt
70 000 utländska arbetstagare har fått löneinkomst i Finland år 2009.
Tabell 3. Utländska arbetstagare som har fått löneinkomst i Finland år 2009
Utlänningar som vistats mindre än 6 månader (begränsat skattskyldiga)
Utlänningar som vistats över 6 månader (allmänt skattskyldiga),
nationalitet annan än finsk + flyttat till Finland 2008 – 2009
Utländska arbetstagare av utländska arbetsgivare som vistats över 6
månader
Sammanlagt
35 – 40 000
29 500
1 759
66 259 – 71 259
Källa: Skattestyrelsen 28.6.2010 (Sari Wulff)
Det bör observeras att inte alla utländska arbetstagare är skattskyldiga i Finland. Den största
gruppen av dessa är utstationerade arbetstagare som vistas i landet mindre än 6 månader. Speciellt
på byggbranschen är det vanligt att arbeta korvarigt på grund av utstationering.34
Arbetsmarknadsparter har gjort egna bedömningar om antalet utländska arbetstagare.
Byggnadsförbundet har under våren 2010 utfört granskningar på nästan 50 byggnadsarbetsplatser
på huvudsstadstrakten. På arbetsplatserna fungerade 26 leverantörer och nästan 100
underleverantörer. Av alla arbetstagare var 64 % var utlänningar av vilka hälften var direkt
rekryterade och hälften utsända arbetstagare. Byggnadsfacket bedömer att på byggnadsbranschen
34
Alho Rolle (2010), Hirvonen Markku (2010).
32
finns tillsammans 20 – 30 000 utländska arbetstagare.35 Bedömningen är av samma storhetsklass
som vad beräknades i undersökningen av grå ekonomins internationalisering i Finland.
Byggnadsbranschens cirka 30 000 utlänningar utgör ungefär 15 % av branschens hela arbetskraft.
Den absoluta siffran har inte minskat under recessionen utan den har ökat kraftigt efter EUutvidgningen 2004.36
Arbetsgivarsidan har gjort medlemsenkät där siffrorna är helt olika. Enligt Byggnadsindustri RT:s
medlemsenkät i slutet av 2009 fanns bara 1 738 utländska byggnadsarbetare på plats. En förklaring
för minimal utkomst är det att RT:s medlemsenkät i praktiken bara ger bild om några stora
byggnadsarbetsplatser. Likadana små siffror ger dock också enkäten av Finlands Näringsliv (EK).
Figur 11. Andel av utländska arbetstagare i personal av EK:s medlemsföretag, oktober 2009
Hela EK
Tjänster
Byggnadsbransch
Industri
0
0,5
1
1,5
2
2,5
Andel av personal %
Källa: EK:s medlemsenkät 2009.
Skillnaden mellan arbetsmarknadsparternas uppfattningar är förvånansvärt stora.
5 Aktuell bild på arbetsmarknaden av utländska arbetstagare
5.1 Rekrytering och rekryteringskanaler
Aktiva och systematiska åtgärder för att främja rekrytering från utomlands häller på att börja (se
3.2). Det som har pågått redan längre tid är att myndigheterna har bjudit arbetsförmedling från
EU/EES-område genom Eures-nätverk. När det gäller rekrytering från tredjeländerna har
myndigheterna i praktiken haft ingen roll alls. Traditionellt har arbetsgivarna själva varit aktiva
35
36
Muntlig uppgift av Byggnadsfackets II ordförande Kyösti Suokas 23.6.2010.
Hirvonen Markku (2010).
3
33
rekrytering antingen genom egen agerande eller med att lita på privata förmedlingsbyråer. För stora
internationella företag är det lättare att använda egna resurser i utlandsrekrytering än för de små.
Kunskap om aktuella rekryteringskanaler är dock knapp. På grund av undersökningen om
utlänningars kortvariga arbete i Finland är mycket vanligt att använda privata rekryteringsbolag. I
själva verket har privata hyres- och förmedlingsbyråer det största roll i rekryteringsprocess.
Regionella och branschvisa variation dock finns. Speciellt på metall- och byggbransch är det vanligt
att rekryteringen sker via dessa byråer och att myndigheternas betydelse är marginell, också som
informanter om livet och arbete i Finland.37
På grund av ökade kontakter till arbetsförvaltning med avsikt att börja samarbeta har
näringsverksamheten av inhemska och utländska privata rekryteringsbyråer ekspansiva utsikter. Till
exempel har arbets- och näringsministeriet lyssnat vad dessa byråer har haft att bjuda, men tills
vidare finns det inga samarbetsavtal. Ett problem har varit det att det är svårt att förtjäna på ett
lagligt sätt när det är förbjudet i lagen att debitera arbetstagaren om arbetsförmedlingsservice.38
Tidvis har det funnits symptom om det att debiteringsförbud kringgås. Åtminstone ett rättsfall har
fått fällande dom med brottsrubricering arbetsförmedlingsbrott.
Inte alla använder dock förmedlingsbyråer. Det är också vanligt att kontakt mellan arbetssökaren
och arbetsgivaren sker direkt. En stor del av arbetstagare från det forna Sovjetunionen som har sökt
sig till olika expertposter har fått information och impuls från informella nätverk, vänner etc.39
Det som är märkvärt i Finland är det att en stor del av utlänningar som kommer att förvärvsarbeta i
Finland är inte direktanställda utan är anställda av en utländsk arbetstagare. Många påstår att detta
delvis beror på övergångslagen som i Finland var i bruk 1.5.2004–30.4.2006.
5.2 Anställningsvillkor och arbetsförhållanden
Ett tema bland invandringsdebatten har varit löne- och andra anställningsvillkor av de utlänningar
som rekryterats eller utstationerats från utomlands. Debatten har förstärkts under recessionen och
med att utbudet av arbetskraft har stigit. Från många har det ansetts att den verkliga orsaken för att
rekrytera folk från utomlands är möjligheten att spara med anställningskostnader, olagligt eller
lagligt. Man säger att när lönenivån är olaglig, risken att bli upptäckt är liten.40 Eftersom utlänningar
inte har kraftig förhandlingskapasitet det är lätt att också lagligt betala mindre än vad
marknadsnivån i verkligheten är.
Bekymret om utländska arbetstagarnas anställningsvillkor är dels samnordiskt och det
accentuerades vid EU-utvidgningen och med dess ökade arbets- och tjänstemobilitet. Då hade alla
nordiska länderna vidtagit åtgärder för att förbättra likabehandling och övervakning av löne- och
andra anställningsvillkor av utländska arbetstagare.41 I Finland tom grundades 16 nya
inspektorstjänster i arbetarskyddsförvaltningen med uppgift att övervaka arbetsplatser som
använder utländsk arbetskraft. Också vid Centralkriminalpolisen tillsättades en specialenhet (PUT)
med nya resurser för att utreda kriminalitet kring användning av utländska arbetstagare.
37
von Hertzen-Oosi Nina et al. (2009).
4 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskraftsservice 1295/2002.
39
Silfver Olga (2010).
40
T.ex. Byggnadsförbundet.
41
Dølvik Jon Erik & Eldring Line (2008).
38
34
I och med statsförvaltningens produktivitetsprogram (valtionhallinnon tuottavuusohjelma) har
personresurser skurits och tom PUT-enhet har avskaffats. Arbetarskyddsförvaltningen har tills
vidare alla utlänningsinspektörtjänster kvar men också arbetarskyddsförvaltningen har skyldighet
att avskaffa tjänster före 2015.
I proposition om förnyande av bestämmelser av utlänningars arbete i Finland betonar regeringen att
övervakning av att anställningsvillkoren är viktigt från konkurrenskraftens synpunkt. Inga föreslag
om att effektivisera övervakningen finns dock med i regeringens proposition.42
I Finland har utlänningarnas anställningsvillkor studerats bara litet – kanske också eftersom
utlänningarna inte är mycket villiga att ge uppgifter om anställningsvillkor med rädslan att bli utan
jobb. I många rapporter har understrukits att utlänningarnas rejäla anställningsvillkor bör
säkerställas.43 En forskning av utlänningars kortvariga arbete i Finland konstaterade att arbetsvillkor
av utlänningar som rekryterats från utomlands är ofta sämre än finländarna. I synnerhet var det lön
som inte alltid uppfyller minimikraven. Det fanns också brister i säkerhetsnormer. Forskningen
baserade sig på intervju av utlänningar som var rekryterade från utomlands samt ämbetsman och
arbetsmarknadens parter.44
Likadana slutsatser drog Alho som intervjuade 18 invandrare på den finska arbetsmarknaden. De
intervjuade som arbetade på bygg- och servicebranscher pekade systematiskt på brister och
olagligheter i löner, arbetstider eller övertidsbetalningar. Alho anser att den sociala dumpningen
knyter sig till den sämre förhandlingställning på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Bland
invandrare bara 26 % är fackmedlemmar då andelen bland hela befolkningen är cirka 70 %.45
Största delen av utlänningar arbetar på huvudstadsregion och i Nyland. Den regionala
arbetarskyddsförvaltningen i Nyland har rapporterat om granskningar på arbetsplatser där
utlänningar arbetar. År 2009 gjorde enheten för granskningar i utlänningsärenden (ULTI-team)
sammanlagt 398 granskningar i arbetsplatser, varav 237 på grund av myndighets egna initiativ och
161 på grund av tips från allmänheten. Eftersom granskningar är fokuserade till sådana arbetsplatser
där myndigheten själv eller någon annan kan förutse problem är det inte möjligt att direkt dra
slutsatser om allmänna läget av utlänningars anställningsvillkor i Finland. Några riktningar är dock
synliga.
Bland de anmärkningar som ULTI-team noterade var:


42
Byggnadsbranschen:
o det största problem var brister i eller obefintlighet av arbetstidsbokföring, vilket gör
svårt eller omöjligt att verifiera gjorda arbetstimmar och betalad lön
o utländska arbetstagare har vanligt ett entreprenadkontrakt, vilket i praktiken innebär
att vilotider, övertid eller arbete i veckoslutet inte syns och att arbetstagaren inte blir
betald
o speciellt små företag hat inte alltid ordnat den lagstadgade arbetshälsoservicen
o utstationerat arbete är mycket vanligt och de flesta ovannämnda problem är anknutna
till den, också är det vanligt att inte ta den lagstadgade försäkringen mot
arbetsolyckor
Restaurangbranschen
RP 269/2009.
T.ex. Arajärvi (2009).
44
von Hertzen-Oosi Nina et al. (2009).
45
Alho (2010). Siffrorna är från 2008.
43
35


o olika lönetillägg obetalda och grundlönen under minimikrav av kollektivavtal, brister
i eller obefintlighet av arbetsturlistor och arbetstidsbokföring
o lagstadgad arbetshälsoservice försummad
o största problem förekommer i etniska restauranger
Transportbranschen
o lönen angavs i form av helhet på ett sådant sätt att övertid och tillägg var
inkluderade, lönenivån ofta under kollektivavtal
o i små transportföretag fanns brister bokföring av arbets- och vilotider
o år 2009 noterades ingen utstationerad utländsk arbetstagare
Städnigsbranschen
o lönenivån vanligen i enlighet med kollektivavtal
o brister i definiering av arbetstid samt i arbetsturlistor och arbetstidsbokföring46
Det har inte noterats några märkvärda förändringar med granskningar i arbetsplatser som använder
Problem och anmärkningar har varit ungefär likadana under senaste åren.47
Ett projekt om utvecklandet av myndighetssamarbete (Virke) har kritiserat den lindriga
tillämpningspraxisen av den specifika föreskriften i brottslag, ”ockerliknande diskriminering i
arbetslivet” (brottslag 47:3a §). Virke anser att på grund av föreskriften dömda straff inte har varit
på liknande nivå med det som dömts på grund av andra brottsrubriceringar med samma straffskala. I
85,7 % av dömda fall har straffet varit böter och i 14,7 % fängelse när andelen i andra liknande
brottsfall har varit ungefär 35–65 % böter och 35-65 % fängelse.48
I en rapport om internationalisering av den gråa ekonomin i Finland konstateras det att från den gråa
ekonomins synpunkt utgör den utländska arbetskraften inget särproblem när det är fråga om
direktanställning. Problem uppstår i flesta fall när utlänningen arbetar för en utländsk arbetsgivare.
Oklarheter i tolkning av föreskrifter om beskattning, övervakningssvårigheter, skatteansvar och
betalning av skatter kombineras i sådana fall. Mestadels är det fråga om problem i utländsk
företagsverksamhet och inte om problem anknutna till utländsk arbetskraft.49
5.3 Kvalifikationer
I befolkningsstatistiken syns utbildningen av invandrare dåligt. I flyttningsanmälan kan utlänningen
i fråga fylla fältet ”utbildning” men det är möjligt att fältet lämnas tomt – och det händer ofta. Om
utbildningsuppgift anmälas, myndigheten bör göra en tolkning om utländska utbildningens
motsvarighet med det finländska. Ofta är det omöjligt vilket betyder att i utbildningsuppgift skrivs
”okänd”. Till följd av detta utger statistikcentralen inte separat uppgifter om utbildning av
invandrare utan de är inkluderade i statistiken som gäller hela befolkningen.50
Statistiken om uppehållstillstånd som sköts av Migrationsverket innehåller information om
utbildning bara sporadiskt. Detta beror på det att utbildning är normalt inte mycket betydligt i
tillståndsprövning. T.ex. i arbetsmarknadsprövning vid ansökan om arbetstagares uppehållstillstånd
hör utbildning av utländsk arbetstagare inte till de synpunkter som TE-byrån bör beaktas.
46
Aluehallintovirasto (2010).
Muntlig uppgift av inspektör Katja-Pia Jenu 21.6.2010.
48
Marttinen Janne et al. (2010).
49
Hirvonen Markku et al. (2010).
50
Statistikcentralen, muntligt uppgift 4.8.2010.
47
36
Arbets- och näringsministeriet har statistik om utbildning av utlänningar som är registrerade som
arbetssökande i TE-byråer. I slutet av 2009 var läget följande:
Tabell 4. Utbildningsnivå bland utländska arbetssökande 31.12.2009
Utbildningsnivå
Arbetsinvandrare
EU/EES-medborgare
Andra utlänningar Sammanlagt
Forskarutbildning
2
88
287
377
Högre kandidatgrad
1
980
3 042
4 023
Nedre kandidatgrad
2
897
3 476
4 375
Lägsta högskolegrad
2
452
2 039
2 493
Mellannivå
11
3 599
11 465
15 075
Högre grundnivå
9
2 362
9 006
11 377
Nedre grundnivå
2
298
3 371
3 671
Okänd
3
978
8 593
9 574
Sammanlagt
32
9 656
41 470
51 158
Källa: Arbets- och näringsministeriet.
Statistikcentralen utgjorde nästan tio år sedan en undersökning om levnadsvillkor av utlänningar i
Finland.51 Undersökningen baserade sig på intervjuer med formulär. Ingen skillnad var gjord på
grund av invandringsmotiv dvs. både sådana som var rekryterade från utomlands för att arbeta i
Finland och t. ex kvotflyktingar var intervjuade.
I följande tabell finns det examen avlagda både före och efter flyttningen till Finland. Invandrare i
Finland är ivriga studerande, nästan 40 % har avlagd någon examen efter invandringen. Bland de
vanligaste är professionella examen, de har avlagd var femte invandrare. Högskoleexamen har
skaffat sig ungefär 6 % av de utlänningar som svarade på frågor.
På grund av undersökningen kunde inte dras några klara slutsatser om förbindelse mellan utbildning
och sysselsättning. Bland estlänningar och vietnamesiska tycktes sysselsättningen inte ha samband
med utbildningen alls, men sådana ryssar och somaliska som var i arbete hade en liten bättre
utbildning än sina arbetslösa landsmän.
Tabell 5. Utbildningsnivå bland invandrare (20 – 64 år) och finnar (25 – 64 år), %
Utbildningsnivå
Ryssar
Estlänningar
Somaliliska
Vietnamesiska Finnar
Ingen examen
2
2
24
19
-
Grundnivå
7
10
27
34
28
Mellannivå
53
67
39
39
40
Högnivå
38
21
10
8
32
Sammanlagt
100
100
100
100
100
Svarande
525
308
324
193
Källa: Statistikcentralen 2002.
51
Pohjanpää Kirsi et al. (2003).
37
5.4 Mobilitet på arbetsmarknaden
Om utländska arbetstagares geografiska och professionella mobilitet finns ingen specifik statistik
tillgänglig. Uppehållstillstånd för arbetstagare beviljas normalt för en eller flera branscher och
tillståndet gäller i hela landet. Också andra uppehållstillstånd ger utlänningen möjlighet att byta
arbetsgivare och ort. Tillståndsstatistik är alltså oinformativ. Möjligheten att efteråt söka
information i tillståndsdatabas är knapp och beror på det att ämbetsmän i Migrationsverket, TEbyrån och polisen skriver information om ort och arbetsgivare i sådana fälten i systemet som är
tekniskt möjliga att statistikföras.
I sin doktorsavhandling 2002 konstaterade Annika Forsander att möjligheter för utländska
arbetstagare för professionell mobilitet eller för att byta arbetsgivare eller bransch är goda.
Tillståndssysten sällan utgör ett hinder. Invandrarnas utbildningsbakgrund förklarar enbart delvis
deras ställning på arbetsmarknaden. Viktigare än kvantitet är utbildningens arbetsmarknadsvärde.
De visade sig, att en examen som avlagts i Finland ger en bättre utgångspunkt till sysselsättning än
en motsvarande examen som avlagts utomlands.52
Förändringen inom arbetslivet under det senaste årtiondet har lett till en betoning av kulturellt och
socialt kunnande, vid sidan av traditionellt human kapital – utbildning, arbetserfarenhet och
språkkunskaper. Arbetstagarna måste behärska rätta saker, känna rätta sortens människor och tala
de rätta språken för att uppnå förtroende av portvakterna på arbetsmarknaderna och för att bli
accepterade som arbetstagare och avancera i sin karriär.53 Olga Silfver anser att dessa ”tysta
normer” i arbetslivet är för utlänningar ofta svåra att få reda på och att uppfylla, vilket betyder att
den professionella mobiliteten försvåras. Orienteringen till dessa normer ofta inte finns när det är
fråga av en utlänning.54
Ur invandrarnas perspektiv är den ökande betoningen av sociala och kulturella kunskaper i
arbetslivet problematisk. Man kan hänvisa till bristande kulturell och social kompetens om man vill
lämna sådana som avviker från majoritetens normer till arbetsmarknadens marginal. Invandrarnas
risk att stanna i arbetsmarknadens marginal också i den andra generationen är därför större än hos
majoritetsbefolkningen.55
Att den största delen av invandrarna är i en instabil position på arbetsmarknaden, betyder att de är
särskilt känsliga för arbetsmarknadspåverkan av ekonomiska konjunkturer och förändringar i
produktionsstruktur. I detta hänseende påminner invandrarnas arbetsmarknadsposition om den
situation som majoritetsbefolkningens ungdomar och handikappade befinner sig i. Invandrarna är
överrepresenterade i den del av arbetskraften som är känsligast för ekonomiska fluktuationer.
Invandrarnas position fungerar alltså som en seismograf på arbetsmarkanden. Invandrarnas
arbetsmarknadsposition visar att invandrarna på sätt och vis är stängda vid utkanten av det
finländska samhället. De är inte helt inne, men inte heller helt utanför.56
52
Forsander Annika (2002).
Forsander Annika (2002).
54
Silfver (2010).
55
Forsander Annika (2002).
56
Forsander Annika (2002).
53
38
5.5 Arbetslöshet och marginalisering
Största grupper av arbetslösa utlänningar i TE-byråer har varit ryssar och estlänningar. Dessa
grupper tillsammans med svenska medborgare är de största invandrargrupper i Finland.
Figur 12. Antalet arbetslösa i arbetskraftsbyrån enligt nationalitet
6000
Afganistan
Nederländerna
Bosnia-Herzegovina
Indien
5000
Irak
Iran
Storbritannien
Italien
4000
Japan
Jugoslavia
Kanada
Kina
Marocko
3000
Norge
Polen
Frankrike
Sverige
2000
Tyskland
Somalien
Sudan
Danmark
1000
Thailand
Turkiet
Ukraina
Ungern
USA
0
0
01
09
.2
Vietnam
Estland
30
.4
20
08
20
07
20
06
20
05
20
04
20
03
20
02
20
01
20
00
20
99
19
98
19
97
19
96
19
95
19
19
94
Ryssland
Källa: Arbets- och näringsministeriet
Av invandrare i arbetsför ålder (15 – 64 år) är ca 105 000 eller 79 %. Ekonomiskt aktiva av
utlänningar är ca 65 000 människor dvs. 60 %. Bland finnar är motsvarande siffror 66 % i arbetsför
ålder och deltagandet cirka 75 %.57
Arbetslöshetsgraden bland invandrare har i senaste åren varit i genomsnitt ca tre gånger så stor som
arbetslöshetsgraden i allmänhet. Den ekonomiska krisen har ändå bistått mera i ökningen av
arbetslöshetsgraden i allmänhet än i ökningen av arbetslöshet bland utlänningar. I slutet av april
2010 var arbetslöshetsgraden bland utlänningar uppskattningsvis 23,4 % och bland all arbetskraft
9,6 %.58
Arbetslöshetssiffrorna varierar dock kraftigt mellan nationaliteter. Särskilt hög har arbetslösheten
varit bland afghaner, sudaneser, somalier, irakier och iranier.
Figur 13. Arbetslöshetsgrader av utlänningar enligt nationalitet
57
58
Arbets- och näringsministeriet.
Arbets- och näringsministeriet.
39
Afganistan
90
Nederländerna
Bosnia-Herzegovina
Indien
80
Irak
Iran
70
Storbritannien
Italien
Japan
60
Jugoslavia
Kanada
50
Kina
Marocko
Norge
40
Polen
Frankrike
Sverige
30
Tyskland
Somalien
20
Sudan
Danmark
Thailand
10
Turkiet
Ukraina
Ungern
0
0
.2
01
09
30
.4
20
08
20
07
20
06
20
05
20
04
20
03
20
02
20
01
20
00
20
99
19
98
19
97
19
96
19
95
19
19
94
USA
Ryssland
Vietnam
Estland
Källa: Arbets- och näringsministeriet, statistikcentralen. Åren 2007 – 2010 uppskattningar.
Arbetslöshetssiffrorna varierar kraftigt också mellan män och kvinnor. Uppskattningar om detta och
också om arbetslösheten bland åldersgrupper saknas ändå. Av statistiken kan inte heller plockas
utlänningar på grund av invandringsgrund utan t.ex. arbetslösa flyktingar, familjemedlemmar och
arbetsinvandrare är alla med i statistiken.
Orsaker för hög arbetslöshet bland utlänningar har undersökts ändå från början av den humanitära
invandringen till Finland på 70-talet. T.ex. enligt Arajärvi vet invandrarna ofta för lite om hur man
söker arbete, de har bristfälliga språkkunskaper och det kan vara problematiskt att få sin kompetens,
som förvärvats utomlands, erkänd i Finland.59 Paananen et al. har sett problematiken också från
synpunkt av strukturer av arbetsmarknaden och arbetsplatserna. Arbetsgivare och potentiella
arbetskamrater är ofta ovana med att arbeta med utlänningar och därför motvilliga att rekrytera
dem.60 Det som behövs med att höja kvalifikationer av utlänningar på arbetsmarknaden är att höja
internationaliserinsgrad av den finska arbetsmarknaden.61
Utlänningar som bor i Finland är berättigade till samma sociala förmåner som finnar i fall av
arbetslöshet. Från marginaliseringens synpunkt är problematiskt det att invandrare med kortvariga
uppehållstillstånd – alltså de som inte konstateras bo i Finland – är utanför det sociala skyddsnätet. I
fall av permittering eller arbetslöshet måste de visa på annat sätt än med sociala förmåner att de har
råd att leva i Finland. En vuxen person måste ha 930 euro per månad, maken/hustrun 630 euro per
månad och varje barn 450 euro per månad inklusive eventuellt barnbidrag, även om familjen saknar
inkomster. Annars finns en risk att uppehållstillståndet inte förnyas eller att uppehållstillståndet kan
dras in. Permittering och uppsägning kan bli ett ännu hårdare slag för arbetskraftsinvandrare än för
finländare.
59
Arajärvi (2009).
Pohjanpää Kirsi et al. (2003).
61
Raunio Mika & Pihlajamaa Elina & Carroll Hanna (2009)
60
40
6 Push och pull -faktorer
På en generell nivå är push och pull faktorer gemensamma för alla nordiska länder. För att locka in
utländsk arbetskraft viktiga är goda arbetsförhållandena och relativt höga lönerna, speciellt för
lågutbildad arbetskraft.62
Finland-specifika push och pull -faktorer har undersökts i två ganska nya rapporter som båda
baserar sig på intervjuer av utländska arbetstagare. En undersökning täckte olika utländska experter
och deras familjemedlemmar i Finland.63 Antalet intervjuade var 113 och deras svar om
motiveringen att flytta till och stanna i Finland summerades så här:
Tabell 6. Orsaker att flytta till och stanna i Finland
Pull-faktorer
Håll-faktorer
Push faktorer
- Stjärnforskare
- Uppskattade företag eller
organisationer
- Kollaborativa arbetskamrater
- Intressanta arbetsuppgifter
- Karriärmöjligheter
- ”Ser bra ut i CV”
- Sociala förhållanden
- Avspänd och bara litet
kompetitiv arbetskultur och
allmän tysthet
- Uppskattning av fleksibilitet,
självständighet och låga
hierarkier i arbetslivet
- Fungerande infrastrukturer i
boende
- Stabila och trygga
småstadslevnasdsmiljöer
- Uppskattning av familjelivet i
arbete och i samhället
- För personer från forna
Sovjetunionen: kulturell och
geografisk närhet
- Finsk make/maka
- Smala karriärmöjligheter
- Löne- och skattenivå
- Invandringsbyråkrati
- Dåliga
sysselsättningsmöjligheter för
make/maka
- Tillbakadragen och
okommunikativ kultur
- Dålig kulturell kompetens i
arbetslivet och existens av
gode bror –nätverk
- Begränsade sociala relationer
- Besvikelsen om kvalitet i
allmänna tjänster
Förhindrande faktorer
Allmän okändhet
Höga skatter kombinerade med
låga lönenivåer
Långa väntetider för att få
uppehållstillstånd
Källa: Raunio Mika & Forsander Annika (2009).
Intervjuade utlänningar, som var mestadels högutbildade, hade många olika orsaker med undantag
av lön som inte betraktades som en pull-faktor utan en trots-det-faktor.
En annan undersökning riktade sig mot utlänningars kortvariga arbete i Finland. De flesta
intervjuade hade anställningar som oftast inte krävde någon hög utbildning. Det visade sig att de
viktigaste orsaker för att söka sig till den finska arbetsmarknaden var att:


62
63
Det fanns arbete
Lönen är bättre än hemma
Dølvik Jon Erik & Eldring Line (2008).
Raunio Mika & Forsander Annika (2009).
41


Säkerhet om arbetsplatsen är god
Finland ät ett tryggt och rent land64
Arbete och speciellt lön var viktigt också för thailändske skogsbärplockare som intervjuades för
artikel i Helsingin Sanomat 2.8.2010.65
Push och pull-faktorer tydligen är till något mått varierande beroende på grupp och kanske också på
situation. När orsaker att välja Finland frågades om vietnamesiska arbetstagare och
samarbetspartner i samband av evaluering av mobilitetssamarbete mellan Södra Österbotten och
Vietnam var svaren sådana här: Vietnamesiska samarbetspartner (myndigheter) respekterade
Finland som ett land där företagen bär socialt ansvar, har respekt för mänskliga rättigheter och ser
alla arbetstagare likvärdiga. Vietnamesiska arbetare som var rekryterade till Finland nämndes bl.a.
egen kompetensutveckling, som beror på Finlands rykte som ett avancerat högteknologiskt land,
tryggandet av framtiden för familjen, social trygghet, bra utbildningssystem och förtroendet till det
att alla anställda behandlas likvärdigt.66
7 Invandrarnas kunskaper om arbetslivets regler
Enligt en intervju av utlänningar som arbetade i Finland kortvarigt är kunskaper av utländska
arbetstagare om arbetslivets regler på en relativt lågt nivå. Detta kan delvis bero på det att de
intervjuade ansåg att information om Finland och finländsk arbetsmarknad är svårt att nå.67
Redan tidigare hade ett tripartiskt projekt vid arbetsministeriet konstaterat att man borde aktivera
meddelandet om arbetsmarknaden och arbetslivets regler i Finland som är riktat åt utlänningar.68
Motiveringen var dels att främja arbetsinvandringen och dels att förbättra läget av utlänningar på
arbetsmarknaden. På grund av projektrapport formades en webbplats (www.mol.fi/finnwork). Med
förändringar i förvaltningen av invandrarärenden flyttades en del av informationsansvar till en
separat aktör som finansieras av olika ministeriet (www.infopankki.fi).
Undersökningen ovan visade att de som kommer till Finland för att arbeta kortvarigt vanligtvis
rekryteras via privata hyres- eller förmedlingsbyråer. De flesta intervjuade utlänningar fick
information om Finland och arbetslivets regler genom dessa privata aktörer.69 Ju mera omfattande
sker rekryteringen via privata byråer desto mindre påverkning har den officiella spridningen av
information. Uppgifter tolkas ju av förmedlingsbyråer.
8 Sammanfattning
Temat för denna rapport har varit utländsk arbetskraft och deras arbetsförhållanden i Finland.
För att forma en helhetsbild man bör samla ihop en mängd av detaljinformation. Delvis finns det
statistik, men en systematisk statistikföring som skulle täcka arbetsinvandringen och där
information mellan olika databaser kunde utnyttjas finns ännu inte. Myndighetsinformation bör
64
von Hertzen-Oosi Nina et al. (2009).
Thaipoimijat tekevät hurjaa päivää. Helsingin Sanomat (Pelli Petja) 2.8.2010.
66
Ramböll Management Consulting (2009).
67
von Hertzen-Oosi Nina et al. (2009).
68
Tiedotusprojekti (2007).
69
von Hertzen-Oosi Nina et al. (2009).
65
42
hämtas från olika ministerier och ämbetsverk. Vis a vis spridningen av information hade
omorganisering av migrationsförvaltning 2008 ingen betydelse. Utredningar – som ökar med
samma takt med arbetsinvandringen – kan dock inladdas från webben. Undersökningar i Finland
har tidigare fokuserats mestadels till den humanitära invandringen. Under senaste år har också
arbetsinvandringen och utlänningarna på arbetsmarknaden börjat intressera forskare. Också i
förberedningen av denna rapport har man kunnat njuta av detta.
Definitioner som i Finland används kring arbetsinvandringen dels kan skilja sig från dem som
används i andra Nordiska länder. De som baserar sig i lagstiftning (t.ex. flytta till Finland) är
enklare att använda i samnordiskt språk än de som baserar sig i vardagligt språk. Ett exempel av
dessa är t.ex. arbetsinvandring, som beroende på det vem som talar kan innehålla också
säsongsarbetare och utstationerade kortarbetare eller bara de som på grund av arbete flyttar
permanent i Finland.
Regeringen i Finland har redan för flera år hållit med att börja med en aktiv arbetsinvandrarpolitik.
Recessionen från och med hösten 2008 och förändring i ställning av invandringsärenden i den
politiska och allmänna diskussionen har dock fått farten sakna. Också betoningarna har förändrats.
Då det ännu i början av 2008 lades vikt på att effektivera rekrytering från utomlands, diskuteras det
nu mera om behovet att försäkra anställningsvillkor av arbetstagare som är rekryterade från
utomlands. En specialfråga från både anställningsvillkors och grå ekonomins synpunkt är
affärsverksamhet som använder utstationerade arbetstagare.
Antalet utlänningar rekryterade från utomlands har minskat med ekonomiskt lågkonjunktur.
Förminskningen har dock inte varit omfattande, och på byggnadssektor har utländska arbetstagare
uppenbarligen inte minskat alls. Det vore värt att undersöka noggrannare de drivkrafter som
utlandsrekryteringen speciellt på byggnadsbransch har.
Rekryteringen från utomlands sker fortfarande betydligt utan större myndighetsinsats. Stora och
mindre företag har olika möjligheter att själv satsa på utlandsrekrytering. Inhemska och privata
förmedlingsbyråer troligen används speciellt av små arbetsgivare. Om rekryteringskanaler finns
dock inte mycket information och det borde undersökas mera omfattande. Bättre förståelse om
rekryteringsbyråernas roll har betydelse t. ex från arbetstagares rättsliga positions och den nationella
marknadsföringens synpunkt. En intressant fråga är det hur landets push och pull -faktorer
förmedlas från ”källa” till arbetsökanden eller arbetarkandidater utomlands.
På arbetsmarknaden finns olika strukturer som skapar skillnader mellan olika grupper av utländska
arbetstagare. Det är uppenbart att det finns samband mellan företagsstorlek och brister i lagliga
anställningsvillkor. Problemen är mera sannolika i små företag. Sannolikheten av grå ekonomi är
också större i små företag. På byggnadsbranschen arbetar nästan alla utländska arbetare för
utländska arbetsgivare – ett annat potentiellt problemområde. En stor andel av arbetare som
rekryterats från utomlands arbetar på arbetskraftsintensiva branscher som restaurang-, städning- och
annan service samt byggnad där företagen är små, arbetsgivarna ofta utländska eller utlänningar och
andelen av och ekonomiska betydelsen av grå ekonomi är stor.70
På grund av de fåtaliga bedömningarna i undersökningar om utländska arbetskraftens användning
av välfärdstjänster tycks arbetsinvandringen inte betyda en större utgift. Om ett förmodat
laglighetshot har forskaren skrivit att problem med utlanningars arbete i Finland vanligtvis inte har
70
Aluehallintovirasto (2010), Hirvonen Markku et al. (2010), Alho Rolle (2010).
43
att göra med utlänningar utan med affärsverksamhet som baserar sig på användning av utländsk
arbetskraft.71
71
Hirvonen Markku et al. (2010).
44
Litteratur
Undersökningar
Alho Rolle (2010)
Maahanmuuttajien kokemukset ja ammattiliittojen näkemykset
työehtojen polkemisesta Suomessa. (Erfarenheter av invandrare och
åsikter av löntagarorganisationer om social dumpning i Finland.) I
Wrede Sirpa & Nordberg Camilla (ed) (2010) Vieraita työssä.
Työelämän etnistyvä eriarvoisuus. (Främlingar i jobbet. Den etniska
ojämlikheten i arbetslivet.) Palmenia, Helsinki.
Arajärvi Pentti (2009)
Maahanmuuttajien työllistyminen ja kannustinloukut.
Sisäasiainministeriön julkaisuja 2/2009.
http://www.intermin.fi/intermin/biblio.nsf/D5A6B24123947ACEC22
5754C004B836E/$file/22009.pdf
Dølvik Jon Erik
& Eldring Line (2008)
Forsander Annika (2002)
Forsander Annika
Raunio Mika
Salmenhaara Perttu
Helander Mika (2004)
Gissler et a. (2006)
von Hertzen-Oosi Nina,
Harju Henna,
Haake Niina &
Aro Timo (2009)
Arbeidsmobilitet fra de nye EU-landene til Norden – utviklingstrekk
og konsekvenser. Sluttrapport fra en nordisk arbejdsgruppe under
Nordisk Ministerråd. TemaNord 2008:502.
http://www.norden.org/da/publikationer/publikationer/2008502/at_download/publicationfile
Luottamuksen ehdot. Maahanmuuttajat 1990-luvun suomalaisilla
työmarkkinoilla. (På finska, svensk sammandrag) (Förtroendets
villkor. Invandrarna på 1990-talets finländska arbetsmarknad)
http://www.hel.fi/wps/wcm/connect/d3d1ec004a177825af86ef3d8d1d
4668/Luottamuksenehdot+e-kirja.pdf?MOD=AJPERES
Sykettä ja suvaitsevaisuutta. Globaalin osaamisen kansalliset rajat.
Edita, Helsinfors.
Maahanmuuttajat ja julkiset palvelut. (på finska) (Invandrare och
välfärdstjänster). Työministeriö, työpoliittisia tutkimuksia 296/2006.
http://www.mol.fi/mol/fi/99_pdf/fi/06_tyoministerio/06_julkaisut/06_
tutkimus/tpt296.pdf
Ulkomaalaisten tilapäinen työnteko Suomessa. (Tillfälligt arbete av
utlänningar I Finland). Publication av Arbets- och näringsministeriet
45
37/2009, Helsingfors: Edita Publishing.
http://www.tem.fi/files/23789/TEM_37_2009_tyo_ja_yrittajyys.pdf
Heikkilä Markku (2010)
Hirvonen Markku et al.
(2010)
Holm Pasi &
Hopponen Anneli &
Lahtinen Markus (2008)
Medvind för invandringskritiska åsikter och populism. Analys
Norden. http://www.norden.org/da/analysnorden/tema/indvandrerdebatten-stadig-hoejt-paa-dagsordenen-inorden/medvind-foer-invandringskritiska-aasikter-och-populism
Suomen kansainvälistyvä harmaa talous. Eduskunnan
tarkastusvaliokunnan tilaaman harmaata taloutta käsittelevän
tutkimuksen loppuraportti. (Revisionsutskottets uppdragsstudie om
internationaliseringen av den svarta ekonomin i Finland).
Eduskunnan tarkastusvaliokunnan julkaisu 1/2010.
http://web.eduskunta.fi/dman/Document.phx?documentId=mw16710
124737147&cmd=download
The working capacity of immigrants in 2008. Pellervo Economic
Research Institute Reports No. 210.
http://www.ptt.fi/dokumentit/mamuraporttiptt_0711081414.pdf
Jaakkola Magdalena (2009) Immigrants from a Finnish Point of View. Attitudes changes over
1987–2007, City of Helsinki Urban Facts.
Korkiasaari Jouni &
Söderling Ismo (2003)
Finnish Emigration and Immigration after World War II.
Siirtolaisuusinstituutti – Migrationsinstitutet. Turku – Åbo 2003.
Marttinen Janne et al. (2010) Kiskonnantapaisesta työsyrjinnästä lieviä tuomioita? Offentligt
memorandum. Virke-projekti.
Pohjanpää Kirsi et al.(2003) Maahanmuuttajien elinolot. Venäläisten, virolaisten, somalialaisten ja
vietnamilaisten elämää Suomessa 2002. Tilastokeskus, Elinolot
2003:1.
Ramböll Management
Consulting (2009)
Raunio Mika &
Pihlajamaa Elina &
Carroll Hanna (2009)
Voiko sitoutumista siirtää? Etelä-Pohjanmaan ja Vietnamin välisen
työvoiman maahanmuuttoprosessin ja sen luoman toimintamallin
siirrettävyyden arviointi. Työ- ja elinkeinoministeriö, joulukuu 2009.
http://www.tem.fi/files/25781/Voiko_sitoutumista_siirtaa.pdf
Työmarkkinoiden kansainvälistymispalvelut: Ulkomaalaisen
osaamisen kanava Suomen elinkeinoelämään, City of Helsinki Urban
facts, Research series 2009/3.
http://www.hel.fi/wps/wcm/connect/73e441004a177837b01ef83d8d1
d4668/09_05_15_Tutk_3_Raunio.pdf?MOD=AJPERES
46
Raunio Mika &
Forsander Annika (2009)
The Welfare State in Competition for Global Talent. From National
Protectionism to Regional Connectivity - the Case of Finland. Foreign
ICT and Bioscience Experts in Finland. Peter Lang Publishing Group.
Ruotsalainen Kaija (2009)
Ulkomaalaisten tilapäisen työnteon tilastointi on hajanaista ja
puutteellista (på finska). (Statistikförandet av utländskt arbete i
Finland är sporadiskt och bristfälligt).
http://www.stat.fi/artikkelit/2009/art_2009-09-30_008.html
Salmenhaara Perttu (2009)
The long-term Labour Shortage. The Economic Impact of Population
Transition and Post-industrialism on the OECD Countries: the Nordic
Case. Article in the Finnish Yearbook of Population Research.
http://www.vaestoliitto.fi/mp/db/file_library/x/IMG/145892/file/YB0
9_ss.123-136.pdf
Silfver Olga (2010)
Vääränlaiset huippuosaajat? Entisen Neuvostoliiton alueelta tulleiden
asiantuntijoiden kiinnittyminen suomalaiseen työelämään. (Utländska
toppexperter av fel typ? Arbetsmarknadsintergrering av experter som
kommit från det forna Sovjetunionen.) I Wrede Sirpa & Nordberg
Camilla (ed) (2010) Vieraita työssä. Työelämän etnistyvä
eriarvoisuus. (Främlingar i jobbet. Den etniska ojämlikheten i
arbetslivet.) Palmenia, Helsinki.
Sorainen Olli (2007)
Ulkomaalainen työntekijä. Rekrytointi, maahantulo ja työnteko
(Utländsk arbetstagare. Rekrytering, invandring och arbete). Edita,
Helsinki.
Vartia Maarit et al (2007)
Monikulttuurisuus työn arjessa. Työterveyslaitos & työministeriö,
Helsinki.
Offentiliga handlingar
Statsrådets principbeslut
19.10.2006
Regeringens invandrarpolitista program
RP 269/2009
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om
ändring av utlänningslagen och lag om ändring av 3 § i lagen om
utlänningsregistret.
RP 279/2009
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om
ändring och temporär ändring av lagen om offentlig
arbetskraftsservice samt om ändring av vissa lagar som har samband
med den.
Åtgärdsprogram för
arbetskrafts-
47
invandring (2009)
Regeringens
strategidokument (2007)
Halvtidsöversyn av
regeringsprogram (2009
Samarbetsrapport (2008)
Social- och hälsovårdsministeriet (2007)
Invandrarpolitiska
program (2006)
Åtgärdsprogram för arbetskraftsinvandring. Statsrådets principbeslut
5.11.2009. Inrikesministeriets publikation 24/2009.
http://www.intermin.fi/intermin/biblio.nsf/54D136E16CC4E5FAC22
57665004195D9/$file/242009.pdf
Regeringens strategidokument. Statsrådets kanslis publikationsserie
19/2007. http://www.vnk.fi/julkaisukansio/2007/j18-j19-hallituksenstrategia-asiakirja/pdf/sv.pdf
Halvtidsöversyn av regeringsprogrammets genomförande. Statsrådets
kanslis publikationsserie 27/2009. Sammandrag.
http://www.vnk.fi/julkaisukansio/2009/j14-hallitusohjelmantoimeenpanon-arviointi-j26-the-finnish-j27halvtidsoversyn/pdf/sv.pdf
Projektet samarbetsformer med ursprungsländer för att främja
arbetskraftsinvandring. Inrikesministeriets publikation 31/2008 (på
finska).
http://www.intermin.fi/intermin/biblio.nsf/A9AF8FF1470F65D4C225
74DB004DB30D/$file/312008.pdf
Maahanmuuttajien palvelut ja työllistyminen sosiaalialalle (på finska)
(Invandrarservice och sysselsättning inom det sociala området).
Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä 2007:41
http://www.stm.fi/c/document_library/get_file?folderId=28707&nam
e=DLFE-4077.pdf
Regeringens invandrarpolitista program. Statrådets principbeslut
19.10.2006.
http://www.intermin.fi/intermin/images.nsf/files/620a7bb47a3b1008c
22573b60050a16c/$file/thj371_mamupol_ohjelma.pdf
Inrikesministeriet
årsberättelse (2009)
http://www.intermin.fi/intermin/images.nsf/files/540eee708494d1dcc
225770c00286e38/$file/vuosikertomus2009.pdf
SRR 1/2006
Sysselsättningsberättelse
(2009)
Statsrådets redogörelse om verkningarna av lagen om övergångstid
samt verkningarna av arbetskraftens och tjänsternas fria rörlighet på
arbetsmarknadssituationen i olika branscher.
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${
BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.8/1276155548_427747&${TRIP
PIFE}=PDF.pdf
Arbets- och näringsministeriet
48
www.tem.fi/files/26505/TEM_20_2010_netti.pdf
Migrationsverket
årsberättelse (2009)
Työlupatyöryhmä (2007)
Berättelse:
http://www.migri.fi/download.asp?id=Vuosikertomus+2009;1968;{3
C032CAB-954D-4387-BA69-96512848CB52} (svensk resumé)
Statistikbilaga:
http://www.migri.fi/download.asp?id=Vuosikertomuksen+tilastoliite+
2009;1969;{52E666C2-86BB-4D9C-883F-BA00609DF121}
Ulkomaalaisten työntekoa koskevan järjestelmän kehittämistarpeita.
Työlupatyöryhmän raportti. Työhallinnon julkaisu 380/2007. (på
finska, svensk sammandrag)
http://www.mol.fi/mol/fi/99_pdf/fi/06_tyoministerio/06_julkaisut/07_
julkaisu/thj380.pdf
Statistik
Arbetsförvaltning
Utländska arbetssökare i arbets- och näringsbyråer 2009 (på finska)
http://www.tem.fi/files/27789/4_Tilastotiedote_2010.pdf
Befolkningsregistercentralen Befolkningsstatistik
http://www.vaestorekisterikeskus.fi/vrk/home.nsf/pages/index_sve
Migrationsverket
Tillståndsstatistik
http://www.migri.fi/netcomm/content.asp?path=2762
Pensionsskyddscentralen
Statistikcentralen
Statistik om E101-intyg beviljade för utstationerade arbetstagare i
Finland.
http://www.stat.fi/index_sv.html
Skatteförvaltning
Statistik om skatter betalda av utlänningar i Finland.