Transcript Bärrandsröta och hålväggar

Bärrandsröta och hålväggar
ett resultat av dålig och eftersatt hovvård,
undermålig hygien i hagar och stall,
samt avel
Emma-Märta Zola Runsten
Hovslagarutbildningen 2010-2011
Wångens Travskola
18 april 2011
1/14
INLEDNING
Att äga häst är ett stort ansvar. Den skall ha tillgång till mat, vatten och tak över huvudet. Hästen
skall ridas in, motioneras och eventuellt även användas till tävling. Som hästägare har man ansvaret
över hästens hälsa och välbefinnande, och de flesta lägger stora pengar på sin häst.
Utbildning och utveckling bör gå hand i hand om hästarna skall hållas friska och klara av de krav vi
ställer. I många fall haltar tyvärr fortfarande kunskapen hos hästägare om vikten av hovvård som en
del av den dagliga skötseln hos hästar.
Alla hästar riskerar att bli obrukbara ifall man väntar allt för länge med att anlita en hovslagare. En
av de mer vanliga sjukdomarna en häst kan få i hovarna av eftersatt hovvård är hålväggar och
bärrandsröta. Låter man detta fortgå utan rätt sorts behandling, kan hovväggen snabbt tappa
förmågan att bära hästens vikt. Resultatet kan innebära långa konvalescensperioder och ett stort
lidande för hästen.
LITTERATURSÖKNING
Jag har till stor del använt mig av de böcker som är listade längst bak i detta arbete. Den största
informationskällan kommer dock från iakttagande av Björn Berg på Ale Djurklinik. Flera fall av
hålväggar och bärrandsröta har presenterat sig på kliniken under min praktikperiod. Jag har
diskuterat bakomliggande orsaker, förebyggande, samt behandling med Björn och Christian
Stockelberg. Båda är verksamma Godkända Hovslagare som har alla liknande erfarenheter och
slutsatser med sjukdomen.
SYFTE
De observationer jag har gjort på hästar som har denna åkomma, är att de flesta hästar har mer eller
mindre eftersatt hovvård. Dock ligger det även andra orsaker bakom, så som blöta hagar, våta
bäddar i boxen, samt avel på hästar med undermålig hovkvalitet. Syftet med mitt arbete är att lägga
det största ansvaret på hästägaren, som bör vara medveten om att problemet kan uppstå ifall man
åsidosätter hovens betydelse för hästens välbefinnande.
2/14
BÄRRANDSRÖTA OCH HÅLVÄGGAR
För att skilja på begreppen, kan man säga att en häst som har bärrandsröta alltid har hålväggar men
att hålväggar inte behöver innebära bärrandsröta. Båda tillstånden bör ses som allvarliga, dock kan
bärrandsröta ha ett mycket snabbare förlopp. Tillstånden uppkommer hos alla hästraser, unga som
gamla, skodda eller barfota, inte ens könet på hästen spelar någon roll.
Bärranden är den del av hovens undersidan som hästen står på mot marken, eller den yta som skon
ligger mot. I stort består den av hovväggen och lamellranden, och i vissa fall även en bit in på sulan.
Det är denna yta som hästen skall bära hela sin vikt på och det är av yttersta vikt att den delen av
hästen är frisk.
Bärrandsröta hittas ofta av en tillfällighet, när hästen skall verkas eller skos. Det uppenbarar sig
genom lokala separationer mellan väggen och lamellranden. Då hovväggen är underminerad,
skapas det ett ihåligt ljud när man slår med hammaren utanpå hoven. Lamellranden verkar vara
mjukare och bredare än vanligt, med grå till svart pulveraktigt utseende.
Hästen är ofta inte öm eller halt i början, så därför kan det vara svårt för hästägaren att upptäcka
problemet i tid.
Bakomliggande orsaker:
Separationen av vägg och lamell börjar främst i tån och kan sprida sig ut mot sidorna till trakterna.
Dock kan förloppet börja i trakterna och leta sig framåt.
Allt eftersom att hästen rör sig så packas jord och gödsel upp och med det kommer infektionsrisken
av bakterier och svamp. Hålrummen i hoven, så kallade hålväggar, ger rätt miljö för att utveckla
bärrandsröta. Bärrandsröta börjar alltid underifrån hoven och arbetar sig uppåt mot kronranden. Det
är särskilt svamp som äter hornämnen (keratinofila) och anaeroba bakterier (som trivs i syrefattiga
miljöer) som man ska oroa sig för. Dessa kan snabbt förvärra hela processen exponentiellt.
I de flesta studierna har man inte hittat en uteslutande orsak till bärrandsröta och inte heller kunnat
avgöra vilken slags bakterie och svamp som är direkt avgörande. Dock har man funnit att en
kombination av olika aeroba bakterier och anaeroba bakterier gör att keratinätande svamp trivs bra.
Marken innehåller en hel del bakterier och svamp naturligt, och en häst med bra hovkvalitet ger
sällan möjligheterna för dessa att växa sig till en infektion i hoven.
Däremot är det väldigt få hästar som har äran att förvärva en tillräckligt bra hovkvalitet.
Avel
Bra hovkvalitet hänger väldigt mycket på vilket avelsmatrial man använder sig av. Dessvärre är det
sällan man tittar på hovarnas kvalitet när man väljer hingst till sitt sto. Hovkvaliteten hänger ihop
med hållbarheten på hästen och är enligt mig en väldigt viktig del att ta i beaktande. Exteriören på
både hingst och sto, och särskilt benställning, har stor betydelse över hur hästen kommer förlägga
sin vikt på hovarna. Detta kommer avgöra ifall hoven blir extra utsatt för belastningar, och de
problem som uppkommer av att hoven sliter snett på grund av sin benställning. En obalanserad hov
har mycket större risk att få sprickor, och risken för infektion blir mycket större. Även hållbarheten
mellan hovvägg och lamellranden är genetiskt betingat.
3/14
Miljöfaktorn
Svamp och bakterier trivs bäst i våta varma klimat. Blöta och geggiga hagar har större risk att vara
infekterade av mer aggressiva bakterier och svampar. Fukt i för stor utsträckning mjukar upp
hornämnet och gör att hoven blir mindre motståndskraftig för ingrepp.
Hästantalet har ökat i Sverige, och markägare ställer allt fler och fler hästar i samma hagar som
hästarna går i året runt. Skötseln av själva marken i hagarna hamnar ofta i skymundan i jämfört med
andra arbetsuppgifter markägaren har.
Ströbädden inne i stallet är ytterligare en riskzon, ifall det slarvas med stallskötseln. Särskilt torv
som inte mockas på rätt sätt. Torv har ett utseende som gör det lätt att missa att bädden är blöt,
medan man ser direkt när halm och spån är det.
Verkning och skoning
Alla domesticerade hästar måste ha hovvård och verkas, från de är föl tills de lämnar det här livet.
En vanlig missuppfattning jag har mött på, är att föl och unghästar som går på stora beten inte
behöver verkas alls eller bara väldigt sällan, eftersom de då skulle slita tillräckligt själva på hoven.
Men det räcker inte med bara ett par hektar för att uppnå den naturliga slitningen. Och då många
hästar i dagens läge inte har den exteriören som krävs för att slitaget inte skall få negativa
konsekvenser, är det väldigt viktigt att anlita en utbildad hovslagare redan från första början av
hästen liv. En hov som slits snett på en växande häst kan ge oönskade effekter på benställningen
ifall man inte verkar hästen, och därmed påverkas hållbarheten markant.
Precis som nämnt ovan, kan även den ärvda hovkvaliteten spela stor roll i varför fölets hovar måste
ses över av en hovslagare med jämna mellanrum. Föl har snabb tillväxt och det är ytterst allvarligt
ifall de utsätts för bärrandsröta. Hälta, gips och boxvila är inte bra för ett växande föl.
För alla hästar i alla åldrar, oavsett ifall den är skodd eller barfota, står på stall eller lösdrift, gäller
det att sköta hovarna varje dag. Om inte enbart för att ha koll på hovens tillstånd, så även för att
vänja hästen att lyfta hoven på kommando så att hovslagarens jobb blir enklare.
Regelbunden verkning och skoning är väldigt viktigt för att undvika hovproblem och infektioner.
En häst som har långa tår löper större risk för att få hålväggar och infekteras av svamp och
bakterier. Överrullningfasen blir ansträngd och sprickor bildas i hovväggen.
Ifall man låter till exempel en yttervägg växa och flyta ut, finns stor risk för sprickor och sambandet
mellan vägghorn och lamellrand kan släppa. Den mekaniska separationen blir då en inkörsport för
bärrandsröta.
Många hästar som uppsöker kliniker är barfotahästar av de tyngre raserna, föl eller unghästar. Detta
kan vara en del i att perioderna mellan verkningarna är längre än när man skor hästar, för att hästen
själv sliter ner hoven till den grad att kortare perioder kan kännas onödigt. Att påpeka är att under
rätta förhållanden kan bärrandsröta växa sig upp längs hoven till kronranden på så lite som 6
veckor. Har man då hästar som är predisponerade med dålig hovkvalitet och blöta hagar, finns det
ingen ursäkt att inte låta en hovslagare kommer lite oftare.
Problemet med oskodda hästar på lösdrift, som inte ses efter varje dag och har längre perioder
mellan verkningarna, är att man ofta inte märker hålväggar och bärrandsröta fören det är för sent
och hästen har blivit halt.
Hästar som har skor på sig ökar risken för infektion, då sömhål kan vara en av många inkörsportar
för infektion på en häst med dålig hovkvalitet. Sömmen ökar nämligen ytan som exponeras av
bakterier och svamp.
En hov som är frisk och har bra hovkvalitet och som verkas med jämna mellanrum, riskerar inte att
bli infekterad i lika stor grad som en dåligt skött hov. Om hoven har sprickor tar sig organismer in,
och när väl ett hålrum skapats tar sig de mer aggressiva bakterierna och svampen in. Detta förvärrar
förloppet. Dessutom gör mindre hållbar hovkvalitet att skoningen blir svårare och kan försvåra
situationen, och då särskilt vid tappskor då sömmen sliter med den svaga hovväggen.
4/14
Foder
Alla hästägare måste veta vad de stoppar i sin häst. Näringen i fodret har nämligen stor effekt på
hornkvaliteten i hoven. Kalciumbrist gör att cellerna inte håller ihop lika bra, så att hovväggen
bryter upp enklare och öppnar upp för bakterier. En obalans mellan kalcium och fosfor i fodret ökar
också risken för infektion i hoven ifall miljöfaktorerna är rätt.
För höga halter av kolhydrater påverkar strukturen och sammansättningen av cellerna negativt.
Cellerna blir mer porösa och släpper lättare in bakterier.
Selen är en essentiell mikronäringsämne, dock kan det bli giftigt i för stora mängder. För högt intag
av selen skadar tillväxten av hornämne i hoven, vilket i sin tur borde öka risken för infektion.
Fång
Då sambandet mellan lamelläderhud och kötthoven släpper, och lamellranden blir bredare och
sprödare, letar sig infektioner väldigt lätt in. Bärrandsröta, hålväggar och hovbölder är ett
återkommande problem på fånghästar.
5/14
Diagnos:
Det intressanta i ett sjukdomsfall är ofta inte vilken slags svamp eller bakterie som är orsaken, utan i
vilken grad hoven omfattas av hålväggar och bärrandsröta. Ofta är alla hovar infekterade, men
generellt är det framhovar som infekteras i första hand. Tå och traktdel är mest utsatta.
Längst upp i hålväggen övergår det svarta och gråa skräpet till ett vitt pulveraktigt utseende. Detta
är en kombination av dött hornämne och svamp.
Uppackning av jord och gödsel, så hålväggar uppstår, behöver inte leda till bärrandsröta ifall hästen
står på icke infekterade marker och stallar. Men det är minst lika nödvändigt att behandla, för om
sjukdomen inte stoppas i tid, kan sekundära infektioner ge varbildningar och bilda hovbölder som
måste skäras upp. Bölderna kan leta sig in under sulan eller ända upp till kronranden och spricka
där. Konvalescensperioden blir betydligt mycket längre och lidandet större.
I värsta fall kan det minskade sambandet mellan lamellläderhud och vägghorn kan ge
hovbenssäkning och hovbensrotation, vilken ger långvariga och bestående men.
Man måste skilja på den hovbenssänkning och rotation som uppstår av hålväggar och bärrandsröta,
och den som uppstår av fång. Med bärrandsröta involveras inte själva lamellagret primärt, vilket gör
att smärtan är inte lika stor som när hästen drabbas av fång. Mellanrummet är dessutom fylld med
luft och dött hornämne. Medan mellanrummet, i den mest akuta fasen av fång, fylls med vätska.
Förloppet är dessutom mycket långsammare än akut fång, några veckor istället för så kort som en
dag.
Behandling:
Det enda sättet att få bukt med bärrandsrötan är att totalt skära bort all underminerad hovvägg och
göra en grundlig rensning av alla sprickor. Varken svampen eller de anearoba bakterierna kan
fortsätta växa efter att syre tillsätts. Man kan rengöra ytan med jodsprit eller tvättsprit. Det är viktigt
att dessa öppna ytor hålls rena och ses över vid varje skoningstillfälle, så inte nya angrepp tar fart.
Beroende på hur mycket hovvägg som plockas bort och vilka symptom som uppkommit med
sjukdomen, finns flera olika tillvägagångssätt med skoningen.
Det viktiga är att sulan och de exponerade lamellagret skyddas från stötar. Att sätta på skor på en
häst med hålväggar och bärrandsröta är att föredra, då det hindrar att mer skräp trycks upp i de
angripna områdena. Skon kan med fördel läggas längre bak så att överrullningen minskar
påfrestningen på tådelen.
Har stora delar av väggen plockats bort, använder man sig ofta av en ringsko för att stabilisera
hoven. Om hovbensrotation har uppkommit, ska man sko hästen precis som en fånghäst
Ifall det inte finns någon vägg kvar att spika i, kan man limma på skor fram tills det vuxit fram
tillräckligt med vägg för att sätta söm. Det viktiga är att syre tillförs över hela området, därav ska
man bara i ytterst extrema fall plasta hoven. Gips är i många fall då att föredra, då det släpper
igenom syre medan plasten kan ge upphov till nya angrepp pga av syrebristen.
Föl och unghästar bör gipsas, istället för att påtvinga dom skor. Då yngre hästar har snabbare
tillväxt av hornämnen, så kan i lindrigare fall gipset plockas av redan efter 1-2 veckor.
Ny behörighetslag från 1 januari 2010:
Den nya lagen innebär att ingen förutom veterinärer och ”Godkända hovslagare” får göra operativa
ingrepp på sjuka hästars hovar. Att komma ihåg är att bärrandsröta är en infektion och skall
behandlas därefter. Även en långt gången hålvägg får inte behandlas av en hovslagare som inte har
blivit godkänd från jordbruksverket. Lagen har trädit i kraft, men inga prejudikat har hittills gett
någon exakt definition av hur mycket eller lite en vanlig hovslagare får gräva i hovvägen innan det
ses som ett övertramp av ens behörighet.
6/14
Kliniskt fall 1 (bild 1-8):
Ett-årig häst skulle verkas av hovslagare som upptäckte tecken på hålväggar. Då de nya
behörighetslagen trädde kraft 2010, får inte en icke Godkänd hovslagare utföra några operativa
ingrepp på hoven, varav hovslagaren skickade hästen vidare till Ale djurklinik. Vid utredning fann
man att hästen var något halt på båda bakbenen.
Vid undersökning av hovarna kunde man ana att bärranden var ojämn och vågig( se bild 1).
Framhovarna verkades och tydliga tecken på hålväggar upptäcktes, då uppackning av jord och
gödsel tryckte isär sambandet mellan hovväggen och lamellranden (se bild 2).
Höger framhov hade lindrigt med hålvägg och bärrandsröta, men efter man tagit bort all
underminerad hovvägg stod hästen enbart på sulan (se bild 3). Hoven gipsades för att hjälpa att
fördela vikten över hela hoven och för att undvika sultryck.
Vänster framhov hade hålvägg samt bärrandsröta som hade tagit sig längre upp i hovvägen (se bild
4), varav en större yta rensades bort. Stora delar av hovväggen fattades efter att man rensat bort all
infektion, så även här gipsades hoven.
Bakhovarna hade lindrigt med hålväggar och bärrandsröta. Med hjälp av visitertång, fann man dock
att var hästen öm i den inre traktdelen på båda bakhovarna. När man resande rent, upptäckta man
hovbölder som tagit sig in under sulan i trakten. (se bild 7)
Området som var infekterat öppnades till viss del. Då man misstänkte att bölden var större än hittills
upptäckta områden, ville man vänta tills att den redan frilagda ytan skulle läka. Bakhovarna
gipsades och skickades hem.
Hästen återvände 1 vecka senare för att ta av gipset på framhovarna, samt undersöka hovbölderna
på bakhovarna. Bölderna varade fortfarande en del, vilket tydde på att ytterligare områden under
sula och trakt var infekterat. Mer yta frilades och hästen gipsades om.
Vid andra återbesöket en vecka senare fann man att bölderna hade läkt bra, men att sulläderhuden
fortfarande var för blottad för att släppa ett-åringen helt fri. Bakhovarna gipsades och hästen fick
åka hem.
Konvalescensperioden räknades till 4-5 veckor från insjukningstillfället.
Analys:
Hästägaren hade ett-åringen på lösdrift och man kan misstänka att hästen inte har haft tillräcklig
hovvård under uppväxten. Man kunde ha undvikit lidandet för hästen genom att ha anlitat en
hovslagare redan från tidig ålder, och se över hagarna så de inte är för våta.
Kliniskt fall 2 (se bild 9-10):
Nordsvensk häst som var halt fram. När man verkade hästen hittade man hålväggar och hovbölder
på båda framhovarna. På grund av hålväggarnas läge kunde man sätta på skor utan några problem.
Detta för att skydda sula och hovvägg mot ytterligare påfrestning.
Analys:
Detta var tredje hästen som uppsökte vård för exakt samma problem, inom loppet av två veckor,
från en och samma hästägare. Hästen hade gått barfota på lösdrift och inte blivit verkad på flera
månader. Okunskap är nog det som ligger bakom det lidande som de tre hästarna fått utstå.
Lösningen är att anlita en hovslagare oftare, samt se över hagarna.
7/14
Bild 1.Framhov. Ett-åringen hade nyss blivit verkad, hovslagaren
hittade tydliga tecken på hålväggar och skickade hästen till klinik.
Unghästen var också något halt bak.
Bild 2. Det svarta porösa lagret är uppackad jord och gödsel,
blandat med dött hornämne.
Tydliga tecken på att hålväggen har tryckt isär sambandet
mellan hovvägg och lamellagret.
8/14
Bild 3. All tendens till röta verkades bort, i det här fallet kommer hästen stå
direkt på sulan. Hästen gipsades som skydd för sultryck. Dock kunde gipset
tas bort redan efter 1 ½ vecka, då tillväxten av hornämnen är snabbare
hos yngre hästar.
Bild 4. Hålväggar och bärrandsröta underminerar sambandet mellan
hovvägg och lamellagret. För att få bukt med problemet måste man
verka bort all infekterat område och öppna upp så att de anaeroba
bakterierna och svampen missgynnas.
9/14
Bild 5. Bakhov. I de flesta fallen, är hästen infekterad på alla 4 hovar.
Bild 6. Det är extra viktigt att rensa upp alla möjligheter till ytterligare infektion.
Även i strålen och längs med strålfårorna.
10/14
Bild 7. Hålväggen kan ge upphov till att bakterier hittar sig in under sulan och
följden blir alltid hovbölder. Hovbölder kan vara svåra att få bukt med och kräver
en längre konvalescensperiod än ifall hästen enbart hade haft bärrandsröta.
Här har hela trakten blivit infekterad och man hittade orsaken till att unghästen
var halt. Identiska hovbölder på båda bakhovarna.
Bild 8. Unghästen fick gips runt om på alla 4 hovar efter första besöket.
På grund utav hovbölderna på bakhovarna fick den komma på ytterligare 3 återbesök
till hästkliniken.
11/14
Bild. 9 och 10. Nordsvensk som gått barfota och inte blivit verkad på flera månader.
Hästen hade hålväggar på båda framhovarna, samt flera hovbölder till följd.
Hästen kunde skos utan problem.
12/14
Förebyggande åtgärder:
Hålväggar och bärrandsröta är enkelt att förebygga genom att verka och sko hästar regelbundet.
Ifall man anlitar en noggrann hovslagare minskar man risken markant att hästen blir infekterad och
man kan bespara hästens lidande samt slippa lägga ut för stora veterinärkostnader.
Det viktiga är att rensa bort alla misstankar till påbörjan av bärrandsröta i hoven. Även områdena i
strålen och strålfårorna skall ses över, så att inget skräp har letat sig upp och kan ge upphov till
infektioner.
Undvik att ha allt för många hästar på en och samma yta. Hästarna skall helst ha en vinterhage och
en sommarhage, så markerna har tid att återhämta sig. Man kan harva jorden några gånger per år.
Mocka hagarna med jämna mellanrum över året, rasthagar skall mockas varje dag och allt för blöta
hagar bör dräneras.
Ifall man har lösdriftshagar som kontinuerligt ger bärrandsröta på hästar med eller utan skor, kan
man ställa in hästarna under natten på en torrare bädd. Hoven får då tid på sig att torka.
Släpp inte ut hästen direkt på morgonen när det är som fuktigast.
Ammoniak i ströbädden i boxen inverkar negativt mot sula och stråle. Låta jord och gödsel utifrån
sitta kvar som skydd.. Dock måste hovarna kratsas när hästen skall ut igen.
Hoof Disinfectent från Life Data är väldigt bra för att ta död på bakterier och svamp. Tillsätt det på
områden som blivit rensade från bärrandsröta, i sprickor och i öppningarna på gamla och nya
sömhål.
Det finns även försök med att stryka på honung för att motverka bärrandsröta. Honung innehåller
antibakteriella ämnen som skall skydda vaxkakorna i bisamhällen från svamp och bakterie angrepp.
Då finns det möjligheter att honung även skulle kunna skydda mot angrepp i hästen hov.
SLUTSATS:
Bra hovkvalitet är inte konstant, hoven förändras allt med vilken miljö den utsätts för och vilket
foder den får i sig. Detta kan resultera i att en häst med superb hovkvalitet som kommer till en ny
ägare, snabbt kan degenereras på grund av redan infekterad jordmån, blöta hagar och boxar, fel
foderstat och längre tid mellan verkning- och skoningstillfällen.
I slutändan är det alltid hästägarens ansvar att ha tillräcklig kunskap för att hålla sin häst frisk.
13/14
KÄLLOR:
Color Atlas of The Horse´s Foot, Christopher C Pollit
Hovvård, Lars-Erik Magnusson
Corrective farriery, volume II, Simon Curtis
Equine Podiatry, Andrea E. Floyd, Richard A. Mansmann
Hoof Problems, Rob van Nassau
The Principles of Horseshoeing II, Dr. Doug Butler
Farriery-Foal to Racehorse, Simon Curtis
14/14