!

Ekonomiska frizoner är ett hot mot den globala fackförenings rörelsen. I zonerna finns många miljoner anställda, men nästan ingen tillåts att gå med i facket. Ofta är facklig verksamhet förbjuden i zonerna. I andra fall slängs facket ut i strid mot gällande lagar.

!

Tema

:

Ekonomiska frizoner

www.lotcobistand.org

LO-TCO Biståndsnämnd 2011

Text och bild: Mats Wingborg Form: Ellinor Algin Skriften är framtagen med stöd av Sida. Sida ansvarar ej för innehållet.

Förkortningar

EFZ EPZ FTZ IFS ILO Economic Free Zone Export Processing Zone Free Trade Zone Internationella fackliga samorganisationen (där LO och TCO är medlemmar) International Labour Organization (på svenska Internationella arbetsorganisationen, ett FN-organ med representanter från reger ingar, arbetsgivare och fackföreningar) ITUC International Trade Union Confederation (engelska förkortningen SEZ för IFS) Special Economic Zones WEPZA World Economic Processing Zones Association

ILO:s kärnkonventioner

ILO har antagit nio kärnkonventioner som har karaktären av mänskliga rättigheter. Konvention 87 slår fast rätten att bilda fackföreningar och konvention 98 rätten att sluta kollektivavtal.

Källor

El Salvador: Appalling Situation in the Export Processing Zones, ITUC, 2010. EPZ Employment Statistics, ILO, 2007.

Guatemala: widespread violent repression against workers, ITUC, 2009.

Mauritius: bad working conditions in the export processing zones, ITUC, 2009.

New ITUC Report on Core Labour Standards in Mozambique, ITUC, 2009.

Serious Violations of Workers’ right in the Export Zones of the Dominican Republic, ITUC, 2009.

Singa Boyenge, Jean-Pierre, ILO database on export processing zones, 2007.

Table of Zone Countries, WEPZA, 2011.

Internet

ILO: www.ilo.org

ITUC: www.ituc-csi.org

WEPZA: www.wepza.org

13

!

Diskussionsfrågor

1. Varför ökar antalet ekonomiska frizoner?

2. Hur ska fackliga organisationer få tillträde till de ekonomiska frizonerna?

!

TEMA är en serie skrifter som ges ut av LO-TCO Biståndsnämnd för att tematiskt belysa och diskutera aktuella frågor som berör det internationella fackliga samarbetet. Skriften finns att ladda hem och skriva ut. www.lotcobistand.org/material

12

Ekonomiska frizoner – en ödesfråga för det globala facket

Ekonomiska frizoner är ett hot mot den globala fackförenings rörelsen. I zonerna finns många miljoner anställda, men nästan ingen tillåts att gå med i facket. Ofta är facklig verksamhet för bjuden i zonerna. I andra fall slängs facket ut i strid mot gällande lagar. En ekonomisk frizon är ett avgränsat område med lagar som skiljer sig från landet i övrigt. Den ursprungliga idén med frizoner var att företag skulle slippa betala tullavgifter om de importerade varor för att sätta samman dem och sedan exportera dem igen. Senare har de ekonomiska frizonerna kommit att innehålla allt fler specialregler, som befrielse från skatter och förbud mot facklig verksamhet.

Arbetstiderna i de ekonomiska frizonerna är genomgående långa. Det är vanligt med omfattande övertid och arbete under helgerna. Jobbet i zonerna är också hårt kontrollerat. Ofta finns taggtråd och stängsel runt zonerna och obehöriga släpps inte in. En person som besöker en zon utan särskilt tillstånd riskerar dryga böter. Den hårda kontrollen används för att stänga ute fackföreningar.

Även innehållet i arbetet är övervakat och kontrollerat. Möjlighet en för anställda att själva styra sitt arbete är minimal. Arbetstakten är extremt hög. Flera rapporter visar att stressen i arbetet leder till 2 I de flesta ekonomiska frizoner är fackliga organisationer förbjudna. Ett av undantagen är Katunayake i Sri Lanka. Efter flera strejker fick klädarbetarna rätt att bilda fackföreningar.

Fortsatt förtryck mot facklig verksamhet i frizonerna

Internationella fackliga samorganisationen (IFS) har under flera år rap porterat och uppmärksammat de ekonomiska frizonerna. Några av de senaste rapporterna från IFS handlar om dödshot mot fackligt aktiva i frizoner i El Salvador, om mord på fackligt aktiva i zoner i Guatemala och om avskedanden av fackligt aktiva i zoner i Dominikanska repub liken.

I land efter land förbjuds eller trakasseras fackligt aktiva i de ekonomiska frizonerna. I takt med att zonerna växer får vi en allt större del av den globala arbetsmarknaden där facket är portförbjudet.

Men det finns undantag, länder där myndigheter och företag efter hårda konflikter har tvingats att erkänna fackliga organisationer i de ekono miska frizonerna. Exempel på ekonomiska frizoner där fackliga organisa tioner etablerat sig är Katunayake i Sri Lanka, Cochin Export Processing Zone i Indien och i flera av zonerna i Filippinerna.

IFS kräver att facklig verksamhet ska vara tillåten i alla ekonomiska fri zoner. Rätten att organisera sig fackligt är en mänsklig rättighet. många olyckor. De flesta som arbetar i ekonomiska frizoner är kvinnor. De kvinnliga arbetarna har en underordnad ställning i produktionen. På fabriker i zonerna där de flesta anställda är kvinnor är lönen i genomsnitt hälften så hög som när de flesta anställda är män. I många länder protesterar fackliga organisationer mot förtrycket i zonerna. Fackliga organisationer fruktar också att zonerna ska leda till social dumping, det vill säga att länder försöker bjuda över varandra med avregleringar för att locka till sig utländska investerare. I värsta fall kan utvecklingen leda till en nedåtgående spiral där arbetsvillko ren blir allt sämre. På engelska kallas detta för ”race to the bottom”.

10 3

Frizonerna illustrerar klyftan mellan rika och fattiga länder

Ekonomiska frizoner är särskilt vanliga i utvecklingsländer. De före tag som investerar i zonerna har däremot oftast sin hemvist i den rika världen. ILO:s statistik visar att företagen vanligen har sitt huvudkontor i EU, Nordamerika, Japan, Taiwan, Sydkorea och Singapore. Framväxten av frizoner illustrerar det ojämna maktförhållandena i världen. För att få de transnationella företagen att investera måste utvecklingsländerna lova befrielse från tullar, skatter och ibland också förbud mot facklig verksamhet. Konsekvensen blir att fattiga stater ”tjänar” väldigt lite på frizonerna. Trots detta känner sig staterna ofta ändå tvingade att införa zoner för att inte helt gå miste om utländska investeringar. 9

Ekonomiska frizoner är en symbol för en ojämlik värld. Frizonerna finns främst i fattiga stater men de varor som produceras exporteras till rika länder.

Utvecklingsländer slåss om att dra till sig utländska investerig ar. För att bli mer attraktiva för det globala kapitalet erbjuder många länder skattelättnader och frizoner där fackföreningar är förbjudna. Det riskerar att leda till en social dumping.

Olika former av ekonomiska frizoner

Den vanligaste beteckningen på en ekonomisk frizon är Export Pro cessing Zone (EPZ). En EPZ består av en inhägnad enklav med egna tullregler och skattebefrielse. Internationella arbetsorganisationen (ILO) definierar en EPZ som en zon ”med speciella incitament för att attrahera utländska investerare” och där ”importerade varor genomgår en viss process innan de återexporteras”.

För närvarande finns EPZ i 133 länder. De flesta ligger i Asien, men det är i Afrika som antalet ökar snabbast. Inom EU finns inga EPZ, det är inte tillåtet att låta ett avgränsat område ha egna tullregler som skiljer sig från EU:s. Däremot finns EPZ i flera andra europeiska länder, som i Andorra, Armenien, Makedonien, Serbien och Kroatien.

Utöver EPZ finns flera andra beteckningar på ekonomiska frizoner. Två vanliga är Economic Free Zone (EFZ) och Free Trade Zone (FTZ). Det finns dock inga exakta definitioner av dessa begrepp. En och samma zon kan kallas både för EPZ och FTZ.

I Kina kallas de stora ekonomiska frizonerna för Special Economic Zones (SEZ). En SEZ är ett stort område där det inte bara sker produktion, utan där också människor bor och där det bedrivs kommers. De största SEZ finns i provinsen Guangdong i södra Kina. Kinas ekonomiska framgångar har lett till att idén om ekonomiska frizoner spridit sig till andra länder. I Centralamerika kallas de ekonomiska frizonerna för maquiladoras, som ordagrant betyder sammansättningsfabrik. En maquiladora är för det mesta ett litet område med bara en eller två fabriker. I Mexiko 6 finns flera tusen maquiladoras nära gränsen mot USA. Fabrikerna har inga skatte- eller tullfördelar utan får istället offentliga subventioner.

Stora EPZ brukar ägas av staten. I dessa zoner har exportföretag fått statliga tillstånd att bedriva produktion. Små EPZ är oftast privata. Staten har överlåtit rätten till företag att sköta zonen. Den nya trenden är att det öppnas allt fler små EPZ. Ofta är dessa zoner specialiserade på en viss typ av produktion, som kläder, elektronik, och smycken. Övergången till allt fler små EPZ är ett tecken på en tilltagande privati sering av zonerna.

!

Allt fler anställda i ekonomiska frizoner

ILO:s senaste statistik från 2007 visar att det då fanns omkring 66 miljoner anställda i världens drygt 3 500 EPZ. Det betyder att antalet anställda i zon erna hade ökat med 23 miljoner sedan 2002, förra gången som ILO gjorde en sammanställning.

I Asien finns i särklass flest anställda i EPZ, totalt 53 miljoner, varav de flesta finns i Kina och Bangladesh. I Centralamerika finns 5 miljoner anställda i EPZ, i Afrika 1,5 miljoner, i Europa 1,5 miljon, i Mellanöstern 1 miljon, i Latinamerika 0,5 miljoner, i Karibien 0,5 miljoner och i resterande delen av världen cirka 3 miljoner.

7