Transcript Tidning nr 86 färg nov.indd - Lulebygdens forskarförening

Lulebygdens
Forskarförening
1
Lulebygdens Forskarförening
Medlemstidningen - Nr 86 - November 2014
Okänd fotograf/Norrbottens museums bildarkiv
Lulsundskanalen i Luleå som den såg ut omkring 1908. Lulsundskanalen var en tid en livligt trafikerad sjöled för byarna norr om Luleå. I slutet av 1800-talet fanns det till och
med ångbåtsförbindelse för gods och passagerare på kanalen. Ångslupen Altersund, som
senare ersattes av Svanen, trafikerade då en tid farleden Luleå (via Skurholmsfjärden)
- Lulsundskanalen - Björkskatafjärden - Sinksundet - Bensbyn och vidare mot norrbyarna
ända upp mot Smedsbyfjärden.
Bilden visar endast en del av Lulsundskanalen. Över träddungarna i bakgrunden skymtar
taket av Folkskoleseminariet. Skolbyggnaden togs i bruk 1907. Till vänster om kanalen
fanns på senare tid Folkets Park. I förgrunden ligger en eka förtöjd vid den steniga
strandkanten. Den vitklädda flickans spegelbild avtecknar sig i kanalens stillastående vatten. Läs mer om kanalen på sidan 4.
Innehåll:
◙ Ordförandes spalt, sid 2; ◙ Tisdagsträff, sid 3; ◙ Ångbåt på Lulsundskanalen, sid 4-5; ◙ Utgrävning Lulsundskanalen,
sid 5; ◙ Monica-flickorna i Råneå, sid 6-7; ◙ Annonser, sid 7; ◙ Klubbhusets 160-åriga historia, sid 8-10; ◙ Brändön och
Sundom i tvist, sid 10; ◙ Älvsborgs lösen, sid 11; ◙ Sv. Släktforskarförbundet, sid 11; ◙ Titankatastrofen, sid 12; ◙ Luleås
grundare, sid 12; ◙ - då grät Jungfru Maria, sid13; ◙ Hjalmar Palmgren, Brändön, sid 14; ◙ Nygårdsbondens stadsresa,
sid 14-15; ◙ Urklipp NK, sid 15; ◙ Styrelse och adressuppgifter, sid 16.
2
Lulebygdens Forskarförening
Ordförandes spalt
Lulebygdens
Forskarförening
är en ideell förening som
drivs enbart av ideella
krafter. Vi verkar för att
höja intresset för - och
att underlätta släkt – och
bygdeforskning i framförallt Lulebygden men
också hela Norrbottens
län. I samarbete med biblioteket i Luleå ser vi till att
ständigt komplettera med
nytt ”utsläppt” material
- och i vår lokal tillgängliggöra allt som kan önskas
för Din forskning. I lokalen
finns även mikrokort från
finska Tornedalen samt delar från Västerbotten.
Vi hjälps åt ...
Vi är tacksamma för all hjälp och
stöd vi kan få av Er medlemmar.
Exempelvis med städning i lokalen, när och där det behövs.
Serveringshjälp vid träffar, etikettering av tidningen inför utskick.
Förslag till aktiviteter etc. - och
förstås, öppethållande av lokalen när Ni är där under vardagar! Vi tar också tacksamt emot
bidrag till vår bokhylla, gärna
böcker med anknytning till Norrbotten.
Vi är inne i årets mörkaste tid, det borde vara en tid som
lämpar sig för att gräva ner sig i databaser av olika slag för
att hitta sina anfäder. Som jag skrev förra gången vill jag
uppmana Er att tillvara de möjligheter som finns i vår lokal
och att Ni som medlemmar använder det som Ni har varit
med att betala för.
Den 28 oktober genomförde vi ett medlemsmöte där kommunarkivarien Tomas E:son Åkerlund höll ett mycket intressant föredrag om Luleå på 1930-talet, samtidigt som
han också visade bilder från den tiden. Samtidigt var det
mycket glädjande att temat väckte ett stort intresse från
våra medlemmar.
För en ideell förening är medlemskontakten central, det
senaste medlemsmötet visar på att ett bra sätt att hålla
kontakt med våra medlemmar är att försöka ha intressanta
teman på medlemsmöten och likande träffar. För att det
skall vara möjligt krävs det att styrelsen får hjälp av Er,
genom att Ni hör av Er med förslag på teman och intressanta personer.
Nästa medlemsmöte blir det s.k ”Julle mötet” som äger
rum den 7 december i Örnäsets församlingsgård.
Inför det nya året så kommer verksamheten att fortsätta
ungefär på samma sätt som hittills. En ny kurs i släktforskning kommer att startas i slutet på januari, öppethållandet
i lokalen på torsdagar fortsätter också. Vi kommer också
att försöka ordna någon ytterligare tisdagsträff.
Till sist vill jag önska alla våra medlemmar en riktigt God
Jul och Ett Gott Nytt År.
Eilert
Materialet ...
Hör av Er ...
...till föreningen med förslag eller
erbjudande om tjänst som kan
utföras av Dig nu eller senare, vid
enstaka eller flera tillfällen. Ring,
maila, posta eller lämna meddelande i den gröna brevlådan
inne i lokalen. Detta noterar vi
och hör vi av oss till Dig när din
insats behövs. Kontaktuppgifter
finns i tidningen, hemsidan och
anslagstavlan.
Ansvarig utgivare: Sture Karlsson, [email protected]
... i forskarsalen utökas ständigt!
Utöver mikrokort och film finns
renskrifter, böcker, ett 15-tal läsapparater, datorer fyllda med
sökbara databaser (CD äv. för
hela och andra delar av landet)
etc. Det är förstås möjligt att hos
oss forska i andra landsdelar genom de datorer med ArkivDigital, som finns i lokalen.
Redaktör: Jerry Grahn, [email protected]
3
Lulebygdens Forskarförening
Tisdagsträff i Stadshuset
Tisdagsträffen den 28 oktober blev en publik fullträff. Ett hundratal intresserade medlemmar hade
mött upp vilket orsakade programändring eftersom
”Visning av stadsarkivet” för 100 personer inte var
möjligt att genomföra på grund av lokalernas utformning. Den andra programpunkten ”Luleå stad
på 1930-talet” blev en intressant resa genom Luleå
stad med hjälp av bilder från stadsarkivet.
Thomas E:son Åkerlund, (bilden) kommunarkivarie på Luleå kommuns stadsarkiv, visade och gav personliga kommentarer till bilderna från 1930-talet. Thomas kunde också berätta om grundaren
till Stadsarkivet Helmer Vidlund. Helmer Vidlund har den längsta
anställningen inom Luleås kommunala förvaltning genom tiderna.
Helmer med sina 90 år i livet både fotograferade och samlade in
bilder om staden.
Stadsarkivet ger i december ut boken ”Luleå stad 1930-talet”. Boken kan köpas i Stadsarkivet och Kulturens Hus.
Här några av Thomas kommentarer till bilderna från 30-talet:
• Färjan till Bergnäset hade en rejäl kö av bussar,
bilar och cyklister. Det sägs att cyklisterna ”smet” förbi kön.
• Busstationen med bensinstation som låg i nuvarande
stadsparken byggdes och förvaltades av Texaco.
• Det fanns vid denna tid bensinmack med ”dygnet-runt-öppet”.
• Bodenbussen hade plats för 8 passagerare.
• Bussbagage fick väga 20 kg och övervikt betalades med 3 öre/kg.
• Rekord 42 fartyg på redden i Södra hamn.
• Kommunpolitikerna och tingsrätt styrde Luleå i lokaler på
Stadshotellet.
• Fängelsedirektören bodde i villan bredvid ”Vita duvan”.
• I gathörnet vid Sundbaums järn/sportaffär såldes korv och glass.
• Breddande av Storgatan var en långvarig plan. I vissa fall kunde
en fastighetsägare/affär bygga ny fastighet (bilden) innan
rivningen av den gamla. Det bildades en del ”torg” under tiden
breddningen pågick.
HEMSIDAN
På föreningens hemsida
kan du läsa tidningen med
färgbilder.
Där hittar du dessutom
kontinuerligt nya uppgifter!
Adressen är:
www.lulebygden.se
Urklipp N-K
Såsom belöning
För wisad rådighet och ihärdigt
släckningsarbete wid senaste
stora branden har handlanden
C. Brandfors tilldelat yngligarne Carl Andersson (en son till
skräddaren J.P. Andersson) ochAugust Johansson (biträde hos
Brandfors) hwar sin silfwerbägare med inskrift: ”Till C. Andersson (A. Jansson) för utmärkelse
wid branden i Luleå 18 11/6 87”.
Båda ynglingarne stodo ensamma på taket till hr Brandfors hus
och öfwergöto detsamma med
watten under hela den tid elden
från hr Öhmans hus låg på som
värst.
Medlemmarna ”invaderade” sessisonssalen.
Bidrag till
Julius Sundströms Minnesfond
Förvaltas av:
Lulebygdens Forskarförening
Plusgirokonto: 36 64 01-8
Stipendiegruppen/Lulebygdens Forskarförening
Gerd Olovsson,
Tel 0920-25 44 64
e-post:[email protected]
Anders Sandström,
Tel 0929-304 26
FONUS kan förmedla telegram
Amira
Willighagen
.. var namnet på den 9-åriga holländskan som charmade världen
för några år sedan. Det är omöjligt
att inte bli berörd av denna flickas
sång. På nedanstående adress kan
du återuppleva magin.
https://www.youtube.
com/watch?v=VBMfgLvRZJs
4
Lulebygdens Forskarförening
Med ångbåt påLulsundskanalen
L
Berättelse av Birger Svensson
ULSUNDSKANALEN,
en liten blindtarm som förbinder Skurholmsfjärden med
Björkskatafjärden och vidare
ut mot byarna Björsbyn, Bensbyn och Brändön. Förr i tiden
en viktig vattenväg för byarna
norr om Luleå. I dessa välkända
farvatten färdades byborna sommartid i sina små öppna båtar,
roende eller seglande. Båtarna
var ofta tungt lastade med de
produkter som lantbruket framtvingat: Kött, potatis, grönsaker
och mjölk.
B
Foto: J.G Lindgren
Badplats vid Lulsundskanalen. Till höger Israelssons tvättstuga.
Israelsson var smed och senare järnvägstjänsteman.
Bilderna från Luleå kommuns bildarkiv.
ÅTARNA angjorde antingen kajen nedanför dåvarande
kommunalhemmet,
(Sundsgården) den så kallade
”Fattiggårdsbryggan”.
Eller
också fortsatte båtarna till någon av kajerna vid Södra hamnen, företrädesvis då ”Fiskehamnen” nedanför Saluhallen.
på Salutorget avyttrades sedan
de medförda produkterna direkt
från lådorna, som fick tjänstgöra
som disk. Märkvärdigare än så
var det inte.
F
Foto: Okänd
Söndagsklädda fritidsfiskare vid den äldsta bron över Lulsundskanalen.
Observera kvinnornas eleganta hattar. Kvinnan till höger håller ett metspö.
Friluftsmöte vid Lulsundskanalen, sedd från gamla Lulsundsbron.
Kaffekokning pågår vid kanalbrädden. I bakgrunden den orörda
tallskogen, där nu bebyggelsen på Östermalm finns.
JÄRDARNAS
sjösystem
var då en ypperlig transport
– och kommunikationsled för
bygdens invånare, som relativt
snabbt kunde ta sig in till staden. Vägarna var ofta smala och
knaggliga och gick inte precis
den kortaste vägen i till staden.
Fjärdarnas sjösystem föredrogs
därför att de förde dem ända in
till stadens bryggor.
O
MKRING 1876 trafikerades denna led av ångslupen ”Altersund”, som då gick i
regelbunden trafik mellan Luleå
och byarna norröver ända upp
till Vibbyn. Ångslupen var alldeles flat i botten för att kunna
ta sig igenom de även då synnerligen grunda farvatten. Båten
gick igenom Svartholmssundet,
kanalen under nedre bangården
på Svartön. Svartön saknade på
den här tiden landförbindelse
med centrala staden. Via
S
5
Lulebygdens Forskarförening
kurholmsfjärden,
genom
Lulsundskanalen och vidare
till Björkskatafjärden, Sinksundet och Revelsudden, kunde
”Altersund” sedan med god fart
ta sig fram till nämnda byar.
Den här farleden är nu på grund
av landhöjningen så uppgrundat att det är förenat med stora
svårigheter att ens med en liten
roddbåt ta sig genom de trånga
sunden.
F
RÅN BARNDOMEN minns
jag Lulsundskanalen som ett
intressant och omväxlande fritidsområde. Vid kanalens låga
stränder kunde man i timtal sitta
med metspöet och fiska i det
grumliga vattnet. Fångsten bestod mest av mört och snorgärs.
Men även någon enstaka liten
abborrpinne fastnade då och då
på kroken. På kanalens västra
sida fanns några enkla skjul,
som användes till tvättstugor av
de närmast boende. På brons ena
sida fanns en kiosk för biljettförsäljning. Då och då hände det
att någon över förfriskad parkbesökare ramlade ner i kanalens
grunda vatten, där han förhoppningsvis nyktrade till.
På den här gamla festplatsen
fanns senare en fotbollsplan och
bandybana på vintern.
S
OM FRAMGÅR av gamla
bilder var Lulsundskanalen
och den närmaste omgivningen
en orörd idyll. Stränderna var
ett omtyckt fritidsområde eller
utflyktsmål bl a för stadens söndagsskolor med medhavd matsäck. Friluftsmöten av kyrklig
karaktär förekom ofta. Liv och
rörelse präglade Lulsundskanalen. Segelbåtar låg ofta förtöjda
vid strandkanterna med fylllda
segel. En rofylld och skönhetsmättad stämning vilade över
hela området. Den lantliga idyllen är inte att ta miste på. I dag
är Lulsundskanalen ombyggd
med stenskodda sidor och breddad. Vattendjupet är också något högre vid medelvattenstånd.
Kanalen och den närmaste omgivningen företer numera knappast någon likhet med de gamla
bilderna från sekelskiftet. Den
gamla träbron är för länge sedan
riven och ersatt av en ny bro ungefär på samma ställe.Ytterligare en bro finns nu söder om den
gamla bron.
K
ANALEN och den omgivande åldriga tallskogen
anpassar sig numera mjukt till
kanalens slingrande vattenväg
mellan de två fjärdarna. Stilla
och oföränderligt flyter kanalens vatten, då liksom nu, på sin
färd till, eller från, havet.
Foto: JG
Lulsundskanalen i dag, fotograferad från söder. Omslagsbilden är
fotograferad i motsatt riktning.
1872 - Utgrävning av Lulsundskanalen
Den inre vattenvägen till
Luleå stad gick genom Lulsundskanalen. Landhöjning och
uppgrundning hade gjort det
allt svårare att komma fram den
vägen. År 1872 beslutade stadsfullmäktige i Luleå att kanalen
skulle rensas upp på en sträcka
av 800 alnar. Bredden skulle bli
sex alnar och djupet 3 ½ fot.Byarna Björsbyn, Bensbyn, Brändön, Smedsbyn, Brobyn och
Vibbyn m fl lovade ställa upp
med häst- och mansdagsverken
och med penningbidrag.
Byastämma hölls i Brändön
den 24 mars 1872 under ledning av byaåldermannen Olof
Isaksson och med deltagande
av C. Asplund från Luleå stad.
Frågan hade väckts om hur stort
antal häst- och mansdagsverken
som byamännen var hugade att
delta med i kanalens uppgrävning. Sedan kostnadsförslaget blivit föredraget och efter
någon diskussion beslöts att
”Brändö byamän skulle i anseende till den fördel som genom
detta arbetes utförande dem tillskyndades och emot det att de
undsluppo alla kontanta utgifter
att så snart order om arbetets
påbörjande till Byaåldermannen
ingår, inställa sig å behörig ort
och tid samt, utan någon ersättning för dess del, deltaga i förut
omförmälda arbetets utförande,
till här nedan antecknat belopp
vid äventyr, att den eller de som
från arbetet utebliva skola vara
förbundne att efter gällande
dagsverkspriser kontant ersätta
det bristande i nedannämnde
åtagande, nemligen:” (Här presenterades en omfattande tabell
över byamännen)
Arbetet skulle påbörjas den
1 juli 1872 och deltagarna från
Brändö by uppmanades att inställa sig med 10 man om dagen,
Varje man skulle vara försedd
med spade och en del även med
järnstör. Om arbetsskyldig icke
infann sig skulle lejt arbetsfolk
antas på den försumliges bekostnad. Alla utlovade arbeten
tycks inte ha blivit utförda och
i Luleå stadsfullmäktiges protokoll från år 1872 finns uppgifter
om försummade dagsverken vid
Lulsundet från bl.a. Brändön. År
1875 breddades Lulsundskanalen till 20 fots bredd som gjorde
det möjligt att trafikera farleden
med propellerjärnångfartyget
Altersund som sedan en gång i
veckan gick mellan Luleå och
Brändöörarna
Från Georg Palmgrens hemsida
Lägg märke till den långa meningen !
6
Lulebygdens Forskarförening
Monica flickorna i Råneå 1939 till 1945
Av Kent Höglund
När Andra Världskriget tog sin början dröjde det inte så länge innan de flesta männen var inkallade till militärtjänst. De var för det mesta placerade vid gränserna mot Finland och Norge.
Det var inte ofta de fick permission för att komma hem till sina familjer. Det tyckte flickorna i
Råneå var tråkigt, men istället för att misströsta för den sakens skull så ordnade de ett möte på
Norrabyn i Råneå. De ville göra något som skulle pigga upp stämningen i Råneå.
Foto: Hildur Sjöberg
Monica-flickorna på bild
Bakre rad: Inga-Britt Gandahl, Hildur Åhman, Aina Blomberg, Anna-Lena
Östman, Rad 3: Sigrid Sundén, Elsa Wikström, Gunilla Åhman, Valdy Wikström,
Aina Åhman, Anna Lindbäck, Rad 2: Inga Sundkvist, Margit Eriksson, Ester
Vikström, Kerstin Lindström, Ada Wikström (g Lundberg), Rad 4: Sonja Wikström,
Ann-Sofi Larsson,
Vi får komma ihåg att på 1930
– talet hände det stora saker som
kom att betyda mycket för alla.
Radions intåg, stumfilmer blev
till talfilmer och resegrammofoner blev vanliga. Damerna i
Sverige fick rösträtt 1921 och
det skapade en större medvetenhet hos dem. Kort sagt ett mycket mera jämlikt samhälle började
bildas. Råneåflickorna/damerna
var inget undantag.
vara opolitisk, politik var annars
något som engagerade folk. Ett
förslag var att tjejgruppen skulle
ordna danskvällar på Rånegården. Den låg mitt i Råneå och
var ett populärt dansställe. Gösta Sundkvists orkester med sitt
”Glenn Miller- sound” spelade
bra dansmusik vid den första
danskvällen som anordnades.
Denna första danskväll följdes
av flera lyckade danskvällar.
Ett tjugotal flickor mötte upp
till träffen som ägde rum hos
familjen Wikström boendes på
Norrabyn. Det var så att i den
familjen fanns det tre engagerade flickor som hette Ester, Elsa
och Louise. Föräldrarna drev en
lanthandel och mamman i huset
tant Elin bjöd alltid på gott fika.
Detta gjorde att flickorna trivdes
och då ökade deras kreativitet.
Som alla vet är trivselaspekten
viktig. Denna tjejafton utmynnade i att en tjejförening bildades. Föreningens namn kom att
bli Monica- flickorna. Många
förslag kom upp och flickorna
enades om att föreningen skulle
Det blev danstävlingar och
dansuppvisningar eftersom det
introducerades nya danser hela
tiden ex. Lambert Walk. Dansintresserade män fanns det gott
om i Råneområdet. Tusentals
militärer fanns i och runt Råneå.
Klädintresserade var flickorna
och detta ledde till att alla hade
likadana kläder. En mörkblå blus
och en grå kjol. Inga Sundkvist
(senare gift med Per- Arne Wikström) var en duktig sömmerska
och inom kort hade hon sytt de
snygga blusarna och kjolarna till
Monica-flickorna. Barnens Dag,
krigssommaren 1941. Ester
Wikström som var ordförande
i föreningen kunde konstatera
att de tillställningar Monicaflickorna ordnat hade blivit
mycket uppskattade av alla nöjesintresserade, de var många i
dessa krigstider. Förslaget som
antogs med entusiasm var att en
Barnens Dag skulle anordnas
under juli månad 1941. Det var
mycket förberedelser men gensvaret från andra föreningar var
berömvärt. Husmodersföreningen, IFK Råneå med flera ställde
upp med sina resurser. Det var
lite av en ”karneval” som ägde
rum under denna helg.
Vädret var bedrövligt denna
dag med regn och blåst. Marknadsstånden blåste omkull men
vad gjorde det när humöret var
på topp. Ada Louise Wikström
utsågs till Barnens Dagsdrottning och det var väldigt stämningsfullt när hon kröntes med
sina vackra små tärnor omkring
sig. Givetvis var det Inga Sundkvist (Wikström) som sytt de
vackra kläder som flickorna bar.
På lördagskvällen kom solen
fram när Råneå Folketspark fylldes med danslystna människor.
På söndagen gick Barnensdagståget genom byn. Marknadsgeneral var skräddaren Henning
Fröberg.
Det var pampigt värre när han
kom ridande på sin vackra häst i
täten för många lokala föreningar med sina fanor och Barnens
Dagsdrottningen i sin lövade
skrinda omgiven av sina söta
tärnor. En orkester spelade från
ett lastbilsflak. Råneåborna med
flera tittade på och uppskattade
denna karneval som avslutades
med söndagsdans i Folkets Park.
Monica- flickorna var nöjda och
överskottet som blev skänktes
till de människor som drabbats
av den förskräckliga sjukdomen
TBC. Bland dem fanns finska
7
Lulebygdens Forskarförening
krigsbarn som hade kommit
till Råneå med omnejd. Monica–flickornas kabaré Nu var
flickorna riktigt på hugget, så på
hösten 1941 började det repeteras för en sång- och musikkabaré. Orkesterföreningen i Råneå
under ledning av råneprofilen
Ernst Gandahl blev en samarbetspartner. Ernst var mycket
intresserad av körsång och det
övades körsång många kvällar, oftast i kalla replokaler som
ex. Rånegården. Det var dyrt att
värma upp lokaler när de inte användes. Man fick vara tacksam
om vaktmästare Sundén tillät att
man fick låna lokal för träning.
Ibland var man hemma
Irma Ström, Ester Hvitman, Inga-Britt Gandahl, Elsa
Wikström, Ada Wikström
hos någon av flickorna och repeterade. Det blev till slut en ”kabaré” som fyllde Rånegården till
sista plats, fredagen 3 december,
1941.Även dagen efter blev det
ytterligare ett uppträdande med
samma positiva resultat. Inte
nog med det på söndagen blev
det en liten turné till Kalix.
Margareta Lindahl, Baj björk, Inga-Lill Jern, Ada Wikström,
Kerstin Lundberg, Sonja Gustavsson, Greta Gustavsson
MEDLEMSMÖTE
Söndagen den 7 december 2014 kl 15:00
Församlingsgården, Örnäskyrkan.
Program: Medlemsmöte, Medlemsinformation,
Utdelning av Julius Sundströms stipendium
E.Bertil Persson berättar om Notviken.
Välkomna!
/
(Regementet - SJ Verkstaden - Bebyggelsens utveckling.)
Föreningen står för fika
STYRELSEN
Lulebygdens forskarförening
Vem tror du att du är ! Då kanske Du vill veta !
Varför inte börja släktforska med Lulebygdens Forskarförening.
Kurs i Släktforskning.
Onsdagar 18:00-21:00. 30 timmar.
Start onsdag den 28 jan 2015. Avgift: 850 kr
Intresseanmälan: [email protected]
Besöksadress: Residensgatan 6E, Luleå. Torsdagar kl 15-18.
Är det länge sedan Du har släktforskat så är detta ett lämpligt tillfälle att förkovra dig.
Har Du släktingar/bekanta, som funderar på att släktforska ?
Tipsa dem eller överraska dem med en kurs som present/julklapp.
8
Lulebygdens Forskarförening
Klubbhusets 160-åriga historia (1850 – 2014)
Jordbruksfastighetens sorgliga historia, som gav
golfklubben ett klubbhus via fattiggården.
I Rutvik på Nr 7 föds Hans Petter Hansson
(1851-06-03), hans far var Hans Petter Olofsson
(1812-11-15), och hans mor var Maja Cajsa
Johansdotter (1819-04-27). Hans Petters far dör
1871 och Hans Petter är således endast 20 år vid
faderns dödsfall. Hans Petter väljer i tidig ålder
efternamnet Hedström. Han gifter gifter sig
Av Jerry Grahn
1877 med Elisabet Charlotta Olofsdotter
(1853-04-03) och samma år föds deras första
barn Beda Augusta. Vid denna tid bor familjen på
samma adress som Elisabets föräldrar Rutvik Nr
10. Men så händer något. Familjen Söderström
ägare av Rutvik 14 flyttar till Nordamerika och
Hans Petter övertar deras hemman.
Jordbruket Rutvik Nr 14
Här levde familjen Hedström förmodligen under
lyckliga omständigheter - familjen ökade som
vanligt, allt i den tidens anda. 1894 omfattade
familjen 7 barn och 1895 tillkom ytterligare ett
barn Oskar Artur.
9
Mangårdsbyggnaden (byggnad 1)
Skissen visar jordbruksfastighetens olika byggnader
varav 2, 6, 7, 9 och 10 fortfarande finns kvar .
1/Mangårdsbyggnad, 2/Ladugård, 3/ Trösklada,
4/Vagnslider, 5/Härbre, 6/ Vagnslider,
7/Redskapsbod, 8/Lada, 9/Bagarstuga, 10/Stengärdsgård. Att bagarstugan ligger långt från övriga
Ur Husförhörslängd 1885 - 1894 13b, sid 138
byggnader tyder på att den delas med andra bönder.
Lyckan vänder .... och Nederluleå kommun köper Rutvik 14
M
en lyckan vänder 1897 då familjefadern
Hans Petter Hedström avlider. Änkan
lämnas ensam med 8 barn mellan 2 och
20 år. Normalt tog äldsta sonen över efter
sin far. Men den äldsta sonen var bara 17
år och änkan tvingas att sälja jordbruket.
Köpare blev Nederluleå kommun som planerade
en Fattiggård (namnet från kyrkoarkivet) på
området. I Gammelstad fanns en officersbostad
som uppfördes någon gång på 1800-talet och
denna byggnad flyttades 1901 till Rutvik (bilden
t.h) för att bli ålderdomshem för understödstagare
och invalider inom Nederluleå kommun.
Officersbostaden i Gammelstad flyttas till Rutvik
9
Lulebygdens Forskarförening
Fattiggården - Kommunalhemmet - en imponerande anläggning.
En misslyckad idé dock kvar i 50 år
F
ram till 1947, när den nya
socialhjälpslagen
tillkom
var ålderdomshem en del av
fattigvården.
Kommunerna
byggde ålderdomshem på befintliga jordbruk. Tanken var att
“jonen“, som de kallades, skulle
få vara kvar i sin invanda bondemiljö. Det visade sig snart vara
en misslyckad idé. Det berättas
att “jonen“ smädade överheten
genom att ge korna namn efter
kommunalpamparna.
nnexets (mangårdsbyggnaden) fönster är gallerförsedda. Lokalen användes
också som mentalvårdsanstalt.
Annexet fick senare en tillbyggnad i form av en vinkelbyggnad
mot norr. I annexet fanns under
två år, ~1958-1959, Nederluleås
första yrkesutbildning. Utbildningen bestod av skogsvårdsoch VVS utbildning.
1951 övergavs ålderdomshemmet i Rutvik och den stora byggnaden uthyrdes till militären som
mobiliseringsförråd.
Bild Rutviks byaarkiv
A
Föreståndare för fattiggården blir Johannes Ström, född i
Graninge och hans familj flyttar nu in på ”Rutvik 14”
1951
övergavs ålderdomshemmet och den stora
byggnaden uthyrdes till
militären som
mobiliseringsförråd.
Det berättas att
“jonen“ smädade
överheten genom att ge
korna namn efter kommunalpamparna.
Luleå Golfklubb övertar Rutvik 14
D
en 25 oktober 1955 instiftades Luleå Golfklubb. Man kallade intresserade till en
träff i Sjögrens kaffestuga. Gunnar Nordlund och Tage Forsberg (Tage blev för
övrigt klubbens förste ordförande) hade “nosat“ sig fram till det nedlagda ålderdomshemmet i Rutvik där man planerade en golfbana. När Luleå Golfklubb 1956 fick arrendera marken, som omfattade området med nuvarande hålen 1,2,3,8 och 9, var
alltså inte den stora byggnaden tillgänglig. Bland de många byggnaderna som fanns
på området inrättades därför en klubblokal i en av byggnaderna (nr 6 på områdesskissen).
Första klubblokalen ( byggnad 6)
Byggnaden var i
ett miserabelt
skick. Militären hade tagit bort alla dörrar och
fönster samt spikat igen
alla fönster.
10
Lulebygdens Forskarförening
Brändön och Sundom i tvist
Tvisten från 1770 återupptäckt 1997
E
n dag i mitten av mars 1997
hade Hertsöskolan en friluftsdag med pimpelfiske på
Furufjärden. I samband med en
rast på hällarna vid Ökholmsstranden upptäckte Hanna Kummo i klass 4 C en mystisk inskrift i berget. När hon skrapade
bort den fuktiga mossan kunde
man läsa årtalet 1770 och ett par
andra konstiga tecken. Det var
en gammal markering i gränsen
mellan Brändön och Sundom.
Läraren Arne Öhman satte under sommaren 1997 upp ett litet
röse på platsen och markerade
vägen dit med snitslar.
arkeringen i berghällan
finns beskriven på en
karta från år 1820 (akt Nederluleå 215) över ”Tvistiga Råskillnaden” mellan Sundoms och
Brändö byar. Punkt A beskrivs
som en jordfast häll vid norra
sidan av Ökholmen uti vilken
flera bomärken och årtalet 1770
finns inhugget.
M
S
undoms byamän påstod vid
denna förrättning att gränsen mellan byarna skulle sträckas i en rät linje från denna hälla
till en sten på Halsskärshalsen
(Hallskjärshalsen,
Hallstjälshalsen) och vidare till Klingergrundet. Brändö byamän yrkade
däremot att gränslinjen från
Klingergrundet skulle gå till i
rät linje över en större sten vid
Halsskärshalsen och vidare till
en upprest och i havsstranden
liggande större sten vid norra
ändan av Ökholmen.
nledningen till tvisten var
troligen att några ängar
och upplandningar norr om
rålinjen på Ökholmen och på
Brändöskäret innehades av personer från Brändön. Sundoms
byamän ansåg däremot att detta
var deras mark som de erhållit
vid avvittringen åren 1787-88.I
kartbeskrivningen till avvittringen finns antecknat att några
A
av Pärsö byamän ägde rätt till
en mulbetestrakt inom Brändö
bys rågång på Ökholmen, Utslag
om detta hade meddelats av Häradsrätten den 9 november 1754
och Häradsrättens synedom över
rågången och ägotvisten meddelades den 12 juli 1820 och rättten synes ha bifallit Sundoms
byamäns yrkande att gränsen
skulle dras från Klingergrundet
till hällan på Ökholmen med det
inhuggna årtalet.
lle Malmsten har vid sina
forskningar funnit att bomärkena tillhör två bönder i
Persön. Det är Per Olofsson i
Persön nr 23 (ring med kors)
och Nils Larsson Lejon i Persön nr 1. I vilket sammanhang
som märken har tillkommit är
ännu oklart. Klart är däremot
att inskrifterna i berget räknas
som fast fornlämning enligt
1988 års lag om kulturminnen.
Källor: Akterna Nederluleå 103,
215, 250 och 575 i lantmäterikontorets arkiv.
O
bomärkena tillhör två
bönder i Persön. Det är
Per Olofsson i Persön nr 23 (ring
med kors) och Nils Larsson Lejon
i Persön nr 1
Från Georg Palmgrens hemsida
N
ytt klubbhus ! 1967 inköptes den stora byggnaden och den som gjorde detta möjligt var Birger Herseus, som betalade 5000 kronor för byggnad och tomt. Klubben har troligtvis inte ersatt familjen
Herseus för detta. I all tysthet får nog den vackra byggnaden anses vara en gåva. Tyvärr var byggnaden
i ett miserabelt skick. Militären hade tagit bort alla dörrar och fönster samt spikat igen alla fönster. Dörrarna och fönstren fanns dock kvar på vinden. Det blev ett enormt jobb att hitta rätt plats för dessa 40
tal jättestora fönster. Det tog ytterligare 20 år innan ekonomin tillät att överhuvud taget börja renovera
byggnaden. Under 90 talet och fram till 2014 har klubbhuset genomgått en förvandling till en ståtlig
herrgårdsbyggnad.
1967
1980
2014
11
Lulebygdens Forskarförening
Älvsborgs lösen 1571
För att återfå Älvsborgs fästning som förlorats till danskarna
år 1563 tvingades Sverige betala 150.000 riksdaler inom tre
år. Vid 1571 års riksdag beslutades att utta den ”tiondepenning” som har kallats Älvsborgs lösen. Bönderna i Brändö by
i Nederluleå socken blev tvungna att betala följande belopp.
Siffrorna hemmansnummer.
1 Oloff Iönson
7 mark tenn, 2 skålpund 5 marker koppar, 12 kor, 3 kvigor,
11 får, 2 getter, 2 svin, 2 hästar, värde 24 mark. Förmögenhet 188 mark 1 öre 18 penningar. Skattar 6 mark, 12 öre
2 Nils Iönson
12 ½ lod silver, 7 marker tenn, 1 skålpund 8 marker koppar,
8 kor, 2 kvigor, 8 får, 2 svin, 1 häst, värde 8 mark. Förmögenhet 168 mark 8 öre. Skattar 16 mark 6 öre 18 penningar
3 Jon Biurson
4 Oloff Pedhrson
5 Oloff Vneson
18 marker koppar, 8 kor, 3 kvigor, 8 får, 2 getter, 1 häst,
värde 12 mark. Förmögenhet 118 mark 6 öre. Skattar 11
mark 7 öre
9 marker koppar, 3 kor, 1 kviga, 3 får, värde 7 mark. Förmögenhet 45 mark 4 öre. Skattar 4 ½ mark 15 penningar
5 lod silver, 16 marker mässing, 4 marker tenn, 1 skålpund
18 marker koppar. 9 kor, 4 kvigor, 8 får, 4 getter, 2 svin, 2
hästar, värde 20 mark. Förmögenhet 188 mark 4 öre. Skattar
18 mark 6 öre 21 penningar
5 lod silver, 6 marker tenn, 2 skålpund 15 marker koppar, 6
6 Anders Spielleson kor, 7 kvigor, 8 får, 2 getter, 1 svin, 1 häst, värde 11 mark.
Förmögenhet 150 mark 7 öre. Skattar 15 mark 1 öre
7 Pedhr Suenson
1 skålpund koppar, 4 kor, 1 kviga, 6 får, 2 getter, Förmögenhet 58 mark 6 öre. Skattar 5 mark 7 öre
3 marker tenn, 1 skålpund 18 marker koppar, 6 kor, 3 kvi-
8 Lasse Anderson gor, 5 får, 4 getter, 1 häst, värde 12 mark. Förmögenhet 110
9 Erich Vuneson
mark 2 öre. Skattar 11 mark 12 penningar
1 skålpund 5 marker koppar, 7 kor, 5 kvigor, 5 får, 2 getter,
1 svin, 1 häst, värde 10 mark. Förmögenhet 109 mark 3
penningar. Skattar 10 mark 7 ½ öre
3 marker tenn, 1 skålpund 18 marker koppar, 18 kor, 9
10 Erich Benchtson kvigor, 7 får, 3 getter, 1 häst, värde 20 mark. Förmögenhet
107 mark. Skattar 10 mark 5 öre 18 penningar
11 Anundh
12 marker koppar, 5 kor, 3 kvigor, 5 får, 2 getter, 1 häst,
värde 12 mark. Förmögenhet 79 mark. Skattar 7 mark 7 öre
12 penningar (”thesse stå till rest”)
2 skålpund koppar, 6 kor, 4 kvigor, 6 får. 3 getter, 1 svin,
12 Håkan Oloffson värde 8 mark? Förmögenhet 98 mark. Skattar 9 ½ mark 2
öre (”thesse stå till rest”)
1daler =3 mark, 1mark = 8 öre, 1öre = 3 örtugar = 24 penningar, 1örtug =
8 penningar
1lispund = ca 8,5 kg, 1skålpund = ca 425 gram, 1mark = ca 210 gram,
1lod = ca 13 gram
Källa: Bl.a. Skiva med ”Älvsborgs lösen 1571 för Luleå socken”, utgiven
av Boden-Överluleå Forskarförening Från Georg Palmgrens hemsida
Fotbollsfilosofen Bengt Cidden Andersson
har skrivit boken ”Hela bollen skall ligga
still” Här ett utdrag ur boken:
Matchintäkten
16 betalande åskådare
Domaren fick 250 kronor
90 kronor kortfristigt handlån
ur egen plånbok.
Småleende gick kassören hem
med tre poäng till klubben och
ett tomt plåtskrin under armen.
Notis ur DN
Sveriges
Släktforskarförbund ..
...är det sammanhållande organet för den svenska släktforskarrörelsen. Förbundets huvudsakliga uppgift är att ge stöd och
service åt lokala släktforskarföreningar och regionala förbund.
Sveriges
läktforskarförbund
verkar för att sprida kännedom om släktforskningen som
kulturfaktor, ideell rörelse och
vetenskap och är de anslutna
släktforskarföreningarnas röst i
kontakten med myndigheter och
beslutsfattare.
Sveriges Släktforskarförbund
driver släktforskarportalen Rötter och ger ut tidningen Släkthistoriskt Forum och Släktforskarnas årsbok.I Sveriges
Släktforskarförbund kan inte enskilda personer bli medlemmar.
Förbundets medlemmar är de
anslutna släktforskarföreningarna, lokala och regionala, som
finns runt om i landet. De är helt
självständiga och drivs ideellt.
Att som förening vara medlem
i Sveriges Släktforskarförbund
innebär en möjlighet att påverka
vilken riktning släktforskarrörelsen ska ta ut och vilka frågor
som ska lyftas fram i den allmänna debatten.
Ny ordförande
Sveriges Släktforskarförbund
får ny styrelseordförande Sveriges släktforskarförbund har vid
sin årliga riksstämma, som hölls
i Karlstad den 28 augusti, valt en
ny ordförande. Erland Ringborg
tog över efter Barbro Stålheim
som har varit förbundets bas under de senaste sex åren.
Fotnot: Vår förening är inte medlem i släktforskarförbundet.
Kjell? Ulf? Lars?
Jag var informationschef hos Socialdemokraterna 1980-84. Gunnar Sträng var fortfarande med i VU (partiets verkställande utskott)
och en central person i ledningen. Vid ett tillfälle kallade han på
”Kjell, Kjell”. Jag förstod att han menade mig och gick fram till
Sträng och sa att jag heter Lars.
- ”Ja, det vet jag väl men kallar jag på Kjell, Ulf eller Lars så kommer det alltid nån jävel!”
Lars Hjalmarsson
12
Lulebygdens Forskarförening
Tragisk olycka 1959
Titan katastrofen, fartyg med 8 man spårlöst borta
Den 8 december 1959 fick M/
S Birgitta på 850 dwt maskinfel
ute på Bottenviken. Bärgningsfartyget Titan gick då ut från
Holmsund till södra Bottenviken för att undsätta M/S Birgitta
som drev utanför hälsingekusten. Den mötte hård storm och
grov sjö och blev så småningom
helt överisad. Klockan 17.30 på
torsdagen begärde Titan omedelbar hjälp, då fartyget höll
på att gå runt pga nedisningen.
Därefter hördes ingenting från
fartyget.
Från sjöräddningsfartyget
K A Wallenberg som redan nått
haveristen såg man Titans lanternor strax före olyckan och det
område som man behövde spana
på var mycket litet. Varje del av
området har på förmiddagen
undersökts minutiöst och sikten var den allra bästa. Redan i
gryningen började fem flygplan
spaningarna utanför hälsingekusten och genomsökte tillsammans med flera fartyg det
Kapten Birger Öhlund (th)
aktuella området utan att finna
det minsta spår.
Några plankor och oljefläckar
siktades från flygplanen, men
man kunde inte avgöra om de
verkligen härrörde från Titan.
Uddevallafartyget Birgitta var
på fredagsförmiddagen helt
utom fara Vinden hade då mojnat betydligt och sjön hade lagt
sig.
Luleås grundare
Under medeltiden hade Luleå
en marknadsplats, hamn och en
kyrksocken i nuvarande Gammelstad, cirka en mil nordväst
om Luleås nuvarande läge.
Den första stadsplanen utfördes
på uppdrag av kung Gustav II
Adolf av Olof Bure, och 1621
fick Luleå stadsprivilegier. Den
gamla hamnen var dock inte
lämplig för en stad på grund av
landhöjningen. Luleås borgare
begärde därför att få staden flyttad, vilket de fick tillstånd till
1648. Erik Eriksson Niure
anställdes till uppdraget att bestämma den nya platsen, och
1649 fastslogs detta. Platsen låg
vid en uthamn som redan hade
byggts. Han gjorde en stadsplan
med rutnätsmönster. Bortsett
från en uppstramning av gatorna
1790 har Niures stadsplan bevarats. Man hade dock svårt att
få den nya staden att växa fram.
Den härjades av brand 1653 och
1657 och större delen av innevånarna flyttade tillbaka till Gammelstad och kunde endast genom statligt ingripande tvingas
att flytta tillbaka.
JG
... men var står statyn ? Visste Du det ?
I vart fall har den en undanskymd plats.
Borde den inte få ett centralare läge ?!
Titans besättning bestod Kapten Birger Öhlund, Bergnäset,
f.1913, gift; Styrman Olof E.
Holmberg, Luleå, f.1894; Överlotsen Torsten Grundberg, Bredskärs Lotsplats, f.1915, gift; Maskinchef Bengt Sigvard Öström,
Storöhamn, Kalix, f.1935, ogift;
Dykare Håkan Svärdell, Växjö,
f.1938; Matrosen Marquez, La
Linea, Spanien, f.1915; Motorman Kaino Armas Puttonen,
Vasa, Finland, f.1935, ogift;
Kockstewart Gamore Amaya,
La Linea, Spanien, f.1933.
JG
13
Lulebygdens Forskarförening
- då grät jungfru Maria...
Av Birger Svensson 1994
...och bilden sålunda efter behag
kunde fälla tårar
äfvensom altartaflan varit synlig.
Genom detta hål har en tråd varit
ledd till handen, hvilken sålunda
jemte riset kunnat sättas i rörelse för att dermed hota folket.
Nederluleå kyrka kan spåras
långt bak i tiden. redan på 1300talet byggdes en sockenkyrka i
Luleå gamla stad.
På 1400-talet uppfördes den
nuvarande stenkyrkan som kan
beundras än i dag. De solida
gråstensmurarna är skickligt
sammanfogade och vittnar om,
att den medeltida byggnadskonsten var högt utvecklad.
År 1621 valdes platsen vid
sockenkyrkan som en lämplig
ort för den nya staden. Efter ett
decennium visade det sig att sjöfarten till den nya staden hade
vissa svårigheter att manövrera
i de trånga farlederna till Luleå.
Beslut fattades om att staden
skulle flytta närmare havet där
fartygen kunde lasta och lossa
förnödenheter utan att riskera
grundkänning. Till sin nuvarande plats flyttade Luleå enligt en
resolution av drottning Kristina
år 1649. Luleå blev Nystan och
gamla Luleå, Gammelstad.
Nederluleå kyrka är en unik
klenod på våra breddgrader.
Mycket har skrivits och berättats om denna kyrka, inte minst
i gamla urkunder kan läsas om
kyrkans historia och betydelse
för bygdens allmoge. Kyrkan
ligger en mil från Luleå stad
på en kulle intill Lule älv. Runt
om kyrkan finns kyrkstaden
med sina omkring 400 åldriga
kyrkstugor som ännu är beva
rade i nästan ursprunglig miljö.
I boken ”Beskrifning öfver Luleå”, sammanställd av stadsingenjör Georg Palmgren år 1993,
finns även en beskrivning över
Nederluleå socken upptecknad
år 1852. Där står bland annat i
en redogörelse om Nederluleå
kyrka följande intressanta uppgifter; om en Mariabild som inte
saknar sina poänger.
Tårar av svamp
”vidare märktes en Maria bild
af träd om 2¼ alns högd, äkta
förgyld. I huvudet finnes en urholkning, hvarifrån till ögonen,
som på stålsträngar äro rörliga,
finnes öppen communication.
Ifrån bildens bakre sida har genom draperiet gått trådar, fästade
vid en plåt öfver urhålkningen,
hvarmed en därstädes inlagd våt
svamp kunde sammantryckas,
och bilden sålunda efter behag
fälla tårar och vända på ögonen.
Afsigten med detta sällsamma
minne ifrån catholska tiden, att
härmed förmå folket till gåfvor,
för att utverka sig munkarnas
förböner om förskoning ifrån
de hotande olyckorna och syndastraffen, synes vara påtagliga.
Samma ändamål hade troligen
en annan bild, som stått på en
längre vriden stång bakom altartaflan, föreställande en engel,
hvars högra arm är rörlig, och
som i handen hållit ett ris. Ifrån
mitten af stången går ett hål ända
uppigenom bilden, hvilken
Oxhorn
En mängd öfriga bilder äro så
stympade, att deras betydelse
och ändamål ej kan utletas. Alt
hvad man kan inse är, att de stått
under munkarnes omedelbara
styrelse. Ibland curiositeter torde böra nämnas ett mindre bräde, hvaruti genom utskurna hål
3:ne stora utstående oxhorn äro
fästade. Huruvida den förmodan
äger grund, att förbrytare emot
sjette budet undergått penitens i
denna sällsamma hufvud prydnad, lämnas derhän”. Så långt
denna utomordentliga och noggranna beskrivning av Mariabilden i Gammelstads kyrka under
den katolska tiden.
Gravhus
Kyrkan är på alla sidor omgiven av en massiv stenmur. På
kyrkogården innanför murarna
finns ett gravhus av sten med en
järnbeslagen dörr och överskrift
inhuggen i en marmorsten med
förgyllda bokstäver:Här hvilar
Premier Majoren och Riddaren
af Kongl. Maj:ts Svärds Orden
Herr Fredrik Frisell, född den
16:de november 1710, död den
20:de Mars 1804.
Utanför kyrkan finns en minnesten av bygdens store son, ärkebiskopen Eric Benzelius d. ä.,
född i Bensbyn 1632, ärkebiskop 1700. Tre av hans söner blevo efter varandra ärkebiskopar.
Hans efterkommande adlades
under namnet Benzelstjerna.
14
Lulebygdens Forskarförening
Hjalmar Palmgren från Brändön Kåsören
Sonen Sven-Olov Palmgren berättar
Pappa tog vid ca 15 års ålder
värvning som musikvolontär vid
arméns musikkår vid I 19 i Boden. Han fick betyg som vicekorpral 1914. Han spelade bl a
trumpet. Sedermera flyttade han
till A5, där han redan hade sina
bröder Bror, Gideon och Sigurd.
Han blev konstapel 1916 och furir 1920. Åren 1920-21 jobbade
han hos Allmänna Ingenjörsbyrån i Stockholm och även ett tag
vid Tullverket i Luleå.
Efter att ha lämnat det militära vet jag inte så mycket om
hans liv men han levde en tid
i Tyskland och Frankrike och
spelade troligen där en del. Han
har själv berättat att han spelat
Berceuce av Jocelyn i en kyrka
i Frankrike. Hur pappa lärde sig
spela har han själv beskrivit.
”Min fars fiol hade hängt på
väggen i ett stadigt blått band så
länge som jag minnes under uppväxten. Men röra den var farligt.
Snart föll jag första gången för
denna frestelse. Och efter ett syndafall går det ju nästan av sig själv
att synda i fortsättningen. Jag spelte, fick smörj, spelte och fick smörj.
Smörj fick jag inte för att jag spelte utan för att jag lånade fiolen.”
Efter ett tillfälligt jobb i
Stockholm återvände han till
sitt hem i Brändön. Han och
brodern Sigurd och delvis även
brodern Gideon anlitades ofta
som spelmän vid danser både i
Nederluleå och Överluleå socknar, Min farfar Axel var också
i sin ungdom anlitad som spelman och även min farmor Maria
hade prövat på att spela. Även
brodern Bror kunde spela en låt
emellanåt. Gideon dog redan
1930 och Sigurd 1937. Pappa
spelade sedan ibland med N
A Öberg från Boden och Hjalmar Andersson från Kalix. Jag
har minnen av dem båda då de
vid olika tillfällen var hemma i
Brändön på 1930-talet. Ett annat
minne jag har är från en luciafest
på Sunderbyns folkhögskola då
pappa spelade.
Spelmannen
Jag var nog bara 5-6 år då.
Pappa och Sigurd och även N A
Öberg spelade ungefär en gång i
månaden i Bodens Ångradio, ett
lokalt sänt radioprogram. Han
har sagt att de var de enda spelmännen från Nederluleå som
anlitades för radiospelningar.
Jag har kvar program från 3 av
dessa spelningar där det framgår
att pappa också berättade historier. Från en spelning i januari
1934 har jag minnet av att mamma, Anna-Greta och jag var hos
morfar i Boden och lyssnade på
utsändningen. Jag var då 5 år.
År 1930 startade han Norrbottens Spelmansförbund som gett
ut en bok om bygdespelmännen
Hjalmar och Sigurd Palmgren
från Brändön. Hemma i Brändön på 1930-talet spelade pappa
ofta för oss barn. Han spelade bl
a en polka som jag kallade ”tomtom-ti” för det lät så. Ibland bad
jag pappa spela den låten. Jag
vet att jag tyckte pappa var så
duktig att spela. När han 1939
flyttade till Arjeplog och jobbet
på Domänverket fortsatte han
där att träffa andra musiker och
jag fick en gång vara med på en
liten träff. Från Arjeplog flyttade
ha till Lycksele och där bildade
han Lycksele spelmanslag. Även
i Lycksele träffade jag många
av musikerna och spelade även
med en del av dem.
Hjalmar Palmgren hade flera
strängar på sin lyra. Åren 1952
-1954 skrev han många kåserier
i Norrbottens Kuriren under
signaturen Mc Fischer.
Nygårdsbondens
stadsresa.
Kåseri av Hjalmar Palmgren
Husbonden i Nygården var
en idog man och ägde en förmåga som få att med en både
framsynt och bakslug anpassning få sin vilja igenom och därmed nästan ständigt möjlighet
att leva efter sina maximer. Och
hans maximer var: att leva och
låta leva. Vid det här tillfället
var han gift och hade några glin,
som levde rövare var kväll, grinade och grälade på mornarna
och hade svårt att följa undervisningen i de första skolklasserna.
Bondens hustru var en rivande
kvinna med något av den bekanta Xantippas egenskaper, dock
icke så att hon var redo räcka
giftbägaren till sin make, som
bara var en Sokrates av dåtidens
medelsvenssontyp på landsbygden, vilket icke innebär något
förringande för honom själv eller hans samtida.
Onsdag och lördag var den
tidenvanliga ”stadsdagar”, då
landsbygdens folk for till stan
med mjölk, potatis, bär eller
någon kalvkropp etc. Och det
är just om en sådan dag denna
lilla historia handlar. Redan kl.
5 på morgonen (alltså ungefär
kl. 3 efter borgerlig tid) stod
Nygårdshusbonden färdig vid
sitt åkdon på gården. Allt var
nedstuvat i kärran, som skulle
vara med, så nu var det bara att
åhöra hustruns förmaningar och
straffpredikningar färdigt, vilket
han fann deprimerande men ändock bidade slutet på. Han hade
givetvis på förhand bestämt,
hur han skulle ha det i stan, så
nu var det ju bara att låta henne gå an, så gick det lättare för
honom att – hemkommen från
stan – få så älskvärt mottagande
som möjligt. Gumman stod med
stormlyktan i handen och lät de
invanda replikerna blixtra kring
öronen på maken, höjde på lyktan då och då för att ur skenet
kunna iaktta, vilka sällsamma
verkningar de åstadkommo.
15
Lulebygdens Forskarförening
”Och hör du nu det, ditt ärkefä, du kommer inte hem med en
3-litershämtare brännvin igen.
Och glöm inte symaskinsnålen
och den tryckta domestiken. En
och en halv meter, dubbel bredd,
med blommor. Hör du det dalkus,
blommor var det.Och så aktar du
dej för Ährvallsligan och Källaren, och se till att du får de 36
örena, du fick att fordra av Anna
Kajsa förra lördan. Jag ska nog
räkna in pengarna, var säker på
det, och glöm nu inte domest…”
Något måtte ha skrämt Nygårdsbondens märr. Gumman
hade ännu många, långa haranger osagda, när kärran med
maken for i väg som ett mörkt
spöke, fast med buller och bång.
Under dagens lopp undrade hustrun mycket över, om maken
hade använt sig av något nytt
trick, när det bar i väg så plötsligt. Men det fick hon nog aldrig
utrett, emedan gubben var rädd
om sina små hemligheter.
I stan gick allt sin gilla gång
som alltid förr för Nygårdsbonden. Han fick sina 36 öre,
sålde allt han hade, köpte symaskinsnål och tryckt domestik
samt – förstås – dessutom en
3-litershämtare med brännvin.
Och av brännvinet började han
smaka, när han lämnade stan.
Det var höst och kallt, och det
blev väl lite för tätt mellan varven – som gumman sa, när hon
satt på kvarnstenen – och följden
blev att han cirka 3 km. från byn
slumrade in. Hur det riktigt gick
till fick vi aldrig reda på, men
märren drullade på något sätt, så
att kärran kom i diket, och båda
skacklarna bröts av.
Hur länge Nygårdsbonden
hade legat i diket, visste han inte,
när skenet från en stormlykta
väckte honom. Han satte sej till
rätta, blev en smula nervös, när
lyktan kom mot hans ansikte och
sa´: ”Fy dej, som ’skenar’ på
mej”. ”O, du stora ärkefä, ligger
du där med hjulen i vädret! Nu
måste jag ha tag på en påk, för
nu ska du få för dina synder!”
Det var gumman hans, som
hade gått ut för att möta honom,
av erfarenhet väl vetande, att det
kunde behövas. Nygårdsbonden
fick inga påkrapp den gången.
Gumman hade i en hast kommit på ett mera raffinerat straff.
”Upp på hästryggen”, kommenderade hon, ”du ska rida
hem!” ”Men gulle dej, kan du
inte hitta på nåt annat. Inte kan
jag rida…” ”Nu håller du tyst
och sitter upp. Men fort ska det
gå. Och sen ska du tillbaka hit
efter grejerna. Och när det är
gjort, ska du sannerligen få stå
till svars på ett sätt, som du inte
kan ana”, slutade gumman med
tonvikt på varje ord och hela tiden sjunkande satsmelodi.
För att om möjligt mildra
de stundande utbrotten från sin
vulkaniska hustru under den
dag som just nu grydde, försökte Nygårdsbonden hasa sig
upp på märrens rygg. Men det
var inte lätt. Till slut satt han där
i alla fall med en skackelände i
var hand att hålla balansen med.
Gumman tog tömmarna och färden hem begynte under de mest
svavelosande predikningar från
gumman.
När man nalkades byn, måste gumman bita fast tungan, ty
det viktigaste för henne var just
nu, att ingen fick se dem. Det
lyste i gårdar där och här. Allt
föreföll dock att vara tyst ute, så
gumman kunde då och då låta
stämbanden vibrera fram ett väsande för att inte gubben skulle
börja tro att allt nu var över. Hon
släckte lyktan av försiktighetsskäl och var inte så litet glad att
osedd kunna svänga in på egen
gård, utan att någon hade sett
dem. Men glädjen är ju ofta bara
ett stundens barn, inte minst
skadeglädjen. Just när man
svängde in på hemgården, stod
närmaste grannen tyst och förnöjsam och åsåg det hela. ”Ser
man på, ser man på. Jaja, det
går ju att färdas så där ock! Inte
illa! Inte illa! Nej, inte alls!”
Mc Fischer
Publicerat i Norrbottens-Kuriren
30 november 1953.
Urklipp N-K
”Fruntimren vid telegrafverket.”
I vårt föregående nummer
omnämnde vi Kungl. Maj:ts
förordning rörande qvinnans
anställande vid telegrafverket.
Vårt meddelande var dock
såtillvida origtit, som det var
ofullständigt. Vid telegrafverket
kunna nemligen endast sådana
fruntimmer anställas, som hafva
bror eller make tjenstgörande
vid samma station, dit de söka.
Denna inskränkning är emellertid så stor, att den stänger
det största antalet af de damer
ifrån ifrågavarande tjenst. Den
flicka, som är nog olycklig att ej
ega en telegrafist till bror och ej
kan eller vill skaffa sig en sådan
till make, är och förblir utesluten
från sysslan. Regeringens obenägenheter för qvinliga telegrafister måtte väl ej härröra från
psychologiska iakttagelser med
hänsyn till det täcka könets sätt
att förvara hemligheter?”
Notis 1963.
Ja, det var då det. Nu skriver
vi är 2014 och då är förhållandena helt annorlunda.
idsommarafton 1867 kunde
M
man åka skridskor från
Kängsön i Råneå till Strömsund
efter Bottenviken. I juli månad
samma år blev det en vecka med
exotiskt klimat. Men det var för
sent - det blev hungersnöd och
då var jakt en viktig möjlighet till
överlevnad.
ntal fångade rovdjur i Norrbottens län under år 1868
var: 22 björnar, 6 vargar, 103
filfrasar (järvar ), 750 räfwar, 10
mårdar, 22 uttrar, 128 lekatter,
67 örnar, 26 bergufwar, 91 ugglor, 414 hökar och 298 skälar.
Som synes var språket lite annorlunda än dagens. Tilläggas
kan att det var hårda tider i Norrland under dessa år så denna
statistik är nog inte så realistisk,
antalet var nog mycket fler !!!!
A
Notis 1868
16
Avsändare:
Lulebygdens Forskarförening
Lulebygdens
Forskarförening
SVERIGE
PORTO
Residensgatan 6 E
972 36 LULEÅ
BETALT
Vid obeställbarhet återsänd till vidstående adress!
Telefon:
Telefontid:
070-299 54 24
Måndag: kl 9-11
Torsdag: kl 9-11
E-post adress/hemsida
[email protected]
www.lulebygden.se
Medlemsavgifter
Vuxen
150 kr/år
Ungdom tom 25 år
40 kr/år
Familj (samma hushåll) 190 kr/år
Medlemsavgiften betalas till
PG 36 64 01-8
Anmäl alltid
adressändring!
Nästa nummer av
medlemstidningen
utkommer vecka 7,
den 11 februari 2015.
Sänd dina manuskript omgående eller senast den 3
februari.
Vi emotser tacksamt och
ständigt materialbidrag till
tidningen.
Varför inte nu/idag!
Redaktionen tar emot
alla bidrag. Bilder och
texter även handskrivna/
maskinskrivna.
----Manuskript till tidningen
sänder Du till :
[email protected]
STYRELSEN
Ordförande
Eilert Apelqvist,
Tel: 070-533 26 74
[email protected]
Vice ordförande
Gunnar Johansson
Tel 0920-22 75 93
Ledamöter
Staffan Sandberg
Tel 0920-194 40, 070-543 77 73
[email protected]
Sture Karlsson
Tel 0920-22 30 39, 076-766 30 39
[email protected]
Kent-Åke Lundebring
Tel 0920-26 86 31
lundebring @ bredband.net
Sekreterare
Carin Vallgren
Tel 0920-22 86 13
[email protected]
Kassör
Gunnel Jägare Sandin
Tel 0920-26 78 19
[email protected]
Suppleant
Nils-Gustav Ökvist,
Tel 0920-22 78 11, 076-818 28 78
[email protected]
Suppleant
Kjell Mäki
Tel 073-040 31 64
[email protected]
Besökare föreningslokalen
Ytterdörren till föreningslokalen är/skall alltid vara låst. För tillgång till
föreningslokalen fordras det numera, för utom nyckeln till innerdörren, en
”Tagg” till ytterdörren.
Detta innebär som tidigare - att lokalen är tillgänglig om någon som har
nyckel och ”Tagg” finns i lokalen. Besökande hänvisas då att använda
ringknappen som finns vid fönstret till höger.
Detta gäller BARA BESÖKANDE till föreningslokalen. Besökande
till fastigheten hänvisas att använda egen nyckel eller respektive
trappingång.
Önskar Du tillgång till nyckel och/eller tagg. Kontakta vår kassör
Gunnel Jägare Sandin.
Forskarlokalens öppettider
Lokalen bemannad torsdagar mellan kl.15 - 18.
2014 - den 30 oktober t.o.m 11 december.
2015 - den 15 januari t.o.m 28 maj.
På plats finns en representant för styrelsen för att svara
på frågor om nycklar, USB minnen m.m samt att i möjligaste mån hjälpa till i forskningen.
Annonspriser
1:- kr / spaltmillimeter
Medlemmar får kostnadsfritt marknadsföra sina alster i tidningen. Detta är begränsat till 50 mm/1 spalt respektive 25 mm/2
spalter. Detta under förutsättning att ett exemplar av alstret lämnas till föreningen.