Segelsällskap - Konstruktörer - Båtbyggare - Varv

Regatta på Gustafsberg i Uddevalla 1905. Jämför med bilderna från Långedrag.

Segelsällskap

Fritidsbåtar för nöjessegling har det funnits bland rikt folk sedan mitten på 1800-talet. De nybildade segelsällskapen,

GKSS

1860 och

AEOLUS

1887, arrangerade kappseglingar och beställde båtar av båtkonstruktörer på varven. GKSS och AEOLUS seglade fenkölsbåtar som R-båtar och Skärgårdskryssare. Båtarna lottades ut bland segelsällskapens medlemmar. När fiskarna började använda tändkulemotorer, åren kring sekelskiftet 1900, sålde de sina gamla Kostrar som var byggda för segling, men som hade liten bärighet för tunga motorer. Fiskarna beställde nya Kostrar med bredare akterskepp för motorerna. Nu kunde arbetare i Göteborg slå sig ihop och komma över en gammal segelkoster billigt. Båtarna byggdes om, fick däck, ruff och ventiler.

SS FRAM

bildades 1896 av varvsarbetare i Göteborg och Fram kostern blev ett begrepp. Andra segelsällskap i Göteborgsområdet var Arendals SS nuvarande

BKSS

, Färjenäs Segel- och Motorbåtsklubb

FSMK

och

SS Slören

på Hinsholmen. Långedrags segelsällskap

LSS

bildades 1923 i avsikt ”att samla de små allmogebåtarna som finnas på Långedrag och närmast liggande platser till ordnad kappsegling”. Förste ordförande i LSS var Alfon Eriksson. Man hade uniform med skärmmössa i LSS. Medlemmar som inte seglade, men hade mössa kallades ”mösseglare”. Ivarsson som var brandman och kassör i LSS, cyklade runt till alla som inte betalt medlemsavgiften. Ingen hade så många medlemmar som LSS på den tiden! Starten vid kappseglingarna sköts i början med ett gevär. När starten gått serverades lunch med snaps. När båtarna närmade sig mål, kom gubbarna ut och satte sig. ”Törn!” skrek man när någon gått i mål, och tiden skrevs upp 2.12.22. Alla tider rapporterades till tidningarna. Elof Holmberg som var med och bildade LSS levde på att skriva artiklar om sport i tidningar och hade alltid en stump cigarrcigarett av märket Matanzas i mungipan. En införd rad i tidningen, var en Matanzas, brukade han säga. Redan 1925 konstruerade LSS en julle med modern rigg, som byggdes av bröderna Arvid och Gustav Karlsson i Svineviken på Orust. Båten hade troligen ingen järnköl, utan barlastades invändigt. Det experimenterades med en 45 kg tung järnten som skruvades fast i träkölen.

Konstruktörer

Året därpå 1926 fick

Hjalmar Olsson, varvsägare på Arendalsvarvet i Göteborg

Bohusjullen som form, när han ritade den första Långedragsjullen. , uppdraget av LSS att rita en moderniserad julle med 18 kvm segelyta, enligt LSS antagna byggnadsbestämmelser. Hjalmar Olsson utgick från den vackra, sjövärdiga och välseglande Hjalmar och hans bror David kom från ”Höjda” vid Buvenäs på Orust. Olof Johansson, deras far, seglade som timmerman på Engelska vetetraden. Hjalmar och David arbetade tillsammans på Arendalsvarvet. David byggde båtar, Hjalmar ritade och hade hand om det administrativa, men ibland kunde han komma ned i verkstan och forma till ett roder. Hjalmar ritade båtar med tusch och dragstift. För att rita böjda linjer hade han tillverkat långa, smala, fyrkantiga 4-5mm träribbor, eller så gjorde han mallar av böjda cykelekrar. Blytyngder höll ritpapperna på plats. Det var nog inte så lätt för Hjalmar när han blev änkeman 1948 med tre små barn att försörja. Den första J18 från 1927 med gaffelsegel. (Se bild vid Jullepokalen) J18 från 1928 med Bermudasegel, lutande mast och kapp. Den första Långedagsjullen kallade han ”Segeljulle”. Den fick gaffelrigg med 18 kvm segel och klassades som J18. Båten blev utlottningsbåt i LSS 1927. Succén blev omedelbar! Året därpå 1928 ritade Hjalmar om riggen. Han tog bort gaffeln, lutade masten något bakåt och ritade in ett Bermudasegel. Långedragsjullen blev LSS kappseglingsbåt.

Mellan år 1927-1964 ritade Hjalmar Olsson J14 J18 J22 och J26. De var konstruktionsbåtar som utgick från en ritning till varje båt, där små avvikelser kunde förekomma. Entypsbåten J10 som Hjalmar Olsson ritade 1941, var alla byggda efter en ritning. J10 blev en mycket populär ungdomsbåt! J10 byggdes mellan åren 1942 och 1971, med en sista 2002. Totalt 602 båtar! Hjalmar Olsson var den förste, men inte den ende som konstruerade Långedragsjullar.

Tage Hellman chefskonstruktör på Eriksbergs Varv i Göteborg

ritade J14 J18 och J22. Originalritningen till Tages J14 nr 77. Rakare förstäv, kortare bom med skotbänk, rundad sittbrunnssarg, spetsig kapp framför masten. Tage Hellmans bröllop 1936. Bremsegården Klåverön Marstrand. Tage och Anna-Lisa Hellman med barnen i Göteborg 1952.

Tage Hellman ägde själv J14 nr 77 ”Flu” (se ritningen). Båten blev prototypen till alla Tage Hellmans ritade Långedragsjullar. Torsten Andersson i LSS berättade om Tage Hellman : ”Jag kom ihåg den där lilla båten, när den låg vid Käringön på 1950-talet. Tage Hellman, denne välbesuttne man, med det arbete han hade, som chefskonstruktör på Eriksbergs Varv i Göteborg, hur han låg där ensam i sin lilla J14, omgiven av de då nya stora flotta Folkbåtarna”. Tages son Carl-Axel Hellman berättade om sin far : ”LSS lät bygga två J10:or. En J10 efter Hjalmar Olssons ritning och en efter min far Tage Hellmans ritning. Vem som var snabbast och därmed bäst, skulle det kappseglas om. Min far var gast på den egenhändigt ritade båten. Det gick inget vidare. Pappa ansåg att rorsman inte var av det rätta virket och dessutom tillade han att denne varit enögd”. ”Alla pappas ritningar hade drag av en 9 kvm julle som vi ägde ett tag. Den var troligen byggd i Marstrand av August Svenningsson, som byggde mycket vackra båtar, senare också min pappas J14 nr 77 ”Flu”. Båten seglas i dag av Carl-Axel med den äran. Han har vunnit Lidingö Runt fem gånger totalt på lys och varit nära att vinna Tjörn Runt. Han kom fyra totalt 2009! Läs mer på www.julleregister.se

om J14 nr 77 ”Flu”.

Hjalmar Olsson

ritade minst 86 Långedragsjullar förutom J10:an mellan åren 1927-1964.

Tage Hellman

gjorde ritningar till minst 88 Långedragsjullar mellan år 1940-1979.

Roy Scherman

ritade 32 jullar mellan år 1941-1949. Dessa tre konstruktörer ritade de flesta jullarna. Utöver dem har

Jac M. Iversen

ritat 4 Jullar 1936-1941,

Arvid Laurin

2 Jullar 1942-1951,

Jan-Olof Traung

1 Julle 1941 och

Torsten Carlsund

1 Julle 1964. Carl-Axel Hellman seglar Tjörn Runt 2005. Här passerar han Kyrkesund i full fart med 3DL-segel. ”Idiothottad” som någon skrev!

Båtbyggare och Båtvarv

Bröderna Arvid och Gustav Karlssons Båtvarv i Svineviken vid Koljöfjorden på Orust.

Svinevikens Båtvarv med sin äldsta del från 1917 längst till vänster. Åke Arvidsson med sin far Arvid Karlsson förlovningsporträtt. Faderns förlovningsring sitter nu på Åkes hand. Arvid Karlsson och hans bror Gustav hade börjat bygga båtar hos sin far i Rånäs, men flyttade sedan till Svineviken år 1917. De var bara två från början som byggde fiskejakter och sedan Långedragsjullar åt LSS. Först J18 från 1927 och sedan J22 från 1931.

Det var här det började! Rånäs på norra Orust. Utsikten är som då. Sjösättning! Stående på däck fr.v. Hjalmar Karlsson Åkes farbror, Här låg varvet där de berömda Rånäsjullarna byggdes. Konstnären Karl Oscar Johansson Åkes farfar, Gustav Karlsson, Valfrid Karls- Gustaf Fjaestads koster som han beställde, syns på fotot i Åkes hand. son, Karl Karlsson, Gustav Fjaestad, Arvid Karlsson Åkes far. Arvid och Gustav begav sig till Svineviken för att börja sin verk- Maria Karlsson Gustavs syster, fru Fjaestad och ”Lelle Frida” Frida samhet där som båtbyggare 1917. Karlsson Gustavs andra syster. Båten byggdes på denna plats. Det var från Rånäs som bröderna Stående framför båten fr.v. Augusta Karlsson Gustavs mor, okänd, Båtbyggarna Otto Arvidsson, Gunnar och David Gustafsson, Säker hand säkert öga, var rubriken till denna bild i tidningen. Gustav Karlsson och Ingvald Arvidsson. Foto: Bohusläningen 1964. Proppning kallas det här jobbet som Gustav Karlsson 71 år gör. David Gustafsson i Svineviken, född 1922 , här 88 år gammal. Båtar byggda genom åren av Bröderna Karlsson i Svineviken och Han började bygga båtar efter värnplikten 1946. Pension vid 65 år. reportaget om båtvarvet i tidningen Bohusläningen den 15/4 1964.

Bröderna Karlsson i Svineviken byggde minst tjugoen J18 mellan åren 1927-1938, varefter det blev en eller två om året fram till 1951. Från 1944 blev det Bröderna Karlsson & Söner. Som mest var det nio båtbyggare i verkstaden : Fyra bröder, fyra kusiner och Gustav. De byggde tio J18 år 1944! Totalt minst 78 Långedragsjullar från 1927-1955. Sist gjorde de inredningar i Najads plastbåtar fram till 1987. Läs artikeln i Bohusläningen 15/4 1964: Det ska inte va nån Swinnevigaputs på båtarna, sa man i Kungsviken. Då går vi i konkurs! Bröderna Karlssons varv står kvar orört. Blivande varvsmuseum? Åke Arvidsson visar båtvarvet i Svineviken.

Maskinhyvlar och bandsåg. Verktygen finns fortfarande på plats. Hyvlar, knivar, stämjärn… och borrsvängar. Smedjan på varvet. Noteringar om båtarnas leveransdatum, sitter kvar på en vägg.

Sjösättning

Varven på norra Orust låg tätt. Här byggdes båtar i var och varannan lada. De var lantbrukare på sommaren och båtbyggare på vintern. Hustru och sju barn hemma i stugan skulle försörjas på en ofta liten förtjänst. I Svineviken ligger också

Bröderna Martinssons Båtvarv.

Båtbyggarlador med bostaden längst upp. Bröderna Martinssons Båtvarv startade 1943. Här har byggts mycket fina träbåtar. Nu regerar plastbåtarna. Bröderna Martinsson byggde, bland mycket annat, fjorton J10, tio J18 och fem J22. Totalt 29 Långedragsjullar under tio år 1943-1953.

Kungsviken

var annars båtbyggarcentrum på Orust. Holger Johansson började när han var 13 år, nu är han 85! Han är den ende i Kungsviken av de gamla båtbyggarna som fortfarande bygger träbåtar. Holger kunde bygga två ekor i veckan och en motorjulle på en månad. Det är det ingen som kan i dag! Två man kunde däcka en Folkbåt på två och en halv timme. Bordfylla kan jag göra i sömnen, sa Holger. Det fanns bordfyllare som gick runt på varven och hjälpte båtbyggarna. De hade Hjärtumyxan i arm- vecket, väl till och med när de åt. De högg med yxan, sågade aldrig. Holger byggde J10 och J14 i Kungsviken med Oscar Arvidsson. Fem J10 och fyra J14 från 1942-1966. Hemma i verkstaden bygger Holger en motorjulle med en vän. Borden mallas och sågas.

Holger Johansson i sin båtbyggarverkstad. Borden basas, hettas upp med ånga, för att kunna böjas. Heta, våta bord från bastrumman hanteras med handskar. Borden fästs med tvingar. Babordsidan… …och styrbordsidan. En trätving kilas. Vi blev färdiga med bordfyllningen i dag, sa Holger. På Donsö jobbade vi utomhus. Det var kallt! Hela Skagerack blåste in. Kom man åt en hammare av järn så frös den fast. Det var på 1940-talet. Mitt största bygge: 26-tons fiskebåt.

Anders Laurin Karlssons Båtbyggeri på Såta

låg utmed stranden norr om Henån. Bröderna August, Hilmer, Sander och Olle började med båtbyggeri och reparationer på Såta. Två av Hilmers söner Anders Laurin och David byggde Kostrar och Långedragsjullar. Anders Laurin kallades ”Yx-Anders” eller ”Söbb-Anders”. De byggde J10 J14 och J18 från 1940-talet till 1970. Olles son ”Eric på Såta” var far till Folke Ericson. Folke sa att de alltid gjorde mer än vad pengarna räckte till. Yrkeshedern var något av det allra viktigaste! Du får inte göra ett dåligt arbete! David dog 1963 och tre av hans söner övertog varvet. En gång på sin ålders höst kom Yx-Anders till Folke och Eilert som stod och slog i drevgarn i en båt. Anders satt med käppen i berget. De tystnade för att lyssna till vad han hade att säga : ”Nu är jag så gammal och sjuk, så jag kan bara bygga båtar till doktrar”, sa Anders. Till saken hör att många beställare av båtar var just läkare. Anders dog 1970. Augusts söner startade år 1932 :

Bröderna Olof och Anders Karlssons Båtbyggeri på Söbben

norr om Såta. De byggde J10, J14, J18 och Folkbåtar. Varvet byggdes senare till, men står ännu kvar orört. Söbbens Båtvarv med vita huset där Elisabeth Karlsson bor. Båtbyggarverkstäderna på Söbben. I bakgrunden Såtas Båtvarv. Elisabeth Karlsson i det gamla båtbyggeriet på Söbben. En eka vinterförvaras i verkstaden. Leverensklara J10 på 1940-talet gjorda av båtbyggarna på Söbben : Fr.v. Manfred, Olle Karlsson, okänd, Anders och Harry i Nöteviken

Olle och Anders Karlsson byggde Långedragsjullar på Söbben. Elisabeth Karlssons J10 nr 458. Skillnaden mellan beställare och båtbyggare blir tydlig, när man läser mellan raderna i brev som finns kvar i gamla pärmar på varven. Maskinskrivna brev, från beställarna, ofta snåla och okunniga om båtbyggeri. De kom med önskemål om exakta leveransdatum av en helt färdig båt som skulle fraktas långväga från Orust till beställaren. Breven avslutades med ord som ”Högaktningsfullt” eller ”Eder förbundne”. Båtbyggarnas svarsbrev var handskrivna, med gamla folkskolans skrivstil, men kompenserades av deras stora yrkeskunskap. De visste vad de skrev om! Annars var det viktigt att det skulle vara ”kemi” mellan byggare och beställare. Båtbyggare Gunnar Skålén 90 år 2009, med fru, gör svepaskar. Gunnar leder kurser i hemslöjd i verkstaden i sitt hus i Säffle.

Gunnar Skålén

båtar.

i Säffle

är den ende som finns kvar där, från det stora träbåtsbyggeriets tid. Av byggnaderna i Säffle finns ingenting kvar, säger han. Ett varv brann ner och sedan kom plasten. Gunnar byggde bara en J10 själv, innan han övergick till Vingakryssare och motor-

Gunnar Skålén blev modellsnickare under kriget och ryckte in i det militära 1940. På 1960 talet byggde han Andungar, som blev LSS utlottningsbåtar och som ställdes ut på Båtmässan i Göteborg. Alla som hade med produktionen att göra blev frikallade under kriget. Gunnar Skåléns Båtbyggeri hade som mest 12 anställda. Varvsverksamheten i Säffle började ner ströms där de byggde pråmar. Säffle båtbyggeri brann två gånger. De byggde mest livbåtar under kriget. Efter kriget 1945 började Skåléns Båtbyggeri med Karl Skålén, Gunnars far. Karl byggde båtar under ett stort aspträd på ovansidan av Säffle, tillsammans med sin släkting ”BåtJohan” Johan Erik Johansson, vars son Karl Erik senare tog sig namnet Fäldte. En av de anställda Erik Äng, förlorade handen i en fyrkantskutter. Han fick kloprotes, men var lika skicklig båtbyggare för det. Skåléns Båtbyggeri låg långt från vattnet. De ville bygga nere vid älven, men fick inte för kommunen på grund av den oreglerade vattenströmmen. Skåléns fick ge upp träbåtsbyggeriet när plasten kom. Sjösättning av J10 nr 601 på Söbben 1971. J10 nr 184 och nr 361 på sjön Mjörn. J10 nr 504 plattlänsar.

J10.

Båtbyggare

Nestor Nilsson i Strömstad

Nederländerna 2011 mätningsman och expert på Långedragsjullar, åkte runt bland varven. Det började under kriget. Hjalmar Olsson fick uppdraget av LSS år 1941 att rita J10. Det blev en entypsbåt som utgick från samma ritning, men med vissa kompletteringar med åren. En stor produktion av J10 kom igång. Den första J10 var utlottningsbåt i LSS 1942. Folk ville komma ut till sina sommarställen på öarna. De hade motorbåtar, men det fanns ingen bensin att köpa! Då köpte de segelbåtar i stället. Många båtbyggare var inkallade under kriget, eller var tvungna att bygga minsvepare åt försvaret. Hur var det då möjligt att man på ”löpande band” kunde bygga fritidsbåtar mitt under kriget, med båtbyggare som alltså inte var inkallade? Det lär ha varit Landshövding Malte Jacobsson som såg till att J10 kunde börja byggas och ge Bohuslänska båtbyggare arbete. Sven Elgstedt, pensionerad tullare, anställdes som båtkonsulent på Företagarföreningen med uppdrag att skaffa båtbyggarna beställningar och se till att de kunde köpa fin utländsk ek. Sven och tullaren Olof Andersson i LSS var fick bygga de första J10. Det blev 26 båtar mellan år 1942-1944. På

Myrens Mekaniska Verkstad i Strömstad

byggdes tretton J10. De hade delvis sadlat om 1942. Varför ska vi betala en liten slant till LSS för ritningarna till J10? Vi kan rita en själva, sa de. Det blev Strömstadsjullen, som egentligen inte var en julle, då den inte hade något utanpåliggande roder. I

Kungsviken

fick varven beställningar på över femtio J10 och J14. Alla varven i Kungsviken byggde Långedragsjullar.

Einar Karlsson och Harry Hallberg

byggde tillsammans först, men sedan var för sig. Harry ansågs ha en otrolig arbets kapacitet och var mycket snabb. Det sades att han byggde borden bara 10 mm. tjocka, mot vanligtvis 13 mm. Harry var lång och på skämt påstods det att han hade så långa armar att han kunde göra hela båtens inredning, sittande mitt i båten utan att flytta på sig. I Kungsviken byggdes 25 långedragsjullar om året på serie, men det blev inte mycket pengar över ändå.

Carl och Knut Jacobsson

kom hem till

Dragsmark

1942 med en beställning på tjugo J10. Brodern

Nils

stod hemma och byggde ekor på logen. Nils hade sparat 600 kr, som nu fick bli handpenning när bröderna köpte maskiner på avbetalning. Ladan byggdes till och sedan var produktionen i gång. Nils som var urstark, började med att bära in järnkölen på logen. Kölen vägde 220 kg! Där byggde han resningen till J10, de två första borden och skruvade fast järnkölen. Sedan bar han hela konstruktionen, nu 300 kg(!) till nya tillbyggnaden, där Carl och Knut byggde båten färdig.

Nils Jacobsson

vid föräldrahemmet byggt av hans far i Dragsmark. Genom tillbyggnadens röda port släpades jullarna ut för sjösättning. Nils framför logen till höger och tillbyggnaden till vänster. Det var i logen som Nils började bygga J10. Husets nuvarande ägare visar tillbyggnaden invändigt. Här fick de rum att bygga J14 och J26. I tillbyggnaden fick de plats att bygga större båtar. Det blev femton J14 och tre J26. Sjösättning av J10 gjordes med hjälp av häst med båten stående på en oskodd släde ned till vattnet. Till de större J14 och J26 fick de bygga en vagga till båten som sedan rullades ned till stranden på stockar.

Nyfernissade J10 med mast och rigg, stuvades tre och tre på 10 meters järnvägsvagnar som gick fullastade till Stockholm. Båtbyggarna fick 1.225 kronor per båt inklusive segel. Det fick vi nöja oss med. Vi fick vara glada att vi hade arbete. Fiskarna hade inga pengar att beställa båtar för under kriget. De stora beställarna av J10 under krigsåren var Kungliga Motorbåts- klubben (79st), Motorfirman Trim (75st) båda i Stockholm och C.G.Fasth (17st) i Göteborg. Båtarna såldes sedan vidare för nästan dubbla priset. Det var mellanhänderna som tog mest. Knut sa en gång: ”Här får en gå å slida så tongan hänger långt ud genom käften, å ändå får en ente salt te vällinga”. Men nu kunde folk segla ut till sina sommarstugor på öarna. Senare blev J10 en stor kappseglingsklass och en mycket populär ungdomsbåt. Totalt byggdes sexhundratvå J10, men bara ett trettiotal av dem är registrerade som seglande i dag. Var tog de andra vägen? Det var först på 1970-talet som Folke och Eilert Ericson i Dalby fick inskrivet i sina kontrakt att beställningen inte får överlåtas på annan person utan båtbyggarens tillstånd och att båten ej får användas som plugg (form) till plastbåtar utan båtbyggarens medgivande. De berättade att Arvid Karlsson på Söbben byggde en 23 fots snipa som såldes och gjöts av till plugg för plastbåtstillverkning. Båten blev mycket populär, men Arvid fick inte ett öre för det. Torsten Andersson berättade att han en gång kommit till Bröderna Jacobsson i Dragsmark på senvåren 1953. Det var kväll men de arbetade fortfarande. Nils låg inne i en J14 och nitade bord och på utsidan stod mothållaren, Nils fru. Det var ett väldigt sug efter båtar efter kriget. Folk hade börjat tjäna pengar och motorbåtarna som fått ligga på land under hela kriget, hade farit illa. Det var inte ovanligt att bröderna arbetade 16 timmar per dygn. Ibland slutade de vid midnatt och sedan skulle de upp igen klockan sju. De tog på sig så mycket arbete att det skulle räcka över vintern, men sedan kom det alltid till en massa extra arbeten som tog tid. Och om de anställda någon gång gjort fel, fick Knut och Nils rätta felen med eget kvällsarbete. På en arbetsrapport från en anställd stod det : Hållande av skam 8 timmar. Skam kallades Anna-Lisa Jacobsson, Nils fru.

verktyget för att hålla emot vid nitning. Det var en lång och rund, konisk järnten med en försänkning i ena ändan. Den såg ut som ett manligt könsorgan, därav namnet. Elisabeth på Söbben berättade att när de ville ha oss små barn för att vara mothåll vid nitning, så sprang vi. Vi tyckte det var så tråkigt. Nils vid Munkeby Varv i Dragsmark. Stora hus för båtförvaring. Nybyggda lokaler för vinterförvaring av båtar på Dragsmarks Varv.

Källvikens Varv sett från Skaftöbron. Källvikens Varv med sin nya tillbyggnad. I föräldrahemmet växte sju barn upp. Astrid född 1912, Tage1914, Sigrid 1915, Carl 1919, Sven 1921, Knut 1924 och Nils 1925. Fem pojkar och två flickor. Nils far, Johan Oscar Jacobsson var montör och smed på Bastholmen, (nu Bassholmen). Bohlindermotorerna tillverkades i Eskilstuna. De hade en filial på Bastholmen med service och Johan fick resa mycket i Norge för att serva Bohlindermotorer. Det var sonen Carl Jacobsson som startade varvet i Munkeby, Dragsmark 1942 där produktionen av Långedragsjullar kom till. Han ville köpa till marken ned till stranden, men fick inte av bönderna. Familjen funderade då på att flytta från trakten, men bonden Ernst Nilsson talade då med prästen. Han i sin tur övertalade bönderna, som hade del i stranden att sälja marken till familjen Jacobsson. På så vis blev de kvar, och familjen Jacobssons sonsöner har nu tre varv : Dragsmark, Munkeby och Källviken. Var kom denna driftighet ifrån? Kan det ha att göra med den uppfostran som barnen fick i många båtbyggarfamiljer? Anna-Lisa Jacobsson berättade att så fort barnen kom hem från skolan, så begav de sig ner till varvet. Nils berättade om sin syster Sigrids då trettonåriga dotter Anna-Greta, som hade frågat Nils på varvet om det fanns någon båt hon kunde få segla med. Du kan ta den där, sa Nils och pekade på ”Odette”, en stor Skärgårdskryssare som varvet tagit i inbyte. Med den seglade Anna-Greta och hennes yngre bröder från Munkebyvarvet till Lysekil. Båten hade ingen motor så de gick upp i vind, pojkarna satte fendrar, kastade förtöj- ningstampar till folk på kajen och sedan steg barnen i land. Folk som stod och tittade, frågade Men, var är din pappa då? Han är hemma! svarade Anna-Greta. Detta hände i början på 1960 talet, och visar att barnen fick stor frihet att själva pröva på, utan större övervakning av föräldrarna. Gick det bra, var barnen en erfarenhet rikare, gick det dåligt, kunde det alltid ordnas upp efteråt.

Mats Seldén

hemma i Långedrag. 90 år gammal 2010. Här byggde han Breviksjullar och motorseglare på 3-4 ton.

Mats Seldén

började som båtbyggare i

Buvenäs på Orust,

med att bygga en serie på tio J10:or. Mats far och farfar kom från Buvenäs. Mats farfar hade ett skeppsbyggeri för större båtar och skutor i Buvenäs. På farfars tid byggde de båtar utomhus. Mats var med i styrelsen för LSS i Göteborg efter kriget 1946. Fram till 1959 hade Mats båttillbehörsaffär i Vikings borg. Där beställde han också båtar som han sedan sålde vidare. Hemma i Buvenäs byggde Mats om en ladugård till båtbyggeri 1959 och det var där som J10 nr 482-485 kom till 1960 och nr 493-498 kom till 1961. På Buvenäs byggdes därefter Folkbåtar mellan åren 1962-1968. Ungefär 20 båtar om året, totalt 144 Folkbåtar. Mats tyckte bättre om att bygga Långedrags jullar än Folkbåtar. Men man måste ju bygga vad folk ville ha. Sedan kom plasten! Per Brohäll ritade Tur-kryssaren, och på Buvenäs byggde de trehundra av denna båt i plast. Mats berättade om gamla tider : En fiskare i Mollösund hade fått en bom i huvudet, så det blödde. Han la på snus på såret, satte mössan på och sa: ”Nu får det kurra till vi kommer till Shetland”. Nils Hellman, som var med vid besöket hos Mats, berättade att hans systrar hade gått till dambadet vid Långedrag, med ordföranden i LSS fru, som var lite rund. Det var på 1930-talet. Där låg de och solade som Gud hade skapat dem, när en K32:a passerade nära. Flickorna hörde seglarna i båten kommentera synen: ”Där ligger två najader och en hommer!”

Karl Johansson Stenungsunds Båtvarv

var ett annat känt varv. Varvet fanns redan tidigt på 1900-talet. Karl Johansson kom till varvet 1945, berättade sonen Kent. Karl hade jobbat hos Hjalmar Olsson på varvet i Långedrag och på Sverres varv i Göteborg. Karl och hans arbetskamrater blev alla berömda båtbyggare på Orust : Bröderna Martinsson, Harry Hallberg, och Tore Larsson i Kungsviken. ”Kalle på varvet” tyckte mycket om Colin Archers båtar. Bland många andra båtar som byggdes på Stenungsunds Båtvarv, blev J14 Långedragsjullar, ritade av Tage Hellman en specialitet. Tjugo J14 byggdes åren 1960-1964. Stenungsunds Båtvarv som det såg ut vid sekelskiftet 1900. Gräsplanen ned mot vattnet. Utfyllt och asfalterat i dag. (Se nedan) Så här såg den gamla varvsbyggnaden ut 2011. De ombyggda garagen blev

SB Båttillbehör.

(Husen bakom bilarna)

Karls kusin Harry Andersson och Lennart bygger J14. Ovan : Mallar och spant. Nedan : Eskil på Askerön. Bilderna : Ur Göran Anderssons fotoalbum.

Vi använde konstruktör Tage Hellmans ritningar till nästan alla J14. Han fick en summa för varje båt vi byggde. Tage var känd för att rita linjesköna J14 med rundade hörn i sittbrunns sargen, en skotbänk med fack och en kapp formad till en spets framför masten. J14 beställda på varvet såldes där, flera var utlottningsbåtar i LSS och fjorton båtar levererades till firman

Marinex i Marstrand

med

Göran Andersson

som återförsäljare. Göran var duktig seglare! Han blev dubbel världsmästare i OK-jolle. Göran levererade segelriggen till John Bertrand när Australien vann Americas Cup 1972 första gången utanför USA. Utan Göran ingen vinst! Karl Johanssons son Kent 17 år, började på varvet 1960, med att kratta grus i garagen, nu ombyggda till SB Båttillbehör. Vi hyrde in båtar i garagen på vintern och bilar på sommaren. Det var mycket arbete för Kent på vårarna när alla båtarnas bord skulle slipas. På den tiden hade badgästerna stäveka och passbåt. Varvet hade slip och en vagn på räls när båtarna skulle sjösättas. Vi hade hand om120 båtar som mest. Ett stort båtskjul byggdes 1969. Den ena lång väggen var inte färdig och helt öppen när orkanen kom! Taket höjde sig upp och ned i vågor, lyftes av och lade sig på andra sidan huset med ett brak. Men båtarna i skjulet klarade sig! Varvsrörelsen avslutades 1964. Därefter gjordes bara reparationer. Inom ett år kunde en ekonomiskt uppgång märkas, tack vare affärsrörelsen

SB Båttillbehör i Stenungsund

.

Båtbyggare Karl Johansson. Harry Andersson med borrsvängen. Karl Johansson och kusinen Harry Andersson. Karl Johansson och en båtbeställare. OBS! Klädsel och attityder.

I den gamla varvsbyggnaden står i dag Christians J14 nr 112 ”Pixie”. Kent och Christian vid familjeklenoden : Båtminnet efter Karl.

Gustaf föddes 1902. Hos Aldor Nilsson i Mockebo fick Gustaf gå i lära. Han gifte sig med Aldors dotter och startade eget i Saltvik norr om

Oskarshamn: Gustaf Brenanders Båtvarv

. Verkstaden låg i vinkel, en båtbyggardel och en för maskiner. Där hade byggts båtar förr. Gustaf fick tre söner Anders, Olle och Nils. De blev båtbyggare allihop! Motorbåtar och segelbåtar. De största båtarna som byggdes var 10-20 havskryssare i mahogny på kravell, 10 meter långa, 40 m2 segel och med 10 hk Albinmotor. Båtarna såldes i början för 18.000 kr, men priset höjdes sedan till 24.000 kr. Brenanders byggde åtta Långedragsjullar : J10 nr 479, 480, 481, 492, 524, 552, 555 och J18 nr 127, alla båtarna mellan åren 1960-1964. Den gamla varvsbyggnaden. (Jmf. färgbilden av gräskullen nedan). Sjösättning av en stor motorbåt. Gustaf Brenander längst till höger. Ovan : Gustaf Brenader. Nedan : Gustafs son Nisse och Fritz från Tyskland med en nyfernissad motorbåt.

Olle Brenander vid kaffekoppen 2011. (Jmf. tidningsbilden!) Här på gräskullen låg varvet. Det såldes och revs 1970. Nils båt t.v.

Karl Westins Båtvarv i Mönsterås

startade 1914 i Nydala på andra sidan viken, men flyttades hit till Kuggås 1926, då det fanns elektrisk ström här. Karl hade två söner, Ivar och Gösta. ”Konkurrera med plast är ingen svårighet” skriver Erik Nyberg i lokaltidningen 1974. Här på varvet har vi tillverkat träbåtar i 48 års tid. Vi har fullt upp att göra. När det gäller fiskebåtar som vi under senare år uteslutande tillverkat, så förekommer det inga plastbåtar. De blir för lätta och ligger inte bra i sjön. Trä ska det vara, ek! Gösta och Ivar tillverkade motorsnipor. Ritningen sitter här uppe, säger Gösta och knackar med knogen på tinningen. En sådan här båt bygger man på erfarenhet och på känn. Det är det som är konsten i ett sådant här hantverk. Tidigare byggde vi även nöjesbåtar i mahogny för segling. Köparna av båtarna var ofta societetsfolk. Kustbefolkningen undantagen, var det få förunnat att ha en egen båt. Nu är ju sjön allmän egendom och intresset för båtar har stigit väldigt, säger Gösta. Nu kan ju folk bo långt inne i Småland och ändå ha en båt ute i Kalmarsund. Men 1940 då kriget började stod vi helt utan beställningar, säger Gösta. Sedan tog båtbyggeriet ordentlig fart. Dom som hade motorbåtar kunde ju inte köra, eftersom det inte gick att köpa bränsle. Därför blev efter frågan på segelbåtar väldigt stor. Samtidigt fick vi göra arbeten åt Lotsverket. Efter kriget kom det många småverktyg som gjorde arbetet lättare, som elektriska borrmaskiner, puts maskiner och liknande, men på det hela taget är det inte mycket som har ändrats. På Westins Båtvarv byggdes fem J14 : nr 45, 48, 49, 53 och 98 mellan åren 1948-1960. Dessutom byggdes två J22 : nr 26 år 1946 och J22 nr 29 år 1947. Totalt sju Långedragsjullar. En skönhet beundras! Carl och Ivar Westin sjösätter en J14.

Claes Rampeltin

var fosterson till Ivar Westin. Claes började vid varvet som 15-åring 1959 och har sedan tagit över varvet som nu bär hans namn :

Rampeltins Båtvarv.

Claes seglade Drake och slog till och med OS Draken ”Slaghöken” (se Draken med röd spinnaker på GKSS 150-års Jubileumsregatta). Claes har som synes sina två fina Drakar i verkstaden.

Rampeltins Båtvarv

på Kuggås i Mönsterås 2011.

Långedragsjullen ovan är J18 nr 68. Se allt om den på

www.julleregister.se

Båt-och maskin Museum i Oskarshamn.

Nybyggt med en nära komplett samling båtar från bygden, samt bogserbåten S/S”Nalle”vid kaj.

Närmast : Roddsump byggd av Källgren på Vinö 1960. Motorbåt av A.Lundberg byggd av Claes Rampeltin 2010. (närmast) Näteka av Axel Jonsson, Granudden 1925. Båt byggd av Aldor Nilsson. Segeleka av Oscar Hyckenberg, Applerum 1930. Campingbåten ”Falken” Johanssons Båtbyggeri. ”Westineka” tvåmänning av Claes Rampeltin 2007. Motorbåt av Kjellström Båtbyggeri, Oskarshamn 1910. Riggad Lotsbåtstyp av Brenanders Båtvarv, Saltvik. Spririggad båt från Hästholmen, Karlskrona 1920. Birger ”Burre” Hellman samlade båtar i sin källare. Han hade industri och båtintresse. När det var fullt i källaren byggde jag Båtmuseet, säger Birger.