Transcript Våra vanligaste raser

Våra vanligaste raser
Hästar
Ardenner
American curly
American painthorse
Angloarab
Appaloosa
Arabiskt fullblod
Basjkirhäst
Clydesdale
Connemara
Dartmoor
Engelskt fullblod
Exmoor
Fjord
Frieserhäst
Haflinger
Halvblod
Islandshäst
Kallblodstravare
Knabstrupper
Lippizzaner
Morgan
New Forest
Nordsvensk brukshäst
Quarterhäst
Russ
Shagayaarab
Shetland
Shire A
Svensk Ridponny
Tinker
Varmblodig travare
Welsh
Hundar
Berner sennenhund
Border collie
Borderterrier
Cairnterrier
Cavalier king charles spaniel
Chihuahua
Chinese crested dog
Cocker spaniel
Collie
Dansk-Svensk gårdshund
Drever
Dvärgschnauzer
Engelsk springer spaniel
Finsk stövare
Flatcoated retriver
Fransk bulldog
Golden retriever
Hamiltonstövare
Irish softcoated wheaten terrier
Jack russell
Jämthund
Labrador
Lagotto romagnolo
Norsk älghund (Gråhund)
Pudel, dvärg
Rottweiler
Siberian husky
Staffordshire bullterrier
Shetland sheepdog
Tax, strävhårig
Tysk Schäferhund
Katter
Bengal
Brittiskt korthår
Cornish rex
Devon rex
Helig birma
Huskatt
Maine coon
Norsk skogkatt
Perser
Ragdoll
Sibirisk katt
Ardenner Rasgrupp 1, A 400
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Den moderna ardennern är en mycket kraftig kallblodshäst och är ofta
mycket mer robust och rund än många andra europeiska kallblodsraser.
Benen är kraftiga och starka, ofta med yvigt, men inte för kraftigt hovskägg.
Ryggen är enormt bred och ovanligt kort, men är väl musklad och stark. Halsen är kraftig och brett ansatt på den muskulösa bogen. I förhållande till den
massiva kroppen så är hovarna ovanligt små, men de är sunda och starka
och visar ofta inga tendenser till att spricka eller torka ut. Ardennern har
ett kraftigt huvud med en platt, ”avhuggen” mule, konkav nosrygg och stora
utstående ögon. Öronen är relativt små och sitter ganska brett isär. På grund
av den väl musklade och liggande bogen så är rörelserna ofta förvånansvärt
fria och livliga.
Klimatet i Ardennerna där hästen först föddes upp är känt för sina hårda
vintrar. Detta har lett till en härdig häst som är naturligt sund, seg och långlivad. Ardennern är älskad för sitt fogliga och lätthanterliga lynne, samt för att
den är arbetsvillig och stark.
Enligt rasens standard är de mest önskvärda färgerna stickelhårig fux, mörkt
skimmel, mörk fux och ljust brun. Ljusare fuxfärger och isabell godkänns
också. Mankhöjden ligger ofta mellan 155 och 162 cm och hästarna väger
mellan 500 och 800 kg även om vissa exemplar lätt kan komma upp i en vikt
på över ett ton.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ardenner
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Hovböld
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Belgien och Frankrike
Globalt
Bergsområde, kallt klimat
kallblodshäst
155 - 162 cm
brun, skimmel, fux
draghäst
American curly Rasgrupp 3, A 740
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Amerikansk curlyhäst, är en hästras från USA, främst känd för sin lätt lockiga
hårrem. Genom ett missförstånd har den amerikanska curly-hästen ofta
kommit att sammanblandas med den ryska Basjkirhästen som har utvecklats i Basjkirprovinsen i södra Ural. En orsak till detta är att båda raserna kan
ha en mjuk, lockig och tjock päls som fälls om våren.
Den amerikanska curlyhästen är en stark och härdig häst och den lockiga
pälsen fungerar även så att en del allergiker kan tåla dessa hästar. Curlyhästen är unik i många avseenden, och framförallt då många individer lustigt
nog saknar böjsena och de har mjuka och mycket små kastanjer i jämförelse
med andra hästar.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Amerikansk_curlyhäst
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
USA
Globalt
Svalt klimat
Varmblodshäst
cirka 150 cm
Oftast fux eller brun
Ridning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akuta inflammationstillstånd i falangled 1 (kotled)
2. Akuta inflammationstillstånd, klo, hov, klöv
3. Kotledsinflammation
American painthorse Rasgrupp 3, A 260
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Paint eller American Paint Horse, är en hästras som utvecklats i USA. Det
finns strikta krav för härstamning och endast hästar där härstamningen kan
verifieras kan registreras som painthäst. I USA registreras painthästar i American Paint Horse Association och i Sverige finns motsvarigheten Swedish
Paint Horse Association. Paint ska inte förväxlas med pinto som finns registrerade under en egen organisation som registrerar alla slags hästar, ponnyer
och även miniatyrhästar som är skäckfärgade.
Painthästen är en kraftigt byggd häst som alltid är skäckfärgad, dvs fläckig.
Hästarna är mellan 145 och 165 cm i mankhöjd och är idag mest populär
inom westernridning och rancharbete. I USA där hästarna är omåttligt populära används de dock inom all slags ridsport och även till körning. Det finns
ca 800 000 registrerade painthästar i världen, varav 1000 av dem i Sverige.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/American_Paint_Horse
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Traumatiska skador huden
2. Hälta UNS
3. Hovledsinflammation
USA
globalt
Medelvarmt klimat
varmblodshäst
145-165 cm
Alltid skäck
Ridning, boskapsskötsel
Angloarab Rasgrupp 3, A 110
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Angloaraben (även Anglo-arabiskt fullblod) är en hästras som målmedvetet
har avlats fram i Frankrike sedan 1840-talet. Avsikten var ursprungligen att
få fram en häst som i en och samma hästras kombinerade de båda fullblodshästarnas fördelar. Det engelska fullblodets storlek, hoppförmåga och
snabbhet samt arabernas klokhet, hårdhet och uthållighet. Angloarabens
storlek och exteriör kan variera beroende på hur den är framavlad.
I Sverige har avel av Anglo-araber bedrivits i liten skala sedan 1950-talet.
Den moderna svenska angloavelns avelsmål är att producera en sund,
hållbar, snabb, uthållig och synnerligen ädel sporthäst med god ridbarhet
och hög prestationsförmåga i främst grenarna fälttävlan, banhoppning och
dressyr.
Ibland kallas angloaraben för anglo-arabiskt fullblod och är då en ren korsning mellan arabiskt och engelskt fullblod. Angloaraber betecknas med X
efter sitt namn, jämför med araber som betecknas OX och engelska fullblod
som betecknas XX.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Angloarab
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Frankrike
Globalt
Medelvarmt klimat
Fullblodshäst
Ca 160-165 cm
Alla hela
Ridning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kroniska inflammationstillstånd i falangled 1 (kotled)
2. Sår i huden UNS
3. Traumatiska skador huden
Appaloosa Rasgrupp 3, A 266
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Appaloosan är en hästras som härstammar ifrån Nordamerika och som mest
är känd för sin prickiga färg, så kallad tigrerad. Namnet kommer från området Palouse i nordvästra USA, och det ursprungliga namnet är ”A Palouse
horse”, vilket senare har blivit nedkortat till ”Appaloosa”.
Appaloosan har sitt ursprung i de spanska conquistadorernas hästar som
fördes till USA efter upptäckten av Amerika, men rasen avlades fram av
indianstammen Nez Perce från Idaho. Efter det att indianerna blev intvignade i reservat, dödades många Appaloosa-hästar, men genom ett gediget
avelsarbete har man lyckats återuppföda rasen.
Idag är Appaloosan relativt populär och vanlig, även om den fortfarande
inte har fått en helt fastställd typ. Exteriören kan därför variera lite.
Appaloosan är omtyckt som ridhäst, inom boskapsskötsel och även inom
cirkusen. I USA används Appaloosan också inom galoppsporten.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Appaloosa
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut bronkit
2. Allergi med hudaffektion
3. Kontusion (krossår), hud underhud
USA
Globalt
Medelvarmt till svalt klimat
Varmblodshäst
145-155 cm
Alltid tigrerad
Ridning
Arabiskt fullblod Rasgrupp 3, A 120
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Det arabiska fullblodet är en av världens äldsta framavlade hästraser som
härstammar från hela den Arabiska halvön och Mellanöstern där de avlades
fram av beduinerna. Araben är en ädel hästras av ökentyp som ofta beskrivs
som vacker och elegant. Gångarterna är flytande och med jämna och fria rörelser. Arabhästen uppnår ofta högre ålder än de flesta andra hästraser och
de ädlare arabiska hästarna har under flera tusen år använts för att förädla
andra hästar, och mer än 80 % av dagens modernare hästraser har under
någon tid influerats eller förädlats av araben.
Araben är en av världens mest eftertraktade hästraser då de är utmärkta
allroundhästar som duger till all slags ridsport, westernridning och speciellt
till distansritt då araber är typiska ökenhästar med en otrolig uthållighet.
Arabiska fullblod har en mycket tydlig och unik karaktär med kort rygg,
rundad nacke och en tydligt inåtbuktande nosprofil. Huvudet är lätt trekantigt med liten mule och platt panna. Araben har oftast även bara 17 revben,
16 svanskotor och 5 ländkotor i jämförelse med de normala 18 revben, 17
svanskotor och 6 ländkotor som hos andra hästar. De färre svanskotorna
bidrar till arabens höga svansföring vid rörelse. Araberna blir oftast mellan
145 och 155 cm i mankhöjd och förekommer i alla färger utom black och
tigrerad. Skäck finns men är ovanliga och man avlar inte på dem då de inte
är tillåtna.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiskt_fullblod
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kolik
3. Kotledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Arabiska halvön och hela Mellanöstern
Globalt
Öken, torrt och varmt klimat
Fullblodshäst
cirka 143-155 cm
Alla hela färger är tillåtna
Ridning, körning, distans
Basjkirhäst Rasgrupp 2, A 720
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Basjkirhästen är en hästras som härstammar från de södra Uralbergen i
Ryssland där den ofta lever i halvvilda flockar. I Ryssland benämns hästrasen
Baškirskaja. Basjkirhästens ”centrum” i Ryssland är Basjkortostan varifrån
den ursprungligen kommer.
Ett tag blandades Basjkirhästarna ihop med en lockig hästras, Amerikansk
curlyhäst, men forskningar har visat att dessa raser inte är släkt och basjkirhästar är oftast inte lika lockiga som de amerikanska. Den lockiga pälsen
framträder för det mesta bara på vintern när Basjkirhästarna utvecklar en
längre vinterpäls.
Basjkiren har många användningsområden. Framförallt används den som
turridningshäst och familjehäst. Men då basjkirhästen som ras kan förekomma i många olika storlekar och former kan man inte säga att rasen generellt
lämpar sig för just något enskilt användningsområde. Hoppning, dressyr,
körning och western är exempel på vad basjkiren kan användas till. Den
lämpar sig även för så kallat rancharbete, alltså vallning av kreatur och är
allt som allt en väldigt mångsidig häst. Basjkirhästarna är lätta att föda upp
och kan dessutom bli väldigt gamla.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Basjkirhäst
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Ryssland
huvudsakligen Ryssland
stäpp, kallt klimat
ponny
132 till 152 cm
Viltfärger såsom brunblack,
rödblack och musblack, brun, fux och andra färger
arbetshäst, draghäst,
mjölkproduktion
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akuta inflammationstillstånd, sena, senskida, bursa
2. Hälta UNS
3. Infekt, infl förändringar, könsorgan handjur
Clydesdale Rasgrupp 2, A 750
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Clydesdalehästen är känd bland annat på grund av sina fina rörelser och avelsföreningarna menar att rasen är en ”praktfull häst med en pompös, kraftfull hållning och en hög rörelseaktion som ger den en enastående elegans
bland draghästar”. Även hovarna och benen är en av rasens bästa egenskap.
De är sunda, tåliga och starka och på utställningar är det oftast hovarna som
domarna kollar först.
Den moderna Clydesdalehästen är lite mindre än de första exemplaren och
har nu en klart fixerad standard. Genomsnittsmankhöjden på rasen är 167
cm men många exemplar kan överstiga höjden och vikten kan nå över ett
ton. Benen ser ganska långa ut, vilket inte är karaktäristiskt hos kallblodshästar. Benen har ett rikligt hovskägg som inte får vara för grovt. Hovskägget
medför tyvärr att eksem kan vara ganska vanligt.
Huvudet på Clydesdalen är lite tungt och grovt med en rak profil och vita
tecken gillas mycket. De populäraste CLydesdalehästarna är de som har
stora vita tecken på benen och ovanligt nog på magen.
Clydesdalehästarna används idag mycket inom shower och speciellt för att
dra ölvagnar. I USA har de dock använts för att jobba med boskap på prärien. Det sägs även att Clydesdalehästen var ”rasen som byggde Australien”.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Clydesdale
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akuta inflammationstillstånd, nedre luftvägar
2. Hälta UNS
3. Utan diagnos
Skottland
Hela Världen
Svalt klimat
Kallblodshäst
ca 160-170 cm
Brun är vanligast, även
skimmel, stickelhårig och svart förekommer.
Transport, jordbruk
Connemara Rasgrupp 2, A 550
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Connemaran är en förstklassig ridhäst som karaktäriseras av lugn, tålamod
och naturlig sundhet som brukar finnas hos raser med ursprung i vilda
hästar. Connemaran klarar sig i bittert klimat och på lite foder. De sluttande
bogarna på hästen ger bra rörelser även om passgången inte existerar hos
rasen längre. Bogen bidrar även till rasens goda hoppförmåga. Halsen är
lång och välformad och bidrar också till de goda rörelserna. Huvudet har typisk ponnykaraktär med stora, vänliga ögon. Connemaraponnyn är godlynt,
djärv och intelligent med stor säkerhet på foten. Connemaran är ofta väldigt
mångsidig vilket gör att den tävlas både inom hoppning och dressyr och
även körning.
Connemaran kan vara brun, svartbrun, skimmel, svart, black (då ofta med
primitiva tecken som ål, en mörkare rand längs ryggraden), fux och isabell.
Denna ponnyras har förädlats ända sedan medeltiden med spanskt och arabiskt blod, och även det engelska fullblodet. Dagens connemaror kan ibland
korsas med engelska fullblod för att få fram utmärkta fälttävlanshästar. Även
vuxna kan rida de större connemaraponnyerna då de är starka och uthålliga.
På Irland används de bland annat till turridning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Connemaraponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kolik
3. Fång
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Irland
globalt
Grässlätt, svalt klimat
ponny
ca 130-148 cm
Svart, brun, skimmel, fux, konstantskimmel, isabell
och gulbrun.
ridning, körning, voltige
Dartmoor Rasgrupp 1, A 590
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
De vanligaste färgerna hos Dartmoorponnyn är brun, mörkbrun och svart,
men det förekommer också skimmel och fux, nu har man även genom newtakes kunnat återfå färgen konstantskimmel in i rasen igen och på hedarna
finns även skäckfärgade ponnyer. Tidigare har det funnits gulbrun och isabell, men dessa färger finns inte längre. Vita tecken är tillåtet, men de skall
vara så små som möjligt. Den får högst ha en mankhöjd på 127 cm.
Dartmoorponnyn ger ett välbalanserat intryck och har god resning, den skall
vara byggd som en ridponny för barn, ha gott skelett och vara av god ponnytyp. Detta innebär att den har litet huvud med rak nosprofil, bred panna,
små, spetsade öron, kraftig pannlugg och en vaken blick. Rasen har en välproportionerad, muskulös hals som inte får vara för tjock. Hingstar skall ha
en liten ”krök på nacken”. Välutvecklad manke, medellång rygg, muskelfyllt,
brett och sluttande kors samt väl ansatt svans. Väl liggande, långt bogparti,
brett och djupt bröst, samt spänstig buk. Smäckra, starka, torra och välmusklade ben. Välskapta hovar med hårt hovhorn.
Dartmoorponnyn är stark och härdig och har ett pålitligt lynne vilket gör
den till en idealisk barnponny. Aktionen är ridhästaktig med mindre knäaktion än hos andra liknande ponnyraser. Rasen har stor hoppförmåga men
är en riktig allroundponny som även kan köras. Fritt strövande hästar finns
idag på Dartmoorheden, men ponnyerna föds även upp privat.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dartmoorponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut kolit / tyflit
2. Fång
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
England
globalt
Hedlandskap, svalt klimat
ponny
Högst 127 cm, medel är ca 120-125 cm
Brun, mörkbrun och svart, även skimmel och fux förekommer, Skäck ej tillåten
ridning
Engelskt fullblod Rasgrupp 5, A 100
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Fullblodshästen är inte bara världens bästa kapplöpningshäst, utan många
av världens bästa ridhästar är också fullblod eller på något sätt influerad av
dessa. Idag är det vanligt med engelska fullblod som framgångsrikt tävlar
i svåra klasser i såväl dressyr, banhoppning och fälttävlan. Fullblodet är en
lättlärd häst som har stor kapacitet. Den är rörlig, framåt och väldigt rolig
att rida. Som körhäst utmärker sig fullblodet inte något speciellt, men den
har använts i aveln av travhästar och andra typiska vagnsraser som t ex
Hackneyhästen som även kan spåra sitt ursprung till en av stamhingstarna,
Darley Arabian.
Det engelska fullblodet är även känt för att ha ett relativt svårhanterat och
livligt temperament och är ingen häst för nybörjare eller barn. Med sin
bakgrund i det arabiska fullblodet, och som galopphäst så har det engelska
fullblodet en enorm uthållighet.
Det engelska fullblodet är idag inte bara framgångsrika kapplöpningshästar,
många fullblod har även stora framgångar som ridhästar. Otaliga är de fullblod som framgångsrikt tävlar i svåra klasser i såväl dressyr, hoppning som
fälttävlan.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Engelskt_fullblod
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kolik
2. Hälta UNS
3. Kotledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
England
Globalt
Gräsmarker, svalt klimat
Fullblodshäst
155-165 cm cm
fux, brun, skimmel, svart
Galoppsport, ridning
Exmoor Rasgrupp 1, A 580
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Exmoorponnyn har blivit populär som ridponny för barn då de både ska
vara bekväma att rida på och ha fina, balanserade rörelser. Ponnyn är även
säker på foten och med ett lugnt och lätthanterligt temperament. Dock har
hästarna kvar många primitiva instinkter som t ex rädsla för hundar som är
vanligare bland äldre, vilda hästar som var tvungen att skydda sig från varg.
Ibland kan även ponnyerna vara väldigt självsäkra och tuffa och typiskt ponnyraser kan de även vara ganska envisa.
Två hjordar har etablerats på Exmoorhedarna och de lever främst på 7 olika
platser på hedarna. Dunkery, Deerpark, Blackpitts, Codsend Moor, Withypool Common, Porlock Common och Warren Farm. Exmoorponnyn föds
bäst upp i vilt tillstånd vilket gör dem motståndskraftiga mot sjukdomar och
mycket härdiga. De ponnyer som föds upp i fångenskap visar ofta inte lika
bra motstånd mot sjukdomar och uppfödare får oftast återgå till att korsa
sina hästar med de vilt strövande ponnyerna för att förbättra sina hästar.
Exmoorponnyerna är starka och kan med lätthet bära en vuxen ryttare.
I fångenskap blir dock exmoorponnyerna något lättare att hantera och i
England används exmoorponnyer till turridning ut på hedarna för att titta på
de vilda flockarna. Ibland korsas exmoorponnyer med engelska fullblod och
avkommorna blir ofta utmärkta ridhästar.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Exmoorponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
Uppgifter saknas
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Devon, England
hotad hästras
Kargt hedlandskap, svalt klimat
ponny
115-125 cm
Brun eller mörkbrun
ridning, barnhäst
Fjord Rasgrupp 1, A 430
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Av alla de moderna hästraserna är fjordhästen den som mest liknar den
asiatiska vildhästen (men som nämnts ovan är det dock enbart en skenbar
likhet beroende på senaste århundradets rasavel inom fjordrasen). Karakteristiskt är ryggstrimman, ålen, och den grova upprättstående manen,
ståndmanen. Manen klipps traditionellt så att den står rakt upp.
Fjordhästens färg kallas black, med variationer från mörkbrunt till vitt, där
den ljusbrunblacka färgen är absolut vanligast, men även rödblack är relativt
vanlig. Fjordhästarna bör inte ha några vita tecken, hingstar med vita tecken
kan ej godkännas för avel.
Mankhöjden kan variera mellan 120 och 160 cm, men vanligtvis är de 135150 cm. I Norge används fjordhästen som klövjehäst, ridhäst och körhäst.
Hästens styrka och uthållighet är en tillgång vid turridning. Den har oftast
ett väldigt bra temperament och passar bra med barn. Fjordhästen tävlar
framgångsrikt i hoppning, dressyr och körning och är väldigt allroundbetonad. De passar utmärkt till distansritt där de tävlar upp till 16 mil.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fjordhäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kolik
2. Hälta UNS
3. Bogledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Norge
Hela världen
Bergs- och kusttrakter, svalt klimat
Kallblodshäst
ca 130-150 cm
Alltid black, oftast ljusbrun
black men finns även som röd-, mus-,och vitblack.
Ridning och körning samt jordbruksarbete
Frieserhäst Rasgrupp 3, A 440
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Den moderna frieserhästen utmärks av att den alltid är svart och har riktigt
tjock och ofta vågig och fin man och svans. Frieserhästarna har även tydligt
hovskägg på benen, något som är mycket ovanligt hos andra varmblodshästar. Inga vita tecken är tillåtna, utom väldigt små som vita hår i pannan eller
en mycket liten stjärn i pannan. Vita tecken på benen är strikt förbjudna.
Rasen har ett ganska långt huvud med korta öron men med en pigg och
vänlig blick. Hästarna är högresta med en lätt högrektangulär byggnad och
en lätt böjd hals. Frieserhästarna har utmärkta rörelser och framförallt en
mycket uppmärksammad trav med hög benaktion och knälyft.
Rasen är pigg med mycket framåtanda och är dessutom lättlärd vilket har
gjort rasen väldigt populär som dressyrhäst och cirkushäst. Frieserhästar
som korsats med fullblodshästar har visat sig vara utmärkta tävlingshästar
och ända sedan 1986 har det blivit en vanlig syn att se ett fyrspann med
Frieserhästar som drar en vagn utanför Harrods varuhus i London. Frieserhästen innehar även världsrekordet i spannkörning sedan början av 2000-talet då man körde ett spann draget av hela 40 frieserhästar.
Rasen är idag oerhört populär då de frisiska hästarna räknas som några av
världens vackraste hästar med kunglig status. Frieserhästen har även fått
en ny status som ridhäst och används ofta inom klassisk ridkonst, så kallad
Barockridning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frieserhäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Hasledsinflammation
3. Hovböld
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Nederländerna
Hela världen
Jordbruksbygd, svalt klimat
Varmblod
ca 150-170 cm
Enbart svart är tillåtet
Ridning och körning
Haflinger Rasgrupp 1, A 430
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Haflingern är alltid fux med ljusare man och svans, så kallat flaxfux vilket är
dess starkaste karaktärsdrag. Bläs är vanligt hos de flesta haflingerhästar
medan andra vita tecken inte är önskvärda men förekommer. Ursprungligen var haflingern rid- och packhäst i Sydtyrolen men aveln tar sikte på en
allround fritidshäst som används för alla former av ridning och körning.
Haflingerponnyer är typiska sega bergshästar som är säkra på foten och
robusta. Huvudet är kraftigt men attraktivt och inte för grovt. Ögonen är
stora och vänliga. Öronenska vara små och rörliga. Benen är ofta något korta
och ryggen är bred med en muskulös bakdel. Bogen är kraftfull och bröstet
har ett bra djup. Mankhöjden kan variera mellan 134 och 152 cm men ligger oftast runt 140 cm. Trots den ringa höjden så är Haflingern en mycket
stark ponny som kan bära stora eller kraftiga ryttare utan problem. Man och
svans är kraftiga och tjocka och växer sig ofta väldigt långa. Halfingerponnyer kan även ha lite hovskägg på benen.
Haflingern är för det mesta lugn och sällskaplig. Den är samtidigt energisk,
arbetsvillig och en utmärkt familjehäst som passar inom de flesta ridsporter
och även till nöjesridning och körning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Haflinger
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Fång
2. Hälta UNS
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Sydtyrolen, Italien
Globalt
Bergsområde, svalt klimat
Ponny
137 cm utan övre gräns
Enbart fux
Körning och ridning
Halvblod Rasgrupp 4, A 200, (import A 209)
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Det svenska varmblodet ska vara välproportionerligt med ett finskuret
huvud. Nosprofilen kan variera något men bör inte vara varken för inåtbuktande som hos araben, eller för utåtbuktande. Ögonen är klara och livliga.
Ryggen ska vara lagom lång med väl markerad manke. Benen är långa och
starka för att ge extra skjuts till deras hoppanlag. Deras goda rörelser har
blivit uppmärksammade världen runt och har till och med fått begreppet
”schwedengang” i Tyskland och är då benämning på en utmärkt vägvinnande trav.
Ur Avelsplanen 2006 för Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen:
”En varmblodshäst som är byggd för att naturligt bära sig i rätt form under
ryttare och ha lätt för att utföra det arbete vi begär av den. Den ska vara lätt,
högställd och långlinjerad, ha ett vackert uttrycksfullt huvud ha en väl ansatt
hals, välutvecklad manke, liggande bog och något sluttande kors, en stark
rygg med bra sadelläge samt nöjaktigt korrekta extremiteter med hovar av
god kvalitet. Önskvärd storlek på hingstar 164-170 cm och på ston 162-168
cm.”
Det svenska varmblodet är en mycket användbar allroundhäst med en
mankhöjd om cirka 155-175 centimeter som är lämpad för alla ridsportgrenar. På grund av dess breda användningsområde används den i dag som
tävlinghäst, som ridskolehäst och som ren fritidhäst för promenadridning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskt_halvblod
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kotledsinflammation
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Sverige
globalt
Svalt klimat
varmblodshäst, undergrupp halvblodshäst
ca 155-175 cm
Brun, fux, svart och skimmel
Ridning
Islandshäst Rasgrupp 1, A 500
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Islandshästen har ett lugnt temperament, är stadig och lämpar sig därför bra för
turridning. På grund av temperamentet har uppkommit en föreställning om att
islandshästen är en lättriden ras, vilket inte nödvändigtvis stämmer, då islandshästen
på Island (och av professionella tränare i resten av världen) tränas för att den ska ha
mycket vilja framåt när man rider. Även om islandshästarna är små, så är de tillräckligt starka för att bära kraftiga, vuxna män.
Islandshästen har rikligt med man och svans, och har ofta tjock vinterpäls. Mankhöjden är i genomsnitt 136 centimeter, men det finns hästar allt från något under 120
till över 150 centimeter och trots att hästarna är i ponnyhöjd kallas de hästar. Benen
är korta och starka med mycket tåliga hovar. Huvudet är ganska stort och tungt i jämförelse med kroppen och visar att rasen är primitiv och utan inflytande från andra
hästraser.
I Sverige ligger islandshästen på tredje plats på listan över mest populära hästraser.
Nuförtiden används islandshästen mest till turridning, fritidsridning och gångartstävlingar, även om man på Island även använder den som arbetshäst, vid att driva får
från hästryggen.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Islandshäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kolik
2. Fång
3.Hälta UNS
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Island
Globalt
Tundra, kallt klimat
Kallblodshäst
ca 125-145 cm
Alla färger är tillåtna
Ridning
Kallblodstravare Rasgrupp 1, A 310
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Kallblodstravaren, eller den kallblodiga travaren, är ett samlingsnamn för de travare
som finns bland de kallblodiga hästraserna nordsvensk, dölehäst och finskt kallblod.
Dessa raser har korsats mycket med varandra för att få fram en lite kraftigare travare
än den varmblodiga travaren. Det finns även en del exemplar av de kallblodiga travarna som är renrasiga nordsvenskar, dölehästar eller finska kallblod. Skandinavien
är de enda länder i världen med kallblodstravare och travlopp för kallblod har funnits
ända sedan slutet på 1800-talet.
Runt år 1964 delades rasen nordsvensk, med en stambok för kallblodstravare och en
stambok för nordsvensk brukshäst.
Kallblodstravaren används huvudsakligen i travsammanhang. Den travtränas och
används i tävlingar på professionell nivå i Sverige, Norge och Finland. När tävlingskarriären är över får många kallblod ett nytt liv som ridhäst.
Kallblodstravaren kan vara allt ifrån mycket kraftig till lätt och smidig. De vanligaste
färgerna är brun, mörkbrun, svartbrun och ibland fux, men de kan också vara till
exempel blacka eller borkar (gulbrun). Mankhöjden är oftast cirka 145–165 cm.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kallblodstravare
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kolik
2. Kotledsinflammation
3. Spottkörtelstörning
Knabstrupper Rasgrupp 3, A 710
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Knabstruphästens mest utmärkande kännetecken är den prickiga färgen, kallad tigrerad eller ”tiger”, då många knabstrupperhästar har vit botten med mörkt bruna eller
svarta prickar. Det finns knabstrupperhästar i alla tigrerade färgmönster, men även
”vanligt” enfärgade. Skäckar och skimmlar är inte tillåtna i aveln och för att fastställa
den tigrerade färgen tas blodpover från de hästar som inte visar någon tigrering.
Den moderna knabstruppern har ett litet, attraktivt huvud med den typiska vita scleran (ögonvitan) runt irisen och fläckat skinn (syns runt ögonen, på mulen och under
svansen). Nosprofilen är ofta konvex (utåtbuktande). Halsen brukar vara kort, ganska
tjock och lätt välvd medan bogen är rak. Ryggen kan ibland vara lång och rak och
rejält bred. Länderna brukar vara muskulösa och benen korta och starka.
Knabstruppern avlas efter fyra olika typer – sporttyp, klassisk typ, ponnytyp och
miniatyrponnytyp. Sporttypen är atletisk och framavlad för ridsport som hoppning
och dressyr och kan förädlas bland annat genom att korsa med danska varmblod
och Trakehnerhästar. Den klassiska typen är en mellankort häst med rundare former,
högre resning och högre rörelser, den används bland annat inom barockridning.
Ponnytypen är populär bland barn, och används som ridhäst för barn. Miniatyrponnytypen är den minsta, som alltid är under 104 cm och används som ridhäst för barn
och till showinslag och agility
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Knabstrupper
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Gonit
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Själland, Danmark
hela världen
(vanligast Europa)
varmblodshäst/ponny
148-165 cm eftersträvas cm
ofta tigrerad
i huvudsak ridning
Lippizzaner Rasgrupp 2, A 210
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Lipizzaner föds upp vid de statliga stuterierna i Ungern, Kroatien, Rumänien och
Tjeckien. Det finns variationer inom rasen och Piber-typen är inte den dominerande.
Lipizzanern är främst en ridhäst men många av dem som föds upp utanför Piber är
också goda körhästar. En del används fortfarande inom jordbruket, men det förekommer väldigt sällan. Lipizzanerhästarna är kända för att kunna utföra de absolut
svåraste och tuffaste skolorna inom den klassiska dressyren, bland annat skolorna
ovan mark med mycket svåra hopp.
Lipizzanerhästarna är främst vita, men blir ibland svarta eller bruna. Bruna hästar
används inte i aveln men enligt tradition hålls alltid en brun hingst vid Spanska ridskolan. Fölen föds alltid mörka men brukar blekna till vit innan åtta års ålder. Enbart
hingstarna används vid spanska ridskolan.
Lipizzanaren är en häst i typisk barockstil och det är en ganska liten häst med en
mankhöjd på ca 150-160 cm. Lipizzanaren är en kompakt häst med starka ben och
kraftigt bakparti. Halsen är muskulös och huvudet har en lätt utåtbuktande nosprofil.
Viktigast för uppfödarna är dock temperamentet. En Lipizzanerhäst ska vara lättlärd,
arbetsvillig och lätthanterlig.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lippizzaner
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Hovledsinflammation
3. Karpalledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
slovenskspråkiga kronlandet Krain i Österrike, numera Slovenien
Globalt
Submediterrant klimat, med kyliga fallvindar från de
närliggande bergen
Varmblodshäst
ca 150-160 cm
Oftast vitskimmel, även brun och svart
Ridning och körning
Morgan Rasgrupp 2, A 150
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Morganhästen är unik då förhållandevis lite externt blod har tillförts i rasen, vilket
gör att Justin Morgan ensam är stamfader till alla dagens Morganhästar. Vissa av de
moderna Morganhästarna är dock något högre och ädlare än deras stamfader på
grund av mer systematisk och selektiv avel. Men typen och den fina hållningen är
oförändrad.
Morganhästarna utmärks av välbyggda och fina ben med stark benstomme och
hårda, välformade leder. Hästarna är tillräckligt starka för alla slags arbete. Huvudet
är medelstort med smal mule, rak profil och små, runda öron. Morganhästarna är
modiga, kloka med ivrigt sinne. De används idag till såväl klassisk ridning, westernridning, distansritt och som körhästar.
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Morganhäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kolik
3. Pneumoni
USA
Hela världen
Grässtäpp, medelvarmt till svalt klimat
Varmblodshäst
ca 145-160 cm
Alla tillåtna
Ridning, körning
New Forest Rasgrupp 2, A 540
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
New Forst-ponnyn har en lång rad med olika raser i sin bakgrund vilket gett en ponny
med många egenskaper. Mankhöjden kan vara så låg som 122 cm och ända upp
til 148 cm, vilket gör att de kan passa barn i alla åldrar. Alla färger är tillåtna utom
skäck och tigrerad, men brun är absolut vanligast. Vita tecken är tillåtna, med vissa
restriktioner. Vita tecken över ljus hud tillåts ej bakom huvudet, på frambenen över
sken- (ärt-)benet och på bakbenen ovanför en horisontell linje genom hasspetsen.
Huvudet varierar i typ från starkt ponnykaraktäristiska till huvudet av en varmblodshäst, men i regel saknar många New Forest-ponnyer den riktigt typiska ponnykaraktären. Huvudet har rak nosprofil, medelstora ögon, välproportionerade öron och
markerade näsborrar. Halsen är medellång, välproportionerad och har kraftig man.
Ponnyerna har en väl markerad manke, lång och rak rygg, brett och sluttande kors
och väl ansatt, tjock svans. Bröstet har ett gott djup och ponnyerna har ofta ganska
långt, sluttande bogparti, starka, muskulösa ben med breda ledgångar, långa underarmar och skankben samt välformade hovar. Bogens byggnad ger ponnyerna en fri
och buren aktion.
New Forst-ponnyerna är bra och pålitliga ponnyer som är vanliga på ridskolor. De är
väldigt bra allround-ponnyer men brukar främst ha talang inom banhoppning. New
Forest ponnyer är starka och klarar av att bära en vuxen. De har även ett väldigt bra
och lugnt temperament.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/New_Forest-ponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kotledsinflammation
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
England
globalt
skogsområde, Svalt klimat
ponny
mellan 122 och 148 cm
alla färger utom skäck är
tillåtna
ridning
Nordsvensk Brukshäst Rasgrupp 1, A 410
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Den nordsvenska brukshästen är en mycket god allroundhäst som kan användas för
all slags körning, som ridhäst för hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning.
För turridning och uteritter tar den sig fram överallt och är stark nog att ta de allra
tyngsta ryttarna. Genom denna stora bredd i kombination med ett gott temperament är den lämplig både som ridskolehäst och till handikappridning. Dessutom är
den ovanligt långlivad och anses näst intill vara immun mot flera vanliga hästsjukdomar.
Eftersom Nordsvensken avlades fram för skogs- och jordbruksarbete och än idag används inom dessa områden har bruksprov för Nordsvensken utarbetats. Bruksprovet
består bland annat av timmerkörning i terräng, mätning av dragförmågan med en
ergometer. I vuxen ålder kan hästarna testas på nytt då de får dra specialdesignade
fordon och hovarna och benen röntgas.
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordsvensk_brukshäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Hovböld
3. Kolik
Sverige
Hela världen
Skogsmiljö, svalt klimat
Kallblodshäst
ca 145-160 cm
Alla
Jordbruk, Ridning, Körning och Travsport
Quarterhäst Rasgrupp 3, A 280
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Quarterhästen är en lugn och stabil häst som kombinerar styrka med atletiska förmågor. Rasen är snabb och kan starta nästan explosivt från stillastående till springande. Quarterhästarna besitter dessutom en nästan instinktiv vallningsförmåga ,
eller nästan som att de kan ”läsa” av boskap. Detta har gjort Quarterhästen populär
på rancherna som boskapshästar och även inom westernridning i vissa grenar där
vallning av kor ingår. Dess snabbhet gör att den även används som kapplöpningshäst.
Quarterhästen ska ha vaket och intelligent uttryck. De har korta och breda huvuden
med liten mule. Knäna är platta och breda och Quarterhästar kan vara rejält breda
över bakdelen, vilket ger mer styrka bakbenen. På grund av en del utavel med fullblod finns det smalare varianter.
Quarterhästen får även ha 14 olika färger, även de som är lite ovanliga. Alla nyanser
av brunt är tillåtet, även alla varianter av fux, även flax och isabell (palomino), alla
sorters black eller bork är även tillåtet och olika sorters skimmel. Enbart brokiga
färger som skäck, tigrerad eller stickelhårig tillåts inte. Quarterhästar som föds som
skäck registreras istället som American Paint Horse. Isabellfärgade Quarterhästar kan
dessutom dubbelregistreras som Quarterhäst och Palomino.
Quarterhästar är ofta dyra att köpa in i Sverige trots att rasen är den vanligaste i
världen till antalet. AQHA (American Quarter Horse Association) är den officiella rasföreningen som även handhar registrering och stamböcker. SQHA (Swedish Quarter
Horse Association) är den svenska underavdelningen.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Quarterhäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kolik
3. Kotledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
USA
globalt
Svalt till medelvarmt klimat
varmblodshäst
143-160 cm
Alla utom skäck och tigrerad
Ridning, boskapsskötsel
Russ Rasgrupp 1, A 510
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
För att kunna stambokföras som gotlandsruss skall hästen vara mellan 115 och 130
cm i mankhöjd. Idealhöjden är 123–126 cm. Alla färger är godkända utom dorsalskäckar och ”dubbelgula” hästar (till exempel gulvit, pärlvit). Skimmel och blackfärgen finns inte i rasen och är inte heller tillåtna. I äldre stamböcker finns individer
som är stamboksförda som skimmlar men dessa var allihop tigrerade.
Gotlandsrusset är en liten och ganska späd ponny, som trots detta är otroligt stark.
Halsen är ganska kort och fortsätter i en lång och rak rygg med ett sluttande kors och
en markerad manke. Huvudet är fint skuret med typisk ponnykaraktär och med rak
nosrygg och bred panna. Länderna och bakbenen kan ibland vara något svagt musklade och vara dåligt byggda men frambenen på russen är oftast förvånansvärt starka
och välbyggda. Hovarna är mycket hårda. Bogen lutar ganska rejält, vilket är ovanligt
på primitiva hästraser, men detta bidrar till en snabb och energisk trav.
Gotlandsrusset är relativt lätthanterligt med ett stabilt temperament, vilket gjort
rasen mycket populär som ridponny och den är idag väldigt vanlig på svenska ridskolor och bland unga ryttare. Russen är även snabba travare, mycket på grund av den
sluttande bogen, och används inom travsporten i speciella ponnytravklasser. Russen
brukar även ha bra anlag för hoppning trots de svaga länderna men oftast är galoppen väldigt svag hos rasen.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gotlandsruss
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kotledsinflammation
2. Karpit
3. Kolik
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Gotland, Sverige
Globalt
Skogsområde, svalt klimat
ponny
Ca 115-130 cm
Alla utom homozygot
gulan lag (gulvit och pärlvit),
skimmel, black och
dorsalskäck
Ridning, körning, ponnytrav
Shagayaarab Rasgrupp 3, A 130
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Shagyaaraben är en ungersk hästras som leder sitt ursprung till renrasiga arabiska
fullblod. Rasen utvecklades under 1800-talet vid det ungerska stuteriet Bábolna och
avlas nu förutom i Ungern även i Tjeckien, Österrike, Rumänien, Balkanländerna,
Polen och Tyskland. Anfadern var hingsten Shagya som var född 1830 i Syrien.
Shagyaaraben är en allsidig häst som kan användas för både ridning och körning. En
gång i tiden användes Shagya-araben av de ungerska husarerna och betraktades som
skönhetsidealet för en häst och den bevisade i många sammanhang sin snabbhet,
uthållighet och härdighet.
Shagyaaraben har tydlig härstamning från araberna och påminner om en större och
grövre sådan. Den är lika ädel med inåtbuktande nosrygg, stora kloka ögon och böjd
nacke. Svansen bärs ofta högt vid rörelse. Benen är starka och slanka och Shagyaraben har fina rörelser.
Shagyaaraben har ärvt arabens egenskaper som snabbhet, mod och framförallt
uthållighet. Hästen är allsidig och kan användas inom de flesta ridsporter och även
körning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shagya-arab
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Ossös spatt
2. Hovbensfraktur
3. Fraktur av falangben 3
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Ungern
globalt
svalt klimat
varmblodshäst
ca 150-155 cm
Alla hela, skimmel är
vanligast
ridning
Shetland Rasgrupp 1, A 520
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Beträffande de anatomiska och psykologiska egenskaperna står shetlandsponnyn
mycket nära kallblodets. De personifierar starkt en typ som särskilt utmärkes genom
en djup och bred bål, en stark revbensvälvning, en utpräglad tendens till kluvet kors
och i sin helhet sluten kroppsbyggnad. Shetlandsponnyn är en verklig dvärg, hos
vilken en likartad, harmonisk förminskning av alla kroppsdelarna har inträtt. Bristen
på sporrar, på uthålligheten och styrkan samt hårremmen tyder på ett nära släktskap
med vildhästen.
Shetlandsponnyn används inte bara till avel och utställning utan passar också
utmärkt som bruksponny. Med rätt uppfostran och utbildning blir shetlandsponnyn
en mysig kompis till hela familjen. Många vuxna tävlar shetlandsponnyer i körning. I
trav tävlar shetlandsponnyerna i SM och årgångslopp som Derbyt och Kriteriet precis
som de stora hästarna. Shetlandsponnyer tävlar också i galopp och många är duktiga
i hoppning.
Rasen har härdats under århundraden på de karga, stormiga, vindbitna Shetlandsöarna. Det är mycket troligt att ett urval av små men ytterst motståndskraftiga och
konstitutionshårda hästar har ägt rum på grund av ytterst ogynnsamma klimat och
jordförhållanden. Shetlandsponnyerna har för att överleva detta klimat också utvecklat en mycket kraftig och lång vinterpäls som även är extremt vattentät.
de shetlandsponnyer varav ca 170 hingstar och ca 1.800 ston i avel, vilket gör shetlandsponnyn till den till antalet största ponnyrasen i Sverige.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shetlandsponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Fång
2. Kolik
3. Hälta UNS
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Shetlandsöarna, Skottland, Storbritannien
globalt
Kargt ölandskap, svalt klimat
ponny
Under 107 cm
Alla färger är tillåtna utom Tigrerad
ridning, körning
Shire Rasgrupp 2, A 730
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Shirens kraft och uthållighet gör den till en idealisk draghäst. Den anses dessutom
vara mycket sund och härdig. Huvudet är medelstort med något konvex nosrygg.
Pannan är bred och ögonen stora med ett fromt uttryck. Öronen är små, och den
långa välvda halsen sitter på breda bogar. Shirehästen har en mycket kompakt kropp,
en bred och välbyggd rygg, en kraftig bakdel och ett sluttande kors. Benen är torra
och hårda. Hovskägget är rakt, rikligt och silkeslent. Färgen är övervägande mörkbrun och brun, men även svart och skimmel. Mankhöjden ligger i regel mellan 170
och 195 cm.
Shirehästar brukar räknas som mycket vänliga, men de har dock ofta problem med
sjukdomar såsom mugg och skabb på grund av deras rikliga hovskägg. Även hovsprickor och andra problem är vanliga, men detta går ofta i vissa avelssläkter och kan
då även avlas bort.
Även om shiren främst betraktas som en arbetshäst, använder vissa den även för
dressyrritt och som kraftigare häst till nöjesridning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shirehäst
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Hovböld
3. Hovledsinflammation
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
England
globalt
Svalt klimat, hedlandskap
Kallblodshäst
Minst 160, sällan över
185 cm
Brun, svart och skimmel
Körning, jordbruk
Svensk Ridponny Rasgrupp 2, A 555
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Den svenska ridponnyn är speciellt framtagen för ridsporten och ska kunna användes
inom alla grenar så som hoppning eller dressyr. Ponnyerna ska ha rörelser och talang
som stora hästar men vara så pass lugna och lätthanterliga att de kan hanteras av
barn.
Exteriört påminner den svenska ridponnyn om ett engelskt fullblod i miniatyr med
en atletisk och muskulös kropp och ädla drag. Rörelserna ska vara fria och flytande
hos hästarna. Benen ger ett intryck av att vara ganska långa i jämförelse med andra
ponnyer men de är proportionerliga och ponnyerna är relativt viktbärande.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_ridponny
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kotledsinflammation
2. Hälta UNS
3. Kolik
Sverige
Sverige, med omnejd
Svalt klimat
Ponny
Under 148 cm
Alla färger är tillåtna, utom albino och cremello
Ridning
Tinker Rasgrupp 2, A 208
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Tinkerhästen är på många vis en god allroundhäst och köps ofta som familjehäst.
Tinkerhästarna är kända för sitt lugn och sin arbetsvilja och är väldigt lättlärda hästar, även om Tinkerhästarna växer och utvecklas ganska sent. Tinkerhästar är även
väldigt vänligt sinnade till människor och andra djur. Men Tinkerhästarna kan vara
starka och ibland envisa. Tinkerhästar fungerar utmärkt som vagnshäst och ridhäst
och även om de inte har de bästa förutsättningarna kan de även användas till banhoppning och dressyr i de lättare klasserna.
På de brittiska öarna korsar man ofta tinkerhästar med fullblod för att få fram
snabba, modiga och tåliga tävlingshästar för hoppning och jakter.
I traven har även en del Tinkerhästar en något överdriven aktion med frambenen, då
även skuldrorna rörs ovanligt mycket. Detta är tillåtet, och höga knärörelser är t o m
önskvärda. En del hästar tenderar även att ”slänga” med frambenen, vilket också är
tillåtet så länge det sker i lika grad på bägge frambenen.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tinker
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kolik
2. Kotledsinflammation
3. Fång
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Irland, Storbritannien
Hela världen
Jordbruksområde
Kallblodshäst
135-170 cm, men vanligast är ca 140-155 cm
Alla men skäck är vanligast
Ridning, körning
Varmblodig Travare Rasgrupp 2, A 300
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Varmblodig travare används som samlingsnamn för alla varmblodiga travarraser och
även som beteckning på den svenska varmblodstravaren. Travhästen eller travaren
är en typ av häst som utvecklats speciellt för användning inom travsporten. De vanligaste travarraserna är amerikansk travare, fransk travare och rysk travare. Nästan
alla svenska travhästar härstammar främst från den amerikanska travaren men kan
även vara blandade såväl med franskt som ryskt blod.
Den varmblodiga travaren används främst inom travsporten, men kan även användas
som ridhäst eller för körning.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Varmblodig_travare
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Kolik
3. Karpit
Welsh Rasgrupp 2, A 530
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Welshponnyn är en mycket attraktiv ponny där de gamla arabiska influenserna syns
mycket tydligt. Det allmänna intrycket ska vara det av en ädel ridponny men den
ska också ha massa och ponnykaraktär. Huvudet ska vara litet, fint mejslat med bred
flat panna som smalnar av ner mot mulen, något konkav nosrygg och kraftiga, svagt
konvexa, men inte grova ganascher. Ögonen bör vara stora, mörka och uttrycksfulla.
Blå ögon är inte ovanliga och återfinnes vanligen i mycket gamla blodslinjer. Öronen
är små, tättsittande och högt ansatta. De skall kunna gömmas i en hand. Avståndet
från öronspetsen till ögat = avståndet från ögat till näsborren. Halsen ska vara förhållandevis lång, välansatt och välburen. Hos vuxna hingstar finns tendens till kraftigt
utfylld mankam. I motsats till de flesta andra ponnyraserna är nacken förhållandevis lång, vilket ger Welshponnyn en käck hållning, såväl under stillastående som i
rörelse. Bålen ska vara väl sluten med väl välvda revben och lång markerad manke.
Ryggen är ofta längre hos ston än hos hingstar. Welshponnyn har ett långt vägvinnande steg utan överdriven knäaktion.
Rasen är en orädd och stark liten häst med stor hoppförmåga samtidigt som de har
ett mycket lugnt och lätthanterligt temperament som gör den til en utmärkt ridponny för yngre ryttare. Welshponnyn passar både till lättare nöjesridning och till tävling
och kan även köras. Welshponnyns attraktiva utseende och goda hållning gör att de
även passar som utställningsponnyer.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Welshponny
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kotledsinflammation
2. Kolik
3. Fång
Ursprung
Utbredning
Miljö
Typ
Mankhöjd
Färg
Användning
Storbritannien
globalt
svalt klimat
ponny
högst 137 cm
alla hela är tillåtna
ridning
Bengal Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Bengal är en korthårig kattras som ursprungligen började som en hybrid mellan
tamkatt och leopardkatt. De bengalkatter man har som sällskapsdjur är dock helt
tama och tillräckligt många generationer från leopardkatten för att inte räknas som
hybrider i Sverige, trots att de ser ut som små leoparder, med fläckig (spotted) eller
marmorerad (marble) päls.
Uppfödningen startade i USA på 1960-talet av Jean Sugden Mill. Hon fick en oplanerad parning mellan en leopardkatt och en tamkatt, men inga av dessa avkommor gick
vidare i någon avel. Runt 1980 fick hon överta flera hybridkatter från Loma Linda-universitetet i Kalifornien. Man hade använt dessa katter för forskning i kattsjukdomen
leukos. Dessa hybridkatter parades med prickiga katter och egyptisk mau. Fjärde
generationen blev bengalen. 1991 godkändes rasen av TICA och 1999 av SVERAK och
FIFe.
Bengalen ska likna den vilda asiatiska leopardkatten. Den ska ha lång och muskulös
kropp och bakbenen är något längre än frambenen. Öronen ska vara små till medelstora och ha väl rundad topp. Ögonen ska vara stora, nästan runda till svagt ovala.
Pälsen är spotted (prickig/fläckig) eller marble (marmorerad).
Ursprungsland USA
Övrigt
Raskategori III och EMS-kod BEN enligt SVERAK
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengal
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Symptom på neurologisk sjukdom
3. Förlossningskomplikation / dystoki
Brittisk korthår Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Brittiskt korthår har utvecklats ur de korthåriga huskatterna i Storbritannien sedan
1800-talet. När nya kattraser importerades och började blandas med de inhemska
katterna bestämde man sig så småningom för att renavla den kattstam som redan
fanns. Resultatet blev brittiskt korthår, som dock sedan dess blivit rundare och sattare i kroppen.
Brittiskt korthår har en kraftig kroppsbyggnad och en tät kort päls. De äldre hanarna
känns igen på de karakteristiska kindpåsarna. Kroppen är kort och satt, öronen små
och ögonen är runda och i de flesta fall bärnstensfärgade.
Till sinnet är brittiskt korthår lugn och stillsam och därför en av de populäraste katterna i Sverige. Även om dessa katter ibland också kan vara aktiva och springa och
klättra omkring, så ligger de för det mesta hellre bredvid sin ägare i soffan och tar
det lugnt. Brittiskt korthår har en stabil karaktär och är väl anpassad för en tillvaro
som innekatt.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brittisk_korthår
Ursprungsland Storbritannien
Övrigt
Raskategori III och
EMS-kod BRI enligt SVERAK.
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Förlossningskomplikation / dystoki
3. Hypertrofisk kardiomyopati
Cornish rex Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Det är en högbent katt med mycket slank, fast och muskulös kropp. Buklinjen önskas
något uppdragen och ryggen lätt och elegant krökt. Benen är slanka och raka och
tassarna små och ovala. Svansen är lång och smal. Helhetsintrycket är både elegant
och kraftfullt och katten påminner svagt om en vinthund. Huvudet är medellångt och
kilformat med strama rena linjer. I profil ska synas en rak linje från pannans mitt och
ner till nosspegeln. Hakan är tydligt markerad. Ögonen är medelstora och mandelformade. De strama linjerna och den vakna blicken ger ett aristokratiskt uttryck. Öronen
är påfallande stora, breda vid basen och högt placerade. När katten lystrar är de näst
intill parallellt ställda.
Pälsen, som är rasens främsta kännetecken, saknar det yttersta pälslagret, täckhåren. Pälsen är lockig eller vågig, mycket kort och silkesmjuk. Framför allt på ryggen
och sidorna bildar pälsen prydliga ”tvättbrädesvågor”. För att kattens eleganta linjer
ska framhävas bör pälsen också ligga tätt intill kroppen.
Ursprungsland Storbritannien
Övrigt
Raskategori III och EMS-kod CRX enligt SVERAK
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cornish_rex
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Hypertrofisk kardiomyopati
3. Hosta från nedre luftvägar
Devon rex Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Huvudet är kort, relativt brett och kilformat med framträdande kindben, kort nos
och kraftig haka. I profil syns en markerad pannavsats, s.k. stop. Ögonen är stora,
ovala och något snedställda. Öronen är mycket stora, breda vid basen, lågt ansatta
och bör bäras något utåtvinklade. Kroppen är medellång och slank men ändå fast
och muskulös. Bröstkorgen ska vara förhållandevis bred, benen är starka och tassarna små och ovala. Svansen är lång.
Pälsen är lockig eller vågig och skall täcka hela katten. Den består nästan enbart av
underull men rester av det yttersta pälslagret, täck- eller stickelhåren, kan finnas
kvar hos vissa individer. Pälsen kan då kännas något sträv, framför allt på ryggen. Alla
pälsfärger är godkända ( poäng ges ej för färg på utställning ) och rasen förekommer
i de flesta färgvarianter, inklusive agoutimönstring, silver, burma- och siamesutfärgning. Vita fläckar med varierande utbredning kan finnas.
Ursprungsland Storbritannien
Övrigt
Raskategori III och EMS-kod DRX enligt SVERAK
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Devon_rex
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Pyometra
3. Diabetes mellitus
Helig Birma Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Helig birma är en kattras med semilång päls. Den är himalayatecknad, det vill säga
att ansiktet, öronen, svansen och benen har en mörkare färg än kroppen, som ska
vara svagt ljust färgad i en färg som stämmer med himalayateckningen. Maskfärgen
(även kallad pointfärg) på en ung katt visar sig som en mindre fläck på nosen och
vidgar sig med åldern.
Masktyperna benämns som solid (enfärgad), tabby (randig) och sköldpadd (oregelbundet färgad).
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Helig_birma
Ursprungsland Frankrike
Övrigt
Kategori II och EMS-kod SBI enligt SVERAK
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Symtom på anorexi
3. Symtom på sjukdom u fastställd orsak, njure/uretär
Huskatt Rasgrupp 1
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Huskatt, blandraskatt eller bondkatt är den officiella benämningen på alla de katter
som saknar stamtavla, och alltså inte är registrerade i någon kattorganisation. Även
om båda föräldrarna är registrerade raskatter så kallas avkomman huskatt om den
inte registreras.
Huskatten kallas också ofta vardagligt bondkatt, eller felaktigt europé. Den sistnämnda är emellertid en helt egen ras - dagens huskatt är så genetiskt uppblandad att den
har ganska litet gemensamt med europén.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Huskatt
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Bitsår, hud underhud
2. Kräkning
3. Abscess, hud underhud
Main Coon Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Maine coon anses vara den första kattrasen från Amerika. Man vet inte riktigt hur rasen uppkom men det finns många myter kring det. En av de vanligaste är från Maine
och går ut på att katten uppstått genom parning mellan katt och tvättbjörn (raccoon
på engelska, därav namnet). Detta trodde man på grund av storleken på katterna
och deras stora, yviga svansar. En annan mycket omstridd skröna är att den franska
drottningen Marie Antoinette hade dessa katter som husdjur under den franska
revolutionen och valde att skicka dem i en båt till amerika för att de skulle slippa undan revolutionen. Troligare är att katten uppkom genom naturliga korsningar mellan
långhåriga katter som sjömän fört med sig till Maines hamnar och engelska katter
som nybyggarna tog med sig på 1600-talet, skandinaviska eller ryska katter samt
korthåriga amerikanska huskatter.
År 1986 registrerades den första Maine coonen inom SVERAK, men det dröjde till år
1989 innan den första Maine coon-kullen föddes i Sverige. Idag har den blivit en av
våra mest populära raser och det registreras drygt 1120 (år 2007) nya maine coons i
SVERAK varje år. Inom IDP Sverige registrerades över 200 Maine cooner 2007.
Under rasens tidiga år var det bara de brunagoutifärgade katterna som fick kal�las Maine coon, katter med andra färger och utteckningar kallades gemensamt för
maine shag. Idag är så gott som alla färger, inklusive färger med vitt, tillåtna. Undantag är maskade mönster samt choklad, lila, kanel och fawn.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Maine_coon
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Pyometra
3. Diarré
Ursprungsland USA
Övrigt
Raskategori II och
EMS-kod MCO enligt SVERAK
Norsk Skogkatt Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Norsk skogkatt (på norska norsk skogkatt eller skaukatt) är en kattras som ingår i
gruppen semilånghåriga raskatter och härstammar från Norge. Deras päls är vattenavstötande och anpassad till ett kallt klimat. En renrasig norsk skogkatt med rätt
utseende och dokumenterad stamtavla kostar ca 4500-7000 kronor i Sverige.
Rasen är mycket gammal och tillkom genom en naturlig anpassning till regionens
kalla klimat, men betraktades inte som något annat än en vanlig huskatt fram till
slutet av 1930-talet då en liten grupp ’skogkatter’ förevisades i Tyskland, där de uppskattades av domarna. Andra världskriget satte dock stopp för den spirande utställningskattsindustin för norska skogkatter, och rasen glömdes bort fram till 1970-talet.
Kattrasen föds nu upp och ställs ut i flera länder, däribland USA. Den har även blivit
tämligen populär i Sverige, där den troligen är vanligare än i Norge.
Den första internationella sammanslutning som accepterade rasen var FIFe. Idag är
rasen erkänd av alla de internationella kattförbunden.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Norsk_skogkatt
Ursprungsland Norge
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Urinsten nedre urin vägar
3. Bitsår, hud underhud
Perser Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Persern är en av våra äldsta kattraser. Redan på 1600-talet importerade man till
Europa långhåriga katter från Iran, som var dåvarande Persien och angränsande områden. Dessa katter blev mycket populära bland välbärgade människor i väst och har
under århundradena utvecklats till dagens perserkatt.
Aveln i slutet av 80-talet och början av 90-talet med syfte att förbättra typen resulterade i en del problem med andning etc. Den moderna persern idag har dock öppet
uttryck med stora klara ögon och en bred nosspegel.
Perser, eller perserkatt, är en långhårig kattras med anor från både slanka, asiatiska
långhårskatter och satta, europeiska korthårskatter. Rasen karakteriseras av sin långa
päls och korta, trubbiga, nos. Pälsen kräver regelbunden skötsel och kamning, och
perserkatter bör badas och schamponeras någon gång per månad. Kroppsbyggnaden
är kompakt med ett runt huvud, små öron och runda ögon.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Perser_(kattras)
Ursprungsland Iran
Övrigt
Raskategori I och
EMS-kod PER enligt SVERAK
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Urinsten nedre urin vägar
3. Cornea nigrum, korneal sekvester, korneal mumifikation
Ragdoll Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Ragdollen framavlades i Kalifornien i USA från flera olika raser. Förr sades det att
rasen kommit till genom att en vit honkatt parats med en birmahane och sedan blivit
skadad av en bil, vilket skulle ha gjort ungarna okänsliga för smärta. Detta är dock
inte sant, och katter av rasen ragdoll känner smärta på samma sätt som andra katter.
Mer troligt är det att rasen har uppkommit genom ett avelsprogram som inkluderat
till exempel raserna perserkatt och helig birma.
Ragdoll är en mycket stor katt i jämförelse med andra raser. Honorna väger vanligen
4,5-7 kg, medan hanarna blir större med en vikt på 7-9 kg. Pälsen på en ragdoll är
lång och mjuk och har den så kallade colorpointutfärgningen (även kallad siamesutfärgning) med eller utan vitfläck. Godkända färger inom SVERAK är brunt, blått,
choklad, lila, rött och sköldpadd, samt dessa färger med agoutimönster.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ragdoll_(kattras)
Ursprungsland USA
Övrigt
Raskategori II och
EMS-kod RAG enligt SVERAK
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Kräkning
2. Symtom på sjukdom u fastställd orsak, njure/uretär
3. FIP infektion
Sibirisk katt Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Sibirisk katt är en storvuxen kattras från Ryssland av samma typ som norsk skogkatt
och maine coon. Hanar väger normalt mellan 6 - 10 kg, honor 4 - 6.
Likt många stora kattraser utvecklas den långsamt och är inte helt fullvuxen förrän
vid 5 års ålder. Den sibiriska katten klassas som semilånghårig och ska ha en välutvecklad krage och svans, hårtofsar mellan tårna och god öronbehåring. Pälsen består
av en tät underpäls med längre täckhår som är vattenavstötande och känns något
hårda vid beröring. Pälsen brukar vara betydligt längre på vintern än på sommaren.
Alla färger och vita tecken är tillåtna av FIFe och de nordiska independentklubbarna
utom maskade, choklad- och lilafärgade. Det finns dock en maskad variant, Neva
Masquerade.
Ursprungsland Ryssland
Övrigt
Raskategori II och EMS-kod SIB enligt SVERAK
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sibirisk_katt
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Förlossningskomplikation / dystoki
2. Bitsår, hud underhud
3. FIP infektion
Berner sennenhund Rasgrupp 6
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Berner sennenhund eller berner sennen är en stor hundras som har sitt ursprung i
kantonen Bern i Schweiz. Den är en av fyra sennenhundar från de schweiziska
Alperna. Berner sennenhund hör till de populäraste hundraserna i flera länder.
Liksom andra sennenhundar är berner sennenhunden en stor och tung hund med
trefärgad päls; svart med vitt bröst och rostfärgade tecken över ögonen, sidorna av
munnen, framsidan av benen och en liten mängd runt det vita bröstet. Tassarna
och svanstippen brukar vara vita. Ögonen är bruna och nostryffeln och läpparna är
vanligtvis svartfärgade.
Ett ideal för en perfekt tecknad individ ger intryck av en vit hästsko-form kring
nosen och ett vitt ”schweiziskt kors” på bröstet sett framifrån. En fulländad halsring
uppfyller inte rasstandarden. Berner sennen har ett brett huvud med ganska små,
v-formade hängande öron. Mankhöjden är 58-70 cm och vikten är 29-54 kg. Tikar är
något mindre än hanhundar. Berner sennenhundens rörelser beskrivs som markvinnande och jämna. Rasstandarden diskvalificerar lockig päls, likaså med korsbett och
glosögon.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Berner_sennenhund
Ursprungsland
Färg
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Hälta UNS
3. Neoplastiska förändringar, hud underhud
Schweiz
Trefärgad
Hanhund64-70 cm
Tik
58-66 cm
Border collie Rasgrupp 1
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Border collie är en hundras som ingår i gruppen vallhundar. Den kommer ursprungligen från Storbritannien, från gränsområdet mellan England och Skottland. Den hör
till de populäraste hundraserna i många länder.
Border collien är en arbetande hund som användes till fårvallning. Hundarnas
arbetsförmåga ses som det viktigaste och är den egenskap som styr aveln. Border
collien är en av de populäraste arbetande vallhundarna i världen, men den har också
visat prov på att vara en duktig lydnadshund och framgångsrik i agility. Border collie
har stark vallinstinkt och passar inte bra att hålla enbart som sällskapshund på grund
av att den behöver såväl mycket motion som psykisk stimulans.
Border collien är oftast svart med vita tecken, men kan även vara brun med vita
tecken samt trefärgad. Alla färger på border collie är tillåtna. Den vita färgen får inte
ta överhand. Pälsen är medellång till kort.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Border_collie
Ursprungsland
Päls
Färg
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Tandfraktur
2. Hälta UNS
3. Neoplastiska förändringar, hud underhud
Storbritannien
medellång eller kort, tät
ytterpäls och mjuk och tät underull
svart/vit, brun/vit, trefärgad, blue merle
Hanhund53 cm (ideal)
Tik något lägre än
hanhunden
Borderterrier Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Borderterrierär en hundras från Storbritannien. Den är en terrier vars traditionella
bruksområde varit grytjakt på rödräv. Därför kan rasen vara tuff och envis för sin
storlek. Rasen härstammar från dalgångarna i Cheviotbergen, i gränstrakterna –
”The Border District” – mellan Skottland och England, därav namnet borderterrier, av engelska border som betyder gräns. I hemlandet hör den till de populäraste
hundraserna.
Borderterriern ska vara rörlig, uthållig och kunna gå i gryt. Huvudet skall likna en utters med ett kort och kraftigt nosparti. Rasen ska ha små, v-formade öron som ligger
framåtvikta tätt intill kinderna. Kroppen bör vara smal och ganska lång, men ändå
muskulös. Svansen ser ut lite som en morot; ganska kort och tjock vid roten, därefter
avsmalnande. Den ska vara högt hållen, men inte böjd över ryggen. Pälsen skall vara
sträv och tät, med tätt intilliggande underull.
Vikten för hanhundar ska enligt rasstandarden ligga på 6–7 kg och för tikar 5–6,5
kg, men i verkligheten är genomsnittsvikten dessvärre något högre. Idag är det inte
ovanligt att en tik väger runt 8 kg och en hanhund omkring 10 kg, vilket är till stor
nackdel vid grytjakt.
Borderterriern räknas som lättskött. Den kräver inte mycket borstning eller trimning.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderterrier
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Tumör i juver
3. Kräkning
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
Storbritannien
Slät, broken eller sträv
Röd, vetefärgad, grizzle (grå-rödmelerad) med
tantecken, eller blå till
svart-blå-gråmelerad med tantecken
Hanhund6–7 kg
Tik
5–6,5 kg
Hanhund33–41 cm
Tik
28–36 cm
Cairnterrier Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Cairnterriern är en hundras från Skottland i Storbritannien. Den är en lågbent terrier,
ursprungligen grythund men sedan länge framförallt sällskapshund. Ordet cairn
kommer från gaeliskan och betyder stenröse.
Till lynnet är cairnterriern intelligent, livlig, stark och lojal. Precis som många andra
terrierraser tycker de om att gräva efter ett riktigt eller inbillat bytesdjur. De har ofta
en stark jaktinstikt som de flesta terriers, och kräver mycket träning. Om cairnen
är motiverad hänger den med på det mesta. Många tränar agility, spår, lydnad och
viltspår med sina cairns. De anpassar sig oftast bra till barn och passar ofta som
familjehundar.
Cairnterriern har en sträv, vädertålig päls vars färg kan variera mellan vete-, röd,
sandfärgad, grå eller brindle i dessa färger. Brindlefärgade exemplar kan variera i nyans under sin livstid. Pälsen kan delas in i två lager: ett mjukt och tätt underullslager
under ett strävt yttre lager. Hundens mankhöjd ska vara mellan 28–31 cm och vikten
6–8 kg.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cairnterrier
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Kräkning
3. Hälta UNS
Ursprungsland Storbritannien
Vikt
6-7,5 kg (ideal)
Mankhöjd
ca 28-31 cm
Cavalier king charles spaniel Rasgrupp 5
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Cavalier king charles spaniel är en hundras från Storbritannien. Den är en sällskapshund av typen brittiska dvärgspaniel och hör till de populäraste hundraserna i många
länder. I Sverige låg nyregistreringarna på åttonde plats 2011.
Typiskt för cavalier är det mycket vänliga sättet. Den anses vara en bra nybörjarras då
den är samarbetsvillig, gladlynt och utan nervositet eller aggressivitet.
Cavalier king charles spaniel är en dvärghund som har hängande öron och finns i fyra
färgvarianter: blenheim (röd och vit), ruby (helröd), black and tan (svart och röd)
samt tricolor’ (svart, röd och vit).
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cavalier_king_charles_spaniel
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Mitralisendokardos
2. Pyometra
3. Akut analsäcksinflammation
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
Storbritannien
Lång, silkeslen, utan lockig-
het. Lätt vågig päls är tillåten. Rikligt med behäng. Pälsen ska aldrig trimmas.
blenheim (röd och vit)
ruby (helröd)
black and tan (svart och brun)
tricolor (svart, röd och vit)
5,5-8 kg
FCI: 33-35 cm USA: 30,5-33 cm
Chihuahua Rasgrupp 4
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Chihuahua är en av världens minsta hundraser och är uppkallad efter delstaten
Chihuahua i Mexiko, varifrån den härstammar.
Det finns två olika varianter av chihuahuan; lång- och korthårig, de är annars helt lika
men den långhåriga chihuahuan har lång silkig päls, med en framträdande ”lejonman” samt behårad svans, medan den korthåriga chihuahuan har kortare päls och
svansbehåringen är kortare. Chihuahuan finns i alla färger och färgkombinationer,
men färgen merle är inte tillåten.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Chihuahua_(hundras)
Ursprungsland
Varianter
Vikt
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Förlossningskomplikation / dystoki
2. Persisterande mjölktänder
3. Medial patellaluxation
Mexiko
Korthårig
Långhårig
0,5-3 kg
15-23 cm
Chinese crested dog Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Chinese crested dog är en hundras som finns i två varianter, nakenhund och powder
puff. Ursprunget är från Kina, men den organiserade aveln inleddes i Storbritannien
som därmed räknas som rasens hemland.
Den hårlösa varianten, nakenhunden, är resultatet av ett genetiskt anlag för hårlöshet, som hos den här rasen är dominant. Helt utan hår är nakenhunden dock inte,
utan hjässan, öronen, svansen och tassarna är pälsförsedda. Den hårlösa kroppen
ska vara slät vid beröring. Den behårade varianten av rasen, den så kallade powder
puff, har päls över hela kroppen. Chinese crested dog kan fungera för en del allergiker, dock inte för alla. Säkra belägg för att det är en allergivänlig ras saknas.
Mankhöjden ska enligt rasstandarden vara 28-33 centimeter hos hanen och 23-30
centimeter hos tiken. Maxvikten är 5,5 kilogram och normal livslängd är 12-15 år.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Chinese_crested_dog
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Klåda
2. Pyometra
3. Kräkning
Ursprungsland
Vikt
Mankhöjd
Storbritannien
(Kina)
ej över 5,5 kg
Hanhund28-33 cm (ideal)
Tik
28-30 cm (ideal)
Cocker spaniel Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Cocker spaniel är en hundras från Storbritannien. Den är en stötande jakthund och
spaniel som hör till de populäraste hundraserna i många länder. Cocker spanieln är
vanligast som sällskapshund.
Engelsk cocker spaniel tillhör de mindre spanielraserna med cirka 40 cm i mankhöjd
och en vikt på runt 13-15 kilo. Cockerns päls är av så kallad silkestyp och behöver
trimmas ungefär var tredje månad. Rasen kräver daglig pälsvård i form av kamning/
kardning. Rasen får enligt rasstandarden förekomma i alla färger, i praktiken innebär detta svart, lever, bägge med eller utan roströda tecken, rött i alla nyanser eller
sobel. Dessa kan alla vara enfärgade eller fläckade med vitt. Enfärgade hundar skall
inte ha mer vitt än som en liten bröstfläck. Hos fläckiga hundar är prickar av färg,
så kallade ticks, mycket vanliga, och roan, dvs kraftig sammanblandning av vita och
färgade hår vilket ger ett melerat intryck, förekommer också.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cocker_spaniel
Ursprungsland
Vikt
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut extern otit
2. Neoplastiska förändringar, hud underhud
3. Pyometra
Storbritannien
ca 13-15 kg
Hanhundca 39-41 cm
Tik
ca 37-39 cm
Collie Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Collie är en hundras från Skottland i Storbritannien. Den räknas till vallhundarna och
brukshundarna, men är vanligast som sällskapshund. Collien hör till de populäraste
hundraserna i flera länder.
Det som benämns som tydligast i standarden är colliens vackra, snälla och drömmande uttryck. Colliens kroppsbyggnad är rektangulär, och colliens trav ska inte påminna om någon av de övriga i brukshundgruppen. Rasen har sitt alldeles speciella
och karaktäristiska rörelseschema, vilket med sin lätthet snarare liknar rävens trav. I
likhet med denne är collien en ”singletracker” - den sätter i snabb trav fötterna nära
varandra, vilket är normalt för denna typ av travare.
Collien finns i tre färger och två hårlag. Färgerna kallas sobel, trefärgad och blue
merle. Hårlagen är långhårig och korthårig. Mankhöjden för en hanhund är 56–61
cm och mankhöjden för en tik är 51–56 cm.
Ursprungsland
Varianter
Färg
Vikt
Mankhöjd
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Collie
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Hälta UNS
3. Kräkning
Storbritannien
Långhårig (rough)
Korthårig (smooth)
Sobel och vit, trefärgad och blue merle
Hanhund20,5-29,5 kg
Tik
18-25 kg
Hanhund56-61 cm
Tik
51-56 cm
Dansk-svensk gårdshund Rasgrupp 1
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Dansk-svensk gårdshund är en hundras från Danmark och Sydsverige. Den är ung
som självständig ras och används som allroundhund. Den har livligt temperament
som fungerar väl som såväl vakthund, eftersökshund vid jakt och som sällskapshund.
Den är lättlärd och passar därför för aktiviteter som agility, spårning och lydnad.
Storleksskillnaden mellan tikar och hanhundar är påtaglig för dansk-svensk gårdshund. Mankhöjden för hanar är 34-37 cm och för tikar 32-35 cm. Förhållandet
mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Vikten varierar från 5-7 kg hos små tikar
upp till 12-14 kg hos kraftigt byggda hanar. Pälsen är hård, kort och slät. Färgen är
vit med en eller flera färgade fläckar. Svansen kan vara naturligt lång eller vara en
naturlig stubbsvans. Tidigare var kupering av svansen allmän för rasen. Bröstkorgen
är djup och rymlig med mycket välvda revben. Oftast är bröstkorgen inte helt utvecklad förrän efter tre års ålder. Rasen har rosettöron eller framåtvikta öron. Rasen har
utvecklad vaktinstinkt och den är utpräglat signalkänslig.
Ursprungsland
Mankhöjd
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dansk-svensk_gårdshund
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Bitsår, hud underhud
2. Klobrott / Klokapselbrott
3. Pyometra
Danmark
Sverige
Hanhund32-39 cm
Tik
30-37 cm
Drever Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Drever är en hundras från Sverige. Den är en drivande hund som driver rådjur, hjort,
hare och räv.
Rasen är en utpräglad jakthund med stor jaktlust och uthållighet, och man hör nästan aldrig talas om den som enbart sällskapshund. För att bli utställningschampion
måste en drever ha meriter från jaktprov för drivande hund.
Den vanligaste färgen är röd-vit, men finns även svart-röd-vit och svart-vit. Mankhöjd: Hanhund 32-38 cm. Tik 30-36 cm. Utseendet kan beskrivas som en blandning
mellan tax och stövare.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Drever
Ursprungsland
Päls
Färg
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Ormbett
3. Tumör i juver
Sverige
Medel lång
Brun, Vit, Brun/Vit
Hanhund32-38 cm
Tik
30-36 cm
Dvärgschnauzer Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Dvärgschnauzer är en hundras från Tyskland. Den är snarare en minitiatyrkopia av
schnauzern än en dvärgversion av densamma. Den hör till de populäraste hundraserna i ett flertal länder.
Dvärgschnauzern skall vara en förminskad kopia av schnauzern. De tillåtna färgerna
är svart, vit, salt och peppar samt svart/silver. Pälsen, som vanligtvis trimmas, består
av rakt, strävt täckhår med tät underull och bildar långt skägg och buskiga ögonbryn.
Öron och svans kuperas i vissa länder men sedan 1989 är det förbjudet i Sverige.
En dvärgschnauzer ska vara kraftig, kompakt och kvadratiskt byggd. Mankhöjden
skall ungefär motsvara kroppslängden.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dvärgschnauzer
Ursprungsland
Varianter
Vikt
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Kräkning och diarré
3. Kräkning
Tyskland
Svart
Svart och silver
Peppar och salt
Vit
4-8 kg
30-35 cm
Engelsk springer spaniel Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Engelsk springer spaniel är en hundras från England i Storbritannien. Liksom övriga
brittiska spaniel är den en stötande hund för jakt på fälthöns och annan småviltjakt.
Vanligast är springer spanieln som sällskapshund, den är populär i olika hundsporter.
Den hör till de populäraste hundraserna i flera länder, särskilt i hemlandet. I Sverige låg nyregistreringarna på 23:e plats 2010; populärast var springer spanieln på
1990-talet.
Engelsk springer spaniel förväxlas ibland med sin kanske mer kända släkting cocker
spaniel. De två kan särskiljas inte minst genom att springer spanieln är större till
storleken, och dessutom är kraftigare byggd samt förekommer i färre färger. Medan
cockern förekommer i ett flertal olika färger och teckningar är springer spanieln alltid
brunvit eller svartvit (med eller utan tan-teckning). Rasen påminner till utseendet
även om sin släkting welsh springer spaniel, mot vilken den särskiljer sig genom att
welsh springern alltid är rödvit och har slättrimmade öron. Welsh springer spaniel
har också ett spetsigare nosparti och är mer lågställd.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Engelsk_springer_spaniel
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut extern otit
2. Tumör i juver
3. Neoplastiska förändringar, hud underhud
Ursprungsland
Färg
Mankhöjd
Storbritannien
Leverfärgad eller svart, med eller utan tan-teckning, alltid i kombination med vitt
ca 51 cm
Finsk stövare Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Finsk stövare är en hundras från Finland. Den är en drivande hund som använts till
jakt på hare och räv. I hemlandet är den en av de allra populäraste hundraserna.
Den finska stövaren har ett klingande drevskall, den spårar med varierad teknik och
är lätt att få rådjursren. För att bli utställningschampion måste en finsk stövare ha
meriter från jaktprov för drivande hund.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finsk_stövare
Ursprungsland Finland
Mankhöjd
Hanhund55-61 cm
Tik
52-58 cm
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Diabetes mellitus
3. Trafikskada
Flatcoated retriever Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Flatcoated retriever är en hundras från Storbritannien. Liksom de övriga fem retrievrarna är den en apporterande fågelhund. Det ursprungliga användningsområdet var
att apportera vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter på fälthöns och annat
småvilt. Idag är den vanligast som sällskapshund.
Flatcoated retriever är en vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck.
Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom
en intensivt viftande svans. Den är erkänt arbetsvillig och har stort behov av motion,
aktivering och utmaningar.
Det är inte bara färgen som skiljer flatcoated retriever från golden retriever. Flacoated retriever är mindre, slankare och livligare.
Ursprungsland
Färg
Vikt
Mankhöjd
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flatcoated_retriever
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Neoplastiska förändringar, hud underhud
2. Symtom på trötthet
3. Pyometra
Storbritannien
svart, brun
Hanhund27-36 kg
Tik
25,32 kg
Hanhund58-61 cm
Tik
56-59 cm
Fransk bulldogg Rasgrupp 6
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Fransk bulldogg är en hundras från Frankrike. Den är en dvärghund av molossertyp
och sällskapshund. I Sverige går den under smeknamnet ”fralla”, i engelsktalande
länder ”frenchie”.
Fransk bulldogg är en liten, kraftig och kompakt hund, livlig och rörlig. Den skall ge
intryck av beslutsamhet, styrka och energi. Den skall väga mellan 8 och 14 kg.
Den har kort tillbakalagd nos, som dock ska tillåta normal andning. Ögonen mörka,
ganska stora, runda och en aning utstående, livligt uttryck. Käkmuskulaturen är
imponerande. Öron av fladdermustyp. Lätt underbett. Det karaktäristiska huvudet är
inte färdigutvecklat förrän vid 2-3 års ålder. Kort, kraftig kropp, bred vid skuldrorna,
avsmalnande mot länden. Ryggen välvd efter manken och högst över ländpartiet.
Frambenen är raka, bakbenen är kraftiga och något längre. Mycket kort svans, oftast
skruvad. Kort, mjuk, tätt åtliggande och glänsande päls.
Färgen är tigrerat rödgul, vit och skäck, vit med tigrerade fläckar eller fawn. Brindle
(tigrering), fawn eller skäck. Brindle skall vara rödgult med svarta, tydliga och jämnt
fördelade strimmor; mindre vita tecken är tillåtna. Skäck skall var vitt med eller utan
brindle eller fawn fläckar, som inte får vara alltför omfångsrika. Svart pigment skall
finnas på ögonlockskanterna och på nostryffeln. Helsvart, svart med tanteckning,
musgrått eller leverbrunt utesluter från pris på utställning
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk_bulldogg
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Klåda
2. Atopi
3. Klobrott / Klokapselbrott
Ursprungsland Frankrike
Vikt
8-14 kg
Golden retriever Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Golden retriever är en hundras från Storbritannien. Liksom övriga fem retrievrar
är den en apporterande fågelhund. Det ursprungliga användningsområdet var att
apportera vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter på fälthöns och annat
småvilt. Golden, som den kallas till vardags, har en instinktiv kärlek till vatten. Den
har ett vänligt temperament och vill gärna vara till lags, willing to please.
Idag är golden retievern vanligast som sällskapshund, men dess intelligens och
mångsidighet gör att den passar för en mängd olika uppgifter. Den är vanlig som ledarhund och andra sorters assistanshund, som narkotikahund och andra sorters sökoch spårhund och som räddningshund. Den är även framgångsrik i flera hundsporter
som lydnad, agility och olika bruksgrenar.
Världen över hör golden retrievern till de allra mest populära hundraserna; i Sverige
är den nummer tre.
Golden retrievern har en tät underpäls som håller värmen. Täckhåret är glänsande
och vattenavvisande. Färgen är olika nyanser av gult, guld och crème.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Golden_retriever
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Hälta UNS
3. Neoplastiska förändringar, hud underhud
Ursprungsland Storbritannien
Mankhöjd
Hanhund56-61 cm
Tik
51-56 cm
Hamiltonstövare Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Hamiltonstövare är en hundras från Sverige, en av fyra svenska stövare. Rasen är
uppkallad efter hovjägmästaren Adolf Patrik Hamilton (1852-1910), grundare av
Svenska Kennelklubben (SKK). Den är en drivande hund för jakt på hare och räv.
Hamiltonstövaren är uppskattad av jägare för sin dresserbarhet som gör att den är
lätt att få rådjursren och har ett klingande drevskall. För att bli utställningschampion
måste en hamiltonstövare ha meriter från jaktprov för drivande hund.
Hamiltonstövaren har en rektangulär kropp som är smidig och kraftfull utan att verka
tung. Den är något kortare i kroppen än finsk stövare och har ett elegantare huvud.
Hamiltonstövaren är alltid trefägad med vita tecken och svart sadel.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hamiltonstövare
Ursprungsland Sverige
Mankhöjd
Hanhund53-61 cm
Tik
49-57 cm
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Hälta UNS
3. Neoplastiska förändringar, hud underhud
Irish softcoated wheaten terrier Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Irish softcoated wheaten terrier är en hundras från Irland. Ursprungligen är den en
gårdshund som höll efter råttor och användes för grytjakt på grävling, samt hjälpte
till med andra lämpliga sysslor på småjordbruken, t.o.m. att valla boskap.
Irish softcoated wheaten terrier är en livlig, gladlynt, företagsam och självständig
hund. För att träna En wheaten bör man ha pondus och stort engagemang och vara
envis men sakna prestige. Wheaten är framförallt sällskapshund men kan ha stort
jaktintresse.
Färgen skall vara jämnt ljust vetegul över hela kroppen. Huvudet är ganska långt,
med små, tunna och framåtvikta öron, täcka av och försedda med fransar av lång
päls. Ögonen är mörka och intelligenta. Wheaten terriern har en unik päls som gett
den dess namn. Det är en tunn silkesartad enkelpäls utan underull som skall vara öppet lockig. Rasen fäller inte. Diskvalificerande fel är gula ögon samt matt, tjock, ullig
eller bomullslik pälsstruktur och vit eller brun pälsfärg.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Irish_softcoated_wheaten_terrier
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Tumör i juver
2. Neoplastiska förändringar, hud underhud
3. Hälta UNS
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Irland
silkig och löst lockig eller vågig
vetefärgad, alla rena nyanser från ljust till gyllenröd
Hanhund18-20,5 kg
Tik något lättare än hanhunden
Jack russell Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Jack russell terrier är en hundras med ursprung i England men med Australien som
officiellt hemland. Den är en terrier och grythund. Jack russell terrier har gemensamt
ursprung med parson russell terrier, men är till skillnad från denna lågbent.
Under 2000-talet har jack russell terrier blivit en av de populäraste hundraserna i
flera länder. I Sverige var den nummer 12 år 2010.
Den ideala mankhöjden för jack russell terrier är 25–30 cm. Den skall vara minst 55
% vit. En teckning på kroppen är tillåten, i alla nyanser av brunt och/eller svart var
som helst på kroppen. Varken grått eller brindle (tigrerad) är tillåtet. Pälsen kan vara
allt ifrån slät till riktigt sträv men mellantinget är dock vanligast, så kallad ”broken”.
Den ska vara orädd och självständig men även trevlig att ha att göra med.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_russell
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Klobrott / Klokapselbrott
2. Bitsår, hud underhud
3. Kräkning
Australien
Slät, broken eller sträv
Huvudsakligen vit, men inslag av svart och/eller tan
5–6 kg
25–30 cm
Jämthund Rasgrupp 1
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Jämthund är en hundras från Sverige. Den är en nordlig jaktspets vars främsta användningsområde är älgjakt. Den är Sveriges och Finlands vanligaste älghund och en
av de populäraste hundraserna över huvud taget i dessa båda länder. Dess kärnområde var ursprungligen Jämtland och Härjedalen.
Pälsen består dels av strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående
av korta, mjuka, ljusa, oftast gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor är
håret kort och glatt, längre på bröst, hals och svans och på frambenens och lårens
baksidor. Svansen är högt ansatt, medellång och jämntjock. Den bärs ringlad, men ej
hårt knuten. Färgen är mörk eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust
grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning finns
också på buk, ben och på svansens undersida.
Ursprungsland Sverige
Mankhöjd
Hanhund57-65 cm
Tik
52-60 cm
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jämthund
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Tumör i juver
2. Pyometra
3. Hälta UNS
Labrador Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Labrador retriever är en hundras från Storbritannien. Den är uppkallad efter Labradorhalvön i Québec och Newfoundland och Labrador i Kanada. Liksom de övriga fem
retrievrarna är den en apporterande fågelhund, vars traditionella användningsområde är att apportera skjutet vilt, främst vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter på fälthöns och annat småvilt. Labradoren, som den kallas till vardags, har en
utpräglad dragning till vatten. En annan utmärkande egenskap är det mjuka bettet
som är viktigt för att inte skada bytet när det bärs i munnen.
Utmärkande för labradoren är den vattenavstötande dubbelpälsen med blankt, hårt
täckhår och riklig underull. Det andra framstående kännemärket är den lågt ansatta
uttersvansen som betyder mycket för hundens arbete i vatten. Svansen ska vara tjock
och helst bäras parallellt mot marken. Den kan bäras glatt (pekande uppåt) men får
inte bäras ringlad över ryggen. Bröstkorgen ska vara tunnformad. Ögonen ska vara
bruna och uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Huvudet får inte vara för grovt.
Labradoren finns i färgerna svart, gul och brun. Svart är den vanligaste färgen. Brun
är ovanligast.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Labrador_retriever
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Pyometra
3. Akut extern otit
Ursprungsland
Färg
Mankhöjd
Storbritannien
svart, gul, leverbrun
Hanhund56-57 cm
Tik
55-56 cm
Lagotto romagnolo Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Lagotto romagnolo är en hundras som härstammar från den italienska provinsen
Romagna. Lago betyder sjö på italienska. Namnet betyder ungefär ”vattenhund från
Romagna”. Rasen har ökat starkt i popularitet de senaste åren och är nu en av de
populäraste hundraserna i Sverige.
Lagotton är en mellanstor hund. Tikarna har en idealhöjd på 43 cm och en vikt på
12-14 kg. Hanarna har en idealhöjd på 46 cm och en vikt på 13-18 kg. Pälsen är krullig och vattenavvisande och kräver ganska mycket skötsel. Färgen på pälsen varierar
och kan vara flerfärgad, skimmel, helbrun, äggskal, dock inte svart. Klippning bör
göras cirka en gång i månaden och nerklippning årligen. Det krävs alltså en hel del
jobb med pälsen. Med en krullig kroppspäls så är även håret i öronen rikligt och
ofta krulligt. Därför skall hunden redan från valpstadiet tränas vid att även få öronen
klippta och att få håren i örongången avlägsnade.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lagotto_romagnolo
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut extern otit
2. Hälta UNS
3. Kräkning
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Italien
Ullig och krullig päls
Smutsvit, enfärgad eller vit med bruna eller orange fläckar, brunskimmel,
enfärgat leverbrun i alla
nyanser eller enfärgat orange.
Hanhund13-16 kg
Tik
11-14 kg
Norsk älghund, grå Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Norsk älghund, grå, eller gråhund som den kallas i Sverige, är en hundras med ursprung i Norge. Den är en älghund med samma historia som andra nordiska jaktspetsar. Den är en ställande hund för i första hand älgjakt, främst som löshund men även
som ledhund.
Traditionellt har den varit gårdshund och vakthund, även boskapsvaktande vallhund.
Tidigare användes gråhunden inte bara till jakt på älg utan även på exempelvis skogshöns och ekorre. Den är också lämpad för björnjakt.
Hunden är muskelstark och har ett kraftigt ståndskall. Den kan vara skarp och reserverad. Gråhunden är modig och energisk. Den har ett utpräglat jaktintresse och är
mycket enträgen och envis både när det gäller att förfölja bytet och vid upptaget,
d.v.s. att hålla älgen på plats efter att den ställts. Jägaren har alltså god tid på sig att
hinna ifatt samt få ett bra skott.
Gråhunden är en kvadratisk och kompakt hund med god resning och typisk spetskaraktär. Svansen bärs hårt ringlad över ryggen. Pälsen är en riklig och tät dubbelpäls.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Norsk_älghund,_grå
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Aterom
2. Tumör i juver
3. Pyometra
Ursprungsland Norge
Mankhöjd
Hanhundidealhöjd 52 cm
Tik
idealhöjd 49 cm
Pudel, dvärg Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Pudeln är en hundras som lättast känns igen på sin ulliga päls, som traditionellt är
lejonklippt. Den är intelligent och har ett glatt lynne. Rasen har en lång historia och
används numer främst som familjehund. Pudeln är en av de 20 populäraste raserna
i ett antal länder. I USA toppade pudeln listan över de populäraste hundraserna från
1960 till 1982. I hemlandet Frankrike hamnar den dock strax under 20-strecket.
Ursprungligen var den en vattenapporterande jakthund. Pudeln finns i fyra storlekar,
toypudel, dvärgpudel, mellanpudel och storpudel, som alla räknas till rasgruppen
sällskapshundar.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pudel
Ursprungsland Frankrike
Specialklubb Svenska Pudelklubben
Dvärgpudel:
Höjd
över 28 cm till 35 cm
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Akut analsäcksinflammation
2. Kräkning
3. Cushings syndrom
Rottweiler Rasgrupp 6
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Rottweiler är en hundras av molossertyp från Tyskland. Den är en brukshund med
användning som vakt-, polis- och militärhund. Med tiden har den blivit vanligare som
sällskaps- och utställningshund. Sedan 1990-talet har rottweilern blivit en av Sveriges populäraste hundraser.
Rottweiler är en medelstor till stor, kraftig hund. Käkarna är kraftiga och breda.
Bröstet är djupt och bör räcka ner till rottweilerns armbågar, vilket ger hunden god
lungkapacitet. Ryggen är slät och skall aldrig vara sluttande.
Pälsen är s.k. dubbelpäls, dvs. den består av täckhår och underull. Färgen är black
and tan: svart med väl avgränsade tecken i ljusbrun nyans på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och undre svansroten. Läpparna är svarta,
ögonen är bruna, nosen är svart och öronen är hängande, trekantiga.
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rottweiler
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Traumatisk korsbandsskada
3. Pyometra
Tyskland
korthårig: täckhår med
underull (dubbelpäls)
svart med rödbrun teckning
Hanhundca 50 kg
Tik
ca 45 kg
Hanhund61-68 cm
Tik
56-63 cm
Shetland sheepdog Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Shetland sheepdog eller sheltie är en hundras som härstammar från Shetlandsöarna
utanför Skottland i Storbritannien. Ursprungligen är den en vallhund och gårdshund,
men sedan länge är den framförallt en sällskapshund, populär för hundutställning
och hundsport. Sheltiens päls är lång men kräver förvånansvärt lite pälsvård, dock
mer borstning vid urfällning.
Sheltien är sund, aktiv, alert, vänlig, nyfiken och intelligent (den passar väldigt bra till
agility). Den kan, och får, vara reserverad gentemot främmande människor men mot
sin ägare är den tillgiven och uppmärksam. Den ska aldrig uppträda nervöst.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shetland_sheepdog
Ursprungsland
Färg
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
Uppgifter saknas
Storbritannien
Sobel, trefärgad, blue merle, svart och vit, bimerle samt svart med tan-tecken
Hanhund34,5-39,5 cm
Tik
33-38 cm
Siberian husky Rasgrupp 2
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Siberian husky är en hundras från USA. Den är nordlig slädhundsspets och polarhund. Den är framavlad i Alaska som tävlingshund för draghundssport av hundar
importerade från i första hand tjuktjerna i östra Sibirien. Tjuktjernas ursprungliga
lantrashund representeras idag av den ryska rasen Tjukotskaja jesdovaja. Siberian
husky är stark, köldhärdig och uthållig och passar bäst hos friluftsintresserade ägare,
då dessa hundar behöver mycket motion.
Siberian husky har en lätt, rektangulär och väl musklad kropp. Bröstkorgen är djup
och lång. Benstommen skall vara stark men inte kraftig eller grov. Huvudet är kilformigt med strama läppar. Siberian huskyn har fria, lätta, flytande och vägvinnande
rörelser. Kroppsproportionerna skall uttrycka kraft, fart och uthållighet. Könsskillnaderna är framträdande. Pälsen är en tät och riklig dubbelpäls.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Siberian_husky
Ursprungsland
Vikt
Mankhöjd
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Bitsår, hud underhud
2. Förlossningskomplikation / dystoki
3. Tandfraktur
USA
Hanhund20-27 kg
Tik
16-23 kg
Hanhund53-60 cm
Tik
51-56 cm
Staffordshire bullterrier Rasgrupp 4
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Staffordshire bullterrier, i dagligt tal ofta staff, är en hundras från Storbritannien. Den
är en terrier av bulldoggstyp, ursprungligen en blandning mellan bulldogg och terrier, en Bull and Terrier, framavlad för hundkamper men sedan länge framförallt en
sällskapshund.
I Sverige, Norge, Storbritannien och Nederländerna hör staffordshire bullterrier till
de populäraste hundraserna; i Australien klev den upp som nummer ett 2010. I Portugal liksom i vissa delstater i USA och Tyskland är staffordshire bullterrier förbjuden.
Staffordshire bullterriern är en släthårig ras, som äger stor styrka i förhållande till sin
storlek. Den ska vara utpräglat muskulös samt aktiv och spänstig.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Staffordshire_bullterrier
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Traumatisk korsbandsskada
2. Hälta UNS
3. Klobrott / Klokapselbrott
Ursprungsland
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
Storbritannien
Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.
Röd, fawn, vit, svart, blå eller någon av dessa färger i
kombination med vitt.
Brindle i alla nyanser, även i kombination med vitt.
Hanhund13-17 kg
Tik
11-15,5 kg
36-41 cm
Tax, strävhårig Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Tax är en hundras från Tyskland. Taxen är en grythund och drivande hund som är
vanlig som sällskapshund. Den finns i tre hårlag och tre storlekar, sammanlagt nio
varianter. Taxen hör till de populäraste hundraserna i många länder.
Denna hund förekommer i tre hårlag; korthårig, strävhårig och långhårig, samt tre
storlekar, normalstor tax, dvärgtax och kanintax.
Man måste normalt låta plocka de strävhåriga taxarnas päls ungefär två gånger per
år. De korthåriga saknar nästan helt det behovet. Vissa taxar har i pälsen en mörkare
rand på ryggen som brukar kallas ”jaktrand”.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tax
Ursprungsland
Päls
SKADESTATISTIK, gäller Tax normal. Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Pyometra
2. Diskbråck
3. Tumör i juver
Tyskland
Korthårig
Strävhårig
Långhårig
Tysk Schäferhund Rasgrupp 3
TILLBAKA TILL SÖKLISTA
Tysk schäferhund, i dagligt tal schäfer, är en hundras från Tyskland. Schäferhund är
tyska för herdehund och rasen ingår i vallhundsgruppen men är vanligast som brukshund och sällskapshund. Vid årsskiftet 2011/2012 bytte schäfern officiellt namn till
tysk schäferhund. Schäfern är idag en av världens populäraste raser. Det föds cirka
50 000-60 000 schäfervalpar varje år i hemlandet Tyskland.
Utställningsidealet för schäfer har under åren gått mot större hundar, med tjockare
päls, mer vinklade bakben och en mer sluttande rygg. Detta har lett till att rasen över
i stort sett hela världen delats i två varianter, en exteriörvariant och en bruksvariant.
Generellt sett är bruksvarianten lite mindre och smidigare, mer rakryggad, mindre
vinklad, med kortare päls, samt förekommer i alla rasens godkända färger, medan
exteriörvarianten nästan alltid är rödbrun med svart sadel.
LÄNKAR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Schäfer
SKADESTATISTIK Rasens tre vanligaste sjukdomar
1. Hälta UNS
2. Atopi
3. Klåda
Ursprungsland
Varianter
Päls
Färg
Vikt
Mankhöjd
Tyskland
långt strävhårig
kort strävhårig
Täckhår och underull
(ej mjukt långhårig)
Svart med rödbruna, bruna, gula eller grå tecken
Enfärgat svart eller grå
Grå med mörkare skiftning
Hanhund30-40 kg
Tik
22-32 kg
Hanhund60-65 cm
Tik
55-60 cm